Skadestånd och Europakonventionen

Fru talman! Betänkande KU12 berör skadestånd och Europakonventionen. Det handlar om en ändring i skadeståndslagen, innebärande enskilda fysiska och juridiska personers möjlighet att få skadestånd av staten eller en kommun vid överträdelser av Europakonventionen avseende skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

I Europakonventionen redogörs för bland annat de rättigheterna, men även för rätt till domstolsprövning och rättssäkerhet. I artikel 13 i konventionen anges att den vars fri- och rättigheter enligt konventionen har kränkts ska ha rätt till ett effektivt rättsmedel inför en inhemsk myndighet. Detta innebär en rätt att få ett påstående om en konventionsöverträdelse prövat av en nationell domstol eller av en myndighet och att få rättelse, avhjälpande eller gottgörelse vid en konstaterad överträdelse.

Däremot finns inga särskilda krav på formerna för rättsmedlen, vilket gör att det rättsmedel som staten ska tillhandahålla beror på karaktären av det klagomål som ska bedömas. Det är i första hand respektive land som får fastställa de närmare villkoren. Staterna har en viss marginal för egna bedömningar.

Ett rättsmedel kan även vara kompensatoriskt, det vill säga erbjuda kompensation för den skada som överträdelsen orsakat. Skadestånd är alltså ett kompensatoriskt rättsmedel. Enligt skadeståndslagen, som det är fråga om i detta fall, gäller bland annat att stat eller kommun ska ersätta en skada som har vållats genom fel eller försummelser vid myndighetsutövning. Det finns dessutom speciallagstiftning som reglerar ersättningsmöjligheterna vid överträdelser av Europakonventionen. Utöver lagstiftning finns också rättspraxis som reglerar dessa frågor och förtydligar förhållandena i skadeståndsfrågan.

Skadestånd och Europakonventionen

Högsta domstolen har till exempel i ett flertal avgöranden funnit att både stat och kommun har ett skadeståndsrättsligt ansvar vid sådana överträdelser. HD har även konstaterat att det allmännas skadeståndsansvar i svensk rätt ska bedömas i ljuset av de krav som Europakonventionen ställer och att den svenska lagstiftningen vid behov ska tolkas fördragsenligt. Det framgår av vissa domar från Europadomstolen att man har vandrat i samma tankebanor.

Det är bra med förtydligandena av domstolarnas avgöranden. De ger en viss juridisk vägledning i skadeståndsfrågan. Men det är inte tillräckligt. Här behöver lagstiftningen också komma i kapp utvecklingen av rättspraxis. Den som till exempel i dag söker efter kunskap om tillgängliga rättsmedel finner inga svar i lagstiftningen i dessa specifika frågor. För att bilda sig en uppfattning om rättsläget måste den enskilde i stället läsa ett stort antal rättsfall och ur dessa försöka skapa sig en uppfattning om förutsättningarna för att få skadestånd.

Även om Europadomstolens praxis inte har uppställt något krav på att rätten till skadestånd ska regleras i lag anser ändå regeringen, och utskottet delar den uppfattningen, att det bör finnas en lagreglering i dessa frågor för att stärka individernas rätt till prövning och för att understryka betydelsen av den grundläggande rättighet som artikel 13 ger uttryck för.

Regeringen konstaterar alltså att Sverige enligt konventionen är skyldigt att tillhandahålla effektiva nationella rättsmedel för att enskilda ska få sina påståenden om konventionsöverträdelser prövade. Om konventionen har överträtts ska den enskilde kunna få gottgörelse. Om det i sådana fall är fråga om skadestånd ska det också bara betalas ut i den utsträckning det är nödvändigt för att gottgöra en sådan konventionsöverträdelse.

Fru talman! Utskottet behandlar vidare i betänkandet regeringens förslag om ändring i lagen om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder. Genom lagändringen rättas en tidigare felaktig hänvisning i lagen. Dessutom utvidgas rätten till ersättning i vissa fall till den som har drabbats av skada vid vissa frihetsberövanden eller andra tvångsåtgärder.

Enligt frihetsberövandelagen kan, som bekant, enskilda under vissa förutsättningar få ersättning från staten, till exempel när någon har avtjänat ett fängelsestraff men senare blir frikänd från det brott som straffet avsåg. Ersättning kan också betalas ut om enskild har drabbats av personskada eller sakskada när vissa myndighetspersoner har hanterat den tillfångatagne, även om det i och för sig har varit fråga om lagenligt våld. Regeringen föreslår nu vissa kompletteringar i fråga om ersättning för skador som uppstår i samband med dessa frihetsberövanden där behovet av lagändringen beror på brister i hänvisningarna mellan frihetsberövandelagen och polislagen. Rätten till ersättning enligt frihetsberövandelagen bör enligt förslaget utvidgas till att omfatta skador som kan uppstå när till exempel en polis använder handfängsel vid transport av en åtalad till en domstolsförhandling, om det finns risk för att den åtalade flyr. En sådan uttrycklig rätt till ersättning har hittills saknats i frihetsberövandelagen.

Slutligen föreslår regeringen att statens ersättningsskyldighet enligt frihetsberövandelagen även bör omfatta skador som orsakas av tjänstemän vid Kustbevakningen och Tullverket, eftersom dessa enligt polislagen har rätt att bruka våld i vissa situationer.

Skadestånd och Europakonventionen

De lagändringar som tas upp i betänkandet föreslås träda i kraft den 1 april 2018. KU ställer sig bakom övervägandena i propositionen och tillstyrker regeringens lagförslag i detta betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Jag och Emanuel Öz är överens om mycket, och Emanuel har på ett förtjänstfullt sätt redogjort för mycket av det juridiska i ärendet.

Genom ändringen införs en bestämmelse om skadestånd vid överträdelser av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, normalt sett kallad Europakonventionen. Staten, en region eller en kommun ska enligt bestämmelsen ersätta skador som har uppkommit till följd av att någons rättigheter enligt Europakonventionen har överträtts av staten, regionen eller kommunen. Skadeståndet ska betalas ut i den utsträckning det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen, precis som Emanuel Öz sa.

Utskottet föreslår också att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder. Genom lagändringen rättas en tidigare felaktig hänvisning i lagen. Det är mer en formell fråga.

Dessutom utvidgas rätten till ersättning för den som utan egen förskyllan drabbas av en personskada eller sakskada på grund av att vissa statliga befattningshavare har utövat ett i och för sig lagenligt våld vid frihetsberövanden eller andra tvångsåtgärder.

Nu, fru talman, kommer jag att redogöra för några nya saker.

Moderaterna har i motion 2015/16:2502 motionerat om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till en reglering av enskilda fysiska och juridiska personers möjlighet att få skadestånd av staten eller en kommun vid överträdelse av Europakonventionen. Våren 2016 biföll riksdagen Moderaternas och Socialdemokraternas motioner. Det var det som föranledde propositionen.

Utredningen om det allmännas ansvar enligt Europakonventionen föreslog i sitt slutbetänkande att en särskild skadeståndsbestämmelse skulle införas. Enligt förslaget skulle en enskild fysisk eller juridisk person som drabbas av en överträdelse av Europakonventionen kunna få skadestånd till följd av överträdelsen från staten eller kommunen.

Skadestånd vid överträdelser av Europakonventionen är ett led i arbetet med att förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna här i Sverige. Den som utsätts för en rättighetskränkning bör kompenseras för detta.

Regeringen konstaterar att Sverige enligt konventionen är skyldigt att tillhandahålla effektiva nationella rättsmedel för att enskilda ska kunna få sina påståenden om konventionsöverträdelser prövade. Om konventionen har överträtts ska den enskilde också kunna få gottgörelse. En sådan gottgörelse kan, om det saknas andra möjligheter att komma till rätta med en konventionsöverträdelse, enligt regeringen vara rätten att föra talan om skadestånd mot staten eller en kommun här i Sverige och inte enbart enligt praxis.

För att förtydliga rättsläget och därigenom stärka rättighetsskyddet i Sverige föreslår regeringen i denna proposition och utskottet att det i skadeståndslagen införs en möjlighet till skadestånd vid överträdelser av Europakonventionen.

Skadestånd och Europakonventionen

Fru talman! Alliansen har i motion 2015/16:2493 föreslagit att regeringen även ska tillsätta en utredning med uppgift att analysera frågan om skadestånd vid överträdelse av de grundlagsskyddade fri och rättigheterna i regeringsformen. Riksdagen biföll även detta förslag.

I ett mål om skadestånd efter att en person felaktigt fråntagits sitt svenska medborgarskap, i strid med 2 kap. 7 § regeringsformen, konstaterar Högsta domstolen att det i svensk rätt anses krävas särskilt lagstöd för att få rätt till ersättning för ideell skada. Något uttryckligt lagstöd för att tillerkänna en person skadestånd vid en överträdelse av 2 kap. 7 § regeringsformen finns inte. Trots detta konstateras att en överträdelse av bestämmelsen är av sådant slag att övervägande skäl talar för att ideellt skadestånd ska kunna dömas ut.

Domen medför en delvis ny dimension av regeringsformen. Före domen ansågs inte regeringsformen i sig kunna ge upphov till rättigheter som den enskilde skulle kunna åberopa i domstol för att få skadestånd från staten. Sedan tidigare har dock ersättning kunnat utgå för ideell skada när överträdelser sker mot Europakonventionens bestämmelser. Denna nya dimension av regeringsformen kan på så sätt sägas tillföra en välkommen enhetlighet för enskilda människor mellan regeringsformen och Europakonventionen vad gäller den konkreta innebörden av de grundläggande fri och rättigheterna.

Regeringen anför i propositionen att den avser att återkomma till denna fråga i ett annat sammanhang.

Vi ser fram emot att regeringen tillgodoser detta tillkännagivande från riksdagen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2018.

(Applåder)

Fru talman! Sverigedemokraternas grundläggande uppfattning är att alla påbud och författningar som gäller i Sverige på ett eller annat sätt ska ha fastslagits av svenska folket genom antingen riksdagen eller något annat folkvalt svenskt organ. Samtliga i Sverige gällande författningar och påbud bör även vid behov kunna förändras av svenska folket på sedvanligt demokratiskt manér.

På denna grund motsätter vi oss all överstatlighet där stiftande och kontroll av författningar ligger bortom svenska folkets kontroll. Detta gäller inte minst vilka fri och rättigheter man åtnjuter som medborgare men även hur mer universella mänskliga rättigheter ska tolkas och tillämpas i en svensk kontext, för även om vi menar att vissa värden förvisso är att betrakta som universella - rätten till liv, förbud mot tortyr med mera - måste kontrollen av dessa ligga så nära folket som möjligt.

I den nu aktuella propositionen föreslås att det i skadeståndslagen införs en möjlighet till skadestånd vid överträdelser av Europakonventionen. Som vi tidigare hört här stadgar konventionen i artikel 13 att var och en har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet, det vill säga att man till exempel har rätt att få sin sak prövad i nationell domstol.

Regeringen menar dessutom att om konventionen har överträtts ska den enskilde kunna få gottgörelse i form av skadestånd. Detta är i sig inte någon revolutionerande tanke, fru talman. Tvärtom gäller detta i stort sett redan i dag, då det bland annat stadgas att staten eller en kommun ska ersätta skada som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet vars fullgörande staten eller kommunen svarar för. På senare år har det även i rättspraxis utvecklats en rätt att få skadestånd om Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna trätts förnär. Den nya lagen blir sålunda inte mycket mer än ytterligare kodifiering av redan rådande praxis.

Skadestånd och Europakonventionen

Sverigedemokraterna delar uppfattningen att det är gott att enskilda får utökade möjligheter till skadestånd om de får sina fri och rättigheter kränkta. Vi tycker också att det är angeläget att slå vakt om legalitetsprincipen, det vill säga att det måste finnas uttryckligt stöd i lag för att till exempel kunna utdöma skadestånd eller andra rättsliga påföljder.

Men vi uttrycker bestämt tvivel mot att regeringen föreslår att lagen ska tolkas flexibelt och utformas för att dynamiskt följa med i vilken praxis Europadomstolen än må komma att utveckla. Det är mycket olyckligt att välja en väg där svenska domstolar mot alla principer om överskådlighet, förutsebarhet och enkelhet tvingas anpassa svensk rätt och svensk rättstilllämpning efter en domstol som står bortom svensk kontroll. Eftersom förarbetsuttalanden har stor bäring på svensk lagtolkning hade vi önskat en mindre bred formulering i såväl lag som förarbeten.

Ett lämpligare sätt att hantera dessa angelägna frågeställningar hade varit att fortsätta följa den svenska rättstraditionen att transformera, det vill säga översätta och anpassa, internationella överenskommelser i svensk lag i stället för att inkorporera dem rakt av och överlåta tolkningsföreträdet åt andra.

Sålunda hade en ordning varit att föredra där rättigheterna i Europakonventionen, liksom de flesta andra internationella överenskommelser som Sverige har tillträtt, hade kunnat definieras och följas upp utifrån hur de till exempel definieras i 2 kap. regeringsformen. Detta då regeringsformen till skillnad från Europakonventionen dels inte är en produkt som förhandlats fram som en kompromiss mellan många olika stater, där minsta gemensamma nämnare har fått råda oavsett staternas olika förutsättningar, och dels står under riksdagens direkta kontroll och därmed kan anpassas utifrån svenska förutsättningar. Härigenom hade både legalitetsprincipen och övriga demokratiska principer kunnat tillgodoses på ett adekvat sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)