Riksbankens förvaltning 2008

Fru talman! Sverige är bäst i klassen när det gäller det livslånga lärandet i Europa. Enligt Europeiska kommissionens senaste avstämning ligger Sverige bäst till, på så vis att 35 procent av alla svenskar mellan 25 och 64 år deltar i någon form av utbildning och bildningsverksamhet. Och vi ligger i framkant tack vare folkbildningen. Mätningen visar att Sverige har en unik position när det gäller det livslånga lärandet. Rapporten visar också att sambandet mellan utbildning och demokrati är något som är folkbildningens grund. Sverige är i topp efter många år av satsningar på just folkbildning. Detta förpliktar. Därför tycker jag, med medhåll från både Svenska folkbildningsförbundet och Folkbildningsrådet, att detta borde tas upp under ett svenskt EU-ordförandeskap. Sverige satsar många tiotals miljoner på detta EU-ordförandeskap. För jobbens skull borde även folkbildningen få vara med. Exempelvis skulle kompetenslyft eller kunskapslyft ute i Europa kunna vara jobben till gagn. Bättre utbildning möjliggör nya jobb. Och, som sagt, detta har inte bara drivits av oss här i kammaren utan även av Folkbildningsförbundet. Fru talman! Jag vill också säga några ord om folkhögskolornas rådande konjunkturläge. Vi ser att sökandet till skolorna är markant högre än förra året. Det innebär att konkurrensen om platserna ökar. De som inte får plats är många gånger sökande med utländsk bakgrund och kvinnor i synnerhet. En önskan vore att ett nytt kunskapslyft, som också har nämnts här tidigare, skulle kunna komma till stånd och ge utbildning och i förlängningen jobb. Folkhögskolorna har alltid spelat en viktig roll vad gäller integrationen. Det livslånga lärandet är ett signum för Sverige och utbildningssystemet, och detta får det inte ges avkall på. Vi ska fortsätta vår tradition och även framdeles ge det en framskjutande roll. Till sist, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 7.

Herr talman! Mitt inlägg handlar om EMU. För snart sex år sedan röstade en stor majoritet av svenska folket i en folkomröstning nej till att Sverige skulle gå med i EMU. Det är något som vi i Miljöpartiet är glada över. Det finns andra länder inom EU som också har varit kloka nog att hålla sig utanför EMU. Danmark och Storbritannien har grundlagsfästa undantag i EU:s fördrag som gör att de garanterat har rätt att slippa gå med i EMU. Det är bra för dem. Från Miljöpartiets sida vill vi att Sverige ska få samma grundlagsfästa rätt att hålla sig utanför EMU. Utskottets majoritet har argumenterat för att det är onödigt. Miljöpartiet anser att det vore bra om man kunde få ett grundmurat undantag från EMU. Vi märker att det finns en del debattörer som är EMU-positiva och argumenterar för att Sverige inte har någon rätt att hålla sig utanför det europeiska monetära katastrofprojektet. De säger att vi är skyldiga. Det är inte riktigt så. Man kan diskutera en del och gräva ned sig i detaljer om huruvida det förhåller sig på det viset. EU-kommissionen har i alla fall deklarerat att man inte har för avsikt att tvinga in Sverige i EMU. Det är bra. Men det skulle rensa luften om vi kunde få ett grundmurat undantag. Det är det som Miljöpartiet har motionerat om att vi vill ha. Det skulle vara bättre inför nästa folkomröstning om EMU - om det blir en sådan - om vi kunde få svart på vitt på att Sverige har rätt att hålla sig utanför, något som vi från Miljöpartiet hävdar är en synnerligen god idé. Det har flaggats från en del håll att man vill väcka EMU-debatten igen. Herr talman! Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation.

Herr talman! Riksbankens räkenskaper för 2008 påverkades kraftigt av den pågående finanskrisen. Omslutningen av Riksbankens balansräkning mer än tredubblades under 2008 till följd av Riksbankens åtgärder för att dämpa och motverka finanskrisens effekter, från omslutningen 2007 på 212 miljarder kronor till drygt 700 miljarder kronor 2008. Samtidigt har Riksbankens vinst nästan tredubblats jämfört med nivån 2007. Riksbankens verksamhet gav under 2008 en vinst före bokslutsdispositioner på nästan 11,2 miljarder kronor. Det är en ökning med hela 7,1 miljarder kronor jämfört med 2007. Vinstuppgången beror bland annat på stigande ränteintäkter på obligationer i valutareserven samt extra ränteintäkter till följd av den kraftigt ökade utlåningen till svenska banker i spåret av finanskrisen. En genomgång av olika centralbankers åtgärder som Riksbanken redovisade i sin penningpolitiska rapport i februari i år visar dessutom att Riksbankens balansräkning under hösten 2008 växte snabbare än balansräkningarna för till exempel Europeiska centralbanken - ECB - Bank of England och Förenta staternas centralbank Federal Reserve. I samband med utskottets betänkande senare i vår om utvärderingen av Riksbankens penningpolitik under de gångna tre åren kommer utskottet närmare att granska och beskriva Riksbankens åtgärder under den finansiella krisen. Värdet på utelöpande sedlar och mynt i samhället sjönk under 2008 med drygt 2 miljarder kronor. Enligt Riksbanken innebär minskningen ett trendbrott eftersom värdet på utelöpande sedlar och mynt stadigt ökat de senaste åren. Minskningen kan enligt Riksbanken bero på att kontantflödena i samhället blivit mer effektiva samt att allmänhetens användning av betalkort ökat. Det är möjligt att vi nu ser ett trendbrott, möjligen kan också finanskrisen och lågkonjunkturen ha spelat in, men detta får kommande utvärderingar visa. Utskottet välkomnar att Riksbanken i årsredovisningen för 2008 redovisar uppgifterna över det så kallade seignoraget, det vill säga Riksbankens avkastning på den utelöpande sedel- och myntstocken. Seignoraget är grundfundamentet i Riksbankens ekonomi, och för 2008 beräknas seignoraget till nästan 5 miljarder kronor, en ökning jämfört med 2007 då det beräknades till 4,4 miljarder kronor. Riksbankens avkastning på tillgångar under 2008 har varit större än 2007, vilket bland annat kan förklaras av den stora extra utlåningen till bankerna. Utskottet anser att det är viktigt att seignoraget redovisas offentligt för att allmänheten ska få en allsidig bild av Riksbankens verksamhet och resultat, och utskottet utgår nu ifrån att Riksbanken hädanefter löpande redovisar seignoraget i kommande årsredovisningar. Finansutskottet har i sin granskande roll stor nytta av diskussionerna med riksbanksfullmäktige bland annat om fullmäktiges arbete med att utveckla kontrollfunktionen. Det är ett enigt utskott som föreslår att riksbanksfullmäktige och direktionen beviljas ansvarsfrihet för sin verksamhet och sin förvaltning under 2008, att balans- och resultaträkning fastställs och att riksdagen godkänner fullmäktiges förslag till disposition av Riksbankens vinst 2008. Förslaget innebär att Riksbanken levererar in 5,9 miljarder kronor till statsbudgeten. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till finansutskottets förslag.

Herr talman! Jag tror att jag tappade räkningen på hur många gånger Lars Elinderson använde ordet "samarbete" i sitt inlägg, men det var väldigt många. Man skulle nästan kunna tro att EMU inte hette EMU, Ekonomiska monetära unionen, utan att det var någon form av samarbete och inte en union. Det är en union. Det handlar inte om att man samarbetar mellan olika centralbanker och valutor. Det handlar för de länder som går med i EMU:s tredje steg om att deras valutapolitik och deras penningpolitik upphör att existera som egen politik. Det är inte fråga om samarbete, Lars Elinderson. Jag tror också att det är väldigt oklokt för länder att vara med, framför allt nu, när krisen är här. Den svenska exportindustrin har haft väldigt stora fördelar av att vår valuta har kunnat anpassa sig nu i krisläget och kunnat sjunka. Det har gjort att vi har kunnat få bättre förutsättningar för våra svenska exportföretag att klara sig i det här mycket allvarliga krisläget. Då går Moderaterna och säger: Ja, vi borde egentligen ha varit med! Jag tror att om Volvo klarar sig har det lite att göra med att varje Volvobil som säljs nu till USA ger ungefär 15 000 kronor mer än vad den hade gjort om vi hade varit medlemmar i EMU, enligt beräkningar som Leif Pagrotsky har genomfört. Varför vill Moderaterna i sin blinda EU-entusiasm inte se att en valuta för hela EU är ett problem? Det är inte en lösning.

Herr talman! EMU-samarbetet är i grunden ett samarbete. EMU-samarbetet bygger på ett samarbete mellan den europeiska centralbanken och de nationella centralbanker som fortfarande finns. Man har en gemensam valuta, men man har inte en gemensam upplåning eller finansiering av den egna, nationella budgeten. EMU-samarbetet bygger på ett samarbete mellan den inre kärnan inom det så kallade euroområdet och dem som ännu inte anslutit sig, men också ett samarbete mellan de nationella centralbankerna och den europeiska centralbanken. Självklart innebär det problem och svårigheter att samordna en gemensam penningpolitik i ett stort valutaområde. I en situation då vi har lugn och ro på de internationella finansiella valutamarknaderna är det en fördel - jag håller med om det - att stå utanför. Men i den situation som vi upplevde under förra året och under 2007 och kommer att uppleva även i framtiden kommer vi flerfalt att få betala kostnaden för att stå utanför. Jag vill ställa en fråga till Max. Hur tror Max att de 16 nationella valutorna hade klarat av den här finansiella turbulensen, och hur hade man kunnat samordna en politik för att möta den finansiella krisen i Europa, om inte de övriga hade varit så kloka att de hade enats om att gå samman i ett gemensamt valutaområde? Hur hade de små valutorna sett ut? Jo, de hade drabbats på precis samma sätt som vi gör. När vi var ensidigt beroende av export, på 50- och 60-talen, kunde vi spela på valutakursförändringar och gynnas av detta. Men när till exempel en Volvobil har ett importinnehåll på över 60 procent gynnas vi inte längre av att sälja bilar utomlands. 40 procent av vinsten får vi; resten får vi betala i form av dyrare kostnader för att importera delar till produktionen.

Herr talman! På frågan hur jag tror att Europas länder hade klarat sig om de inte hade varit med i EMU tror jag att svaret är ganska enkelt. De hade klarat sig bättre. Det är väldigt enkelt. Det faktum att vi importerar mycket av det som vi sedan exporterar i bearbetat skick innebär att vinsten som man gör av att vi har en fallande kronkurs nu i krisen blir mindre än vad den annars skulle ha blivit. Jag kan ju använda ett auktoritetsargument, även om det är lite billigt med sådana. Men om du inte litar på mig kan du väl lyssna på vad din egen moderata finansminister har sagt. Anders Borg har ändå gått ut och sagt att tack vare att vi inte är medlemmar i EMU just nu klarar vi krisen bättre. Om Lars Elinderson inte litar på honom i den frågan vet jag inte vad jag ska använda för argument. Jag har ytterligare en fråga: Ser Lars Elinderson inte problemet med att länder inte kan anpassa sin penningpolitik utifrån sin konjunktur? Även SNS har sett problemet med att vissa länder haft helt fel penningpolitik på grund av att de varit med i EMU:s tredje steg. Irland är ett av de länder som drabbats hårdast eftersom deras ränta varit för låg. Också Spanien har drabbats. SNS har dessutom sagt att fastighetsbubblan i Storbritannien hade varit värre om de hade varit med i EMU:s tredje steg. Upplever inte Lars Elinderson det som ett problem att man inte kan anpassa politiken efter förhållandena i landet?

Herr talman! Jag tycker att Max Andersson vid något tillfälle ska ta ett samtal med finansministern om dessa frågor. Jag tror att Max Andersson får hitta på något annat argument än att hänvisa till finansministern, för jag vet vilken uppfattning finansministern har i de här frågorna. Att det just nu inte är lämpligt eller ens möjligt att aktualisera frågan om att ansluta den svenska kronan till euron är en sak. I en finanskris gör man inte så. Dessutom finns det andra problem att lösa just nu. Jag tror dock att jag ligger närmare finansministern i uppfattning när det gäller frågan om den framtida anslutningen till euron. Samtidigt vill jag säga att jag blir minst sagt förvånad över påståendet att de små europeiska valutorna skulle ha klarat den finansiella krisen bättre. Jag har aldrig hört några påståenden i den riktningen vad gäller hanteringen av den finansiella krisen. Alla som sysslar med detta är helt på det klara med att det hade varit svårt för Europa att klara ett samordnande krispaket för att möta den finansiella krisen om man inte hade haft den inre kärnan av samarbete inom euroområdet. Jag är övertygad om att även vi som stått utanför har gynnats av det. På sikt kan vi naturligtvis fundera över om vi kan stå utanför och gynnas av det samarbete som vi själva inte vill bidra till. Det är en djupt ideologisk fråga. Den grundläggande principen är att om vi ska dra nytta av samarbetet inom euroområdet så ska vi också bidra till samarbetet. Det är min grundläggande syn i den frågan. Sedan kan jag hålla med om att det alltid finns problem med en sammanhållen penningpolitik. Vi har sådana problem nationellt i de små länderna också. De stora ekonomierna i Europa, som Tyskland och Frankrike, hade samma problem redan tidigare, men det kan man hantera med andra åtgärder.

Herr talman! Efter de tidigare talarna från Socialdemokraterna och Moderaterna finns det föga att tillägga när det gäller själva huvudfrågan, Riksbankens förvaltning 2008. Jag är glad att kunna tillstyrka den. Jag vill bara lägga till en enda sak utöver det som Socialdemokraterna framförde, nämligen att Riksbankens kapital ökat icke obetydligt under förra året vilket är en styrka för Riksbanken. Det är nu uppe i 70 miljarder kronor, alltså en betydande summa. Herr talman! Det som i första hand föranledde mig att gå upp i talarstolen gäller motionerna. I den första motionen, som vi inte behandlat här, föreslås att det ska införas en tjugokrona. Då vill jag erinra om att dåvarande Stockholms Spårvägar en gång framförde argumentet att man borde införa ett femtonöresmynt. Jag tror att det var klokt att inte införa det den gången, trots att det hade passat dem väldigt bra just då. Det är ett mått på att man kanske ska vara försiktig med att införa nya myntvalörer. Det andra jag vill ta upp är Max Anderssons inlägg. Den som har gjort en resa har ofta något att berätta, heter det. Man kan också översätta det till tyska. Jag har gjort tre resor den senaste tiden. En gick till Danmark, en till Haparanda-Torneå, och en till Irland. Det jag lade märke till i Danmark, som formellt inte har euro men i praktiken är anslutet till den, var att det blivit dyrt i Danmark. De följer eurokursen. Min och andra svenskars lön mätt i euro har minskat. Det har blivit väldigt dyrt. Sedan kom jag till Haparanda och noterade att det vid Ikeavaruhuset en sen söndagseftermiddag var en ström av bilar. Nästan alla var finskregistrerade. Man kan fråga sig vad det beror på. Det beror på att man i Finland upplever att Ikea i svenska priser har en ständig realisation på sina varor med 20-25 procent. Vår köpkraft har alltså minskat även på det området. Eftersom Max Andersson nämnde Irland måste jag säga att det finns andra orsaker där. Som svensk upplevde jag att det hade blivit ganska dyrt på Irland; jag var där för bara tio dagar sedan och undersökte olika saker. Jag tror, herr talman, att valutaspekulanternas vänförening, som har en god vän i Max Andersson, bör slå vakt om sina vänner. Svenska folket, som är i en situation där allas våra löner mätta i euro under det senaste året urholkats med 20-25 procent, kan hålla sig för skratt. Om vi ständigt och jämt ska hålla på att gynna valutaspekulanterna i Europa går jag hellre med och skapar arbetslöshet i den sektorn än i alla andra sektorer som nu plågas av att den svenska kronan har blivit så svag.

Herr talman! Det var roligt att bli anklagad för att vara medlem i valutaspekulanternas vänförening med tanke på att jag har motionerat om införande av Tobinskatt. Jag brukar rösta för det vid de tillfällen då den debatteras i kammaren. Jag måste säga att det är första gången jag har blivit anklagad för att vara vän av valutaspekulation, framför allt från ett parti som jag har för mig är motståndare till just Tobinskatt. Det må dock vara som det är med det. Den som har gjort en resa har ofta något att berätta, sade Gunnar Andrén. Det hade varit bra om Gunnar Andrén även hade dragit några slutsatser av de resor han gjort. På grund av att vår valuta fallit mer i förhållande till euron har det blivit bättre för vår exportindustri. Det har även blivit bättre för vår turistindustri. Det kommer folk från andra länder och handlar i Sverige, vilket minskar arbetslösheten. I alla fall i exempelvis Haparanda tror jag att det ger någon liten effekt som måste ses som positiv. Det är också en slutsats man kan dra. Den kris som vi nu är drabbade av är allvarlig, och den måste betalas på något sätt. Fördelen med att ha en egen valuta är att vi också kan ha en egen penningpolitik och stimulera ekonomin. Fördelen med att ha en egen valuta är att den kan falla för att kompensera för dollarfallet, vilket gör att vår exportindustri får bättre möjligheter att överleva. Att det sedan innebär att Gunnar Andrén får en något dyrare semester är någonting som vi helt enkelt får leva med.

Herr talman! Som alla hörde gjorde sig Max Andersson ytterligare en gång till stor vän av de stora valutaspekulationernas ekonomi. Han tycker att det är bra att svenska folket har blivit fattigare. I och för sig är det väl riktigt att några industrier har dragit nytta av det stora kronfallet. Det gäller hela skogsindustrin just nu, eftersom de i huvudsak har priserna i den valutan. Det döljer den kris som råder. Volvo och Saab, som har stor import i andra valutor, är inte lika glada kan jag tala om för Max Andersson. Framför allt är det på det sättet att svenska folket, som jag värnar om mer än Max Andersson gör, totalt sett på lönesidan har förlorat köpkraft gentemot stora delar av Europa. Det tycker jag är det verkligt allvarliga. Om Max Andersson nu är en så stor vän av valutaspekulationen må det vara honom fritt. Men jag tycker att vi ska bygga vårt välstånd på något annat än att den svenska valutan blir svagare och svagare.

Herr talman! Jag tror att Gunnar Andrén blandar ihop valutaspekulation med flytande växelkurs. Jag önskar att han tar och reder ut begreppen lite mer för sig själv, för det är två helt olika saker. Sammanfattningsvis kan jag väl bara säga att det är viktigt att vår exportindustri klarar sig, att vår industriproduktion klarar sig, att vår träindustri klarar sig, att krisen blir lindrigare tack vare att bördorna delas. Att ha en övervärderad valuta i det här ytterst allvarliga läget skulle skada den svenska ekonomin. Det förvånar mig att Folkpartiet inte inser detta.

Herr talman! Jag har inte kunnat undvika att notera det förhållande att medan Max Anderssons parti har varit starka EU-motståndare under en följd av år har man i denna fråga bytt åsikt, även om jag vet att Max Andersson inte har gjort det. Det välkomnar jag; det är en bra åsiktsförändring som ni har gjort. Sedan ska vi reda ut detta med valutakurser och växlingsförhållanden. Jag vet inte om Max Andersson har varit utanför denna byggnad under de senaste två tre åren. Men om han har varit det har han lagt märke till att det finns ett företag som heter Forex och som lever på valutaväxling; det har visserligen blivit bank nu också. Detta företag frodas kolossalt. Jag ska inte ställa någon fråga till Max Andersson, för han har ingen replikrätt, men jag kan tala om för Max Andersson att detta företag bygger och lever endast på en enda sak, nämligen att vi ska ha olika valutor. Jag tror för min del att svenska folket har fått betala väldigt mycket till ägarna av Forex, som har blivit rika på detta. Är det några som jag inte önskar så otroligt stor välgång när det gäller företagande är det växlingsbutiker. Något lägre sysselsättning i den formen av butiker och affärsverksamhet skulle jag välkomna. Däremot tycker jag att det skulle vara bra om vi hade högre sysselsättning inom basindustrin.