Sjöfartsfrågor

Fru talman! Vi ska nu debattera trafikutskottets betänkande TU8 Sjöfartsfrågor.

Sjöfartsfrågor

Betänkandet handlar framför allt om 81 motionsyrkanden med tillhörande reservationer från den allmänna motionstiden, men det är naturligtvis omöjligt att inte beröra de problem som coronapandemin och utbrottet av covid-19 orsakar. Krisen slår globalt, regionalt och lokalt. Alla samhällssektorer påverkas, och sjöfartsnäringen är inget undantag.

Den globala handeln och därmed trafikflödena påverkas i högsta grad. Passagerarrederierna står inför en närmast kollapsad verksamhet. Omfattande permitteringar, varsel och förhandlingar om uppsägningar har redan aktualiserats. Effekterna för såväl importen som exporten har inte låtit vänta på sig. Våra svenska rederier och arbetstagare i sjöfartsnäringen drabbas hårt. Ur samhällssynpunkt är det naturligtvis oroande att vår viktiga varuförsörjning sätts ur spel. En fungerande sjöfartsnäring är central inte bara för Sveriges handel och försörjningstrygghet utan också för besöksnäringen.

Regeringen har hitintills vidtagit en rad åtgärder för såväl företag som löntagare för att minska den akuta kis som uppstått för många individer och företag som en direkt effekt av pandemin. Det handlar bland annat om åtgärder för att dämpa tillfälliga likviditetsproblem, förstärkning av statens kostnader för korttidsarbete, snabbare kvalificeringsmöjligheter och höjt tak i a-kassan, kostnadslättnader för sjukersättning.

För sjöfarten specifikt har infrastrukturministern bjudit in till möten med näringen för att få en tydlig bild av hur sjöfartens aktörer påverkas av pandemin. Man har genomfört undantag i en del regelverk, till exempel förlängd giltighetstid för fartygscertifikat så att certifikatsreglerna i sig inte blir ett hinder för sjöfarten mitt i krisen. För att sjömän ska kunna tjänstgöra ombord och för att fartyg ska kunna användas i trafik krävs vissa intyg. Intygen är tidsbegränsade och kräver till exempel viss utbildning, praktik, besök hos läkare och besök hos myndigheter för att förnyas. Det rådande läget gör det svårt att uppfylla dessa villkor för förnyelse. Därför har samtliga intygs giltighetstid förlängts med sex månader från det datum då de annars skulle ha behövt förnyas.

Det finns all anledning att följa utvecklingen noga och fundera på fler insatser för sjöfarten för att säkra arbetstagarnas trygghet och branschens möjligheter och, inte minst, för att säkra fransportflödena och vår varuförsörjning.

Fru talman! Cirka 90 procent av landets export- och importgods transporteras till sjöss, vilket gör sjöfarten till det viktigaste trafikslaget för utrikeshandeln. För vissa varor är sjötransporten det enda möjliga trafikslaget.

Sedan tidigare finns det en nationell godstransportstrategi för effektiva, kapacitetsstarka och hållbara godstransporter. På plats finns även en maritim strategi för att främja de maritima näringarna med perspektivet för människor, jobb och miljö.

Sjöfarten har en viktig roll att spela när det kommer till att uppnå målet, som statsministern själv definierade i sin regeringsförklaring, nämligen att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Här är det viktigt att de styrmedel som vi har till förfogande stimulerar en grön omväxling värd namnet, även inom sjöfarten.

Sedan ett tag tillbaka har infrastrukturfrågorna fått en tydligare prioritering, med ett eget departement. Dessutom genomförs nu de största investeringarna i infrastruktur i modern tid.

Vi har fått ett tonnageskattesystem på plats för att göra svensk sjöfart mer konkurrenskraftig. Antalet svenskflaggade fartyg har också ökat på senare år. Syftet är att ha lika villkor som i övriga Europa och därmed underlätta valet av vilket land som ska vara flaggnation. Vi vill naturligtvis att så många som möjligt ska välja Sverige. Här har vi också sett en vänd trend.

Men frågan om utflaggning är också central ur ett försvarspolitiskt perspektiv. För att vårt land ska kunna försörja sig vid händelse av krig eller kris behöver Sverige ha egna fartyg i en svensk handelsflotta. Därtill behöver vi naturligtvis kunna skydda våra centrala hamnar.

För att få fler långväga transporter att flytta från väg till järnväg och sjöfart har en nationell samordnare utsetts som är i full gång med att titta på och vidta åtgärder genom en handlingsplan som ska stimulera inrikes sjöfart.

Andelen inrikes transporter med sjöfart ligger på endast 4 procent i Sverige. I övriga Europa är andelen ungefär 10 procent. Konsekvenserna av dessa fakta är att vi har en onödig trängsel på både järnväg och väg och ett mer ineffektivt sätt att transportera gods. Med rätt förutsättningar skulle dubbelt så mycket gods kunna fraktas på vatten 2040. Handlingsplanen innehåller allt från dialog med hamnar och utbildning av myndighetspersonal till fortsatt utredning av regler för pråmtrafik. Utgångspunkten är att regeringens godstransportstrategi och arbetet görs i samverkan med myndigheter och sjöfarts- och transportsektorn.

Här i riksdagen har vi satt upp målet om att de inrikes transporterna ska minska sina utsläpp med ambitiösa 70 procent till 2030 och vara helt fria från koldioxidutsläpp till 2045. Ska detta bli verklighet är det helt nödvändigt att vi använder både sjöfart och järnväg i betydligt större omfattning än i dag.

Det är också värt att nämna införandet av ekobonusen, som tillkom för att gynna överflyttningen av gods från väg till sjöfart. Det var ett initiativ som attackerades i den budget som klubbades förra hösten på initiativ av Moderaterna och Kristdemokraterna med stöd av Sverigedemokraterna.

Till sist har också sedan tidigare stödet till forskning och innovation fördubblats, från 55 miljoner kronor upp till 100 miljoner kronor. Stödet ska främja exportindustrins konkurrenskraft och minska miljö- och klimatpåverkan.

Fru talman! I maj 2018 fattade regeringen beslut om den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för planperioden 2018-2029. Några av de viktigaste satsningarna för sjöfarten är såklart Luleå hamn, slussarna i Trollhättan, farledsfördjupningen intill Göteborgs hamn, slussarna i Södertälje och farleden i Mälaren. Samtliga projekt rullar nu igång med full fart.

Framöver har sjöfarten ytterligare utmaningar som vi behöver jobba vidare med. Det handlar om det fortsatta internationella konkurrenskraftiga läget, där lagar och regler är anpassade för ekonomiska, sociala och miljömässigt hållbara perspektiv. Vi måste dessutom möta den kompetensbrist som branschen och facken varnar för inom näringen. För det behöver vi ha en god arbetsmiljö med sjysta villkor.

I arbetsmiljölagen anges till exempel att det är i fartygssäkerhetslagen som det anges hur man utser skyddsombud. Fartygssäkerhetslagen har dock, till skillnad från arbetsmiljölagen, inget krav på inblandning av lokala arbetstagarorganisationer eller fackföreningar. Detta är en principiellt mycket viktig fråga. Jag är därför mycket glad över att infrastrukturministern alldeles nyligen vid en frågestund här i kammaren flaggade för en översyn av just fartygssäkerhetslagen i syfte att de fackliga organisationerna ska få möjlighet att utse sina representanter till skyddsombud, precis som det ser ut på den övriga arbetsmarknaden.

Sjöfartsbranschens parter, alltså Svensk Sjöfart, Seko sjöfolk och Sjöbefälsföreningen, samarbetar inom Blå tillväxt. Detta är en avgörande pusselbit för att branschen ska kunna fungera och utvecklas i framtiden. Politiken ska göra sitt, och jag har goda förhoppningar om fler initiativ från regeringens sida under denna mandatperiod i ett led att ytterligare utveckla och stärka den svenska sjöfarten.

Fru talman! Verklig samhällsbyggnad kräver ett uthålligt politiskt ledarskap som sker på lokal, nationell och internationell nivå. Vi socialdemokrater antar denna utmaning om människors behov av att kunna transportera sig, vårt gemensamma behov av såväl import som export och att Sverige håller ihop och tar klimatutmaningen på allvar. Jag är därför stolt över att tillhöra ett parti som företräds av en regering som har gjort och fortsatt kommer att göra dessa tydliga satsningar som behövs på sjöfarten.

Sjöfarten är avgörande för svensk ekonomi och för svensk varuförsörjning. I den akuta kris som coronaepidemin har försatt oss i både hälsomässigt och ekonomiskt är det viktigt att politiken tydligt kliver fram och ser till att vi upprätthåller ett starkt samhälle som tar ansvar. Det handlar om att säkra arbetstillfällen och om att stötta de branscher som är i behov av det. Sjöfartsnäringen är definitivt en särskilt viktig verksamhet. Det handlar bland annat om tillgång till mat, spannmål, drivmedel och mediciner. Vi kommer att behöva göra mer för sjöfarten på kort, medellång och längre sikt. För att Sverige ska klara den framtida klimatomställningen samtidigt som de ökande transportbehoven ska uppfyllas spelar sjöfarten en viktig roll. Det är därför viktigt med en tydlig sjöfartspolitik som ger svensk sjöfart rätt förutsättningar för att konkurrera på den globala marknaden.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservationerna 7 och 10 under punkterna 7 och 10 samt i övrigt till utskottets förslag i betänkandet om sjöfartsfrågor.

Fru talman! Svensk sjöfart är grundläggande för att vårt näringsliv och vår godsförsörjning ska fungera. I dessa tider när Sverige och vår omvärld drabbas hårt av coronaviruset ställs vårt samhälle, och inte minst vårt lands förmåga att försörja sina invånare, inför hård prövning.

I dag går mer än 90 procent av Sveriges handel via sjöfarten, och sjöfarten sysselsätter ca 10 000 personer ombord och ungefär 100 000 i hela näringen.

Godsflödet till våra större hamnar fungerar i nuläget relativt väl. Men i synnerhet passagerartrafiken till och från Sverige är synnerligen hårt drabbad.

Vi från Moderaterna förutsätter att regeringen arbetar idogt på att finna bästa lösningen för att så snabbt som möjligt kunna stödja branschen genom till exempel riktade transportstöd eller genom förändrad lagstiftning kring till exempel sjöfartsstödet. Åtgärderna bör självfallet innefatta såväl gods- som passagerarfärjor.

Våra tacksamma tankar går till alla inom sjöfarten som gör sitt yttersta i dagsläget för att säkra Sveriges tillgång på varor och livsmedel och ett fortsatt fungerande näringsliv. En eloge till er för ert fina arbete!

Fru talman! Dagens betänkande innefattar ett flertal motioner om sjöfarten, allt från hur vi generellt stärker sjöfartens konkurrenskraft till hur sjöfarten kan dra sitt strå till stacken i det pågående miljöarbetet.

I betänkandet finns också två tillkännagivanden till regeringen i frågor där majoriteten i riksdagens partier tycker att regeringen bör agera.

Det första handlar om en översyn av Sjöfartsverkets verksamhets- och finansieringsform. Sjöfartsverket är i dag ett av endast tre kvarvarande så kallade affärsverk. Det innebär att verket ska finansiera sin egen verksamhet genom att ta ut avgifter från sina kunder, i detta fall svensk sjöfart.

För att täcka sina utgifter nödgas Sjöfartsverket höja sina farleds- och lotsavgifter, vilket i sin tur medför ökade kostnader och sämre konkurrens för svensk sjöfart. Risken är därmed uppenbar att färre fartyg kommer att trafikera svenska farleder.

I dag är Sjöfartsverkets ekonomi mycket ansträngd. Man har mycket svårt att klara resultatkrav och soliditetskrav, och i dagsläget ligger soliditeten strax över 2 procent. Det finns en överhängande risk för ett negativt kapital redan 2020. En räddning har varit den milda vintern som har medfört lägre kostnader för isbrytningen.

För att kunna ta sig ur denna ekonomiska sits måste verket få in mer pengar genom besparingar, genom sänkta ambitioner eller genom att ytterligare höja farleds- och lotsavgifterna. Det handlar om i storleksordningen 10 procent, detta trots att man de senaste tre åren har höjt både farledsavgifter och lotsavgifter ganska kraftigt.

Lägg därtill att Sjöfartsverket inom kort har behov av att införskaffa tre nya isbrytare - en isbrytare kostar 1,3 miljarder kronor. Då inser nog alla att Sjöfartsverket har en mer eller mindre omöjlig uppgift. Verket och dess medarbetare utför sina arbetsuppgifter på bästa sätt. Men det är orimligt av oss att be dem att trolla med knäna när det finns en så uppenbar brist på medel i organisationen.

Att regeringspartierna i det här läget motsätter sig en översyn av verksamhets- och finansieringsformen och har reserverat sig mot detta ter sig märkligt med tanke på det jag nyss har sagt. Med tanke på rådande ekonomi och de investeringsbehov som finns, samt att enda möjligheten är att höja avgifterna, behövs det en översyn. Att reservera sig mot det, som regeringspartierna har gjort, ter sig verkligen märkligt.

Fru talman! Nästa tillkännagivande berör hur vi genom en mer träffsäker miljödifferentiering av farledsavgifterna kan premiera rederier som kör med mer miljövänliga fartyg. Redan i dag görs detta via Clean Shipping Index, men nuvarande system har uppvisat brister både när det gäller vilka som omfattas av regelverket och när det gäller hur höjda eller sänkta farledsavgifter påverkar ambitionen att få över gods från väg till sjöfart. I dag får fartyg som har eldrift och därmed inga koldioxidutsläpp alls höjda avgifter i stället för sänkta. Vi behöver se över miljödifferentieringen för att säkerställa att den verkligen gynnar dem som vidtar klimatåtgärder, utan att för den skull missgynna sjöfarten som trafikslag. Det vinner både miljön och svensk sjöfart på.

Fru talman! Moderaterna ser också att svensk sjöfart måste stärkas och att dess konkurrenskraft gentemot andra länder behöver förbättras avsevärt. Några viktiga delar i detta är att förenkla inflaggningsprocesser för svenska fartyg och att effektivisera myndighetskontakterna till en aktör. Även möjligheten att ge rederier förhandsbesked om huruvida de kvalificerar sig för sjöfartsstöd eller inte är viktig.

Dessa frågor är inte nya, utan Moderaterna har krävt detta under längre tid. Regeringen ska ha en eloge för att den i december 2015 tillsatte en utredning kring förenklad fartygsregistrering där Transportstyrelsen, Skatteverket och Delegationen för sjöfartsstöd vid Trafikverket utredde förutsättningarna för ett sammanhållet och enklare förfarande. När utredningen slutredovisades förordade man en myndighetsgemensam webbaserad inloggningsportal för enklare och effektivare hantering av processerna, mycket i enlighet med de förslag som vi moderater tidigare har lagt fram och nu lägger fram. Utredningen slutredovisade sina förslag i slutet av 2016, och enligt uppgift bereds detta fortfarande inom Regeringskansliet. Vi tycker nog att det är dags att regeringen agerar i den här frågan, i enlighet med utredningens förslag.

I samma veva anser vi att regeringen bör utvärdera tonnageskatten, som infördes i januari 2017. Det är ytterst relevant att få fler fartyg att flagga svenskt. De flesta andra länder gör kontinuerliga justeringar av sina tonnageskatter, men Sverige har ännu inte utvärderat sin tonnageskatt i syfte att se hur den har påverkat inflaggningen. Vi i Moderaterna är helt övertygade om att tonnageskatten är bra men att den måste göras mer inkluderande och anpassas till såväl den tid vi lever i som hur andra länder har valt att utforma samma typer av skatter. Görs inte det kommer svensk sjöfart att missgynnas i konkurrensen, och risken är då stor att färre fartyg flaggar svenskt i framtiden.

Fru talman! Moderaterna ser också positivt på den utveckling som skett inom den så kallade inlandssjöfarten samt pråmtrafiken. Den nationella samordnaren av detta har lämnat många kloka förslag, och vår förhoppning är att regeringen lyssnar till samordnaren och agerar i enlighet med dessa förslag. Pråmtrafiken skulle till exempel kunna ersätta många lastbilstransporter på väg via våra större sjöar och kanaler. Det behövs konkreta beslut för att främja pråmtrafiken och göra den till ett attraktivt alternativ till att köra gods på väg.

Fru talman! Vi står självfallet bakom samtliga våra reservationer, men i syfte att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall enbart till reservation 1 angående förbättringar av svensk sjöfarts konkurrenskraft.

Fru talman! Jag kunde inte låta bli, trots att sjöfartsfrågorna egentligen inte riktigt är mina frågor även om jag sitter i utskottet.

Det gäller framför allt den reservation vi har avseende Sjöfartsverkets finansieringsform. Jag blir lite orolig över den ganska plötsliga omsvängning som görs gällande en ganska stor sak, nämligen hur en myndighet finansieras. Samtidigt finns det i det moderata budgetförslaget inte en enda krona till finansieringen av det sjöfartsverk ni nu driver fram, Maria Stockhaus, så jag undrar: Hur ser ni egentligen på det här? Vad är det ni vill uppnå med den här omsvängningen, som faktiskt sker utan någon egentlig eftertanke?

Sjöfartsbranschen är en väldigt speciell bransch. Det sker en samverkan mellan arbetsgivare, fartygsägare, Sjöfartsverket och även fackföreningar för att sjöfarten ska kunna må så bra som möjligt, och det är väldigt bra. Det är bra för Sverige att vi har en sjöfartsbransch som fungerar på det sättet. Men här springer Moderaterna, tillsammans med ett antal andra partier, i förväg och vill ha ett tillkännagivande där man ganska tydligt deklarerar att man vill att vi ska gå från ett affärsdrivande verk till ett skattefinansierat verk - utan att avsätta en enda krona till det.

Jag undrar alltså: Hur tänker ni egentligen här?

Fru talman! Det är en intressant fråga från Teres Lindberg, som kanske drar vårt förslag lite väl långt. Det handlar nämligen om att göra en ordentlig utvärdering av både verksamheten och finansieringen. Finansutskottet fick möjlighet att uttala sig men valde att inte göra det, för de kunde inte se att detta direkt påverkade budgeten i det första steget - vilket vi inte heller ser.

Vi vill se en ordentlig utredning och utvärdering. Det som händer just nu är nämligen att Sjöfartsverket i princip är på ruinens brant. Det finns ett antal stora investeringar i isbrytare som behöver göras framöver och som är helt omöjliga inom de ramar Sjöfartsverket har i dag. Det enda de har möjlighet att göra är att höja farledsavgifter, och det missgynnar ju sjöfarten i relation till andra transportslag. Vi vill se en utvärdering där man tittar över andra möjligheter, och beroende på vad den utvärderingen landar i kommer man naturligtvis att behöva se över hur det ska finansieras i framtiden.

Där är vi dock inte, utan det vi har förespråkat är en utvärdering och en ordentlig utredning av Sjöfartsverket. Bevisligen jobbar de nämligen inte på ett hållbart sätt i dag.

Fru talman! Jag tycker bara att det är ett märkligt agerande: Moderaterna hade infrastrukturministerposten i åtta år och levererade inte över huvud taget på sjöfartsområdet, Maria Stockhaus, och nu står ni här och tjatar om utvärderingar, utredningar och så vidare. Det är ju så dags nu.

Nu har vi levererat. Vi har kommit med tonnageskatten, som faktiskt ser till att vi får inflaggningar till Sverige igen. Under de åtta år som ni ledde regeringen såg man däremot motsatt effekt, alltså att utflaggningarna bara ökade, och det fanns ingen konkret politik för att komma till rätta med någonting här. Nu har vi faktiskt fått till stånd tonnageskatten, och innan den ens har hunnit verka ordentligt - vi ser bara effekterna än så länge - säger ni att den inte är nog, att den inte duger och att den behöver förändras.

Det är klart att vi måste ha en utvecklad sjöfartsbransch och en sjöfart under kontinuerlig utveckling, men jag tycker att det faktiskt sker just nu. Därför blir det märkligt när ni liksom skjuter från höften och utan att avsätta en enda krona till det säger att något ska gå från att vara affärsdrivande till att bli skattefinansierat. Jag tycker inte att det är ett seriöst agerande av Sveriges näst största parti. Jag skulle uppskatta en lite mer seriös ton när det gäller politiken på det här området, fru talman.

Fru talman! Självklart utvecklas politiken hela tiden. Nu står vi i ett läge där vi har ett sjöfartsverk som i princip befinner sig på ruinens brant, med negativt kapital eventuellt redan i år. Då kan man inte fortsätta som vanligt och tycka att farledsavgifterna väl får höjas lite till. Vi vet ju att det missgynnar sjöfarten.

Vi kan se att sjöfarten är underutnyttjad i Sverige - det är väl det transportslag där det inte finns någon som helst trängsel utan där det finns stora möjligheter att utveckla. Vi har många inre vattenvägar som skulle kunna utnyttjas. Risken är att Sjöfartsverket, om de ska fortsätta att finansiera sin verksamhet som de gör i dag, kommer att missgynna den utveckling vi ser. Vi måste utgå från det läge där vi står i dag, och då ser vi att Sjöfartsverket väldigt tydligt har signalerat att det enda alternativ de har om de ska klara av sitt uppdrag är att fortsätta höja farledsavgifterna. Vi som parti ser att det skulle missgynna utvecklingen av svensk sjöfart, och utifrån var vi står här och nu är det självklart att vi vill se en utvärdering.

Vi har inte landat i hur finansieringen ska se ut framöver eller hur verksamheten på Sjöfartsverket ska se ut, men nu är vi i ett läge där de signalerar tydligt att detta inte är hållbart. Vi vet också att vi i Sverige behöver tre nya isbrytare som kostar 1,3 miljarder styck. För oss är det självklart att man då behöver lyfta på locket och titta på vad det är för verksamhet som finns där, om några förändringar behöver göras i verksamheten och hur finansieringen ska hanteras - både för att stärka svensk sjöfart framåt och för att säkerställa att man klarar av den investering i isbrytare som är helt nödvändig nu.

Fru talman! I vanliga fall skulle Jimmy Ståhl hållit detta anförande, men i dessa tider har vi alla ett ansvar i den pågående epidemin och den kris den medför. Det innebär att jag fått glädjen att ta denna debatt.

Fru talman! I detta betänkande har vi två tillkännagivanden, ett som handlar om Sjöfartsverkets verksamhetsform och finansiering och ett som handlar om farledsavgifternas miljödifferentiering.

Vi vet alla hur viktig sjöfarten är för att vi ska få varor till våra butiker. Sjöfarten har det tufft med ökande kostnader, och görs inget åt detta finns stor risk att vi får ett sämre transportflöde. Det medför att en risk för varubrist kan uppstå, vilket i sin tur medför att exportföretagen kommer att drabbas av stora problem. Det kommer de att göra i varje fall i och med den här krisen. Att se över Sjöfartsverkets verksamhetsform är nödvändigt för att se om man kan bryta de ökande kostnaderna för sjöfarten.

Det andra tillkännagivandet handlar om att de som investerar i miljövänliga fartyg ska få en reducerad farledsavgift. Det är inte mer än rimligt att de som investerar i renare fartyg också får lägre kostnader. Vi är mycket fundersamma över varför inte Miljöpartiet ställt sig bakom detta tillkännagivande som skulle motivera sjöfarten till stora miljöförbättringar.

Fru talman! Sverige har sedan 2014 haft möjligheten att ha sitt eget regelverk för våra inre vattenvägar, något regeringen valde att mer eller mindre likställa med IMO:s regelverk. Ändå finns det fantastiska möjligheter att köra pråmfartyg och avlasta vägarna med den trafiken. Nu kommer till exempel en linje upprättas mellan Norviks hamn och Mälarhamnar. Den linjen är mycket kostsam, men den är viktig för att avlasta vägtrafiken.

Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna har en gemensam reservation 16, vilken hade möjliggjort mycket mer trafik på de inre vattenvägarna. Vi hade hoppats på att fler partier hade ställt sig bakom den reservationen. Vi kommer dock fortsätta att kämpa för den möjligheten som avsevärt skulle bidra till en bättre miljö.

Slutligen, fru talman, vill jag bara säga att vi i vanlig ordning står bakom alla våra reservationer. Men för att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall enbart till reservation 16.

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation nr 2.

Fru talman! Sverige är omgivet av vatten, och sjöfarten är ett av våra viktigaste sätt att både kunna importera men också kunna exportera varor ut över hela världen. Ända sedan vi börjat handla med andra länder har sjöfarten varit det naturliga sättet att frakta varor, gods och passagerare ut på kontinenten och i världen.

Centerpartiet anser att sjöfartsnäringen är av central betydelse för vårt välstånd och vår handel. Sjöfarten är en relativt miljövänlig transportform med en stor potential att ytterligare minska sin miljö- och klimatpåverkan. Svensk sjöfartstradition är förknippad med hög sjösäkerhet och miljömedvetenhet. Genom en stark svenskflaggad handelsflotta, som även ligger i framkant i arbetet med lägre svavelutsläpp och en minskad klimatpåverkan, kan Sverige påverka utformningen av de internationella reglerna för sjöfarten och dess anställda.

Centerpartiet anser därför att det är viktigt att den svenska sjöfartens konkurrenskraft inte försämras. En utflaggning av svenska fartyg inom rederier, handelsflotta och fiske riskerar att utarma kompetensen. Sveriges röst i internationella sammanhang, och därmed vår möjlighet att påverka arbetsvillkoren för sjönäringen, riskerar att tystna om antalet svenskflaggade fartyg inte är tillräckligt stort. Centerpartiet anser därför att möjligheterna till en stärkt konkurrenskraft inom sjöfarten bör ses över.

Fru talman! Sveriges plats i Norden innebär också att vi har olika årstider med varma somrar och i vissa delar av landet kalla vintrar, vilket då gör att delar av landets farleder täcks med is. Det är därför av största vikt att Sverige inom kort tydligare behöver ta ställning till hur den befintliga isbrytarflottan ska fasas ut samt när och på vilka villkor en ny isbrytarflotta bör upphandlas.

Centerpartiet anser att regeringen skyndsamt bör gå vidare med denna fråga, och vi vill att man gör det i ett bredare perspektiv där man beaktar alla relevanta myndighetsbehov. Arbetet bör bedrivas i nära dialog med godstransportörer, industrin med flera inblandade. En ytterligare aspekt att beakta i sammanhanget är behovet av internationellt samarbete, inte minst med Finland, för att optimera upphandling och drift.

Sjöfartsverket har för några veckor sedan kommit med sin rapport om förnyelse av isbrytarflottan. Här presenteras både förslag på nyanskaffning av nya isbrytare men också förslag till livstidsförlängning av flera av de isbrytare som Sverige i dag har. Utifrån frågan om nya isbrytare är det som sagt viktigt att regeringen presenterar hur man vill förnya isbrytarflottan. Detta utifrån att kunna fortsätta ha en stark och attraktiv handelssjöfart i hela landet. Finansieringsfrågan för nya isbrytare är också viktig att lyfta upp till diskussionen och då också snarast möjligt välja vilken väg man vill ta. Dock är det viktigt att hela tiden ha dialog med sjöfartsbranschen om detta.

Fru talman! Vi kan konstatera att Sjöfartsverket har haft svårt att miljödifferentiera farledsavgifter på ett tillfredsställande sätt. I dag får till exempel fartyg som har eldrift, och därmed inte har några koldioxidutsläpp, höjda avgifter. Sjöfartsverket behöver därför ta ett helhetsgrepp i den här frågan.

Centerpartiet vill se en bred översyn och förordar en utvecklad bonus-malus-modell. Vi anser också att Sjöfartsverket brister i sin analys av hur höjda farledsavgifter påverkar möjligheten att flytta över gods från lastbil och järnväg till sjöfart. Denna kritik är enhällig från Transportstyrelsen, Trafikverket, Trafikanalys och Regelrådet. Regeringen bör därför ge Sjöfartsverket i uppdrag att bättre analysera effekterna av sina avgiftsförslag och verka för en utvecklad miljödifferentiering när det gäller dess effekter på överflyttning av gods till sjöfart.

Centerpartiet anser således att man bör se över möjligheterna till en stärkt konkurrenskraft samt en effektivare och bättre analyserad miljöstyrning inom sjöfarten, vilket också inkluderar intermodala transportlösningar som stimulerar ett transportslagsövergripande godsflöde och överflyttning av gods till sjöfarten.

Fru talman! Jag ska säga några ord också om corona. Coronaviruset har slagit till mot hela världen sedan några månader tillbaka. För Sveriges del och för svensk sjöfart har det inneburit ett väldigt stort tapp när det gäller passagerartrafiken. I kristider är det viktigt att olika typer av transporter kan upprätthållas och genomföras.

Centerpartiet har under de senaste veckorna haft ständig kontakt och dialog med företrädare för sjöfarten och transportbranschen i syfte att hela tiden ha god kännedom om läget. Vi har också självklart tagit del och fört diskussion om vad som är viktigt för sjöfarten just här och nu men också på lång sikt med anledning av covid-19.

Fru talman! Utan sjöfarten stannar Sverige. Hela landet, människor och industri är beroende av en fungerade sjöfart från Luleå i norr till Kalmar i öster, Trelleborg i söder och Strömstad i väster och självklart också våra inlandshamnar i till exempel Lidköping och Västerås. Vi behöver fortsätta att se sjöfarten som en resurs och tillsammans med sjöfartsbranschen utveckla sjöfarten framåt.

Fru talman! Vänsterpartiet vill se en långsiktigt hållbar sjöfart med minskad miljö- och klimatpåverkan, med goda arbetsvillkor och med en stor andel svenskflaggade fartyg.

Vi är på god väg. För att nå klimatmålen måste vi dock, förutom att minska antalet transporter, flytta över mer godstransporter från väg till järnväg och sjöfart. Att rena sjöfartens utsläpp och genomföra en konsekvent satsning på att öka andelen godstransporter med sjöfart och på järnväg är en nödvändig åtgärd i omställningen till ett hållbart transportsystem.

Fru talman! Vänsterpartiet yrkar bifall till reservation 21. Vi står som alltid bakom alla våra reservationer och motioner men yrkar alltså bifall endast till reservation 21.

I Energimyndighetens strategiska plan för omställning till en fossilfri transportsektor konstateras att det saknas stimulans för investeringar i teknik som minskar fartygens utsläpp av växthusgaser. En del medel har anslagits, men vi anser att regeringen ändå bör låta utreda investeringsstöd genom statlig medfinansiering för ny teknik som minskar utsläppen av växthusgaser från fartyg.

Vi anser också att det behöver utredas vilka ytterligare styrmedel som kan införas för att främja användningen av förnybara drivmedel och att regeringen bör återkomma med förslag på åtgärder samt en nationell målsättning för att öka andelen icke-fossila drivmedel inom sjöfarten.

I dag finns det få regler som reglerar kväveutsläppen från fartyg. För Östersjön, som redan är kraftigt övergödd, är höga kväveutsläpp ytterligare en belastning för havet som ekosystem. Dagens åtgärder för att minska kväveutsläppen är otillräckliga.

Strängare regler för utsläpp av kväveoxider från nybyggda fartyg som trafikerar Östersjön och Nordsjön kommer att införas successivt från 2021. Men eftersom fartyg har lång livslängd krävs det även kraftfulla åtgärder som minskar de äldre fartygens utsläpp. Det är viktigt att ansträngningarna för högre miljökrav påskyndas med tydliga krav eftersom det kan ta 30 år innan hela fartygsflottan är utbytt och följer de nya reglerna.

Östersjön är av IMO klassat som ett särskilt känsligt havsområde, och det finns därför starka skäl att stärka miljökraven på fartyg som trafikerar området. Vi anser att Sverige bör agera för att det inom PSSA-klassade områden, såsom Östersjön, blir möjligt att införa bindande regler för att förhindra sjöfart utan kväverening att trafikera dem.

Fru talman! Förra året sa jag i den sjöfartsdebatt vi hade då att vi i Vänsterpartiet ville ha en utredning av förutsättningar för och konsekvenser av att överföra finansieringen av Sjöfartsverkets verksamhet till statsbudgeten och att vi skulle återkomma med förslag om detta.

Det gjorde vi i höstas, och i det betänkande vi debatterar i dag är det fler partier som tycker som Vänsterpartiet. Utskottet har gjort ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda förutsättningarna för Sjöfartsverkets verksamhets- och finansieringsform i syfte att hitta en bättre myndighetsorganisation och finansiering än den nuvarande.

Sjöfartsverket finansieras inte, som exempelvis Trafikverket, via anslag utan i huvudsak genom avgifter som verket tar ut för bland annat farledstrafik och lotsning. Finansieringsmodellen leder till ojämlika konkurrensvillkor mellan trafikslagen och försvårar styrning mot våra trafik- och miljöpolitiska mål.

Jag vill här poängtera att det för oss i Vänsterpartiet inte handlar om att helt ta bort farledsavgifterna. Men en annan modell än avgiftsfinansierat affärsverk med avkastningskrav ger en större frihet att använda farledsavgifterna som styrmedel för att få en mer miljö- och klimatsmart handelsflotta, ökade transporter av gods med sjöfart i stället för på väg och så vidare. Det kan man uppnå med en annan modell i stället för att bara försöka dra in tillräckligt med pengar för att täcka affärsverkets kostnader, inklusive sådana som inte kan hänföras helt till handelssjöfarten.

Sjöfartsverket står också inför viktiga investeringar såsom nya isbrytare, vilket är jätteviktigt och ganska bråttom att komma igång med. Isbrytarna är viktiga inte minst för våra exportindustrier i norr och för en klimatomställning, och dessutom ska man investera i sin flotta så att den blir mer klimat- och miljövänlig.

Angående isbrytarna bör de precis som vinterväghållningen vara anslagsfinansierade. En översyn av finansieringsmodellen är också extra angelägen nu, med anledning av att corona påverkar sjöfarten negativt. Sjöfartsverkets intäkter sjunker kraftigt. Ska dessa förluster täckas av ytterligare höjda avgifter med fler negativa effekter på sjöfarten och överflyttning av gods från vägarna? Det behövs satsningar för att vi ska ha en klimatsmartare godstransportbransch efter coronakrisen.

Förra året pratade jag också om att det behövs en översyn av farledsavgifterna och om konsekvenserna av de förändringar som har gjorts. Utskottets andra tillkännagivande i år handlar om att regeringen bör se över miljödifferentieringen av farledsavgifterna för att säkerställa att utformningen av dessa skapar incitament för ytterligare klimatåtgärder utan att missgynna sjöfarten som transportslag.

Nuvarande farledsavgifter utgör en konkurrensnackdel för handelssjöfarten gentemot andra transportslag. Farledsavgifterna används för att täcka infrastrukturkostnader för fiskerinäringen och för skärgårds- och fritidsbåtstrafiken samt kostnader för åtaganden hos Sjöfartsverket. Detta innebär att sjöfarten får en stor kostnadsbörda jämfört med andra trafikslag.

Sjöfartsverket har gjort en omläggning av avgifterna, som har fått mycket kritik från sjöfartsbranschen. Kostnaderna har ökat ytterligare, och miljödifferentieringen och incitamenten för omställning till miljövänligare fartyg har minskat. Det finns tydliga skäl för regeringen att göra en översyn av de avgifter som staten genom myndigheterna tar ut från sjöfarten.

Vänsterpartiet anser att en permanent lösning som inte missgynnar sjöfarten jämfört med andra trafikslag och som samtidigt ökar miljödifferentieringen av avgiften måste tas fram.

I arbetsmiljölagen anges att bestämmelser om hur skyddsombud på fartyg ska utses finns i fartygssäkerhetslagen. I fartygssäkerhetslagen står det dock ingenting om att skyddsombuden ska utses av en lokal arbetstagarorganisation, det vill säga den lokala fackföreningen. Detta har gett ett lagmässigt utrymme för arbetsgivaren att utse skyddsombud ombord, vilket också förekommer.

Det har även förekommit att arbetsgivaren har utsett en säsongsanställd att vara skyddsombud, utan att den utsedda har vetat vad uppdraget innebär. Han eller hon har inte haft möjlighet att ifrågasätta, anmäla eller förhandla av rädsla för att förlora arbetet, vilket sätter grunderna i arbetsmiljöarbetets samverkan ur spel.

Vänsterpartiet anser att en ändring i fartygssäkerhetslagen bör övervägas så att fackförbunden ges den rätt att utse skyddsombud som föreskrivs i 6 kap. arbetsmiljölagen, inklusive möjligheten att praktisera systemet med regionala skyddsombud.

Sverige har anslutit sig till ILO:s sjöarbetskonvention, vilket är jättebra. Den tydliggör regler om arbetsförhållanden och mänskliga rättigheter ombord på fartyg. Sverige har ett ansvar för att detta verkligen följs. Vi i Vänsterpartiet vill tillse att det i statliga upphandlingar och exportsatsningar ställs krav på att mänskliga rättigheter respekteras i såväl produktionsledet som transportledet.

Sammanfattningsvis tycker Vänsterpartiet att sjöfarten är en mycket viktig del av Sveriges infrastruktur och att vi målmedvetet måste arbeta för en långsiktigt hållbar sjöfart som tillsammans med järnväg tar över stora delar av godstransporterna från vägarna.

Fru talman! Vad är väl en sjöfartsdebatt i riksdagen? Det är en debatt om jobb, om alla de hundratusentals jobb som är beroende av att vi handlar med andra. Det är en debatt om miljö, eftersom sjöfart är ett effektivt och relativt miljövänligt transportslag. Det är också en debatt om nationell säkerhet, eftersom en stor och diversifierad handelsflotta som är svenskflaggad är en förutsättning för nödvändiga transporter i händelse av kris eller krig. Goda förutsättningar för sjöfarten handlar om mycket mer än bara själva sjöfarten.

Det råder just nu väldigt speciella omständigheter i hela världen. Coronapandemin sätter hård press på snart sagt alla delar av vårt samhälle. Utöver vården är transportsektorn nog en av de sektorer som har drabbats hårdast.

Vi vet ännu inte vilka långsiktiga följder pandemin kommer att få. Men vi vet att det just nu är nödvändigt med stora stöd till stora delar av näringslivet. Flera av de stöd som det har beslutats om är bra, men de är inte tillräckliga. Det blir tydligt när man tittar på sjöfarten och andra delar av transportsektorn, som står med stora fasta kostnader som inte är lön och inte lokalhyra och därför inte täcks av stöden.

Kristdemokraterna har därför föreslagit att fler fasta kostnader ska kunna täckas och att detta stöd inte ska begränsas till specifika branscher utan baseras på fall i omsättning. Med vår stödkonstruktion skulle utsatta företag i transportsektorn få ett betydligt kraftigare stöd än de kan få i dag.

Fru talman! Det finns en bred enighet i politiken om att transporterna till havs ska öka. Men det behövs också en politik som verkligen kan nå detta mål. Det viktigaste vi kan göra för att nå målet om att fler transporter ska ske till havs är att förenkla förutsättningarna för sjöfarten. För att göra det måste vi skapa konkurrensneutralitet. Sjöfarten måste få konkurrera med andra transportslag på lika villkor, och svenska redare måste få konkurrera med utländska redare på lika villkor.

Den som trafikerar svenska vatten möter en företeelse som är ovanlig ur ett internationellt perspektiv: farledsavgifter. Farledsavgiften, som är ett paket av olika komponenter, är ett exempel på att Sverige ger sjöfarten sämre förutsättningar än de flesta andra länder i vår omvärld.

Det finns andra länder som har farledsavgifter. Finland är ett exempel. Men där handlar det om en avgiftsnivå som motsvarar ungefär hälften av vår eftersom de gjorde en stor sänkning för några år sedan. De svenska farledsavgifterna har i stället höjts kraftigt under några år. Anledningen till detta är välkänd; Sjöfartsverkets ekonomi måste gå ihop.

Så kan det inte fortsätta. Därför är jag mycket glad över det tillkännagivande som trafikutskottet vill rikta till regeringen om att utreda förutsättningarna för att hitta en bättre myndighetsorganisation och finansiering än den nuvarande. Jag vill passa på att uppmana regeringen att utreda detta väldigt snabbt. Det är en av de viktigaste förändringarna vi kan göra för att förbättra sjöfartens förutsättningar här i Sverige.

Fru talman! För många företag är det grundläggande att ha långsiktiga och stabila förutsättningar, men för investeringstunga företag som rederier är det extra viktigt. Därför är det olyckligt när förutsättningar som länge har varit stabila förändras. Det skedde i höstas när januaripartiernas budget gick igenom, och den aviserade sänkningen av sjöfartsstödet, nettomodellen som den brukar kallas, genomfördes.

Att frångå den princip som har gällt är farligt eftersom det skapar osäkerhet inför framtiden. Denna försämring riskerar att leda till att redare ställer sig frågor som:

Varför ska verksamheten ligga i Sverige?

Varför ska fartygen vara svenskflaggade?

Vilken är nästa princip att frångå?

Kan det ske fler försämringar?

Om redarna ställer sig dessa frågor är det dåligt för Sverige.

När januaripartierna försämrade sjöfartens förutsättningar genom att frångå nettomodellen behöll vi kristdemokrater hela beloppet i vår budget. Näringslivet måste ha långsiktiga förutsättningar.

Fru talman! Under några års tid har vi sett att antalet svenskflaggade handelsfartyg har ökat. Det är bra, men jag är övertygad om att det skulle kunna bli ännu bättre. Kristdemokraterna menar att det är hög tid att börja utveckla vårt tonnageskattesystem och minimera de begränsningar och osäkerhetsfaktorer som finns för rederierna i det nuvarande systemet. I andra länder skruvar man kontinuerligt på systemet för att göra just den egna modellen till den mest attraktiva.

Vi kristdemokrater vill också utreda ett borttagande av stämpelskatten. Att investera i fartyg kräver ett stort kapital. Ofta innebär det att ett lån behövs. Ett lån kräver en säkerhet. Den garanteras genom ett pantbrev, och när ett pantbrev utfärdas tas en särskild stämpelskatt ut. När det handlar om investeringar på hundratals miljoner kronor blir stämpelskatten en betydande summa. Och eftersom klimatsmart teknik ofta är dyrare än konventionell teknik innebär det att skatten på dessa investeringar blir extra stor.

Det är alltså inte nog att vi har en skatt på investeringar; man får dessutom betala mer skatt på en mer miljövänlig investering. Det fungerar alltså precis tvärtemot hur det borde fungera. Just därför måste ett borttagande av stämpelskatten utredas snarast.

Fru talman! Avslutningsvis måste vi arbeta för att Sverige ska vara det bästa landet att bedriva verksamhet i. Då måste vi inse att regler för skatter och avgifter och nivåer på skatter och avgifter spelar stor roll. Vår ambition måste vara att dessa ska utformas så att förutsättningarna att investera här och bedriva verksamhet här inte bara är bra utan till och med bäst.

Det gäller förstås företag i alla branscher, men det blir särskilt viktigt när det kommer till branscher där det finns stor internationell konkurrens, som sjöfartsbranschen.

Fru talman! I dag debatterar vi sjöfarten.

Liberalerna står bakom alla våra reservationer men väljer att yrka bifall endast till reservation nr 23, Vissa miljö- och klimatfrågor. Trots att coronaviruset har vänt fokuset mot överlevnad i en tuff tid för branschen kommer det nämligen bättre tider. Då är den svenska sjöfartsbranschens framgångsrika miljö- och klimatarbete viktigt för att stärka svensk sjöfarts konkurrenskraft.

Coronaviruset har som sagt starkt påverkat även den svenska sjöfarten. Rekommendationerna att inte resa hemifrån har drabbat passagerartrafiken hårt. Det fungerar inte kommersiellt att enbart frakta lastbilstrafik för rederierna, som därmed har det tuffast. Dock måste en samhällskritisk nivå upprätthållas för att nödvändiga varor för det svenska samhällets funktion ska kunna transporteras.

Ren godshantering minskar också, och skulle krisen dra ut på tiden kommer hela branschen att drabbas hårt. Vi måste följa utvecklingen noga och parera med ytterligare åtgärder om det blir nödvändigt. Det är viktigt att vi även efter krisen har en väl fungerande sjöfart och infrastruktur i form av våra hamnar.

Fru talman! Sverige har stora råvarutillgångar och världsledande företag som exporterar större delen av sin produktion, till exempel trävaror och fordon, till alla världsdelar. Detta ger goda inkomster till Sverige och finansierar i sin tur vår välfärd. Sjöfarten står här för ca 90 procent av våra transporter ut i världen. Dessutom transporteras i normalfallet, när världen inte drabbats av coronavirus, ungefär 30 miljoner passagerare till och från Sverige. Därför är det viktigt att vi även i fortsättningen har fungerande sjöfart.

Vi kan också konstatera att vi inom landet börjar nå kapacitetstaket på våra vägar och järnvägar och att våra inre vattenvägar är en tillgång som vi inte utnyttjar tillräckligt. Vi bör intensifiera arbetet med att införa EU:s regelverk för våra inre vattenvägar för att snabbare kunna avlasta transporterna på land och få mer hållbara transporter. Inte minst pråmtrafiken har stor potential. Dessa områden visar hur viktig sjöfarten är för Sverige både ekonomiskt och miljömässigt.

Fru talman! Sjöfartsverket är en central del i hur sjöfarten utvecklas. Myndigheten finansieras i huvudsak med avgifter från handelssjöfarten. Verket har dock under en rad år gått med förlust och sjösatte därför en ny avgiftsmodell 2018 som skulle säkerställa en ekonomi i balans. Dock är det långt till målet på ett eget kapital på 25 procent. I dag ligger man på 10 procent. För att nå 25 procent krävs en fortsatt ökning av farledsavgifterna, vilket skulle kunna äventyra svensk sjöfarts konkurrenskraft.

Vi vill därför se en dialog mellan Sjöfartsverket och företrädare för sjöfartsbranschen om hur ett taxesystem skulle kunna utformas. Där kan transporteffektivitet och incitament för kloka miljöval styra och Sjöfartsverkets långsiktiga ekonomi säkerställas.

Det finns dock tunga investeringsbeslut framöver. Inte minst måste våra isbrytare i närtid bytas ut. Med coronavirusets effekt med minskade farledsavgifter kan en översyn behöva göras huruvida Sjöfartsverket behöver ett extra tillskott för att avgifterna för handelssjöfarten inte ska öka dramatiskt. Vi avser dock att Sjöfartsverket ska kvarstå som ett affärsverk.

De svenska isbrytarna är i akut behov av att bytas ut. Isbrytarna har en viktig funktion för att hålla svenska hamnar isfria så att företag riskfritt kan planera utskeppning av produkter via våra hamnar året om. Det är viktigt att man snarast kommer igång med upphandlingen av isbrytare och att det görs ur ett brett perspektiv som tar hänsyn till olika myndighetsbehov - det måste inte minst ses ur försvarssynpunkt - och att man samtidigt väger in ett samarbete med Finland.

Slutligen, fru talman, är det positivt för klimatet att transportera stora godsflöden på vatten i stället för på väg. Klimatinvesteringar i sjöfart är viktiga för att minska utsläppen och antalet vägtransporter och samtidigt behålla vår konkurrenskraft. Farledsavgifternas miljöstyrande effekt är här viktig. Det kan också handla om att effektivisera i hamnar och på andra ställen där gods flyttas från vägtransporter till sjöfart.

För att nå Sveriges mål om 70 procents koldioxidsreduktion inom transporter till 2030 behöver vi öka satsningen på elektrifiering av mindre färjor och fartyg. Dessutom bör biodrivmedel i möjligaste mån prioriteras till bland annat sjöfart för att underlätta branschens övergång till fossilfria transporter.

Svensk sjöfart har en viktig uppgift i att visa möjligheterna till fossilfria transporter, och därför yrkar jag bifall till vår reservation nr 23 om miljö- och klimatfrågor.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till de reservationer som Miljöpartiet står bakom, det vill säga nr 7 och 10. I övrigt står jag bakom förslaget i betänkandet.

Sjöfarten är en mycket viktig del av Sveriges sammanlänkning med omvärlden. Det märks inte minst i dessa kristider hur viktigt det är att ha fungerande transporter både för att få in nödvändiga varor och för att få ut de produkter som Sverige exporterar. Jag kommer i mitt anförande dock huvudsakligen inte att fokusera på coronakrisen utan i enlighet med betänkandet ägna mig åt sjöfarten som helhet.

Ungefär 90 procent av svensk import och export går på sjön. Det visar verkligen sjöfartens omfattning. Även om den akuta krisen med coronavirusets spridning måste hanteras måste vi också blicka framåt. Nu är verkligen rätt tid att på allvar fundera på hur robust vårt samhälle är och hur vi kan motverka framtida kriser.

Klimatkrisen ställer stora krav på omställning av samhället, inte minst omställningen av alla transportslag. För att det inte ska bli alltför stora konsekvenser av ett förändrat klimat behöver den globala temperaturhöjningen hållas under två grader.

Sverige har i och med klimatlagen som mål angett att vi ska ha nettonollutsläpp år 2045. Det innebär att i princip alla sektorer måste nå nollutsläpp. Sjöfart har potential att vara en väldigt viktig del i klimatomställningen, då den är ett energieffektivt transportslag. Ett fartyg kan motsvara 300 lastbilar men drivs enbart av motsvarande 20 lastbilsmotorer. Därför har regeringen en godstransportstrategi som syftar till att flytta gods från lastbilstrafik till järnväg och sjöfart. Samtidigt är sjöfarten fortfarande oerhört beroende av fossil energi. Sjöfarten har även annan miljöpåverkan som är viktig att hantera.

Tyvärr ökar växthusgasutsläppen från sjöfarten för både inrikes och utrikes sjöfart. Utsläppen från inrikes sjöfart var 738 000 ton koldioxidekvivalenter år 2018. Det kan jämföras med 678 000 ton koldioxidekvivalenter år 2010. Utsläppen från utrikes sjöfart är betydligt större och har från år 2010 till år 2018 ökat med 22 procent, från 6 946 000 ton koldioxidekvivalenter till 8 474 000 ton koldioxidekvivalenter. Detta är en utveckling som måste brytas.

I den klimatpolitiska handlingsplanen framförde regeringen att man vill bereda möjligheten till mål även för sjöfarten genom att man gav ett uppdrag till Miljömålsberedningen. Anledningen är att den utrikes sjöfarten egentligen inte inkluderas i nettonollmålet för 2045. Dessa utsläpp är ändå betydande och måste minska. Regeringen vill säkerställa att det finns tillräcklig styrning inom även detta område.

Att sätta ett mål är såklart steg ett, men det behövs också konkreta åtgärder för sjöfarten. Eldrift och batterier kan utgöra en bra lösning för färjor som går relativt korta sträckor. Även när fartyg ligger i hamn kan en landanslutning med el göra att man slipper använda dieselmotorer för att försörja fartyget med el. Men för mer långväga sjöfart behövs andra lösningar. Här vill jag särskilt uppmärksamma potentialen hos biogas, det vill säga LBG som är flytande biogas.

Det finns dock en stor utmaning i att reglera sjöfarten, eftersom den liksom flyget till stora delar styrs av internationella överenskommelser och är utsatt för tuff internationell konkurrens. Sjöfarten utsätts också för konkurrens från andra transportslag, inte minst från lastbilstrafiken. Därför är det viktigt att konkurrensförhållandet dem emellan utjämnas. Vi tror därför att det är viktigt att lastbilstrafiken framöver får bära sina kostnader för miljö och infrastruktur.

Miljöpartiet var drivande bakom införandet av ekobonus, vilket är en miljökompensation till redare för att flytta gods från väg till sjöfart. Ekobonussystemet har förlängts till år 2022. Miljöpartiet skulle gärna vilja se en breddad ekobonus för att ytterligare stimulera en överflyttning av gods till sjöfart. Det är helt enkelt mer klimatsmart att transportera gods med sjöfart och järnväg än med lastbil.

Samtidigt behövs tydliga incitament för sjöfarten att ställa om. Miljöpartiet vill se mer miljöstyrande farledsavgifter. Sjöfartsavgifternas konstruktion avseende miljödifferentiering ändrades så sent som den 1 januari 2018. Men den klimatstyrande effekten har bedömts som mycket liten av SOFT-myndigheterna, som nyligen presenterade sin rapport Kontrollstation för Strategisk plan för omställning av transportsektorn till fossilfrihet. SOFT-myndigheterna består av Energimyndigheten, Boverket, Naturvårdsverket, Trafikanalys, Trafikverket och Transportstyrelsen. De har i uppdrag att samordna arbetet med omställning av transportsektorn.

SOFT-myndigheterna föreslår att olika styrmedel ska utredas och att åtgärder vidtas som kan främja sjöfartens användning av förnybara drivmedel inklusive möjligheten att öka investeringarna i fartyg för ökad energieffektivitet och användningen av förnybara drivmedel samt tillgänglighet till infrastruktur för förnybara drivmedel för sjöfarten. Man konstaterar dock att det finns få styrmedel och åtgärder som implementerats för att minska sjöfartens klimatpåverkan.

Även VTI har nyligen kommit med en rapport om vilka åtgärder som är mest effektiva för att minska sjöfartens utsläpp av luftföroreningar och växthusgaser. Detta projekt har haft det passande namnet Morötter och piskor. Vi kan nog konstatera att både och behövs. Det behövs stimulans av forskning och innovation liksom den fördubbling av medel till sjöfartsforskning som Teres Lindberg tidigare nämnde. Det behövs även tydliga styrmedel som ger kännbara konsekvenser för den som inte ställer om, vilket skulle stärka konkurrenskraften för den som går före och ställer om.

VTI konstaterar att Sverige ligger i framkant, vilket gör att vi inte så lätt kan hitta inspiration i andra länder. Samtidigt blir det i rapporten väldigt tydligt att vi har stora behov av mer miljöstyrning för att vi ska kunna nå våra klimat- och miljömål. VTI lyfter fram såväl hastighetsbegränsningar som elektrifiering och ökad användning av både LNG och LBG.

Med anledning av det arbete som pågår hos Sjöfartsverket, där man har för avsikt att genomföra ändringar av miljödifferentieringen från och med år 2021, ser dock inte vi från Miljöpartiet något behov av att i nuläget rikta ett tillkännagivande till regeringen.

Fru talman! När vi nu vill flytta gods från väg till sjöfart är det dock väldigt viktigt att vi inte bara ser till klimatfrågan. Precis som alla transportslag har sjöfarten även annan miljöpåverkan utöver klimatpåverkan. Detta har nyligen belysts av Havsmiljöinstitutet, som lyfter fram belastningarna på miljön, såsom övergödning, utsläpp av farliga ämnen, fysisk störning och spridning av främmande arter. Det är viktigt att miljöpåverkan från sjöfarten hanteras, så att vi kan dra nytta av sjöfartens energieffektivitet och klimatpotential fullt ut. Inte minst när det gäller inrikes sjöfart och pråmtrafik finns det en outnyttjad potential. Jag ser fram emot att se den nationella sjöfartssamordnarens arbete och förslag implementeras.

De fartyg som i dag beställs, byggs och tas i drift kommer att leva under väldigt lång tid framöver. Omställningen inom sjöfarten behöver därför accelerera, samtidigt som sjöfarten stärks, så att vi kan dra nytta av dess energieffektivitet. Vi behöver sjöfarten för att säkra våra kopplingar till omvärlden. Inte minst är tillgången till tågfärjor ett viktigt komplement till Öresundsbron, vilket jag inte nämnde tidigare. Därför kommer Miljöpartiet att fortsätta att jobba med att gynna både en ökad sjöfart och en nödvändig omställning av sjöfarten.

Fru talman! Sjöfarten är en viktig del av det svenska transportsystemet. Cirka 90 procent av all import och export sker med hjälp av sjöfart. Sjöfarten och våra hamnar är därför avgörande för att Sverige ska fungera som nation. Utan fungerande sjöfart kommer inte näringslivet att kunna bidra med de intäkter som gör att vi kan upprätthålla en väl fungerande välfärdsstat.

Därför är det viktigt att regeringen bidrar till att utveckla sjöfarten. Återkommande översyn av tonnagebeskattning samt översyn av farleds- och miljöavgifter är bra metoder som kan användas för att stärka sjöfarten, så att vi alltid ligger i framkant och på så sätt utvecklar den svenska sjöfarten.

Fru talman! Jag är den förste att tillstå att regeringen har vidtagit en del bra åtgärder. En inflaggning av fartyg har skett. Samtidigt räcker det inte med dessa åtgärder. Från sjöfartens sida lyfter man fram flera åtgärder som behövs om Sverige ska bli en attraktiv sjöfartsnation. Översyn av avgifter, nya isbrytare och en annan form av finansiering av Sjöfartsverket är frågor som ofta lyfts fram.

Vi är därför glada att vi i detta betänkande har fått majoritet för två tillkännagivanden till regeringen.

Det första är att regeringen bör utreda förutsättningarna för Sjöfartsverkets verksamhet och finansieringsform i syfte att hitta en bättre myndighetsorganisation och finansiering än nuvarande.

Det andra är att regeringen bör se över miljödifferentieringen av farledsavgifter för att säkerställa att utformningen av dessa skapar incitament för ytterligare klimatåtgärder utan att missgynna sjöfarten som transportslag.

Detta är två viktiga tillkännagivanden som vi är väldigt glada att vi kan stå bakom. Det borde också ha varit möjligt att få till en uppgörelse om pråmtrafik, men där nådde vi inte ända fram i denna omgång. Från kristdemokratiskt håll hoppas vi att vi ska komma längre när det gäller pråmar. Det skulle kunna vara en miljöåtgärd som också avlastar annan trafik.

Fru talman! Det är många som talar om miljön, vilket är bra, men det räcker inte med vackert tal. Man måste också ha en politik som minskar utsläppen över tid. Sjöfarten står inför stora utmaningar, och alla vet att det behövs förändringar avseende både drivmedel och kraftförsörjning när man ligger i hamn. Inget av detta kommer att ske över en natt, utan de fartyg som vi i dag har kommer att användas till dess att deras ekonomiska och tekniska driftstid är slut. Därför är det viktigt att vi genomför förändringar som uppmuntrar till bättre miljöval på både kort och lång sikt.

Elektrifiering av sjöfart och användning av andra bränslen är bra. Det kommer att leda till positiva förändringar över tid. Men så länge vi har fartyg som drivs med mer klassiska bränslen behöver även dessa bränslen tas fram på ett så miljömässigt bra sätt som möjligt. Det är därför oroande att regeringen inte har gett Preemraff tillstånd att bygga ut sin anläggning i Lysekil. Vi behöver bättre bränslen, både för miljön och för Sveriges långsiktiga beredskapsförmåga. Från kristdemokratiskt håll hoppas vi därför att vi så snart som möjligt kan få ett positivt besked som gör att vi kan minska utsläppen från de fartyg som trafikerar våra hamnar.

Fru talman! Vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 3.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 april.)