Strategi för en konkurrenskraftig europeisk försvarsindustri

Herr talman! Nu och en stund framöver kommer debatten i kammaren att handla om en strategi för en konkurrenskraftig europeisk försvarsindustri. Vi socialdemokrater har till detta utlåtande en motivreservation, och den yrkar jag bifall till redan nu. Jag vill först beklaga att vi inte har kunnat komma överens i utskottet i denna viktiga fråga för svensk försvarsindustris framtida position i EU. Så här står det i sammanfattningen i utlåtandet: "Utskottet välkomnar det initiativ till en strategi för en starkare och mer konkurrenskraftig försvarsindustri i EU som kommissionen presenterar och ställer sig bakom de strävanden som framkommer av meddelandet. En väl fungerande försvarsindustrimarknad utgör en viktig komponent i uppfyllandet av de gemensamma åtagandena inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken." Vi ställer oss bakom denna sammanfattning. Vi ställer oss bakom utskottets ställningstagande till artikel 296 om en striktare tillämpning av möjligheterna att åsidosätta inre marknadens bestämmelser med hänvisning till de nationella säkerhetskraven. Vi ställer oss också bakom att lika villkor ska gälla för samtliga länder, överföring av försvarsmateriel inom EU, offsetdelen och förbindelser med USA. Jag går inte in i detalj på dessa områden. Här är vi överens med de borgerliga partierna i kammaren. En avgörande faktor för att uppnå denna vision är att vi ger tydliga signaler till EU:s medlemsländer att vi tror på den svenska försvarsindustrins framtida möjlighet i en hårdare konkurrens. Denna tydliga signal fanns från början med i utskottets utlåtande. Men under förhandlingarna ströks följande text: För att upprätthålla såväl en konkurrenskraftig position på försvarsindustrimarknaden som det säkerhetspolitiska inflytande som följer med en sådan ställning erinrar utskottet om Sveriges behov av att även fortsättningsvis vara i en position som varande en slutleverantör av komplicerade materielsystem och att det även fortsättningsvis bör bibehållas. I detta perspektiv finns ett genuint svenskt engagemang för såväl en fungerande nationell försvarsindustristrategi som en ändamålsenlig strategi för den europeiska försvarsindustrimarknaden. Det var texten som stod. Den förhandlades bort, och i stället kom en intetsägande, urvattnad text som gjorde att vi socialdemokrater lämnade in en motivreservation. I det borgerliga lägret finns det partier som på senare tid fått allt större inflytande på regeringens syn på försvarsindustrins framtid. Jag är mycket oroad över den utvecklingen. I dag jobbar direkt och indirekt hundratusen människor inom detta område. Jag tror att det är här som de skulle vilja att vi sade: I ljuset av den militära alliansfriheten är det viktigt att värna om en inhemsk svensk försvarsindustri med en hög teknologisk standard. Försvarsindustrin bidrar till Sveriges oberoende. Sverige tjänar på att ha en internationellt konkurrenskraftig försvarsindustri såväl ur ett långsiktigt strategiskt säkerhetsperspektiv som ur ett industripolitiskt perspektiv. Det gäller särskilt på områden med spjutspetsteknologi såsom att utveckla världsledande kompetenser. Den politik som regeringen nu för är en naiv folkpartistisk försvarsindustripolitik. Man talar ofta om köp över hyllan. Vilken hylla talar man om? Den hyllan finns knappast. Är det så att det finns någon hylla? Man nämner till exempel att Finland har en annan strategi. De köper faktiskt svensk försvarsmateriel. De köper i stor utsträckning från den hylla som vi har. Det komiska är att Frankrike, Tyskland och England nu gnuggar händerna när de ser att Sverige går ifrån en framtida position som leverantör av spjutspetsteknologi i förhållande till dem själva. De kommer naturligtvis att protektionistiskt hålla fast vid sin egen försvarsindustri i större utsträckning än vad de kanske gör i dag. Vi ska öppna för en marknad som vi ensidigt och naivt tror kommer att leda till att svensk försvarsindustri kommer att överleva i framtiden. Vi måste naturligtvis gemensamt ta fram en konkurrenskraftig marknad. Det kommer att ta lång tid. Men vi ska inte gå före, och vi ska inte föra en politik som om det finns materiel på marknaden som inte finns. Nu gäller det faktiskt att regeringen vaknar när det gäller näringspolitiken på detta och på många andra områden. Vi har en finansiell kris, och vi går in i en lågkonjunktur. Ta fram en nationell förvarsindustristrategi och våga stå upp för de företag som under lång tid levererat inte bara kulor och krut utan också högteknologikomponenter som i dag används på den civila marknaden. Stå upp för alla de arbetstagare som jobbar inom sektorn. Det är en signal som utskottet måste ge i ett sådant här utlåtande. Jag tänker exempelvis på materielområden som SEP, som läggs på hyllan som inte finns. Där har i princip staten och samhället gått in med över 1 miljard. Det finns torped-mina-sensor. Det finns område efter område. Att köpa dem över hyllan går inte. I vissa fall kan det också bli mycket dyrare. Arthurprojektet är ett tydligt sådant exempel. Hade vi inte utvecklat det själva hade det varit mycket dyrare att köpa in den typen av materiel. Det är viktigt att vi som politiker i riksdagen visar att vi tror på den svenska försvarsindustrin även i framtiden. Allan och ni övriga borgerliga ledamöter i utskottet: Vi hade chansen att i utlåtandet koppla den nationella och den europeiska försvarsindustristrategiska positionen om en öppnare marknad, men utskottet missade det.

Herr talman! Försvarsutskottet behandlar i detta utlåtande Europeiska kommissionens meddelande En strategi för en starkare och mer konkurrenskraftig försvarsindustri i EU . Vänsterpartiet har invändningar både mot innehållet i meddelandet och till en del mot majoritetens ståndpunkt i utlåtandet. Vår åsikt är att kommissionens meddelande utgör ännu ett steg mot ett gemensamt militärt samarbete inom EU med målet att bygga upp ett gemensamt militärt försvar. Det är en utveckling vi i grunden motsätter oss. Vi värnar en oberoende och militärt alliansfri utrikespolitik. Därför anser vi att Sverige ska avbryta allt samarbete som bidrar till en vidare militarisering av EU. Dit hör de i kommissionens meddelande föreslagna åtgärderna på försvarsindustriområdet. Försvarsindustrin i Sverige har en mycket stor betydelse för vår forskning och utveckling, inte minst för en mycket hög kompetens inom teknikutveckling och för en konkurrenskraftig produktion av materiel som vi behöver för vår säkerhet och försvarsförmåga. Försvarsindustrin i Sverige är även en stor och viktig arbetsmarknad. Antalet anställda inom försvars- och säkerhetsindustrin har under den senaste 20-årsperioden sjunkit från ca 35 000 anställda till dagens 15 000, vilket är en halvering. Till detta kommer givetvis alla tusentals som är sysselsatta i underleverantörsleden. Produktionen utgörs till ca 40 procent av krigsmateriel och till ca 60 procent av civila varor och tjänster. Det är en utveckling vi i stort delar med EU. Otydligheten och övergången till allt fler produkter och materiel med dubbla användningsområden, civilt och militärt, gör denna fråga minst sagt komplicerad. Vad ska med rätta omfattas av civil inremarknadshandel och regelverk, och vad ska räknas som varor som ska regleras som ren krigsindustri? Vilka varor ska räknas som vapenexport när de säljs till tredjeland, utanför EU, och vad ska räknas som export när det säljs till länder inom EU? Svensk försvarsindustri är inte längre svensk, utan numera använder man begrepp som försvars- och säkerhetsindustrin i Sverige. Nu pågår även en diskussion om hur Sverige ska göra försvarsbeställningar. Ska vi utveckla själva eller köpa från hyllan - om det nu finns en hylla? Hur ska vi hantera all materiel som ligger i våra egna förråd och finns på våra egna hyllor? Ska vi skrota, modernisera, uppgradera eller sälja ut? Processen ser helt olika ut beroende på vilken strategi man väljer. Att utveckla själv är en process på 30-40 år medan att köpa från hyllan tar ett par år - men leveranstiden kan omfatta 5-10 år. Försvarsmarknaden är inget quick fix utan en mycket omfattande process som kräver genomarbetade politiska strategier för att det ska bli rätt från början. Vi vet alla hur illa det fungerar med kostsamma felaktiga uppköp eller brist på varor som behövs för redan pågående utbildningar inom säkerhet, skydd och transporter i våra internationella insatser. Våra materiel ska tåla de mest skiftande förhållanden, till exempel snö och is, regn och fukt samt värme i länder med obefintlig infrastruktur. Utbildning och materiel ska kunna användas här hemma i Sverige och Långtbortistan. Herr talman! Utskottet skriver i detta utlåtande: "Sverige behöver en nationell strategi och styrmodell som gör det möjligt att koordinera och inrikta försvars- och säkerhetssektorns satsning på forskning och utveckling. Ett samlat agerande mellan staten och industrin stärker Sveriges förmåga som industri- och innovationsland. Det är därför olyckligt att regeringen internt inte lyckats enas om en strategi på försvarsindustriområdet." Jag instämmer i utskottets mening. Med den föreslagna försvarsindustristrategin kommer ännu större fokus att läggas vid lösningar som gynnar marknadskrafter och ekonomiska aktörer. De regler som föreslås handlar uteslutande om att få det nuvarande bristfälliga systemet att fungera mer effektivt i ekonomisk bemärkelse. Vi anser att det i stället behövs en radikal omstöpning av reglerna och hur de används. Ingenstans i strategin görs någon som helst ansats att förorda införandet av regler som skulle göra verklig skillnad för dem som i slutändan drabbas av försvarsindustrins produkter. Det är helt nödvändigt att föra en etisk-politisk diskussion om dessa frågor. Herr talman! I arbetet med att ta fram detta utlåtande har vi noga diskuterat så kallade offsetöverenskommelser, vilket inte är helt lätta frågor att avgöra. Hur ska det ske? Ska de finnas och i så fall under vilka villkor? Utskottet menar att offsetöverenskommelser gällande kompensationsåtaganden i samband med försvarsmaterielaffärer kan ha en konkurrenssnedvridande effekt och att de i längden bör avskaffas. Men man menar även att i nuläget bör man noga överväga eventuella beslut om utfasning av offset. Offset är ett globalt fenomen och kan inte ses isolerat från andra åtaganden som påverkar marknaden och konkurrensvillkoren. En möjlig väg är att alla EU-länder avstår från offset vid köp från tredjeländer. Jag delar utskottets synpunkter i denna del. Det behövs även ett internationellt bindande regelverk som rör all handel med vapen och annan krigsmateriel. Herr talman! I kommissionens meddelande föreslås inga restriktioner när det gäller vapenexport till krigförande länder. Förslaget skulle enligt vår mening inte kunna bidra till minskad upprustning eller minskad vapenhandel. Vi anser att vapenexporten måste förändras i grunden, inte bara effektiviseras. Utskottsmajoriteten betonar vikten av ett ökat samarbete med USA. Vi menar att det är olyckligt att mål om ökad försäljning av vapen hamnar i första rummet och att värnandet av folkrätten, demokratin och de mänskliga rättigheterna inte med ett ord nämns i kommissionens meddelande. I kommissionens egna skrivningar står det att strategin kan leda till att medlemsstaterna ökar försäljningen på den externa marknaden och ökar lönsamheten. Kommissionen lyfter även fram ett ökat samarbete avseende upphandling av krigsmateriel, vilket torde försvåra möjligheterna att skärpa den svenska regleringen av krigsmaterielimporten. Det är något som vi vid en rad tillfällen efterfrågat. Vi menar att andra värden såsom fred, demokrati och mänskliga rättigheter ska ha en överordnad position. Det förslag från kommissionen som nu diskuteras innehåller inga bestämmelser som kan vrida utvecklingen i rätt riktning. Ingenstans i det tekniskt komplicerade förslaget görs någon som helst ansats att införa regler som skulle göra verklig skillnad för dem som i slutändan drabbas av försvarsindustrins produkter. Det finns, som jag har nämnt, inga restriktioner mot vapenexport till krigförande länder. Vänsterpartiet menar att värden som fred, demokrati och mänskliga rättigheter ska ha en överordnad position. Därför väljer vi att inte stödja kommissionens förslag och alltså inte heller ställa oss bakom alla de synpunkter som utskottets majoritet har i detta ärende. Jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr talman! Sedan kalla krigets slut har svensk försvarsindustri, liksom den svenska Försvarsmakten, genomgått stora förändringar. Efter att under flera decennier haft ställning som ensam leverantör till den svenska staten och Försvarsmakten befinner sig industrin nu i en annan situation. Nya marknader och en ökad konkurrens ställer högre krav på industrin, samtidigt som möjligheterna och villkoren för både beställare och leverantörer av försvarsmateriel förbättrats. Förutsättningarna för svensk försvarsindustri, precis som för andra länders försvarsindustrier, förändras ständigt. I likhet med andra EU-länder har vi en försvarsindustri som är betydligt mer konkurrensutsatt än tidigare. Kraven på snabbare och effektivare utveckling och produktion av materiel till lägre kostnader blir allt högre. Men samtidigt som den svenska försvarsindustrin anpassar sin verksamhet och konkurrenskraft är behovet av en öppnare europeisk marknad och bättre regelverk stort. Både svenska staten som köpare av försvarsmateriel och den svenska försvarsindustrin har mycket att vinna på en öppnare och mer konkurrensutsatt europeisk försvarsmarknad. För detta behövs det en tydlig strategi för försvarsindustrin i Europa. Försvarsutskottets majoritet välkomnar därför det initiativ som den europeiska kommissionen tagit till en starkare och mer konkurrenskraftig försvarsindustri i EU. En sådan strategi kommer att förbättra utvecklingen mot en mer öppen och fri marknad för försvarsprodukter inom EU än hittills. Svensk försvarsindustri får då större möjlighet att arbeta effektivt både nationellt och internationellt. Det betyder fler uppdragsgivare och större exponering för svensk materiel. För Försvarsmakten betyder det ökade valmöjligheter med flera producenter att beställa och köpa ifrån. För att åstadkomma en verklig, öppen försvarsindustrimarknad med lika villkor behövs det även stabila strukturer, framför allt när det gäller leverans- och informationssäkerhet. Många stater väljer att köpa försvarsmateriel av främst den egna försvarsindustrin eftersom den tydligast kan garantera denna säkerhet. Detta hindrar mindre företag och stater att få möjlighet till upphandlingar på jämställd basis och verkar emot en öppnare marknad med fler aktörer. Det är nödvändigt att regelverken byggs så att lika villkor, utan särskilda fördelar för någon part, gäller för små och stora stater. Majoriteten anser det därför vara viktigt med kommissionens förslag om en striktare tillämpning av EG-fördragets artikel 296, som innebär att länder kan frångå överenskomna upphandlingsregler med hänvisning till nationella säkerhetsskäl. Det bör även fortsättningsvis finnas en möjlighet för länder att tillgodose nationella säkerhetsintressen, men artikeln får inte nyttjas enbart som ett verktyg för att värna den inhemska försvarsindustrin. Alliansen anser därför i likhet med kommissionen att användningen av artikel 296 bör inskränkas till speciella fall som fastställts av EG-domstolen. Försvarsindustrin i världen har sedan länge nyttjat begreppet "offset" som ett verktyg för försäljning av materiel. I enkla termer har detta betytt att ett land som säljer försvarsmateriel till ett annat land förpliktar sig att antingen investera i anläggningar eller motsvarande i mottagarlandet eller i sin tur köpa försvarsmateriel från det landet. I likhet med kommissionen anser majoriteten att sådana offsetaffärer kan ha en negativ effekt på konkurrensen, eftersom fokus i sådana avtal oftast läggs just på offsetavtalen i stället för materielens konkurrenskraft. Utskottets majoritet anser att offsetavtal bör avskaffas i längden men att man i nuläget bör överväga eventuella beslut om en utfasning av offsetavtal. Om EU väljer att avstå från offsetavtal sinsemellan finns risken att tredjeländernas försvarsindustri, som inte har några sådana överenskommelser, ökar sin konkurrenskraft på EU:s bekostnad. Herr talman! Vad anser då oppositionen? Som förväntat är splittringen stor. Socialdemokraterna har under årets försvarsdebatt argumenterat för en stark svensk försvarsindustri, men man anvisar inga pengar. Socialdemokraternas besparingar på mer än 5 miljarder kronor på Försvarsmakten över tre år har aviserats, och då måste man allvarligt fråga hur de tänkt sig att det skulle kunna bidra till en stark och konkurrenskraftig svensk försvarsindustri. Miljöpartiet vill i sin tur halvera försvaret med 8 miljarder kronor mindre till Försvarsmakten, medan Vänsterpartiet nöjer sig med besparingar på 4 miljarder. Det är tydligt att oppositionen är oense om försvarspolitiken och vår försvarsindustri. Alla som läser de tre partiernas budgetalternativ kan se att det inte finns mycket som de tre partierna har gemensamt. Det finns helt enkelt inget trovärdigt alternativ i den svenska försvarspolitiken. Vi har i Sverige en stark och konkurrenskraftig försvarsindustri. Under flera årtionden har Sverige byggt upp världsledande kompetenser, med hög teknologisk standard och spjutspetsteknologi. Vår försvarsindustri är internationellt erkänd för högkvalitativa materiel, vilket gynnar såväl industrin som Sverige. Den svenska försvarsindustrin har en särställning i Europa, vilket regeringen anser att man bör värna om. För min egen del vill jag betona vikten av att vi bör ha ett genuint och omfattande svenskt engagemang för både en fungerande nationell försvarsindustristrategi och en konkret strategi för den europeiska försvarsindustrimarknaden. Sverige har ett behov av att fortsatt vara en slutleverantör av komplicerade försvarsmaterielsystem, både för att öka den svenska försvarsindustrins konkurrenskraft och för att värna om det säkerhetspolitiska inflytande som en sådan ställning ger oss. Sverige besitter hög kompetens inom ett antal unika områden vars motsvarighet saknas på den internationella marknaden, och det är ytterst viktigt att vi aktivt värnar om denna kompetens. Nyttan för såväl industri och försvarsmakt som land är hög och bör fortsatt så förbli. Och då finns bara alliansens linje att gå på - något alternativ finns inte, som jag påpekade tidigare i mitt anförande. Den trovärdigheten saknas. Herr talman! Jag vill härmed yrka bifall till förslaget i utskottets utlåtande och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Isabella Jernbeck försöker i sitt anförande lägga fram frågan som att socialdemokratin, Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte har något regeringsalternativ. Nej, vi har inget behov av det för tillfället. Det är de borgerliga som sitter i regeringen och ansvarar för dagens politik. Den dagen 2010 när vi eventuellt vinner valet ska vi kunna ha en politik som är klart mycket mer framåtriktad men också strategiskt mer tänkande kring just försvars- och säkerhetspolitiken inkluderat försvarsindustrin. I budgeten har vi nu lite mer pengar på försvarsindustriområdet, och de pengarna kan man eventuellt använda till SEP:en, ett system som successivt skulle medföra besparingar inom försvarsmaterielområdet och markstridsområdet. Även torped-mina-sensor skulle kunna medföra besparingar långsiktigt, när det gäller att man har ett system som kan användas på flera områden. Det var en politik vi tog fram, för vi såg att det var viktigt att ha en bottenutrustning som klarar av olika typer av förmågor och på det sättet ha en underhållskostnad som är mindre än vad den är i dag. Det är det vi menar, och det är det som vi har vår motivreservation om. Det var inte de områdena som Isabella lade stor kraft på när det gällde offset. Vi är överens om att det är oerhört viktigt, och att vi i Europa måste jobba mot att ha en gemensam strategi. Men det är långt kvar där än. I dag köper fransmännen inte ens tvål till försvarsmakten på den öppna marknaden på grund av nationella säkerhetsinsatser. Det är alltså långt kvar tills vi når fram till det mål som både jag och Isabella vill nå. Det vi pekar på är att det måste finnas en nationell försvarsindustristrategi först, för att man sedan ska kunna applicera den på en europeisk. Vi måste själva först veta vad vi vill. Det är det jag tror att vi är överens om, Isabella, att detta hänger ihop. Det är det vi pekar på i vår motivreservation.

Herr talman! Man kan citera försvarsminister Sten Tolgfors. Han säger ordagrant att en kraftfull svensk försvarsindustri är värdefull. Regeringen kommer ju att återkomma när det gäller en nationell strategi. Men det som måste komma före det är förstås inriktningspropositionen, för först måste vi titta på vilka förmågor vi ska ha, hur omvärldshoten ser ut, hur hotbilden ser ut och vilket säkerhetspolitiskt läge vi har. Därefter ska vi titta på materielsidan. Vi kan naturligtvis inte beställa materiel för att lägga i ladorna, utan vi ska ha materiel som ska användas här och nu. Därför måste man se över det. Regeringen återkommer till detta i inriktningspropositionen. Men det är en viktig fråga, som alliansen arbetar med.

Herr talman! När det gäller den försvarspolitiska inriktningen var Försvarsberedningen överens om en inriktning, men när det gäller exempelvis pliktlagstiftningen är vi inte lika överens. Den försvarspolitiska inriktningen finns kvar. Det som är skillnaden nu och anledningen till att regeringen inte lade fram någon inriktningsproposition är konflikten i Georgien. Jag tror att det var ett svepskäl för att man inte riktigt vet. Man har liksom inte satt ned foten. Man har ingen egentlig strategi i de borgerliga partierna. Här är det ju Folkpartiet och Allan Widman som styr inriktningen på försvarsindustripolitiken. Jag är livrädd för det, för jag har hört Folkpartiets syn på de här områdena. Man är mycket naiv när man utgår från att det finns en stor öppen marknad för försvarsmateriel. Det finns inte någon sådan, och det kommer inte att finnas det under överskådlig tid, men kanske i framtiden. Därför tycker jag och Socialdemokraterna att utlåtandet i stora drag är bra. Vi måste ha en process där detta pågår. Jag ser på situationen för Volvo Aero i Trollhättan. Nu lägger regeringen eventuellt ned rymdprogrammet, som har genererat enorma framgångar på lättviktsområdet på materielsidan. Man har alltså kombinerat den civila marknaden och den militära marknaden och på det sättet blivit världsledande. Det lägger regeringen nu ned. Det är samma där: Det finns ingen näringspolitisk strategi. Detta menar jag är så viktigt. Tänk om ni hade skrivit in i utlåtandet att ni tror, tycker och vill detta - att man har kombinationen med en nationell industristrategi kopplad till en europeisk försvarsindustristrategi. Då hade vi varit nöjda, och då hade det inte varit någon reservation från Socialdemokraterna.

Fru talman! När jag läser Socialdemokraternas budgetalternativ, Peter Jonsson, tror jag säkert att vi är mer överens. Ni accepterar ju huvuddelen av omfördelningarna av materiel till förbandsanslag och ligger på samma nivå som regeringen för materielanslagen 2011. Men jag är livrädd - du säger att du är livrädd - för dina eventuella framtida allianspartner. Ni är ju över huvud taget inte överens. Ni vill dessutom sänka anslaget till försvaret med 5 miljarder. Det kan också vara oroande, men det är mindre än vad Vänsterpartiet föreslår. Deras minskningar ligger på 3,9 miljarder, de vill avskaffa allt exportstöd för krigsmateriel och de vill inte ha något samarbete i Europa. Miljöpartiet vill minska anslaget till försvaret med 8 miljarder. Det gör mig nervös när jag tänker på hur ett sådant samarbete ska gå och hur det ska gå för svenskt försvar och svensk försvarsindustri.

Fru talman! Det är viktigt för nationen Sverige att vi har en bra försvarsmakt och ett förtroendefullt samarbete med länderna i vår omvärld. Det är också viktigt att nationen Sverige avsätter tillräckliga resurser till sin försvarsmakt. Och en viktig styrka för nationen Sverige är och har länge varit den starka och kompetenta försvarsindustri som finns i landet. Den svenska försvarsindustrins ägarbild är som bekant alltmer internationaliserad, och en förutsättning för industrins framtid är tvivelsutan goda möjligheter till teknikutveckling tillsammans med andra aktörer, framför allt inom ramen för vårt EU-samarbete. En annan grundläggande faktor är goda möjligheter till export från och import till Sverige av försvarsmateriel. Fem av riksdagens sju partier gläds åt den tillgång som den svenska försvarsindustrin utgör för vårt försvar och vår säkerhet och vill ge industrin goda förutsättningar även på framtidens alltmer konkurrensutsatta EU-marknad. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill något annat, som efter vad jag förstår skulle riskera att knäcka den svenska försvarsindustrin och därmed göra Sverige mycket mer beroende av import från försvarsindustrier i andra länder. Centerpartiet, liksom övriga allianspartier och Socialdemokraterna, välkomnar det initiativ som kommissionen har tagit till en strategi för en starkare och mer konkurrenskraftig försvarsindustri i EU. De åtgärder som kommissionen föreslår har utvecklats i tidigare inlägg, och jag behandlar dem därför inte ytterligare, men jag vill understryka den omstrukturering som pågår inom försvarsindustrin och behovet av att EU:s länder samarbetar om förutsättningarna för att upprätthålla en fortsatt stark och konkurrenskraftig försvarsindustri inom unionen. Jag vill lyfta fram några viktiga fakta i kommissionens meddelande här i kammaren. Försvarskostnadernas genomsnittliga andel av bnp i EU har de senaste decennierna sjunkit från 3,5 procent av bnp till 1,75 procent. EU-ländernas samlade försvarsbudgetar uppgår till cirka hälften av USA:s försvarsbudget. Som en jämförelse kan nämnas att Sveriges försvarskostnader i procent av bnp under ungefär samma tid sjunkit från 2,5 procent till snart 1,2 procent. Med oppositionspartiernas olika budgetförslag skulle procentsiffran sjunka ytterligare, och i Miljöpartiets och sannolikt också Vänsterpartiets fall är den snart under 1 procent. Detta är mycket anmärkningsvärt. Det är i grunden bra att säkerhetsläget i världen har medgivit dessa minskningar, men självfallet finns det gränser för hur långt man kan gå som världen ser ut - gränser som är viktiga att analysera även för vårt eget land. Utskottet understryker med all rätt vikten av att Sverige aktivt och engagerat deltar i hur EU:s försvarsindustrimarknad nu ska utvecklas och att riktningen är mot mer öppenhet och konkurrens på lika villkor. Förhoppningen är att detta ska gagna konkurrenskraftiga mindre länder och mindre företag. Utskottet lyfter samtidigt fram den risk som kan finnas för att de större försvarsindustrinationerna på olika sätt kan vilja hävda sina egna industriers möjligheter och förutsättningar, som i dag. Därför är det viktigt att skapa rättvisa regelverk som värnar även den svenska försvarsindustrins ställning och dess möjligheter att konkurrera på likvärdiga villkor, vilket utskottet tydligt uttalar. Det är bra att regeringen under våren 2009 avser att återkomma till riksdagen i försvarsindustrifrågan, och det är lite trist att Socialdemokraterna trots detta har en reservationstext. Den kanske dock i första hand ska ses som en markering mot de egna samarbetskamraterna, som ju även på detta område - det finns bevars många fler - står för en helt annan politik än Socialdemokraterna. Det är viktigt för EU och för Sverige att ha goda relationer med omvärlden och främst med USA på dessa områden. Samtidigt är det angeläget att EU:s försvarsindustri kan konkurrera med den i USA vad gäller till exempel forskning, innovation och kvalitet. Det känns inte tillfredsställande att EU:s försvarsindustri på grund av amerikanska konkurrensregler bara kan leverera till USA genom USA-baserade anläggningar. Till sist finner jag det lite förvånande, minst sagt, att Socialdemokraterna inte tycker att svenska materielbeställningar bör fattas också utifrån ett budgetperspektiv, särskilt som Socialdemokraternas försvarsbudget ju ligger flera miljarder under alliansregeringens i ett flerårsperspektiv. Jag noterar med beklagande att Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill avbryta svenskt militärt samarbete med de övriga länderna inom EU. I linje med det säger partierna helt nej till att Sverige deltar i och accepterar EU:s samarbete för en öppen och mer konkurrensutsatt europeisk försvarsmaterielmarknad som kan matcha den amerikanska. Detta skulle, tillsammans med de krav som de två vänsterpartierna driver på starkare exportrestriktioner för svenska försvarsindustrier och på att statens exportstöd ska avvecklas, tvivelsutan driva den svenska försvarsindustrin ut ur landet. Paradoxalt nog skulle Sverige då bli mycket beroende av att importera sin försvarsmateriel från andra länder, och vi skulle säkert bli kunder tillsammans med länder som Vänsterpartiet och Miljöpartiet nu vill förhindra export till. Den politik som dessa partier driver skulle således i praktiken kunna ge närmast motsatt resultat mot vad man säger sig vilja uppnå. Allvaret i den närmast isolationistiska linje som Miljöpartiet och Vänsterpartiet, samarbetspartier till Socialdemokraterna, faktiskt företräder förstärks ytterligare genom den nedskärning av det svenska försvaret som de föreslår i sina budgetförslag. Därför, fru talman, stöder jag utskottets väl avvägda utlåtande. Jag yrkar bifall till förslaget i det och avslag på reservationerna.

Fru talman! Ja, nu står regeringen och funderar över vad oppositionen har för strategi när det gäller svensk försvarsindustri. Det är väldigt märkligt att man kan begära att oppositionen ska ha ett gemensamt ställningstagande om försvarsindustrin i Sverige när inte ens regeringen själv har det, som har ansvaret i dag. I det här ärendet behandlas ju en strategi för en konkurrenskraftig europeisk försvarsindustri. Jag delar Peter Jonssons syn, att vi, innan vi diskuterar en europeisk försvarsindustri, kanske skulle diskutera den svenska försvarsindustrin eller, som det mer riktigt heter, försvarsindustrin i Sverige. Det är också förvånande att Staffan Danielsson diskuterar Vänsterpartiets neddragning i budgeten på det här området, eftersom de saker som vi drar ned på handlar om exportstöd, alltså stöd för att sälja de här varorna till andra länder. Vi vill i stället rikta det stödet till att exportera miljöteknik, klimatteknik och ge Exportkreditnämnden pengar för att stödja en annan industri, en civil industri. Vi vill satsa pengarna där i stället för på ett exportstöd. Jag undrar: Hur ser Centerpartiets politik ut för försvarsindustrin i Sverige? Vilka pengar har ni avsatt? De pengar som vi drar ned på, förutom exportstödet, gäller ju internationella insatser. Det är där vi tar de summorna, och det ingår inte alls i det här yttrandet till regeringen. Vill Centerpartiet verka för att det ska bli internationella etiska regler när det gäller vapenhandel och vapenexport?

Fru talman! Regeringen återkommer i vår till en uttalad strategi för den svenska försvarsindustrin. Vi är ju inte utan strategi. Vi har levt med en försvarsindustri i 50 eller 80 år, som har utvecklats successivt. Vi har varje år behandlat hur vi gör våra inköp. Vi har samarbete när det gäller forskning och teknikutveckling, så att det finns en verklighet redan i dag, och den frågan återkommer vi till. Det som det handlar om i dag är vikten, inte minst för den svenska industrin, av att de europeiska länderna tillsammans ger förutsättningar för den viktiga försvarsindustri som finns inom EU. Jag tycker att det är så otroligt trist och förvånande att två partier i Sveriges riksdag säger blankt nej till allt detta samarbete som är själva grunden för att den svenska försvarsindustrin ska kunna hålla kontakter, kunna utvecklas och kunna vinna exportorder. Jag noterar att Gunilla Wahlén säger att Vänsterpartiet vill dra ned på exportstödet så att det växer fram andra branscher. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att man tänker: Vad det blir av försvarsindustrin får vi väl se, och blir det ingenting får vi kanske till och med importera av de länder som vi inte vill sälja till. Det här går inte riktigt ihop. Vad gäller pengarna har alliansen givetvis en gemensam budget. De tre oppositionspartierna anslår väsentligt mindre pengar. Jag vill berömma Vänsterpartiet lite, för faktum är att man i årets budget, för kommande år 2009, anslår mer pengar till försvaret än vad Socialdemokraterna gör. Det är beröm till Vänsterpartiet. Men vad håller Socialdemokraterna på med? Den oro jag känner gäller vad som kommer ut av en eventuell framtida röd majoritet, men det får vi återkomma till.

Fru talman! Man kan ju räkna kronor och ören, men jag tycker att det viktigaste ändå är att diskutera vad som ska vara innehållet i försvarspolitiken. Men vi har väldigt små möjligheter att diskutera regeringens förslag vad gäller innehållet i försvarspolitiken, eftersom vi inte får någon försvarsproposition förrän till våren. Staffan Danielsson säger: Vi har ju regler som fungerar. Vi har en svensk försvarsindustri som ska fortsätta som hittills. Men det var ju redan innan vi blev medlemmar i EU som vi byggde upp den stora svenska försvarsindustrin, och det är sedan vi blev medlemmar i EU som vi har ökat samarbetet med EU när det gäller försvarsindustrin. Hur ser det egentligen ut med politiken? Ska vi köpa från hyllan, eller ska vi inte köpa från hyllan? Ska vi beställa varor, eller ska vi inte göra det? Ska vi öka vårt samarbete med USA eller inte? Hur ser Centerpartiets och regeringens försvarsstrategiska upphandling av varor och tjänster ut?

Fru talman! Det viktiga är att Sverige behöver ett bra försvar. För att ha ett bra försvar måste vi ha bra försvarsmateriel. Vi har skapat en egen försvarsindustri på grund av vår militära alliansfrihet som är en av de starka i EU. Det är en viktig resurs för Sverige, och vi ska självklart fortsätta att handla av den. Men denna industris produkter får alltmer mäta sig i konkurrens med andra produkter. Samtidigt är det viktigt att vår industris produkter kan vinna exportorder inom EU och utom EU i konkurrens med andra länder, på villkor som är internationellt fastställda. Och, för att svara på en annan fråga från Gunilla Wahlén, självklart är det viktigt att vi har internationella regelverk för export och exportstöd och så vidare. Men det behandlas inte i det här utlåtandet, utan det behandlas på andra plattformar.

Fru talman! När det gäller den kommande budgetdebatten - den ska vi ju också ha här i kammaren inom närtid - kommer Staffan Danielsson säkert att få information om hur vi hanterar de kommande årens budget på försvarsmaktssidan eller försvarets sida. Det enda är att vi lägger mer pengar på materiel än vad regeringen gör. Sedan tar vi bort lite när det gäller de internationella insatserna. Det gör vi i större utsträckning än vad regeringen gör. Men jag skulle vilja ställa en fråga om just detta. Tycker inte Centerpartiet och Staffan att det är viktigt att man har en nationell försvarsindustristrategi som lägger sig som bas när man sedan går ut och arbetar fram en europeisk försvarsindustristrategi, så att man liksom vet vad man gör? Jag känner att regeringen på något sätt gömmer obekväma frågor. Man tillsätter en genomförandegrupp och lite annat smått och gott som ska titta på detta medan vi parlamentariker i Sveriges riksdag inte får delta på det sätt som vi kanske skulle göra. När det sedan gäller ordning och reda och samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill jag säga att vi har regerat i tolv år. Det har varit olika konstellationer. Vi har till och med samarbetat med Centerpartiet på försvarsområdet, så vi kan konsten att samarbeta. I och med det vi har sett under de här två och ett halvt åren när det gäller regeringen kan man fundera på hur samarbetet har fungerat på det här området. Jag tänker på försvarsindustrimaterielfrågor, försvarsmaktsfrågor, signalspaning och lite annat. På något sätt är det självklart så att det inte är något bekymmer för oss. Men frågan är ställd till Staffan: Tycker ni inte att det skulle ha varit viktigt att ha med en nationell försvarsindustristrategi som bas i ett sådant här underlag? Det var egentligen det som vi ville ha in. Det sade ni nej till. Varför?

Fru talman! Jag ska ta vara på den lite utsträckta handen från Peter, till skillnad från andra partier som är längre ifrån oss. Vi är nämligen överens om att den här strategin på europeisk nivå är bra för att utveckla den europeiska försvarsindustrin, där den svenska är en viktig del. Vi är också överens om vikten av att vi i Sverige ger vår industri bra förutsättningar och att vi kan samarbeta med den vad gäller forskning, utveckling, hur våra exportregelverk är och så vidare. Jag tyckte att Isabella Jernbeck hade bra formuleringar om det som vi är överens om och som regeringen återkommer till i vår. Jag tycker att det är bra att man gör detta. Då får vi diskutera djupare exakt hur det ska utformas. Vi är inte utan strategi nu. Vi står på den bas som vi tillsammans har skapat under många decennier. Vi har den försvarsindustri vi har. Nu behandlar vi ett meddelande från Europeiska kommissionen. Där är vi överens. Jag vill betona att det är en styrka för Sveriges försvar och vår försvarsindustri att Socialdemokraterna och alliansen har en samsyn på många områden vad gäller detta. Det är viktigt för ett litet land att man kan se till det som förenar på ett så viktigt område som det här. Jag vill summera med att det är bra att vi har den samsynen om det här meddelandet. Vad gäller den svenska försvarsindustrin är det bra att regeringen har informerat om att man under våren 2009 återkommer till riksdagen i den frågan. I och med det har vi tyckt att vi inte ska gå djupare in på det just nu. Det är det ni gör i er motivreservation egentligen. Ni sparar budgetdebatten till när budgeten kommer, och vi sparar strategidebatten till när regeringens proposition kommer.

Fru talman! Poängen med vår motivreservation är att vi tycker att riksdagen ska ge signaler till regeringen om hur man ser på olika frågor. När det gäller försvarsindustristrategier tycker vi att riksdagen ska sätta pekfingret i ögat på regeringen och säga att den ska komma med något. Försvarsindustrin skriker efter inriktningar om vad den ska göra, Försvarsmakten likaså. Jag tycker att det är allvarligt, och det har varit ett allvarligt läge under ganska lång tid nu. Det var det som var vår poäng, signaler härifrån. Vi skriver in att vi vill ha en nationell försvarsindustristrategi. Då vet vi att regeringen kommer att leverera. Vi vet inte om regeringen kommer att leverera en sådan strategi nästa år. Man säger det, men det har man sagt om många frågor. Man ska komma med propositioner, och så kommer det inget. Jag menar att det här är viktigt. Tror Staffan Danielsson att Frankrike, Storbritannien och Tyskland, stora länder, kommer att gå ifrån sitt protektionistiska sätt att omhulda sin egen försvarsindustri? Jag tror det kanske på jättelång sikt. Men har man någon tidsaspekt när man tror att det här ska komma att genomföras i verkligheten? Det är också viktigt. Det gäller att vi ger tydliga signaler att vi står bakom den svenska försvarsindustrin så att den inte känner att den är utlämnad av oss politiker i förhållande till övriga länder som har en stor försvarsindustri. Signalpåverkan är viktigt rent generellt.

Fru talman! Jag kan instämma i mycket av det Peter Jonsson säger. Det tar tid för de stora bjässarna, inte minst Frankrike, att öppna för konkurrens. Jag tror att det är bra att vi här liksom på andra områden, som jordbruket, öppnar för effektivare konkurrens, ger möjligheter till konkurrens. Men innan denna har inträtt på ett för den svenska industrin rättvist sätt gäller det för oss att inte ensidigt gå före. Här gäller det att vara om sig och kring sig. Det skriver vi också i utlåtandet, och det är vi överens om. Jag tror att det är rätt att vi och kommissionen har den här inriktningen. Sedan får vi se hur det utvecklar sig. Vi ska vara beredda att bjuda upp till dans här, men vi ska inte gå före på ett sådant sätt att vi slänger ut barnet med badvattnet. Vår svenska försvarsindustri är en styrka för Sveriges försvar. Det finns stora fördelar med att ha produktionen i landet och kunna svara för materielförsörjning, service och så vidare. Detta måste ses i en helhet när man konkurrensupphandlar. Men vi bör konkurrensupphandla och pröva svenska produkter mot andra. Där kan jag ställa en fråga till Peter Jonsson som han kan svara på efter att han har begärt replik på Allan Widman. Ni har en mycket anmärkningsvärd mening där ni säger att svenska materielbeställningar inte bör fattas utifrån ett budgetperspektiv. Man ska tydligen beställa oavsett vad det kostar. Så tolkar jag meningen. Jag tror att den är olyckligt formulerad, och jag vill ge Peter chansen att korrigera eller komplettera den i ett senare inlägg.

Fru talman! Som ledamot av försvarsutskottet har jag alltid tagit min utgångspunkt i att se till vad som är bäst för den svenska försvarsförmågan. Jag har till och med uppfattat det som en plikt med den positionen. Svensk försvarsförmåga är och förblir väl utbildade, väl utrustade och tillgängliga insatsförband. Med detta, fru talman, vill jag ha sagt att svensk försvarsindustri eller i Sverige verksam försvarsindustri inte kan vara ett mål för en försvarspolitiker men väl ett medel och ett ganska viktigt medel i och för sig. Sverige satsar i dag en större andel av sin försvarsbudget på materielanskaffning än något annat land i Europa. Jag kan bara hoppas, fru talman, att detta också innebär att vi har en bättre försvarsmateriel, en bättre beväpning och en bättre utrustning än andra länder. Men jag svävar emellanåt i tvivelsmål, när jag till exempel betraktar våra svårigheter att få tag på fungerande helikoptrar, när jag betraktar våra allra mest moderna kustkorvetter, och så vidare. Men att svensk försvarsindustri, eller för den delen europeisk försvarsindustri, för en försvarspolitiker inte är ett mål innebär givetvis inte annat än att den ska garanteras lika villkor med den försvarsindustri som konkurrerar med oss från andra länder. Där är det så, mycket lyckligt, att den europeiska unionen har redskap för att kunna garantera en likabehandling av försvarsindustrierna inom unionen. Detta garanteras genom den överstatlighet som EG-domstolen representerar. Det som kommissionen nu föreslår kommer att vara en process där EG-domstolens roll stärks i alla materielanskaffningshänseenden. Det finns två saker som utmärker Sverige på försvarsmaterielsidan. Det ena är att vi är en mycket stor exportör. Jag har sett undersökningar som pekar på att räknat per invånare exporterar Sverige mer vapen än något annat land på jorden. Det andra som karakteriserar oss är att vi är en mycket liten beställare. När svensk försvarsmakt köper blir det med nödvändighet korta serier. Vi behöver inte så många exemplar av var sak. Men mot denna bakgrund att vi är en stor exportör och en liten beställare har naturligtvis Sverige allt att vinna på att försvarsmaterielmarknaden precis som andra marknader inom EU blir mer konkurrensvärdig, friare och rättssäkrare. Det har talats en del om offset . Det nämns också i utlåtandet från utskottet där vi samfällt konstaterar att offset eller motköp är något som vi bör verka för att det på sikt avvecklas. Jag vill gärna understryka, fru talman, hur viktigt detta är. Ett motköp har inte med varans kvalitet eller pris att göra. Det är en prestation vid sidan av avtalet. Hade detta fenomen förekommit i privata affärssammanhang är jag övertygad om att vi här inne hade funnit ord som var mindre positiva för att beskriva offset . Självklart finns det möjligheter för Europas länder att komma till rätta med motköpen. En möjlig väg som vi pekar på i vårt utlåtande är att vi alla som inom EU köper försvarsmateriel när vi beställer uttryckligen avstår från sådana erbjudanden, från sådana motköp. Fru talman! Socialdemokraterna har förvisso satsat 300 miljoner kronor mer på materielanslaget för nästa år. Men Peter Jonsson som har en bakgrund i försvarsindustrin vet att detta är en droppe i havet. Det är som att ge en tesked till en törstig kamel. Det är ju inga pengar alls mätt mot de 17,6 miljarder som vi årligen handlar för. Peter Jonsson, du säger att vi ska satsa på spetskompetensområdena. Berätta då för mig vilka spetskompetensområdena inom svensk försvarsindustri är! Är det nya u-båtar? Är det nya kustkorvetter? Är det uppgraderingar av våra stridsflygplan? Är det nya kanoner? Är det nya stridsfordon? Valmöjligheterna är oändliga, och när ni nu bara har dessa 300 miljoner kronor att köpa komplicerade materielsystem för, var ska ni då satsa pengarna? Fru talman! Det sägs emellanåt att det inte finns någon hylla att köpa ifrån. Jag vill bestämt hävda motsatsen. Vi står nu inför en upphandling av svenska stridsfordon. Inte mindre än 13 olika internationella fordon har aktualiserats i denna upphandling. Det finns en hylla, Peter Jonsson, och det finns fullt med prylar på den. Till sist vill jag också säga ett ord om möjligheterna att skapa enade försvarspolitiska alternativ. Jag vill gärna instämma i det Staffan Danielsson har sagt, nämligen att det är en oroande bild av den politiska oppositionen som avtecknar sig. Det spelar ingen roll om vi talar Lissabonfördraget och försvarspolitik, om vi pratar försvarsmateriel, om vi talar försvarsbudget eller om vi pratar Afghanistan - ni är inte överens på någon enda punkt, och detta är förvisso oroande. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Det är egentligen inte så konstigt att Folkpartiet och Allan Widman pläderar vilt för att gå ut och handla all möjlig tänkbar försvarsmateriel över hyllan och slakta den svenska försvarsindustrin i dess beståndsdelar. Folkpartiet är ju Natoförespråkare och kanske det parti i den här riksdagen som tydligast vill att vi ska ansluta oss till Nato. Det finns naturligtvis en koppling här. Det såg man inte minst i JAS Gripen-affären. Det är den typen av politik som Allan Widman vill att Sverige ska föra på försvarsområdet, och jag är väldigt oroad över att Folkpartiet liberalerna ska få större inflytande på detta område. Precis som sagts tidigare är det viktigt med en nationell försvarsindustristrategi som bas. Vi har byggt upp en försvarsindustri på grund av att vi är militärt alliansfria, och jag står fast vid att Sverige ska vara militärt alliansfritt. Det har varit en garant för att vi ska ha försvarsmateriel kopplat till den trygghet och den säkerhet som vi behöver för våra svenska soldater både nationellt och internationellt. Det är en viktig faktor för mig även i framtiden. Detta gör att jag naturligtvis vill se till att utveckla de projekt som har startats. De 300 miljonerna är förutom det som tidigare finns i försvarsbudgeten. Exempelvis har vi satsat 1 miljard på SEP. Nu lägger regeringen bara ned det. Man slänger ut 1 miljard och barnet med badvattnet. Vad det är för typ av politik på försvarsmaterielområdet? Torped-mina-sensor skulle kunna användas på många olika sätt och för en mindre kostnad förberedas för torpeder på tre olika vapensystem - det slänger man också bort. Vad är det för politik? Ni har ingen försvarsindustristrategi, och jag tycker att det är det som ska vara basen innan man går in och lägger fram ett utlåtande. Vi köper dock inriktningen. Vi tycker att det här är jätteviktigt. Men vi skulle ha velat ha en annan formulering, och det var det som Allan Widman och Folkpartiet sade nej till.

Fru talman! Jag kanske har varit otydlig. Jag har inte på något sätt uttryckt en önskan om att slakta svensk försvarsindustri. Det är en tämligen konkurrenskraftig industri som säljer mycket utomlands. Jag påpekade att vi förmodligen, räknat per capita, är det land som exporterar mest försvarsmateriel. Jag betonade i mitt anförande också vikten av lika villkor och att detta inte får ske på ett sätt som blir till nackdel för svensk försvarsindustri i förhållande till deras europeiska konkurrenter. När det gäller Natomedlemskap - apropå dagens artikel under Brännpunkt i Svenska Dagbladet - tycker jag, Peter Jonsson, att det är mycket bättre att öppet verka för ett svenskt Natomedlemskap än att smyga runt med det. Som en kommentar till påståendet om att det är viktigt för vår alliansfrihet att vi har en väl utbyggd svensk försvarsindustri skulle jag kunna börja med att säga som Gunilla Wahlén: Den är inte svensk längre, även om den verkar i Sverige. Det andra är att Sverige inom samtliga våra stridskrafter i dag, oavsett vilka plattformar vi talar om, inte är helt självförsörjande. JAS Gripen flyger inte om inte de amerikanska delarna kommer på plats eller om USA inte levererar reservdelar. Detta vet naturligtvis även Peter Jonsson. SEP är inte nedlagt som projekt. I så fall är det något som industrin själv har gjort. Som jag antydde i mitt anförande förestår nu en upphandling av nya stridsfordon i den svenska försvarsmakten, och såvitt jag förstår är SEP och Hägglunds ett mycket aktuellt alternativ inom ramen för den upphandlingen. Jag kan konstatera att Peter Jonsson använde sina tre minuter utan att med ett ord antyda var han ska satsa de 300 miljoner kronor varmed han avser att nästa år rädda den svenska försvarsindustrin.

Fru talman! Jag nämnde i och för sig att det finns olika saker man skulle kunna använda pengarna till. Men det viktiga i den här debatten tycker jag är signalpåverkan ut till de 100 000 personer som är beroende av den svenska försvarsindustri som vi har byggt upp på grund av att vi har varit och fortfarande är militärt alliansfria. Vad vill vi med den svenska försvarsindustrin? Vilken strategi vill vi ha? Det var det vi pekade på att vi ville ha med i utlåtandet och också peka på för de övriga länderna som är stora på försvarsmaterielområdet i Europa: Frankrike, Tyskland, Holland och Storbritannien. Det är viktigt att vi ger signalen att vi tror på svensk försvarsindustri och på konkurrensutsättningen. Vi tror också att försvarsindustrin i Sverige i det läget kommer att vara väldigt väl med i matchen. Men då måste vi också ge signalen att vi tror på den svenska försvarsindustrin. Det gör inte den borgerliga regeringen på det sätt vi tycker att man skulle göra. Självklart hänger detta ihop. Man tillverkar i dag inte hela försvarsmaterielen nationellt, utan det finns samarbete när det gäller försörjning och alltihopa. Men för att man ska ha en trygg leverans och försörjning av materiel, till exempel till JAS Gripen, gäller det att man har något att erbjuda emot, att man kan säga: Vi vill ha det här, och vi har de här sakerna som ni behöver till er materiel. Det är så den här marknaden fungerar, för den är ju egentligen stängd. Att börja öppna den marknaden är det som detta utlåtande och dokumentet från kommissionen har som utgångspunkt, och det tycker vi är positivt. Vi ska inte gå före, där är vi överens, utan vi ska gå fram gemensamt om detta ska förändras. Därför menar jag att vi från den politiska sidan måste ge signaler både till regering och till försvarsindustrin att vi inte kommer att sälja ut försvarsindustrin på ett sätt som jag förstås hoppas att inte heller Folkpartiet vill, utan att vi ska ge dem det stöd de behöver. Det kommer nämligen försvarsindustrierna i de andra länderna att få. Det är jag helt övertygad om.

Fru talman! Utförsäljning av svensk försvarsindustri är i första hand en fråga för de delvis utländska aktieägarna att ta ställning till. Men självklart kommer inte svensk industri att exkluderas från de uppköp som görs av svensk försvarsmakt och som jag gärna vill påminna om innebär att vi satsar relativt sett högre andel än något annat land i Europa på att just köpa försvarsmateriel. Jag vill också gärna påminna Peter Jonsson om att förra året i september månad fattade regeringen ett beslut om att satsa 4,1 miljarder, dels på att konvertera ett antal JAS-flygplan, dels på att ta fram en demonstrator till Norge. 4,1 miljarder, Peter Jonsson, och du säger att vi inte visar att vi litar på svensk försvarsindustri. Det gör vi väl både i ord och i gärning. Peter Jonsson glider undan min frågeställning. Vilken industri är det som ska få Socialdemokraternas extra 300 miljoner kronor? Jag får inget svar, fru talman, och jag förstår varför. Jag är nämligen helt övertygad om att Peter Jonsson kommer att använda dessa 300 miljoner och sälja dem gång på gång till vart och ett av våra försvarsindustriföretag i Sverige med innebörden att Socialdemokraterna vill satsa på industrin, men det vill inte alliansen.