Signalspaning

Debatt om förslag 14 oktober 2009
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenAnders Karlsson (S)
  2. Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
  3. Hoppa till i videospelarenPeter Rådberg (Mp)
  4. Hoppa till i videospelarenKarin Enström (M)
  5. Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
  6. Hoppa till i videospelarenKarin Enström (M)
  7. Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
  8. Hoppa till i videospelarenKarin Enström (M)
  9. Hoppa till i videospelarenPeter Rådberg (Mp)
  10. Hoppa till i videospelarenKarin Enström (M)
  11. Hoppa till i videospelarenPeter Rådberg (Mp)
  12. Hoppa till i videospelarenKarin Enström (M)
  13. Hoppa till i videospelarenAnders Karlsson (S)
  14. Hoppa till i videospelarenKarin Enström (M)
  15. Hoppa till i videospelarenAnders Karlsson (S)
  16. Hoppa till i videospelarenKarin Enström (M)
  17. Hoppa till i videospelarenStaffan Danielsson (C)
  18. Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
  19. Hoppa till i videospelarenStaffan Danielsson (C)
  20. Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
  21. Hoppa till i videospelarenStaffan Danielsson (C)
  22. Hoppa till i videospelarenPeter Rådberg (Mp)
  23. Hoppa till i videospelarenStaffan Danielsson (C)
  24. Hoppa till i videospelarenPeter Rådberg (Mp)
  25. Hoppa till i videospelarenStaffan Danielsson (C)
  26. Hoppa till i videospelarenAllan Widman (Fp)
  27. Hoppa till i videospelarenPeter Rådberg (Mp)
  28. Hoppa till i videospelarenAllan Widman (Fp)
  29. Hoppa till i videospelarenPeter Rådberg (Mp)
  30. Hoppa till i videospelarenAllan Widman (Fp)
  31. Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
  32. Hoppa till i videospelarenAllan Widman (Fp)
  33. Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
  34. Hoppa till i videospelarenAllan Widman (Fp)
  35. Hoppa till i videospelarenAnders Karlsson (S)
  36. Hoppa till i videospelarenAllan Widman (Fp)
  37. Hoppa till i videospelarenAnders Karlsson (S)
  38. Hoppa till i videospelarenAllan Widman (Fp)
  39. Hoppa till i videospelarenElse-Marie Lindgren (Kd)
  40. Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
  41. Hoppa till i videospelarenAnders Karlsson (S)
  42. Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
  43. Hoppa till i videospelarenAnders Karlsson (S)
  44. Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
  45. Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
  46. Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
  47. Hoppa till i videospelarenAlice Åström (V)
  48. Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
  49. Hoppa till i videospelarenPeter Rådberg (Mp)
  50. Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
  51. Hoppa till i videospelarenPeter Rådberg (Mp)
  52. Hoppa till i videospelarenSten Tolgfors (M)
  53. Hoppa till i videospelarenGunilla Wahlén (V)
  54. Hoppa till i videospelarenPer Bolund (Mp)
  55. Hoppa till i videospelarenStaffan Danielsson (C)
  56. Hoppa till i videospelarenPer Bolund (Mp)
  57. Hoppa till i videospelarenStaffan Danielsson (C)
  58. Hoppa till i videospelarenPer Bolund (Mp)
  59. Hoppa till i videospelarenLage Rahm (Mp)
  60. Hoppa till i videospelarenStaffan Danielsson (C)
  61. Hoppa till i videospelarenLage Rahm (Mp)
  62. Hoppa till i videospelarenStaffan Danielsson (C)
  63. Hoppa till i videospelarenLage Rahm (Mp)
  64. Hoppa till i videospelarenMehmet Kaplan (Mp)
  65. Hoppa till i videospelarenStaffan Danielsson (C)
  66. Hoppa till i videospelarenMehmet Kaplan (Mp)
  67. Hoppa till i videospelarenStaffan Danielsson (C)
  68. Hoppa till i videospelarenMehmet Kaplan (Mp)
  69. Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
  70. Hoppa till i videospelarenStaffan Danielsson (C)
  71. Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
  72. Hoppa till i videospelarenStaffan Danielsson (C)
  73. Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
  74. Hoppa till i videospelarenGöran Thingwall (M)
  75. Hoppa till i videospelarenMax Andersson (Mp)
  76. Hoppa till i videospelarenCamilla Lindberg (Fp)
  77. Hoppa till i videospelarenEva-Lena Jansson (S)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 77

Anf. 84 Anders Karlsson (S)

Herr talman! På grund av regeringens misslyckade hantering av signalspaningen står vi nu här i riksdagens kammare för att för tredje gången på lika många år rösta om ett lagförslag gällande signalspaningen. Vad är då problemet? Jo, problemet är att den borgerliga regeringen har gett Försvarets radioanstalt långtgående befogenheter vad gäller signalspaning i kabel utan att uppnå tillräckliga krav på rättssäkerhet och skyddet för den enskildes integritet. Herr talman! Regeringen har visat ett genuint ointresse av att lösa frågan, vilket har lett till att lagen vilandeförklarades under ett år, under vilket regeringen inte gjorde några seriösa försök att vare sig förbättra lagen eller söka en blocköverskridande lösning. När lagen för andra gången kom till riksdagen kvarstod därför kritiken, vilket ledde till att försvarsministern började förhandla med sina egna allianskolleger från talarstolen och till sist på toaletten. Detta gör att vi återigen står här med ett lapptäcke av kompletteringar till en lag som uppenbarligen har stora brister. Kritiken är och har varit massiv under hela processen från såväl sakkunniga på området som allmänheten. Regeringen har lyckats peta in nästan 40 förändringar i signalspaningslagen - detta utan att en enda ordentlig utredning har gjorts. Detta torde vara rekord i svensk lagstiftnings historia. Så sent som i somras kom ytterligare en utredning gällande polisens tillgång till signalspaning. Där föreslås lagstiftning som går på tvärs mot signalspaningslagen. Det är högst oklart hur kritikerna från den borgerliga sidan kan vara så nöjda nu. Integriteten har fått stryka på foten för den politiska prestigens skull. Herr talman! Beskedet från oppositionen är däremot tydligt: Riv upp, gör om, gör rätt! Tillsätt en parlamentarisk utredning som får i uppgift att bedöma behovet av en lag utifrån hänsyn till integriteten, effektiviteten och proportionaliteten! Syftet måste vara att finna en lösning som både tillgodoser behovet av underrättelsetjänst och medborgarnas rätt till integritets- och rättssäkerhet. Jag är den första att hävda att Sverige som militärt alliansfri stat och ett alliansfritt land behöver en effektiv underrättelsetjänst. Signalspaning är ett viktigt verktyg som behövs; om detta råder inget tvivel. Nya hot om terroristdåd, spridning av massförstörelsevapen och IT-utvecklingen har gjort vårt samhälle mer sårbart. Tidig information är viktig för att förebygga och förhindra sådana hot mot vårt land. Den avgörande frågan är dock på vilket sätt och i vilken omfattning signalspaning ska få bedrivas. Behovet av en effektiv underrättelseinhämtning kan inte rättfärdiga att man nonchalerar grundlagens principer om rätten till fri och skyddad kommunikation. Men underrättelsetjänsten måste vila på folkets förtroende. Den borgerliga regeringen och den borgerliga majoriteten i den här kammaren har inte tagit människors oro inför intrång i deras privata sfär på allvar. Till sist, herr talman: Oppositionen kräver att lagstiftningen rivs upp, görs om och görs rätt! Integriteten måste gå före den politiska prestigen.

Anf. 85 Alice Åström (V)

Herr talman! Då står vi återigen här i kammaren och debatterar signalspaning - FRA. Det har varit många turer under de senare åren. Det första förslaget som kom till riksdagen saknade helt skydd för den personliga integriteten. Det saknade helt rättssäkerhetsgarantier. Det var ett förslag som innebar en massavlyssning av svenska folket. Det var ett förslag som inte hade klarat av att göra några som helst avgränsningar när det gäller att skydda de mänskliga fri- och rättigheterna. Herr talman! Detta förslag stöddes då av den borgerliga majoriteten. Detta förslag ansågs ta tillräcklig hänsyn till integritet och rättssäkerhet genom agerandet här i riksdagen där man med hänvisning till regeringsformen bordlade ärendet under ett år just för att man skulle skydda de rättigheter som är skyddade i regeringsformen. Men under det året hände ingenting från den borgerliga majoriteten. Förslaget var vilande i exakt samma skick. Det togs upp i exakt samma skick av majoriteten. Som tur är, herr talman, hade faktiskt svenska folket vaknat. Kritiken var massiv. Människor fick en kännedom om det liggande förslaget. Helt plötsligt började det höras kritiska röster även i de borgerligas led: Vad händer med den personliga integriteten och rättssäkerheten? Ska vi verkligen i ett demokratiskt land införa ett system som innebär en möjlighet till massavlyssning? När den borgerliga majoriteten började inse att man kanske inte skulle få igenom sitt förslag här i riksdagen uppkom helt plötsligt frågan om den personliga integriteten och om rättssäkerhetsskyddet. Helt plötsligt började frågor växa fram om brister i den liggande lagstiftningen, som den tidigare majoriteten hade tyckt var fullt tillräcklig. Herr talman! Under processens gång har det skett förhandlingar i slutna rum med borgerliga kritiker. Det har skett förhandlingar som inte har varit öppna för insyn och där man inte har gett möjlighet för andra partier att delta i ett så viktigt lagstiftningsarbete som signalspaningslagstiftning definitivt är. Nu står vi, herr talman, här i dag igen med ett förslag där man ska förstärka rättssäkerheten och förstärka skyddet för den personliga integriteten. Herr talman! För Vänsterpartiet är det tydligt: Vi säger ja till skyddet för den personliga integriteten. Vi säger ja till Europarådets konvention om mänskliga rättigheter. Vi säger ja till regeringsformen. Vi säger ja till meddelarfrihet och till efterforskningsskydd. Vi säger ja till rätten till den privata kommunikationen. Men när man säger ja till dessa rättigheter kan man inte göra någonting annat än att säga nej till liggande förslag. Den borgerliga majoriteten har med all tydlighet visat att respekten för mänskliga rättigheter, för Europakonventionen, för regeringsformen och för våra grundlagar inte är större än att om inte någon kritiker trycker på - om inte någon hade lyft upp frågan - hade man varit beredd att släppa dessa principer. Herr talman! De förändringar som ligger på bordet i dag är i mångt och mycket förbättringar. Det kommer vi att få höra härifrån talarstolen. Vi har avgränsat ändamålen. Nu har vi åtta punkter när det gäller de ändamål för vilka försvarsunderrättelsetjänst får bedrivas. Det är onekligen en insnävning. Vi har nu tillsatt en oberoende specialdomstol som ska ge tillstånd. Ja, det har man onekligen gjort. Vi har nu begränsat vilka det är som får begära signalspaning och får lämna tillstånd och uppdrag. Ja, det har man gjort. Herr talman! Det här är en lagstiftning där man kastar in de mänskliga rättigheterna, grundlagsfrågor och regeringsformen i efterhand för att försöka lappa i en lagstiftning som hade helt andra utgångspunkter från första början. Mänskliga rättigheter och de grundläggande fri- och rättigheterna är ingenting som man kan kasta in i efterhand. När man granskar hela den här lagstiftningen visar det sig att oerhört många brister kvarstår. När man nu säger att man har avgränsat möjligheterna för FRA pratar man bara om försvarsunderrättelseverksamheten. Man pratar inte om frågan om trafikdata inom lagstiftningen. FRA får nämligen ha en insamling av trafikdata inom ramen för den egna metodutvecklingen. Här krävs faktiskt ingen koppling till yttre hot. Här krävs faktiskt ingen koppling till avgränsningen på åtta punkter om varför man får bedriva signalspaning. Det här är för den egna metodutvecklingen. Herr talman! Här kommer förespråkarna för lagstiftningen att säga att även detta är tillståndspliktigt. Domstolen ska även granska om man ska få bedriva den här trafikdatainsamlingen. Kan någon i majoriteten tala om för mig hur domstolen ska kunna avgränsa trafikdatainsamlingen när man inte har något annat specifikt ändamål än att utveckla sina egna metoder och sin egen forskning? Det kommer inte att vara möjligt, herr talman. Det innebär att man kommer att samla in en oerhörd mängd trafikdata som man får lagra i en stor databas i ett år. Men inte nog med det; det är sedan möjligt att för försvarsunderrättelseverksamhet söka i dessa trafikdata. Det innebär att man inte har kunnat garantera att data som samlas in inte får användas i försvarsunderrättelseverksamheten. Herr talman! En annan punkt som majoriteten inte har vågat ta i, och som vi antagligen inte kommer att få något svar på här i dag heller, är FRA:s möjligheter att utbyta information med andra länder och överlämna trafikdata och den försvarsunderrättelseinhämtning som man har haft. Här är man också ganska noga. Nu börjar det bli en mängd olika propositioner, och där är det tydligt att möjligheten för kontrollmyndigheterna, Datainspektionen och andra att granska det här utbytet är begränsat. Man får nämligen inte störa FRA:s relationer med andra länders underrättelsetjänster. Vi har ingen aning om hur de här uppgifterna kommer att lämnas ut och vilket utbyte man egentligen har. Det här är bara regeringens fråga och inte riksdagens. Herr talman! I majoritetens förslag klarar man inte heller av att lösa frågan om hur den grundlagskyddade meddelarfriheten och efterforskningsskyddet egentligen ska kunna upprätthållas. Majoriteten har hittills löst frågorna om själavård, meddelarfrihet och bikt genom att säga att all sådan information ska förstöras om den råkar inhämtas. Det är ett faktum att så fort den har insamlats och man har sett den har genombrottet redan skett. Det är faktiskt ett brott mot vår egen grundlag. Herr talman! Behöver inte Sverige ha någon egen underrättelseverksamhet? Är då inte signalspaning en viktig metod? Vi i Vänsterpartiet säger att det här är ett viktigt verktyg. Men går det att säga att detta är överordnat respekten för mänskliga rättigheter? Är det överordnat integritetsfrågorna? Nej, för oss i Vänsterpartiet är det tydligt att de rättigheterna är överordnade underrättelseverksamheten. Är det då möjligt att genomföra en signalspaning i kabel och upprätthålla respekten för de mänskliga rättigheterna? Vi i Vänsterpartiet anser att det är oerhört tveksamt. Det kommer att vara oerhört komplicerat och oerhört svårt. Vi säger att det är viktigt med försvarsunderrättelseverksamhet, men den personliga integriteten är också viktig. Därför anser vi att man bör riva upp lagstiftningen och tillsätta en parlamentarisk utredning som ska se över detta i grunden och som är öppen för att medborgarna ska kunna delta i den här diskussionen. För oss i Vänsterpartiet är utgångspunkterna i en sådan utredning klara och tydliga. Respekten för den personliga integriteten, respekten för de mänskliga rättigheterna och för Europarådskonventionen måste vara de grundläggande utgångspunkterna i en sådan utredning. Herr talman! FRA-debatten har orsakat stort engagemang hos människor. Det är oerhört glädjande att så många medborgare har engagerat sig i frågan. Det visar också det krav som medborgarna ställer på oss här i riksdagen att respektera deras rättigheter. Med sin hantering av FRA-debatten och detta förslag har regeringen visat att man saknar all respekt för människors rättigheter. I debatten kommer vi att få höra: Vad gnäller kritikerna på? Vi har ju uppfyllt allt. Vi har förändrat förslaget på nästan 40 olika punkter. Herr talman! Jag har inte någon större tilltro till viljan att skydda medborgarnas rättigheter hos den majoritet som var beredd att anta det förslag som kom till riksdagen 2007 och som inte gjorde någonting under ett helt år när det var bordlagt. För oss i Vänsterpartiet är det tydligt att det bara finns ett enda alternativ i denna fråga, och det är att riva upp, göra om och göra rätt. I detta anförande instämde Max Andersson och Peter Rådberg (båda mp).

Anf. 86 Peter Rådberg (Mp)

Herr talman! Ärade tv- och radiolyssnare och publik i kammaren - som just nu försvann! Jag vill rikta ett varmt tack till alla er som har skickat in mejl till oss inför den här viktiga FRA-debatten. Nu står vi här igen för tredje gången, som jag tror, på lika många år och debatterar en av vår tids viktigaste frågor, nämligen att behålla vår integritet gentemot statsmakterna. FRA-debatten handlar om grundläggande demokratiska rättigheter för individen. Det har tagit många hundra år av politisk kamp för att bygga upp ett rättssäkert samhälle och respekt för individens integritet. Den grundläggande frågan som den här debatten och tidigare debatter har handlat om är om vi vill ge Försvarets radioanstalt, FRA, laglig rätt att avlyssna och registrera all elektronisk kommunikation som passerar Sveriges gränser. Det betyder i klartext att staten kommer att få obegränsad makt att övervaka och avlyssna sina medborgare när det gäller e-post, telefoni, mobil telefoni och sms. Regeringen har fått massiv kritik för det förslag som ligger och även för det tidigare förslag som låg på riksdagens bord. Det var en kritik som jag tycker att regeringen har blundat för, även om jag kan hålla med Alice om att det visst har skett förbättringar gradvis. Kritiken kommer bland annat från Advokatsamfundet och Journalistförbundet som vill tillsätta en utredning och göra om hela lagförslaget. Miljöpartiet delar den uppfattningen. Flera myndigheter och domstolar kritiserar också att den domstol som ska ge FRA tillstånd inte blir oberoende. 13 forskare och experter från olika discipliner som har analyserat lagstiftningen för FRA säger att tillsammans med tidigare regelverk ger den nya lagen FRA rätt och möjlighet att registrera alla medborgares sociala nätverk. Det sker med hjälp av vad som är känt i olika register om personers etniska ursprung, politiska åsikter, medlemskap i fackföreningar och sexualliv. På så sätt kan FRA ofta ha bättre kunskaper om människors liv än vad de själva har. Därtill har FRA rätt att överföra personuppgifter till främmande makt. FRA-avlyssningen av civil kommunikation medför således en oacceptabel kartläggning av ett otal medborgare på individnivå. Det känns lite pinsamt, herr talman, att man i Rumäniens författningsdomstol anser att lagstiftningen som tvingar operatörerna att lagra trafikdata strider mot landets grundlag, men det tycker tydligen inte den svenska regeringen och Lagrådet. Regeringen och myndigheterna har en alltför optimistisk tro på att den här övervakningen ska leda till att förhindra terrorism. Storbritanniens underrättelsetjänst, M15, publicerade en rapport i The Guardian den 21 augusti förra året som visar att de som blir terrorister är olika individer och inte passar in i samma demografiska profil. Det finns ingen typisk bana för våldsam extremism. Medan den kunniga terroristen vet hur man döljer sina spår står den vanliga medborgaren hjälplös inför sådan kartläggning. Genom SVT:s Rapports inslag FRA lagrar svenska telesamtal och mejl som sändes den 16 juni 2008 framgick att FRA under tio år sparat trafikdata i trafikdatabasen Titan med syfte att kartlägga medborgare. Redan den 18 juni förra året gav riksdagen klartecken till att införa detta system på ett lagligt sätt. Om man läser den antagna lagstiftningen med det tidigare existerande regelverket för FRA ser man detta. Det framgår av propositionen 2006/07:63 på s. 86 att datareduktionen behöver genomföras. Detta innebär att huvuddelen av de levererade signalerna sållas bort. Det betyder med andra ord att FRA sparar på analysresultatet men inte på originalkommunikationen. Analysresultatet tar mycket lite datautrymme, varför i princip obegränsade mängder kan sparas. Där ligger samtidigt hotet mot integriteten för våra medborgare. Man kan sammanfatta det på följande sätt: FRA:s avlyssning av civil kommunikation medför kartläggning av väldigt många helt oskyldiga medborgare på individnivå. Det häpnadsväckande är att regeringen ännu inte utrett vad SVT:s Rapports avslöjande om att FRA lagrar trafikdata i massiv omfattning även beträffande kommunikation till eller från svenskar innebär. Det är betydligt allvarligare att en statlig myndighet i massiv omfattning lagrar trafikdata än om operatören gör det själv. Lagrådet, som granskar regeringens förslag, har heller inte reagerat på FRA:s trafikdatalagring, vare sig i sitt tidigare eller senare yttrande trots att remissinstansen juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet specifikt tagit upp saken i det underlag som Lagrådet har tillgång till. Herr talman! Att Sveriges regering medvetet låter det passera utan att granska sådana graverande fakta som SVT kommer med får mig att fråga om Sverige är någon rättsstat eller inte. Lagen är en styggelse i ett demokratiskt samhälle, och den måste rivas upp. Sverige ska ha en bra underrättelsetjänst, men massiv avlyssning av oskyldiga är oacceptabelt i ett rättssamhälle. Min fråga är: Har försvarsministern och de övriga borgerliga ledamöterna av Sveriges riksdag inga betänkligheter när det gäller den elektroniska övervakning som de facto kränker våra medborgare? I och med att Lagrådet har godkänt propositionen kan naturligtvis försvarsminister Sten Tolgfors fortsätta att hävda att alliansens överenskommelse från i höstas har respekterats. Men jag kan konstatera att det nya förslaget tvärtom bryter mot uppgörelsen på flera avgörande punkter. Ur ett demokrati- och integritetsperspektiv är den nya lagen i själva verket inte nämnvärt bättre än den gamla. Någon begränsning av statens tillgång till trafiken görs inte heller. Det rör sig fortfarande om en lagstiftning som bygger på massavlyssning, eller elektronisk övervakning, för att använda ett lite mer nyanserat ord, vilket direkt bryter mot vad alliansens FRA-kritiker har sagt sig vilja uppnå med överenskommelsen. FRA:s breda insamling av så kallade trafikdata kan fortgå obehindrat. Att trafikdata får sparas i högst ett år är en välkommen men långt ifrån tillräcklig inskränkning. Remissvarens kritik har på denna punkt inte ens berörts i lagrådsremissen. Den fråga man ställer sig är: Varför ska vi göra dessa inskränkningar av våra grundläggande rättigheter som står inskrivna i Europadomstolen? Regeringen har ännu inte gett något bra svar på den frågan. FRA-lagen handlar om att försöka stoppa framtida terrordåd och grov brottslighet i Sverige. Medlet som regeringen väljer för att uppnå sina mål är att köra över en hundraårig kamp för individens rättigheter, trots att man vet att länder som har genomfört det systemet inte har lyckats. Det är som att skjuta mygg med en kanon. I artikel 12 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och i Europakonventionens artikel 8 samt i vår egen regeringsform finns skrivelser som skyddar oss från intrång. Det står följande: Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens, och inte heller för angrepp på sin heder och sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp. Grundprincipen är att människorättskonventionen är mycket tydlig. Vi har rätt att ha vårt privatliv i fred utan att motivera det som en mänsklig rättighet på samma nivå som rätten till liv. Detta är en grundläggande demokratisk princip. Var och en har rätt till ett skyddat privatliv som inte får utsättas för godtyckligt intrång, till exempel genom avlyssning, vare sig från staten eller från någon annan. Frågan är om Sverige befinner sig i ett sådant läge där hotet från gränsöverskridande terrorism och brottslighet är av sådan art att man kan motivera en sådan här omfattande inskränkning mot sina egna medborgare. Jag utgår från - jag ställde frågan tidigare också och fick inget svar - att försvarsministern och de borgerliga politikerna kommer att leda i bevis att ett sådant hot mot Sverige föreligger när man lägger fram ett sådant här omfattande lagförslag mot sina medborgare som innebär att man vill ha laglig rätt att kunna kontrollera samtliga svenskar om man så vill. Det förslag som ligger på riksdagens bord innebär en lagfästning av godtyckligt intrång i enskilda människors privatliv samt i företags och organisationers korrespondens. Faktum är att förslaget innebär att intrånget i människors privatliv är värre än godtyckligt, det är systematiskt och allomfattande. Miljöpartiet tar avstånd från FRA-förslaget. Jag kan måla upp tre huvudpunkter. Det första skälet har jag redan talat om, nämligen att FRA får möjlighet att lyssna av hela svenska folket för ett mycket vagt ändamål - att jaga brottslingar och terrorister. Det andra skälet är att, trots att det nu är yttre militära hot som gäller mot tidigare yttre hot, regeringen och FRA genom det tillägg som finns på s. 26 i propositionen får obegränsade möjligheter att avlyssna sina medborgare. Vi har de åtta punkterna där yttre militära hot mot landet står som nummer ett och sedan finns ytterligare sju. Därefter står följande: Om det är nödvändigt för försvarsunderrättelseverksamheten får signaler i elektronisk form inhämtas vid signalspaning även för att följa förändringar i signalmiljöer i omvärlden, den tekniska utvecklingen och signalskyddet samt fortlöpande utveckla den tekniska metodik som behövs för att bedriva sin verksamhet enligt denna lag. Det betyder rent generellt att FRA får bedriva spaning på egentligen vad de vill, och den enskilda människan är helt utlämnad till FRA:s godtycke. Varken folkvalda riksdagsledamöter eller vanliga medborgare kan med hjälp av lagen åberopa integritet. Det tredje skälet är att regeringen medvetet har lämnat en lucka i lagen; den fanns redan i tidigare skrivelser. Genom att i det nya lagförslaget inte skriva in något om att det är förbjudet med aktiv spaning på organisationer eller privatpersoner kan vi heller inte här åberopa lagen på det området om någon individ skulle bli avlyssnad. Det betyder i klartext att man kan spana på egentligen vem som helst, hur mycket man vill och hur länge som helst. Det finns inget i lagen som förbjuder FRA att göra det. Nationsgränserna på nätet är ren fiktion. Det är tekniskt omöjligt att skilja på inrikes och utrikes trafik. Hur ser terrorismen ut i dag? Financial Times har de senaste åren ägnat sig en hel del åt just FRA och framför allt studerat al-Qaida och deras terrorhot. Den bedömning som Financial Times med flera gör är att al-Qaida är försvagat och, än viktigare, inte längre ses som ett strategiskt hot. I Storbritannien drar man liknande slutsatser. I deras nya säkerhetsstrategi skriver de att terrorism förvisso är ett hot men att det i nuläget inte når upp till ett strategiskt hot mot landet. Den tidigare ansvarige för antiterrorismverksamheten vid New York-polisen säger att al-Qaida är beroende av en psykologisk överreaktion från väst just för att hitta näring till sig själv. Det kanske är precis det vi nu gör i Sverige, nämligen överreagerar. Den logiska och självklara frågan till majoriteten blir: Vad är det för hot ni ser i horisonten, som andra länder inte ser, och som motiverar denna lag? Det svaret är ni oss skyldiga. De politiker som kan stå bakom FRA-lagen med största trovärdighet och konsekvens är de som gör det med hökens logik. De sätter på autopiloten och glömmer att göra avvägningar. De säger att de ska ta ansvar för allt hemskt som annars skulle hända, om det så skulle kosta det som man säger sig vilja värna, alltså det öppna samhället. Terroristhotet mot Sverige är mycket lågt. Lagförslaget brister vad gäller rättssäkerheten, och jag undrar om det är förenligt med vår grundlag. Jag har under den senaste tiden försökt fundera över hur en liberal resonerar. Det kan inte vara lätt att i dag vara folkpartist eller moderat, inte heller centerpartist eller kristdemokrat för den delen, och lägga fram ett sådant förslag. Hur kan dessa så kallade liberaler lägga fram ett så integritetskränkande förslag? Var finns det liberala i detta förslag? Det är min fråga till de borgerliga partierna. Dessa partier har genom historien kämpat för individens frihet och mot staten, som de ansett har inkräktat på individens domäner. Helt plötsligt ser de staten som garant för att individen inte ska drabbas av FRA:s superdator. De är inte trovärdiga på den här punkten, och jag är helt övertygad om att det inte finns någon som för ett ögonblick tror på vad de säger. Herr talman! I Sverige pågår, sett ur ett rättssäkerhetsperspektiv, ett paradigmskifte. Ett flertal av våra rättssäkerhetsprinciper frångås för att säkra kampen mot terrorism. Vi ser med stor oro på den pågående utvecklingen där en mängd integritetskränkande lagar nu antas utan större diskussion om vilka konsekvenser det får för rättssäkerheten och den personliga integriteten. Miljöpartiet vill gärna, tillsammans med regeringen, avvärja hot mot Sverige som är baserade på realistiska bedömningar, men vi är inte beredda att offra den personliga integriteten på antiterrorismens altare. Jag ska avsluta med ett allvarligt uttalande av Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, som den 14 september 2008 med anledning av FRA i Sveriges Television sade: Man skulle kunna åstadkomma en helvetes övervakning, långt värre än vad Stasi kunde göra. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 1 och 2. I detta anförande instämde Max Andersson (mp).

Anf. 87 Karin Enström (M)

Herr talman! Jag vill påminna alla lyssnare, både i kammaren och förhoppningsvis också via andra kanaler, om att denna riksdag så sent som i juni i år ställde sig bakom målen för vår säkerhet, nämligen att värna befolkningens liv och hälsa, samhällets funktionalitet, vår förmåga att upprätthålla våra grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter. Säkerhet är därmed ett vidare begrepp än enbart skydd av det egna fysiska territoriet. Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att garantera landets politiska oberoende och självständighet. Det är något som alla partier är överens om, och det är mycket bra. Det är också bra att samtliga partier, åtminstone skriftligt, säger sig vara överens om att vi behöver en effektiv försvarsunderrättelsetjänst och en effektiv signalspaning. Efter den punkten går emellertid åsikterna plötsligt isär. Jag ska bemöta en del av de rätt hårresande anklagelser som har framförts från talarstolen i dag, men först vill jag beskriva vad vi egentligen debatterar. Det har nämligen varit en lång resa, och en hel del förändringar har gjorts i denna lagstiftning. Låt oss gå ännu längre tillbaka i tiden. Hur kunde Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna leva med sig själva innan det fanns någon som helst reglering av den här verksamheten? Det är skillnaden. Här har vi ett förslag - det gällde redan det ursprungliga förslaget - som handlar om att reglera hur försvarsunderrättelseverksamheten får gå till, hur signalspaning ska få gå till. De som kanske är mest svaret skyldiga är därför oppositionen och Socialdemokraterna som regerat landet tidigare. Det är just för att vi behöver reglera en tidigare oreglerad verksamhet som lagen över huvud taget har kommit till. Som ni minns beslutade vi om lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet i juni 2008, men då begärde vi från riksdagen att regeringen skulle återkomma med förslag till kompletteringar. Dessa kompletteringar gjordes under hösten 2008. Vad är det då som föreslås? Jo, en hel rad kompletteringar och förbättringar som ytterligare stärker rättssäkerheten och skyddet av den personliga integriteten. Jag ska nämna de viktigaste. Det första är naturligtvis att syftet med signalspaningen, oavsett i vilket medium det bedrivs, blir tydligare genom att ändamålet för verksamheten slås fast i lag. Man kan undra vad det spelar för roll. Svaret är att det styr alltsammans och gör att det inte är fråga om massavlyssning. Det handlar om utländska förhållanden, och det är mycket tydligt uppradat i lagförslaget. Det är nu enbart regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten som har möjlighet att inrikta signalspaningen och som alltså har rätt att be att få signalspaning utförd. Förbudet mot att inhämta trafik mellan mottagare och sändare i Sverige blir mycket tydligare. Det är också tydligt hur tillstånd för signalspaning ska kunna prövas och ges. Alla, inklusive regeringen, måste via FRA söka tillstånd för signalspaningen. Det är Försvarsunderrättelsedomstolen, en ny domstol, som ska pröva detta. Det ska den göra i närvaro av ett särskilt utsett integritetsskyddsombud, som har en enda huvuduppgift: att se till att enskildas intressen tillvaratas. Förstöringsskyldigheten utvidgas. Den enskilde ska underrättas om den har blivit utsatt för det här. Vi gör också en stor förändring av hela kontrollmekanismen, inklusive en ny kontrollmyndighet, som naturligtvis är skild från signalspaningsmyndigheten och från Försvarsunderrättelsedomstolen. Ursprungsförslaget kommer från början från en socialdemokratisk regering, som inte tillsatte någon utredning då i alla fall. Men uppenbarligen tycker man att det ska göras en utredning nu. Jag skulle vilja säga att en utredning snarare handlar om att begrava frågan i ytterligare många år. För mig är syftet det allra viktigaste. Varför gör vi det här? Jo, vi vill ha en effektiv försvarsunderrättelseverksamhet. Den ska naturligtvis också vara rättssäker och skydda den personliga integriteten så långt vi bara kan komma. Det är det här som är den svåra balansen, nämligen mellan nationella säkerhetsintressen, om vi förkortar det så, och rätten till privatliv. Här balanserar vi hela tiden. Lagrådet har uttalat sig vid två tillfällen. Vid det första lagförslaget sade man att det var en godtagbar balans. Efter tilläggen och kompletteringarna i det här lagförslaget säger Lagrådet att det till och med är bättre än godtagbart. Det tycker jag är väldigt bra. Vad hör vi då för invändningar? Det ska massavlyssnas, det ska sparas och vi ska få ett övervakningssamhälle av sällan skådat slag. Men det är inte sant! Det kan inte ens Peter Rådberg själv tro på. Vi har varit väldigt tydliga. Det är inte bara en lag. Lagen om försvarsunderrättelseverksamhet, lagen om signalspaning, personuppgiftslagen och lagen om hur personuppgifter ska behandlas i försvarsunderrättelseverksamheten bildar en väv. Den väven bildar skyddet för den personliga integriteten och rättssäkerheten. Kan man genom att säga att man vill ta reda på lite teknisk metodutveckling plötsligt få spana på vad som helst hur som helst? Nej, naturligtvis inte! All signalspaning som ska genomföras kräver tillstånd. Det gäller även den signalspaning som FRA behöver göra för att ta reda på förändringar i trafikmiljön och för att kunna bli ännu bättre på att rikta in sin spaning så att vi ska få så bra underrättelser som möjligt till stöd för vår utrikes- och säkerhetspolitik. Det kräver tillstånd, och allt detta uttrycks i en och samma paragraf. Det betyder att FRA själv, precis som för all annan spaning, måste begära tillstånd för det ändamål, de sökbegrepp och den tid det gäller. Att vi skulle gå runt det stämmer inte, om man inte ska bryta mot lagen naturligtvis. Vi har ett antal kontrollmekanismer. Lagbrott kan alltid förekomma i alla verksamheter. Vi har en kontrollmyndighet. Vi har också beslutat oss för att följa upp hur lagstiftningen fungerar genom den kontrollstation som kommer att genomföras 2011. Vi har också sagt till att regeringen ska återkomma årligen och beskriva hur verksamheten fungerar. Min uppfattning är att det finns många missuppfattningar om vad det egentligen står i lagen och vad förslaget faktiskt innebär. Det är tråkigt, för då får vi inte en debatt om vad det här handlar om. Min uppmaning är återigen: Läs lagen! Läs förslagen till lag! Därefter får man bilda sig en uppfattning. Det är så tydligt att för att man ska få utföra signalspaningen måste man börja högst upp och uppge vilka ändamål det gäller. Till och med när regeringen har gjort sin inriktning och ber FRA måste signalspaningen prövas i domstol och ges tillstånd. Sammanfattningsvis tycker jag att det här förslaget innebär en bra balans mellan de krav vi har på nationell säkerhet och de krav vi självklart ska ställa på skyddet för den personliga integriteten och rättssäkerheten. Därmed, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Anf. 88 Alice Åström (V)

Herr talman! Att Karin Enström tycker att det är en lagom avvägd balans mellan skyddet för den personliga integriteten och rättssäkerheten samt behoven förvånar mig inte alls, eftersom Karin Enström också var fullständigt nöjd med balansen i det förslag som lades fram 2008. Men jag har ändå ett par konkreta frågor när det gäller de lagförslag som ligger i dag. Det föreslås en utredningsskyldighet. Regeringen föreslår att "kontrollmyndigheten ska vara skyldig att på begäran av en enskild person kontrollera om hans eller hennes meddelanden har inhämtats i samband med signalspaning och ska därvid utreda om inhämtningen och behandlingen av inhämtade uppgifter har skett i enlighet med lag". Sedan har vi delvis sekretesslagstiftningen, som gör att man inte kommer att kunna granska. Men jag är lite intresserad av att höra hur majoriteten har tänkt sig att det här ska fungera. Jag kan nämligen med tanke på den debatt som har förts se en bild framför mig av att en väldigt stor del av Sveriges befolkning kommer att vända sig till kontrollmyndigheten och säga att de vill veta om FRA i sin signalspaning har snappat upp något av deras meddelanden. Jag är lite nyfiken. Det låter väldigt bra med kontrollstationen och utredningsskyldigheten. Men hur ska det fungera i verkligheten? Nästa fråga handlar om anmälningsplikten, att man har en skyldighet att underrätta den som har blivit utsatt för signalspaning. FRA självt anser att den inte kommer att kunna användas någon gång, för här kommer det egentligen att gälla sekretess vid alla tillfällen. Hur ser majoriteten på det, när man ändå lägger fram det förslaget? Hur anser ni att underrättelseskyldigheten ska fungera?

Anf. 89 Karin Enström (M)

Herr talman! De här två delarna, utredningsskyldigheten och underrättelseskyldigheten, är ett sätt att bli bättre på att göra kontroller för att öka rättssäkerheten. Sedan ligger det i underrättelsetjänstens natur att det som Alice Åström beskriver är ett antal förbehåll. Man säger: Ja, men om det därmed riskerar att röja hemligheter som är si eller sådana kan det här begränsas. Det är naturligtvis en svår avvägning. Jag tycker att det är bättre att ha dem, även om det är svårt. Det här tror jag också att framtiden kommer att utvisa. Visar det sig att det här är för svagt får man vara beredd på att ta till ytterligare åtgärder. Det är det svåraste av allt i den här verksamheten, eftersom det är mycket som är sekretessbelagt. Där gäller det att hitta det vi kan ha. Man har nu försökt skapa modeller för att göra det här i så stor omfattning som det bara är möjligt. Sedan har vi ett antal kontrollorgan som i sin tur ska kontrollera kontrollmyndigheten för att man ska vara säker på att det här går att genomföra. Men lätt kommer det inte att vara. Där håller jag med Alice Åström.

Anf. 90 Alice Åström (V)

Herr talman! Just det här föranleder mig att påpeka att man trots att man hävdar att man nu har förstärkt rättigheterna och rättssäkerheten ändå lägger fram ett antal förslag som man inser kommer att vara väldigt svåra att genomföra i praktiken. Man inser att i praktiken kommer det mesta av det här att vara sekretessbelagt. Det är bra att detta ändå kommer fram här i kammaren. Om medborgare gör som Karin Enström säger, läser lagstiftningen och tittar på alla fina förslag som man har lagt fram, är det väldigt lätt att de tror att det finns ett fungerande skydd. Det kommer inte att fungera. Det kommer inte att ge människor det skydd som behövs. Det är bra att det ändå kommer fram. Jag vill ställa en fråga om integritetsskyddsombud, som är det alternativ som majoriteten har valt när det gäller domstolsprövningen. Det ska finnas ett integritetsskyddsombud som ska bevaka den enskilda medborgarens integritet. Hur har man resonerat i majoriteten när man har valt den modellen? Ett ombud, ett skydd för den enskilda individen, införde man för buggning när polisen får använda sig av det. Det har varit en oerhört skarp kritik från Advokatsamfundet och de advokater som har det uppdraget. De har sagt att deras möjlighet att fullgöra någon egentlig plikt vid domstolsprövningen när det gäller hemlig telefonavlyssning och hemlig kameraövervakning egentligen är obefintlig. De får enbart förlita sig på åklagarens uppgifter i de fallen och har ingen möjlighet att göra någon egen självständig prövning. Med den kritik som finns har man ändå valt exakt samma modell för FRA:s signalspaning. Jag skulle vilja höra lite grann hur man resonerade när man ändå valde att fastna för den modellen med den kritik som har funnits.

Anf. 91 Karin Enström (M)

Fru talman! Integritetsskyddsombudet är en modell att använda. Det säger sig självt att det är ganska omöjligt att ha någon annan typ av företrädare. Det kommer att vara personer som är väl förtrogna med materien. Det är en förutsättning för att kunna titta in i vad som händer i en sådan process. Det är just i Försvarsunderrättelsedomstolen som hela lagens syften och ändamål ska prövas mot det man säger sig vilja spana mot och göras en proportionalitetsavvägning. Är syftet tillräckligt viktigt för att man ska få genomföra signalspaningen? Jag skulle vilja vända på frågan och rikta mig till Vänsterpartiet. Alice Åström har skrivit under en motion där man säger sig bejaka effektiv försvarsunderrättelseverksamhet och signalspaning. I dag förstår jag att Vänsterpartiet förmodligen inte kan tänka sig någon form av signalspaning i tråd. Men kan Vänsterpartiet ens tänka sig signalspaning i etern? Det är samma meddelanden och samma elektroniska signaler som i dag går i etern som går i tråd. Dessutom har det under väldigt många år varit helt oreglerat. Jag har lite svårt att förstå att man kan vara så emot någonting som förstärker skyddet för den personliga integriteten. Det kommer att ställa betydligt starkare och högre krav för vad man kan signalspana mot oavsett om det är i etern eller i tråd. Att då bara säga nej till det och i stället vänta och hoppas på en utredning stämmer inte riktigt överens med min bild av Alice Åströms rättspatos i detta.

Anf. 92 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! Karin Enström målar väldigt ljust blått, grönt eller svart på tavlan. All spaning kräver tillstånd. Vi har kontrollmyndigheter, och vi ska ha en effektiv försvarsunderrättelseverksamhet, och så vidare. Det är ofarligt. Det är den bild du ger. På slutet säger du att vi klarar detta med integriteten. Men, Karin Enström, du har väl läst lika mycket som jag i alla de papper och expertutlåtanden som finns? Det går inte att skydda integriteten om vi ska genomföra detta. Det går inte. Jag tog upp i mitt anförande att SVT förra året visade att man har hållit på att samla data. Bestrider du detta och säger "nej, det är inte sant"? FRA kan utläsa en medborgares sociala nätverk. Man har möjlighet till detta. Det är vad integritetsdebatten handlar om. Jag får en känsla av att ni talar som: Ja, vi kan, men vi ska inte utnyttja den möjligheten. Det som är kärnan i frågan är om man kan göra det över huvud taget. Det som är själva integritetsöversteget är att man har den möjligheten. Bestrider Karin Enström det som SVT har tagit upp om att man har hållit på med detta i tio år och att man de facto kan kartlägga varje medborgare om man så vill?

Anf. 93 Karin Enström (M)

Fru talman! När det gäller det som hänt måste rättsväsendet utreda om det har begåtts något brott mot de regler som gällde då. Debatten i dag handlar om de förbättringar som vi gör av lagen. Det har inte särskilt mycket att göra med vad FRA gjorde för tio år sedan eller har gjort för ett antal år sedan. Det är naturligtvis inte lätt. Det är därför vi har debatterat den här frågan så många gånger. Det är också därför vi har gjort förändringar av lagförslaget. Jag tycker att det är bättre att kunna vara ödmjuk och göra förändringar än att bara klamra sig fast eller inte göra någonting alls, som hade varit alternativet. Jag var lite ofin och ställde en fråga till Alice Åström i det andra replikskiftet. Jag får därför fråga Peter Rådberg nu i det första: Hur ser Miljöpartiet på att det inte har varit reglerat därför att det har varit svårt? Har Miljöpartiet känt sig tryggt och lugnt med att verksamheten inte har varit reglerad och därför nu är emot att vi reglerar den? Det är det jag inte riktigt får ihop. Här har vi ett bra lagförslag med ett antal förstärkningar av skyddet för personlig integritet och rättssäkerheten. Men det är inte nog. Det är inte tillräckligt bra för att vi ska få spana, vilket jag ser att vi har ett behov av, och få reda på vad som rör sig utanför Sverige som kan hota oss eller svenska intressen utomlands.

Anf. 94 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! Vad ni håller på med, Karin Enström, är att lappa och laga. Vad vi säger är att vi ska börja om från början och riva upp detta. Det är där den stora skillnaden är. Du kommer igen in på hotbilden. Vad är hotbilden? Jag ställde den frågan i talarstolen. Sverige har tydligen en annan hotbild än många andra länder. Man ser inte så allvarligt på den typen av regleringar som den svenska riksdagen gör. Jag tycker att Karin Enström ska ta möjligheten att förklara hotbilden mot Sverige som motiverar detta. Karin Enström säger inledningsvis: Detta är inte lätt, men vi har nu gjort förändringar i rätt riktning. Jag håller med om att vissa förändringar är positiva. Jag erkänner detta. Självklart är det så. Jag ställde en fråga till dig: Håller du med om att man kan kartlägga alla människors sociala nätverk? Du svarade: Det är inte lätt det här, men det går åt rätt håll. Ska jag tolka det svaret som att du i varje fall erkänner att så är fallet, men att ni jobbar med frågan? Det är fullständigt självklart för dem som sitter med detta att det inte går att stoppa. Det går inte för en vanlig individ att komma undan detta. Vi blir kartlagda. Det känns lite pinsamt att du står här, försöker mörka på något sätt och säger: Det här fixar nog vi, bara vi får lite tid på oss.

Anf. 95 Karin Enström (M)

Fru talman! Frågan jag fick var hur jag ställde mig till de uppgifter som har framkommit i Rapport och om jag bestred dem. Jag sade: Har det begåtts fel - det är möjligt att det har gjorts; det har jag ingen uppfattning om - måste rättsväsendet undersöka det. Peter Rådberg vet vad syftena är med hela lagen. Syftet är inte att kartlägga varje enskild svensk. Jag kan inte se några verktyg som föreslås vare sig i propositionen eller i vårt betänkande som ska ge de rättigheterna. Det är tvärtom en väv av lagar som gör att signalspaning, oavsett om det sker i kabel eller i etern, är omgärdad av mycket tydliga ändamålsparagrafer, krav på tillstånd och en bedömning i Försvarsunderrättelsedomstolen. När detta fungerar och är i full sving kan jag inte se vilka de möjligheter ska vara som Peter Rådberg tar upp. När det gäller hoten är även Peter Rådberg med på den motion som beskriver att det finns ett antal hot mot Sverige. Det är allt från IT-utveckling, spridning av massförstörelsevapen till senare års terroristdåd. Jag håller med om dem. Världen är tyvärr inte den fredliga och snälla plats som vi skulle hoppas att den vore. Jag uppfattar inte att vi har större hotbild mot Sverige än mot andra länder. Men vi kan inte stå här och vara alldeles blåögda och naiva och tro: Nej, det finns inga hot mot Sverige eller svenska intressen. Vi kan lita oss till, vad vet jag, andra underrättelsetjänster, CNN eller andra öppna källor som finns på Internet. Jag är helt övertygad om att vi behöver ha en effektiv underrättelsetjänst. Då måste vi kunna signalspana. Det är ett viktigt verktyg för att ta reda på och undvika sådant som kan drabba oss i framtiden.

Anf. 96 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Tack, Karin Enström, för ditt anförande! Det är tredje gången på tre år som vi står här i kammaren och debatterar signalspaning. Låt mig för tydlighetens skull än en gång säga: Vi behöver signalspaning. Men det finns kriterier som är viktiga, och det är den mänskliga integriteten, människors integritet, människors oro som finns i dag. Därför säger vi: Sluta att lappa och laga! Gör en ny utredning och kom tillbaka! Det gör man parlamentariskt med alla partier och ser till att komma tillbaka till kammaren i en bred uppgörelse. Det som är anmärkningsvärt är att Karin Enström säger att det är Socialdemokraternas förslag. S-kansliet hade en gång jobbat fram ett underlag till det här, men vi godtog det inte - vi sade att det inte håller. Därför blev det inte heller någon lagstiftning. Hade vi vunnit valet 2006 hade vi självfallet fortsatt den processen. Jag vet inte hur, men förmodligen med en parlamentariskt tillsatt utredning som skulle hitta de breda lösningarna. Här har ni, Karin Enström, i den borgerliga regeringen och majoriteten under tre år haft möjlighet att bjuda in oppositionen för att hitta lösningarna på dessa viktiga frågor. Ni har inte ansträngt er en enda gång trots att ni vid ett tillfälle, som jag sade i talarstolen, förhandlade på toaletten för att ingen skulle höra. Man kom tillbaka, och så återremitterade man ärendet. Här har funnits alla möjligheter att skapa en bred lösning som hela samhället skulle kunna ställa sig bakom, inte minst de sju partierna i riksdagen. Ni har fullständigt sumpat det.

Anf. 97 Karin Enström (M)

Fru talman! Vi har försökt komma överens med Socialdemokraterna, för jag har trott att många i ert parti har just den uppfattningen att signalspaning behövs inklusive signalspaning i tråd. Men vi kom inte ända fram. Och därefter har debattklimatet mellan utskottsmajoriteten och utskottsminoriteten inte varit särskilt kreativt. Nu har vi kompletterat till ett lagförslag som, vad jag kan förstå, stämmer helt och hållet överens med de krav som Socialdemokraterna hade i april 2007. Jag undrar på vilken punkt Socialdemokraterna fortfarande inte är nöjda. Det var tio punkter, och jag har gått igenom dem. Alla de kraven är nu tillgodosedda. Även om ni var missnöjda tidigare borde ni utan problem - i alla fall med hänsyn till vad ni tyckte för två år sedan - kunna anta de lagförslag som föreligger. Det gäller alltifrån att det ska vara en domstol som är tillståndsgivare. Vi har till och med gått längre och sagt att även regeringen behöver tillstånd från tillståndsgivaren. Jag undrar vad Anders Karlsson egentligen är så otroligt missnöjd med. Allt det som Socialdemokraterna tidigare begärde är med och ännu bättre i det här förslaget.

Anf. 98 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Det förslag som nu är presenterat har man lappat och lagat från början till slut. Ni har gjort inte mindre än ett fyrtiotal förändringar av ursprungsförslaget. Dessa förändringar har man gjort, fru talman, utan att över huvud taget ta kontakt med oppositionen. Trots att man så gärna vill ha en bred överenskommelse har man fullständigt nonchalerat det. Jag tycker nästan att det är på gränsen till arrogans. Det är oerhört tråkigt att regeringen har gjort på det viset. Jag hade gärna sett att man hade gjort en parlamentarisk utredning och sedan kommit tillbaka till riksdagen och sagt: Nu är vi beredda att göra någonting åt detta, och vi är beredda att sätta oss ned med oppositionen och lyssna för att få fram vad vi vill. Det här ska vara ett lagförslag som svenska folket känner förtroende för, där man inte är orolig för att behöva bli avlyssnad. Ni har säkert kommit till en lösning, men det har inte funnits någon som har velat prata med oss. Återigen, Karin Enström: Breda överenskommelser. Och när du talar om s-förslaget som vi inte tog: Varför tog ni inte initiativet? Ni har haft möjlighet under tre års tid och inte gjort det.

Anf. 99 Karin Enström (M)

Fru talman! Det är en sak som återkommer varje gång oavsett i vilken fråga som jag och Anders Karlsson möts i en debatt eller i andra debatter som jag lyssnar på. Det är att Anders Karlsson och Socialdemokraterna alltid har åsikter och synpunkter på formen men väldigt sällan på innehållet. Jag tycker att det är väldigt tråkigt. Vi kan ha olika historieskrivning, och man kan sörja det som har hänt. Men här har vi nu ett bra förslag, och här har vi alla möjligheter. Vi har gått längre än det som var Socialdemokraternas krav 2007. Vi har försökt tillgodose alla de synpunkter som har kommit på vägen. Men då passar det inte, för det var inte på det sätt som Socialdemokraterna ville ha det - man ville ha en utredning. Därför tar man inte ställning till någonting i sak, och då blir det envägskommunikation. Vi får aldrig svar på frågorna: Vad är det som fattas i det här lagförslaget? Vad är det nu som inte uppfyller era synpunkter? Är det att det är ett integritetsskyddsombud i stället för någonting annat? Är det att det heter kontrollmyndighet i stället för någonting annat? Det är bara formen och aldrig innehållet, och det tycker jag är väldigt tråkigt.

Anf. 100 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Även jag kommer att dra över tiden något, men möjligen till skillnad från Peter Rådberg kommer jag att göra det motvilligt. Han kritiserade regeringen med glädje, kände jag det som. Det här är en viktig fråga och en viktig debatt i Sveriges riksdag. Oppositionen skiljer ut sig när man resonerar. Det är sanslösa uttalanden från Alice Åström och framför allt Peter Rådberg, medan Anders Karlsson är som en äldre statsman i jämförelse. Jag har väldigt svårt att förstå hur ni tre ska kunna komma överens om något om det nu skulle bli en utredning. Tror Alice Åström att vi håller på med något brott mot grundlagen i Sveriges riksdag i dag, som hon sade? Tror Peter Rådberg att Sverige inte längre är en rättsstat, att lagen är en styggelse? Alla medborgare kan avlyssnas, och det ger FRA obegränsade möjligheter - vad är det ni säger i Sveriges riksdag? Nu går jag in på sakdiskussionen. Jag håller med Karin Enström om att det som är intressant i debatten inte är formen - den är också viktig - utan sakinnehållet i den här viktiga frågan, där det handlar om landets säkerhet och människors integritet. Att efter tio års utredande börja med en ny utredning är inte bra för landets säkerhet, och det är inte heller bra för människors integritet. I den bästa av världar skulle det givetvis inte behövas vare sig underrättelseinhämtning eller signalspaning mot allvarliga hot mot landets säkerhet. Tyvärr är vi inte där än, som världen och vår omvärld ser ut, även om Peter Rådberg möjligen tror det. Ett litet land som står militärt alliansfritt behöver ett eget försvar, ett utvecklat samarbete med andra länder och en egen underrättelseinhämtning. Den mycket allvarliga fråga som vi ännu en gång ska diskutera och besluta om i dag - signalspaning för försvarsunderrättelseändamål - handlar om Sveriges säkerhet, det vill säga rätten och skyldigheten för en nation att skydda medborgarna från allvarliga yttre hot, som till exempel militära konflikter, spridning av massförstörelsevapen, grov internationell terrorism och spioneri. Samtidigt handlar denna fråga i hög grad om den personliga integriteten och vilka intrång i den som vi kan acceptera i ett demokratiskt samhälle. För mig, och för oss i Centerpartiet, är därför frågan om signalspaning för landets säkerhet plågsamt svår och påfrestande - tro inget annat - eftersom vi brinner för den personliga integriteten och driver den på alla områden. Men, säger då en del av er som starkt kämpar för att signalspaning inte alls ska få ske i tråd över landgränsen, hur har ni kunnat gå med på detta? Borde inte Sverige helt avstå från all signalspaning i kabel över landgränsen mot utländska förhållanden? Sveriges riksdag har ansvar för landets och medborgarnas säkerhet, något som Centerpartiet och alliansen tar på djupaste allvar. Det vore en mycket radikal åtgärd om Sverige till skillnad från länderna i vår omvärld skulle avstå från denna viktiga underrättelseinhämtning. Centerpartiet, alliansen och, hoppas jag, hela riksdagen tar och måste ta ansvar för Sverige, både för landets säkerhet och för människors integritet. Det är en plågsamt svår avvägning att göra, men den måste göras. Jag har uppfattat det som att en samlad riksdag här i dag - alla sju partierna - står bakom behovet av signalspaning i etern och i tråd över landgränsen. Så uppfattar jag entydigt er motion, underskriven av era partiledare och språkrör. Det visar att skälen är starka för att vi tyvärr måste ägna oss åt detta. Det som Centerpartiet och jag därför har inriktat oss på under hela den process som signalspaningen har genomgått är att - givet att signalspaningen behöver regleras mycket starkare och även innefatta tråd över landgränsen - bygga in så starka integritetsskyddande åtgärder som möjligt. Behovet av att reglera den här viktiga underrättelseinhämtningen - den är sedan länge mycket knapphändigt reglerad - har funnits länge. Den tidigare s-regeringen utredde frågan fram och tillbaka i cirka åtta år fram till år 2006. Då kunde man ha valt att göra det genom en bred parlamentarisk utredning, men man valde i stället de flesta andra sätt, enmansutredningar, remissbehandlingar och annat. Den starka kritik som de rödgröna nu för fram är alltså tio år för sent påkommen, och den drabbar med full kraft regeringen Persson och alla de ministrar som ingick i den. Nu, år 2009, behöver regelverken komma på plats. Viktiga ytterligare åtgärder för att stärka skyddet för integriteten har således byggts in i lagstiftningen vid flera tillfällen, vilket givetvis är bra. Självfallet har här den demokratiska processen haft en ovanligt stor och direkt betydelse. Självfallet har de engagerade kritikerna - både inom och utom riksdagen - och deras granskning, deras förslag och deras påtryckningar haft betydelse. Vi i Centerpartiet har vinnlagt oss om att vara lyhörda. Vi har haft en givande dialog med ledande kritiker inom vårt parti. Och vi - inte minst jag - har följt den intensiva diskussionen noga och tagit starkt intryck av den. Jag har en stor respekt för engagemanget och för den uppfattning i sakfrågan som även de starkaste kritikerna har, även om jag till skillnad från dem accepterar en strängt kontrollerad signalspaning mot allvarliga yttre säkerhetshot. Hela alliansen har, tycker jag, visat lyhördhet, till exempel när vi för ett år sedan blev överens om de här starka integritetsskyddande åtgärderna, som vi i dag ska besluta om i Sveriges riksdag. Det känns positivt att i den lagstiftning som nu slutgiltigt kommer på plats känna igen så många förslag som har diskuterats och förts fram från vår sida, till exempel det om den viktiga kontrollstationen om några år samt det om att begränsa Försvarets radioanstalts tillgång till endast en liten del av teletrafiken över landgränsen, därtill förmedlad till FRA av kontrollmyndigheten, som hanterar informationen innan den kommer till FRA. Självfallet har goda inspel i den här processen kommit från övriga allianspartier, och faktiskt, som Karin Enström sade, även från Socialdemokraterna, vars förslag från våren 2007 väl alla är tillgodosedda med råge. Förtjänar då inte Centerpartiet och alliansen kritik för att man har ändrat sig, för att man har lyssnat och successivt funnit vägar för att ytterligare begränsa signalspaningen? Man har ju envisats med att det, tyvärr, behövs spaning i kabel, i tråd, över landgränsen. Visst kan man se det så. Men man kan också vända på kuttingen och i stället ge alliansen lite kredit för att man faktiskt varit lyhörd och konstruktiv när det gäller att finna ytterligare verkningsfulla åtgärder. Signalspaningen får endast ske för ett litet antal mycket preciserade ändamål - allvarliga yttre säkerhetshot - som nu har skrivits in i lagen. En domstol ska pröva FRA:s tillståndsansökningar, och till skillnad från i dag ska endast regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten kunna använda sig av FRA:s tjänster. Det är också viktigt att veta att Sveriges underrättelseinhämtning genom signalspaning i helt dominerande grad handlar om internationell teletrafik helt utan kopplingar till Sverige. Ni som så starkt har engagerat er i denna viktiga fråga, inte minst genom kraften i den närmast historiska "bloggbävning" som dånade förra sommaren, skulle kunna ta hem rätt stora framgångar. Det är inte alla opinionsgrupper i Sverige som lyckas med det, ska jag säga. Jag tror att många av er gör det, ser de högst väsentliga förändringar som har gjorts och kanske också har fått en större förståelse för nödvändigheten av underrättelseinhämtning genom signalspaning, så som verkligheten tyvärr ser ut. Men det gäller inte alla. Några av er som sitter på läktaren här i dag kanske menar att någon signalspaning mot internationell teletrafik i tråd inte behövs, eftersom de allvarliga hot som kan finnas eller uppstå mot Sveriges säkerhet knappast finns. Och skulle de finnas kommer det inte fram så mycket väsentlig underrättelseinformation genom signalspaningen. Jag har lyssnat på er och er analys och försökt lyssna på de experter ni hänvisar till. Men jag måste också lyssna på dem inom försvar och regering som utifrån sitt faktiska ansvar för landets säkerhet och sitt professionella kunnande på området gör en uppenbar och samstämmig annan bedömning. Tyvärr behövs denna underrättelseinhämtning, och den ger väsentlig information för att skydda landet och medborgarna mot allvarliga säkerhetshot. Jag noterar också att länderna i vår omvärld bedriver den här verksamheten, fast ofta inte genom sådana här tydliga beslut i deras parlament och med så starka integritetsskydd, utan det är sekretessbelagt. Det ska ni ha klart för er. De rödgröna kräver nu en parlamentarisk utredning. Signalspaningen ska vara fortsatt rätt oreglerad, och det får ta ytterligare år innan lagstiftningen kommer på plats. Jag vill starkt understryka de betydande uppföljnings- och kontrollfunktioner som nu byggs in i lagstiftningen där signalspaningen, till skillnad från tidigare, ska granskas mycket nära av Datainspektionen, som löpande ska följa Försvarets radioanstalts behandling av personuppgifter från ett integritetsskyddsperspektiv. En kommitté av parlamentariker har också tillsatts för att löpande följa FRA:s verksamhet generellt utifrån ett integritetsperspektiv och även vara referensgrupp till Datainspektionen. Kommittén ska också tillsätta ett integritetsombud, en advokat eller före detta domare, som vid domstolens prövning ska bevaka integriteten för personer bosatta i Sverige. Utöver detta har den nya Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten det löpande huvudansvaret för att kontrollera FRA:s samlade verksamhet. På förslag från Centerpartiet ska den nya lagstiftningen utvärderas redan år 2011, om två år, vid den viktiga kontrollstation där de samlade erfarenheterna av hur den här nya lagen fungerar med tanke på till exempel människors integritet ska belysas, baserat på bedömningarna från dem som arbetar med frågorna och framför allt från de olika kontrollorganen, som jag redovisade. Det här är redan om två år. Det är visserligen ingen ny utredning, men det är ett mycket viktigt tillfälle att utifrån den fungerande underrättelseverksamheten värdera hur den nya lagstiftningen fungerar och se vad som eventuellt brister och kan behöva förbättras ytterligare, till exempel ur integritetssynpunkt. Jag tycker faktiskt att oppositionen skulle kunna inrikta sina krafter på kontrollstationen och släppa utredningskravet. Vi har ju, som Anders Karlsson sade, ett gemensamt ansvar för Sveriges säkerhet och försvar. Ett annat skäl till att signalspaningskritiker i oppositionen borde tveka inför kravet på en utredning gäller vart en sådan ska leda. Den rödgröna oppositionen - Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - kräver nämligen i en motion undertecknad av deras högsta ledare och språkrör att utredningen ska resultera i en betydande ökning av signalspaningen, och det är lite överraskande. I dag kan ett antal myndigheter ge uppdrag om signalspaning i etern till FRA utan någon tillståndsmyndighet som vi inför. Det är tunga myndigheter, kanske både inom och utom försvaret, kanske många myndigheter. Det kommer riksdagen nu att förhindra. Rätten att beställa signalspaning kommer endast att tillfalla regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten. Det kritiseras starkt av berörda myndigheter, och det kan ligga något i det. De tycker att de behöver den informationen för att kunna genomföra sina viktiga arbetsuppgifter för att stoppa massförstörelsevapen och vad de nu jobbar med. Men det intressanta är att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet nu kräver att myndigheterna åter ska få tillgång till att beställa och använda sig av underrättelseinhämtning genom signalspaning i etern som i dag och med all sannolikhet också i kabel över landgränsen. Och det är kritik som heter duga. Underrättelseinformationen genom signalspaning, menar ni, är så värdefull att ett antal myndigheter utöver regeringen måste ha möjlighet att begära tillstånd för signalspaning hos Försvarsunderrättelsedomstolen och använda denna information. Det innebär att informationen sprids på rätt många människor och myndigheter. Det stärker rimligen inte integriteten utan kan möjligen öka risken. Alliansen har trots de här starka synpunkterna från myndigheterna, som det kan ligga något i, valt att gå kritikerna till mötes och begränsa rätten att beställa signalspaning kraftigt till regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten. Jag vill uppmärksamma riksdagen på att de rödgrönas reservation syftar till att bredda och öka signalspaningen i strid mot regeringens mer restriktiva linje. För att tala kritikerspråk kräver de rödgröna att FRA-shoppen ska öppnas mer än någonsin tidigare. Till slut: Centerpartiet har ett öppenhetsmanifest som lägger fast att vi ska arbeta stenhårt för ett öppet och liberalt samhälle där människors integritet respekteras. Vi har lyssnat i denna svåra fråga, och vi har medverkat till att driva fram starka förbättringar till skydd för integriteten. Tyvärr har vi likt riksdagens övriga partier, alla partier, tvingats att acceptera behovet av underrättelseinhämtning genom signalspaning i strängt reglerade former i den plågsamt svåra avvägning som varit ofrånkomlig mellan å ena sidan ansvaret för att skydda landet och medborgarna mot allvarliga yttre säkerhetshot och å andra sidan att skydda medborgarnas personliga integritet. Vi kommer nu med stor kraft och engagemang att följa den nya lagstiftningen och verksamheten mycket noga, och vi kommer att ta den viktiga kontrollstationen redan år 2011 på mycket stort allvar. Vi lever i en fin demokrati i Sverige. Medborgarna avgör i demokratiska val vilka som ska göra viktiga vägval för vårt land, och medborgarna granskar och sätter press på sina representanter under mandatperioderna. Det kan jag verkligen intyga och understryka värdet av.

Anf. 101 Alice Åström (V)

Fru talman! Det var ett oerhört intressant inlägg. Jag inser att det är en fruktansvärd tur för alla kritiker och alla som är besjälade av skyddet för den personliga integriteten att Centerpartiet nu har funnits i den här alliansen och gjort det här oerhörda arbetet. Jag fick en fråga direkt i talarstolen. Anser jag att det är ett problem att det kan strida mot grundlagen? Ja, jag anser att det här finns ett problem när det gäller den svenska grundlagen. Jag är inte heller den enda som gör det. Jag tror att alla riksdagens ledamöter fick ett mejl från Tidningsutgivarna, som är de som har att skydda meddelarfriheten och efterforskningsförbudet i tryckfrihetsförordningen. När de skickar ut ett mejl till alla riksdagsledamöter och säger att det här riskerar att bli en chimär och inte funktionellt i verkligheten, att de bristerna finns i lagstiftningen, är det fler än Alice Åström eller Vänsterpartiet som ser att det här finns en konflikt med vår egen grundlag. Det vore intressant att höra Staffan Danielssons synpunkter på den oro som finns när det gäller de frågorna. Sedan måste jag, fru talman, ändå beröra påståendet att den rödgröna oppositionen nu vill öppna upp FRA-shoppen och att fler myndigheter ska få göra det. Någonstans har man uppenbarligen missat att vi vill riva upp den. Vi vill ha en utredning med utgångspunkt i den personliga integriteten, mänskliga rättigheter och Europarådskonventionen. Vi vill att man också ska göra en strategisk bedömning av den verksamhet som man efter utredningen i så fall vill ha och vilka myndigheter som ska få tillgång till det. Det har regeringen inte gjort. Det enda majoriteten har gjort när det nu blev kritik är att snäva in det till tre. Men det kommer ändå att vara Regeringskansliet som kommer att gå dessa myndigheters vägar.

Anf. 102 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Alice Åström citerar inte sig själv och problemet med grundlagen. Det hon sade i anförandet var att det är ett brott mot grundlagen. Det är ett väldigt starkt uttryck. Jag har stor respekt för ditt kunnande. Jag vill bara uppmärksamma dig på att det är väldigt starka ord. Visst skickar organisationer och rörelser brev till oss här. Jag har även läst brevet från Tidningsutgivarna med all respekt för vad de kan säga. Men de sitter inte i riksdagen. De bereder inte propositioner. De sitter inte i Lagrådet. Självklart är den här frågan beredd med stor respekt för Sveriges grundlagar. Självklart har Lagrådet godkänt detta. Vi har försökt lyssna på kritiken och byggt in ännu mer. Det hanteras verkligen inte så här i alla länder. Ofta ligger det som ett hemligt bemyndigande för försvarsminister och ÖB att hantera de här frågorna. Jag tycker att det är väldigt bra att vi i Sverige i vår öppna demokrati lägger fast det här för riksdagens beslut och gör det ordentligt, för det har inte varit bra reglerat tidigare. När det gäller FRA-shoppen som du Alice Åström vill öppna igen kan jag ha fel. Men jag ska citera ordagrant ur den partimotion som era högsta ledare och språkrör lämnade in till riksdagen i juni med anledning av den här propositionen: "En annan allvarlig svaghet i den nya lagstiftningen är begränsningen av vilka myndigheter som får inrikta signalspaning. Det framgår inte heller hur myndigheter med strategiska uppgifter kan få informationen rapporterad till sig. Därmed riskerar myndigheter att stängas av från viktig information utan några uppenbara integritetsvinster. Någon konsekvensanalys av detta lämnar inte regeringen." Jag har tolkat det som att det är en begäran till den nya utredningen, om det skulle bli en sådan, att återkomma med förslag om att ett antal myndigheter åter ska få inrikta signalspaning, både i etern och i kabel.

Anf. 103 Alice Åström (V)

Fru talman! Det är intressant att Staffan Danielsson redan nu vet exakt vad den här utredningen kommer att lägga fram för förslag och vilka avgränsningarna när det gäller möjligheten till signalspaning kommer att vara. Vi ser att det är oerhört viktigt att de grundläggande förutsättningar som jag har redogjort för tidigare ska vara uppfyllda. Det är det som ska vara grunden till utredningen. Majoriteten säger att man stänger FRA-shoppen. Man öppnar kablarna, men man stänger shoppen. Det är regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten som kan begära tillstånd. Då kommer myndigheter att gå via Regeringskansliet för att begära att få signalspaning utförd om man har just de här strategiska uppgifterna som myndighet. Det gör att du får en lagstiftning som är oerhört mycket otydligare, där det är oerhört mycket osäkrare när det gäller vad det är för information som över huvud taget kan få hämtas från den signalspaning man tillåter. Det är snarare att titta på vad som är våra grundförutsättningar från början. Jag har ytterligare en fråga. Det står, som jag ska peka på, i lagstiftningen - jag har tagit upp flera andra i tidigare anförande. Det gäller utvidgad förstöringsskyldighet när man tar upp uppgifter lämnade under bikt eller enskild själavård. Då gör man i lagstiftningen som man har gjort tidigare och skriver: såvida det inte finns synnerliga skäl att behandla uppgifterna för syften som anges i lagen. Samtidigt säger man att uppgifter som man får på det här sättet - det gäller också meddelarskyddet och flera av de andra punkterna när det är kommunikation mellan två svenskar - ska förstöras omedelbart. Men då har man ofta den här lilla passusen: såvida det inte finns synnerliga skäl att behandla uppgifterna för syften som anges i lagen. Med andra ord: Man inför en förstöringsplikt, och man säger att man skapar ett skydd, men man gör ändå den bedömningen om det finns synnerliga skäl. Är detta verkligen ett godtagbart skydd?

Anf. 104 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Uppgifterna ska inte användas, men den här ventilen finns. Alice Åström har helt rätt i det. Jag kan bara hänvisa till att det finns extrema fundamentalistiska religiösa krafter här i världen som inte bara ägnar sig åt söndagsskola utan andra saker. Vi får inte vara naiva, utan vi måste ha en möjlighet att även komma åt extremister. Därför finns denna undantagsparagraf. Alice Åström tror att jag vet vad den här utredningen som ni vill ha fram ska resultera i. Det har jag ingen aning om. Jag vet däremot precis vad Mona Sahlin, Lars Ohly och Miljöpartiets två språkrör vill att den ska resultera i, och det var det jag läste upp här. Jag har inte fått något svar på den frågan, eller, rättare sagt, svaret är ju att det är det här ni vill även om det är lite genant för dem av er som tar munnen full med hur viktig integriteten är och att vi inte ska ha någon signalspaning alls. Jag kan till slut säga att det här är inte svart eller vitt, och jag uppskattar Anders Karlssons mer resonerande ton. Jag kan också tycka att vad gäller Sveriges försvar och signalspaning är det inte riktigt bra när det blir blockstrid i frågorna. Sverige är större än de enskilda partierna. Det kan vi beklaga, men nu är det som det är. Vi har lagt fram ett förslag som, tack vare intensiv diskussion och dialog, har landat bra. Nu kör vi i gång lagstiftningen. Kontrollstationen är jätteviktig. I två år ska man löpande följa verksamheten och sedan summera och göra en förnyad analys 2011. Det innebär också en respekt för frågans stora svårighet och den debatt som har varit.

Anf. 105 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! Jag måste börja med att fråga Staffan Danielsson vilka som är Miljöpartiets högsta ledare. Jag kanske kan få svar på det, för vi satt och diskuterade det. (STAFFAN DANIELSSON (c): Maria Wetterstrand och Peter Rådberg, förlåt, jag menar Eriksson.) Staffan Danielsson ställde en fråga om att alla medborgare kan avlyssnas. Det var väl ett påhopp på mig i den meningen att så inte kan ske. Jag räknade upp 13 forskare från olika discipliner som säger att den nya lagen ger FRA rätt och möjlighet att registrera alla medborgares sociala nätverk. Dessa 13 forskare från olika discipliner kanske inte väger så tungt när Staffan Danielsson ska göra sin politiska värdering, men jag hittade något på hans blogg som gör att han håller med, och jag ska läsa upp det. Han säger följande apropå den frågan: FRA kan registrera alla medborgares sociala nätverk. Min enkla fråga är då om Staffan Danielsson står kvar vid det eller om han har ändrat uppfattning under natten.

Anf. 106 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Det sista har jag aldrig sagt eller skrivit. Det vill jag att Peter Rådberg ger mig skriftligt på. Däremot har andra, kritiker och så, sagt det. Självfallet har jag inte sagt detta. Jag står för det jag har skrivit, och vi får gå igenom det sedan. Det handlar om en sträng begränsning av det hela. De 13 forskarna i DN, med Mark Klamberg som är en kunnig folkrättsjurist i spetsen, följer den här frågan. Dessa forskare var rätt breda vad gäller intresseområden. Det var matematikexperter, psykiatriexperter och så vidare. Detta får stå för dem. Vi ska inte ta det för djupt. Det var även därifrån Peter Rådberg fick formuleringen att FRA kommer att analysera alla medborgares kommunikation så att man vet mer om Staffan Danielsson än vad Staffan Danielsson själv vet om Staffan Danielsson. Det kan jag säga är en väldig överdrift, med kännedom om Staffan Danielsson. Det som spaningen handlar om för landets säkerhet är till helt dominerande grad internationell teletrafik. Det är nödvändigt för landets säkerhet och måste avse utländska förhållanden och allvarliga säkerhetshot. Om dessa allvarliga säkerhetshot sedan kommuniceras med någon som är i Sverige kan FRA få spana av detta. Men det gäller aldrig annan kommunikation, och det ska kontrolleras och förstöras av kontrollmyndigheter och så vidare. Informationen i kabeln rasar ju igenom. Man kan bara filtrera en liten del, och av det kan man bara spara en liten del. Det blir sådana väldiga överdrifter från oppositionen, tycker jag.

Anf. 107 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! Det är spännande att Staffan Danielsson inte står för sina ord. Jag har jättemånga papper här med vad du har sagt. Det står nedskrivet att du säger just de orden: FRA kan registrera alla medborgares sociala nätverk. Du menar alltså att det är felciterat. Det är fantastiskt. Du går också förbi de 13 forskarna ungefär som ett litet kommatecken i ett papper. Det är fascinerande när vi som beslutsfattare ska sitta på vår egen kammare och fundera ut saker och ting och inte ta råd och hjälp från de människor som de facto vet mer än vad vi gör. Det är ganska elementär kunskap: Genomför man lagen om FRA blir detta följden. Sedan kan man tycka att det är bra eller dåligt, men att förneka det, som Staffan Danielsson och i stort sett alla borgerliga ledamöter gör, tycker jag är häpnadsväckande. Den andra frågan jag vill ställa gäller hotbilden, och Staffan Danielsson var inne på det i Alice Åströms fråga där han alldeles nyss sade: Det finns extremister i världen, och därför behöver vi det här. Jag frågade i talarstolen om ni kunde förklara den hotbild som gör att denna lagstiftning går så otroligt långt. Men det finns ingen här inne som försöker förklara hotbilden, utan man ska bara genomföra detta. Det finns några vaga grejer om terrorister och yttre hot och allt det där som innebär det faktum att man kan skanna hela svenska folkets sociala nätverk om man vill . Det är det som är integritetskränkande, Staffan Danielsson - inte om man utnyttjar det eller inte, utan att man de facto gör detta och att det ligger där. Det är det det handlar om. Sedan kan jag kanske hålla med dig om att man nog inte kommer att peta i vare sig ditt, mitt eller någon annans bara för att man är intresserad. Men det är inte det frågan handlar om. Frågan handlar om att man går in i badrummet eller genom vår dörr, och den möjligheten finns faktiskt. Man kan öppna dörren. Det är det som är integritetskränkande i sig.

Anf. 108 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Peter Rådberg är Miljöpartiets ledande terrorexpert. Han har läst i Financial Times att det inte är så farligt med al-Qaida längre. Jag har lyssnat på dig, Peter, men jag måste ju också lyssna på ÖB, försvaret och vår expertis i Regeringskansliet. Jag noterar att övriga länder i vår omvärld har kvar sitt försvar och bedriver underrättelseinhämtning. Vi har internationella fredsinsatser. Vi har militära hot i vår omvärld. Det var ett krig i Georgien för lite sedan och så vidare. Att vi behöver försvar och underrättelseinhämtning är nästan lite genant att behöva stå här i Sveriges riksdag och försvara, och jag kan väl vara glad över att jag gör det i en allians som vill stå upp för försvaret, inte montera ned det. Jag har diskuterat de här frågorna mycket på min blogg. Det tycker jag är bra. Det är viktiga frågor, och det finns ett stort engagemang. Då blir det replikskiften, och då går man in på detaljnivå. Men jag har inte uttryckt mig så som Peter Rådberg säger, så vi får reda ut detta sedan. Som jag sade: Man spanar på internationell teletrafik, och i någon mån kan det vara en eller annan i Sverige. Man får också tekniskt utvecklingsspana kopplat till lagen i övrigt, men det handlar inte på något vis om en massavlyssning av svenska medborgare.

Anf. 109 Allan Widman (Fp)

Fru talman! Politik är som bekant det möjligas konst, och när nu debatten har nått den punkt den har i kammaren kan jag konstatera att ledamöterna tycks förenas av en samsyn om behovet av en effektiv svensk underrättelsetjänst. En gång i tiden gick den utrikestrafik som vi har per telefon i etern, det vill säga i form av radiovågor i luften. För några år sedan bedömde en offentlig utredning här i Sverige att vid den tidpunkten gick 98 procent av utrikestrafiken i tråd. Enbart 2 procent fanns kvar i etern. Slutsatsen av detta, fru talman, är att värdet av signalspaning efter radiovågor i luften snabbt närmar sig nollpunkten. Samtidigt lever vi i en värld där inte bara militära hot mot vårt land är relevanta. Vår infrastruktur blir alltmer sofistikerad och alltmer kritisk för våra samhällsfunktioner. Internationell terrorism och organiserad internationell brottslighet hotar den nationella säkerheten och oss som rättsstat. Peter Rådberg har frågat vilka hot som finns mot Sverige och svenska intressen. I tider som dessa, Peter Rådberg, vill jag gärna peka på att många av våra soldater, män och kvinnor i Afghanistan, mer eller mindre dagligen upplever mycket reella hot mot sin säkerhet. FN har redan folkrättsligt jämställt storskalig terrorism med väpnade angrepp, åtminstone i fallet elfte september. Ledande politiker, även socialdemokrater, diskuterar möjligheten att nu definiera IT-attacker av det slag som bland annat Estland upplevde för några år sedan på samma sätt. Fru talman! Ordet krig håller på att få en vidare innebörd. Denna mer sammansatta syn på säkerhet som har slagits fast både i EU:s och i vår svenska nationella säkerhetsstrategi står alla politiska partier bakom. Detsamma gäller tydligen numera också insikten att både gamla och nya yttre hot kräver möjlighet till signalspaning i tråd. Vid förra årets debatt ville oppositionen inte ge några exempel på konkreta brister i de lagförslag som riksdagen beslutade om. Kravet på parlamentarisk utredning var ju bara ett krav i form, inte ett krav i sak. Nu, fru talman, riktar man, som flera talare tidigare har varit inne på, kritik mot att rätten att beställa signalspaning inte omfattar tillräckligt många svenska myndigheter. Man vill vidga omfattningen av den här verksamheten mer än vad regeringen har föreslagit. Jag kan personligen känna viss förståelse för de här kraven som bland annat handlar om bättre kontroll i fråga om spridning av massförstörelsevapen och en bättre beredskap för allvarliga påfrestningar på vårt samhälle. Men precis som i fallet med Rikspolisstyrelsens och Säpos eventuella tillgång till signalspaning måste behovet av detta och formerna för det naturligtvis övervägas i en särskild ordning. I övrigt invänder man i motionen mot påstådda oklarheter i förhållandet mellan å ena sidan skyldigheten att förstöra uppgifter som inte är relevanta ur underrättelsesynpunkt och å andra sidan skyldigheten att underrätta enskilda då personliga uppgifter används som sökbegrepp. I förstone kan en sådan invändning framstå som besvärande för det nu liggande förslaget, men i verkligheten rör det två olika saker. Sant är att lagen föreskriver omgående förstörelse av irrelevanta och särskilt känsliga uppgifter. Men det framgår också uttryckligen av lagen att underrättelseskyldigheten gäller de sökbegrepp som används, inte insamlade uppgifter. Bland annat eftersom dessa sökbegrepp ska godkännas av domstol kommer de naturligtvis att finnas dokumenterade. Den andra sakliga invändningen som reses mot förslaget rör rätten till skadestånd om någon enskild person skulle komma att kränkas på grund av överträdelser från myndigheternas sida. Inte heller på denna punkt borde det råda någon oklarhet. Om någon tjänsteman, avsiktligt eller av vårdslöshet, åsidosätter de regler som gäller finns en ersättningsskyldighet för staten enligt allmänna skadeståndsregler. Och om någon grund för ersättning skulle saknas på basis av nationell lagstiftning har till och med Högsta domstolen slagit fast att varje brist i uppfyllandet av våra åtaganden enligt Europakonventionen konstituerar en självständig skadeståndsgrund för den svenska staten. Fru talman! Även om jag nu bemött den kritik som oppositionen riktat mot det förstärkta integritetsskyddet misstänker jag att man inte kommer att frånfalla sitt yrkande om att riva upp hela lagstiftningen trots insikten om behovet av signalspaning och trots bristen på argument i sak. Oppositionens motionärer framhåller att majoriteten lyckats peta in nästan 40 förändringar sedan lagförslaget första gången nådde kammaren. Detta kanske är lite märkvärdigt, men långt mer märkvärdigt är ju att oppositionen själv inte lyckats prestera ett enda konkret och hållbart förslag i den riktningen. FRA har varit en lång resa. Ett antal utredningar har företagits i Regeringskansliet. Efter flera omarbetningar där har riksdagen i tre omgångar begränsat möjligheterna till missbruk och stärkt enskildas rätt till integritet. Det har varit ett antal remissomgångar och flera yttranden från Lagrådet. Enligt min bedömning har vi nått vägs ände. Ska Sverige över huvud taget kunna bedriva signalspaning i tråd kan regelverket i något väsentligt avseende inte bli mycket bättre. Sveriges främsta domare, justitieråden i Lagrådet, ansåg att redan det förra lagförslaget utgjorde en rimlig avvägning mellan å ena sidan regeringens skyldighet att skydda medborgarna och å andra sidan den enskildes rätt till integritet. Ett enigt lagråd slog fast att det gamla förslaget inte stod i strid med vare sig 2 kap. regeringsformen eller artiklar i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Likväl är det nu ytterligare förstärkningar i integritetshänseende som föreslås. Nu, fru talman, är det sanningens minut. Att socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister vägrar att ta sitt ansvar har inte med sakförhållanden och uppriktig oro att göra. Deras avvägningar härrör i stället från politikens mindre smickrande sidor. Även om det finns en sammanhållen trepartimotion i den här kammaren har debatten gett vid handen att det finns tre mycket åtskilda viljor inom den politiska oppositionen. Socialdemokraterna slår gång på gång fast behovet av signalspaning i tråd. Vänsterpartiet säger att saken kan övervägas inom ramen för en utredning. Miljöpartiet lämnar ingen öppning. Fru talman! Jag är övertygad om en sak. Det är att Anders Karlsson från Socialdemokraterna inget hellre vill än att en majoritet i riksdagen i dag beslutar i enlighet med regeringens förslag. Bifall till utskottets förslag! I detta anförande instämde Gunnar Andrén (fp).

Anf. 110 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! Det här känns som en boxningsmatch. Det sägs att vi inte har några seriösa förslag. Är man emot regeringens förslag har man inga seriösa förslag. Det blir sammanfattningen från Allan Widman. Men frågan handlar inte om vi ska ha en underrättelsetjänst eller inte. Frågan handlar om på vilket sätt vi ska ha en underrättelsetjänst. Hela debatten handlar egentligen om på vilken nivå majoriteten lägger integritetsfrågan. Det är klart att ni lägger den lägre än oppositionen. Jag har några konkreta frågor, som delvis hänger ihop med varandra. Det är ungefär de frågor jag ställde till Staffan Danielsson. Får FRA enligt Allan Widman registrera alla medborgares sociala nätverk? Kan de göra detta? Jag vill ha ett ja eller nej. Får FRA samla in enskilda trafikuppgifter utan att det behöver finnas en koppling till yttre hot? Vad är Allan Widmans svar på frågorna?

Anf. 111 Allan Widman (Fp)

Fru talman! Signalspaningsmyndigheten får naturligtvis inte med stöd av de lagar som kammaren har antagit och kommer att anta kartlägga hela den svenska befolkningens sociala mönster. Signalspaningsmyndigheten har inte heller någon faktisk möjlighet att göra det om man skulle vilja bryta mot lagen. Då vill jag gärna, fru talman, säga att jag tycker att det är en konstig utgångspunkt för kammarens debatt i dag att våra myndigheter ska ägna sig åt brottslig verksamhet. Så brukar vi inte resonera. Vi brukar resonera i termer av att av riksdagen stiftad lag respekteras av våra myndigheter. Svaret på dina frågor är följande: Nej. Signalspaningsmyndigheten får inte. Nej. Signalspaningsmyndigheten kan inte. Rådigheten över signalbärarna tillkommer inte signalspaningsmyndigheten utan kontrollmyndigheten. Peter Rådberg säger att det är klart att vi ska ha en effektiv och bra svensk underrättelsetjänst. Peter Rådbergs parti anser att den militära alliansfriheten ska bestå. Då är kraven höga på just underrättelseverksamheten. När man har kommit till ett förhållande att 98 procent av trafiken - som är utrikes - inte längre kan fångas upp av underrättelsetjänsten handlar det faktiskt om existensen av en svensk underrättelsetjänst.

Anf. 112 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! Det svar Allan Widman ger är att man inte får enligt lagen. Jag refererar till vad som framgick i SVT förra året, 2008, nämligen att detta har pågått i tio års tid. Det här går inte att stoppa. Allan Widman gör det enkelt genom att dra ned rullgardinen. Där är det stopp. Bakom rullgardinen kan inget hända. Om jag får hänvisa till den expertis som jag försöker läsa och ta till mig är det uppenbart att de enkelt tar in fakta. Frågan i nästa steg är om man utnyttjar detta. Staffan Danielsson försökte besvara frågan genom att säga att man inte ska titta på enskilda individer, vilket jag tror är helt sant. Men frågan är om möjligheten finns och om det görs. Det är integritetskränkandet i sig. Allan Widman hänvisar till vad lagen säger. Men jag undrar om det går att göra. Går det att samla in den enskildes trafikuppgifter eller inte? Enligt expertisen är svaret enkelt, nämligen att det är klart att det går. Det görs hela tiden. Sveriges riksdag som stiftare av lag kan säga att det är förbjudet, men frågan gäller, Allan Widman, om verklighet eller vad man önskar från talarstolen går först.

Anf. 113 Allan Widman (Fp)

Fru talman! Jag tror inte att min formuleringsförmåga medger att jag kan bli mycket tydligare. Jag har sagt följande: Nej. Man får inte från signalspaningsmyndighetens sida göra någon total kartläggning av svenska folket med stöd av den lagstiftning som nu beslutas här. Nej. Signalspaningsmyndigheten kommer inte att ha en självständig tillgång till signalbärarna. Den som förfogar över detta är i stället kontrollorganet. Även om man skulle laborera med möjligheten att statstjänstemän är beredda att systematiskt göra våld på våra lagar finns inte den faktiska möjligheten till detta. Precis som Karin Enström sade tidigare när det gällde förhållanden som ligger bakåt i tiden är det knappast en uppgift för den här kammaren att utreda eller recensera dem. För det ändamålet har vi ett rättsväsen. Jag utgår från att de i vanlig ordning gör de prövningar som behövs.

Anf. 114 Alice Åström (V)

Fru talman! Det är självklart att Folkpartiets och Allan Widmans utgångspunkt är att inte vara nöjda med hur oppositionen har agerat under åren, att oppositionen inte har haft ett enda konstruktivt förslag och att oppositionen inte har bidragit med något. Min utgångspunkt är att tack vare att oppositionen har varit så aktiv i frågan bordlades den första propositionen under ett år så att det gick att få i gång debatten. Detta har bidragit till diskussionen och till de förslag till förändringar som har lagts fram i dag. Jag förstår att majoriteten tycker att det är tråkigt att oppositionen inte är nöjd, men vi förbehåller oss nog rätten att inte vara nöjda. Jag vill lyfta upp två saker. När det gäller insamlingen av trafikdata för den egna teknik- och metodutvecklingen ska man ansöka om tillstånd hos domstolen. Det tillståndsförfarandet är inte möjligt att koppla till någon av de åtta ändamålspunkterna. Det är skilda saker. Det är fråga om underrättelseverksamheten, och insamlingen av trafikdata är teknik- och metodutvecklingen. Hur kommer den begränsningen i tillståndsgivningen när det gäller teknik- och metodutvecklingen? Precis som det har sagts tidigare görs det här för att lära sig hur signalerna förändras och hur strukturerna förändras, vilket innebär att man måste samla in en stor mängd data för att över huvud taget få kunskap. Hanteringen av dessa trafikdata får lagras i ett år, men det finns ändå möjlighet att söka i den trafikdatabasen för underrättelseverksamhet om det finns tillstånd för signalspaning med vissa sökbegrepp. Är inte det fråga om avlyssning?

Anf. 115 Allan Widman (Fp)

Fru talman! Jag kan gärna upprepa att jag är lite besviken på oppositionen. Det har varit mycket starka ord och laddade uttryck, men det har varit få konkreta invändningar mot den lagstiftning som har lagts fram. Det är naturligtvis ett av skälen till att det blir hart när omöjligt att försöka diskutera i en bredare kontext. De invändningar som har funnits i motioner men som inte berörs av oppositionens företrädare i dag har jag bemött i mitt anförande. Alice Åström vill gärna att jag ska säga att det var den vilandeförklaring som bland annat Vänsterpartiet framtvingade som ledde till att det här förslaget blev så mycket bättre. Det är inte helt korrekt. Alice Åström har själv tidigare i dag pekat på att det inte skedde några sakliga förändringar från det att vilandeförklaringen genomfördes till dess att förslaget kom upp igen i kammaren. Därför får Alice Åström bestämma sig på vilket ben hon ska stå. Även när det gäller att följa och utveckla tekniken enligt lagstiftningarna är den typen av sökningar, den typen av verksamhet, kopplad till ändamålet med lagen. Den här lagen om signalspaning är sedan kopplad till den vidare lagen om underrättelseverksamheten i stort, där det mycket tydligt framhålls att det är fråga om yttre förhållanden - utländska förhållanden - som verksamheten avser. Om man inom ramen för den tekniska verksamheten skulle fånga upp uppgifter som kan vara av intresse ur underrättelsesynpunkt får de användas enbart om det finns en beslutad godkänd inriktning där de kan användas. Annars gallras de bort. De skräckscenarier som målas upp, fru talman, räcker min fantasi inte till för att diskutera tillräckligt utförligt.

Anf. 116 Alice Åström (V)

Fru talman! Det här gör mig ännu mer bekymrad. Man säger att uppgifterna får användas bara om man har fått tillstånd och använder de särskilda sökbegreppen i trafikdatabasen. Men du kan ha samlat in trafikdata under ett helt år, och det kan pågå år efter år. Du kan ha samlat in oerhört stora mängder. Det handlar inte om att plocka upp signalbäraren och det som händer i nutid för att använda sig av det. Man ser till att ha möjlighet att använda sig av data som har insamlats under ett helt år och där du ständigt kan fylla på, för det ska ju gallras efter ett år. Det innebär att det är en helt annan insamlad mängd som man har möjlighet att använda sig av. Det gör mig lite bekymrad att man inte ser att det här är det faktiska resultatet. Allan Widman är jurist och borde då vara ganska väl medveten om att när det gäller vilandeförklaringen och den omröstning som var i riksdagen - oppositionen och Vänsterpartiet hade drivit frågan om vilandeförklaring under ett år - fanns det redan i det läge då vi röstade en majoritet för att rösta igenom det föreliggande förslaget, utan de förändringar som finns i dag. Det är den faktiska verkligheten. Majoriteten var beredd att rösta igenom det förslaget, som hade oerhört stora brister, uppenbarligen så stora brister att majoriteten till och med lagt till 40 ytterligare förslag. Fru talman! Jag är lite förvånad att Allan Widman, som är jurist och som borde vara väldigt noga med hur lagstiftningsprocessen går till, inte förstår problematiken med en så här viktig lagstiftning. Man gör förändringar gång på gång och kan inte ta en lagstiftning i ett helhetssammanhang.

Anf. 117 Allan Widman (Fp)

Fru talman! Jag är nöjd med de kompletteringar som har skett under resans gång. Jag sade här i mitt anförande att politik ändå till syvende och sist är det möjligas konst. Låt mig ställa en motfråga, mer retoriskt. Jag undrar om det finns någon i oppositionen som kan peka på en ordning som är mer förutsägbar, mer rättssäker och mer transparent än den ordning som vi nu i Sverige håller på att få beslutad om signalspaning. Finns det något land som har lyckats bättre än vad vi har gjort? Jag är ganska övertygad om att det inte gör det. Så vill jag erinra Alice Åström - repetition är kunskapens moder - om att man inte får använda insamlade uppgifter i underrättelsesyfte som har plockats hem genom den tekniska pågående verksamheten om det inte finns en godkänd inriktning som gör att uppgifterna bedöms som relevanta. Jag förstår inte problemet. Både sökbegreppet och inriktningen ska godkännas av en domstol. Om man inte får använda den här materien för att, som Peter Råberg och andra och även du själv har sagt, kartlägga det svenska folkets sociala nätverk, vad består då risken i?

Anf. 118 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Först yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2, för jag är osäker på om jag gjorde det i anförandet. Jag gör det för säkerhets skull. Jag hade inte tänkt replikera på Allan Widman, men Allan Widman säger att Socialdemokraterna egentligen tycker att det här är jättebra men säger inte det därför att de har samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag vet inte var Allan Widman har fått det ifrån, men det kanske han kan förklara. Sedan säger han att det är beklagligt att vi inte har kunnat hitta en bred lösning över partigränserna. Det har alla borgerliga talare sagt hitintills. Då är min fråga: Vem är det som ska bjuda in till överläggningar? Det är väl inte oppositionen. Det måste väl vara majoriteten som säger: Nu sätter vi oss ned för att hitta en lösning. Om vi hade gjort det efter den första bordläggningen för tre år sedan skulle vi förmodligen ha haft en lösning i dag, en bred parlamentarisk lösning över partigränserna. Det är många som är oppositionella i samhället, om du inte upptäckt det, Allan Widman, och som är oroliga för den personliga integriteten. Vi hade kunnat hitta en lösning där vi hade kunnat vara överens, tror jag, i dag, i alla fall en betydligt bredare lösning än den som i dag ska röstas igenom med sju rösters övervikt, om nu alla röstar för det på den borgerliga sidan. Det finns ju de som har markerat att inte vilja göra det, och då blir det inte ens sju rösters övervikt i en så viktig fråga för landet. I den försvars- och säkerhetspolitiska diskussionen har det åter blivit en blockåtskillnad. Det har alltid tidigare varit en tradition i svensk politik att lösa sådant här över blockgränserna. Jag beklagar, Allan Widman.

Anf. 119 Allan Widman (Fp)

Fru talman! FRA och signalspaning i tråd har också en mycket lång historia med socialdemokratin. Jag har vittnat om att jag under föregående mandatperioder i riksdagen blivit approcherad om stöd för lagstiftningar som enligt min bedömning var sämre än den som sedermera föreslagits av alliansregeringen. Jag kan konstatera att trots det uppgivna motstånd som Socialdemokraterna har mot den här verksamheten är man av allt att döma beredd att ge FRA de ekonomiska förutsättningar som krävs för att de ska bygga ut sin datorkapacitet och kunna omhänderta den uppgift som riksdagen har givit myndigheten. Jag tror inte, Anders Karlsson, att det primärt är av hänsyn till v och mp som ni agerar som ni gör. Jag tror inte att Socialdemokraterna är beredda att ta det ansvar och den börda för vår nationella säkerhet som krävs. Man ser ingen politisk intäktssida i detta. Därför tror jag, fru talman, att man blir mycket nöjd om den här saken klaras av i god tid innan någon socialdemokratisk regering åter får ansvaret. Vad beträffar diskussion är en förutsättning för en diskussion att man berättar vad man vill, vilka brister man upplever i lagstiftningen. Det är det som är poängen, Anders Karlsson, att ni inte kan ge några konkreta exempel på vad det är som brister, åtminstone inte några som håller för en närmare granskning.

Anf. 120 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Jag har konstaterat att Allan Widman har gett upp - han har redan förlorat valet. Han säger att vi tar över regeringsmakten 2010. Ja, vi ska ta över 2010 - det är vår målsättning - och vi ska riva upp det här förslaget och göra om det. Vi ska hitta en bred parlamentarisk lösning där även Folkpartiet kan vara med. Det är viktigt för oss att människor i samhället känner rättssäkerhet med det vi sysslar med. Säkerhetspolitiken och försvarspolitiken är för viktiga för att göra till blockpolitik. Likaså ska underrättelseverksamheten ha förtroende hos svenska folket. Det är oerhört viktigt. Vi har, som Allan Widman kan läsa, i vår motion och i vår reservation angett ett antal punkter där vi säger att vi är tveksamma till förslaget. Märk väl, Allan Widman, det som redan sagts av Alice Åström: Sedan bordläggningen har ni gjort 40 förändringar i detta förslag. Varför gjorde ni det? Jo, var det inte för att vi i oppositionen sade att vi inte tycker att det här är bra? Varför inbjöd ni inte till diskussioner om en bred parlamentarisk uppgörelse för att hitta lösningarna? Varför gjorde ni inte det? Är det för att ni fyra har svårt att komma överens själva, eller vad är det? Varför bjöd ni inte in oss som det största partiet i riksdagen - ja, också Miljöpartiet och Vänstern - för att hitta de breda lösningarna? Det här är anmärkningsvärt, Allan Widman.

Anf. 121 Allan Widman (Fp)

Fru talman! Jag noterade att det fanns två påståenden om sakliga invändningar från motionärerna mot regeringens förslag, och jag försökte utveckla och bemöta dem i mitt anförande tidigare i talarstolen. Trots detta har ingen av oppositionens representanter kommit tillbaka och velat fortsätta den diskussionen, så jag antar att det som jag har uttalat om invändningarna i allt väsentligt stämmer. Utgångspunkten för den borgerliga regeringen var redan från början att det skulle bli en mycket bred överenskommelse. Men från det att förhandlingarna mellan förutvarande försvarsministern Mikael Odenberg och företrädare för Socialdemokraterna bröt samman vintern 2006-2007 har Socialdemokraterna enligt min uppfattning, fru talman - det här är en tolkningsfråga - konsekvent velat göra denna fråga just blockpolitisk. Socialdemokraterna är inte mäktiga att ta det ansvar och den börda för den nationella säkerheten som krävs av partier som vill axla regeringsansvaret.

Anf. 122 Else-Marie Lindgren (Kd)

Fru talman! Det har varit en spännande och lång debatt. Och kanske fortsättning följer i framtiden om signalspaning - vad vet jag? För oss kristdemokrater är både rikets skydd och den personliga integriteten viktiga. Det vill vi slå fast. Och det förslag som vi i dag debatterar möjliggör ett säkrare Sverige. Signalspaning har bedrivits under många år till skydd för rikets säkerhet. Lagen om signalspaning, nu i kabel och i försvarsunderrättelseverksamhet, antogs i juni förra året. Sverige måste bibehålla förmågan att avvärja och bemöta hot mot landets säkerhet. Signalspaning är en viktig metod för att kunna göra självständiga och bra omvärldsbedömningar som sedan kan ligga till grund för regeringens utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Det är vi ju överens om. Fru talman! Det förslag vi lägger fram i dag syftar till att ytterligare förstärka integritetsskyddet vid signalspaning. Det innebär att enbart regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten ska kunna utföra signalspaning. Begränsningen innebär att även trafik mellan användare och mottagare som båda finns i Sverige ej får spanas på. Signalspaningen ska alltid föregås av en tillståndsprövning av en specialdomstol. Vilka signalbärare som får tillgång avgörs i samband med tillståndsprövningen. Ett tillstånd får ges för högst sex månader från dagen för beslutet och kan efter förnyad prövning förlängas med högst sex månader i taget. Tillståndsgivningen ska också omfatta sökbegrepp, som tidigare har nämnts här i debatten. Tillståndet ska som sagt prövas av en nyinrättad specialdomstol, Försvarsunderrättelsedomstolen, efter ansökan av Försvarets radioanstalt, som är en civil myndighet. Ett integritetsskyddsombud ska bevaka den enskildes integritetsintresse i mål i domstolen, och denne ska ha rätt att ta del av vad som förekommer i målet och kunna yttra sig. Likaså ska den som varit föremål för spaning underrättas, och anmälningar från enskilda ska utredas. Försvarets radioanstalt, FRA, får i och med det nya betänkandet bara tillgång till de signalbärare som domstolen bestämmer, vilket innebär en mycket begränsad del av trafiken över Sveriges gränser. FRA får inte signalspana mot trafik med såväl avsändare som mottagare i Sverige, oavsett hur trafiken går. Detta ger en betydlig skärpning av lagen. En liknande omställning har skett i de flesta andra länder med kompetens inom detta område. Bland EU-länderna har bland annat Storbritannien, Tyskland och Nederländerna lagreglerat verksamheten. Och jag har full förståelse för den diskussion som förts om utvidgningen av de signaler som får tas in. Vid all övervakning finns risk för att något material hamnar i orätta händer. Det är anledningen till att vi vidtagit så rigorösa säkerhets- och integritetsåtgärder som bara är möjligt. Kristdemokraterna har varit noga med att signalspaningen ska utformas så att risken för att information missbrukas eller hamnar i orätta händer minimeras så långt det någonsin är möjligt. Det finns goda möjligheter att följa verksamheten även ur ett integritetsperspektiv med de årliga rapporter som vi beslutar om här i dag. Kontrollstationer 2011 ska göra en bedömning av huruvida FRA:s verksamhet har bedrivits på ett etiskt riktigt sätt. Det bör också sägas att både konstitutionsutskottet och justitieutskottet har tillstyrkt förslaget. Fru talman! Det som nu är aktuellt är endast information av betydelse för landets säkerhet och försvarsunderrättelseverksamhet, det vill säga om utländska förhållanden och yttre hot mot landet. Av alla de mejl, fax och telefonsamtal som går genom kablarna kommer endast en ytterligt liten mängd - man brukar säga att det är 1 av 10 miljarder - i fråga för undersökning utifrån fastställda sökord. Avsikten är att kolla företeelser och trender, allt för att stärka landets säkerhet. Ingenting sparas, utan det som passerat är borta. FRA:s försvarsunderrättelseverksamhet riktar sig mot utlandet. Det handlar alltså inte om att övervaka svenska medborgare. Verksamheten letar heller inte efter brottslingar - det är en sak för polisen - utan försöker kartlägga yttre hot mot Sverige genom att studera mönster och samband. Signalspaningen handlar inte heller om att avlyssna våra inhemska telefonsamtal och datatrafik eller att snoka i medborgarnas e-post. Med den lagstiftning som alliansen föreslår får signalspaning inte riktas mot en viss individ och definitivt inte gälla kommunikation mellan personer i Sverige. Därför införs regler som säkerställer att sådan information, om den av misstag skulle komma med, omedelbart ska förstöras. Detta gäller också information som lämnats under bikt eller enskild själavård. Trots att det förekommer en del kritik är det inte tillnärmelsevis en sådan reaktion som den i juni förra året. Det tyder väl ändå på att många är nöjda med de förstärkningar som gjorts. Jag känner stor besvikelse över att Socialdemokraterna i denna fråga visat prov på osedvanligt obstruerande. Ni hade ett färdigt förslag till proposition som ni jobbade med ett antal år i regeringsställning och som nuvarande regering ärvde. Vi förbättrade förslaget med särskild hänsyn till integriteten. Ändå är ni emot förslaget. Efter det att lagen, enligt er, inte var tillräcklig har vi, som vi hört här, gjort över 40 förändringar i syfte att stärka den personliga integriteten. Jag säger det igen: En rad nya regler och mekanismer som ska förbättra insyn, kontroll, integritetsskydd och rättssäkerhet har införts i den lagstiftning som riksdagen nu ska ta ställning till. Därför tycker jag att det är ytterst olyckligt att vi genom Socialdemokraternas vända-kappan-efter-vinden-politik inte får en bred överenskommelse över partigränserna i denna angelägna fråga. Socialdemokraterna säger hela tiden att deras ståndpunkter är kända. Det har vi fått höra i utskottet ett antal gånger. Jag har dock aldrig hört vilka ståndpunkter Socialdemokraterna har mer än: Riv upp alltihop och tillsätt en parlamentarisk utredning! Ni tillsatte dock aldrig själva en sådan utredning. Vi har ändå gått er till mötes med över 40 förändringar. Trots detta kan ni inte gå med på vårt förslag. Det är olyckligt. Peter Rådberg har i debatten använt flera citat. Han har bland annat citerat från Staffan Danielssons blogg. Efter konsultation har jag hört att Rådberg använt ett citat från någon annan som har skrivit på Staffan Danielssons blogg. Det är viktigt att vi i debatten använder korrekta citat. Peter Rådberg citerade också Wilhelm Agrell som liknade signalspaning vid Stasi. Peter Rådberg glömde dock vad Wilhelm Agrell mer sade. Han sade nämligen att han var för förslaget. Det kan vara viktigt att ha med i sammanhanget så att man inte bara halverar ett citat på det sätt som Peter Rådberg gjorde. Fru talman! Ytterst borde debatten handla om hur vi bäst ska ta till vara våra nationella säkerhetsintressen. Att skydda våra soldater och officerare i internationella insatser är grundläggande. Vi har en moralisk skyldighet att göra detta. Det hoppas jag att alla är överens om. För oss kristdemokrater är både rikets skydd och den personliga integriteten viktiga. Vi står för trygghet i de små gemenskaperna i ett rättssäkert samhälle och en nationell trygghet. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. Dessutom har Staffan Danielsson bett mig att yrka bifall å hans vägnar.

Anf. 123 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! I dag behandlar riksdagen min första proposition om FRA och signalspaning. Det är en ny lagstiftning som på punkt efter punkt stärker skyddet för den personliga integriteten. Den etablerar en väl avvägd balans mellan skyddet av personlig integritet och skyddet av landet genom en välfungerande och effektiv underrättelseverksamhet. Sveriges behov av underrättelseverksamhet måste tillgodoses och kommer att tillgodoses. Vi tar ansvar för landets säkerhet. Förslagen har genomgått en utförlig remissrunda. Lagförslagen har behandlats av Sveriges tyngsta jurister i Lagrådet som har accepterat lagen. Så har propositionen grundats. Genom lagreglering av en tidigare oreglerad signalspaning anpassar vi förutsättningarna för Sveriges försvarsunderrättelseverksamhet till dagens teknik. Vi stärker integritetsskyddet. Vi möjliggör också för Sverige att få oberoende information om omvärlden, något som borde vara alldeles särskilt viktigt för alla dem som anser att Sverige bör vara militärt alliansfritt. Förr gick den elektroniska trafiken via radio i luften, och luften ansågs fri. I dag går mer än 95 procent av trafiken via kabel, och den hoppar emellan. Lagen måste därför göras teknikneutral. FRA:s möjligheter att spana ska regleras på precis samma sätt oavsett hur trafiken överförs. Ett förstärkt skydd av rättssäkerhet och integritet ska gälla lika oavsett hur trafiken rör sig. Att säga nej till reglering, som oppositionen gör, innebär en återgång till laglöst tillstånd. En inhämtning via signalspaning måste bedrivas för försvarsunderrättelseändamål och avse utländska förhållanden. Den ska vara av intresse för svensk utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik. Den måste handla om yttre hot mot landet. I lag preciseras de åtta ändamål för vilka signalspaning får bedrivas. Regeringen föreslår att all signalspaning ska tillståndsprövas av en ny domstol med ett integritetsskyddsombud närvarande. Domstolen ska vara sammansatt av en ordförande och två vice ordförande som alla ska ha erfarenhet av tjänstgöring som domare. Därtill kommer sex ledamöter med särskild kompetens på området. Endast regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten ska enligt alliansen kunna inrikta verksamheten. Den så kallade FRA-shoppen är därmed stängd. FRA måste söka tillstånd från Försvarsunderrättelsdomstolen för all signalspaning, även den som görs efter regeringens inriktning. Ändamålet med spaningen, behov, sökbegrepp, kategorier av sökbegrepp, aktuell tid och relevanta signalbärare ska framgå av såväl ansökan som tillstånd. FRA får enbart tillgång till de signalbärare som innehåller trafik som domstolen bestämmer och som är relevanta för de ändamål som anges i lagen. Det är kontrollmyndigheten, Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet, som efter domstolsbeslut ger FRA tillgång till endast de signalbärare som domstolen fattat beslut om. FRA har inte tillgång till kabeltrafiken i övrigt. Grundforskningen omfattas av samma tillståndsprövning på samma grunder som all signalspaning. Det finns tydliga kontrollmekanismer och funktioner för att se till att lagen följs. Kontrollmyndighetens juridiska kompetens och karaktär stärks. En underrättelseskyldighet och en utredningsskyldighet införs, vilket stärker de effektiva rättsmedlen. Det finns generell skyldighet att förstöra all personrelaterad information som saknar betydelse. Inhämtning får inte bedrivas gällande avsändare och mottagare i Sverige eller avse endast en fysisk person. Skulle trots allt sådan information inkomma ska den förstöras. Det råder absolut förstöringsskyldighet för uppgifter som omfattas av meddelarskydd och efterforskningsförbud enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen samt kommunikation mellan misstänkt och försvarare. Remissinstanser med särskilt ansvar att bevaka tryck- och yttrandefrihet, som Justitiekanslern och Tryck- och yttrandefrihetsberedningen, instämde i att denna lösning var acceptabel. Uppgifter lämnade under bikt eller enskild själavård ska förstöras om det inte finns synnerliga skäl. Regeringen beslutar i förordning att inget råmaterial får sparas i mer än ett år, inte heller av historiska, statistiska eller liknande skäl. Också andra lagar gäller för verksamheten. Det finns en personuppgiftslag som gäller särskilt för FRA. Datainspektionen granskar personuppgiftshantering. Den nya lagen markerar tydligt kopplingen till annan gällande lagstiftning. Fru talman! Signalspaning är centralt för Sveriges säkerhet. Jag vet det eftersom jag ser det varje dag. Taktisk och strategisk signalspaning är grundläggande för att värna svenska liv i internationella insatser som i Afghanistan. Den är central för vår förmåga att upptäcka och förstå hot från terrorism. Den är avgörande för vår förståelse av omvärlden och utvecklingen i vårt eget närområde och för att kunna följa hotbildsutvecklingen mot Sverige. Den ger oss grund att se igenom den desinformation som så oerhört tydligt präglar moderna konflikter. Signalspaning gör det möjligt för oss att följa den militära utvecklingen och styrkeuppbyggnaden i omvärld och närområde. Den ger oss sådant underlag som krävs för att tillse att den svenska försvarsutvecklingen kan möta omvärldsutvecklingen. Regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten använder information från FRA:s underrättelserapporter dagligen. Jag vet också att FRA inte har intresse av enskilda individer i vårt land. Det är i den mån som det följs en polisiär uppgift. FRA:s signalspaning handlar om yttre hot mot vårt land och avser utländska förhållanden. Signalspaning går inte att ersätta med annan inhämtning. Detta perspektiv av allvar måste prägla debatten. Jag vet också att det enda som är sämre än att säga för lite för att förklara detta i debatten är att säga för mycket och därmed berätta för de krafter som inte vill oss väl vad Sverige vill, kan och förstår. Underrättelseverksamhet är per definition den hemligaste förmåga ett land har, och så ska och måste det vara. Det är en del i ansvarstagandet för landet att värna den. Det ställer särskilda krav på ansvar från riksdagens partier. Jag vet också att Socialdemokraterna, efter alla år i regeringsställning, vet - jag understryker det - att underrättelser från FRA är centrala för landets säkerhet och för säkerheten för män och kvinnor i internationella insatser. Ändå väljer Socialdemokraterna tillsammans med Vänstern att äventyra verksamheten. Fru talman! Socialdemokraterna och den numera i säkerhetspolitiska frågor vänsterledda oppositionen ska i dag rösta nej till integritetsstärkande åtgärder och vill kasta Sverige tillbaka i en oreglerad signalspaning utan lagreglering. Det duger inte för ett parti med anspråk på regeringsmakten att sakna ansvar för en central del av statens uppgifter, nämligen möjligheten att skydda landet mot yttre hot. Det duger heller inte att skjuta frågan på framtiden. Miljöpartiet och Socialdemokraterna gjorde i Visby förra året upp om att först riva upp lagen och skapa ett oreglerat tillstånd och sedan utreda, inte en lag, märk väl, utan behovet av en ny lag. Det är alltså inte ens säkert att det ska bli en ny lag. Man kan fortfarande komma fram till att man inte ser behov. Man kan leva med ett oreglerat laglöst tillstånd. Det står också i den motion som de tre partierna har väckt med anledning av propositionen. När man är överens om att det finns ett behov - hur man nu ska grunda det i sin trepartisamverkan - ska man utreda innehållet i en ny lag. Det innebär alltså i allra bästa fall ett antal år med ett oreglerat laglöst tillstånd, om deras reservation vinner kammarens gillande - tillbaka till det gamla. Tre utredningar tillsatta av Socialdemokraterna uppmärksammade behovet av lagreglering och den försvagning som det innebar för underrättelseverksamheten när trafiken övergick till kabel från etern. Ingen av de utredningarna var parlamentarisk, trots att det enda och viktiga kravet från Socialdemokraterna nu är att utredningar ska vara just parlamentariska. Varför var det inte viktigt när de tillsattes? Samtliga tio punkter i Socialdemokraternas kravlista från 2007 är nu uppfyllda. Det är Socialdemokraterna också, men bara av oppositionslusta. Jag noterar att oppositionen verkar ha ändrat sig över tid. Signalspaning är ett viktigt verktyg som behövs, skriver man nu. Hur? När? När ska oppositionen ha ett förslag framme? När ska man, eftersom man nu säger att signalspaning behövs, komma fram till om det behövs en lagreglering eller inte? Det är ni alltså ännu inte överens om. Socialdemokraterna gör så på varje delområde när det gäller säkerhet och försvar. Man bråkar i formfrågor men saknar förslag i sakfrågor. Det är tomt. Det är tyst och det är djupt otillfredsställande. Trots tre års funderingar som utskottsordförande över denna allvarliga fråga kan Anders Karlsson lämna sina samlade synpunkter i riksdagens talarstol på 4 minuter och 17 sekunder. Tala om tomt, tyst och otillfredsställande! Det är nu tio år sedan alla, inklusive den socialdemokratiska regeringen, insåg att den tekniska utvecklingen var sådan att det behövdes en lag - en ny lag. Elektronisk kommunikation rör sig mellan luft och kabel. Som konsumenter vet vi aldrig var kommunikationen rör sig. Luften är fri. Det är inte kabeln. Signalspaningen förlorar sitt värde om den inte får bedrivas där trafiken finns. Där stammar viljan till en teknikneutral lagstiftning för effektiv men reglerad signalspaning. Socialdemokraterna har mot bättre vetande och av intern splittring fastnat i destruktivitet. Avskaffar Socialdemokraterna i praktiken svensk signalspaning när man frånskiljer FRA och underrättelseverksamheten från 95-98 procent av trafiken stannar också flödet av information från andra länder när det gäller förhållanden som utgör hot mot landet. Fru talman! Det speciella med den här debatten är att det är och måste vara en avvägning. Det handlar om att finna rätt balans. Det handlar om att ha ett stärkt integritetsskydd. Där innehåller propositionen ett antal nya åtgärder. Det handlar också om att värna en effektiv underrättelseverksamhet - ingen ensidighet förslår. Vi går nu längre i att stärka integritetsskyddet än riksdagen beställde i juni 2008. Inhämtning ska bara kunna bedrivas för försvarsunderrättelseändamål och avse utländska förhållanden. Den ska vara av intresse för svensk utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik. Den ska handla om yttre hot mot landet. Vi listar de åtta ändamål för vilka man får bedriva signalspaning i lag. Endast regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten får inrikta signalspaning enligt oss, men inte enligt oppositionen som vill öppna FRA-shoppen igen. Vi inför en ny domstol för tillståndsprövning. All signalspaning kommer att föregås av tillståndsprövning i denna domstol. Sökbegrepp får inte endast avse enskild person. Ett integritetsskyddsombud ska delta vid tillståndsprövningen. Inhämtningen får inte ske av trafik med avsändare och mottagare i Sverige. Vi stärker den juridiska kompetensen i kontrollmyndigheten. Vi inför utrednings- och underrättelseskyldighet till enskild. Det är den nya kontrollmyndigheten som efter domstolsbeslut ger FRA tillgång till endast de signalbärare som domstolen har bestämt. Nu är balansen mellan effektivitet och integritet både bra och tydlig. Regeringen har nu hanterat denna fråga med största allvar. Oppositionen har den i alla delar kvar.

Anf. 124 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Så är vi här igen för tredje gången och diskuterar FRA. För tredje gången ägnar försvarsministern fem av sina tolv minuter åt att skälla på socialdemokratin. Är det tomt och innehållslöst, som Hasse Alfredson sade, måste man fylla det med något. Då får man så klart göra det med ett frontalangrepp på oppositionen och socialdemokratin. Som vanligt går Tolgfors till våldsamt angrepp. Jag vill återigen poängtera för försvarsministern att det är försvarsministern som har bollen och kan bjuda in till överläggningar mellan partierna men inte gör det. Han säger att den här lagen är en väl avvägd balans. Det finns en stark oro i samhället. Oerhört många är oroliga för den här lagstiftningen. Varför har man inte bjudit in till breda överläggningar så att vi gemensamt hade kunnat hitta en lösning som skulle kunna stå sig även opinionsmässigt bland många människor som känner oro för detta? Det gäller inte minst de journalister som har sagt ifrån och som har debatterat frågan. Varför har man inte bjudit in till överläggningar? Om jag inte missminner mig talade försvarsministern om den väl avvägda balansen förra gången också. Trots det har det blivit en hel del förändringar. Från den första utgången är det 40 förslag som har förändrats utan att man har bjudit in oppositionen och bildat en bred parlamentarisk lösning av frågan. Se till, försvarsministern, att sopa rent framför egen dörr innan du angriper andra. Försök att svara på de frågor som har ställts i samhället. För övrigt kan man läsa i vår motion vad vi tycker.

Anf. 125 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Anders Karlsson pratar alltid bara form, aldrig innehåll. Låt mig då acceptera hans utgångspunkt och prata om form. Ni säger: Riv upp, gör om, gör rätt! Ni borde rimligen ha en uppfattning om vad som är rätt. Det har ni inte. En utredning, som ni vill ha, måste ha direktiv och direktiv måste ha en inriktning. Då måste man peka på vilka frågor som man vill att utredningen ska lösa, i vilken riktning som utredningen ska gå och vad direktiven ska innehålla. Men ni har ingen synpunkt på det. Vilka är problemen som utredningen ska lösa? Ska vi öppna FRA-shoppen igen, som är det enda konkreta som ni har i er motion? När man läser den verkar problemet vara att det är för få myndigheter som får beställa signalspaning. Är ändamålen för få, Anders Karlsson? Räcker det inte med åtta? Ska det ges kabelaccess eller inte? Ska det krävas en domstol för tillståndsprövning eller inte? Är ni för eller mot juridisk efterhandskontroll? Är ni för eller mot underrättelseskyldighet, upplysningsplikt, till enskild eller inte? Vilken tidsplan har ni? När ska en ny lag träda i kraft? Behöver Sverige signalspaning? Ni säger det i motionen, men samtidigt vill ni utreda behovet av en ny lag. Då blir frågan: Kan s tänka sig svensk signalspaning utan lagreglering? Det mest parodiska är att s en gång i världen hade saksynpunkter. Man presenterade dem i en tiopunktslista 2007. Samtliga är nu uppfyllda, men ändå är Socialdemokraterna emot. Ni har ingen ståndpunkt, Anders Karlsson. Ni har inget att förhandla om i sak för ni tycker ingenting. I ditt inledningsanförande, Anders Karlsson, på 4 minuter och 17 sekunder fanns ingen lista med sakfrågor. Det enda som har varit entydigt ända sedan i Visby för mer än ett år sedan är att ni inte var intresserade av att förhandla och diskutera i sak utan att ni skulle just riva upp. Därmed har ni också stängt dörren för varje form av diskussion med andra. Vi har tillgodosett varje rimligt krav och samtliga era tio punkter i sak. Likväl tycker du ingenting, Anders Karlsson.

Anf. 126 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Så kom angreppet igen. Som vanligt är det socialdemokratins fel att den här borgerliga regeringen inte klarar av sin uppgift. Jag måste säga att det är ett märkligt resonemang. Sedan valde Tolgfors valda delar av den motion som är skriven. Om han nu har läst den kan han också läsa vad vi skriver med anledning av hur vi vill ha en utredning. Men det viktiga är att människor i detta samhälle ska känna sig rättssäkra och inte oroliga. Underrättelseverksamheten, såväl som säkerhets- och försvarspolitiken, är för viktig för att det ska bli blockpolitik i fråga om den. En socialdemokratiskt ledd regering har under många år sett till att dessa frågor har varit blocköverskridande. Men Tolgfors har under sin tid som försvarsminister sett till att stänga denna dörr. Han har stängt den även när det gäller FRA och signalspaning. Det beklagar vi. Vi beklagar djupt att detta inte kan lösas över partigränserna.

Anf. 127 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Men tyck någonting då, Anders Karlsson! Våga dig på någon ståndpunkt i sakfrågorna! Berätta för oss på vilken av de tio punkterna som vi inte har tillmötesgått er. Jag får också i varje debatt poängtera för Anders Karlsson att detta är en majoritetsregering. Det är något som Socialdemokraterna sällan har upplevt. Ni har varit i minoritet. Vi är en majoritetsregering. Ändå har vi varit öppna för att resonera. Men ni tycker ingenting. I dag ligger en hel proposition på riksdagens bord med samtliga de förslag som vi för fram. Anders Karlsson, du har själv många gånger upprepat hur många dessa förslag är. Men jag vill återkomma till detta. Ni säger: Riv upp, gör om, gör rätt. Jag förstår vad riva upp betyder. Man tar bort någonting. Det är i grunden destruktivt, men det är begripligt. Ni säger: Gör om. Jaha, säger jag. Hur då? Tyck någonting om det. Det tredje ni säger är: Gör rätt. Men då måste ni ha en uppfattning om vad som är fel i dag och vad som är rätt i morgon och ha någon form av inriktning på vad det är att göra rätt. Men ni har ju inte det. Det är detta som gör att det varken för regeringen eller för utskottets majoritet har varit möjligt att få ut någonting av Socialdemokraterna. Oppositionen slår numera fast vikten av signalspaning. Men man slår inte fast vikten av en lagreglering, utan det ska man utreda. Om ni inte vet vad som är rätt, Anders Karlsson, varför ska vi då göra om?

Anf. 128 Alice Åström (V)

Fru talman! Jag ska börja med att tacka försvarsministern för att han deltar i denna debatt. Jag vill lyfta fram några saker. En gäller utredningsskyldigheten. Jag har lyft fram den tidigare i debatten. Regeringen föreslår att kontrollmyndigheterna ska vara skyldiga att på begäran av en enskild person kontrollera om hans eller hennes meddelande inhämtats i samband med signalspaning. Då ska man utreda om inhämtningen och behandlingen av inhämtade uppgifter har skett i enlighet med lag. Hur ser regeringen att detta ska komma att fungera? Utifrån den debatt som har varit och utifrån den osäkerhet och den oro som finns i samhället kan jag tänka mig att det är ganska många som kommer att vilja gå in till kontrollmyndigheten för att efterforska detta. Hur ska detta fungera i praktiken och i sak? Det går inte att utläsa av propositionen. På frågan om underrättelseskyldigheten hoppas jag att försvarsministern kan svara ganska tydligt. Regeringen föreslog en underrättelseskyldighet - att underrättelse ska lämnas så snart det kan ske utan men för försvarsunderrättelseverksamheten, dock senast en månad efter det att inhämtningsuppdrag som föranlett inhämtningen avslutades. Ofta kommer det att vara en sexmånadersgräns. En månad efter blir det ungefär sju månader. En underrättelse får skjutas upp om sekretess hindrar att underrättelsen lämnas och om man inte har kunnat lämna den på grund av sekretess inom ett år från det att inhämtningsuppdraget har avslutats behöver inte någon underrättelse lämnas. Utifrån denna underrättelseskyldighet svarar FRA, som är den myndighet som regeringen utser att ha ansvaret för detta, att deras bedömning är att underrättelseskyldigheten i praktiken aldrig kommer att utföras eftersom allt som man egentligen hanterar kommer att falla under sekretessen. Myndigheten själv säger att detta inte kommer att vara någonting som blir verksamt.

Anf. 129 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Det är tydligen så att riksdagens alla sju partier numera vill ha signalspaning i kabel. Fyra vill ha den tydligt lagreglerad. Tre vill ha den oreglerad under många år framöver. Tre saknar uppfattning om hur en lag skulle se ut. Tre saknar uppfattning om det ska finnas en lag eller inte. Alice Åström sade tidigare att det är oerhört tveksamt om det går. Hon sade i tidigare inlägg: Tre partier vill öppna FRA-shoppen för fler myndigheter. Förra sommaren ville v inte ha någon svensk signalspaning. Förra sommaren stod v inte bakom s- och mp-uppgörelsen i Visby. Nu har v ändrat sig och vill ha signalspaning och vill öppna FRA-shoppen så att fler myndigheter får tillgång till detta. Men man har ännu inte tagit ställning till om detta ska vara lagreglerat eller inte. Vänsterpartiet är numera alltså ett parti som vill ha signalspaning, än så länge bara om den är oreglerad. Genom att bara vilja riva upp men sakna egna förslag vill Vänstern kasta in Sverige i ett oreglerat tillstånd. Nu ska jag svara på Alice Åströms frågor som kommer av att vi nu får en lagreglering. Vi har en utredningsskyldighet som jag tycker är väldigt bra - att man i efterhand kan göra en kontroll: Har jag behandlats korrekt i detta? Är det förenligt med lagar och regler att få ett svar på det? Om så inte är fallet har man möjlighet till ett ansvarsutkrävande i efterhand. När det gäller underrättelseskyldigheten gäller precis det som Allan Widman redovisade. Det handlar om sökbegrepp. Om de har förstörts har det dokumenterats att det har förekommit och att de har förstörts. Men framför allt måste man ha förståelse för att detta handlar om utländska aktörer. Därför finns det sekretess. Om Alice Åström reflekterar över detta tror jag inte att hon vill att Sverige ska börja underrätta utländska militära befattningshavare om vilken verksamhet som vi bedriver. Men det finns kontrollmekanismer till skydd för den enskilde. Det gör det i alliansens värld, men det gör det inte i Vänsterns värld för ni är emot all lagreglering. Ni vill ta bort dessa rättsmedel som är effektiva för de enskilda.

Anf. 130 Alice Åström (V)

Fru talman! Det hade varit ganska intressant om försvarsministern hade svarat på frågan. Myndigheten som har ansvaret för verksamheten säger att den lagreglering som nu ligger på riksdagens bord om underrättelseskyldighet i praktiken inte kommer att någon som helst verkan. Min fråga till försvarsministern blir: Varför lägger man då fram ett lagförslag om någonting som man inser att det inte kommer att ha någon verkan? Min tolkning är att majoriteten i den debatt som har varit har varit så mån om att framstå som att man skyddar den personliga integriteten och att man inför rättsäkerhetsgarantier, som i praktiken inte kan användas. Nu till frågan om Vänstern är för signalspaning. Jag har hela tiden sagt att vi är för signalspaning. Anser vi att det är möjligt att bedriva signalspaning i kabel? Det ställer oerhört höga krav vid ett genomförande. Jag sade i mitt anförande att det handlar här om Europarådskonventionen, om regeringsformen, om grundlagen och om FN-resolutioner där skyddet för de mänskliga rättigheterna, den personliga integriteten och rättssäkerheten är det som måste vara i fokus om man utformar en sådan här lag. Kommer det här att vara möjligt? Jag säger att detta kommer att vara svårt, men jag är inte beredd att säga att det inte är möjligt. Det är så man ska skriva direktiven till en utredning. När det gäller att ha signalspaning som inte är lagreglerad: Ja, om försvarsministern hade tänkt tillbaka på tidigare debatter skulle det ha framgått att jag har sagt att det enda som egentligen är positivt med den här debatten är att man nu lagreglerar. Det är otillständigt att Sverige tidigare inte haft detta lagreglerat. Är jag beredd att ha en period utan lagreglering - då jämfört med att anta nu liggande lagstiftning? Ja, det är vi beredda att ha.

Anf. 131 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Ju mer Alice Åström pratar, desto intressantare blir det. Hon är för signalspaning men kanske inte i kabel. Det är bara det att det är där trafiken går. Alice Åström är alltså för signalspaning på de enstaka procent som fortfarande går någon annanstans. När hon plockar upp sin telefon eller sin dator kommer hon aldrig att veta var hennes trafik går, för denna hoppar mellan tråd och luften. Hon vill dock inte ha en lagreglering som är lika och teknikneutral. Alice Åström sade tidigare också: Det är oerhört tveksamt om det går att göra en lagreglering. Det går visst att göra det! Alliansregeringen och majoriteten gör ju det i dag; det är fullt möjligt. Men Alice Åström är emot. Hon säger att det är positivt att lagreglera. Men det enda hon här gör är att hon kräver att lagen ska rivas upp - innan den ens är stiftad. Samtidigt ställer hon en lång rad frågor om hur de effektiva rättsmedel som vi tillför för att värna den personliga integriteten ska fungera. Men hon vill ju ta bort dem helt och hållet. Hon vill inte att någon ska ha möjligheter vare sig beträffande underrättelseskyldighet eller beträffande utredningsskyldighet och kontroll i efterhand. Hon kommer att rösta emot detta i dag. Då är det väl magstarkt, Alice Åström, att säga att det är detta som värnas. Du kommer ju att rösta emot här i dag och vill beröva alla berörda möjligheten till de här effektiva rättsmedlen. Alice Åström ställer också frågan: Hur kommer det sig att FRA säger att det inte kommer att ha någon större betydelse när det gäller underrättelseskyldighet? Det är detta ni inte har förstått. Det här handlar inte om civila svenskar. Det handlar om utländska militära befattningshavare och om terrorister. Anser Alice Åström att vi ska ha en underrättelseskyldighet som är absolut i förhållande till dem som inte vill Sverige väl? Det är detta som frågan handlar om. Vi pratar om försvarsunderrättelseverksamhet med avseende på hot som kommer utifrån - hot utanför landet och mot landet. Det handlar inte om vanliga svenskar. Vi tillför en lång rad skyddsmekanismer. Ni är emot alla dessa.

Anf. 132 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! Jag måste få börja med det senaste inlägget från försvarsministern. Sten Tolgfors, du anklagade Anders Karlsson när du sade: Ni är ett statsbärande parti. Underförstått: Ni bör sköta er och tala på ett visst sätt. Men den som för stunden har makten i det statsbärande partiet beter sig, som vanligt, på ett ovärdigt sätt här i talarstolen - inom parentes sagt, fru talman! Vi får se om försvarsministern svarar på mina frågor. Jag har två frågor till försvarsminister Sten Tolgfors. Det handlar uteslutande om integritet och hot. Försvarsministern talar hela tiden om yttre hot. Vi är nog rätt överens i alla sju partierna om att vi ska ha ett säkert Sverige och att vi ska försöka ta de fula fiskarna, bovarna, ute i världen. Vi har ingen annan uppfattning om det. Hela diskussionen handlar om sättet att göra det, om hur vi ska göra detta. Jag kan erkänna att terrorismen är ett hot. Finns det någon i denna kammare som säger att terrorismen inte är ett hot? Nej! Frågan är om det gäller ett strategiskt hot mot landet. Storbritannien tycker inte det. Tidigare här i talarstolen läste jag upp om det. Det är ju detta debatten handlar om. Därför vill jag att försvarsministern förklarar vilka hoten är. Sten Tolgfors, du har ett antal gånger i ditt anförande nämnt om yttre hot. Vilka är dessa yttre hot? Kan du på något sätt förklara för oss ledamöter som inte sitter med i regeringen vad dessa yttre hot består i när vi ska genomföra den här typen av förändringar lagmässigt? Jag har ytterligare två frågor: Kan försvarsministern svara med ja eller nej på frågan om FRA kan registrera alla medborgares sociala nätverk? Är alltså svaret ja eller nej - inte lagmässigt? Kan man eller kan man inte, och har man gjort det? Och kan FRA samla in enskilda trafikuppgifter utan att det behöver finnas någon koppling till nämnda yttre hot?

Anf. 133 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Just nu har vi situationen att svenskar i Afghanistan varje dag är under beskjutning från extrema grupper. Likväl har jag hört Peter Rådberg mest hela dagen stå här och raljera över att det inte finns några hot. Kan vi presentera hot? Ja, det kan vi. Vi ser sådana varje dag. Att Miljöpartiet inte tar de hoten på tillräckligt allvar är en annan femma. Förra sommaren ville Miljöpartiet utreda behovet av en ny lag. Nu är tydligen det behovet utrett. Eller är det inte det, Peter Rådberg? Ni säger att signalspaning behövs. Men det är mer oklart om en lag behövs; det ska ni först utreda. Men ni saknar uppfattning om hur lagen ska se ut, om vad den ska innehålla och om vad som i sak är problem med dagens proposition. Däremot vet Miljöpartiet att FRA-shoppen borde öppnas igen. Ni skriver att det är för få myndigheter som får signalspana enligt regeringen. Miljöpartiet är nu alltså troligen för en lagreglering men först om ett antal år och först när man rivit upp och vi haft ett antal år med oreglerat tillstånd och vi därefter sett en utredning som den gången ska vara parlamentarisk, därefter sett en förhandling mellan v, mp och s, därefter sett en lagrådsremiss och därefter kanske sett en proposition. Skulle det gå snabbare nu än förra gången Socialdemokraterna och ni utgjorde regeringsunderlaget? Vi är förmodligen åtminstone fem, kanske tio, år bort i tiden att döma av hur det tidigare har varit. Jag vill också, fru talman, säga att en lång rad av de saker som Peter Rådberg hävdade i sitt inledningsanförande är ren mytbildning. Allan Widman har tillsammans med sina kolleger på ett bra sätt redogjort för att det är samma regler som gäller grundforskningen och all annan verksamhet. Utan grundforskning kan man inte avgränsa signalspaningen från de konkreta uppdragen, för då vet man inte var trafiken färdas.

Anf. 134 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! Jag fick, som vanligt, inga konkreta svar på mina frågor. Jag konstaterar bara att forskarna och den expertis som finns har en helt annan uppfattning än försvarsministern. Jag kan tala om vad som står i vår motion: Svensk signalspaning ska vara rättssäker. Europakonventionens princip ska gälla. Utredningen ska därför också syfta till att finna lösningar på Europakonventionens principer bland annat om hur underrättelseskyldighet och rätt till skadestånd ska hanteras i detta sammanhang. Det är vad vi säger. Försvarsminister Sten Tolgfors fick i går eller i förrgår på bloggen, tror jag, frågan: Medger i verkligheten lagen att FRA får samla in enskildas trafikuppgifter utan att det behöver finnas en koppling till yttre hot? Ditt svar var nej. Jag påstår att det är fel svar du har skrivit. Jag ber dig förklara nejet och vore tacksam för svar på frågorna mer konkret.

Anf. 135 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Vi står gärna till tjänst med sådana svar. Mina kolleger har hela dagen här gett Peter Rådberg de svaren. Det är samma regler. Det är samma tillståndskrav. Det ska handla om yttre hot, gränsöverskridande kommunikation och utländska förhållanden. Det är samma krav på ansökan och samma kontroll vad gäller grundforskningen. Gör man den inte kan man inte avgränsa signalspaningen, för då vet man inte var den relevanta trafiken färdas. Jag har i dag hört Peter Rådberg säga följande: Det här handlar om all kommunikation. Det här handlar om att staten ska avlyssna sina medborgare. Det här handlar om att registrera sociala nätverk. Det här handlar om staten mot oskyldiga medborgare. Det här handlar om massiv avlyssning av oskyldiga. Detta är fullständigt oseriöst och substanslöst! Det här handlar om att värna Sverige mot yttre hot, mot strategisk terrorism och mot militär styrkeuppbyggnad - om alla de ändamål som finns preciserade i propositionen. Ni har inget alternativ. Peter Rådberg, du säger att ni vill ha en rättssäker signalspaning. Hur i hela världen får man en rättssäker signalspaning när man inte ens har lagstöd för verksamheten? Socialdemokraterna har levt med den situationen i regeringsställning i decennier. Vi gör något åt det. Det finns ingen förutsättning för rättssäkerhet om man inte lagreglerar. Peter Rådberg och hans kolleger kommer i dag att rösta emot detta och kasta tillbaka Sverige till en helt oreglerad signalspaning, som till yttermera visso blir mycket mindre effektiv eftersom man inte klarar teknikneutraliteten i frågan. Det är inte att ta ansvar för landets säkerhet över huvud taget. Det gör alliansen, men det gör inte oppositionen - mot bättre vetande, hävdar jag. Varje person som har arbetat med försvarsfrågor länge eller varit i regeringsställning känner nämligen till betydelsen av signalspaningen för Sveriges säkerhet. Man vet också att det inte handlar om svenska medborgare utan om yttre hot mot vårt land. Oppositionen förmår inte ta ansvar för landets säkerhet, och det är djupt beklagligt.

Anf. 136 Gunilla Wahlén (V)

Fru talman! Detta är en väldigt viktig debatt om medborgerliga rättigheter, integritet, nationell säkerhet och signalspaning. Jag yrkar avslag på förslaget i betänkandet och bifall till reservationerna 1 och 2. Jag står helt bakom de krav som tidigare talare från Socialdemokraterna och Miljöpartiet samt Alice Åström från Vänsterpartiet så tydligt och klart har framfört, både tidigare och i denna debatt. Vi i oppositionen har lyssnat på och tagit till oss den massiva kritik som finns, och vi har givit ett klart besked. Vi kräver samfällt: Riv upp, gör om, gör rätt! Vi vill ha ett helt nytt, genomarbetat förslag och inte denna lappade och lagade produkt som producerats inför lyckta dörrar utan insyn och öppen debatt. Vi måste kunna överblicka konsekvenserna och väga viktiga avgöranden mot varandra för att få förtroende från medborgarna. Jag menar att viktiga politiska processer som handlar om integritet och medborgarnas säkerhet ska ske inför öppen ridå. Fru talman! I dag ser vi fortsättningen. Det är den omskrivna akten i detta skådespel, i hela denna process - från den farsartade riksdagsbehandlingen i juni 2008 till dagens befarade bifall till förslaget att göra så kallade kompletteringar. Det är ett omarbetat manus skrivet av samtliga partier i den borgerliga alliansregeringen. Man ändrar från förordning till lag och slår fast att enbart regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten ska få inrikta signalspaningen. Man ska införa flera nya myndigheter och befattningar såsom en kontrollmyndighet, en signalspaningsmyndighet, en försvarsunderrättelsedomstol och ett integritetsskyddsombud. Man ska göra undantag för bikt och själavård. Men hur blir det med meddelarskyddet? Hur är det med kommunikationen mellan läkare och patient eller mellan advokat och klient? Hur är det med kommunikation som sker mellan svenskar fast över gränsen? Nästa akt - för det kommer en fortsättning - ska utspelas 2011 med en kontrollstation. Regeringen ska då lämna en bedömning om huruvida strukturen är "lämplig och tillräcklig", som det står i betänkandet. Jag hoppas att denna riksdag år 2011 kommer att behandla ett nytt förslag som är genomarbetat och förankrat av en parlamentariskt tillsatt utredning. Alliansregeringen är i dag återigen beredd att offra den personliga integriteten, rättssäkerheten, källskyddet och yttrandefriheten. Men viktigast är att allt de skapat har medfört en gigantisk förtroendeklyfta mellan medborgare och statsmakten. Fru talman! Jag har sagt det tidigare från denna talarstol, och jag säger det igen: Detta spel för gallerierna som alliansen genomför i riksdagens kammare har gjort mig tvungen att inse, eller omdefiniera, vad politisk teater är. Förut trodde jag att politisk teater var något helt annat. Enligt min mening är politisk teater något som spelas av riktiga kulturarbetare och skådespelare på andra scener - inte i riksdagens plenisal. En samlad ensemble och hyllningskör från Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna följer sina manus och hyllar det nya förslaget. Jag tillåter mig att tolka försvarsminister Tolgfors hyllning, fru talman. Likt fågel Fenix ska detta nya förslag visa sig i en ny skepnad som stiger upp i skyn ur askan och rätar ut alla frågetecken - inte bara dem vi ledamöter har utan även dem som finns i folkdjupet hos enskilda medborgare, experter, specialister, medier, IT-företag med flera. Som ordspråket säger: Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Regeringen tar det säkra före det osäkra och slår dövörat till i stället för att lyssna på kritiken, omvärdera och skapa ett förslag som ökar både säkerheten för landet och skyddet av medborgarnas integritet. Ni enskilda ledamöter från Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna: Denna fars, denna politiska dramakomedi är ett fiasko. Avvisa förslaget och rösta för reservationerna 1 och 2 från den samlade oppositionen! Vi politiker i Sveriges riksdag har ett stort ansvar. Det är vi som stiftar landets lagar - lagar som bland annat ska skydda våra medborgare och rikets säkerhet. De lagar vi stiftar måste vara noga genomlysta och behandlade eftersom de påverkar landets medborgare. Särskilt varsamma måste vi vara när lagen gör eller befaras göra ingrepp på personlig integritet, rättssäkerhet och vår säkerhetspolitik. Vi måste väga alla delar lika noga. Vi kräver: Riv upp, gör om, gör rätt! Upphäv den nya FRA-lagstiftningen! Tillsätt omedelbart en parlamentarisk utredning och gör om allt från grunden!

Anf. 137 Per Bolund (Mp)

Fru talman! Vi har under dagens debatt hört tung kritik mot den nya FRA-lagen, och vi i oppositionen har visat hur förslaget slår mot den personliga integriteten i samhället. De närmast kosmetiska förändringar som gjorts jämfört med det tidigare förslaget förändrar inte den bilden. Därför blir jag förvånad över att de ledamöter som för ett år sedan stod i talarstolen och höll tårfyllda anföranden om att det lagförslag som då fanns var ett hot nu inte ens tycker att det är mödan värt att ställa sig i talarstolen och försvara sitt nya förslag. Det är nämligen så att FRA-lagen får allvarliga konsekvenser för integriteten redan nästa år när den träder i kraft. Jag vill dock säga att de riktigt allvarliga konsekvenserna av lagen kan komma långt senare. De kanske inte kommer under nästa mandatperiod, och inte under nästnästa. Men hur kan vi vara säkra på att det i framtiden inte kommer en regering som inte har en lika demokratisk grundsyn som de partier som finns i riksdagen i dag? Lagstiftningen öppnar Pandoras ask. Är detta bara konspirationsteorier? Nej, tyvärr är det inte så. I Sverige bor i dag tiotusentals människor som växte upp under kommunistisk diktatur i det forna Östeuropa. Det är människor som in på bara huden har känt hur statlig övervakning kan användas för att kontrollera oliktänkande och för att begränsa människors frihet. Det är människor som i det gamla Östtyskland fick sin kommunikation avlyssnad och sina möten övervakade med den tidens spaningsteknik. Det är människor som i Polen fick sina föreningar och möten buggade och information om sina liv arkiverad under långa tider. Utan att dra några andra paralleller mellan dagens moderatledda regering och de gamla kommunistdiktaturerna i Östeuropa visar detta ändå tydligt hur dåliga regelverk i kombination med effektiv övervakningsteknik kan användas för renodlat förtryck i händerna på odemokratiska ledare. Tyvärr behöver vi inte ens gå så långt bort som till Östeuropa för att få obehagliga exempel på odemokratisk övervakning. Har de borgerliga partierna redan glömt bort att det i Sverige under 60- och 70-talen faktiskt pågick storskalig övervakning av tusentals vanliga människor genom IB? Har man glömt att många svenskar fick sina liv och sina karriärer förstörda på grund av att uppgifter om dem och deras åsikter registrerades? Har man glömt bort att även på den tiden införde den regering som fanns då så kallade skyddsmekanismer som skulle förhindra att känslig information kunde missbrukas? IB-affären avslöjades 1973, som vi vet. Men redan 1969, fyra år innan dess, infördes det som kallades för personkontrollkungörelsen. Den sade att man i Sverige inte fick registrera någon person på grundval av politisk uppfattning. Historien har visat att det här inte hjälpte ett smack. Trots det lagstiftade skyddet kunde IB övervaka vanliga svenskar och lagra deras personuppgifter. Frågan är vad vi kan lära oss av detta. För mig är det tydligt att det är själva insamlandet av information om vanliga medborgare som skapar en risk för missbruk. Det skapar en risk för övergrepp på den personliga integriteten. Så länge FRA övervakar radiovågor är den risken acceptabel eftersom det begränsar mängden privat kommunikation betydligt. Men när man nu med regeringens goda minne ska börja övervaka kabelbunden kommunikation växer övervakningsmöjligheterna enormt. Hotet mot integriteten ökar massivt. Frågan är om de förändringar som regeringen har föreslagit gör att integritetskränkningen blir acceptabel. För mig är svaret nej. Svaret blir nej speciellt om man ser till hur effektiv man bedömer att lagstiftningen kan vara. Det starkaste skäl som har förts fram för att vi ska ha en signalspaning är de trupper som finns i Afghanistan från Sveriges sida. Då måste man fråga sig: Tror regeringsrepresentanterna i den här salen att talibankrigare och al-Qaida-styrkor i Afghanistan planerar tillslag mot svenska trupper över Internet? Och tror man att de gör det på ett sådant sätt att signalerna går över Sveriges gränser och kan fångas upp av FRA? Om det skulle vara så att signalerna når FRA - tror man då att de inte använder sig av de krypteringstekniker och anonymiseringstekniker som redan finns tillgängliga på nätet och att FRA därför utan problem skulle kunna avslöja planerna? Jag skulle vilja säga att man är i övermåttan naiv om man tror det. Om terroristerna är så dumma att de inte klarar av att använda sig av tekniken är frågan om de inte skulle ha upptäckts ändå, av vanliga spaningstekniker. Fru talman! FRA-lagen kommer om den genomförs också att få svåra konsekvenser för Sveriges IT-företag och de många nya, innovativa och spännande företag som växer upp just nu. Så sent som i går mötte jag här i riksdagen två killar från ett nytt och växande företag som jobbar inom mobiltelefontjänster. De reser just nu världen runt och visar upp sin nyskapande teknik på mässor för stora IT-företag. De har till och med fått pris här i Sverige för sin innovativa idé. Det första de sade till mig var att om FRA-lagen går igenom kommer det inte att vara möjligt för dem att driva sin verksamhet i Sverige. De säljer sina tjänster till kunder runt hela världen. Inga av deras internationella kunder skulle acceptera att ha information på svenska servrar med den övervakning som FRA-lagen medger. Killarna är inte ensamma. Många små företag på teknikfronten, inom Internet, mobiltelefoni och andra IT-tjänster, jobbar på en global marknad. De säljer sina tjänster över hela världen. De är oerhört oroade över vilka effekter den nya lagen kan få på deras kunder och på efterfrågan på deras produkter. Det är inte bara små bolag som påverkas. Telia Sonera har som är väl känt redan flyttat ut sina servrar för sina finska kunders räkning från Sverige eftersom man inte accepterar den övervakning som FRA-lagen medför. Den norska IT-branschorganisationen IKT-Norge varnar sina medlemsföretag rakt av för att ha datalagring hos svenska leverantörer. Googles ansvariga för integritetsfrågor har sagt att Google inte tänker investera i Sverige om lagförslaget går igenom. Google är ett av de största dataföretagen i världen. Den ansvariga på Google har sagt: Vi kan helt enkelt inte kompromissa med våra användares integritet och låta svenska myndigheter ta del av data som kanske inte ens rör svensk aktivitet. Han avslutade med att säga: Förslaget är sprunget ur en tradition inledd av Saudiarabien och Kina, och hör helt enkelt inte hemma i en västerländsk demokrati. Så hård är kritiken mot det liggande regeringsförslaget från alla håll. Telekombranschen är mycket starkt konkurrensutsatt globalt sett. Nu tvingas svenska telekomföretag bära kostnader på miljardbelopp varje år på grund av FRA-lagen, på grund av Ipredlagen och på grund av mycket annan integritetskränkande lagstiftning som regeringen har infört. I slutändan är det kunderna som drabbas. Det är Sveriges roll som ett framtida IT-samhälle som står i skottgluggen. I detta anförande instämde Max Andersson, Mehmet Kaplan, Jan Lindholm, Lage Rahm och Peter Rådberg (alla mp).

Anf. 138 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Jag ska bara ställa en mycket enkel fråga till Per Bolund. Han har just nu sagt att innovationsföretag i Sverige kanske vill flytta utomlands. Han nämnde USA, Storbritannien, Tyskland, Finland och Norge. Min fråga är: Varför skulle företagen vilja flytta till de länderna med anledning av vår svenska underrättelseinhämtning genom signalspaning?

Anf. 139 Per Bolund (Mp)

Fru talman! Som Staffan Danielsson kanske hörde i mitt anförande var det inte mina egna uttalanden jag använde. Det är inte jag som har sagt det här, utan jag återgav vad företagen själva säger. Uppenbarligen gör de bedömningen att den svenska lagstiftningen är så pass långtgående - så mycket mer långtgående än i andra länder - och att integritetskränkningen därmed blir så mycket allvarligare här att det är värt att flytta ut verksamheten från Sverige. Till exempel när det gäller Finland kan man konstatera att där finns en lagstadgad rättighet att inte få sin kommunikation övervakad. Det har anförts från de finska kunderna gentemot Telia Sonera. De accepterar inte att ha sin information lagrad på svenska servrar och riskera att få den övervakad av svenska myndigheter. Google har varit tydliga med att den svenska lagstiftningen inte är acceptabel ur deras synvinkel. Jag väljer att lyssna på vad de säger och till den allvarliga kritik som de kommer med snarare än att hålla tummarna och hoppas på att den svenska lagstiftningen kanske ändå inte ska vara så allvarlig som man kan tro. Jag litar på att företagen har en bättre kommunikation med sina kunder och bättre vet vilka krav de ställer än vad till exempel den borgerliga regeringen här i Sverige har.

Anf. 140 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Jag vet inte exakt hur Finland har lagt upp det här. Men jag vet att Finland har ett antal tiotals mil landgräns mot Ryssland och har varit i krig med Ryssland flera gånger. Per Bolund bygger alltså sin analys på att innovationsföretagen, Google med flera har gjort en noggrann analys av hur underrättelseinhämtning genom signalspaning sker i USA, i Storbritannien, i Tyskland och i Sverige och kommit fram till att Sverige på något vis går längre. Jag hävdar att det är tvärtom.

Anf. 141 Per Bolund (Mp)

Fru talman! Uppenbarligen tycker Staffan Danielsson inte att man kan lita på det som bolagen själva säger. Man kan inte lita på deras uppgifter och på den kommunikation som de har med sina egna kunder. Kunderna vet tydligen inte sitt eget bästa, utan den svenska borgerliga regeringen vet bättre vad Googles kunder ska efterfråga. Det tycker jag är en häpnadsväckande inställning. Man måste självfallet lyssna på vilken konkret kritik mot lagförslaget viktiga aktörer till exempel inom IT-sektorn har. Det borde regeringen ha gjort tydligare, tycker jag. Och det räcker inte med de här aktörerna. Om man tittar på vad IT- och telekombranschen säger i sitt remissvar till lagförslaget ser man att det är oerhört tung kritik. De säger till exempel att i den promemoria som ligger som bakgrund till lagförslaget tror man att det är enkelt att skilja på inhemsk telekomtrafik och sådan som går över gränserna. Men telekombolagen visar tydligt att så är det inte alls. Vi har ett sammanbyggt nordiskt system för IT-kommunikation. Det går aldrig att säga om en signal går över en gräns eller inte även om den går mellan svenska aktörer. Det har alltså kommit oerhört tung kritik från telekomindustrin över huvud taget mot lagförslaget, inte minst när det gäller kostnadsdelen. Man pratar om att kostnaderna kommer att skjuta i höjden för att man ska kunna tillgodose alla de uppgifter som efterfrågas från FRA, till exempel. Om man dessutom kombinerar detta med den ytterligare integritetskränkande lagstiftning som har kommit när det gäller Ipred och övervakning av svenska fildelare blir det ytterligare en börda på telekombranschen. Sammantaget blir den här belastningen så stor att den enligt många bedömare kommer att utgöra ett hot mot Sverige, som tidigare har legat i framkant när det gäller IT-sektorn. Jag tycker att det är oerhört allvarligt. Jag skulle gärna se att man i stället försökte underlätta för de här företagen att verka i Sverige.

Anf. 142 Lage Rahm (Mp)

Fru talman! Vi har haft en relativt lång debatt här i dag, men jag tycker ändå att det behöver påminnas om vad FRA-lagen faktiskt innebär. Det handlar inte bara om de små ändringsförslag som regeringen nu har lagt fram utan även om vad lagen i grunden innebär. Den ger staten rätt att få tillgång till den trafik som sker i kabel i Sverige. Det handlar om vanliga människors e-post och möjligheter att se vem som besöker vilken Internetsida, hur länge man är där och vad man gör där i viss utsträckning. Det handlar också om mobilsamtal som vanliga människor ringer. Det kan vara mobilsamtal inom Sverige. Det handlar om andra telefonsamtal. Det kan vara olika typer av Internettelefoni. Och det handlar inte minst om sms. Det här innebär inte, som Per Bolund tidigare har klargjort, att man får möjlighet att ta del av sådant som terrorister skickar i krypterad trafik. Då krävs det att man kan kryptera upp det. Det är möjligt att FRA kan kryptera upp viss trafik, men det finns krypton som är så starka att man i princip inte kan kryptera upp dem. Jag ser egentligen inte någon anledning att tro att de som verkligen har någonting att dölja skulle använda sig av sådana enkla krypton. Låt mig återvända till just den här propositionen. Det finns ett par saker som är intressanta att notera även om själva huvudproblemet kvarstår. Regeringen har till exempel valt att använda sig av ordet signalbärare för att beskriva detta. Det är ett nytt ord som ingen tidigare har använt sig av och som det inte finns någon riktigt bra teknisk definition av. Det kommer bara från regeringen. Trots det har de olika remissinstanserna med teknisk kunskap försökt att sätta sig in i vad det här faktiskt skulle kunna innebära. Det är uppenbart att det inte riktigt går att överblicka. Även om man har gjort begränsningar som handlar om att man bara ska få tillgång till en viss signalbärare går det inte att överblicka hur mycket eller hur lite trafik som faktiskt rör sig där, vems trafik som rör sig där eller om det handlar om att all trafik som rör sig där skulle kunna integritetskränkas. Dessutom ifrågasätter en mängd olika remissinstanser huruvida det faktiskt kommer att bli en begränsning av antalet signalbärare. Det finns ingenting som säger att FRA inte kommer att få tillgång till alla signalbärare enligt de tillstånd som kommer att ges. Någonting annat som nämns är att om trafiken sker mellan två människor eller platser i Sverige ska den inte lyssnas av. Som tidigare nämnts är detta ett väldigt lustigt begrepp. Det finns inte riktigt någon teknisk möjlighet att göra den begränsningen. Man kan helt enkelt inte veta om det är en sändare och en mottagare i Sverige eller inte. Om det är en sändare och en mottagare i Sverige ska man i stället förstöra de här uppgifterna i efterhand. Då uppstår också frågan om hur man vet om det är någon i Sverige som skickar den här informationen. Är all kommunikation på svenska någonting som sker inom Sverige? Nej, det är det inte. Om jag skickar ett mejl till en amerikansk mejlserver, hur vet man då vem som är mottagare av den e-posten? Hur vet jag att den personen inte har rest utomlands? Vem ska göra de ytterst konstiga, kvalificerade bedömningarna om detta ska förstöras eller inte? Det, om något, är en integritetskränkning att någon ska göra en bedömning av var man befinner sig till exempel. Det är fullständigt absurt att tro att detta skulle fungera. En annan sak som är lite konstig är att man i propositionen använder sig av sökbegrepp och sedan går över till att säga att man också kan ha kategorier av sökbegrepp utan att vara riktigt tydlig med vilka kategorier det är. Tänk om man får tillstånd bara till vissa kategorier. Man kan få tillstånd till en kategori som är väldigt övergripande. Då är det ju inte något specifikt tillstånd. Det har också nämnts att man ska få möjlighet att klargöra om det är någon enskild person som har varit ett sökbegrepp, men det gäller bara om det är den enskilda personen som är ett sökbegrepp. Om den är ett sökbegrepp och något annat är ett sökbegrepp föreligger inte detta längre. Dessutom är inte det mest troliga att någon fastnar i detta på grund av att just den personen är ett sökbegrepp, utan det kommer nog att ske på grund av att personens kommunikation råkar falla under något av alla de sökbegrepp som man kommer att få tillstånd till. Det som det har pratats mest om här är den så kallade domstolen. Jag säger "den så kallade domstolen" eftersom det i det här förslaget från regeringen bara kommer att finnas en domare, en juristdomare. Den är utsedd av regeringen och kommer bara att hantera det här fallet. Det innebär att regeringen kommer att utse den domare som sedan avgör om regeringen får tillståndet, och den ska inte syssla med någonting annat. Det är inte ett rimligt sätt att ha det på. Men som om inte det var nog kommer det bara att finnas en sökande, och det kommer att vara FRA, Försvarets radioanstalt. Vidare kommer det inte att finnas någon motpart. Det kommer inte att finnas någon överklaganderätt. Såvitt jag har kunnat läsa finns det ingen juridisk expertinstans som tycker att det egentligen är rimligt att kalla det domstol. Det finns några som svävar på målet, men desto fler som menar att detta inte är rimligt. Jag vill läsa upp vad Advokatsamfundet, som borde ha god kunskap om detta, skriver. Nu läser jag i deras remissvar: Advokatsamfundet avstyrker dock förslaget om inrättande av en specialdomstol på det sätt som föreslagits. Benämningen domstol är såväl från språkliga som materiella utgångspunkter inte särskilt lyckad och snarare direkt missvisande. Benämningen får anses vara en kosmetisk omskrivning för något som saknar all anknytning till det som normalt kan anses utgöra en domstol. Det är en väldigt tung remissinstans som menar att detta inte är en domstol. Det är fullständigt orimligt att ändå kalla detta en domstol. Det är intressant att till och med regeringens egen advokat, Justitiekanslern, säger: Det kan ifrågasättas om en sådan myndighet uppfyller de krav som man brukar ställa på en domstol. I praktiken handlar det väl om en nämndmyndighet som man har valt att kalla för domstol. Sedan går JK vidare och säger att det väl går att kalla det domstol om man vill, även om jurister inte tycker att det är så lämpligt. Det här är en väldigt tung kritik. Det är ingen domstol. I brådskande fall ska man inte ens behöva invänta tillstånd från den här instansen. Då kan FRA själva besluta. Trots att den här domstolen inte är så mycket till domstol ska man ändå kunna kringgå den. Då undrar man vad detta egentligen handlar om. I och med att jag inte hade chans att ta några repliker vill jag passa på att kommentera det som har sagts tidigare innan jag går in på själva huvudkritiken mot den grundläggande FRA-lagen. Staffan Danielsson sade att vår motion är kritisk till vilka som ska få söka de här tillstånden och begränsningarna av dem och att vi skulle ha ställt krav på det. Jag vill påpeka att om man läser hemställanspunkterna i motionen hittar man ingenting om något sådant. Det förs ett litet resonemang om att regeringens förslag är dåligt underbyggt. Vidare sade Staffan Danielsson - det här tror jag måste vara något som Staffan Danielsson egentligen inte menar, men då är det också ganska orimligt att han faktiskt säger det - att det är ett problem att tidningsutgivarna inte sitter i riksdagen. Det är väl en grundläggande demokratisk aspekt att pressen inte sitter i riksdagen! Att frånsäga dem möjligheten att ha åsikter om de beslut som vi tar i riksdagen bara för att de inte sitter i riksdagen är fullständigt absurt! Vidare fick jag uppfattningen, när Staffan Danielsson påpekade att det var någon matematiker som hade haft åsikter om signalspaningen, att Staffan Danielsson menade att det inte var relevant. Jag vill påpeka att signalspaning har väldigt mycket med matematik att göra. Det omvända är dock inte alltid sant. Sedan vill jag kommentera påståendet att FRA bara kan filtrera en liten del. Hur sjutton ska man få tillgång till den lilla delen om man inte först har filtrerat den stora delen? Om man inte sysslar med någon filtrering av all mängd får man ju inte ut någonting. Själva poängen med att filtrera är ju att man får ut en mindre del, och man måste filtrera allt för att kunna få ut en mindre del. Att säga att man bara ska filtrera en liten del - det är så att man tar sig för pannan och undrar om Staffan Danielsson verkligen har förstått vad det här handlar om över huvud taget. Allan Widman framhöll att han inte tycker att vi ska ta någon hänsyn till vad FRA har gjort tidigare när vi tittar på det här i riksdagen, utan det ska de rättsvårdande myndigheterna göra. Jag tycker att det är ett väldigt konstigt synsätt, på gränsen till historielöst, att mena att riksdagen inte ska ta hänsyn till vad som faktiskt har skett i samhället tidigare, och det hoppas jag att han egentligen inte menar. Slutligen vill jag påpeka för Sten Tolgfors, som tyvärr inte är här, att vi i Miljöpartiet inte vill ha någon signalspaning i kabel. Så till de problem som ändå kvarstår i FRA-lagen - i stort sett alla. Jag kan inte komma på om det är något problem som inte kvarstår. Det är viktigt att påminna oss om att meddelarfriheten och källskyddet är starkt hotade av detta. Man kan ifrågasätta om de verkligen finns kvar. Man ska vara medveten om att det är grundläggande för en rättsstat med en fri press som medborgare och andra har möjlighet att faktiskt meddela sig till. Nu, i stället för att ha en fri press, källskydd och meddelarfrihet, ska det här kunna övervakas. Sedan står det i några yrkanden att det här ska förstöras om det strider mot möjligheten till meddelarfrihet och källskydd. Jag tänkte att det kunde vara intressant att återigen höra vad Advokatsamfundet har att säga om saken. De säger i sitt remissvar: "Att förslaget innehåller en förstöringsskyldighet efter det att integritetsintrånget har ägt rum innebär inte att regleringen därigenom blir godtagbar." Det är just det som det här handlar om. Att man när man redan har gjort intrånget och när man redan har begått brottet mot meddelarfriheten och källskyddet ska förstöra uppgiften innebär ju inte att de som eventuellt har läst det faktiskt har glömt det. Det fungerar inte så att man kan tvinga människor att glömma specifika saker. Åtminstone gör det inte det ännu i Sverige, vilket vi är glada för. Hur kan man då veta att någon faktiskt läser det här? Det kan man ifrågasätta. Det kanske ska förstöras automatiskt. Men frågan är: Hur sjutton kan man veta vad som omfattas av meddelarfriheten eller källskyddet om man inte läser det? Det är inte en lätt process att automatiskt avgöra vad det är som omfattas av det eller se till att de som använder sig av meddelarfriheten alltid skriver i varje meddelande: Det här omfattas av meddelarfriheten. Det är inte så det fungerar, och det krävs inte heller att man gör det för att ett meddelande ska omfattas av meddelarfriheten. Alltså krävs det att någon faktiskt gör en avancerad juridisk bedömning av det här, och när man sitter och gör den bedömningen har ju redan integritetsintrånget skett. Sedan är det intressant, tycker jag, att återigen notera att de här tvångsmedlen som det faktiskt handlar om - att man ska kunna avlyssna enskilda människors meddelanden - faktiskt är något som kommer att ske utan någon som helst brottsmisstanke. Det är ju inte brottslingar som får sin trafik avlyssnad, utan det kan vara vem som helst som får sin trafik avlyssnad, oavsett om den personen har gjort något brottsligt eller inte. Det är en helt ny rättsprincip och en rättsprincip som jag verkligen önskar att vi i Sverige inte använder oss av. Jag tycker att det är värt att också notera att det faktiskt inte kan uteslutas att data läcker ut. Det är faktiskt så att människor ibland säger saker som de inte ska säga, och då kommer de här känsliga uppgifterna ut. Nu ska ju regeringen ha en massa myndigheter för att kontrollera det här, och jag tänkte återigen att det faktiskt är relevant att höra vad Advokatsamfundet har att säga om de här myndigheterna. "Tillsättandet av denna mängd olika myndigheter och deras inblandning i signalspaningsverksamheten innebär dock inte i sig att rättssäkerheten eller skyddet för integriteten ökar. Enligt Advokatsamfundets uppfattning kan inte heller någon av alla dessa åtgärder anses leva upp till kravet på effektiva rättsmedel." Då frågar man sig om det inte är rimligt att vi i Sverige när vi stiftar lagar också menar att det ska finnas effektiva rättsmedel. Jag och Miljöpartiet anser det i varje fall. Så till detta som har nämnts om trafikdata. Det här ska sparas, och det finns också möjlighet att få ut trafikdata utöver de syften om yttre militära hot och annat. Lagstiftningen säger att om det är nödvändigt får signal i elektronisk form inhämtas vid signalspaning. Det gäller för att följa förändringarna i signalmiljön i omvärlden, den tekniska utvecklingen och signalskyddet samt fortlöpande utveckla den teknik och metodik som behövs för att bedriva verksamhet enligt denna lag. En annan juridisk expertmyndighet, den juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, säger att det framstår som att domstolen kommer att ha en närmast obefintlig möjlighet att neka ansökningar som rör utvecklingsverksamheten. De juridiska experterna säger alltså att det troligtvis i princip inte kommer att finnas möjlighet att neka FRA att söka enligt det här. Då kommer man i praktiken att kunna söka på allt. Allan Widman nämnde tidigare att de här uppgifterna ska förstöras i enlighet med 7 § i lagen. Där står att de ska förstöras om de är hänförliga till viss fysisk person och inte behövs, eller något sådant. När man, som jag har gjort, läser förarbetena till både den här lagen och den förra lagen framgår inte alls det som Allan Widman säger om att alla trafikdata ska förstöras. Det som nämns som exempel i författningskommentarerna i förarbetena är i stället om det är uppenbart att det är inhemsk trafik, och det har man ju ändå redan specialreglerat. Det här ger alltså FRA enorma möjligheter att få ut de trafikdata som de anser sig behöva och att sedan lagra dem. Med den här informationen kan man utan att ens behöva lagra den aggregera intressant annan information som inte omfattas av det här första. Man kan alltså få ut intressant information om hur människor beter sig, vad de gör och i viss utsträckning varför. Man kan få reda på väldigt mycket om människor. Såvitt jag kan se finns det ingen reglering av att man inte sedan får lagra det man har kommit fram till. Allt detta gör att det är en riktigt, riktigt dålig lagstiftning vi behandlar i dag. Vi menar samfällt i oppositionen att det inte är rimligt, utan vi borde riva upp lagen för att garantera rättssäkerheten och rättsstaten samt se till att vi inte bryter mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Jag vill därför yrka bifall till de båda reservationerna och avslag på propositionen. I detta anförande instämde Max Andersson, Per Bolund, Mehmet Kaplan, Jan Lindholm och Peter Rådberg (alla mp).

Anf. 143 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Lage Rahm missförstod mig beträffande Tidningsutgivarna, Advokatsamfundet och andra utomordentliga organisationer i Sverige, vilkas röster ska komma in till riksdagen i form av remisser som vi ska titta mycket noga på, självklart. Men jag sade också att jag måste lyssna på landets högsta jurister i Lagrådet och väga de olika inläggen mot varandra. Det är vad riksdagen har att göra. Jag har stor respekt för de 13 forskare på olika ämnesområden som uttalade sig tvärsäkert, eller var mycket oroade, i en artikel i Dagens Nyheter. Det är helt klart att signalspaning rätt mycket handlar om matematik. Därmed inte givet att en matematiker kan mycket om signalspaning, om jag säger så. Det var ett intressant inlägg, men de hävdar bland annat att FRA kommer att veta mer om människorna än de själva vet. Det tycker jag är ett ganska absurt påstående, och i så måtto kan man säga att de inte har rätt. Jag har i min hand den motion som Peter Eriksson skrivit under. Lage Rahm säger att det inte finns någon att-sats i motionen om att FRA-frågan ska öppnas igen. Det har han rätt i, men texten handlar om att man ger positioner, riktlinjer och inriktningar som man står bakom. Peter Eriksson säger: "En annan allvarlig svaghet i den nya lagstiftningen är begränsningen av vilka myndigheter som får inrikta signalspaning." Vad menar Peter Eriksson med det? Vill han att färre myndigheter än i dag ska inrikta signalspaningen eller vill han att fler, betydligt fler, ska göra det? Jag kan inte tolka det på annat sätt än att han sagt att det är en svaghet att det snävat in till att bara gälla tre, att det borde vara många fler. Menar Lage Rahm att Peter Eriksson inte menar vad han säger här?

Anf. 144 Lage Rahm (Mp)

Fru talman! Jag kan börja med det sista och säga att Staffan Danielsson vet, precis som jag, att det som står där är en kompromiss och att det vi menar uttrycks i hemställanspunkterna där det framgår att vi vill riva upp FRA-lagen. Vidare menar vi att vi inte vill ha någon signalspaning i kabel över huvud taget. Därmed är det tydligt, och det är partilinjen. Beträffande tidningsartikeln, som jag inte har läst och därför heller inte helt kan redogöra för, vill jag påpeka att när det gäller uppgifter om människor kan FRA absolut veta mer än de enskilda människorna. Vet Staffan Danielsson till exempel hur många mejl han i snitt skickar per dag under ett år? Det är en mycket enkel uppgift för FRA att ta fram om de har trafikdatan från detta. Jag vet inte hur många det är. Det finns alltså många olika typer av uppgifter, och att förlöjliga det tycker jag är alldeles onödigt. Jag skulle vilja ställa ett par frågor till Staffan Danielsson. I mitt anförande påpekade jag att den så kallade domstolen av dem som kan detta egentligen inte anses vara en domstol. Jag undrar därför i vilken utsträckning regeringen tänkt på, tagit hänsyn till eller över huvud taget lyssnat på det som remissinstanserna skrivit. Vore det inte rimligt att inrätta en riktig domstol med överklagandemöjlighet, som flertalet remissinstanser som kan detta har föreslagit?

Anf. 145 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Det är en domstol. Sedan finns det även andra domstolar. Det är ett val man kan göra. Det blir svårt att få in den gravt hemliga informationsmassan i en vanlig tingsrätt. Det är helt enkelt det som är anledningen. Det är intressant att höra Lage Rahm säga att motionen är en kompromiss. Brödtexten står då för Socialdemokraterna, men det är ingen att-sats, så det står för Miljöpartiet. Jag ska alltså tolka det så att Socialdemokraterna tycker att fler myndigheter ska få signalspana, och sedan får man ana sig till att Miljöpartiet är emot det genom att det inte är någon att-sats. Politiken fungerar nog inte så att man på partiledarnivå skriver mycket tydliga inriktningar i en motion och att en ledamot, här för Miljöpartiet, sedan tar avstånd från det. Och därmed menar inte Peter Eriksson det han menar. Anmärkningsvärt. Jag har svårt att förstå hur de rödgröna ska kunna samsas i en eventuell utredning, som jag dock hoppas inte blir av. Lage Rahm ger ytterligare ett besked. Miljöpartiet vill tydligen inte ha någon signalspaning i tråd över landgränsen, det vill säga egentligen ingen signalspaning alls trots att de skrivit under en motion som säger att det behövs signalspaning exempelvis mot grova terrorhot, som endast går att hitta i tråden och inte finns i etern. Det var mycket intressant, Lage. Vi får diskutera vidare. Jag kan göra lite reklam för min blogg för dem som är intresserade.

Anf. 146 Lage Rahm (Mp)

Fru talman! Jag har på intet sätt sagt att Peter Eriksson inte menar vad han menar. Däremot är det inte givet att Peter Eriksson menar det som Staffan Danielsson tycker att Peter Eriksson borde mena. Och det är en helt annan sak. Det är inte rimligt att Staffan Danielsson är den som har tolkningsföreträde till vad Peter Eriksson menar. Det är en fullständigt orimlig hållning och tolkning. Vad gäller det aktuella stycket menar vi att det visar att det är olyckligt att regeringen lämnat så dåligt underlag och att man kan ifrågasätta urvalet. Sedan kan man också diskutera om fler ska vara med där. I grunden kvarstår frågan vilken typ av signalspaning vi ska ha. Vi i Miljöpartiet vill inte att det ska vara någon signalspaning i kabel. Till skillnad från Staffan Danielsson vill jag påpeka att det faktiskt sker signalspaning som inte går via kabel, vilket det inte lät på Staffan Danielssons anförande. Låt mig gå tillbaka till att det skulle vara omöjligt för andra domstolar att hantera denna fråga. Såvitt jag förstår menar de juridiska expertinstanser som tagit upp frågan att det inte alls är omöjligt för någon annan att ta sig an den. Det kan vara tingsrätt eller länsrätt; de har redan den typen av ärenden. Det är alltså fullt möjligt för dem att göra det. Att regeringen inte vill det är en helt annan sak. Slutligen tycker jag att det är tråkigt att Staffan Danielsson över huvud taget inte tog upp problemen med meddelarfriheten och källskyddet.

Anf. 147 Mehmet Kaplan (Mp)

Fru talman! Att gå upp så här pass sent i denna typ av debatt kan te sig lite onödigt. Problemet är att när flera av oppositionens frågor har stått oemotsagda och svaren lyst med sin frånvaro tycker jag att det är principiellt viktigt att lyfta upp några av frågorna och tillföra ytterligare andra som inte direkt har tagits upp. Egentligen är frågan om signalspaning och FRA ganska enkel. Ponera att FRA, som det påstås av alliansens företrädare, inte har så mycket att göra på grund av att etern är rätt så tom, att lite drygt 95 procent av informationen i dag inte går via etern som är fri. Vi ponerar att den här situationen rådde för 20-30 år sedan, att etern inte var full. FRA hade inte så mycket att göra. Vi hade inget Internet och inga sms. Vad är det då som händer enligt den logik som bland annat Moderaterna men också andra alliansföreträdare har fört fram i dag och tidigare? Vad skulle hända då? Vad skulle FRA göra? Skulle det vara ett alternativ att man skulle börja öppna brev bara för att kolla om det fanns någonting som var av intresse och som skulle kunna vara ett hot mot riket? Det tror inte jag. Det finns naturligtvis väldigt lite som talar för det i dag, men det är egentligen så enkelt att försöka blicka bakåt. Utan den teknikutveckling vi har haft fram till i dag, vad skulle FRA ha gjort då? Men om det inte fanns ett hot mot riket skulle man alltså snabbt stänga igen brevet och glömma vad man hade sett. Det är lite analogt. Kanske haltar beskrivningen. Problemet är att alliansens företrädare inte har kunnat göra det tydligt här i kammaren och inte heller för den mycket intresserade allmänheten. Det är där svaret behöver sökas, inte i alternativet, som statsrådet har tagit upp flera gånger här. Vad är oppositionens alternativ? Vi har en väldigt tydlig skrivning om att vi ska ha en utredning. Men problemet blir när man sitter vid makten och, som Anders Karlsson från Socialdemokraterna sade här, hela tiden försöker flytta över fokus på oppositionen, som om det var vi som bestämde. Vi har försökt göra det vi kan. Det finns utomparlamentariska krafter som har försökt göra det de kan. Det är mycket tack vare det vi har den här debatten, som jag tycker är väldigt nyanserad, detaljerad, djupgående och svarsavkrävande från oppositionens sida. Men från regeringens och alliansens sida lyser svaren med sin frånvaro. Om man tittar lite närmare på vad de olika delarna av regeringsunderlaget för fram är det i viss mån en upprepning av tidigare debatter. Staffan Danielsson var med vid förra årets debatt. Jag tycker att det är väldigt intressant, för jag försöker följa vad mina riksdagskolleger skriver på olika bloggar och Twitter. När diskussionen om Centerpartiets öppenhetsmanifest kommer på tal blir det plötsligt lite svårt för Centerpartiets företrädare. Det står tydligt vilken inriktning man vill ha - inte exakt hur man ska reglera signalspaning till exempel, vilket företrädarna väljer att hänvisa till, men mycket tydligt hur man ser på vårt samhälle. Det här var före valet 2006. Det är väldigt intressant, för det är ändå en varudeklaration. Vad var det som Centerpartiets väljare röstade på? Öppenhetsmanifestet är väldigt tydligt, och jag ska här citera en av ett flertal punkter där. Om man bortser från att det är jag som miljöpartist som talar om detta och om man bortser från vad tidigare talare har sagt och vilken partibeteckning de har haft tror jag att det blir väldigt tydligt vad den här punkten beskriver. "Vi ser i dag ett tilltagande övervakningssamhälle. Det gäller exempelvis förslag om trafikdatalagring, rätt för Försvarets radioanstalt att signalspana på trådbunden kommunikation samt rätten att använda hemliga tvångsmedel i förebyggande syfte. Samtidigt ökar kameraövervakningen och registreringen av medborgarna. Vi blir alltmer övervakade i vardagen, vad vi handlar, vem vi ringer och var vi befinner oss registreras på olika sätt. Vänskapskretsar, matvanor och andra preferenser som borde vara privata blir mer eller mindre allmän egendom." Vad anser allmänheten därute och i synnerhet väljarna som läste den här varudeklarationen för ett liberalt parti, som Centerpartiet utger sig för att vara, och lade sin röst på Centerpartiet? För visst var det så att det här var allvarligt menat? Eller skulle det här lika gärna kunna vara skrivet som ett öppenhetsmanifest från Miljöpartiets sida? Det låter väldigt likt de ord som vi brukar använda. Men det är Centerpartiet som är avsändare, och det är någonting som dessutom har vunnit laga kraft i form av ett förtroenderådsbeslut, tror jag det var. Man tyckte att det här var så pass bra och talande för Centerpartiets liberala ådra. Men ändå står vi här i dag, och det här låter inte alls som någonting som centerpartister säger. Om man betraktar på vilket sätt olika tidigare utfästelser kan ställa till det för en är det naturligtvis viktigt att förstå att Centerpartiet inte är ensamt i dag. De sitter i en fyrpartiregering, och vi tre partier som samverkar i dag vet att det inte är det enklaste. Men Staffan Danielsson har sagt och skrivit på bland annat sin blogg att den ståndpunkt han har i dag inte är resultatet av en kompromiss, utan är Centerpartiets linje. Det förvånar mig med tanke på det här öppenhetsmanifestet och vad det i grunden har handlat om tidigare. Jag vill ta upp en annan väldigt intressant del. Ni får ursäkta att jag tar upp just Centerpartiet, men det är väldigt tydligt att detta var deras ingång i valrörelsen. Den höga svansföringen var tydlig också under de första åren i regeringsställning. Det finns någonting som heter Centeruppropet, förvisso i dag kanske bara ett skal i form av en hemsida. Där står en tydlig fråga: "Vill ni att samma integritetsskydd som gäller för papperspost, även ska gälla för elektronisk kommunikation (alltså det som brukar kallas för brevhemligheten)?" Det är en öppen fråga. Mig veterligen är det bara någon eller några få från Centerpartiets riksdagsgrupp som har svarat på frågan. Det är väldigt intressant. Jag vet eftersom jag sitter i justitieutskottet att den ledamot som sitter där håller väldigt högt på integritetsskyddet och rättssäkerheten. Nu var han föräldraledig förra gången vi debatterade den här frågan, men som en tidigare talare tog upp är det förvånansvärt få av de centerpartister som var här i kammaren och på ett väldigt duktigt och pedagogiskt sätt visade sin ståndpunkt som är här i dag. Det gäller Fredrick Federley och Annie Johansson, som ändå kan sägas vara fanbärare för den liberala ådran i partiet. Den som får klä skott är Staffan Danielsson. Jag har tidigare tagit upp frågan hur han förhåller sig till den här friska meningsparallellen om vad han tidigare tyckte och vad han tycker i dag. En annan väldigt intressant fråga som jag vill lyfta fram, fru talman, handlar om vad ansvarigt statsråd pratade om tidigare. Det som gjorde mig allra mest förvånad över statsrådets anförande var sammanblandningen mellan en nödvändig reglering och ett utökande av FRA:s mandat. Är det så svårt att hålla dessa två bollar i luften - å ena sidan att reglera någonting som är oreglerat, å andra sidan att utöka FRA:s mandat? Det verkar vara så för statsrådet, för jag fick ingen klarhet i hur det här skulle hanteras annars. Det är klart som korvspad att det är positivt om integritetskränkande verksamhet regleras på ett vettigt sätt. Det kan vi alla skriva under på. I en del anföranden här har man blandat ihop detta och hävdat att vi från oppositionens sida minsann inte vill reglera detta. Vi tycker att en parlamentarisk utredning är viktig, att det här lapptäcket, som det har blivit, och som så småningom ska bli lag senare i dag när vi röstar om det, faktiskt var värt en parlamentarisk utredning. Däremot är det inte lika självklart att det per automatik ska innebära ett utökat mandat. Det är två bollar. Man ska reglera något som är oreglerat, men man behöver inte ge det ett utökat mandat. Man kan se det som att FRA-lagen inte verkar vara något annat än att en svensk myndighet känner hur det bränner till när tidens gång håller på att göra den inte särskilt nödvändig längre och att man hanterar det på lite olika sätt. Generaldirektören var tidigare ute i frågan. Om man tittar för 50 eller till och med för 15 år sedan låg den i teknikens framkant. Det är en myndighet som väldigt tydligt har behövts. Den hade en stor betydelse. Men vem vill vara med och avskaffa sig själv? Det kanske är svårt. Regeringen kanske borde ha sett över detta innan den ett tag gav sig på Ekobrottsmyndigheten, som behandlas i det utskott jag är ledamot av. Den blev med nöd och näppe kvar mycket tack vare att oppositionen så kraftfullt spjärnade emot. Man höll på att lägga ned en myndighet som tjänar in sig själv, om uttrycket tillåts, men som också är oerhört viktig för det allmänna rättsmedvetandet när det gäller ekobrott och ekobrottslighet. I de kablar som FRA nu har fått tillgång till härjar inte bara några entusiastiska radioamatörer vid sidan av intressanta spaningsobjekt, som kanske var fallet tidigare. I dessa kablar går i dag majoriteten av det moderna samhällets civila kommunikation. Det är därför att jämföra med buggning, som vi också har infört, eller sprättning av brev. Någon jämförelse med klassisk signalspaning är inte rimlig, tyvärr, kära alliansledamöter. Att kalla det för signalspaning i den klassiska betydelsen är som att sätta upp buggningsmikrofoner på alla offentliga platser i Sverige och sedan försöka filtrera ut konversationer, på det sätt som min kollega Lage Rahm här tidigare tog upp, som ska vara intressanta för svensk säkerhet. Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till våra reservationer. I detta anförande instämde Max Andersson, Per Bolund, Jan Lindholm, Lage Rahm och Peter Rådberg (alla mp).

Anf. 148 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Jag får tacka Mehmet Kaplan för att han väldigt korrekt citerar ur Centerns väldigt fina öppningsmanifest. Integriteten är trängd i dagens samhälle på de områden som redovisades, självklart inklusive FRA-signalspaningen. Det gäller att hålla emot så mycket som möjligt och stärka integriteten. Det jobbar och slåss vi för. Det tror jag att Mehmet Kaplan och jag är överens om. Frågan om signalspaningen handlar i hög grad om integritet. Jag instämmer i detta. Jag får hänvisa till hela mitt anförande som behandlade detta. Det är en plågsamt svår avvägning att avväga intrången på integriteten kontra landets säkerhet och att skydda medborgarna mot allvarliga yttre hot. Vi sitter i regeringsställning. Vi har tvingats att ta ansvar för en sådan avvägning. Vi kunde ha landat i att det inte behövs någon signalspaning i tråd. Men när vi vägde ihop det och verkligen vägde in integriteten så mycket vi kunde kom vi ändå inte runt att det för landets säkerhet behövs signalspaning även i tråd. Sedan har vi gjort allt för att hävda och stärka integritetsskyddet så långt som möjligt givet att man ändå accepterar signalspaningen. Där har Fredrick Federley och Annie Johansson betytt väldigt mycket i sin hårda kamp för att bygga in så mycket integritet som möjligt. Men vi accepterar för landets säkerhet att signalspaning i tråd behövs. Miljöpartiet och Mehmet Kaplan har säkert ett bra integritetsprogram. De har samma bekymmer. Er motion är skriven på ett sådant sätt att ska man kunna skydda landet mot grav terror och annat, vilket ni säger i motionen, och andra yttre hot mot landets säkerhet behövs det signalspaning i tråd. Menar ni alltså inte vad ni säger i motionen, vilket jag var inne på med Lage Rahm tidigare, något som är rätt anmärkningsvärt? Sedan tycker jag det också är lite ologiskt ifall ni är så tveksamma att ni vill ge många fler myndigheter rätt att inrätta signalspaning.

Anf. 149 Mehmet Kaplan (Mp)

Fru talman! Tack, Staffan Danielsson. Jag uppskattar uppriktigheten i anförandena. Det går inte att missuppfatta vad Staffan Danielsson vill i den här frågan. Vad jag förstår på dina argument är det ett kompromissande angående FRA men också tidigare Ipred. Centern hade nog inte kunnat fatta samma beslut utan alliansvännerna. Jag tycker att Lage Rahm väldigt tydligt svarar på de frågor som du tar upp. Däremot visar själva upprepningen, och Staffan Danielsson är inte den enda som har upprepat dessa frågor, på bräckligheten i argumentationen. Man kan inte stå för det förslag som man faktiskt har lagt fram, som man tycker att man har en tillräcklig majoritet för i riksdagen och som man kommer att rösta igenom. I stället lyfter man fram oppositionens väldigt tydliga hemställanspunkt om att detta kommer att rivas upp och att vi kommer att tillsätta en utredning. Det är lite lustigt. Den fråga som väcks i min tanke gäller någonting som jag försökt att följa upp för att se vad Staffan Danielsson svarat tidigare. Vad säger Staffan Danielsson om den statliga amerikanska rapport som har kommit fram till att den typ av data mining som FRA-lagen innebär i praktiken är helt värdelös gentemot terrorister? Det är flera tidigare talare här i dag som har tagit upp frågan. Det lämnar ett närmast oändligt utrymme för så kallade falska positiva, de som råkar klibba fast vid detta utan egen förskyllan. Rapporten har för övrigt beställts av US Department of Homeland Security, det vill säga deras inrikesdepartement med ansvar för säkerheten. Den har levererats av The National Research Council, som också är en myndighet. Jag vill fråga: Har vi bättre kunskap och större resurser här i Sverige än i USA?

Anf. 150 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Det är säkert en intressant rapport. Jag har läst om den med intresse. Vi får se vad USA tar för action på grund av detta, om det lägger ned sin underrättelseinhämtning via signalspaning och jagar al-Qaida med brev eller någonting sådant. Vad vet jag. Vi vet ändå hur länder agerar. Jag citerade förut om detta. Centerpartiets öppenhetsmanifest lyfter fram integriteten väldigt starkt. Vi brinner för integriteten, och jag brinner för detta. Den behöver stärkas och hävdas på alla områden i samhället. Men Centerpartiets öppenhetsmanifest vägde inte av den svåra frågan. Det handlar om att skydda integriteten kontra vad vi behöver göra för att skydda landet och medborgarna mot allvarliga yttre säkerhetshot. Vi kom fram till att vi tyvärr måste acceptera underrättelseinhämtning i mycket strängt kontrollerade former genom signalspaning även i tråd i en svår avvägning mellan integriteten och landets säkerhet. Om man har accepterat för telekommunikationer att man under sträng kontroll kan signalspana i kabel över landgränsen vad gäller utländska förhållanden i nästan enbart internationell teletrafik, då kan man heller inte skriva under på att det ska vara samma hemlighet för telekommunikation som för brev. Då kan man inte acceptera signalspaning i tråd. Så enkelt är det med det. Jag har stor respekt för Centeruppropet och för deras ambition här. Jag sitter i riksdagen och ska vara ett redskap för medborgarna och verkligen lyssna på dem. Men vi har också ett ansvar här i riksdagen för att fatta beslut och ta ansvar. Människornas integritet är jätteviktig. Men det är också, Mehmet Kaplan, landets säkerhet.

Anf. 151 Mehmet Kaplan (Mp)

Fru talman! Det är just tvärtomspråket som är en del av problemet. Det är ett nyspråk där vi byter ordens egentliga innebörd. I och för sig är det inte konstigt när det kommer från en centerpartist. I gruppen finns det partikamrater som har motionerat om att i frihetens namn ska man förbjuda kvinnor att klä sig som de vill på offentliga gator och torg. Men om vi tittar till själva grunden för hur det har hanterats i den föregående debatten är det lätt att hitta väldigt vackra formuleringar från bland annat centerpartister. Till exempel citerades Benjamin Franklin, och han lär ha sagt: Den som ger upp lite frihet för att vinna lite säkerhet kommer att mista båda. Den typen av formuleringar tror jag tyvärr att man har glömt bort nu för tiden. Det är någonting som i alla fall vi från Miljöpartiet är väldigt ledsna över. Denna debatt visar också vilken bräcklig tråd vår demokrati och vår yttrandefrihet hänger på. Den bräckliga tråden kommer vi från Miljöpartiets sida alltid att vara beredda att tvinna lite extra på, för utan den tror jag att vår frihet blir fråntagen oss. Det har inte vare sig du, Staffan Danielsson, eller jag råd med.

Anf. 152 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Jag hoppas att ni hörde citatet av Benjamin Franklin i replikskiftet: Ett samhälle som ger upp lite frihet för att vinna lite säkerhet förtjänar varken eller och kommer att förlora bägge. Ha det i åtanke när ni lyssnar på den här debatten! Ha det i åtanke när ni om en liten stund ska trycka på knapparna i den omröstning som stundar! Det som nu sker på bred front och inom många samhällssektorer är begränsningar och inskränkningar, ett betrampande av den personliga integriteten. Ipredlagen är ett exempel, FRA-lagstiftningen som vi i dag diskuterar ett annat, datalagringsdirektivet ett tredje och kameraövervakning en masse runt om i landet ett fjärde. Det här är en utveckling som någon måste säga stopp för någon gång. Vi försöker göra det, inte därför att varje enskilt exempel på inskränkningen inte går att motivera, för det gör det ofta - väldigt ofta med hänvisning till mer eller mindre vaga hot om terrorism, våld och mörker. Men vilken utveckling vi är på väg emot måste man också förmå att se. Vad blir framtidens samhälle om vi varje gång accepterar att den personliga integriteten sätts på undantag? Det blir ett samhälle som förmodligen ingen här inne vill leva i. Det är den varningen vi i dag sänder till er. Det är den varningen vi sänder för att markera var vi står i fråga om personlig integritet kontra övervakning. Fru talman! Det huvudsakliga motivet för den här lagstiftningen tycks vara ett terroristhot. Hade försvarsministern varit seriöst intresserad av att försöka göra någonting åt terroristhot mot Sverige kunde man ju börja med att inte ockupera andra länder och ge dem näring för terroristaktioner mot Sverige, satsa på andra insatser från Sveriges sida, på bistånd, på utveckling och på dialog, inte på vapen och militärresurser. Det finns en annan väg att välja också i det avseendet, men den väljer man förstås inte att tala om. I stället ska den personliga integriteten begränsas därför att vi hotas av en terrorism som vi själva genom svenska insatser utomlands ibland är med och göder. Fru talman! Varför skulle andra länders befolkningar och människor i andra länder ha en integritet som är mindre skyddsvärd än svenska medborgares? Den frågan måste ställas, för här har försvaret för lagstiftningen hela tiden varit: Vi ska inte lyssna på trafik inom Sverige. Varför skulle andra länders medborgare vara mindre skyddsvärda när det gäller integriteten? Den frågan är obesvarad. Fru talman! Det börjar bli dags att avrunda och sammanfatta den här debatten. Än så länge är det ett ganska förvirrat försvar för den här lagstiftningen som vi har fått höra. Någon tycker att det här är en plågsam balansgång. En annan tycker att det är väldigt enkelt. Någon tycker att vi från oppositionens sida vill gå längre än vad alliansen vill göra när det gäller att utveckla FRA-lagstiftningen. En annan säger att vi inte vill ha någon lag alls. Ni har ju inte ens bestämt er för vad det är ni kritiserar. Det är betecknande. Det ni borde göra är att träda i försvarsposition för en lagstiftning som kränker den personliga integriteten. Men i stället visar ni upp ett slags förvirrat försvar, som ni inte ens har samordnat sinsemellan. Hela 40 förändringar har man gjort på en lagstiftning som man från början tyckte var alldeles utmärkt. Det säger någonting om förvirringen i beredningen av den här frågan. Fru talman! Det vi har att ta ställning till om en stund är inte särskilt komplicerat. Det står mellan två olika alternativ. Regeringen vill genomföra FRA-lagstiftningen. Oppositionen vill inte ha FRA-lagen, utan vi vill riva upp den. Hur svårt kan det vara att inse var den skiljelinjen går? Vi vet var vi står.

Anf. 153 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Kalle Larsson talar väldigt väl om vikten av integritet i ett samhälle, och vi är överens om det. Kalle Larsson är medlem i Vänsterpartiet och var en gång i tiden säkert medlem i Vänsterpartiet kommunisterna. Kalle Larsson talar om ett samhälle som hotar integriteten. Det är ett samhälle som ingen här inne vill leva i men som Kalle Larssons parti har gedigna erfarenheter från att besöka och resonera med under decennier av förtryck. Jag tycker att det är väldigt bra att Vänsterpartiet har lagt om kurs totalt och nu står upp för det som ni tidigare gärna samarbetade med. För medborgarna i Sverige blir det nu en trovärdighetsfråga. Det är komplicerat och svårt. Vi är överens om ett försvar, men hur starkt ska det vara och hur mycket underrättelser ska vi få inhämta? Det är oerhört viktigt. Antingen litar man på alliansen, som har en liberal grundsyn, som har byggt in skydd, eller också litar man på Vänsterpartiet.

Anf. 154 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Jag är lite osäker på var jag ska börja för jag hörde inte någon fråga, knappt ens en invändning. Möjligen hörde jag någonting sägas om Sovjet. Jag tror att huvudpoängen var att klistra något slags gammal öststatsbeteckning på Vänsterpartiet och på mig personligen. Men det är ju inte jag som här tar steg i riktning mot ett övervakningssamhälle. Det är ju Staffan Danielsson som här försvarar en lagstiftning som tar ett steg i riktning mot det övervakningssamhälle som vi alla påstår oss vilja bekämpa. Det där klistrandet av något slags sovjetretorik gentemot mig faller på sin egen orimlighet. Snarare är det tvärtom, som Alice Åström uttryckte det i den ursprungliga FRA-debatten: Vi har lärt av historien. Vi är fullt medvetna om att mänskliga rättigheter är okränkbara överallt, att den personliga integriteten är en självklarhet och att den ska gälla för varje enskild medborgare. Men vad har ni lärt av historien? Har ni lärt er att övervakning är nödvändig för att man ska garantera trygghet? Har ni lärt er att man måste övervaka sina grannar, sina vänner på arbetsplatsen och sina kolleger i riksdagen? Eller vad är det egentligen för slutsatser man ska dra av er historiesyn? Staffan Danielsson säger att vi är överens om behovet av personlig integritet. Det är vi ju inte alls. Det är vad Staffan Danielsson påstår därför att han här i riksdagen inte vill framstå som en av de personer som om bara några minuter kommer att trampa på den personliga integriteten till förmån för ett vagt terroristhot, som de inte ens kan precisera, annat än att säga: Det finns ett hot, men vi kan inte säga vilket av hänsyn till rikets säkerhet. Fru talman! Det är inte jag som är svaret skyldig på om man vill ha det som i Sovjet. Det är Staffan Danielsson.

Anf. 155 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Jag fick väl sagt det jag ville säga i den första repliken även om jag inte hade någon fråga. Kalle Larsson kanske misstänkliggör mig lite, och jag kanske misstänkliggjorde Kalle Larsson lite förut. Historiskt sett har jag en poäng. Nu har Vänsterpartiet ändrat sig, och det är jättebra. Jag kan ge Kalle Larsson rätt i en annan sak också, och det är att nästan all spaning handlar om internationell teletrafik. Jag håller med om att det är människor som kommunicerar där också, och även de har en integritet. Det är alltså en relevant fråga att ställa även om det inte har varit hett i den svenska debatten, för där har det handlat om svenskars kommunikation. En militärmakt någonstans omkring oss som kommunicerar i internationell teletrafik har självklart också en integritet. Men jag kan nog ändå tycka att det är riktigt, enligt den bedömning som har gjorts, att det vi framför allt riktar in oss på är integriteten när FRA:s spaning någon gång kan handla om kommunikation mellan någon som sysslar med allvarliga säkerhetshot i utlandet och kontakter i Sverige som finns i samma härad.

Anf. 156 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Återigen är jag lite osäker på vad frågan var. Nu får jag ett antal instämmanden, och det välkomnar jag. Staffan Danielsson instämmer i mycket av det jag säger men drar slutsatsen att vi ska göra precis tvärtom. Det är en argumentation som kanske går hem i Centerpartiet, men den går inte hem i riksdagens kammare. Här får du skärpa argumentationen lite om du ska försöka framstå som åtminstone logisk och stringent, för det är du icke i detta ögonblick. Jag misstänkliggjorde inte Staffan Danielsson. Jag sade nog som det var, att Staffan Danielsson är den som står för en lagstiftning som faktiskt kommer att kränka den personliga integriteten. Det är inget misstänkliggörande. Staffan Danielsson kallar det själv för en plågsam balansgång och erkänner därmed att han är inne i en balansgång mellan å ena sidan säkerhet och å andra sidan personlig integritet. Jag är inte säker, men jag tror att även Staffan Danielsson har varit utomlands. Är man utomlands korresponderar man ibland med e-post, kanske också hem. Då ska man granskas. Internationell trafik ska granskas. Det som går över gränsen ska granskas. Då blir Staffan Danielsson plötsligt en person som ska granskas när han är i utlandet. Jag var i Norge förra veckan. Jag skickade lite e-postmeddelanden; det ska jag erkänna. De gick över gränsen. Därför ska jag granskas. Varför skulle medborgare eller vi svenskar som befinner oss i utlandet när vi kommunicerar - vi reser ändå utomlands emellanåt - vara ett större hot mot svensk säkerhet än de som finns inne i landet? Jag ska inte ställa någon fråga, men jag noterar att man aldrig tar den huvudsakliga uppgiften på något som helst allvar, att bekämpa grogrunden för det hot man påstår sig se, att bekämpa grogrunden för den terrorism som växer fram, att bekämpa den fattigdom, den desperation och den frustration som växer överallt i världen. Nej, där göder denna regering i stället det man påstår sig vilja bekämpa.

Anf. 157 Göran Thingwall (M)

Fru talman! FRA-lagen har nu stötts och blötts under en väldigt lång tid, vilket i sig inte är helt fel då personlig integritet är mycket viktig. Oppositionen kräver nu en parlamentarisk utredning, vilket jag tycker är bra - det är ett instrument som riksdagen använder sig alldeles för lite av. Men ni skulle naturligtvis ha tillsatt en sådan när ni hade regeringsmakten. Jag måste också säga att alliansen hade en möjlighet att tillsätta en parlamentarisk utredning efter tillträdet 2006, men man missade tyvärr detta. Det var synd. När det gäller frågor som rör rikets säkerhet, fru talman, ska naturligtvis blocköverskridande lösningar tas fram. Riksdagen måste skärpa sig och inte göra allt till partipolitik. Vad som är positivt med FRA-lagen är att den aldrig har varit huggen i sten från voteringsögonblicket. Ett stort antal ändringar och tillägg har gjorts, och vi ser i dag ett antal ytterligare. Fru talman! Jag tar detta till intäkt för att regeringen är lyhörd för riksdagen och påminner därför än en gång om det integritetskränkande i lagen om ersättningsetablering för vissa privata vårdgivare där ej avidentifierad patientjournal kan utkrävas av landstingstjänsteman för att kontrollera läkaren och besöket. Ett mer flagrant tillvägagångssätt när det gäller en integritetskränkande handling får man leta efter. FRA, fru talman, skulle med största sannolikhet aldrig komma på tanken att utföra ett integritetsbrott så uppenbart som denna lag möjliggör. När vi kräver vattentäta skott för den personliga integriteten i FRA-lagen måste vi självfallet göra detsamma när det gäller patienters integritet i sjukvården. Allt annat är otänkbart, fru talman. Jag uppmanar därför regeringen att snarast komma med en tilläggsproposition till nämnda lag innehållande ett integritetsstärkande skydd för patienter. Journaler ska givetvis vara avidentifierade när de lämnar en mottagning. Avslutningsvis, fru talman, är signalspaning en garanti för ett lands säkerhet, oberoende och frihet. En borgerlig regering borde ävenledes vara en garanti för valfrihet och på så sätt exempelvis ge nationella taxan i sjukvården fullt ut en chans att leva vidare.

Anf. 158 Max Andersson (Mp)

Fru talman! Vi lever i en tid då den tekniska utvecklingen och möjligheten att övervaka människor går framåt med stormsteg. Om vi inte aktivt tar strid för rätten till ett privatliv kommer vi att förlora den. Det har sagts väldigt mycket om FRA-lagen här i dag. En del har varit rent felaktigt. En del har varit förståeliga misstag. Jag kan exempelvis säga att det, när man hör företrädare för allianspartierna påstå att svenska medborgare inte ska avlyssnas med den här lagen, rör sig om felaktigheter. Tvärsäkra påståenden om att det som ska filtreras bara är en liten del av kommunikationen känns oseriösa. Jag skulle vilja se dem rejält underbyggda innan jag accepterar dem. Det har till och med påståtts att FRA-lagen är ett försvar för den personliga integriteten. Jag tror nog att alla förstår att den här möjligheten att massavlyssna inte är ett försvar för integriteten. Den undergräver rätten till ett privatliv. Det har också sagts - och det stämmer - att det finns lagar som ska förhindra att möjligheten att massavlyssna missbrukas, och det är bra. De lagarna har blivit lite bättre nu, tack vare ett antal ledamöters hårda insatser, delvis centerpartistiska ledamöters, får man väl säga. Men vi ska väl ändå inte vara totalt blinda för historien. Vi ska inte vara totalt blinda för hur samhället ser ut. Vi vet alla att de lagar som skulle ha förhindrat att IB i Sverige begick övergrepp mot enskilda människor inte följdes. Vi vet alla att lagar tenderar att brytas av människor när de tycker att det är bekvämt. Vi vet alla att politiker inte nödvändigtvis är goda bara för att de har blivit folkvalda. I ett annat land har det funnits politiker som Nixon, som monterat in avlyssningsutrustning i konkurrerande partiers partilokaler. Det har vi mig veterligt aldrig haft i Sverige. Men det är någonting man ändå bör tänka på innan man säger att vi för all framtid ska ha möjligheter att avlyssna all e-postkommunikation. Jag tror inte att Fredrik Reinfeldt skulle vilja skapa ett övervakningssamhälle där alla människors e-post analyseras för att man ska kunna påverka, för att man ska kunna leta reda på vilka som är oppositionella, för att man ska komma åt dem som läcker och motsätter sig. Jag tror inte att det är det som alliansen vill. Det är över huvud taget inte det som alliansen vill. Men om man inte avskaffar FRA-lagen i dag kommer den att träda i kraft, och om inte FRA-lagen avskaffas genom att folk röstar på de partier som vill avskaffa den i nästa val kommer den att ligga kvar. Det är nu och nästa år som vi har chansen att få bort den. Massavlyssning är fel. Det är inte ett sådant samhälle som vi ska bygga. I detta anförande instämde Esabelle Dingizian, Mehmet Kaplan, Jan Lindholm, Lage Rahm och Peter Rådberg (alla mp).

Anf. 159 Camilla Lindberg (Fp)

Fru talman! Att tycka rätt är inte alltid så lätt. Det vet jag. Jag tänkte tacka ministern, men han är tydligen ute på en liten promenad. Jag vill tacka folk från departementet. Ni har haft tålamod med mig det senaste året när jag har ringt, ibland fredagskvällar och måndagsmorgnar, och haft ångest över beslut. Som sagt, att tycka rätt är inte alltid lätt. Jag vet verkligen det. Jag tycker att vi har kommit långt. Jag är glad över att jag har en sådan ödmjuk minister och en ödmjuk regering som lyssnade på oss kritiker för ett år sedan. Det är ganska ovanligt. Mycket har gjorts bra. Det vill jag verkligen säga. De som säger att förbättringarna är minimala tycker jag förringar hela saken. Jag tycker att det har skett stora och bra förbättringar. Men någonstans har jag kommit till slutsatsen att jag trots alla mina samtal, sms och möten med ministern inte känner mig hundraprocentigt säker. Jag tycker att mycket är bra, men det finns frågor kvar som jag kanske aldrig kan få svar på. Det kanske inte hjälper att vi velar ett år till. Vi kanske kommer till vägs ände någonstans. Vi kanske inte kommer överens. Jag kanske inte kan få som jag vill hela tiden. Det senaste året har vi pratat mycket om integritet och inte minst i dag. Ni har stått här i fem timmar och pratat om integritet. Men integritet handlar också om integritet för mig som ledamot, att jag får ha integritet att avvika och tycka som jag och mina väljare vill. Jag vill bara klargöra att jag har förklarat för min partigrupp och de flesta här, tror jag, att jag är tacksam för de förbättringar som har gjorts och stolt över att vi har åstadkommit det. Men jag kommer att trycka "Avstår" i dag.

Anf. 160 Eva-Lena Jansson (S)

Fru talman! Med de orden från Camilla Lindberg skulle jag känna att det vore viktigt att flera borgerliga ledamöter övervägde saken. I dag har vi hört förslag från mina partikamrater om en parlamentarisk utredning och vikten av den. Advokatsamfundet har pekat på argument mot lagstiftningen. Man säger att hela lagstiftningsprocessen har varit egendomlig. Promemorian som ligger till grund för lagstiftningen saknar erforderliga analyser och överväganden. Den tillgodoser inte alla rättssäkerhetskrav och skydd för personlig integritet, och den blir inte effektiv. Det är ganska starka ord. Riv upp! Gör om! Gör rätt! Det har Socialdemokraterna sagt flera gånger tillsammans med de andra rödgröna partierna. Jag vädjar till de borgerliga ledamöter som tror sig vilja ha en effektiv FRA-lag att trycka på "Avstår" eller att rösta nej till den här lagen.

Beslut

Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning (FöU3)

Riksdagen ställde sig bakom regeringens tilläggsförslag om förstärkt integritetsskydd vid signalspaning. Riksdagen begärde i juni 2008 att regeringen skulle återkomma med kompletteringar vilket man nu har gjort. Det blir enbart regeringen, regeringskansliet och försvaret som efter den första december får rätt att begära signalspaning av Försvarets radioanstalt, FRA. Integritetsskyddet förstärks bland annat genom att en domstol ska tillståndspröva signalspaning, ändamålen för signalspaning blir tydligare i lagen, de personer som varit föremål för spaning ska få veta det och en kontrollmyndighet får i uppgift att på begäran utreda om någon enskild blivit utsatt för otillåten signalspaning. Dessutom vidgas skyldigheten att förstöra information till att också omfatta uppgifter som lämnas vid bikt och själavård.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag