Statlig förvaltning
Debatt om förslag 8 maj 2003
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenTobias Krantz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenTobias Krantz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenTobias Krantz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMats Berglind (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Krantz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMats Berglind (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Krantz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMats Berglind (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenMats Berglind (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenMats Berglind (S)
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenMats Berglind (S)
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenMats Berglind (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMats Berglind (S)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
Protokoll från debatten
Anföranden: 31
Anf. 116 Henrik S Järrel (M)
Fru talman! Det här KU-betänkandet om statlig
förvaltning tar upp några smärre reformförslag som
regeringen lägger fram i en proposition. Det handlar
framför allt om att medborgarna ska kunna kommu-
nicera med myndigheterna med andra tekniska
hjälpmedel än vanlig post, nämligen telefax och
elektronisk post.
Man diskuterar bland annat också en generellt ut-
vidgad möjlighet och skyldighet för myndigheterna
att ompröva sina beslut. Det läggs inte några explicita
förslag i den delen, men man resonerar kring frågan.
Vi moderater har ingenting att invända mot detta.
I betänkandet tas emellertid också upp frågor med
anknytning till statlig förvaltning som väckts i form
av motioner under andra motionstiden hösten 2002.
Där har det funnits anledning för oss moderater att
tillsammans med huvudsakligen andra borgerliga
partier göra ett par anmärkningar i form av reserva-
tioner.
En av de reservationerna handlar om dröjsmåls-
talan. Det är reservation 3 som jag samtidigt ber att få
yrka bifall till.
Den tar upp en viktig möjlighet för den enskilde.
Om det drar ut på tiden, som det kan tyckas, onödigt
länge innan hans eller hennes ärende hos en myndig-
het avgörs ska man kunna erbjuda den enskilde möj-
lighet att väcka talan hos allmän förvaltningsdomstol
för att få ärendet prövat i den del som avser huruvida
dröjsmål föreligger eller ej. I ett sådant läge ska dom-
stolen kunna förelägga myndigheten i fråga möjlighet
att avgöra ärendet inom en viss bestämd tid.
Vi tycker att det är en rättssäkerhetsaspekt värd all
uppmärksamhet och vill alltså föreslå att man inför
möjligheten av dröjsmålstalan. Där tycker vi att vi har
ganska gott sällskap av fri- och rättighetskommittén
som 1994 lade fram ett förslag om just möjligheten
att väcka dröjsmålstalan.
Den argumentation som kommittén för fram stäl-
ler vi oss gärna bakom. Regeringen har valt att inte gå
på kommitténs förslag.
En annan reservation, fru talman, rör regelförenk-
ling. Vi lever i ett samhälle som har blivit alltmer
komplicerat. Det ligger kanske i sakens natur, men
man behöver inte göra det onödigt komplicerat.
Ibland finns det en tendens hos vissa politiska krafter,
tycker vi oss märka, att överbyråkratisera vårt sam-
hälle och inrätta myndigheter eller regelverk som inte
alltid behövs och inte är riktigt effektiva utan snarare
kontraproduktiva. Vi tycker därför att det finns an-
ledning att tillsätta en förenklingskommission som får
uppgiften att se över regelverket i samhället för att se
om man möjligen - jag erkänner gärna att det inte är
en alldeles lätt uppgift - kan förenkla för den enskilde
medborgaren att orientera sig i det komplicerade
lagverk som finns i vårt land och som varje år får
stora tillskott. Någon avregleringsdelegation finns
inte. Det har jag länge talat mig varm för, men jag ser
gärna att vi får en förenklingskommission som får
titta på den här frågan.
En tredje reservation, fru talman, tar sikte på att
öka öppenheten och transparensen när det gäller till-
sättningen av högre statliga tjänster.
Vi skulle vilja öppna möjligheten för vidgade ut-
skottsförhör. Det skulle innebära att man låter de
tjänstemän som söker eller kan komma ifråga för
innehav av högre tjänst få möjlighet att bli utfrågade
av ett riksdagsutskott, nämligen det utskott som när-
mast berör den myndighet det handlar om. Det skulle
vara en möjlighet att få en mer principiell offentlig
kontroll i ett tillsättningsförfarande och låta de folk-
valda få lyssna på den sökandes synpunkter och in-
ställning i vissa frågor. Kompetens, saklighet och
skicklighet är a och o när det gäller alla statliga of-
fentliga tjänster. Men inte minst när det gäller dem
som ska sitta i ledningen för myndigheter och liknan-
de är det viktigt att de verkligen är de rätta personer-
na. Vi skulle gärna se att man öppnade för den möj-
ligheten.
Slutligen, fru talman, skulle vi gärna se att man
såg över frågan om opinionsbildande myndigheters
roll och att man analyserar och utreder den. Från de
borgerliga partierna har vi en bestämd känsla av att
man ibland har inrättat myndigheter som inte i första
hand har i uppgift att verkställa av riksdag och re-
gering fattade beslut. Deras uppgift är mer att bilda
opinion och debatt. Det är inte riktigt det som hör till
den traditionella myndighetsutövningen. Därför
skulle vi gärna se att floran av myndigheter reducera-
des.
Därmed, fru talman, med bifall till reservation 3,
ber jag att få tacka för ordet.
Anf. 117 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Sverige är unikt, brukar vi säga. I
många sammanhang är det säkert inte sant. Vi är ett
land som många andra. Men vi är unikt i ett viktigt
konstitutionellt hänseende.
Vi har en förvaltningsmodell som bygger på att vi
ska hålla en rågång mellan politik och förvaltning.
Riksdag och regering fattar beslut om lagar och reg-
ler. Inom de lagarna och reglerna är det myndigheter
som uttolkar lagarna och reglerna och verkställer de
beslut som riksdag och regering har fattat.
Det finns många argument för att vi ska fortsätta
att ha en sådan modell med självständiga myndighe-
ter och hålla rågången mellan politik och förvaltning
tydlig och klar. Det handlar om förutsägbarhet.
Det handlar om rättssäkerhet. Som enskild med-
borgare ska man kunna förutse konsekvenserna av
sina handlingar i förhållande till de lagar och regler
som finns. Det är viktigt att man som enskild med-
borgare känner att man kan lita på förvaltningen och
att de beslut som förvaltningen fattar inte präglas av
partipolitiska hänsyn.
Modellen är hotad i Sverige i dag. Den skakar i
sina grundvalar. Det är till stor del regeringen som
står nedanför byggställningen och skakar i grundva-
larna.
Jag menar att partipolitiseringen och politisering-
en har brett ut sig i den svenska förvaltningen. Det
sker framför allt på två olika sätt.
För det första genom, vad jag menar är, ett tydligt
missbruk av utnämningsmakten. I den svenska re-
geringsformen sägs att tjänster i den statliga förvalt-
ningen ska tillsättas på grundval av förtjänst och
skicklighet. Men alltför ofta har de statliga tjänsterna
blivit till förläningar för gamla avdankade socialde-
mokratiska statsråd.
För inte så länge sedan tillsattes en viktig statlig
tjänst. Det var en ambassadörstjänst i ett för oss vik-
tigt biståndsland. Tjänsten gick till den mest miss-
lyckade ministern i den gamla socialdemokratiska
regeringen. Hur kan man tänka sig att den personen
skulle vara den mest kompetenta till en så viktig
tjänst i ett av våra viktigaste biståndsländer?
Svaret på den frågan är förstås att personen i fråga
var lojal och hade socialdemokratisk partibok.
Det finns en omfattande kritik mot dagens system
för utnämningar när det gäller högre statliga tjänster.
Det är en kritik som inte bara kommer från Folkparti-
et eller den politiska oppositionen.
I en rapport från ESO så sent som i våras pekas
det på att mer än hälften av gamla före detta statsråd
och statssekreterare uttryckt mycket skarp kritik mot
hur utnämningarna av statliga chefer gått till. Man
påtalar bland annat att bristen på öppenhet och insyn i
tillsättningarna skapar problem när det gäller både
effektiviteten i och tilltron till utnämningssystemet.
Därför har vi i Folkpartiet tillsammans med Mo-
deraterna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet reser-
verat oss för en annan ordning, med ökad öppenhet
och insyn vid tillsättning av högre statliga tjänster. Ett
exempel skulle kunna vara att en chef som ska till-
sättas inom ett område får komma till det relevanta
riksdagsutskottet och bli utfrågad av dess ledamöter.
Personen i fråga får då svara för sig och tala om vilka
planer han eller hon har för framtiden.
Ett annat sätt skulle vara att det inte går till som i
dag, när regeringen bara utnämner vissa personer till
högre tjänster, utan att man faktiskt får söka till dessa.
Man får tala om att man är intresserad av en viss
tjänst och sätts då upp på en offentlig lista över per-
soner som har sökt. Det blir då en ökad öppenhet,
insyn och genomskinlighet i processen. Detta är ett
system som i dag finns i Finland och i Norge. Jag
tror att vi har mycket att lära oss av detta system.
Jag hade under lång tid en förhoppning om att vi
skulle kunna få en stor samstämmighet om detta i
utskottet. Jag trodde kanske inte att vi skulle få med
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet på våra radi-
kala reformförslag men hoppades ändå på att vi skulle
få en större uppslutning. Tyvärr har vi i dag inte den-
na stora uppslutning. Centerpartiet har i ett sent skede
bestämt sig för att backa ut från den uppgörelse som
jag kände att vi hade på gång. Det är ändå rätt många
timmar kvar till voteringen, och jag hoppas att Cen-
terpartiet ska kunna ta sitt förnuft till fånga. Jag in-
bjuder Centerpartiet att ansluta sig till den kloka re-
servationen på denna punkt.
Det andra sätt som jag menar att vårt system med
oberoende och självständiga myndigheter i dag ska-
kas av är den ökade politisering som vi ser av myn-
digheternas uppgifter. Traditionellt sett är myndighe-
ternas uppgift att verkställa de beslut som riksdag och
regering har fattat. Vi finner i dag en helt ny tendens,
där myndigheterna får helt nya uppgifter. Vi kan se
myndigheter som inte har någon annan uppgift än att
bedriva opinionsbildning.
Titta exempelvis på ett verk som Glesbygdsverket
och på en stor del av Integrationsverkets uppgifter!
Glesbygdsverket har ingen annan funktion än att
bedriva opinion. Inte heller Integrationsverket har i
princip någon annan uppgift än att bedriva opinions-
bildning.
Men är inte opinionsbildning något som vi politi-
ker som folkvalda ska ägna oss åt? Är det inte att
abdikera från vår viktiga uppgift att bedriva opinion
och ta den diskussion som behövs för detta, om vi
lyfter över frågor från den politiska sfären till myn-
digheter som ska bedriva opinion? Det är ju en enorm
abdikation från vår uppgift som folkvalda politiker att
säga att myndigheter ska sköta vissa av dessa saker i
stället.
Är det inte rätt egendomligt att vi i vårt land har
skapat myndigheter som får pengar för att bedriva
opinion mot oss folkvalda politiker, som ger myndig-
heterna pengar? Det är ju precis det som sker i dag.
Myndighetschefer skriver artiklar på Dagens Nyhe-
ters debattsida, pläderar för sin sak, talar om att de
behöver mer pengar för sin verksamhet och bedriver
opinionsbildning mot oss. Det är ju en politisk upp-
gift att bedriva opinionsbildning. Det är inte myndig-
heter som ska ägna sig åt det.
Är det verkligen klokt att ha ett system där myn-
digheter med skattepengar ägnar sig åt att bedriva
mer eller mindre partipolitisk propaganda? Ska våra
skattepengar användas för sådant?
Mitt svar på de här frågorna är: Nej, våra skatte-
pengar ska inte användas till det här. Myndigheter ska
ägna sig åt att verkställa de beslut som riksdag och
regering fattar och tolka lagar och regler utifrån de
bestämmelser som det beslutas om i den här kamma-
ren. Därför kräver vi, fru talman, att det ska tillsättas
en utredning för att se över de här nya opinionsbil-
dande myndigheternas roll, som i förlängningen är ett
hot mot den svenska förvaltningsmodellen såsom den
i dag ser ut och som även skapar problem för den
representativa demokratin.
Fru talman! Efter valet i höstas kallade en ut-
ländsk kommentator Sverige en socialdemokratisk
enpartidemokrati. Alltför ofta tycker jag också att den
socialdemokratiska regeringen uppträder på det sättet.
Trots att det parlamentariska läget efter det senaste
valet var oklart avgick regeringen inte. Regeringen
struntar i att verkställa många beslut som riksdagen
fattar. Regeringen missbrukar utnämningsmakten.
Regeringen inrättar alltfler politiserade myndigheter
för att föra fram det egna partiets propaganda.
Det är viktigt att vi här i kammaren ger ett besked
att Sverige inte är en socialdemokratisk enpartidemo-
krati. Sverige är en demokrati där stat, samhälle och
parti inte blandas samman.
Jag stöder förstås samtliga reservationer som
Folkpartiet står bakom, men för tids vinnande, fru
talman, yrkar jag bifall endast till reservation nr 7.
Anf. 118 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Möjligen kan voteringen också be-
träffande de här utskottets betänkanden äga rum re-
dan kl. 17, och jag kortar därför ned mitt anförande
här högst avsevärt. Jag konstaterar bara att vi krist-
demokrater har gjort gemensam sak med övriga bor-
gerliga partier i reservation 3 om dröjsmålstalan,
reservation 4 om regelförenkling, reservation 7 om
tillsättning av högre statliga tjänster och reservation
11 om opinionsbildande myndigheter. Som vi nyss
har hört finns det ett litet undantag. Centerpartiet har,
som vi nyss hörde, i sista minuten valt att inte göra
gemensam sak på en punkt. Vi hoppas att detta beslut
är omprövningsbart.
Jag tycker att vi redan fullt tillräckligt hört argu-
mentationen utvecklas, så jag ska inte upprepa den.
Jag instämmer i de här reservationerna, men jag yrkar
bifall bara till reservation nr 11.
Möjligen skulle man kunna dra ytterligare en lans
för just denna reservation, som föranletts av motion
K242 och som vi kristdemokrater tillsammans med
övriga borgerliga ledamöter har anslutit oss till. I
reservationen vänder vi oss mot att det vuxit fram en
flora av myndigheter och ombudsmän vars främsta
uppgift inte är att verkställa regeringens och riksda-
gens beslut utan att verka opinionsbildande. Det
måste finnas en tydlig åtskillnad mellan vad sam-
hällsdebattörer, folkvalda partier, deras folkvalda
representanter och folkrörelserna gör i opinionsbil-
dande syfte och vad verkställande tjänstemän och
myndigheter gör. Det är att gröpa ur demokratin om
man lägger ut opinionsbildningen på entreprenad.
Det är förvisso sant att folkrörelserna inte längre
har samma stuns och aktivitet som de hade för inte så
väldigt många år sedan, men det är likväl ett mycket
oroande tecken när det engagemang som vi behöver
som politiker inte finns där ute. Det finns ingen opi-
nionsvind att hissa seglen och styra politiskt i, och då
beställer vi den. Vi betalar med skattebetalarnas
pengar och får den opinionsvind som vi tycker att vi
seglar bäst i.
Så kan vi inte ha det. Vi måste ha en åtskillnad
mellan lagstiftarna och regeringen, som ska vara
verkställande. Verk och myndigheter ska göra det
som regering och riksdag bestämmer. Här behövs det
en utredning.
Miljöpartiet står bakom reservation nr 12 om al-
koholfri representation. Den har tillkommit med an-
ledning av en kristdemokratisk motion, som för övrigt
jag själv har skrivit. Jag och kristdemokraterna i öv-
rigt kommer inte att rösta för den motionen, trots att
den är befogad och väl balanserad. Anledningen här-
till är den tydliga skrivning som utskottsmajoriteten
efter en ganska kort diskussion kunde samlas kring.
Jag citerar följande ur reservationen: "Stat och
kommun bör även fortsättningsvis visa stor återhåll-
samhet med alkoholservering vid offentlig represen-
tation. Utskottet utgår från att så sker utan att riksda-
gen tar något initiativ i saken."
Det här är vad man kallar ett fall framåt. Vi tycker
att det är en mycket bra tingens ordning att även stat
och kommun nu fortsättningsvis ska visa stor åter-
hållsamhet med alkoholservering. Det är det lilla
ordet "stor" som gör att jag och Kristdemokraterna
med mig inte kommer att rösta för Miljöpartiets re-
servation. Jag hade gärna sett att Miljöpartiet hade
tyckt att det här är en rimlig hållning. Man kan vara
nöjd med den stora återhållsamheten - åtminstone är
vi det.
Anf. 119 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Också jag ska av omtanke om kam-
marens tid försöka korta ned mitt anförande. Jag ska i
likhet med andra talare beröra några särmeningar om
olika motionsyrkanden, särmeningar som bland annat
anförts av Henrik S Järrel.
Den statliga förvaltningen i medborgarnas tjänst
har några självklara utgångspunkter: det demokratis-
ka ansvaret, tillgänglighet och öppenhet liksom rätts-
säkerhet gentemot alla medborgare, men också en
effektivitet eftersom det är skattebetalarnas pengar
som man arbetar med. Det krävs effektivitet också i
måluppfyllelsen av de beslut som riksdag och reger-
ing fattar.
I det här arbetet är naturligtvis bemötandefrågorna
en oerhört viktig del. Här fattar myndigheter beslut
som rör enskilda på väldigt många områden. Vi som
individer är väldigt olika när vi möter den statliga
förvaltningen i dess olika klädnader.
Det är alldeles uppenbart att det finns mycket
synpunkter från många människor på hur bemötandet
ser ut. Här har regeringen i och för sig sett möjlighe-
ten och jobbat med ett handlingsprogram för att ut-
veckla bemötandet. Vi från Centerpartiets sida ser
inte att det är tillräckligt. Vi tycker att det finns skäl
för riksdagen att tydliggöra de krav vi har anledning
att ställa i förvaltningslagen så att medborgarna och
myndigheterna har en grund att stå på när man arbetar
med bemötandefrågorna. Därför har vi ett särskilt
yrkande, punkt 2 reservation 1, som jag med värme
yrkar bifall till.
Bemötandefrågorna kan beröra många olika om-
råden. Det finns en sak som jag också vill peka på
som vi lyfter fram i en reservation som är gemensam
för Miljöpartiet, Centern och Folkpartiet. Det handlar
om HBT-kompetens. Det är också en del av detta: att
bli bemött med respekt och med kunskap oavsett vad
man har för könstillhörighet, sexuell läggning eller
annat.
Rättssäkerheten i myndigheternas beslut säkras
ytterst via rätten att överklaga. Det har pratats om
tidigare, och frågan om omprövningsmöjligheter har
nämnts. Jag vill bara peka på att just det faktum att
den enskilde som möter myndighetsbeslut gör det i så
olika situationer och med så olika kompetens gör att
det är viktigt att vi försäkrar oss om att den enskilde
får ett bra underlag att stå på för att kunna utöva sin
rätt och så att säga vara rättssäkerhetens garant ge-
nom att kunna överklaga och hävda sin mening. Där
tycker vi att det inte minst finns skäl att lyssna på vad
JO uttalat, att kräva att man får ett skriftligt besked
när myndigheter fattat beslut som rör enskild. Det ger
bättre förutsättningar för både att utöva kontroll över
genomförande och att följa upp brister i dokumenta-
tionen, men det är också en bra grund för alla möjliga
medborgare att överklaga.
Frågan om dröjsmålstalan och regelförenkling har
på ett utmärkt sätt redogjorts för tidigare i talarstolen,
så jag tar inte tid till att upprepa detta. Jag håller helt
med i båda de frågor som Henrik S Järrel tog upp.
Tillgängligheten är också en rättighet som måste
gälla personer med funktionshinder. Att skapa en
tillgänglig myndighet innebär inte bara att ha en 24-
timmarsmyndighet. Det innebär också att ge verkliga
möjligheter för den enskilde att komma till, oavsett
om man har funktionshinder eller om man vill söka
kunskap vid tidpunkter då myndigheterna kanske inte
är som piggast. Där är också diarier på Internet en
fråga som vi har lyft fram.
Jag håller helt med om att vi behöver se över de
opinionsbildande myndigheterna. Det finns oklarheter
som skapas till följd av bildandet av denna typ av
myndighet. Här kan möjligen Ansvarskommittén
särskilt titta på just den typen av myndigheter, när
man nu pratar om ansvarsfördelning och att skapa
tydlighet. Det ingår ju inte direkt i direktiven, men
det skulle kunna göra det, inte minst med ett klokt
beslut här i kammaren senare.
I en fråga har vi i Centerpartiet blivit apostrofera-
de i flera tidigare inlägg, nämligen frågan om tillsätt-
ning av högre statliga tjänster. Vi är helt öppna för att
diskutera tillsättningsförfarandet - gärna det. Vi tyck-
er att det finns bra och spännande tankar i den utred-
ning som gäller tillsättning och utnämning av domare
och domstolsledning. Det finns tankar där som är
värda att titta på. Det finns också skäl att fundera över
hur utnämningsmakten påverkas och vilken roll myn-
digheterna får i en framtida svensk struktur. Kommer
vi att ha fortsatt självständiga myndigheter? Kommer
myndigheterna att ha en annan roll? Hur ser Myndig-
hets-Sverige ut i framtiden?
Vi är öppna för en diskussion och en dialog om-
kring detta. Men en sådan öppenhet kräver att man
försöker jobba från grunden. Då handlar det, som vi
ser det, om att försöka säkra ett urval på sakliga
grunder, och det är just det som Domarutredningen
tar fasta på.
Vi menar inte att personer som söker statliga
tjänster nödvändigtvis ska komma till riksdagen för
att bli utfrågade. Det tror vi inte är den rimligaste
vägen att gå - åtminstone har vi inte hört mycket som
talar för just detta. Risken är att vi skrämmer bort
intresserade kandidater från möjligheten att söka
högre statliga tjänster. Per Unckel, som var ledare för
konstitutionsutskottet och så småningom nu för Nor-
diska rådets presidiesekretariat, skulle inte ha varit
förvånad över att komma till ett utskott och inte känt
sig obekväm med detta, men vem vet om vi skulle ha
jobbat med någon som i dag har en annan typ av
uppdrag i den privata sektorn?
Jag tror att det här är en återvändsgränd. Jag hade
också i det längsta förhoppningar att man från de
reserverandes sida skulle vara intresserad av att stry-
ka den mening som uppenbarligen var viktigast i hela
reservationen och som gjorde att vi från Centerpartiet
inte ställde upp. Vi tycker i stället att den nya skriv-
ning som det blev i utskottets text är tillfyllest. Vi
pekar i dag på de frågor som är uppe för beredning,
men vi gör inte en översyn som landar i att man ska
bli utfrågad i riksdagens utskott, för så säkrar vi enligt
vår bedömning inte en bättre tillsättning och en bättre
utnämningsmakt när det gäller högre statliga tjänster.
Anf. 120 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Det är en viktig fråga hur utnäm-
ningsmakten ska utövas i Sverige. Jag blir lite förvå-
nad när jag hör Kerstin Lundgren argumentera i frå-
gan, därför att det som det hela tiden har varit fråga
om är att vi ska utreda frågan om hur vi ska kunna
öka insynen och öppenheten i utnämningsprocessen.
Vi pekar i vår reservation på att en möjlighet skulle
kunna vara att de personer som kan vara aktuella för
uppdraget skulle kunna komma till riksdagen och
frågas ut innan man tillsätter vissa högre statliga
tjänster. Det finns många andra möjligheter man
skulle kunna tänka sig också. Jag pekade på en annan
i mitt anförande.
Men om man ska skriva en reservation och försö-
ka agera i en fråga så måste man ha någon typ av
viljeinriktning. Man kan inte bara säga att man är
emot. Någonting måste det stå i en reservation. Om
det är så att man inte kan vara överens om att man ska
öka insynen och öppenheten är det klart att man inte
ska skriva ihop sig, men jag utgår från att Centerpar-
tiet är intresserat av att öka insynen och öppenheten i
utnämningsprocessen. Jag tror att det vore viktigt,
inte bara för effektiviteten utan också för legitimite-
ten i utnämningssystemet.
Min fråga till Kerstin Lundgren är: Varför kunde
inte Centerpartiet ställa upp på en utredning om ökad
öppenhet och insyn i utnämningsprocessen?
Anf. 121 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Måhända svarar Tobias Krantz själv
på sin fråga. Man måste ha någonting med sig som
pekar ut vad man vill göra när man kommer med en
reservation. Det som pekades ut, det man ville göra
från reservanternas sida, är i vårt tycke felaktigt. Vi
tror att det är en återvändsgränd. Det fanns inte till-
räckligt mycket på fötterna för att hävda att just detta
var rätt sätt att öka öppenheten. Vi tycker att det vik-
tigaste, inte minst i dessa dagar, egentligen är att
förbättra tilltron till utnämningsmakten och till kvali-
teten i de ledande statliga tjänsterna, det vill säga att
det har gått till på rätt sätt och att de skickligaste
verkligaste har blivit tillfrågade och har tagits med.
Det är det centrala för oss - inte att man kommer till
riksdagens utskott för att bli utfrågad.
Anf. 122 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Nu får vi lite besked från Kerstin
Lundgren om bevekelsegrunderna. Jag tycker ändå att
det är lite oroväckande att Kerstin Lundgren ställer
upp på den sida som förespråkar fortsatt hemlighets-
makeri och fortsatt stängda dörrar när de viktiga ut-
nämningarna ska diskuteras. Det är egentligen det
som Kerstin Lundgren nu säger i sitt anförande och i
sin replik till mig.
Vi har under en lång följd av år sett hur regering-
en har missbrukat sin utnämningsmakt, hur partiloja-
litet och partibok har varit viktigare än saklighet och
att ha goda kunskaper i sitt ämne. Är det då inte rim-
ligt att man får en större möjlighet att öka öppenheten
och insynen i den här processen på olika sätt?
Ett sätt är att man frågas ut av riksdagen. Vi har
massvis med utfrågningar i andra sammanhang, och
varför skulle det var så konstigt om man frågade ut
människor som ska inneha de allra högsta statliga
tjänsterna i landet? Varför ska inte de kunna frågas ut
och ställas till svars?
Jag skulle vilja säga att det här, särskilt det som
Kerstin Lundgren talar om, handlar om att öka effek-
tiviteten och få de bästa till tjänsterna. Om man som
statlig chef inte klarar av att stå inför ett fackutskott i
riksdagen och förklara vad man vill göra som statlig
chef kanske man ska fundera på om man är lämplig
att vara statlig chef.
Anf. 123 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Ja, om det nu vore så att det fanns
belägg för att det stora problemet med de statliga
cheferna var att de inte klarade av att stå inför ett
utskott och förklara sig eller svara på frågor. Men jag
har inte sett någonstans att det finns belagt att det är
problemet med de statliga cheferna. Snarare är det väl
så att man där har ganska god kompetens att stå inför
riksdagens utskott och svara på frågor.
Problemet är kanske någonting annat. Problemet
är kanske också att vi behöver öppna dörren för att få
in andra än aktörer som är vana vid just den här
kammaren och vid riksdagens utskott.
Vi tror att det här snarare är ett sätt att stänga ute
än att öppna upp för en breddad rekrytering och för
en omtanke om dem som kan vara beredda att lämna
annan tjänst för att tillträda ledande statliga tjänster.
Vi tycker att det är viktigare att fokusera på grunden
än att fokusera på en utfrågning i utskott.
Anf. 124 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Central i debatten om det här betän-
kandet bör man väl anse regeringens proposition 62
detta riksdagsår, som går under namnet Några för-
valtningsrättsliga frågor, vara. Denna proposition
rymmer bland annat en lagändring som kommer att
garantera medborgarna möjlighet att kommunicera
med myndigheterna med hjälp av moderna kommu-
nikationsmedel som telefax och e-post. Det här är
givetvis bra förändringar som ingen motsätter sig. Det
är på tiden att lagregleringar kommer som ger med-
borgarna garantier för att sådan här kommunikation
ska bli möjlig.
Fru talman! Mer kontroversiella, nytänkande och
intressanta kan man tycka att de 13 reservationerna i
betänkandet är. Låt mig orda något om några av dem.
Det kom ett mejl till Miljöpartiets riksdagskansli
för några dagar sedan:
"Jag fick inte någon mat alls på ett och ett halvt år
. Det enda som finns är det salladsbord där vegeta-
rianerna kan plocka lite sallad och ibland också bön-
groddar (konserverade). Skolsköterskan sade att ele-
verna lätt kunde tillgodogöra sig en tredjedel av sitt
dagsbehov när de åt salladen."
Så stod det i några rader som skickades till Miljö-
partiet från en studerande i Ronneby. Det mest tragis-
ka är att de raderna inte är unika.
Brev- och mejlhögarna växer hos oss, med berät-
telser från arga, ledsna eller besvikna veganer. Deras
skolgång ser inte ut som andra barns och ungdomars
skogång. Deras skollunch är beskuren, och de tvingas
försöka hänga med på eftermiddagens lektioner på
mer eller mindre fastande mage - dag efter dag. De
tvingas till läkare för att försvara sin valda livshåll-
ning, så att de kan få intyg att visa upp för skolbe-
spisningen. Deras etiska val och personliga ställ-
ningstagande respekteras inte. Skolbespisningen
hävdar att mat är vegansk trots att den egentligen
innehåller animaliska produkter.
Diskrimineringen mot veganerna i skolan och på
andra offentliga inrättningar tar sig många uttryck.
Naturligtvis finns det inrättningar som alldeles ut-
märkt serverar också vegansk mat. Läkarintyg behövs
långtifrån överallt. Men den självklara rätten att etiskt
välja sin kosthållning respekteras inte på många av
Sveriges skolor och andra inrättningar.
Staten ska behandla alla lika, oavsett religiös
övertygelse, hudfärg, kön eller etiska ståndpunkter.
Det kan verka självklart, och på många områden har
vi kommit långt när det gäller att förhindra diskrimi-
nering. Men veganer särbehandlas fortfarande nega-
tivt i stor utsträckning. På samma sätt behandlas sä-
kerligen de som av religiös övertygelse behöver sär-
skild kost. Detta är i grunden ett demokratiproblem
som rör människors lika rätt, och i skolornas fall
elevernas möjlighet att på likvärdiga grunder tillgo-
dogöra sig undervisningen i skolan.
I reservation 13 kräver jag och Miljöpartiet att re-
geringen skyndsamt ska arbeta fram ett lagförslag
som garanterar vegetarianer och veganer fullvärdig
mat på skolor, behandlingshem, fängelser, ålder-
domshem och i andra sammanhang där det offentliga
bekostar maten. Jag yrkar bifall till reservationen med
hopp om att också något av de andra partier som i
vanliga fall brukar tala sig varma för rättvisa och
likvärdighet ansluter sig.
Fru talman! Fler reservationer som bär grön un-
derskrift handlar om minoritetsfrågor och vikten av
att staten inte diskriminerar någon. Det är inget kons-
tigt - minoritetsskydd och allas lika värde har alltid
varit centrala principer i den gröna ideologin. Vi går
gärna först i gayrörelsens Prideparader, vi trycker på
för att få ut antidiskrimineringsbyråerna i landet och
vi vill ha ett samhälle som är, i sanning, tillgängligt.
I en reservation, nr 10, kräver vi därför tillsam-
mans med Vänstern, Folkpartiet och Centern att
homo-, bi- och transkompetensen inom den offentliga
sektorn ska bli bättre genom utbildnings- och infor-
mationsinsatser. Inte minst kräver transfrågorna, som
i dag faller mellan stolarna hos JämO och HomO,
åtgärder.
I en annan reservation, nr 8, kräver vi att medbor-
garskapskravet vid tillsättningar av statliga tjänster
ska begränsas väsentligt. Alla i Sverige ska ha samma
rättigheter, också när det gäller statliga tjänster.
I en tredje reservation, nr 5, kräver vi, Folkpartiet
och Centern insatser för att information från myndig-
heter ska bli tillgänglig för personer med olika funk-
tionshinder.
Fru talman! När vi diskuterar diskriminering och
minoritetsfrågor måste jag resa en fråga om en annan
reservation, som vi sannerligen inte står bakom. Det
handlar om reservation nr 11 och det som borgarna
lite häcklande kallar opinionsbildande myndigheter.
Vi har försökt reda ut det förr, och vi gör ett nytt
försök.
Vilka myndigheter menar man egentligen? Vilka
myndigheters arbete är det de borgerliga partierna i
konstitutionsutskottet vill stoppa? Är det JämO:s
försök att bryta ned de sexistiska fördomar som slagit
rot i samhället och systematiskt snedfördelar kvinnor
i fråga om makt och pengar och män i fråga om så
kallade mjuka värden? Är det Integrationsverkets
uttalande mot den diskriminering som ofta drabbar
personer med utländsk bakgrund? Är det HomO:s
kamp mot homofobin, vars värsta resultat vi ser i
misshandlade HBT-personer?
Borgerligheten! Jag förstår inte vad ni är ute efter
med er reservation mot så kallad opinionsbildande
myndigheter.
Fru talman! I en annan reservation, nr 7, behand-
las frågan om den statliga utnämningsmakten. Blotta
misstanken om att regeringen inte utför sin uppgift
som utnämnare av bland annat ambassadörer och
generaldirektörer på ett sätt som ger oss de allra bästa
ämbetsmännen borde pocka på en utredning. Blotta
misstanken om att utnämningar används som tack för
lång och trogen tjänst eller för gott samarbete med
andra partier borde få de flesta att kräva att riksda-
gens roll i utnämningarna ska stärkas.
Nu är det inte bara en misstanke. Det har kommit
ESO-rapporter, och det är ett faktum att partier som
samarbetat med regeringen plötsligt börjar få sina
gamla trotjänare utnämnda. Det är en sanning att
många duktiga politiker avslutar sin bana på en post
de fått genom utnämning av regeringen. Att frågorna
reses om verkligen de mest kompetenta i varje läge
utses är naturligt. Att frågorna reses om det verkligen
är de som skulle ha utsetts om utnämningsmakten
hade fungerat optimalt är naturligt.
Därför står Miljöpartiet, tillsammans med tre bor-
gerliga partier, under reservation nr 7, som bland
annat öppnar dörren för att Sverige skulle kunna göra
som många andra länder. Där låter man dem som
kandiderar till offentliga myndigheter och uppdrag
som ambassadör och generaldirektör bli utfrågade av
parlamentets, våra, fackutskott. Det skulle ha kunnat
bli majoritet för denna reservation om inte Center-
partiet valt att gå en annan väg. Jag beklagar att Cen-
terpartiet uppenbarligen inte tycker att utnämnings-
makten bör genomlysas och ställer mig aningen
frågande inför motiven.
(forts. 9 §)
Anf. 125 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag uppfattade att Gustav Fridolin var
frågande inför vår hållning när det gäller chefer i
statlig förvaltning och utnämningsmakten. Jag utgår
från att Gustav Fridolin hörde vad jag sade i mitt
tidigare replikskifte. Det jag skulle önska var att man
tydligt kunde visa på vilket sätt utnämningsmakten
blir bättre genom att riksdagens utskott håller offent-
liga utfrågningar med dem som eventuellt kan tänka
sig att vara intresserade av och söka statliga chefs-
tjänster.
Anf. 126 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Tack för repliken. Jag tycker att
grundproblemet är att regeringen har utnyttjat utnäm-
ningsmakten på ett sätt som det inte riktigt var tänkt
när man skrev vår författning på det sätt som gjordes.
Grundproblemet är att utnämningsmakten används
för att liksom ge en guldklocka för lång och trogen
tjänst i vissa fall eller för att ge belöningar till partier
som samarbetat med regeringen - ditt parti såväl som
mitt, ska väl sägas. Det tycker jag är ett problem.
Ett sätt att komma undan det problemet tror jag är
att stärka riksdagens roll i utnämningarna. I riksdagen
är sju partier representerade, sex av dem sitter inte i
regeringen. Där har vi en naturlig arena, och det är
utskotten. Då kan man tänka sig som en möjlig väg
för att öka transparensen i utnämningsmakten att man
har utfrågningar i fackutskotten. Det är också det som
nämns i den här reservationen.
Det finns många andra vägar. Hade vi bara fått
majoritet, hade bara Centern ställt upp på den här
reservationen och vi fått till den här utredningen hade
Centern i utredningen kunnat motsätta sig just det här
förslaget för att föra fram alla de andra förslag som
Centerpartiet sitter inne med. Då hade man kanske
fått majoritet för dem, och vi hade fått en utredning.
Då hade åtminstone någonting hänt med den här
frågan. Nu valde Centern att inte över huvud taget
biträda reservationen, och därför får vi heller ingen
utredning.
Anf. 126 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Tack för repliken. Jag tycker att
grundproblemet är att regeringen har utnyttjat utnäm-
ningsmakten på ett sätt som det inte riktigt var tänkt
när man skrev vår författning på det sätt som gjordes.
Grundproblemet är att utnämningsmakten används
för att liksom ge en guldklocka för lång och trogen
tjänst i vissa fall eller för att ge belöningar till partier
som samarbetat med regeringen - ditt parti såväl som
mitt, ska väl sägas. Det tycker jag är ett problem.
Ett sätt att komma undan det problemet tror jag är
att stärka riksdagens roll i utnämningarna. I riksdagen
är sju partier representerade, sex av dem sitter inte i
regeringen. Där har vi en naturlig arena, och det är
utskotten. Då kan man tänka sig som en möjlig väg
för att öka transparensen i utnämningsmakten att man
har utfrågningar i fackutskotten. Det är också det som
nämns i den här reservationen.
Det finns många andra vägar. Hade vi bara fått
majoritet, hade bara Centern ställt upp på den här
reservationen och vi fått till den här utredningen hade
Centern i utredningen kunnat motsätta sig just det här
förslaget för att föra fram alla de andra förslag som
Centerpartiet sitter inne med. Då hade man kanske
fått majoritet för dem, och vi hade fått en utredning.
Då hade åtminstone någonting hänt med den här
frågan. Nu valde Centern att inte över huvud taget
biträda reservationen, och därför får vi heller ingen
utredning.
Anf. 127 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag noterar att Gustav Fridolin inte
har något svar på frågan om på vilket sätt utnäm-
ningsmakten skulle bli bättre.
Jag vänder mig också med förvåning, måste jag
säga, mot resonemanget om belöningar. Jag har inte
heller sett några belägg för detta. Jag utgår från att vi
i den här kammaren är överens om att det faktiskt
finns politiska företrädare för olika partier som har
både skicklighet och kompetens för olika uppdrag i
statlig förvaltning. Jag utgår från att vi kan vara över-
ens om det.
Mot den bakgrunden tycker jag att det är en lite
lättvindig hantering att prata om den gamla kunga-
maktens belöningssystem när man diskuterar utnäm-
ningsmakten. Det bekymmer som jag tycker finns, en
uppfattning som jag utgår från att vi delar, är det vi
säger i utskottets betänkande om tillsättning av doma-
re, som man tittar närmare på, och även frågan om
myndigheternas roll i en framtida organisation. Den
typen av frågor kommer kanske att behöva förändras.
Vi har en del uppgifter när det gäller domarutred-
ningen. Låt oss titta på dem och utifrån de slutsatser-
na komma tillbaka till de andra frågorna.
Anf. 128 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Visst, Kerstin Lundgren, är vi eniga
om att det finns kompetenta politiker. Men är det inte
ett lite konstigt samband att många politikers karriär
slutar just med en plats som utnämnd någonstans? Är
det inte ännu märkligare att dessa politiker vanligtvis
tillhör ett parti i regeringsställning eller ett parti som
har börjat samarbeta med regeringen eller möjligtvis
har varit ytterst framträdande i något av de stora op-
positionspartierna? Om man tänker sig att alla partier
har ungefär lika hög andel kompetenta politiker som
skulle kunna komma i fråga för utnämningarna är det
ju lite konstigt att just de här helt plötsligt trillar in
och får sina utnämnda platser när partiet börjar sam-
arbeta med regeringen. Så var det väl åtminstone inte
tänkt.
Jag tycker att man ska stärka riksdagens makt vid
utnämningarna. Ett sätt som finns är att låta fackut-
skotten ha en utfrågning. Jag har varit väldigt tydlig
med hur det skulle förbättra utnämningsmakten, tyd-
ligare än så kan jag nog inte bli.
Anf. 129 Mats Berglind (S)
Fru talman! Jag får börja med att yrka bifall till
förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reser-
vationer.
I den här debatten har det som i många andra de-
batter vi har haft visat sig att vi är överens om ambi-
tionen. Vi vet hur vi tycker att det ska fungera, men
vi är inte riktigt överens om hur vi ska komma dit.
Det jag tänker på är den debatt som har förts om
tillgänglighet och myndigheters sätt att bemöta med-
borgarna när de vill ha svar på sina frågor. Alla är
helt överens om att information ska vara tillgänglig
för alla, oavsett om man har något funktionshinder
eller ej. Man ska bli behandlad korrekt oavsett vem
man är som person. Det är det grundläggande och det
är vi överens om.
Det kan ha gjorts många erfarenheter genom åren
där vi kanske har tyckt att man inte har blivit bemött
på ett korrekt sätt. Sådant har säkert inträffat. Jag vill
inte försvara allting och säga att det är hundraprocen-
tigt bra. Så tror jag inte att det är. Men det som skiljer
oss åt är att vi tror mera på hela den policyförändring
som sker och på de direktiv som kommer från reger-
ingen om hur tillgänglig man ska vara och med krav
på ett korrekt bemötande. Naturligtvis har de myn-
digheter som är berörda själva ett otroligt stort ansvar
när det gäller policyfrågor och utbildning av samtliga
anställda.
Jag tror nämligen inte på att det vore så enkelt att
allt blir frid, fröjd och perfekt om vi lagstiftar om allt.
Jag tror att det handlar mer om den egna personalens
sätt inom myndigheten att hantera frågorna. Ambitio-
nen är vi överens om, och vi ska bevaka att det blir
bättre. Det får framför allt inte bli sämre.
Sedan var det regeringens förslag att ge större
möjligheter att ställa frågor via e-post, telefax och så
vidare. Det är samma sak där. Den nya tekniken
måste kunna anammas av de myndigheter som är
berörda, så att det snabbt och smidigt går att få svar.
Jag har ett flertal gånger debatterat i kammaren
frågor om tillsättande av högre statliga tjänster, men
mer utifrån konstitutionsutskottets granskningsbetän-
kande. I dag har vi återigen i debatten från två före-
trädare fått höra hur förskräckligt illa detta är. Det är
bara socialdemokrater som blir utnämnda eller några i
deras närhet som man vill värna om.
Den här debatten hade jag första gången med för-
re förste vice talmannen Anders Björck. Han fick en
rätt hygglig tjänst. Jag undrar om han räknar sig själv
som socialdemokrat eller hör till ett samarbetsparti.
Nej, det är en vulgärpropaganda som lever kvar i
Anders Björcks fotspår. Eller är det hans ande som
fortfarande svävar över frågan? Det är genant när
man ur det perspektivet sätter en sådan debattnivå,
när vi dessutom vet - och det finns papper på det - att
den typen av politisk bakgrund, bland annat bland
generaldirektörer, har minskat. Det tas in förtjänstfullt
folk från andra håll. Ändå försöker man skapa bilden
av att socialdemokrater utser sig själva. Det är dåligt.
Den andra bilden skapas genom att vända på ar-
gumenten. Då skulle det vara förbjudet att tillsätta en
tjänst om den personen har haft ett politiskt engage-
mang. Det är väl ingen som åberopar det? Det är väl
många som inser att ett långt politiskt aktivt liv på
olika nivåer är väl så meriterande och är väl så under-
byggande i fråga om kunskap för att klara att leda ett
statligt verk. Något annat är både ofint och oförstån-
digt att hävda.
För en gångs skull skulle vi kunna slippa den ty-
pen av argumentation. Det är inte någon övervikt av
sådana från en politisk bakgrund som har misslyckats
med dessa tjänster. Det är klart att det finns de som
inte har lyckats i sitt uppdrag, till exempel generaldi-
rektör. Det är väl i och för sig inte så konstigt. Alla
bolag byter vd när det inte går så lysande. Det är så
något sådant måste hanteras. Om det inte fungerar
måste folk bytas. Men det finns inget samband med
den utnämningsmakt regeringen sitter på och de poli-
tiska anspelningar som görs.
Fru talman! Jag har uppehållit mig lite längre än
vad jag hade tänkt mig om just den frågan. Det här är
både bedrövligt och sorgligt att det en gång för alla
måste slås fast att det är ren och skär lögn att använda
sådana argument.
Ska vi då hitta något annat sätt för utnämningar?
Jag vill inte påstå att det alltid ska vara så till hundra
procent. Jag delar Kerstin Lundgrens uppfattning,
som hon på ett bra sätt har förmedlat, att det inte är
säkert att det löser dessa problem. Gustav Fridolin var
inne på att riksdagen ska ha utnämningsmakten för de
statligt tillsatta tjänsterna. Det var i alla fall en glid-
ning åt det hållet. Det blir märkligt att riksdagsut-
skotten ska sköta förhören men det är inte utskotten
som ska sköta tillsättningarna utan det ska regeringen
göra. Det är inte en framgångsrik väg. Jag tror inte
något privat stort företag eller statligt verk vid till-
sättande av tjänster använder sig av de metoderna för
att få tag på de rätta cheferna. Det måste handskas på
ett helt annat sätt. Hittills har det fungerat tillräckligt
bra att vi inte ska behöva fundera över några hals-
brytande förändringar.
Vi kan titta på de utredningar som finns i andra
sammanhang. Om de kan komma på någon lysande
idé som innebär ett steg framåt ska jag inte vara den
som slår igen dörren.
Anf. 130 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Jag förstår att Mats Berglind vill slip-
pa höra argumenten och slippa föra denna debatt,
men jag kan lova Mats Berglind att vi kommer att
föra denna debatt. Frågan om hur man utnämner
högre statliga chefer och ambassadörer är en central
del av den makt som regeringen i dag har. Den blir
allt viktigare därför att vi har ett system i Sverige med
minoritetsregeringar och ett system inom Europeiska
unionen som gör att regeringen får alltmer att säga till
om på riksdagens bekostnad. Därför är frågan om
utnämningsmakten central. Därför måste den debatte-
ras och diskuteras i kammaren. Det är inte orimligt att
den typen av samtal och diskussioner förs här och att
sådana argument förs fram här.
Mats Berglind säger att det inte är något problem
med det nuvarande systemet för att utnämna högre
statliga chefer. Vi kan tvista om det. Jag menar på att
det finns tydliga argument för att det har gått snett i
rätt många år i rätt många fall. Men om Mats Berg-
lind känner stor förtröstan över att det nuvarande
systemet fungerar så pass väl att regeringen gör rätt,
varför vågar då inte Mats Berglind och Socialdemo-
kraterna gå med på en ordning som gör att det blir
ökad öppenhet och insyn i processen?
Vad är ni rädda för, Mats Berglind? Om du kän-
ner att regeringen gör rätt, varför vågar ni inte ha
ökad öppenhet och insyn i processen? Då skulle ni
kunna säga följande till oss, som ni hävdar misstänk-
liggör och framför vulgärargument: "Det här är den
mest kompetenta personen för jobbet. Han eller hon
har frågats ut i ett riksdagsutskott. Han eller hon har
fått ansöka om tjänsten och har blivit prövad i offent-
lighetens ljus." Varför är ni så rädda för ökad offent-
lighet och insyn, Mats Berglind?
Anf. 131 Mats Berglind (S)
Fru talman! Det senaste inlägget inleddes med en
mening om att fortsätta på den här debattnivån. Det
säger mer om Tobias Krantz än om argumenten.
Jag går dock till sakfrågan. Jag tror att man skulle
hamna i andra typer av problem om man skulle ha ett
sådant anställningsförfarande för den typen av tjäns-
ter. Ett antal personer ska anmälas, och sedan ska
någon av dem som man tror är bäst plockas ut. Jag
tror inte att det fungerar så. Jag tror att man får andra
problem. Det är inte så konstigt.
Jag förstår inte vad logiken skulle vara. Om vi
hävdar att det här fungerar tillräckligt bra, varför ska
man då tillsätta en utredning av något som kan bli
sämre? Det är väl ingenting att vara rädd för? Det är
en rak, logisk förklaring. Vi tror att det fungerar bra
och att regeringen gör det här på ett bra sätt. Sedan
har Tobias Krantz all rätt att få säga att allt regeringen
gör är värdelöst.
Anf. 132 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Det gläder mig att Mats Berglind ga-
ranterar mig denna form av yttrandefrihet, inte minst
på Sveriges främsta politiska arena, nämligen riksda-
gen.
Det som jag vill diskutera, och som är skälet till
att vi har lagt fram förslaget om utredning, är att det
under ett antal år har funnits rätt många personer,
debattörer, som kritiserat regeringens utnämningspo-
litik för att det har använts som ett belöningssystem
för inte minst avdankade socialdemokratiska statsråd.
Då skulle det väl vara alldeles utmärkt för Mats
Berglind och hans partikamrater att kunna säga: Ni
har fel, och vi är beredda att visa det via en process
med ökad öppenhet och insyn. Vi är beredda att låta
våra kandidater, de som vi tycker är de mest kompe-
tenta och dugliga för tjänsterna, frågas ut i ett riks-
dagsutskott. Vi är beredda att sätta upp kandidaterna
på en lista och låta dem ansöka om dessa tjänster.
Det vore väl det allra bästa sättet att ta död på vår
argumentation och visa att vi har fel. Av något kons-
tigt skäl vågar dock inte Mats Berglind och hans
partikamrater gå med på detta. Tvärtom fortsätter
Mats Berglind och Socialdemokraterna att förespråka
ett system som bygger på hemlighetsmakeri och
stängda dörrar.
Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Mats
Berglind och Socialdemokraterna vet att det inte
fungerar riktigt så som det borde. Man har något att
dölja.
Anf. 133 Mats Berglind (S)
Fru talman! Jag är varken rädd eller har någonting
att dölja. Vi har själva i konstitutionsutskottet, för
första gången på jag vet inte hur många år, föreslagit
och rekryterat till tjänster som var helt nya och som vi
hade lite svårigheter med hur vi skulle hantera.
Jag hörde aldrig från någon i KU argumentet att vi
skulle ha offentliga utfrågningar av ett antal personer
som kunde tänkas vara villiga att söka jobben i fråga.
Ingen sade något, och ändå var det ganska nytt. Vi
ägde frågan själva.
Vi hanterade frågan precis på det sätt som man
gör när det gäller så pass grannlaga uppgifter. Några
fick i uppdrag att både prata med och ta reda på fakta
om dessa personer och sedan göra en bedömning ifall
de var lämpliga eller inte. När det hela väl var klart
var de som föreslogs i allas ögon väldigt kompetenta
och bra personer, och vi tillsatte dem utan offentlig
utfrågning. Det räcker väl som argument för hur vi
hanterar den här frågan. Regeringen gör precis lika-
dant, och de lyckas.
Anf. 134 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag skulle vilja höra Mats Berglind
lite grann kommentera frågan om medborgarnas
skydd i lagstiftningen när det gäller förvaltningslagen
och bemötandet av medborgare från statliga förvalt-
ningars sida.
Vi har ju en lång rad regler, det tror jag att vi alla
är överens om, i form av olika lagar som både enskil-
da medborgare och företag ska följa. Vi kan vara
oeniga om alla behövs. Vissa har ju ambitionen att
förenkla inte bara för företagen utan också på med-
borgarområdet.
Det knepiga är att majoriteten och Socialdemo-
kraterna inte verkar vara intresserade av att skapa
balans i lagstiftningen och stärka medborgarnas rät-
tigheter. Det gäller i och för sig också de statliga
förvaltningarna. Också de behöver i sin lagstiftning få
en grund för hur de ska jobba med bemötandefrågor-
na. Riktlinjer för bemötandefrågor är oerhört centrala
för att vi ska lyckas med det uppdrag som vi lägger
på de statliga förvaltningarna, nämligen att ge med-
borgarna ett bra bemötande.
Anf. 135 Mats Berglind (S)
Fru talman! Som jag sade i mitt inledningsanfö-
rande är vi så överens att det egentligen bara är de-
taljer som skiljer oss åt.
Myndigheterna har fått klara direktiv med riktlin-
jer om bemötande och hur detta ska hanteras. Det har
getts klara direktiv om hanteringen av sådana frågor.
Det handlar om att personalen får den rätta utbild-
ningen och att det tas fram ett policydokument som
gäller bemötandet.
Vi blir många gånger beskyllda för att vara klå-
fingriga och lagstadga om allting. Nu säger vi för en
gångs skull att lagstiftningen kanske inte är den slut-
liga lösningen för att nå de optimala resultaten, utan
det här är en process och en attitydfråga som är precis
lika viktig som lagstiftningen.
Anf. 136 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag kan hålla med om att det är vik-
tigt att vi har en process inom den statliga förvalt-
ningen för att förändra attityder och förbättra bemö-
tandet av medborgarna. Men den processen anser vi
borde hjälpas på traven och stadgas upp från riksda-
gens sida, som ju är medborgarnas yttersta företräda-
re. Riksdagen borde ge en tydlighet i förvaltningslag-
stiftningen på det sätt som vi föreslår i reservation 2.
Med det upplägget skulle man också ge möjlighet
för medborgarna att kunna utkräva ansvar på ett annat
sätt än när det gäller ett handlingsprogram. Jag bekla-
gar därför att Socialdemokraterna uppenbarligen inte
är intresserade av detta.
Anf. 137 Mats Berglind (S)
Fru talman! Det där sista var helt onödigt. Vi är ju
helt överens om inriktningen, och det enda som skil-
jer oss åt är Centerpartiets övertro att lagstiftning ska
avhjälpa allting.
Jag tror inte att det är där som medborgare i all-
mänhet känner tryggheten i att få ett bra bemötande,
utan det handlar om helt andra frågor. Det känns lite
onödigt, fru talman, att behöva upprepa argumenten
eftersom svaret blir detsamma som förra gången.
Anf. 138 Henrik S Järrel (M)
Fru talman! Det förefaller som om vi kan vara
överens om att utredningsmakten är av central bety-
delse för tilltron till det offentliga livet, den offentliga
sektorn. Därför är det också angeläget och viktigt
med en ökad öppenhet och transparens kring just
utnämningar av centralt placerade befattningshavare.
Frågan är bara hur vi bättre åstadkommer det än
genom den nuvarande ordningen. Vi har i reservatio-
nen pekat på en möjlighet. Vi har inte låst oss vid
den, men det kunde vara en möjlighet, nämligen att
låta utskotten i högre grad få fråga ut tilltänkta kandi-
dater.
En annan möjlighet som öppnas av Kommittén
om domstolschefens roll och utnämning av högre
domare vore, enligt kommitténs betänkande, att in-
rätta ett särskilt, från riksdag och regering organisato-
riskt självständigt, beredningsorgan med förslags-
nämnd som lämnar förslag till regeringen på lämpliga
kandidater. Om regeringen då utser en person som
nämnden inte har fört upp på listan ska det anmälas
till justitieutskottet, som då håller en offentlig utfråg-
ning. Om utskottet därefter yttrar sig till förmån för
någon av kandidaterna så ska regeringen vara bunden
av det yttrandet. Det är något som kommittén före-
slår, och det är en annan tänkbar ordning.
Jag uppfattar att Mats Berglind kanske ändå är
öppen för - jag tolkade hans huvudanförande så - att
pröva andra möjligheter för att öka transparensen och
insynen i en så central fråga som utnämningsmakten
är.
Anf. 139 Mats Berglind (S)
Fru talman! Jag tycker inte att det är så glasklart
att jämföra detta med högre domare, generaldirektörer
och andra statliga myndighetschefer. Jag tror inte att
man kan göra den direkta kopplingen. Men om det
kommer fram något klokt så gärna för mig.
Det skulle vara intressant att höra från Moderater-
nas representant varför de inte föreslog en offentlig
utfrågning av de tjänster som de själva tillsatte, när de
ägde frågan, om det är en så lysande idé?
Anf. 140 Henrik S Järrel (M)
Fru talman! Ärligt talat förstod jag inte riktigt vad
Mats Berglind åsyftade när han talade om de egna
tjänsterna. Jag kanske kan få klarhet i det.
I sitt första inlägg åberopade Mats Berglind An-
ders Björck som ju var en av de mera framträdande
kritikerna av regeringens utnämningspolitik. Nu kan
man väl säga att genom att ha utnämnt just honom har
regeringen om inte tystat så i alla fall dämpat den
tungan. Jag tror att man vågar dra den slutsatsen.
Det fanns element i hans kritik som fortfarande,
enligt vår bedömning, äger bärkraft. Bara för att man
utnämner en moderat så har man ju inte därmed sagt
att man ser balanserat på de personer som har direkt
politisk bakgrund vid utnämningar. I stället ska detta
ses i ett vidare perspektiv.
Anf. 141 Mats Berglind (S)
Fru talman! Det var väl därför jag sade att reger-
ingen kanske inte har lyckats jämt.
Till sakfrågan. Jag kanske var lite otydlig. Det
handlade om när vi själva beredde tillsättandet av de
nya revisorerna. Vi hade aldrig hanterat den frågan
förut. Det var en mycket grannlaga fråga. Vi i ut-
skottet ägde hur det skulle gå till och kunde göra
nästan hur vi ville. Det fanns inga gamla erfarenheter
eller praxis som vi behövde rätta oss efter.
Då sades inte ett ord om dem som kunde tänka sig
söka att bli riksrevisor, så tror jag att det heter, och att
det skulle vara en offentlig utfrågning av ett antal
kandidater innan vi beslutade oss för vilka vi skulle
erbjuda den här tjänsten. Vad gjorde vi? Vi gjorde
precis på samma sätt som regeringen gör när den
utser sina chefer.
Det tycker jag att vi kan fortsätta med. Vi har varit
ett gott föredöme i KU på den fronten.
Anf. 142 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Först ska jag säga några mycket korta
ord om reservation nr 2 om utvidgad skyldighet att
meddela skriftliga beslut. Det är en reservation till
vilken jag yrkar bifall.
Socialtjänstlagen ger rätt till stöd under vissa om-
ständigheter. Det är en rättighetslagstiftning. Det
innebär att sådana beslut kan överklagas. Men för att
de ska kunna överklagas krävs det att besluten är
skriftliga. Lagen kräver inte att besluten är skriftliga.
Det måste rättas till. Det är en fråga om rättssäkerhet.
Jag tror inte att jag behöver säga mer om den sa-
ken. Jag ska i stället använda några korta minuter till
att säga ytterligare något om utnämningsmakten. Det
är en intressant diskussion. Den leder alltid till replik-
skiften.
Mats Berglind har rätt i att det finns ett drag av
vulgärpropaganda i detta från den borgerliga sidan.
Det har alltid funnits, så är det ju. Å andra sidan
skulle jag väl inte våga mig på att påskina att partibo-
ken inte har någon som helst betydelse när det gäller
regeringens utnämningar.
Det kan i och för sig vara så att andelen kompe-
tenta personer är extremt högt i Centerpartiet och
extremt lågt i Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Men
jag tror kanske inte att det är hela förklaringen.
Oppositionen är naturligtvis missnöjd med vad
regeringen gör. Det ligger i oppositionens roll att vara
missnöjd med det regeringen gör inklusive utnäm-
ningarna. Men jag tror att man ska vara lite försiktig
med att man så fort man är missnöjd med vad reger-
ingen gör börjar kräva att de uppgifter som enligt
konstitutionen ligger på regeringen ska överföras till
riksdagen eftersom man då tror att man får en större
kontroll över sakernas tillstånd och att det skulle bli
ett bättre resultat.
Jag är för att stärka riksdagen generellt sett. Riks-
dagen bör stärkas. Men den bör stärkas i sin konstitu-
tionella roll som lagstiftare, som den som fastställer
budget och skatter och som kontrollmakt. I den rollen
ska riksdagen stärkas. Man bör vara ytterligt försiktig
med att tro att man kan eller bör stärka riksdagens roll
genom att överföra uppgifter som i dag ligger på
exekutiven, alltså på regeringen, till riksdagens områ-
de.
Ta detta med utnämningsmakten. Om vi skulle
stärka riksdagens roll i utnämningsmakten är jag inte
så säker på att detta skulle öka och stärka kontrollen
över utnämningarna och än mindre att det skulle bli
mindre av partipolitiska inslag i det. Snarare skulle
regeringen något lite kunna gömma sig bakom att
riksdagen ändå haft sitt finger med i spelet, haft ut-
frågningar och det ena med det andra, så att man inte
kan kritisera regeringen för vad den gör.
Jag tror att det skulle vara olyckligt ur ett flertal
olika aspekter. Vi kommer tyvärr att få se det också
på andra områden där oppositionen är missnöjd med
det ena eller andra som regeringen har beslutat. Där-
för föreslår man lagändringar som innebär att man
lägger över sådana uppgifter på riksdagen i stället.
Jag tror att det är helt fel väg att gå.
Sedan kan man resonera kring detta med öppenhet
och sådant. Jag är inte på något sätt principiellt mot-
ståndare till att man hittar vägar för att öka öppenhe-
ten i tillsättningarna. Men precis som tidigare sagts
här från talarstolen kan rekryteringsförfarandet i vissa
lägen bli oerhört mycket mer komplicerat. Det kan
också leda till att det blir betydligt svårare att hitta de
kompetenta personer som vi vill ha till statliga tjäns-
ter.
Anf. 143 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Mats Einarsson glömde att tala om
kompetensen hos Kristdemokraterna. Det är väl
samma sak på den sidan när det gäller utnämningar-
na.
Jag begärde egentligen ordet på grund av diskus-
sionen kring reservation 7. Jag blev lite illa berörd av
kritiken mot Kerstin Lundgren i det här samman-
hanget. Det är så när man ska skapa politiska majori-
teter att man får gå på den minsta gemensamma näm-
naren för att åstadkomma detta.
Här hade vi faktiskt en möjlighet. För vår del hade
det inte spelat så stor roll om man strukit meningen
som Kerstin Lundgren ville. Vi tycker att den är så
löst formulerad att den inte är allvarlig utifrån vårt
synsätt i sammanhanget.
De som nu kritiserar Kerstin Lundgren tycker jag
gör det på ett felaktigt sätt. Man skulle kunna vända
den kritiken mot sig själv. Man skulle egentligen
kunna hänga ut sig själv. Varför var vi så dumma att
vi inte skapade majoritet i stället för att skapa en
reservation som inte leder någonstans när det gäller
dessa frågeställningar?
Anf. 144 Mats Berglind (S)
Fru talman! Eftersom jag inte har fått svar från
någon annan av reservanterna på frågan som handlade
om utnämningspolitiken tänkte jag passa på att få ett
svar från Ingvar Svensson. Varför hävdade ingen
borgerlig i KU att det skulle vara offentliga utfråg-
ningar bland kandidaterna som skulle bli våra reviso-
rer?
Anf. 145 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Mats Berglind ställer nog den frågan
till fel person i sammanhanget. Vi har tidigare motsatt
oss det som ett tydligt krav när det framförts i mode-
rata motioner som att det vore den enda lösningen. Vi
kan acceptera den möjligheten för en ökad öppenhet,
men vi är inte låsta.
Vi har, som Kerstin Lundgren och även andra här
varit inne på, sett till den modell som man arbetade
med inom Domarutredningen. Den hade varit bra att
titta på även när det gäller generellt för statliga verks-
och myndighetschefer.
Dokument
Beslut
Myndigheter skyldiga kommunicera med fax och e-post (KU23)
Myndigheterna blir den 1 juli 2003 skyldiga att se till att medborgarna kan kommunicera med dem med hjälp av telefax och elektronisk post.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag