Skärpt straff för köp av sexuell tjänst

Debatt om förslag 12 maj 2011
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenAnna Wallén (S)
  2. Hoppa till i videospelarenAgneta Börjesson (Mp)
  3. Hoppa till i videospelarenLena Olsson (V)
  4. Hoppa till i videospelarenCaroline Szyber (Kd)
  5. Hoppa till i videospelarenAnna Wallén (S)
  6. Hoppa till i videospelarenCaroline Szyber (Kd)
  7. Hoppa till i videospelarenAnna Wallén (S)
  8. Hoppa till i videospelarenCaroline Szyber (Kd)
  9. Hoppa till i videospelarenLena Olsson (V)
  10. Hoppa till i videospelarenCaroline Szyber (Kd)
  11. Hoppa till i videospelarenLena Olsson (V)
  12. Hoppa till i videospelarenCaroline Szyber (Kd)
  13. Hoppa till i videospelarenAgneta Börjesson (Mp)
  14. Hoppa till i videospelarenCaroline Szyber (Kd)
  15. Hoppa till i videospelarenAgneta Börjesson (Mp)
  16. Hoppa till i videospelarenCaroline Szyber (Kd)
  17. Hoppa till i videospelarenEwa Thalén Finné (M)
  18. Hoppa till i videospelarenAnna Wallén (S)
  19. Hoppa till i videospelarenEwa Thalén Finné (M)
  20. Hoppa till i videospelarenAnna Wallén (S)
  21. Hoppa till i videospelarenEwa Thalén Finné (M)
  22. Hoppa till i videospelarenRoger Haddad (Fp)
  23. Hoppa till i videospelarenLena Olsson (V)
  24. Hoppa till i videospelarenRoger Haddad (Fp)
  25. Hoppa till i videospelarenLena Olsson (V)
  26. Hoppa till i videospelarenRoger Haddad (Fp)
  27. Hoppa till i videospelarenJohan Linander (C)
  28. Hoppa till i videospelarenAgneta Börjesson (Mp)
  29. Hoppa till i videospelarenJohan Linander (C)
  30. Hoppa till i videospelarenAgneta Börjesson (Mp)
  31. Hoppa till i videospelarenJohan Linander (C)
  32. Hoppa till i videospelarenFredrick Federley (C)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 32

Anf. 1 Anna Wallén (S)

Fru talman! Vi socialdemokrater står bakom alla våra reservationer, men här och nu yrkar jag bifall bara till reservationerna 1 och 5. Vi socialdemokrater har arbetat aktivt mot sexköp i många år, både i Sverige och internationellt. Att köpa eller försöka köpa sexuella tjänster är sedan den 1 januari 1999 kriminaliserat. Straffet är böter eller upp till sex månaders fängelse. När lagstiftningen kom innebar den en viktig markering mot utnyttjandet av framför allt kvinnor. Lagstiftningen har funnits i drygt elva år och har haft en positiv effekt. Den svenska lagstiftningen mot sexköp har uppmärksammats internationellt, inte minst för att flera länder ser den tydliga kopplingen mellan människohandel och prostitution. För att kunna bekämpa människohandel för sexuella ändamål krävs ett tydligt avståndstagande från prostitution. Den utvärdering av sexköpslagen som nu har skett visar att lagen mot köp av sexuella tjänster har haft avsedd effekt. Den utgör ett viktigt instrument för att förebygga och bekämpa människohandel och prostitution. I utvärderingen menar också polisen att det är uppenbart att sexköpslagen har fungerat som en barriär för människohandlare som överväger att etablera sig i Sverige. Kriminalisering av sexköp har också inneburit att antalet män som uppger att de vid något tillfälle har köpt sex har minskat. Vi delar utvärderingens slutsatser om att sexköpslagen har en avskräckande effekt. Det visar inte minst det faktum att gatuprostitutionen har minskat. Stödet för sexköpslagen är starkt. I undersökningar som har gjorts uppger mer än 70 procent av de tillfrågade att de tycker att sexköpslagen är positiv. Samtidigt har utvärderingen av sexköpslagen visat att trots att det finns fängelse i straffskalan har alla sexköpare dömts till böter. Vid inget tillfälle har fängelse dömts ut. För att ytterligare stärka skyddet för dem som utnyttjas i prostitution har vi socialdemokrater vid flera tillfällen motionerat om att det är dags att höja straffet för sexköp. Regeringen föreslår nu i sin proposition att straffet för sexköp ska höjas från dagens sex månaders fängelse till ett års fängelse. Det är en välkommen förändring som vi står bakom. Enligt utvärderingen finns det i dag inget hinder mot att en person som har utnyttjats i prostitution har ställning som målsägande i ett mål om sexköp. Men det krävs en prövning i varje enskilt fall. Vi socialdemokrater anser att det måste bli tydligare att en person som har blivit utsatt för prostitution kan bli målsägande och få skadestånd. Skadestånd bör bli regel om sexköp har skett och det föreligger försvårande omständigheter, exempelvis om personen befinner sig i en skyddslös eller annars utsatt situation eller blir utnyttjad av andra eller utsätts för tvångsliknande eller annan förnedrande behandling. Vi anser också att det finns anledning att utreda huruvida personer som utnyttjas i prostitution ska anses som brottsoffer och därmed kunna få skadestånd. När vi nu här i Sverige skärper sexköpslagen och därmed visar allvarligheten i dessa handlingar måste vi också vara medvetna om att det sker sexköp av ett stort antal svenskar som befinner sig utomlands. Människohandel, barnsexturism och prostitution visar på en omänsklig syn där individer betraktas som sexslavar som kan köpas och utnyttjas på en marknad. Varan eller offret kan återanvändas om och om igen, vilket gör verksamheten oerhört inkomstbringande. I många länders lagstiftning är köparens behov överordnad den utnyttjades. Vi har ett gemensamt ansvar för att skydda såväl barn som vuxna mot prostitution. Just därför kriminaliserades sexköp i Sverige 1999. Det är nu hög tid att vi tar ytterligare ett steg framåt. Vi ska inte exportera sexslaveriet utomlands. Även svenskar som köper sex i andra länder ska kunna fällas för detta i Sverige. Vi vill att regeringen ska se över på vilket sätt kravet på dubbel straffbarhet för sexköp ska kunna tas bort och återkomma med ett förslag till riksdagen. Det är också viktigt att den svenska regeringen driver frågan om sexköpslagen i EU. Man måste tydliggöra att prostitution och människohandel har starka samband. Aktiva åtgärder från den svenska regeringen internationellt ger goda möjligheter att påverka andra länder i EU att anamma idén om att kriminalisera köp av sexuella tjänster. Jag är oerhört besviken på att Alliansen inte tar lika allvarligt på dessa frågor som vi. Alla vi som är ute och reser i världen kan inte undgå att se sexslavhandeln. På barer säljs kvinnor till framför allt män, och ofta är kvinnorna mycket unga. Sexköparna har också öppet köp om de inte är nöjda och kan komma tillbaka och hämta en ny prostituerad. Att ingenting göra för att förhindra att svenskar köper sex i andra länder, ofta fattigare, är som en tyst acceptans. Tycker inte Alliansens företrädare att kvinnor, pojkar och flickor är lika mycket värda oavsett var de bor i världen? I detta anförande instämde Christer Adelsbo, Roza Güclü Hedin, Kerstin Haglö, Arhe Hamednaca och Laila Olsen (alla S).

Anf. 2 Agneta Börjesson (Mp)

Fru talman! Vi har i dag att behandla justitieutskottets betänkande om skärpt straff för köp av sexuell tjänst. Huvudpunkten i betänkandet behandlar förslaget om att skärpa straffmaximum för köp av sexuell tjänst från sex till tolv månader. Så långt delar jag och Miljöpartiet regeringens inställning. Det är rimligt att göra nyanser och erkänna att det faktiskt finns betydligt allvarligare fall av sexköp. Men på några områden tycker vi i Miljöpartiet att man bör gå längre än vad regeringen vill. Vi har också några reservationer som jag vill yrka bifall till. Vi står givetvis bakom alla tre reservationerna. Men jag kommer särskilt att yrka bifall till reservation 1 och reservation 5. Reservation 1 handlar om dubbel straffbarhet och reservation 5 om det europeiska samarbetet. Jag vill säga några ord om varför jag tycker att de här punkterna är så viktiga. Prostitution är inte ett brott i alla länder, men överallt är det tätt länkat till organiserad kriminalitet och människohandel. I Sverige har vi genom vår restriktiva lagstiftning faktiskt gjort skillnad. Vi har under de drygt tio år som lagstiftningen varit i kraft sett positiva förändringar. Gatuprostitutionen har halverats. Det är svårt att se att inte detta skulle vara en direkt följd av kriminaliseringen av sexköp, särskilt när man jämför med hur det ser ut i de andra nordiska länderna. Gatuprostitutionen i Danmark och Norge var, när man mätte det här 2008, runt tre gånger så stor jämfört med hur det såg ut i Sverige. Norge följde den 1 januari 2009 efter Sveriges exempel och kriminaliserade. Då gjorde man en undersökning i Bergen, och man kunde direkt se en kraftfull minskning av gatuprostitutionen även där. Den samlade bild som finns är att det, när prostitutionen ökat i de övriga nordiska länderna, inte har skett på samma sätt i Sverige. Det man verkligen också behöver ha ögonen på är situationen på Internet, som är den första kontaktarenan för sexköp. Vi menar därför att det finns all anledning att öka insatserna för att på frivillig väg undersöka och kontrollera nätets roll. Ungdomsstyrelsen har konstaterat att de flesta ungdomar som utnyttjats sexuellt mot betalning har fått sin första kontakt via Internet. Förbudet mot sexköp har, förutom att personer i Sverige har lagförts, haft en starkt normerande verkan i vårt samhälle. Det är normförändringar som då de gått tillräckligt långt också är en viktig pusselbit för att minska det totala sexuella våldet och uppnå mer av jämställdhet. Vi har gjort det genom att samhället pekat med hela handen och sagt att prostitution är ett allvarligt samhällsproblem som skadar inte bara enskilda och personer i deras närhet, vänner och familj, utan faktiskt hela samhället. Utredningen, som har utvärderat tillämpningen av förbudet mot sexuell tjänst, har konstaterat att förbudet mot köp av sexuell tjänst också motverkat etableringen av organiserad brottslighet i Sverige, precis som Anna tog upp här tidigare. Man anser att den här typen av kriminalitet faktiskt har betydligt mindre omfattning i Sverige än i andra jämförbara länder, och man hänvisar till Rikskriminalpolisen, som anser att det är uppenbart att förbudet fungerar som en tydlig barriär mot människohandlare och kopplare som överväger att etablera sig i Sverige. Med den här framgångssagan menar vi att det är hög tid att faktiskt ta ett steg ut i världen. Det är två saker till som behöver göras. Det ena är att man behöver se om det går att ta bort den dubbla straffbarheten för sexköp. Vi menar att samma typ av regler och lagar som gäller på det här området ska gälla när man åker utomlands, just för att det i stor utsträckning handlar om en normerande lag. Ska man argumentera för det felaktiga i att köpa en annan människas sextjänster måste det var lika fel att köpa dem i något annat land som i Sverige. Visst, jag kan faktiskt se svårigheter med själva genomförandet. Men varför, om vi nu kan välja att göra någonting bra, bara se svårigheter och juridiska spetsfundigheter i stället för att fortsätta den linje som Sverige har haft och försöka göra någonting bra ännu bättre? I det här sammanhanget är det också viktigt att peka på de internationella möjligheterna och Sveriges möjligheter att påverka arbetet i EU. Där delar jag föregående talares syn på hur vi måste stärka det arbetet och jobba vidare. I detta anförande instämde Christer Adelsbo, Kerstin Haglö, Laila Olsen och Anna Wallén (alla S).

Anf. 3 Lena Olsson (V)

Fru talman! Jag står givetvis bakom alla reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 1 och 5, tror jag att det var, samma som S och Miljöpartiet. Vi debatterar i dag ett förslag om skärpt straff för sexköp. Jag vill också säga att jag instämmer till fullo i vad föregående talare har tagit upp. Jag behöver inte upprepa en del av det som redan är sagt. Regeringen presenterade i juni 2010 en utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst. Man kan konstatera att den minskade gatuprostitutionen är en direkt följd av den sexköpslag som trädde i kraft 1999. Där var även Vänsterpartiet drivande för att få till stånd en kriminalisering av sexköp. Enligt Jari Kuosmanens forskning har det svenska förbudet haft stor effekt. Antalet svenska män som köper sex har minskat avsevärt här i Sverige. Det är glädjande, vill jag säga, att regeringen nu skärper straffet för sexköp - det blir nu upp till ett år. Men jag vill också säga att man måste fokusera hårdare på förebyggande åtgärder. Det handlar bland annat om att stötta de prostituerade när det gäller att ta sig ur prostitutionen. Man måste också förbättra samlevnadsundervisningen i skolan. Vi måste helt enkelt förebygga med väldigt tidiga insatser för att motverka morgondagens sexköpare. Vi i Vänsterpartiet vill i denna debatt göra tydligt att prostitutionen är ett stort problem. Det följer också annan brottslighet i dess spår, och det får väldigt negativa konsekvenser för de prostituerade. Majoriteten av de prostituerade är kvinnor, men det är också män och pojkar. Vi anser att människors och kvinnors kroppar inte är till salu. Det är inte okej att utnyttja billig eller gratis arbetskraft, tycker vi. Vi tycker inte heller att det är okej att köpa andras organ eller deras livmödrar. Det är inte okej att tala om någons frihet när det i de allra flesta fall i fråga om prostitution handlar om ett tvång. Det är ett tvång där man känner: Till detta var jag nödd och tvungen för att klara livhanken. Jag har många gånger sagt att detta är dagens slaveri och att det är vår skyldighet att värna alla dem som far illa och utnyttjas i prostitutionen och stoppa handeln med kvinnors och människors kroppar. Jag vill i den här kammaren säga att det betyder väldigt mycket. Jag tänker på alla de föräldrar som jag har frågat: Skulle du vilja att ditt barn hamnade i prostitution? Jag har aldrig fått ett ja som svar på den frågan. Jag har alltid fått ett nej. Vi kan också konstatera att våldet mot prostituerade är omfattande. Upprepade fall av grova våldtäkter och grov misshandel är enligt forskningen väldigt vanligt. Uppfattningen är att man har köpt sig en vara och därför också har makten att bestämma hur den varan ska behandlas. Därför är det viktigt att man utreder den här skadeståndsfrågan, som vi redan har varit inne på. Det allvarliga är också att det är mycket annan kriminalitet som försiggår vid sidan av prostitutionen. Vi har kriminaliserat sexköp. Jag tycker att det är dags att nu ta ett steg till. Det som inte är okej här i Sverige är det väl inte heller okej att åka ut och göra utomlands? Vänsterpartiet menar att alla kvinnor är lika skyddsvärda oavsett vilket land de bor i. Tycker Alliansen det? Därför bör man se över kravet på att ta bort dubbel straffbarhet. Jag har en reservation som jag inte har lyft fram, men jag vill ändå prata om den. Den handlar om inrättandet av ett nationellt center mot prostitution och människohandel. Det är detta vi tar upp i reservation 4. Vänsterpartiet har motionerat om det här. Det är angeläget att ett center kommer till stånd. Tyvärr finns inte detta med i regeringens förslag. Utredningens förslag hade det med. Detta beklagar vi. Vi vill införa ett sådant här centrum, som ska ha specialistkompetens på området. Det bör även arbeta med kunskapsspridning och information gentemot myndigheter och yrkesgrupper. I Norge finns redan ett sådant center, som visar gott resultat. De tar emot klienter från hela landet. Det finns till exempel verksamheter som terapi, stöd, utbildning och hälsovård. Centret bedriver också uppsökande verksamhet. Fru talman! Jag vill slutligen säga något om det som vi redan har varit inne på - arbetet inom EU. Det är nu dags för Alliansen att på allvar köra hårt med vår sexköpslag och marknadsföra den hårdare. EU-parlamentet har nu beslutat att prostitution är en del av mäns våld mot kvinnor. Jag kan med stolthet säga att detta har skett tack vare Vänsterpartiets företrädare i parlamentet Eva-Britt Svensson, som gjorde det stora jobbet och såg till att detta blev verklighet. Jag hoppas att ni kör på nu. Det tycker parlamentet i alla fall, och det borde också regeringen göra. I detta anförande instämde Christer Adelsbo, Kerstin Haglö, Arhe Hamednaca, Laila Olsen och Anna Wallén (alla S).

Anf. 4 Caroline Szyber (Kd)

Fru talman! Det är nu över tolv år sedan som Sverige införde lagen om förbud mot köp av sexuell tjänst, också känd som sexköpslagen. Sverige var då det första land i världen som kriminaliserade köp av sex, men inte försäljning. Tanken med lagen var att ge verktyg för att på olika sätt bekämpa prostitution och ta tydligt parti för den svagare parten. Lagen vill visa att det inte är acceptabelt att köpa en annan människas kropp. Det är en allvarlig form av förtryck och en människokränkande handling som bör bekämpas. Lagen har debatterats flitigt både före och efter införandet. Efter det att lagen hade funnits en tid fanns det naturligtvis behov av en rejäl utvärdering av dess första tio år. Utvärderingen presenterades förra året. Den visar att lagen har bidragit till att prostitutionen har minskat. Enligt Rikskriminalpolisen har förbudet mot sexköp även haft en avskräckande effekt på den organiserade brottslighet som ägnar sig åt människohandel. Polis och åklagare är i huvudsak nöjda med tillämpningen. Det visade sig dock att sedan 2001 har påföljden i 85 procent av fallen enbart blivit 50 dagsböter. Bara i ett fåtal fall har försvårande omständigheter lyfts fram och gett en annan påföljd än just böter. Av den genomgång av praxis som utredningen redogjorde för framgår att närmare omständigheter vid enskilda brott mot förbud av köp av sexuell tjänst kan variera, ibland mycket. Utvärderingen visar att det finns flera fall där omständigheterna rimligen borde ha påverkat straffet. Sexköpslagen är i grunden väldigt bra. Men vi har också sett att den varken avskräcker tillräckligt mycket eller används tillräckligt mycket. Det är en grundläggande princip att allvarligare brott ska bedömas hårdare än mindre allvarliga. Så har det uppenbarligen inte varit i fallen med sexköp. Alliansregeringen föreslår mot denna bakgrund - det som har framkommit i utvärderingen och att den tydliga praxisutvecklingen på området har gått åt fel håll - att maxstraffet för köp av sexuell tjänst bör höjas från sex månaders fängelse till ett års fängelse. Syftet är att göra det enklare att döma allvarligare brott strängare än mindre allvarligt brott. Höjningen innebär också en möjlighet att häkta den misstänkte. Det medför att polisen kan genomsöka den anhållnes dator eller bostad för att få bevis. Möjligheten att utdöma fängelsedomar kan också öka. Sammantaget kan därmed sexualbrotten bättre förebyggas, och man kan ge fler fällande domar. Efter att alliansregeringen föreslog skärpta straff har det kommit ett starkt stöd från flera remissinstanser. En klar majoritet instämde eller hade inte något emot förslaget. Exempel på dem som har varit positiva är Åklagarmyndigheten, Sveriges Kvinnolobby, Advokatsamfundet och Barnombudsmannen. Fokus med straffskärpningen är att det inom straffskalan kan vara lättare att beakta omständigheterna i det enskilda fallet. Syftet med straffskärpningen är således inte att alla sexköp ska dömas hårdare, utan att ge utrymme för domstolarna att döma de allvarligare sexköpsbrotten hårdare. Det är viktigt att individuella omständigheter får större genomslagskraft och att förutsättningarna för en nyanserad bedömning ökar. Fru talman! Kristdemokraterna och flera andra allianspartier har under lång tid väckt motioner där man har yrkat på att straffet ska skärpas för människohandel, också kallad trafficking. Det är mycket kränkande när handel med människor normalt sett ger lägre straff än andra ringa brott. Såväl polis som flera brottsofferjourer och frivilligorganisationer har sagt att den svenska sexköpslagen har gjort Sverige mindre attraktivt för människohandel. Den svenska ståndpunkten innebär framför allt en långsiktig markering om att köp av en annans människas kropp är både omoraliskt och oacceptabelt. Det mycket omdebatterade svenska ställningstagandet i frågan har väckt ett enormt intresse för dess tillämpning och effekter såväl inom Sverige som utanför, främst eftersom det för första gången är köparna som brottsbeläggs och inte de prostituerade. Sambandet mellan prostitution och människohandel är tydligt. För mig är det klart att människohandel bäst bekämpas genom att bekämpa prostitution. Den svenska sexköpslagen är ett uttryck för vilket samhälle vi vill ha. Jag säger det igen: Det är viktigt att allvarliga brott bedöms strängare än mindre allvarliga brott och att lika allvarliga brott bedöms lika strängt. Det är därför viktigt att omständigheterna vid brottet köp av sexuell tjänst spelar roll. Det kan exempelvis handla om att den som utför en sexuell tjänst är i en speciellt utsatt situation, exempelvis i en nyttjande- eller beroendeställning. Det kan också handla om att personen är ett offer för människohandel. I många fall kan det enligt oss finnas skäl att se allvarligare på brottet än vad vi hittills har gjort under den tid som vi har haft lagstiftningen på plats. Utvärderingen visar att straffvärdet många gånger har legat över böter. I en del fall har det närmat sig straffmaximum eller borde rentav ha legat över de sex månader som tidigare har varit maxstraff. Det kan handla om situationer när brottet har tydliga likheter med brottet sexuellt tvång. Man befinner sig i ett sådant underläge att man även om inga direkta hot har uttalats upplever det som närmast omöjligt att vägra sex. Det är mot denna bakgrund och behovet av att göra en mer nyanserad bedömning av straffvärdet vid lika allvarliga brott som vi nu föreslår en straffhöjning från sex månaders fängelse till ett års fängelse. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. I detta anförande instämde Pia Hallström och Patrick Reslow (båda M) samt Roger Haddad (FP).

Anf. 5 Anna Wallén (S)

Fru talman! Jag och Caroline Szyber är överens i mycket, framför allt om att sexköpslagen här i Sverige har fungerat bra på så sätt att prostitutionen har minskat. Men det finns också en kristdemokratisk riksdagsledamot som har lagt fram ett förslag som liknar det vi nu föreslår om att man ska kriminalisera sexköp utomlands. Jag ska läsa ett stycke ur hennes förslag, som hon lade fram i höstas: Människovärdet är lika stort i exempelvis Thailand som i Sverige, och ett övergrepp där är lika stort som här. Att köpa någons kropp är ett allvarligt brott, och det som betraktas som ett allvarligt brott när det begås i Sverige borde vara ett brott även om det sker utomlands. Ett undantag från regeln om dubbel straffbarhet kan göra att svenskars sexköpande minskar markant även utomlands såsom det har minskat i Sverige efter att sexköpslagen infördes. Jag undrar varför Caroline Szyber inte backar upp sin partikamrat i den här frågan. Vi gör ju en liknande analys, att det här är ett jättestort problem. Du säger att det är omoraliskt och oacceptabelt att köpa sex. Gäller det inte om man köper sex av prostituerade i andra länder?

Anf. 6 Caroline Szyber (Kd)

Fru talman! Anna Wallén har en bra utgångspunkt, men det här är en enskild motion. Är det någonting man då ska ta fasta på för att det här ska funka är det att det måste vara en universell tillämpning. Vi ser nu bland annat över hur vi ska kunna ha en gemensam utredningsorder inom Europa, där vi i Sverige inte vill att kvinnor som har kommit hit och gjort en abort ska kunna straffas i sina hemländer. Ett land som Uganda kriminaliserar nu homosexualitet. Ska de som har varit i Sverige på semester kunna fällas för sådana brott när de kommer tillbaka till Uganda? Vi anser att det är en grundläggande mänsklig rättighet att ha rätt till sin sexuella läggning liksom det är en kvinnas rätt att få välja om hon vill göra abort eller inte. Vi stänger inte dörren, men vi säger att det är ett väldigt komplext problem. Om man tittar på andra brott kan man notera att regeringen har sagt att det är förenat med väldigt stora svårigheter att göra den här inskränkningen. Då vill jag lyfta upp det positiva samarbete som svenska polisen har med polisen i Thailand. Det har lett till flera olika fällande domar. Det är mer så jag tror att vi ska jobba. Sedan har vi, vilket jag inte tycker riktigt lyftes fram heller, under ordförandeskapet jobbat otroligt mycket med att få fram den svenska ståndpunkten. Vi har varit tydliga med att vi vill att den svenska sexköpslagen ska gå på export.

Anf. 7 Anna Wallén (S)

Fru talman! Jag börjar från slutet där Caroline Szyber säger att ni gjorde väldigt mycket under det svenska EU-ordförandeskapet för att sprida den svenska sexköpslagen. Det håller inte jag alls med om. Man tryckte upp ett A 4-papper och delade ut, men man lyfte aldrig upp frågan på den viktiga politiska agendan. Sedan blir jag också upprörd över att Alliansen och Caroline Szyber förringar problemet med sexturismen genom att ta upp märkliga jämförelser med abortturism och homosexuella gärningar. Det vi diskuterar nu är sexköp och prostituerade som är oerhört utsatta. Ni försöker liksom ta er runt det för att slippa undan den här frågan. Justitieminister Beatrice Ask sade i en artikel i Svenska Dagbladet att sexhandeln ska bekämpas på alla möjliga och omöjliga sätt. Men det kan inte gälla längre. Det är bara tomma ord från justitieministern. Det finns oerhört mycket som vi kan göra och det här är ett möjligt sätt. En sådan här lag finns också i Norge sedan 2009. Det är klart att vi kan göra det om vi vill. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi värnar alla människors lika värde oavsett var i världen de bor.

Anf. 8 Caroline Szyber (Kd)

Fru talman! Då vill jag börja med påståendet att vi bara har kopierat upp ett papper. Det är verkligen att förringa det stora arbete som vi har gjort. Det var flera konferenser och det har också nämnts i Stockholmsprogrammet. Att säga att det bara var ett papper tycker jag visar att ni egentligen borde gå igenom lite vad vi gjorde under det svenska ordförandeskapet. Det vi försöker problematisera är den komplexitet som finns, där vi försöker jämföra med andra länders kriminalisering av sådant som inte är kriminaliserat i Sverige. Vi väljer i så fall att öppna en dörr. När justitieminister Beatrice Ask har sagt att hon både vill göra det som är möjligt och det som är omöjligt har hon också sagt att vi ska försöka vända på alla stenar som finns. Att redan nu i ett enda slag genomföra motionsförslaget, utan att det har utretts och när vi känner till de problem som finns med den stora utredningsorder som vi nu faktiskt förhandlar, är det här att gå för långt utan att man har mer på fötterna. Är det någonting som vi vill göra tydligt är det att vi också vill lyfta fram den svenska sexköpslagen på export och vi vill lyfta upp det goda exemplet där svensk polis samarbetar med thailändsk polis. Det har lett till flera fällande domar. Den norska dubbla straffbarheten har inte lett till avsevärt fler fällande domar. Det vi vill är att kvinnor som har prostituerat sig mot sin egen vilja ska få skydd och att de män som har köpt de här kvinnorna ska straffas för sina brott. Då gäller det också att vi ser till att det straffet går att utfärda. Och det går inte så, om man tittar på den norska modellen, som det polissamarbete som ändå finns mellan svensk och internationell polis.

Anf. 9 Lena Olsson (V)

Fru talman! Jag kan också säga att jag och Caroline Szyber är överens om stora delar. Men jag har några frågor. Det är bland annat det som debatterades med den socialdemokratiska talaren förut. Jag skulle vilja ställa en ganska kort fråga. Det gäller människors lika värde. Anser Caroline Szyber att kvinnor i andra länder är lika skyddsvärda som de i Sverige?

Anf. 10 Caroline Szyber (Kd)

Fru talman! Tack, Lena Olsson! På den korta frågan ger jag ett kort svar. Absolut! Det vi har som utgångspunkt är att vi vill att de ska känna att de har ett skydd, ett rejält skydd. Det är därför vi gör så att vi försöker lyfta fram den svenska sexköpslagen. Vi försöker också trycka på ett samarbete. Det räcker inte att Sverige har en fin lag på ett papper. Det gäller att de kvinnorna också känner att de män som har köpt dem mot deras vilja ska få ett straff.

Anf. 11 Lena Olsson (V)

Fru talman! Tack för ett kort svar! Jag kan inte tolka det här på något annat sätt. Vi säger ju i vår reservation att man ska utreda det här. Samtidigt vill vi faktiskt ha bort den dubbla straffbarheten. Men allting måste ju utredas innan. Det är glasklart. Det var nog 2008 som Inger Davidson, KD, då vice ordförande i justitieutskottet, uttryckte att hon tyckte att Sverige i den pågående översynen skulle titta på den norska lagstiftningen. Hon tyckte alltså att det här var klart intressant. Man intervjuade också justitieministern som tyckte att det här var klart intressant. Också Folkpartiets företrädare då, Birgitta Ohlsson, tyckte att det var klart intressant. Så här har man uttryckt sig. Jag menar att Kristdemokraterna många gånger värnar om alla människors rättighet. Vi behöver inte dra in någonting annat i det här, utan jag betraktar det, som jag sade i talarstolen, som dagens slaveri. Det är inget annat. Då är det inte principer som ska råda. Principen om dubbel straffbarhet har vi tagit bort när det gäller brott mot barn. Det är väl lika självklart att man också skulle kunna göra det här.

Anf. 12 Caroline Szyber (Kd)

Fru talman! Jag håller med. Det vi ska säga är någonstans att vi jättegärna kan titta på Norge. Jag, till skillnad från oppositionen, har noga verkligen tittat på Norge. Det har inte lett till så många fler fällande domar som man vill. Det är jättefint och ser bra ut på papper, men det vi i första hand ska göra är att exportera den svenska sexköpslagen. Vi är väldigt ensamma, både inom Europa och i övriga världen, med att över huvud taget ha den här synen, att se kvinnor som brottsoffer och att vilja hjälpa dem. Det vi i första hand ska göra är att lyfta fram de goda exemplen. Man har till exempel märkt, efter att Norge har infört sexköpslagen enligt svensk modell, att statistiken har gått ned. Men att försöka öppna upp någonting som inte är klart och att öppna upp för att andra länder i så fall ska få utreda och göra dubbel straffbarhet för brott här som vi inte alls ser som brott är någonting som vi inte anser är bra.

Anf. 13 Agneta Börjesson (Mp)

Fru talman! Jag tycker att det är bra att Caroline Szyber klargör att sexköpslagen ska gå på export. Men du säger i ditt inlägg, Caroline, att sambandet är tydligt mellan människohandel och prostitution. I en värld där människohandeln växer och sexturismen ökar behöver man ju göra ännu fler saker internationellt. Vi i Sverige ser ju att vi har någonting som har lyckats. Vi har möjligheter att gå vidare med det. Jag tycker att det vore fantastiskt bra om vi kunde få regeringen att återkomma med inriktningen att se över om det inte är möjligt att ändå göra någonting när det gäller den dubbla straffbarheten. Vi har gjort det när det gäller barn, precis som föregående talare sade, och jag tror att det skulle kunna vara möjligt utan att man öppnar upp för en rad andra konstigheter som skulle kunna hända. Och jag tror att det är helt nödvändigt för att minska den väldigt destruktiva utveckling som pågår internationellt sett när det gäller människohandel och prostitution.

Anf. 14 Caroline Szyber (Kd)

Fru talman! Jag håller med om att det är en destruktiv och väldigt olycklig utveckling där det verkligen går åt fel håll. Men vi står fast vid att det är en komplex fråga, och där fick även alliansregeringen stöd från flera remissinstanser. Ja, vi har gjort undantag för barn, men även i de fallen har det varit mycket svårt att få fällande domar. Dagens debatt handlar om en straffskärpning. I dag får vi inte de domar som det var avsett att vi skulle få när lagen kom på plats. Vi kan inte baka in den dubbla straffbarheten bara för att det låter bra på papper, utan vi vill att den ska få rejäl effekt. Vi känner i dag inte att den skulle kunna få det.

Anf. 15 Agneta Börjesson (Mp)

Fru talman! Det är min uppfattning att den stora effekten som den svenska sexköpslagen har haft har varit att den har varit normerande. Det handlar inte om att man har lyckas fälla en massa människor, utan det är någonting som har hänt i det svenska samhället. Samtidigt kan man se diskussioner på Internet om vart man bäst åker för att köpa sex. Det är en sorts självklarhet att det är helt okej att prata om detta. Jag tror att den här normerande verkan, som faktiskt skulle kunna inträffa om vi också förbjöd sexturismen där man åker utomlands för att köpa sex, skulle kunna ha en ganska kraftfull effekt.

Anf. 16 Caroline Szyber (Kd)

Fru talman! Den har varit normerande, men den har varit normerande i Sverige. Den har inte varit normerande i övriga världen. Det är det jag försöker säga. Tyvärr går det åt fel håll. Är det någonting vi ska göra för att få en rejäl förändring är det att trycka på att synen på prostitutionen har ett samband med synen på människohandel. Men att vi lägger in en dubbel straffbarhet innebär inte att andra länder ändrar sin syn. De måste ändra sin egen lagstiftning. Det var det som alliansregeringen och utvärderingen kom fram till, och det var det som även flera remissinstanser lyfte fram i sitt svar.

Anf. 17 Ewa Thalén Finné (M)

Fru talman! 6 kap. 11 § brottsbalken om straff för köp av sexuell tjänst upplevs i vissa sammanhang som kontroversiell. Diskussionen både för och emot denna lagstiftning är ofta högljudd. Vissa hävdar att eftersom sexköp är en handling mellan två vuxna, jämbördiga parter finns det inte något skäl att ha en sådan lag. Andra anser att det är självklart att det inte handlar om två jämbördiga parter, och därför är lagen viktig. Några anser att om det är förbjudet att köpa borde det även vara förbjudet att sälja. Ytterligare andra anser att när man inför förbud mot sexköp kommer verksamheten att gå under jorden, och utsatta kvinnor blir än mer utsatta. Jag vill slå fast att vi moderater anser att det är bra att köp av sexuell tjänst är kriminaliserat. Det är mycket bra för den enskilda utsatta, oftast kvinnan, och bra för att markera att samhället inte tycker att prostitution är okej. Utifrån att lagstiftningen mot köp av sexuell tjänst varit gällande under drygt tio år beslutade regeringen 2008 att tillsätta en utredning med uppdrag att utvärdera tillämpningen och de effekter som förbudet har fått. Syftet med utredningen var att undersöka hur bestämmelserna fungerat i verkligheten och vilka effekter de haft på förekomsten av prostitution och människohandel. Utredningen konstaterar att det självfallet är svårt att utvärdera något som aldrig varit helt och fullt accepterat. Men efter en genomgång av rapporter och studier och efter jämförelser med våra skandinaviska grannländer konstaterar utredningen att allt tyder på att kriminaliseringen av sexköp har bidragit till att bekämpa prostitution. Grunderna för slutsatserna har tidigare talare lyft fram, så jag tänker inte återkomma till den delen. Men jag tänker ändå prata lite om att motverka människohandel för sexuella ändamål. Utredningen konstaterar att studier visar att detta är mindre omfattande i Sverige än i andra länder. Rikskriminalpolisen säger att det är uppenbart att den här lagstiftningen har fungerat som en barriär för människohandlare och kopplare som överväger att etablera sig i Sverige. De väljer i stället andra länder och platser. Utredningen kan även konstatera att lagstiftningen har haft en normativ betydelse. Svenska folkets attityder till prostitution ligger nu i samklang med samhällets inställning till prostitution som en ej önskvärd företeelse. Utvärderingens resultat är positivt och visar att förbudet gett resultat. Det är utmärkt. Låt mig så komma in på vårt betänkande. Lagstiftningsförslaget innebär en straffskärpning från den 1 juli i år. Maximistraffet höjs från sex månader till ett år. Skälet till detta är att vi vill att domstolar i större utsträckning ska kunna differentiera straffmätningen och i allvarligare fall döma till längre fängelsestraff. Ytterligare ett skäl är att om maximistraffet höjs får brottet en högre prioritet för polisen, och det är också viktigt. I dagsläget döms i princip alla sexköpare till dagsböter, och har man erkänt får man sin dom genom ett strafföreläggande. Regeringen bedömer att så kommer det nog att vara även i fortsättningen, men samtidigt understryker regeringen att det är viktigt att man i grova fall har en mer differentierad straffmätning. I dessa delar är vi i utskottet helt överens. Fru talman! Jag tänker nu komma in på ett par av de delar där vi inte är överens. Den viktigaste punkten handlar om dubbel straffbarhet. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har, som vi hört i debatten, skrivit i sin reservation att en svensk som köper sex utomlands ska kunna dömas i svensk domstol för brottet, och detta även om det sker i ett land där det är lagligt. I sig kan det vid en snabb anblick ses som mycket sympatiskt. I och med att köp av sexuell tjänst finns i brottsbalken kan det framstå som rimligt att uppfatta det som universellt giltigt och inte begränsat till att gärningen begås i Sverige. Men detta är i grunden problematiskt, något som även utredningen kom fram till när den tittade på den här frågan. Grunden för rättskipning är att man i ett lands domstol döms för brott som man har begått i det landet. Det är rimligt, och grunden är en väl avvägd praxis. Dessutom kan man dömas för vissa brott i en svensk domstol även då man begått brottet i andra länder. Det gäller särskilt allvarliga brott. I Sverige har vi undantag från dubbel straffbarhet när det gäller sexuella övergrepp mot barn, människohandel, barnpornografibrott och vissa folkrättsbrott. Dessa brott är undantagna för att de är särskilt allvarliga. Därutöver har de väsentligt högre straffvärde än vad köp av sexuell tjänst har. Det innebär att om man i utlandet begår sexuella övergrepp mot barn, människohandelsbrott eller barnpornografibrott kan man dömas i svensk domstol även om man begått brottet i ett land där detta inte är olagligt eller om man inte blivit lagförd för brottet i det landet. Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets förslag är ogenomtänkt eftersom prostitution är lagligt i många länder. I vissa länder tillåter man även koppleri. Att det är så kan vi tycka är vansinnigt tråkigt. Vi i Sverige har arbetat hårt inom bland annat EU för att sprida våra kunskaper och vår lagstiftning, men än så länge är köp av sexuell tjänst lagligt nästan över allt, och i vissa europiska länder är även koppleri lagligt mot licens. Det kan vi ha många åsikter om, men så ser det ut. Det försvårar självklart kraftigt möjligheten att utreda ett brott som vi anser har begåtts när man inte har begått något brott i det land där man befinner sig. Den första frågan man måste ställa sig är hur brottet ska styrkas. Vem ska utreda brottet? Är det polisen i det landet där man gjort något lagligt? Jag vill påpeka att detta har stor bäring på det EU-direktiv som vi för tillfället förhandlar mellan länderna inom EU, direktivet om en europisk utredningsorder. I det ärendet har länderna mycket diskussioner om vägransgrunder, det vill säga när ett lands myndigheter ska ha rätt att vägra utreda ett brott i det andra landet. I utskottet har vi med regeringen haft diskussioner om var denna gräns ska gå. En farhåga vi alla har och som ständigt lyfts fram av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och även av Socialdemokraterna gäller svensk rätt till abort. Exemplet som lyfts fram gäller om svensk polis kan bli tvungen att utreda en polsk kvinnas abort i Sverige på uppdrag av polska rättskipande myndigheter, eftersom abort är olagligt i Polen. Det är inte en utveckling någon av oss vill. Utifrån den utgångspunkten är det därför självklart att vi måste tänka på konsekvenserna innan vi lägger fram förslag till förändringar i lagstiftning. För det är väl klart att om vi driver att tysk polis ska utreda en svensks sexköp på en tysk licensierad bordell blir det lika självklart för Polen att kräva att svensk polis ska utreda en polsk kvinnas lagliga abort i Sverige. Detta, fru talman, är ingen väg vi moderater vill gå. Fru talman! Jag ska även säga några ord om frågan om målsägandestatus när det gäller en person som utfört en sexuell tjänst. När köp av sexuell tjänst kriminaliserades gjordes detta för att skydda enskilda såväl som allmänna intressen. Alltså kan brottet utgöra brott både mot person och mot det allmänna. Det innebär att en prövning av målsägandestatus måste göras i varje enskilt fall. Frågan om placering av ett brott i ett visst kapitel i brottsbalken avgör inte frågan om en person har ställning som målsägande eller inte. Det måste man, som jag har sagt, avgöra i varje enskilt fall. En människa som har blivit utsatt för sexuell tjänst kan vara målsägande. Det avgörs i sådana fall enligt 20 kap. 8 § fjärde stycket i rättegångsbalken. Om brottet begåtts mot den personen eller om hon eller han blivit förnärmad eller lidit skada av brottet kan den personen vara målsägande. Målsägandebegreppet gäller för alla typer av brott, vilket vi anser är viktigt. Och skulle vi börja göra en ändring i vissa delar krävs det en fullständig översyn av 20 kap. 8 §, vilket vi för närvarande inte är beredda att göra. Grunden kvarstår, att en prövning om målsägandestatus ska göras i varje enskilt fall. Jag vill sedan vara tydlig med att möjligheten att föra talan om skadestånd inte heller är begränsad till att man har målsägandestatus. Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att utvärderingen och dess resultat känns positivt, och det ska bli intressant att följa utvecklingen av den skärpning av maximistraffet som nu görs. Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder) I detta anförande instämde Pia Hallström, Krister Hammarbergh och Patrick Reslow (alla M) samt Roger Haddad (FP).

Anf. 18 Anna Wallén (S)

Fru talman! Problem, problem, problem - Ewa Thalén Finnés anförande kändes kallt, byråkratiskt och fyrkantigt. Knappt nämnde hon alla dem som är utsatta för sexslavhandeln. Hon nämnde inte de unga tjejer som med löfte om ett bättre liv blir tvingade och säljs av hallickar, kopplare, kvinnorna som finns på den här marknaden för att svenska sexköpare efterfrågar deras tjänster. Accepterar ni, Ewa Thalén Finné, att svenska sexköpare åker utomlands och köper sex bara därför att andra länder accepterar det? Vad vill Alliansen, vad vill Moderaterna, vad vill regeringen göra för att bekämpa sexturismen? Det ger Ewa Thalén Finné inga svar på, utan hon bara problematiserar kring vårt förslag.

Anf. 19 Ewa Thalén Finné (M)

Fru talman! Man kan tycka att jag problematiserar, men någonstans måste vi ändå komma ihåg vad vi gör här: Vi stiftar lag. Lagstiftning måste man ta oerhört seriöst på. Utifrån det måste man tänka lite längre än det som kan ses som en positiv väg att gå. Det är lite som jag sade, att jag kan tycka att ert förslag är sympatiskt. Men man måste lyfta blicken och se ett steg längre. Vad kan det få för konsekvenser? Det kan jag vara orolig för utifrån att vi har olika syn på bland annat homosexualitet, kvinnors ställning och så vidare jämfört med andra länder. Jag tycker att det är förkastligt att man åker utomlands och köper sex. Vi vet att det förekommer. Vi vet att män åker utomlands och köper sex där det är lagligt. Vi vet att kvinnor åker ut och köper sex i länder där det är lagligt. Jag tycker att det är helt oacceptabelt, och jag tror att det är viktigt att vi som politiska partier för en stenhård debatt om detta och informerar. Därför är sexköpslagen bra. Det visar sig att den har varit avskräckande för synen på sexköp i Sverige. Jag tror att många av de män - det är mest män - som åker utomlands drar konsekvenserna av det. Vi är lagstiftare, och grunden för rättskipning måste man ha med sig, det är väsentligt.

Anf. 20 Anna Wallén (S)

Fru talman! Visst, vi är lagstiftare, men politik handlar också om att vilja. Vi måste se möjligheterna. Du pratar om sympati, men sympati hjälper inte de flickor, tjejer, pojkar som blir våldtagna av 20 män varje dag. Du svarar inte heller på min fråga: Vad ska ni göra för att bekämpa sexturismen när ni inte går med på det förslag vi har lagt fram och som skulle kunna förändra situationen för många utsatta tjejer, pojkar och flickor i andra länder? Jag vill ha ett svar från Ewa Thalén Finné på vad ni ska göra i stället. Eller är det bara att ni accepterar att svenska sexköpare åker till andra länder och utnyttjar ofta fattiga prostituerade?

Anf. 21 Ewa Thalén Finné (M)

Fru talman! Om vi filosofiskt skulle tro att det bara är svenska män som köper sex i utlandet vore biten av att ta bort den dubbla straffbarheten alldeles utmärkt. Tyvärr är det inte bara svenska män som köper sex. Ponera att vi vill hjälpa kvinnor i andra länder. Då är inte det vägen att gå, utan det är att så mycket hårdare jobba med att informera om vår sexköpslag. Det är tyvärr bara tre länder som har en sexköpslag över huvud taget. Att vi får in vårt synsätt i den här frågan tror jag är A och O och superviktigt. Det gladde mig faktiskt när jag såg löpsedeln i Expressen i går om att två svenska män åkte i fängelse för att de köpt sex i Filippinerna. Jag tycker att det är jättebra och lite avskräckande. Vi måste få andra länder med, och det är någonting Sverige jobbar med. Det jobbar man med vid svenska ambassader. Vi informerar om vår sexköpslag, och med utredningen i ryggen kan vi dessutom visa på konsekvenserna av sexköpslagen. Nej, jag accepterar inte sexköp. Jag, och Sverige, accepterar inte sexköp utomlands. Jag tror att vi har jättemycket mer att göra när det gäller attitydförändringar. Men vi löser inte problemen för andra länders utsatta kvinnor genom att vi tar bort den dubbla straffbarheten, utan vi skapar andra problem.

Anf. 22 Roger Haddad (Fp)

Fru talman! Prostitution och handel med människor är ett allvarligt brott och något som vi inte ska acceptera. Det har flera talare varit inne på. Regeringen satsade under ledning av Folkpartiets jämställdhetsminister Nyamko Sabuni 210 miljoner i samband med att man presenterade handlingsplanen mot prostitution och människohandel som innehöll 36 konkreta punkter för åtgärder. Några viktiga delar i handlingsplanen fokuserade på ökat skydd och stöd till utsatta, stärkt förebyggande arbete, stärkt kvalitet och effektivitet i rättsväsendet, insatser riktade till våldsutövare samt ökad nationell och internationell samverkan. Jag vill särskilt nämna åtgärd nr 22, som just handlar om att utvärdera förbudet mot köp av sexuell tjänst som har föregått detta betänkande. Aktiva insatser är centrala för att komma åt det absolut viktigaste i denna problematik, nämligen att strypa efterfrågan på sexuella tjänster - först då kommer vi att lyckas eliminera detta brott. Det är en lite annan bild än det Lena Olsson från Vänsterpartiet ger sken av i sitt anförande, fru talman. Flera av insatserna i handlingsplanen och de utbildningsinsatser som genomförs måste förstås leva vidare. Ett antal myndigheter, bland annat Brottsförebyggande rådet, har ett särskilt uppdrag att återkommande rapportera till regeringen hur arbetet fortgår. Detta är en viktig del i arbetet med att förebygga prostitution, men det behövs också en tuff lagstiftning som ytterligare signalerar samhällets intolerans mot brottet köp av sexuell tjänst. Fru talman! Studerar vi utvecklingen när det gäller andelen sexualbrott totalt sett i Sverige kan vi tyvärr se en ökning. Det var drygt 17 000 anmälda ärenden under 2010. Detta beror dels på att det faktiskt har ökat, dels på att benägenheten att anmäla har ökat, vilket i sig är positivt. Antalet anmälda brott ökade enligt Brottsförebyggande rådet med 8 procent 2010 i jämförelse med året innan. Medan brott som sexuellt ofredande, sexuellt tvång och sexuellt utnyttjande minskade kan vi samtidigt notera att just köp av sexuella tjänster står för en stor del av förra årets ökning, mycket på grund av några enskilda koppleriärenden som har varit aktuella där ett stort antal köp av sexuella tjänster noterats. Fru talman! Lagstiftningen har funnits i drygt tio år, och det kan ändå konstateras, som har visats i tidigare inlägg, utifrån befintlig utvärdering som nyligen genomförts att kriminaliseringen av sexuella tjänster mot ersättning har fått effekt - drygt en halvering när det gäller just gatuprostitutionen. Men bedömningen är ändå att förbättringen är generell om man jämför Sverige med andra nordiska länder. Men vi ska vara försiktiga i våra slutsatser och vara medvetna om att detta ändå är en stor utmaning fortsättningsvis och ett stort problem när alltmer av prostitutionen sker via Internet. Detta ställer högre krav på vårt polisväsende att upptäcka och agera mot köparna. Här har Rikskriminalpolisens IT-brottssektion ett viktigt uppdrag. Sakkunniga på området bekräftar också i utredningen att kunskapen om omfattningen av människohandeln är begränsad. Fru talman! Även om utredningen som föregick denna lagskärpning visar att införandet av brottet köp av sexuell tjänst fått positiva effekter kom det också fram andra röster i utredningen som menar att kriminaliseringen inte påverkat dem som köper sex. Detta är en information som vi måste ta till oss. Lagen kommer inte att ses som ett kraftfullt verktyg i brottsbekämpningen om man ändå anser att det är för få som lagförs och, ännu värre, att påföljden anses vara för mild. Det är också viktigt utifrån aspekten att i och med en skärpt straffskala kan det påverka huruvida polisen prioriterar den här typen av ärenden. Utredaren Anna Skarhed konstaterade att betydligt fler sexköpare skulle kunna lagföras om polisen prioriterade arbetet mot prostitution i det dagliga arbetet. Men en förklaring till detta anses vara brottets låga straffvärde. Det finns andra, mer allvarliga ärenden som upptar polisens tid. Detta gör Folkpartiet och alliansregeringen ändå någonting åt. I detta betänkande föreslås en skärpning och därmed en höjning av maxstraffet från sex månaders fängelse till ett års fängelse. Rättsväsendet får nu en bredare skala att använda sig av när man bedömer brottets karaktär. Jag vill också välkomna det uppdrag som alliansregeringen tog beslut om tidigare i dag, att uppdra åt Brottsoffermyndigheten att vidareutveckla och genomföra utbildningsinsatser för att bättre bemöta sexualbrottsoffer i samband med polisanmälan, förundersökning och rättegång. Detta samt utbildningsinsatserna och den skärpta lagstiftningen är tillsammans viktiga, och det är fortsatt viktigt att prioritera och diskutera den här typen av brott för att befästa vår åsikt att vi inte accepterar prostitution i vårt samhälle. (Applåder)

Anf. 23 Lena Olsson (V)

Fru talman! Folkpartiet tog här speciellt upp Vänsterpartiet när det gäller förebyggande åtgärder. Jag har haft möjlighet att några gånger interpellera Nyamko Sabuni om det här. Vi tycker att det som görs är positivt, men det kunde göras mycket mer, och då i förebyggande syfte. Det tog jag också upp i mitt anförande. Det gäller att motverka morgondagens sexköpare så mycket vi kan. Det som tas upp i handlingsplanen är attityder. Jag tog i mitt anförande upp hur man betraktar det som att man köper en vara. Då betraktar man det också så att man gör vad man vill med den varan, eftersom man har betalat för den. Det handlar mycket om makt, könsmaktsordning, för det är oftast kvinnor som blir köpta av män. Jag tycker att den analysen fattades i handlingsplanen. Jag saknar också i förslaget en bättre och hårdare fokusering på att förebygga att man köper sex. Det tog jag också upp. Vi ser att det är ett jättestort problem. All forskning pekar på att den prostituerade blir utsatt för grov misshandel, grova våldtäkter och så vidare, och det måste ni fokusera mer på. Eftersom EU-parlamentet nu har satt ned foten skulle jag vilja se mycket bättre fart på er i Alliansen.

Anf. 24 Roger Haddad (Fp)

Fru talman! Jag välkomnar det starka engagemang som Lena Olsson visar i de här frågorna. Jag har inget att skämmas över som folkpartist med tanke på statsråden Nyamko Sabunis och Birgitta Ohlssons engagemang i dessa frågor, även under förra mandatperioden. Men jag undrar om Lena Olsson har läst den 35-sidiga handlingsplanen med 36 punkter. Det är inte bara så att vi nu ska satsa på ett institut och på att fokusera på kvinnor. Som regeringen skriver är handlingsplanen väldigt bred. Det gäller attitydpåverkande insatser i skolväsendet, de statliga myndigheterna, Migrationsverket, det civila samhället och föreningslivet. Det är ett brett spektrum av insatser. Jag kan inte just nu säga om det räcker. Vi har beställt en samlad utvärdering av hela handlingsplanen som kommer tillbaka i oktober detta år för att se om dessa insatser har varit tillräckliga eller om vi har missat någonting i arbetet. Men enligt min mening är det förebyggande insatser, och det tycker jag är bra.

Anf. 25 Lena Olsson (V)

Fru talman! Jo, visst är det som görs bra, men det kan göras mer och kan göras bättre. Om man då gör en analys på den könsmaktsordning som finns kan man bara ställa sig frågan: Varför är det så många kvinnor som förekommer i prostitution? Varför är det så? Då kommer man in på att könsmaktsordningen är som den är. Jag har läst handlingsplanen - det är ett tag sedan, ska jag erkänna. Det jag reagerar på är just detta att det är när brottet redan är begånget som man sätter in ett batteri av åtgärder. Jag skulle vilja se mycket större fokus på förebyggande åtgärder. Vi har tjatat ganska länge från Vänsterpartiets sida om att det har med attityder att göra. När vi nu säger att vi vill utreda frågan om att ta bort dubbel straffbarhet är vi inte helt ute i det blå. Det finns ett annat land som har gjort det, och det är Norge. Nu har den lagstiftningen inte varit i kraft så länge, så man kan inte säga så mycket om den. Men en normgivande lag är inte att förkasta - den är förebyggande i sig, så att säga. När det gäller förebyggande åtgärder borde Folkpartiet gå i bräschen för en bättre sex- och samlevnadsundervisning i skolan.

Anf. 26 Roger Haddad (Fp)

Fru talman! Vi har helt olika uppfattningar om vad som är förebyggande och inte. Om vi nu ska tänka väldigt långsiktigt är jämställdhetsarbetet som genomförs i förskolan, arbetet mot trakasserier och mobbning i skolväsendet, arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck och trakasserier, som jag tycker att den här regeringen har lyft upp på allvar, också attitydpåverkande på skolnivå för att man inte, när man blir äldre, ska ha en nedsättande syn på kvinnor eller det kvinnliga könet. Jag tycker också att det är bra att analysen i handlingsplanen erkänner att det i princip är kvinnor som utsätts men också 2-3 procent män. Det här med könsmakt och så vidare får väl stå för Vänsterpartiets utgångspunkt i analysen. Vi har ett brett åtgärdsbatteri som jag kan vara stolt över. Vi ska invänta utvärderingen som kommer i oktober. Visar det sig då att vi inte har skött oss måste vi göra någonting åt det.

Anf. 27 Johan Linander (C)

Fru talman! Som vi har hört var det den 1 januari 1999 som Sverige införde denna världsunika lag i Sverige. Vi var ju först med att kriminalisera köp men dock inte försäljning av sexuella tjänster. Inför kriminaliseringen var det en mycket livlig debatt, både här i riksdagen och i samhället i stort, och många var kritiska till kriminaliseringen. Den här diskussionen hade pågått längre än så. Ända sedan 1970-talet hade en diskussion pågått om ifall vi skulle kriminalisera köp av sexuella tjänster eller inte. I början av 1990-talet tillsattes Prostitutionsutredningen. Den kom med sitt betänkande Könshandel 1995, och samma år kom Kvinnovåldskommissionen med sitt slutbetänkande Kvinnofrid . Båda dessa utredningar föreslog att vi skulle förbjuda köp av sexuella tjänster. När lagen trädde i kraft fanns det ett betydande motstånd mot lagen. Men nu är det glädjande att se att Anna Skarheds utvärdering visar att det har skett en påtaglig attitydförändring i Sverige. Det är en attitydförändring som inte har någon motsvarighet i jämförbara länder som Danmark och Norge, länder som inte har haft någon sexköpslag, förutom Norge som införde sexköpslagen 2009. Förbudet i sig har alltså haft en normativ effekt och en effekt som är allra störst bland unga, vilket jag också tycker är glädjande. I tre olika undersökningar, som vi har hört tidigare, har mer än 70 procent av de tillfrågade svarat att de är positiva till förbudet. Jag tycker inte att det är konstigt att en så stor del av svenska folket nu tycker att sexköpslagen är bra, eftersom lagen faktiskt har varit effektiv. Utredningen, som hade i uppdrag att utvärdera tillämpningen av sexköpsförbudet och effekterna av förbudet, kom fram till att förbudet har haft avsedd effekt och utgör ett viktigt instrument för att bekämpa och förebygga prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Fru talman! Av prostitutionens natur är det svårt att veta den exakta omfattningen, men utredningen har kommit fram till att prostitutionen sedan sexköpslagens införande 1999 åtminstone inte har ökat i Sverige. Det kanske inte låter så bra, men om vi återigen jämför med Danmark och Norge är det faktiskt betydligt bättre, för där har prostitutionen ökat. I Sverige har även gatuprostitutionen halverats sedan 1999. En del motståndare till lagen säger: Ja ja, gatuprostitutionen har minskat i Sverige, men den har bara flyttat över till Internet. Men även detta har man tittat på i utvärderingen, och det finns inget belägg för ett sådant påstående. Visst har kontakterna mellan säljare och köpare av sexuella tjänster på Internet ökat. Det är ganska naturligt med tanke på den utveckling som varit i samhället i stort. Men denna ökning har varit lika stor i andra länder som inte har något sexköpsförbud, så att vår gatuprostitution skulle ha flyttat över till Internet på grund av sexköpslagen går det inte att finna belägg för. Tvärtom är Internetprostitutionen större i Danmark och Norge än i Sverige. Människohandel för sexuella ändamål är tätt sammankopplat med sexköpslagen, eftersom människor som vill köpa sex är en förutsättning för att det ska finnas människohandel för sexuella ändamål. Utredningen konstaterar även här att det är svårt att bedöma den exakta omfattningen i Sverige, men man drar slutsatsen att färre kriminella väljer att etablera den här typen av kriminalitet i Sverige än i andra länder tack vare vår sexköpslag. Rikskriminalpolisen är också mycket tydlig med att sexköpsförbudet fungerar som en barriär för människohandlare som överväger att etablera sig i Sverige. De väljer hellre ett annat land. Den svenska sexköpslagen gör att färre män köper sex i Sverige än i jämförbara länder. Därmed kan man dra slutsatsen att sexköpsförbudet gör att något färre kvinnor och barn säljs som sexslavar. Och det är något som jag är stolt över, även om vi har väldigt mycket kvar att göra för att bekämpa trafficking, 2000-talets slavhandel. När det gäller straffet för sexköp instämmer vi i Centerpartiet i utredningens uppfattning att domstolarna har gjort en för ensidig bedömning vid sin straffmätning. Det blir nästan alltid 50 dagsböter för ett enstaka sexköp. Tidigare har vi diskuterat höjd straffskala, som vi ska besluta om här i dag, men också en indelning i sexköp och grovt sexköp, som då skulle ha en högre straffskala. Olika remissinstanser har tyckt olika i denna fråga. Efter mycket funderande fram och tillbaka har vi kommit fram till att gå just den här vägen, att höja straffskalan, för att domstolarna ska kunna ta större hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall. Det kan handla om fall där sexuella tjänster har köpts av någon som är psykiskt funktionshindrad, att kontakt har tagits genom en tredje person, att flera sexköpare har utnyttjat en person, att det har varit ett långvarigt förlopp eller att den som har sålt de sexuella tjänsterna har varit mycket ung eller drogpåverkad. Då menar vi att straffvärdet är högre. Därför behövs det en höjning av maxstraffet från sex månader till tolv månader. Jag vill ändå lägga till att jag och Centerpartiet fortfarande driver, precis som vi har gjort tidigare, att den person som medvetet köper sex av någon som är tvångsprostituerad, alltså utsatt för trafficking, inte bara begår brottet sexköp utan även brottet våldtäkt. Att utnyttja någon annans våld eller hot om våld för att få rätten att köpa sexuella tjänster är en våldtäkt och borde också bedömas som en våldtäkt och ge ett långt fängelsestraff som följd. Fru talman! I grunden är vi överens i Sveriges riksdag om sexköpsförbudet. Det finns enstaka ledamöter som inte står bakom det, men numera gör alla partier det. När vi antog handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål stod samtliga riksdagsledamöter bakom handlingsplanens huvudprinciper - en handlingsplan som enligt oss i Centerpartiet också behöver förlängas. Trots att samtliga ledamöter i justitieutskottet står bakom den proposition som har lagts fram finns det ändå ett antal reservationer, nämligen fem reservationer, och ett särskilt yttrande. Jag tänker bara kommentera en av reservationerna, och den gäller en fråga som har diskuterats tidigare här i kammaren i dag, nämligen om dubbel straffbarhet. Där reserverar sig samtliga tre rödgröna partier för att ta bort kravet på dubbel straffbarhet. Men detta är inte en så enkel fråga som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill göra den till. Precis som tidigare talare har sagt låter det bra. Det kan jag också tycka. Jag kan känna sympati för förslaget. Men det är inte så enkelt. Och utredningen har verkligen vägt för- och nackdelar mot varandra och kommit fram till att de inte vill lägga fram något förslag om att ta bort kravet på dubbel straffbarhet. Det är dock tveksamt om de tidigare debattörerna Anna Wallén, Lena Olsson och Agneta Börjesson har läst den delen av utredningen. Vi har i replikskiften fått höra både från Miljöpartiet och från Vänsterpartiet att de vill ta bort kravet på dubbel straffbarhet för att få en normativ verkan. Men det är just risken för att få en normativ verkan som gör att vi inte ska ta bort kravet på dubbel straffbarhet. Ger vi oss rätten i Sverige att döma någon för gärningar som har begåtts lagligt i ett annat land är det klart att det landet tänker samma sak gentemot Sverige. Då kan de likaväl ge sig rätten att döma för gärningar som är lagliga i Sverige. Om vi dömer för sexköp som är lagligt i ett annat land ger vi indirekt det landet rätten att döma en kvinna för olaga abort även om det är lagligt här. Man måste alltså tänka ett steg längre än det enstaka förslaget. Det är skrämmande att svenskar åker till andra länder och köper sex. Det är dock lagligt i alla länder utom Norge. Vi kan tycka vad vi vill om det. Alliansregeringen har gjort mer än någon tidigare regering för att sprida den svenska synen på sexköp till andra länder. Är det lagligt att utföra en handling i ett annat land ska det mycket till för att vi i Sverige ska döma någon för denna handling här hemma. När justitieutskottet har diskuterat den europeiska utredningsordern markerar samma rödgröna partier att de minsann inte tycker att andra länder ska få utredningshjälp om inte handlingen är kriminaliserad i Sverige. Då är ni väldigt måna om varje lands självständiga bedömning av vad som ska vara kriminaliserat. Men det gäller tydligen inte när vi diskuterar sexköpslagen. Som sagt, ibland krävs det att vi politiker klarar av att se längre än bara till det enskilda beslutet. Det är beklagligt att Socialdemokraterna inte längre klarar av det. Ska man titta på vem som har sagt vad tidigare, vilket Anna Wallén gjorde i sitt replikskifte, kan jag rekommendera att man går tillbaka till vad tidigare justitieminister Thomas Bodström sade om dubbel straffbarhet. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Anf. 28 Agneta Börjesson (Mp)

Fru talman! Jag ska ta upp tre saker med Johan Linander. När det gäller den normerande effekten har justitieministern vid flera tillfällen uttryckt att det är klart intressant att bekämpa sexhandeln på alla möjliga sätt och att den svenska lagstiftningen fungerar normerande. Jag undrar om Folkpartiet inte håller med om det. Jag ställer mig också lite frågande till den avoga inställningen till att ta bort dubbel straffbarhet. Det får mig att undra om Johan Linander står här och berättar Norgehistorier. Är det sådant vi ska syssla med i Sveriges riksdag? Norge har infört detta. Är det verkligen så dåligt? Ska vi stå här och kritisera Norge? Det känns inte seriöst. Det är uppenbart att detta går att göra, det är uppenbart att den svenska lagstiftningen har haft en normerande effekt och det är uppenbart att det finns möjlighet att gå vidare med detta. Tidigare har vi hört från Alliansens företrädare att det är viktigt att exportera den svenska sexköpslagstiftningen. Men vad ger det för bild av Sverige att vi tycker att det är okej att många svenska män åker och köper sex i de länder där vi vill införa den svenska sexköpslagstiftningen? Hur påverkar det möjligheten att exportera den svenska sexköpslagstiftningen? Hur enkelt blir det då?

Anf. 29 Johan Linander (C)

Fru talman! Jag får börja med att berätta för Agneta Börjesson att jag är centerpartist och inte folkpartist. Det är bra om Agneta Börjesson vet vem hon debatterar med. Lagen har haft en normerande effekt i Sverige, och det sade jag i mitt anförande. Färre köper sex, vilket är jättebra. Jag utgår från att alla ledamöter i Sveriges riksdag förstår att Sverige har en intern lagstiftning med vilken vi dömer gärningar som har begåtts inom landets gränser. Precis som vi i Sverige har rätt att bestämma lagarna i vårt land har andra länder rätten att bestämma lagarna i sitt land. De allra flesta länder i världen har bestämt att sexköp ska vara lagligt. Det kan vi tycka vad vi vill om i Sveriges riksdag, men vi kan inte påverka det. Givetvis ska vi jobba utåt, precis som den svenska regeringen gör och gjorde under EU-ordförandeskapet, med att sprida den svenska synen på sexköp. Det gäller framför allt att få alla att förstå kopplingen mellan sexköp och människohandel för sexuella ändamål. Jag tycker mig se en framgång i detta. För bara någon månad sedan träffade vi i justitieutskottets presidium ledamöter från det franska parlamentet som var mycket intresserade av lagstiftningen. Att tycka att svenska män inte ska åka utomlands och köpa sex är inte samma sak som att säga att det ska vara olagligt eller att vi ska kunna döma dem för det när de kommer hem. Låt mig ställa ett par motfrågor. Ska alla gärningar kunna dömas i Sverige? Ska vi ta bort dubbel straffbarhet för alla gärningar?

Anf. 30 Agneta Börjesson (Mp)

Fru talman! Det är uppenbart vilken fråga vi talar om, nämligen skärpt straff för sexköp. Låt oss hålla oss till den frågan. Vi talar inte om alla straff. Självklart handlar det om ett undantag. På samma sätt som den dubbla straffbarheten är borttagen för sex när det gäller barn tycker vi också att den ska tas bort när det gäller vuxna, just på grund av att det har en starkt normerande effekt. Har det denna effekt utomlands? Nej, men det har det på sexturismen i Sverige. I dag sprids det mellan svenska män att det är hippt, käckt och fräckt att åka utomlands. Man upplyser varandra om vart man ska åka. Den delen blir normerande, och det tar man bort genom att förändra den dubbla straffbarheten. Det blir möjligtvis också normerande vad gäller möjligheten att exportera straffbarheten. Jag känner igen de argument som Centerpartiet framför från den tid då man började diskutera att kriminalisera sexköp. Det är ungefär samma typ av argument som förs fram: Det är för besvärligt. Det är för svårt. Den stora majoriteten av världens länder tycker inte som vi. Hur ska vi som enda land kunna göra detta? Vi har ju visat att det går, och då kan vi fortsätta på denna linje.

Anf. 31 Johan Linander (C)

Fru talman! Jag förstod inte allt. Många gärningar som är brottsliga i Sverige har mycket högre straffvärde, men vi kräver i alla fall dubbel straffbarhet. Det brott vi debatterar ger maximalt sex månaders fängelse, vilket vi nu ändrar till tolv månaders fängelse. Här ska vi ta bort dubbel straffbarhet fastän vi inte har gjort det på andra brott som är mycket grövre. Var finns konsekvensen i Miljöpartiets politik? När vi ändå talar om konsekvens i Miljöpartiets politik förväntar jag mig att Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet nästa gång vi diskuterar den europeiska utredningsordern i justitieutskottet argumenterar för att Sverige ska hjälpa till att utreda brott även om dessa brott inte är olagliga i Sverige. Det måste bli konsekvensen. Om ni vill att vi ska utreda sexköp som skett i ett annat land för att kunna döma den svenska medborgaren här i Sverige måste ni väl också vilja ha hjälp av det land där brottet har begåtts. Hur ska det annars gå till? Det måste vara konsekvensen. Samtidigt säger ni precis tvärtom till exempel om Polen skulle vilja utreda en abort som har gjorts lagligt här i Sverige. Ni vill absolut inte att Sverige ska hjälpa till att utreda det som är ett brott i Polen men inte här. Vad är konsekvensen? Man kan inte köra åt två håll på samma spår. Det fungerar inte. Det här är ingen lekstuga. Vi måste vara konsekventa när det gäller vilka lagar vi ska stifta och när vi argumenterar annars blir det inte trovärdigt. (Applåder)

Anf. 32 Fredrick Federley (C)

Fru talman! Jag står här som representant för mig själv, mitt eget mandat och dem som inte delar den uppfattning som en förkrossande majoritet här i kammaren har. Johan Linander förde nyss Centerpartiets talan. Jag tar det ansvar som en ledamot bör ta, nämligen att föra den talan som man har gått till val på och som man har stöd från sina väljare att driva. Jag ska lägga upp anförandet på så sätt att jag börjar med de principiella argumenten och tar sedan itu med den skrivelse som ligger framför oss och som lämnar en hel del övrigt att önska. I grund och botten har vi i dag diskuterat på vilka sätt vi kan legitimera oss för varandra för att ha sex. Vi kan göra det på många olika sätt. Vi kan göra det genom att tycka om varandra eller genom att träffas tillfälligt på krogen. Men vi kan aldrig göra det mot ekonomisk ersättning om vi inte startar en filmkamera eller fotograferar det hela. Då är det helt okej. Lagstiftningen är tydlig. Jag tycker att också debatten är tydlig. Man säger att det man egentligen vill komma åt är ett moraliskt ställningstagande. Det handlar om att kammaren och riksdagen säger: På detta sätt får människor inte ha samlag och på detta sätt får människor inte ha sex med varandra men på alla andra sätt. Det är ju inte så att talare efter talare har utgått från sexarbetarens perspektiv. Hade man gjort det hade man sagt: Vi kräver rätten för sexarbetare att organisera sig. Vi vill se till att de får möjlighet till pension, att de får möjlighet att betala skatt och att de, som alla andra, får tillgång till sociala trygghetssystem. Det är inte det intressanta. Eftersom det intressanta är att förbjuda en penningtransaktion mellan människor är det inte den argumentation vi har hört. Diskussionen bland sexarbetare och till exempel inom Rose Alliance som organiserar sexarbetare är varken svart eller vit vilket den verkar vara här i kammaren. Där handlar diskussionen oftare om det så kallade horstigmat, om varför man känner sig vara i ett utanförskap och om varför man inte får det bästa bemötandet när man besöker de sociala myndigheterna. En kvinna som har barn och som är prostituerad och alltså sexarbetare eller befinner sig i porrindustrin eller i stripindustrin är livrädd för att söka hjälp. Det första som händer är att samhället säger: Du är en dålig mamma. Vi börjar med att ta dina barn ifrån dig. Om man hade velat värna sexarbetaren kanske man hade börjat diskussionen här. Ingen har med ett enda argument kunnat säga hur sexköpslagen har förbättrat situationen för Sveriges sexarbetare. Det har den definitivt inte gjort. Jämförelsen med pornografi tycker jag är intressant. Är det riksdagens mening att så fort en kamera är med legitimeras plötsligt penningtransaktionen i det sexuella umgänget mellan två vuxna myndiga människor? Är sju åtta partier i Sveriges riksdag redo att förbjuda också pornografi? I så fall tycker jag att man ska säga det. Det vore intressant att höra de olika partiernas - inklusive mitt eget partis - företrädare förklara hur man legitimerar att det finns en pornografisk industri där sex sker mot utbyte av pengar, men inte om det inte finns en kamera närvarande. Sexindustrin är inte oproblematisk; det vill jag inte påstå. Däremot vill jag påstå att den har fler gråtoner än vad vi ser i dag. I debatten drar man ofta parallellen till sexarbetare som befinner sig i missbruk. Då är det ju missbruket vi ska bemöta. Ingen har lyft fram att det fortfarande inte finns några riktiga exitprogram i Sverige för den som vill komma ur sexindustrin. Det enda som har varit på tapeten är era moraliserande bedömningar av hur man har sex. Vi återkommer hela tiden till det. Det står klart och tydligt att målet är att detta ska bort eftersom det är något som vi inte vill se i samhället. Man kan fundera över hur partierna har ändrat sig. För tio tolv år sedan, när lagen diskuterades, var flera partier, bland annat Moderaterna och Folkpartiet emot lagstiftningen. Fredrik Reinfeldt, Sten Tolgfors, Carl B Hamilton med flera har röstat emot införandet av den här lagen på grund av att man var rädd för att inte sexarbetarens perspektiv och ställning skulle värnas utan att det innebar ett moraliserande fördömande från samhället som förstärker horstigmat och gör situationen för sexarbetare ännu värre genom ett ännu tyngre utanförskap. Under de tio åren fram till nu har lagen inte utvärderats. Ändå har partierna ändrat uppfattning. På vilka grunder har man gjort det? Vilka fakta och siffror använder man? Den utredning som har gjorts är inte en oberoende stor utvärdering. Caroline Szyber hävdade att det är en stor oberoende utredning, men det är det definitivt inte. De mål som är uppsatta i direktiven för utredningen är att sexköpslagen ska bestå och att man ska titta på hur den kan få tyngre effekt. Det är vad som står. Det är inte en utvärdering av om sexköpslagen har varit bra eller inte. Bland siffrorna är det så otroligt många antaganden. Det enda konkreta är att gatuprostitutionen har minskat med 50 procent. Är det inte märkligt att inte 100 procent har försvunnit när vi har en lagstiftning som förbjuder gatuprostitution? Det finns de som kallar detta för en framgångssaga. Vad är det i realiteten att vi har fått ned gatuprostitutionen med endast 50 procent när det har varit olagligt i tio år? Vi vet väldigt lite om näthandeln med sex. Att vi vet så lite om hur det ser ut för sexarbetaren och hur marknaden ser ut generellt beror på att ingen här har varit beredd att lägga forskningsresurser på att ta reda på det. I Köpenhamn pågår mycket forskning. Där kan man till exempel se att majoriteten som säljer sex är män. Unga män är i förkrossande majoritet bland dem som säljer sex på nätet, till både män och kvinnor. Hur det ser ut i Sverige vet vi inte eftersom det inte finns någon forskning. I utredningen, i propositionen och i utskottets betänkande gör man ett antagande. Man säger att den enskilda sexsäljaren ju måste ge sig till känna för att få kontakt med kunder. Därför har man gjort en bedömning av att det inte har ökat. Hur har man gjort den bedömningen? På vilka forum pågår diskussionen? Det finns inga som helst fakta bakom. RFSL har kritiserat sexköpslagen ända från början också i utredningen. Vi behöver inte gå längre än två sidor in i RFSL:s remissvar för att se att den är sågad uppifrån och ned på grund av den vetenskapliga grunden och de fakta man har. Man gör det också ur ett annat perspektiv, nämligen att lagstiftningen är rakt igenom heteronormativ. Det hörs också i debatten. Hbt-personers perspektiv lyfts sällan upp. Där förekommer också sexhandel i mycket stor utsträckning. Att sälja sex är en legal verksamhet, säger man. Därför vore det rimligt att partiernas företrädare resonerade om hur man tänker sig att skapa trygghet för sexarbetarna. De hålls borta från möjligheten till pension. De har inte möjlighet att betala skatt. Artiklar i medierna berättar om hur personer på Skattemyndigheten säger att det finns sexarbetare som vill betala skatt men inte får det och därmed inte har tillgång till skyddssystemen. Diskussionen är till stor del ett korthus. När man summerar effekten av lagen säger man att propositionen bygger på något som är "såvitt känt" - inte på fakta, kunskap eller vetenskap. Jag är besviken på min egen regering som är beredd att ta fram en lagstiftning som bygger på något som är "såvitt känt". Utredningen kommer fram till att det inte har ökat. Det kan ha minskat lite, men man vet inte. Ändå kallar man från den här talarstolen lagen för en stor succé. Är det egentligen inte så att den stora succén är att man inte längre ser sexarbetarna på gatorna? Man slipper se hur det är. Både i betänkandet och i propositionen hänvisas det också till folk som arbetar på fältet. Vilka är det som arbetar på fältet? RFSU har kritiserat lagstiftningen. Malmö vårdcentral slog larm för ett par år sedan därför att man kunde se att det framför allt bland kvinnliga sexarbetare hade börjat bli en stor spridning av könssjukdomar därför att de inte längre hade möjlighet att tvinga kunden att använda kondom. Man började se större underlivsskador därför att de kvinnliga sexarbetarna var tvungna att ställa upp på en lång rad saker som de tidigare inte gjorde. Om en lagstiftning införs där en gärning förbjuds, vilka är då de första som vänder sig bort från denna marknad? Säkerligen är det de som är rädda att hamna i ett register. Säkerligen är det de som är rädda att bli dömda. Vilka är det som finns kvar på denna marknad? Säkerligen är det de som inte bryr sig om huruvida de hamnar i ett register eller inte. Har detta stärkt kvinnans ställning, position eller säkerhet, som många har lyft fram här? Så är det definitivt inte. Vad man också borde ha gjort är att separera hela diskussionen som är väldigt sammanblandad. Vi talar om trafficking, alltså slavhandel, som ska vara förbjuden och som ska bemötas på alla sätt därför att det icke är en frivillig gärning. Vi talar också om sexköp som faktiskt kan vara helt frivilligt. Om det inte är frivilligt bör det finnas möjlighet att lämna sexindustrin. Samhället bör hantera sjukvården på bästa sätt för sexarbetare. Man bör ha en socialtjänst som ställer upp hundraprocentigt bakom sexarbetare som vill lämna sexindustrin. Men detta diskuteras inte heller i kammaren. Vad man gör för att få riktiga argument i diskussionen är att man tar alla argument från den vidriga slavhandeln med sexarbetare som tvingas dit och för över dessa argument till en debatt om sexköpslagen därför att det annars blir svårare att föra debatten. Det kokar ned till att vad man säger från Sveriges riksdag är att vuxna människor inte kan fatta beslut om hur och när de ska ha sex om det finns pengar inblandade. Undantaget är om det finns en kamera med i bilden. Det är också otroligt viktigt att man får en diskussion om något annat som är aktuellt i kammaren, nämligen samtyckeslagen. Jag tycker att det är rimligt att det ges ett medgivande om man vill ha sex. Men vad kammaren säger är att man inte i alla lägen kan ge sitt medgivande till sex. Så fort det kommer pengar med i bilden är det inte längre möjligt. Det är också beklämmande att riksdagens absoluta majoritet, regeringen och utskottet säger att det inte är det arbete och den lagstiftning som vi har mot trafficking som har lett till att vi inte har sett samma utveckling av trafficking i Sverige. Man säger att det är just sexköpslagen som har gjort detta. Det är att underkänna det egna arbetet när man har skärpt lagstiftningen och gett polisen större resurser och möjligheter att bekämpa trafficking. Har denna lagstiftning inte spelat någon roll över huvud taget? Jag tror att den har spelat en betydligt större roll än sexköpslagen har. Fru talman! Jag ska avrunda mitt anförande. Jag anar att det finns en och annan replik som jag ser fram emot. Jag kan summera att vi har en lagstiftning på bordet där förslaget bygger på att såvitt vi vet - det är det tyngsta argumentet man har - har det inte på tio år ökat så mycket. Det är vad vi vet. Det är alltså en lång rad antaganden, och det är ett ganska tunt korthus. Jag tycker att partiernas företrädare kan börja redogöra för hur de egentligen har resonerat. Fru talman! Jag yrkar avslag på hela propositionen.

Beslut

Skärpt straff för köp av sex (JuU22)

Riksdagen har beslutat att maxstraffet för köp av sexuella tjänster ska höjas från fängelse i sex månader till fängelse i ett år. Skärpningen ska skapa ytterligare utrymme för att kunna bedöma straffen på ett mer nyanserat sätt. Ett allvarligare brott ska kunna bedömas strängare än ett mindre allvarligt brott. Regeringen redovisar även sina utvecklingsinsatser på området, för att bland annat förebygga och bekämpa prostitution. Lagändringen börjar gälla den 1 juli 2011.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.