Sekretess hos den kommission och det råd som har inrättats med anledningav naturkatastrofen i Asien

Fru talman! Det här är konstitutionsutskottets betänkande nr 21. Det är ett enhälligt betänkande som handlar om sekretess hos den kommission och det råd som har inrättats med anledning av naturkatastrofen i Asien. Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Bakgrunden till det här betänkandet är den tsunamikatastrof, den flodvågskatastrof, som drabbade länderna kring Indiska oceanen. Den drabbade inte bara dem utan också länder längre bort, inte minst Sverige som kanske är ett av de hårdast drabbade länderna, bortsett från dem som direkt gränsar till Indiska oceanen och fick del av flodvågskatastrofen. Mot bakgrund av den här katastrofen har det i Sverige inrättats ett nationellt råd med uppdrag att verka för samordning av svenska myndigheters insatser för hjälp och stöd till dem som har drabbats av katastrofen. Rådet ska verka för goda kontakter mellan anhöriga och efterlevande och myndigheterna. Överlevande och anhöriga ska hos rådet kunna få vägledning och information om vart de kan vända sig för att få hjälp. Det är det ena organet. Det andra är den oberoende kommitté som har tillsatts för att utvärdera och granska vår förmåga att hantera de påfrestningar som katastrofen har inneburit och också se på vilket sätt de erfarenheterna kan tas till vara. Den oberoende kommittén ska i sitt arbete aktivt inbjuda enskilda som berörts av katastrofen att dela med sig av sina erfarenheter och därmed ge underlag för kommitténs bedömningar. Nu är det så att vår lagstiftning, sekretesslagen, inte ger möjlighet till personlig sekretess annat än till myndigheter som uttryckligen får denna möjlighet i lagen. Både det här nationella rådet och den oberoende kommissionen har inte den möjligheten. Det innebär att när kontakter mellan kommissionen eller rådet och enskilda leder till att det hos dessa myndigheter kommer att förvaras allmänna handlingar som innehåller uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden finns det i dag inte någon bestämmelse i sekretesslagen som kan åberopas som hinder för att lämna ut uppgifter. Därför föreslås dessa förändringar. Jag vill dock understryka att de här förslagen, som finns om sekretess, inte innebär någon inskränkning i rätten för den enskilda att yttra sig öppet. Det innebär heller ingen inskränkning i meddelarfriheten. Det är självklart, men jag vill ändå påtala att så är fallet. Ser vi sedan till det förslag som föreligger så innebär det att det nationella rådet för samordning och stöd till drabbade med anledning av naturkatastrofen i Asien kan få möjlighet att hemligstämpla, att ha sekretess för de här personliga uppgifterna. Och när det gäller det rådet så har man ett så kallat omvänt skaderekvisit, som det heter för jurister, det vill säga att man utgår från att de personliga uppgifterna normalt ska vara hemliga. Det är ett slags parallell till vad som gäller i hälsovården eller i socialtjänsten. Man utgår från att de personliga uppgifterna helt enkelt är konfidentiella. När det sedan gäller den oberoende kommissionen som ska granska gör man tvärtom. Där utgår man från att allting i princip ska vara offentligt, men om det är personliga uppgifter av sådan art som bör vara konfidentiella kan kommissionen efter en prövning bestämma att de ska vara det. Därmed har man bedömt de här två organen på olika sätt. Jag vill nämna att det här har varit föremål för remissbehandling i en ganska bred omgång trots att det inte har varit en formell remissrunda i den vanliga meningen, och det har varit hos Lagrådet, som inte har haft något att invända. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet som konstitutionsutskottet enhälligt har avgivit.