Statens stöd till trossamfund och civilsamhället

Fru talman! I dag debatterar vi kulturutskottets betänkande om statens stöd till trossamfund och civilsamhället, och jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I särskilt fokus för det betänkande som vi debatterar i dag står propositionen vad gäller demokrativillkor vid statsbidrag till civilsamhället. Sverigedemokraterna har varit med och förhandlat fram propositionen tillsammans med regeringen. Det är mycket glädjande att den nu ligger på riksdagens bord så att vi kan få bättre verktyg för att trycka tillbaka islamister och andra extremister som utnyttjar föreningslivet för att komma åt skattebetalarnas pengar.

Civilsamhällets positiva betydelse för Sverige är enorm, närmast oöverskådligt viktig. Samtidigt är det avgörande att skattebetalarnas pengar i form av statsbidrag går till rätt ändamål. Om statsbidrag går till islamister, organiserad brottslighet eller andra destruktiva krafter kommer det att skada allmänhetens förtroende för både staten och civilsamhället. Därför behövs skarpa demokrativillkor.

Förslaget i propositionen är att införa demokrativillkor för stöd ur Allmänna arvsfonden och för stöd till trossamfund. För statsbidrag som styrs av förordningar och som gäller andra delar av civilsamhället, till exempel folkbildningen, är tanken att likalydande demokrativillkor ska införas i berörda förordningar.

Fru talman! År 2022 lade den dåvarande socialdemokratiska regeringen fram en proposition om demokrativillkor vid statsbidrag till civilsamhället. Det var i grunden ett initiativ som vi sverigedemokrater välkomnade, men i flera delar var förslaget otydligt eller för svagt.

Som bekant förlorade Socialdemokraterna sedan regeringsmakten, och Tidöpartierna tog över. Socialdemokraternas bristfälliga proposition drogs då tillbaka, och förhandlingar om ett nytt uppdaterat förslag tog vid. Sverigedemokraternas ingång i detta har från dag ett varit att täppa till hål och införa skarpare demokrativillkor, i förhållande till det ursprungliga förslaget. Den proposition som nu ligger på riksdagens bord är också mycket riktigt tydligare och skarpare på flera punkter än det ursprungliga förslaget.

Fru talman! Låt mig nämna några punkter där den proposition som behandlas i dagens betänkande är en skarpare produkt än den ursprungliga.

I den nya propositionen ges tydliga exempel på vad som kan anses vara brott mot demokrativillkoren för att få statsbidrag, detta för att underlätta bedömningen för våra myndigheter. Ett exempel som tas upp i propositionen är att en organisation uppmanar till parallell rättskipning. Att förespråka sharialagar skulle kunna vara en sådan sak. Ett annat exempel som tas upp är att man motverkar genomförandet av fria val.

Ett annat förtydligande som görs i den nya propositionen jämfört med den gamla är att det nu fastslås att samröre med extremism också är ett brott mot demokrativillkoren. Att upplåta lokaler till extremister framlyfts som ett exempel på sådant samröre.

I den nya propositionen ställs kravet att registrerade trossamfund ska ha 2 500 betjänade för att kunna bli aktuella för statsbidrag. I det tidigare socialdemokratiska förslaget var det 1 000 betjänade som gällde. Syftet med det högre antalet är som Sverigedemokraterna ser det att motverka att extrema samfund bestående av exempelvis radikala islamister får en godkändstämpel och välkomnas in i värmen, för det vill vi inte. Det är lättare för ett samfund att samla ihop 1 000 betjänade än 2 500. Där ser vi fördelen.

I den nya propositionen är skrivningarna också tydligare vad gäller införandet av enhetliga demokrativillkor i de förordningar som reglerar statsbidrag till civilsamhället. I det ursprungliga socialdemokratiska förslaget står det att läsa att de demokrativillkor som införs i förordningar "i huvudsak" ska vara "likalydande" som det som ska komma att gälla för Allmänna arvsfonden. I Tidöpartiernas förslag finns inte skrivningen "i huvudsak" med, utan där är det tydligt att det är "likalydande" som gäller. Detta är viktigt för att säkerställa enhetliga demokrativillkor, anser vi.

Att exempelvis det islamistiska studieförbundet Ibn Rushd blir av med statsbidrag borde enligt min uppfattning vara givet när de nya demokrativillkoren införs, eftersom flera exempel som återges i propositionen på brott mot demokrativillkor är sådant som just Ibn Rushd återkommande ägnar sig åt.

Fru talman! Jag noterar att Socialdemokraterna är missnöjda med att Sverigedemokraterna och regeringen återkallade den tidigare propositionen, som kom från det egna partiet när man satt i regeringsställning. I ett särskilt yttrande i betänkandet skriver man bland annat: "Tillbakadragandet av propositionen har gjort att bl.a. trossamfund som inte lever upp till demokratiska principer och mänskliga rättigheter har kunnat fortsätta uppbära statsbidrag."

Ärligt talat - skäms inte Socialdemokraterna för detta extrema hycklande? Utan er politik och utan er i regeringsställning de senaste decennierna hade det inte ens funnits någon grogrund för islamism i Sverige alls, eller för den delen för den grova organiserade brottslighet som dag ut och dag in bidrar med sprängningar och skottlossningar runt om i Sverige. Det fanns ett Sverige där det inte ens i människors vildaste fantasi var tänkbart med de enorma problem som vi i dag ser med islamister och gängkriminella. Detta Sverige är bara någon generation bort, ska man komma ihåg.

Dagens Sverige kräver omfattande demokrativillkor och kontrollsystem för statlig bidragsgivning och kräver ständigt nya hårdare rättspolitiska åtgärder och så vidare. Detta beror på hur Socialdemokraterna och en del andra partier har slagit sönder tilliten och splittrat vårt samhälle, inte minst genom en vansinnig migrationspolitik men även genom daltande med islamister och brottslingar.

Nu har alltså Socialdemokraterna fräckheten att gnälla på att Sverigedemokraterna och regeringen behöver lite mer tid för att ta fram en bättre proposition än den otillräckliga man själv lade på riksdagens bord. Ni hade åtminstone kunnat städat upp lite grann efter er egen politik genom att lägga fram en bättre proposition från början. Men inte ens det klarade ni.

Fru talman! Med de nya demokrativillkor som införs till följd av att dagens proposition beslutas av riksdagen kommer vi att ha mycket bättre möjligheter att säkerställa att statsbidrag till civilsamhället går till vad de ska. Men de som vill missbruka den statliga bidragsgivningen och våra system är ihärdiga och uppfinningsrika. Sverigedemokraterna står därför vid behov naturligtvis redo att lägga fram fler förslag i framtiden för att säkerställa vår målsättning att inte en enda krona ska hamna i fickorna på islamister, brottslingar eller andra destruktiva krafter.

Fru talman! Denna debatt håller vi med anledning av en proposition som regeringen har lagt fram med rubriken Statens stöd till trossamfund och civilsamhället - enhetliga och rättssäkra villkor. Bakgrunden till propositionen är huvudsakligen tre utredningar som på olika sätt behandlar villkoren för stöd till civilsamhället och trossamfund. Sommaren 2022 lade den dåvarande socialdemokratiska regeringen en proposition i ärendet. Den drogs tillbaka av den nuvarande Tidöregeringen efter valet. Det är det ärendet som nu är tillbaka som en något omformulerad proposition.

Det svenska civilsamhället och föreningslivet, med ideella organisationer, idéburna organisationer, idrottsklubbar och folkrörelser där människor med olika bakgrund, förutsättningar och intressen organiserar sig och gör saker tillsammans, men också de religiösa trossamfunden, utgör en grundpelare i den svenska demokratin. Över sex miljoner människor, spridda över hela landet, engagerar sig på ett eller annat sätt. Det handlar om kultur, idrott, bildning, folkbildning, friluftsliv eller tro. Det är ett kitt som håller ihop samhället, skapar mening och tillit och inte minst främjar folkhälsan.

Så här kan man fortsätta att räkna upp de enorma värden för samhället, ekonomin, folkhälsan, tilliten och demokratin som civilsamhället och trossamfunden för med sig. Att göra saker tillsammans, att skapa tillsammans, är ju något av det mest fundamentala hos oss människor.

Alla de här positiva värdena är också anledningen till att staten, det gemensamma, men även övriga delar av den offentliga sektorn, lägger resurser på att främja civilsamhället och trossamfunden. Vi har en rad styrdokument till skydd för de här gemenskaperna, inte minst i våra grundlagar. Föreningsfriheten och mötesfriheten, men också yttrandefriheten, demonstrationsfriheten och självklart religionsfriheten, är alla delar av de grundläggande fri- och rättigheterna i enlighet med regeringsformen, som vi firar 50-årsjubileet för i år.

Men vi lägger också gemensamma finansiella resurser på föreningslivet, civilsamhället och trossamfunden. Det ärende vi debatterar i dag handlar om fördelningen av de här resurserna och om att skapa tydligare regler och villkor för fördelningen. Vi vill att statligt stöd ska gå till våra demokratiska aktörer, organisationer och föreningar. Men - och det här är viktigt - inte en krona ska gå till antidemokratiska aktörer, till dem som vill undergräva det som vi har byggt tillsammans.

Fru talman! Regeringen föreslår en rad åtgärder i propositionen. Det handlar om en ny lag om statsbidrag till trossamfund som ersätter den gamla lagen, nya demokrativillkor för statsstöden och dessutom en ny reglering i lag av behandlingen av personuppgifter. Jag kommer framför allt att beröra de två första delarna. Miljöpartiet är i huvudsak positivt till propositionen, men vi ser en del problem. De problemen har vi noterat i en följdmotion som behandlas i betänkandet.

Fru talman! Den nya lagen om statsbidrag till trossamfund innehåller några definitioner. Bland annat ingår begreppet "betjänade". Betjänade är medlemmar i trossamfund eller personer som med viss regelbundenhet deltar i trossamfunds verksamhet på något sätt.

I de nya villkoren för statsstöd, som kräver en viss storlek och stabilitet hos samfunden för att de ska få stöd, föreslås en sänkning från 3 000 till 2 500 betjänade som minimum för att kvalificera sig till stöd. Men både utredningen och den tidigare socialdemokratiska propositionen föreslog en sänkning ned till 1 000 betjänade. Sänkningen motiverades delvis med att stöden inte längre ska gå till så kallade samverkansorgan, där flera samfund går ihop. Stödet bör i stället gå direkt till de enskilda samfunden, vilket vi också tycker är rimligt.

När nu propositionen föreslår 2 500 betjänade och samtidigt tar bort möjligheten till stöd till samverkansorganen kommer en del mindre trossamfund förmodligen att förlora sitt stöd och drabbas på ett vad vi tror olyckligt sätt. Miljöpartiet menar därför att gränsen borde gå vid 1 000 betjänade, som utredningen föreslår. Det kan jämföras med andra statliga stöd. Till exempel krävs det just 1 000 medlemmar för stöd till barn- och ungdomsorganisationer och 500 medlemmar för statsbidrag till funktionsrättsorganisationer.

Fru talman! Den andra delen i propositionen handlar om de nya demokrativillkoren och rör statliga stöd och bidrag som regleras i lag. Det gäller stöd till trossamfund, stöd från Allmänna arvsfonden och stödgivning och bidrag till övriga civilsamhället.

Utöver de här lagreglerade stöden finns en hel uppsjö av bidrag och stöd där fördelningen styrs på annat sätt, via myndigheter och andra organisationer. Där tror vi också att de nya demokrativillkoren bör kunna tillämpas. Det gäller till exempel stödet till folkbildningen, där den utredning som lämnades till regeringen häromdagen föreslår just detta.

De nya demokrativillkoren som Demokrativillkorsutredningen föreslog och som nu finns med i propositionen handlar om att statsstöd inte ska ges om organisationen eller företrädare för organisationen utövar våld, tvång eller hot, diskriminerar vissa personer eller grupper, uppmanar eller försvarar den här typen av beteenden eller i allmänhet motarbetar det demokratiska styrelseskicket. De här kriterierna ska gälla även för organisationernas eventuella samarbetspartners.

Det är bra att vi nu får tydlighet i demokrativillkoren så att vi får verktyg att på allvar sortera bland de föreningar och organisationer som tar emot stöd. Odemokratiska aktörer ska inte ha ett öre. Återigen, detta är naturligtvis oerhört viktigt.

Vi i Miljöpartiet är alltså positiva till villkoren, men vi ser också några delar som behöver justeras, och vi har fyra punkter i vår reservation om detta.

För det första menar vi att definitionen av begreppet företrädare för en organisation har blivit för bred i propositionen. Om en företrädare bryter mot demokrativillkoren riskerar stödet att dras in för hela organisationen, och även om propositionen har snävat in definitionen något sedan tidigare menar vi att det behövs ytterligare förtydliganden.

För det andra specificeras så kallade omvändelseförsök mot unga hbtqi-personer genom påtryckningar eller tvång som ett exempel på agerande som ska strida mot demokratikriterierna. Det är självklart bra. Vi förstår dock inte varför bara unga ska inkluderas. Man kan inte acceptera den här typen av kränkningar av hbtqi-personers rättigheter överhuvudtaget, oavsett ålder. Också vuxna bör inkluderas.

Den tredje punkten gäller våldsbejakande extremism. Här vill vi gärna se att civilsamhället på ett tydligare sätt involveras i arbetet mot våldsbejakande extremism. Det är bra att regeringen tidigare har aviserat att det ska inrättas en central stödfunktion under Brottsförebyggandet rådet. Det är något som Miljöpartiet har drivit på för länge. Men vi menar alltså att även civilsamhället måste involveras, för där finns det kompetens och kunskaper.

För det fjärde understryker vi vikten av att den nya lagstiftningen, med de nya definitionerna, hålls levande och kan justeras om det behövs. Hur det här kommer att fungera kommer att avgöras i tillämpningen och i den praxis som utarbetas, och därför uppmanar vi regeringen att i samverkan med civilsamhället göra en seriös och gedigen uppföljning och utvärdering. Där har vi förslag i vår reservation.

Fru talman! Miljöpartiet har reservationer i alla de här delarna. Jag står självklart bakom alla reservationer men yrkar bifall endast till reservation 1.

Fru talman! Den moderatledda regeringen gör det nu svårare för extremister, kriminella och andra odemokratiska krafter att sko sig på våra gemensamma skattemedel.

I valrörelsen lovade vi att få ordning och reda på Sverige och svensk ekonomi. Att våra gemensamma skattepengar ska användas på rätt sätt och gå till rätt ändamål tror jag är en självklarhet för oss alla. Sjuksköterskan, busschauffören, småföretagaren och förskolläraren ska inte behöva oroa sig över att deras skattepengar går till extremistiska eller radikala rörelser. Samtidigt ska hbtq-personen eller den religiösa minoriteten som flytt från förtryck i ett annat land känna sig trygg med att deras förtryckare inte kan fortsätta sin verksamhet i Sverige på skattebetalarnas bekostnad.

Fru talman! Stora delar av propositionen är i linje med det förra förslaget, men en hel del förtydliganden har gjorts så att både trossamfunden och civilsamhället kan känna sig trygga i att göra rätt.

Exempelvis har det förtydligats vad det innebär att vara en företrädare och inte. Regeringen har också förtydligat vad som faktiskt menas med att bryta mot demokrativillkoren, om privata uttalanden från företrädare kan indikera brott mot villkoren och hur många medlemmar ett registrerat trossamfund bör ha för att få statsbidrag.

Det finns även särskilda skäl som gör det möjligt för en organisation att fortsatt få bidrag trots brott mot villkoren, detta beroende på vilka åtgärder organisationen har vidtagit och hur omständigheterna såg ut.

Fru talman! De demokrativillkor som nu föreslås, tillsammans med den stödfunktion som regeringen gett Brottsförebyggande rådet gällande Center mot våldsbejakande extremism, kommer också att långsiktigt gynna civilsamhället och trossamfunden. Därför är demokrativillkor ett bra verktyg för att skydda den öppna demokratin från att utnyttjas av antidemokratiska krafter, säkerställa förtroendet för statens stöd till civilsamhället och möjliggöra för ett fortsatt starkt civilsamhälle.

Fru talman! De demokrativillkor som vi har i dag är formulerade på olika sätt när det kommer till bidragsgivningen till civilsamhället, trossamfunden och genom praxis även bidrag från Allmänna arvsfonden. Dessa omotiverade skillnader gör nuvarande demokrativillkor svåra att tillämpa. Regeringen tar i och med denna proposition ett omtag för att göra villkoren mer tydliga och enhetliga i alla delar av bidragsgivningen.

I och med propositionen ställer regeringen också tydligare krav på civilsamhället och trossamfunden att ännu tydligare ha kunskap om vem som tillåts företräda dem och i vilka syften. Som i alla delar av samhället är det av stor vikt att både trossamfunden och civilsamhället tar ett eget ansvar över sina organisationer.

Att tydligare krav från regeringen nu ställs är både ett stöd för dessa organisationer och en trygghet för Sveriges skattebetalare.

(Applåder)

Fru talman! Det pågår en kamp om demokratin. Extremism i olika former och totalitära idéer sprider sig som en mörk skugga över världen och vår samtid. Rysslands pågående krig i Ukraina är en smärtsam påminnelse om att kampen om demokratin är en kamp vi måste ta varje dag.

När vi i dag debatterar civilsamhället debatterar vi kärnan i ett demokratiskt samhälle. Civilsamhällets organisationer, oavsett deras specifika intressen, bidrar till en viktig komponent i en demokrati: att föra människor samman.

Det är när människor möts, uttrycker sina tankar öppet och vågar vara kritiska mot varandra men också vågar samarbeta kring gemensamma frågor som en känsla av samhörighet och tillit uppstår. Vi lär oss av varandra och inser att vi tillsammans kan påverka och förändra. Vi lär oss att lita på varandra.

Fru talman! Antidemokratiska krafter gynnas av ett samhällsklimat där människor i stället ställs mot varandra och där vi inte längre vågar tro på att de bästa besluten fattar vi gemensamt. De farligaste tiderna har börjat på detta sätt.

Fru talman! Civilsamhället i Sverige har de senaste åren drabbats hårt när regeringen kraftigt reducerat statliga resurser till studieförbund, folkhögskolor, kulturverksamhet och nu senast folkrörelsebiståndet.

Att minska svenska frivilligorganisationers roll i biståndsarbetet kommer att få förödande konsekvenser för människor runt om i världen. I över 60 år har svenska civilsamhällesorganisationer och folkrörelser spelat en central roll i svenskt bistånd. Nu föreslår regeringen att Sida ska ta över folkrörelsebiståndet, vilket kommer att begränsa civilsamhällets roll och underminera den folkliga förankring som det svenska biståndet har haft.

Det är en djupt oroväckande utveckling och en djupt oroväckande civilsamhällespolitik från regeringens sida. Detta riskerar att urholka det svenska civilsamhället, som på många sätt är unikt. Här finns 244 000 organisationer där hälften av den svenska befolkningen arbetar ideellt och lägger ned i genomsnitt 15 timmar i månaden. Här finns alla de som leder hockeyträningar, de som anordnar poesikvällar, de som fungerar som stöd för människor som hamnat snett i livet och de som älskar fåglar och fågelskådning.

Fru talman! Som jag sa står civilsamhället redan inför ett antal utmaningar, och det har förvärrats sedan pandemin. MUCF:s årliga rapport visar att organisationerna har svårigheter med medlemsrekrytering, att inflationen har slagit hårt mot deras verksamheter och att det finns ett ökat problem med hat och hot.

Vi socialdemokrater ser med oro på dessa utmaningar. Vi vill utveckla civilsamhällets möjligheter att göra människor delaktiga utifrån engagemang och viljan att påverka den egna livssituationen eller samhället i stort. För det menar vi att det krävs fler mötesplatser och långsiktiga villkor för civilsamhället.

Vi vill stärka förutsättningarna för det civila samhället att bidra till samhällsutvecklingen och välfärden som röstbärare och opinionsbildare men också som huvudman för olika verksamheter. Det kräver bland annat att vi motverkar den glidning som pågår just nu, där ett antal myndigheter hävdar att de regler som gäller för privata näringsverksamheter även ska gälla för ideella föreningsverksamheter. Vi socialdemokrater anser att det ideella föreningslivet inte ska lida under marknadslogikens regler.

Fru talman! Vid samhällskriser har civilsamhället alltid klivit fram och tagit ett stort ansvar. Det har vi goda erfarenheter av i närtid, som under pandemin, under flyktingkrisen och nu under de svåra ekonomiska tider som råder. Men när det gäller att civilsamhället även fortsättningsvis ska kunna vara ett viktigt stöd vid kriser och stora samhällsutmaningar ligger det på oss beslutsfattare att säkerställa stabila och goda villkor för sektorn.

Fru talman! Vi beslutsfattare som värnar demokratin måste också inse att hot och hat samt påhopp och våld från extrema grupper mot civilsamhället inte sker i ett vakuum. Det är ett resultat av ett framväxande samhällsklimat. I värsta fall tar det sig uttryck i våldshandlingar, som för några veckor sedan i Gubbängen och under första maj i Västerås, när högerextrema NMR attackerade politiska sammankomster. Men det sker också vardagligt. Det sker varje dag på sociala medier genom trollkonton eller i vanliga mejl till enskilda engagerade individer i dessa verksamheter.

Dessa handlingar handlar endast om en sak: att tysta oliktänkande och skrämma människor från engagemang. Det är en utveckling vi socialdemokrater aldrig tänker acceptera. Demokrati byggs nedifrån. Vi socialdemokrater kommer alltid att slå vakt om dem som dagligen bygger vår demokrati.

Fru talman! För att civilsamhället ska fortsätta att vara en stark kraft för demokratin måste vi också vara vaksamma mot de krafter som försöker utnyttja civilsamhället för odemokratiska syften. Det är vårt gemensamma ansvar att säkerställa att civilsamhällets värden om inkludering, jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter bevaras och skyddas. Det är därför som vi välkomnar att regeringen nu äntligen går fram med en lagstiftning om demokrativillkor för civilsamhället, en lagstiftning som den S-ledda regeringen hade tagit fram tidigare men som drogs tillbaka av den nuvarande regeringen.

Det är också därför som vi är djupt kritiska till regeringens hantering av en färdig proposition, som har lett till att bland annat trossamfund som inte har levt upp till demokratiska principer om mänskliga rättigheter har kunnat fortsätta att uppbära statsbidrag.

Vi har tyvärr under de senaste åren sett ett flertal avslöjanden som har visat på hur olika samfund som mottar statligt stöd har gjort avsteg från grundläggande demokratiska principer om mänskliga rättigheter. Som exempel kan samfund som förvägrat kvinnor att ingå äktenskap utan manlig förmyndare eller att ta ut skilsmässa nämnas - samt frikyrkor som bedrivit omvändelseverksamhet.

Vi ställer oss därför djupt kritiska till den långsamma hanteringen i fråga om att ta fram en ny proposition. Nu när den finns ser vi att den endast avviker marginellt från den ursprungliga. Det får oss att fråga: Varför har det dröjt?

Verksamheter som inte lever upp till de föreslagna demokratikriterierna har kunnat fortsätta sin verksamhet med statligt stöd. Detta riskerar att underminera förtroendet för statens bidragssystem. Det har också gjort att organisationer som inte främjar demokratiska värderingar har kunnat ta emot offentliga medel. Det menar vi är oacceptabelt. Men med en lagstiftning om demokrativillkor på plats kommer myndigheterna att kunna utkräva återbetalning av verksamheter som inte uppfyller krav, och det välkomnar vi.

Socialdemokraterna stöder de förslag som presenteras i den proposition som nu läggs fram. Men samtidigt vill vi uppmana den nuvarande regeringen att agera snabbare och mer effektivt i framtida lagstiftningsarbeten för att undvika liknande förseningar. Här vill jag specifikt nämna det arbete som pågår med att ta fram direktiv till en utredning om förbud mot utländsk finansiering av trossamfund och andra organisationer på civilsamhällets område med kopplingar till islamism och extremism. Vi socialdemokrater vill gärna se att detta arbete skyndas fram.

Fru talman! Demokratin byggs inte av oss här i riksdagen. Den byggs inte genom lagar och förordningar. Den byggs i de vardagliga mötena mellan människor, i diskussionerna på föreningsmöten, på idrottsplanen och i kulturens värld. Det är där, i hjärtat av civilsamhället, som den sanna demokratin lever och frodas. Det ska vi skydda och värna.

Med de orden tackar jag för mig, och jag ställer mig bakom reservation 14.

(Applåder)

Fru talman! Jag tänkte inte begära replik, men ledamoten Rojhan nästan tvingade mig.

Det var faktiskt efter en massiv kritik från både civilsamhället och trossamfunden som regeringen drog tillbaka den här propositionen. Det fanns brister i Socialdemokraternas ganska slarviga, om man får uttrycka sig så, proposition, som man hastade fram en månad före valet 2022.

Jag vill börja med att fråga ledamoten Rojhan: Var ledamoten Rojhan nöjd med den proposition som Socialdemokraterna lade fram? Varför förtydligade man inte exempelvis vad en företrädare är eller exemplifierade vad brott mot demokrativillkoren är redan i sin ursprungliga proposition?

Fru talman! Tack, Carl Nordblom, för frågorna! Jag tycker att det är jätteintressanta frågor.

Det finns något som jag blir förundrad över. När vi hade debatt om civilsamhället före valet 2022 var det partikamrater till Carl Nordblom som gick upp här och kritiserade oss för att vara sena i hanteringen av propositionen och som menade på att detta skulle komma på plats. Det var dags att få en proposition på plats. Sedan presenterade den S-ledda regeringen en proposition, och inte något av partierna Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna eller SD motionerade med anledning av den propositionen. Inga motioner - det måste väl ändå tolkas som att man var nöjd med propositionen.

Sedan blev det maktskifte. Tidöpartierna, med stöd av SD, kom till makten. Då drog man tillbaka propositionen. Frågan är, Carl Nordblom: Vad var det som hände där? Var ni före valet 2022 inte tillräckligt uppmärksamma på de saker som ni nu framför som kritik till oss? Ni hade ju då kunnat framföra detta genom motioner för att belysa att dessa förbättringar skulle kunna göras.

Fru talman! Ja, det var verkligen för sent i augusti 2022. Det var i alla fall minst åtta år för sent. Det är intressant att Socialdemokraterna sent omsider vaknar upp och tycker att detta är prioriterade problem - man har ju haft minst åtta år på sig.

Inte för att raljera, men Socialdemokraterna har styrt landet de senaste 70 av 100 åren.

Det är bra att regeringen drog tillbaka propositionen. Det är bra att regeringen gjorde ett noggrannare arbete och gick igenom de brister som finns så att man får effekt när propositionen har blivit lag.

Regeringen kommer aldrig att acceptera extremism. Det kanske den förra regeringen gjorde. Men jag är ganska säker på att den här borgerliga regeringen aldrig kommer att göra det.

När det kommer till skattebetalarnas pengar vill i varje fall jag ha ordning och reda. Jag är ganska glad att vi lägger fram noggranna propositioner i kammaren som går igenom och blir effektiva lagar.

Fru talman! Frågan är om vi ska hålla på att leka med ord och tala om att vi någonstans tycker om extremism och att Carl Nordblom inte tycker om det. Tyckte ni om extremism under de år som alliansregeringen styrde? Då kom ni inte fram med något demokrativillkor. Det blir nästan löjligt att ha en sådan diskussion.

När problemen visade sig och det fanns en problematik att bemöta tog den tidigare S-ledda regeringen tag i problematiken och började arbeta fram ett förslag till en proposition med demokrativillkor som skulle träda i kraft och bli lagstiftning under 2023.

Den propositionen drog nuvarande regering tillbaka, och den kom tillbaka med små, marginella förändringar. Carl Nordblom tyckte att propositionen kom åtta år för sent. Den är nu tio år försenad på grund av att man jobbat väldigt sakta och försiktigt och att Tidöpartierna inte har kunnat komma överens för att få till ett färdigt resultat.

Under den här tiden har extrema organisationer kunnat ta emot statliga medel, i stället för att vi skulle ha kunnat stoppa dem redan för två år sedan.

(Applåder)

Fru talman! Det är fantastiskt hur svenska folket engagerar sig i ideella insatser i vårt land. Utan de ideella insatserna hade vi inte klarat att upprätthålla välfärden och social gemenskap. Vi hade inte klarat själva upprätthållandet av demokratin i landet.

Därför är det viktigt att civilsamhället och trossamfunden har ett långsiktigt och stabilt stöd från staten. Men det behövs också villkor som värnar allt det goda som civilsamhället och trossamfunden står för, så att inte medel går till organisationer som använder offentliga medel för verksamhet som tjänar helt andra syften. Sådan verksamhet undergräver förtroendet för både civilsamhället och staten.

Det lyfts nu in i själva lagtexten vilka omständigheter som krävs för att man ska kunna få bidrag. Det finns samtidigt andra lagar som beivrar brott som personer begått, men villkoren för bidragsgivning handlar om det som sker inom ramen för själva verksamheten.

Jag roade mig med att ta fram namnen på några av de trossamfund som i dag får statliga bidrag. Det är Anglikanska kyrkan i Sverige, Bibeltrogna Vänner, Danska kyrkan i Sverige, Norska kyrkan i Sverige, Equmeniakyrkan, EFS, Evangeliska Frikyrkan, Frälsningsarmén, Islamiska samarbetsrådet, ortodoxa kyrkor, Svenska Alliansmissionen, Romersk-katolska kyrkan och Jehovas vittnen. Det finns fler än dessa, ska jag också säga.

Fru talman! Kristdemokraterna har verkat för att skapa tydlighet i propositionen, inte minst om den så kallade företrädarrollen, som flera har varit inne på här tidigare. Det har civilsamhället och trossamfunden efterfrågat.

I propositionen är det tydligt att inte varje enskild medlem eller deltagare anses vara företrädare för en organisation, och inte heller deltagare eller funktionärer vid enstaka tillfällen. Företrädare är exempelvis ledare och styrelsemedlemmar.

Det krävs att man företräder organisationen externt eller internt för att man ska anses vara en företrädare. Funktionärer vid läger eller arrangemang är inte att betrakta som företrädare i normalfallet.

Regeringen tydliggör att det inte åligger organisationen att ta ansvar för sådana privata uttalanden som en företrädare gör som saknar en koppling till dennes funktion som företrädare.

Många ledare inom framför allt barn- och ungdomsorganisationerna är unga personer, som i scoutrörelsen och idrottsrörelsen. Att ett agerande av en ung företrädare alltid ska leda till samma konsekvenser som ett agerande av en vuxen bedöms inte önskvärt, enligt regeringen. Det skulle kunna påverka viljan till ideellt engagemang. Vi vill ju tvärtom uppmuntra till ungas och barns engagemang i civilsamhället, och därför är det en viktig del för oss kristdemokrater.

Fru talman! Den nya propositionen innehåller också ett antal skärpningar, till exempel om man främjar extremism genom att tillhandahålla lokaler åt en extremistisk organisation. Då ska inga bidrag betalas ut.

Ett annat exempel är att det tydliggörs i vilka fall ett trossamfund eller en organisation bryter mot demokrativillkoren. Detta gäller till exempel när ett trossamfund eller en civilorganisation uppmanar sina medlemmar eller allmänheten att använda konkurrerande system för rättskipning i stället för det ordinarie rättssystemet eller om medlemmarna uppmanas att motverka genomförandet av fria val.

Ett annat förtydligande som görs i propositionen är att samröre med extremism innebär att ett trossamfund eller en organisation bryter mot demokrativillkoret. Ett tillhandahållande av lokaler kan alltså anses om främjande av våldsbejakande extremism. Därmed bryter man mot demokrativillkoret, och då ska man inte erhålla några statliga pengar.

Till sist, fru talman: Demokrativillkoren sänder en viktig signal om de grundläggande värderingar som gäller i vårt samhälle. Vi kan läsa om det i regeringsformen. Det handlar om vanliga, traditionella värderingar som ärlighet, öppenhet och tydlighet. Det innebär att vi har tydliga villkor för vilka organisationer som ska ha rätt att få ta del av våra skattemedel.

Redan i dag ställs det sådana villkor för att kunna få del av stöd. Men de demokrativillkor som gäller i dag har kritiserats, som vi hört här tidigare, för att vara otydliga och svåra att tillämpa. Den kritiken har regeringen tagit på allvar.

Med de nu föreslagna demokrativillkoren skapas tydliga krav på vad organisationer inte får göra om de ska kunna få stöd från staten. Det ska vara tydligt att allmänna medel ska gå till organisationer som upprätthåller demokratin och inte till dem som undergräver den.

Jag ställer mig bakom utskottets förslag till ställningstagande och yrkar avslag på motionsyrkandena.

(Applåder)

Fru talman! Att på några få minuter tala om betydelsen av ett starkt civilsamhälle låter sig inte göras enkelt. Jag är lite orolig för, fru talman, att jag i dag kommer att dra över min anmälda talartid.

En av anledningarna är att själva begreppet innehåller en sådan bredd av organisationsformer, verksamheter, livsåskådningar, viljor och syften. Men det är också för att civilsamhället betyder så många olika saker för alla de miljoner invånare som på ett eller annat sätt är involverade. Det handlar om glädje, gemenskap, delade sorger, kamp, trygghet, andrum och inspiration.

För Vänsterpartiet är det självklart att vi ska ha goda villkor för civilsamhället att verka. Det är en central demokratifråga att vi har ett vitalt föreningsliv och att människor har möjlighet att organisera sig kring gemensamma intressen.

Det är genom våra breda folkrörelser som tidigare generationer har förändrat samhället. Det var brist på inflytande och fattigdom och hunger som drev på men också insikten om att det är möjligt med förändring när människor går samman och att samhällsordningen inte är av gud given utan att människor kan och har rätt att få en värdig framtid här på jorden.

Då precis som nu är föreningarna också demokratiskolor. Där lär man sig till exempel viktiga processer för beslutsfattande. Men vi ser också att många nya former av organisering har växt fram sedan dess, och det är viktigt att vi hänger med från politiskt håll så att våra regelverk för bidrag anpassas och dialogen är god mellan det offentliga och civilsamhället.

Fru talman! Vänsterpartiet menar att vi måste vara rädda om det ideella engagemanget och se till att vi har enkla och tydliga regelverk och bra stöd från bidragsgivande myndigheter och att till exempel kommunerna har en väg in för föreningarna för att underlätta det ideella engagemanget. Vi behöver också långsiktiga organisationsbidrag.

I en demokrati som fungerar väl är föreningarna också röstbärare. De samlar erfarenheter och åsikter från sina medlemmar och kan med samlad styrka ge sig in i det politiska samtalet. De fungerar som opinionsbildare och trycker på den politiska makten. Hela vårt beslutsfattande är faktiskt byggt på att civilsamhället får möjlighet att svara på remisser och bidra med sina perspektiv.

Jag tror ändå att det är viktigt att vi ser till att hålla en rågång mellan de här två sfärerna. Så fort bidragen blir för styrande och civilsamhället blir en utförare av kommunala, regionala eller statliga uppdrag finns det risk att de kritiska rösterna hämmas och i förlängningen att vårt lagstiftningsarbete blir sämre.

Den nuvarande regeringen verkar tyvärr inte ställa sig helhjärtat bakom att vi behöver ha en mångfald av röster eller se nyttan i att de får höras.

Fru talman! Vi har sett att flera ministrar har uttryckt sig kritiskt till ideellt engagemang, demonstrationer och opinionsyttringar. Jag menar att det tyder på politisk omognad att man inte kan hantera kritiska röster bättre, och jag är allvarligt oroad att insikt om vad som bygger en stark och frisk demokrati saknas hos landets ledning.

Det finns flera exempel i närtid. Jag drar några stycken här.

Utbildningsminister Mats Persson har gång på gång kritiserat studenters olika sätt att uttrycka stöd för det palestinska folket och kräva ett stopp på folkmordet i Gaza. Vänsterpartiet har nu anmält ministern till KU för hans hantering av den frågan.

Mats Persson har också haft idéer om att vissa åsikter hämmar den akademiska miljön och låtit utreda det. Det visade sig inte stämma. Problemen som framkom var i stället politisk styrning och underfinansiering. Vi får se vilka slutsatser regeringen drar av det.

Vi har också sett att Carl-Oskar Bohlin, moderat minister, snabbt var ute och krävde åtgärder hos Energimyndigheten när det visade sig att en anställd var aktiv i klimatorganisationen Rebellmammorna.

Det finns många sätt att kväsa oppositionella röster och minska det ideella engagemanget. Det behöver inte nödvändigtvis vara med lagstiftning, utan man kan komma långt med att folk blir oroliga att de ska förlora jobbet eller inte komma i fråga för en tjänst för att man har säkerhetsprövningar som klassar ett stort antal invånare som risker.

Facket har nu anmält hela det här förfarandet till Justitiekanslern. Jag vill citera förbundsjuristen Joakim Lindqvist: "Det är inte det hon har gjort, utan att hon haft 'fel' politisk inställning till civil olydnad. Det är hennes ideologiska ställningstagande i sig som myndigheten tar in i sin bedömning, och det är ännu allvarligare."

Häromdagen öppnade justitieminister Gunnar Strömmer för en inskränkning i föreningsfriheten, och Ebba Busch har öppnat för att utvisa människor baserat på deras trostolkning. Det gungar alltså rejält kring våra grundläggande fri- och rättigheter med Tidöpartierna.

Jag kan till viss del förstå att det kan kännas lockande att ge sig på odemokratiska åsikter. Men det gäller att hålla tungan rätt i mun. Vi ska döma handlingarna och inte ägna oss åt åsiktsregistrering. Vi ska hålla tankefrihet, samvetsfrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet högt. Vi måste hålla de grundläggande rättigheterna högt.

Fru talman! Det har nyss också visat sig att det nya regelverket för medier slår undan benen för mindre tidningar med utgångspunkt i till exempel kristna värderingar och med gröna och socialistiska perspektiv. Det var precis det som flera partier i oppositionen varnade för. Risken är nu stor att de som kommer att finnas kvar är stora koncerner med borgerliga ledarsidor.

Sverigedemokraterna berättade att de hoppades att det skulle bli resultatet av den här förändringen medan regeringspartierna i riksdagsdebatten då hävdade att det inte alls var tanken.

Jag passar också på att lyfta fram några andra tunga finansieringsfrågor.

Det handlar om neddragningarna för studieförbunden med en tredjedel av statsstödet. Det handlar också om resurser som i förlängningen går till bildning och utbildning för hela Föreningssverige.

Man har också passat på att ta bort bidraget till de etniskt baserade föreningarna, som organiserar många av dem som drabbas av den hårdnande migrations- och integrationspolitiken.

Jag mötte nyss organisationen Sveriges konsumenter, som bevakar så att konsumenterna inte får stryka på foten när EU och Sverige lagstiftar. Den kommer inte att ha några statliga bidrag kvar nästa år.

Tidöpartierna passar också på så här i Natotider att ta bort bidrag till fredsorganisationer och till civilsamhällets biståndsverksamhet.

Det måste väl ändå vara så att en stark demokrati ska inrymma en mångfald av åsikter. I alla fall för mig som vänsterpartist är det självklart, och jag beklagar att minister Jakob Forssmed som ansvarar för civilsamhällespolitiken inte tagit sig tid att delta i den här debatten i dag när vi ser detta massiva angrepp på det breda civilsamhället.

Fru talman! För Vänsterpartiet är det också självklart att civilsamhället i första hand är en viktig resurs. Det är därför det ska finnas offentliga stöd. Att människor över huvud taget organiserar sig kring ett intresse, en sakfråga eller en tro bidrar till att vår befolkning får sammanhang, social gemenskap och utlopp för kreativitet. Man får känna sig behövd i ett sammanhang. Det förbättrar också vår folkhälsa och bildning, för att nämna bara några saker.

Men baksidan behöver vi också lyfta fram. Det finns förstås en risk att den där gemenskapen kan kräva likformighet och lojalitet och inte tål ifrågasättande. Ibland upplever människor att de inte kan vara sig själva fullt ut, och det finns förstås organisationer och samfund som inte tror på alla människors lika värde och som också uppmuntrar till hat och våld.

Den risken kan inte fullt ut lagstiftas bort, och det är viktigt att vi får ett balanserat regelverk. Flera miljoner människor i vårt land gör ideella insatser varje dag för sina medmänniskor. Det är i grunden något fint och viktigt för vårt samhälle och vår demokrati som ska uppmuntras, inte ses som ett potentiellt hot.

Fru talman! Det finns demokrativillkor redan i dag. Det tror jag att vi behöver berätta för dem som lyssnar på debatten. Det finns demokrativillkor i statens bidragsgivning, men det har funnits kritik mot att de är svåra att tolka och tillämpa. Därför välkomnar vi från Vänsterpartiet att det görs ett omtag.

Det förslag som lades fram av den förra regeringen var tyvärr även det oklart i vissa delar. Vi hade en lång följdmotion då.

Vi har en lite kortare följdmotion den här gången, för den nuvarande regeringen har gjort några mindre ändringar som förbättrat och förtydligat regelverket. Min förhoppning är att det kan underlätta för bidragsgivande myndigheter och bidra till tydlighet för mottagande organisationer.

Men det finns fortfarande några frågetecken. Jag har förstås förståelse för att man i en sådan här proposition inte kan räkna upp alla eventualiteter, men vi hade velat se några förtydliganden.

Ett handlar om vem som kan anses vara en central företrädare. Där är vårt resonemang väldigt likt det som Miljöpartiet tidigare har redogjort för. Det är väldigt stora inskränkningar som man tänker sig ska kunna göras när en enskild företrädare på något vis bryter mot de här kriterierna, och då är det viktigt att det är tydligt vem som kan anses vara en sådan företrädare.

Jag tycker också att det är bra att det finns tydliga skrivningar om ålder. Jag tycker att Roland Utbult på ett bra sätt redogjorde för varför det är viktigt att unga får en egen skrivning här.

Det som däremot saknas gäller ett kriterium, som gäller i dag, om demokratisk uppbyggnad. Vi har de senaste åren sett många exempel på att tolkningen av det här demokrativillkoret riskerar att skärpa andra delar. Därför hade vi önskat att demokratisk uppbyggnad hade ingått i utredningen.

Min talartid rinner iväg. Men jag ska bara förklara lite kort att det handlar om att bidragsgivande myndigheter kräver att lokala organisationer ska ha egna stadgar. Det blir svårt om man kräver mycket inflytande från den nationella nivån för att kunna betala ut bidrag. Vi tycker att man hade behövt se över det.

Därför vill jag lyfta upp reservation nummer 3, som handlar om just demokratisk uppbyggnad. Det är en organisationsmodell som har gällt i Sverige i över hundra år. Vi har nationella organisationer där man sätter sina stadgar, på kongressen eller vid årsstämmor, och de gäller även för lokala organisationer.

Det finns fortfarande frågetecken om en del av skrivningarna, som vi tycker lämnar öppet för godtycklighet. Det kommer till exempel att bli svårt för den som ska bedöma ansökningarna när det gäller en del begrepp. Vi tycker därför att propositionen behöver utvärderas ganska snart. Det är också en av våra punkter.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga något om villkoren för trossamfunden. Vänsterpartiet hade velat se en lägre gräns för antalet betjänade. Att samla 1 000 personer kring en gemensam tro tycker vi hade varit en bättre nivå. Där har vi en gemensam reservation med Miljöpartiet.

Min förhoppning är att staten nu får verktyg för att neka odemokratiska organisationer bidrag. Men jag hoppas att Tidöpartierna lägger om sin politik för civilsamhället i andra delar, så att de 6 miljoner invånare som dagligen bidrar till en starkare demokrati får stöd för det i såväl ord som handling och ekonomiska termer.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi stödet till trossamfunden och civilsamhället. Det är i grunden en debatt om människors möjligheter att utöva sin tro men också om vikten av att försvara den liberala demokrati som vi lever i.

Fru talman! När jag står här i talarstolen representerar jag Liberalerna. Min övertygelse är liberalismen, men min roll som pastor i ett frikyrkligt samfund och de erfarenheter jag har därifrån bär jag förstås också med mig. Jag står så att säga med benen i två rörelser som båda utgör fundament i Sveriges demokratiska framväxt. Historien om den svenska demokratin kan nämligen inte berättas utan att tala om den svenska väckelserörelsen. Det handlar om mitt trossamfund och andra samfunds ursprung.

Jag vill ta er tillbaka till den 21 september 1848. I Vallersvik, utanför Frillesås söder om Göteborg, gick sex personer ned i havsvattnet för att döpas. Det var början på en personlig resa för var och en av de inblandade, men det var samtidigt ett viktigt steg på vägen mot det mer demokratiska Sverige.

Den organisationsvåg som inleddes med detta baptistdop 1848 innebar något helt nytt. Ett friare Sverige började födas fram. En hård strid om religionsfriheten och statskyrkan startade. Det var en kamp som vi liberaler stod bakom. Det handlade om den enskilda människans rätt att söka sin egen väg tillsammans med den lilla gemenskapen, och sanning och bildning var ledord.

Fru talman! I dag debatterar vi förutsättningarna för just trossamfund och civilsamhället att bedriva en aktiv och långsiktig verksamhet och att den ska kunna stärkas genom den nya lagen om statsbidrag till trossamfund. Statsbidraget ska bidra till att ge alla människor samma grundläggande möjligheter att utöva sin religion i Sverige, men det ska också bidra till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på.

I den nya lagen föreslås nya definitioner på trossamfund, församling och betjänad. Det är mycket bra. Även nya villkor som tar sikte på stabilitet och egen livskraft föreslås, vilket är både nödvändigt och välkommet. Kanske viktigast av allt är att vi får till att ett nytt demokrativillkor kommer på plats. Det har vi i Liberalerna arbetat för under flera år.

Jag vill gå tillbaka till den där septemberdagen 1848. De sex personerna klev ut i vattnet för sin egen del och för andras frihet. Det handlade om friheten att välja sin egen väg och att leva som de själva önskade. Det är vad denna debatt ytterst handlar om. Själva syftet med statsbidragen är att främja varje människa rätt till frihet.

Fru talman! Vi liberaler har lyft fram vikten av att statsbidragen måste följas av högt ställda krav, tydliga demokrativillkor och kriterier som tar sikte på det som uppenbart angriper eller står i strid med det demokratiska samhällets grundläggande värderingar. Det måste komma på plats. Och det gör det nu. Vi har gjort det med vetskapen att de demokrativillkor som finns i dag inte har fungerat. De är både alltför otydliga och alltför svåra att tillämpa.

Verkligheten talar sitt tydliga språk. Vi har sett att hatpredikanter bjudits in och att medlemmar uppmanats att använda konkurrerande system för rättskipning i stället för det ordinarie rättssystemet. Vi har sett påtryckningar eller tvång mot unga hbtqi-personer, exempelvis omvändelseförsök, att företrädare förespråkat hedersvåld, fråntagit unga kvinnor deras grundläggande rättigheter att välja vem de ska gifta sig med och att ren antisemitism fått växa sig stark. Listan över saker som inte hör hemma i en modern demokrati kan tyvärr göras väldigt lång.

Varningsropen har varit många, från enskilda till granskande myndigheter, om att systemet missbrukas. Trots vetskapen om att bidragen missbrukats av samfund och andra organisationer hörs det i dag röster i debatten som verkar tycka att det förslag vi debatterar går för långt. Man tycker att definitionen av vilka företrädare som kan komma i anspråk för ansvarsutkrävande är för vid och att en stor organisation inte kan ställas till ansvar för hur dess företrädare agerar. Mitt svar på det är: Jo, det är just det som krävs. Det är just det som är poängen.

De nya villkoren, som nu kommer på plats, är tydligare och lättare att tillämpa. En organisation måste agera i enlighet med samhällets grundläggande värderingar, annars blir det inget statligt stöd. Det är också viktigt att det förtydligas att samröre med extremism innebär att ett trossamfund eller en organisation bryter mot demokrativillkoret.

Fru talman! Den 21 september 1848 i Vallersvik stod den lilla skaran enkla människor upp för fri- och rättigheten att själva välja sina liv. Nu inrättar vi nya demokrativillkor för att försvara just det som de sex personerna började kämpa för.

Det förslag vi i dag debatterar är tydliggörande. Det stärker enskildas möjligheter att utöva sin tro samtidigt som det garanterar att inte en skattekrona ska gå till att vidmakthålla förtryck av något slag. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 7, som handlar om så kallad omvändelseterapi.

Staten stöder trossamfunden och civilsamhället, som är två grundläggande pelare i vår demokrati. Det handlar om religionsfriheten och om föreningsfriheten. De spelar båda stor roll för att vårt samhälle ska vara stabilt och utvecklas, och de skapar platser där människor möts, vilket i sig utvecklar vårt demokratiska samhälle vidare.

Fru talman! Skattemedel får aldrig användas så att den grundlagsfästa principen om människors lika värde urvattnas eller åsidosätts. De trossamfund och organisationer inom civilsamhället som tar emot statliga bidrag måste åta sig att upprätthålla grundläggande demokratiska principer.

Det är bra att propositionen Statens stöd till trossamfund och civilsamhället - enhetliga och rättssäkra villkor nu till slut har lagts fram av regeringen, men det är olyckligt att införandet av enhetliga villkor har försenats. Det var angeläget redan när förra regeringen presenterade sin proposition, som sedan nuvarande regering drog tillbaka. Men nu är vi alltså här, och det är positivt.

Under sommaren 2022 rapporterade Dagens Nyheter om flera trossamfunds syn på homosexualitet. Det visade sig att det förekom såväl omvändelseterapi som insamlingar till systerorganisationer som bedriver rent homohat i andra länder. Samtidigt som dessa trossamfund får statliga bidrag för att bidra till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på bedriver de verksamhet som allvarligt kränker hbtqi-personers rättigheter. Centerpartiet kan aldrig gå med på att statligt stöd bidrar till den typen av oacceptabel verksamhet.

I den proposition vi behandlar i dag framgår att omvändelseterapi för unga står i strid med demokrativillkoret, medan omvändelseterapi för vuxna inte nämns över huvud taget. Centerpartiet anser, i ljuset av den utsatta situation en betjänad eller en församlingsmedlem ofta befinner sig i i förhållande till trossamfundet och dess företrädare, att det måste framgå att all omvändelseterapi står i strid med demokrativillkoret och därför utgör en exkluderingsgrund. Det är detta som Centerpartiets reservation 7 handlar om.

Fru talman! All lagstiftning som innebär en inskränkning av grundlagsskyddade fri- och rättigheter måste också noggrant granskas och övervägas. Det får aldrig ske nonchalant eller på slentrian. För att kontrollmekanismerna ska fungera måste lagstiftningens beredning alltid hanteras nogsamt och med stor respekt. Särskilt vid frågor som rör de fundamentala fri- och rättigheterna som exempelvis religionsfrihet, föreningsfrihet och yttrandefrihet måste lagstiftaren noggrant redovisa sina överväganden och samtidigt ge företrädare för berörda intressen god tid och möjlighet till insyn, remiss och debatt.

Nu föreslås likalydande demokrativillkor för stöd till trossamfund och civilsamhället. Det är positivt. Men återigen vill jag framhålla vikten av att regeringen vid introduktionen av lagstiftning som berör våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter tydligt redogör för sina överväganden om effekter och konsekvenser.

I utredningens förslag till lag om statens stöd till trossamfund fanns en reglering om återkrav av statsbidrag som inte finns med i propositionen. Centerpartiet anser att en sådan reglering även fortsatt bör finnas med i den föreslagna lagen om statens stöd till trossamfund.

Det är centralt att det finns enhetliga demokrativillkor för statens bidrag till trossamfund och civilsamhället. Bidragen ska bara gå till organisationer som lever upp till dessa. Det är viktigt att tidigt följa upp hur träffsäkra demokrativillkoren är. Uppföljningen bör omfatta en bredd av perspektiv, så att demokrativillkoren får avsedd effekt, och man bör också se på hur civilsamhället påverkas. Även andra frågor i propositionen, däribland förslaget kring krav på antalet betjänade i en församling för att den ska kunna få stöd, behöver omfattas i det arbetet.

Fru talman! Civilsamhället har en helt central funktion i Sverige när det gäller att fostra oss till aktiva och demokratiska medborgare.

En viktig demokratisk yttring ägde, som Jakob Olofsgård så förtjänstfullt påpekade, rum den 21 september 1848. Detta lyftes också fram som den svenska demokratins grund när SVT i fjol gjorde sin serie Historien om Sverige. Denna dag bröts det totala monopol på religionstolkning som staten haft sedan Gustav Vasa införde reformationen i Sverige på 1500-talet.

Staten slog hårt ned på frikyrkan, men fröet med fritt tänkande och en demokratisk struktur hade fötts. Därför kunde det inte stoppas när den demokratiska frikyrkan - med principen en medlem, en röst - följdes av nykterhetsrörelsen, fackföreningar, folkhögskolor och bildningsförbund. Tidigt förstod också rösträttsrörelsen att kravet på fri och lika rösträtt krävde medborgare som var läs- och skrivkunniga och aktivt tog del i skapandet av ett demokratiskt samhälle.

Än i dag är en del av de religiösa samfunden viktiga bärare av folkbildningen och det demokratiska samhället. Än i dag gäller att varje medlem har en röst på de regelbundna medlemsmöten som utgör stommen i en frikyrkoförsamling, och än i dag finansieras alla kostnader i en frikyrka genom de medel som samlas in från medlemmarna.

Dock är det så att staten finansierar en stor del av den nationella, övergripande samfundsledningen. Hittills har de pengarna delats ut relativt kravlöst, men nu i vår har regeringen sammanställt vilka demokratiska kriterier som ska uppfyllas för att ett samfund ska kunna få statsbidrag. Detta gör oss säkrare på att skattebetalarnas pengar används för att stödja det demokratiska arbetet. Det bör göra det lättare för Myndigheten för stöd till trossamfund att avgöra vem som ska få stöd och vem som inte ska få det - allt för att främja och förstärka en demokratisk utveckling i Sverige.

Fru talman! Jag känner att vi har haft lite för få replikskiften i den här debatten, så jag måste passa på innan den är slut.

Peter Ollén talar väldigt fint om framväxten av vårt demokratiska samhälle med hjälp av folkrörelserna och den kraft som frigjordes eller organiserades i de olika typer av rörelser vi kunde se från 1800-talet och framåt. Det är väldigt fint att höra detta. Vi delar den uppfattningen. Jag tog ju upp mycket av detta i mitt anförande också.

Utifrån att ledamoten ser värdet av folkbildningen och att även mindre trossamfund har fått stöd och kraft att växa undrar jag: Hur kommer det sig att Moderaterna lägger fram en proposition där man inte tar det antal som utredningen föreslog, 1 000 betjänade, som gräns för att få det statliga stödet utan i stället lägger sig på en nivå med 2 500 betjänade? Det är en av mina frågor.

Sedan vill jag också höra lite mer om hur ledamoten motiverar de stora neddragningar man gör inom folkbildningen, framför allt genom studieförbundens kapade bidrag? I slutet av mandatperioden kommer de att ha blivit av med en tredjedel av det statliga stödet. Kan ledamoten förklara lite hur det resonemanget går ihop med den fina förklaring som fanns inledningsvis?

Fru talman! Jag tackar Vasiliki Tsouplaki för frågan.

När det handlar om 1 000, 2 500 eller 3 000, som det stod i det ursprungliga förslaget, vet jag inte hur diskussionerna har gått. Därför kan jag inte svara på hur resonemangen och vägandena har gått fram och tillbaka från det ursprungliga 3 000 ned till 2 500. Jag vet följaktligen inte heller varför man inte har gått vidare till 1 000.

Neddragningen för studieförbunden hängde ihop med en minskning av antalet deltagare i studieförbundens cirklar. Vi har sett en nedgång de senaste tio åren, sedan 2013, med att det är bara hälften så många nya som kommer in i studieförbundens verksamhet. Neddragningen har handlat om att det kom en förödande rapport från Riksrevisionen som visade att en stor del av kurserna i verksamheterna aldrig hade ägt rum. Därför gjordes en justering.

Förhoppningen är naturligtvis att man hittar former som attraherar folk så att man får en levande folkbildning, men det är tydligt att vi måste hitta nya former för att vinna och för att nå de unga i dag.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Peter Ollén för svaret.

Det som konstateras i propositionen är att det är ett stort antal framför allt mindre kristna kyrkor som kommer att hamna utanför gränsen. Förslaget om 1 000 fanns med i utredningen, och 3 000 är den gräns som gäller i dag. 2 500 är såklart en förbättring. Fler kommer att inkluderas, men vi hade förstås velat se att man gick på utredningens förslag för att omfatta fler mindre samfund.

Det är tufft att vara ett mindre samfund i ett så sekulariserat land som Sverige. Har man samlat ihop 1 000 personer har man jobbat på ganska bra, och jag tänker att det finns anledning att staten stöttar mindre trossamfund på det sättet.

För studieförbunden tycker jag tyvärr inte att logiken riktigt håller ihop. När man ser att det förekommer brister i uppföljning, i kontrollsystem, har ju studieförbunden, när det har uppdagats fusk, verkligen skruvat åt. Man har gått fram med it-system som följer upp på personnivå med inloggning med bank-id. Stora, kostsamma system har riggats hos studieförbunden för att komma till rätta med oegentligheter där studieförbunden har blivit utsatta för bedrägerier. De har nu gjort allt för att täppa till hålen de senaste åren. Jag tycker inte att regeringspartierna riktigt har uppskattat detta. Det här är kostsamma investeringar som har gjorts personellt och i it-infrastruktur.

Om detta hade drabbat en myndighet skulle man ha sett till att den hade fått mer ekonomiska muskler för att komma till rätta med fusk och oegentligheter, men här har regeringen och SD gått åt andra hållet. När man har blivit utsatt för bedrägerier straffas man genom att få ett lägre anslag. Det är olyckligt. Kan ledamoten kommentera detta?

Fru talman! Jag tackar för de kompletterande frågorna.

I fråga om stödet till mindre föreningar får vi komma ihåg att det vi pratar om här är själva det statliga stödet till samfunden. Sedan finns naturligtvis möjlighet till stöd på kommunal eller regional nivå om det är fråga om mindre aktörer.

Igen får jag säga att jag inte har svaret på varför man landade i den siffran, men det betyder inte att man är helt utan möjlighet till stöd. Generellt sett är det begränsat vad man ber om stöd för när det gäller samfund eftersom det där ofta finns en tradition - jag kan uttala mig för Frikyrkan eftersom jag är med där, men jag förmodar att det även gäller andra samfund - av stor betalningsvilja så att man själv finansierar sin verksamhet. Man har inte en förväntan att skattebetalarna ska betala för att man har sammankomster med varandra.

Sedan var det studieförbunden. När det gäller Riksidrottsförbundet, från knattefotbollen upp till eliten, har man gått från 2 till 2,1 miljarder kronor i stöd. Att man landar på 1,5 miljarder efter tre år är ingen liten summa. Det är en stor summa som studieförbunden arbetar med. Det är absolut inte fråga om en dramatisk inskränkning i studieförbundens verksamhet, utan man justerar i förhållande till vad som görs.

Min uppriktiga förhoppning är att vi hittar former, i studieförbund eller annan form, så att vi kan locka unga att i högre grad ta del av demokratiarbetet framöver.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 juni.)