Stöd till ungdomsorganisationer och trossamfund

Fru talman! Vi har kommit till dagens sista debatt, som handlar om stödet till ungdomsorganisationer och trossamfund, 2006/07:KrU11. För er som inte har läst betänkandet kan jag berätta att i det behandlas nio motionsyrkanden som har väckts under den allmänna motionstiden hösten 2006. Det är motioner som rör frågor om statsbidraget till ungdomsorganisationer och en översyn av lagen om stöd till trossamfund. Det handlar om HBT-personers situation och om HBT-frågor i trossamfunden. Det handlar även om att likställa religiösa och icke-religiösa livsåskådningsförbund när det gäller statsbidrag. Utskottets majoritet har avslagit samtliga motioner. Betänkandet innehåller två reservationer. Med denna föredömligt korta inledning lämnar jag över ärendet till debattörerna.

Fru talman! Betänkandet om stöd till ungdomsorganisationer och trossamfund kan kanske vid första anblicken se lite okontroversiellt ut. Men det finns saker som vi i Vänsterpartiet vill lyfta fram och som vi har reagerat på. Jag ska börja med att yrka bifall till den reservation som jag har lämnat tillsammans med Miljöpartiet - reservation 2. Betänkandet innehåller bara två reservationer. När det gäller statsbidrag till ungdomsorganisationer har det i flera år, vad jag vet, diskuterats hur man ska få till den bästa konstruktionen av stödet. Det har framförts förslag om att stödet ska kopplas till mandatfördelningen för moderpartierna i riksdagen. Jag tycker inte att det är det bästa förslaget som har framlagts. Man ska komma ihåg att ungdomsförbunden är egna juridiska personer. Dessutom finns det ingen direkt koppling från ungdomsförbund till framgångar eller motgångar i ett moderpartis val. Ett val kan för ett parti gå åt det ena eller det andra hållet, och det behöver inte alls vara kopplat till ungdomsförbundets aktivitet. Det bör vara så att man har något slags koppling till aktivitetsnivå och antal medlemmar. Det är bara något slags grund för att det här ska fungera. Stödet bör alltså bygga på hur aktiv man är och hur många som är aktiva i ungdomsförbundet. Kan man hitta en konstruktion som löser det här på ett bra sätt så är vi tacksamma för det. Diskussionen behöver säkert föras vidare. Vi i Vänsterpartiet tycker att lagen om stöd till trossamfund behöver ses över. Målet för det statliga stödet till trossamfunden är att ge dem möjlighet att bedriva religiös verksamhet i form av gudstjänst, själavård, undervisning och omsorg. Vi i Vänsterpartiet anser att principen om rätt till bidrag för att bedriva undervisning och omsorg grundad enbart på att man är ett trossamfund inte är rätt. Det måste finnas fler kriterier för att säkerställa att man bedriver undervisning och omsorg på ett bra sätt. Bidrag kan inte ges om man inte bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som vårt samhälle vilar på. Vi vill därför att man ser över lagen. Regeringen bör analysera vad det skulle innebära om orden undervisning och omsorg ströks i § 2 i lagen om stöd till trossamfund. Fru talman! Det absolut hetaste i sammanhanget är naturligtvis HBT-frågorna. Synen på de homosexuella, bisexuella och transsexuella är i många trossamfund kontroversiell. Ofta vill de framstå som försvarare av alla människors lika värde. Men det finns grupper som gör undantag från detta inom de flesta trossamfund, vill jag påstå. För Vänsterpartiet är detta en situation som inte är acceptabel. Om man menar något med att alla människor är lika mycket värda kan man inte undanta någon, oavsett sexuell läggning. Detta är något som inte ens är förhandlingsbart för Vänsterpartiet. Om man som trossamfund ska ta emot bidrag måste det vara kristallklart att man gör det utifrån de grundläggande värderingar som ställs upp av samhället. Samtidigt är det fler och fler inom trossamfunden som vågar ta ställning och ifrågasätta de konservativa värderingar som finns. De verkar för öppenhet, respekt och könsöverskridande. De här personerna måste få vårt öppna stöd för att fortsätta jobbet. En fråga som är kontroversiell är till exempel könsneutrala äktenskap. Vi ska inte debattera frågan här, men den är ett exempel på vad som är viktigt att lyfta upp i frågorna om trossamfunden. Jag tycker att frågan ska drivas framför allt av regeringen. Det är det som är poängen i det hela. Vi har en förhoppning om att det här kanske blir ett huvudnummer på nästa möte med regeringens råd för kontakter med trossamfunden, som jag förstår ska ske i juni. Statsrådet Sabuni ska leda det. Det blir en viktig markering för att slå tillbaka de mörka krafter som finns i olika trossamfund. Trossamfunden ska markera att de ställer upp på de grundläggande värderingar som bygger på alla människors lika värde oavsett sexuell läggning. Dessa värderingar måste ligga till grund för varje samhällsbyggande. Vi kan aldrig acceptera att någon på något sätt blir illa behandlad för att man är homosexuell, bisexuell eller transperson. Detta är något som Vänsterpartiet aldrig viker ifrån.

Fru talman! Ulf Holm har under den allmänna motionstiden tagit upp frågan om statsbidrag till politiska ungdomsförbund. Han föreslår en översyn. Varje år fördelar Ungdomsstyrelsen statsbidrag till ungdomsorganisationer. För att kunna söka bidrag måste ungdomsorganisationerna leva upp till målsättningarna för statsbidraget. 2007 får 88 organisationer dela på 184,2 miljoner. Bidraget är en viktig del i ungdomspolitiken. Många politiska och ideella organisationer bidrar till förståelsen för demokratin och dess uppbyggnad. Men de politiska ungdomsorganisationerna har en särställning när det gäller att väcka partipolitiskt intresse och skapa delaktighet hos unga människor. Miljöpartiet menar att dagens bidragssystem till politiska ungdomsorganisationer har blivit omodernt eftersom det i huvudsak är uppbyggt på medlemstal. Dessvärre uppdagades det för några år sedan att vissa politiska ungdomsförbund hade fuskat med bidraget. Fusket handlade om att organisationerna uppgav felaktiga medlemstal, och i och med det kunde de kvittera ut mer pengar än de var berättigade till. Det är förstås fullständigt oacceptabelt att det fuskas. De politiska partiernas ungdomsförbund borde tvärtom vara föredömen. Bland deras medlemmar finns ju många av morgondagens politiker. Att i unga år börja sitt politiska engagemang i organisationer som det råder tvivel om när det gäller huruvida de har tillförskansat sig skattemedel som de inte är berättigade till leder till legitimitetsproblem för den politiska demokratin. Det är mycket allvarligt. De politiska ungdomsförbunden har liksom moderpartierna problem med vikande medlemssiffror, även om det finns undantag. Det är allvarligt. Varje organisation borde självkritiskt granska varför det har blivit så. Hur är det med öppenheten? Finns det ett välkomnande klimat i organisationen? Hur ser det ut med den interna demokratin i de organisationer som ska värna den stora samhällsdemokratin? Detta är viktiga frågeställningar då det enligt vår mening också är viktigt hur många fysiska personer som kontinuerligt deltar i den demokratiska beslutsprocessen. Det krävs utan tvekan en kritisk massa som väl avspeglar samhällsaktiviteterna. Med det vill jag ha sagt att partierna, som i hög grad är bärare av vårt demokratiska system, faktiskt har en skyldighet att se till att medlemsrekryteringen hålls uppe. För tydlighetens skull vill jag i det sammanhanget säga att det i allra högsta grad gäller även Miljöpartiet de gröna. När Ulf Holm föreslår att vi behöver utreda om vi ska gå över till ett annat system än medlemsantalet handlar det alltså inte om att vi inte inser vikten av många politiskt aktiva ungdomar. Men precis som när det gäller skattepolitik och en del annat finns det fördelar med schabloniserade generella modeller. Då kommer man bort från subjektiva bedömningar av exempelvis vilka kriterier som gäller för att verkligen kunna räknas som medlem eller inte. Om man utgår från valresultatet finns det kontrollerade officiella siffror som ingen behöver tveka om. Om man dessutom har ett till storleken anständigt grundbidrag i botten bör det vara möjligt att på ett rimligt sätt säkerställa mångfalden. En svårighet med det nuvarande bidragssystemet är kontrollen av de organisationer som tar emot bidrag. Samtidigt förhindrar grundlagens anonymitetsskydd en kontroll av medlemsregistret. Anonymitetsskyddet är en central del av demokratin. Politiska organisationers medlemsregister måste också i fortsättningen vara skyddade från intrång från stat och myndigheter. Det talar starkt för ett förändrat bidragssystem som går att utvärdera och som inte frestar till missbruk i form av friserade medlemssiffror eller fusk med medlemstalet. Integrations- och jämställdhetsministern har i ett frågesvar till riksdagen uttalat att hon överväger att ge en särskild utredare i uppdrag att titta närmare på vissa frågor som rör statsbidraget till ungdomsorganisationer. Vi anser att en sådan utredning bör tillsättas snarast och beredas skyndsamt och att modellen med ett fast grundbelopp, lika för alla, samt en del baserad på partiernas mandat i riksdagen kan vara ett alternativ. Därmed vill jag yrka bifall till reservation 1 och 2.

Fru talman! För att inte glömma bort det vill jag inledningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på de två reservationerna. Precis som vi har hört, finns det nio motionsyrkanden om stöd till ungdomsorganisationer och trossamfund. De här yrkandena är från den allmänna motionstiden. Efter behandlingen i kulturutskottet finns det två reservationer. Jag kommer som representant för majoriteten att i huvudsak kommentera dessa reservationer och därmed också de inlägg vi har hört i debatten här. Först skulle jag vilja säga att frågorna om statsbidragen till ungdomsorganisationer inte på något sätt är nya för oss i utskottet eller i riksdagen. Så sent som förra året diskuterades frågan med anledning av en rapport från Riksrevisionen som hade rubriken Statsbidrag till ungdomsorganisationer - hur kontrolleras de? Jag tar inte nu upp tid med att återge Riksrevisionens förslag och vad riksdagen beslutade. Det kan läsas i betänkandet och i respektive rapport. I november 2005 redovisade Ungdomsstyrelsen sin rapport Statbidrag till ungdomsorganisationer - en översyn och konsekvensanalys av förändrade regler . Den är en uppföljning av de nya statsbidragsregler som i praktiken gäller från 2004. Det finns med andra ord underlag för fortsatt arbete och diskussion om bidragssystemet till bland annat ungdomsorganisationerna. I budgetpropositionen för 2007 redovisar regeringen att det inom Regeringskansliet pågår ett arbete med en översyn av förordningen om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Av betänkandets majoritetstext framgår också tydligt att regeringen har för avsikt att överväga Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer och därefter återkomma till riksdagen med förslag på lämpliga åtgärder. Frågesvar från integrations- och jämställdhetsministern pekar också på detta. I detta sammanhang bör också den särskilda utredningen om den framtida folkrörelsepolitikens inriktning nämnas. Därtill kommer frågan säkert också att belysas i utvärderingen av effekten av statens stöd till idrotten. Låt mig bara få tillägga att jag också har synpunkter på statsbidragen till ungdomsorganisationer. Då handlar det bland annat om bidragen till de generationsövergripande organisationerna och verksamheterna, som jag menar missgynnas i det nuvarande regelsystemet. Med anledning av Miljöpartiets reservation vill jag säga att mycket är på gång i den här frågan som handlar om stödet till bland annat de politiska ungdomsförbunden. Jag skulle kunna tolka reservationen som en otålighet i frågan från Miljöpartiet. Vi menar att kraven i huvudsak är tillgodosedda och vill därför avslå reservationen. Jag vill också ge några kommentarer till den andra reservationen som berör lagen om stöd till trossamfund i viss del och HBT-frågorna i trossamfunden. Låt mig först få säga att vår grundinställning är att staten ska stödja, inte styra. Självfallet ska också varje fri förening, kyrka och samfund uppmärksamma HBT-personers situation och också naturligtvis diskutera och ta upp HBT-frågor inom sina trossamfund, men som fria och obundna måste det vara deras eget beslut. Det kan möjligtvis vara så att kraven i reservationen är kopplade till lagen om stöd till trossamfund. Jag uppfattade det lite grann så i ett inlägg här. Jag vill då bara påminna om syftet med det statliga stödet, som för övrigt inte är alltför omfattande. Det rör sig inte ens om 50 miljoner som ges till trossamfunden som omfattar över 740 000 personer i landet. Syftet med det statliga stödet är, som vi också har hört, att bidra till att skapa förutsättningar för trossamfunden att bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad religiös verksamhet i form av gudstjänst, själavård, undervisning och omsorg. Lagen uttalar också att det endast får lämnas till trossamfund som bidrar till att stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på, som är stabilt och har egen livskraft. Trossamfund är generellt sett samhällsnyttiga organisationer som medverkar i den ständigt pågående normbildningsprocessen, och denna process är nödvändig för att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som vårt samhälle vilar på. Det konkreta krav som framförs i vänster- och miljöpartireservationen är att regeringen ska uppmärksamma HBT-frågorna i regeringens råd för kontakt med trossamfunden. I detta råd ska just frågor av gemensamt intresse för staten och trossamfunden diskuteras. Det är ministern själv som beslutar vilka frågor som ska tas upp. Hur skulle det förresten vara om vi här i riksdagen skulle ge dagordningar till varje samtalsgrupp och arbetsgrupp som regeringen har och tala om vilka frågor som de ska ta upp? Nu har det enligt uppgift framförts önskemål om att rådet vid nästa möte ska ta upp utredningen om äktenskapet. Även om det är ministern som avgör vilka frågor som ska diskuteras kan vi utgå från att HBT-frågorna kommer upp till samtal i detta sammanhang. Av den anledningen vill vi också avslå den reservationen.

Fru talman! Jag tycker att Dan Kihlström repeterar mycket av det som har stått i betänkandet och det som många av oss har sagt. Men det finns några saker där jag tycker att du svävar på målet. Vi vet vad som står i reglerna för hur man ska bedriva verksamhet för att få bidrag och för att man ska betraktas som en seriös organisation helt enkelt. Men det är inte så lätt när det gäller HBT-frågorna. Det finns nämligen ett antal människor i de olika trossamfunden som inte klarar av att föra fram de grundläggande värderingar som jag menar finns i samhället att alla människor har lika värde. Det är väldigt märkbart just när det gäller HBT-personer. I de flesta religiösa trossamfund finns det människor som inte anser att det är så. HBT-personer är någonting som man ska bortse ifrån. Sexuell läggning är någonting som man kan bortse ifrån. Man är alltså inte lika mycket värd. Den här problematiken måste regeringen och staten naturligtvis uppmärksamma så att man faktiskt följer de gemensamt antagna grundläggande värderingar som vi har i samhället och som finns i de flesta samhällen. När det gäller homosexuella, bisexuella och transpersoner är det väldigt märkbart när dessa saker poppar upp. Då menar jag att man inte kan släppa dem. Man kan inte släta över, utan det måste uppmärksammas. Riksdagsmajoriteten måste på något sätt trycka på regeringen att detta är någonting som ska tas upp. Det måste uppmärksammas, annars kommer vi inte att kunna komma till rätta med det här, och då får vi ett problem när det gäller vår finansiering och våra bidrag.

Fru talman! Det är möjligt att Torbjörn Björlund uppfattade mig som lite svävande. Det tycker jag kanske inte att jag var. När vi nu pratar om trossamfunden och deras uppgift i samhället vill jag slå fast att trossamfunden är seriösa samhällsbyggare och en del av vårt samhälle. Ganska många människor är engagerade. Jag sade att nästan 750 000 människor på ett eller annat sätt har koppling till trossamfunden. Det viktigaste att säga är att trossamfunden som organisationer tillhör demokratin och vårt samhällsbygge och gör många bra insatser, vilket jag också nämnde. Sedan sade jag faktiskt att självklart måste också trossamfunden ta upp de frågor som Torbjörn Björlund nämner och ingalunda lämna dem åt sidan utan också diskutera de frågorna. Men vi får inte heller glömma bort att vi faktiskt i Sverige har både åsiktsfrihet och frihet att tro vad man vill. Det är inte alldeles enkelt att bara stå här i talarstolen och bara uttala sig i svepande ordalag. Man ska följa den lagstiftning vi har, men man måste också utgå ifrån att det handlar om en religiös tro. Jag menar att vi inte kan stå här och ge en massa uttryck för hur man ska bedriva verksamheten. Låt de här föreningarna och kyrkorna driva de här frågorna. Vi har en grundlig lagstiftning som gäller diskriminering och annat, och den ska naturligtvis trossamfunden följa liksom alla andra. Det finns faktiskt jämförelser man kan göra. Jag vet ju att både Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har statligt stöd och bidrag som vi får för vårt arbete. Det får vi för de politiska åsikter som vi har. Det finns ju ingen som går in och talar om att vi måste driva en fråga speciellt, utan vi har ju rätt att driva de frågor vi vill.

Fru talman! Dan Kihlström tar upp att det behövs stöd, men man har kanske inte klart för sig att det handlar om just de gränser som finns. Vi har lagar mot diskriminering, och vi har regler för hur man får hantera vissa saker. Vi har åsiktsfrihet och trosfrihet i Sverige, och det ska vi värna om. Det är väldigt vikigt. Likaså har vi politisk frihet att driva frågor, men inom vissa gränser, och häri ligger dilemmat. Problemet är att det inom vissa trossamfund finns problem. Trots att man i dag kanske har fler som driver de här frågorna på rätt sätt finns det sådana som fortfarande tillåter sig att uttrycka synpunkter som egentligen går över gränsen. Vi har äktenskapsfrågan, som är väldigt kontroversiell och svår för många att hantera, där man faktiskt öppet går emot det vi menar med grundläggande värderingar. Det finns naturligtvis ett motsatsförhållande inom de här trossamfunden när man går emot sin mening att alla människor är lika mycket värda genom att i andra sammanhang säga att det inte är så. Man relaterar alltså detta till sin tro på något sätt. Det här är frågor som man inte på något sätt kan komma undan att vi måste driva. Precis som vi som politiska partier ska driva frågan så måste även regeringen göra det för att visa på och ställa sig bakom de grundläggande värderingar som vi har kommit överens om i samhället. Det gäller ju inte bara sådana här frågor. Det kan gälla nazistiska uttryck eller vad som helst. Man måste hålla sig inom ramarna. Speciellt om man från samhället stöder med pengar eller på andra sätt så är det oerhört viktigt att man faktiskt har de här kraven. Vi var inne på det här med idrotten. Det finns naturligtvis sådana paralleller också: Man måste ställa krav på att man driver vissa frågor för att ha ett stöd från samhället för det man gör. Det är oerhört viktigt. Det är centralt i det här sättet att bygga samhället med de värderingar som gäller för alla.

Fru talman! Låt mig än en gång fastslå att jag anser att trossamfunden är en viktig del av vårt samhälle och utför både ett demokratiskt uppdrag och ett samhällsbyggaruppdrag. Vi har också lagar och föreskrifter, precis som både Torbjörn Björlund och jag har nämnt, som ligger till grund för vad man får stöd för. Jag sade att det här handlar om knappt 50 miljoner till så pass många människor. Det är inte ens 100 kronor per medlem som ges i statligt stöd. Sedan tycker jag att man ska ha en respekt för trossamfunden. Jag sade att jag tycker att de naturligtvis ska ta upp de här frågorna och diskutera dem, men låt dem göra det på sina egna villkor. Jag tycker att Torbjörn Björlund är ute lite grann och svävar. Det är ju självklart att om någon i ett trossamfund uttalar kränkningar eller diskrimineringar så har vi lagar för det, och det ska anmälas på sedvanligt sätt. Jag tycker att det är en väldig skillnad jämfört med det här andra som vi pratade om. När det gäller att påverka trossamfunden, precis som man påverkar det övriga samhället, ja, då handlar det om den offentliga debatten och opinionsbildningen som vi har, som naturligtvis också trossamfunden tar till sig. Nej, min grundinställning är fortfarande att vi ska följa de lagar och föreskrifter som vi har, och de gäller både företrädare och medlemmar i trossamfunden. Gör de något illa eller uttrycker sig på något sätt som är oförenligt med den lagstiftning vi har så ska det naturligtvis också anmälas. Men statens uppgift ska även på det här området vara att stödja, inte att styra.