Spelfrågor

Herr talman! I dag ska vi debattera KrU5, som är ett motionsbetänkande om spelfrågor. Många av oss tycker nog att det ibland är lite roligt att spela. Oavsett vilken typ av spel man väljer hoppas man på turen att gå ut som en vinnare, eller i alla fall inte som en förlorare. Tyvärr är nog det vanligaste att man går ut som en förlorare rent ekonomiskt, men förhoppningsvis har man haft roligt under tiden. Men förutom att det kan vara roligt, underhållande och spännande tycker vi socialdemokrater att det ska vara tryggt att spela. Spelbolagen ska ha ett spelansvar, och riskerna för spelberoende ska vara minimala. Vi tycker att det är statens ansvar att genom regelgivning skapa denna trygghet och att det är samhällets skyldighet att ge stöd och vård då spelandet övergått från nöje till att bli ett problem för den enskilde. Vi har kunnat se, herr talman, hur den svenska spelmarknaden under ett tiotal år har förändrats dramatiskt - inte genom inhemska politiska beslut utan genom den tekniska och internationella utvecklingen. Vi har också sett att statens kontroll har försvagats. Utländska bolag bedriver verksamhet utan att betala skatt. Spelansvaret hos arrangörerna har urholkats, och spelarnas ställning har försvagats genom frånvaron av tydliga och för alla gällande regler om spelansvar. Vi socialdemokrater tror att en omreglering av den svenska spelmarknaden är nödvändig, inte minst för att värna den enskilda spelarens ställning. Vi tycker att de internationella bolagen måste ställas under svensk kontroll och att de ska betala skatt i Sverige, bland annat för att svara för kostnaderna för de samhällsinsatser som hänger samman med problem som följer av överdrivet spelande. Trots omfattande offentligt utredningsarbete har ingen mer genomgripande förändring av spellagstiftningen skett sedan den tekniska utvecklingen slog undan grunden för den gällande regleringen. I Sverige kan oreglerade internationella spelbolag därför erbjuda spel över internet till svenskar. Den svenska modellen för lotterier och spel bygger på att allt spel förutsätter tillstånd. Spel utan tillstånd är enligt lag förbjudet. Regleringen har syftat till att tillgodose olika allmänhänsyn, såsom att motverka kriminalitet och sociala och ekonomiska skadeverkningar samt tillvarata konsumentskyddsintressen. Allt överskott av spel ska enligt gällande lagstiftning gå till det allmänna, staten, eller allmännyttiga ändamål, till exempel föreningsliv och folkrörelser. Detta är sund politik. Problemet är att de senaste årens utveckling ändrat förutsättningarna för denna modell. Herr talman! Internet är en etablerad arena för spel, och nätspelen ökar sin andel av det totala spelandet. Också svenska arrangörer med statliga tillstånd erbjuder spel över nätet. En viktigare förändring är att utländska bolag, ofta med licens i något annat EU-land, främst Malta, erbjuder samma och även andra spelformer över nätet. Dessa spelbolag står inte under svensk tillsyn och sätter själva sina regler för spelens utformning och bestämmer själva om eventuella spelansvarsåtgärder. Trots den svenska lagstiftningen som finns i dag, det så kallade främjandeförbudet, har svenska myndigheter i praktiken svaga redskap för att ingripa mot dessa bolag eftersom verksamheten bedrivs från utlandet. Flera av de spelformer som de utländska bolagen erbjuder är interaktiva och snabba, vilket anses vara särskilt riskfyllt och kan skapa spelberoende och andra spelproblem. Herr talman! En modernisering av den svenska spellagstiftningen anser vi därför är nödvändig för att möta de nya rättsliga, tekniska och sociala förutsättningarna. En förändrad spelreglering berör dels en uppstramning av det nuvarande regelverket, dels en omreglering av själva spelmarknaden. I vår reservation i dagens betänkande lyfter vi bland annat fram att vi tror att det är nödvändigt att omreglera den svenska spelmarknaden och anser att Sverige behöver en modern spelpolitik. Vi vill att regeringen gör en översyn av den svenska spelpolitiken. Vi anser att ett antal internetspel bör öppnas för licenser, och då omfattas av svensk tillsyn och krav på spelansvar, samt att de bör betala skatt i Sverige. Det är viktigt, herr talman, att påpeka att det är endast inom internetspel som vi ser behovet av denna förändring. Vi tycker också att tillstånd, tillsyn och insatser kring spelproblem bör samordnas i en myndighet. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1. I dagens betänkande hänvisar de borgerliga partierna till att frågan nu bereds i Regeringskansliet, men det är inte ett enda ord om när regeringen tänker komma med några förslag. Jag tycker att det kunde vara intressant att höra om ledamöterna från regeringspartierna har något mer exakt besked i frågan i dag och i dagens debatt. (Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 2. Vi diskuterar i dag kulturutskottets betänkande 5 om spelfrågor. Spelmarknaden är på många sätt en speciell marknad. Få andra marknader kretsar kring en produkt eller en tjänst som på ett så drastiskt sätt kan förändra människors liv till det bättre och till det sämre. På grund av just detta speciella förhållande har samhällets inblandning i marknaden varit exceptionellt stor. Detta har i sin tur lett till att det politiska intresset för området varit stort och att det har funnits en överhängande risk för att området skulle kunna förvandlas till ett ideologiskt slagfält där samhällets och medborgarnas bästa hamnar i bakgrunden av en klassisk strid mellan höger och vänster, mellan dogmen om den helt fria marknaden och dogmen om statligt ägande och kollektivt ansvar. Men så har det lyckligtvis inte blivit. För mig som företrädare för ett socialkonservativt parti som strävar efter att skapa en fungerande syntes mellan det bästa hos den traditionella högern och den traditionella vänstern är det glädjande att se att det nu tycks finnas en bred majoritet till stöd för en pragmatisk lösning på spelmarknadens utmaningar. Vi sverigedemokrater ansluter oss till den ideologiska kompromiss som en uppluckrad men fortsatt reglerad spelmarknad baserad på ett licenssystem innebär, åtminstone när det gäller den del av spelmarknaden som är mest påverkad av konkurrensen från internetaktörerna. Spelmarknaden har destruktiva sidor, och inblandningen från det offentliga har varit nödvändig och är det fortfarande. Min bedömning är att spelmonopolet så här långt har gjort mer sammantagen nytta än skada. För varje år som går då vi ignorerar utmaningen från den nya tekniken minskar dock den samlade nyttan. Att hålla fast vid det gamla systemet trots de totalt förändrade grundförutsättningarna skulle sannolikt inte resultera i någonting annat än en ändlös kamp mot väderkvarnar som i slutänden inte gagnar någon. Herr talman! Samtidigt som det är nödvändigt att staten nu på vissa sätt släpper på sitt grepp om spelmarknaden är det minst lika viktigt att man stärker greppet på andra sätt. För det första krävs det att staten mer kraftfullt beivrar illegala intrång på den svenska spelmarknaden. Sker inte detta kommer de önskvärda samhällsvinsterna med licenssystemet inte att kunna uppnås. För det andra måste staten arbeta mer aktivt för att motverka spelandets negativa konsekvenser. Även om det totala antalet spelare i befolkningen har minskat det senaste decenniet ligger antalet spelmissbrukare kvar på ungefär samma nivå. Bland dem som spelar har alltså andelen problemspelare ökat. Spelmissbruket drabbar inte bara spelarna själva utan också deras anhöriga. Enligt Folkhälsoinstitutets rapport från 2011 beräknas mer än 76 000 barn bo i hushåll där det finns en problemspelare. En låg andel av problemspelarna söker självmant hjälp, och bland dem som vill ha hjälp är det många som upplever att de har svårt att få hjälp. Det är också stora regionala skillnader. På detta område finns fortfarande mycket att göra gällande såväl förebyggande arbete som forskning och behandling. I förhållande till problemets omfattning och de enorma vinster som spelmarknaden genererar är de anslagna medlen för att motverka spelmissbruk för snävt tilltagna. Sverigedemokraterna anser därför att anslaget till denna verksamhet bör öka i kommande budgetar. Herr talman! Jag har valt att yrka bifall till motion 297, yrkande 40. Jag ville lyfta upp denna fråga eftersom jag menar att spelautomaterna är en särskilt problematisk spelform och eftersom jag befarar att denna problematik riskerar att hamna i skuggan av den stora frågan om spelmonopolets framtid. Att döma av de internationella studier som har gjorts är spelautomaterna den mest problematiska spelformen. Enligt senare svenska studier är det bara de mer svåråtkomliga internetspelen som är mer problematiska. De svenska studierna visar också att spelautomaterna slår hårdast mot de allra svagaste grupperna i samhället. Den nuvarande ordningen där spelautomaterna obönhörligen kopplas ihop med alkoholkonsumtion förstärker sannolikt problematiken. Spelautomaterna sticker också ut därför att deras existens indirekt bidrar till att stärka den organiserade brottsligheten i landet. Jag är medveten om att spelautomaterna bidrar med stora intäkter till statskassan, men de problem som spelformen orsakar genererar också kostnader för samhället. Oavsett hur nettokalkylen ser ut menar jag att vi måste överväga drastiska åtgärder, inklusive att allvarligt överväga en avveckling av denna spelform som så uppenbart visar sig strida mot de socialpolitiska och spelpolitiska målen. I likhet med den nämnda motionen efterlyser jag därför en särskild utredning som förbehållslöst tittar på hur problemen ska kunna åtgärdas. Efter vad jag har kunnat se uppfyller varken Lotteriinspektionens översyn eller den pågående analysen av Svenska Spel som omnämns i betänkandet dessa krav. I detta anförande instämde Erik Almqvist (SD).

Herr talman! Det här betänkandet om spelfrågor innehåller en del kända men i mitt tycke vissa kontroversiella frågor. Frågan om en reglerad eller oreglerad spelmarknad är ingen lätt fråga, och det finns många aspekter att ta hänsyn till. Jag börjar med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation, reservation 3. I Sverige har vi länge valt att inte tillåta privata spelbolag. Det finns olika andra aktörer, mestadels ideella organisationer, men vi har framför allt ett allmännyttigt spelmonopol. Det finns en stor aktör, Svenska Spel, som har samhällets uppdrag att tillhandahålla spel för nöje och förströelse, att förebygga spelberoende och att generera pengar till statskassan som sedan kan fördelas till bland annat idrottsföreningar. Dessutom finns utrymme för de ideella föreningarna att själva bedriva viss lotteriverksamhet som också genererar pengar till idrottsrörelsen. Den stora faran för dessa föreningar och den ideella idrottsrörelsen är om vi släpper in privata bolag på marknaden. Risken är uppenbar att konkurrensen skulle kunna slå hårt mot föreningslivet och därmed försvaga de ideella föreningarna. Då går Sverige också miste om mycket av det som berikar oss genom den ideella idrottsrörelsen, både på det sportsliga planet och som samhälle. Att försvara den svenska idrottsmodellen är alltså en av de viktigaste orsakerna till att inte avreglera spelmarknaden. Jag tycker också att det finns andra skäl att inte tillåta en avreglering. Hänsynen till dem som riskerar att drabbas av spelberoende är en sådan anledning. Vi tror att det är lättare och ger större möjligheter att ta ansvar för spelberoende och att motverka de negativa konsekvenserna av spel om pengar om vi har ett offentligt drivet spelbolag. Spelberoende drabbar såväl den enskilde som dennes familj och omgivning. Vi ser detta som ett stort och ökande problem och tror att risken finns att det blir ett växande problem om privata spelbolag tillåts ta över den svenska spelmarknaden. Privata spelbolag ska ju per definition maximera sin egen vinst genom att sälja sin produkt till så många som möjligt eller genom maximala inkomster. Vi tror att det kan bli problematiskt om man vill främja ansvarsfullt spelande. Herr talman! Spelandet på internet är egentligen den stora knäckfrågan. Olika bolag kan kringgå de bestämmelser vi har. Vi tror dock inte att en avreglerad spelmarknad löser problemet. Även om man inför något slags licensvariant, som man pratar om i olika sammanhang, kommer nätet att vara en plats för olika aktörer som vill åt spelmarknaden, oavsett om de har svensk licens eller inte. Problemet måste få en annan lösning. Vänsterpartiet kommer att fortsätta fundera på om det finns någon bra lösning och i så fall presentera den. Att internetspelandet är ett problem går inte att ta till intäkt för att avreglera spelmarknaden, tvärtom. Det ger bara de bolag som verkar för ökat spelande fritt spelrum, och det vill vi inte ha. Vi anser också att de olika varianter av licenssystem som förts fram av olika partier och framför allt av andra intressenter i själva verket är ett svek mot dem som riskerar att drabbas av eget eller anhörigas spelberoende. Herr talman! Jag vill till sist peka på några synpunkter och fakta som kommit fram när det gäller en avreglerad spelmarknad. Under åren 2006-2011 gjordes en spelkartläggning av bland andra Svenska Spel och Lotteriinspektionen. Här finns några riktigt intressanta saker att lyfta fram. När man till exempel frågade svenska folket vad de tyckte om att spelmarknaden skulle vara reglerad eller oreglerad tyckte inte mindre än 88 procent att det var bättre med en reglerad spelmarknad. På frågan om statliga spelbolag tar större ansvar än privata tyckte 80 procent att det var så. Det är rätt tydliga siffror och argument nog för att avstå från att avreglera den svenska spelmarknaden, oavsett vilken sort det blir. Avslutningsvis blir frågan till dem som så ivrigt vill avreglera spelmarknaden: Vad är det som blir bättre vid en avreglering för de spelberoende, för idrotten och för spelarna? Den frågan vill jag gärna ha svar på.

Herr talman! Det är intressant att lyssna på Vänsterpartiets Torbjörn Björlund som säger sig motsätta sig en avreglering av spelmarknaden. Under de minuter som Torbjörn Björlund talade har spelmarknaden avreglerat sig själv ytterligare. Vi har en i hög grad avreglerad spelmarknad i dag. Det som föregående talare från Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har lyft fram, och som jag nu lyfter fram, handlar om att påreglera spelmarknaden igen. Om de privata bolagen tar över, säger Vänsterpartiet. Jag vill påminna om att de redan nu har 50 procent av spelmarknaden on line. Det är därför det är så angeläget att vi riksdagsledamöter får möjlighet att påreglera spelmarknaden. Varför är det viktigt? Jo, det är här i Sveriges riksdag och i regeringen som reglerna för svenskt spel ska sättas upp. I den avreglerade marknad som vi lever i har vi inte den kontrollen. Monopolet existerar endast på papperet. Det som de flesta riksdagsledamöter efterlyser är någon form av licenssystem. Det man vill se med en sådan omreglering är en skärpt kontroll av penningtvätt och bedrägerier, kreditvärdighet och så vidare. Man vill ha en skärpt ålderskontroll och sociala skyddshänsyn. På alla dessa områden behövs det betydligt skarpare krav än i dag. Jag ser gärna, och det var glädjande att höra samma budskap från Socialdemokraterna, en samlad myndighet som handhar dessa frågor. Bilden i dag är något splittrad. Lotteriinspektionen har en roll, och Folkhälsoinstitutet har en annan. Det är ytterligare myndigheter som engagerar sig i denna angelägna fråga. Det är bra, men det kan samtidigt leda till en något splittrad bild. Därför tycker även jag att det är intressant att titta på idén med en ensammyndighet. Den sociala biten är den absolut viktigaste när vi eftersträvar en omreglering av spelmarknaden. Det finns dock ett par ytterligare aspekter som vi behöver fundera på. En är den statsfinansiella frågan, som några ledamöter har lyft fram. Spelandet i Sverige drar in en hel del intäkter till staten. Det är medel som naturligtvis är viktiga för välfärden. I Danmark har man nyligen omreglerat spelmarknaden. Från den 1 januari har de en form av licenssystem. Budskapet därifrån är att skatteintäkterna inte har varit större med ett licenssystem än med det tidigare monopolet, men heller inte mindre. För staten synes det vara ett nollsummespel. En annan aspekt är den rent näringspolitiska. Det är en viktig aspekt. Sverige är, tillsammans med Israel och möjligen något ytterligare land, världsledande på detta område. Det förtjänar att påpekas att svenska företag är mycket framgångsrika på spelområdet. Det är beklagligt att de inte kan verka från sitt hemland. Vi kan tänka oss en annan bransch där vi också är framgångsrika, som lastbilsbranschen. Hur tråkigt vore det inte om Scania och Volvo tvingades verka från ett annat land än sitt hemland. I debatten har det talats om en oro för VLT-automater, eller Vegasautomater. Det är en oro som jag delar. Det är bekymmersamt att de spelautomaterna endast finns i restaurangmiljöer kopplade till alkoholtillstånd. Det kan inte vara den bästa miljön för dessa automater. Även jag tycker att det vore bra med en översyn på detta område. Det behöver inte nödvändigtvis leda till förbud, men vi behöver pröva frågan noggrannare. Dessa automater finns särskilt i socioekonomiskt svaga områden. I Botkyrka finns det 58 automater, i Danderyd 1. Vid en omreglering vore det bra om man förde in en ytterligare skrivning i socialtjänstlagen så att man tillerkänner spelmissbrukare ungefär samma rättigheter som andra missbrukare; jag menar då missbrukare med medicinskt fastslagna diagnoser. Jag bedömer att det inte skulle bli så dyrt. Med tanke på hur mycket pengar den här verksamheten omsätter är det något som staten måste anse sig ha råd med. Vad bör licensieras? Det är internetspelandet. Det är där som verkligheten har sprungit ifrån Torbjörn Björlund och alla oss andra. Det är på det området som det är så angeläget att vi påreglerar den svenska lagstiftningen. Jag kan tänka mig att vi gör ett undantag när det gäller internetspelandet, nämligen hästnäringen. Där har inte spelbolag eller andra intressenter på något tillfredsställande sätt visat hur man finansierar den mycket viktiga och framgångsrika hästnäringen i Sverige med ett licenssystem. I övrigt vill jag hävda att ju farligare spelandet är desto viktigare är det att få in det i ett kontrollerat system. Det fysiska spelandet som trisslotter, Casino Cosmopol, miljonlotter och så vidare bör tills vidare fortsätta i en monopolmiljö. Jag och mitt parti är inte främmande för att pröva den frågan senare, men den ligger inte runt hörnet för en omprövning nu. Vi bör också fundera på hur man håller de olicensierade bolagen borta från Sverige. Man måste redan från början inse att vilket system vi än väljer finns det aldrig några vattentäta skott. Vårt västra grannland, Norge, har valt ett monopolsystem med väldigt rigida gränser. Inte ens där går det att hålla gränserna fullständigt täta. Det hindrar inte att vi måste fundera på vilka stoppåtgärder man kan ta till. Främjandeförbudet fungerar inte så bra legalt i dag eftersom vi inte har ett licenssystem. Jag tycker att det vore intressant att pröva ett främjandeförbud om vi inför ett licenssystem. Vi borde möjligen också, likt våra danska vänner, åtminstone förbereda stoppåtgärder á la IP-blockering och kreditkortsblockering. Vi ska inte införa det omedelbart, men ha den beredskapen om systemet så kräver. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner. I detta anförande instämde Michael Svensson (M).

Herr talman! Det är intressant att lyssna på Gustaf Hoffstedt. Han påstår att vi inte har en reglerad spelmarknad. Jag förstår inte hur Gustaf Hoffstedt räknar. Han menar att det är 50 procent andra bolag som har marknaden i Sverige. Enligt spelundersökningen finns det belagt att av dem som finns på marknaden har Svenska Spel 50 procent, ATG 20 procent och Folkspel med flera 19 procent. Utländska aktörer har 11 procent av marknaden 2011. Vad innebär det? Det är långtifrån 50 procent. Jag skulle vilja veta hur Gustaf Hoffstedt räknar. Vad menas med påreglerat? Vad är det i så fall som är avreglerat i dag? Har vi förändrat situationen under de senaste åren? Vad jag vet har Svenska Spel fortfarande monopol. Riksdagen har inte fattat några beslut om att göra på annat sätt. Vad är det som ska påregleras? Det finns annat som också är intressant att titta på. Nätspel till exempel är ett problem. Det var Gustaf Hoffstedt också inne på. Där finns det naturligtvis mycket att göra. Men jag tror inte att en omreglering av marknaden skulle ge några positiva signaler. Det skulle tvärtom bli värre. Tittar man på vilka som har stöd finns det siffror på att 64 procent av dem som spelar är positiva till Svenska Spel medan 9 procent är positiva till exempelvis Unibet. Vilket stöd har Gustaf Hoffstedt för att göra en avreglering, att ändra på det? Var finns de siffror som pekar på att det skulle vara ett bättre system att göra på ett annat sätt än det vi har i dag?

Herr talman! Jag tror inte att riksdagens skäl att påreglera spelmarknaden framför allt ska vara att tillfredsställa spelarna. Frågan är mycket större än så, och det finns sociala skyddshänsyn som vi måste ta. Torbjörn Björlund nämnde några siffror. Om man blandar in det fysiska spelet blir naturligtvis marknadsandelen för de privata bolagen liten, men det som alla ledamöter här, utom Torbjörn Björlund, talat om har handlat om att man vill påreglera internetspelandet. Faktum är att de utlandsbaserade bolagen har ca 50 procent av marknadsandelarna. Dessutom kan jag påminna om att Svenska Spels marknadsandelar faller, vilket de är väldigt bekymrade över.

Herr talman! När jag läser betänkandet ser jag ingenstans att vi har begränsat debatten till att bara gälla nätspel. Det står ingenstans i betänkandet vad jag sett i alla fall. Vi talar om en spelmarknad och om spelfrågor, och det som står i betänkandet och finns i vår reservation handlar om hela spelmarknaden. Jag vet inte om det finns något annat att titta på, men jag har i alla fall inte sett något annat i betänkandet. När man tittar på olika delar måste man ha med regleringen av hela spelmarknaden. Inte minst måste man titta på vad som är farligast för de spelberoende. Det är egentligen där problemet ligger när det gäller nätet. Skulle man då avreglera eller omreglera på det sätt som föreslås blir frågan: Vad är det som blir bättre för de spelberoende? På vilket sätt blir det bättre? Det kommer att finnas ett antal bolag utanför licenssystemet som vill in på marknaden. Man måste därför lösa det på något annat sätt. Jag vill veta hur Gustaf Hoffstedt tänkt sig att lösa de problemen om man bara ska påreglera, som han säger, eller omreglera. Hur blir det med licenssystemen? Hur gör man för att ännu mer reglera marknaden? Är Gustaf Hoffstedt i så fall för en mycket mer reglerad marknad? Det kan vara intressant att få svar på den frågan.

Herr talman! Det enkla svaret på Torbjörn Björlunds sista fråga är ja, jag vill ha en tuffare reglering. Jag försökte uppriktigt nämna några av de saker som jag tycker att vi alla bör överväga för att hjälpa socialt utsatta och spelmissbrukare, till exempel genom att införa detta i socialtjänstlagen och därmed jämställa spelmissbrukare med övriga missbrukare. Det torde vara en mycket konstruktiv åtgärd. När det sedan gäller frågan om att avreglera och påreglera vill jag återigen påminna om att hälften av spelandet handlar om verksamheter som varken jag, Torbjörn Björlund eller någon annan ledamot i denna kammare har kontroll över i dagens system. Det är det bekymmersamma, och det måste vi göra någonting åt. När jag lyssnat på andra ledamöter i debatten i kväll är det uppenbart att fokus ligger på internetspelandet. Det är därför glädjande om även debatten här tillför någonting nytt.

Herr talman! Vi behandlar i dag kulturutskottets betänkande nr 5 om spelfrågor där ett antal motioner behandlas samlat. Jag ska redan i början säga att vi i Miljöpartiet inte har någon egen reservation om spelpolitik inom ramen för detta betänkande. Vi står bakom utskottets majoritet som avstyrker samtliga motioner i avvaktan på att regeringen ska komma med signaler om hur man tänker sig en framtida spelreglering. Det går dock inte att vänta alltför länge. Det vi i dag ser, och också hör om här i debatten, är en alltmer aggressiv marknadsföring från de bolag som i dag egentligen inte skulle få marknadsföra sig alls i Sverige utan finns på den helt oreglerade marknaden. Jag hörde att Gunilla Carlsson frågade Gustaf Hoffstedt, som undvek att svara, hur lång tid det tar innan regeringen avser att komma tillbaka med någonting. Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan vi får svar på den frågan. Dagens reglering tar inte hänsyn till onlinespel via internet, men en av sju spelare spelar på nätet i dag. Nettoomsättningen av spel på nätet har ökat från 2,3 miljarder 2006 till 4,4 miljarder 2011. Den reglerade spelmarknaden omsätter ungefär 45 miljarder kronor årligen. Den oreglerade spelmarknaden omsätter 10-11 miljarder kronor och har 10-11 procent av marknaden, som växer kraftigt. Därför får vi nog fundera på om inte någonting behöver sjösättas ganska snart. Dessa bolag satsar på att expandera och står i dag för hälften av marknadsföringen, den väldigt aggressiva marknadsföringen som vi ser på tv. Riskspelare använder i högre grad de bolag som ligger utanför den reglerade marknaden, och även om spelmissbruket minskar totalt räknat på hela befolkningen finns det en växande grupp unga män som blir mer och mer spelberoende och som spelar för allt högre belopp. Kunskapen inom området spelberoende skulle kunna bli mycket bättre, och kartläggningar och behandlingar även av spel som inte enbart är med pengar kan verkligen behöva utredas. Spelutredningen, som kom 2008, utgår från att den nuvarande lotterilagen är otillräcklig och måste förändras. Den ger två alternativ för en framtida spelreglering. Antingen behåller man dagens monopol och stramar upp reglerna eller också inför man ett licenssystem där man öppnar upp för fler aktörer på marknaden. Man behandlar dock enbart vadhållning, oddsspel och tipsspel. Det gör att utredningen egentligen redan är inaktuell. De spel som i dag växer på nätet skulle fortfarande inte regleras, och jag tror därför att det behöver göras någon form av extrautredning eller tilläggsutredning som bygger vidare på delar av Spelutredningens förslag. Herr talman! Vi i Miljöpartiet har under höst och vår gjort ett omfattande arbete med rundabordssamtal och träffar med olika aktörer, och vi har lagt fram förslag till en rapport för Miljöpartiets partistyrelse som kommer att behandlas under våren. Den rapporten kommer att resultera i förslag som vi återkommer med i en motion till hösten. Vi hoppas att den rapport som Riksrevisionen planerar att ta fram då är klar och att vi kan ha med det arbetet i vår motion. Vid det laget hoppas jag att också regeringen ska vara lite mer säker på hur man flyttar fram sina positioner och lägger fram förslag som kan syfta till att vi får bättre ordning och reda inom svensk spelpolitik.

Herr talman! Jag ber att först få yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. I dag är Sveriges spelmarknad ett monopol, i alla fall i teorin. I verkligheten vet vi alla att det finns många olika aktörer som erbjuder spel, men på grund av nuvarande lagstiftning jobbar de mot den svenska marknaden från utlandet och är därför helt oreglerade. Enligt det slutbetänkande som kom från den senaste Spelutredningen, SOU 2008:124, borde marknaden fortsätta att fungera på det sättet om än med vissa smärre förändringar. Då ska Aktiebolaget Trav och Galopp ändå ha kvar sin ensamrätt att bedriva vadhållning på hästar. Syftet sades främst vara att motverka spelberoende och kriminalitet. Utredningen kom också fram till att ett monopol inte strider mot EG-rätten. Det har sedan utredningens slutsatser presenterades hänt en hel del, främst när det gäller aktörer på nätet. Jag har personligen inte mycket till övers för de flesta monopol. Att staten tar in pengar på spel från egna kasinon framstår som något bisarrt i mina ögon. Det hör definitivt inte till statens kärnverksamheter vård, skola och omsorg. När det hävdas att det görs för att stävja, förebygga och behandla spelmissbruk kan jag utan tvekan säga att de pengar som avsätts för sådan verksamhet inte står i paritet med behoven. För att möta den verklighet som nu råder på spelmarknaden framstår förslaget om att Sverige ska införa ett licensieringssystem likt det i Danmark som mycket sympatiskt och i tiden. Helt klart är i alla fall att något måste göras. I vårt grannland Danmark har man fått med i princip hela marknaden med onlinebolag som betalar skatt och tar sitt ansvar för att agera mot spelmissbruk. Där råder insyn och kontroll, och eftersom licenspremisserna är så formulerade kan man på allvar arbeta mot spelberoende med avstängningsmekanismer med mera. De aktörer som går med i systemet är också med och betalar skatt, vilket de alltså inte gör i dag. Samtidigt kan vi bestämma premisserna för en annan distribution av medel för arbetet mot spelmissbruk och spelberoende. I dag finns inte den möjligheten i vårt land, då onlinespelen ständigt ökar markant och många gånger utan insyn. Enligt uppgift har Finlands hårda regleringar snarare haft ett ökat spelberoende som konsekvens. Norge med sina bankblockeringar har inte lyckats bättre. I maj i år kommer Riksrevisionen förhoppningsvis att presentera den rapport om den svenska spelmarknaden som är följden av granskningen som påbörjades för en tid sedan. Det ska bli intressant att få ta del av den rapporten. Många motioner med relevanta förslag har väckts i ämnet spelfrågor. Just nu går vi dock i väntans tider. Förra året kom signaler om ett eventuellt vitesföreläggande från EU på grund av vårt spelmonopol. Den kommande rapporten från Riksrevisionen och en spelmarknad med mer och mer spelande online på bolag som inte finns med i det svenska spelmonopolet gör att jag förväntar mig att ett förslag från regeringen som syftar till en annan form av spelmarknad i Sverige ska komma. Det har gått fyra år sedan betänkandet En framtida spelreglering . Hur långt in i framtiden måste vi gå innan en förändring kan komma till stånd? Vad tror ni att oddset är för att det ska ske i år? Vill någon slå vad? Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner.

Herr talman! Jag ber inledningsvis om ursäkt för att det kommer att bli en del upprepningar av sådant som redan har sagts från talarstolen. Vi är flera partier som är överens både om problemen som finns och om lösningarna på dessa problem. Vi debatterar i dag motionsyrkanden om spelfrågorna. Spelat spel och hållit på med vadslagning har människan gjort ända sedan pengar började användas och säkert ännu tidigare än så. Man har hittat tärningar och andra spel i utgrävningar på platser som är flera tusen år gamla. När det gäller spel om pengar, bland annat så kallade hasardspel, finns också uppgifter om hur man tidigt reglerat sådana spel genom olika lagar. Här i Sverige reglerades spel redan i Magnus Erikssons landslag i mitten av 1300-talet. Men på 1300-talet såg självklart inte spelmarknaden ut som den gör i dag, även om kortspel var en mycket populär spelform på 1300-talet. Spel och spel om pengar har utvecklats, och utvecklingen har varit mycket snabb, inte minst under de senaste åren. Jag tänker då självklart på spel om pengar över internet, som flera tagit upp. Samtidigt som internet och datorer har utvecklats har också spel och spelbolag som verkar över internet vuxit fram. På nätet finns det inte några fysiska gränser mellan länder, och ett bolag som vill tillhandahålla spel behöver inte fysiskt finnas i det land där spelaren befinner sig. I Sverige har vi flera framgångsrika företag inom denna genre. Men de kan inte verka som svenska bolag, utan måste på olika sätt förlägga sin verksamhet till andra länder. Här i Sverige har inte våra lagar och regler kring spel hunnit med. Den lagstiftning vi har i Sverige har kommit till för att skydda spelarna från risker och samtidigt ge resurser till idrotten och folkrörelserna. Detta är jättebra och viktigt. Men tyvärr finns det stora luckor när alltmer spelande sker via internet. Det behövs därför en omreglering av den svenska spelmarknaden. Svenska Spel har en viktig roll på spelmarknaden. Men de har inte längre monopol på spelandet mer än på papperet, åtminstone när det gäller spel på internet. Vi behöver reglera den spelmarknad som redan finns, spelandet som sker via internet. Det kan handla om att införa ett licenssystem på liknande sätt som man gjort i flera länder, däribland vårt grannland Danmark, vilket vi hört från talarstolen tidigare. För att vi ska kunna få in skatteintäkter och resurser, som ska kunna användas till exempel för insatser mot spelmissbruk, en mycket viktig del i detta, och för att kunna ha en fortsatt återföring av resurser till idrotten och folkrörelserna, behöver denna omreglering göras. Det handlar om att de företag som i dag finns på spelmarknaden också ska bidra till vårt samhälle, på samma sätt som Svenska Spel gör i dag och på samma sätt som andra företag som är verksamma i vårt land gör. Det är något som flera av de etablerade företagen i spelbranschen också skulle vilja göra om de bara fick chansen. Men det behövs en anpassning till vår tid och till de förändringar som sker, samtidigt som man har en ansvarsfull hantering av spelfrågorna. Det är här hela lösningen ligger. Herr talman! Det är positivt att nu också Socialdemokraterna har tagit ställning för en omreglering av spelmarknaden för spel på internet. Det är något som Centerpartiet länge har propagerat för. Regeringen har också gett besked om att man kommer att återkomma till riksdagen i ärendet. Jag hoppas att det sker snabbt, och jag har stora förhoppningar på en bred majoritet när frågan återkommer hit till oss. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

Herr talman! Den 7 april förra året skrev jag en debattartikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt med rubriken "Ett spelmonopol på pappret är inte socialt ansvarstagande". I den artikeln beskrev jag flera av de utmaningar som finns på spelmarknaden i dag. I Sverige har vi haft och har ett spelmonopol i första hand för att skydda spelarna. Kristdemokraterna har försvarat detta, och det försvaret bottnar i en övertygelse om att spelmonopolet har varit det system som bäst skyddat mot de problem spelandet kan medföra för vissa spelare. Spelmonopolet har kontrollerat både tillgänglighet och spelformer, vilket gav oss möjlighet att styra och begränsa spelandet. Spelmonopolet tjänade därför ett politiskt syfte. Men i dag, herr talman, ser situationen annorlunda ut. En stor och växande del av spelet sker hos privata bolag över internet. Det är knappast en nyhet för någon att det svenska spelmonopolet i praktiken redan är upplöst och ersatt av en spelmarknad som ligger helt utanför politikens kontroll. För den som vill spela på en utländsk hemsida är spelet aldrig mer än ett knapptryck bort. Jag skulle till och med kunna stå och spela här i riksdagens talarstol, för jag har spelet på fickan. Så närvarande är det. Detta urholkar i praktiken den svenska spelmodellen. När jag sitter hemma i Mullsjö och pratar med mina vänner, som många gånger är idrottsintresserade och mycket innebandyintresserade, vill de spela på sportsbetting. I Mullsjö och Jönköping kan jag sitta och snacka med dem. De kan spela på Svenska Spel och en mängd andra spelbolag, och för dem spelar det ingen roll. De vet inte skillnaden. Det är väldigt vanligt att ungdomar, i synnerhet killar, spelar på de här sajterna. För dem är det en naturlig del av vardagen. När vi synar de siffror och beräkningar som Svenska Spel självt har tagit fram kan vi konstatera att spelmonopolbolaget Svenska Spel har enbart 25 procent av marknadsandelarna på internet. Jag tog del av replikskiftet mellan Torbjörn Björlund och Gustaf Hoffstedt tidigare i debatten, då uppgiften att de privata spelbolagen skulle ha 50 procent av marknaden ifrågasattes av Torbjörn Björlund. Men i Svenska Spels egen beräkning, som jag har här i min hand, skriver de att de har 25 procent och spelmarknaden ATG mellan 25 och 30 procent. Den övriga marknaden på nätet står i dag de privata spelbolagen för. Att säga att vi inte har en avreglerad spelmarknad redan i dag, att det inte är ett vilda västern på nätet, tror jag är att vara lite verklighetsfrånvänd. När det gäller sportsbettingspel, som jag nyss nämnde, står Svenska Spel för 20 procent av marknaden. 80 procent står alltså de privata spelbolagen för. När det gäller poker är det ca 30 procent, alltså 70 procent hos de privata spelbolagen. Detta är siffror som jag har fått från Svenska Spel. Varför är då detta ett problem? kanske någon undrar. Framför allt är det ett problem för de spelare som riskerar att hamna i ett spelmissbruk. Vi kan inte ställa några som helst krav på de privata spelbolagen på att social skyddshänsyn tas, på att spelberoendeförebyggande åtgärder vidtas etcetera. Vi lämnar en stor del av spelarna utanför. Spelmonopolet tjänar ett politiskt syfte. Vi måste ställa oss frågan om det gör det i dag. Ett annat problem med Svenska Spels minskade marknadsandelar är att Svenska Spel är en stor sponsor till svensk idrott. Med den avtrappning man kan anta i framtiden av Svenska Spels marknadsandelar riskerar stödet till idrotten att minska. Det är därför viktigt att också ha idrottens perspektiv när vi talar om en omreglerad spelmarknad. I dag har de allra flesta EU-länderna gjort förändringar i takt med utvecklingen på nätet. Enligt en presentation från Lotteriinspektionen som har föredragits i kulturutskottet var det 2011 endast Sverige och Luxemburg av EU-länderna som inte har gjort någon förändring i regleringen. Det är därför positivt att regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag i syfte att få till stånd ett väl fungerande regelverk på området. Det är bra att det förs en levande och konstruktiv diskussion om behovet av en omreglering av spelmarknaden. Automatspel har nämnts i kammaren. Där tror också jag att det är viktigt och bra med någon form av översyn. Automater kopplat till alkoholtillståndet är problematiskt. Automatspelet har som sagt diskuterats. Lotteriinspektionen har ett uppdrag att göra en översyn av automatspelslagen. Uppdraget ska redovisas senast den 1 september. Kristdemokraterna är beredda att fortsätta en diskussion om detta synnerligen problematiska spel. Kristdemokraterna är också beredda att diskutera mer medel till förebyggande av spelmissbruk och forskning på området. Det är en angelägen fråga. Avslutningsvis vill jag understryka att det är positivt med det goda debattklimat som finns i den här frågan. I flera år har frågan om spelmonopolet, omreglering av marknaden och så vidare varit infekterad och fastlåst. I dag har vi nått en punkt där konstruktiva förslag diskuteras. Jag har gott hopp om att regeringen återkommer med förslag för att få till en fungerande spelmarknad, inte för spelmarknadens skull utan för de personer som riskerar att hamna i spelmissbruk. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till kulturutskottets förslag i betänkande nr 5 och avslag på motionerna.

Herr talman! Jag har med intresse lyssnat på debatten. Jag har varit med förr. Jag talade och argumenterade från denna talarstol redan 2007. Jag argumenterade då så mycket jag kunde för att vi utan att kunna bestämma när gick mot en situation där en omreglering av spelmarknaden var absolut nödvändig. Det hade redan då visats väldigt klara tecken på att vi hade tappat kontrollen över monopolet. Mot mig då stod inte bara Torbjörn Björlund utan även representanter för Socialdemokraterna. Lars Wegendal var väldigt bestämd om att det var någonting vi inte skulle göra. Det gläder mig nu att Socialdemokraterna inte bara har svängt utan dessutom är otåliga inför att ett förslag ska läggas fram. Jag sällar mig till dem som är otåliga på den punkten. Jag är övertygad om att det kommer. Men problemet är, som alla har sagt i dag, inte så lätt att lösa. Jag vill därför trycka på just den del som utredningen säger ska undantas, nämligen ATG:s vadhållning på hästar. Vi har nu befriat idrottsrörelsen från spelberoendet. Sponsorskapet är mycket riktigt kvar. Men vinstdelningssystemet är avskaffat. Idrotten får nu den stora delen av sitt bidrag genom statsbudgeten. ATG kommer i framtiden att vara inkomstkällan för hästnäringen. Då talar vi inte bara om travhästnäringen som sådan. Även hästnäringen i stort är beroende av pengar som ATG kan tillhandahålla vad gäller både forskning och andra saker som är nödvändiga för utvecklingen av den mycket betydelsefulla och stora hästnäring vi har i det här landet. Jag vill slutligen bemöta Torbjörn Björlunds invändningar mot en omreglering eller påreglering av spelmarknaden. Även om det så skulle vara att bara 11 procent ägnar sig åt spelande på nätet, vilket jag inte tror är korrekt, finns det anledning att tro att det är just de 11 procenten som löper de största riskerna att hamna i ett spelberoende. Det är inte bara så att vi inte kan begära av de utländska bolagen att de ska delta i det mycket viktiga arbetet för att hjälpa dem som har ett spelberoende. Vi kan inte heller reglera oddsen. Många av dem som agerar på nätet har ett annat sätt att sätta oddsen, det vill säga ett för spelarna mer fördelaktigt utbetalande sett till den totala satsade summan. Det är kanske i högre grad de som har problem som lockas av att använda den spelformen. Det är utan tvekan så att vi går mot en omreglering. Det är glädjande att det finns en majoritet i utskottet som har den grundläggande samsynen i just den här frågan.

Herr talman! Jag såg på Göran Montan att han ville att jag skulle gå upp och säga åtminstone något så här på slutet så att vi i varje fall får lite debatt. Jag har en enkel fråga. På vilket sätt ska en reglering av nätspelandet på något sätt påverka så att vi inte kan göra det på annat sätt än genom att släppa in bolag? Det talas om licensförfarande, något slag blockering eller vad som helst. Varför ska man göra omreglering där man tillåter också andra bolag att göra detta? Vad är skillnaden? Vad är det vi ska blockera? Vad är det vi får ut av att släppa in andra bolag? Jag har också en stor oro. Även om det bara är 11 procent som spelar på internet är det en ökande del och svår att komma åt. Vad är det som gör att vi får bättre koll på det genom att en massa andra bolag kommer in? Vad är det som gör att det blir bättre? Har vi inte samma problem med de bolagen oavsett vilka det är? Förklara för mig: På vilket sätt skulle det blir bättre genom att släppa in dessa bolag? Skulle vi dessutom släppa in dem på andra delar av marknaden, för det måste vi också göra, med en aggressiv marknadsföring: Vad händer då på den delen?

Herr talman! I och med ett införande av ett licenssystem ställer man naturligtvis villkor för licenserna. De ska vara tillräckligt attraktiva för att locka de tongivande stora spelbolagen att vilja vara med på systemet. Samtidigt ska de innehålla begränsningar, till exempel just odds som jag nämnde, och även andra villkor ska ställas för de bolagen. Det är min absolut djupa övertygelse. Det är det inte bara för att många av bolagen i grunden är svenska. Jag tror att de skulle vilja verka på en marknad på ett lagligt sätt och kunna vara med och ta hem sina vinster på ett normalt och korrekt sätt i stället för att agera i det dunkla som de gör i dag. Framför allt främjandeförbudet gör att man framstår som inte bara halvkriminell. Man begår lagbrott, även om det hittills inte har haft några större konsekvenser. Om vi tittar på Danmark och även andra länder gäller det att hitta balansen där man kan komma fram till att alla tongivande stora bolag är med på båten. Då har man också möjlighet att gå in och ha stoppregler av något slag och försöka att begränsa på internet, även om det inte är lätt. Man har i varje fall en moralisk rätt att göra det om alla andra är med på båten.

Herr talman! Vi kommer säkert att fortsätta att debattera detta, men det låter väldig ihåligt. Oavsett vem som talar om detta på den borgerliga sidan låter det ihåligt. På något sätt måste vi ändå reglera det via nätet rent tekniskt för att hindra detta. Precis som på andra sätt när man har lagreglerat eller gjort lagligt olika saker kommer det när det gäller dessa bitar andra som inte finns med ändå att försöka tränga sig in på marknaden. Dessutom är det så här: Vad innebär det att ha attraktiva villkor för de här bolagen? Hur mycket ska man begränsa för dem? Om de till slut inte får ut någonting av det hela vill de inte vara med i alla fall. Det är på något sätt dit vi måste nå. Vi måste hitta vägen där man egentligen inte ger dem så pass bra villkor att de vill vara med. Jag har talat med flera bolag som har försökt lobba. De är inne på att de vill åt marknaden. De vill in på marknaden, och de vill dela på pengarna. Det är det de är ute efter. Man kan ändå ha något slags reglering där man värnar spelregler och spelberoende. Men gör bolagen det, eller måste man tvinga på dem ett licenssystem eller regler för att de ska göra det? Är inte bolagen så snälla att de ändå gör det? Vad finns det för drivkrafter i grunden för att de ska göra det här över huvud taget? Jo, det är marknaden. De vill åt andelar på marknaden på andra delar också. Det handlar inte bara om nätet. Jag misstror detta väldigt mycket; det hör ni. Det är inte denna väg vi ska gå. Vi måste hitta andra sätt för att få stopp på spelberoendet. Vi måste hitta sätt där vi inte släpper lös dessa bolag, för det är vad det egentligen handlar om. Om man hittar ett licenssystem där man har en så pass stark reglering som bolagen går med på och där det blir en bättre situation än vi har i dag ska jag också ändra åsikt. Men så har det inte varit hittills, och jag är helt övertygad om att det inte kommer att bli så. Om Göran Montan kan hitta ett sådant system och fixa det ska jag också gå med på det.

Herr talman! Jag ska försöka använda mina två minuter väl. Det är inte så att vi släpper bolagen lösa, som Torbjörn Björlund säger. Det är tvärtom; vi försöker att ringa in dem med ett lasso och få något slags kontroll på den nu helt okontrollerade fria marknad som de själva har skapat och trängt sig in på. Visst drivs bolagen av ett vinstintresse - det är inget snack om det! Det är mycket möjligt att om vi inte radikalt ökar spelandet i det här landet kommer den vinst som Svenska Spel i dag gör att minska på bekostnad av de andra bolagen. Men då får vi åtminstone in skatteintäkter och licensintäkter, och vi har möjligheter genom en samtalspartner som regeringen och myndigheterna kan samtala med. Dessutom har man i detta licensreglerade lagt fast vissa grundprinciper som alla måste följa. Jag är övertygad om att detta, när det väl är på plats, är det bästa av alla dåliga system. Vi kommer alltid att löpa risken att det poppar upp ett nytt bolag som vill undergräva systemet. Men det är uppenbarligen ett misslyckande att ha kvar systemet såsom vi har det i dag. Det är möjligt att Torbjörn Björlund tycker att det är bra att vi har en massa bolag som verkar utanför Sveriges lagar och gränser. I och för sig vill han visst göra någonting åt det, men han vet ännu inte riktigt vad. Vi ser fram emot nästa debatt, då Torbjörn Björlund för oss kommer att presentera lösningen på problemet.