Riksdagens arbetsformer

Herr talman! Riksdagens arbetsformer bygger på respekt och förtroende för innebörden i uppdraget att vara folkvald. Den enskilde ledamotens förutsättningar för att bedriva uppdraget är av största vikt för hur vår demokrati och parlamentarism fungerar.

I en tid när internationella mätningar visar att demokratin på tillbakagång är det, som jag ser det, angeläget att frågor om just det vardagliga praktiska politiska arbetet kan lyftas fram för publik belysning och på så sätt förhoppningsvis bidra till att skapa engagemang för ökad delaktighet i det demokratiska arbetet.

I regeringsformen slås i första kapitlet första paragrafen fast att all offentlig makt i Sverige utgår från folket. Det framgår att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt och att detta förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Så långt regeringsformens formuleringar.

För att lagstiftningsprocesser, beredningar och den fria åsiktsbildningen ska fungera i praktiken är arbetsformerna avgörande. Var och en som folkvald har också en uppgift att ta på största allvar och sköta sina åtaganden på bästa möjliga sätt. Arbetsformerna ska i sin tur vara tydliga och kunna förstås och följas av var och en medborgare. De kan bygga på väl utarbetad praxis och erfarenhet men behöver också innehålla en formell grund att utgå ifrån.

Konstitutionsutskottet har att hantera frågor som berör riksdagens arbetsformer. Det betänkande utskottet lägger fram för kammaren i dag innehåller ett trettiotal motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2023/24 om dessa frågor. Knappt 20 av dem behandlas i så kallad förenklad form, då de har varit föremål för beredning även tidigare under mandatperioden.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag och därmed avslag på motionsyrkandena. Jag vill också passa på att redogöra för en del av ärendena och kommentera några av de överväganden som lett fram till besluten.

En kommittémotion från Vänsterpartiet innehåller en begäran om ett tillkännagivande om att i riksdagsordningen reglera antalet vice ordförande i utskotten. I detta sammanhang hänvisar vi till nuvarande bestämmelser om hur utskott tillsätts. Utskotten och EU-nämnden väljer, allt enligt 12 kap. 16 § riksdagsordningen, inom sig en ordförande och en eller flera vice ordförande. Valet sker med acklamation eller, om någon ledamot så begär, med slutna sedlar. Av en kommentar till riksdagsordningen framgår också att ordförandeposterna i praktiken fördelas genom överenskommelser mellan partigrupperna inför beslutet i utskotten och i EU-nämnden. Om ordföranden hämtas från ett regeringsparti utses vice ordförande från oppositionen och vice versa.

I tidigare behandlingar av liknande motioner som den som Vänsterpartiet nu tar upp har KU avstyrkt motionsyrkandena. Utskottet är inte heller denna gång berett att ställa sig bakom ett sådant yrkande utan avstyrker motionsförslaget.

Herr talman! En annan motion, från Markus Selin, Socialdemokraterna, begär ett tillkännagivande om att utreda inrättandet av ett utskott i riksdagen för hantering av data och digitalisering. Ser vi till regeringsformen föreskrivs där att riksdagen inom sig utser ett konstitutionsutskott och ett finansutskott. Enligt 7 kap. 2 § riksdagsordningen finns också ett skatteutskott upptaget som ett obligatorium. I tilläggsbestämmelser finns också en uppräkning av de 15 utskott som väljs för varje mandatperiod.

Om motionsförslaget kan tilläggas att frågor om data och digitalisering i högsta grad är aktuella ärenden. I likhet med många andra ämnesområden är det dock frågor som inte kan begränsas inom ett visst sakområde utan berör snart sagt alla samhällsområden, där kompetens och kunskap kan vara värda att beakta. Utifrån säkerhetsaspekter är försvarsutskottets kompetens i sammanhanget högst relevant, och i frågor om personlig integritet kontra offentlighet går det inte att komma runt KU:s grundlagsaspekter. Utskottet vidhåller därför sin tidigare bedömning att det inte finns skäl att ta något initiativ till förändringar i utskottsorganisationen.

I en motion inlämnad av Malin Björk, Centerpartiet, begärs en översyn av möjligheterna för förtroendevalda att kombinera uppdraget med arbete och familjeliv, med fokus inte minst på, vad jag förstår, utökade möjligheter för digital medverkan på möten i riksdagen.

I detta ärende kan sägas att en rad reformer genom åren har tagit fasta på just att främja kombinationen av föräldraskap och riksdagsuppdraget. Inte minst kan nämnas den avgiftsfria barnverksamhet som en ledamot har tillgång till för sitt eller sina barn till och med tolv års ålder. Det finns också möjlighet till föräldraledighet.

När det gäller medverkan på distans kan framhållas att regeringsformen stadfäster att riksdagens sammanträden ska hållas i Stockholm. Här finns ändamålsenliga lokaler, och förutsättningarna är desamma för var och en. Den säkerhetsmässiga aspekten, såväl digitalt som fysiskt, är också viktig att betona.

Riksdagens arbete under coronapandemin, där flera utskott hade distanssammanträden, har varit föremål för uppföljning av den parlamentariskt sammansatta kommittén, som lämnade sitt betänkande i november 2021. Där redovisas ett antal för- och nackdelar med distansdeltagande. Konstitutionsutskottet underströk då betydelsen av fysiska möten för konstruktiva och tillitsfulla överläggningar och samtal ledamöter emellan och erinrade samtidigt om att möjligheten till distansdeltagande endast är aktuell i extraordinära situationer, typ den som rådde under coronapandemin.

I sammanhanget kan också nämnas att riksdagsstyrelsen i oktober 2023 beslutade att sammankalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag att göra en översyn av stödet till den parlamentariska beslutsprocessen och ledamotskapet i riksdagen samt övriga frågor inom riksdagsarbetet och ledamöternas villkor. Kommitténs arbete pågår och kommer att slutredovisas senast den 31 mars 2025. Det arbetet bör inte föregripas, varför motionsyrkandena avstyrks.

Herr talman! Betänkandet innehåller också motioner om frågor om flaggor i plenisalen, programmet vid riksmötets öppnande, möjlighet till halva portioner i matsalen för att minska matsvinnet, programutformning i samband med riksmötets öppnande samt ett förslag om ett tillkännagivande, från Matheus Enholm, Sverigedemokraterna, om att ta fram speciella styrdokument för riksdagens interna och externa språkbruk. Motionären tror sig på detta sätt kunna bevara det svenska språkets särdrag och språktradition.

Utifrån detta vill jag hänvisa till gällande språklag. Svenska är enligt språklagen huvudspråk i Sverige. Enligt lagen är svenska samhällets gemensamma språk, som alla bosatta i Sverige ska ha tillgång till. Svenska ska kunna användas inom alla samhällsområden, och det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas. Svenska ska vara det språk som används i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ inom offentlig verksamhet.

Riksdagen har å sin sida egna skrivråd i både allmänna och riksdagsspecifika språkfrågor. Riksdagens skrivråd bygger främst på Myndigheternas skrivregler, Svenska Akademiens ordlista och rekommendationer från riksdagens språkvårdare. De råd och rekommendationer som ges är grundade på vetenskap och erfarenhet och avsedda att bidra till enhetlighet och ökad begriplighet.

Att språket förändras över tid är däremot ett faktum. Det räcker med att läsa litteratur från nutid och dåtid - även riksdagsprotokoll och annat - för att få en insikt om språkets föränderlighet. Utländska influenser är också en del av språkets utveckling.

I riksdagsmiljön råder det ingen tvekan om svenska språkets ställning. Däremot kan man som kund eller gäst i olika butiker eller restauranger i landet emellanåt fundera över engelskans utbredning. Språk- och skrivråd kanske också vore en sak för det privata näringslivet att fundera över.

I detta fall kan måhända de råd och rekommendationer som redan gäller för riksdagens arbete och våra myndigheter tjäna som inspiration. Därför menar jag att motionen ska avslås.

Herr talman! Vi debatterar i dag konstitutionsutskottets betänkande nummer 14, Riksdagens arbetsformer. Jag yrkar bifall till reservation nummer 3 om det svenska språket i riksdagen.

Konstitutionsutskottet har i betänkandet konstaterat att det är av stor vikt att det svenska språket vårdas, används och utvecklas som ett litterärt språk, vardagligt språk och myndighetsspråk. I praktiken är det regelverk vi har att utgå från på området inte tillräckligt för att säkerställa en sådan målsättning.

Språkanvändningen i offentlig verksamhet regleras i språklagen. I 10 § står följande: Språket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet är svenska. I 12 § står det att myndigheter har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas.

Därefter tar vägledningen slut.

I praktiken bygger språket i riksdagen mycket på innehållet i Svenska Akademiens ordlista, som vi precis hörde en ledamot säga, som uppdateras och utvecklas kontinuerligt. Ett bekymmer med den nuvarande lösningen är att allt fler låneord, framför allt från engelskan, letar sig in i Svenska Akademiens ordlista. Ofta saknas det en svensk motsvarighet. Jag menar att utan ett regelverk med riktlinjer som värnar om det svenska språket finns det en överhängande risk för att vårt språk på sikt kommer att ersättas av låneord.

Herr talman! För att bevara och säkerställa vårt språkliga arv är det därför av stor vikt att språkets ställning stärks i samhället och framför allt i riksdagen. Vår målsättning måste vara att använda och bevara ett rikt svenskt språk och att överföra det till kommande generationer. Som institution har riksdagen en unik möjlighet att ta till vara och påverka denna viktiga fråga. Riksdagsstyrelsen kan och bör utforma styrdokument för all intern och extern kommunikation samt se över hur det svenska språkets särart kan bevaras. Språklagen är i den bemärkelsen inte tillräcklig. Det behövs ett styrdokument som kompletterar befintligt regelverk. När det gäller att framställa ett sådant underlag kan riksdagen med fördel hämta inspiration från den isländska språkmodellen.

Herr talman! Sett utifrån ett ändamålsorienterat intresse måste den ändringen anses vara skälig och påkallad i syfte att bevara något så värdefullt för vårt kulturella och nationella arv som det svenska språket faktiskt är.

Om vi slutar att betrakta vårt eget språk som en del av vårt kulturella arv, vår identitet och vårt ursprung är det givet att språket i dess nuvarande form inte kommer att kvarstå. Med ett rikt språk kan vi i stället ge kommande generationer bättre förutsättningar och undvika att låneord ersätter de svenska.

Herr talman! Precis som tidigare debattörer har anfört pratar vi om det betänkande som heter Riksdagens arbetsformer.

Herr talman! Vad gör vi egentligen här? Hur gör vi för att riksdagen ska fungera på bästa sätt, och hur bör arbetet se ut i framtiden? Vilka förutsättningar har vi? Vilka förutsättningar ska gälla för riksdagsledamöter och andra som arbetar i detta parlament?

Svaret, kanske i alla fall delvis, finns i detta betänkande. Det berör allt från förtroendevaldas arbetsvillkor till hur vi ska sitta och vilka flaggor som ska hänga i denna kammare. Ibland handlar det även om var talmannen ska bo någonstans. Det är minst sagt högt och lågt som berörs i detta betänkande. Ibland kan man förundras över den idérikedom som finns hos ledamöterna kring deras egen vardag.

Man kan se att arbetet verkligen har förändrats under de senaste decennierna - från två kammare till en och från flytande voteringstillfällen till bestämda tider. Det har också gjorts flera andra anpassningar, som tidigare talare har varit inne på, för att möjliggöra för fler medborgare i Sverige att kandidera och få förtroendet att vara riksdagsledamot, exempelvis genom barnpassning.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1, som handlar om att riksdagens utskott inte ska kunna välja ett obegränsat antal vice ordförande i ett utskott. Förra mandatperioden valde många utskott att utse mer än en vice ordförande. Eftersom detta är ett uppdrag som också ger rätt till ett extraarvode blev det en oväntad och onödig kostnadsökning för riksdagen på ungefär 1 ½ miljon per år. Även om detta inte har skett på samma sätt denna mandatperiod anser vi att det är en olycklig lucka som bör täppas till. Tyvärr verkar det bara vara vi i Vänsterpartiet som ser detta problem och som vill stoppa denna risk för slöseri med skattemedel.

Herr talman! Ett annat förslag som vi i Vänsterpartiet driver är förslaget om sänkta arvoden, eftersom vi anser att det är viktigt att vi som ledamöter inte lever i en helt annan ekonomisk verklighet än den verklighet som de vi representerar lever i. Men detta är ett av de yrkanden som i år bereds förenklat. Precis som tidigare talare har varit inne på har vi en sådan ordning i våra arbetsformer. Men jag vill ändå säga detta. Det är något som Vänsterpartiet motionerar om varje år. Det är också därför det är föremål för förenklad behandling.

De senaste 20 åren har riksdagsledamöternas arvoden stigit kraftigt. Det är nu 75 500 kronor per månad. Dessutom har flera andra skatteförändringar genomförts de senaste åren som gynnat höginkomsttagare, såsom oss riksdagsledamöter. Även det har gett flera tusenlappar extra per månad.

Herr talman! Vi anser också att regelverket som rör ersättningar för övernattningsbostäder bör stramas upp.

Jag vill säga något om det arbete som faktiskt pågår just nu. Förra året beslutade riksdagsstyrelsen att tillsätta en utredning, där samtliga partier ingår, som har i uppgift att göra en översyn av stödet till den parlamentariska beslutsprocessen och ledamotskapet i riksdagen samt vissa andra frågor kring riksdagsledamöternas villkor. Jag har förmånen att få representera mitt parti i utredningen. Det ska bli spännande att se vad vi kommer fram till samt hur det kommer att tas emot av övriga ledamöter, förvaltningen och allmänheten. Jag kan dock konstatera att vi hittills har arbetat på bra och haft flera bra diskussioner och att vi alla är måna om att det ska finnas fortsatt goda förutsättningar att verka som riksdagsledamot under den tid - för de allra flesta är det en kort tid - som man har förmånen att vara det.

Under de senaste decennierna eller de senaste åren har vi sett en allt snabbare utveckling av vårt samhälle. Vi ser en digitalisering. Vi ser AI. Vi ser också att vi kan dra många lärdomar av hur vi tvingades förändra vårt arbete på grund av en pandemi. Riksdagen behöver givetvis anpassa sig till den verklighet som är runt omkring. Det är givetvis också viktigt att vi på olika sätt är än mer tillgängliga och anpassar denna verksamhet så att så många som möjligt har möjlighet att kandidera och bli valda till riksdagsledamöter.

Till sist, herr talman! Vad vi gör här i kammaren dokumenteras på väldigt många olika sätt, tack vare digitaliseringen. Vi har utmärkta stenografer, som ofta ser till att det vi säger i denna kammare blir rikare. Det blir ett rikare språk och begripligare för många utanför kammaren. Era insatser är givetvis väldigt uppskattade, som ni märker, speciellt när man, som jag, börjar babbla på lite grann.

Jag delar inte riktigt Sverigedemokraternas stora oro, men en sak vill jag ändå säga om språket. Jag var här i kammaren vid ett tillfälle förra mandatperioden när det var frågestund. En ledamot ställde en fråga på dialekten älvdalska. Det var faktiskt väldigt tydliggörande för mig. Jag förstod inte ett enda ord, och ledamoten blev också tillsagd att tala svenska - vilket han ju faktiskt gjorde.

Detta är en fråga som inte berörs i detta betänkande, men att älvdalskan ska vara ett språk är en fråga som Vänsterpartiet driver.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 april.)