Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden

Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden

Miljöpartiets och Vänsterpartiets gemensamma reservationer 4 och 6.

Sverige har sedan 1990-talet varit världsledande när det gäller marknadiseringen av välfärden. Den har avreglerats och i hög grad privatiserats i snabb takt. Vi har i dag i vårt land de mest liberala reglerna i hela världen vad gäller exempelvis möjligheter att bedriva skolverksamhet i vinstsyfte.

När välfärden började berikas med andra deltagare än enbart offentliga utförare på 90-talet var tanken att bana väg för fler idéburna aktörer - ideella organisationer, kooperativ och stiftelser. Ingen ansvarig politiker kunde förutse en utveckling där välfärden skulle bli en handelsvara med snabba klipp.

Antalet icke vinstdrivande aktörer är i stort sett detsamma nu som det var när reformen genomfördes. Det är framför allt privata vinstdrivande aktiebolag som har ökat kraftigt på bekostnad av andra.

Småföretag, föräldra- och personalkooperativ och andra mindre aktörer köps i ökande omfattning upp och tas över av koncernbolag som kan vara större än stora kommuner. De slås dessutom ut i upphandlingar eftersom de inte kan konkurrera på lika villkor. Detta leder till likriktning där företag med ett visst vård- eller skolkoncept tar över allt större andelar av välfärden.

Också den tidigare borgerliga regeringen påpekade i sina direktiv till den så kallade Ägarprövningsutredningen att en utveckling mot ett fåtal större bolag som dominerar marknaden är problematisk om den innebär att mångfalden och därigenom valfriheten begränsas. Fredrik Reinfeldts regering insåg att en fortsatt utveckling mot allt större vinstsyftande aktörer riskerar att leda till likriktning, med minskad mångfald och valfrihet för brukarna.

Fru talman! Organiseringen av vår gemensamma välfärd måste utgå från elevernas och omsorgstagarnas bästa men också från de seriösa privata aktörerna, till exempel friskolor som berikar skolvärlden med nya spännande pedagogiska inriktningar.

Skolan ska handla om elever, rätten till en bra utbildning och goda kunskapsresultat. Omsorgen och vården ska handla om trygghet och omhändertagande. Det är därför glädjande att riksdagen nu kan ta beslut om tydliga krav på tillstånd för att få bedriva verksamhet inom välfärdens områden och att det införs särskilda regler för upphandling.

Förslagen skapar bättre förutsättningar för att säkerställa att privata utförare har tillräckliga förutsättningar att bedriva verksamhet med god kvalitet, samtidigt som allmänhetens tilltro till välfärden kan stärkas.

Förslagen innebär också bättre möjligheter att tillvarata de särskilda mervärden som den idéburna sektorn kan bidra med. En upphandlande myndighet ges nu möjlighet att reservera, det vill säga förbehålla, deltagandet i en upphandling för en organisation som uppfyller vissa krav såsom att eventuella vinster återinvesteras för att uppnå organisationens syfte eller att organisationens lednings- och ägarstruktur grundas på personalens ägande eller deltagande.

Fru talman! Genom att införa mer identiska krav på insikt, lämplighet och ekonomiska förutsättningar kan vi motverka lycksökare och oseriösa aktörers möjligheter att bedriva skattefinansierad verksamhet. Vi kan minska förekomsten av kriminalitet inom välfärdssektorn.

Låt mig ta ett par exempel. TV4:s Kalla fakta avslöjade att Astar i Stockholm, som drivs av Thorengruppen, ljugit om antalet lärare i syfte att vinna upphandlingen och öka vinsten. De hade uppemot 50-60 studenter per klass. Thorengruppen erkände sitt misstag, och efter granskningen visade det sig att liknande förhållanden rådde på Astars skola i Malmö. Också där har Thorengruppen ljugit om personalbemanningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden

Även Hermods i Malmö, som ägs av Academedia, har fuskat. De lovade att 65 procent av sfi-lärarna skulle vara behöriga, men i själva verket var 65-80 procent av lärarna obehöriga. Malmö stad har polisanmält både Astar och Thorengruppen samt Hermods och Academedia.

Detta är några av många exempel som visar hur orimligt det är att vi i vårt land i dag har tydligare regler för att driva en korvkiosk än för privata utförare inom välfärden.

Fru talman! Det finns en stark folklig förankring när det gäller att våra gemensamma resurser ska stanna i välfärden och användas till gemensamma angelägenheter och att man ska ställa krav på privata utförare och motverka kriminella aktörer.

Låt mig därför avslutningsvis också notera att just dessa förslag ser ut att vinna majoritet i Sveriges riksdag. Men det tycks ske med vissa borgerliga reservationer.

Sverigedemokraterna och de borgerliga partierna vill avslå delar av propositionen, om än med något olika motiv. De visar ännu en gång konsten att ha två smått motstridiga uppfattningar på en och samma gång.

Märkligast av allt är att de borgerliga partierna vill ägar- och ledningspröva också kommunal verksamhet. Kommuner och privata aktörer har helt olika roller och ansvar. Kommunerna har ett lagstadgat ansvar att tillhandahålla socialtjänst och utbildning åt medborgarna och förutsätts ha kunskap och kompetens inom det som är kommunernas grundläggande uppdrag. Det är medborgarna som i allmänna val utkräver ansvar av de folkvalda. Förtroendevalda är ur revisionssynpunkt helt ansvariga för all verksamhet. Någon motsvarande möjlighet för medborgarna att ställa verkställande direktören eller styrelsen till ansvar i aktiebolag om verksamheten inte håller godtagbar kvalitet finns inte. Aktiebolag har som enda syfte enligt aktiebolagslagen att bereda ägaren vinst. Därför skiljer sig ändamålen för verksamheten åt beroende på vem som är huvudman. Kommunallagen vilar på den principiella grunden att det är de förtroendevalda som har ansvaret för att fatta alla beslut.

Det finns sådana principiella skillnader mellan kommunal och enskild verksamhet att det inte finns skäl att införa något som motsvarar ägar- och ledningsprövning för kommunal verksamhet. I de fall enskilda huvudmän upphör med sin verksamhet bedöms kommunerna med kort varsel behöva kunna ta över ansvaret för att tillhandahålla tjänster till brukare, barn och elever.

Fru talman! Utvecklingen är inte irreversibel. Det som en gång vunnits måste försvaras. Den utveckling som gått fel måste vändas. Drygt 100 år av demokrati och välfärdsbygge har lärt oss att det inte alltid är en enkel uppgift och att det är en uppgift som kräver både tid och tålamod. Men med små steg i en positiv och progressiv riktning kan samhället förändras och utvecklas. Nu tar riksdagen ytterligare några steg i ett led där välfärdens resurser kan användas ändamålsenligt och effektivt. Så fortsätter vi samhällsbygget, och så kan vi skapa trygghet, jämlikhet och frihet för de ojämförligt flesta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden

(Applåder)

Fru talman! Alla partier värnar verkligen den svenska välfärdsmodellen, som bygger på gemensam finansiering och numera även möjligheten att själv välja utförare. Men vi gör det på olika sätt. Allianspartierna lägger större vikt vid valfriheten, som förutsätter en mångfald av aktörer, medan utgångspunkten för vänsterpartierna, med Socialdemokraterna i spetsen, är misstron mot privata aktörer och att kommunal verksamhet är regel. Det senare lyser tyvärr igenom i hanteringen av frågan om tillståndskrav och ägarprövning i välfärden.

Vi kan därför ändå vara hederliga nog i debatten att säga att vi alla vill att skattepengarna ska gå till det som de är ämnade för - en bra skola för barnen och en tillförlitlig omsorg för dem som behöver den - och att ingen vill att skattepengar försvinner till skatteparadis eller att oseriösa aktörer slår ut bra verksamheter. Däremot vill vi moderater och våra alliansvänner att flera aktörer ska bidra och inte enbart de offentliga.

Med detta sagt är det också viktigt att påpeka att det var Alliansen som redan 2012 tillsatte en utredning om ägarprövning. Syftet var att säkra samhällets krav på att de som äger och driver företag inom skola, vård och omsorg ska ha ett långsiktigt och seriöst engagemang och driva en god och högkvalitativ verksamhet.

Efter valet 2014 ändrade den nuvarande regeringen tyvärr inriktning. Men sedan 2015 har en majoritet i riksdagen upprepade gånger krävt att Välfärdsutredningen i stället lägger fokus på hur vi kan stärka kvaliteten i välfärden och inte på om företag gör vinst samt att kvaliteten i välfärden bara kan säkras genom att krav även ställs på offentliga aktörer och inte enbart på de privata. Det är de offentliga aktörerna som utför den allra största delen av välfärden. Detta har regeringen tyvärr valt att ignorera. Visst finns det många fina kommunala verksamheter, liksom det finns många fina privata verksamheter. Men det finns även missförhållanden. Men de finns hos både privata och offentliga aktörer.

Redan i dag är delar av verksamheten som bedrivs inom socialtjänstlagen tillståndspliktig, och när det gäller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade infördes tillståndsplikt år 2013. Nu föreslås utvidgad tillståndsplikt inom socialtjänsten och att ägar- och ledningsprövning införs för en bredare del av välfärden som även omfattar skolan. Förslaget kompletterar nuvarande prövning med mer identiska krav på insikt, lämplighet och ekonomiska förutsättningar.

Vi anser att det är rätt väg att gå men att förslaget inte tar ett helhetsgrepp utan bara löser en del av de problem som vi vill tackla. Det blir i sin tur ett problem. Att regeringen vill ställa olika krav på fristående och offentliga aktörer i välfärden försämrar likvärdigheten. Välfärden utförs i dag till stor del av företag, organisationer, stiftelser och kooperativ. Vi vill ställa höga krav på dem, men vi vill även ställa krav på kommunerna som utför samma verksamheter i ännu större omfattning. De skäl regeringen anger för att undanta kommunal verksamhet anser vi inte håller. Visst har kommunerna det lagstadgade ansvaret, och det finns skillnader mellan offentlig och privat verksamhet. Men i motsats till regeringen tycker vi inte att det är tillräckligt att medborgarna vart fjärde år i allmänna val kan utkräva ansvar från de förtroendevalda. I dessa vardagsnära välfärdsverksamheter är det ett alltför trubbigt verktyg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden

Vi kommer dock inte att rösta emot regeringens förslag om ägarprövning, men vi kräver tillsammans med en majoritet i riksdagen att regeringen återkommer med en generell tillståndsplikt som självklart gäller för både offentligt och privat drivna verksamheter. Vi värnar också de mindre aktörerna, exempelvis kooperativen, och begär därför att regeringen säkerställer att tillståndskraven, liksom ägar- och ledningsprövningen, inte medför otillbörliga hinder för dem att etablera sig och verka på välfärdsområdet.

Lagrådet, liksom många remissinstanser, har uppmärksammat paradoxen att kräva att tillståndsinnehavaren ska ha ekonomiska förutsättningar att bedriva verksamhet inom välfärden, samtidigt som regeringen lägger fram ett förslag som avser att begränsa vinsten hos samma företag, vilket debatteras härefter.

Ovannämnda två punkter har en tydlig majoritet i riksdagen. Därutöver vill vi moderater gå vidare och föreslår tillsammans med Liberalerna och Kristdemokraterna för det första att både tillstånds- och tillsynsansvaret för fristående förskolor och fritidshem ska ligga på Skolinspektionen i stället för hos kommunerna. Det ökar förutsättningen för en mer effektiv och rättssäker bedömning av verksamheterna och säkerställer en likvärdighet i hela landet, samtidigt som den kommunala arbetsbördan inte ökar.

Ytterligare en del i processen som behöver förbättras är de långa handläggningstiderna hos Inspektionen för vård och omsorg, IVO. I januari 2018 var den genomsnittliga handläggningstiden sex månader för att få tillstånd att starta en verksamhet enligt de regler som gällt hittills inom socialtjänstlagen och LSS. Därför kräver vi för det andra att regeringen tar sitt ansvar och vidtar åtgärder för att säkra rimliga handläggningstider hos IVO. Det blir än viktigare genom beslutet om tillståndsprövningar som kommer att innebära både fler ansökningar och mer komplexa prövningar.

Vi moderater vill ha en ordning inom välfärden där seriösa aktörer, stora som små, ska kunna fortsätta att starta och driva skolor och äldreboenden, samtidigt som oseriösa aktörer kan hållas borta och det ställs rimliga krav på kunskap om verksamheten hos styrelse och ledning. Alla ledamöter i en skolas styrelse ska inte behöva vara fullt ut insatta i de föreskrifter som reglerar verksamheten. Men det är ett rimligt krav att styrelsen och ledningen som ett kollektiv sammantaget har kunskap om skollag och andra regler som gäller för att få tillgång till offentlig finansiering.

Nu är ordningen i Sverige sådan att det är regeringen som utformar och lägger fram lagförslag för beslut i riksdagen. Det är olyckligt att vi för närvarande har en regering som inte bara är svag utan som dessutom inte är lyhörd för riksdagen eller för den delen dem som driver och nyttjar välfärden.

När förslaget nu är på plats har vi två alternativ. Vi kan antingen avslå det - vilket kan vara rimligt utifrån att det bara löser delar av de problem vi har i dag - eller så ser vi det som ett steg på vägen och ger tydliga signaler om hur problemen kan lösas i deras helhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden

Vi valde tillsammans med Liberalerna och Kristdemokraterna det sistnämnda men kräver därutöver följande:

Att regeringen tar fram ett konkret förslag för hur den generella tillståndsplikten också kan gälla för offentliga aktörer.

Att regeringen säkerställer att inte mindre aktörer drabbas av genomförandet av tillståndsprövningen.

Att tillstånds- och tillsynsansvaret för förskolor och fritidshem flyttas från kommunerna till Skolinspektionen.

Att regeringen vidtar åtgärder för att korta handläggningstiderna hos IVO.

För de första två punkterna finns det redan nu en majoritet i riksdagen.

Det är 97 dagar fram till valet. I bästa fall kan en ny alliansregering ta ett helhetsgrepp mer eller mindre omgående, så att syftet verkligen nås: att oseriösa aktörer i välfärden stoppas och att skattemedlen går till det de ska: skola, vård och omsorg med god kvalitet. För det är fantastiskt att det i Sverige är möjligt för alla att välja mellan kommunala och privata alternativ inom välfärden, inte bara de som har råd.

I stället för att fokusera på att begränsa valmöjligheten och försvåra för de aktörer som satsar på välfärden borde vi lägga krutet på att skapa bättre förutsättningar för alla aktörer att förbättra både kvaliteten och produktiviteten inom skola, sjukvård och omsorg.

(Applåder)

Fru talman! Sverigedemokraterna är i grund och botten positivt inställda till såväl ökade som tydligare krav på tillstånd inom välfärdens verksamheter. Att välfärden präglas av hög kvalitet är centralt för medborgarna. Ytterst finansieras den med skattemedel, varför vi som politiker ska ställa höga krav på de aktörer som finns inom välfärdssektorn. Det här lagförslaget skjuter fel, tyvärr. Jag måste verkligen säga tyvärr, därför att det här är viktigt.

Det borde rimligen gå att samla inte bara en majoritet utan kanske till och med en helt enig riksdag i den här frågan. Regeringens flagranta ovilja att förhandla med oppositionen tillsammans med det faktum att den lägger fram ett undermåligt förslag gör att den inte får igenom det, åtminstone inte i sin helhet. Det kommer torsdagens votering att visa. Men jag ska givetvis upplysa regeringen om vad den borde göra om den vill ha mig och min riksdagsgrupp bakom ett sådant förslag för att få majoritet på det temat.

För det första: Det måste givetvis råda likabehandling mellan olika driftsformer. För mig är inte det avgörande om en skola drivs av kommunen, ett aktiebolag, en stiftelse, ett kooperativ eller någon annan förening. För mig är det avgörande att vi ställer samma höga och tydliga krav på alla skolor. Samma villkor och spelregler ska gälla alla. Majoriteten av landets skolor och äldreboenden kommer över huvud taget inte att påverkas av det här förslaget.

För det andra: För mig är det tillika avgörande att samma regelverk, samma villkor, gäller lika över hela riket. Det ska givetvis inte vara den enskilda kommunen som ska göra en sådan här prövning. Det är ju helt uppenbart vad resultatet av det skulle bli. Vissa kommuner kommer att göra strängast möjliga tolkning på grund av en ideologisk illvilja mot valfrihet, medan andra kommuner tvärtom kommer göra närmast slappa prövningar. Det ska vara samma regelverk och samma villkor. Låt prövningen ske på statlig nivå av ansvarig myndighet. Det här ökar på olikvärdigheten i landet. Tillgången till en bra skola, en bra vårdcentral, ett bra äldreboende, ska inte vara avhängigt av vilken kommun man råkar bo i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden

Fru talman! Vi kan givetvis inte heller acceptera de delar av propositionen där det föreslås att ansvarig myndighet ska kunna besluta om helt nya föreskrifter. Om regelverket ska ändras åt det ena eller andra hållet ska det givetvis föregås av debatt här i kammaren med efterföljande beslut här i kammaren. Det handlar om saker som berör människor på riktigt. Det finns egentligen inga delar i förslaget som på riktigt skulle förbättra någonting för alla dessa människor. Om något skapar det problem för framför allt de små icke-offentliga aktörerna.

Fru talman! Vår linje är egentligen ganska enkel därför att den inte drivs av en ideologisk aversion mot valfrihet: De som gör ett bra jobb ska få vara kvar. De som gör ett dåligt jobb ska bort. Tänk vad enkelt det hade varit om vi i stället kunnat enas bakom en sådan linje!

Hur åstadkommer vi det? Vi ska ha tillståndskrav för verksamheten, absolut, men inte på det sätt som regeringen föreslår. Vi ska ha tillståndskrav för alla och inte bara för några få. Vi ska pröva lämpligheten hos ägare, styrelse och ledning. Vi ska pröva ekonomisk plan och verksamhetsplan. Men vi ska också ha tillsyn som följer upp att man lever upp till det man är förpliktad till. Det ska vara fler kontroller och, till skillnad från i dag, fler oanmälda kontroller.

Fru talman! Jag ska tala lite latin här. Då framstår man som väldigt klok och lärd, påstås det. Fides est bona, sed custodia est melior. Förtroende är bra, kontroll är bättre. Så är det. Det ska finnas tydliga sanktionsmöjligheter mot den som av händelse inte lever upp till de krav som vi som politiker ställer. Det ska ytterst givetvis kunna rendera att tillståndet att över huvud taget få bedriva verksamheten återkallas.

Fru talman! Regeringen har lagt fram ett förslag som leder till ökad olikvärdighet, ökad otydlighet och ökad osäkerhet. Därför kommer vi att göra vad vi kan för att stoppa det, helst i sin helhet men får vi inte stöd för detta av resten av kammaren så åtminstone delvis. Jag yrkar därmed bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 2.

Fru talman! Välfärden är en av Sveriges absolut viktigaste tillgångar. Den levererar det som ger förutsättningar för en socialt hållbar nutid och framtid. Det är därför väldigt viktigt att den fungerar och levererar tjänster av högsta kvalitet. Det måste bli rätt första gången. En barndom och ett barns skolgång kommer inte igen, och en vanvårdad äldre får ingen mer chans till en värdig ålderdom.

Problemen med dagens system är tydliga, och att något måste göras har stått klart ganska länge. Därför tillsatte regeringen en utredning. Den kom att kallas Välfärdsutredningen och skulle komma med förslag på förbättringar och ökat kvalitetsfokus för välfärdsområdet. Utredningen presenterades, och jag är glad att vi nu har en proposition att fatta beslut om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden

Det finns mycket att göra inom välfärdsområdet. Vi har sett brist på resurser under lång tid. Den här regeringen har under mandatperioden skjutit till medel. Det har varit generella medel i form av de så kallade välfärdsmiljarderna liksom riktade bidrag till såväl vård som skola och omsorg. Det är nog så viktigt för utvecklingen och förtroendet för välfärden.

Nu debatterar vi någonting som skulle kunnat antas vara självklart för länge sedan, nämligen ökade krav för att ens komma ifråga för att driva privat verksamhet inom välfärden. Det ska vara tydligt att de som vill driva välfärdsverksamhet lämpar sig för det vad gäller både erfarenhet, kunskap och ekonomiska möjligheter. Det borgar för bättre kvalitet i många fall och minskar risken för att människor ger sig in i branschen för att den är allmänt lukrativ, som är fallet med nuvarande lagstiftning. Vi vill ju att människor ska söka sig till välfärdsområdet för att de brinner av vilja att förbättra och utveckla ett så viktigt område för Sverige, inte för att de vill utnyttja systemet. Tillstånd för att få bedriva vissa verksamheter finns redan i många sektorer i samhället, och nu blir det äntligen infört också här.

De förslag vi nu har på bordet är till för att hindra oseriösa personer och företag att göra orimliga vinster på skattebetalarnas, elevernas och brukarnas bekostnad. Att minska oseriösa aktörers möjlighet att bedriva skattefinansierad välfärdsverksamhet är också viktigt för allmänhetens tilltro till välfärden som helhet. Av den anledningen är det viktigt att tillstånd krävs av såväl små som stora aktörer.

När det rör sig om skattefinansierad verksamhet som riktar sig till dem som har stora behov och som vi vill göra det allra bästa för anser vi att förslagen är angelägna och därför även att konsekvenserna av kraven är proportionerliga i förhållande till intresset av att införa dem.

Vi säger också att förslagen kommer att bidra till att förbättra konkurrensvillkoren inom välfärdssektorn genom att förhindra att oseriösa aktörer eller aktörer med bristfälliga förutsättningar etablerar sig. Därigenom blir villkoren på marknaden mer likvärdiga, vilket skapar förutsättningar för en sund konkurrens.

Det finns också ett förslag om att tillståndsprövning även ska ske för kommunala verksamheter. Det kan spontant låta som en rimlig idé att alla ska omfattas av samma regler, så även kommuner. Det finns dock en viktig skillnad mellan offentliga och privata aktörer. Makten över det offentliga utgår nämligen från folket, ytterst genom allmänna val. Om den offentliga verksamheten uppvisar brister är det folket som i första hand kan utkräva ansvar genom att rösta bort de förtroendevalda och ersätta dem med andra. Kommunerna har dessutom ett lagstadgat ansvar för socialtjänst och utbildning åt medborgarna och förutsätts ha kunskap och kompetens inom det som faktiskt utgör kommunernas grundläggande uppdrag.

Det finns tydliga möjligheter för invånare att påverka det offentliga utifrån de demokratiska regler och principer som finns i Sverige, men det finns ingen motsvarighet avseende invånares möjlighet att påverka en privat aktör och inte heller något motsvarande ansvar för en privat aktör att i alla lägen tillhandahålla en viss verksamhet för invånarna. Därför är det rimligt att det offentliga inte omfattas av samma tillståndsprövning. Självklart ska kommunerna ändå göra ett bra jobb och anställa de människor som de anser kan göra jobbet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden

Minst lika viktigt i det som vi har på bordet i dag är de idéburna aktörernas plats inom välfärden. Vi i Miljöpartiet har varit mycket tydliga med att vi vill stärka förutsättningarna för idéburna verksamheter, och nu levererar vi det på flera plan. I just det här betänkandet är det undantag inom upphandlingen som underlättar möjligheterna för idéburna verksamheter. Det är ett viktigt steg för att verkligen få en mångfald av aktörer inom välfärden. Att vi i detta avseende skapar bättre förutsättningar för kommuner att använda sig av idéburna verksamheter ska ses i ett sammanhang där vi även på andra sätt utvecklar upphandlingen i hela den offentliga sektorn. Vi har inrättat Upphandlingsmyndigheten som fortfarande är en relativt ny myndighet men som har en mycket viktig uppgift genom att på olika sätt stötta kommuner och myndigheter att genomföra rättssäkra, effektiva och socialt och miljömässigt hållbara upphandlingar till nytta för medborgarna och näringslivets utveckling.

Förslaget bedöms förenkla för såväl upphandlande myndigheter som leverantörer och förbättra möjligheterna att inom ramen för upphandling ta till vara de särskilda mervärden som leverantörer inom den idéburna sektorn kan erbjuda. Denna förbättring är ett viktigt steg, men vi kommer att följa upp vilka effekter det har och på vilka andra sätt vi kan göra mer för att främja idéburna aktörer framöver.

Jag yrkar bifall till MP, S- och V-reservationerna.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 3, som om den skulle få en majoritet i kammaren skulle innebära att det här förslaget förpassas till papperskorgen.

Jag ser de två frågor som vi diskuterar här - dels frågan om ägar- och ledningsprövning, dels nästa ärende som handlar om det som populärt kallas för Reepaluutredningen - som två sidor av samma mynt. Båda processerna, båda förslagen, handlar om att göra det svårare för inte minst små och nystartade aktörer inom välfärden och om att begränsa svenskarnas valfrihet. Båda två skulle också om de skulle gå igenom innebära stora försämringar av kvaliteten och valfriheten i välfärden för svenskarna.

Allting tyder på att Reepaluutredningen kommer att falla. Det är bra. Allting tyder på att delar av den här propositionen kommer att gå igenom. Det är dåligt.

Som så ofta när regeringen säger sig vilja lösa ett problem skapar man en mängd andra problem genom alltför bristande kvalitet i sin lagstiftning. Regeringen talar om att motverka kriminalitet, och vem kan vara emot det? Självklart ska vi försöka komma överens om tuffa kvalitetskrav på välfärdens aktörer oavsett vem det är som utför dem. Men det förslag man faktiskt lägger fram beskrivs av branschorganisationen för våra fria förskolor, FSO, som en dödsstöt för de många personal- och föräldrakooperativ som ju alla säger sig vilja ha mer av. Men ändå verkar det som att förslag som begränsar dessas möjlighet att verka kommer att vinna kammarens förtroende och majoritet.

För drygt ett år sedan antog denna kammare motsvarande bestämmelse när det gäller till exempel äldreboenden och HVB-hem. Vi ser tyvärr följderna av detta nu. Exakt samma verksamhet som är okej att utföra i offentlig kommunal regi går inte för en kommun som så önskar att upphandla till en privat aktör, för då kickar tillståndskraven in och då är det plötsligt inte okej fast det kan handla om exakt samma verksamhet på exakt samma geografiska plats. Det rimmar illa med likvärdighet och valfrihet. Vi ser också långa kötider och problem med det rent byråkratiska arbetet kring de här bestämmelserna. Det är uppenbart att risken är att vi nu gör illa värre när vi antar en så här pass dåligt utformad och illa genomtänkt lagstiftning. Det här leder till ett byråkratiskt haveri i en tid då vi ska lägga resurserna på att förbättra den svenska välfärden. Vi upprepar misstag trots att vi känner konsekvenserna. Det är dåligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden

Ett argument som har kommit i debatten är att det skulle vara svårare att påverka privata aktörer än vad det är att påverka sina kommunpolitiker vart fjärde år. Jag vill hävda att om man för fram sådana argument har man inte riktigt förstått vad det här handlar om. Hela vårt arbete med att utveckla valfrihet handlar om att man inte behöver vänta fyra år för att förbättra den välfärd man faktiskt får, utan det ska vara möjligt att byta aktör här och nu om den man nyttjar inte sköter sig. Det här är numera, trots att Vänstern inte vill kännas vid det, en av grundpelarna i det svenska välfärdsbygget. Svenskarna förväntar sig att kunna välja. De förväntar sig valfrihet och vill ha små och stora och offentliga, privata och ideella aktörer att välja bland, och det är det vi är satta att se till i denna kammare. Det är det som de politiska processerna måste leda till.

Det vi behöver här, i såväl det här ärendet som i det vi ska diskutera härnäst, är att vi tar ett nytt och samlat grepp som leder till kvalitet och valfrihet i hela landet och oavsett utförare. Vi befinner oss just nu i en återvändsgränd. När vi röstar nej till Reepalupropositionen och Reepaluutredningen och när vi nu delvis röstar nej till och sätter stopp för delar av den här propositionen - även om det hade varit önskvärt att vi röstade nej till alltihop - kommer vi efter den här veckan att förhoppningsvis kunna gå vidare i ett läge där vi försöker samla oss om de kvalitetskrav och det stärkande av valfriheten som det här landet behöver.

(Applåder)

Fru talman! Vi har nu en lång och tvådelad debatt om vinster i välfärden. Jag ska nu lyfta de frågor som rör tillståndskraven för att driva välfärdsverksamhet. I nästa debatt kommer mina kollegor Ulla Andersson, Ali Esbati, Karin Rågsjö och Daniel Riazat att lyfta varför vi måste få ett slut på vinstjakten i välfärden.

Den proposition som vi behandlar nu handlar i grunden om att få ordning och reda på vilka som driver privat välfärdsverksamhet. Vi har sett hur kriminella har drivit hemtjänst, hur lycksökare har drivit assistansverksamhet och hur riskkapitalister utan långsiktigt tänkande försöker att krama ur varenda krona ur våra skolor.

I propositionen föreslås - och det kommer att gå igenom i riksdagen - att det nu införs tillståndsplikt och en lämplighetsprövning för dem som bedriver privat verksamhet i välfärden. Kraven gäller i välfärden, oavsett om man bedriver skolverksamhet, äldreomsorg, hemtjänst eller assistansverksamhet inom LSS. Genom att det nu införs mer krav på insikt, lämplighet och ekonomiska förutsättningar kan oseriösa aktörers möjligheter att bedriva skattefinansierad verksamhet motverkas. Tillstånd kan återkallas om man inte sköter sig. Då har man ingenting i välfärden att göra. Detta är viktiga ändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden

Dessa ändringar går igenom trots de borgerliga invändningarna. Men det blir också två tillkännagivanden i dag - ett tillkännagivande om att tillståndsplikten ska omfatta alla offentliga aktörer och ett tillkännagivande om de mindre aktörerna.

Under flagg att alla ska behandlas lika försöker borgarna och Sverigedemokraterna att införa en prövning även för offentliga aktörer. Det kan vid en första anblick låta lovvärt, men det är ett principiellt stort avsteg från den ordning som vi har i dag. Det är ytterligare ett försök att införa marknadstänk och new public management på system där det inte funkar. Man skapar marknader som inte finns i syfte att underlätta ytterligare privatiseringar.

Kommunerna har ända sedan 1800-talet haft ansvaret för att bedriva skola och äldreomsorg i enlighet med vår lagstiftning. Det uppdraget formulerades långt innan vi införde allmän och lika rösträtt i det här landet. Nu vill man från högerhåll införa en prövning av om alla kommuner ska ha denna rätt.

Kommunallagen vilar på den principiella grunden att de förtroendevalda har ansvaret för att fatta beslut. Även om man i kommuner och landsting delegerar rätten att besluta i vissa ärenden till tjänstemän är de förtroendevalda politikerna helt ansvariga för all verksamhet. Det är medborgarna som i allmänna val utkräver ansvar av de folkvalda.

Om den offentliga verksamheten uppvisar brister är det alltså folket som i första hand kan utkräva ansvar genom att rösta bort de förtroendevalda och ersätta dem med andra. Medborgarna kan på motsvarande sätt aldrig ställa en vd eller styrelsen i aktiebolag till ansvar om verksamheten inte håller en godtagbar kvalitet.

Med dagens tillkännagivande ställs en massa frågor som jag inte tror att vi kommer att få några svar på.

Vad kommer dessa överbyråkratiska prövningar att kosta? Ska de bekostas av kommunerna i stället för att gå till välfärden? Vad händer om en kommun inte godkänns? Vilka är det som ska prövas, är det politikerna som styr eller deras tjänstemän? Ska en statlig myndighet kunna besluta om vilka politiker, som styr en kommun, som ska bytas ut?

Dessa frågor kommer de borgerliga politikerna, Sverigedemokraterna och vinstlobbyisterna att ha ett stort ansvar att svara på, men jag tror knappast att vi får höra något svar. I dag bryter man en svensk rättstradition och inskränker det kommunala självstyret.

Fru talman! Hela lagstiftningen som nu läggs fram är tydlig. Det ska bli enklare för mindre aktörer som har som syfte att bedriva bra verksamhet i välfärden. Vi är inte ute efter att stänga ned några byskolor, föräldrakooperativ eller Svenska kyrkans hospis. Vi vill göra det enklare och bättre för dem. I dag gynnas de stora drakarna, de börsnoterade koncernerna med de multinationella riskkapitalisterna med ett enda mål: att tjäna pengar, inte bedriva bra välfärd.

Det är därför som det borgerliga tillkännagivandet känns så konstlat och krystat. Man litar helt enkelt inte på våra intentioner. Det tillkännagivande som man nu gör riskerar att leda till att oseriösa mindre aktörer som bara vill tjäna pengar på välfärden blir kvar. Därför är en tillståndsplikt även för mindre aktörer en angelägenhet ur både ett brukar- och ett medborgarperspektiv. Även det lilla kooperativet behöver ha rätt kompetens för att bedriva välfärdsverksamhet. De krav som vi ställer upp kommer inte att hindra mindre aktörer från att etablera sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden

För oss är de förslag som vi tillsammans med regeringen lägger fram viktiga för att värna de idéburna aktörerna i välfärden. I dag missgynnas de av dagens system då vinstjakten premieras framför de med visioner och idéer. De idéburna återinvesterar i verksamheten, och de har innehållet som sitt huvudsyfte. När det blir fler idéburna aktörer kommer det att bli en mångfald, i stället för jättekoncerner med riskkapitalister. Vi i Vänsterpartiet är beredda att gå vidare med fler åtgärder i framtiden för att stärka de idéburna aktörernas ställning om det krävs.

Förslagen i denna lagstiftning handlar om att motverka oseriösa aktörer i välfärden. Genom kraven på ekonomiska förutsättningar minskar risken för plötsliga nedläggningar. Vi har sett exempel - som i min hemstad - i fallet med Karlstads Idrottsskola där skolan stängde för personal och elever samma dag som vårterminen skulle starta.

Men att ha tillstånd för att bedriva välfärdsverksamhet och att ha vinstjakten som incitament är två helt olika saker. Även aktörer i välfärden för att göra vinst, som har vinstjakten som incitament, kommer med all säkerhet att få tillstånd så länge som det är möjligt att göra så skyhöga stora vinster som i dag. Därför behövs också en lagstiftning som stoppar vinstjakten i välfärden.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna 4 och 6.

(Applåder)

Fru talman! Jag begärde replik för att jag kan behöva Håkan Svennelings hjälp med att förstå detaljerna i det här förslaget.

Håkan Svenneling sa uttryckligen från talarstolen att det här inte var något problem för små aktörer. Snarare ska det förhindra större aktörers möjligheter att verka och i värsta fall ta ut en vinst.

Men effekterna av förslaget är att de som kanske har svårast att leva upp till de krav som man nu ställer på styrelser och så vidare är föräldrakooperativets frivilliga ideellt arbetande krafter, föräldrar och andra, som får ta ansvaret. Det är de som skickar nödropen: Bifall inte det här förslaget!

Det är inte de stora aktörerna som har de största invändningarna mot just den här delen, utan det är de små aktörerna. Jag har varit i kontakt med föräldrakooperativ som säger: Med det här förslaget blir det i princip att lägga ned verksamheten eller ombilda till aktiebolag och kanske bli uppköpt av någon större aktör som kan klara av de här kraven.

Som jag nämnde i mitt anförande har ordföranden för de mindre aktörernas samarbetsorganisation sagt att detta är en dödsstöt.

Vad är det som alla de som arbetar i föräldra- och personalkooperativ har missförstått som Håkan Svenneling tydligen förstår?

Fru talman! Emil Källström sa i sitt anförande att den här lagstiftningen är två sidor av samma mynt med tanke på att vi har två olika debatter. Jag tycker faktiskt att han har rätt i den analysen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden

För mig som vänsterpartist handlar det både om att stoppa vinstjakten som incitament i välfärden och om att ställa krav på de aktörer som finns där.

Problemet med Emil Källströms politik är att han bara vill göra den ena saken och helst bara lite grann på marginalen. Då hamnar man i ett system med vinstjakten som incitament, där de stora aktörerna premieras, där de stora koncernerna breder ut sig och tar över. När man sedan försöker att ställa krav för att få bort de oseriösa och kriminella aktörerna, lycksökarna - det finns exempel där barnen bara har fått knäckebröd och vatten till frukost - då vill Emil Källström skala bort olika delar och behålla bara de godbitar som han gillar. Det är det som är problemet, att det är två viktiga lagstiftningar som hänger ihop.

Jag tycker att det är rimligt att ställa krav. Jag tycker inte att jag och Emil ska kunna starta en verksamhet i morgon och säga att vi nu ska driva ett äldreboende. Vi är nog jätteduktiga på det.

Jag tycker att det rimligt att det finns krav på insikter, kunskap och ekonomiska förutsättningar för att driva en verksamhet. Som Niklas Karlsson var inne på har vi i dag fler lagar för att driva en korvkiosk än vad man har för välfärdsverksamhet. Det är i grunden väldigt bra att vi har dessa lagar. Vem som helst ska inte kunna driva välfärdsverksamhet. Det handlar om vad man har för seriösa idéer och vad man vill genomföra.

Då kan det vara så att det lilla föräldrakooperativet behöver utveckla sin kompetens för att få finnas inom välfärden. Jag tycker att det är rimligt att man om man driver en förskola, en byskola eller ett föräldrakooperativ ska ha kunskap om hur man gör det på ett bra sätt. Därför behöver vi lägga ett golv - en tillståndsprövning - för att man ska nå upp till en rimlig nivå.

Fru talman! Det satt hårt inne, men mot slutet av repliken var Håkan Svenneling öppen med vad detta innebär. Vi ställer nu betydligt tuffare krav på de väl fungerande föräldra- och personalkooperativ som finns och som de flesta här i kammaren skulle vilja ha fler av, men det här är också den grupp som straffas allra hårdast.

Vänsterpartiet och de övriga socialistiskt influerade partierna brukar ofta tala om vad de vill göra, men när de sedan lägger fram förslag och man analyserar dem mot verkligheten ser man att de inte sällan leder till något helt annat. Denna diskrepans mellan snack och verkstad vad gäller påverkan på mindre aktörer blir aldrig så tydlig som då.

Fru talman! Jag tycker återigen att Håkan Svenneling var tydlig, och det är bra. Han sa att det här kommer att innebära svårigheter och nya krav på våra mindre personalkooperativ. Låt mig vara lika tydlig. Jag och Centerpartiet tycker att väl fungerande verksamheter - inte sällan föräldrakooperativ på landsbygden - ska få finnas. Dem vill vi värna. Vi vill att de ska fortsätta utveckla sin verksamhet. Vi vill inte tvinga dem att sälja sin verksamhet till en större koncern som klarar av de krav som Vänsterpartiet och övriga rödgröna partier nu ställer. Precis här finns skillnaden. Av hänsyn till denna grupp kommer jag därför att rösta nej när detta kommer upp vid voteringen. Vänsterpartiet kommer att rösta ja.

Mitt och Centerpartiets bud är att vi i stället ska se på verksamheten. Vi ska ställa tuffa kvalitetskrav om vad man ska uppnå. Det är så man på allvar respekterar och tar hand om de barn och de äldre som tar del av dessa verksamheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden

Fru talman! Detta är ett område inom vilket borgerliga politiker under lång tid har försummat lagstiftningen. De har tänkt: Marknaden löser detta. Den fixar det. Vi behöver inte reglera detta.

Det här har lett till att vi har hamnat i en situation med dels trevliga och små mysiga föräldrakooperativ som driver en bra verksamhet och som försöker få den att gå runt på ett så bra sätt som möjligt, dels kriminella aktörer som går in i syfte att lura välfärden, krama ur den pengar och fuska. Som lagstiftare måste vi nu hantera båda dessa saker samtidigt på ett helt annat sätt än om vi hade infört en lagstiftning för 10, 15 eller 20 år sedan.

Det Emil Källström säger innebär att han bara vill värna föräldrakooperativen - endast dem. Därigenom blundar han och ser inte den skuggsektor som i mångt och mycket finns inom välfärden. Det har under lång tid kommit olika avslöjande och förekommit händelser då kriminella har kunnat agera på ett sätt som inte alls är lämpligt. Emil Källström säger att han inte gör något åt detta, för han vill värna föräldrakooperativen.

I detta läge känner jag att vi som politiker behöver göra något annat. Vi måste ta ansvar för att varenda person som går i skolan eller får omsorg inom äldreomsorgen ska veta att politiken har ett ansvar, håller koll och ser till att verksamheterna har tillstånd. Därför tycker jag att det är rimligt att även en liten aktör har tillstånd.

Tillståndet kan stå i proportion till vad man gör. Därför säger vi inte exakt hur förordningar och lagstiftning ska se ut i detalj. Detta överlåter vi åt expertmyndigheterna, vilket jag i grunden tycker är bra. Med Emil Källströms linje låter man marknaden härja fritt. Kriminella aktörer får fortsätta roffa åt sig pengar från välfärden på ett sätt som jag aldrig tänker tillåta. Därför är jag stolt över den lagstiftning om tillståndsplikt som vi lägger fram i dag. Framför allt handlar det om att få slut på vinstjakten inom välfärden.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till reservationerna 1 och 5. Därefter vill jag citera Günther Mårder från Företagarna. Han har beskrivit debatten på ett ypperligt sätt då han sa att den bör handla om kvalitetsgolv i stället för vinsttak.

Det är precis golvet som vi genom detta förslag här och nu ska höja. Vi måste se till att golvet är tillräckligt högt så att oseriösa aktörer på marknaden inte kan existera och göra vinst genom att hålla låg kvalitet. Vi höjer golvet för att hålla sådana aktörer borta från välfärden. Detta ska naturligtvis också gälla offentligt drivna välfärdsverksamheter, inte bara privata.

Från rödgrönt håll framförs att vi givetvis har en chans att vart fjärde år ställa våra politiker till svars. Dessutom finns en granskning i medierna om kommunala äldreboenden och annat inte sköter sig och om det förekommer vanskötsel. Det finns gott om sådana reportage och granskningar. Den här mekanismen är jättebra och funkar till viss del. Men det finns ingen anledning att inte lägga till ytterligare en mekanism och ställa precis samma krav på offentliga utförare som på privata.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden

Naturligtvis ska denna granskning framför allt ske från statligt håll. Då kan man samla resurserna och göra granskningen på ett effektivt sätt så att den kan hålla hög kvalitet. Runt om i Sverige finns 290 kommuner. En del av dem är väldigt små och har svårt att genomföra alla de krav som kommer från Stockholm och som rör olika former av granskning inom alla möjliga områden. Detta passar alltså bäst att göra på statlig nivå, vilket vi för fram i våra reservationer och tillkännagivanden.

Oscar Sjöstedt talade latin - kanske för att framstå som mer intelligent. Jag tänkte citera Ronald Reagan. Jag vet inte vad det säger om mig. Det är väl upp till betraktaren att bedöma. Han sa: "Trust, but verify." Det är precis vad detta område handlar om: Vi ska lita på aktörerna, men vi ska hela tiden verifiera och granska vad de gör. Det gäller både offentliga och privata aktörer.

(Applåder)

Fru talman! Sverige ska vara ett av världens bästa länder att leva och växa upp i. Det ställer krav på reformer för en stark ekonomi som bryter utanförskap och bidragsberoende samt säkerställer att vi har en trygg och tillgänglig välfärd för alla. Om vi ska kunna uppnå detta bör vi fokusera på det som är viktigt i välfärden: kunskap och kvalitet.

För att alla föräldrar ska kunna hitta det alternativ som passar just dem och deras barn måste det finnas en väl utbyggd barnomsorg med olika alternativ. Vi vill att det ska finnas en mångfald av barnomsorgsformer med olika inriktning och olika huvudmän. Det gäller familjedaghem, förskolor, öppna förskolor och fritidshem. Det här ställer krav på att kommunerna kan erbjuda likvärdiga villkor för alla godkända barnomsorgs- och förskoleverksamheter. Både privata och offentliga aktörer måste jobba med samma krav och samma villkor. Med valfrihet och genom att erbjuda valfrihet ställs ökade krav på oss att definiera kvalitet. Men det är nödvändigt för valfrihetens skull, och det är viktigt för medborgaren att ha valfrihet.

När alliansregeringen tog över 2006 saknades i hög utsträckning statliga system för att följa upp och säkerställa god kvalitet i verksamheterna. Vi inrättade därför både Skolinspektionen och Inspektionen för vård och omsorg. Detta var viktigt ur kvalitetsperspektiv men också för att de som startar sådana verksamheter ska veta inom vilka ramar de arbetar och verkar.

Små aktörer och föräldrakooperativ har en självklar plats som skolhuvudmän i Sverige. Att fler tar steget och försöker skapa en verksamhet utifrån sina idéer och sin kvalitet ser vi kristdemokrater som en självklar utveckling av välfärden. Många gånger handlar det om föräldrar som går ihop för att skapa något på en ort där det kanske inte finns någon förskola.

Som nation måste vi kunna uppmuntra engagemang, kvalitetsutveckling och eget ansvarstagande. Kraven vi som politiker ställer kan inte enbart vara ur en stor aktörs position utan vi måste även ta hänsyn till en mindre aktör.

Förslaget om att införa en ägar- och ledningsprövning för välfärdsverksamheter får inte hota de smås möjligheter att bedriva verksamhet. I grund och botten handlar propositionen om att säkerställa att de personer eller organisationer som ansöker och verkar på marknaden för välfärdsfinansierade tjänster uppfyller vissa krav. I propositionen görs bedömningen att de som redan i dag sköter sin verksamhet klanderfritt också kommer att klara de nya kraven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden

Kristdemokraterna ser i grunden positivt på ökade tillståndskrav för att säkerställa kvaliteten inom välfärden om det inte stänger ute fristående aktörer. Dock har vi vissa synpunkter och perspektiv som vi tror har missats.

När det gäller tillstånds- och tillsynsprövning anser vi att det är svårt att skapa den specialistkompetens som krävs för att åstadkomma en effektiv och rättssäker bedömning, vilket innebär att tolkningen och tillämpningen av det nya regelverket riskerar att skilja sig åt mellan våra 290 kommuner. Därför bör regeringen återkomma med förslag om att flytta tillstånds- och tillsynsansvaret för fristående förskolor och fritidshem från kommunerna till Skolinspektionen. Vi anser även att det är rimligt att ställa samma krav på de offentliga och att det därmed är nödvändigt att göra denna förändring.

Regeringen borde i dag säkerställa att tillståndskrav samt ägar- och ledningsprövning inte medför för stora hinder när det gäller att etablera sig och verka på välfärdsområdet. Detta gäller i synnerhet små aktörers möjligheter, såsom kooperativ. För att inte tappa fokus på det viktigaste, alltså kvaliteten, borde regeringen skyndsamt återkomma till riksdagen med detta.

Det borde vara naturligt att man samlat kan ställa krav på verksamhetskunskap i en styrelse för till exempel en förskola eller att de som sitter i en sådan styrelse ska kunna genomgå en prövning av lämplighet genom ekonomisk historik.

Vi menar att högre krav med breda penseldrag och en särskild observation av hur detta slår mot mindre aktörer såsom kooperativ borde vara möjligt att genomföra, detta samtidigt som inriktningen bör vara att uppmuntra fler att ta steget att starta kooperativ.

Vägen för att öka kvaliteten och ha en möjlighet att se till att offentliga medel används till det som de avser går genom kontroll och kvalitetskrav. På samma sätt borde man kunna kontrollera att offentlig verksamhet är av god kvalitet, att kunskapen finns på rätt nivå och att pengarna används som det är avsett.

Vår uppfattning är att fristående verksamhet och offentlig verksamhet berikar varandra om vi låter dem göra det. Då borde det också vara naturligt att vi ställer samma krav på dem. Vi ska ta det bästa ur båda verksamheterna och vidareutveckla det. Konkurrens skapar nya idéer och nya möjligheter, vilket i sin tur skapar bättre kvalitet, effektivare användning av pengarna och en möjlighet att bli en av de bästa nationerna på välfärd, trygghet och kunskap. Vägen framåt är inte att förbjuda vinster utan att fokusera på kvaliteten.

Därmed yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 5.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill bara komplettera mitt tidigare anförande med att yrka bifall till reservation 1.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 7 juni.)