Reformeringen av tingsrättsorganisationen

Fru talman! I det här betänkandet behandlar utskottet regeringens skrivelse 2003/04:153 Reformeringen av tingsrättsorganisationen . Skrivelsen innehåller en redogörelse för det pågående och det planerade arbetet med att förändra tingsrätternas yttre organisation. En handlingsplan för reformarbetet har behandlats av riksdagen år 2000. Utgångspunkterna för det reformarbetet framgår av det här betänkandet. I betänkandet behandlar utskottet även planerade förändringar i den yttre tingsrättsorganisationen som regeringen redogör för i årets budgetproposition. Utskottet behandlar också ett antal motioner som väckts med anledning av skrivelsen samt motioner som väckts under den allmänna motionstiden i år och som rör tingsrättsorganisationen. Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, lämnar propositionen i denna del utan erinran och avslår samtliga motioner. Härmed överlämnar jag debatten till deltagarna.

Fru talman! Rättsväsendet i Sverige har under de senaste tio åren av socialdemokratiskt regeringsinnehav levt under knapphetens stjärna. En stor del av engagemanget har gått åt för att klara budgeten och den dagliga verksamheten. Man har tvingats utnyttja anslagskrediterna till, och över, bristningsgränsen. Detta gäller alla delar av rättskedjan, även domstolarna. Vi moderater har aldrig accepterat de besparingar som gjorts inom domstolsväsendet under de senaste tio åren. Att först bestämma sig för att göra stora besparingar på domstolarna och sedan i efterhand ta reda på om och hur dessa besparingar ska genomföras är, och har varit, fel väg att gå. Fru talman! Det är visserligen inte budgeten vi i dag behandlar, men domstolar och rättsskipning kostar pengar. Domstolar som kan avgöra mål rättssäkert och i rimlig tid är nödvändiga i en rättsstat. Därför föreslår vi också i årets budget att domstolsväsendet får ytterligare 200 miljoner kronor för kommande år, år 2005. Fru talman! Det här betänkandet har titeln Reformeringen av tingsrättsorganisationen . Ordet "reform" betyder förändring och då med undermeningen förändring till det bättre. För vem är regeringens och utskottsmajoritetens nedläggningar av tingsrätter en förändring till det bättre? Är det för den enskilda människan som söker sin rätt? Här är väntetid och balanser möjligen ett större problem än det fysiska avståndet till tingsrätten eller länsrätten. Det är inte rimligt att människor tvingas vänta i två, tre eller fyra år för att få en tvist löst i första instans, men det är ganska vanligt ute i det verkliga Sverige. Ett fungerande rättsväsende ska inom rimliga tider kunna slita och avgöra tvister och inom rimliga tider kunna genomföra rättegångar och ge brottsoffren den upprättelse som de verkligen förtjänar. Det är trots allt bara ca 15 % av de anmälda brotten som leder till åtal, så det är inte en stor majoritet av brottsoffren som kan få denna upprättelse. Är det för de människor som fortfarande ställer upp och vittnar i tingsrätterna som utskottsmajoritetens tingsrättsnedläggningar är till det bättre? Ja, landet ser mycket olika ut i olika delar. Alla måste garanteras ett rimligt avstånd till närmaste domstol. Avstånd upplevs mycket olika av medborgare beroende på var man är bosatt. Detta gäller målsägare, nämndemän och vittnen men naturligtvis också de tilltalade eller människor som av olika anledningar söker sin rätt. Enligt vår uppfattning finns risken att medborgarnas benägenhet och vilja att ställa upp som vittnen minskar om de måste fara långa vägar för att lämna sina vittnesmål. Jag kan tänka mig att den som vittnat i ett misshandelsmål och som åkt tio mil till närmaste tingsrätt och kanske suttit där hela dagen för att sedan komma in och vittna under några minuter nästa gång han eller hon ser en misshandel på samma nöjesställe inte tittar. Man kan titta bort eller i alla fall inte "se någonting". Det är ju inte heller så enkelt att vittna. Vittnen känner sig ofta hotade, så det finns mycket att göra i tingsrätterna. Tio mil kan i en del av landet upplevas som ett mycket långt avstånd, medan samma väg i en annan del av vårt avlånga land är "normalt" reseavstånd till arbete, nöjen, inköp eller vad det nu kan vara. Landet ser alltså olika ut i olika delar, och den faktiska upplevelsen av hur långt det är varierar väldigt mycket. Fru talman! Är det för nämndemännen, som får åka allt längre och för en mycket liten ersättning göra en viktig samhällsinsats, som utskottsmajoritetens tingsrättsnedläggningar är till det bättre? Fru talman! Nämndemännen fyller en viktig funktion i våra domstolar. Ersättningen till nämndemännen har inte höjts på 15 år. Vill utskottsmajoriteten ha nämndemän även i fortsättningen måste ersättningen höjas. Risken är redan i dag uppenbar att bara de nämndemän som bor allra närmast en tingsrätt kallas till förhandlingarna - detta inte minst för att minska kostnaderna för resor. Det här är redan i dag verklighet när det gäller hovrätten. Jag kan vittna från vår hovrätt i södra Sverige, Hovrätten över Skåne och Blekinge. Under ett år förekom det vid bara ett enda tillfälle att man kallade nämndemän från Blekinge. Man kallade inte nämndemän från norra eller västra Skåne utan från närområdet till Malmö därför att domstolarna är tvingade att spara pengar. Det är inga stora pengar man sparar på detta, men varje slant är nödvändig när man lever under knapphetens stjärna. Jag vill inte se motsvarande utveckling inom tingsrätterna, för nämndemannainstitutionen är en mycket viktig del av det svenska rättsväsendet. Fru talman! Enligt detta betänkande ska det finnas tingsrätter i detta land med bibehållen tillgänglighet. Tidigare använde man sig av uttrycket "ett rimligt avstånd". Vi har under alla dessa år som regeringen så att säga har reformerat tingsrätterna - det vill säga lagt ned de mindre - ansett att en reform av det här slaget kräver en riktig helhetssyn. Regeringen och utskottsmajoriteten hävdar att det finns ett sådant perspektiv. Här har vi hela tiden varit oense, och så är det även i dag. Det finns en total samsyn i oppositionen, och vi inom den borgerliga alliansen står gemensamt bakom reservation 2 under punkt 2. Det handlar om en samsyn om helhetssyn först och reform sedan. Jag yrkar därför, fru talman, bifall till reservation 2. Jag upprepar våra krav, även om det snart är för sent. Regeringen och stödpartierna har snart betat av hela Sverige och lagt ned i stort sett varje mindre tingsrätt. Det är inget orimligt krav att kräva en helhetssyn på domstolarna och hela rättsväsendet. Men den så kallade reformeringen av tingsrätterna får inte heller bli ett sätt att spara pengar. Ett fungerande domstolsväsende måste få lov att kosta. Effektiviteten kan i det här fallet inte bara mätas i ekonomiska termer. Tingsrättsorganisationen måste vara tillgänglig för vanliga människor och inte bara för dem som arbetar på tingsrätten. Fru talman! Vår uppfattning är att regeringen steg för steg, län för län, har lagt ned de mindre tingsrätterna utan att ha presenterat den övergripande helhetssyn som vi från den borgerliga alliansen har krävt under alla dessa nedläggningsår. Efter år av sammanslagningar och besparingar vill jag avsluta med en berättigad fråga: Fru talman! Är domstolarna till för folket eller för Domstolsverket?

Fru talman! Det är angeläget med förändringar inom domstolsväsendet. Vi i Folkpartiet är definitivt inte emot förändringar. Förändringar behövs beträffande både den yttre organisationen och den inre. Men man kan fråga sig om det som både regeringen och Domstolsverket uppenbarligen tycker är riktigt, det vill säga att lägga tyngdpunkten på att ändra den yttre organisationen. För vår del menar vi att tyngdpunkten borde ligga på den inre organisationen och det inre arbetet i domstolarna. Det som är viktigast för ett rättssamhälle är att öka rättssäkerheten och effektiviteten i den dömande verksamheten. Regeringen har uppställt verksamhetsmål för bland andra tingsrätterna. Man har också gjort mätningar på hur verksamhetsmålen uppfylls. Det är då alldeles uppenbart att mindre tingsrätter uppfyller verksamhetsmålen mycket bättre än de allra största tingsrätterna. De som har sämst resultat när man mäter verksamhetsmålen är faktiskt tingsrätterna i Malmö, Göteborg och Stockholm. I ett läge när måltillströmningen, balanserna och arbetet ökar i domstolarna driver alltså regeringen och Domstolsverket förändringar av den yttre organisationen som tar mycket arbetskraft från den dömande verksamheten. Det tycker jag att man borde ha observerat för länge sedan. Man borde ha följt våra rekommendationer om att göra ett stopp beträffande det yttre förändringsarbetet. Det viktigaste är, som jag sade tidigare, att få den dömande verksamheten att flyta snabbt, effektivt och rättssäkert. I Sverige är vi kända för att ha ett bra utredningsväsende och driva objektiva utredningar som ligger till grund för ny lagstiftning. I det här fallet har man gjort på ett helt annat sätt. Man har låtit Domstolsverket skissa på hur det skulle se ut i framtiden enligt egna idéer, och sedan ger man Domstolsverket i uppdrag att driva utredningar som uppenbarligen är till för att man ska bekräfta vad man redan har bestämt i sina första tankar. Man bedriver utredningarna på ett mycket märkligt, summariskt sätt och kommer naturligtvis hela tiden till det resultat som man har ställt upp och önskat sig från början. Många domstolar och domstolsanställda har vittnat för mig och andra om hur summariskt arbetet har gått till. Det hade varit mycket bättre om man kunde ha gjort på något annat sätt, och gärna då det traditionella utredningssättet. För några år sedan gjordes en utvärdering av de första sammanläggningarna av tingsrätterna i Sverige, det vill säga de som gjordes 1999-2001. Den utredningen, som vi alla som deltar i debatten känner väl till, sade rätt klart och tydligt att man inte hade fått några effekter alls beträffande specialisering och rekryteringsunderlag. Man kunde inte heller egentligen se några effekter beträffande beredningsorganisationen och kompetensutvecklingen. Beträffande tillgängligheten sade utredningen att man kunde tala om en bibehållen sådan. Men då ska man observera att dessa sammanläggningar var sammanläggningar på orter där de geografiska avstånden var ganska begränsade. Slutresultatet av utredningen var att arbetet med att slå ihop och skapa större domstolar bör fortsätta, även om det mål som regeringen ställt upp endast delvis uppnåtts. Vad som är intressant att se nu när det kommer ytterligare förslag om sammanläggningar är huruvida målen har uppfyllts bättre under de senaste två åren. Det kanske vi får höra om här senare från regeringens företrädare. Vad jag förstår, och om jag har räknat rätt, har 43 tingsrätter lagts ned sedan 1999. Jag kan möjligen ha räknat fel på någon. Det är i stort sett en halvering som redan nu har gjorts. Då inräknar jag de förslag som ligger på riksdagens bord just nu. Det är en mycket kraftig minskning. Man kan fråga sig varför regeringen inte har ställt frågan om varför motståndet på den borgerliga sidan är så starkt till att göra de här förändringarna. Det är klart att regeringen har ställt frågan till sig själv, men den har uppenbarligen besvarat den med att det är tillräckligt att riksdagens nuvarande majoritet ställer sig bakom detta. Det är centralt med ett domstolsväsende, och regeringen borde ha sökt lite bredare överenskommelser beträffande det framtida domstolsväsendet. Det hade funnits en alldeles utmärkt möjlighet att göra det genom att sätta ett tillfälligt stopp för sammanläggningarna och acceptera vårt förslag från den borgerliga oppositionen om att man skulle tillsätta en utvärdering av vad som har hänt och en utredning om hur man egentligen vill ha det långsiktigt med domstolsväsendet. En parlamentarisk utredning hade varit det rätta instrumentet. Det är också det som vi söker och som vi har talat om i stort sett i varje debatt hittills beträffande tingsrätterna. Fru talman! Jag gör som Jeppe Johnsson; jag yrkar bifall till reservation 2. (Applåder)

Fru talman! Övriga ledamöter i kammaren, även de som är frånvarande, och alla åhörare! Jag yrkar bifall till Kristdemokraternas reservation 2 under punkt 2. Ett rättssamhälle kräver fungerande domstolar vilkas uppgift är att handlägga mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt samt att avkunna domar i rimlig tid. Det är utgångspunkten. Det är så vi vill ha det. Vi menar att den fungerande tingsrättsorganisation som vi nu har riskerar att raseras av Socialdemokraternas överdrivna reformiver. Den omorganisation som har skett hitintills av Sveriges tingsrätter har inneburit att antalet tingsrätter kraftigt har minskat - det beror lite på vilket tidsperspektiv man har. Mellan 2000 och årsskiftet 2003/04 minskade antalet tingsrätter med ca 20 stycken, från 93 till 72, och sedan har det fortsatt. Fler tingsrätter ska läggas ned, hur många vet vi inte men det verkar sannolikt att det kommer att ske en halvering. Vi kristdemokrater utesluter verkligen inte en förändring av tingsrättsorganisationen. Vi motsätter oss inte en specialisering, och vi är beredda att möta de krav som samhällsutvecklingen medför. Men - och det är det viktigaste i det här sammanhanget - en förändring kan inte göras utan ett helhetsperspektiv. Vad vi kristdemokrater vill ha är en domstolsorganisation som är livaktig, kompetent och dessutom lokalt förankrad. Om någonsin regionala aspekter har betydelse gäller det rättsväsendet, fru talman. Då uppstår frågan: Varför vill Socialdemokraterna lägga ned tingsrätter? Det har varit många olika bud om och grunder för det. Det har sagts att det är av ekonomiska och kvalitetsmässiga skäl, och på senare tid har det pekats på att utvecklingen går snabbt, att det sker en ökad internationalisering och att det finns ett inslag av EG-rätten. Som jag ser det verkar skälet till nedläggningarna vara att det finns en politisk ovilja hos Socialdemokraterna att behålla mindre och medelstora tingsrätter. Det har redan sagts här att det inte finns någonting hitintills som har påvisat att alla mindre domstolars verksamhet håller sämre kvalitet än de större, även om Thomas Bodström gärna talar om de mindre tingsrätternas sårbarhet. Jag påstår också att det är en villfarelse att den marginella ökningen av ett antal domare vid en sammanslagning medför att man uppnår en högre grad av specialisering vid tingsrätterna. Ingen har hitintills heller kunna påvisa vilka ekonomiska fördelar som regeringens nedläggningshysteri kommer att medföra. Jag tycker att det är förvånande att regeringen med hjälp av stödpartierna har drivit på en reform vars konsekvenser nu och i framtiden ingen har möjlighet att i dagsläget beräkna. Vad som däremot står klart är att rättsväsendet på den lokala nivån i stor utsträckning försvinner. Jag vill påstå att om nedläggningarna fortskrider i den takt som hitintills utan att man gör någon riktig analys är risken stor för att rättssäkerheten kommer att hotas. Det är av flera skäl viktigt med rimliga avstånd till domstolarna. Tilltalade och vittnen måste kunna ta sig dit, och det måste finnas hygglig bas för nämndemännens förankring i den lokala domstolen. Det är uppenbart att tingsrätterna utgör en viktig del för orten i fråga, dess självbild och identitet och för att bevara förtroendet för rättsväsendet. Advokater kommer att flytta till de orter där tingsställena finns kvar, vilket förhindrar ett livaktigt rättsväsende på de orter där domstolarna inte finns kvar. Jag tänkte gå igenom den utvärdering som har genomförts, men det har redan gjorts av Folkpartiets representant. Man konstaterar alltså att så här långt påvisas inte några vinster vare sig när det gäller kvalitet, rekrytering, specialisering eller någonting annat. Ändå studsar man vidare. Det är viktigt att det görs en utredning om konsekvenserna för rättsväsendet. Man bör ha en helhetssyn och upprätta en heltäckande plan för landet. Vi kristdemokrater vill att all fortsatt omorganisation inom domstolsväsendet ska avbrytas till dess att ytterligare konsekvensanalyser görs av de hittills genomförda nedläggningarna. Innan en sådan utvärdering har gjorts måste tingsrättsnedläggningarna omedelbart stoppas och avstanna. Först därefter kan man ta upp frågan, när det finns en analys av resultatet. Som jag inledningsvis sade yrkar jag bifall till reservation 2 som företräds av hela alliansen.

Fru talman! 2001 var det Sölvesborgs, Ronnebys, Karlshamns, Hallsbergs, Motalas, Mjölbys, Västerås, Salas, Köpings, Ludvikas, Hedemoras, Leksands, Falköpings, Ängelholms, Klippans och Simrishamns tingsrätter som lades ned. 2002 var det Bodens, Piteås, Härnösands, Sollefteås, Örnsköldsviks, Eslövs och Landskronas tingsrätter som lades ned. 2003 var det Svegs, Sandvikens, Kristinehamns, Sunnes, Arvikas, Oskarshamns, Västerviks, Strömstads, Trollhättans, Handens och Södra Roslags tingsrätter som lades ned. I en interpellationsdebatt i januari i år förutspådde jag att Hässleholms, Ystads, Trelleborgs och Varbergs tingsrätter stod i tur på listan. Hittills har jag haft rätt beträffande Trelleborgs, Mölndals, Stenungsunds, Bollnäs, Enköpings, Tierps, Ljungbys, Värnamos och Lindesbergs tingsrätter. Det är de nio tingsrätter som majoriteten bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister nu anser ska offras i de centraliseringssträvanden som regeringen har stakat ut. Övriga tingsrätter väntar fortfarande på sin slakt. Stämningen bland personalen blir allt sämre. Thomas Bodström blev justitieminister år 2000. Med hjälp av åtskilliga olika regeringsbeslut har han på fem år snart lyckats att lägga ned två tredjedelar av landets alla tingsrätter, åtminstone om han fortsätter i samma takt och fattar de beslut som Domstolsverket har föreslagit. Två tredjedelar av landets alla tingsrätter har lagts ned utan att vi har fattat något beslut om denna totala omställning av tingsrätterna. Vi har debatterat dessa frågor gång efter gång. Ändå får vi aldrig något svar av regeringen och justitieministern på frågan vad man vill med den framtida tingsrättsorganisationen. Ledordet just nu tycks vara specialisering. Men sanningen är ju den att det inte blir någon specialisering. Till exempel ska två tredjedelar av målen i Trelleborg flyttas till tingsrätten i Ystad. För att kunna nå den specialisering som regeringen talar om krävs det mycket större tingsrätter, kanske av Stockholms, Göteborgs och Malmös storlekar. Men dit tror jag inte ens att regeringen och Socialdemokraterna är på väg. Även Riksrevisionsverket har tittat på detta, och man har i sin granskning kommit fram till att sammanslagningarna inte räcker för att det ska bli en specialisering. Det vore intressant att höra Göran Norlander svara på frågan: Är det tingsrätter av Stockholms, Göteborgs och Malmös storlek som vi ska ha i framtiden? Då kanske det inte ens ska vara en tingsrätt i varje län. Nästa fråga som vi måste ställa oss är om specificering enbart är av godo. I den utredning som gjorts, SOU 2003:5 Förändringar i tingsrättsorganisationen , som regeringen stöder sig på och använder som argument i alla möjliga sammanhang, framhäver många tingsrätter och domare styrkan i att ha domare som behärskar alla mål, det vill säga generalister snarare än specialister. Fru talman! Centerpartiet har tre reservationer till detta betänkande. Den första handlar om att det borde vara riksdagen som beslutar om domkretsindelningen och inte regeringen. Detta yrkande har vi haft gång på gång, men det är uppenbart att Socialdemokraterna tycker att det är bättre att regeringen fattar beslut i frågan än vi som är förtroendevalda, vi som är direktvalda av folket. Detsamma tyckte ju Socialdemokraterna i fråga om försvaret, men den gången fick regeringen lyckligtvis bakläxa och fick dra tillbaka sin proposition. Detsamma borde gälla i frågan om tingsrättsorganisationen. Centerpartiets andra reservation, som jag också vill yrka bifall till, det vill säga reservation 2 punkt 2, innebär ett stopp för nedläggning och sammanslagning av tingsrätter. Vi menar, återigen ska jag säga, att det behövs en helhetssyn och en långsiktig plan för den framtida tingsrättsorganisationen. Regeringen väljer att lägga ned tingsrätt efter tingsrätt i län efter län för att slippa ta ett helhetsansvar för den mycket radikala ståndpunkten att två tredjedelar av landets tingsrätter ska bort. Det är klart att i vissa delar av landet har den interna kritiken blivit för svår att hantera, och det skulle så klart bli ännu svårare om man tog ett helhetsgrepp om tingsrättsorganisationen. Vi ser nu att regeringen har fått ge sig i några fall, till exempel vad gäller Alingsås och Varberg, där Domstolsverket föreslog att nedläggning skulle ske men där regeringen nu har ändrat sig, vilket vi givetvis tycker är positivt. Det är ju ett litet steg åtminstone. Frågan som Göran Norlander också kan få svara på är varför man har nått olika slutsatser vad gäller tingsrätterna i Alingsås och Varberg gentemot till exempel Trelleborgs tingsrätt i södra Skåne, som jag kommer från. Vad är skillnaden? Kan det vara att den interna kritiken blev för hård i vissa delar av Sverige? Centerpartiets tredje reservation gäller samordningen mellan allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar. Här har hänt en del positiva saker, men det finns mer att göra för att spara pengar framför allt. Därför har vi en reservation även i denna fråga. Fru talman! Jag har fått mängder av brev och skrivelser, och det har också de andra som sitter i justitieutskottet fått. Det är kommuner och organisationer som protesterar mot tingsrättsnedläggningarna, men Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet nonchalerar det. Det är häpnadsväckande. Eniga kommunstyrelser i till exempel Trelleborg och Värnamo körs över utan att de argument som de har i sina skrivelser och brev egentligen besvaras. Tydligen behövs det en ny regering för att Socialdemokraterna i till exempel Trelleborg och Värnamo ska få någon som lyssnar och inte enbart följer den utstakade centraliseringsvägen.

Fru talman! Som tidigare sagts behandlar vi justitieutskottets betänkande 2004/05:JuU6. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. Fru talman! Det är av stor vikt att vi har ett domstolsväsende som är anpassat efter medborgarnas behov. Medborgarna har rätt att ställa krav på snabbhet och kvalitet på domstolsväsendet. Det är därför viktigt att vi har tillräckligt stora domstolar som har underlag för att bedriva verksamhet på ett rättssäkert sätt. På många håll är domstolarna för små för att bedriva en effektiv verksamhet. Det är också viktigt att domstolarna har en personal som är tillräckligt stor för att ej vara för sårbar vid till exempel sjukdomar. Renodling av verksamheten gör att den dömande verksamheten blir kvalitetshöjande. En större domstol ges också möjlighet till specialisering och en bättre beredningsorganisation. Framför allt blir den mindre sårbar vid ledigheter och sjukdom, som jag sade tidigare. De flesta av oss besöker inte en domstol vanligtvis, men det är av största vikt att vi har ett acceptabelt avstånd till de orter där den dömande verksamheten bedrivs. Jeppe Johnsson tog i sitt anförande upp att rättsväsendet levt under knapphetens stjärna. Det kan jag delvis hålla med om, eftersom vi har haft ett ansträngt ekonomiskt läge totalt i landet och vi ska hålla våra utgiftsramar. Den saken är klar. Men skälen för att lägga samman olika domstolar har inte varit ekonomiska, utan de har varit, och är, att få en bättre organisation och därmed en bättre rättssäkerhet för den enskilde medborgaren. Jeppe frågade: Förändring till det bättre för vem? Syftet är helt enkelt att det ska bli en bättre rättskipning för medborgarna. Jeppe tog också upp avstånden, och där delar jag hans uppfattning. På den ort som han kommer från uppfattas en mil som betydligt längre än på den ort som jag kommer från, så det är väldigt olika syn på det. Den bedömning som har gjorts är att med de förändringar som har genomförts i övriga delar av landet har tillgängligheten kunnat bibehållas. Jan Ertsborn, jag noterade att du inledde med att säga att i princip är Folkpartiet inte emot förändringar. Det hälsar jag med tillfredsställelse. Du ser även att det finns anledning att göra förändringar. Men sedan sade du att du tycker att man i stället för att ägna sig åt den yttre organisationen borde ägna sig åt den inre organisationen. Jag kan tala om, fast det inte hör till ärendet, att det pågår ett arbete i Regeringskansliet för att kunna förändra och förenkla rättsprocessen och göra den mer effektiv. Uppfattningen att en domstol inte heller får vara för stor delar jag. Det senaste exemplet är den uppdelning av Stockholms tingsrätt i flera som har gjorts. Vidare sade Jan Ertsborn att en utredning borde göras. Då vill jag påpeka för er som är nya den här mandatperioden att det tillsattes en utredning för ett antal år sedan, i mitten av 90-talet. Den kunde inte komma överens om och lägga fram något förslag, utan den kapsejsade helt enkelt. Därför blev det den modell som nu gäller. Jan Ertsborn och jag satt sedan i samma utvärderingsgrupp. Det som framkom vid utvärderingen var bland annat att den gjordes för tidigt, att det var för tidigt att dra några slutsatser om det hade blivit bättre beredningsorganisation, effektivitet, och så vidare. Men man tog också hänsyn till den kritik som riktades mot att kansliorter inrättades med en gemensam lagman för flera orter. Man tyckte inte att det var särskilt lyckat. Det har man tagit hänsyn till nu, så det inrättas inga kansliorter längre. Därför tycker jag nog att man i stort har följt den utvärdering som gjordes. Du sade också att man kan ställa sig frågan varför oppositionen är emot detta. Ja, den frågan har jag ställt mig, och jag har också svaret. Oppositionens uppgift är att granska och syna de förslag som regering och riksdagsmajoritet lägger fram. Det är er uppgift, men det är samtidigt oppositionens uppgift att kritiskt granska och komma med motförslag. Ni har inga motförslag. Det enda förslag ni har är att vi ska sätta stopp och inte göra några förändringar. Det tycker jag inte är seriöst. Jag ställer därför en direkt fråga till er i alliansen som kräver detta stopp: Vilka alternativ har ni då? Peter Althin, jag noterade att vi egentligen har samma uppfattning, eftersom jag kan läsa vissa saker mellan raderna. Men eftersom du är advokat vill jag fråga dig: Är det att befara att advokater flyttar från orten om en tingsrätt där läggs ned? Sysslar advokater enbart med de frågor som kommer upp i domstolar? Har man inte en betydligt bredare verksamhet inom sina byråer, så att det finns ett behov av advokater även om tingsrätten på en ort läggs ned? Johan Linander, till sist, när jag satt i min bänk och lyssnade på dig gick mina tankar till väderleksrapporten på radion. Det enda som saknades var uppgifter om temperaturer, men du räknade i stort sett upp samtliga orter i landet. Jag vet inte vart du vill komma med det. Du måste precisera dig. Jag kan också trösta er med att det under innevarande mandatperiod inte kommer att komma några ytterligare förslag till förändringar av tingsrätterna. Där har vi lyssnat på justitieutskottets ordförande som i en tidningsartikel den 4 november har lovat att ingen förändring ska ske av tingsrätter före valet. Det följer vi. Till sist, fru talman, är det självklart att vi och regeringen noga kommer att följa utvecklingen och dra lärdomar och slutsatser av hur den nya organisationen fungerar. Skulle det visa sig då att problem i någon form skulle uppstå är vi naturligtvis angelägna om att gå in och rätta till det och vidta nödvändiga åtgärder. Fru talman! Slutligen yrkar jag än en gång bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Fru talman! Göran Norlander nämnde Anders Erikssons utredning där Göran Norlander, Jan Ertsborn och jag var några av dem som hade förmånen att sitta i referensgruppen. Så säger Göran Norlander: Utvärderingen gjordes för tidigt. Det är vi alla överens om. Men, fru talman, hur kan man då dra slutsatsen att gå vidare och fortsätta med nedläggningar? Bör man inte då göra halt på stället och vänta några år och verkligen göra om utvärderingen och se om vi är rätt väg eller om vi är på fel väg. Fru talman! Jag kan inte förstå hur Göran Norlander, hans parti, Miljöpartiet och Vänstern kan gå på i ullstrumporna län för län. De län som inte kommer upp på listan i budgetskrivelsen vet att nästa gång är det kanske de och räddas de inte av gonggongen 2006, vilket jag är övertygad om att de gör, har de hela tiden en arbetssituation som jag inte i min vildaste fantasi skulle kunna tro att Göran Norlander vill att de ska ha. Varför kan ni inte komma med en heltäckande plan efter det att ni har väntat på utvärdering av det som har gjorts?

Fru talman! Ja, Jeppe Johnsson, vi var helt överens om att utvärderingen gjordes för tidigt. I de slutsatser som vi drog var vi helt eniga om att vi skulle noga bevaka detta. Vad som tydligt framkom var att det inte var någon bra lösning att inrätta kansliorter. Därför har de så att säga skrotats i innevarande förslaget. Varför inte göra en ny utvärdering? Jag har ingenting emot det. Självklart måste vi följa upp det här. Om det sedan behövs en utvärdering i samma form som gjordes tidigare är en annan sak. Jag vet att både Domstolsverket och Regeringskansliet följer detta. Vi ledamöter är faktiskt bosatta på olika håll i landet, så vi har någorlunda insyn i vad som händer. Jag ställer en fråga till Jeppe Johnsson som representant just nu för alliansen: Om det skulle vara så att ni får en majoritet vid nästa val, kommer ni då att återupprätta de tingsrätter som har lagts ned?

Fru talman! Det finns säkert sådana fatala misstag som man måste rätta till, men det är väldigt svårt att gå tillbaka. Det skulle också riva upp många sår. Men nu är det faktiskt Göran Norlander, Miljöpartiet och Vänstern som trots att denna utvärdering kom för tidigt går på län för län en sväng varje år. Det är faktiskt ni som har ansvaret just nu. Jag kan inte begripa varför ni har så bråttom. Göran Norlander säger att det inte är något kostnadsbesparingsprojekt. Men de besparingskrav som ni har lagt på Domstolsverket och domstolarna är inte så lätta att uppfylla. Ingen ska komma och säga till mig att detta inte också är ett sätt att spara pengar. Då säger Göran Norlander att ni måste hålla er inom budgetramarna. Ja, jag förstår, men det är inte de moderata budgetramarna ni har hållit er inom. Det är era egna, så där är ni också skyldiga. Varför, Göran Norlander, gör man en utvärdering om man inte bryr sig om vad den har lett fram till? Det här med kansliorterna var en väldigt liten fråga. Det finns inte så många kansliorter. Det var väl i och för sig en viktig kunskap att få, men det var väl inte tillräcklig kunskap för att gå vidare län för län och låta andra som jobbar inom organisation bara sitta och vänta på sin undergång.

Fru talman! Jeppe Johnsson sade att om man gör fatala misstag är det svårt att gå tillbaka. Den uppfattningen delar inte jag. Jag tycker att vi som politiker måste ha råg i ryggen så att om det skulle visa sig att vi har fattat felaktiga beslut, då ska vi stå för dem och även kunna ändra oss. Det har varit hederskod i hela mitt verksamma politiska liv. Man måste våga ta ställning för vissa saker men också kunna erkänna att man har gjort fel och därför ändra sig. Byggnaderna kommer ju inte att rivas, såvitt jag vet, utan de kommer att vara kvar - åtminstone har de varit kvar i de städer där vi hittills har gått fram. Det torde vara ganska enkelt om man så skulle vilja. Men det var ett fint sätt att komma undan frågan. När jag sade att vi måste hålla budgetramarna sade Jeppe Johnsson: Inte våra budgetramar. Jag säger: Tack för det, det är tur att vi inte behöver hålla era budgetramar inom övriga områden. Vi lyssnar inte till vad man kom fram till i utvärderingen, säger du. Det har man visst gjort på i stort sett samtliga punkter. Den allvarligaste kritiken var att det inte fungerade särskilt väl på de kansliorter som bildades. Därför har det blivit stopp på det. Det finns däremot tingsställen.

Fru talman! Det är uppenbart att Göran Norlander blev så överraskad över min uppräkning att han inte ens förstod att det handlade om tingsrätter som har lagts ned. Det är en förskräckligt massa orter. Du har själv varit med och fattat beslut. Göran Norlander inledde sitt anförande med att säga att vi ska ställa krav på att klara målen i tid. Det var någonting i den stilen, jag fick det inte ned riktigt ordagrant. Nu får man ställa sig frågan: Är det mindre balanser i de stora tingsrätterna än i de små? Jag kan ge svaret. Svaret är nej. Det är tvärtom. Det är större balanser i de stora tingsrätterna och allra störst i de allra största. Det är inte heller så att fler mål ställs in i mindre tingsrätter. Ändå motiverar ni nedläggningarna med att minska sårbarheten. Jag har försökt räkna ut kostnaden per mål och då vägt efter målens tyngd. Det visade sig att allra dyrast är de riktigt små tingsrätterna i Norrland, till exempel i Lycksele. Att den ska finnas kvar kan man självklart motivera med att avstånden är så stora. Men i övrigt är det den dyraste platsen. Därefter kommer Göteborg, en riktigt stor tingsrätt. De allra flesta mindre tingsrätterna låg bland de billigaste. Dessutom när det gäller de verksamhetsmål som tingsrätterna ska uppfylla har det visat sig att de mindre tingsrätterna är mycket duktigare på att uppfylla verksamhetsmålen än de större. Det finns mängder med argument för att de inte lägga ned flera tingsrätter, men Socialdemokraterna har bestämt sig för att centralisering är den rätta vägen.

Fru talman! Om Johan Linander hade lyssnat på mig riktigt noga hade han hört att jag sade att medborgarna har rätt att ställa krav på snabbhet och kvalitet. Jag talade inte om någon tidsgräns, utan bara om snabbhet. Det är som jag sade i mitt anförande - jag trodde att det var väderleksrapporten vi lyssnade på. Som jag också sade är Stockholms tingsrätt ett exempel på en tingsrätt där vi tyckte att rätten var för stor och måste delas upp för att den skulle bli effektivare. Det gäller naturligtvis att hitta en rimlig storlek på tingsrätterna. De får inte vara för små och inte för stora. Kostnaderna för olika orter vill jag inte gå in på, men jag kan dra en slutsats. Jag är helt övertygad om att hyran i exempelvis Lycksele för lokalen - ytan är säkert betydligt mindre - är många procent lägre än vad den är till exempel i en storstad. Det är säkert en del av förklaringen till att det blir billigare per mål på de mindre orterna. Men den huvudsakliga uppgiften, Johan Linander, är inte, som jag sade också till Jeppe Johnsson, att spara pengar. Det handlar om rättssäkerhet, att vi ska ha en domstol som uppfyller de krav som vi har rätt att ställa som medborgare, att vi har kvalitet i dömandet och att vi får en någorlunda likvärdig behandling runtom i landet. Jag ställer samma fråga till Johan Linander från alliansen. Du är själv utnämnd till justitieminister i den förra debatten som vi hade här. Kommer de domstolarna som har lagts ned att återupprättas? Svara gärna!

Fru talman! Det ska jag absolut göra. Det finns reella möjligheter att återigen starta de tingsrätter som har lagts ned väldigt nyligen. Men har någonting varit nedlagt i fem-tio år är det mycket svårare att flytta tillbaka och tvinga människor att återigen flytta och ta sina familjer med sig. Det blir betydligt svårare. Men jag är definitivt beredd att ta upp frågan om att öppna vissa av de mindre tingsrätter som har lagts ned alldeles nyligen före 2006 års val. Sedan är det mycket intressant att höra att det nu ska bli ett stopp och att inga fler tingsrätter ska läggas ned efter just det här beslutet. Då ställer man sig genast frågan: Om det har varit så viktigt att lägga ned mer än hälften av de tingsrätter som vi har haft i Sverige fram till nu, varför är det plötsligt inte viktigt att ta de sista länen som ännu inte har genomgått den här reformeringen eller vad ni nu vill kalla det? Vad är det som händer nu? Jag kan bara misstänka att vi råkar komma för nära ett val. Jag kan ana att det är en av anledningarna, men jag är helt övertygad om att Göran Norlander har en annan förklaring. Sedan kommer Göran Norlander återigen in på detta med rättssäkerheten. Vi har haft precis samma debatt tidigare, och då ställde jag precis samma fråga som jag tänker ställa nu. Kan Göran Norlander peka ut vilka av dagens mindre tingsrätter som inte är rättssäkra? Det skulle säkert vara mycket intressant för de lagmän och rådmän som jobbar i de tingsrätterna att få veta att de inte är rättssäkra. Det är en mycket allvarlig anklagelse som du kommer med.

Fru talman! Det vore mig fjärran att göra som Johan Linander vill. Jag skulle inte ens drömma tanken att peka ut någon som inte skulle vara rättssäker. Men Johan Linander borde vara medveten om att dagens samhälle är betydligt mer komplicerat än det var för bara tio år sedan. Vi är med i EU. Det kommer upp nya typer av mål i domstolarna. Man behöver ha kolleger att rådgöra med och så vidare. I en större domstol har du möjligheter att specialisera dig. Om jag som medborgare någon gång skulle hamna i den situationen att jag skulle stå inför en rätt vill jag att den kompetens som behövs för att klara av de målen finns. Det är därför man bör ha en viss storlek. Sedan var du rädd för att jag tyckte att det var för nära valet och att det var därför det var stopp. Så är det faktiskt inte. Vi är inte rädda för att se väljarna i ögonen. Vi motiverar varför man vidtar vissa åtgärder. Jag sade också nyss att är det så att vi har gjort en felbedömning är vi beredda att stå för det och erkänna det. Det tycker jag är en hederssak som vi politiker kanske borde anamma lite mer. Sedan svarade du inte på frågan, utan du svävade förbi och sade att man kunde tänka sig att ompröva de tingsrätter som nyligen lagts ned. Det var ett dåligt svar. Jag ville veta om man tänkte öppna dem eller inte.

Fru talman! Göran Norlander frågade för en stund sedan vilka alternativ som oppositionen har. Vi kritiserar de förslag som har lagts fram, och vi kritiserar inte minst det utredningsunderlag som har presenterats. Vi har inte tillgång till de utredningsresurser som ett regeringskansli har. Det vore inte seriöst av oss som oppositionspolitiker att lägga fram konkreta förslag. Efter en borgerliga valseger tänker vi göra den utvärdering och utredning som vi vill ha till stånd. Det ska vara en mycket grundlig sådan. Därefter ska vi fatta beslut om hur domstolsväsendet ska se ut. Vi kan inte acceptera det sätt som det har gått till på nu. Den utvärdering som vi har talat om här tidigare drar en slutsats som vi har upprepat några gånger, nämligen: Arbetet bör fortsätta även om de mål som regeringen ställt upp endast delvis uppnåtts. Detta skrevs i januari 2003 av Anders Eriksson som var utredare. Min fråga till Göran Norlander är: Har målen uppnåtts i högre grad nu, nästan två år senare? Är det detta som är orsaken till att man fortsätter med sammanläggningar och nedläggningar?

Fru talman! Svaret på den frågan är att eftersom den här utvärderingen gjordes på vissa ställen där den nya organisationen endast hade varit i gång ett halvår hade personalen inte funnit sig i den nya organisationen i tillräcklig omfattning. Nu har det gått några år. Vi vet att det alltid tar ett tag, kanske två tre år, innan en omorganisation fungerar. Även om inte någon formell utvärdering har gjorts, vet vi från ett flertal håll att det fungerar betydligt bättre. Man har fått en bättre beredningsorganisation, större kollegialt samarbete och så vidare. Sedan sade du också att ni inte kan presentera alternativ eftersom ni inte har de utredningsresurser som krävs. Jag tror att Ertsborn med flera som har varit uppe i debatten här i kammaren har tillräckliga juridiska kunskaper för att ha en åsikt om vilka tingsrätter som ska vara kvar och vilka som ska läggas ned, men ni vill inte. Du sade att ni inte hade någonting emot att man gjorde en reformering av organisationen, men det är naturligtvis bäst att passa.

Fru talman! Som politiker måste man vara beredd att fatta obekväma beslut. Och jag är för min egen del beredd att göra det i de situationer där jag har någonting att säga till om. Jag är mycket förvånad över att höra Göran Norlander säga att målen har uppnåtts beträffande beredningsorganisationen. Det är en fullständig nyhet för mig. Jag får inte de signalerna när jag diskuterar med domare. Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga till Göran Norlander. Det står i majoritetens skrivning i utskottsbetänkandet att man följer sammanslagningarna och att man är beredd att göra en utvärdering. Min fråga är: Vad är det för tankar som utskottsmajoriteten har om att följa upp de här sammanslagningarna och göra en utvärdering? Kommer det en ny utvärdering till stånd i form av utredning? Vad menar man med den skrivningen i betänkandet?

Fru talman! Jag sade inte att målen hade uppnåtts, Jan Ertsborn. Jag sade att de hade uppnåtts bättre nu än vid det tillfälle då utvärderingen gjordes. Sedan är det självklart, som jag har sagt tidigare, att vi måste utvärdera och följa upp hur det fungerar, precis som det står i betänkandet. Jag vet inte exakt hur det ska göras. Det är möjligt att det blir en liknande process som tidigare då du och jag var med, eller så gör man på något annat sätt. Men det ska självklart följas upp och redovisas på något sätt hur de här reformerna har verkat, positivt eller negativt. Sedan får vi dra slutsatser av det.

Fru talman! Göran Norlander verkar ha lyssnat på en väderleksrapport, men han har verkligen inte lyssnat på vad jag har sagt, vilket man kanske inte kan begära. Jag vet inte. Jag trodde att poängen med att man har en diskussion är att man lyssnar på varandra och försöker förstå varandra. Här säger Göran Norlander att oppositionen inte har några motförslag och inte vill ha några förändringar. Då har han inte lyssnat. När jag stod i talarstolen sade jag att Kristdemokraterna inte utesluter en förändring av tingsrättsorganisationen. Vi motsätter oss inte en viss specialisering. Vi är beredda att möta de krav som samhällsutvecklingen medför etcetera. Men vi vill ha en konsekvensanalys för att få en helhetsbild innan vi kan ta ställning till om det här var riktigt eller fel och om det var bra. Det sade jag, och jag trodde jag att Göran Norlander hade förstått. Det innebär också att jag inte kan säga vilka tingsrätter som ska läggas ned eller inte läggas ned förrän vi får den här helhetsbilden. Därför vill jag ställa en fråga innan jag svarar på den fråga om advokater som var grunden för att jag gick upp här egentligen. Varför vill inte Göran Norlander att man har en helhetssyn på detta? Varför tar man en bit i taget och släpper det utomordentligt rimliga kravet på en helhetssyn på tingsrätterna i Sverige?

Fru talman! Om Peter Althin hade lyssnat på vad jag sade i mitt anförande hade han vetat att jag redogjorde för att det i mitten av 90-talet tillsattes en utredning som hade till uppgift att gå igenom hur domstolsväsendet skulle se ut i landet som helhet. Det var en parlamentarisk utredning som av olika skäl inte kunde nå sitt mål. Den kapsejsade, som jag sade, och av det skälet har regeringen valt modellen att gå fram län för län. Vi har nu som sagt gått igenom i stort sett hela landet. Det kvarstår bara några delar av län som inte är genomgångna. Genomgången av dem kommer inte att ske under innevarande mandatperiod utan det ska, som jag sade till Jan Ertsborn, göras någon form av utvärdering innan vi går vidare. Jag kan inte annat än beklaga att det inte gick att få den tillsatta utredningen att nå sitt mål. Jag tror att det skulle ha varit väldigt välgörande för domstolsväsendets utseende. Jag tror kanske inte att det skulle ha blivit någon annan förändring, men jag håller med om att det hade varit klart bättre om vi hade kunnat ta ett helhetsgrepp. Det gick som sagt inte, och då är det bara att bita i det sura äpplet.

Fru talman! Jag hoppar här över från vädret till äpplen, som jag har förstått är en del av den politiska verkligheten. Jag ska svara på den fråga som ställdes till mig om advokater. Det är faktiskt så att advokater har en benägenhet att ha sin verksamhet på den ort där domstolen ligger. Det innebär naturligtvis inte att de kan avfolka orten totalt, men det är en benägenhet som jag tror att advokater har. Jag sysslar själv inte så mycket med den verksamheten nu längre. Jag skulle vilja återgå till frågan om den kapsejsade utredningen. Varför inte stoppa upp nu och se hur det ser ut i dag innan vi tar de slutliga stegen? Varför inte göra en helhetsanalys av hur läget är i dag innan man går vidare? Göran Norlander var trots allt ärlig nog att säga att man kan göra fel och att man då ska rätta till dem. Du kanske slipper rätta till en väldig massa fel, om man nu stoppar upp och i stället nu gör den utvärdering som vi alla önskar. Då skulle vi kanske inte på alla fronter bli lika oeniga som det kanske verkar nu.

Fru talman! Nej, jag tror inte att vi gör så många fel. Det är därför som vi vågar gå fram med det här. Men däremot har jag lovat att vi inte ytterligare ska gå vidare förrän det har gjorts någon form av utvärdering i detta sammanhang. Jag tackar vidare för svaret på frågan om advokaternas verksamhet. Jag bor faktiskt på orter där det inte finns tingsrätter och där vi befarat att advokaterna skulle försvinna. Hittills har de inte gjort det.

Fru talman! Återigen ser vi effekterna av misslyckad socialdemokratisk politik. I grund och botten handlar det om att det är färre människor i arbete än vad det borde vara. Det leder i sin tur till att budgeten inte håller ihop. Den hotar att spricka. En begynnande panik sprider sig i de socialdemokratiska leden, och då ska man reformera. I det här fallet innebär det nedläggning av ett antal tingsrätter. På traditionellt socialdemokratiskt manér ser man det hela då lite grann från ovan och tittar ned på hur man kan hantera det här - ett typiskt organisationstänkande. Jag påstår att man inte längre befinner sig bland medborgarna när man försöker avgöra vad det är som medborgarna behöver. Låt mig, fru talman, citera en mening på s. 9 i betänkandets majoritetsskrivning: "Målet att bibehålla tingsrätternas tillgänglighet har i allt väsentligt uppnåtts." I allt väsentligt uppnåtts - det tyder på att man över huvud taget inte längre har någon närkontakt med verkligheten. Man har kvalificerade skygglappar när man betraktar det som man är satt att sköta. Frågan är om man inte emellanåt också leker blindbock. Då stöter man naturligtvis på olika kända problem. Hinder nummer ett är det sektorsseende som Sverige är nedlusat med. Professor Benny Hjern på handelshögskolan i Jönköping har kallat det för Babels torn, där varje myndighet för sig tittar bara på den egna sektorn och med alla till buds stående medel ser till att denna ska vara intakt. I detta fall är det i domstolsväsendet som man måste skydda den egna sfären och framför allt de starka kontoren. Detta sektorsseende är oerhört improduktivt, och det värsta är att det inte bara finns ett Babels torn utan ett antal Babels torn, som vart och ett slåss för sina intressen. Då ökar improduktiviteten. Nästa hinder är den så kallade länsbarriären. Den drabbar inte minst Jönköpings län, där man faktiskt har lyckats få till stånd ett bra samarbete mellan tingsrätterna i Värnamo och Ljungby. Men se - det råkar ligga en länsgräns emellan, och då fungerar inte Organisation Sverige när det gäller att se möjligheter över gränsen. De här båda tingsrätterna ligger i Sveriges kanske mest småföretagarrika område, Gnosjöregionen. Jag har i min hand ett brev från näringslivsorganisationerna i det här området om tingsrättens betydelse och om att en del av näringslivsklimatets nav är att vi har rättsväsendet på plats. Den här bristande samsynen leder till en suboptimering. Det är en oerhörd brist i flexibilitet att inte ens kunna gå ned och titta på möjligheterna att i det här fallet pröva en lösning över länsgränsen. Många har framhållit betydelsen av närhet och personkännedom och nämndemännens möjligheter att utföra ett bra arbete om de hämtas från de orter där också de tilltalade finns. Peter Althin har här på ett förtjänstfullt sätt beskrivit advokaterna och även de jurister som arbetar på tingsrätterna. Inte minst försvåras polisens samarbete med tingsrätterna av en reformering. Här har också talats om svårigheterna för vittnena och de resor som de blir tvungna att göra. Jag ska inte fördjupa mig i detta. Det är detta kitt i form av en samhällsapparat som man nu ytterligare rycker bort på ett antal platser. De som gör det har inte förstått sambanden i samhället. Man håller nu på att centralisera rättsväsendet, både vad gäller polisen och vad gäller tingsrätterna. Socialdemokraterna är med hjälp av stödpartierna på väg att bygga upp en kommandostat där tillslag hit och dit görs av grupper som sedan ska föras bort till tingsrätter långt ifrån hemorten. Är detta det samhälle som ni vill bygga? Ja, uppenbarligen. De människor som jag möter delar dock definitivt inte den uppfattningen. I likhet med övriga talare här från den borgerliga alliansen anser jag att man måste göra en översyn där man väger in den totala helheten, inte bara rättsväsendet utan den totala samhällsnyttan. Fru talman! Jag yrkar avslutningsvis bifall till motion 2004/05:Ju227, där möjligheterna för tingsrätterna i Värnamo och Ljungby att leva vidare genom ett samarbete behandlas.

Fru talman! Jag har levt med frågan om tingsrätterna och rättsväsendets organisation i min del av Jönköpings län, Värnamobygden - också kallad Gnosjöbygden - under de år som jag varit i riksdagen, alltså sedan 1995. Frågan var dock inte ny när jag kom in i riksdagen. Redan som kommunalpolitiker var jag engagerad, och jag förde alltså med mig frågan in i riksdagsarbetet. Jag vill påminna somliga om att redan den borgerliga regeringen på sin tid, inklusive en moderat justitieminister, arbetade med dessa frågor. Arbetet har fortsatt. Vi har kunnat förlänga livslängden för Värnamo tingsrätt, men nu ser det inte ut som om vi ska kunna rädda den. Min mening är att människor ska kunna leva i ett välfärdssamhälle och känna trygghet vid till exempel sjukdom och arbetslöshet. Men det gäller också trygghet vid brott. Vi socialdemokrater har de senaste åren satsat mycket på bland annat polisen, och det kommer att bli ytterligare satsningar genom att pengar tas från försvaret. Jag kan beklaga att somliga i dag tövar och tvekar inför det här viktiga beslutet. Frågan om den framtida tingsrättsorganisationen måste avgöras med betoning på människors trygghet i vardagen. Slutsatsen borde därför bli att tingsrätterna i Värnamo och Ljungby ges möjlighet att ytterligare utvecklas - inte avvecklas som Domstolsverket förslog, och som sedan också kom till uttryck i det betänkande som vi i dag debatterar. Jag vill även understryka det positiva i att tingsrätten i Eksjö kommer att vara kvar. Det finns inte något förslag i enlighet med Domstolsverkets förslag om att ta bort den tingsrätten. På så sätt har Jönköpings län ändå vunnit en delseger i den här kampen. Jag ska koncentrera mig på tingsrätten i Värnamo i mitt hemlän. En rad skäl talar för att den ska vara kvar. Jag ska redovisa en del av skälen; i övrigt vill jag hänvisa till interpellationer, motioner, debatter, skriftliga frågor med mera som förekommit genom åren och som jag undertecknat. Det saknas inte arbetsuppgifter vid Värnamo tingsrätt. Tvärtom är antalet mål mycket stort. Det är inte rimligt att lägga ned en tingsrätt i en så livskraftig region, med så stor befolkning, och i stället centralisera verksamheten. Jag har heller inte uppfattat det som att regionens invånare är missnöjda med verksamheten, utan de tycker att tingsrätten uppfyller högt ställda krav på rättssäkerhet. Det är heller inget problem att rekrytera kompetent personal. Däremot medför en avveckling av tingsrätten att det blir mindre intressant för jurister att etablera sig i regionen. Så är det. Den första flyttningen från Värnamo har också aviserats. Genomsnittsåldern är här mycket hög, och det känns osäkert att etablera sig som jurist i denna viktiga bygd. Samtidigt är det viktigt för exempelvis en företagarregion som Gnosjö att ha tillgång till juridisk kompetens. Om den föreslagna indragningen förverkligas kommer berörda kommuner att som helhet bli mindre attraktiva. Det finns en oro för att rättsväsendet koncentreras till residensstäder och storstadsområden. Detta hotar rättssäkerheten och ökar otryggheten. Det bidrar också till att stärka centraliseringen i vårt land. Jag kan inte se att det är en önskvärd utveckling. Riksrevisionsverket har granskat en tidigare genomförd förändring av tingsrättsorganisationen. En iakttagelse som jag kan nämna är att tillgängligheten blivit sämre. Vid en centralisering är risken för både merarbete och merkostnader uppenbar. Antalet inställda mål kommer sannolikt att stiga. Det leder till ökade kostnader och, som jag upplever det, mindre rättssäkerhet. Även tingsrätten i Ljungby föreslås läggas ned. Tingsrätterna i Värnamo och Ljungby samarbetar emellertid med gott resultat, och i stället för avveckling borde samarbetet mellan dessa båda tingsrätter ha fått utvecklas ytterligare. Jag tror att det hade varit bra både för ekonomin och för människors tilltro till tingsrätternas beslut. Jag vill understryka att tingsrättsorganisationen är en angelägenhet för väldigt många - för rättsväsendet självt men även för privatpersoner, företagare, fackliga organisationer, kvinnojourer och brottsofferjourer. Det finns många som känner sig berörda. Jag vill också säga, fru talman, att den kompetens som tingsrätternas personal har givetvis måste tas till vara. Det finns således en mängd aspekter som borde beaktas och som jag försökt lyfta fram under arbetets gång, i arbetet med att förändra och se över tingsrättsorganisationen. Min slutsats är att tingsrätterna i Värnamo och Ljungby bör vara kvar och ges förutsättningar att utvecklas genom bland annat fortsatt ökat samarbete. Jag har vidare i den motion som det hänvisas till och som behandlas i betänkandet pekat på hur nödvändigt det är att regeringen noga följer och analyserar effekterna av nedläggningen samt studerar om dessa effekter verkligen blir så positiva som Domstolsverket förutskickat. Om så inte blir fallet måste regeringen vara beredd att ompröva beslutet. Jag vet att det kommer att ske en viss utvärdering, och jag vill förvissa mig om att den kan leda till en omprövning om man finner att nedläggningen inte lett till de resultat som man hade hoppats.

Fru talman! Det är intressant att höra Carina Hägg tala sig varm för tingsrätterna i Värnamo och Ljungby. Det är möjligt att jag någon tiondels sekund var ouppmärksam och därmed inte uppfattade att hon yrkade bifall till den Värnamo- och Ljungbymotion som jag och Anders G Högmark författat. I annat fall, fru talman, utgår jag från att hon kan återkomma och yrka bifall till den, eftersom det var precis det hon sade. Om jag var ouppmärksam ber jag om ursäkt. Följden av Carina Häggs utsagor blir naturligtvis att hon stöder förslaget att dessa tingsrätter inte ska läggas ned. Och eftersom de ligger i ett paket i den proposition som kammaren något senare ska rösta om blir min omedelbara fundering: Hur kommer Carina Hägg att rösta när frågan kommer upp? Jag utgår från att hon då antingen lägger ned sin röst eller röstar mot förslaget i regeringens proposition i det här fallet. Kommer det att bli så?

Fru talman! Jag har under den senaste tiden märkt att Bengt-Anders Johansson är mer intresserad av hur jag kommer att rösta än kanske till och med av hur utfallet blir för Värnamo tingsrätt. Det är en lite bakvänd tågordning. För mig har det varit nödvändigt att först sätta mig in i betänkandet och läsa reservationerna. Jag har naturligtvis också tagit del av den motion som Bengt-Anders pekar på. Jag ser den som ett opinionsinlägg, att man i motionen har behov av att komma med lite synpunkter av allmänt slag och kritik av rättsväsendet i stort. Det är dock inte en motion som Bengt-Anders Johansson seriöst kan förvänta sig att jag ska rösta för. Den är inte skriven på det sättet, och den är heller inte ämnad att få en bred uppslutning. Jag kommer i den här omröstningen att avstå eftersom jag är mycket kritisk till de resultat man kommit fram till. Jag ser för egen del heller inte något alternativ i de reservationer som finns fogade till betänkandet och som skulle göra det möjligt för mig att ställa upp bakom dem. Efter noggrann genomläsning och noggrant övervägande är det min ståndpunkt. Kanske blir man med åren också lite luttrad när man varit med under några turer som gällt rättsväsendet. Jag hade önskat att fler varit med tidigare i det arbetet. Så har dock inte varit fallet. Bengt-Anders Johansson har under årens lopp varit politiskt aktiv på olika poster i en grannkommun till min hemkommun, men under de åren har jag inte lagt märke till hans stora engagemang såsom det nu kommer till uttryck. Men det är bra att vi i alla fall får ta del av det engagemanget, även om det kommer sent. Jag skulle vilja peka på det som jag sade inledningsvis, nämligen att redan den borgerliga regeringen under en moderat justitieminister drog i gång det här arbetet, och jag beklagar att vi hittills inte kunnat få något svar på frågan hur en eventuell kommande borgerlig regering skulle ställa sig. Skulle man börja om där man slutade förra gången? Kommer man att agera på ett annat sätt framöver? Det finns många frågetecken när det gäller Moderaternas och den borgerliga sidans agerande både nu och framöver.

Fru talman! Det var ju intressant att höra att motionen inte är skriven så att man kan yrka bifall till den. Om jag inte var ouppmärksam var det exakt det som Carina Hägg uttryckte i talarstolen som också framgår av den motion som vi har skrivit. Min fråga är då: Viner partipiskan hos Socialdemokraterna hårdare än omsorgen om Värnamo tingsrätt? Det är också den partipiskan som gör att Carina Hägg inte kan yrka avslag på propositionen. För mig börjar det mer eller mindre likna politiskt hyckleri att man står upp på gator och torg och säger: Jag ska slåss för detta, och sedan inte fullföljer det. Vi är valda av människor från vår trakt. De förväntar sig att vi ska tillvarata deras intressen. De kan inte vara här. Den representativa demokratin bygger på att vi har fått förtroendet att företräda ett antal tusen människor och att finnas här. Carina Hägg blir onekligen svaret skyldig när det gäller vems ärende hon går i den här frågan. Jag har inbjudit Carina Hägg till en lokal debatt om inte bara tingsrätten utan rättssamhället i lokalsamhället. Jag har inte fått något svar på den förfrågan ännu. Jag kan fråga Carina Hägg på ort och ställe när vi ändå talar med varandra här: Kommer Carina Hägg att acceptera inbjudan till den debatten?

Fru talman! Jag fick en inbjudan om att diskutera tingsrätterna. Jag sade då att vi diskuterar den frågan här i riksdagen. Sedan har det kommit något ytterligare mejl. Vi får diskutera vad det finns för datum och förutsättningar för den debatten. Det har vi inte haft tid att göra på grund av min utlandsresa som jag bedömde som väldigt viktig att få genomföra. Jag hoppas att Bengt-Anders Johansson och övriga här noterat att jag har drivit den här frågan under väldigt många år. Jag driver den på ett självständigt sätt med starkt stöd och uppbackning inte minst i min egen lokalorganisation men även från andra. Det har varit oerhört viktigt för mig att kanalisera de synpunkterna och driva det även om jag nu när vi står vid målsnöret inte kommer att nå i mål när det gäller Värnamo tingsrätt. Jag kan också notera att när det gäller Eksjö tingsrätt ser vi ett positivt resultat. Det får vi inte glömma i dag. Jag hoppas också fortsättningsvis att den utvärdering och uppföljning som ska göras kan leda framåt. Jag vet inte vad Bengt-Anders Johansson har för erfarenheter från sitt eget parti. Jag har klart deklarerat min uppfattning och hur jag kommer att ställa mig och bakgrunden till det. Jag hävdar att den motion, som jag har läst väl, inte är skriven på ett sådant sätt att Bengt-Anders Johansson på allvar kan ha väntat sig att jag ska yrka bifall till den. Mitt ställningstagande är att avstå i omröstningen. Jag vill slutligen peka på att jag är väldigt förvånad över att man under de här åren inte har kunnat komma fram till lite mer substans i sina reservationer.

Fru talman! Jag tycker att det är mycket bra att Carina Hägg står på sig och går mot den socialdemokratiska regeringen och majoriteten här i dag. Det vill jag faktiskt tacka för. Jag kom att tänka på en fråga när jag satt och lyssnade på ditt anförande. Jag tyckte att det var bra och tog upp de argument som jag själv och övriga alliansen tidigare använt. Mina fråga är om Carina Hägg anser att samma argument som hon redogjort för när det gäller tingsrätterna i Värnamo och Ljungby också kan gälla tingsrätterna i Trelleborg, Mölndal, Stenungsund, Bollnäs, Enköping, Tierp och Lindesberg. De ligger också på listan för dagens beslut.

Fru talman! Jag var med på den tiden man arbetade i en parlamentarisk kommitté för att titta över domstolens organisation. Ett av de skäl som vi framförde som kritiserade resultatet av utredningen och de tankar som fanns i samband med det arbetet var att man inte kan dra alla tingsrätter över en kam. Man måste se att det finns olika geografiska förutsättningar. Man kan uppfatta avstånd på olika sätt. Man har olika traditioner när det gäller tillhörighet i regionen, och strukturen i samhällena ser väldigt olika ut. Jag pekade när det gällde Värnamo på småföretagarstrukturen. Där är den juridiska kompetensen en viktig del av den helhet av kunskap som man behöver ha tillgång till. Det finns andra för- och nackdelar i andra bygder. Förutsättningarna är väldigt olika. Det är självfallet så att det finns fördelar som talar för en del tingsrätter av dem som kanske har blivit nedlagda och av dem som står kvar för översyn. Jag vill inte utesluta att de argument jag anfört när det gäller Värnamo och Ljungby tingsrätt och också framgångsrikt har kunnat hävda när det gäller Eksjö tingsrätt kan gälla i delar eller för helheten också på andra orter. Men jag har inte den direkta kunskapen om andra orter. Jag har överlåtit till utskottet att djupare sätta sig in i det. Jag har inte ansett att det varit mitt kompetensområde.

Fru talman! Det förstår jag alldeles. Jag är inte ett dugg förvånad över agerandet från din sida. Vi är valda av väljarna i våra valkretsar. Jag tycker absolut inte att det är något konstigt. Man följer såklart det som händer på sin hemmaplan på ett annat sätt. Jag kan berätta att man från många andra delar av vårt land som nu råkar ut för nedläggningar av tingsrätter och från ställen där det tidigare har skett har skickat väldigt mycket brev och skrivelser till justitieutskottet. Vi har en hel radda som har kommit till utskottet. Ungefär samma argument anförs. Det är just detta som vi vill koppla samman i reservation 2 under punkt 2 från Centerpartiet och övriga alliansen. Det behövs en ytterligare utredning för att se över vilken tingsrättsstruktur som ska finnas. Vi har hört från Göran Norlander tidigare att regeringen nu tycker att det ska göras en ytterligare utredning. Men först ska vi lägga ned nio tingsrätter, och sedan ska vi utreda. Det vore oerhört mycket smartare att först utreda och sedan se om tingsrätterna ska läggas ned. Det borde vara en alldeles normal process för en folkvald församling som riksdagen. Men jag förstår att Carina Hägg inte tänker rösta på den reservation som vi har. Det tycker jag är synd.

Fru talman! Jag vill än en gång peka på det faktum att det finns väldigt lite fakta. Det är väldigt magert i de reservationer som man här yrkar bifall till från olika kolleger till mig. Jag hade förväntat mig mer. Därför var jag också väldigt försiktig med att uttala mig hur jag skulle ställa mig. Jag hade hoppats att det skulle komma fram mer än vad jag kan se här. Det gäller inte minst med tanke på den livliga debatt som varit. Frågan har funnits med oss under så lång tid. Även om en del av oss inte har varit med under alla turer och under hela resans gång har ändå de olika partierna varit det. Det borde finnas mer av konkreta alternativ i reservationerna. Jag får ändå känslan av att man skjuter frågan ifrån sig. Vi har heller inte kunnat få något svar hur en eventuell annan regering skulle ställa sig till de tingsrätter som vi i dag diskuterar och som vi har diskuterat tidigare.

Fru talman! Det är trevligt och angenämt oaktat att jag inte längre sitter i justitieutskottet att diskutera frågorna om den så kallade reformeringen av domstolsväsendet. Jag tänker inte upprepa de många goda argument för en utvärdering och mot det beteende som regeringen har visat här som har framförts från olika företrädare för den borgerliga alliansen. Jag har väckt två motioner, Ju6 och Ju227, där jag framför allt tycker att regeringen har brustit mycket påtagligt i analysen. Man har tagit mycket dålig hänsyn till remissinstanserna. Över huvud taget har man uppvisat en mycket dålig helhetssyn. Här har talats tidigare om Babels torn. Jag brukar tala om att vi lever i tårtbitarnas paradis. Alla maximerar inom tårtbiten men vill inte vidkännas tårtan och helheten. Man kan uttrycka det på många sätt. Men det är samma synsätt som kommer tillbaka. Man ser mycket snävt och med skygglappar. Motionen Ju6 handlar om Västsverige. Där föreslogs nedläggningar av bland annat Mölndals och Stenungsunds tingsrätt. Glädjande har man tagit fasta på argumentet för att bevara Varbergs tingsrätt. Den klåfingrighet som Domstolsverket hade visat har regeringen tagit bort. Det länder regeringen till heder. Den ska ha någon ros också. Däremot finns det många brister när det gäller Västsverige. Först och främst är det Stenungsunds tingsrätt, en väl fungerande tingsrätt. Inga problem med rekryteringen. Det är utomordentligt attraktivt att tjänstgöra där. Det finns inga argument för att plocka bort den från södra Bohuslän, en dynamisk region. Regeringen har också missat möjligheten att göra någonting ganska radikalt i Göteborgsregionen med den mycket stora Göteborgs tingsrätt. Ett par talare har tidigare varit inne på de höga kostnaderna för just Göteborgs tingsrätt. Det hade varit ett unikt tillfälle att i Storgöteborgsregionen hitta en uppdelning av just den mycket stora Göteborgs tingsrätt och kanske få ett antal tingsrätter i Storgöteborgsregionen närvarande ute bland människorna på ett helt annat sätt. Jag vill yrka bifall till motionen Ju6. Sedan kommer vi till Ju227 som rör Ljungby och Värnamo tingsrätter. Jag ska inte som Carina Hägg tala om hur många år jag har pratat om detta, inte heller hur många artiklar jag har skrivit eller andra värdefulla inlägg jag har gjort i övrigt. Men några år, sedan tio år tillbaka, har jag varit med i diskussionen, framför allt givetvis då jag satt i justitieutskottet. Jag tänker inte upprepa en lång rad av de goda argument som bland annat Bengt-Anders Johansson har tagit upp här. Men jag kan konstatera att även om de här två tingsrätterna, Ljungby och Värnamo, är små och var och en måhända, det kan jag gärna tillstå, kan vara sårbar på visst sätt har man på lite småländskt sätt, fru talman, valt att inte bara betrakta problemen utan man har löst dem. Man har samverkat. Man har samverkat, just som Bengt-Anders Johansson, sade över länsgränserna. Något tämligen unikt i Sverige. Det är mycket dramatiskt för offentlig förvaltning att gå över en länsgräns. Normalt sett färdas människor i andra fall ganska lätt över länsgränserna. Man har löst många av de här sårbarhetsfrågorna med denna samverkan. Man har varit nöjd på båda sidor. Människorna och systemen fungerar väl. Man har en bra effektivitet i både ekonomiska termer och verksamhetstermer. Ingen kritik riktas mot verksamheten. Näringslivet, som man pekat på tidigare från talarstolen, uppskattar detta mycket. Sedan väljer Domstolsverket och även regeringen att sätta stopp för denna samverkan. Man centraliserar till Jönköping och Växjö. Staten drar sig tillbaka. Rättssamhället drar tillbaka sin närvaro. Jag tycker att det är en utomordentligt dålig signal till de människor som lever i västra Småland. Många människor känner dessutom på något sätt att rättssamhället krackelerar. Är budskapet till dem, Göran Norlander, att i ett samhälle där man känner oro och otrygghet är den primära uppgiften för det svenska rättsväsendet med den socialdemokratiska regeringen att plocka bort väl fungerande enheter, grundbultar i det svenska rättssystemet? Jag är utomordentligt konfunderad. Det finns anledning att sedan fundera lite grann över Carina Häggs resonemang med Bengt-Anders Johansson. Hon tycker att motionen bara är en liten ytlig produkt. Den kännetecknas självfallet inte av det djup som alltid kännetecknar Carina Häggs alster. Det är jag djupt medveten om. Det får jag beklaga. Men kärnyrkandet är faktiskt att vi föreslår att riksdagen ska avvisa regeringens förslag. Angående vad? Jo, att lägga ned Ljungby och Värnamo tingsrätter. Vi tycker att samarbetet ska få fortsätta. Vad är det för populism? Egentligen precis samma yrkande och uppfattning som Carina Hägg har framfört i de mycket välformulerade och givetvis högt stående alster hon har producerat under de senaste inte bara månaderna utan de många år som Carina Hägg själv talar om att hon har visat detta engagemang. Man kan nästan fundera ibland varför inte Carina Hägg har blivit justitieminister. Vet hon själv det? Vet Göran Norlander detta? Med den kapaciteten! Jag ska inte raljera mer, men det finns ett uns av allvar i detta, fru talman. Om man har uppfattningen, som Carina Hägg har - och jag tror att den är äkta och ärlig - att man vill låta Ljungby och Värnamo fortsätta sitt samarbete, varför uppfattar man och karakteriserar då ett förslag som Bengt-Anders Johanssons och mitt om att avvisa regeringens nedläggningsförslag som någon form av populism? Är det beskrivningen i övrigt i motionen som inte passar, nämligen att människorna i västra Småland känner oro inför ett hot om rättssamhällets krackelering. Är det detta hon tycker är besvärligt? Tycker hon det är en förfärlig kritik mot den socialdemokratiska otrygghetspolitiken? Förmodligen är det väl så. Sedan får jag avsluta, fru talman, med en kort sak. Jeppe Johnsson tog i sitt inledningsanförande upp frågan om nämndemännen. Jag har en rak fråga till Göran Norlander. I många sammanhang presenteras och framförs med all rätt den svenska traditionen med nämndemän och deras mycket starka position, en grundbult i det svenska rättssystemet. För ett par år sedan hade vi en utredning om de framtida nämndemännen. Jag satt själv med i den. Jag drev mycket hårt kravet på förbättrade ersättningsvillkor för nämndemännen i flera avseenden, inte bara arvodet utan många andra saker. Jag försökte och fick till stånd en kompromiss. Jag drog tillbaka en del av mina förslag för att vi just skulle kunna få ut något konkret av detta. Jag förespeglades faktiskt, fru talman, att kunde vi bara komma överens skulle det finnas möjligheter att också genomföra någonting. Vad har åstadkommits? Jag ställer samma fråga som Jeppe Johnsson. Vad har åstadkommits? Hundratals nämndemän ute i Sverige tycker att det är erbarmligt dåligt att få den ersättning som man nu får och att ingenting händer. På ett otal områden inom statsförvaltningen, om jag ska jämföra med statsförvaltningen, erbjuds man många hundralappar för sammanträden som många gånger är långt kortare än sittningarna i tingsrätterna. Vad är denna dåliga ersättning en avspegling av? Man tillerkänner över huvud taget inte nämndemännen den roll och den status som det talas om vid olika högtidliga sammankomster. Jag vill ha ett rakt och ärligt svar från Göran Norlander: Varför händer det ingenting, och har han någon idé om vad som ska hända mer än det som inte har hänt? Jag yrkar bifall till motion Ju227.

Fru talman! Tyvärr är jag Anders G Högmark svaret skyldig. Jag kan inte ge något besked om när förslaget kommer. Men jag vet att man håller på och försöker modifiera det på något sätt. Jag kan inte ge något rakare svar, tyvärr.

Fru talman! Tyvärr är jag Anders G Högmark svaret skyldig. Jag kan inte ge något besked om när förslaget kommer. Men jag vet att man håller på och försöker modifiera det på något sätt. Jag kan inte ge något rakare svar, tyvärr.

Fru talman! Det var ett ärligt och rakt svar. Får jag fråga: Delar Göran Norlander min grundläggande uppfattning, vilken faktiskt var en stor och genuin majoritets uppfattning i utredningen, att de ersättningsregler som gäller generellt för nämndemän i dag är anmärkningsvärt dåliga både i sak och i relation till det utomordentligt ansvarsfulla värv de har?

Fru talman! Då hoppas jag att Göran Norlander trycker på med den kraft han har, kanske med benäget bistånd av Carina Hägg, som vi har hört är en kapacitet på det här området. Jag måste säga att jag tycker att det är lite märkligt att man inte med lite större kraft har drivit just nämndemannafrågorna. Det kan inte vara en slump när det verkar finnas pengar till det mesta. Just i denna del, att nämndemännen skulle få en rimlig ersättning, har ni inte åstadkommit någonting. Framför allt har ni svikit de icke socialdemokrater som satt i utredningen och som förespeglades att man med en kompromiss skulle åstadkomma någonting. Jag tycker att det är lite oroande för framtiden. Ibland måste man kompromissa, ge och ta, i akt och mening att åstadkomma resultat. Men jag tar fasta på det Göran Norlander säger. Han delar min uppfattning om den principiella inställningen, och han påstås vara verksam och aktiv för att driva de här frågorna. Jag hoppas att resultatet blir något bättre än vad han och Carina Hägg har åstadkommit hittills.

Fru talman! Ja.

Fru talman! I dag kommer regeringen att få sin vilja igenom. Beslut kommer att fattas om att ett antal tingsrätter i Sverige ska läggas ned, bland annat tingsrätterna i Ljungby och i Värnamo. Om detta beslut fattas kommer sedan sekelskiftet hälften av de småländska tingsrätterna att ha utraderats. Förslaget om den här nedläggningen har föregåtts av utredningar av Domstolsverket. Resultaten av de här utredningarna har varit ungefär lika oförutsägbara och fyllda av överraskningar som albanska val under Enver Hoxhas tid. Syftet har enbart varit att bekräfta och motivera den centraliseringspolitik inom svenskt rättsväsende som Domstolsverket och regeringen sedan lång tid bedriver. Bristfälligt remissförfarande, agera mot vad regeringen i andra utredningar anser vara korrekt, som att se till lösningar som går över gränserna för traditionella geografiska indelningar och att ta regionalpolitiska hänsyn och dylikt, kännetecknar Domstolsverkets utredning av tingsrättsorganisationerna i Jönköpings och Kronobergs län. De har varit föremål för debatter i denna kammare. De små tingsrätterna i västra Småland är väl fungerande tingsrätter. Mål avgörs inom föreskriven tid. Antalet inställda rättegångar är betydligt mindre än i många andra tingsrätter. Folk inställer sig på ett sätt som inte sker i större domstolar. Den påstådda sårbarhet som ska finnas hos de små tingsrätterna har man kunnat parera med hjälp av det samarbete som finns mellan tingsrätterna i Ljungby och Värnamo. För människor på de orter som berörs av dagens beslut innebär nedläggningen av tingsrätterna att rättsväsendet tar ytterligare ett steg tillbaka och blir mer osynligt. För människor i mindre städer och på svensk landsbygd görs livet mer krångligt och lite svårare eftersom de andra uppgifter vid sidan av brottmål som en tingsrätt handlägger kommer längre bort. Möjligheterna att bedriva juridisk verksamhet - detta har tagits upp tidigare - på de berörda orterna minskar drastiskt, vilket innebär försämrad service på de områdena både för enskilda människor och för det näringsliv som finns på orten. Jag konstaterar också med förvåning att regeringens båda stödpartier v och mp låter centraliseringsvågen fortsätta. Hittills, av vad jag har sett, har ingen från dessa partier, v och mp, anmält sig till debatten eller försökt att försvara inför sina väljare i Skåne, i Småland och på västkusten varför man låter detta fortgå. Om man tror att människor ska kunna bo och leva där de vill i vårt land är det viktigt att grundläggande samhällsfunktioner inte enbart lokaliseras till residensstäderna - om ens där. Ett alltmer frånvarande rättsväsende och orter som kommer att sakna alltfler viktiga samhällsfunktioner gör att bilden av ett Sverige som glider isär blir än mer tydlig. Det finns en gemensam borgerlig reservation som tar upp att innan reformarbetet fortsätter ska man göra halt, se över vad man har uppnått och se på sådana frågor som hur nedläggningar påverkar de regioner och orter som drabbas av dem. Man ska också se på andra saker som inte är tillräckligt belysta här. Man ska titta på tillgängligheten, och man ska se på konsekvenserna för de orter som har drabbats av nedläggningarna. Det är en bra väg, och det är viktigt att de tingsrätter som finns i Ljungby och Värnamo tillåts vara kvar. De är väl fungerande tingsrätter som betyder mycket för sin bygd. Jag yrkar därför bifall till motion Ju401.

Fru talman! Det vi i dag bevittnar är ett politiskt ödesdrama som spelas upp inför våra ögon. Om det är en tragedi, fars eller komedi låter jag vara osagt. Förmodligen är det en blandning av allt. Det är ytterligare ett steg i den massiva tingsrättsslakt som den socialdemokratiska regeringen bedriver sedan ett antal år tillbaka. Regeringen ägnar sig i det tysta åt en gigantisk centralisering av det svenska domstolsväsendet. En av de tingsrätter som nu drabbas av regeringens centraliseringsiver är Värnamo tingsrätt. Eksjö tingsrätt räddas kvar denna gång, men risken är att det bara är en tillfällig seger om Socialdemokraterna får fortsätta. Regeringens hantering av tingsrättsorganisationen är skandalös. Den är skandalös i två avseenden. För det första saknas ett fullgott beslutsunderlag. Besluten bygger mycket på spekulationer och antaganden. Fakta som inte stöder den inriktning som regeringen redan har bestämt sig för sållas bort. För det andra saknar processen all demokratisk förankring. I själva verket är processen riggad. Den är riggad för att hålla borta all form av folkligt inflytande och avskärma riksdagen från möjligheten att utöva makt. I sak finns det all anledning att motsätta sig regeringens planer. För det första saknas seriösa konsekvensanalyser av de föreslagna nedläggningarna. Man har exempelvis inte tagit med följderna för övriga delar av samhället och bara diskuterat rättsväsendet. Effekterna av tidigare nedläggningar måste naturligtvis tas med i beräkningen. Möjliga samordningsvinster som kan finnas genom att tingsrätter samarbetar, exempelvis fallet Värnamo-Ljungby, tas inte med i beräkningarna. För det andra visar erfarenheterna att mindre domstolar ofta har kortare handläggningstider och klarar uppsatta mål minst lika bra, kanske till och med bättre, än större domstolar. De har ofta lägre sjukfrånvaro och minst lika lätt att rekrytera domare. Det mesta tyder på att rättssäkerheten är minst lika bra vid de mindre domstolarna som vid de större. För det tredje handlar det om människors förtroende för rättsstaten. Väldigt många människor i dag känner stor otrygghet. Den grova brottsligheten breder ut sig. Polisstationer läggs ned. Polisen har inte tillräckliga resurser. Många åklagare går på knäna. Att i den situationen lägga ned en tingsrätt i Jönköpings län riskerar att underminera människors tillit till rättsstaten. Det sker i en tid när inriktningen borde vara att rusta upp, inte rusta ned, den svenska rättsstaten. Fru talman! Det finns också starka skäl att bli oerhört upprörd över regeringens hantering av tingsrättsfrågan. Förberedelserna och genomförandet av besluten har i praktiken förbehållits en liten krets byråkrater och politiker i Domstolsverket och i Justitiedepartementets yttersta ledning. Regeringen lämnar inte någon proposition till riksdagen där vi riksdagsledamöter kan ta ställning till en helhet, hur vi vill att domstolsorganisationen ska se ut i landet. Regeringen bara meddelar att den så kallade reformeringen av tingsrättsväsendet fortskrider. Remisstiderna på Domstolsverkets förslag har varit ytterst korta. Många känner att de inte har fått komma till tals därför att ingen lyssnar till dem. Men regeringen bedriver också nedläggningen enligt en väldigt sinnrik plan. I stället för att presentera en helhet tar man län för län i syfte att inte något samlat motstånd mot denna tingsrättsslakt ska kunna resas. Insynen i processen är minimal. Besluten fattas i stängda sammanträdesrum. Det är fult, fräckt och bedrägligt. Det är en demokratisk skamfläck. Inte undra på att det skapas politikerförakt. Fru talman! Det är ännu en tid kvar tills avgörande stund faller i kammaren. Det finns fortfarande en chans för de socialdemokratiska riksdagsledamöterna som nu får sitt rättsväsende på hemmaplan nedmonterat att agera. Stöd den borgerliga reservationen. Den borgerliga reservationen innebär ett omedelbart stopp för nedläggningar och en ordentlig utvärdering och genomgång av hur tingsrättsorganisationen ska se ut i sin helhet. Särskilt vänder jag mig till mina kolleger på Jönköpingsbänken. Tänker ni med berått mod delta i den småländska tingsrättsslakten? Jag tvivlar inte på att Carina Hägg genuint och uppriktigt vill värna Värnamo tingsrätt, men tänker du stå upp för den uppfattningen när avgörandet faller i kammaren eller tänker du vara med och slå in den sista spiken när Värnamo tingsrätt begravs?

Fru talman! Regeringens tingsrättsreform har hittills inneburit att antalet tingsrätter har minskat från 93 stycken år 2000 till 76 stycken år 2002. Konsekvenserna av förändringen har ännu inte utvärderats. Ändå vet vi att antalet brott ökar. Ändå ska riksdagen i dag fatta beslut om att lägga ned ytterligare tingsrätter, trots att vi inte vet ett enda dugg om hur detta har påverkat rättssäkerheten och hur detta har påverkat ur regionalpolitisk synvinkel. En av de tingsrätter som riskerar att läggas ned med dagens beslut är Värnamo tingsrätt. Att Eksjö tingsrätt får vara kvar gläder en smålänning, men jag är djupt bekymrad över det som håller på att hända i Sverige i dag. Att justitieminister Thomas Bodström inte har behagat ta sig till kammaren i dag är en skymf mot väljarna, det vill säga att vi inte får tillfälle att diskutera denna viktiga fråga med justitieministern. Det har sagts mycket om hur processen har gått till, Domstolsverkets roll, undermåliga beskrivningar av dagens verksamhet vid olika tingsrätter. Allt detta kan jag understryka och instämma i. Den stora skillnaden i dagens debatt går mellan de partier som tycker att vi först ska undersöka konsekvenserna och göra en utvärdering av den förändring som har skett - den är av ett gigantiskt slag; det är en ren slakt som har inträffat - och de partier som vill gå vidare med nya beslut. Där går den stora skiljelinjen. Det här kan vara ödeläggande för den fortsatta hanteringen av rättssäkerheten i Sverige. Det är ju så, Norlander, att det här går inte att reparera. En nedlagd tingsrätt kommer inte att återuppstå. Det vore roligt om du kunde dementera det jag säger just nu, men jag kan väl inte hoppas på det. Peter Althin har på ett förtjänstfullt sätt talat om rättssäkerheten, och jag vill lägga till några regionalpolitiska aspekter just utifrån ett Värnamoperspektiv. Gnosjöregionen är en av landets mest expansiva regioner. I Värnamo tingsrätt har man i dag flera tvistemål som rör företag och näringsidkare än tingsrätter av motsvarande storlek. Vi vet också - det har diskuterats här förut - att tingsrätten är en viktig faktor för tillgången till bra advokater i bygden, jurister med hög kompetens inom immaterialrätt och avtalsskrivning. Det är stor risk att också den kompetensen försvinner från bygden, vilket är en viktig faktor för att tillväxtregionen Gnosjö inte kommer att fungera lika bra fortsättningsvis. Socialdemokraterna har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet hävdat att en sammanslagning av tingsrätterna i länen skulle innebära en effektivisering och en kvalitetsförbättring. Det köper inte vi. Small is beautiful i Gnosjöregionen. Våra erfarenheter av småskalighet är att det alltid ger större engagemang och bättre effektivitet. Socialdemokraternas centraliseringsiver har nu nått tingsrätterna, och jag beklagar det som håller på att hända. Till sist några ord till Carina Hägg. Du har under lång tid agerat på ett självständigt sätt för tingsrättens bevarande, säger du. Jag tycker då inte att det är ett självständigt agerande att i detta läge avstå från att rösta. Om du inte gillar Bengt-Anders Johanssons motion har vi en fyrpartimotion att erbjuda från alliansens partier, nr 477. Välkommen att rösta på den! Eller varför inte rösta på din egen motion? Inte ens den har du yrkat bifall till. Det finns en stenhård partipiska, men med den självständighet som du har tycker jag att du inte ska bry dig om den. Det är att svika väljarna att avstå. Jag vill yrka bifall till motion 477.

Fru talman! Medborgarperspektivet med tyngdpunkt på lokalt förankrad domstol är en viktig aspekt för rättssamhället. Den håller på att gå förlorad genom regeringens förändringsarbete. Värdet av den lokala förankringen får inte underskattas. Hos den domare som tjänstgör i en liten domstol ökar med åren kunskapen om lokala särdrag i fråga om till exempel målstruktur och ortsförhållanden, vilket i sin tur befrämjar möjligheterna till en säker bedömning i sådana brottmål och tvistemål där dessa särdrag haft en betydelse i skeendet. Varken önskemål om att tillskapa en effektiv beredningsorganisation eller önskemål om långt driven specialisering framstår som några övertygande argument för att lägga ned mindre domstolar, till exempel Stenungsunds tingsrätt. Det framkommer av de utredningar om gjorda förändringar i tingsrättsorganisationen som regeringen låtit verkställa, RRV 2002:9 och SOU 2003:5. Det har heller aldrig kunnat påvisas att små domstolar har sämre kvalitet i dömandet än vad stora har. Däremot har det visat sig att domstolsförhandlingar ställs in i större utsträckning i stora domstolar än i små. Uppenbarligen finns det fördelar med att behålla de mindre tingsrätterna. Riksdagen har inte uttalat att Domstolsverket på något sätt står över domstolarna, utan fastmer är verkets uppgift att tillhandahålla kvalificerad service åt domstolarna i administrativa frågor, vilket framgår av betänkande 2000/01:JuU29. I denna servicefunktion finns stora brister. Bland annat har Domstolsverkets utbildningar kritiserats för att inte hålla måttet. Vidare har Domstolsverket trots upprepade påpekanden underlåtit att verka för att en väl fungerande organisation av vikarier för domarna kommit till stånd. Om så skett hade de mindre tingsrätterna haft en bättre ställning. För detta har dock Domstolsverket visat föga intresse. För fem år sedan fanns det 96 tingsrätter förutom hovrätter, länsrätter, kammarrätter och hyresnämnder. Ju fler domstolar, desto mer komplicerad uppgift för Domstolsverket att lämna den kvalificerade service som riksdagen påbjudit. Uppenbarligen är det därför intressant för Domstolsverket att reducera antalet tingsrätter, vilka nu är 68 till antalet. 1995 års domstolskommitté fick i uppdrag att i ett slag mycket kraftigt reducera antalet tingsrätter i landet. Lyssna nu, Göran Norlander! Mot detta uppstod en så kraftig opinion att regeringen fick dra tillbaka uppdraget. När man nu i stället tar region för region uppstår inte samma nationella vrede, varför den här strategin är mera framgångsrik. Berörda tingsrätter och kommuner har inte mycket att säga till om. Domstolsverkets så kallade idéskisser är i praktiken förklädda påbud. Sedan ska vi inte tala om de underliga remissförfarandena. Det finns exempel på vad som hände när en utredares slutsatser inte passade Domstolsverket. När utredningsresultatet skulle ut på remiss skickade man samtidigt med ett följebrev där man klart deklarerade att man inte delade utredarens syn och i stället anförde hur man ville ha det. I det aktuella fallet blev resultatet det som Domstolsverket i förväg meddelat remissinstanserna att man ville se. Det är bara i Sverige som man slår sönder domstolarnas lokala förankring. Så sker inte i våra grannländer eller i övriga Europa. Sverige företräder för närvarande en extremlinje när det gäller förändringen av sin underrätts- eller tingsrättsorganisation. Det finns ingen vetenskap eller sanning som anger lämplig storlek på en domstol. Att vi har den utveckling vi för närvarande har beror endast på att den politiska majoriteten bestämt sig för större men betydligt färre domstolar. Det finns inga belägg för att dömandeverksamheten därmed kommer att bli bättre. Slutligen, fru talman: Att lägga ned mindre tingsrätter framstår som ett självändamål när det gäller att åstadkomma större domstolar men är inte motiverat på grund av konstaterade bristfälligheter. Jag yrkar bifall till motion Ju5.

Fru talman! En förändring av tingsrättsorganisationen är nödvändig. Ett förändrat samhälle kräver också en förändrad rättsorganisation. Det är inga problem och inga tveksamheter därvidlag. Problemet är inte ambitionen till förändring. Problemet är det sätt på vilket den nu ska genomföras. Sedan 1999 har antalet tingsrätter minskat från 93 till 72, det vill säga med 25 %. Vi har flera gånger under dagen här hört att det inte finns någon ordentlig, genomgripande utredning och kunskap om effekterna av den här insatsen. Vi har till och med hört en maritim term nämnas, nämligen att utredningen havererade. För mig, med min bakgrund inom vården, är detta fullständigt orimligt. Det är till och med så att man sannolikt skulle bli av med sin legitimation om man först meddelade behandling och därefter tog ställning till diagnos och status. Man måste naturligtvis ha en grund för sitt agerande i viktiga frågor. Man måste ha en kunskap om diagnos och status för att kunna göra en terapiplan - annars ryker legitimationen. Vi kan hoppas att så blir fallet även i det här sammanhanget. Vi var inne på väderleksrapporter och kapsejsade utredningar. Tanken kommer en i sinnet att en autopilot ställs in av en sjöfarare. Man prickar in sin way point , sin destination, ställer in autopiloten och lägger sig och vilar. Fartyget går, oberoende av väder och vind och förändrade omständigheter. Man måste kunna ompröva. Man måste kunna se vad som händer. Det vore alltså ansvarsfullt och rationellt att göra, som vi föreslår, ett uppehåll. Vi låter helt enkelt nedläggningsraseriet avstanna och gör en analys av effekterna i ett helhetsperspektiv. Vilka effekter har det här haft? Vi utvärderar beträffande rättssäkerhet, kvalitet, ekonomi, kompetensutveckling, sårbarhet, påverkan på lokalsamhället, rekrytering och så vidare. Den symboliska betydelsen av rättssamhällets närvaro ska inte underskattas. Den är själva kittet i rättssamhället och står för legitimiteten. Vi måste ha kvar detta. Argumenten för nedläggningen har varierat över tiden. Först talade man om de ekonomiska effekterna. När de inte gick att visa talade man mer om kvalitetseffekter. Då kan man notera till exempel Ljungby. Det är ett direkt motsatt exempel i förhållande till de anförda argumenten. Ljungby tingsrätt har, som ett exempel bland de mindre, visat sig synnerligen kompetent att sköta sitt uppdrag. Man dömer av målen snabbare. Man har färre överklaganden. Man har liten balans. Man ligger i topp när det gäller personalens trivsel. Kompetensutveckling är också i topp. Det finns ingenting som motiverar en akut nedläggning. Man bör beakta verkligheten. Det finns inga sakliga argument, utan nu är tiden kommen att göra en utvärdering, en analys. Sedan kan man fatta beslut om framtiden. Därför bör alltså förslaget, som ligger i budgetpropositionen, avslås. Och det görs ifall vi nu bifaller reservation 2. Därmed tillgodoser man samtidigt min motion Ju394 som innebär att Ljungby tingsrätt ska vara kvar i avvaktan på en utredning som jag är övertygad om kommer att bekräfta dess existensberättigande.

Fru talman! Jag vill påminna församlingen om att det enligt lagen om tingsrätterna är regeringens sak att bestämma antalet, och vi har då fått in det i riksdagen. Och det här visar ju bara svårigheten att få in det i riksdagen, eftersom varje person här i salen bara talar om sin egen tingsrätt. Effektivitet, rättssäkerhet och osårbarhet genomsyrar vårt arbete för att förnya och förbättra arbetssättet i domstolarna. Det är märkligt att man från borgarnas sida tar i så just för den egna domstolen. Där är tydligen gränsen för borgarnas rättssäkerhet. Jag vill påminna om att Moderaterna hade förslag under en borgerlig regering om att mer än halvera tingsrätterna. Det klarade man inte då, men det var inriktningen. Därför förstår jag inte riktigt vad det är man så kapitalt har ändrat synpunkter på. Jag vill också påminna alla er som står här och låtsas att ni värnar om domstolsväsendets framtid att ni just nu är på väg att avslå en proposition, som skulle göra att 2 500 mycket besvärliga ärenden som rör mänskliga katastrofer överförs från Utlänningsnämnden, som läggs ned den 1 januari 2006, direkt till våra länsrätter. Det handlar om 2 500 ärenden som kommer att gå före all annan verksamhet som finns på domstolarna. Borgarna säger gemensamt nej till att effektivisera domstolsväsendet. Jag vill påminna om att det, när ni vägrar att godkänna propositionen om prövning av verkställighetshinder i utlänningsärenden, finns risk för att domstolsväsendet totalt kommer att haverera. Frågan blir då vilken påverkan de här 2 500 extra asylärendena kommer att få på domstolsväsendet. Förutom att det kostar miljontals kronor vill jag framför allt påtala att antalet domare inte kommer att räcka till. Man har gjort beräkningen att 70 domare måste rekryteras i denna verksamhet på länsrätterna. Av dem finns då 20 stycken i Utlänningsnämnden. Jag vill understryka att rekrytering av domare är en grannlaga uppgift som kräver noggranna överväganden av de sökandes lämplighet. Att rekrytera ett så stort antal domare under en mycket begränsad tid kommer att tvinga fram ett avkall på kvalitetskraven. Här sviker ni domstolarna och domstolsväsendet. Här är det inte längre tal om rättssäkerhet. Här är det enbart det politiska spelet som gäller. Bevara oss från borgarnas sätt att bevaka domstolsväsendets framtid!

Fru talman! Först vill jag för formens skull yrka bifall till motionen Ju474 - Maria Larsson sade fel nummer - så att det blir rätt i protokollet. Jag tycker att det var ett mycket spännande anförande av Susanne Eberstein. Jag tror att det som de allra flesta här har talat om faktiskt huvudsakligen handlar om hur processen när det gäller tingsrättsnedläggningar går till. Det som pågår är inget annat än en demokratisk skandal. Ni vet från Socialdemokraternas sida att det inte finns något massivt stöd för att lägga ned hälften, kanske två tredjedelar, av landets tingsrätter. Vad gör ni då? Jo, ni plockar län för län för län, för att något samlat motstånd inte ska kunna resas. Varför vågar ni inte möta riksdagen med ett samlat förslag om hur ni ser på tingsrättsorganisationen? Varför tar ni län för län? Vågar ni inte möta folkets valda ombud med ett förslag? Det undrar jag, om ni nu är så intresserade av att ta ansvar. Och vad säger ni till alla de människor runtom i landet som inte känner att de har fått komma till tals i processen? Många känner sig helt överkörda nu. Det handlar inte om att bevara vissa tingsrätter. Det handlar om ett politiskt, moraliskt förhållningssätt till medborgarna, Susanne Eberstein. Det handlar om att man spelar med öppna kort, att man inte fattar besluten i stängda sammanträdesrum, att man vågar möta medborgarna, vågar möta medborgarnas valda ombud med ett konkret förslag. Vi säger så här: Stoppa tingsrättsnedläggningarna nu! Gör en rejäl utvärdering och fatta sedan besluten! Varför vågar ni inte släppa de här utredningarna till en parlamentarisk utredning? Varför ska detta göras upp i stängda sammanträdesrum, Susanne Eberstein?

Fru talman! Det där är bara struntprat. Här är inga stängda sammanträdesrum. Tvärtom har det varit en enorm utredning och remissomgång. Att man sedan inte alltid lyder dem som man lyssnar på är väl alldeles självklart. Jag skulle tvärtom säga att det är skillnad län för län på domstolarna, eftersom vi har domkretsar. Därför är det, om man bor i Haparanda, helt ointressant vad som händer nere i Skåne - du får ursäkta! Sedan är det en enorm skillnad på tingsrätter i dag jämfört med hur det var tidigare. Jag satt själv ting 1974. Vi hade enormt mycket folk som varje dag kom till domstolarna. Det var bouppteckningar. Det var lagsökningar. Det var betalningsförelägganden. Alla de ärendena är nu flyttade från domstolarna. I dag kan man gå till en liten tingsrätt, till exempel hemma i Örnsköldsvik, där jag var, och fråga: Hur ofta kommer en vanlig människa till domstolen? Då får man till svar att det aldrig sker, om det inte är brottmål, och då åker ju den människan faktiskt ofta polisbil. Domstolarna och tingsrätterna har alltså helt ändrat innehåll sedan den tiden när de placerades ut. Det vet man om man arbetar på en domstol. Därför är inte protesterna särskilt stora. Att alla människor protesterar mot detta stämmer inte. Vi får väldigt mycket brev från kommunalråd. Men de kommer väldigt sällan till tingsrätterna - gudskelov, eftersom jag inte vill att de ska vara sådana som döms. Fortfarande är det så att allvaret i framtiden för domstolsväsendet faktiskt inte ligger i antalet tingsrätter, utan det ligger i att domstolarna kommer att översvämmas av 2 500 ärenden som, från den 1 januari 2006, fullständigt kommer att krossa dem.

Fru talman! Jag förstår att Susanne Eberstein glider från ämnet. Hon glider på den fråga som jag konkret ställde och som vi behandlar i debatten. Dessutom för Susanne Eberstein in en helt annan fråga som över huvud taget inte berörs i betänkandet. Det är betecknande när man inte har något riktigt bra svar i sakfrågan. Jag vill återigen ställa frågan. Jag tycker att jag har rätt att få ett svar. Om nu Susanne Eberstein är så otroligt övertygad om att det som nu sker är rätt undrar jag varför regeringen inte lägger fram en konkret proposition med en helhetssyn på hur domstolsväsendet eller tingsrätterna ska se ut i landet? Varför detta successiva smygande runtom i landet med län efter län? Varför inte lägga en samlad proposition och ta debatten, om du nu tror så starkt på argumenten och på att vi ska halvera antalet tingsrätter eller minska dem med två tredjedelar runtom i landet? Varför inte ta den debatten? Varför inte ta en öppen diskussion, dialog och debatt med Sveriges folkvalda ombud? Varför ska dessa beslut i praktiken avgöras av byråkrater i Domstolsverket och en liten krets på Justitiedepartementet?

Fru talman! Jag föreslår att Tobias Krantz ger sig ut i verkligheten i Sverige. Det här är inga smygnedläggningar. Det är tvärtom så att alla vi domare har fullmakt. Det innebär att man, när man lägger ned en tingsrätt, måste flytta människor från ett ställe till ett annat på ett mycket grannlaga och noggrant sätt. Det tar tid. Om vi ska ha en administrativ överbyggnad som skulle klara en total genomgång, nedläggning och flyttning av domstolar samtidigt skulle vi behöva tredubbla Domstolsverket. Det kan väl inte ens Tobias Krantz mena att vi ska. Här smygs inte. Personalen är, tvärtom, oerhört inblandad, men den blir inte alltid åtlydd. Det finns en tingsrätt som till och med har bett om att få bli nedlagd. Det har tagit väldigt lång tid. Nu har jag svarat på den här frågan två gånger. Nu frågar jag Tobias Krantz: Vad gör ni inför att hela domstolsväsendet kommer att fullständigt krossas den 1 januari 2006? Det kanske bara är den egna tingsrätten som är angelägen.

Fru talman! Statsråden brukar ibland säga att arbetsfördelningen i Regeringskansliet är si och så och därför ankommer det på mig att svara. Arbetsfördelningen i den socialdemokratiska justitiegruppen tycks vara att Göran Norlander svarar på frågorna konstruktivt, lite lågmält, medan det nu finns behov av att höja rösten och i stort sett recensera dem som har recenserat regeringens politik. Jag betackar mig för recensioner av typen: Borgarna har ett låtsasintresse. De ledamöter som har varit uppe har bara intresse för sin egen domstol. Antingen tar Susanne Eberstein tillbaka detta och beklagar vad hon sade eller också får hon utveckla det. Jag betackar mig för den typen av beteckningar. Jag har engagerat mig under två perioder tidigare i justitieutskottet och haft långa och många diskussioner om reformering av tingsrättsväsendet alltsedan Domstolsutredningen 1995. Den gick i kvav bland annat av det skälet att det fanns ett klart direktiv om besparingar på 200 miljoner. Med den kreativitet som Susanne själv uppenbarligen tycker att hon besitter kanske hon kunde fundera över om det kanske hade varit lite lättare att komma överens om man inte hade haft besparingsbetinget på 200 miljoner. Susanne Eberstein säger att borgarna, som hon uttrycker det, det vill säga de borgerliga partierna, var inne på tankar om förändring av tingsrätterna. Det låter alltid bättre i en mötesaktivitet att kalla dem för borgarna. Det är helt riktigt. Men vi drog slutsatser av den verklighet som vi var ute och vandrade i. Det var ingen lämplig väg. Jag vet att Susanne Eberstein med flera är ute och rör sig i verkligheten, men ni har uppenbarligen inte tagit intryck av den. Jag är mycket angelägen att Susanne Eberstein tar tillbaka påståendet att jag inte har något intresse för något annat än min egen tingsrätt och att det bara är allmän populism.

Fru talman! Effektivitet, rättssäkerhet och osårbarhet ska genomsyra våra tingsrätter. Jag tycker att Anders G Högmark i så fall gör samma fel som han anser att jag har gjort, nämligen recenserar. I den här talarstolen får man väl ha åsikter. Eller är det bara ni som får ha det? Jag frågar igen: Hur är det med domstolsväsendets krackelering den 1 januari 2006? Anders G Högmark kanske inte är medveten om att det kommer att ske. Utlänningsnämndens nedläggande, utan att man över huvud taget förändrar lagreglerna kring Utlänningsnämnden, kommer att krossa domstolarna den 1 januari 2006. Hur vore det att svara på det?

Fru talman! Jeppe Johnsson kommer att gå in på det. Jag sitter i Domstolsverkets styrelse sedan ett antal år tillbaka. Jag är väl medveten om problemen. Jag betackar mig återigen för inställningen att det bara är Susanne Eberstein som förstår någonting. Ingen annan begriper någonting. Den skolmästarinnetypen av inställning betackar jag mig för. Jag vill ha besked. Är det populism när jag diskuterar och anser att man ska ha en helhetssyn? Jag ska ställa en annan fråga. Göran Norlander medgav att regeringen hade misskött frågan om nämndemännen och inte gjort något. Delar Susanne Eberstein uppfattningen att ersättningen till nämndemännen i dag är anmärkningsvärt låg med tanke på den viktiga position nämndemännen har? Kan Susanne Eberstein, som vet nästan allt, bättre veta om regeringen mycket snart kommer att lägga förslag? Självfallet, fru talman, ska vi ha olika uppfattningar. Vi både ska ha och får ha det. Men man kan bemöta varandra på ett sådant sätt att det inte alltid är bara en som besitter sakkunskapen. Susanne Eberstein må förlåta mig, men jag tycker att inläggen från hennes sida i början - det var det som drog i gång debatten igen - präglades av att vi alla är populister och bara värnar om vårt eget och inte vet någonting. Jeppe Johnsson kommer att beskriva att Moderaterna säkert har pengar till den reformering, förändring och utveckling av domstolsväsendet som krävs när asylprocessen får en annan hantering.

Fru talman! Jag förlåter gärna Anders G Högmark. Jag tycker att det är synd när människor här i salen talar enbart för sin egen tingsrätt. Jag tycker att det är populistiskt att man är beredd att lägga ned tingsrätter över hela landet, men den egna tingsrätten måste till varje pris bevaras. Det är inte särskilt trovärdigt när man gör på det sättet här i kammaren Det har saknats pengar för att ge nämndemännen högre ersättning. Å andra sidan tycker jag att det allra viktigaste är att vi får in yngre människor bland nämndemännen. De får faktiskt förlorad arbetsförtjänst. När jag träffar nämndemännen visar det sig att det är våra pensionärer som är mest ledsna över att de inte får mer pengar. Jag vet inte om det är just den gruppen nämndemän som är allra viktigast. Det pågår ett försök att skaka fram pengar även till detta. Vi har gjort enorma satsningar på polisen och vi har gjort enorma satsningar inom kriminalvården och rättsväsendet. Då får naturligtvis några tillfälligt stryka på foten. Det har skett med nämndemännen. Det kommer ett förslag fram emot sommaren. Vi hoppas att vi på något sätt kan göra en förändring så att vi får fram pengar. Jag kan till exempel själv tänka mig att man har två nämndemän i stället för tre. Det tycker jag vore en bra lösning. Då skulle pengarna räcka till att höja nämndemännens arvoden.

Fru talman! Jag förstår över huvud taget inte kopplingen till Utlänningsnämnden. Jag har inte tidigare hört att det skulle vara ett skäl till att lägga ned tingsrätter runtom i landet. Jag förstår ju att Susanne Eberstein har uppfattningen att det är ett skäl. Det är nytt. Det fick vi i sista stund här i debatten. Susanne Eberstein sade tidigare, liksom justitieministern, att det är sårbarheten i våra mindre och medelstora domstolar som man vill komma åt. Den som nu arbetar i domstolar och har erfarenhet kan väl ge oss exempel på detta. Vilka domstolar är det som är sårbara? Vilka är det som ställer in förhandlingar? Jo, det är Stockholm, Göteborg och Malmö i allt väsentligt, och inte de små tingsrätterna. Ett av kraven när man lägger ihop tingsrätter har varit att man skulle ha en bibehållen tillgänglighet. Det kravet har man dragit ytterligare ett varv. Jag tror att Susanne Eberstein vet att Domstolsverket i en av de senaste utredningarna, som finns med som underlag, självt säger att det är fråga om försämrad tillgänglighet. Är det acceptabelt? Är det inte längre bibehållen tillgänglighet som gäller för sammanläggningen av tingsrätter?

Fru talman! Utlänningsnämnden och att man inte medverkar till att man inte ska få göra hur många nya ansökningar som helst använde jag som exempel på att ni i verkligheten inte värnar om domstolsväsendet eftersom vi vet vad som kommer att hända om det inte ordnas upp och om ni nu säger nej till en proposition. I justitieutskottet säger borgarna till och med nej till att över huvud taget påpeka att detta är ett bekymmer när socialförsäkringsutskottet drar frågan. Man tycker inte att det finns anledning att bry sig om det. När det gäller sårbarheten har jag på de små tingsrätterna framför allt mött advokater som är arga. De är ledsna. De vill fortsätta att ha nära till sitt arbete. Jag möter sällan att allmänheten tycker att tillgängligheten är något att bry sig om. Jag har över huvud taget inte mött en enda vanlig människa som pratar om tingsrätterna. De bryr sig inte ett skvatt. Jag tycker att det är intressant med tillgänglighetsfrågan. Jag kommer från Norrland. Om man fortsätter upp till Norrbotten och jämför tillgängligheten där med nuvarande tingsrätter, utan att det har lagts ned några tingsrätter, med tillgängligheten i Skåne kan man faktiskt fundera över ordet tillgänglighet.

Fru talman! Det är alldeles uppenbart så att om man arbetar som advokat i svenska domstolar ser man en helt annan verklighet än vad Susanne Eberstein har gjort under sitt domstolsarbete. Om man bor i Västervik och får bekymmer med fukt och mögel i en fastighet och behöver åka till Kalmar tingsrätt, talar man om tillgänglighet och tycker att man får ge sig i väg ganska långt. Detsamma gäller från Strömstad till Uddevalla och så vidare. Det finns alltså många människor, vilka inte minst vi advokater möter, som måste till domstolarna och som får acceptera de förhållandevis långa avstånd som det kommer att bli i fortsättningen. Inte heller blir det bättre av att vi får inställda förhandlingar så att man får åka tillbaka. Sedan är jag medveten om att det är skillnad på södra Sverige och norra Sverige när det gäller avstånd.

Fru talman! Det är intressant att ledamoten är medveten om det. Tillgänglighet är ju som sagt ett oerhört relativt begrepp i vårt stora land. Det är klart att det kan vara besvärligt för den som är van att bo precis i kvarteret bredvid att förflytta sig lite längre. Å andra sidan kom ju placeringen av tingsrätterna till när väldigt få människor hade bil och möjlighet att på ett lätt sätt ta sig både hit och dit. Verkligheten har alltså förändrats enormt sedan den tid då tingsrätterna placerades ut.

Fru talman! Jag blev också lite konfunderad av detta med Utlänningsnämnden. Förmodligen menar Susanne Eberstein att domstolarna inte ska få några mer pengar, men de ska klara denna uppgift också. Så trodde jag inte att Susanne Eberstein var beredd att behandla domstolarna, även om det förvisso har funnits ett sparbeting som domstolarna har fått dras med år efter år. Det var också en annan sak som jag inte kan låta bli att kommentera. Enligt Susanne Eberstein har det inte så stor betydelse hur långt bort domstolarna ligger. Inga vanliga människor kommer ju dit, och de som kommer dit gör det i polisbil och är åtalade. Om det vore så väl, höll jag på att säga. Då skulle vi ju inte ha så många inställda rättegångar. Dock får en del av de åtalade faktiskt infinna sig själva. Tyvärr gör de ofta inte det, och det kostar mycket pengar. Jag gissar dock att Susanne Eberstein också har sett målsägare, brottsoffer, vittnen och nämndemän. Jag tog tidigare upp detta med Göran Norlander. I alla fall nere i mina hemtrakter kan man få åka tio mil för att vittna och lägga en hel dag i domstol. Om man har gjort det en gång har jag en känsla av att man kanske nästa gång inte ställer upp som vittne. Ser inte Susanne Eberstein en fara med att den vanliga människan inte vill vittna? Detta är ju förenat med en massa andra svårigheter, och blir det dessutom praktiska och ekonomiska svårigheter är det en risk för rättsväsendet. Ser Susanne Eberstein denna fara?

Fru talman! Det är mycket viktigt att vi på alla sätt värnar vittnen och målsägande. Det kanske allra viktigaste sättet att göra detta är att de får ett gott och bra bemötande när de är i domstolen. Jag tror inte att tågresan eller bussresan dit är det svåra. Jag tror inte heller att vittnena mest bryr sig om det. Jag tror att de mer bryr sig om ifall de blir hotade utanför eller om de bemöts med ringaktning av exempelvis advokater, vilket vi intressant nog faktiskt har en del exempel på. Nej, Jeppe Johnsson, pengarna är inte problemet. Om Jeppe Johnsson hade koncentrerat sig på mitt anförande hade han hört mig säga att visserligen handlar det här om pengar, men det handlar framför allt om det vi brukar kalla för humanresurser, det vill säga domarna. Vi måste rekrytera 50 nya domare. Innan de på ett väldigt fint och bra sätt är rekryterade kommer det faktiskt att ta ett antal år, om vi nu inte ska ha något slags plastdomare. Det är väl detta som är vårt bekymmer - att man kommer att lamslå domstolsväsendet. Det här handlar inte om pengar; det handlar om ett reellt problem för vårt domstolsväsende. Allt kan inte köpas för pengar.

Fru talman! Nej, jag tror inte att allt kan köpas för pengar. Ordet "plastdomare" var alldeles nytt för mig. Jag vet inte om de är mer hållbara än vanliga domare av kött och blod. Många har ju lämnat domarkåren och gått över till andra verksamheter, inte minst därför att arbetet har blivit svårt med ständiga nedläggningar och påhopp. Från den ena dagen till den andra vet inte folket i ett län: Är det vår tur nästa gång? Därför ställer jag frågan till vice ordföranden i utskottet. Göran Norlander konstaterade tidigare att Anders Erikssons utredning sade att det var för kort tid att komma med någonting. Det enda som man egentligen var säker på var att vi inte skulle ha kansliorter. Anser då inte Susanne Eberstein att det hade varit rimligt att göra halt efter denna utredning för att denna organisation skulle få testas några år? När det gäller nämndemän, är det Susanne Ebersteins uppriktiga mening att det räcker med en 50-procentig höjning av betalningen - går man från tre nämndemän till två blir det alltså 150 kr mer i ersättning - och att det då bara är förlorad arbetsförtjänst som gäller? Jag vet av egen erfarenhet att i alla fall Hovrätten över Skåne och Blekinge i stort sett har slutat kalla nämndemän från Blekinge och de yttre delarna av Skåne. Det är Malmö med omnejd som gäller. Vill Susanne Eberstein att rättsväsendet ska fungera så att vi tar nämndemän bara runt tingsrätten eller hovrätten, eller ska vi ta ur det breda folkdjupet?

Fru talman! Plastdomare är någonting som borgarna är på väg att tvinga fram. På något sätt känns det som den lösning man själv tror på när man gör så här för att proppa igen domstolsväsendet. Ledamöterna för borgarna i justitieutskottet vägrar att till socialförsäkringsutskottet påtala problemet med det beslut som man vägrar att ta i socialförsäkringsutskottet. Ingen av dem som nu har varit uppe och pratat med mig har sagt ett enda ord om detta. Jag tycker att ni gömmer er bakom folket, som så till den milda grad skulle kritisera den här förändringen. Vi har inte fått några brev från vanliga människor, utan det är advokater och kommunalråd som protesterar. Inställda rättegångar är icke ett problem i Norrbotten. Det är ett storstadsproblem, och där har man ju inte så vidare långt till domstolen. Detta tror jag faktiskt att Jeppe Johnsson vet. Antalet inställda rättegångar vid Stockholms tingsrätt är procentuellt enormt mycket större än på landet, även om man har 20, 15 eller 2 mil till domstolen. Jag är den första att säga att vi behöver höja nämndemännens arvoden. Det gäller dock att få fram pengarna. Det tycker jag är ett ganska riktigt sätt. Först ser man till att få de här pengarna och gör en förändring. Jag tycker självklart också att nämndemännen ska tas från flera håll, men jag vet inte om gränsen för det folkliga inflytandet i domstolarna ligger just vid tre nämndemän. Jag undrar om den inte lika gärna kan ligga vid två.

Fru talman! Jag vet inte riktigt vilken bog man ska lägga detta på. Jag tycker dock att det är tråkigt att höra att Susanne Eberstein har ett sådant extremt högt tonläge. Det är så onödigt. Vi har ju olika roller. Vi är 349 som är invalda i Sveriges riksdag - riktigt alla är inte närvarande, kan vi se, men ett antal - och har ansvar för rättsväsendet och våra domstolar, hur vi ska ha det med lagstiftning och bestämmelser för hur domstolarna ska fungera, om det ska vara långt eller kort till dem och så vidare. Det är alldeles självklart att Susanne Eberstein har rollen att älska allting som regeringen föreslår. Det är ju du som har valt den regeringen, som förhandlar med den regeringen och som lägger fram de här förslagen. Du säger att du sällan möter allmänheten, och jag kan konstatera att det måste vara så. Människor är oroade. Jag var häromveckan i Skaraborg och träffade människor där. De känner att nu finns det en utredning, nu ska man lägga ned domstolar och nu kommer det sannolikt att bli en nedläggning. Vi pratar om en bygd där det inte finns några tydliga befolkningscentrum utan där det är ganska utspritt. Det är också domstolar som fungerar mycket bra. Orsaken till allt detta, kära Susanne Eberstein och andra socialdemokratiska företrädare i denna kammare som bär ansvar mot medborgarna, är faktiskt att ni ska spara pengar. Generaldirektören var ju i utskottet - jag hoppas att ni var närvarande, för ni var ju det rent fysiskt - och berättade att det handlar om att spara över 100 miljoner. Det handlar om att spara pengar. Sparar man pengar på detta sätt innebär det en försämring. Man får längre till domstolen. Det blir svårare att upprätthålla det rättsliga nätverket i en bygd. Det här gäller inte bara domstolarna. Samma sak gäller polisen. Man tvingas nu också stänga polisstationer som pärlband över hela Sverige därför att det ska sparas pengar. Då, fru talman, blir jag otroligt upprymd, för det känns som en komisk spelfilm, när jag hör om enorma satsningar på rättsväsendet, domstolarna, poliserna. Enligt Rikspolisstyrelsens egen ekonomiavdelning finns det resurser fastlagda fram till 2007 till en tredjedel av det som vi har lovats från riksdagen, som Socialdemokraterna har lovat. Kan man inte lyssna på detta? Det innebär att man måste sparka civilanställda. Man måste lägga ned lokaler. Detsamma gäller domstolarna. Det är ju därför vi lägger ned domstolar. Vi lägger ned dem för att vi inte vill satsa pengar på rättsväsendet. Socialdemokraterna tycker inte att det är viktigt nog. Att man ökar numerärt med 100 miljoner, 50 miljoner och 80 miljoner då och då som dimper ned som matsändningar till ett svältfött rättsväsende är väl inte några satsningar? Det är att kompensera efteråt för löne- och prisutveckling. Det vet alla utom möjligtvis socialdemokratiska ledamöter i riksdagen. Men man försöker spela upp det här, för man är så medieanpassad. Man springer runt och gör allting för massmedierna och försöker dölja hur det ser ut. Vi måste här tala om hur det ser ut i verkligheten. Sedan, fru talman, är det den soppa som Susanne Eberstein, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har kokat ihop när det gäller Utlänningsnämnden. För det första är det intressant att höra en ledande företrädare för Socialdemokraterna i Sveriges riksdag gå emot regeringen så tydligt. Regeringen har ju i flera år sagt att man vill lägga ned Utlänningsnämnden. Det verkar Susanne Eberstein tycka är ett stort problem nu när det ska genomföras. Reglerna för när, var och hur Utlänningsnämnden ska läggas ned finns det tre partier som har gjort upp om. Det finns tre partier som är ansvariga. Det är Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Detta har ni gjort upp om i en budgetuppgörelse. Jag kan hämta tonvis med tidningsartiklar om detta. Det är så det går till. Och så säger ni att vi i utskottet nu ska bry oss om överklagandereglerna i den gamla domstolen. Det är inte vårt område. Låt oss hålla oss till vårt område!

Fru talman! Det här har ju blivit en lång och utdragen debatt. Jag hade inte tänkt gå upp i den till att börja med, men när jag hör argumentationen från en del håll, framför allt Johan Pehrson, måste jag gå lite grann i svaromål. Det är sant att vi har varit med väldigt länge. I många år har vi haft en översyn av tingsrätternas organisation. Vi har också sett att det har funnits problem inom en del tingsrätter. De är numera åtgärdade. Det har varit ensamma lagmän på ett och annat ställe. Det har varit mycket inställda rättegångar. Det är inte lyckligt. Det kan finnas ett betydligt bättre sätt att möta de krav på Domstolsverket och på tingsrätterna som kommer från allmänheten, nämligen att man klarar av att genomföra rättegångarna och få domar fällda. Det kan man få genom en effektivisering. Denna effektivisering består i det här fallet av en del former av sammanslagningar. Vilka är det som klagar mest över att vi gör den här förändringen? Jag har inte fått några synpunkter från allmänheten. Jag har i högsta grad fått det från advokatkåren. De tyckte att det skulle bli besvärligt att behöva åka så långt, varpå jag replikerade att deras ersättning för tidsspillan när de sitter i bilen mer än väl bör kompensera dem på det området, så jag tycker inte att de ska klaga. Allmänheten är ytterst sällan i tingsrätterna, och den lilla tingsrätten i den stad som jag kommer ifrån hade tidigare att ta hand om flera uppgifter än bara rena domstolsförfaranden, nämligen inskrivningsfrågor och bouppteckningar. Detta har ju överförts till andra myndigheter, och därför har också arbetsbelastningen blivit annorlunda för den tingsrätten. Det gör att jag ser att det finns ett värde i att man effektiviserar, i att det kommer fler lagmän samman på ett och samma ställe. Man kan gå in och ersätta varandra om det är sjukfrånvaro eller om det finns risk för uppskjuten rättegång. Om till exempel en domare är sjuk finns det någon som kan gå in och ersätta honom. Det tycker jag känns bättre. Dessutom menar vi att det är ett värde i att det finns fler lagmän på en tingsrätt så att de kan samordna i flera frågor och att de på det sättet kan berika och kvalitetshöja domstolarnas beslut.

Fru talman! Vi kan här tydligt se hur maktkoalitionen ser ut i Sveriges riksdag. Det är socialdemokrater som balanserar på Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi kan se hur det leder till att domstolarna ska centraliseras. Står det i Miljöpartiets partiprogram, Leif Björnlod? Jag är mycket förvånad. Du håller också på att göra saker med våra hyres- och arrendenämnder som är helt förskräckliga. De läggs också ned i denna centraliseringsiver. Jag vill bara säga en sak, Leif Björnlod: Att lägga ned en tingsrätt är väl inte så konstigt. Jag kommer från Örebro län, och lyssna nu noga. Jag tycker att det är helt okej att lägga ned Lindesbergs tingsrätt. Jag hoppas att både Susanne Eberstein och Leif Björnlod antecknar. Det är okej att lägga ned den, för en domare är för lite. Men varför säger man att fem domare inte fungerar? Vad finns det för vetenskapliga bevis för det? Ingenting. Det handlar om att lägga ned och centralisera - liksom på andra områden. Ni är i alla fall konsekventa. Samma sak gäller polisen. Vad ska man ha en polisstation till? Det är bara att lägga ned den. Man kan sitta i bilen. Vi behöver inga polisstationer på orten. Vi behöver inte ha några lokalt förankrade poliser längre. Vi behöver inte ha polischefer, och det behövs inga lokala domstolar. Men det är en urholkning, Leif Björnlod. Jag kan inte förstå hur du kan ställa upp på detta i ett parti som tror på att vi som människor ska ha nära till samhällelig service. Jag förstår inte heller detta som också har dykt i debatten med Utlänningsnämnden, att du nu på något sätt är på väg att stödja regeringen och hur ni förhandlar fram någonting som leder till dessa konvulsioner med Socialdemokraterna. Kan ni inte sköta styret av Sverige så att det fungerar? Det blir ju skandalscener här i riksdagen till slut när ingen vet vem som ska stödja vad. Och att vi i utskottet ska skriva yttranden och lösa allting som ni har förhandlat om? Det är ju jättejobbigt!

Fru talman! Ja, det är lite skandal. Men jag tycker att skandalen mest är att Johan Pehrson kanske inte är tillräckligt uppdaterad. Lindesberg var en av de domstolar som jag pratade om här uppe i talarstolen och som jag syftade på. Jag tror att det är bra. Det här är ett beslut som är fattat för mycket länge sedan, att man skulle göra en översyn av tingsrätterna. Det har Miljöpartiet varit med på. Sedan finns det andra saker som tydligen inte Johan Pehrson är uppdaterad på. Det är till exempel restiden. När vi placerade ut tingsrätter på de här ställena tog resan väldigt lång tid. I dag har vi lagt ned en tingsrätt i Arvika. Vi hade tidigare en och en halv till två timmars restid till Karlstad. Nu har vi knappt 40 minuter, för bilar går fortare. Transporter går fortare. Det handlar om den tiden. För vår del måste jag säga att det kan ta längre tid att ta sig fram till en tingsrätt i Stockholm än vad det gör för oss i Värmland i det avseendet. Vi har dessutom löst det genom att ha en del tingsställen där det av geografiska skäl är befogat. Miljöpartiet har, kan jag nämna till Johan Pehrson, varit med och kämpat för en nedläggning av Utlänningsnämnden, och det står vi fast vid. Vi kommer alltså inte att vara med på något yttrande från justitieutskottet.

Fru talman! Det är ju intressant, Leif Björnlod, för det här sade du inte häromdagen. Det var väl närmare bestämt inte mer än ungefär 24 timmar sedan ungefär som du satt vid bordet i justitieutskottets sammanträdessal och sade något annat. Men det ändrar sig fort - i och för sig i rätt riktning. Du har också insett problemet med att vi i justitieutskottet ska ha synpunkter på socialförsäkringsutskottets hantering av nuvarande Utlänningsnämnden. Det är ju inte vår uppgift. Då kanske vi ska börja skriva till utrikesutskottet lite när vi känner för det och så. Detta är ju ett sätt, och jag är glad att du har insett det, Leif Björnlod, att hjälpa Socialdemokraterna att skyla över sitt misslyckande när de har suttit i överenskommelser och sagt att den 1 januari 2006 ska vi lägga ned Utlänningsnämnden. Man vill skyla över det. Man inser att det är ett problem. Man försöker styra med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, men ni är ju inte med hela vägen, gissar jag, för annars skulle ni lösa det här. Nu ska inte du vara med på yttrandet. Förbättra ert samarbete så att vi får ett regeringsalternativ, de som jobbar i regeringen och stöder regeringen, så att vi får något att opponera på och så att vi får beslut i Sverige! Sedan sägs det ofta att allmänheten inte hör av sig. Nej, det är väl klart att allmänheten inte hör av sig till Miljöpartiet, till Vänsterpartiet eller till Socialdemokraterna när det gäller domstolarna därför att ni lyssnar ju inte. Man kan se hur ni i åratal har lagt ned och lagt ned. Och nu hör man Leif Björnlod tala nästan förälskat om bilismen. Det känns nästan humoristiskt. Jag har nämligen hört att ni vill ha färre bilar på våra vägar. Men vi ska kanske ha tåg från Lindesberg, från Frövi och så vidare till Örebro för att man ska ta sig dit. Men ni är ju emot bilismen. Detta blir därför väldigt inkonsekvent. Jag hoppas att Miljöpartiet tar ansvar som den maktkoalitionspartner man är för att styra det här landet. Ni kan inte hålla på och förhandla på hösten om en budgetuppgörelse, och sedan måste regeringen komma springande, och då är ni inte med. Ni måste stå fast. Men det visar sig att det är en väldigt svag regering som vi har, och jag beklagar det. Det svenska folket, svenskt rättsväsende och vårt samhälle förlorar nämligen på det.

Fru talman! Allmänheten hör av sig till mig, Johan Pehrson. Eftersom jag dessutom har varit nämndeman har jag haft god kontakt med allmänheten i våra tingsrätter, speciellt i vår lokala tingsrätt. Och jag måste säga att det är ytterst få gånger som vi får tillbaka samma personer, utom en och annan som kommer desto oftare. Men i de flesta fall har allmänheten, utöver det fasta klientelet så att säga, väldigt få ärenden i tingsrätterna numera. Allmänheten har ingen anledning att reagera på detta. Angående bilismen tycker jag att Johan Pehrson ska försöka få in i sitt huvud att det inte handlar om bilar - jag har ingenting emot bilar - utan det handlar om det bränsle som används i bilarna. Det är det som är miljöförstörande, och det är det som handlar om en ändlig resurs som vi förbrukar. Därför säger jag: Gärna bilar och andra fordon, men det ska vara bra och miljövänliga fordon. När det gäller yttrandet ska jag säga att Johan Pehrson minns lika väl som jag att jag i justitieutskottet sade att vi skulle komma med ett särskilt yttrande angående detta eventuella yttrande. Det har jag nu lämnat till justitieutskottets kansli, så det är helt klart. Jag har helt enkelt bara fått den tiden att överlägga med mina partikamrater om de frågor som kom lite överraskande för mig. Det är sant.

Fru talman! Det mesta har nu debatterats, och jag ska inte säga så mycket om det. Framför allt tänker jag inte säga något om Utlänningsnämnden som tas upp i ett helt annat ärende som vi kommer att debattera senare. Men jag blir lite förvånad när Leif Björnlod står och säger att han inte har fått några skrivelser eller brev från några privatpersoner. Nej, men privatpersoner kanske organiserar sig på olika sätt. När vi kommer till våra sammanträden i justitieutskottet har det nästan varje vecka legat brev på våra platser från olika personer som har varit upprörda över förslagen till tingsrättsnedläggningar. Jag har till exempel fått brev från Värnamos socialdemokratiska förening. Jag skulle tro att åtminstone Socialdemokraterna tycker att det är vanliga människor, och det tycker jag också. Det har även kommit brev från Värnamos företagarförening, från Värnamos näringsliv och så klart från en enig kommunstyrelse i Värnamo, som väl också företräder människor. Jag nämner bara de brev som handlar om Värnamo för att visa att jag inte talar bara om min egen tingsrätt i Trelleborg i södra Skåne där jag bor. Men jag tänkte att jag skulle tala om någon annan tingsrätt. Jag tycker därför att Leif Björnlod ska ta tillbaka det han sade om att han inte har fått några brev eller skrivelser från vanliga människor.

Fru talman! Det är alldeles riktigt, Johan Linander, att jag har tagit del av delar av de skrivelser som har kommit till justitieutskottet. Men jag svarade på frågan utifrån Johan Pehrsons framställan att det handlade om det som var riktat personligen till mig. Och jag har inte sett någon större opinion eller folkstorm som har brytt sig om nedläggningen av Arvika tingsrätt, snarare tvärtom. Jag har fått hejarop från alla andra utom advokaterna. Och den allmänhet som har hejat på mig har kanske gjort det därför att man möjligen inte gillar advokater.

Fru talman! Jag tänkte säga något om arvikabor, men jag avstår från det. Jag inser att vi inte kommer att komma längre i den här debatten därför att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har bestämt sig för att vi ska ha ett centraliserat tingsrättsväsende i Sverige. Och det genomför man nu trots att man vet att man inte klarar av att ta ett helhetsbeslut. Därför gör man på detta sätt, och vi kommer inte längre.

Fru talman! Vi ska ha ett effektivt tingsrättssystem och en effektiv tingsrättsorganisation i Sverige som klarar av att beta av de alltför långa väntetider som finns när det gäller rättegångarna. Och jag tror att detta är ett steg för att nå en större effektivitet.

Fru talman! Jag undrar, på en skala från ett till fem, vem som har det högsta tonläget när Johan Pehrson beskyller Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att aldrig lyssna på allmänheten. Det kändes som ett väldigt höjt tonläge. I det län som Johan Pehrson kommer från bad personalen i en av domstolarna att den domstolen skulle läggas ned. Det gjorde man väldigt länge, och man kan undra varför. Nej, jag talar inte om frågan om nedläggning av Utlänningsnämnden, utan jag talar om den möjlighet som finns just nu att anta den proposition som skulle stoppa en ärendehantering som är helt främmande för domstolsväsendet, det vill säga att man kan göra nya ansökningar hur många gånger som helst. Det är detta som jag talar om. Det kommer att innebära att antalet ärenden redan när man startar på länsrätterna med dessa ärenden kommer att vara över 2 500. Det är det som jag talar om, jag talar inte om Utlänningsnämndens vara eller inte vara. Då tycker jag att det är väldigt naturligt att justitieutskottet agerar gemensamt, precis som borgarna faktiskt var beredda att göra när det gällde trängselavgifterna, och det är intressant. Det var en fråga som hade med oss att göra när det väl brann till därför att den skulle in i domstolsväsendet. Och då var borgarna minsann beredda att säga att allt kommer att krossas av detta. Detta är i princip samma fråga, det vill säga att man får hantera en sak som egentligen inte hör hemma i domstolsväsendet och att man därför måste ändra reglerna. Och nu finns det en möjlighet att ändra reglerna genom att inte tillåta att man ansöker hur många som helst i samma ärende. Det är alltså en helt främmande fågel i vårt domstolsväsende. Av Johan Pehrsons anförande fick jag ett intryck av att det egentligen var för att straffa oss som man säger nej till den propositionen. Då undrar jag verkligen hur det kommer att gå för den allians som tror att den ska överta makten. Bevare oss väl.

Fru talman! Nej, jag och Folkpartiet liberalerna har ingen ambition att på något sätt straffa Socialdemokraterna. Senast som vi hade en debatt, Susanne Eberstein, stod jag här och förklarade - svetten rann på mig - varför jag stöder regeringen när det gäller viktiga rättsakter inom Europeiska unionen och varför jag tycker att det är viktigt att Sverige inte ska bli lidande av att det finns en regering som inte har något naturligt stöd i riksdagen, utan som får hoppa lite som man är tvungen att göra när man är en tydlig minoritetsregering utan några fasta förbindelser, även om det diskuteras om de ska bli fastare och det kommer olika bud varje dag i massmedierna. De enda som möjligen kan straffa er är väljarna genom att om knappt två år säga att detta inte är acceptabelt och att vi inte kan fortsätta i fyra år till med en sådan politik som urholkar rättsväsendet. Jag vill nu ta tillfället i akt och be Susanne Eberstein svara på vilka enorma satsningar det är ni talar om. Ni kommer ju med hjälppaket till ett svältfött rättsväsende som i praktiken är en kompensation för löne- och prisökningar. Jag hoppas nämligen att du tycker att polisen och domarna ska få löneökningar. Ni kommer med 80 miljoner här och 100 miljoner där och kallar det för satsningar. Rikspolisstyrelsen, som brukar vara en auktoritet för allt annat när regeringen talar, har sagt att det räcker till bara en tredjedel av satsningarna. Slutligen något om Utlänningsnämnden. Utskottet ska väl yttra sig om det finns en proposition på bordet? Det kanske finns en proposition någon gång i vår, om det blir några sådana fortsatta förhandlingar med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Men det verkar inte gå så bra just nu eftersom ni nu tycker olika här i talarstolen. Vänsterpartiet tycker ju ingenting, för jag har inte hört något därifrån. Någon gång måste man ta ansvar för det som man lägger fram och för det man säger och inte hoppas att vi ska rädda ett annat utskott för att ni sitter med foten duktigt i klaveret.

Fru talman! Jag förstår inte att man måste svettas när man står här i talarstolen. Är det kamraterna i alliansen som är så besvärliga - för det var väl inte jag som gjorde att Johan Pehrson svettades? Miljarder kronor har tillförts kriminalvården och polisen de senaste åren. 4 000 nya poliser kommer att utbildas under mandatperioden, och allihop kommer att få anställning, Jag lovar, Johan Pehrson, att det kommer att bli på det sättet.

Fru talman! Eftersom det inte är så konstigt i den här debatten att vi hamnar helt vid sidan av ämnet måste jag också säga följande. Ja, 4 000 nya poliser utbildas. År 2002 var det 29 poliser netto, och år 2003 var det 113 poliser netto. Vi måste tala om nettosiffror, Susanne Eberstein! Vi kan ju inte lura människor. Det kan väl inte vara avsikten. För att kunna anställa dessa poliser har man satsat 100 miljoner till nästa år. Jag träffar folk på våra polismyndigheter och bland allmänheten - det vill jag understryka. Man kan ju åka runt och lyssna och få reda på hur det ser ut. De måste se till att de har färre civilanställda. De måste stänga lokala polisstationer, för allt det här kostar pengar. Alternativet är att vintertid strunta i dubbdäck för att spara pengar. Allt detta är dåligt. Men det finns inte pengar till satsningarna. Det säger Rikspolisstyrelsen. Men regeringen lyssnar inte, och det må vara hänt - det är ju vi vana vid. Men att ledamöter utvalda av svenska folket i fria och allmänna val inte lyssnar på verklighetsbeskrivningarna är, tycker jag, mycket mycket märkligt. Jag vill i denna min sista replik lägga till ett enda faktum när det gäller Utlänningsnämnden. Vi i Folkpartiet satt beredda att åter sträcka ut en hand för Sveriges bästa för att komma till rätta med det elände som dagens asylprocess är. Vi sade: Gör upp med oss om vi säger avskaffa ny ansökan, lägg ned Utlänningsnämnden och flytta över det hela till en vettig processordning, och gör det samtidigt! Det var flera som var inblandade i de samtalen - partier som är vana vid att, och som vill, ta ansvar för det här landet. Men man fick en fet dörr i ansiktet. Sedan gjorde ni upp med Miljöpartiet och Vänsterpartiet i budgetförhandlingarna. Detta kan inte vara okänt för Susanne Eberstein. Nu står du här och har inte Vänsterpartiet och Miljöpartiet med dig på hur det här praktiskt ska gå till. Detta är trist, men vi kan inte hela tiden vara städgumma. Jag försöker rädda Sverige så gott det går under den här mandatperioden. Slutligen: Det är inte så att jag känner väldiga svettningar när jag träffar Susanne Eberstein. Möjligtvis känner jag en och annan kall vindpust.

Fru talman! Till och med polisfacket säger att nu är det inte pengarna som saknas, utan nu måste man ändra arbetssätt - man måste leverera. Jag vet inte om Johan Pehrson hört dem säga det, men det är faktiskt så att nu säger till och med facket inom polisen att det inte är pengarna som saknas utan att det handlar om lite effektivitet och helt enkelt lite jävlar anamma - om fru talmannen ursäktar det uttrycket. Vi som finns i Västernorrland och polisstyrelsen, som jag gör eftersom jag är ordförande där, har nu rett upp efter gamla synder och har det jättebra. Det fungerar faktiskt ute i polisverksamheten, så varsågod och kom ut i verkligheten! Jag vidhåller att det uppenbarligen är för att straffa oss som man inte vill göra ett yttrande där vi liksom lyfter en varningens flagga när det gäller vad som kommer att hända med domstolarna när det blir på det här sättet.