Regional utveckling

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i detta motionsbetänkande.

Fru talman! Sveriges regioner, kommuner, städer och tätorter har alla olika förutsättningar och står inför olika typer av utmaningar. I storstäderna tar sig problemen inte alltid samma uttryck som de gör för dem av oss som bor i mindre samhällen på landsbygden. Möjligheterna på landsbygden, utanför storstadsregionerna, är inte desamma som mitt i städernas myller.

Här vet jag, fru talman, att den moderatledda regeringen, tillsammans med våra samarbetspartner, går fram med en politik som gör skillnad på riktigt. Sverige är helt enkelt ett stort land. Vi ska ta vara på det och säkerställa att människor kan leva, bo, arbeta och driva företag i hela Sverige.

Vi moderater ser potentialen och utvecklingsmöjligheterna för den svenska landsbygden. Här gror goda idéer och företagsamhet. För att nå denna potential krävs dock ett målmedvetet arbete med att undanröja hinder och förtydliga möjligheterna på landsbygden. Genom att göra det enklare att starta och driva företag även på landsbygden kan vi skapa fler möjligheter för människor att leva, växa och verka i hela Sverige.

Det behöver bli lättare för företag att verka på landsbygden. Att bo och arbeta utanför storstäder kan innebära stora avstånd, inte minst för företagare. Med detta följer stora kostnader, exempelvis i form av höga drivmedelskostnader. Vi kan nu med glädje konstatera att vi med tydlighet kan se hur vår politik gör skillnad på plats vid mackar runt om i hela landet. Tack vare den moderatledda regeringens skattesänkningar på drivmedel och sänkningen av den kontraproduktiva reduktionsplikten har vi nu de lägsta bränslepriserna på flera år i Sverige. Det här spelar en särskilt stor roll för företagare i främst norra Sverige, där avstånden mellan samhällen är tiotals mil långa.

Det som norra Sverige har utöver dessa långa avstånd men som en stor del av Sverige inte har många av är gruvor, även om vi har en del gruvor i södra Sverige också, förhoppningsvis fler inom några år. Gruvnäringen förser såväl Sverige som andra länder med metaller och mineraler, i synnerhet de mineraler som behövs för att klara klimatutmaningen.

Gruvor och mineraler har funnits med i vårt land lika länge som Sverige har funnits. I över tusen år har vi svenskar bedrivit gruvdrift. Sveriges äldsta gruva i drift, Garpenbergsgruvan utanför Hedemora, omnämndes i text redan för 800 år sedan. Under dessa århundraden har malmen och mineralerna förädlats i vår industri och skapat välstånd åt generationer av svenskar.

Gruvnäringen bildar fortfarande basen i vår industrination och utgör den första länken i en lång förädlingskedja som slutar i alla de fantastiska produkter vi lever med i dag. Vår tusenåriga tradition av gruvnäring bidrar inte enbart med malm och förädlat stål. Den har även skapat världens mest framstående teknikföretag inom malmbrytning. Svenska företag uppskattas stå för 60 procent av världsmarknaden när det gäller underjordsteknik.

En ny mineralstrategi arbetas i detta nu fram på Regeringskansliet. Utredningar för att korta tillståndsprocesserna har inletts. Dessutom ska man främja mineral- och gruvbranschen i stort. Det är inte en dag för tidigt. Framför allt innebär gruvnäringen också att man tillför stark regional tillväxt och även en mängd arbetstillfällen utanför storstäderna, något som man ibland kan tycka saknas i den svenska debatten, i synnerhet när det handlar om gruv- och mineralnäringen.

Fru talman! Med raska steg tar vi oss bort från den tidigare regeringens byråkratpolitik och går mot en näringsfrämjande linje som kan bygga ett välmående Sverige för framtiden. Många saker och ting gick åt fel håll under de åtta år då Socialdemokraterna och Miljöpartiet styrde landet. Sveriges position som attraktiv gruvnation var inget undantag. År efter år låg vi i tätklungan, men med ständiga krav på ökad byråkrati från den socialdemokratiska regeringen gick det snabbt nedåt. I den internationella gruvrankningen låg Sverige under den moderatledda alliansregeringen på plats 8 i hela världen. Efter att Socialdemokraterna och Miljöpartiet tog över regeringsansvaret 2014 rasade Sverige från plats 8 till plats 36 i världen. Jag upprepar: plats 36!

Det har varit en dyster period, en oacceptabel och ohållbar period, men vi kan nu se ett ljus i tunneln. Med en framåtsyftande regering, ledd av Moderaterna, ska vi stärka vår position som en av världens främsta gruvnationer. Jag skulle kunna stå här och fullständigt spräcka min anmälda talartid genom att gå igenom allt det som nu görs och kommer att göras för att stärka svensk gruvnäring, men jag tänker inte göra det.

Fru talman! En typ av företag som ofta finns på landsbygden men som länge har motarbetats är mikrobryggerier, musterier, vinodlingar och destillerier. Allt fler sådana företag etableras i Sverige, vilket är entydigt positivt. Ett stort problem för dessa företag är dock att de inte får sälja sina producerade varor på plats, eftersom gårdsförsäljning ännu inte är tillåten i Sverige. Ett regelverk som möjliggör gårdsförsäljning av alkohol - för företagarnas men också för landsbygdens, för att inte tala om våra svenska mat- och dryckestraditioners, skull - är av stor vikt och är något man just nu hanterar i regeringen. Det är ett arbete som jag förutsätter kommer att leda fram till ett frihetligt och landsbygdsfrämjande förslag utan politiska pekpinnar.

Fru talman! Vi moderater ser med tillförsikt på framtiden för hela Sverige, från våra levande städer till landsbygdens oändliga möjligheter. Vi tror på kraften i varje enskilt samhälle och varje enskild individ, oavsett var man bor. Genom en politik som uppmuntrar entreprenörskap, stärker regional tillväxt och frigör potentialen hos våra gruvor och mikrobryggerier och alla andra verksamheter bygger vi en framtid där hela Sverige växer.

Tillsammans river vi hinder, sänker trösklar och bygger en grund för ett starkt, fritt och blomstrande land. Låt oss fortsätta arbeta målmedvetet för att stärka Sverige som en plats där människor, företag och idéer kan frodas - från norr till söder, från kust till kust. Vi har inte råd med något mindre, fru talman.

Fru talman! Blev Mats Green förvånad över att jag begärde replik?

När jag lyssnar till Mats Greens anförande tycker jag att det är bra att Moderaterna är tydliga med hur man ser på frågorna om regional utveckling. Det synliggör skillnaderna i svensk politik. Samtidigt blir jag djupt bekymrad.

Moderaterna talar här om lands- och glesbygd och framför allt norra Sverige och minskar ned de stora utmaningar vi har i dag till att handla om drivmedelspriser. Den lösning man vill fokusera på framåt är att exploatera norra Sverige för gruvnäring.

I norra Sverige och i alla delar av Sveriges lands- och glesbygd finns en stor variation av näringsliv. Det är startups, aktörer, föreningsliv, människor som arbetar inom välfärd, i civilsamhället, i små företag, i stora företag och i tung industri. Det finns flera utmaningar som aktörerna delar.

Det är behoven av att det ska finnas en stark närvaro av samhället. Det ska finnas arbetskraft, kompetens, som man kan rekrytera. Det ska finnas en god välfärd med skola, vård och omsorg för att det ska finnas en trygghet att flytta till platsen, bygga sin framtid och ta de här jobben. Inom alla de utmaningarna har Moderaterna inte svar. I stället har man gjort flera reformer som förvärrar situationen.

Nej, jag ser inget näringslivsfrämjande för hela Sverige i Moderaternas politik. Jag ser en politik som riskerar att utarma stora delar av vårt land genom mer av exploateringssyn på vår lands- och glesbygd. Det oroar mig.

Fru talman! Det talas om exploateringssyn. Har man den syn som Miljöpartiet har att allt utanför Stockholm ska vara som ett stort Skansen som bara ska vara, utan att vi där ska kunna växa, utvecklas, ha tillväxt, jobb och skatteintäkter kanske man ser det jag sa på det sättet.

Sedan är jag positivt överraskad av att Elin Söderberg begärde relik på mitt anförande. Jag hade hoppats att det var den goda smålandskollegan Monica Haider som hade gjort det, men den diskussionen får vi ta en annan gång.

Fru talman! Alltid när Miljöpartiet ska tala om landsbygd blir det lite som att sätta en ateist på biskopsbänken. Det går inte särskilt bra, för man kan inte och man vill inte.

Det är klart att höga drivmedelspriser slår extremt hårt och hårdast mot delen av Sverige som Elin Söderberg själv representerar, Norrland och i hennes fall Västerbotten. Det är klart att det är där det slår hårdast. Det är också de som har mest att tjäna på att vi får ned drivmedelspriserna och att vi har avskaffat den kontraproduktiva och miljövidriga reduktionsplikten.

Att vi vill satsa på gruvnäringen, ser Elin Söderberg det som en stor förolämpning mot Norrland? Det är det som bygger inte bara Norrlands framtid utan hela Sveriges framtid. Det är väl i grunden någonting positivt.

Tycker Elin Söderberg att det var positivt att Sverige under er tid i regeringsmakten gick från åttonde plats i den internationella gruvrankningen till 36:e plats? Är det någonting positivt i Miljöpartiets värld?

Fru talman! Återigen: En förutsättning för den gröna omställning som Miljöpartiet säger sig vilja ha är just den gruvverksamhet och de metaller som Sverige och i synnerhet Norrland har mycket av. Att säga nej till gruvverksamhet är att säga nej till grön omställning. Så är det, fru talman.

Fru talman! När vi i Miljöpartiet satt i regeringen lade vi grunden för den gröna industrirevolution vi nu ser i Sverige. Det ledde till en stark samhällsutveckling i hela landet och jättemånga arbetstillfällen inte minst i norra Sverige.

Men vi ser också stora investeringar på Västkusten, Gotland med mera som skulle kunna göra att vi i Sverige ställer om hela vår tunga industri. Det stärker svensk konkurrenskraft och bidrar till en stark samhällsutveckling i hela landet.

Det är en näringslivspolitik som vi i Miljöpartiet drev i regering och som vi skulle vilja fortsätta att driva. Vi jobbade också starkt för att vi ska stärka servicenoder på mindre orter så att samhället är närvarande för alla människor i hela landet.

Det som jag blir bekymrad över är att de åtgärder som regeringen har genomfört kraftigt ökar utsläppen av växthusgaser, försämrar näringslivets möjlighet att snabbt jobba vidare för den gröna omställningen och att tillvarata alla de affärsmöjligheter och möjligheter till stärkt konkurrenskraft som det ger.

Samtidigt låser man fast människor som är beroende av bilen i fossilberoende. Man låser fast människor och företag i ett beroende av fossila drivmedel där man riskerar att framöver ha väldigt volativa oljepriser.

Det är inte den svenska regeringen som styr världsmarknadspriset på olja. Däremot skulle den svenska regeringen kunna ge förutsättningar för alla i hela landet att få fossilfria, närvarande, bra och hållbara transporter såväl för gods som för persontrafik.

Men det är inte regeringens fokus. Därför skapar det större oro för näringslivet hur prisutvecklingen ser ut framöver med regeringens politik än om man haft en tydlig målbild att skapa förutsättningar för fossilfria transporter i hela landet.

Det som vi i Miljöpartiet driver är en grön omställning som är just grön och miljömässigt och socialt hållbar. Då kan vi också främja hela lands- och glesbygdsutvecklingen.

Fru talman! Miljöpartiet sa väl nej till i princip alla nya satsningar på Gotland, om vi ska kommentera det som ledamoten själv tog upp. Det sa nej till allting där.

Det var knappast att gynna den gröna omställningen i Sverige att krascha världens bäst fungerande kraftsystem, så att man fick köra det oljeeldade Karlshamnsverket för fullt i Sverige. Man eldade väl mer olja på Miljöpartiets förhoppningsvis sista två år någonsin i regeringsställning än vad man har gjort under de sammanlagda 20 åren innan dess. Det var resultatet av Miljöpartiets energipolitik och näringspolitik.

När det gäller sänkta drivmedelspriser är det klart att regeringens skattesänkningar på drivmedel och minskningen av den miljövidriga reduktionsplikten har inneburit att det blivit betydligt lättare och billigare att köra bil i Sverige, något som särskilt gynnat dem som inte har en kollektivtrafik att ta till.

Vi kan tala om Elin Söderbergs valkrets. Där finns av väldigt naturliga skäl en begränsad kollektivtrafik. Man är där helt och hållet beroende av bilen. Västerbotten skulle inte vara hjälpt av att man höjer drivmedelspriserna igen, att man höjer elpriserna igen och att man fortsätter att försvåra för Sveriges basnäring, det vill säga gruvnäringen. Det gynnar inte Sverige, tillväxten och framför allt inte den gröna omställningen.

Jag vill ställa en fråga, som blir retorisk i och med att talartiden är slut för min motdebattör. Vad vill Miljöpartiet göra för att underlätta för fler gruvor i Sverige som helhet? Den debatten får vi ta en annan gång.

Fru talman! I dag debatterar vi motionsbetänkandet NU12 Regional utveckling. Jag vill yrka bifall till reservation 1.

Den offentliga servicen är viktig för landsbygden. Den parlamentariska landsbygdskommittén konstaterade att myndighetsjobb hade flyttat tillbaka till storstäderna under en ganska lång tid. Socialdemokraterna påbörjade då en omlokalisering av statliga jobb tillbaka ut i landet.

Det vi nu ser är att det helt har stannat av med denna regering. Vid lokalisering av den nya utbetalningsmyndigheten hade den socialdemokratiska regeringen bestämt att den skulle placeras i Södertälje. Det ändrade SD-regeringen och beslutade att den ska ligga i Stockholm, och nu ligger Utbetalningsmyndigheten i Hammarby sjöstad och fortfarande i en storstad.

Totalt flyttades drygt 2 000 arbetstillfällen ut i landet under de två senaste mandatperioderna. Det är viktigt med statlig närvaro i stad, i förorter och på landsbygd. Det är viktigt att myndighetspersoner har olika perspektiv i sitt arbete. Sverige ser ju olika ut beroende på var man befinner sig. Det är också viktigt att kvalificerade jobb finns i hela vårt avlånga land.

Det Socialdemokraterna gjorde var givetvis inte tillräckligt; det behöver göras mer. Därför är det extra olyckligt att den sittande regeringen sparar och stoppar etableringen av nya servicekontor. Vi behöver fler kontor, inte färre. Vi socialdemokrater vill öppna fler kontor. Vi vill följa den plan som lades upp under vår regeringstid. I vår budgetmotion i höstas lade vi därför 20 miljoner mer till detta.

Vi kan också se att besparingarna på våra olika myndigheter kommer att drabba den regionala utvecklingen. Det gäller länsstyrelser, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skatteverket med flera. Statliga jobb kommer att försvinna i hela landet på grund av besparingarna på dessa myndigheter. På Skatteverket i Växjö kommer 19 jobb att försvinna. I Jönköping försvinner 10 jobb, och i Sollefteå försvinner 7. Ytterligare 64 jobb försvinner på olika ställen i hela Sverige. Alla som nu blir uppsagda har jobbat med att förhindra fusk i folkbokföringen. Man kan tycka att detta rimmar ganska illa med den profil som den sittande regeringen försöker ha. Den regionala utvecklingspolitiken gäller hela det politiska fältet, och vad som görs i budgetar påverkar den regionala utvecklingen.

Fru talman! Både offentlig och kommersiell service ska vara tillgänglig i hela landet. Det stöd till dagligvarubutiker som infördes av den tidigare regeringen har bromsat lanthandelsdöden. Alla ska ha ett rimligt avstånd till att kunna köpa mat eller hämta ut apoteksvaror, oavsett om man bor i glesbygd, på landsbygd eller i storstad. De senaste åren har vi sett att stödet till dagligvaruhandeln har urholkats med tanke på de kostnadsökningar som har varit. Driftsstödet behöver därför ökas, och staten har ett ansvar för att se till att det finns god service till medborgarna i hela landet.

Vi socialdemokrater anser även att fordonsbesiktningen behöver tillgängliggöras i större delar av landet, och vi vill att bemyndigandet att sälja Svensk Bilprovning AB återkallas. Man ska inte behöva åka 25-30 mil för att besiktiga bilen.

Fru talman! Den politik vi förordar syftar till att hela Sverige ska leva och växa och att den utvecklingskraft som finns runt om i landet ska stärkas och tas till vara. Klyftorna mellan människor och mellan stad och landsbygd ska minska. För att möta vår tids samhällsutmaningar behöver varje landsända få möjlighet att utvecklas utifrån sina unika förutsättningar.

För att Sverige ska kunna leda den gröna industriella revolutionen och skapa de tiotusentals nya jobben anser vi socialdemokrater att den regionala utvecklingspolitiken behöver vara i samklang med många andra politikområden. Inte minst är en fungerande arbetskrafts- och kompetensförsörjning en viktig del i en kraftfull regional tillväxtpolitik. Vi vill ta ett gemensamt ansvar för Sverige.

Fru talman! Jag vill inleda med att för kristdemokratisk räkning yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner gällande regional utveckling.

Den regionala utvecklingspolitikens främsta uppgift är att bidra till utvecklingen av livskraftiga regioner i hela vårt land. Livskraftiga regioner byggs när människor med kraft och vilja samverkar lokalt i ett underifrånperspektiv. Eldsjälar som brinner för en idé kan betyda mycket för en bygds utveckling.

De generella insatserna på nationell nivå för jobb, utbildning, infrastruktur och förbättrat företagsklimat behöver kombineras med regionala tillväxtinsatser. Vi kristdemokrater vill se möjligheter till tillväxt i alla delar av landet, där regionala fördelar ska tas till vara. Land och stad är inte motsatser utan kompletterar varandra och gör Sverige till ett bättre land.

Fru talman! Sverige står inför stora investeringsbehov. Mycket av den grundläggande infrastrukturen närmar sig alltmer sin tekniska livslängd, och det krävs stora resurser för att vidmakthålla det hela. Jag tänker på vägar och järnvägar, jag tänker på avlopp och jag tänker på elnät. Men jag tänker också på bostäder och en fungerande välfärd. Vi kan inte nöja oss med att vidmakthålla; vi måste också samla kraft för att bygga nytt och skala upp.

Fru talman! Det samhällsbygge som Sverige nu genomgår är något vi välkomnar. Staten ska inte kliva in och ta över ansvaret från kommuner och regioner eller från det privata näringslivet, men här finns från den statliga nivån en vilja och beredskap att spela en roll i detta viktiga samhällsbygge.

I en tid där effektivitet och innovation står i centrum för varje framgångsrik ekonomi behöver vi än mer bryta ned barriärerna mellan olika sektorer och nivåer och skapa ett dynamiskt nätverk av samarbete som sträcker sig från våra lokalsamhällen till den globala arenan. Varje region ska inte bara vara en administrativ enhet utan ett kraftcenter för innovation och tillväxt.

Vi vill se statliga myndigheter som inte bara utför sina uppgifter utan som också aktivt stöder och anpassar sin verksamhet för att förverkliga de regionala ambitionerna. Det kan ske genom samverkan, strategisk planering och en obeveklig tro på att våra regioners potential leder vägen.

Fru talman! Vi måste säkerställa att de resurser som tilldelas för regional utveckling används på ett sätt som maximerar nytta för såväl nuvarande som framtida generationer. Genom relevanta indikatorer och tydliga effektmål som en klar och tydlig styrning kan ge samt genom samarbete mellan stat, regioner och lokala aktörer kan vi skapa en mer dynamisk och konkurrenskraftig ekonomi.

Vidare bör inte samarbetet med näringslivet och det civila samhället underskattas. En viktig komponent för att nå framgång inom regional utveckling är samordning mellan olika statliga myndigheter samt mellan myndigheter och lokala aktörer.

Det krävs en verklig samverkan - inte bara på papperet, fru talman, utan i praktiken. Detta innebär öppna dialoger och samarbeten där kommuner och regioner ges utrymme att forma sin egen framtid i samråd med näringslivet och civilsamhället. Deras delaktighet är avgörande för att skapa en levande och innovativ regional utveckling, där också privata och offentliga sektorer arbetar hand i hand för att driva framgångsrika regionala initiativ.

Fru talman! Genom att sätta tydliga mål och följa strategiska riktlinjer kan vi se till att Sverige inte bara växer ekonomiskt utan också blir en mer rättvis och inkluderande nation. För att verkligen säkerställa effektivitet krävs mer än bara breda insatser. Vi kristdemokrater betonar därför vikten av målinriktade och kostnadseffektiva strategier som speglar lokala behov och förutsättningar.

Vi kristdemokrater stöder starkt ett ökat samarbete mellan offentliga och privata sektorer, där innovation och entreprenörskap uppmuntras och får blomstra.

Fru talman! Med rätt verktyg och rätt attityd kan vi göra regional utveckling till en motor för tillväxt och förnyelse i hela vårt land.

Med det vill jag än en gång yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Fru talman! Låt mig inleda mitt anförande i denna debatt om regional utveckling med att yrka bifall till reservation 2, som handlar om att låta utvärdera om det regionala utvecklingsarbetet har gagnats av att man flyttade det från länsstyrelserna till regionerna eller om det finns anledning att se över den nuvarande ansvarsfördelningen. Det finns nämligen de som med bestämdhet hävdar detta, och därför vore det klokt att se om den förändring i ansvarsfördelningen som genomfördes för några år sedan faktiskt har burit frukt eller om det finns anledning att göra förändringar som för arbetet framåt.

Regional utveckling är ett brett politikområde som motsvaras av ett tämligen smalt utgiftsområde i statens budget. Det betyder inte att regional utveckling på något vis är oviktigt utan handlar snarare om det faktum att möjligheterna till regional utveckling är beroende av så mycket annan politik som inte specifikt tillhör just detta politikområde.

I debatter om regional utveckling brukar det som bekant talas om att hela Sverige ska leva. Efter debatten är det dock som att detta för somliga partiers ledamöter helt faller i glömska, varpå de går hem och på kammaren snickrar på förslag om flygskatter, försämrade reseavdrag, höjda drivmedelspriser och en massa annat som är destruktivt för människor och företag utanför storstadsområdena. Därför, fru talman, vill jag säga att det är med stolthet jag står här i dag och gör en liten tillbakablick.

För lite drygt ett år sedan kostade en liter diesel 28 kronor - 28 kronor! Vi hade periodvis världens högsta drivmedelspriser, och människor och företag fick uppleva massiva kostnadsökningar till följd av ökade transport- och energipriser. Människor och företag började gå på knäna. Vi lovade att sänka drivmedelspriserna vid pump, och jag vill minnas att det var under förra årets debatt om regional utveckling som jag häcklades för att vi då ännu inte drivit ned priserna. Vid årsskiftet sänktes reduktionsplikten, och vi fick se hur drivmedelspriserna föll med ungefär 10 kronor per liter - precis som utlovat. Hemma i min valkrets tömdes flera mackar på diesel av hamstrande bilister som knappt verkade tro att förändringen var på riktigt.

Inte nog med det. Vi förpassade också förslaget om ett nytt reseavdrag dit där det hörde hemma, i papperskorgen, och höjde i stället nivåerna på det befintliga reseavdraget.

Jag menar att detta var två enskilt mycket viktiga reformer, om man tar förutsättningarna för boende och företagande utanför Stockholms tullar på allvar. Vi infriade helt enkelt vallöften som gjorde skillnad i människors vardag.

Apropå vallöften, fru talman: En av mina politiska käpphästar är att det ute i landet finns massor med driftiga människor och innovativa företag som på mängder av sätt kan bidra till utveckling för sin egen bygd och region - bara de ges rätt förutsättningar. Rätt förutsättningar handlar om mycket, men en viktig faktor i sammanhanget är att de tillståndsprocesser som omgärdar olika sorters företagande är rimliga och förutsägbara. Därför arbetar vi tillsammans med regeringen oförtrutet och mycket målmedvetet med att förenkla dessa processer. En rad förslag är på gång som bör ha en mycket positiv inverkan på företagande ute i landet.

Inte nog med det. Vi sjösätter också ett regelförenklingsråd för att minska bördan för allt företagande, vilket bör skapa bättre förutsättningar för tillväxt oavsett var i landet man befinner sig. För så är det: Ett alltför betungande regelverk är det som kan avskräcka vanliga människor från att ge utlopp för sin entreprenöriella anda. Ett nästa steg i processen blir att vi så småningom inrättar ett implementeringsråd som ska verka som ett slags garant mot överimplementering av olika regelverk.

Förutom rena regelförenklingar finns det näringar som vi menar är i behov av helt nya regler och möjligheter för att skapa bättre förutsättningar för regional utveckling. Inte minst besöksnäringen är en sådan. Här har vi redan börjat ta bort obsolet lagstiftning, men vi vill gå längre än så.

Vi är fast beslutna om att gårdsförsäljning ska genomföras och att det är viktigt för såväl vår besöksnäring som våra vingårdar, bryggerier och destillerier. Vi kommer att göra vad som står i vår makt för att detta ska bli verklighet under innevarande mandatperiod, och jag uppfattar att det finns en riksdagsmajoritet för det. Detta ska naturligtvis genomföras på ett sätt som inte hotar Systembolagets ställning, då Systembolaget faktiskt utgör den andra sidan av myntet om vi pratar regional utveckling. Systembolaget är i mångt och mycket en garant för att det finns ett gott utbud av alkoholhaltiga drycker i hela landet. Systembolaget utgör således en del i den kommersiella service som också hör den regionala utvecklingspolitiken till.

Kommersiell service på landsbygd är ofta navet i en bygd. Lanthandeln eller macken som är ombud för Apoteket, Svenska Spel och Postnord, för att nämna några aktörer, är oerhört viktig att värna om. Så sker i dag med hjälp av olika stöd, och här menar vi att det vore värdefullt att låta utvärdera om dessa stöd alltjämt är rätt utformade, om nivåerna är de rätta och om de träffar rätt så att vi från politikens sida får det vi faktiskt vill ha för pengarna.

Fru talman! Vi lever i en ny verklighet och en ny säkerhetspolitisk kontext. Rysslands folkrättsvidriga krig i Ukraina ledde till att Sverige sökte medlemskap i Nato, och i och med vårt medlemskap i Nato ställs nya krav på oss avseende både försvarsförmåga och infrastruktur. Det kommer att kosta pengar men har också en stor potential att skapa vinn-vinn.

På många håll i vårt avlånga land har underhållet av vår gemensamma väg- och järnvägsinfrastruktur varit eftersatt i decennier. En upprustning och modernisering av densamma skapar helt andra förutsättningar för vårt näringsliv att verka i hela landet men kan också komma att korta restiderna för vanligt folk på ett sätt som gör fler platser attraktiva att bo på.

Detta förutsätter dock en annan sak: att det går att bo, ha en meningsfull fritid och driva företag i hela landet på lika villkor, från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr. Vi ser dock hur möjligheterna till detta begränsas i stora delar av landet som en eftergift till en enskild näring: renskötseln. Nu pågår en parlamentarisk utredning om denna. Jag ska inte föregripa den i sak, men i en debatt om regional utveckling måste det ändå inskärpas att om utveckling ska vara möjlig i landets alla regioner ska boende och företagande kunna ske på lika villkor i hela landet.

Markanvändningskonflikter är inget nytt. Att olika intressen står mot varandra är ett faktum som måste hanteras med varsamhet och på ett sätt som gagnar nationen på kort och lång sikt. Historiskt begångna oförrätter görs helt enkelt inte ogjorda genom att nya begås. Om man försöker se lite objektivt på det blir det fullständigt absurt när landets till ytan största kommun, Kiruna, inte har rådighet över mer än ungefär 1 procent av kommunens egen areal.

Regelverken kring odlingsgränsen och renbeteslandet måste kunna ses över och anpassas till 2000-talets verklighet. Det får inte vara ett tabu. En närings intressen kan inte konsekvent övertrumfa hela samhällens möjlighet till utveckling. Oavsett om man bor i Kiruna eller Trelleborg ska man som medborgare omfattas av samma allemansrätt och ha samma rätt till en aktiv livsstil. I Sverige är vi alla lika inför lagen.

Sist men inte minst, fru talman, ser jag till min glädje i betänkandet att fler och fler partier börjar ha tankar om återföring av produktionsvärden till de kommuner och regioner i vilka de tillskapas. Jag tror att detta är absolut nödvändigt om vi vill att människor ute i landet som får en gruva, en industri eller ett kärnkraftverk i sin närhet ska känna att det faktiskt även gagnar dem och inte bara utgör ett ingrepp i deras närmiljö.

Det måste finnas en tydligare koppling mellan ortsbefolkningens livsbetingelser och industriella ingrepp i miljön än vad som är fallet i dag. Jag tror på den modell som Sverigedemokraterna föreslår ska utredas, nämligen en regionalisering av fastighetsskatten för industrifastigheter och elproduktionsanläggningar. Det är min övertygelse om att vi förr eller senare måste hamna i en modell som på ett tydligare och mer rättvist sätt än i dag återför pengar från kraftproduktion och industri dit där den produceras. Jag skulle varmt välkomna om en utredning om detta tillsattes som ett första steg i den riktningen.

Fru talman! I den här typen av debatter brukar jag uppehålla mig väldigt mycket kring gruvnäringen. Mats Green sa i princip det jag tänker och tycker om gruvnäringen, så det var ju bra att jag uppehöll mig vid annat.

(Applåder)

Fru talman! När energipriserna stack iväg till följd av covidpandemin och Putins fasansfulla invasion av Ukraina började olika partier se över hur vi skulle hantera de skenande energipriserna. För oss i Miljöpartiet var det självklart med en god fördelningspolitik. Med rätt lösning på rätt plats ser vi till att de som har de minsta ekonomiska marginalerna skyddas mest. Klimatarbetet måste fortsätta, för om vi backar på klimatpolitiken drabbas vi alla av de förvärrade klimatrelaterade risker som det innebär. Det innebär kostnader, såväl ekonomiska som andra.

Sverigedemokraterna lyfter i sitt anförande i stället en stolthet över att man har sänkt flygskatten och skatten på fossila drivmedel och rivit upp reduktionsplikten. Konsekvenserna av det är att Sverige nu är på väg att inte nå ett enda av våra klimatmål - inte våra nationella mål som vi här i riksdagen har beslutat om tillsammans och inte heller de mål som vi är bundna av inom ramen för det vi har beslutat om tillsammans i EU. Detta innebär också kostnader i form av förvärrade klimatrelaterade risker, högre risk att Parisavtalet inte nås och även kostnader i form av risk för viten eller höga kostnader för att behöva köpa utsläppsutrymme från andra länder.

De åtgärder som Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen genomförde för att hantera de höga energipriserna resulterade också i en helt och upp- och nedvänd fördelningspolitik med mest resurser till dem som redan har mest och minst till dem som saknar resurser. Det finns skäl till att Sverigedemokraterna inte nämnde till exempel kollektivtrafiken med ett ord i anförandet.

Fru talman! Jag väntade på att jag skulle få en fråga, vilket är brukligt när någon begär replik. Jag fick dock ingen fråga, så jag tänkte ta fasta på några saker som ledamoten Söderberg anförde.

Miljöpartiet skyller på covid och Putin. Man känns inte alls vid att man avvecklade sex av tolv reaktorer och därmed avvecklade ett av de mest stabila energisystemen i världen och gjorde det skört och sårbart. Vi ser att flera andra länder i Europa där Miljöpartiets vänner har tillämpat den gröna politiken har gjort sig beroende av rysk gas och liknande. Vems ärenden springer man?

Om inte Miljöpartiet hade varit med och fibblat i energipolitiken hade vi haft förutsättningar att inte vara sårbara i det läget, men i stället var vi extremt sårbara. Och så skyller man på Putin. Jag tycker faktiskt att det är häpnadsväckande.

Man talar om de sänkta drivmedelspriserna som om det skulle vara ett jättestort problem. Det är något slags omvänd Röda khmer-politik från Miljöpartiets sida: Alla ska in till städerna. Ledamoten Söderberg skakar på huvudet, men så är det. Om höga drivmedelspriser gör att folk inte har råd att transportera sig blir konsekvensen att folk inte kan ta de jobb som finns inom pendlingsbart avstånd, för det pendlingsbara avståndet minskar. Då flyttar man till städerna.

Jag tycker att det är dålig och riktigt landsbygdsfientlig politik. Det syns inte minst på stödet för Elin Söderbergs parti på landsbygden i Sverige.

Fru talman! Kärnkraftsreaktorerna lades ned under en tid när elproduktionen kraftigt byggdes ut till följd av Miljöpartiets politik. Det var en politik som ledde till att vi fick EU:s lägsta elpriser och en ökad elproduktion, detta till skillnad från innan Miljöpartiet satt i regering då Sverige importerade tysk kolkraft.

Miljöpartiet satt inte i den tyska regeringen när Tysklands Energiewende genomfördes. De gröna i Tyskland, såväl som här i Sverige, är tydliga med att vi inte vill importera någon mer fossilgas från Ryssland, medan den svenska regeringen brister extremt när det handlar om att få stopp på importen av fossilgas från Ryssland.

I stället har Tidöpartierna inkluderat fossilgas i taxonomin inom EU. För oss är det självklart att vi ska göra oss kvitt den fossila gasen och all fossil energi så snabbt som möjligt, både av klimatpolitiska skäl och säkerhets- och geopolitiska skäl. I och med att Sverigedemokraterna bedriver en politik som ökar fossilberoendet i Sverige ökar också beroendet av skurkstater. Det finns alltså både säkerhetspolitiska och klimatrelaterade risker kopplat till den här politiken.

När det gäller förutsättningarna för mobilitet i hela landet är det självklart för mig som miljöpartist att man ska ha förutsättningar att bo och verka i hela landet. Man ska kunna utvecklas och jobba med det man vill på den plats där man vill verka. Det kräver att vi har rätt lösning på rätt plats. Det kräver att järnvägstrafiken byggs ut och att vi får bättre förutsättningar för bilism där det är det enda alternativet.

Det kräver att vi ställer om till fossilfritt så snabbt som möjligt, och det är en politik som vi har drivit på för att möjliggöra. I stället låser nu Sverigedemokraterna fast befolkningen i fossilberoende. Det ser jag allvarligt på.

Fru talman! Om vi börjar med bilarna hade man under Miljöpartiets och Socialdemokraternas styre ett bonus malus-system som gjorde att nyförsäljningen och nyregistreringen av väldigt dyra elbilar - runt 800 000-900 000 kronor och uppåt - tog fart i Stockholm. Till landsbygdens människor, som ofta hade helt andra transportbehov, såldes inga elbilar. De var med och subventionerade lyxbilar i Stockholm. Det var en skatteväxling från landsbygd till storstad.

Jag tycker att det är jättedålig politik, för på landsbygden finns inte förutsättningarna att köra jättedyra elbilar med tämligen låg räckvidd och låg dragvikt. Det finns inte laddinfrastruktur som i Stockholm och så vidare. Beslut fattas utan att någon egentligen beaktar levnadsbetingelserna ute i landet.

Det är helt andra förutsättningar om man bor i Arjeplog, Dorotea, Vilhelmina eller var man nu bor. Det är 35 grader kallt och glest mellan laddstolparna. Man kanske har en stuga långt ute på landet och skotersläp, hästsläp eller liknande. De där bilarna kostar någonstans mellan 800 000 och 900 000 kronor och fyller ändå inte hela familjens transportbehov.

Ni slår er för bröstet och tycker att ni har gjort någonting bra. Ni jublar åt den så kallade omställningen till dessa bilar och talar om dem som om de vore var mans egendom. Men detta är inte var mans egendom, framför allt inte ute på landsbygden.

Jag förstår inte retoriken kring det här. Det är inte ett problem att vi sänker drivmedelspriserna och gör det drägligt för människor och företag på landsbygden. Jag kan inte förstå hur man kan se det som ett problem.

Fru talman! Jag tackar Eric Palmqvist för anförandet.

Jag kommer att uppehålla mig vid reduktionsplikten. Eric Palmqvist berättar stolt att det blev precis som ni lovade, 10 kronor billigare.

Nu är jag så nyfiken att jag darrar. Berätta nu hur ni förmådde att få världsmarknadspriset att gå ned med 7 kronor. Berätta för mig eftersom det är en gåta. Kanske trollfabrikerna fixar det; jag vet inte. Dieseln blev 4 kronor billigare när reduktionsplikten försvann, och bensinen blev 1 krona billigare. Det är fakta.

Eric Palmqvist berättar hur stolt han är när det är precis som de har lovat, nämligen 10 kronor billigare. Berätta hur det är med världsmarknadspriset. Jag bor nära gränsen till Finland, och nu har vi ungefär samma pris som Finland. Där är det 7 kronor billigare.

Berätta hur ni får världsmarknadspriset att gå ned.

Fru talman! Jag tackar Birger Lahti för frågan.

Lite märkligt är det att världsmarknaden danser efter Sverigedemokraternas villkor och så påpassligt sänkte världsmarknadspriset natten mellan den 31 december och den 1 januari!

Den 31 december till den 1 januari, en natt och några minuters skillnad, sänktes priset med 10 kronor vid pumpen. Jag kan garantera ledamoten Lahti att det inte var världsmarknadspriserna som gjorde att priset tog ett skutt nedåt 10 kronor vid klockslaget 12.00 på natten. Det var inte så att världsmarknadspriset tog ett tiokronorsskutt precis den natten.

Jag skulle i stället vilja fråga ledamoten Lahti vad han tror - nu handlar det om tro, inte vetande - att en liter diesel hade kostat i dag med S-V-MP vid regeringsmakten. Jag tänker att det vore en trevlig upplysning för landets väljare.

Fru talman! Jag tackar Eric Palmqvist för hans försök till svar.

Jag berättade var jag bor, och jag gör av med så mycket diesel att det är många som kommer på silverplats. Jag har ett avstånd på sex och en halv mil bara för att köpa en liter mjölk.

Dieselpriset gick ned med 4 kronor den natten - inte 10 kronor. Jag vet inte när Eric Palmqvist tankade senast. Priset gick ned 4 kronor. Bensinpriset gick ned 1 krona den natten, inte 10.

Precis som Palmqvist berättade är dieseln i dag ungefär 10 kronor billigare än när den var som dyrast. Men det handlar inte om reduktionsplikten att priset är 10 kronor billigare. Världsmarknadspriset har gått ned med 7 kronor från när den var som dyrast.

Jag berättade att jag ibland tankar i Finland. Det är inte så att det är jättebilligare hos oss än i Finland. Vi har ungefär samma priser. Precis som Eric Palmqvist antydde; om reduktionsplikten togs med skulle dieseln vara ungefär 4 kronor dyrare. Men att stoltsera med att den är 10 kronor billigare tack vare politiken stämmer inte.

Någonstans måste det finnas en hederlighet när vi pratar politik i kammaren.

Jag tackar Eric Palmqvist för replikskiftet.

Fru talman! Ledamoten Lahti har rätt i en sak, nämligen att det inte var 10 kronor den natten. Det var 10 kronor från när vi sa att vi skulle sänka priset med 10 kronor. Det var när priset var uppe på det absoluta taket 28 kronor. Vi sa att om reduktionsplikten tas bort, tillsammans med sänkt moms, flera åtgärder tillsammans, kommer det att bli ungefär 10 kronor vid pump. Det är vad vi ser i dag. Vad vi inte har fått svar på i dag är vad drivmedelspriserna hade varit i dag om S, V och MP hade fått styra.

Det finns en kraftig diskrepans, nämligen att vi har gjort allt vad som har stått i vår makt att sänka priserna för drivmedel för att underlätta för människor på landsbygden att använda bil. Det är de som sällan har ett alternativ.

Om det inte hade blivit ett regeringsskifte hade vi fått se fortsatta indexeringar och fortsatta höjningar på drivmedelspriserna, sannolikt också en höjning av reduktionsplikten så att det hade blivit ännu dyrare, tillsammans med ett försämrat reseavdrag. Det förslag till reseavdrag som kom från den tidigare regeringen hade varit en katastrof för många av dem som bor på landsbygden och har långa resvägar. Det var helt huvudlöst.

Hur man än vrider och vänder på det hade en S-V-MP-regering varit oerhört skadlig för människor i glesbygd. Det hade varit jättedestruktivt. Den inslagna banan visade på det. Människor var ju rasande för de höga drivmedelspriserna, som sannolikt - jag säger sannolikt eftersom vi inte har svar - hade blivit ännu mycket högre om det inte hade varit ett regeringsskifte.

Fru talman! Låt mig börja med att återigen konstatera att regional utveckling bygger på ungefär samma saker som urban utveckling eller utveckling generellt, det vill säga att företag behöver tillgång till duktiga medarbetare, till infrastruktur och till el till överkomliga priser. Det är alltså ingen strukturell skillnad på utvecklingen mellan olika ställen i det här landet. Det är tydligt att oavsett var man är eller vilka företag man besöker finns återkommande problem som vi i politiken behöver adressera.

Ett exempel är det vi ser med kompetensförsörjningen. Det råder väldiga problem i hela Sverige med att hitta duktiga medarbetare som kan gå till företag som är i behov av deras kompetens. Om den utbildade arbetskraften med den kompetensen inte finns riskerar företagen att behöva lägga ned verksamhet, flytta den utomlands eller över huvud taget inte starta. Det är en risk vi ser med många företag i de norra delarna av landet.

Politiken kan naturligtvis inte lösa alla dessa problem, men vi vet att för att säkra kompetensförsörjningen på sikt måste det finnas vuxenutbildning, högskolor och universitet av hög kvalitet och bredd. Jag skulle vilja slå ett extra slag för yrkeshögskolan, som har en viktig uppgift att fylla. Det är en effektiv utbildningsform kopplad till den regionala arbetsmarknaden. Här gör de lokala folkhögskolorna viktiga och stora insatser.

På samma sätt ser vi också att svenska företag, oavsett var i landet de verkar, drabbas hårt av den svaga kronan. Det är dyrt att vara svensk, och det gäller naturligtvis även för svenska företagare. Som enda parti vill Liberalerna införa euron i Sverige, och det finns flera anledningar till detta, varav en av de viktigare är den betydelse euron hade haft för de svenska företagen och det svenska näringslivet.

Om man vill lyfta upp något som är speciellt med regional utveckling är det att besöksnäringen i många fall utgör en stor del av den lokala ekonomin. Sverige är ett attraktivt land att besöka. Vi har både natur- och kulturmiljöer som många vill resa till. Att vi fortsätter att vårda och ta hand om vårt kulturarv är viktigt. Besökspotentialen är enorm. På samma sätt måste vi därför ta hand om vår svenska natur.

Stormen Babet, som drog in över de södra delarna av landet i höstas, fick stora konsekvenser framför allt längs kuststräckorna. I orter som Beddingestrand, Smygehamn, Ystad och Simrishamn var det många fastighetsägare som fick se tomter och ibland även hus spolas ut i havet. Det pekar på att vi behöver ett mer aktivt kustskydd i landet än vad det har funnits så här långt. Vi har mycket att lära av länder som Danmark och Holland och hur de jobbar med till exempel strandfodring för att säkra kustremsorna.

Fru talman! Om vi fortsätter att titta på besöksnäringen kan vi se att den under en tid har varit en av Sveriges snabbast växande näringar. Pandemin fick stora konsekvenser, men man har rest sig. Ofta är företagen mindre familjeföretag med stark koppling till bygden. Företagen måste ges goda förutsättningar för att driva och utveckla sitt företagande. Det går att hitta många positiva exempel. Jag har tidigare pekat mot Halland, där både hotell och restauranger har gjort regionen till en gastronomisk destination. Det innebär ett enormt uppsving för hela regionen med ett inflöde av besökare, inte bara från Sverige utan även över landgränserna.

I Skåne har vi sett en liknande utveckling med ökande turism från främst vår västra granne. Här har den av tradition livsmedelsproducerande regionen lyckats mycket väl med att skapa en turistdestination med fokus på mat och dryck.

Jag tar upp detta för att det visar hur viktigt det är med det lagförslag som regeringen nu arbetar med vad gäller gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker. Att tillåta småskalig, hantverksmässig gårdsförsäljning av vin och öl kommer att betyda väldigt mycket för regional utveckling och för att Sverige ska kunna fortsätta positionera sig som en attraktiv mat- och dryckesregion.

Från Liberalernas håll vill vi gå längre och även tillåta att vin och öl säljs i licensbutiker. Det skulle ge stora möjligheter för den svenska dryckesproduktionen samtidigt som vi fortsätter ha en trygg och ansvarsfull försäljning av alkoholhaltiga drycker.

Jag yrkar därmed bifall till näringsutskottets yttrande under utgiftsområde 12 Regional utveckling.

Fru talman! Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om regional utveckling, bland annat med hänvisning till pågående arbete.

Pågående arbete? Utan att vara sarkastisk: pågående arbete.

Jag har följt och verkligen fått känna på hur detta pågående arbete har dränerat landsbygden i decennier, faktiskt oavsett färg på regeringarna. Jag måste verkligen behärska mig, fru talman, för att inte säga något som skulle kunna uppfattas som dåligt uppförande i talarstolen.

Nåväl, så här står det i alla fall i lagen om hur ansvaret är fördelat.

När det gäller regionalt utvecklingsarbete framgår det av lagen att en region ska

utarbeta och fastställa en strategi för länets utveckling och samordna insatser för genomförandet av strategin

fastställa mål och prioriteringar för det regionala kompetensförsörjningsarbetet och tillhandahålla bedömningar av länets kompetensbehov inom offentlig och privat sektor på kort och lång sikt

besluta om användningen av vissa statliga medel för regionalt utvecklingsarbete

följa upp, låta utvärdera och årligen till regeringen redovisa resultaten av det regionala utvecklingsarbetet.

En region får även utföra uppgifter inom ramen för EU:s strukturfondsprogram. Vidare ska en region samverka med länets kommuner, länsstyrelsen och övriga berörda statliga myndigheter samt samråda med företrädare för berörda organisationer och näringslivet i länet.

Det låter bra.

I betänkandet står följande: "I budgetpropositionen för 2024 utgiftsområde 19 Regional utveckling framför regeringen att villkoren för att bo, verka och leva i hela landet ska stärkas för att uppnå målet för den regionala utvecklingspolitiken. Utvecklingskraften i städer, tätorter och glesbygd samt på landsbygden ska stärkas och näringslivet ska ges goda förutsättningar att stärka konkurrenskraften, skapa jobb och bidra till gröna innovationer och till omställningen till en hållbar utveckling. Regeringen betonar att det är betydelsefullt med god tillgång till kommersiell och offentlig service, finansiellt kapital, kultur, vård, utbildning och kompetens. Vidare finns det behov av ökad integration, ökat bostadsbyggande, en utvecklad kompetensförsörjning och en stark välfärd i hela landet. Dessutom är tillgänglighet i hela landet genom digital kommunikation och transportsystemet grundläggande för den regionala utvecklingen. Regeringen anger även att utbyggnaden och underhållet av samhällsviktig infrastruktur är viktigt för att säkerställa en god tillgänglighet och att ett stabilt energisystem med konkurrenskraftiga priser behövs i hela Sverige."

Här skulle jag kunna säga att jag var törstig när jag vaknade, för det jag sa måste ju vara en dröm.

Ta bara Malmbanan! Har den prioriterats vad gäller infrastruktur? Återigen, fru talman: Oavsett färg på regeringarna har infrastrukturpengarna riktats till projekt där det finns många väljare som man vill fjäska för. Malmen och den tunga industrin har inte rösträtt.

Hur beter sig staten mot landsbygden, som vi alla har pratat mycket om? Jag vill hävda att jag bor på den glesaste landsbygd som finns. Jag tar bara några exempel; det finns hur mycket som helst. Några har nämnt bilprovning och sådana grejer. Polisstationerna blir bara färre och öppettiderna därefter. Vägunderhållet blir sämre och sämre trots bättre utrustning och teknisk utveckling. Ja, allt som finansieras gemensamt dras bort från landsbygden och mindre orter.

Ta till exempel det här med Postnord! Jag kan bara inte låta bli att säga det. De stänger sitt kontor i Övertorneå med fem anställda på grund av besparingar och effektiviseringar - samtidigt som deras vd Annemarie Gardshol har en månadslön på 899 000 kronor. Ja, ni hörde rätt: 899 000 kronor i månadslön. Vi pratar om statliga Postnord. Är det en besparing? Är det bra styrning av en samhällsviktig funktion som posten? Stärker detta exempel synen på samhällskontraktet och regional utveckling?

Nu ska jag säga någonting som jag egentligen inte vill säga, för jag tycker att Moderaternas Mattias Karlsson är en bra person.

I P4 Norrbotten den 27 mars sågar moderaten Mattias Karlsson Kirunas socialdemokratiska kommunalråds beslut att försöka stoppa Talgas planerade grafitgruva i Vittangi. Han säger i P4 att Kiruna är en "bananrepublik" som "borde tvångsförvaltas". Det säger riksdagsmannen tillika Moderaternas gruppledare från Luleå.

Jag tar mig friheten att göra en liten jämförelse mellan Kanarieöarna och Kiruna.

Kanarieöarnas lokalbefolkning har börjat protestera mot massturism, som är den enskilt största inkomstkällan för dem. De uttrycker klart och tydligt att de inte är emot turister. Det är hur samhället har förändrats och att frukterna av turismen hamnar långt bort från lokalsamhällena som är orsaken till deras frustration.

Det här skulle man kunna jämföra med avsaknad av regionalpolitik.

Varje gång en byggkran ställs upp är det byggen för turister som byggs, oftast av multinationella hotellkedjor som utökar sin marknadsandel på ön. Byggande av bostäder för lokalbefolkningen lyser med sin frånvaro.

Då frågar jag mig: Är det konstigt att röster höjs i protest när vinsterna hamnar utomlands och den egna befolkningen knappt har råd att bo någonstans?

Så tillbaka till Kiruna, fyndigheten av grafit och Talgas planer på en grafitgruva nära Vittangi.

Jag har varit på plats två gånger och bildat mig en uppfattning om hur stort ingreppet i naturen och effekterna på andra näringar skulle bli. Min bild efter de besöken var att om man inte kan öppna den här gruvan tror jag att det blir omöjligt att öppna en gruva någonstans i Sverige.

När kommunledningen i Kiruna lämnade besked att man motsätter sig gruvetablering i Vittangi var det här min första magkänsla: "Nej, helvete! Varför gör de så här?" Jag ber om ursäkt för språket. Jag var förvånad.

Liksom befolkningen på Kanarieöarna inte är emot turister kan Kirunaborna knappast vara emot gruvor, ty i Kiruna finns världens största underjordsgruva. Men med insikt om konsekvenserna inte bara för naturen utan för hela samhällsbilden i Kiruna förstår jag kommunledningens gemensamma beslut.

I dag finns det bortåt 400 lediga jobb i Kiruna, och antalet arbetssökande i Kiruna är knappt 100. Några är det kanske inte så lätt att placera. Vad skulle då 50 arbetstillfällen hos Talga betyda för Kiruna? Jo, troligen längre kö till dagiset och fortfarande underbemannad vård och skola. Och fortfarande skriker LKAB efter folk. Då förstår man Kirunapolitikernas beslut.

Så länge vi inte har regionalpolitik som ger mervärden till kommunerna och medborgarna när de upplåter natur och närmiljö till dessa satsningar kommer befolkningen att agera som i Kiruna.

En rättvis utveckling vore givetvis att bostäder byggs så att inflyttning kan ske i takt med en normal samhällsexpansion, som i sin tur vore det mest naturliga när industrin blomstrar och söker arbetskraft.

Fru talman! Här passar det utmärkt för mig att yrka bifall till vår reservation 6 i betänkandet. Den handlar om att mer av de värden som skapas ute på landsbygden och i glesbygden - ni kan kalla orterna vad ni vill - bör stanna kvar där de utvinns. Bara så kan vi få acceptans från kommuner som Kiruna för att säga ja till gruvor och vindkraft och andra etableringar som tar natur i anspråk.

(Applåder)

Fru talman! I Sverige ska alla kunna leva och förverkliga sina drömmar, oavsett var man bor. Centerpartiet vill ha tillväxt, jobb, trygghet och service i hela Sverige. Detta är något som vi har arbetat för under lång tid, faktiskt mer än 110 år, och fortsätter att jobba för.

Den viktigaste tillgången i arbetet för en levande landsbygd är de människor som bor där. Viktigt är då att detaljer i beslut avgörs så nära dem som berörs som möjligt. Detta är kärnan i den decentraliseringspolitik som Centerpartiet tror på.

Viktigt är också att äganderätten är fortsatt stark. Besparingar, oavsett om det rör sig om skog, fastigheter eller tillgångar på ett bankkonto och oavsett om de är privata eller i företag, måste betraktas som något okränkbart. Att enskilda arter av orkidéer eller fåglar kan hota hela bygder och göra att mark som ägts av familjer i generationer blir helt värdelös är oacceptabelt.

Fru talman! Jag är medveten om att sakfrågan om äganderätt hör hemma i andra utskott och debatter. Men frågan är av grundläggande, principiell karaktär och en förutsättning för det vi talar om i dag.

Desto mer hemmahörande i dagens debatt är frågorna om ett näringslivsklimat som säkerställer att företag och jobb kan utvecklas. Utan dessa finns nämligen varken befolkningsunderlag eller skattekronor för skola, vård och omsorg. Ett rikt kultur- och friluftsliv finns ofta, byggt på lika delar eldsjälar och turism.

Dessvärre låter regional utvecklingspolitik ofta som bidragspolitik. Det kan till exempel handla om bidrag till lanthandeln långt från allfarvägarna, ersättningar för transporter så att förädling kan ske lokalt eller utvecklingsbidrag till företag som vill utvecklas och öka sin produktion. Men på det temat vore det mycket bättre om bidrag i stället blev skatteintäkter.

För en dryg månad sedan var jag åter i Kiruna. Det är många som har pratat om Kiruna i dag; vi var flera som var där. Det är en kommun jag ofta återkommer till för både jobb, vandring och skidåkning, i alla fall när säsongen i Västjämtland är slut. Det framgick tydligt när vi lyssnade till kommunstyrelsens ordförande att det är rätt tufft när kommunen växer men få betalar skatt där. Enligt deras egen beräkning i höstas går de miste om 100 miljoner kronor. Förutom att de som jobbar lokalt inte betalar någon skatt får man heller inga intäkter från den malm som tas upp.

Fru talman! I dag får medborgarna i regioner och kommuner med stor vindkrafts- eller vattenkraftsproduktion eller malmfyndigheter främst uppleva de negativa effekterna av en ökad lokal produktion medan de i mindre utsträckning får ta del av de fördelar som en utbyggnad innebär. Centerpartiet anser att de värden som dessa naturresurser skapar i högre grad än i dag bör stanna lokalt. Det enklaste sättet att åstadkomma detta är att fastighetsskatten på elproducerande fastigheter regionaliseras. På så sätt kan de värden som dessa naturresurser skapar bli kvar i de regioner och kommuner där de utvinns.

Norge har haft ett system för återbäring från vattenkraft under väldigt lång tid. Finland har återbäring från lokal vindkraft. I Kanada och USA har delstater hittat olika varianter av vinstdelning för att säkerställa att man lokalt inte bara får fler jobb utan också skatteintäkter.

Detta är en fråga som Centerpartiet drivit under decennier, och jag blev därför väldigt glad när jag hörde att till och med vd:n för Svenskt Näringsliv i Ekots lördagsintervju för första gången sa att det är viktigt för den lokala acceptansen för vindkraft att de som bor nära får ersättning.

För Centerpartiet är det helt avgörande att vi metodiskt genomför den gröna omställningen och når vårt mål om nettonollutsläpp i Sverige om bara 20 år och att hela Sverige kan och vill bidra till detta mål. Om det värde från vind, vatten och malm som uppstår lokalt också får stanna lokalt minskar behovet av omfördelningar. Det är med den stoltheten som kommuner runt om i Sverige kan och vill utvecklas.

Därmed vill jag yrka bifall till reservation 7 under punkt 3.

Fru talman! Tack för anförandet, Elisabeth Thand Ringqvist! Jag blev nyfiken på en sak. Jag håller med om att flera partier i dag har anslutit sig till en linje som går ut på att mer av värdena behöver stanna kvar - det är bra. Vad gäller skatteunderlaget håller jag med om att det blir jättekonstigt att Kiruna, som har bidragit till statskassan med över 100 miljarder över en tioårsperiod, ändå har det läge som ledamoten beskriver.

Problemet för till exempel Kiruna är att man inte bygger bostäder. Jag vet att Centerpartiet skiljer sig mycket från Vänsterpartiet när det gäller synen på vad marknaden alltid kommer att lösa. Är det marknadskrafter som alltid allenarådande kommer att lösa de problem vi står inför, när vi nu har en omvandling i norra Sverige i den gröna omställningens bakvatten? Det saknas bostäder. Det går inte att flytta till Kiruna, för det finns inte bostäder.

Hur anser Centerpartiet att man ska lösa detta? I Vänsterpartiet är vi övertygade om att staten måste kliva fram. Kommunerna kommer inte att fixa detta. Det är samma sak i min kommun. Vi har en gruvetablering, men vi saknar folk. Att bara säga till folk att flytta till våra kommuner går inte - vi har inga bostäder. Det talas om marknadskrafterna, men man får man inte ens låna pengar till det, om någon skulle få för sig det. Hur ser Centerpartiet på detta? Hur får vi bostadsbyggandet att lossna? Ni var mycket för fri hyressättning i nyproduktion - allt sådant som går åt fel håll. Vad är Centerpartiets lösning? Det vore kul att höra.

Fru talman! Tack, Birger Lahti, för frågan! Varför det inte byggs på landsbygd är en väldigt stor fråga. Det finns just nu stora problem med att väldigt många byggen är uppskjutna. Mitt under den stora industriella tillväxt vi har är räntorna så höga att många byggbolag inte har likviditet att sätta igång sina byggen, utan de låter byggen vila. Det betyder att vi måste fortsätta ha en ansvarsfull ekonomisk politik som driver tillväxt så att räntan hålls nere. Jag tror att den lilla räntesänkning vi såg i dag kanske innebär hopp om en ny vår, men det kommer att ta lång tid innan vi kommer tillbaka till det fördelaktiga ränteläge vi hade tidigare.

Samma problem som många av Norrlandskommunerna med gruvor och den typen av etableringar har finns också i turismkommuner där man kan bygga i vissa områden i kommunen och huset är värt något. Men så fort man befinner sig kanske fem mil utanför orten kan man inte bygga, för då finns det ingen bank som kan ställa upp. Det går inte ens att som privatperson bygga en villa. Där har även kommunerna problemet att de inte får bygga. Detta är inte mitt område, men det finns något i villkoren som är problematiskt och på något sätt måste ses över. Det kan inte vara så att en bostad är helt värdelös sju mil från Åre medan det är helt annorlunda två mil från Åre.

När det gäller marknadshyror eller inte är det i de kommuner som har försökt göra något åt sitt bostadsbyggande svårt för de byggbolag som ska komma in att ta all risk när allt ska vara nyproduktion. Där blir kostnaderna och hyrorna höga, och de väljer därför att inte etablera sig där. Vissa kommuner har alltså gjort en sorts byte.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret! Jag fick dock inget svar på min fråga om hur man ser på statens roll. Man lyckades på 1960- och 1970-talet bygga 1 miljon bostäder i Sverige. Det fanns 70-procentiga statliga stöd, och man lyckades bygga 1 miljon bostäder.

I dag ser vi att de kommuner som står inför problem inte bara består av glesbygd och landsbygd. Vi talar om Kiruna som en stad som inte lyckas. Det finns givetvis många andra orsaker - man har svårt att få med riksintressen och att få mark för byggande - men det finns inte heller några som är beredda att ta risken. Man vet att priserna i gruvbranschen går upp och ned, och man vet inte hur samhället påverkas.

Men vad är statens roll när det gäller att få igång bostadsbyggandet? Vi vet ju hur marknadskrafterna funkar. Det var likadant när vi hade jättelåga räntor före 2019. Det byggdes ingenting i Kiruna då heller. Det enda som byggs nu är att LKAB gör sitt när de flyttar staden.

Hur ser Centerpartiet på att staten ska kliva fram och ta ansvar i ett läge när det behövs? Vi saknar ju humankapital där uppe. Det skulle behövas 80 000-100 000 fler invånare i Norrbotten och Västerbotten tillsammans. Hur ser Centerpartiet på statens roll för att få igång detta?

Fru talman! Tack, Birger Lahti, för förtydligandet! Jag ska svara på frågan. Statens roll är att säkerställa att vi har en ekonomi som håller räntorna låga. Det är det första. Det andra anser jag fortfarande vara att vi ska ha marknadsvillkor för nyproduktion.

Att det inte byggs beror ju på att det inte är lönsamt. Då finns det två typer av kostnader för ett företag. Räntorna är en del av byggkostnaden. Ett stort problem just i Kiruna, även om det inte bara finns där, är bygglönerna. Kiruna har bland Sveriges högsta bygglöner, beroende på att efterfrågan på arbetskraft är så hög. Men också på många andra orter finns det problem med att få nybyggnation på plats. Om inte intäkterna kan öka för den som ska bygga kommer det ju inte att byggas något. Där skiljer vi oss nog i synen på vad vi tror är det bästa.

Jag och Centerpartiet tror inte att det är genom subventioner av byggnation som vi kommer framåt. Man måste kunna få in de intäkter som krävs för att byggbolagen ska vilja bygga på de platser där det ska byggas.

Fru talman! Som sist ut vill jag passa på att tacka mina kollegor för den här debatten. Jag vill särskilt tacka Birger Lahti, Vänsterpartiet, för det anförande som hölls här i salen precis nyss.

Vi lever i en global urbaniseringstrend som leder till att en allt lägre andel av befolkningen lever och verkar i lands- och glesbygd. Samtidigt är vi alla beroende av varandra. De värden som skapas i lands- och glesbygd kan inte skapas i städer, och tvärtom. Samhället måste finnas för oss alla i hela landet och ge alla människor förutsättningar till personlig utveckling och likvärdig tillgång till välfärd och samhällsservice.

Under alldeles för lång tid har dock klyftor mellan stad och landsbygd vuxit i Sverige. Det har lett till att vi i dag lever under ojämlika villkor och förutsättningar. Ojämlikheter leder till förlorade möjligheter för såväl individer som samhället i stort. Vi i Miljöpartiet ser att det nu krävs starka insatser för lands- och glesbygden i Sverige.

Investeringar krävs såväl för att upprätthålla en verksamhet långsiktigt som för att utveckla något nytt. I replikskiftet nyligen nämndes svårigheterna att få lån för att bygga bostäder. Vi i Miljöpartiet ser allvarligt på att företag och privatpersoner i dag inte kan få lån för att reinvestera eller investera i lands- och glesbygd. Det kan vara ett företag som går som smort - verksamheten går kanonbra. Man exporterar internationellt och växer så det knakar. Men ändå kan man inte få lån av banken för att göra investeringar i sin egen industrifastighet bara för att den ligger där den ligger.

När vi satt i regeringen jobbade vi för att försöka förbättra förutsättningarna. Det handlar om stöd för topplån och andra åtgärder. Vi i Miljöpartiet ser att det arbetet måste föras vidare, så att vi jämnar ut skillnaderna och förutsättningarna för att få lån i lands- och glesbygd.

När vi satt i regering arbetade vi också med stöd till bostadsbyggande och stöd för energieffektiviseringar i fastigheter, vilket också underlättar reinvesteringar i fastigheter. Det är stöd som den här regeringen har tagit bort. Man har alltså aktivt försämrat förutsättningarna för byggande i lands- och glesbygd, och det ser jag allvarligt på.

Kommunernas ekonomi är också avgörande för investeringar och utveckling i lands- och glesbygd. Därför vill vi i Miljöpartiet bland annat införa en elbonus, som ger kommuner betalt för den förnybara el som redan produceras i dag och som man kan producera framåt. Det skulle ge ett välkommet tillskott till många kommuners ekonomi som kan gå till samhällsutveckling lokalt i bygden.

Lands- och glesbygdskommuner med många fritidshus tampas i dag med utmaningen att tillhandahålla samhällsinfrastruktur samtidigt som de boende inte betalar skatt i de kommuner det gäller. Dessa kommuners ekonomi skulle stärkas ytterligare om alla skulle skatta där de för tillfället bor, även kortare tid som sommar- eller säsongsboende. Vi menar att det finns en möjlighet att få skatteintäkter till turistkommuner genom att ändra på detta, så att man betalar skatt där man bor även om det är säsongsboende.

Tillgången till välfärd är också helt central för den regionala utvecklingen. Att erbjuda kvalificerad vård för människor i landsbygd eller på mindre orter möter i dag särskilda utmaningar. Det är svårt att rekrytera personal och att behålla specialistkompetens när operationer sällan görs och vården blir alltför dyr. Det är viktigt att stärka den nära vården och patientsäkerheten i hela landet genom att fortsätta utveckla möjligheter inom e-hälsa, ambulerande sjukvård och mindre vårdenheter för inläggning och bevakning. Den forskning och utveckling kring glesbygdsmedicin som redan i dag görs i Västerbotten kan utvecklas, vilket skulle stärka glesbygdsmedicinen i hela landet.

God tillgång till service och hälso- och sjukvård är en viktig förutsättning för att hela Sverige ska leva. Det är viktigt att vi lyfter in de här aspekterna i diskussionerna om regional utveckling. Tillgången till samhällsservice är också helt central. Posten har nämnts här i dag.

Vi Miljöpartiet skulle vilja se att de lokala servicekontoren byggs ut för att samordna offentlig och kommersiell service och bidra med stöd och rådgivning. Sådana center kan bidra med ombudssystem för till exempel apotek, post och systembolag samt erbjuda så kallade egenvårdscentraler, där patienter träffar vårdpersonal via videolänk. Här kan människor komma i kontakt med myndigheter som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller Skatteverket.

Det är viktigt att vi ser till att det finns rätt lösning på rätt plats och att vi har en närvaro, samhällsnärvaro, i hela landet.

När det gäller ett socialt hållbart samhälle med likvärdiga möjligheter finns det stora behov av att främja god hälsa i hela Sverige och att minska skillnaderna i hälsa mellan olika delar av landet.

En tillfällig guldrusch i en landsdel, när en grön industri etableras, får inte leda till att de människor som redan bor på platsen inte har råd att flytta eller till att det skapas en omfattande spekulation i bostäder på en liten ort. Vi vill därför att det ska införas statliga garantier, så att tillfälliga bostäder snabbt kan tas fram där utbildning och etablering leder till en dramatisk ökning av bostadsbehov i närheten av gröna industrietableringar.

Det räcker inte med bostäder. Samhället behöver planera även för platser för idrott, rekreation och kultur. Bra förskola, skola, fritid och natur är värden som gör att människor inte bara tillfälligt jobbar på en ort utan även kan tänka sig att flytta dit permanent.

Vi ser i dag i flera delar av landet att den snabba industriutvecklingen skapar nya behov. För oss i Miljöpartiet är det helt centralt att det finns en statlig närvaro i det arbetet. Bostadsbyggandet har jag nämnt, men vi ser också att vi behöver ge stöd för att bygga hela samhällen med välfärd, kultur och fritid.

Fru talman! En grundläggande förutsättning för demokratin är att hela befolkningen har goda förutsättningar att delta i samhällsdebatten och att följa samhällets och politikens utveckling på lokal, regional och nationell nivå. Genom att modernisera och utöka mediestödet för att skapa bättre förutsättningar för oberoende granskande journalistik och en mångfald av medier över hela landet stärks även lands- och glesbygden.

När det gäller likvärdiga möjligheter i hela landet behöver även civilsamhället och dess samverkan med offentliga verksamheter stärkas.

Jag har i mitt anförande nämnt en rad olika områden. Det tycker jag är centralt att sätta fingret på i denna debatt. Ska vi ha en stark regional utveckling och en stark utveckling i hela landet behöver vi på alla politikområden se till de förutsättningar som finns på lands- och glesbygd i Sverige. Jag har saknat detta under alltför lång tid. Jag hoppas att vi, med de förslag som vi i Miljöpartiet lyfter fram, kan få en bättre utveckling även på lands- och glesbygd i Sverige.

Mot bakgrund av de motionsärenden som hanteras i detta betänkande vill jag yrka bifall till reservation nummer 8.

Fru talman! Jag instämmer i ledamoten Söderbergs beskrivning av att det finns ojämlika förutsättningar mellan stad och land. Så långt är vi helt överens.

Men varför tror då ledamoten att hennes parti är extremt impopulärt på landsbygden jämfört med i storstaden? Om landsbygdslänens valresultat för Miljöpartiet vore representativt för Miljöpartiet som helhet skulle stranderosionen i södra Sverige framstå som blygsam jämfört med den erosion som skulle ske i Elin Söderbergs partigrupp och partikansli efter valet.

Är det så att människor på landsbygd inte förstår att höga drivmedelspriser är bra? Är det så att de inte förstår att lotteri-el är något positivt för Sverige? Är det så att landsbygdens människor tycker fel när de ser att man belägger deras bilar med malus-skatt för att bekosta elbilar i storstäderna? Har de fel när de tycker att Miljöpartiets rovdjurspolitik inte är bra för landsbygden? Är det så att landsbygdens människor tycker att det är galet med en hög flygskatt av helt fel anledningar? De kanske tycker att Sverige inte behöver ett inrikesflyg givet de avstånd vi har. Eller vad är det som människor på landsbygden inte förstår? Jag förstår inte, men jag är bara en simpel Gällivarebo. Jag misstänker att väljarna är smarta. Vad är det de har missat?

Fru talman! Vi är åtta riksdagspartier. Jag kan konstatera att jag är invald för Västerbotten, där det finns mycket lands- och glesbygd. Där finns det flera partier som saknar representation, men Miljöpartiet har representation. Som det ser ut nu växer Miljöpartiet i många delar av landet i både medlemmar och stöd, och det är jag väldigt glad för.

Jag som, sedan valet, är nytillträdd landsbygdspolitisk talesperson kommer givetvis att jobba aktivt för att fler ska få kännedom om Miljöpartiets lands- och glesbygdspolitik, för det har vi debatterat för lite. Jag är väldigt glad att vi får debattera detta i dag.

Det som jag blir bekymrad över är att det är flera partier som har försökt få hela lands- och glesbygdspolitiken att bara handla om drivmedelspriser. Så fort den frågan har kommit på tal är det som att Miljöpartiet är Norrlandsfientligt och glesbygdsfientligt på grund av drivmedelspriser.

Det jag sa i mitt anförande var att vi i Miljöpartiet vill ha rätt lösning på rätt plats när det gäller mobilitets- och transportsystemet i hela landet. Där man är beroende av bil ska vi se till att man får goda förutsättningar att ställa om till fossilfri bilism. Där det finns möjligheter för kollektivtrafik vill vi i Miljöpartiet stödja kollektivtrafiken och sänka kollektivtrafikbiljettpriserna med Sverigekortet. Där det finns möjlighet för gång och cykel vill vi se till att det finns trevliga stadsmiljöer så att man kan gå och cykla och ha det bra och vara säker i trafiken. Det ska vara rätt lösning på rätt plats.

Men vi ser inte till att till exempel hantera bristen på lärare, den försvinnande välfärden, att affärerna lägger ned och att posten försvinner genom att öka den fossila andelen i tanken. Det är det som Sverigedemokraterna aktivt driver - mer fossilt i tanken. Det löser inte de stora utmaningar vi har på svensk lands- och glesbygd.

Fru talman! Vi kan släppa det fossila och titta på tåg. Det är signifikativt för Miljöpartiet att man under förra mandatperioden ville ha höghastighetståg mellan landets tre största städer. Det är ett enormt kostsamt projekt - ett fruktansvärt kostsamt projekt. Stockholm, Göteborg och Malmö skulle ha höghastighetståg, inte norra Sverige. Jag tycker att det säger en hel del. Det säger en hel del om synen på våra storstäder som de regioner som människor ska flytta till. Något annat kan jag inte utläsa av detta, och uppenbarligen kan inte väljarna det heller. Jag har faktiskt jättesvårt att förstå detta.

Sedan nämnde ledamoten Söderberg det här med att cykla. Ja, att cykla är givetvis jättetrevligt - jag cyklar också en del, även om det kanske inte syns. Jag cyklar en del, är ute med hundarna och så vidare.

Ledamoten Söderberg ska visserligen inte behöva ta sina kollegor i försvar, men jag tänker på något i min egen hemkommun och som förklarar en del av Miljöpartiets syn. Där skulle man på liv och död bygga den nya is- och evenemangsarenan mitt i stan, och det var för att barnen ska kunna cykla till hockeyträningen. Man påstod det - att barnen ska kunna cykla till hockeyträningen. Det är som att man aldrig har sett en hockeytrunk och inte tänkt på att det kan vara 30 grader kallt och snö. Det går inte att cykla med en hockeytrunk.

För mig är cykling ganska rekreativt. Sedan kan vissa bo nära sitt jobb och cykla, men för de flesta som bor någonstans där det är 20-30 grader kallt och som kanske handlar, lämnar barn och så vidare är cykeln inte ett alternativ. Det är helt världsfrånvänt, och jag tror att vi här sätter fingret på exakt varför Miljöpartiet presterar så dåligt på landsbygden.

Fru talman! Kanske är det att jättemånga aktörer påstår att Miljöpartiet driver att folk ska cykla i 36 minus som är anledningen till att vi skulle ha dåliga resultat. Det stämmer nämligen inte. Vi i Miljöpartiet driver inte att man ska hålla på och cykla där det inte går att cykla, i minusgrader eller med tung last. Det är befängt. Det finns dock jättemånga som trivs jättebra med att försöka sätta den typen av etiketter på oss.

Däremot kan jag bemöta detta med höghastighetstågen. Höghastighetstågen ser vi som en del av en grundläggande infrastruktur i hela landet som gör att vi har goda förutsättningar för såväl persontransporter som godstransporter, för en god regional utveckling och för utveckling i hela landet. Järnvägen är en grundläggande infrastruktur i Sverige som vi i Miljöpartiet vill satsa på.

Tyvärr ser vi att regeringen inte satsar på järnvägen. Underhållet har varit för dåligt under alldeles för lång tid, och man tar inte de krafttag som krävs framåt. Om Miljöpartiet hade fått bestämma hade Norrbotniabanan redan varit byggd, men den stoppades av Moderaterna under alliansregeringens tid.

Vi ser järnvägen som en grundläggande infrastruktur som starkt kan bidra till regional utveckling och till att vi kommer närmare varandra i hela landet. Man kan ju fråga Handelskammaren i de orter och områden som skulle ha berörts av de nya stambanorna hur de ser på att projektet läggs ned, fru talman. Det handlar om stambanor som med sina stopp på flera platser hade bidragit starkt till utveckling längs hela de här stråken. Det är en starkt bidragande faktor till regional utveckling som Tidöpartierna nu har stoppat.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 maj.)