Ökad kvalitet vid läkemedelsförskrivning

Fru talman! I betänkandet SoU23 behandlas regeringens proposition om ökad kvalitet vid läkemedelsförskrivning och 23 motionsyrkanden från allmänna motionstiden. Bland annat föreslås att Apotekens Service AB ska lämna ut uppgifter om uttag av läkemedel och andra varor till landstingen för att förbättra möjligheterna för landstingen att öka kvaliteten och effektiviteten i läkemedelsförskrivningen. Vidare föreslås att receptregistret ska få innehålla uppgifter om förskrivarkod oavsett om förskrivningen avser narkotiska läkemedel eller inte. Slutligen föreslås att läkemedelsförteckningen ska få innehålla uppgifter om förskrivarens namn, yrke, specialitet och arbetsplats. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2010. Utskottets majoritet tillstyrker propositionen. Det finns två reservationer och två särskilda yttranden. Varsågoda att debattera!

Fru talman! Vänsterpartiet står bakom de lagändringar som presenteras i socialutskottets betänkande. Det är inte bara majoriteten som står bakom dem, utan vi från oppositionen står också bakom lagändringarna. Vi hoppas också att kvaliteten vid läkemedelsförskrivning kommer att förbättras ytterligare med dessa åtgärder. Jag gissar att allianspartiernas representanter som kommer upp senare i talarstolen mest kommer att tala för regeringens proposition. Därför väljer jag, fru talman, att i mitt anförande hålla mig till Vänsterpartiets motion från höstens allmänna motionstid, som också behandlas i betänkandet, och till det särskilda yttrande som vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Vänsterpartiet har i betänkandet också en reservation tillsammans med Miljöpartiet. Eftersom den reservationen bygger på Thomas Nihléns motion överlåter jag argumentationen för en så kallad barn-Fass till Miljöpartiets Thomas Nihlén. Fru talman! Först vill jag säga några ord om vårt särskilda yttrande. Visserligen kan vi läsa i betänkandet att läkemedel är en viktig del av hälso- och sjukvården, men när det gäller försäljningen av läkemedel ser regeringen den i huvudsak som en detaljhandelsfråga och inte som en del av hälso- och sjukvården. Ett välfungerande system med ett statligt apotek har avreglerats, och ett stort antal apotek har privatiserats. Följden är massor med problem. Otaliga är de patienter som till exempel numera får jaga runt för att mediciner som de vill hämta ut inte råkar finnas på apoteket. Förr kunde apotekspersonalen direkt berätta i vilket apotek man kunde hitta mediciner som saknades. Men numera har läkemedlen blivit företagshemligheter. Därför kan jag inte som kund få upplysningar om i vilket apotek läkemedlet kan finnas. Nej, apoteken är inte längre sig lika. För att belysa detta ytterligare, fru talman, ska jag citera ett avsnitt ur ett brev jag fick i min hand för ett tag sedan. Brevskrivaren beskriver sina erfarenheter bland annat så här: "Har varit inne på två apotek efter privatiseringen. Det första, tidigare ett av de bästa i min stad, såg ut som en hafsig second hand-affär med hälsopreparat utströdda i affären och receptdisken inträngd i ett hörn. På det andra apoteket presenterade jag mig som läkare för att skriva ett recept. Där mötte jag en nyanställd expedit som verkade väldigt obekant med rutiner och bl a förklarade för mig funktionen av receptremsorna tre gånger. Som läkare vet jag förstås vilka mediciner jag tar, men frågan är hur informerar han andra patienter?" Nej, det är tydligt att det var andra krafter än dem som handlar om att öka kvaliteten inom läkemedelsförsörjningen som fick regeringen att driva igenom förändringen av det svenska apotekssystemet. Fru talman! Vänsterpartiet anser att en rationell och genomtänkt läkemedelspolitik är en viktig del av hälso- och sjukvårdspolitiken. Det är också viktigt att vi stöder producentobunden forskning och information om läkemedel. Vi har ett förslag i betänkandet som vi tycker borde ha fått en mer seriös behandling än det korta konstaterande som nu finns i betänkandet. Vänsterpartiets förslag om att utreda möjligheterna att etablera ett statligt företag för läkemedelstillverkning avslås med motiveringen: Utskottet delar inte motionärernas uppfattning. Det är inte bara jag och Vänsterpartiet som har uppfattningen att en statlig läkemedelstillverkning borde utredas. Jag har sett likalydande förslag både i medierna och i bloggsfären. Fru talman! Erfarenheterna av höstens och vinterns pandemivaccinationer har väckt intresset för inhemsk vaccintillverkning. Visserligen tjänade företaget, som regeringen skrev avtal med om de 18 miljoner doserna, stora pengar i affären. Men är det klokt att betala sådana överpriser på grund av ett pandemihot? Jag läste någonstans att de bolag som tillverkade vaccinet håvade in vinster på 70 miljarder av vaccinförsäljningen. En pandemi slår till utan urskiljning i fattiga och rika länder. Alla har inte råd att vaccinera sin befolkning. Alla är inte heller intressanta för läkemedelsbolagens syften. Om vi hade en statlig tillverkning skulle vi till exempel kunna satsa på att hjälpa utvecklingsländer vid en eventuell pandemi. Vi skulle också kunna tillverka vaccin mot säsongsinfluensa och olika barnvacciner. Jag ställde tidigare, under en frågestund, en fråga till folkhälsominister Maria Larsson om svensk vaccintillverkning. Hennes svar var att "vi har ingen kompetens för influensavaccintillverkning i det här landet". Det låter som att ministern totalt saknar förtroende och visioner för svensk läkemedelstillverkning. Det gör inte Vänsterpartiet. En svensk nationell vaccinproduktion skulle underlätta ett långsiktigt smittskyddsarbete och göra oss mindre beroende av enskilda företag. Fru talman! Läkemedel är inte som vilken handelsvara som helst. De kommersiella krafterna inom läkemedelsindustrin är inriktade på att tjäna pengar, inte att förbättra folkhälsan. Vi har till exempel stora problem med antibiotikaresistens, men läkemedelsföretagen är inte intresserade av att forska fram nya läkemedel som skulle kunna klara av resistenta bakterier. I stället satsar man på läkemedel mot sjukdomar orsakade av livsstil. Det är sjukdomar som i stor utsträckning kan botas just genom att man byter livsstil. Vänsterpartiet anser att problemet med bristande tillverkning av läkemedel som har små vinstmarginaler men som är nödvändiga skulle kunna lösas med en statlig läkemedelstillverkning. Därför föreslår vi en utredning om möjligheterna att starta ett statligt företag för läkemedelstillverkning. Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation nr 2.

Fru talman! I det här betänkandet om ökad kvalitet vid läkemedelsförskrivning har Miljöpartiet en reservation som handlar om barn-Fass. Därför vill jag yrka bifall till reservation nr 1. Miljöpartiet har under hela den gångna mandatperioden målmedvetet agerat för att synliggöra de stora brister som finns inom läkemedelsområdet i Sverige. Den felaktiga läkemedelsanvändningen och läkemedelsförskrivningen är ett av de största kvalitets- och patientsäkerhetsproblemen inom vården. Årligen drabbas över 100 000 patienter av undvikbara vårdskador. En stor del av dem kan hänföras till läkemedelsrelaterade problem. Även när det gäller många av de tusentals patienter som varje år avlider av undvikbara vårdskador är det sannolikt läkemedelsrelaterat. Felaktig läkemedelsanvändning och läkemedelsförskrivning är ett mycket stort folkhälsopolitiskt, samhällsekonomiskt och medicinskt problem. Därför är det glädjande att regeringen äntligen kommer med en proposition där man föreslår flera åtgärder för att öka kvaliteten vid läkemedelsförskrivning. Fru talman! Miljöpartiet ställer sig bakom de förslag som framförs i propositionen och betänkandet, men vi noterar att det, enligt vår uppfattning, finns vissa brister i en del av förslagen samt att det saknas flera viktiga förslag. I regeringens förslag är det tydligt att man vill ge landstingen och regionerna utökade möjligheter att skärpa tillsyn och kontroll av läkemedelsförskrivningen och förskrivarna. Det finns dock en stor risk att olika landsting och regioner kommer att utnyttja denna nya möjlighet väldigt olika och att man kommer att tolka den nya lagstiftningen olik. Därför är det viktigt att framhålla att det inte bara är landstingen som utökar sin tillsyn utan att även Socialstyrelsen skärper sin myndighetstillsyn och kontroll för att se till att likvärdigheten inom vården ökar. En annan brist i regeringens förslag är att likvärdigheten i vården sätts ur spel eftersom det saknas förslag på hur landstingen och regionerna ska kunna utöva en utökad tillsyn, uppföljning och kontroll av privata vårdgivares läkemedelsförskrivning. Eftersom privata vårdgivare inte omfattas av offentlighets- och sekretesslagen kommer det att vara svårt för landstingen och regionerna att utnyttja de nya lagförslagen inom den allt större privata sektorn inom vården. Vilka förslag är det då som saknas? Enligt Miljöpartiets uppfattning är det flera viktiga förslag som saknas. Jag ska här nämna två av dem. Först och främst är det dagens brist på kunskap om den felaktiga läkemedelsanvändningens omfattning och orsaker. Eftersom vi i dag saknar säkra uppgifter om detta är det svårt att veta vilka åtgärder som kan vara mest effektiva för att uppnå en mer rationell läkemedelsanvändning. Dessutom blir det näst intill omöjligt att följa upp om olika förslag till förändringar inom läkemedelsområdet verkligen leder till ökad kvalitet inom läkemedelsanvändningen och läkemedelsförskrivningen. Med anledning av detta hade det varit önskvärt och viktigt om regeringen föreslagit att det inrättas en kommission för läkemedelssäkerhet i enlighet med Miljöpartiets förslag. Det andra förslaget som saknas är krav på att förskrivningsorsak och diagnos ska finnas med på receptet och därigenom också i receptregistret. Regeringen förslår att namn, yrke, specialitet, arbetsplats och förskrivarkod ska bli obligatoriskt, vilket är bra. Detta förslag hade blivit ännu mer komplett om man även föreslagit att förskrivningsorsak och diagnos skulle bli obligatoriskt på recepten. Förskrivningsorsak en viktig och ofta nödvändig uppgift när läkemedels nyttoeffekter ska studeras. Även när läkemedlens oönskade effekter och biverkningar ska studeras är det ofta nödvändigt att veta skälet till att läkemedlet har förskrivits. Om förskrivningen kan kopplas till diagnos kan uppföljning göras i relation till de riktlinjer och behandlingsrekommendationer som Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket beslutat om. En annan viktig aspekt är patientmedverkan, som är en förutsättning för delaktighet i och följsamhet till behandlingen. Patienten behöver veta varför han eller hon förväntas ta ett visst läkemedel. Förskrivningsorsak och diagnos på receptet är också en viktig patientsäkerhetsfråga. För att patienten ska få en säker behandling krävs att behandlande läkare kan ta ställning till olika pågående behandlingar och hur de påverkar varandra. Att sätta in eller ändra en pågående behandling kräver kunskap om varför behandlingen initierades, samt vilket mål som finns med behandlingen. Fru talman! Återstoden av mitt anförande tänker jag ägna åt att beskriva och argumentera kring varför Sverige behöver en barn-Fass. Två av tre läkemedel som ges till barn i Sverige saknar dokumentation och har oftast inte prövats på barn. Mer än var tionde förskrivning till barn i öppenvården sker utan godkänd indikation. Störst är fenomenet inom området ögon och öron där nästan inga preparat har information om barn i produktresumén. Här ingår bland annat antibiotika och steroider. Ett annat exempel på förskrivning till barn som saknar vetenskapligt stöd och dokumentation i Fass är sömnmedel och lugnande läkemedel till barn. Utskrivningen av sömnmedel och lugnande läkemedel till barn och tonåringar har ökat med drygt 200 procent de senaste fem åren. Även barn så unga som ett år får oftare sömnmedel i dag. Många sjuka barn får alltså ofta läkemedel som bara har prövats på vuxna. Detta framkom av en studie som Läkemedelsverket tagit fram och som presenterades under våren 2009. Forskargruppen har granskat läkemedel som ordineras till barn på sjukhus samt den receptfria försäljningen på apoteken. Fass är en sammanställning av läkemedelsfakta från läkemedelsindustrin till olika förskrivare av läkemedel, främst läkare och apotekspersonal. Läkare använder Fass för att exempelvis kontrollera doseringar och biverkningar. Att det i Fass saknas dokumentation och samlad information om hur läkemedel ska förskrivas till barn är en mycket allvarlig brist och ett hot mot patientsäkerheten. Ca 75 procent av alla läkemedel som förskrivs till barn saknar dokumentation i Fass. Kraven på att läkemedelsindustrin ska testa nya läkemedel även på barn har hårdnat sedan en ny EU-lag om barnläkemedel infördes för några år sedan. Den nya EU-lagstiftningen tvingar företagen att skicka in redan genomförda studier där barn är inblandade; det finns en hel del sådana studier. Det kan naturligtvis uppfattas som oetiskt att testa läkemedel på små barn men samtidigt är det ännu mer oetiskt att läkemedlen inte är testade. Därför har också regelverket kring läkemedelstester på barn mycket hårda etiska krav och säkerhetskrav. I länder som USA och Storbritannien finns det så kallade barn-Fass med mycket information just om läkemedelsbehandling av barn. I Sverige får läkarna behandla och förskriva läkemedel till barn utan det stödet. Miljöpartiet anser att det ur etiskt perspektiv och ur patientsäkerhetsperspektiv är avgörande att vi i Sverige får en samlad information och dokumentation om hur läkemedel ska förskrivas till barn. Eftersom det fortfarande saknas vetenskaplig dokumentation och tester för många läkemedel som ges till barn bör en svensk barn-Fass innehålla både vetenskaplig dokumentation utifrån kliniska tester och den samlade erfarenhet och kunskap som i dag finns hos framför allt våra barnläkare och apotekare. Därför föreslår Miljöpartiet att riksdagen ska tillkännage för regeringen att uppdra till lämplig myndighet att sammanställa underlag och utge en svensk barn-Fass.

Fru talman! Det aktuella betänkandet stöder alliansregeringens ambition till ökad kvalitet vid läkemedelsförskrivning genom ett flertal förslag till förändringar i läkemedelslagen, lagen om receptregister, lagen om läkemedelsförteckningen och patientdatalagen. Bland förslagen för bättre kontroll och uppföljning av läkemedelsförskrivningen på regional nivå finns även ett mycket klokt förslag om att inrätta ett centralt rådgivande organ vid Läkemedelsverket, Rådet för bättre läkemedelsanvändning. Att även skilja nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamhet från tidigare den monopoldistributören av läkemedel, Apoteket AB, och överföra denna till myndigheten med särskild kompetens för kvalitetsaspekter på läkemedel, det vill säga Läkemedelsverket, som alliansregeringen föreslår är synnerligen välmotiverat. Jag tror, fru talman, att det delvis motsvarar Thomas Nihléns och Miljöpartiets önskemål att fördjupa kompetensen när det gäller läkemedelseffekter på barn, för att inte tala om äldre och avvikande särskilda patientgrupper, och att detta hamnar som en forsknings- och utredningsuppgift inom den läkemedelsvårdande myndigheten, snarare än hos distributören för läkemedel. Jag kan tycka att detta på alla sätt har tillgodosetts genom ett klokt förslag i föreliggande proposition från regeringen. Fru talman! Låt mig därför yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationer, särskilda yttranden och motioner. Med detta sagt vill jag samtidigt erinra om att det goda syftet med att sträva efter en ökad kvalitet vid läkemedelsförskrivning i vårt land samtidigt kräver vissa ingrepp i lagstiftningen som inte är helt utan komplikationer om dessa inte förtydligas ytterligare. Självklara aspekter på högt ställda krav från patienter och förskrivare på individuell integritet, såsom den stränga sekretessen inom hälso- och sjukvården påbjuder, måste fortsatt kunna garanteras. Detta har bland annat tydliggjorts av tunga remissinstanser som Datainspektionen och Svenska Läkaresällskapet i deras remissyttranden och dessutom av Sveriges Läkarförbund i en särskild skrivelse till socialutskottet. Tillfälligt kan jag konstatera att vi i socialutskottet i vårt betänkande poängterar bland annat vikten av en bibehållen sträng sekretess och högt ställda krav på skydd av personlig integritet för såväl enskilda patienter som förskrivare. Precis som Elina Linna sade i sitt inledningsanförande talar jag väl för detta förslag som vi ska komma till beslut om. De saker som togs upp i Elina Linnas och Vänsterpartiets inlägg kan ändå förtjäna en reflektion över vad oppositionen egentligen bidrar med i detta sammanhang när alliansregeringen nu föreslår kraftfulla åtgärder med fokus på en ökad kvalitet vid läkemedelsförskrivningen. Det låter som om det är mycket, fru talman, men sanningen är att det inte är så mycket. I ett särskilt yttrande vill man erinra om att man inte vill avbryta apoteksmonopolet i Sverige. Detta är en fråga som inte primärt har ett dugg med ökad kvalitet vid läkemedelsförskrivning att göra utan är det pinsamma mantra som lever kvar i oppositionens föreställningsvärld - att sjukvården inklusive hanteringen av distributionen av läkemedel till medborgarna ska vara en av socialisternas sista bastioner i vårt land, ämnat för monopol. Möjligen förstärks denna enfald riktad mot en svunnen tid i Vänsterpartiets reservation till förmån för att förstatliga läkemedelstillverkningen. Detta förslag var omöjligt förlegat redan när det torgfördes av kommunister för 40-50 år sedan, och det är inte mindre omodernt i dag. Fru talman! Låt mig därför ställa frågan till Vänsterpartiet om hur framgångsrik man upplever att utvecklingen av läkemedel har varit i totalitära stater som förstatligat sin läkemedelsindustri. Hur många läkemedel har världssamfundet kunnat ta del av som utvecklats till exempel i forna Sovjetunionen, på Kuba eller i Nordkorea som inte ens kan förse sina medborgare med mat för dagen utan är fullt upptagna med fientliga utfall mot nära grannar och resten av världen? Hur ser Socialdemokraterna och Miljöpartiet på Vänsterpartiets förslag att vilja tillskapa statliga företag som tillverkar läkemedel? Från vilka skatteintäkter ska dessa resurser till riskkapital tas när staten ska utveckla och tillverka läkemedel? För vilka befintliga seriösa och forskande läkemedelsföretag och riskkapital som i dag arbetar för läkemedelsutvecklingen i Sverige ska man försämra villkoren genom att de får konkurrera direkt med staten? Fru talman! Vi har knappast för många utan för få seriöst forskande läkemedelsindustrier i Sverige i dag. Att då komma med ett så kontraproduktivt förslag som att ytterligare beskära dessa företags nationella och internationell konkurrenskraft vittnar möjligen om den fundamentala brist på insikt som Vänstern har i hur framgångsrikt drivna högteknologiska företag i en kraftigt konkurrensutsatt värld fungerar. Det är för mig en gåta hur Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan finna stimulans i att samarbeta med krafter som genom sina förslag så påtagligt hotar framgången för en av de industrinäringar som vi i Sverige sedan lång tid kan vara stolta över att ha etablerat i stenhård internationell konkurrens. Fru talman! Jag har några avslutande ord kring detta med vaccintillverkning. Det finns en anledning till att det inte var moget för beslut om vaccintillverkning vare sig i Sverige eller i övriga Norden, och det handlar om att vi just nu genomgår ett så kallat teknikskifte. Från att ha tagit fram vaccin producerat av befintliga fågelägg föreskriver vi en framtid där vi kommer att kunna göra detta med modern genteknik. Den utvecklingen är dock inte så snabb och så säker att man i dag kan säga att det ena eller det andra alternativet är bättre. Därför var en enad expertis överens om att någon sådan investering inte skulle göras. Detta har regeringen och även de andra nordiska länderna hörsammat. Jag kan också nämna att jag precis är hemkommen från World Health Assembly - Världshälsoorganisationens högst beslutande organ - där man har gjort en granskning av huruvida Världshälsoorganisationen i sina riktlinjer för pandemiskydd har haft någon oegentlig verksamhet tillsammans med den seriösa läkemedelsindustrin. Att något sådant skett fann inget stöd i denna helt oberoende granskning, vilket samtliga medlemsländer kunde omvittna. Det har alltså gjorts en helt oberoende granskning av detta. Vinstmarginalen ligger inom ramen för vanlig läkemedelsutveckling, vilket naturligtvis Vänsterpartiet är negativt till, men detta har faktiskt gett världssamfundet ett vaccinskydd som i alla stycken var väldigt viktigt och framgångsrikt. Detta vittnade medlemsländerna samfällt om. Detta ska betonas i den debatt om att man skulle ha slösat bort resurser som tyvärr ibland blommar upp utan vetenskapliga förtecken i det här landet. Detta är den samlade bedömningen från WHA som jag just kommer ifrån: Man gjorde alldeles rätt och kommer att fortsätta på samma inslagna linje när det gäller förberedelser för nya influensa- och andra infektionshot över världen.

Fru talman! Finn Bengtsson tar i ordentligt. Det är både Nordkorea, Kuba och forna Sovjetunionen. Albanien saknades, men det kanske kommer sedan. Det lät som Vänsterpartiet skulle förstatliga all läkemedelstillverkning som finns här i landet, men så är det ju inte. Jag hoppas att Finn Bengtsson har läst vår motion. Det handlar om att ha en statlig läkemedelstillverkning som skulle garantera vaccintillverkning och forskning och tillverkning när det gäller antibiotika. Generika har vi också diskuterat. Jag vet att Finn Bengtsson är sakkunnig i de här frågorna, och då förmodar jag att Finn Bengtsson också är mycket orolig över att läkemedelstillverkarna inte är så engagerade i att ta fram antibiotika som kan bita också på resistenta bakterier. Vi i socialutskottet har fått redovisningen från Strama, och den visar tydligt på att det kommer att behövas väldigt stora krafter innan läkemedelsföretagen ser möjligheten att tjäna pengar på detta. Det finns ju läkemedel som inte garanterar sådana vinster som läkemedelsbolagen vill ha. Hur ska vi lösa den problematiken? Folkhälsan riskeras av resistenta bakterier, som ett exempel.

Fru talman! Elina Linna, jag kommer inte att ta upp Albanien och inte heller Rumänien, Bulgarien eller forna Tjeckoslovakien, för där har man kastat ut sina kommunistledare och blivit demokratiska samhällen. Men Nordkorea och Kuba kramar fortfarande de apoteksmonopol som av någon anledning även den svenska vänsteroppositionen vill återinföra, vilket är besvärande att lyssna till. När det sedan gäller den viktiga diskussionen som Elina Linna tar upp om antibiotikaresistens och så vidare, så låt mig då säga att ni själva skriver: "Vänsterpartiet anser dock att problemet med bristande tillverkning av läkemedel som har små vinstmarginaler men som är nödvändiga, skulle kunna lösas av en statlig läkemedelstillverkare." Ni skriver så. Jag har läst detta mycket noga. Det här vittnar om en missriktad tanke om hur man måste bilda ett statligt företag för att kunna driva detta. Strama har varit väldigt tydliga i att säga att man vill finna nya, alternativa lösningar för hur den seriösa läkemedelsindustrin tillsammans med det offentliga samhället ska kunna samverka för att finna nya läkemedel, till exempel nya antibiotika. Det handlar om det vi kallar OPS-lösningar, där staten har sin roll och sitt ansvar visavi medborgarna och sjukvården, medan industrin bedrivs på ett traditionellt, effektivt och rationellt sätt med riskkapital, just för att man också ska kunna ha rimliga vinster att hämta från de risker man investerar i. Det ni föreslår är någonting gammalt och förlegat - att förstatliga företagen och stjäla marknadsandelar. Riskkapitalet drar sig då undan, och i stället ska skattebetalarna in med riskkapitalet. Min fråga är: Var ska ni ta dessa skatteresurser ifrån? Var finns detta i den alternativa budgetpropositionen? Hur ställer sig Miljöpartiet och Socialdemokraterna till en sådan vision som ni återigen uttrycker som en tanke på att lösa många av läkemedelsproblemen? Detta är och förblir gammal socialism, för att inte säga kommunism, och det löser inte våra problem. Det finns i dag ingen i världen som tror på förstatligande av läkemedelsindustrin mer än totalitära stater. Jag hoppas att Elina Linna också backar på den punkten.

Fru talman! Vänsterpartiet föreslår en utredning för att man ska utreda möjligheterna för statlig tillverkning, inte av hela läkemedelsproduktionen utan av vissa produkter, till exempel vaccin - generika har vi tidigare talat om - och antibiotika. Finn Bengtsson satt inte i riksdagen under den förra mandatperioden, men han tog upp diskussioner som man hade bland de nordiska länderna under den förra mandatperioden när den så kallade fågelinfluensan slog till. Den blev inte någon pandemi. Men det fanns långt gångna planer bland alla nordiska länder, oberoende av majoritet, på vaccintillverkning i statlig regi. Maria Larsson har tyckt att det inte ens finns kompetens i Sverige när det gäller vaccintillverkning. Jag vill därför avsluta med att ställa en fråga till Finn Bengtsson som är kunnig inom detta område och antagligen känner till vilken kompetens som finns i landet. Delar Finn Bengtsson Maria Larssons uppfattning att vi inte har kompetens för influensavaccintillverkning i det här landet?

Fru talman! När det gäller fågelinfluensan får Elina Linna inte göra en höna av en fjäder och diskutera detta utifrån perspektivet med en läkemedelsindustri som förstatligas och som ska lösa problemet. Jag ska återge hur processen har varit. Den svenska regeringen har varit lyhörd för samtliga experter som har varit inblandade. Det har varit såväl myndighetsexperter som sakkunniga experter inom smittskyddsområdet som har diskuterat och gett sina råd. Man kan säga att ett enhälligt besked har kommit till regeringen om att en vaccinproduktion inte är aktuell. Man föreslår, bland annat på grund av teknikskiftesproblemet, att man nu inte investerar de mångmiljardresurser som det kan komma att visa sig bli om man gör en felaktig investering. Man gjorde den upphandling som de flesta andra medlemsländer inom bland annat WHO har gjort och som man, som jag sade, vid deras högsta beslutande organ också samfällt tyckte var en riktig strategi. Varför Vänsterpartiet ska ändra på denna ordning kan man undra. När det handlar om den inhemska kompetensen och produktionen har vi en hög kompetens. Men det är inte detsamma som att säga att kompetensen räcker för att sätta upp en industriell produktion. Då kan man säga att den högsta kompetensen i dag inom detta område nog egentligen finns i Norden, i Danmark. Det är Statens Serum Institut som har viss kapacitet att producera vaccin. Men inte ens det räcker, vare sig för det danska eller för det nordiska behovet, utan man har beslutat att den seriösa traditionella läkemedelsindustrin ska stå för detta och slutit sådana avtal. Jag tror att det är viktigt att inom överskådlig framtid inse att staten har sitt ansvar och att sjukvårdsmännen naturligtvis har sitt ansvar. Tillsammans med seriös läkemedelsindustri håller vi på att hitta nya vägar fram. Det handlar om hur vi har influensaberedskap framgent men också om hur vi kan få fram nya antibiotika. Att backa tillbaka till ett halvsekel gammalt resonemang kring förstatligande av läkemedelsindustrin som rycker undan marknaden både för befintliga företag och för riskkapital tror jag inte är någon väg framåt.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag. Läkemedelsförskrivningen och läkemedelsanvändningen inom hälso- och sjukvården har ökat kraftigt. Det visar sig också i de ökade kostnaderna. Att det ser ut på olika sätt i landet har vi hört många gånger. Men det ska inte ha någon betydelse var i landet man bor. Vården ska ges på lika villkor enligt hälso- och sjukvårdslagen. Vi är väl medvetna om att antalet anmälda läkemedelsskador har ökat. Det måste finnas möjlighet till medicinsk uppföljning, vilket inte finns för närvarande. Det är en stor och viktig anledning till denna proposition från regeringen. Kvalitet, kostnadseffektivitet, hur vi använder skattepengarna, säkerhet i läkemedelsförskrivning och i användning av läkemedel är otroligt viktigt gentemot patienterna. Här måste man stärka patientens ställning. Vi går mot en alltmer individualiserad behandling som kan betyda många nya och dyra läkemedel. Dessutom har vi gruppen äldre som blir allt större. Där är läkemedelsanvändningen riklig, om man kan använda det ordet, och man bör arbeta med denna fråga. Det behövs verkligen en förbättrad uppföljning av förskrivningen av läkemedel för en ökad patientsäkerhet. Fru talman! Mot denna bakgrund välkomnar Centerpartiet de ändringar som regeringen i denna proposition föreslår i läkemedelslagen, i lagen om receptregister, i lagen om läkemedelsförteckning och i patientdatalagen. I dag har landstingen tillgång till statistik endast i journaler hos landstingens egna vårdgivare. För att det ska bli mer samarbete och samverkan behövs det möjligheter att följa upp förskrivning, användning och kvalitet. Därför krävs det förändringar enligt de förslag som i propositionen som jag har nämnt. Det är viktigt att notera att detta förslag inte kommer att ge landstingen möjlighet att ta del av enskilda individers läkemedelsanvändning. Personuppgifterna är krypterade, vilket är viktigt. Förskrivarkod registreras i receptregistret och ska innehålla namn, yrke, specialitet, arbetsplats och arbetsplatskod och ska alltid anges på receptet. Thomas Nihlén tog upp oron för att diagnos inte står där och att det inte finns någon tillsyn. Men all legitimerad personal som förskriver läkemedel står under Socialstyrelsens tillsyn. Detta kan leda till att man följer upp felaktig förskrivning. När det gäller läkemedelsförteckningen är en förutsättning för att en yrkesutövare ska kunna bedöma patientens tillstånd, behandlingseffekter, risker för interaktioner och biverkningar att han eller hon får en korrekt och komplett bild av patientens läkemedelsanvändning. Det är viktigt att förskrivaren har en fullständig bild av patienternas uthämtade läkemedel och också att det är möjligt för behörig vård- och omsorgspersonal att ta del av läkemedelsförteckningen. Detta är, som jag ser det, otroligt viktigt särskilt inom äldreomsorgen. Jag har med egna ögon sett och använt mig av det. Det är viktigt att det finns en samlad bild av vem som har förskrivit läkemedel och att detta är tillgängligt för dem som hanterar patienten i vardagen. Det finns också en målsättning att ytterligare förbättra läkemedelsanvändningen, att verka för samordning och samverkan och att skapa ett centrum med samlad kompetens för bättre läkemedelsanvändning, ett kunskapscentrum. Det välkomnar verkligen vi i Centerpartiet. Jag tänkte lite grann kommentera det som har sagts här om avvecklingen av apoteksmonopolet. Ibland hör man kanske bara det som man vill höra, Elina Linna. Jag har inte hört de beskrivningar som du framförde här från talarstolen. Däremot har jag hört många positiva framställningar om att man nu äntligen kan komma till apoteken och att de är öppna även på kvällstid. Jag har hört många som är positiva till just denna service och detta bemötande. Jag har inte hört något av det som Elina Linna lyfter fram. Hemma stängdes apoteket plötsligt ett halvår. Det var på sommarhalvåret när vi hade som störst befolkning. Under ett halvår minskades tillgängligheten. Mot detta blev det en otroligt stor opposition. Nu har vi ett apotek som är öppet hela sommaren, även på obekväm tid. Detta uppskattar vi verkligen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. Jag måste säga att det är väldigt bra att nu få stå här i talarstolen och tala om området en bättre läkemedelsanvändning. Det tog lång tid innan det blev fart på det här arbetet, men under de allra senaste åren med Alliansen vid makten har det verkligen blivit fart på det. Förra våren kom en handlingsplan för en effektivare läkemedelsanvändning. Bakom den stod alla ansvariga myndigheter inom området, Sveriges Kommuner och Landsting samt regeringen. En rad punkter lyftes fram. En av punkterna gällde just den proposition som vi i dag behandlar. Detta är en av många saker som händer. Med den här propositionen får nu landstingen möjlighet att på ett helt annat sätt än tidigare analysera läkemedelsanvändningen inom det egna landstinget. Landstingen är motiverade för detta eftersom de har ansvaret för läkemedelsnotan. Kan man nu med detta redskap på ett bättre sätt se var problemen finns och åtgärda dem är det bra för enskilda patienter, för människor som använder läkemedel, men också för notan. Mycket pengar sparas genom en god användning. I det här sammanhanget har man tagit upp frågan om behovet av att förskrivningsorsak anges på recepten. Visst skulle det vara väldigt bra. Jag har tidigare drivit den frågan. Men efter att under ett antal år ha deltagit i en så kallad diagnos-recept-undersökning och sett kvaliteten och vilken information man fått vet jag att det som oftast står på receptet är vilka symtom läkemedlet i fråga är bra för. Diagnosen finns inte med. Information om vilket symtom det handlar om har det varit mer relevant för patienten att få veta. Detta gjorde att data som vi fick från undersökningen inte var användbara, utan det är den information som finns i journalerna som vi har glädje av. Med det IT-system som är under utveckling kommer vi så småningom att få möjlighet till nämnda kombinationer. Jag vill också ta upp andra punkter som är viktiga och där man nu fått fart på arbetet. Det gäller exempelvis detta med att göra hälsoekonomiska bedömningar av ett läkemedels värde. Eftersom vi får nya och dyrare läkemedel men också läkemedel som är mycket effektiva måste vi se till värdet i hela det läkemedelskomplex som finns för aktuella sjukdomar. Vi är med i programmet om en uppgradering av IT-stödet. Här finns det möjligheter att söka information om ett läkemedel finns registrerat för barn eller inte. Frågan om barn-Fass har tagits upp. Därför vill jag erinra om att man i många år inte fick pröva läkemedel på barn. Barn fick inte ingå i kliniska prövningar därför att barn inte skulle utsättas för de risker som kliniska prövningar kunde innebära. Det är nog den främsta orsaken till att vi i dag saknar kunskap om barn och läkemedel. Detta arbetar den europeiska läkemedelskontrollmyndigheten nu mycket med och hämtar in information. Information saknas inte bara när det gäller barn utan också när det gäller äldre människor som inte heller varit med i kliniska prövningar. Skälet till det är att det varit svårt att pröva nya läkemedel på personer med flera sjukdomar samtidigt. Den europeiska läkemedelskontrollmyndigheten jobbar också med detta. Sverige är aktivt med i det arbetet. Därför finns det inte anledning för oss att själva lyfta ut frågan och gå i ett eget spår. Här finns också med frågan om samma förutsättningar att följa upp förskrivningarna i offentlig och i privat vård. Även här är ett arbete på gång i patientsäkerhetssammanhang. Landstingen står för subventionen av läkemedel oavsett om dessa förskrivs i offentlig vård eller om de förskrivs i privat vård. Väldigt mycket är således på gång som redan nu genererar kunskap genom de öppna jämförelser som regelbundet kommer ut. Det handlar om Socialstyrelsens analyser av hur läkemedel används och om att Läkemedelsverket nu får ett samlat ansvar när det gäller användningen av läkemedel på ett bra sätt. En sådan enhet som nätverket för läkemedelsepidemiologi kommer här in med sin professionella kunskap och sitt landstingsnätverk så vi kan nu se fram emot att på ett mycket bättre sätt än tidigare kunna ta tag i problemen kring läkemedelsanvändningen. En del problem har vi identifierat, till exempel den dåliga utbildning i läkemedelsförskrivning som läkare får. Jag är väldigt stolt över att den här regeringen nu kommer att se över läkemedelsutbildningen och se till att denna motsvarar de behov som finns bland patienterna ute i samhället. Det gäller ju inte bara läkemedelsanvändningen utan också geriatrik, psykiatri och allmänmedicin samt att vi får till stånd en utbildning som motsvarar patienternas behov. Jag ska inte upprepa det Finn Bengtsson sade om vaccintillverkning och sådant. Det är ingen barnlek att tillverka läkemedel. Här måste vi samverka på europeisk och global nivå och använda den expertis som finns på olika håll i världen. Man kan se hur nationella läkemedelsföretag har avvecklats eller gått in i mer globala koncerner av nämnda skäl. Det handlar också om att finna patienter för utprövning av nya läkemedel. Jag tänker då på människor med sällsynta sjukdomar. Patienterna i ett enskilt land räcker inte för prövning, utan man måste ha tillgång också till människor i andra delar av världen som ställer upp. Läkemedelsområdet är ett globalt område så vi måste ta vara på alla resurser som finns på olika håll. Jag menar - för att återknyta till det som propositionen handlar om, läkemedelsförskrivningen - att Sverige nu kan stå som modell när det gäller vilka informationskällor som behövs och hur dessa kan användas för att få ett bra grepp om hur läkemedel används och om hur man på ett bra sätt kan rätta till felaktigheter.

Fru talman! Vi debatterar nu och ska senare fatta beslut om regeringens proposition Ökad kvalitet vid läkemedelsförskrivning . Med anledning av propositionen och betänkandet instämmer jag i inläggen här från Finn Bengtsson, Gunnel Wallin och Barbro Westerholm som på ett bra sätt har beskrivit tankegångarna och grunderna när det gäller alliansregeringens arbete. Först och främst vill jag säga att syftet med aktiviteten från regeringens sida och från de fyra allianspartierna i riksdagen är att stärka patientens ställning och att skapa en ökad patientsäkerhet. Det är därför också socialutskottet när vi gör vårt betänkande lyfter fram att vi ser det som mycket positivt att de insatser som redan tidigare gjorts i denna riktning är en utvecklingskraft för att just ge patienten en stärkt ställning inom sjukvården. Vi har också i detta förslag sagt att landstingen, utan att den enskilde individens identitet röjs, måste ges tillgång till uppgifter om uttag av läkemedel och andra varor så att man kan medverka till att kvaliteten och effektiviteten i läkemedelsförskrivningen ökas. Det är den samordning som är nödvändig för att vi ska gå vidare. Den proposition vi nu behandlar och debatterar är en i raden av åtgärder för en ökad patientsäkerhet, och jag välkomnar att patientsäkerhetsfrågorna finns i fokus i den sjukvårdsdebatt vi har. Fru talman! Jag vill också i mitt anförande anknyta något till det som finns i propositionen, där olika projekt som syftar till att förbättra läkemedelsanvändningen redovisas. Ett av dessa utvecklingsarbeten, som har fokus på IT-lösningar, är det som har bedrivits vid E-hälsoinstitutet vid Högskolan i Kalmar - nuvarande Linnéuniversitetet. Jag vill med anledning av propositionens skrivning framhålla vikten av ett fortsatt nyttjande av den kompetens som byggs upp på E-hälsoinstitutet vid Linnéuniversitetet i Kalmar. En avgörande faktor för att nå framgång i det syfte som finns med denna proposition är att ta till vara kunskap och erfarenhet som finns när det gäller IT-lösningar i vården. Jag är därför glad för att socialutskottet i vårt ställningstagande på s. 16 i betänkandet återigen lyfter fram den prioritering av e-hälsa som gjordes under det svenska EU-ordförandeskapet. Vi kunde när Sverige hade ordförandeskapet notera framgångar i detta arbete, och för att svensk hälso- och sjukvård ska kunna tillgodose rimliga förväntningar från patienterna och dessutom ange vad som tillhör framtidens hälso- och sjukvård är det nödvändigt att ha ett mycket starkt fokus på IT-lösningar inom olika delar av sjukvårdssektorn. Fru talman! Jag vill även något beröra debatten vi har haft i kammaren. I våra handlingar får vi del av Vänsterpartiets förslag att utreda möjligheten till etablering av ett statligt företag för läkemedelstillverkning. Vi hörde i ett replikskifte att Elina Linna ville markera att det var en utredning. Det var möjligen formulerat för att något lugna de bänkkamrater som finns runt Vänsterpartiet, men hur man än försöker lugna omgivningen på vänstersidan råder ingen tvekan om att det som ligger i förslaget från Vänsterpartiet är en signal om vart Vänsterpartiet och en vänsterpolitik leder. Frågan är om Miljöpartiet verkligen vill följa med på detta återtåg. Jag tror inte ens att Socialdemokraterna är beredda att ta ett litet kliv upp på det återtåg som en vänsterpolitik skulle innebära. Jag är också övertygad om att en stor majoritet av svenska folket vill avvisa ett sådant återtåg där vi tror att det är statliga företag som ger oss både kvalitet och utveckling. Det är därför det vore angeläget att få en markering från Miljöpartiet och Socialdemokraterna om hur man egentligen ser på samarbetspartnerns ambitioner när det gäller förstatligande. Sedan handlar det, fru talman, om apoteksomregleringen. Den har varit diskuterad under lång tid. Det är många som har fört fram vikten av att vi blir en del av Västeuropa när det gäller hur vi tillhandahåller och ger service, kvalitet och tillgänglighet på apoteksmarknaden. Det är därför alliansregeringen har initierat och genomfört något som har efterfrågats. Jag är övertygad om att den omreglering av apoteksmarknaden som har gjorts är något som tillhör framtiden. Vi kan se att vi får en utveckling där allt färre kommer att ropa på att man vill tillbaka till ett gammalt monopolsystem. Jag tror att monopoltiden också i detta avseende tillhör det förgångna. I det avseendet är jag övertygad om att svenska folket uppskattar och ser vikten av att vara med och få tillgång till en tillgänglighet, en service och en kvalitet som bygger på att man har respekt för de farmaceuter som jobbar inom apoteksverksamheten. Jag är också övertygad om att vi på detta sätt kan kombinera en utveckling av hälso- och sjukvården som tillgodoser patienternas förväntningar. Fru talman! Med dessa kommentarer yrkar jag bifall till förslaget i socialutskottets betänkande nr 23.

Fru talman! Jag måste förtydliga Vänsterpartiets synpunkter. Vänsterpartiet förstår mycket väl att läkemedelstillverkning inte är någonting man beslutar från den ena dagen till den andra, utan det behövs en utredning. Jag blev lite förvånad över att Anders Andersson tycker att detta är så märkligt. Anders Andersson kommer nämligen från Kalmar läns landsting - jag vet inte om han till och med kommer från Kalmar - och under den förra mandatperioden uppvaktades den dåvarande, socialdemokratiska regeringen väldigt mycket från Kalmar med tanke på vaccintillverkning. Det fanns bland de Kalmarintressenter som uppvaktade regeringen stora ambitioner att få staten med i denna tillverkning. Så främmande är alltså inte tanken, och jag förutsätter att Anders Andersson känner till denna bakgrund. När det gäller influensavaccintillverkning är det inte så enkelt med tanke på den nya teknik som också kommer. Nu har folkhälsominister Maria Larsson kommit in i salen, och jag passar på att upprepa den fråga jag ställde även till Finn Bengtsson: Delar Anders Andersson Maria Larssons uppfattning att vi inte har kompetens för influensavaccintillverkning i det här landet?

Fru talman! Jag vill inledningsvis säga att jag förstår att Elina Linna behöver förtydliga sitt ställningstagande. Det har hon nu sagt två eller tre gånger i anförande och repliker, att hon måste förtydliga vad Vänsterpartiet står för. Jag förstår också bakgrunden, av den anledningen att lösningen med statlig tillverkning av läkemedel är ett gammalt kommunistkrav. Det är en gammal kommunistidé som mycket få i vårt land just nu delar. Det är därför det är så märkligt att den upprepas. När det gäller erfarenheten av att analysera vaccintillverkning i Sverige eller Norden har vi gjort en sådan analys, och vi kom fram till det Finn Bengtsson redovisade. Jag tyckte att Finn Bengtsson på ett tydligt sätt tydliggjorde både för oss här i kammaren och för Elina Linna att vi har gjort en analys. Man kan se att inte heller de möjligheter vi såg i Danmark är tillräckliga för att klara detta, och jag vill då med bestämdhet säga att det vaccinbehov vi senast hade inte hade klarats av på detta sätt om vi hade haft en statlig tillverkning enligt vänsterpartimodell. Det tror jag att de flesta har fått klart för sig efter att ha analyserat frågan.

Fru talman! Denna analys har inte varit så offentlig att vi alla kan dra de slutsatser som Anders Andersson gör. När det gäller just vaccintillverkning och till exempel avtalen med företaget som nu försörjde Sverige med de 18 miljoner doser vi har fått och betalat för är detta avtal inte heller någonting som är offentligt. Vi som inte sitter i regeringen kan inte dra några slutsatser om hur lönsamt detta avtal var och vilka hälsoekonomiska effekter man gjorde. Jag ska också passa på att kommentera Anders Anderssons synpunkter när det gäller Apoteket. Det är nämligen så att Apoteket AB var en verksamhet som skattades högt bland svenska folket. Det fanns utredningar som till exempel Konsumentverket gjorde strax före privatiseringen av Apoteket som tydligt visar att konsumenterna var nöjda. När Anders Andersson beskriver avregleringen av Apoteket låter det som att Apoteket skulle ha varit någonting som svenska folket har varit väldigt missnöjda med. Det stämmer inte. Men det stämmer att om jag i dag ska hämta ut receptbelagd medicin som inte finns på just det apoteket får jag inte upplysning om i vilket närmaste apotek jag kan hämta ut medicinen. Den tjänsten fanns i Apoteket AB.

Fru talman! När det gäller statligt företag för läkemedelstillverkning är tystnaden från Miljöpartiet och Socialdemokraterna det mest talande i kammaren. Den tystnaden är mest talande för hur isolerat Vänsterpartiet är i svensk debatt om läkemedelsfrågor. Man driver en gammal bakåtsträvande socialistisk-kommunistisk idé där man tror att det är staten som ger oss utvecklingskraften på företagssidan. I det här avseendet vet vi att det krävs både riskvilligt kapital och oerhörd kompetens och kunskap, och det fordrar att man också vågar se det i ett större sammanhang än att göra Sverige och staten till en ny företagsdel i läkemedelsindustrin. Tystnaden är det mest talande från Miljöpartiet och Socialdemokraterna, och vi noterar det för framtiden. När det gäller apoteksomregleringen kommer tillgängligheten, och vi kan se det redan nu, att öka. Vi får en flexibilitet, och människor får möjlighet att hämta ut sina läkemedel på tider då man själv har chans till det. Vi kan också se att utbudet ökar. Detta är en del i den utveckling som vi tror på. De receptfria läkemedlen har fått en stor spridning på upp till 5 000-6 000 olika försäljningsställen. Antalet apotek med fullsortiment har utökats, och det ger människor en större tillgänglighet. Det är den tillgängligheten vi tror är viktig för framtiden, och det är den vi vill arbeta för.

Fru talman! Då jag förstår att vaccin har varit föremål för diskussion och att frågor har riktats till mig i min frånvaro vill jag ta möjligheten att gå upp i talarstolen och berätta något om bakgrunden. Jag hörde frågan som Elina Linna ställde till mig alldeles när jag kom till salen. Det finns all anledning att ta upp den på ett offentligt plan och för mig att gå i svaromål, även om jag förstår att den borgerliga alliansens representanter till stor del har svarat på frågorna. När vi ser tillbaka på det som har hänt med pandemin som vi hade att hantera under föregående år, med de vaccinleveranser som beställdes och med den logistik som utvecklades i landstingen för att vaccinera människor i vårt land, kan vi säga att det utifrån de förutsättningar som fanns när beslut fattades känns som att vi har landat väldigt rätt. Det Elina Linna hävdar, att vi borde ha haft en egen vaccintillverkning, hade varit ett riskprojekt av stora mått. Vi undersökte frågan mycket noga. Vi försökte vända på alla stenar och ta reda på fakta, inte bara med hjälp av våra svenska experter utan också med utländska. Alla kom till samma slutsats, nämligen att det vore högst olämpligt och skulle vara ett stort riskprojekt att i det läget satsa på egen vaccintillverkning. Detta informerades samtliga partier om, också Elina Linna som då inte hade särskilt mycket att invända mot den planering som regeringen lade fast när vi tecknade vaccinavtalen. Man måste våga titta på fakta, våga se att vi har en vaccintillverkare i det här landet som dock inte har kompetens när det gäller influensavaccin. Vi försökte kontraktera utländska bolag för etablering i Sverige, men det fanns inget intresse. I det läget var det absolut bästa vi kunde göra att teckna avtal med bolag som fanns utomlands och som kunde stå för en leveranssäkerhet. Vi har sett under resans gång att det här med vaccinproduktion inte är alldeles lätt. Det finns komplikationer som kan tillstöta. Men vi har fått våra leveranser till Sverige bland de första av de europeiska länderna, vilket gjorde att vi väldigt tidigt kunde gå i gång med vaccinering av vår befolkning. Vi har haft en information till allmänheten som har gjort att vi har uppnått i stort sett den högsta graden av vaccinering för en befolkning, vilket gör att vi i många avseenden kan känna oss nöjda. Det var ett försök att testa ett maskineri som inte har varit i bruk innan. Man har alla fakta på hand när man påbörjar en sådan här process. Där vi är i dag och med den erfarenhet vi har skaffat oss kan jag säga att vi gjorde väldigt mycket rätt. Det finns säkert saker som vi kan rätta till och förbättra när det gäller struktur, logistik och annat. Men om vi hade struntat i att teckna avtal med vaccinproducenter och i stället sagt att vi riggar en egen vaccinproduktion hade vi inte haft tillgång till det vaccin som vi hade. Man ska inte utesluta någonting för framtiden, man jag vill tydligt poängtera, apropå Elina Linnas frågor om att i historien ha fattat ett beslut om vaccintillverkning, att det hade varit ett alldeles för stort riskprojekt, och det hade lett oss fullständigt fel. Då hade vi aldrig haft den beredskap som vi hade när pandemin drabbade oss. Vi vet att framtiden kommer att innehålla möten med nya pandemier. Vi kommer att värdera, vända på stenarna och titta vad som är bästa sätt att hantera det på i det kommande arbetet. Ingenting ska uteslutas för framtiden, men i det läge som vi hade har vi agerat alldeles rätt, och det har vi gjort med hjälp av den expertis som fanns för handen. Det här är viktigt att säga i talarstolen. Det är uppenbart att Elina Linna vill insinuera saker som det inte riktigt finns täckning och fog för.

Fru talman! Tack, folkhälsoministern - det var bra att ministern kom in i debatten. Jag förstår att Maria Larsson kanske fick en felaktig uppfattning av vad jag sade i mitt anförande. Jag har inte kritiserat den svenska regeringens pandemivaccinbeställning eller hur frågan sköttes. Jag har kritiserat till exempel det faktum att läkemedelsföretagen enligt den uppgift jag har håvat in vinster på 70 miljarder när det gäller försäljningen av influensavaccinet. I de diskussioner vi hade i början av mandatperioden utifrån de diskussioner som den förra regeringen hade haft om vaccintillverkningen fick i alla fall jag den uppfattningen att regeringen trodde - det kommer säkert Maria Larsson ihåg - att den säljteknik som då diskuterades skulle bli verklighet inom den närmaste tiden. Så blev det inte, utan det blev teknik med äggodlat vaccin som användes igen. Nu när Maria Larsson kom in i debatten vill jag passa på att fråga: Hur ser avtalet ut som regeringen upprättade? Kommer det att bli offentligt? Kommer vi alla partier att få veta vilka löften läkemedelsbolaget gav och vilka förutsättningar regeringen har i avtalet?

Fru talman! När man dyker in så här i debatten är det möjligt att man inte har hela frågeställningen klar för sig. Men av det jag hörde av debatten kändes det som att det riktades en allvarlig anklagelse, och då finns det all anledning att gå upp och bemöta det. Om man ifrågasätter varför vi inte har en egen vaccintillverkning är det att indirekt kritisera att vi beställde vacciner av en extern leverantör. Det är så, Elina Linna, att det har varit en brist på vacciner i världen. Genom att många länder har gått in och tecknat avtal med vaccinbolag har det möjliggjort en utveckling av vacciner där fler företag har etablerat sig, där marknaden har erbjudit många fler aktörer än vad som fanns om vi bara går tio år tillbaka i tiden. Så det har varit en positiv tillväxt för vaccinproduktion som gjort det möjligt för befintliga bolag att växa men också för nya att etablera sig. Det har tillkommit mycket genom garantier som länder har tecknat. Min uppgift och utgångspunkt som folkhälsominister har varit att se till att det finns vaccin att tillgå i händelse av en pandemi. Då hade jag att väga de olika alternativ som stod buds: egen tillverkning, som Elina Linna uppenbarligen är anhängare av, eller något som jag tyckte var en betydligt tydligare, säkrare och framkomlig väg, att teckna avtal med externa leverantörer. Det avgjordes ganska enkelt med hjälp av alla externa experter, både nationella och internationella, som var samfällda i sina utlåtanden att Sverige absolut inte skulle satsa på en egen vaccintillverkning i det skede där vi stod då. Hur framtiden ser ut vet jag inte än. Öppenhet när man tecknar den här typen av avtal är naturligtvis inte möjligt att ha. Men i dag är det gamla avtalet offentliggjort, så det är bara att gå in och läsa det. Det är fullt möjligt också för Elina Linna.

Fru talman! Jag har citerat Maria Larsson tidigare här i debatten från en frågestund, som Maria Larsson säkert kommer ihåg, där jag ställde frågor om svensk vaccintillverkning. Vårt förslag - jag säger det återigen - är att utreda möjligheten. Men vi tror på idén att det finns vinster att få om man har en statlig tillverkning. Och det handlar inte bara om vaccin, utan det handlar också om antibiotika och generika. Det finns också en möjlighet att öka kompetensen i Sverige. Som Maria Larsson kanske kommer ihåg fick jag till svar i frågestunden där jag ställde den här frågan att vi inte har någon kompetens för influensavaccintillverkning i det här landet. Jag blev rätt bekymrad över det, därför att jag inte hade någon möjlighet att kommentera det. Men jag har stort förtroende för kompetensen när det gäller läkemedelsforskning och läkemedelstillverkning i Sverige. Jag passar på att fråga Maria Larsson igen: Finns det inte tillräcklig kompetens i Sverige?

Fru talman! När jag uttrycker mig om kompetens utgår jag från den befintliga kompetensen i Sverige i dag. Vi har ingen tillverkning av influensavaccin i Sverige. Det är utgångspunkten för mitt uttalande. Det betyder att här finns inte många människor som har jobbat med tillverkning av influensavaccin. Det är naturligtvis möjligt att rekrytera personal från annat håll om man skulle vilja starta en tillverkning, förutsatt att man erbjuder bra villkor. Skillnaden mellan Elina Linna och mig är att Elina Linna vill ha det mesta i statlig regi, i statlig produktion. Min angelägenhet är att få ut mesta möjliga till bästa möjliga pris av skattebetalarnas pengar. Därför är jag inte beredd att riskera stora delar av skattebetalarnas pengar i en produktion som vi inte vet om den skulle vara lyckosam, när det finns andra aktörer som till vettiga priser kan leverera det som vi behöver. Det är en avgrundsdjup skillnad i synen på det här mellan Vänsterpartiet och eventuella samarbetspartner till Elina Linna och Kristdemokraterna och Alliansen. För mig är det mycket angeläget att ta hand om skattebetalarnas pengar på ett så bra sätt som möjligt. Och en statlig produktion skulle ha varit ett mycket stort riskmoment.