Riktlinjer för den ekonomiska politikenoch budgetpolitiken(prop. 2001/02:100, skr. 2001/02:101)
Debatt om förslag 13 juni 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenGunnar Hökmark (M)
- Hoppa till i videospelarenJohan Lönnroth (V)
- Hoppa till i videospelarenMats Odell (Kd)
- Hoppa till i videospelarenJan Bergqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
- Hoppa till i videospelarenJan Bergqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
- Hoppa till i videospelarenJan Bergqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenMarie Engström (V)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Lantz (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMarie Engström (V)
- Hoppa till i videospelarenJan Bergqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Lantz (Kd)
- Hoppa till i videospelarenJan Bergqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenFinansminister Bosse Rin (S)
- Hoppa till i videospelarenMarie Engström (V)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Hökmark (M)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Lantz (Kd)
- Hoppa till i videospelarenFinansminister Bosse Rin (S)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Hökmark (M)
- Hoppa till i videospelarenRolf Kenneryd (C)
- Hoppa till i videospelarenFinansminister Bosse Rin (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Odell (Kd)
- Hoppa till i videospelarenFinansminister Bosse Rin (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Odell (Kd)
- Hoppa till i videospelarenFinansminister Bosse Rin (S)
- Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
- Hoppa till i videospelarenFinansminister Bosse Rin (S)
- Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
- Hoppa till i videospelarenFinansminister Bosse Rin (S)
- Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
- Hoppa till i videospelarenFinansminister Bosse Rin (S)
- Hoppa till i videospelarenLena Ek (C)
- Hoppa till i videospelarenFinansminister Bosse Rin (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl Fredrik Graf (M)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenCarl Fredrik Graf (M)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Lantz (Kd)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Lantz (Kd)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenRolf Kenneryd (C)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenRolf Kenneryd (C)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Rosengren (V)
- Hoppa till i videospelarenArne Kjörnsberg (S)
- Hoppa till i videospelarenGudrun Lindvall (Mp)
- Hoppa till i videospelarenRolf Kenneryd (C)
Protokoll från debatten
Anföranden: 55
Anf. 5 Gunnar Hökmark (M)
Herr talman! Efter Johan Lönnroths inlägg vill jag
först och främst bestämt yrka bifall till reservation 1.
Jag har tydliga frågor till Johan Lönnroth. Ni går
till val, och ni har partikongressbeslut, på ökade ut-
gifter på 100 miljarder kronor. Enligt Ekonomistyr-
ningsverket kommer utgiftstaken att sprängas med 16
miljarder 2003. Får vi den ekonomiska utveckling
som vi med hänsyn till börsfall ser kommer utgiftsta-
ken att spräckas med 20 miljarder 2003. Vi kommer
att få ett statligt underskott som med den försiktiga
utvecklingen närmar sig 70-80 miljarder.
Därutöver vill ni genomföra utgiftsreformer som
handlar om 100 miljarder. Ponera att ni får igenom en
del av detta. Ponera att ni får igenom 50 eller 25 mil-
jarder. Då närmar sig det statliga underliggande un-
derskottet 100 miljarder kronor. Då närmar sig det
statliga underskottet 100 miljarder, Johan Lönnroth!
Då ställer jag en fråga till Johan Lönnroth som fö-
reträdare för regeringskoalitionen. Bosse Ringholm är
ju inte här. Han är frånvarande även rent fysiskt. Vad
är det ni ska spara på för att klara utgiftstaken som
med ESV:s prognos handlar om 16 miljarder i bespa-
ringar och med en sämre utveckling 20 miljarder, om
ni dessutom ska införa reformer på 50 miljarder? Jag
ställer frågan därför att mönstret går igen. Ni ger stora
löften och säger att allting är bra.
Svara gärna på frågan, Johan Lönnroth: Hur
kommer det sig att de sedan 1973 socialistiskt styrda
kommunerna är så mycket sämre skötta än andra
kommuner i Sverige?
Anf. 44 Johan Lönnroth (V)
Fru talman! Jag ska med en gång försäkra Jan
Bergqvist att det här inte var något försök att säga att
han är mjukare i ryggen när vi sitter på hans rum och
förhandlar än han är när vi förhandlar på Finansde-
partementet. Den stora skillnaden som jag har upplevt
är helt enkelt närvaron. Jan Bergqvist har varit en
oerhört lojal finansutskottsordförande. Han har suttit
igenom mycket mer än t.ex. jag själv och lyssnat
lojalt även på debatter som han rimligtvis ibland har
tyckt varit lite träiga.
Det här är mitt sista meningsutbyte i denna kam-
mare. Jag hoppas att vi i Göteborg ska fortsätta att
träffas. Jag har mycket stor respekt för finansutskot-
tets ordförande. Det har varit en stor glädje att samar-
beta med dig.
Jag får återkomma om en liten stund till det jag
sade om jämförelsen med samarbetet med regeringen.
Jag tror att Jan liksom jag tycker att regeringen ibland
är lite för högt uppe i sina egna stratosfärer. Både
Birgitta Dahl, Jan Bergqvist och jag delar uppfatt-
ningen att det är här som politikens centrum ska lig-
ga. Det är ytterst riksdagen som styr det här landet,
och regeringen är våra underordnade.
Anf. 46 Mats Odell (Kd)
Fru talman! När Gunnar Hökmark efterlyste fi-
nansministern här i kammaren svarade Jan Bergqvist
med att tala om hur många moderater som hade lyss-
nat på Gunnar Hökmark. Jag har under tiden tagit
reda på att detta lär vara första gången i modern tid
som en finansminister har uteblivit från i stort sett
hela finansdebatten. Det har nu gått två och en halv
timme av den debatten. Senast det hände var när
Gösta Bohman var ungefär en halvtimme försenad.
Då blev han utskälld av den socialdemokratiska
gruppen för detta. Jan Bergqvist inskränker sig till att
tala om att det inte var så många som lyssnade på
Gunnar Hökmark. Jag säger detta för att ge en relief
till det hela.
För övrigt hälsar jag nu finansministern välkom-
men till vår debatt här.
Jan Bergqvist är både stolt och nöjd, att döma av
hans inlägg här. Vi fyra borgerliga partier har både i
vår gemensamma reservation och i våra separata
redovisat ett alternativ till den politik som har lett
landet till de problem vi nu har. Dessa problem kan
avläsas ute i den svenska äldrevården, de kan avläsas
i den svenska skolan och de kan avläsas i den resurs-
brist vi har trots de mycket höga skatterna. Den kritik
vi nu får höra av finansutskottets ordförande är att vi
inte på ett tillfredsställande sätt har kunnat redovisa
hur det hål ska fyllas som utgör skillnaden mellan
avkastningen på 40 miljarder hos Riksbanken och
40 miljarder hos Riksgäldskontoret. Det, fru talman,
tycker jag är ganska belysande.
Anf. 49 Jan Bergqvist (S)
Fru talman! När det gäller vården och omsorgen
har vi genom en kraftansträngning sett till att det har
kommit in mer resurser och att det har blivit fler an-
ställda inom vården och omsorgen. Kommunerna har
anställt fler, och det har blivit bättre i den meningen.
Men det innebär inte att vi tycker att det är tillfreds-
ställande. Vi måste fortsätta att förbättra ytterligare.
Det finns väldigt mycket att göra. Om jag skulle ha
uttryckt mig som om jag var nöjd med hur det ser ut i
Sverige i dag och att det i stort sett inte skulle behö-
vas några förändringar så har jag misslyckats att for-
mulera mig. Men jag vill ändå fortsätta att hänvisa till
vad jag sade i början av mitt anförande. Jag tror att
det där ändå framgår att vi vill göra väldigt mycket i
Sverige jämfört med hur det är i dag.
Sedan vill jag tacka för de vänliga orden från
Mats Odell. Jag kommer också ihåg vad han sade i
måndags när vi hade samling i finansutskottet. Jag
tycker att han visar en stor generositet mot en politisk
motståndare. Jag uppskattar det. Det är också ett gott
betyg till honom själv att han är beredd att visa en
stor generositet mot en politisk motståndare. Jag har
personligen uppskattat samarbetet med Mats Odell
som vice ordförande.
Jag hade naturligtvis också tänkt att vid lämpligt
tillfälle framföra ett stort tack till vårt kansli och till
vår utomordentliga personal med Ove Nilsson i spet-
sen som har gjort ett så fantastiskt fint arbete och som
har varit en sådan trygghet under hela den tid som vi
har jobbat. Arbetsbördan har tidvis varit mycket stor.
Trots tidspressen och trots att det har varit oerhört
intensivt har medarbetarna lyckats upprätthålla en
mycket hög kvalitet på sitt arbete, och det ska vi
tacka dem oerhört mycket för.
Anf. 50 Lena Ek (C)
Fru talman! Socialdemokraterna och Centerpartiet
lade väldigt mycket kraft på att sanera Sveriges eko-
nomi. När finansutskottets ordförande Jan Bergqvist
väl kom in på den ekonomiska politiken i sitt anfö-
rande, efter att ha slutat räkna stolar och annat vä-
sentligt, sade han att det är väldigt viktigt med en
stark och sund ekonomi - det är det naturligtvis - och
att regeringen har fört en expansiv och kraftfull fi-
nanspolitik. Man kan när det gäller utgifterna säga att
arbetslösheten är permanentad på en dubbelt så hög
nivå som för tio år sedan och att sjuktalen har för-
dubblats sedan 1997. Det är klart att det kostar för-
skräckliga summor pengar. Så är det ju.
Jag har en fråga. Hur ser Jan Bergqvist, i ljuset av
detta uttalande om en sund och stark ekonomi, på det
faktum att staten nästa år enligt prognoser ska låna 44
miljarder igen? Vi är tillbaka i en lånesituation.
Jag har också en fråga om förutsättningarna för
tillväxt och möjligheten att ta sig ur detta. Det är
småföretagarnas situation som jag brukar ta upp. Och
jag undrar hur Jan Bergqvist har kunnat rösta emot
förslag om att man inte ska behöva betala moms på
det som man har blivit bestulen på när man är småfö-
retagare, att en fåmansföretagares familj inte har
samma sociala trygghet som alla andra i det svenska
samhället, bara därför att man är gift med en fåmans-
företagare, t.ex. när det gäller arbetslöshetsersättning,
och varför en småföretagare inte kan få samma för-
äldraersättning som andra människor i det svenska
samhället när man ska vara hemma med sitt barn.
Anf. 51 Jan Bergqvist (S)
Fru talman! Lena Ek svarade inte på min kom-
mentar när det gäller riksbankspengarna. Jag vill
faktiskt upprepa den frågan. När vi hade den uppe i
riksbanksdebatten så lämnade Lena Ek debatten. Hon
hade inte möjlighet att replikera. På vilket sätt skulle
riksdagens arbetsordning hindra Centerpartiet från att
redovisa ett riktigt budgetalternativ? Det är en fråga
som jag vill ha svar på eftersom jag inte förstår det.
De andra frågorna har jag fått tidigare och också
kommenterat. Jag ska därför inte upprepa det.
När det gäller en sund och stark ekonomi började
jag mitt anförande med att ta upp den frågan. Sedan
kom jag i polemik med Gunnar Hökmark som hade
sagt detta med frånvaron. I det sammanhanget tog jag
i förbigående upp den uppgiften. Det var sagt inom
parentes.
Den avgörande frågan är naturligtvis det som vi
har talat om här, nämligen jobben. Då kommer man
åter in på frågan om den regionala fördelningen av
arbetslösheten. Vi kan glädja oss åt att arbetslösheten
har sjunkit i många av de regioner där den har varit
som högst. Det är väldigt tilltalande. Men frågan som
har ställts till Lena Ek ett flertal gånger kvarstår: Hur
kan Lena Ek ihop med Moderaterna klara ut de regi-
onala problemen, Moderaterna som vill minska regi-
onalpolitiken och Moderaterna som kallar det kom-
munala utjämningssystemet för grundlagsvidrigt?
Anf. 52 Lena Ek (C)
Fru talman! Jag måste säga att jag tycker att den
här debatten knyter ihop fyra år av ekonomisk politik
där Sveriges situation har förändrats radikalt. Jag
tycker att det är viktigt att diskutera det. Och jag kan
gärna lägga tid på dessa 20 miljarder. Vi har haft ett
helt utskottsbetänkande och en hel debatt om detta
där jag har svarat på alla dessa frågor. Jag tycker att
det är sorgligt att man ägnar sig åt sådant. När man
ska somna brukar man räkna får. Nu har vi någonting
nytt, vi ska räkna stolar i kammaren.
Det är helt vansinnigt när vi ska tala om stora
ekonomiska frågor och viktiga strukturförändringar i
det svenska samhället som är av yttersta vikt för till-
växt och välfärdssystemen. Om Jan Bergqvist inte vill
svara på varför det är bra att låna 44 miljarder nästa
år och varför småföretagarna ska diskrimineras så
uppenbart och behandlas på ett så orättvist sätt kan ha
få en ny fråga som han inte har fått förut: Hur ser Jan
Bergqvist - vi har i utskottet diskuterat jämställdhets-
frågor några gånger under det senaste året - på att
löneskillnaden mellan män och kvinnor har ökat med
1 000 kr i månaden under den här mandatperioden?
Tycker Jan Bergqvist att det är riktigt att den ekono-
miska politiken - som till stor del bestäms av utred-
ningar, vilket finansutskottets ordförande talade sig
varm för häromkvällen - sköts av 37 utredare varav
bara 5 är kvinnor? Tycker Jan Bergqvist att det är
rimligt?
Eftersom detta är min sista replik och finansut-
skottets ordförande ska sluta skulle jag vilja tacka
honom, utskottskansliet och mina utskottskamrater
för trevliga möten, gott samförstånd och konstruktiv
anda. Jag önskar alla allt gott.
Anf. 53 Jan Bergqvist (S)
Fru talman! Jag ska börja med att återgälda det
och tacka Lena Ek, men sedan ska jag gå in på en del
av de frågor som hon tog upp.
Lena Ek har inte svarat på frågan om riksdagens
arbetsordning. När vi hade den debatten lämnade
Lena Ek kammaren och hade ingen kommentar. Hon
har inte heller i något annat sammanhang kommente-
rat den frågan. Det var inte fel att jag tog upp den
ytterligare en gång även om det inte blev något svar.
Beträffande underskott har oppositionen år efter
år talat om att nästa år blir det underskott i statsbud-
geten, och varje år har det blivit fel. Vi har haft över-
skott år efter år, och vi har överskott i statsbudgeten
även i år, som det verkar.
Däremot kan det bli underskott nästa år och ytter-
ligare 2004. Dock kommer statsskulden att minska
som andel av bruttonationalprodukten. Dock kommer
de offentliga finansernas nettoförmögenhet, en netto-
skuld som har omvandlats till en nettoförmögenhet,
att fortsätta att öka. I den meningen ligger vi bättre
till än de flesta andra EU-länder t.ex. som har under-
skott i de offentliga finanserna. Vi ser fram emot en
period med fortsatta överskott i de offentliga finan-
serna. Det gör att jag, utan att säga att allt är perfekt i
Sverige, absolut inte, det finns väldigt mycket som vi
måste göra någonting åt, ändå tycker att vi kan se
framtiden an med god tillförsikt.
Anf. 88 Marie Engström (V)
Fru talman! Jag tycker inte att jag är omgärdad av
några som helst ideologiska staket. Däremot tror jag
att de villor som vi förmodligen pratar om är omgär-
dade av staket kring vilka vi kommer att få stora
gränsdragningsproblem om vi genomför de förslag
som Carl Fredrik Graf förordar.
Anf. 89 Kenneth Lantz (Kd)
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 7.
Sveriges skatter är bland de högsta i hela världen.
Företagare betalar hög skatt. Människor som arbetar
och konsumerar betalar hög skatt. Man betalar hög
skatt för att bo, och man betalar nära nog skatt på allt
som man kan sätta en siffra på.
I Sverige är skatternas andel av bruttonationalpro-
dukten ca 51 %. Med andra ord är skattekvoten i
Sverige en av världens högsta. Så här i slutet av en
mandatperiod kan vi konstatera att regeringen inte
gjort någonting för att dämpa skattedelen av ekono-
min.
Vid en första anblick kan en sådan siffra få en att
tro att ungefär hälften av vad vi tjänar betalas i skatt.
Så är det naturligtvis inte. Sveriges regering med
finansminister Bosse Ringholm i spetsen räknar pre-
cis så grovt. Hur svenska skatter kan drabba enskilda
bekommer inte regeringen. Det som man gång på
gång räknar är snittet.
Förra året konfronterades finansministern med ett
fall som vi kan kalla Sven och Svea Svensson. Deras
potentiella arvsskatt sexdubblades på grund av de nya
uppskrivna taxeringsvärdena på fastigheterna. Han
svarade då ordagrant följande enligt TV4:s bandarkiv:
"Jag har inte sett generellt att statens intäkter från
arvskatten sexdubblats".
Då Bosse Ringholm underrättats om att en arvs-
skatt sexdubblats svarar han på detta okänsliga vis.
För regeringen är svenska folket ett kollektivt skatte-
subjekt. När Ringholm sent omsider insett sina fel
tillsätter han återigen en utredning som låter folk
vänta i åratal.
När dessa skatteobjekt inte kan argumentera för
sin sak blir de överkörda av regeringen. Starka argu-
ment mot vissa skatter har inte saknats. Men tydligen
har de drabbades röst inte varit tillräckligt stark.
Fru talman! Kristdemokraterna har ofta lyft fram
fastighetsskatten och arvsskatten som exempel på
detta. Människor ser sig tvungna att sälja hem som de
under decennier har sparat till. Änkor eller änklingar
som med de nya taxeringsvärdena inte längre har råd
att ens ärva sin makes eller makas del av bostaden
tvingas flytta.
Fru talman! Enskilda fåmansföretagare har dess-
utom råkat mycket illa ut under den gångna mandat-
perioden på grund av de s.k. 3:12-reglerna. Inom t.ex.
IT-branschen har man på senare år fått flera situatio-
ner av svår karaktär för entreprenörerna. Regeringen
har mycket sent vaknat med anledning av de problem
som man själv har skapat. Återigen gömmer sig fi-
nansministern bakom medeltal och medianskattebe-
talare. Är det på detta sätt man tänker behålla makten
till nästa period?
Det är helt orimligt att människor som satsar och
försöker att skapa möjligheter i vårt land ska bestraf-
fas på det sättet. Det gagnar absolut ingen. Eventuella
skatteintäkter som staten får in på de stränga reglerna
äts upp av flerfaldigt minskat företagande och even-
tuellt även företagsflykt ur landet.
Regeringens inställning är densamma gentemot
låginkomsttagare. Det är olustigt, fru talman, att det
parti som kallar sig arbetarpartiet uppnått bland de
högsta beskattningarna av just arbetare i hela världen.
Höginkomsttagare i Sverige betalar faktiskt också
ganska hög skatt. Men höginkomsttagare i andra
länder betalar i viss mån också hög skatt. Skillnaden
mellan höginkomsttagares skattetryck i Sverige och i
andra länder är inte alls på påtaglig som skillnaden
mellan låginkomsttagares skattetryck i Sverige och i
andra länder. Skattetrycket i Sverige är inte så pro-
gressivt som regeringen egentligen skulle önska att vi
tror att det är.
Vad är det då som sker? Kan det vara så att lågin-
komsttagarnas skatter transfereras till höginkomstta-
garna i någon form av Robin Hood-manöver? Det är
inte helt orimligt att tänka så. Sveriges aktiemiljardä-
rer slipper viss skatt, och utländska experter subven-
tioneras också. Men höginkomsttagarna betalar ändå
tillräckligt med skatt anser Kristdemokraterna.
Fru talman! Snarare är det så att låginkomsttagare
sent omsider får tillbaka en del av sina skattepengar
men på omvägar. De får tillbaka sina pengar i form
av bidrag, och de förväntas med tacksamhet ta emot
de pengar som de själva tjänat och betalat i skatt.
Med dessa bidrag kan politikerna styra människorna.
Kristdemokraterna tycker att det är fel att vi poli-
tiker ska styra hur människor ska bo, hur de ska ar-
rangera sin barnomsorg, osv. Ska vi politiker be-
stämma över människors vardag? Ska vi politiker
bestämma hur heltidsarbetande människor ska bete
sig för att kunna få ihop en inkomst som endast till-
sammans med bidrag kan utgöra en fullgod inkomst?
Kristdemokraterna tycker naturligtvis att det inte är
bra. Låt människor få större valfrihet och makt att
själva välja det som passar dem bäst.
Fru talman! Ändå kan i dag ett stort antal heltids-
arbetande människor inte leva på sin lön. För många
upplevs det som förnedrande att behöva förklara för
sina barn att pengarna inte räcker. Paradoxalt nog
tjänar just dessa människor gott och väl ihop tillräck-
ligt för att kunna leva ett ekonomiskt sett gott liv.
Men inkomstskatt och arbetsgivaravgifter reducerar
deras disponibla inkomst så till den grad att friheten
berövas dem. Med de hårt beskattade arbetsinkoms-
terna ska de sedan betala för mat och kläder som i sin
tur beskattas.
Varför kan inte grundavdraget vara rakt och gyn-
na t.ex. dem med de allra lägsta inkomsterna lika
mycket som dem med höga medelinkomster? Varför
kan inte de som har allra svårast att få pengarna att
räcka till varje månad få ett lika stort grundavdrag
som övriga? Svaret är givetvis, precis som i tidigare
exempel, att det är genomsnittet som räknas gång på
gång. Den socialdemokratiska regeringen siktar in sig
på de största grupperna i samhället för att säkra sitt
valresultat.
Således går det illa för dem som hamnar utanför
Socialdemokraternas maktbas. Jag tänker på t.ex.
änkor, som inte kan ärva sina egna hem, och lågin-
komsttagare, som ser bidrag som de själva betalat in
som skatter som den enda räddningen. Jag tänker på
fåmansföretagaren som arbetar dag och natt för en
liten lön. Jag tänker också på de familjer som fått se
sin bostad stiga i värde och där de boende tvingas
flytta från hem och grund, just på grund av förmö-
genhets- och fastighetsskatten.
Fru talman! Avslutningsvis har människor råkat
illa ut på grund av skatter under den senaste mandat-
perioden. Detta kommer de att fortsätta att göra så
länge vi har en regering som ser dem som skattesub-
jekt i ett stort skattekollektiv.
Anf. 54 Karin Pilsäter (Fp)
Fru talman! Det ser rätt mycket ut som en sym-
bolhändelse att Jan Bergqvists sista anförande i riks-
dagen med endast en enda mening handlade om vil-
ken ekonomisk politik man vill föra i framtiden. Det
kanske beror på att Jan Bergqvist inte ska fortsätta att
driva rikspolitik, vad vet jag. I det tio minuter långa
anförandet fanns en enda mening som handlade om
vilken ekonomisk politik man själv vill föra inför
framtiden, och den löd att vi ska ha "en ekonomisk
politik som inriktar sig på arbete, rättvisa och väl-
färd".
I övrigt var det en genomgång av vad som har
uppnåtts och olika redogörelser för gårdagsdebatter
och vad som står i andra betänkanden osv. Så känner
han en oro, inte för verkligheten framåt, utan för
innehållet i olika borgerliga förslag.
Jag skulle därför vilja ställa en mycket konkret
fråga. Det är helt riktigt att budgetsaldo, utgiftstak
osv. har hållits osv., men vad har Jan Bergqvist att
säga inför framtiden? Det betänkande som vi ska
rösta om gäller ändå Sverige, inriktningen av den
ekonomiska politiken för framtiden. Vad har Jan
Berqvist att säga om det faktum att man där redovisar
att det kommer att bli ett underskott i statsfinanserna?
Vad har Jan Bergqvist att säga om det faktum att
Ekonomistyrningsverket gör prognosen att utgiftsta-
ken kommer att brytas om ingenting görs. Jag tror
inte att ingenting kommer att göras, jag tror att det
kommer att göras en massa. Vad jag skulle vilja veta
är om Jan Bergqvist har någonting att säga om vad
som kommer att göras för att förhindra att utgiftsta-
ken bryts. Vad har Jan Bergqvist för kommentar till
att det faktiskt står i riktlinjerna för den ekonomiska
politiken att det ska bli underskott i statsfinanserna?
Anf. 90 Marie Engström (V)
Fru talman! Jag tänkte ta upp två frågor med Ken-
neth Lantz. Den första handlar om fastighetsskatten.
Den statliga fastighetsskatten ska slopas, skriver
ni i er reservation. Ni skriver att det ska finansieras på
så sätt att kommunerna tar ut en avgift, och man ska
höja kapitalvinstskatten vid försäljning. Jag skulle
vilja höra vad Kenneth Lantz säger till de fastighets-
ägare i detta land som i dag har en fastighetsskatt som
ligger under beloppet 2 600 kr per år. Det är drygt
300 000 fastighetsägare det är fråga om. Vad säger
Kenneth Lantz till dem? Dessutom säger RUT, riks-
dagens utredningstjänst, att reformen inte är fullt ut
finansierad.
Sedan vill jag gå in på frågan om skattereduktion
för köp av hushållstjänster. Jag vill höra Kenneth
Lantz säga vem det är som ska ta de jobben. Håller
Kenneth Lantz med sin partikamrat Sven Brus, som
jag har debatterat detta med förut, att det ska skapa
kvinnojobb? Jag vill ha svar på den frågan från Ken-
neth Lantz.
Anf. 55 Jan Bergqvist (S)
Fru talman! Att det blir underskott i statsfinanser-
na samtidigt som vi har överskott i de offentliga fi-
nanserna har vi diskuterat vid väldigt många tillfällen
och konstaterat att man klart kan sätta upp ännu högre
krav på överskotten i de offentliga finanserna. Vi kan
säga att vi inte ska ha bara 2 % i överskott i de of-
fentliga finanserna över en konjunkturcykel, vi kan-
ske ska ha 3 %. I så fall kan man undvika ett under-
skott varje år i statsfinanserna. Men frågan är: Ska vi
driva en så stram politik när vi samtidigt ska främja
sysselsättning och se till att det blir expansion och
fart. Speciellt gäller det naturligtvis om man möter
konjunkturpåfrestningar. EMU-utredningen har fört
upp en diskussion om att vi kanske ska öka kravet på
överskotten inom den offentliga sektorn till 3 %. Man
kan diskutera det inför framtiden.
Jag uppfattar det här försöket att påvisa att det är
underskott i statsfinanserna och göra dramatik av det
lite grann som att man inte har något annat att ta till.
Med den uppläggning som vi har haft av den ekono-
miska politiken skulle vi egentligen ha haft under-
skott i statsfinanserna för länge sedan. Men av olika
skäl har det blivit överskott, t.o.m. ganska hyggliga
överskott, och det är ingen katastrof om man får ett
underskott i statsbudgeten så länge man har överskott
i de offentliga finanserna, så länge statsskulden mins-
kar i förhållande till nationalprodukten och man har
kontroll på den ekonomiska politiken i övrigt.
När representanterna för Ekonomistyrningsverket
var på utskottet sade de väldigt tydligt att deras pro-
gnoser visar på att utgiftstaken spräcks, men det
kommer naturligtvis inte att ske i praktiken.
Anf. 91 Kenneth Lantz (Kd)
Fru talman! Begränsningsregeln har enligt den re-
gering som Marie Engström arbetar tillsammans med
satt en norm på 2 800 kr i fastighetsskatt. Enligt den
normen ligger vi 200 kr per år lägre. Jag tror inte att
det är något större problem för den villaägare som har
en lågt taxerad fastighet att klara av en beskattning på
blygsamma 2 600 kr om året.
När det gäller hushållstjänsterna så får den som
vill arbeta gärna ta de jobben. Jag tror inte alls att det
finns något speciellt genusperspektiv på den här frå-
gan. Jag är helt övertygad om att den svarta verksam-
het som finns i dag utförs av såväl män som kvinnor.
Så sent som i går kväll fick vi från samarbetspartiet
Miljöpartiet höra att det förutsätts att det är kvinnor
som utför de här tjänsterna och att ROT-avdraget,
som Carl Fredrik Graf tidigare har berört, enbart
utförs av män. Jag tror absolut inte att så är fallet,
utan vi kan nog se till att det är både män och kvinnor
som kommer att utföra de här arbetsuppgifterna i
hushållen, som vi konsumenter gärna köper in. Redan
i dag finns det bevisligen både herrar och damer som
utför dylika tjänster inom kontantbranschen.
Anf. 57 Jan Bergqvist (S)
Fru talman! Jag vill tacka Karin Pilsäter för de
vänliga orden och önska också henne framgång i det
politiska arbetet.
Frågan är framöver hur stort överskott vi ska ha i
Sveriges offentliga finanser. Det finns många fördelar
med att ha ett stort överskott. Man samlar in i ladorna
inför de t.ex. demografiska påfrestningar som kan
komma på de offentliga finanserna om ett tiotal år.
Det finns också andra fördelar med det. Jag som soci-
aldemokrat tycker inte det är fel om det kollektiva
sparandet är relativt stort och stabilt. Det finns också
en fördel med vårt gemensamma sparande.
Samtidigt gäller det att väga det här mot stramhe-
ten i politiken. Vi får inte strama åt så mycket att den
kamp för att skaffa fler jobb, som vi för och som är
central, försvåras.
Man kan titta på hur det har varit. Vi har haft den
här målsättning på 2 %, men i praktiken har vi ju
överträffat den målsättningen. Ser man på den ut-
veckling som har varit finner man alltså att vi faktiskt
har rätt många miljarder till godo genom att vi inte
bara har klarat målen utan kraftigt överträffat dem.
Det var flera år sedan oppositionen sade: Nu blir
det underskott i statsbudgeten. Av olika skäl har det
inte blivit det, men man ska inte vara alltför skrämd
om det blir underskott i statsbudgeten så länge vi har
överskott i de offentliga finanserna och så länge vi i
övrigt har koll på den ekonomiska politiken.
Anf. 58 Finansminister Bosse Rin (S)
Fru talman! Den här debatten utgör slutet av en
mycket framgångsrik period som vi har haft när det
gäller samarbete mellan finansutskottet och Finans-
departementet. Det har också varit ett samarbete
mellan skatteutskottet och Finansdepartementet som
har resulterat i ekonomiska framgångar under den
gångna mandatperioden.
Jag vill framföra mitt tack till de båda utskotten,
och inte minst till de båda utskottens ordförande,
Arne Kjörnsberg i skatteutskottet och Jan Bergqvist i
finansutskottet. Jan Bergqvist lämnar nu riksdagen
och finansutskottet och har under de åtta år som han
har varit ordförande i finansutskottet på ett utomor-
dentligt sätt samarbetat med regeringen och Finans-
departementet. Han kan se ett fantastiskt resultat av
de här åtta åren. Sverige har gått från en raserad eko-
nomi i början av 90-talet till att nu ha en ekonomi
som är stabil och växer och som också resulterar i en
bra grund för en fortsatt välfärdspolitik. Jag vill fram-
föra ett särskilt tack till Jan Bergqvist för hans goda
insatser i det avseendet.
Jag har hört referat, och jag kom in när Mats
Odell hade ordet för en stund sedan. Mats Odell har
demonstrerat att han lider av akut minnesförlust,
eftersom han inte kommer ihåg att regeringen har
sammanträde på torsdagsförmiddagar. Han har stän-
digt efterfrågat mig under förmiddagen. Om han hade
tänkt en liten stund hade han kanske kunnat komma
ihåg vad som hände i början av 90-talet när han själv
hade en funktion i regeringssammanhang.
Jag tror inte att vi ska bekymra oss så mycket om
detta, utan vi ska kanske koncentrera oss mer på sak-
debatten.
Under mandatperioden, de här fyra åren, har det
varit mycket goda ekonomiska resultat. Vi har gått
från ett underskott till ett överskott i den offentliga
ekonomin. Sverige har kunnat betala av 320 miljarder
kronor på statsskulden. Vi har nått målet om halverad
arbetslöshet. Det innebär att vi har kunnat förändra
den politiska bilden och också människors vardag
genom att gå från saneringspolitik till reformpolitik.
Det är naturligtvis en helt annan situation för männi-
skor när vi kan diskutera hur vi kan förbättra tillväx-
ten och hur vi kan använda tillväxtens resultat för att
skapa en bättre välfärd för så många människor som
möjligt i vårt land.
Vi har kunnat skapa ett utrymme under den här
mandatperioden för reformer om nära 90 miljarder
kronor. Vi har sänkt skatten med 50 miljarder kronor.
240 000 nya jobb har tillkommit, och över 100 000
nya företag har skapats under den här mandatperio-
den.
Vi har sedan drygt ett och ett halvt år tillbaka en
internationell konjunkturnedgång, en avmattning i
den internationella konjunkturen, som har påverkat
Europa men också Sverige. Förhoppningsvis kan vi i
dag se att det finns alltfler tecken internationellt och
nationellt på att vi har passerat det värsta. Ekonomin
är på väg att långsamt stärkas både internationellt och
här i Sverige. Faran är naturligtvis inte över, men det
värsta ligger sannolikt bakom oss.
Sverige har kunnat möta konjunkturavmattning
med åtgärder för jobben och för att stärka efterfrågan.
Vi har hela tiden hållit nere arbetslösheten runt 4 %.
Vi har kunnat genomföra de reformer som vi har
lovat och därtill en rad andra saker som bara för fyra
år sedan hade ansetts alldeles omöjliga och orimliga
att ställa ut löften om. Man kunde nämligen inte se
framför sig en sådan stor framgång för ekonomin som
det har varit under den här perioden.
Stora reformer som maxtaxan, mer pengar till
sjukvården, satsningar på skolan och högskolan, höj-
da bostadstillägg till pensionärerna och sänkt skatt för
löntagare och pensionärer är bara ett axplock av de
många stora insatser som har gjorts under den här
mandatperioden.
Det här har inte tillkommit av någon slump. Det
är inte heller någon självklarhet att vi har kunnat
åstadkomma detta, utan detta är naturligtvis resultatet
av en mycket medveten ekonomisk politik som det
har varit strid om i riksdagen. Borgerliga partier har
ständigt ifrågasatt den ekonomiska politiken, men de
har ständigt blivit motbevisade av verkligheten.
Vi har kunnat upprätthålla ordning och reda i
ekonomin och inte genomfört mer reformer och större
skattesänkning än vad vi har råd med, även i tider
som är lite sämre. De marginaler som vi har skaffat
oss under de goda åren har gjort att vi har kunnat stå
starka genom den nedgång internationellt som vi nu
förhoppningsvis ser slutet av.
Styrkan i svensk ekonomi kan uttryckas på flera
olika sätt. Sverige har tillsammans med Luxemburg
och Finland det största överskottet i de offentliga
finanserna bland alla EU-länder. Vi hade förra året ett
överskott på nära 5 % samtidigt som EMU-länderna
hade ett underskott på ungefär 1 %. Sverige är ett av
de länder med den lägsta arbetslösheten i EU. Det är
också ett resultat av en målmedveten politik för att
pressa ned arbetslösheten och hävda arbetslinjen.
De marginaler som vi har skaffat oss har också
inneburit att vi just nu kan föra EU:s mest expansiva
finanspolitik och ändå ha ett överskott i de offentliga
finanserna. Det är en möjlighet som många andra EU-
länder saknar men som de gärna hade önskat att de
hade haft. Det finns också andra tecken än styrkan i
de offentliga finanserna, den låga arbetslösheten och
den stigande sysselsättningen på att färdriktningen är
rätt.
Realinkomsterna för vanliga löntagare ökar kraf-
tigt. Under perioden 1999-2002 beräknas realin-
komsterna öka med 12 %. Bara i år ökar realinkoms-
terna med närmare 5 %. Det är en kombination av att
vi har haft en modest lönebildning och en låg infla-
tion. I dag har vi sett nya inflationssiffror som kryper
ned runt 2 %. Vi har dessutom via skattesänkningar,
maxtaxa, barnbidragshöjningar och på annat sätt
bidragit till realinkomsternas ökning.
Det är en så kraftig ökning av hushållens in-
komster att vi får gå tillbaka ganska långt i vår histo-
ria för att hitta en så bra period när det gäller realin-
komstutveckling.
Socialbidragsberoendet minskar. Antalet socialbi-
dragstagare har under de senaste tre åren minskat från
120 000 till 90 000. Vi är på väg mot regeringens mål
att halvera socialbidragsberoendet till 2004.
Jag såg i morse i Dagens Nyheter att Stockholms
stad, under dess moderata ledning, börjar få svårig-
heter med att nå sin del av socialbidragsmålet. Man
börjar sacka efter. Men dess bättre såg jag att det
fanns andra kommuner i Stockholmsregionen, social-
demokratiskt styrda Sundbyberg och Haninge, som
har lyckats halvera socialbidragsberoendet betydligt
snabbare än Stockholm. Vi får hoppas att Stockholm
med en annan ledning i höst kan ta i fatt den förlust
som Stockholm uppenbarligen har utsatts för under
våren när det gäller att minska socialbidragsberoen-
det.
Välfärdspolitiken fungerar. I den fördelningspoli-
tiska analys som publicerades i vårpropositionen kan
var och en läsa att skatter, transfereringar och kon-
sumtion av offentliga tjänster, som vård, skola, om-
sorg och bostäder, dramatiskt minskar inkomstklyf-
torna i samhället. Moderaternas påstående att väl-
färdspolitiken bara är en rundgång mellan skatter och
bidrag kan definitivt avfärdas när man ser att politi-
ken har stor betydelse för att minska just klyftorna i
vårt samhälle.
Fru talman! Inför valet 1998 ställde Socialdemo-
kraterna upp sex vallöften: Man skulle betala av på
statsskulden, öka sysselsättningen och satsa mer på
utbildning, anställa fler i vården, skolan och omsor-
gen, införa höjda pensioner och höjda bostadstillägg,
införa maxtaxa på dagis och fritis och införa höjda
barnbidrag.
Alla dessa löften är uppfyllda. Utöver de här löf-
tena har dessutom många reformer kunnat genomfö-
ras under perioden. Det är naturligtvis en styrka att vi
också har möjlighet att framöver anställa ännu fler i
kommuner och landsting, inte minst i skolan, äldre-
omsorgen och barnomsorgen.
De nya statsbidragen på skolans område ger ut-
rymme för 15 000 nya lärare, kuratorer eller annan
skolpersonal under fem år. Detta blir möjligt tack
vare de extra 5 miljarderna från staten till kommuner-
na.
Vi i regeringen har också nyligen haft möjlighet
att fatta beslut om att höja både golvet och taket i a-
kassan på samma sätt som vi höjde golvet och taket i
a-kassan förra året. Det hade vi inte kunnat göra om
vi inte hade haft den ordning och reda som vi har på
statsfinanserna och den förbättring som också har
skett av a-kassans utveckling genom den reform som
riksdagen beslutade om för något år sedan.
Vi reformerar arbetsskadeförsäkringen i år. Vi har
förbättrat studiestödssystemet ytterligare. Vi har sat-
sat mycket stort på att göra Sverige till ett ekologiskt
hållbart samhälle. Den gröna skatteväxlingen har tagit
ny fart. Vi har prioriterat de äldre, inte minst genom
de reformer som nu kommer i sommar om förbe-
hållsbelopp och maxtaxa inom äldreomsorgen och det
högkostnadsskydd i tandvården för de äldre som är på
väg.
Vi har riktat skattesänkningar mot låg- och me-
delinkomsttagare. Vi har sänkt företagsskatterna,
fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Det är i
dag på grund av det höjda fribeloppet bara ungefär
hälften så många personer som betalar förmögenhets-
skatt som det var i inledningen på denna mandatperi-
od.
Fru talman! Vi socialdemokrater är stolta över det
som har uppnåtts de senaste fyra åren. Men att vara
stolt är inte det samma som att vara nöjd. Det finns
mycket kvar att uträtta för att alla barn ska ha samma
möjligheter oavsett vilka deras föräldrar är. Det finns
mycket mer att göra för att alla människor ska kunna
leva rika och utvecklande liv utifrån sina egna öns-
kemål och drömmar.
Vi socialdemokrater vill därför gå vidare. Vi har
en omfattande dagordning för de kommande åren,
som vi hoppas få tillfälle att praktisera.
Det handlar alltid om att sätta jobben främst, att få
sysselsättningen att fortsätta att öka och arbetslöshe-
ten att minska. Att starta fler företag är oerhört vik-
tigt. De många nya företagen är viktiga både för sys-
selsättningen och för landets ekonomi. De är också
viktiga för att det ger möjlighet för de många nya små
företagen att växa och bli större. Det är alltid nummer
ett på den socialdemokratiska dagordningen att värna
tillväxten och jobben.
Vi vill också stärka konkurrensen i näringslivet.
Vi har sett att näringslivet självt kanske inte haft
förmåga att ta itu med de uppenbarliga problem som
finns i det privata näringslivet genom bristande kon-
kurrens. Asfaltkarteller och annat har diskuterats.
Näringslivet skulle behöva ta ett eget större ansvar för
att sätta en ny dagordning för den framtida konkur-
rensen i svenskt näringsliv.
Vi vill arbeta för att höja taken i föräldraförsäk-
ringen, förbättra sjukvården, korta köerna och införa
nationell vårdgaranti och en rad andra sociala refor-
mer. Vi hoppas naturligtvis kunna fortsätta att bygga
ut välfärden och se till att det finns pengar som kom-
muner och landsting kan få använda för den del av
välfärden som de ansvarar för när det gäller vården,
skolan och omsorgen.
Förutsättningen för att lyckas med alla dessa re-
formuppdrag, som vi har på vår agenda framöver, är
naturligtvis att vi har ordning och reda på svensk
ekonomi i fortsättningen också.
När jag tar del av den gemensamma borgerliga re-
servationen, utöver de enstaka reservationer som alla
de borgerliga partierna har, noterar jag att det är lätt
för de borgerliga partierna att i denna reservation
skriva ihop sig om ett antal allmängiltiga krav. Det är
klart att det är bra att alla ska få arbete och att till-
växten ska höjas. Det torde de flesta kunna hålla med
om.
Men när jag ser på den första punkten i de bor-
gerligas reservation att man ska höja tillväxten till
åtminstone 3 % per år kan man kontrastera det med
att säga att under de år vi hade borgerliga regeringar i
Sverige, på 70-, 80- och 90-talen, var tillväxten inte
3 % som man nu drömmer om och önskar sig utan
knappt 1 %. Det var alltså en väsentligt lägre tillväxt
under de borgerliga åren än vad vi har sett under de
senaste åren.
Punkt 2 i de borgerligas reservation innefattar att
man vill se fler människor i arbete. Men arbetslöshe-
ten ökade faktiskt med 0,7 % per år i genomsnitt
under de borgerliga regeringarna. Facit är ett helt
annat än önskelistan.
De borgerliga partierna säger också att de vill se
en minskad statsskuld. Det vill jag naturligtvis också
se åren framöver. Men jag har också i färskt minne att
de borgerliga regeringarna lyckades öka statsskulden
med 900 miljarder kronor. Jag förstår att det pågår en
tävlan mellan de borgerliga partierna att nu försöka
öka statsskulden genom att bjuda ut nya familjepoli-
tiska reformer som är helt ofinansierade.
Punkt 4 i de borgerligas reservation innebär att
man vill ha konkurrenskraftiga skatte- och utgiftsni-
våer. Där talar också facit emot de borgerliga. Under
den tid de hade ansvar för Sveriges ekonomi lyckades
de öka de offentliga utgifternas andel av BNP med 20
procentenheter.
I punkterna 5, 6 och 7 i reservationen talar de om
behovet av att minska den regionala och sociala tu-
delningen och att skapa förutsättningar för ett jämlikt
och jämställt Sverige.
Det är svårt, även om det går på vissa områden,
att exakt mäta resultaten i fråga om detta. Men jag
tror att det är få som förknippar detta jämställdhets-
och jämlikhetsarbetet med det arbete som vi har sett
Carl Bildt och Gösta Bohman och andra signera un-
der årens lopp. Politiken och önskningarna har inte
riktigt gått ihop på dessa områden.
Till sist säger man i den borgerliga reservationen
att man vill att nyföretagandet ska öka. Det är viktigt.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi ser vilka
möjligheter vi har att stödja ett växande nyföretagan-
de. Men facit är att under de borgerliga åren minska-
de den privata sysselsättningen med 400 000 perso-
ner.
Vad jag kan se av den borgerliga reservationen
finns det där ett antal allmänna välvilliga önskemål.
Men den faktiska verkligheten när de borgerliga har
haft ett regeringsansvar talar sitt tydliga språk. Man
har strängt taget misslyckats helt med alla de dröm-
mar som man har försökt föra fram i reservationen.
Därför vill jag till sist säga att det är oerhört viktigt
att vi har en fast hand över svensk ekonomisk politik
också i fortsättningen om vi ska få utrymme för till-
växt och viktiga sociala reformer även de kommande
fyra åren.
Anf. 92 Marie Engström (V)
Fru talman! Det är inte på något sätt så att vi i
majoriteten går in och höjer fastighetsskatten för de
fastighetsägare som vi pratar om i det här samman-
hanget på det sätt som Kenneth Lantz beskriver.
Jag vill ställa ännu en fråga till Kenneth Lantz när
det gäller hushållstjänsterna. Tycker Kenneth Lantz
att det är vettigt att med knappa resurser gå in och
subventionera fullt friska människor? Jag tror att både
jag och Kenneth Lantz är medvetna om att det samti-
digt i dag ute i kommuner och landsting finns oerhört
stora behov av resurser för att klara vård och omsorg
av sjuka och av äldre människor.
Anf. 59 Gunnar Hökmark (M)
Fru talman! Finansministern återkom föga förvå-
nande till de borgerliga regeringsåren 1991-1994.
Han brukar ofta säga att budgetunderskottet var som
störst 1993, och jag brukar hålla med honom. Vi
vände ju den utveckling som vi tog över. Det var just
insatser för nyföretagande och för företagande över
huvud taget och starten för en sanering av statens
finanser som ledde till att det vände uppåt.
Jag ställde för några veckor sedan i Göteborg en
fråga till Bosse Ringholm. Han svarade inte på den
då, och han kommer inte att svara på den nu. Jag sade
så här: Stämmer det att när ni lämnade ifrån er reger-
ingsmakten var allting på väg nedför, och när ni tog
över den 1994 var tillväxten, företagandet och syssel-
sättningen på väg upp? Stämmer det, eller stämmer
det inte? Det är rätt lätt.
Ni brukar skoja lite grann och säga att det måste
vara de borgerliga som har otur. Det är rätt. Vi har
otur, för vi får alltid ta över regeringsmakten efter er.
Nu ser vi samma mönster igen. Vi kommer att be-
höva bedriva en politik för företagande och nyföreta-
gande för att detta är lägre än någonsin. Vi har en
utflyttning av företagande som vi aldrig tidigare har
sett. Vi kommer att behöva bedriva en politik för att
minska sjukfrånvaron genom bättre sjukvård, bättre
rehabilitering och andra förändringar, eftersom ni
bara har stått och låtit det ske.
Vi kommer att behöva bedriva en politik som
öppnar upp för konkurrens i välfärden och ge valfri-
het. Vi behöver göra någonting åt det som sker i dag i
det svenska samhället. Vi kommer att få uppgiften att
förändra arbetsmarknaden, eftersom den inte fungerar
i dag. Vi har en löneutveckling som inte fungerar, och
vi har en krympande tillväxtkraft.
Vi har otur. Vi får alltid ta över efter er. Det är
tråkigt att konstatera att finansministern, efter att ha
kommit två och en halv timme för sent till debatten i
dag - det kan vara värt att prioritera en budgetdebatt i
riksdagen - inte över huvud taget har berört de pro-
blem och de utmaningar som Sverige står inför. Han
har inte sagt någonting om det växande underliggan-
de budgetunderskottet, som regeringen nu återigen är
på väg att lämna över. Han har inte sagt något om
vilka besparingar regeringen ska göra för att undvika
raserade utgiftstak. Det har bara varit allmänna orda-
lag fritt hängande i luften.
Ge nu svar på de frågor som har ställts i denna
kammare här i dag! Ni i vänsterkoalitionen ska ge
besked om vad ni ska stå för. Vi har gjort det i vår
reservation.
Anf. 93 Kenneth Lantz (Kd)
Fru talman! Vi säger inte att det ska vara 2 600 kr
utan max 2 600 kr i beskattning. Det är ju upp till
respektive kommun, och det tror jag att Marie Eng-
ström är väl införstådd med. Vårt system säger alltså
att det är ett maxbelopp på fastighetsbeskattningen.
Handlar frågan om hushållstjänsterna om att sub-
ventionera friska människor kontra sjuka? Nej, jag
tror att detta i stället är en möjlighet och en bra väg
att komma ifrån svartjobben. Då ges det också större
resurser till den totala statsintäkten för att vi ska kun-
na ha ännu bättre och friare val också inom sjukvår-
den, som vi verkligen ser fram emot. Jag tror absolut
inte att vi ska se detta som ett problem och som att vi
ska ta subventionerade medel från den ena gruppen
och på ett negativt sätt föra dem över till den andra
och subventionerar denna verksamhet med hushålls-
tjänster. Låt oss i stället se att vi får in ett större kol-
lektiv arbetare som arbetar med vita tjänster och inte
med svarta!
Fru talman! Tillåt mig också att uttrycka tacksam-
het till kansli och personal på skatteutskottet - inte
minst till avgående vice ordföranden som dessutom
har gjort betydande insatser för riksdagens idrotts-
klubb.
Anf. 60 Finansminister Bosse Rin (S)
Fru talman! Jag försökte bjuda in till en diskus-
sion om framtiden. Men jag hade inte mycket för det,
förstod jag av Gunnar Hökmark. Han ägnade sig mest
åt det förflutna. Låt mig då ett ögonblick stanna vid
det förflutna, Gunnar Hökmark.
Under den mandatperiod som vi har bakom oss
har Sverige haft en tillväxt som i snitt har varit unge-
fär 3 %. Det är högre än EU-länderna, det här högre
än OECD-länderna.
Går man tillbaka till 1994, när Socialdemokrater-
na tog över efter de borgerliga, kan man också kon-
statera att vi även sedan dess har haft en högre tillväxt
i Sverige än både OECD-länder och EU-länder har
haft. Under den borgerliga period som Gunnar Hök-
mark åberopar i början av 90-talet var faktiskt till-
växten bara 0,2 %, samtidigt som tillväxten i OECD
var 2,2 %. Det var nästan ingen tillväxt alls i Sverige.
Däremot hade OECD-länderna lite drygt 2 % och har
fortfarande lite drygt 2 % i tillväxt. Skillnaden är att
numera har Sverige en snabbare tillväxt än omvärlden
har, Gunnar Hökmark.
Det är nästan generande att höra Gunnar Hökmark
säga att det vände under de borgerliga regeringsåren.
Det är klart att det vände. Alla kurvor vände åt fel
håll. Det har vi pratat så många gånger om att jag inte
tänker ägna mycket mer tid åt det. Det jag vill tala om
är framtiden. Jag förstår att Gunnar Hökmark re-
kommenderar samma politik för framtiden som den
som praktiserades 1991-1994. Jag tror att svenska
folket har i gott minne att den ledde till sådana resul-
tat att vi inte vill ha tillbaks politiken från 1991-1994.
Därför, Gunnar Hökmark, hoppas jag att det inte ska
bli något nytt experiment med statens finanser och de
offentliga finanserna åren framöver utan att vi ska
kunna hålla ordning på svensk ekonomi på samma
sätt som vi har gjort den senaste perioden även fram-
över. Det kommer att ge utrymme för att kunna öka
både tillväxten och välfärden i Sverige.
Anf. 61 Gunnar Hökmark (M)
Fru talman! Finansministern påstår och påstår,
upprepar och upprepar samma saker om igen som alla
vet inte stämmer med verkligheten. Det stämmer inte
ens med den vitbok som regeringen själv presentera-
de i en tidigare budgetproposition. Han får akta sig så
att det inte ger papegojan ett dåligt rykte. Den är i
grunden en spirituell fågel.
När det gäller de sakfrågor som vi ska tala om in-
för framtiden har vi under denna förmiddag tagit upp
de grundläggande frågorna hur vi ska bekämpa sjuk-
frånvaron och hur vi ska öka tillväxtkraften i den
svenska ekonomin. Vi har också tagit upp det som
händer med den svenska budgeten när den enligt
Ekonomistyrningsverkets prognos nästa år kommer
att ha ett underliggande underskott med 60 miljarder
och utgiftstaken sprängs med 16 miljarder. Det kan
man göra någonting åt. Men då bör regeringen redo-
visa vad man ska göra åt de här 16 miljarderna. Var
ska man spara? Hur ska man spara? Det har väljarna
rätt att få besked om.
Men det är också så, finansministern sade det all-
deles innan, att man nu är i ett skede då man ska öka
utgifterna och genomföra fler reformer. Socialdemo-
kraterna har tillsammans med LO fört fram utgiftsre-
former som man ska genomföra, som man går till val
på, som omfattar minst 50 miljarder kronor. Ska de
genomföras handlar det plötsligt om ett underliggan-
de underskott som närmar sig 100 miljarder och ett
utgiftstak som sprängs långt mer.
Då måste man spara någon annanstans, om man
inte ska strunta i utgiftstaket. Antingen sparar man
eller också höjer man skatterna när man ska hantera
budgetsaldot. Ska man klara utgiftstaket måste man
spara. Då ska man ge besked om det här i dag. Om
inte Bosse Ringholm gör det som denna debatt under
denna förmiddag har handlat om kommer han att gå
in i raden av socialdemokratiska finansministrar som
körde på i ekonomin, sade att allting var bra och
lovade nya utgifter. Sedan var det andra som fick ta
över. Vi är beredda att ta över, men redovisa vad ni
vill göra. Det kräver ärligheten.
Anf. 94 Rolf Kenneryd (C)
Fru talman! Det är dags för examen i den ekono-
miska politiken. Det är dags att summera den nu snart
gångna mandatperioden. Den bild som framträder i
den allmänna debatten och i det dagliga mediebruset
är att det är välbeställt i den svenska ekonomin. Inga
moln tycks synas på himlen. Regeringspartiet basune-
rar ideligen ut detta budskap, ofta i samband med
löften av olika slag, inför valet i höst. Tyvärr är denna
bild en starkt överglättad bild av verkligheten.
Verkligheten såsom den framträder vid en objek-
tiv betraktelse, t.ex. i Ekonomistyrningsverkets se-
naste prognos, ser annorlunda ut. I den verklighetsbe-
skrivningen framträder i stället bilden av ökande
budgetunderskott. Redan innevarande år blir under-
skottet, om man rensar för tillfälliga effekter, 34 mil-
jarder kronor. Nästa år beräknar ESV motsvarande
underskott till 60 miljarder kronor.
Känner Arne Kjörnsberg och Marie Engström till
denna verklighet? Om svaret är ja, vilket jag utgår
ifrån: Varför redovisar ni då inte detta för en kun-
skapstörstande allmoge?
Om vi gör tankeexperimentet att staten vore en
kommun så skulle det kommunala balanskravet till-
lämpas och inte kunna uppfyllas. Varför lever inte
regeringen som man lär och kräver av andra - i det
här fallet kommunerna?
Fru talman! Lena Ek och andra har tidigare i de-
batten pekat på en rad brister i det svenska samhället i
sin summering av mandatperioden. Jag tänker nu
bidra med ytterligare brister på temat ökande sociala
och regionala klyftor.
Facit av den snart gångna mandatperioden säger
oss att den socialistiska majoriteten genom sin politik
på ett medvetet, närmast målmedvetet, sätt har ökat
de sociala och regionala klyftorna. De tydligaste
exemplen på detta är införandet av en maxtaxa i
barnomsorgen och den förda skattepolitiken. Maxtax-
an i barnomsorgen gynnar kraftfullt och ensidigt
höginkomsttagare och medverkar till de ökade sociala
klyftorna.
En summering av den förda skattepolitiken under
mandatperioden ger samma bild. De sociala klyftorna
ökar genom att höginkomsttagare får betydligt större
skattesänkningar än låginkomsttagare har fått. Så är
förhållandet icke enbart i kronor räknat utan även om
man uttrycker det i procent, vilket är utomordentligt
anmärkningsvärt.
Det innebär t.ex. att socialchefen med 35 000 kr i
månadslön får en nästan fyra gånger större skatte-
sänkning än undersköterskan som tjänar 13 000 kr i
månaden. Undersköterskan har fått en skattesänkning
på 7 600 kr om året medan socialchefen har fått en
skattesänkning på 29 000 kr om året.
Arne, Marie och Gunnel - om hon lyssnar på det
här i någon annan lokal! Hur har ni kunnat medverka
till detta? Frågan är relevant till er alla, men den är
särskilt relevant till Marie, som i sitt anförande angav
sig ha som ambition just att minska klyftorna. Hur
kan hon då medverka till det diametralt motsatta?
Fru talman! Centerpartiets väl genomarbetade för-
slag till inkomstskattereform går i motsatt riktning. Vi
vill minska de sociala klyftorna genom att också på
skatteområdet ge till dem som bäst behöver och inte
till dem som skriker mest och högst. Det åstadkom-
mer vi genom att sänka inkomstskatten framför allt
för låga och normala inkomstlägen. Genom att vi på
detta sätt minskar de sociala klyftorna minskar vi
också de regionala. Sambandet är klart, och består i
att större resurser till hushåll med låga inkomster ger
större resurser till regionalt utsatt områden eftersom
medelinkomsten är klart lägre där än annorstädes.
Vårt alternativ till inkomstskattereform är starkt
tillväxtbefrämjande. Det sker på olika sätt. De s.k.
marginaleffekterna minskar vid en inkomstökning. I
dag tar högre skatt och minskat bidrag vid en in-
komstökning hand om 80-85 % av inkomstökningen
just i låga inkomstlägen.
Med vårt förslag blir det lönsamt att arbeta. Det
ökar sysselsättning och tillväxt. Tillväxten ökar också
genom att en ökning av köpkraften just i dessa in-
komstlägen till nästan 100 % kommer att resultera i
ökad konsumtion. Det beror helt enkelt på att de otill-
fredsställda köpbehoven är så stora just hos dessa
grupper. Det ger ökad omsättning och därmed ökad
sysselsättning i det svenska samhället.
Dessutom kommer vårt inkomstskatteförslag att
ge ett verksamt bidrag till att minska de höga och
ökande ohälsotalen. Det kan i förstone förefalla lång-
sökt, men beviskedjan är i korthet följande. De kraf-
tigt ökade och alltjämt ökande ohälsotalen och sjuk-
skrivningarna beror till stor del på utbrändhet och
närliggande anledningar. Det anses ofta bero på ökad
press och stress i arbetslivet. Det är säkert sant, men
det är inte hela sanningen. Det beror också på ökad
press på fritiden. Störst är pressen på dem som dess-
utom har problem med att få den vardagliga ekono-
min att gå ihop. Mer pengar över för att bestrida de
vardagliga kostnaderna för stora grupper av låg- och
normalinkomsttagare kommer att minska pressen i
dessa grupper. Det leder i sin tur till förutsättningar
för lägre ohälsotal, bättre livskvalitet för många indi-
vider och lägre kostnader för sjukskrivning och ar-
betsbortfall.
Fru talman! Sverige behöver en ny inriktning av
skattepolitiken. Det är nödvändigt med en tillväxtbe-
främjande skattepolitik med sänkta arbetsgivaravgif-
ter för småföretag, sänkta boendeskatter och framför
allt sänkta inkomstskatter på låga och normala in-
komster. Stora grupper av svenska medborgare behö-
ver en ny inriktning av skattepolitiken. Den stora
grupp människor som har låga och normala inkomster
har anledning att kräva en bättre fördelningspolitik än
den nuvarande. En ny inriktning av skattepolitiken
kräver en ny regering.
Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 8.
Fru talman! För övrigt anser jag att grundvalarna i
det kommunala skatteutjämningssystemet måste för-
svaras.
Anf. 62 Finansminister Bosse Rin (S)
Fru talman! Gunnar Hökmark säger att jag lämnar
felaktiga uppgifter. Han nämner inte ens någon siffra
som visar vari felaktigheten skulle bestå. De uppgifter
jag lämnat upprepar jag gärna för Gunnar Hökmark.
Jag undrar om han då kan hävda att det är någon
felaktighet i att påstå att Sverige de senaste åren har
haft en tillväxt som varit 3 % medan OECD-länderna
och EU-länderna har haft 2 ½ %. Det är alltså en
snabbare tillväxt i Sverige än i omvärlden. Det är en
korrekt uppgift som Gunnar Hökmark inte har kunnat
påvisa någon felaktighet i.
Men jag påstår att under de borgerliga regerings-
åren var tillväxten 0,2 % i Sverige samtidigt som
tillväxten i OECD var ungefär 2 %, dvs. betydligt
snabbare tillväxt i omvärlden. Det är också en korrekt
uppgift som Gunnar Hökmark inte har kunnat motbe-
visa på något sätt. Det går inte att kasta ur sig allmän-
na påståenden och sedan inte på något vis kunna
bevisa det man säger, Gunnar Hökmark. Det är inte
särskilt trovärdigt.
Gunnar Hökmark har många gånger här i kamma-
ren sagt att utgiftstaket nu kommer att rämna, ut-
giftstaket kommer nu att raseras. Han har upprepat
det år efter år. Och Gunnar Hökmark har fått fel år
efter år. Han fick fel 1999. Han fick fel 2000. Han
fick fel 2001. Vi hade ett överskott förra året och en
marginal för utgifterna på bortåt 5 miljarder kronor.
Men varje år har Gunnar Hökmark sagt: Utgiftstaket
kommer att rämna.
Gunnar Hökmark kan vara säker på att regeringen
på samma sätt som Karin Pilsäter förut sade kommer
att vidta åtgärder. Det har vi gjort hela tiden. Det gör
att vi får en balans även för 2002 när det gäller våra
utgifter. Det är väl det som är den stora skillnaden
mellan socialdemokratisk politik och er. Det vi före-
sätter oss och det vi lovar lyckas vi också hålla. Jag
vet inte om de borgerliga lovar budgetunderskott,
men det tycks vara det enda program som de lyckas
åstadkomma i verkligheten i alla fall under sina re-
geringsår.
Anf. 63 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Finansministern anklagar mig för
minnesförlust, att jag inte skulle komma ihåg att det
är regeringssammanträde på torsdagsmorgnar. Det
minns jag mycket väl. Jag minns också att det gick
alldeles utmärkt att vara frånvarande om man hade en
ersättare. På Finansdepartementet finns åtminstone
två statsråd. Om man ville prioritera sina uppdragsgi-
vare som diskuterar just ens eget ansvarsområde och
framtiden för detta ansvarsområde hade det varit fullt
möjligt att planera så att man hade kunnat vara närva-
rande. Men låt oss inte spilla mer tid på det.
Finansministern säger att alla kurvor vände nedåt
under de borgerliga regeringsåren. Det stämmer inte.
De kurvorna började långt tidigare att vända nedåt. Vi
minns, fru talman, att det förlorades ungefär 1 000
jobb om dagen på valdagen 1991 och under resten av
1991, medan det tillkom ungefär 1 000 nya jobb på
valdagen 1994.
Men, fru talman, jag tycker ändå att vi ska disku-
tera framtiden. Här säger Bosse Ringholm att man har
amorterat 320 miljarder på statsskulden. Det kanske
inte är så mycket att slå sig för bröstet för med tanke
på att 245 av de miljarderna kommer från AP-
fonderna och ca 60 miljarder kommer från utförsälj-
ning av Telia. Ytterligare 15 miljarder kommer från
Celsius och reavinstskatt på försäljning av Pharmacia.
Sedan kommer ungefär 40 miljarder från Riksbanken.
Så de stora bragderna här tycker jag inte är riktigt
värda att lyftas fram, utan det är mer i bokförings-
sammanhang som man ska applådera.
De 245 miljarderna från AP-fonderna berodde ju
på den finansiella infasningen av det nya pensionssy-
stemet, där staten övertog ansvaret för efterlevande-
pensioner och förtidspensioner. Vem är det som sitter
med svartepetter här? Inte är det AP-fonderna.
Jag har tre frågor helt kort till finansministern.
Utgiftstaket på 16 miljarder, som kommer att
brytas igenom enligt ESV: Vilka är åtgärderna?
Sjukskrivningskostnaderna säger ESV kommer att
öka med ytterligare 6 miljarder i år om inte kraftfulla
åtgärder vidtas. Vilka kraftfulla åtgärder tänker ni
vidta som sparar 6 miljarder?
Slutligen sade ni att höjningen av a-kassan skulle
rymmas inom anslaget. Nu visar ESV att det kommer
att gå 3 miljarder kronor back. Är det ESV eller re-
geringen som ljuger?
Anf. 64 Finansminister Bosse Rin (S)
Fru talman! Det är inte bara utgifter som Mats
Odell försöker överskrida. Han överskrider sin talar-
tid rätt rejält också. Det är kanske på något vis sym-
boliskt.
Det finns en viss skillnad, Mats Odell, mellan att
ha ökat statsskulden, som den borgerliga regeringen
gjorde, med 900 miljarder kronor och att minska
statsskulden med 320 miljarder kronor, som har skett
under den senaste mandatperioden. Det är en viss
skillnad mellan att öka på statsskulden på det sättet
och att kunna amortera av den.
Vi har kunnat amortera av den därför att vi inte
har förletts, vilket det har funnits ett och annat råd till,
att använda de nya inkomsterna till nya utgifter. Oav-
sett om inkomsten är av tillfällig eller annan natur är
det naturligtvis alltid en risk att inkomsterna används
för bestående utgifter.
Det leder till en framtida situation med nya bud-
getunderskott och problem med statsskulden. Därför
är det naturligtvis en styrka att vi har kunnat sänka
statsskulden så långt att vi i dag har nettoförmögen-
het. Det är få andra länder som har det. De flesta
andra länder kämpar fortfarande med stora statsskul-
der och har svårt att klara sina amorteringar.
Vi har varit noga, Mats Odell, med att varje år
klara utgiftstaket. Mats Odell och andra har ständigt
ifrågasatt om vi ska klara utgiftstaken, och vi har
ständigt sagt att vi ska göra allt vad vi kan för att
klara utgiftstaken. Vi har gjort det fem år i rad. Den
bedömning som nu har gjorts om att det finns en risk
att överskrida utgiftstaken med 16 miljarder nästa år
ska vi noga analysera. Vi kanske inte kommer till
samma slutsats att det handlar om 16 miljarder. Det
kanske handlar om helt andra lägre nivåer, men vi
kommer att - på samma sätt som tidigare - parera
med olika insatser för att se till att även 2002 blir ett
år där utgifter och inkomster går ihop. Det gör vi i
medvetande om att det finns utrymme för att exem-
pelvis förstärka och förbättra a-kassan, som vi har
finansierat med de förutsättningar som föreligger.
Anf. 65 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag kom att tänka på följande tal-
språk: Mycket skrik för lite ull, sade han som klippte
grisen.
Här svarar finansministern över huvud taget inte
på frågorna hur detta förväntade överskridande av
utgiftstaket ska klaras. Ni ska analysera. Men nämn
någonting som skulle kunna vara en lösning på pro-
blemet.
Ekonomistyrningsverket beräknar att utöver de
2,5 miljarder som i år anslås på tilläggsbudget för att
täcka de galopperande sjukskrivningskostnaderna
kommer budgeten att överskridas med ytterligare 6
miljarder om inte kraftfulla åtgärder vidtas i år. Vilka
kraftfulla åtgärder kommer att vidtas under detta år
som kan minska sjukskrivningskostnaderna med 6
miljarder?
Ni sade att höjningen av a-kassan skulle rymmas
inom anslaget. Nu konstaterar Ekonomistyrningsver-
ket att anslaget överskrids med 3 miljarder. Höjning-
en av a-kassan genomförs den 1 juli, och den beräk-
nas överskrida anslaget med 700 miljoner. Nästa år är
det en kostnad på 1,5 miljarder som inte är finansie-
rad.
Är det ESV som ljuger, eller är det Bosse Ring-
holm som ljuger?
Anf. 66 Finansminister Bosse Rin (S)
Fru talman! Det är viktigt att ha i minnet att de
senaste årens utgiftsbegränsningar för att få utgiftsta-
ket att fungera har gjorts så att vi hela tiden har kun-
nat kontrollera kostnadsutvecklingen.
Regeringen har varit mycket försiktig i sina be-
dömningar angående a-kassan. Vi har t.o.m. gjort
bedömningen att arbetslösheten skulle öka under året
och har räknat på kostnader för detta. Nu har det visat
sig att regeringen haft fel i den bemärkelsen att ar-
betslösheten hittills i år har varit lägre än den progno-
stiserade. Det leder rimligen till en positiv effekt för
våra kostnader för arbetslösheten i fortsättningen. En
sådan effekt räknas in i vår analys inför budgetpropo-
sitionen i höst då vi ska göra en värdering av hur vi
klarar utgiftstaket för innevarande år.
Jag tror inte att man ska hantera utgiftstaket med
den typ av förslag som finns från borgerligt håll. Man
tror också att de förslagen ska lösa problemen med
långtidssjukskrivningarna. Det skulle vara att införa
fler karensdagar och sänkta ersättningar. Det är klart
att det går att säga att rent nominellt kan flera karens-
dagar och sänkta ersättningar bidra till att minska
utgiftstrycket. Men det är alldeles fel. De löser inte
problemen med sjukfrånvaron, och de är inte den
typen av insatser som behöver göras för att kontrolle-
ra vår ekonomi.
Det är viktigt att vi får en utveckling av tillväxten
i fortsättningen. Tillväxten handlar om att se till att
arbetsmarknadspolitiken fungerar väl, dvs. få fler
människor i arbete. Det är också ett sätt att bekämpa
frånvaroproblemen på arbetsmarknaden. Jag är förvå-
nad över att de borgerliga partierna i stort sett vill
halvera insatserna för att skapa nya jobb. Det bidrar
varken till tillväxt eller minskad sjukfrånvaro på
arbetsmarknaden.
Anf. 67 Karin Pilsäter (Fp)
Fru talman! Först vill jag berätta en inte särskilt
väl bevarad hemlighet för finansministern. AMS
skapar inga jobb.
Det är nästan lite pinsamt att höra ältandet av när
det vände, hur det vände och hit och dit. Ni lade själ-
va förra året fram ett bokslut över detta. Har inte
finansministern läst det? Om det är för jobbigt finns
det mycket bilder att titta på.
Varför tar jag upp detta? Det är inte för att älta
utan för att det är oerhört viktigt att man lär sig vad
som hände för framtiden. Man ska förstå orsak och
verkan. Man ska förstå skillnaden på konjunkturväx-
lingar och strukturella problem. Det är mycket vik-
tigt. Därför vill jag rekommendera finansministern att
ta sig en stund tillsammans med Jens Henriksson och
ordentligt gå igenom vad som står där. Det finns
många fina bilder.
När det gäller jämställdhetsfrågorna finns bara ett
hopp, nämligen att byta regering. Vi har en mycket
könssegregerad arbetsmarknad. Vi har ohälsotal som
växer alldeles särskilt för kvinnor i den offentliga
sektorn. En färsk forskningsrapport visar att var tredje
kvinna i offentliga sektorn riskerar att hamna i en
sjukskrivningssituation. Många kvinnor känner van-
makt och framför allt ekonomisk stress. De har små
marginaler. Fortfarande är det ofta stora marginalef-
fekter. De kan inte påverka sin egen ekonomi. Löne-
skillnaderna ökar, och det är få kvinnor i ledande
positioner.
Pappamånad, jämställdhetslag, barnomsorgslag -
många sådana reformer har kommit med signatur från
borgerliga regeringar, t.o.m. Carl Bildt. Vad kommer
från Finansdepartementet nu? Jo, besked om att kvin-
nor inte har rätt sorts kompetens för att hålla på med
dessa saker.
Jag vill ställa en konkret fråga till Bosse Ring-
holm. Vad tänker Bosse Ringholm göra för att de
facto öka kvinnors möjligheter att kunna välja mellan
olika arbetsgivare och t.o.m. bli sin egen inom de
sektorer där många kvinnor finns i dag?
Anf. 68 Finansminister Bosse Rin (S)
Fru talman! Karin Pilsäter må tycka att det är pin-
samt med de senaste årens tillväxtsiffror som vi har
diskuterat. Vi har nu haft åtta år av socialdemokra-
tiskt styre i landet. Vi har haft högre tillväxtsiffror än
i vår omvärld, både i OECD- och i EU-länderna. Men
det var omvänt under de borgerliga regeringsåren. Då
var tillväxten 0,2 % medan tillväxten i omvärlden var
2 %, dvs. Sverige var klart sämre. Det kan naturligt-
vis kallas för pinsamt, som Karin Pilsäter säger.
En av de viktiga landvinningarna under senare år
är att sysselsättningen har ökat kraftigt, inte minst
bland kvinnor. Kvinnor har sedan flera år tillbaka en
betydligt lägre arbetslöshet än männen. Det är natur-
ligtvis oerhört viktigt att vi på så vis har gett fler
kvinnor en chans att komma ut i arbetslivet.
De borgerliga partierna har bekämpat maxtaxere-
formen. Till slut har den blivit så framgångsrik ute i
landet att de borgerliga partierna inte längre vågar
fullfölja kampen mot maxtaxan. Den är ett utomor-
dentligt bra exempel på hur jämställdheten på ar-
betsmarknaden kan stärkas och öka kvinnors syssel-
sättningsmöjligheter.
Jag har på samma sätt som Karin Pilsäter registre-
rat att när det gäller ohälsan i arbetslivet är kvinnor
oftast överrepresenterade. Det är i de sektorer där
kvinnor är många - vård, omsorg och skola - som det
finns höga ohälsotal. Det motiverade regeringen att i
höstas lägga fram ett elvapunktsprogram om åtgärder
mot ohälsa. Det är inte ett slutprogram. Vi kommer
att återkomma med nya insatser och förslag på områ-
det. Det är oerhört viktigt att vi gör vad vi kan för att
minska ohälsan utifrån individens synpunkt men
också utifrån samhällsekonomisk synpunkt. Det är
naturligtvis ett bra bidrag till jämställdheten om det
går att få ned ohälsotalen just inom de sektorer i sam-
hället där kvinnor i stor utsträckning jobbar.
Anf. 69 Karin Pilsäter (Fp)
Fru talman! Det är pinsamt att finansministern
verkar totalt oförmögen att ta till sig informationen i
egna dokument om när konjunkturer har vänt och när
olika bubblor har spruckit osv. Det är fråga om att dra
slutsatser av konjunktur, struktur, orsak och verkan.
Det är pinsamt. Vi behöver inte ta den diskussionen
ytterligare en gång; gå hem och läs på och dra sedan
en slutsats.
Risken är att om Bosse Ringholm får sitta kvar att
Sverige än en gång drivs in i den typen av situation.
"Jag greps av valfeber", skrev Kjell-Olof Feldt. Vi
ska inte behöva ha det så. Vi ska kunna föra en seriös
ekonomisk-politisk debatt om hur förändringar
genomförs så att människors möjligheter att komma
till sin rätt ökar. Jag blir inte ett dugg lugnad eller
imponerad av att ni lägger fram elvapunktsprogram
där det står att ni ska titta på det och det - som om de
galopperande långtidssjukskrivningarna i sjukvården
vore något slags dokusåpa.
Det behövs ju konkreta förslag till förändring. Vi
har många sådana förslag, och många av dem är väl
beprövade, t.ex. finansiell samordning. Det är väl
beprövat att om man kapar hierarkierna och lägger ut
mer makt för människor att själva bestämma över sin
arbetstid och sin situation minskar sjukskrivningarna
och ökar arbetstillfredsställelsen. Människor gör ett
bättre jobb och mår mycket bättre själva.
Alla de här sakerna är beprövade, men ni är full-
komligt halsstarriga motståndare på grund av att ni
sitter som fastmurade i armerad betong i synen på att
kvinnan måste låsas fast i stora, gammaldags arbets-
organisationer i den offentliga sektorn. Därför önskar
jag Sveriges kvinnor en ny regering.
Anf. 70 Finansminister Bosse Rin (S)
Fru talman! Karin Pilsäter knyter an till en tidiga-
re folkpartiledare, som upprepade detta med att gå
hem och läsa historia. Det sade Gunnar Helén vid
något tillfälle. Det är klart att det är intressant att läsa
historia, och det var den jag i någon mån försökte
beskriva. Den visar ett något pinsamt resultat för
Folkpartiet och de borgerliga partierna. Varje gång
som det är en borgerlig regering i Sverige blir det
sämre tillväxt än i omvärlden. När det är en social-
demokratisk regering, som det har varit de senaste
åren, blir det bättre tillväxt än i omvärlden. Det är en
del av vår historia, och den kan vara nyttig att känna
till för Karin Pilsäter och många andra.
När vi under de här åren har jobbat med att försö-
ka förbättra sysselsättningen har det ibland ifrågasatts
om arbetslösheten inte är större än vad som redovisas,
om det inte krävs ännu större uppgifter på arbets-
marknadsområdet för att skaffa nya jobb. Den diskus-
sionen är naturligtvis väldigt viktig. Men det som
förvånar mig är att Folkpartiet, inte minst, men också
andra borgerliga partier vill i stort sett halvera insat-
serna för att skapa nya jobb, via arbetsmarknadspoli-
tik, via utbildning och via andra insatser. När vi har
velat göra insatser inte bara för att skapa nya jobb
utan också för att skapa bättre hälsa och bättre miljö
på våra arbetsplatser, genom att exempelvis förbättra
insatserna när det gäller arbetsskadeförsäkring,
skyddsombud, utbildning och mycket annat, har
Folkpartiet och de andra borgerliga partierna varit
mycket negativa och varit motståndare till det.
Regeringen presenterade i höstas elvapunktspro-
grammet, och vi följde upp det i vårpropositionen,
men tyvärr finns det inte tillstymmelse till något al-
ternativ från borgerligt håll. Det är bara det gamla
traditionella, nämligen att man ska sänka ersättnings-
nivåerna i sjukförsäkringen och införa fler karensda-
gar. Det är ett traditionellt borgerligt grepp. Jag med-
ger att det kan sänka kostnaderna, men jag tror inte
att det löser sjukfrånvaron på våra arbetsplatser. Och
det bidrar definitivt inte till mer hälsa i svensk eko-
nomi.
Anf. 71 Lena Ek (C)
Fru talman! Riksgäldskontoret, Ekonomistyr-
ningsverket och Konjunkturinstitutet har vid flera
tillfällen uttryckt stark oro för två saker: dels att ut-
giftstaket ska spricka, dels att Sverige nästa år ska
låna 44 miljarder till och därmed öka statsskulden i
reala tal.
Vi har varit med om risksituationer, precis som fi-
nansministern har påpekat, där det har varit fara för
att utgiftstaket ska spräckas. Regeringen har då lagt
fram förslag som har varit ganska ingripande. Det har
handlat om biståndsverksamheten, Sidas anslag. Det
har handlat om att flytta företagsstöd och jordbruks-
stöd fram och tillbaka runt årsskiften. Det har handlat
om att skjuta upp stora inköp av försvarsmateriel. Det
har över huvud taget varit beslut som gett rätt tunga
och besvärliga effekter för de myndigheter som ska
hantera olika verksamhetsområden.
Är det inte ganska rimligt att regeringen nu redo-
visar vad man tänker göra för att hantera det här befa-
rade överskridandet på 14-16 miljarder? Halva året
har gått, sånär som på några dagar. Det är val i höst.
Det är väl ganska vettigt att väljarna vet vad reger-
ingen avser att göra.
När man läser den proposition som har lagts fram
om den ekonomiska politiken finner man ett femtiotal
hänvisningar till "vid senare tillfälle", "efter valet", "i
höst" och liknande formuleringar. Men det vore he-
derligt att tala om vad det är som ska göras. Jag tyck-
er att finansministern ska begagna detta tillfälle att
göra det.
Jag skulle också vilja ta upp jämställdheten med
finansministern. FN:s kommitté som ska motverka
diskriminering av kvinnor har kritiserat Sverige väl-
digt tungt på en rad områden. Det har handlat om den
könssegregerade arbetsmarknaden, det låga antalet
kvinnor som har höga beslutsposter, våld mot kvin-
nor, trafficking osv. Vi ser nu att JämO grovt kritise-
rar också Finansdepartementets verksamhet. Hur ser
finansministern på detta?
Anf. 72 Finansminister Bosse Rin (S)
Fru talman! Först vill jag rätta Lena Ek när hon
talar om ett befarat underskott på 16 miljarder för i år.
Om man ska referera Ekonomistyrningsverket korrekt
säger de att det finns en risk för ett underskott på
2 ½ miljard kronor innevarande år. De 16 miljarderna
gäller nästa år.
Jag sade tidigare, och vill gärna upprepa det, att
det är inte säkert att regeringens bedömning är den-
samma som Ekonomistyrningsverkets. Vi ska noga
gå igenom deras siffror. När det gäller exempelvis
arbetslösheten visar det sig att den lägre arbetslöshet
vi har haft under årets första månader i förhållande
till tidigare prognoser kan vara positiv även ur ut-
giftssynpunkt.
Regeringen har gjort sin bedömning. Regeringen
har redovisat sin bedömning i vårpropositionen, att vi
räknar med att kunna hålla utgiftstaket under 2002.
Vi räknar med att om det behövs ytterligare sådana
justeringar är vi beredda att återkomma till riksdagen
i höst. Det är inte säkert att vi behöver återkomma
med förslag till riksdagen, utan det kanske går på
annat sätt, i de bedömningar och korrigeringar som vi
gör av olika utgifter, att få ekvationen att gå ihop.
På samma sätt har vi varje år de senaste åren, trots
att det har funnits befarade risker för överskridande
av utgiftstaket, sett till att detta har hållits. Det har vi
gjort trots spådomar om motsatsen och trots progno-
ser från de borgerliga partierna som ständigt har slagit
fel.
När det gäller jämställdheten tycker jag att det är
viktigt att påminna om att de stora reformer som har
gjorts för jämställdheten under den här perioden -
inte minst maxtaxan - har bekämpats av de fyra bor-
gerliga partierna. Men maxtaxan har nu blivit så po-
pulär hos barnfamiljerna ute i landet att de borgerliga
partierna tvingas lägga ned vapnen.
Men det finns alltid en risk: Skulle de borgerliga
partierna få majoritet i Sveriges riksdag nästa man-
datperiod kan denna fantastiska maxtaxereform
komma att rivas upp. Och ännu större risk är det när
de borgerliga partierna just nu tycks överbjuda var-
andra med nya ofinansierade familjepolitiska refor-
mer, som kan späda på eventuella risker för under-
skott i framtiden.
Anf. 73 Lena Ek (C)
Fru talman! Jag kan bara konstatera att det finns
en risk för att budgettaket spricker i år, och det finns
en mycket stor risk för det nästa år. Finansministern
utfärdar löften men tänker inte tala om hur de ska
betalas, gör en springnota och håller saker hemliga
för väljarna. Det är upp till Sveriges röstberättigade
medborgare att fundera över det. Det hade varit bättre
att kunna diskutera de här sakerna. Våra förslag för
att få en stabil ekonomi har redovisats och diskuterats
i ganska stor utsträckning.
När det gäller jämställdheten kan vi konstatera att
under denna mandatperiod har lönediskrimineringen
mellan män och kvinnor ökat med 1 000 kr i måna-
den. Kvinnors långtidssjukskrivning har gått upp
väldigt mycket och dessutom som andel av totalen
gått upp från hälften till 64 %. Kvinnor har alltså
drabbats hårdare av situationen på arbetsmarknaden.
Detta kritiseras mycket hårt.
Den situation som vi nu har är till mycket stor del
en effekt av den förda ekonomiska politiken. Här
finns också verktygen för att ändra detta. Jag skulle
vilja höra finansministern säga vad som ska göras åt
denna mycket bekymmersamma situation. Särskilt
finansministern har ett särskilt ansvar, därför att sär-
skilt Finansdepartementet har fått särskild kritik av
JämO.
När man tittar på den framtida ekonomiska politi-
ken och vilka som utreder den finner man att 5 av 37
arbetande utredningar leds av kvinnor. Denna andel
har minskat under Bosse Ringholms tid med ansvar
för Finansdepartementet. Vore det inte rimligt att
förklara dessa väldigt konstiga fakta?
Anf. 74 Finansminister Bosse Rin (S)
Fru talman! Jag har redan tidigare sagt att det na-
turligtvis är viktigt med en bättre balans mellan kvin-
nor och män i våra statliga utredningar, även på Fi-
nansdepartementets område. Jag kommer naturligtvis
att arbeta för att vi ska få fler kvinnor som exempel-
vis utredningsordförande, kring skattefrågor och
ekonomiska frågor.
Den stora jämställdhetsfrågan under denna man-
datperiod har varit just maxtaxereformen. Varför är
den en viktig jämställdhetsfråga? Jo, den ger Sveriges
kvinnor möjlighet till ökat inträde på arbetsmarkna-
den och möjlighet att minska stressen, som inte minst
finns i våra storstadsområden, genom att man får till
stånd en bättre utbyggd barnomsorg och en bättre
utbyggd förskoleverksamhet.
Riksdagen har beslutat att maxtaxereformen ska
följas av en reform för fyra- och femåringar, med en
allmän förskola, under nästa år.
Det är stora jämställdhetsreformer som tyvärr har
bekämpats av Centerpartiet och övriga borgerliga
partier.
Det är också lite trist att se att det så här i valtider
sätts i gång ett slags tävlan mellan de borgerliga par-
tierna om vem som kan vara bäst på ofinansierade
överbud i familjepolitiken. Det går inte ihop, Lena
Ek, att å ena sidan oroa sig för budgetunderskott och
för att utgiftstaket inte kan hållas och å andra sida
göra allt vad man kan för att tävla och komma med
nya utgifter och därmed skapa ännu större problem
när det gäller balansen mellan utgifter och inkomster.
Regeringen har i varje vårproposition och i varje
budgetproposition redovisat vilka insatser som görs
för att hålla utgiftstaket. Det har resulterat i fem års
felaktiga spådomar från de borgerliga partierna och
påståenden om att vi spräcker utgiftstaket, men re-
geringen har varje år kunnat redovisa att vi klarar
utgiftstaket med marginal. Nu senast var det 5 miljar-
ders marginal.
Anf. 97 Carl Fredrik Graf (M)
Fru talman! Jag tycker att Arne Kjörnsberg höll
ett intressant anförande den här gången ur flera per-
spektiv. Det gav en del kunskap om hur Socialdemo-
kraterna tänker och vilka strategier som man har för
skattepolitiken.
Arne Kjörnsberg hade fyra punkter som utgångs-
punkt för hur skattepolitiken skulle utformas. Det
visar att det finns en skillnad i attityder. Jag pekade
på en del andra saker. När det gäller arbete, sparande,
utbildning och företagande är det individperspektivet
som står i fokus för mitt sätt att se på skattepolitiken.
Men för egen del vill jag understryka också en annan
makroekonomisk aspekt, nämligen att skattesystemet
måste vara utformat på ett sådant sätt att det är till-
växtbefrämjande för ekonomin.
Den punkten hade inte Arne Kjörnsberg med i sitt
anförande, och det är lite signifikativt. Det är mera
fördelningen av den befintliga kakan som står i fokus
i socialdemokratisk skattepolitik än möjligheterna att
utnyttja detta instrument för att skapa tillväxt i eko-
nomin och därmed göra kakan större.
Det för mig då in på företagsbeskattning - för att
välja ett område som vi kanske har tid att reflektera
över i det här replikskiftet.
Om Arne Kjörnsberg väljer att inte titta bakåt utan
att titta framåt, vilka tre förändringar skulle Arne
Kjörnsberg prioritera när det gäller företagsbeskatt-
ningen för att uppnå bättre tillväxt i ekonomin och
bättre förutsättningar framför allt för de mindre före-
tagen att fungera i den svenska samhällsekonomin?
Jag ska avslöja mina tre prioriteringar, men jag
gör det först efter det att Arne Kjörnsberg har med-
delat sina prioriteringar, så kan vi göra en jämförelse
och en analys av dessa.
Anf. 98 Arne Kjörnsberg (S)
Fru talman! Som svar på den direkta frågan ska
jag nämna en punkt. Jag tror att det är viktigt att se
över arvs- och gåvobeskattningen för att underlätta
för generationsskiften i små företag.
Det är så typiskt för Carl Fredrik Graf och alla
moderater att bara titta på skatterna. Men vad är det
viktigaste för företagen hemma i Sjuhäradsbygden?
Jo, det är att någon har råd att köpa deras varor, dvs.
efterfrågan. Det är klart att om man är arbetslös eller
riskerar att bli arbetslös och har lite pengar i port-
monnän gör man inte inköp för att höja den inhemska
efterfrågan. Dessa två saker hör ihop. Men jag har
inte alls svårt, Carl Fredrik Graf, att säga att detta
med arvs- och gåvobeskattningen bör ses över.
Det finns också andra problem för de små företa-
gen, och det är de som ryms inom de s.k. 3:12-
reglerna. Men eftersom det är en utredning på gång
hoppas jag att Carl Fredrik Graf har förståelse för att
jag faktiskt inte vill säga någonting mer substantiellt
än vad jag har sagt tidigare i den frågan. Vi får åter-
komma till det. Då kommer Carl Fredrik Graf inte att
vara med i denna kammare eftersom han inte kandi-
derar. Men han kommer kanske ändå att märka det på
andra sätt eftersom jag har förstått att han ska gå
tillbaka till familjeföretaget.
Jag skulle inte bli överraskad om utskottets värde-
rade ordförande är tillbaka här i Sveriges riksdag om
en eller några mandatperioder. Välkommen tillbaka i
så fall!
Anf. 99 Carl Fredrik Graf (M)
Fru talman! Det var ju bra att Arne Kjörnsberg
nämnde detta med efterfrågan. Det löser vi bl.a. ge-
nom kraftiga sänkningar av skatten för låg- och me-
delinkomsttagare.
Sedan får jag ge Arne Kjörnsberg två rätt. Arvs-
beskattningen och 3:12-reglerna fanns också med på
min lista liksom förmögenhetsbeskattningen. Det är
nog de tre mest angelägna områdena för en kraftfull
reformering för att vi ska få en bättre tillväxt bland
småföretagen och för att vi ska få fler småföretag.
Nu är jag emellertid något orolig för att inrikt-
ningen på hur vi ser på dessa tre punkter skiljer sig åt.
Men jag ska med intresse ta del av Arne Kjörnsbergs
kommentarer när 3:12-utredningen har presenterat
sina förslag. Personligen kommer jag nog att säga att
förslagen är otillräckliga med hänsyn till det som jag
har hört om denna utredning.
Fru talman! Eftersom det här är mitt absolut sista
inlägg - jag lovar att inte sätta upp mig på talarlistan
en gång till - i denna kammare vill jag också uttrycka
ett tack till ordföranden och till utskottskamraterna
för ett gott samarbete under den här mandatperioden.
Det tacket riktar jag också till utskottets kansli.
Jag tycker att det har varit stimulerande att ha fått
verka i ett utskott där de ideologiska skillnaderna har
varit så tydliga. Det är ändå någonting av politikens
nerv. Det är en fördel att få verka i ett utskott där
debatterna är tydliga och skarpa.
Jag får se om jag kommer tillbaka till riksdagen
vid ett senare tillfälle, som Arne Kjörnsberg antydde,
men nu ska jag pröva vingarna på annat håll.
Anf. 100 Arne Kjörnsberg (S)
Fru talman! Carl Fredrik Graf vill öka efterfrågan
genom att sänka skatten för mig. För människor som
tjänar som jag blir det år 2004 med 4 000 kr i måna-
den, och för den mig närstående person som jag tala-
de om tidigare blir det med 4 000 kr om året.
Dessutom ska hon som får sänkt skatt med 4 000
om året betala både sina egna och mina skattesänk-
ningar med sänkt a-kassa om hon blir arbetslös, sänkt
sjukförsäkring om hon blir sjuk, borttagande av skat-
tereduktionen för hennes fackföreningsavgift och a-
kassa, fler karensdagar osv.
Det är det som är problemet.
Den franska revolutionen hade tre ledord. De var
frihet, jämlikhet och broderskap. Den franska revolu-
tionens fäder var efterföljansvärda i den här delen, för
de pekade hela tiden på att frihet och jämlikhet hör
ihop. Nu anknyter jag på nytt till Carl Fredrik Grafs
första inlägg, både för att jag tyckte att det var intres-
sant och som en artighet. Men glöm inte, Carl Fredrik
Graf: Frihet och jämlikhet hör ihop.
Anf. 101 Kenneth Lantz (Kd)
Fru talman! Som kristdemokrat kan jag inte annat
än oroa mig lite över det som sker i den svarta sek-
torn. Det är betydande belopp som staten går miste
om. Jag skulle gärna vilja höra Arne Kjörnsbergs och
Socialdemokraternas syn på vilka åtgärder man tän-
ker vidta för att få bukt på den - åtminstone enligt
min erfarenhet från Skåne - alltmer växande svarta
sektorn.
Det kanske inte är de traditionella verksamheterna
som växer mest. I dag är det inte ovanligt att man ser
svenskar och folk från våra grannländer kasta sig in i
arbetet med trädgårdar och byggnationer både på
Kullahalvön och Bjärehalvön.
Vad tänker vi göra åt detta allt vanligare beteen-
de?
Anf. 102 Arne Kjörnsberg (S)
Fru talman! Först ska jag säga vad man inte ska
göra och vad jag inte tror på.
Jag tror inte på Kennet Lantz recept att sänka ar-
betsgivaravgiften på marginalen. Det räcker inte till.
Då får man ta bort arbetsgivaravgiften och halvera
lönerna om man ska klara det.
Det behövs ökad kontroll.
För vissa områden, som Marie Engström och -
tror jag - Kenneth Lantz var inne på, nämligen de
man kallar kontantområden finns det anledning att
fundera på schablonbeskattning. Jag kan se problem
också där, men jag tycker gott att man kan fundera på
det.
Vi kanske ska göra som man gör i Italien. När
man handlar något, om det så bara är en glass, måste
den som säljer lämna ett kvitto. Den som köper måste
ha med sig kvittot annars får man finanspolisen på
sig.
Kenneth Lantz är mycket konservativ, för att inte
säga reaktionär, i vissa avseenden. Han tycker natur-
ligtvis inte så, men hans upplägg är så att han legiti-
merar svarta arbeten och svarta affärer genom att
skylla på att skatterna är för höga. Det tycker jag är
ett problem.
Låt oss i stället tala om vad man får för skatterna:
skola, utbildning, barnomsorg, äldreomsorg och allt
det andra som vi ofta i stor enighet har fattat beslut
om. Då tror jag att vi kan få både gamla och unga
människor att betala det man ska betala i förhållande
till sina inkomster.
Anf. 103 Kenneth Lantz (Kd)
Fru talman! Nu blir jag starkt förvånad. Skulle jag
legitimera svart arbetskraft? Definitivt inte! Det var
ju precis tvärtom. Jag önskade få hjälp av Arne
Kjörnsberg att få svar på vad vi gör åt detta.
Följ med mig hem till Helsingborgsregionen och
åk med min gode vän Lennart som är trädgårdsanläg-
gare så ska vi göra ett studiebesök på plats. Då kan vi
se hur folk från Polen och andra östländer invaderar
Skåne de närmaste månaderna och på ett eller annat
sätt utför sysslor som svenskarna egentligen inte vill
köpa svart på den här märkliga marknaden.
Jag är helt övertygad om att man hellre skulle
köpa det med ett regelrätt avdrag i sin deklaration.
Detta har Kristdemokraterna tagit fram som ett
tydligt förslag och ett bra komplement till det som vi
fick ett visst erkännande av Arne Kjörnsberg för,
nämligen schablonbeskattningen.
Fru talman! Tillåt mig också att framföra ett tack
till ordföranden för ledningen av utskottsarbetet och
till övriga kolleger i skatteutskottet.
Anf. 104 Arne Kjörnsberg (S)
Fru talman! Detta är ett exempel på att vi inte
lyssnar på varandra, Kenneth Lantz. Jag sade ut-
tryckligen, vilket kommer att framgå av protokollet:
Naturligtvis tycker inte Kenneth Lantz att det är bra
med svartarbete och fiffel och båg. Men sättet att
resonera - att om man bara sänker en skatt här och
där får man bort det - bidrar till att legitimera det. Det
var vad jag sade. Då kan någon säga att skatten är så
hög, och därför ska jag inte köpa det vitt, jag måste
köpa det svart. Det tycker jag är ett problem.
Kenneth Lantz talade om den arbetskraft från
östländerna som invaderar Skåne i dessa dagar.
Det klarar vi inte genom att sänka en skatt här och
där. Det måste ske genom kontroll. De ska följa
svenska regler.
Var inte sådan motståndare mot de försök att
stävja detta som de fackliga organisationerna, framför
allt Byggnadsarbetareförbundet, gör. De gör heder-
värda insatser, tycker jag. Det vore bra om deras
motparter ville medverka på det sätt som frisörernas
motparter gjorde.
Anf. 105 Rolf Kenneryd (C)
Fru talman! I mitt anförande reste jag två fråge-
ställningar till Arne Kjörnsberg och Marie Engström
Den första var: Är ni medvetna om att vi är på väg
mot ett budgetunderskott redan i år och i än större
omfattning nästa år och, i så fall, varför säger ni ald-
rig det?
Den andra frågan var: Hur kunde ni medvetet
medverka till att öka de sociala klyftorna genom att
ge större skattesänkningar till höginkomsttagare än
till låginkomsttagare?
Marie Engström hade uppenbarligen endera inte
medvetenhet om vad hon hade varit med om eller
inget svar på frågorna eftersom hon inte begärde
replik.
Inte heller Arne Kjörnsberg berör fråga ett. Jag
upprepar den därför och ber om ett svar.
Svar på fråga två innebär för Arne Kjörnsbergs
del en redovisning av den teknik som ni har använt,
nämligen kompensation krona för krona genom kom-
pensation för egenavgifterna.
Det var ju ingen nyhet. Det kände jag redan till.
Den intressanta frågan kvarstår därför: Varför
väljer man en teknik som så uppenbart ger den ökade
sociala klyfta som jag påtalade i mitt anförande?
Anf. 106 Arne Kjörnsberg (S)
Fru talman! Jag börjar med frågan om budgetun-
derskottet. Jag kan självklart diskutera det. Men våra
värderade kolleger i finansutskottet har sinsemellan
och tillsammans med finansministern diskuterat det i
tre och en halv timme i dag.
Rolf Kenneryd har ju så stora kunskaper och så
stor erfarenhet. Jag är därför något förvånad att Rolf
Kenneryd är så statisk och bara talar om budgetun-
derskott och inte talar om hela den offentliga sektorn
och den offentliga sektorns ekonomi. Man kan ha ett
budgetunderskott under kortare tid i den statliga bud-
geten om man har överskott i den offentliga sektorn.
Man kan faktiskt leva med det, för det kan bidra
till att vi inte, som finansutskottets ordförande sade,
stramar åt så hårt att vi får stora problem - ännu stör-
re problem, ska jag säga - med sysselsättningen. Det
skulle i sin tur vara kontraproduktivt, för då skulle
fler människor bli arbetslösa och behöva ha a-kassa,
och skatteintäkterna skulle bli lägre.
Det andra svarade jag på tidigare. Med hänsyn till
att jag redan har gjort det ska jag varken belasta tiden
eller kammarens ledamöter med att upprepa mig
själv. Får jag bara, utan att detta ska uppfattas som en
björnkram, för jag tycker det verkligen, säga att jag
verkligen vill instämma i Rolf Kenneryds sista me-
ning i hans huvudanförande. Det var när Rolf Kenne-
ryd sade: Grundvalarna i det kommunala skatteut-
jämningssystemet ska bevaras.
Välkommen, Rolf Kenneryd, att göra detta till-
sammans med oss socialdemokrater!
Anf. 107 Rolf Kenneryd (C)
Fru talman! Jag konstaterar två saker. Det ökade
budgetunderskottet, som i viss grad kompenseras av
större inkomster till det offentliga systemet genom
ökade inkomster till pensionssystemet, innebär ju att
vi för närvarande, och i ännu högre grad nästa år,
lånar av våra egna framtida pensioner. Det kan väl
ändå inte vara en önskvärd utveckling, Arne Kjörns-
berg?
Sedan återkommer jag till den intressanta frågan -
inte om tekniken för hur ni har gjort skattesänkningar
möjliga utan om varför man väljer en teknik som ger
uppenbart felaktiga effekter i förhållande till både det
jag tycker och det som Arne Kjörnsberg och Marie
Engström säger sig vilja åstadkomma, nämligen att
minska klyftorna och inte öka dem.
Fru talman! Jag brukar vara sparsmakad med
känslomässiga tacksägelser även i högtidliga sam-
manhang. Icke desto mindre tänker jag nu hemfalla
till att ge ett tack till alla i utskottet, såväl anställda
som förtroendevalda. Tack!
Anf. 108 Arne Kjörnsberg (S)
Fru talman! Jag blev så glad när Rolf Kenneryd
hemföll till dessa stora känsloyttringar så jag har svårt
att samla ihop mig. Jag får väl också hemfalla, då.
Men jag har redan gjort det, Rolf Kenneryd, i den
delen.
Om budgetunderskottet sade jag att man kan leva
med det under en tid men i längden. Vi har visat att vi
har klarat överskottsmålen. Vi har klarat utgiftstaket.
Vi har klarat det.
Jag har ett problem här, fru talman. Det är att
varje gång jag berömmer det samarbete som Social-
demokraterna och Centerpartiet hade under förra
mandatperioden blir Rolf Kenneryd förnärmad, gene-
rad eller vad det är. Jag tycker inte att det finns någon
anledning alls till det. Vi gjorde ett bra jobb ihop, och
det ska vi fullfölja. Vi vill gärna se ett bra samarbete
med Centerpartiet. Det är som jag så många gånger
sade till finansutskottets dåvarande vice ordförande
P-O Eriksson, som jag förresten träffar i olika sam-
manhang, att våra båda partier i någon mening står på
samma väljarbas. Därför tycker att det är rätt naturligt
med samarbete oss emellan.
Sedan till det här med de uppenbart felaktiga ef-
fekterna. Rolf Kenneryd, var sak har sin tid. När vi
skulle sanera det där jättelika underskottet som vi
hade, när det fattades 40 öre när Sverige skulle betala
ut en krona, då fick vi ta till allt som rörde sig. Vi fick
höja alla skatter som fanns och införa nya skatter.
Man kallar dem värnskatt - de finns förresten inte
kvar, Lennart Kollmats - och allt det där andra. Men
nu när vi har fått ordning på ekonomin vill vi gå vä-
gen tillbaka. Var sak har sin tid, som sagt var. Jag är
säker på att Marie Engström och hennes partivänner
tillsammans med oss vill fortsätta och gärna göra det
som Rolf Kenneryd talar om. Låt oss göra det till-
sammans, Rolf Kenneryd! Jag hälsar välkommen till
det.
Anf. 109 Lennart Kollmats (Fp)
Fru talman! Apropå det sista Arne Kjörnsberg
sade är det ju så, om Arne Kjörnsberg håller sig till
sanningen, att värnskatten finns kvar. Men vi vill ha
bort den. Det var det jag sade i mitt anförande. Det är
en av de grejer som gör att man kan få ha hälften kvar
av en löneökning.
Precis som Carl Fredrik Graf saknade jag i Arne
Kjörnsbergs fyrapunktsprogram en punkt om företa-
garnas situation. Jag har ändå noterat att Arne
Kjörnsberg inte går i takt med sin finansminister, och
jag vill säga att det är till Arne Kjörnsbergs klara
fördel. Arne Kjörnsberg svarade till Carl Fredrik Graf
att han vill ha färre och enklare regler för småföreta-
garna, och det står faktiskt i vårt 53-punktsprogram.
Men det tyckte inte finansministern.
Arne Kjörnsberg sade också att han ville förbättra
förutsättningarna för generationsskiften. Det ville inte
heller finansministern, men det står i det här pro-
grammet, och jag tycker att det är alldeles utmärkt.
Jag ska ställa ytterligare två frågor. Vill inte Arne
Kjörnsberg också avveckla etableringshinder för
småföretagare? Och den andra frågan: Vill inte Arne
Kjörnsberg att samma regelverk för sjukförsäkring
och föräldraförsäkring ska gälla för såväl företagare
som arbetstagare?
Anf. 110 Arne Kjörnsberg (S)
Fru talman! Först har vi värnskatten. Nej, Lennart
Kollmats. Tro på mig, för jag var med. Jag kan tala
om hur det var. Vi har inte kvar värnskatten. När vi
1994 gick till val med att säga: Rösta på oss social-
demokrater, vi ska höja alla skatter som finns och
hitta på några nya. Ni ska få betala värnskatt, sade vi.
Det ska ni få göra i fyra år.
Jag har kollat när Lennart Kollmats blev riks-
dagsledamot. Lennart Kollmats var inte med när vi
genomförde den stora skattereformen i bra samarbete
mellan Folkpartiet och Socialdemokraterna. Då sade
vi att vi ska utvärdera den. Utgångspunkten var att
varje inkomstgrupp som vi delade upp dem - 10 % i
varje, det vi kallade deciler - skulle betala sina egna
skattesänkningar. Det var den principiella utgångs-
punkten.
Sedan efter några år noterade vi, i enighet faktiskt,
att den översta decilen, alltså de som tjänade mest,
inte hade betalat sina egna skattesänkningar. Det är
därför vi har det som formellt heter andra skalsteget i
inkomstskatteskalan. Det är det Lennart Kollmats
kallar värnskatt. Jag tycker att vi ska ha kvar den. Jag
vill ha den progressiviteten. Det har jag tidigare redo-
visat. Jag står för det. Jag tycker att det är rimligt -
och det är alldeles speciellt rimligt eftersom vi fak-
tiskt 1989/90 var överens om att varje inkomstgrupp
skulle bära sina egna skattesänkningar.
Sedan får jag bara säga något om det här med att
försöka så split, eller visa skillnader, mellan finans-
ministern och mig. I så fall ska ni lita på finansmi-
nistern och inte på mig - om ni måste göra någon
skillnad. Det är precis som ett antal liberala tidningar
har gjort efter det som hände här ute på Mynttorget
för fyra veckor sedan ungefär. De skriver: Socialde-
mokraterna får skylla sig själva, för de skickar dit
högskattepolitikern Arne Kjörnsberg.
I vårt parti är det så att vare sig det är Lisbeth Sta-
af-Igelström, statsministern, finansministern eller jag
som för vår talan är det samma politik vi för. Försök
inte så ut något split mellan oss.
Anf. 111 Lennart Kollmats (Fp)
Fru talman! Nej, det var inte jag som sådde split,
Arne Kjörnsberg. Jag bara refererade till olika ställ-
ningstaganden i för oss viktiga frågor, som jag note-
rar. Om det är split är det Arne Kjörnsberg som upp-
lever det så. Dessutom uppskattade jag faktiskt Arne
Kjörnsbergs ställningstagande i hög grad, vilket han
borde glädja sig åt.
Sedan gäller det detta som Arne Kjörnsberg säger
om det jag kallar värnskatten. Ja, jag kallar det värn-
skatten. Det blir mycket längre att tala om det här
andra steget osv. Både han och jag vet vad jag pratar
om, för det är den skatt som går en bra bit över 50 %
på marginalskatteeffekten. Vi kan kalla den vad vi
vill. Vad vi vill från Folkpartiets sida är att du ska få
hälften kvar av varje ny krona du tjänar. Det är det
som är det viktiga. Benämningen behöver vi inte haka
upp oss på.
I ett svar till Kenneth Lantz talade Arne Kjörns-
berg om detta med att man vill ha sänkt skatt inom ett
område. Jag måste få kolla om jag förstod rätt. Där-
med skulle man till äventyrs legitimera svartjobb. Jag
hoppas att jag uppfattade fel i det sammanhanget. Så
upplever jag inte att det är. Man kan gå ut med olika
former av förslag till skattesänkningar utan att det för
den skull är ett område som skulle tas upp i ett sådant
sammanhang som jag upplevde att Arne Kjörnsberg
nämnde.
Jag skulle vilja travestera Marie Engströms fråga
lite grann: Vilka tror Arne Kjörnsberg det är som i
dag jobbar svart inom hushållssektorn? Och, om vi
tar en annan invinkling på det, vad vill Arne Kjörns-
berg göra för att de människorna ska få en möjlighet
till skydd vid sjukdom, möjlighet till pension osv.? Är
det bara mer kontroll det handlar om? Finns det inga
andra möjligheter?
Anf. 112 Arne Kjörnsberg (S)
Fru talman! För att inte någon som helst tveksam-
het ska råda vill jag säga att Lennart Kollmats har
missuppfattat mig i den delen. Jag hoppas att Kenneth
Lantz också förstår det.
Jag har uttryckt mig formidabelt felaktigt om det
är på det sättet. Vad jag säger är att det är en risk med
att säga att vi måste sänka skatten för att inte få skat-
tefusk på detta område. Det var det jag pekade på i
mitt tidigare inlägg.
Vilka tror jag jobbar inom hushållssektorn, fråga-
de Lennrt Kollmats. Ärligt talat, Lennart Kollmats:
Jag vet inte det. Men jag vet att de försök man gjorde
i Danmark för det första blev alldeles för dyrbara -
därför blev man tvungen att inskränka det - och för
det andra blev det väldigt liten omfattning. Sedan har
jag en principiell uppfattning, och den är hos mig
mycket välgrundad: Jag tycker inte att någon annan
med sina skattepengar ska betala för att någon ska
komma hem till vårt hushåll och dammsuga, eller vad
det nu kan vara. Jag tycker av principiella skäl att det
är fel.
Man kan ha sakliga synpunkter och man kan ha
principiella. Detta med det principiella är för mig det
viktigaste. Jag tycker att det fel att någon annan med
sina skattepengar ska subventionera vardagsarbete för
mig.
Anf. 113 Per Rosengren (V)
Fru talman! Jag var inte anmäld i debatten, men
det var något som Arne Kjörnsberg inledde med i sitt
anförande som får mig att gå upp.
Jag tycker att det är väldigt tråkigt och ledsamt att
få höra sådant som jag fick höra av Arne Kjörnsberg.
Han går upp och refererar till en debatt som var i går,
och han vet att jag inte är anmäld. Jag befann mig
som tur var i kammaren efter att ha varit på andra
sammanträden. Utan att direkt apostrofera mig ankla-
gar han mig för att jag skulle ha sagt till en annan
ledamot att han har ljugit.
Man kan gå ut och hämta ett protokoll från gårda-
gen och läsa vad jag sade. Dessutom anklagar Arne
Kjörnsberg oss för att brutalisera debatten i kamma-
ren. Jag tycker att det är väldigt magstarkt, måste jag
säga.
Jag ska läsa direkt ur protokollet från i går: "Ni
skriver i reservationen att 'varje ansvarig regering i
Sverige vidtar de analys-, uppföljnings- och utvärde-
ringsåtgärder som behövs'. Det är lögn. Det gör den
inte." Det är på det sättet, och efter kontakter med
Finansdepartementet har vi kunnat konstatera att man
inte gör det. Det som ni skriver i reservationen är en
lögn.
Jag har inte anklagat Per Erik Granström för att ha
ljugit. Detta är bara att konstatera vad som står i pro-
tokollet. Jag tror att Arne Kjörnsberg får uttrycka sig
på lite annat sätt från den här talarstolen i fortsätt-
ningen.
Anf. 114 Arne Kjörnsberg (S)
Fru talman! Jag har naturligtvis tagit fram proto-
kollet. Det var inte bara Per Erik Granström som i så
fall anklagades för lögn. Det var Lisbeth Staaf-
Igelström, Ulla Wester, Pelle Svensson, Lena Sandin,
Lennart Axelsson och jag själv. Det blir varken bättre
eller sämre. Det är precis likadant.
Som ledare för den socialdemokratiska gruppen i
skatteutskottet såg jag det som min självklara skyl-
dighet och rättighet att påpeka att jag tycker att detta
är fel. Jag fick, som jag redovisade, inte tillfälle i går,
och jag har stor respekt för talmannens bedömning.
Därför tillät jag mig att göra det i dag, men just av det
skälet att den person som sade detta inte var i kamma-
ren nämnde jag inga namn. Det var mycket medvetet
att jag gjorde det. Dessutom, och det kan jag gott tala
in i kammarens protokoll, framförde jag den här syn-
punkten till nämnde talare redan i går.
Anf. 115 Gudrun Lindvall (Mp)
Fru talman! Jag hade egentligen strukit mig från
debatten, för jag trodde att jag inte skulle hinna hit i
tid, men jag lyckades trots det.
Jag har suttit med under samtliga budgetförhand-
lingar som s, v och mp har haft under den här man-
datperioden. Det har varit spännande. Det har stund-
tals varit ganska heta debatter, men jag tycker att
samarbetet har präglats av en mycket god vilja, och
jag måste säga att jag tycker att vi har nått ett mycket
bra resultat. Det är med stolthet som vi nu kommer att
klubba den budget som visar hur framtiden ska se ut -
den visar vägen för framtiden.
Eftersom jag är mycket engagerad i miljöfrågor är
jag naturligtvis oerhört glad att vi har tredubblat mil-
jöanslagen från 1998 till 2004. Här finns mycket som
behöver göras. Det fanns hål att stoppa pengar i, om
man säger så.
Vi har också sett till att vi har fått i gång en miljö-
forskning inom olika områden, vilket har välkomnats
enormt av forskarsamhället. Bl.a. kommer vi nu att se
till att det tas fram en nationell fauna och flora som
ska se vad vi har för biologisk mångfald egentligen.
Den har man precis börjat ta fram. Man har jobbat i
några månader med det, och det känns oerhört gläd-
jande.
Jag är också mycket glad över många andra för-
slag som vi tillsammans med Socialdemokraterna och
Vänstern har lyckats få igenom. Det är väl ingen
hemlighet att vi i Miljöpartiet hårt har drivit kultur-
frågorna, där vi har fått upp anslagen rejält. Det är i
dag mycket glädjande att konstatera att sänkningen av
bokmomsen - ett miljöpartiinitiativ som vi stred hårt
för - var så lyckosam att det bortfall av skatteintäkter
vi räknade med i budgeten nog kommer att minska
rejält eller eventuellt försvinna. Bokförsäljningen går
upp så mycket inom alla sektorer: barnlitteratur,
skönlitteratur och facklitteratur. Det känns oerhört
glädjande att kunna göra en sådan reform och att den
verkligen får det genomslag i verkligheten som vi
hade tänkt oss.
Men världen är inte bara rosenröd och vacker. Vi
står faktiskt inför mycket stora miljöproblem, kanske
de största världen har stått inför. Klimatförändringen
är en realitet. Den nya forskningen som kommer visar
att den går betydligt snabbare än man har tänkt sig.
Mänskligheten utsätter sig för ett experiment som kan
få svåra följder.
Det har också kommit tecken som tyder på att fos-
siltiden snart är över. Det här kommer naturligtvis att
vara en period i världens historia där fossilanvänd-
ningen kom och gick. Man kan visa från forskarhåll
att man finner mindre olja än vad vi konsumerar, och
man kan också se att det blir allt dyrare att få tag i de
oljereserver som finns. Det innebär att vi så småning-
om kanske kan skapa ett samhälle som är bättre i
balans med den atmosfär och de livsbetingelser vi har
på jorden. För den skull är jag glad att vi i den här
majoriteten nu har sett till att inleda en skatteväxling i
syfte att komma till rätta med de problem som vi
skapar genom fossilsamhället.
Det finns också många andra skattesänkningar
som känns positiva. Jag vill tacka för det samarbete
som har funnits i majoriteten. Jag hoppas att den
kommande miljöpartiriksdagsgruppen får lika goda
möjligheter att påverka politiken i framtiden som den
här riksdagsgruppen har haft. Därmed vill jag yrka
bifall till utskottets förslag. Jag vill också yrka på en
trevlig sommar, som jag hoppas ställs under proposi-
tion i vanlig ordning. Trevlig sommar allihopa!
Anf. 116 Rolf Kenneryd (C)
Fru talman! Jag kan inte undgå att lite grann
grumla den glädje som Gudrun Lindvall har gett
uttryck för över uppnådda resultat inom ramen för
samarbetet med regeringspartiet och Vänsterpartiet
genom att ställa följande fråga: Hur kunde ni med-
verka till att öka de sociala klyftorna på ett sådant sätt
som ni har gjort inom inkomstbeskattningen?
Dokument
Beslut
Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (FiU20)
Riksdagen godkände regeringens förslag i den ekonomiska vårpropositionen om inriktningen för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken och skattepolitiken. Inriktningen är full sysselsättning, ett offentligt överskott om 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel och prisstabilitet. Riksdagen beslutade förra året om en ny ordning för hur den ekonomiska vårpropositionen ska utformas. Det innebär att propositionen numera inte innehåller förslag om utgiftstak. Beslut om utgiftstak för de närmaste tre åren fattar riksdagen i stället på hösten efter förslag i budgetpropositionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag