Riksrevisionens rapport om den regionala utvecklingspolitiken

Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Herr ålderspresident! Riksrevisionen konstaterar att den förra regeringens organisering, styrning och uppföljning av den regionala utvecklingspolitiken har gett svaga förutsättningar för ett effektivt, samlat statligt agerande för att nå politikens mål.

Herr ålderspresident! För oss moderater är det en självklarhet att människor ska kunna bo och verka i hela Sverige. Människor och företag ska ges möjlighet att växa och utvecklas oavsett om man väljer att bosätta sig i staden eller på landsbygden. För att det ska fungera behöver det bland annat vara enkelt att starta företag. Transporter måste vara effektiva, och det kommunala självstyret behöver vara starkt.

Vi moderater ser potentialen och utvecklingsmöjligheten för den svenska landsbygden. Här gror goda idéer och företagsamhet. Men för att nå potentialen krävs ett målmedvetet arbete med att undanröja hinder och förtydliga möjligheterna på landsbygden. Genom att göra det enklare att starta och driva företag även på landsbygden kan vi skapa fler möjligheter för människor att leva, växa och verka i hela Sverige.

Herr ålderspresident! Naturligtvis måste en mängd olika saker förändras. Vi behöver öppna för nya och fantastiska möjligheter där Sveriges olika delar och regioner kan dra nytta av sina egna styrkor, rikedomar och tillgångar utan att först drivas in av beslutsfattare i Stockholm för att sedan eventuellt komma tillbaka i delar i form av bidrag och stöd.

En typ av företag som ofta finns på landsbygden men som länge har motarbetats är mikrobryggerier, musterier, vinodlingar och destillerier. Allt fler sådana företag etableras i Sverige, och det är entydigt positivt. Men ett stort problem för dessa företag är att de inte får sälja sina producerade varor på plats eftersom gårdsförsäljning inte är tillåten i Sverige ännu. Sverige är för övrigt det enda land i EU där detta inte är tillåtet. Ett regelverk som möjliggör gårdsförsäljning av alkohol ska ses över för företagarnas men också för landsbygdens skull.

En annan näring med enorm potential för Sverige i allmänhet och givetvis för landsbygden och regionerna i synnerhet, framför allt Norrland, är gruvnäringen. Vad norra Sverige har som en stor del av resten av Sverige inte har är många av de svenska gruvorna. Gruvnäringen förser såväl Sverige som andra länder med metaller och mineral, i synnerhet de mineral som behövs för att klara klimatutmaningen.

Dysprosium är ett sådant exempel. Det finns också i närheten av Gränna i Jönköpings län, där jag bor. Det är en jordartsmetall med extremt hög grad av magnetism som behövs bland annat för vindkraftverk. För dem som tycker att Sveriges energiutmaning bäst hanteras med vindkraft borde det vara en självklarhet att dysprosium även bryts i Sverige. Låt mig dock markera att jag inte tror att Sveriges energiutmaning kommer att kunna lösas med enkom vindkraft.

Herr ålderspresident! Om man tror på miljöteknik och vill att Sverige ska behålla sin ledande ställning är det viktigt att vi får en mer tillåtande gruv- och minerallagstiftning. Framför allt innebär gruvnäringen också att man tillför stark regional tillväxt och även arbetstillfällen utanför storstäderna - något man ibland kan tycka saknas i den svenska debatten, i synnerhet när det handlar om gruv- och mineralnäringen.

Vi kan också konstatera att den förra regeringen inte prioriterade gruvnäringen. Från att ha tillhört topp tio bland attraktiva gruvländer, enligt Fraser Institutes rankning, som är den gängse rankningen vad gäller gruvnäring i världen, har Sverige tappat ett tjugotal platser de senaste åren och nu rasat ned till strax under plats 40. Det duger inte, herr ålderspresident, om man säger och menar att man ska vara ett ledande land när det gäller klimatutmaningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Gruvnäringen och mineralbrytningen är givetvis inte bara viktiga för att klara klimatutmaningen utan också för Sveriges trygghet, beredskap och självförsörjning. Vi blir då inte beroende av mineral från länder utan demokrati, som despoten Putins Ryssland, eller från länder med vidriga arbets- och miljöförhållanden.

Att bli ett ledande land i fråga om klimatutmaningen, tillväxten och välståndet handlar också om de orimligt långa och oförutsägbara tillståndsprocesserna, som leder till att investeringar ofta uteblir i sin helhet och arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt går förlorade. Det är en utveckling som Sverige inte behöver eller har råd med, särskilt inte när gruvbrytning har en så pass viktig roll i klimatomställningen.

Därför måste tillståndsprocesserna kortas och bli betydligt mer förutsägbara. Ett sätt att åstadkomma detta är att begränsa antalet myndigheter som för statens talan i tillståndsärenden.

Vi behöver också bli av med ofoget att olika statliga myndigheter överklagar vad andra statliga myndigheter har beslutat. Det är inte acceptabelt. Staten måste framför allt reda upp i sin egen oreda.

I en utredning som presenterades i höstas föreslogs att gruvverksamheter ska föra över medel till kommuner så att de kan använda dessa för att bygga den infrastruktur som behövs i samband med gruvverksamheten och till andra satsningar. Det är bara rätt och rimligt att intäkter från gruvverksamhet delvis kommer lokalsamhället till del. Framför allt är detta till nytta för lokalsamhället, för på så sätt ökar man den lokala acceptansen för gruvverksamheten. Sverige blir också mindre sårbart.

Herr ålderspresident! Lokal acceptans är viktigt även i en annan fråga som står högt på agendan just nu: elproduktionen. Särskilt relevant är detta när det gäller vindkraften. Därför har regeringen gett utredningen Stärkta incitament för utbyggd vindkraft i tilläggsuppdrag att tydligt föreslå hur verksamhetsutövarna ska ersätta kommuner som påverkas av vindkraftsutbyggnad. På så sätt kompenseras kommuner för att lokalbefolkning och miljö påtagligt påverkas av sådan utbyggnad. Vi säger också att det är viktigt att ta större hänsyn till både lokala intressen och lokal miljö när det gäller den vindkraftsutbyggnad som pågår i stor omfattning över hela Sverige.

Herr ålderspresident! Sveriges regioner, kommuner, städer och tätorter har alla olika förutsättningar och står inför olika typer av utmaningar. I storstäderna tar sig problemen inte alltid samma uttryck som de gör för oss som bor i mindre samhällen på landsbygden. Möjligheterna på landsbygden, utanför storstadsregionerna, är inte desamma som mitt i städernas myller.

Jag är säker på att den moderatledda regeringen tillsammans med våra samarbetspartner kommer att lägga om kursen här. Sverige är helt enkelt ett stort land. Vi ska ta vara på det och säkerställa att människor kan leva, bo och arbeta i hela Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Herr ålderspresident! Jag tackar Mats Green för anförandet.

Mats Green pratar om gruvor och säger att vi har ett stort behov av mineral och metaller. Miljöpartiet ser att det finns en stor potential i att tillvarata de mineral och metaller som redan har grävts upp. För att få till stånd detta arbete behövs politiska åtgärder så att det blir mer lönsamt att utvinna och tillvarata dessa mineral och metaller.

Vad avser Moderaterna och regeringen att göra för att förbättra förutsättningarna för utvinning och återvinning från redan uppgrävda material?

Så till tillståndsprocesserna. Det finns mycket goda förutsättningar att i Sverige få till smidiga och rättssäkra processer med bibehållet gott arbete för miljön och där lokalbefolkningens rättigheter försvaras. Det är därför beklagligt att varken Klimaträttsutredningens eller Miljöprövningsutredningens förslag finns med i regeringens propositionslista för våren och att fokus i stället ligger på helt andra åtgärder än dem som snabbt och enkelt skulle kunna göra dessa processer smidigare.

I sitt anförande nämnde Mats Green också behoven av incitament för en snabbare vindkraftsutbyggnad med koppling till både tillståndsprocesser och lokalbefolkning. När Miljöpartiet satt i regering tillsatte vi en incitamentsutredning, men regeringen har nu valt att begränsa denna utredning så att den endast får lägga fram förslag som vindkraftsbolagen själva ska bekosta. Det kommer att minska förutsättningarna för incitament hos lokalbefolkningen och dessutom fördyra vindkraftsutbyggnaden.

Varför gör regeringen detta?

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten Elin Söderberg, för frågorna när det gäller gruv- och minerallagstiftningen! Jag tycker att det är intressant att man nu säger att Miljöpartiet vill förbättra och utöka möjligheten att utvinna och återvinna mineral, eftersom Miljöpartiet har varit den enskilt största motståndaren till detta. Under den tid som Miljöpartiet ingick i regeringen rasade Sverige i den internationella gruvrankningen. Sent ska syndaren vakna, men det är bra att syndaren nu verkar ha vaknat.

Vad behöver man då göra för att öka incitamenten och möjligheterna att bryta mineral i Sverige? Det finns naturligtvis en mängd olika åtgärder som måste vidtas. Det gäller dels att göra det mer lönsamt för lokalsamhället. Det gäller också att börja hantera den otympliga och helt missriktade tolkning av miljöbalken som vi har fått här i Sverige, där man inte tar någon hänsyn till vårt och klimatomställningens behov av framför allt sällsynta jordartsmetaller. Jag kan inte här och nu räkna upp alla de åtgärder som kommer att bli nödvändiga, men arbetet har redan börjat. Jag tror att det är viktigt att arbetet både inleds och slutar med att man ser över och förändrar miljöbalken. Jag misstänker dock att vi inte kommer att vara överens med Miljöpartiet här.

När det gäller vindkraft och utökade incitament för detta är problemet att vi har haft extremt stora incitament för företag - stora bolag, ofta utlandsägda - att starta och driva vindkraft i Sverige. Problemet är alltså inte att vi har för dåliga incitament utan snarare tvärtom. Detta ska ses mot bakgrund av att vindkraften inte kommer att kunna lösa Sveriges energiutmaning. Vi behöver ha en rättvisa mellan kraftslagen; så är det. Detta innebär vissa konsekvenser för vindkraften men också vissa konsekvenser för kärnkraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Herr ålderspresident! Mats Green förtydligar egentligen i sitt svar de stora skillnaderna mellan Miljöpartiets industripolitik och Moderaternas industripolitik. För oss gröna ska den gröna omställningen vara just grön. Vi ska säkerställa att vi har ett gott miljöskydd i omställningen och att den inte skadar våra vatten och vår lokalmiljö, som kan drabba vår hälsa. Omställningen ska vara både miljömässigt och socialt hållbar. Detta är oerhört viktigt.

Miljöpartiet har arbetat aktivt för att skapa förutsättningar för att den gröna industriomställningen ska kunna komma igång. Nu ser vi den ta fart. Vi vill se ett fortsatt ledarskap för att ta denna omställning ända i hamn. Då måste den under hela resan vara just miljömässigt och socialt hållbar. Moderaterna företräder i stället en 1900-talsindustripolitik som i stället kan försvåra problem som vi har dragits med under många år.

Vi ser att vi behöver en industripolitik för framtiden. När vi ska förkorta tillståndsprocesserna ska vi också göra det på ett bra sätt. Det näringen efterfrågar är parallella processer, att myndigheterna kan jobba mer rådgivande och att vi genom dialog och samverkan och samplanering kan åstadkomma stora förkortningar i tillståndsprocesserna. I stället uppehåller sig Mats Green vid miljöbalken. Regeringen kommer därmed att göra åtgärder som inte löser behovet av kortare tillståndsprocesser och som i stället skapar ytterligare problem.

Jag vill se att den gröna industriomställningen blir just grön. Jag vill se att den blir miljömässigt och socialt hållbar och att vi minskar utsläppen tillräckligt snabbt så att vi klarar Parisavtalet.

Herr ålderspresident! Framför allt vill industrin se kortare och mer förutsägbara tillståndsprocesser. Detta är något som Miljöpartiet väldigt effektivt har motarbetat under åtta år i regeringsställning, men nu ska allt göras på några månader.

Jag håller med ledamoten i en sak: Det är en milsvid skillnad mellan Moderaternas industripolitik, där vi tror på industrin, och Miljöpartiets industripolitik, där man vill straffa den ur landet.

När det gäller industrins omställning är det A och O att ha ett energisystem som är hållbart och som producerar el - en ren, billig och stabil elproduktion, och inte den verklighet som vi hade att hantera när Miljöpartiet satt i regeringen. Det oljeeldade Karlshamnsverket eldade lika mycket olja under två år som man tidigare gjort under de senaste tjugo åren sammanlagt. Det är alltså en del av effekterna efter åtta år med rödgrön energipolitik.

Jag hade välkomnat om ni hade anslutit er till den linje som vi nu har, nämligen att vi ska ha en fossilfri energipolitik som också ser till att vi kan återta den plats som alltid har varit och måste bli Sveriges, det vill säga ett land där det finns god tillgång till ren, billig och stabil elproduktion. Då är kärnkraften och den planerbara elproduktionen A och O. Men vi såg effekterna av den tidigare regeringens energipolitik. Det var därför man var tvungen att elda Karlshamnsverket med tjugo gånger så mycket olja på två år som under de tidigare tjugo åren tillsammans. Det säger allting, herr ålderspresident, och det är därför vi redan nu har behövt börja arbetet med en helt ny kurs för Sverige, i synnerhet vad gäller el- och energipolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Herr ålderspresident! Det är nästan lite befriande att höra Mats Green prata sig varm för vindkraften. Det är nästan helt fantastiskt. Sedan kom det en släng med kärnkraft på slutet. Jag väntade på det. Han nämnde det knappt i sitt anförande. Det skulle också vara intressant att höra vad Moderaterna och regeringen tänker göra för att minska antalet myndigheter som berörs av tillståndsprocesserna. Det var ett nytt förslag.

Men det var inte det jag tänkte fråga Mats Green om egentligen, herr ålderspresident. Min fråga gäller i stället företagen, som är grundbulten i den regionala utvecklingen på landsbygden, och överallt för att vi ska utvecklas. I dag plågas både företag och privatpersoner av väldigt höga elpriser, som vi har varit inne på. Vi privatpersoner vet nu att vi kommer att få våra pengar i slutet av februari och början av mars, men företagarna har fortfarande inte fått något besked om när deras elstöd kommer att betalas ut. I en interpellationsdebatt för någon vecka sedan svarade energiministern att man skulle göra en statsstödsanmälan inom kort till EU, för det behöver man göra innan man kan betala ut stöden. Då är frågan: Har man lämnat in den här statsstödsanmälan, och när kommer företagen att få sitt elstöd?

Herr ålderspresident! Jag ber om ursäkt om jag var otydlig. Jag står inte riktigt här och pratar mig varm för vindkraft, men jag kan leva med att det tolkades så. Jag är inte emot vindkraft, men ambitionen var kanske inte riktigt att prata mig varm för den. Jag lovar och svär att jag ska vara betydligt tydligare och inte så subtil i framtiden när det gäller just vindkraften.

När det gäller elprisstödet till företag, som Monica Haider frågade om, hade jag önskat att jag hade kunnat svara på frågan om när stöden kan betalas ut. Det kan jag tyvärr inte göra, men arbetet med detta pågår natt och dag i Regeringskansliet och på de berörda myndigheterna. Jag kommer tyvärr heller inte att kunna uttala mig om när man kan förvänta sig EU-kommissionens prövning av ansökningarna, exempelvis vad gäller det förstärkta elprisstödet för energiintensiva företag på 2,4 miljarder utöver det ordinarie elprisstödet till företag. Jag kan tyvärr inte ange ett specifikt datum för det här och nu, mer än att det naturligtvis kommer att behöva ske så snabbt som möjligt. Jag delar den frustration som många företagare har, och som Monica Haider givetvis också har, över att det inte har kommit ut ännu, men jag kommer inte att kunna ge ett exakt datum.

Man måste också ha viss respekt för Svenska kraftnäts svårigheter att hitta ett system och en princip för elprisstödet som gör att det går snabbt samtidigt som det behöver vara rättssäkert. Man ska som företagare kunna veta vad det är för stöd man har rätt till och kunna få det överprövat om man anser att man har fått fel stöd. Men jag delar alltså fullständigt frustrationen när det gäller att stödet måste ut så snabbt som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Herr ålderspresident! Jag måste erkänna att jag inte heller trodde att det var sant. Jag trodde faktiskt att jag hörde fel, vilket jag tydligen gjorde. Men jag kunde inte låta bli att påpeka det, för det var positivt att du pratade om vindkraft som något positivt, Mats Green, till och med havsvindkraft och inte bara landvindkraft.

När det gäller företagsstödet var ledamoten tydlig med man inte kan säga när eller om det blir godkänt, men i valrörelsen höll man en hög profil och utlovade elprisstöd, ganska snabbt dessutom. Man borde ha förstått redan då att det är komplicerat att betala ut stöd till företag och privatpersoner.

Jag har egentligen inga fler frågor. Det var intressant att höra dig prata om vindkraft, och jag ser fram emot nästa debatt.

Herr ålderspresident! Det känns lite tråkigt att återigen behöva korrigera Monica Haiders alltför positiva syn på mina uttalanden, men vad jag vet nämnde jag inte den havsbaserade vindkraften. Men jag tar gladeligen en diskussion om den också.

Jag har absolut inget emot vindkraft. Däremot finns det kanske vissa förbehåll i inställningen som jag uppenbarligen behöver bli tydligare med inför framtiden.

När det gäller elprisstödet till företag har ingen någonsin sagt att det inte är en komplicerad fråga. Vi har varit tydliga med att vi tänkte presentera ett elprisstöd och ett högkostnadsskydd före den 1 november, och det gjordes också. Sedan är jag, återigen, den förste att beklaga att det har tagit så pass lång tid.

Till vissa delar handlar det om att den tidigare regeringens tidsutdräkt till Svenska kraftnät var alltför generös. Vi var tvungna att kapa en stor del av tiden för att få fram ett förslag snabbare. Det hade inte gått snabbare med någon annan, men med detta sagt är jag den förste att beklaga att det har tagit alltför lång tid att få ut stödet till våra företag. Återigen: Det är helt avgörande att detta stöd kommer ut så snabbt som möjligt i alla delar, fullt ut.

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande NU8 Riksrevisionens rapport om den regionala utvecklingspolitiken.

Vi i Socialdemokraterna står bakom alla våra reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 1 i betänkandet.

Vi menar att regionalpolitisk hänsyn alltid ska tas vid lokalisering och omorganisation av statliga myndigheter, något som inte alltid är tydligt i regleringsbrev och direktiv. Som rapporten beskriver är det regionalpolitiska utvecklingsansvaret heller inte tydligt avgränsat, vilket försvårar samarbetet mellan regioner och myndigheter. Därför bör det regionalpolitiska ansvaret ses över.

Vi vill påminna om vårt förslag om 4,8 miljarder till kompensation för höga drivmedelskostnader, som tyvärr avvisades här i riksdagen.

Herr ålderspresident! Den regionala utvecklingspolitiken är viktig för att hela Sverige ska hålla ihop och för att vi ska ha likvärdiga förutsättningar att leva, bo och verka i hela Sverige. För att detta ska bli verklighet måste vi ha en välfärd som fungerar, oavsett var i vårt avlånga land man bor, och en likvärdig skola, vård och omsorg - helt enkelt ett starkt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Just nu pågår kriget i Ukraina. Vi ser deras lidande, och konsekvenserna av kriget är fruktansvärda. Rysslands invasionskrig har fått stora konsekvenser i Europa, med skyhöga gaspriser och väldigt höga priser på drivmedel men också ökad inflation. Detta har givetvis fått konsekvenser för elpriserna i hela Europa och i Sverige. Detta drabbar den regionala utvecklingen.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att utreda den regionala utvecklingspolitiken. Vi vet alla att den regionala utvecklingspolitiken är svår att avgränsa. Regional utveckling är allt och inget. Riksrevisionen påpekar också att man i regleringsbrev och andra uppdrag behöver säkerställa tydliga syften, krav och förväntningar på de statliga myndigheternas samverkan med varandra och med regionerna.

Jag var med på Länsstyrelsen Kronobergs insynsråd i måndags, och där diskuterade vi hur olika det fungerar i olika län, vilket inte är bra. I årets regleringsbrev är uppdraget bland annat en god förvaltningssed och att man ska balansera olika samhällsintressen utifrån ett statligt helhetsperspektiv och arbeta sektorsövergripande. Men då måste de samverkande myndigheterna också ha detta uppdrag.

Rapporten säger även att den regionala utvecklingspolitiken har utvecklats och att man kan se förbättringar i de genomförande aktörernas samverkan och samordning. Detta är bra, men det finns givetvis mer att göra.

Herr ålderspresident! Regeringen instämmer till viss del i Riksrevisionens iakttagelse men noterar att lagen om regionalt utvecklingsansvar och förordningen om regionalt tillväxtarbete reglerar statliga myndigheters medverkan i det regionala tillväxtarbetet. Regeringen har också i den nationella strategin för hållbar regional utveckling i hela landet anfört att samordning mellan de statliga myndigheterna och en väl fungerande samverkan mellan regionerna och kommunerna är avgörande för att nå målet för den regionala utvecklingspolitiken.

Den förra regeringen vidtog åtgärder för en tydligare styrning inom landsbygdsutveckling och kompetensförsörjning som är viktiga för den regionala utvecklingen.

Vad det gäller påpekandet om kortsiktighet i uppdrag eller erbjudande är det problematiskt. Detta kan vi se i årets budget, där regeringen exempelvis tar bort två tredjedelar av anslagen till naturvård, vilket innebär att man inte kommer att kunna sköta naturreservat eller fortsätta att bekämpa invasiva arter. Dessa uppdrag sköts av privata entreprenörer som nu kommer att förlora uppdrag och inkomst, och de entreprenörerna finns på landsbygden.

Riksrevisionen påpekar också att effektutvärderingar är sällsynta. Den förra regeringen har utvärderat effekterna av till exempel de företagsstödjande insatserna inom programmen för Europeiska regionala utvecklingsfonden, och Tillväxtanalys har även utvärderat transportbidraget. Utvärderingen var klar den 31 januari.

Herr ålderspresident! Betänkandet behandlar också ett antal motioner från den allmänna motionstiden. Det är allt från stöd till lanthandlare och omlokalisering av myndigheter till kompensation till kommuner och närboende till vindkraft. Jag hoppas att den nya regeringen fortsätter på den inslagna vägen vad gäller omlokalisering av statliga jobb. Det börjar inte så bra med den utbetalningsmyndighet som ska lokaliseras i Stockholm i stället för i Södertälje, som var bestämt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

För att hela Sverige ska utvecklas behövs arbetstillfällen och företag. Om detta finns på plats ökar möjligheten till regional utveckling. En fungerande arbetskrafts- och kompetensförsörjning i hela landet är en förutsättning för detta. Vi ser att högerpartierna inte prioriterar det här utan fullföljer neddragningarna på Arbetsförmedlingen. Där vill vi utöka närvaron i hela landet, speciellt där arbetslösheten är högst. Vi vill också ha mer arbetsmarknadsutbildning, extratjänster och vuxenutbildning.

Det omställningsstöd som vi införde kommer att vara en viktig pusselbit när arbetsmarknaden förändras. Vi var några stycken på Teknikföretagen i går kväll, och det var en av de frågor som de tog upp och tycker är bra. Många har redan ansökt om omställningsstöd.

Vi vill också ha fler servicekontor i hela landet. I det läge vi är i nu behövs alla åtgärder för att vi ska kunna rusta inför framtiden men också för att möta den efterfrågan på arbetskraft som redan finns. I offentlig sektor ser vi en stor brist på vissa yrkesgrupper, och som jag inledde mitt anförande med: Välfärden är grunden i den regionala utvecklingspolitiken. Finns inte den blir det ingen regional utveckling. Här hade till exempel Äldreomsorgslyftet varit viktigt. Men det plockades bort i högerpartiernas budget.

Vi behöver en politik som är anpassad till de olika förutsättningar som finns i vårt avlånga land. Sveriges landsbygder är faktiskt olika. Det som är lika är behovet av välfärd för att vi ska kunna bo, leva och verka oavsett var i landet man bor. Vi behöver ett starkt samhälle och ett tryggare samhälle.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Sveriges innovationskraft är en helt avgörande framtidsfråga. Därför är det extremt viktigt att vi både fortsätter att satsa på forskning och förbättrar möjligheterna att gå från idé till verklighet och växande företag.

Det svenska företagandet består nästan uteslutande av små och medelstora företag. 99,9 procent av alla svenska företag har mindre än 250 anställda och klassificeras som små och medelstora företag. Tillsammans utgör dessa företag inte endast en stor arbetsgivare, utan de har även pekats ut av både EU-kommissionen och Europaparlamentet som framtidens tillväxtmöjlighet.

I EU:s ekonomi är små och medelstora företag en hörnsten, och EU:s politik syftar till att öka deras konkurrenskraft. Bland annat bidrar Europeiska regionala utvecklingsfonden till detta mål. Och det regionala utvecklingsarbetet finansieras till stor del med projektmedel.

Vi har på vårt bord fått en rapport om den regionala utvecklingspolitiken från Riksrevisionen. Rapporten delger Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer samt behov av insatser inom den regionala utvecklingspolitiken så att målet för denna politik kan nås.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Myndigheternas bedömning är att det sammantaget gäller bristande tydlighet, långsiktighet och helhetsperspektiv i regeringens styrning och organisation av insatserna.

Riksrevisionen påpekar att det regionala utvecklingsansvaret inte är tydligt avgränsat och att kortsiktigheten hämmar möjligheterna till långsiktigt lärande. Det finns inte heller någon myndighet med helhetsansvar för regional utveckling i statsförvaltningen.

Herr ålderspresident! Här är statens styrning av den regionala utvecklingspolitiken viktig, där ett effektivt samlat statligt agerande är ett måste. Och den nuvarande regeringen med Kristdemokraterna kommer att ta detta ansvar.

För oss kristdemokrater handlar det om att välfärden ska fungera, att villkoren för att bo, verka och leva i hela Sverige ska förbättras. Näringslivet ska ges goda förutsättningar att stärka konkurrenskraften, skapa jobb och bidra till gröna innovationer och därmed till omställningen till en hållbar utveckling.

Målet för den regionala utvecklingspolitiken är utvecklingskraft med stärkt lokal och regional konkurrenskraft för en hållbar utveckling i alla delar av Sveriges vackra land.

Regeringen anger fem prioriteringar för det strategiska området innovation och förnyelse samt entreprenörskap och företagande i hela landet. Det handlar om omställning genom starka regionala innovationssystem och smart specialisering. Det handlar om en konkurrenskraftig, cirkulär och biobaserad samt klimat- och miljömässigt hållbar ekonomi. Det handlar om att tillvarata digitaliseringens möjligheter. Det handlar om ett gott näringslivsklimat med goda ramvillkor och väl fungerande kapitalförsörjning. Och det handlar slutligen om internationalisering, investeringsfrämjande och ökad export.

Detta är otroligt viktiga områden att stimulera i våra regioner.

Den regionala utvecklingspolitiken och det svenska genomförandet av EU:s sammanhållningspolitik är nära integrerade. I Sverige ska Europeiska regionala utvecklingsfonden bidra till omställningen till en hållbar regional utveckling genom att stödja den regionala utvecklingskraften, näringslivets konkurrenskraft och sysselsättning.

Regionerna utgår i det regionala utvecklingsarbetet även från den regionala utvecklingsstrategi som tas fram i varje län. Det är en strategi som ska bidra till sektorsövergripande samverkan mellan länen och mellan aktörer på lokal, regional, nationell och internationell nivå. Den ska ligga till grund för strukturfondsprogrammet och ska utarbetas i nära samverkan med berörda kommuner, länsstyrelser och andra statliga myndigheter.

Herr ålderspresident! Regionerna sköter sina angelägenheter på den kommunala självstyrelsens grund, vilket innebär en självständig och fri bestämmanderätt för regionerna. Men staten har ett ansvar för att regioner har goda och likvärdiga förutsättningar att bedriva en effektiv välfärd med god kvalitet. Från regeringens håll kan man därför vidta åtgärder för en tydligare styrning genom att avsätta medel för nationella insatser, vilket vi kristdemokrater också gör, genom landsbygdsutveckling, bredband och kompetensförsörjning.

Jag vill framhålla betydelsen av en väl fungerande samverkan mellan statliga myndigheter, regioner och kommuner samt samråd med näringsliv och det civila samhällets organisationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Regeringens utveckling och styrning av den regionala utvecklingspolitiken ska vara samordnad med landsbygdspolitiken, politiken för hållbar stadsutveckling och miljöpolitiken. Det ska finnas möjligheter så att insatser inom politikområdena ska komplettera varandra och bidra till att synergier främjas. Här har statliga myndigheter en viktig i roll i genomförandet av åtgärder inom dessa politikområden.

För att uppnå målen för landsbygd och stad är det viktigt med en bredd av insatser inom många utgifts- och politikområden - tvärsektoriell styrning av resurser inom många utgiftsområden samt regional hänsyn till strukturella skillnader, till exempel olikheter i tätortsstruktur och lokaliseringsmönster, demografi, socioekonomi och näringsliv.

När det gäller förstärkt regional utveckling jobbar vi kristdemokrater för en god tillgång till kommersiell och offentlig service, finansiellt kapital, kultur, vård, utbildning och kompetens samt för att ett jämställdhetsperspektiv ska integreras. Det gläder oss kristdemokrater att regeringen nu lyfter fram dessa utvecklingsområden för den regionala utvecklingspolitiken för att stärka städer, tätorter samt gles- och landsbygder.

Herr ålderspresident! Jag föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Herr ålderspresident! För ungefär två månader sedan debatterade vi här i kammaren utgiftsområde 19 om regional utveckling. Till skillnad från då har vi i dagens betänkande ett antal reservationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 11.

En inte alltför vågad gissning från min sida är att vi här i dag kommer att få höra ett antal ledamöter vurma för trakter i Sverige som kanske inte framhålls så ofta i den politiska debatten. När vi talar om regional utveckling tycks vi alla vara överens om att hela Sverige ska leva, och det är ju skönt att vi i alla fall är överens i sak.

Dagens debatt tar avstamp i den rapport som Riksrevisionen har överlämnat till regeringen efter att ha granskat den regionala utvecklingspolitiken och hur effektiv den har varit. Men som brukligt är i sådana här sammanhang behandlas även de olika partiernas yrkanden från allmänna motionstiden som har bäring på detta politikområde i denna debatt, vilket gör att den nog kommer att handla mer om regional utvecklingspolitik i allmänhet än slutsatserna i rapporten i sig. Jag tänker att detta kan vara ett intressant och pedagogiskt medskick till dem som eventuellt sitter på läktaren och lyssnar eller till dem som lyssnar på denna debatt på SVT Forum.

Herr ålderspresident! När jag säger att vi oavsett partitillhörighet är överens om att hela Sverige ska leva är det min uppfattning att skillnaderna mellan partierna snarare handlar om hur vi ser på våra olika regioners förutsättningar i dag och framgent samt om hur vi bäst stärker de regioner som har de största utmaningarna. Om såväl nulägesbilden som målbilden skiljer sig åt är det kanske inte så konstigt att vi landar lite olika i våra politiska förslag.

Jag tänkte inte orda så mycket om Riksrevisionens rapport i dagens debatt, men en sak som den slår fast vill jag peka på. I rapporten bekräftar man något jag har sagt flera gånger tidigare när detta politikområde har debatterats, nämligen att det är svårt att avgränsa och avgöra vad som är regional tillväxtpolitik. Det beror på att i princip alla andra politiska beslut på ett eller annat sätt påverkar olika regioners förutsättningar i någon mån.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Så här är det: Vissa av våra regioner går som tåget, med en tillväxt som heter duga, utan att vi egentligen behöver göra så mycket för att det ska vara så - medan andra regioner befinner sig i ett mycket mer utsatt läge. Här någonstans kan man börja nysta i skillnader i synsätt på exempelvis storstadsregionerna och de mer landsbygdsdominerade dito.

Min och Sverigedemokraternas övertygelse är att människor och företag ute i våra regioner i första hand vill ha rimliga förutsättningar att utvecklas på egen hand och av egen kraft. Det ska vara rimliga och långsiktiga förutsättningar som bejakar den drivkraft och entreprenörsanda som finns på många håll i landet - förutsättningar som inte gör människor och företag som etablerat sig långt från ändhållplatserna i SL:s linjenät till förlorare.

Vi inte bara tror utan är övertygade om att rimliga förutsättningar skapar en grund för stolthet och en tro på den egna bygden. Det är skillnad mellan att å ena sidan påverkas negativt av politiska beslut som sedan kompenseras genom olika bidrag och subsidier och å andra sidan ges grundläggande goda förutsättningar från början. En politik som under lång tid har satt landets landsbygder på undantag befäster bilden av en krisande och tärande landsbygd bland allmänheten, trots att ingenting egentligen kunde vara mer felaktigt.

Ska vi borra ned oss i detta resonemang hamnar vi dock i frågor som inte primärt är sådant som räknas till regional tillväxtpolitik, herr ålderspresident - precis som Riksrevisionen också kommer fram till.

Jag har både i mitt tidigare yrkesliv och i mitt liv som politiker haft förmånen att besöka människor och företag i hela landet, från Kiruna i norr till Trelleborg i söder och från Haparanda i öster till Strömstad i väster.

Jag har sett fabriker som tillverkar bilar, mobiltelefonisystem, köttbullar och äppelmust. Jag har sett företag som tillverkar huselement av betong och tillverkare av nästa generations varumaskiner och solpaneler. Jag har sett sågverk, gruvor och Esrange, vår egen raketuppskjutningsbas utanför Kiruna. Jag har träffat företagare som destillerar whisky och andra som tillverkar marmelad. I mina möten med dessa företag är det ofta förbluffande hur likartade de medskick man får faktiskt är.

Oavsett vart i landet man kommer beskrivs just nu den höga inflationen som ett problem. Det är en inflation som bottnar i primärt två saker: konsekvenserna av en vanvettig energipolitik och de skenande transportkostnaderna. Hur det än är behöver nämligen alla våra företag i något eller flera led transporter, och vad de än må tillverka eller sälja är de nästan undantagslöst mer eller mindre påverkade av de höga elpriser som är en följd av att man slagit ett modernt och välfungerande energisystem i spillror.

Det brukar heta att en svag krona i alla fall är bra för våra exportföretag, men det har gått så långt att även de blir lidande - inte minst för att de ofta är beroende av komponenter som importeras eller för att affärerna sker i annan valuta eller med låsta priser under avtalstiden.

Herr ålderspresident! Det råder knappast något tvivel om svensk industris betydelse för den regionala utvecklingen. Finns det industri och arbetstillfällen brukar det också finnas förutsättningar för samhällsservice och bostadsbyggande. Man kan säga att industri ger arbeten som genererar skatteintäkter som finansierar skola och sjukvård. Historiskt sett har detta också gett kommuner med tung industri stora fördelar då de yrkesverksamma, det vill säga skatteunderlaget, har bott på orten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

I takt med att moderna industrier i hög grad har automatiserats och folk har fått möjlighet att pendla ser vi dock flera exempel på kommuner med välmående industrier som i dag ändå tampas med ett vikande skatteunderlag. Det är nu länge sedan sågverken, vattenkraftsstationerna och massafabrikerna kryllade av folk, vilket innebär att kommunerna inte längre får en särskilt stor del av kakan trots att driften går för fullt - helt enkelt för att det skattesystem vi tillämpar inte är utformat utifrån nutida förutsättningar.

Sverigedemokraternas hållning är alltjämt att det vore på sin plats att på ett eller annat sätt kompensera kommunerna eller regionerna för detta. Vårt förslag har varit att låta regionalisera fastighetsskatten för industri- och elproduktionsenheter. En sådan reform skulle ge upphov till ett välkommet tillskott till alla våra regioner, inte minst Norrlandslänen. I sammanhanget vill jag understryka att vi naturligtvis hedrar den budgetöverenskommelse vi har med Tidöpartierna, men vi skulle önska att man åtminstone övervägde en sådan här modell eller lät utreda möjligheten att genomföra den.

Vad är nämligen alternativet, herr ålderspresident - utarmade kommuner som blir alltmer desperata och låter sig exponeras för lycksökare?

För snart hundra år sedan fanns det i mitt hemlän Norrbotten en religiös rörelse som hette Korpelarörelsen. Den fick fäste i främst Tornedalen, och många tragedier utspelade sig i dess spår. Sammantaget kan man säga att det var människor som levde om inte fattigt så i alla fall mycket enkelt och som tack vare hängivna predikanter kom att ge bort såväl sina hemman som sina bankböcker i väntan på att hämtas av den silverark som Herren sänt ut för att föra dem till saligheten. Det är en silverark som förresten inte kommit än, år 2023.

Man kan förstås fråga sig vad vi kan lära oss av denna sorgliga historia och vad det har med regional tillväxtpolitik att göra. Ja, en lärdom vi bör dra är att en ansträngd ekonomi inte sällan gör oss mottagliga för budskap som är för bra för att vara sanna och därmed får oss att fatta beslut i strid med rationellt tänkande. Det är inget konstigt utan högst mänskligt, och det gäller även för oss beslutsfattare. Vi är också människor.

Herr ålderspresident! Det är därför min övertygelse att en regional tillväxtpolitik inte bara är viktig för att företag och andra verksamheter ute i landet ska ha rimliga förutsättningar utan att den också kan bidra till att göra våra politiker ute i landets alla kommuner mer motståndskraftiga mot sådant som låter för bra för att vara sant. Om det sedan rör sig om löften om arbetstillfällen kopplat till tillverkning av orimligt tungtrampade cyklar av plast, etablering av anläggningar som tillverkar drivmedel som ingen längre efterfrågar eller industrisatsningar som tar mer energi i anspråk än vad som rimligtvis kan erbjudas inom överskådlig framtid är av underordnad betydelse i sammanhanget.

Regional tillväxtpolitik handlar således inte bara om att göra satsningar utan om att göra rätt satsningar och ge människor, företag och beslutsfattare ute i alla våra kommuner och regioner de bästa av förutsättningar för framtiden. Trots allt är alla vi här i denna kammare överens om att hela Sverige ska leva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Avslutningsvis, herr ålderspresident: När jag började fila på mitt anförande till den här debatten hade jag så många spår att välja på. Jag hade tänkt orda om stödet till kommersiell service på landsbygden, gårdsförsäljning och differentierad alkoholskatt, försvarsetableringar, ökad prospekteringsgrad, digital infrastruktur och det faktum att vi nu tillhör de länder i EU som har sämst 5G-utbyggnad samt ännu mer om vår eftersatta infrastruktur - men till det räcker inte min talartid.

Herr ålderspresident! Riksrevisionen har granskat regeringens organisering, styrning och uppföljning av den regionala utvecklingspolitiken.

Vårt mål inom området regional utveckling är utvecklingskraft med stärkt lokal och regional konkurrenskraft för en hållbar utveckling i alla delar av landet. Det har funnits olika strategier för att uppnå målen; den senaste kom 2021 och gäller perioden 2021-2030.

Den regionala utvecklingspolitiken ska bland annat vara en del av genomförandet av Agenda 2030 och främja jämställdhet, integration, mångfald och andra sociala dimensioner som behövs för att bygga ett starkt samhälle. Den ska främja en bättre miljö, främja energiomställning, skapa förutsättningar för jobb i fler och växande företag och stärka produktiviteten i näringslivet. Det handlar om omfattande planer som rör sig över olika politiska områden.

I denna rapport har man bland annat konstaterat att det behövs mer tydlighet och rakare direktiv. Myndigheterna behöver tydligare direktiv om samarbete, för samarbete behövs på olika nivåer. Man pekar också på att en specifik myndighet behöver ges ansvaret för att ha den totala bilden av den regionala utvecklingspolitiken. En del av detta är pågående arbete, och vi från Vänsterpartiet kommer såklart att följa det noga.

Det går att konstatera att man oftast lovar mycket, men det är inte mycket som händer. Om hela landet ska leva, vilket de allra flesta partier - om inte alla - skriver under på, behöver vi investera. Vi behöver investera i transportsektorn, i tågen och i elfordonen. Vi behöver ha en vård som sträcker sig över hela landet. Folk ska inte behöva stå i köer under flera år - ibland i decennier - eller tvingas ta lån för att ha någonstans att bo. Detta är grunden för att kunna uppnå målen.

Vi i Vänsterpartiet har bland annat tagit fram en investeringsplan som skulle kunna täcka en del av behoven. Vi har också föreslagit Sverigepriser, så att folk och företag ska ha råd att verka och bo där de är. Här har staten ett ansvar. Det är oerhört viktigt att ge regioner, kommuner och samhällen verktyg för att utveckla sina områden.

Vi behöver få bort hindren när det gäller till exempel kollektivtrafiken på landsbygden, som gör det omöjligt att välja någonting annat än bilen. Hur kan vi stötta företagen att stanna kvar på bruksorter utan att de säljs och läggs ned? Hur får vi bort de privata kommersiella lokaler i förorterna som tar ockerhyror och tvingar företagen att lägga ned?

Det finns mycket att göra i det här uppdelade landet. Jag tänker lyfta fram två förslag som skulle kunna ge vissa regioner och kommuner möjligheter att driva utvecklingen framåt.

Det första förslaget gäller skatt på drivmedel. Vi menar att detta är ett viktigt verktyg för att minska bilismens klimatpåverkan. Samtidigt gör skatten ingen skillnad på en höginkomsttagare i en storstad med god tillgång till kollektivtrafik, som skulle kunna välja bort bilen, och en låginkomsttagare i glesbygd, där man inte har något alternativ eftersom det inte har gjorts investeringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Vi anser därför att det är helt nödvändigt att införa kompensatoriska åtgärder för dem som har låga inkomster i glesbygder och som saknar alternativ till bilen. Boende i glesbygder bör kompenseras ekonomiskt för de höjda priserna på bensin och diesel genom att pengar återförs för att stimulera en hållbar klimatomställning. Exempelvis kan detta ske genom att man stärker möjligheterna till kollektivtrafik, hittar nya sätt att ha kollektivtrafik, inför konverteringsstöd till befintliga bilar och förändrar reseavdraget. Vår uppfattning är att regeringen bör återkomma med förslag på kompensatoriska åtgärder för att återföra ekonomiska medel dit där de behövs.

Det andra förslaget gäller hur vi stöttar de kommuner och samhällen som står för produktionen av energi via vattenkraft och vindkraft; de allra flesta finns i norra Sverige. I dag finns det en närområdesersättning, så kallade bygdemedel, som ekonomiskt ersätter de kommuner som påverkats av utbyggnaden av vattenkraft. Ersättningen regleras i lag och förordning och innebär att den som har tillstånd till vattenverksamhet ska betala en årlig bygdeavgift. Dessa medel ska i första hand ersätta de kostnader som har uppstått för att förebygga eller minska skadan eller betalas ut som ersättning för skadan av vattenverksamheten. Det handlar inte riktigt om att utveckla området.

När det gäller vindkraft har en bygdepeng uppstått som ett krav från olika kommuner, men det har skett på frivillig basis och utan reglering. Om vi nu ska ha vindkraft - och Vänsterpartiet anser att vi behöver mycket mer av det - behöver vi skapa incitament för att dessa kommuner ska vilja ha vindkraft i sina områden.

För att öka acceptansen borde det finnas lagstiftning om en produktionsbaserad ekonomisk ersättning till dessa samhällen. Vi i Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör utforma ett förslag så att vindkraften återförs till de kommuner som den byggs i.

Vi anser också att kommuner som bidrar med värdefull produktion av vattenkraft ska få behålla en del av dess värde. Att mer av naturresursernas värden stannar kvar där de utvinns är värdefullt för dem som bor i bygden. Detta skulle kunna ge möjlighet att utveckla värden som gör det attraktivt - och i många fall möjligt - att bo där. Vattenkraften genererar enorma summor, men trots detta kommer bara en liten del av överskottet från vattenkraftsproduktionen kommunerna till del. Därför anser vi att en större del av kraftbolagens vinster bör återföras till kommunerna, så att kommunerna kan göra ett sådant arbete.

Med detta, herr ålderspresident, vill jag yrka bifall till reservation 13.

Herr ålderspresident! Målet för den regionala utvecklingspolitiken är utvecklingskraft med stark lokal och regional konkurrenskraft för en hållbar utveckling i alla delar av landet.

Riksrevisionen, som är den organisation som vi här i riksdagen har för att utvärdera effektiviteten hos olika myndigheter, har tittat på regionalpolitiken och försökt att förstå om den regionala utvecklingspolitiken verkligen når det mål som jag just beskrev. Man slår fast att regeringens hantering har gett svaga förutsättningar för ett effektivt och samlat statligt agerande för att nå politikens mål. På svenska kan man säga: Vi har egentligen ingen aning om hur bra eller dåligt det går.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Riksrevisionen påpekar också att det regionala utvecklingsansvaret inte är speciellt tydligt avgränsat och att kortsiktigheten hämmar möjligheterna till långsiktigt agerande. Jag vet många regionråd runt om i Sverige som håller med om den beskrivningen.

Sedan 2019, i bara tre år, har alla regioner i Sverige och Gotlands kommun det regionala utvecklingsansvaret. Denna ansvarsförändring har emellertid varierat mellan regionerna. Ibland har det också uppstått problem med samarbete mellan regionerna. Vi anser därför att den regionala utvecklingspolitiken borde utredas. Det har inte gjorts på 20 år, och mycket har hänt sedan dess. Framför allt har vi lagt över ett större ansvar på just regionerna för att hantera den regionala utvecklingspolitiken.

Det går såklart att läsa mellan raderna att statliga myndigheter, som inte sällan är lokaliserade till Stockholm, är lite sugna på att det ska bli mer ordning och reda och att de själva ska ha mer kontroll. Det är inte riktigt så vi ser det. Vi tycker att regionerna själva ska få så mycket ansvar som möjligt för att hantera de anslag de får i olika former. Det går såklart även att med olika digitala hjälpmedel följa upp om målen verkligen nås. Man måste inte ha full kontroll för att säkerställa att målen nås. Den balansen är inte alls rätt i dag.

Regeringen har till stor del varit otydlig i styrningen av alla myndigheter som finns i landet och som måste samarbeta med regionerna. De är ofta vana vid att samarbeta via länsstyrelserna, som har haft en stor del av de här uppdragen tidigare. Men nu är det regionerna och regionråden som ska stå för det samarbetet. Det kan bli mycket tydligare.

Fördelningen av det nationella anslaget för regionala utvecklingsåtgärder, som alla som jobbar med regional politik kallar ett-ett-pengar, måste också ses över. Det har bara ändrats marginellt de senaste åren. Därför behöver en översyn göras.

Förutom att utreda hur regionalpolitikens mål ska kunna uppnås på ett bättre sätt och hur man ska kunna ha bättre självstyre med bibehållen kontroll finns det en annan utredning som behöver göras. Det gäller huruvida skattebaser kan kommunaliseras eller regionaliseras.

Den största delen av Sveriges vattenkraft och vindkraft produceras i de norra delarna av landet. Det vet vi. Dessa energiproducerande fastigheter är en otroligt viktig förutsättning för Sveriges välstånd och bidrar till både värme- och industriproduktion. I en liten kommun som Ragunda, som har bland Sveriges högsta beskattning, produceras 5 terawattimmar el. Det motsvarar hushållsel för 1 miljon villor.

Tyvärr får områdena där kraften produceras inte mycket tillbaka. Antalet arbetstillfällen är ibland noll och i bästa fall få. För att stärka kommunernas och regionernas möjligheter och incitament att föra tillväxtfrämjande politik utifrån sina egna förutsättningar måste skattepolitiken oftare användas som ett tillväxtredskap för hela landet. Det är viktigt att den kommun eller region som upplåter mark för industrier och elkraftsanläggningar får ta del av de skatter som företagen betalar. Det bör därför utredas hur ett antal skattebaser skulle kunna kommunaliseras eller regionaliseras så att en större del av de värden som skapas stannar lokalt. Ett första steg är att kommunalisera eller regionalisera fastighetsskatten på vatten- och vindkraftverk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Jag står bakom alla reservationer som vi har lagt fram, men jag yrkar bifall till endast reservation 12 under punkt 7.

Herr ålderspresident! Samhällsnyttor som skapas i landsbygder och glesbygder kan inte skapas i städer och vice versa. Städer, tätorter, landsbygder och glesbygder är därmed beroende av varandra.

Min uppfattning är att samhället måste finnas för alla i hela landet. Under alltför lång tid har dock klyftor mellan stad och landsbygd ökat i Sverige, vilket har lett till ojämlika villkor och förutsättningar. Jag anser därför att det behövs åtgärder för att stärka lands- och glesbygder. En rad åtgärder behöver vidtas i syfte att möjliggöra för investeringar, öka tillgängligheten inom välfärden, stärka samhällsservice samt främja en levande kultur och ett starkt civilsamhälle i landsbygder och glesbygder. Flera förslag för att stärka detta finns i Miljöpartiets motion 2022/23:2171.

Vidare vill jag med anledning av förslag om åtgärder till följd av höjda drivmedelsskatter påminna om ett antal förslag som Miljöpartiet har lagt fram. Vi befinner oss i ett läge med höga drivmedelspriser, höga elpriser och en inflation som skadar både hushåll och företag. Jag noterar att regeringen och Sverigedemokraterna hanterar detta genom att föreslå åtgärder som aktivt ökar utsläppen av växthusgaser. Den vägen leder bara till ökade problem och ökade klimatrelaterade risker.

Vi har många åtgärder, en stor verktygslåda, som staten kan använda för att skydda de hushåll och företag som nu drabbas av de höga drivmedelspriserna, elpriserna och inflationen. Miljöpartiet har, inte minst i vår budgetmotion, föreslagit en fördelningspolitik som ser till att skydda de hushåll som har minst resurser.

Utöver det har vi lagt fram ett flertal förslag för att hantera just kostnaderna för transporter. Vi vill införa en leasingcheck för elbilar och en skrotningspremie som man kan använda till att leasa eller hyra en elbil eller delta i en bilpool.

Vi vill också sänka skatten specifikt i glesbygden, så att människor kan få 4 000 kronor mer i plånboken per år i de områden där man har störst behov av bilen för sina transporter.

Genom den politiken kan vi både hantera de höga drivmedelspriserna och fortsätta arbetet för att minska utsläppen och undvika de allvarligaste klimatrelaterade riskerna.

Sveriges företag driver ett aktivt hållbarhetsarbete som öppnar för nya innovationer, affärsutveckling och nya jobb och företag i hela landet. Goda förutsättningar för innovation och affärsutveckling och att gå från idé till etablerad företagsverksamhet är viktigt för att främja en grön omställning av våra industrier och hela branscher.

Jag anser att satsningar på fler utbildningar som säkrar kompetensbehoven för klimatomställningen är en jätteviktig pusselbit. Om det finns rätt utbildad arbetskraft regionalt och lokalt ger de nya gröna industrierna arbetstillfällen också på plats. Det är därför viktigt att vi utökar utbildningsprogrammen på gymnasier och högskolor för framtidens gröna industrijobb och att vi säkerställer förekomsten av aktiva utbildningsplatser med relevanta utbildningar i närheten av de orter där jobben skapas. Förslag på åtgärder inom detta område har Miljöpartiet också lagt fram i en motion, 2022/23:2170. Dessa hanteras dock i ett annat betänkande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Jag vill också lyfta upp att det behövs åtgärder för att säkra kompetensförsörjningen. I Miljöpartiets budgetmotion lade vi för utgiftsområde 19, som rör just regional utveckling, närmare 600 miljoner mer än regeringen till lokal och regional kapacitetsutveckling. Det finns ett jättestort behov av att säkra personalförsörjningen i landet. Det är inte minst viktigt i lands- och glesbygd. Personal behövs inom vården, inom alla verksamheter, inom hela välfärden och inom industrin.

Det är helt centralt att vi har ett aktivt arbete för att stärka kompetensförsörjningen i landet. Från Miljöpartiet finns förslag för att arbeta med det inom den regionala utvecklingspolitiken. Jag ser dock att regeringen lägger fram flera förslag som kommer att försvåra för kompetensförsörjningen i Sverige, vilket är väldigt allvarligt. Det kommer också att drabba lands- och glesbygd.

För att den positiva utvecklingen av förnybar energi ska fortsätta behöver mål sättas upp för de olika kraftslagen. Miljöpartiet vill att målet ska vara 150 terawattimmar för havsbaserad vindkraft senast 2040. För att det ska bli möjligt behöver den lokala nyttan av vindkraften öka. Jag anser att detta bör ske genom införandet av en lokal elbonus. Kommunernas ekonomi är avgörande för investeringar och utveckling på landsbygden och i glesbygden. En lokal elbonus som ger kommunerna betalt för den förnybara el som produceras där skulle ge landsbygds- och glesbygdskommuner mer resurser att investera i samhället.

Det är också min uppfattning att de som bor nära vindkraftsetableringar ska ges rätt till delägande i vindkraften. På det viset kan man stärka incitamenten och också öka investeringarna i elproduktion, som är viktiga här och nu.

När Miljöpartiet satt i regering tillsattes Incitamentsutredningen, som ska undersöka möjligheterna att stärka incitamenten att investera i förnybar elproduktion. Jag noterar tyvärr att den moderatledda regeringen har smalnat av detta utredningsdirektiv. Man får nu bara lägga förslag som vindkraftsbolagen själva ska bekosta. Det försämrar förutsättningarna för ökade incitament och fördyrar utbyggnaden av förnybar el.

Jag står givetvis bakom alla reservationer från Miljöpartiet i betänkandet. För tids vinning yrkar jag endast bifall till reservation 14.

Herr ålderspresident! Jag har lyssnat på Elin Söderbergs anförande här. Som kommunpolitiker i en mindre Norrlandskommun kan jag inte förstå hur man kan argumentera på det sättet utifrån den verklighet vi lever i. Jag tänker på hur Söderberg vurmar för svenska kommuner och svensk landsbygd och samtidigt argumenterar för exempelvis omställning till elbilar.

I min egen kommun är det långa avstånd. Det är Sveriges tredje största kommun, till ytan. Det har varit extremt kostnadsdrivande att tanka bilarna som använts i exempelvis hemtjänst, skolskjutsverksamhet och liknande. Alla skoltransporter och allt som är relaterat till den kommunala verksamheten har blivit väldigt mycket dyrare. Men kommunerna tvingas då nyinvestera i bilar som är ungefär två tre gånger så dyra som de tidigare bilarna, och dessutom tvingas de investera i laddinfrastruktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Elbilar har lägre nyttjandegrad eftersom de som kör långa turer på landsbygden behöver ladda bilen under dagen. Nästa skift kan alltså inte använda bilen direkt efter dem, utan den måste laddas för att vara användbar.

Jag får inte ihop det här. Med den politik Miljöpartiet driver påtvingas redan svaga kommuner en enorm kostnadsbörda som de inte hade tidigare. Jag tycker inte att Miljöpartiets förslag ger något sken av att försöka möta de kostnaderna. Ledamoten får gärna vidareutveckla det.

Herr ålderspresident! Varmt tack till ledamoten för dessa frågor!

När det gäller drivmedelspriserna är de problematiska. Människor som verkligen är i behov av bil och inte har råd att köpa ny elbil drabbas oskäligt hårt. Frågan är vilket politiskt vägval man gör då.

Det jag ser väldigt tydligt här är att Sverigedemokraterna och regeringen väljer att göra de fossila drivmedlen billigare. Det leder till ökade utsläpp av växthusgaser, som i sin tur leder till förvärrade klimatrisker som också drabbar oss här i Sverige. Det leder även till att vi låser fast oss i ett fossilberoende. Vi låser fast oss i ett beroende av import av fossila drivmedel från länder med väldigt skakiga förutsättningar.

Dessutom är oljepriserna volatila, och det finns en koppling mellan fossilberoendet och det säkerhetspolitiska läget - inte minst när det gäller de summor som skickas till Ryssland som följd av oljeberoendet. Det pågår också ett aktivt arbete i världen och i EU för att göra oss kvitt de fossila drivmedlen, som i sin tur leder till ökade kostnader för fossila drivmedel framöver. EU har nyligen antagit att transportsektorn ska ingå i den nya utsläppshandeln.

I det här läget väljer man alltså att låsa fast sig i fossilberoendet, som kan medföra ökade drivmedelskostnader och ökade klimatrelaterade risker. Det jag förespråkar är att se till att alla de som behöver bilen har råd att byta till elbil genom till exempel leasingcheckar till elbilar eller elbilsbonus, som den här regeringen tog bort. Jag förespråkar att man ser till att skapa förutsättningar för att ställa om. Inte minst gör reduktionsplikten att beroendet av fossila drivmedel minskar i de bilar som redan finns i flottan.

Herr ålderspresident! Jag noterar att Elin Söderberg skjuter in sig på att drivmedelspriserna är volatila. Jag tänker att elpriserna också har varit det, minst sagt. Där har det inte heller varit några stabila priser att tala om.

Elin Söderberg nämnde bland annat de 4 000 kronorna per år i drivmedelscheck. Jag vet inte hur folk kör där ledamoten bor, men för min del motsvarar 4 000 kronor en och en halv tank. Skulle jag köpa en elbil som matchar mina behov finns det bara en sådan på marknaden som kan dra min husvagn. Det är en BMW som kostar 1,4 miljoner kronor, och det är inte aktuellt. Det är ungefär 1 miljon kronor mer än vad bilen jag har i dag är värd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Miljöpartisten kanske tycker att man inte ska ha husvagn. Då är nog alternativet för att uppnå någon som helst livskvalitet under semestern att flyga, och det ska man heller inte göra. Det får mig att dra slutsatsen att livskvalitet nog inte är Miljöpartiets paradgren. Men det får stå för mig.

När det gäller de 150 terawattimmarna havsbaserad vindkraft tänker jag på hur det var när jag var liten påg i Malmö. På Limhamnsfältet fanns en massa stridsvagnshinder som skulle hindra invasion under kalla kriget. Nu noterar jag att Miljöpartiet vill flytta ut den barriären i havet. Där ska det stå betongfundament med vindsnurror på. Nu är jag lite sarkastisk, men jag vidhåller att det inte är lösningen för framtiden. Det blir extremt dyrt och kommer inte att gå snabbare än att producera ny kärnkraft.

Herr ålderspresident! Först vill jag säga att jag tror att det saknas belägg för Eric Palmqvists uttalanden om både hur dyrt det är med havsbaserad vindkraft och hur snabbt det går.

Jag vill återkomma till behovet av bil och till förutsättningarna när det gäller höga drivmedelspriser. Inledningsvis nämnde ledamoten att det är lägre nyttjandegrad för elbilar och svårt att använda dem där det är långa avstånd. Jag har själv kört elbil Umeå-Luleå utan problem och även runt mellan Storuman, Vilhelmina, Åsele, Lycksele, Umeå och Robertsfors över dagen. Det finns i dag goda förutsättningar att köra elbil även i norra Sverige.

Det är också när man kör väldigt långt man som snabbast räknar hem att man bytt från en fossildriven bil till en elbil, i och med att det är på drivmedelskostnaderna man sparar in pengarna.

Jag vill se till att alla som har stort behov av bil, har långa avstånd och kör mycket får förutsättningar att ha råd med elbilsmodeller som kan dra en husvagn så att man får den där livskvaliteten. Det är ju den utvecklingen Miljöpartiet vill möjliggöra. Då kan man komma bort från de höga drivmedelspriserna, och då blir det billigare att ta sig fram över långa avstånd.

Att låsa fast oss i fossilberoendet, så som Sverigedemokraterna och regeringen gör, leder till stora osäkerheter när det gäller drivmedelspriser. Det låser fast oss i en klimatförändring som också kommer att drabba Sverige, och det låser fast oss i ett beroende av import av olja från länder - bland annat Ryssland - som befinner sig i konflikt. Det tycker jag är allvarligt och helt fel väg att gå.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)