Studiestöd

Fru talman! Nu ska vi debattera betänkandet som gäller de motioner som inkommit under den allmänna motionstiden vad gäller studiestöd. Nära nog alla motioner är avstyrkta av majoriteten i utskottet med motivet att man vill avvakta den studiesociala utredningen. Som tur är behöver vi inte vänta så länge. På måndag, om exakt fyra dagar, lämnas den över till statsrådet Leijonborg. Men jag vill bara påpeka att bara för att högskoleminister Leijonborg får utredningen i sina händer på måndag betyder inte det att studenterna får en bättre tillvaro samma dag. Jag ser med spänning fram emot vad regeringen kommer att lägga fram för förslag utifrån utredningen. Ärligt talat känns det lite märkligt att stå här och debattera studiestöd i dag. Jag tror att vi är fyra i den här debatten som har suttit i utredningen, och vi vet ganska väl vad som kommer att överlämnas. Det kan vi naturligtvis inte prata om i dag. Det får vi respektera. Den diskussionen får vi ta på ett annat sätt nästa vecka. Men något jag ändå vill säga om denna utredning är att jag tycker att parlamentariska utredningar är bra. Det är ett bra arbetssätt att bilda sig tillsammans och vrida och vända på förslag och argument i syfte, i alla fall, att komma fram till gemensamma lösningar. Det politiska hantverket är bra, och det skulle kunna tillämpas på fler områden inom utbildningspolitiken. Det är ett bra arbetssätt, har jag sagt, men det tar tid. Och det är nu tid att höja studenternas levnadsstandard. Vi socialdemokrater har reserverat oss i det här betänkandet med främst tidsmotivet. Det är i övrigt ett mycket komplicerat system, och det behöver övervägas noga. Men att studenterna inte får det att gå ihop vet vi alla. Vi ser nu en jobbkris som vi kanske inte har varit med om sedan 30-talet. Ungdomsarbetslösheten är redan i dag närmare 25 procent. Det är hög tid att agera från politiskt håll. Enligt Socialdemokraterna är det bästa man kan göra under en lågkonjunktur och jobbkris att investera i kunskap och utbildning, så att Sverige står starkt när konjunkturen vänder. Vi socialdemokrater har lagt fram förslag vad gäller både utbildningsplatser och höjning av studiemedel innevarande år. Vi vill höja nivåerna och barntillägget. Vi vill höja fribeloppsnivån. Vi vill också höja studiehjälpen. Varje krona som vi lägger på studenternas situation kommer att gå till att öka konsumtionen. Studenterna är mer eller mindre tvungna att konsumera. Så förutom att det är en investering i människors möjlighet att utbilda sig är en höjning av studiemedel också god konjunkturpolitik. Ge regeringen det kloka rådet att höja studiemedlen nu! Ge också studenterna en nödvändig höjning! Då gör vi också någonting åt jobbkrisen. Fru talman! Jag vill yrka bifall till vår reservation 1. I detta betänkande behandlas också motioner som inte har ingått i den studiesociala kommitténs uppdrag. I reservation 3 handlar det om den nedre åldersgränsen för rätt till studiemedel. En studerande som direkt efter gymnasieskolan söker och kommer in på högskola eller universitet får studiemedel även om han eller hon bara är 18 år. Om han eller hon måste komplettera sina studier från gymnasiet, för att kunna gå vidare, på komvux eller en folkhögskola har personen inte rätt till studiestöd utan får studiehjälp som i dagsläget är 1 050 kronor. Det är orättvist. Vi menar att ungdomar ska kunna vara självständiga och inte vara beroende av föräldrar eller andra anhöriga, oavsett vilken utbildning de går. Med det förslag som har lämnats om gymnasieskolan, om att de som kommer att gå de yrkesförberedande programmen inte självklart får grundläggande behörighet, riskerar den här orättvisan att öka. Fler studenter kommer i framtiden sannolikt att vara i behov av att läsa in sina betyg för att kunna gå vidare till högre utbildning. Majoriteten i utskottet har också hänvisat till just Gymnasieutredningens betänkande i det här betänkandet. Jag har sett att det där föreslås att man ska få göra ett undantag från 20-årsgränsen för tillgång till gymnasial vuxenutbildning. Propositionen har inte kommit ännu, men eftersom majoriteten hänvisar dit skulle det vara bra med ett klargörande i debatten i dag. Kommer det ett förslag om att ta bort den nedre åldersgränsen även för dessa utbildningar i studiestödsförordningen? Jag skulle vara tacksam om någon av alliansens företrädare kunde förtydliga detta. Fru talman! Nästa orättvisa handlar om inackorderingstillägget, alltså det stöd en elev kan få om han eller hon väljer en gymnasieskola som inte ligger i hemorten. Här finns i dag olika regler beroende på om skolan är kommunal eller om den är fristående. Vi anser att eleverna bör få en likvärdig ersättning oavsett vilken typ av gymnasieskola man väljer att studera vid. Det förvånar mig att inte utskottsmajoriteten tar chansen att hänvisa till Gymnasieutredningen även på den här punkten. I stället hänvisar man till en utredning som lämnades redan 2003. I CSN:s remissvar till Gymnasieutredningen tar man upp just detta. CSN anser att fördelningen av ansvaret mellan stat och kommun för stöd för inackordering bör omprövas i syfte att få ökad likformighet oavsett vilken studieform en studerande väljer, och man föreslår faktiskt två olika lösningar. De menar att dessa lösningar även kan vara kostnadsneutrala. Den proposition som regeringen har lagt på vårt bord om offentliga bidrag på lika villkor handlar om att ge mer lika ekonomiska villkor mellan kommunala och fristående skolor. Jag tycker att det även ska gälla eleverna.

Fru talman! Vi står här i dag och debatterar ett väldigt viktigt område. Det är väldigt viktigt att ge alla människor i Sverige, som vill, en möjlighet att studera på universitet och högskolor och även bedriva vuxenstudier på gymnasienivå, på folkhögskolor och liknande. För att ge den möjligheten krävs det inte bara att utbildningen är gratis utan också att man ger en möjlighet till en försörjning under tiden. Ett sådant system har vi i Sverige, även om det har många brister. Några av de bristerna hoppas jag att vi kommer att få chans att avhjälpa. Den studiesociala kommittén ska, som sagt, presentera sitt betänkande på måndag. Jag som har varit med där tycker att det finns en del bra saker och andra mindre bra. Problemet i det här sammanhanget är ju att vi för den här debatten nu . Jag tror att vi alla som sitter här i kammaren i princip vet vad som föreslås, men vi får inte säga någonting därför att det ska presenteras på måndag. Det är en ordning som är något konstig, för att säga det milt. Det rimliga vore förstås att vi faktiskt hade flyttat fram den här debatten så att vi hade fått en chans att diskutera det som verkligen är relevant på det här området. Därför tänker jag försöka hålla mig kort. Vi får komma tillbaka till den här viktiga debatten en annan gång och får helt enkelt konstatera att vi tyvärr inte riktigt kunde föra den i dag. En sak som har kommit ut från Studiesociala kommittén, vilket väl delvis är mitt ansvar, är att man inte längre garanterat ska ha rätt att få studiemedel i sex år ens om man klarar de kurser man går, utan det ska begränsas till fyra år. Det är den typen av förslag som det hade väldigt roligt att få debattera här med er i dag. Men jag ska inte uppehålla mig mer vid det utan konstaterar bara att jag inte har träffat någon som har varit glad över det här förslaget, och då träffar jag i och för sig väldigt mycket studenter. Man kan ju tycka att det vore rimligt att de som det berör skulle tycka att det var bra, men nog om det. I stället ska jag säga något kort om nivåerna. När vi pratat studiemedel har vi också fört en lång diskussion om vad som är rimligt, och som jag sade i inledningen ska man ju kunna leva på studiemedlet. I dagsläget är det för många människor väldigt svårt att göra det med dagens studiemedelsnivå. Precis som Caroline framförde tidigare har vi väntat länge på detta. Regeringen har hela tiden hänvisat till Studiesociala kommittén som jag och andra har suttit i. Men det är ju inget svårt beslut att höja studiemedlet. Alla måste väl vara överens om att det är för lågt, och då hade man kunnat höja det. Det behövs ingen utredning för det. Lars Leijonborg lovade även Sveriges förenade studentkårer att utredningen inte skulle stå i vägen för en höjning. Om nu utredningen inte stod i vägen för en höjning, kan man bara konstatera att regeringen medvetet har låtit bli att höja studiemedlet för att regeringen inte ville höja det. Det tycker jag är väldigt tråkigt. Jag hoppas att vi efter att kommittén har presenterat sitt betänkande kan se en omsvängning från regeringens sida. Anledningen till en höjning har diskuterats mycket. Bland annat kan man tycka att det är rimligt att även studenter ska kunna gå till tandläkaren. Och jag tycker att det är viktigt att studenter har råd att köpa sin kurslitteratur och inte behöver kopiera. Det hoppas jag att regeringen också tycker. Vi i Miljöpartiet har i vår budget och på många andra ställen föreslagit en höjning av studiemedlet med 900 kronor och att höjningen ska vara på bidragsdelen för att inte öka studenters skuldsättning ytterligare. Det kvarstår vi vid. Vi hade hoppats att höjningen skulle kunna genomföras betydligt tidigare, men vi konstaterar att den kanske kommer att genomföras av regeringen precis före valet. Det kan man tycka är lite sent när det i princip har gått fyra år, hela mandatperioden, men bättre sent än aldrig i och för sig. Jag ska också säga något kort om ett förslag i betänkandet och en reservation som jag vill yrka bifall till, nämligen reservation nr 2. Vi står givetvis bakom också de övriga, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 2 i det här fallet. Det gäller den så kallade karenstiden för studenter. Om man studerar och blir sjuk har man rätt att behålla studiemedlet och få den skulddelen avskriven efter 30 dagar, till skillnad från människor som arbetar som inte har en 30-dagarsgräns utan två dagars karenstid. Vi i Miljöpartiet menar att det är fullständigt orimligt att ha den här typen av långa tidsgränser. Det rimliga är att åtminstone gå tillbaka till den nivå som gällde tidigare, nämligen 14 dagar. Det är möjligt att det kan vara rimligt med ytterligare sänkning, men ett första steg vore att gå tillbaka till 14 dagar. Därför, som sagt, yrkar jag bifall till reservation 2 och kan nu säga att jag hoppas att vi får tillfälle att återkomma till den här typen av debatt när vi har sett, och alla har haft möjligheten att se, Studiesociala kommitténs förslag.

Fru talman! Jag tycker alltid att det är intressant att höra oppositionen debattera. Oavsett om det gäller forskningsanslag, krisstöd eller studiestödshöjningar verkar oppositionen i Sverige alltid ha mer pengar. Även om den gamle finansministern Pär Nuder har lämnat riksdagen är det som om han hade lämnat kvar sin plånbok här. Vi i alliansen har vid ett flertal tillfällen uttalat att vi värnar om studenternas studiesociala situation. Vi tycker att det är viktigt att studiemedel och andra sociala trygghetssystem samverkar på ett optimalt sätt, så att studenterna har möjlighet att försörja sig och leva ett tryggt liv under sin studietid. Alliansen tycker också att det såklart är bra att människor utbildar sig. Och vi kan i Sverige vara stolta över ett av världens mest generösa studiestödssystem. I Sverige är faktiskt utbildningarna gratis för studenterna, och man kan få studiebidrag för att helt kunna koncentrera sig på sina studier. Och det ska vi vara glada för. Men, visst, man kan alltid önska sig att studenterna ska kunna unna sig någonting extra eller kunna ha större marginaler. Det är därför som politiken måste kunna skapa förutsättningar för studenter att förbättra sin ekonomiska situation på flera olika sätt. Det kan handla om höjda studiemedel men även om att avskaffa kårobligatoriet eller att öka lönsamheten för studenter när de arbetar lite extra. Vi vill göra detta på ett ansvarsfullt sätt. Därför har alliansregeringen tillsatt en studiesocial utredning. Den ska, som många andra påtalat, kartlägga och utreda bland annat studenters ekonomiska situation, där bland annat framtida beloppsnivåer och friloppsnivåer kommer in. Utgångspunkten är att systemet långsiktigt ska säkerställa en skälig levnadsstandard för de studerande i Sverige. Nu har det fallit sig så, som alla vet, att den studiesociala kommittén lämnar sitt betänkande på måndag, medan vi i riksdagen debatterar motionerna här i dag. Man kan tycka att det är olyckligt, men nu är det så. Jag hoppas att vi ändå får en intressant debatt om var de olika partierna står. I betänkandet som vi nu debatterar finns många motioner med intressanta förslag, till exempel de många borgerliga motionerna om att avskaffa fribeloppet. Jag tycker personligen att ett generöst studiemedelssystem måste skapa möjligheter för studerande att till exempel arbeta extra vid sidan av sina studier. I Sverige har vi under en längre tid haft en politik som missgynnat de studenter som valt att jobba extra. Konsekvensen av det har varit att många studenter förlorat en sidoinkomst, inte lyckats få in en fot på arbetsmarknaden och i vissa fall varit tvungna att ta svartjobb för att klara ekonomin. Jag hoppas naturligtvis på att vi kan se en förändring av det här framöver. En annan viktig fråga är såklart studenternas studiesociala tillvaro. Som jag nämnde tidigare har många studenter en knepig situation, inte minst de studenter som har barn att ta hand om. Den studiesociala utredningen ska, förutom att se över den ekonomiska situationen för studenter, även se över de studiesociala frågorna. Hur kan exempelvis studenthälsovården fungera bättre? Hur kan studiestödssystemet bättre samspela med de övriga trygghetssystemen som vi har i samhället? På måndag kommer vi här i kammaren och ni tre personer uppe på läktaren att få höra vad den studiesociala kommittén har att föreslå i ämnet. På måndag lär vi säkert också få höra många kommentarer från vänsterkartellens talespersoner i fråga om studiemedlen. Då kommer vi bland annat att få höra från Socialdemokraterna att de vill höja studiebidraget med 375 kronor, att Miljöpartiet vill höja det med 900 kronor och att Vänsterpartiet vill höja det med 1 200 kronor - tre förslag från tre partier som fortfarande inte kan enas i studiestödsfrågan. Fru talman! För att illustrera oenigheten i oppositionen kan man bläddra lite i dagens betänkande. Socialdemokraterna har där reserverat sig på punkt 1, men inte Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Miljöpartiet har reserverat sig på punkt 4, men inte Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har däremot reserverat sig tillsammans på punkterna 5 och 6 men inte tagit med Vänsterpartiet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har dessutom lämnat särskilda yttranden på punkt 1, men inte tillsammans utan enskilt och inte ihop med Socialdemokraterna. Som ni hör råder det fullständig förvirring inom vänsterkartellen på studiestödsområdet. Inte nog med att vänsterkartellen är oense. De kan heller inte finansiera sina egna förslag till studiestödshöjningar. Socialdemokraterna säger sig vilja höja studiemedlen med 375 kronor i månaden, som jag tidigare nämnde. En sådan höjning kostar 1 ½ miljard kronor, men Socialdemokraterna har bara avsatt 520 miljoner i sin budgetmotion till att höja studiemedlet, alltså en tredjedel. Det leder ju snabbt till att deras höjning med 375 kronor blir en höjning med knappt 125 kronor. Miljöpartiet har deklarerat att de vill höja studiemedlet med 900 kronor i månaden. Det är mycket pengar, och det skulle säkert alla vara glada för. Men Miljöpartiets satsning riktar sig inte riktigt till alla landets studenter. I höstas, i oktober, presenterade Socialdemokraterna och Miljöpartiet en särskild KY-, högskole- och komvuxplatssatsning på 11 000 fler platser de kommande tre åren. Där glömde Miljöpartiet helt enkelt att skicka med pengar till studiemedel. Man skickade med pengar till platser. Socialdemokraterna skickade med pengar till platser. Socialdemokraterna skickade med pengar till höjda studiemedel. Men Miljöpartiet glömde att skicka med pengar till studiemedel. Därför får inte alla studenter en höjning med Miljöpartiets politik. Fru talman! Det vore även intressant att i dag få höra från Vänsterpartiet vad man tycker om Miljöpartiets och Socialdemokraternas satsning på fler högskole-, KY- och komvuxplatser som presenterades i oktober förra året. Som vi alla vet var vänsterkartellen inte riktigt komplett i oktober 2008. Vänsterpartiet var inte med i startuppställningen när det gällde studiestödsfrågor och studiepolitik. Men det är man nu. Då undrar man såklart: Är satsningen aktuell fortfarande eller var det bara en tom presskonferens utan pengar men med tomma löften? Är Vänsterpartiet med i s- och mp-satsningen på fler platser i KY, högskola och komvux? Vänsterkartellen kan som vi hör inte komma överens om en gemensam summa, inte finansiera sina egna förslag och inte enas i sin kritik mot regeringen. Mot detta, mina vänner, står en samlad allians bestående av fyra partier som alla bejakar frihet och ser till människors möjlighet att utveckla sina studier. Vi värnar om studenternas studiesociala situation och tycker att studenterna ska ha möjlighet att försörja sig och leva ett tryggt liv under sin studietid. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder)

Fru talman! Jag inleder med en fråga: Är det rimligt att man hindras från att arbeta eller att starta företag vid sidan av sina studier även om man klarar sina studier ändå? Det handlar om dagens fribeloppsnivåer som utgör ett hinder för studenter att arbeta vid sidan av sina studier och också motverkar tidiga kontakter med arbetslivet. De jobbskatteavdrag som har införts gynnar de studenter som vill arbeta vid sidan om. Arbetsgivaravgifterna har också sänkts för unga och mer flexibla anställningsregler för visstids- och säsongsanställda har införts. Det här gynnar studenter som vill arbeta extra under studietiden eller som nyligen tagit examen. Självklart ska studierna vara det viktiga för studenten, men hur man i övrigt väljer att disponera sin tid, för exempelvis arbete, bör inte i så stor utsträckning som i dag påverka studiestödet. Det är inte rimligt att en student som vill och har möjlighet att arbeta vid sidan av studierna ska straffas för detta. Systemet för finansiering av sina egna studier behöver vara enkelt att förstå och inte skapa extra krångel och oro för den som studerar. Att under perioder av studierna då man kanske har möjlighet att jobba extra behöva tacka nej till jobb på grund av risken att passera gränsen för fribelopp skapar bara onödig oro och stress. Nu är inte bara en höjning av fribeloppet lösningen på studenters ekonomi. Frågan är självklart mycket mer komplex än så. Det finns ett behov av höjt studiemedel. Studiestöden har inte följt den allmänna kostnadsutvecklingen. Problemet ligger bland annat i att kostnaderna för boende har ökat utan att det har märkts på studiestödsnivåerna. Viktigt är dock att ha med sig när det gäller finansiering av studier, särskilt i dessa tider av finansoro i världen, att höjningar och andra förändringar av studiestödet måste vara ekonomiskt hållbart och försvarbart för den svenska ekonomin. Det är också viktigt att studiestödet samverkar med andra bidragsformer och ekonomiska system och är hållbart över tid. Studiesociala kommittén, som alla de tidigare talarna i detta ämne har hänvisat till, presenterar på måndag sitt slutbetänkande. Den har bland annat haft till uppgift att se över hur studiemedelssystemet och de sociala trygghetssystemen ska kunna samverka optimalt. Fru talman! För att utbildningssystemet ska fungera behövs ett flexibelt, fungerande och rättvist studiemedelssystem. Studenternas sociala och ekonomiska villkor påverkas och är beroende av olika faktorer. Jag förutsätter att Studiesociala kommittén har gjort en ordentlig översyn av detta. Jag ser fram mot de slutsatser den kommer att presentera. Det finns ett behov av en bättre ekonomi för den som studerar. Det behovet har funnits under många år - inte bara under denna regerings tid - men det handlar inte enbart om beloppet på studiebidraget eller studielånet eller fribeloppets storlek. Centerpartiet vill se en höjning av studiestödet och en ändring av fribeloppet. Systemet är dock så mycket mer komplext än så. Det handlar också om Centrala studiestödsnämndens roll och om hur samverkan med andra sociala trygghetssystem kan ske med mera. På måndag presenterar alltså Studiesociala kommittén sitt slutbetänkande. Kommittén har haft ett stort antal frågor att belysa och ge förslag till. Då jag själv, till skillnad från några av de tidigare talarna, inte har haft förmånen att sitta med i denna kommitté ser jag med intresse fram mot kommitténs förslag till åtgärder vad gäller de studerandes ekonomiska och sociala situation. Studenters sociala och ekonomiska villkor påverkas och är beroende av ett flertal faktorer. Centerpartiet genomför tillsammans med övriga allianspartier en rad nödvändiga reformer för att underlätta för studenter att påbörja studier men även att genomföra sina studier. Genom Studiesociala kommittén har en ordentlig översyn av dessa frågor gjorts - och det har behövts. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utbildningsutskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Högre utbildning tror jag vi alla kan vara överens om är en investering såväl för individen som för samhället. För att tillvarata goda förmågor har vi en statligt finansierad studiefinansiering i Sverige. Den ska göra det möjligt för alla oavsett bakgrund att skaffa sig en högre utbildning. Men det räcker inte med det. Studiestödssystemet måste vara så enkelt och överskådligt som möjligt. Vi får inte skrämma bort blivande studenter genom ett komplext system. Ett studiemedelssystem får inte vara så krångligt att studenterna inte kan använda det på allra bästa sätt. För att uppmuntra till personligt ansvarstagande måste systemet vara förutsägbart. Det är systemet inte i dag. Orsakerna till det är flera. En orsak är att den genomsnittliga studenten ser väldigt annorlunda ut i dag jämfört med för bara tio år sedan. Andelen äldre studenter har ökat och var femte student har barn. Samtidigt är de sociala trygghetssystemen utformade för en annan typ av studenter, nämligen de som i stort sett nästan uteslutande kommer direkt från gymnasieskolan. Kristdemokraterna krävde därför i opposition under förra mandatperioden, med stöd av Miljöpartiet och allianskollegerna, en förnyad studiesocial utredning. En parlamentarisk utredning tillsattes också av alliansregeringen. Den kommer, som vi redan hört, att presentera sina resultat nästa vecka. Jag håller med tidigare talare om att det är en styrka när vi kan få till en parlamentarisk utredning och en samsyn i dessa viktiga frågor så att vi slipper en nyckfull förändring beroende på eventuell majoritet i riksdagen. Fru talman! Vad är det som ska locka till studier? Är det studiemedlets konstruktion? Under den förra regeringen fanns en uppsjö av kortare och längre riktade former. Här var det uppenbart att det var studiemedelsformen som var det som skulle rekrytera, inte löneläget efter studierna. Vi kristdemokrater har länge gjort den principiella bedömningen att det är effekterna av studierna som ska vara rekryterande. Studiemedlet ska vara så renodlat som möjligt eftersom det ökar överskådligheten och därmed också rättssäkerheten. Samtidigt oroas Kristdemokraterna över signalerna att den ekonomiska situationen för studenterna är sådan att det riskerar att få återverkningar på studieresultatet. Vi är mycket intresserade av att ytterligare försöka stärka studenternas ekonomiska situation. Vi vill göra något åt fribeloppstaket. Man kan tänka sig olika varianter. Jag är övertygad om att det har diskuterats i den studiesociala utredningen. Man kan fundera över fribeloppsgränsen och över studiemedlet som helhet. En annan lösning som vi har diskuterat är att beräkningen av fribeloppet görs på helår. Mycket av de problem med återbetalningarna som vi i dag ser är ett resultat av att fribeloppet beräknas terminsvis. I betänkandet för en kristdemokratisk motionär även fram tanken på bonus vid en förtida återbetalning. Med tanke på det ekonomiska läge som inte bara Sverige utan även resten av världen befinner sig i kan det vara ett intressant förslag för att stärka statens kassa och minska låntagandet för den enskilde. Mot bakgrund av den studiesociala utredningen som nu pågår har vi emellertid valt att i nuläget inte bifalla motionen. Vi hoppas att den liksom många andra tankar finns inkluderade i utredarnas tankar. Fru talman! När det gäller oppositionens förslag är det lite intressant att en alternativ politik från Vänsterpartiet lyser med sin frånvaro. Vänsterpartiet har annars haft en stor tilltro till statens möjligheter att stödja medborgare. Det finns mycket riktigt ett särskilt yttrande om nivåerna i studiemedlet. Men det finns inga reservationer från Vänsterpartiet mot alliansregeringens studiestödspolitik i övrigt. Så bra. Det ska vi komma ihåg. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har däremot ett antal reservationer. Utskottet föreslår att motionerna avslås huvudsakligen med hänvisning till att den studiesociala utredningen tittar på de frågor som berörs i motionerna. Det är fullt rimligt. Däremot är det lite tråkigt att förslag har börjat läcka ut från utredningen. Det har lett till spekulationer i medier om vad utredningen kommer att föreslå i slutänden och hur en kommande proposition möjligen kan se ut. Det är olyckligt eftersom det är svårt att bilda sig en uppfattning om utredningens helhet utifrån de delar som har blivit omskrivna. Vi kommer att få veta vad utredningen säger, men vad slutprodukten blir i regeringens proposition vet vi inte på ett tag. Som sista talare tycker jag att det är bra att vi i debatten här i dag har kunnat hålla oss ifrån spekulationer om den studiesociala utredningen. Det har varit en styrka, även om det kanske har skapat viss frustration hos en och annan talare. I vanlig ordning kan vi konstatera att en spretig opposition står mot en samlad majoritet. Det bör kännas tryggt för Sveriges studenter att veta att den nuvarande regeringen är samlad i sina förslag. Vi är kraftfulla och har för avsikt att komma med förslag som förbättrar studenternas situation. Vi är enade, och studenterna kan med tilltro se fram emot alliansregeringens kommande förslag när det gäller deras situation.