Överflyttning av vissa utlänningsärenden till den ordinarie migrationsprocessen m.m.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Det gäller alltså betänkande nr 9 Överflyttning av vissa utlänningsärenden till den ordinarie migrationsprocessen m.m. En fråga som vi debatterar är tid. Det drar ut på tiden, framför allt när det gäller beslut i migrationsärenden. Det är nog många som menar att dagens system är ganska utdraget. Det blir en ganska utdragen procedur många gånger som tar alldeles för mycket resurser i anspråk. Regeringens proposition går ut på att förkorta processen för dömda kriminella. Det är alltså inga vanliga asylsökande som man syftar på här. Frågan man också måste ställa sig är om det finns tid att spara och om den tiden är värd riskerna. Den föreslagna förändringen bottnar i våra allmänna domstolars beslut om utvisning när en utlänning döms för brott. Det finns väldigt lite material för att kunna bilda sig en uppfattning om vilka dessa personer är. Jag har i alla fall inte hittat särskilt mycket. Men mellan 1989 och 1998 var det totalt 5 000 individer. Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet är det oftast personer mellan 20 och 30 år som har invandrat till Sverige som anhöriga eller med asylskäl. Den rapport som jag stöder mig på är inte helt dagsaktuell, men det går väl att utgå från att dagens situation är någorlunda lik denna. Det är en Brårapport som heter 2000:18. För att en utländsk medborgare ska kunna utvisas på grund av begånget brott krävs det att individen kan dömas för ett brott som kan leda till fängelse eller svårare påföljd än böter. Vidare krävs det att gärningsmannen antas fortsätta eller att det finns stor risk för fortsatta förbrytelser. Det är alltså inga snattare det handlar om utan i många fall tungt kriminella och återfallsförbrytare. Regeringens förslag går ut på att flytta ärenden från de allmänna domstolarna till den ordinarie migrationsprocessen. I stället för att överklaga en dom i domstol ska individerna nu alltså vända sig till Migrationsverket för ansökan om uppehållstillstånd och överklagan av utvisningsbeslutet. Till en början ser förslaget ut att skynda på processen då domstolsprocesser är utdragna, men om Migrationsverket avslår ansökan kan man fortfarande överklaga i sedvanliga migrationsdomstolar. Det blir alltså ytterligare ett steg som försenar påföljden. Vidare har inte Migrationsverket formell rätt att officiellt ändra domen utan bara att yttra sig till migrationsdomstolen. Sammanfattningsvis ska brottslingar av den här kalibern endast hanteras av domstolarna. Jag tror inte att syftet med regeringens förslag kommer att bli uppfyllt. Förslaget kommer inte att skynda på hanteringen. Det kommer snarare att bli så att man leker lite grann med människors trygghet. Det tycker jag inte låter särskilt positivt. Jag skulle också vilja säga några ord om ett annat yrkande som tyvärr fick alldeles för lite utrymme i regeringens proposition, nämligen upphävandet av automatiskt uppskov vid begäran om nåd. Det är i dag möjligt att få det om man inkommer med en nådeansökan innan verkställighet av ett fängelsestraff har påbörjats. Det är självklart att den möjligheten tas bort. Det är orimligt att man fritt kan fortsätta leva och verka ute i samhället i väntan på nådeansökan. Det förslaget välkomnas. Den följdmotion som Sverigedemokraterna har väckt innebär alltså ett avslag på regeringens förslag om överflyttning av vissa utlänningsärenden till den ordinarie migrationsprocessen. Men vi ställer oss positiva till det sistnämnda förslaget om att regleringen om automatiskt uppskov vid ansökan om nåd upphävs.

Herr talman! I ärendet vi nu debatterar finns det tyvärr ett tydligt exempel på det här med våra barn och andras ungar, som vi har pratat om alltför många gånger förut. Det är ett uttryck som tyvärr beskriver den skillnad i livsvillkor och rättigheter som kan finnas mellan olika barn, beroende på deras ursprung. Herr talman! I Sverige säger vi att vi inte ska straffa barn för deras föräldrars handlingar. Vänsterpartiet håller med regeringen om att prövningen inte bör vara förmånligare för den som har utvisats för brott än för andra utlänningar och att regleringen därför bör utformas efter samma grundläggande principer som gäller för andra utlänningar som omfattas av lagakraftvunna utvisningsbeslut och som vill vistas här i landet. Men samtidigt menar vi - detta är otroligt viktigt - att barn inte bör straffas för sina föräldrars handlingar och att deras rätt att leva tillsammans med en förälder ska väga tyngre än samhällets intresse av att straffa föräldern med utvisning. Men här ser vi alltså att borgerligheten och MP menar att den som efter avisningsbeslutet genom äktenskap och barn skaffat sig familjeanknytning har gjort det med vetskapen att familjen inte kommer att kunna bo samlad i Sverige och att den här familjeanknytningen därför inte ska vara skäl för att upphäva ett beslut om utvisning. Enligt den här propositionen ska det faktum att en utlänning har barn i Sverige bara vara ett verkställighetshinder om barnet är särskilt beroende av föräldern. Migrationsverket ska få besluta om inhibition bara om det är ett svårt sjukt barn som är beroende av den utvisningsdömde föräldern eller om den andra föräldern är allvarligt sjuk och därmed oförmögen att ta hand om barnet. Var är barnperspektivet här? Var är det? Vi har pratat om det förut. Det kan inte vara så här. En person döms för brott, och dessutom ska barnet dömas till att inte ha sin förälder. Det är helt uppenbart orimligt. Vi måste ha ett lagförslag som inte innebär detta. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag som tar hänsyn till barnperspektivet, barnets rätt att leva med sin förälder också när föräldern begår en brottslig handling. Herr talman! Det är inte heller rimligt att ett beslut om utvisning i praktiken kan innebära en dödsdom. Här har vi det igen. Det är inte rimligt att ha ett straff som faller utanpå det straff man redan har. Vi menar därför att det är önskvärt med en definition av medicinska verkställighetshinder som inte bara innefattar de fall där utlänningen är så svårt sjuk att det inte går att genomföra själva verkställigheten utan även fall där utlänningen lider av en livshotande sjukdom som hen inte kommer att kunna få behandling för om hen utvisas till hemlandet. Då vi förespråkar en vidare definition av det här begreppet, medicinska skäl, måste vi motsätta oss ändringen från särskilda skäl till synnerliga skäl. Vi har sett tidigare, i fall som vi har diskuterat på både längden och tvären, vilka konsekvenser denna till synes lilla skillnad kan få. Herr talman! Regeringen vill även flytta ärenden om upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott till den ordinarie migrationsprocessen. Och ärenden som inte kräver ett ställningstagande av regeringen ska flyttas till myndighetsnivå. Förändringen ska ske genom ändringar i utlänningslagen. Den nya ordningen, som regeringen föreslår när det gäller en utlänning som av allmän domstol utvisas på grund av brott, är att Migrationsverket bara ska kunna avslå en ansökan om uppehållstillstånd, inte bevilja den. Om Migrationsverket anser att ansökan ska beviljas ska verket med ett yttrande lämna över ärendet till migrationsdomstolen. Och migrationsdomstolens beslut om avslag ska enligt propositionen kunna överklagas till Migrationsöverdomstolen. Vänsterpartiet menar att det är rimligt att ha samma ordning för beviljande som för avslag. Herr talman! Detta är en påminnelse om att i Sverige är barnen våra barn, och det ska rimligtvis inte vara så att man straffas ytterligare på grund av sitt ursprung eller att barnen straffas ytterligare. Med denna påminnelse ställer jag mig naturligtvis bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 2.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Den 31 mars 2006 är och förblir en milstolpe i svensk migrationspolitik. Det var den dagen då Utlänningsnämnden lades ned, vilket innebar slutet för löpsedelsasyl, där en stark opinion avsevärt ökade chanserna att få stanna. Det systemet var inte rättssäkert. Det var en brist på insyn, och det var inte förutsebart. Det var alltså en företeelse som inte passar in i en rättsstat. Skälen var alltså många till detta. Det blev en ökad öppenhet med en tvåpartsprocess med muntliga förhandlingar. En utvärdering har gjorts av detta av före detta hovrättspresident Bertil Hübinette. Man kan väl lite förenklat säga att reformen i huvudsak har fallit väl ut. Man hade lite kritik när det gällde tolkar. Skälet till att man nu gör den här förändringen är att man försöker överföra samma typ av ärende till samma typ av process. Det tycker jag är rimligt. Det är på något sätt en naturlig fortsättning på den nya instans- och processordningen, alltså ytterligare ett steg bort från politik till domstolar och myndigheter, och det välkomnar vi i Alliansen. Vi tror att det här på sikt blir bättre.