Subsidiaritetsprövning av direktivförslag om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB)

Fru talman! Europeiska kommissionen har således kommit med ett förslag till direktiv som handlar om hur vi ska kunna harmonisera sättet att beräkna bolagsskatten inom Europeiska unionen. Det är alltså ett förslag som kommer från Europeiska kommissionen, inte någonting som kommer från Sveriges regering. Det som vi har att bedöma är huruvida förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen, som innebär att unionen ska agera ifall den gemensamma lösningen blir bättre än det som hade blivit ifall länderna hade gått fram var för sig. Det förtjänar att understrykas att det här är ett förslag som handlar om att harmonisera skattebasen, det vill säga i grunden sättet att beräkna bolagsskatten, inte om att harmonisera skattesatserna. Syftet är i grunden att man ska förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att ta bort olika hinder för rörlighet genom att man har den gemensamma bolagsskattebasen, som också ska vara frivillig för företag att använda. Man använder antingen den nationella bolagsskattebasen eller den europeiska. Det är alltså för det första ett förslag från EU-kommissionen, för det andra ett förslag som inte berör skattesatserna, för det tredje ett förslag som är till för att förbättra den inre marknaden. Vid prövningen av huruvida det är förenligt med subsidiaritetsprincipen har vi tyckt att detta inte är någon svartvit fråga. Det finns argument i olika riktningar som vi har försökt att väga mot varandra, och jag tror att vi har varit ganska överens i utskottet om att detta inte är svart eller vitt, utan på en gråskala. Det kan finnas aspekter där vi tycker att det kan vara att överväga om det verkligen är förenligt med subsidiaritetsprincipen, men vi har ändå från vår sida kommit fram till att det är förenligt med subsidiaritetsprincipen och att vi därför skulle vilja gå vidare med behandlingen av förslaget. Sakfrågan om huruvida detta är ett bra förslag eller inte kommer senare. Det som vi nu bedömer är bara strikt om detta är förenligt med subsidiaritetsprincipen, inte sakfrågan. Sakfrågan, som är stor och komplex eftersom direktivförslaget är stort och komplext, måste analyseras mycket djupt och mycket närmare innan vi kan gå in på den. Vi hade helst önskat att vi gått vidare till sakfrågebedömningen. Vi anser att vi kan låta den här subsidiaritetsprövningen passera och sedan gå till det som är det viktiga, nämligen sakfrågan. Det kan finnas anledning till kritik mot förslaget där, så det hade varit bättre om vi hade fokuserat på detta. Varför ska vi bråka i formfrågan? Vi har absolut ingenting att riskera med att gå vidare till sakfrågan. I sakfrågan har alla länder vetorätt, eftersom det är en skattefråga och enhällighet gäller som beslutsregel inom EU när det gäller skattefrågor. Vi hade i sakfrågan absolut kunnat inlämna vårt veto som EU-land ifall vi hade ansett att det inte var godtagbart. Det finns alltså absolut ingen risk med detta. Däremot kan vi ifall vi bråkar i formfrågan i stället för att bara gå vidare till sakfrågan riskera vårt inflytande i andra viktiga frågor som för närvarande bereds inom Europeiska unionen och som påverkar skatteområdet, till exempel frågan för moms på ideella föreningar. Vi tycker att det är beklagligt att oppositionen har förenat sig och kommit fram till en annan bedömning än vi i den här frågan: att detta inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Följden av detta blir att vi säger nej i formfrågan fullständigt i onödan, eftersom det hade räckt att gå direkt till sakfrågan, där vi ändå har vetorätt, och diskutera den, för det är ändå den som är det centrala, i stället för att på detta sätt riskera Sveriges inflytande, som hade varit starkare ifall utskottet hade förblivit gemensamt och enigt i de här viktiga frågorna. Vi tycker att detta är beklagligt, men utgår från situationen som den är. Vi finner oss i att utskottet inte är enigt i denna fråga.

Fru talman! I morse när jag hade kokat te som vanligt och skulle väcka min hustru berättade jag full av entusiasm att jag under dagen skulle debattera CCCTB. Hon blickade på mig, vände på huvudet och somnade om. Jag tror för min del att detta tillhör den typ av frågor som man mycket sällan får frågor om på gator och torg. Det är ungefär som när vi en gång i tiden häftigt debatterade CFC-beskattningen och det belgiska undantaget. Icke heller den frågan har jag fått några frågor om på gator och torg. Likväl, fru talman, är det på det sättet att när vi ser svensk företagsamhet och vilka marknader stora och små företag har måste vi ändå konstatera det att i runda slängar 70 procent av den svenska exporten går till EU-länderna. Det är en annan del av verkligheten. Detta måste vi förhålla oss till. Om vi vill att svenska företag ska gå bra, att vi klarar svensk välfärd och att svensk fackföreningsrörelse ska ha inflytande i Europa kan vi inte sitta på läktaren. Jag tycker att Johnny Munkhammar har beskrivit väldigt väl i sakfrågan vad det handlar om i dag, nämligen subsidiaritetsprövningen. Man kan naturligtvis komma till olika slutsatser. Det är väl ingen hemlighet att Folkpartiet under lång tid, i huvudsak med något annat parti som nu står på nej-sidan, ansett att detta är en för svensk företagsamhet och även för fackföreningsrörelsen oerhört viktig fråga. Det är som bekant så att vi tar inte ställning i sakfrågan, utan vi bara möjliggör för de svenska departementen att fortsätta arbetet i de grupper som nu har varit i verksamhet under tolv år. Vi har tidigare i skatteutskottet varit väldigt angelägna vid de många utfrågningar som har varit i utskottet om att Sverige fullt ut skulle delta i de sex sju arbetsgrupper som varit för att man skulle kunna påverka innehållet i denna fråga. Fru talman! Nu kommer situationen att bli den att vi inte kommer att kunna påverka det här om vi sitter på läktaren hela tiden. Det tror jag är väldigt dåligt både för svensk företagsamhet, svensk välfärd och svensk fackföreningsrörelse som jag tycker borde ha många synpunkter på att vi ställer oss utanför detta EU-samarbete. Om man sitter på Finansdepartementet finns det naturligtvis bekymmer över att man skulle kunna tillämpa två olika skattesatser i företag. Det är säkert också på det sättet att det i Europa kan finnas olika motiv för den här CCCTB-skatten. Till protokollet vill jag läsa in exakt vad det betyder, nämligen Common Consolidated Corporate Tax Base, så att det blir klart för dem som läser protokollet exakt vad det handlar om. Den här frågan är, som Johnny Munkhammar sade, inte alldeles svartvit. Varje finansminister måste tycka att det är besvärligt att laborera med två skattesatser, för det kommer detta att möjliggöra. Men om den inre marknaden ska fungera och vi i längden ska undvika att få ett kvalificerat skatteplaneringssystem som vi nu har, där man med olika metoder kan påverka var man ska kunna betala skatt, ungefär som vi har kritiserat till exempel Irland för och en del tidigare östeuropeiska länder, så behövs den här nya skatten som omöjliggör detta i grunden. Om man säger nej till vidare medverkan i detta tar man därför också på sig ett ansvar för skatteplanering på företagsnivå. Det vill jag inte medverka till. I själva sakfrågan vill jag tillägga en enda sak, fru talman, nämligen att så som det är utformat i förslaget till direktiv finns det tre grunder för hur man eventuellt ska beräkna den här skatten. Där har vi från svensk sida varit kritiska mot att den tredje delen, försäljningsdelen, över huvud taget ska vara med. Det tycker vi är fel. Jag beklagar väldigt mycket att vi i fortsättningen möjligen inte kan driva denna fråga när sakprövningen kommer upp. Det hade varit väldigt bra, för vi har gjort väldigt klart i de tidiga diskussionerna att försäljningssummor som är påverkbara av företagen ska bort ur systemet. Det finns en del andra länder som tycker att detta är bra. Vi har från Sverige sagt att det ska vara ett från företagen opåverkbart system, och därför vill vi ha bort detta.

Fru talman! Dagens debatt handlar om subsidiaritetsfrågan. Det är frågan om EU i det här fallet ska lägga sig i hur vi räknar fram skattebaserna hos de svenska bolagen eller om vi ska avgöra sådana frågor själva i Sverige. Det mesta är sagt i frågan. Jag vill ändå berätta att Centerpartiet och jag själv är tveksamma till för mycket inblandning från EU och i huvudsak tycker att detta är frågor som ska beslutas nationellt. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänstern och Sverigedemokraterna föreslår i det är fallet ett avslag på förslaget eftersom de anser att vissa delar av förslaget inte är utformade så de är förenliga med subsidiaritetsprincipen. Det kan finnas olika utgångar utifrån den tolkningen och det tyckandet. Avsikten från EU är att förenkla för företag som bedriver verksamhet i flera länder. Syftet med regelförenklingen för företagen är gott. Jag kan instämma med både regeringen och de fyra oppositionspartierna. Det finns delar i förslaget som också jag är tveksam till. Men genom att redan i formfrågan i detta tidiga läge föreslå avslag på förslaget frånsäger vi oss möjligheten att påverka innehållet i sakfrågan. Det kanske hade varit klokt att få vara med och uttrycka ett svenskt ställningstagande om minsta gemensamma nämnare i frågan i stället för att i en omröstning bli överkörda av en EU-majoritet och tvingas anpassa oss till vad andra har tyckt om hur man räknar fram en gemensam bolagsskattebas. Fru talman! Jag beklagar att det är så viktigt för de fyra oppositionspartierna att i detta tidiga läge säga nej till skattekommissionären Semetas nu allra viktigaste skötebarn. Vi kunde kanske ha nytta även i andra frågor om vi i denna fråga gått lite varligare fram. Sverige vinner som regel på att få vara med vid förhandlingsbordet och bearbeta frågan än att sitta på läktaren och bara avvakta vad andra kommer fram till. Vi avstår därför oftast från att säga nej i ett så här tidigt skede. Det är en av alliansregeringens starka sidor att vi oftast är med och förhandlar och vill gå vidare i det första skedet. Vi kan sedan ha en annan åsikt när vi behandlar bitarna i ett förslag. Jag hade hoppats att vi hade nått dit även i denna fråga.

Fru talman! Det mesta i förslag och politik har en bakgrund. Bakgrunden brukar ofta förminskas fram till tiden då sakdebatten ska föras. Det är inte heller någon slump eller nyck som ligger bakom detta förslag från EU-kommissionen. Skälet till förslaget blev tydligt under finanskrisen och till och med långt tidigare. När skatteutskottet besökte Storbritannien och det engelska skatteutskottet år 2006 var frågan om de stora skillnaderna mellan länderna redan aktuell. Vid det nämnda besöket tog jag upp frågan med det brittiska skatteutskottet. De ville inte riktigt låtsas om det, med tanke på att de ofta har konservativa idéer - detta trots att det pågick ett bolagsskattekrig mellan Ungern och Österrike för att locka företag till sig. Det har inte blivit annorlunda sedan dess. Vi har haft en finanskris. Där lyftes bolagsskatten fram som en viktig fråga. Där fanns även stora dubier från ledande företrädare i svenska partier som uttryckte sin besvikelse över att man hade ganska goda förutsättningar i vissa länder jämfört med andra, och då gick det i drickat helt enkelt. Man glömmer ofta bort detta. Jag bad skatteutskottets kansli, som är alltid är väldigt benäget att hjälpa till, att ta fram och titta på hur bolagskatterna ser ut i EU i dag. När man tittar på dem skiljer det nästan 300 procent mellan den lägsta och den högsta skatten. Ni kan gissa vem som har den lägsta. Det är en liten ö ute i Atlanten, det vill säga Irland. Den som har den högsta är Belgien. Irland har 12 ½ procent och Belgien 34 procent. Nu handlar inte betänkandet om skattesatser i sig utan om beräkningssystem för att motverka utnyttjandet av skillnader mellan EU-länder för att uppnå gemensamma strukturer för att undvika missbruk. Det är klart att om jag skulle råka vara kommissionär för skattefrågorna - vilket Gud förbjude, och alla andra också för den delen - vore det en ganska självskriven fråga att titta på för att hitta hur vi i framtiden ska lösa de här skillnaderna och undvika att bolag flyttar sina tillhörigheter och skatter runt och kan göra olika ränteavdrag. Nyligen var det en diskussion i denna kammare där Socialdemokraterna ville att vi skulle vara ännu skarpare när det gäller skatteavtal för att få informationer. Men när det gäller att gå på djupet är det tydligen svårare att till och med kunna titta på saken. Subsidiaritetsprövningen innehåller alltid avvägningar. Nästan alla förslag gör detta. Det är där tyngdpunkten är som man får göra en bedömning. Vi tar alltså inte ställning till detaljförslag. Ser man till proportionalitetsprincipen finns det väldigt mycket som talar för att gå vidare och titta på förslagen. Fru talman! Mot den bakgrunden har jag kommit fram till att det finns mycket som talar för att utreda frågan vidare, särskilt som det finns ett veto vid ett eventuellt detaljförslag framöver. Jag beklagar att skatteutskottet redan nu avhänder sig möjligheten att påverka i denna fråga och riskerar att få minskad påverkan i andra frågor som är väldigt angelägna för detta land. Detta är inte sagt som ett hot utan som ett faktum. Eftersom vi politiker lever i realvärlden och inte i några teorier är det viktigt att vi ser det när vi fattar beslut i sådana här frågor.

Fru talman! Frågan om en gemensam konsoliderat företagsskattebas är ingen liten fråga även om den kanske inte röner den största uppmärksamheten i samhällsdebatten. Bolagsskatten är ett viktigt verktyg i den ekonomiska politiken för alla länder i unionen och för övrigt i världen. Det handlar om stora saker. I Sverige handlar det om ungefär 100 miljarder i skatteintäkter. Det handlar om konkurrenskraft och sysselsättning, var investeringar ska göras och var arbetstillfällen ska skapas. Till det kommer dessutom den principiella frågan om staternas skattesuveränitet. Det är en stor fråga. Därför ska vi också ta den på väldigt stort allvar. Det ska vi göra som de konstruktiva och delaktiga medlemmar i Europeiska unionen som vi är och ska vara. Det finns väldigt mycket man kan säga om direktivförslaget, och en del är också sagt. Det består av en lång rad artiklar och punkter över ungefär 80 sidor. Det finns mycket att analysera och sätta sig in i. Men det är inte i sak som vi ska behandla det i dag, utan vi ska göra en subsidiaritetsprövning. Vi ska pröva om det föreligger ett subsidiaritetshinder, om förslaget ryms inom den rättsliga grund som kommissionen har hänvisat till och som ytterst läggs fast i fördraget eller om det inte gör det. Vi socialdemokrater har kommit fram till att förslaget som kommissionen presenterat inte gör det på ett område. Precis som regeringen slår fast i den faktapromemoria som vi har inhämtat till utskottet innebär den fördelningsnyckel som finns med i förslaget en förändring i fördelning av skatteintäkter mellan olika länder i unionen. Det innebär att förslaget går längre än vad som motiveras med den rättsliga grund som kommissionen har hänvisat till. Det är alltså i grunden den bedömning som regeringen har gjort som också ligger till grund för vårt ställningstagande. Det är den text som regeringen har i sin faktapromemoria som är grunden i det motiverade yttrande som vi vill att riksdagen ska ställning till och fatta beslut om. Om man inte gillar den texten kan man naturligtvis gärna ta replik på mig, men man kan definitivt också vända sig det moderatledda Finansdepartementet som har skrivit den. Men det är heller inte bara den svenska regeringen som har dragit slutsatsen och slagit fast att det kommer att ske en omflyttning av skatteintäkter mellan länderna om förslaget genomförs. Det har också andra gjort, till exempel konsultbolaget Ernst & Young. Deras analys visar också att arbetstillfällen och skatteintäkter skulle fördelas om mellan medlemsstaterna. Därmed går man längre än vad man behöver göra för att få den inre marknaden, som ju är väldigt viktig, att fungera bättre. För oss socialdemokrater är EU-samarbetet viktig och naturligt. Vi ser stora vinster med att utveckla Europa tillsammans med de andra medlemsstaterna. Vi ser stora vinster i att åtgärda gränsöverskridande problem med gränsöverskridande lösningar. Därför är vi beredda att fortsätta diskutera och undanröja dubbelbeskattning och att förenkla och ibland också harmonisera regelverk för att det är viktigt för Europas och Sveriges utveckling. Men detta innebär inte att vi säger ja till förslag som vi anser hotar viktiga svenska intressen. Vi säger inte ja till förslag som vi tycker bryter mot subsidiaritetsprincipen bara för att vi annars skulle anses besvärliga. Vi är alltid beredda att driva det vi anser är bäst. Det kan handla om hoten mot kollektivavtalen och den svenska arbetsmarknadsmodellen där regeringen inte säger ett pip i EU. Det kan handla om momsen på den ideella sektorn där vi ju gemensamt är överens om att vara tuffa och hårda. Det kan handla om kommissionens förslag på de direkta skatternas område där de kan gå för långt, som i det här förslaget. Vi står alltså upp för svenska intressen. Vi står upp för det europeiska samarbetet och de fördrag som vi tillsammans med de andra medlemsstaterna har kommit överens om. Det är här möjligheten finns - inte bara som en möjlighet, tycker jag, utan faktiskt också som en skyldighet för parlamenten runt om i Europa att bli mer delaktiga i det europeiska projektet. Vi står naturligtvis upp för investeringar, välfärd och jobb i Sverige. Vi gör det rakt, tydligt och ärligt utan baktankar eller funderingar i lönndom. Vi är väldigt tydliga med vad vi tycker och vill. Om den borgerliga regeringen vill ha och behöver stöd för en sådan linje i Europa kommer vi att fortsätta vara öppna för ett sådant resonemang. I den här frågan har vi haft en sådan dialog över blockgränserna i snart tio år. Jag har själv varit med i nio år, så jag tycker att vi har solid mark att stå på. Det är säkert inte sista gången vi diskuterar frågan om bolagsskatter i ett EU-perspektiv i den här kammaren, i utskottet eller i EU-nämnden och i andra sammanhang. Det här beslutet, om vi fattar det, innebär inte att vi sätter oss på läktaren. Det innebär tvärtom att vi faktiskt är väldigt delaktiga i en europeisk process. Vi kommer att vilja fortsätta vara det, för vi vet naturligtvis att frågan kommer att återuppstå i många olika former framöver. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i skatteutskottets utlåtande.

Fru talman! Jag har nästan inget att invända mot Fredrik Olovsson som i skatteutskottet alltid gör samma sakliga prövning. Det finns en enda punkt där vi kommer till olika slutsatser, och det gäller huruvida man bäst kan påverka den här fördelningsnyckeln som ni i grunden, även om ni inte säger det, redan gör en sakprövning av som motiv för att säga nej till subsidiaritetsprincipen. På den punkten gör vi en annan värdering, nämligen att vi kommer att kunna påverka fördelningsnyckeln bäst om vi fullt ut är med i det fortsatta arbetet. På just den punkten skiljer vi oss åt. Det var jag som använde begreppet "på läktaren". Det var kanske väl hårt sagt, men det är klart att om man vill vara med i en förhandling och påverka någonting, då är det alltid bäst att vara just där förhandlingen sker. På den punkten menar jag att ni har kommit fram till en mindre klok ståndpunkt. Vi har i grunden samma värderingar när det gäller hur vi ska uppnå olika saker med att säkra Sveriges konkurrenskraft. Men på den här punkten tycker jag att den majoritet som nu har uppstått i skatteutskottet säger att vi klarar detta bättre genom att inte vara fullt ut närvarande vid förhandlingarna. Det tror jag inte är en bra metod.

Fru talman! Om Anders Borg skulle lyssna på denna debatt eller på Gunnar Andrén så hoppas jag att han avstår från att göra som Gunnar Andrén uppenbarligen tror att han tänker göra, nämligen att inte vara med i diskussionen när frågan dyker upp framöver. Självklart kommer Sverige och Sveriges regering att vara aktiva i rådet i de fortsatta diskussionerna. Finansministern har dessutom med sig ett starkt mandat från den svenska riksdagen att förändra viktiga delar i förslaget. Det är viktigt för kommissionen och för andra medlemsstater att veta att det inte bara är en svag minoritetsregering som talar vid rådets bord utan att det finns ett väldigt tryck hemifrån att fördelningsnyckeln är att gå för långt. Fördelningsnyckeln ser inte bra ut. Det finns dessutom andra delar i förslaget som vi naturligtvis, när vi sedan ska sakpröva det, kommer att ha synpunkter på, men det är på det här området vi ser ett subsidiaritetshinder. På andra områden har vi andra invändningar, men dem har jag inte tagit upp i dag, för det är inte det saken ska handla om, även om jag noterade att Gunnar Andrén i sitt anförande pratade väldigt mycket om förslaget i sin helhet. Vi har väldigt noga med detta: Vi gör en subsidiaritetsprövning. Sedan har vi andra invändningar också, och dem ska vi återkomma till om och när frågan dyker upp i andra sammanhang. För att återigen beröra detta med att Sverige skulle sätta sig på läktaren: Jag är helt övertygad om att Anders Borg inte har uppfattningen att han nu efter en votering eller ett sådant här beslut inte skulle vara med i den här diskussionen. I så fall vore det bättre att byta ut honom mot någon som vill stå upp och slåss för de svenska intressena.

Fru talman! Det budskap som majoriteten nu vill sända till Bryssel och kommissionen är i och för sig alldeles riktigt att Sverige inte tycker om den fördelningsnyckel som är en av delarna i det här systemet. Det är det budskap som majoriteten nu sänder. Men ni sänder också ett annat budskap, nämligen det att ni tycker så illa om detta att ni egentligen inte vill vara med och påverka. Det blir väldigt dubbeltydigt, Fredrik Olovsson, när ni säger att ni i och för sig ska sända budskapet att ni inte gillar detta men samtidigt åka ned och delta fullt ut i förhandlingarna. Det blir två motstående ståndpunkter som är väldigt svårförenliga för dem som ska ta emot det nere i Bryssel. Vi gillar inte det här, säger ni, så vi ska inte vara med över huvud taget. Samtidigt säger ni att ja, ni ska i stort sett inte bry er om det här beslutet som riksdagen har fattat, utan vi ska fullt ut delta i förhandlingarna i alla fall. Detta tycker jag är en märklig ståndpunkt, och jag beklagar detta, inte minst mot bakgrund av att våra partier, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna hela tiden under den här långa perioden som Fredrik Olovsson och jag har varit med har varit väldigt angelägna om att vi ska delta i varje arbetsgrupp. Sverige är ett av de få länder som har deltagit i alla arbetsgrupper. Det är många länder som har avstått ifrån detta. Det här är komplicerad materia - jag tror att det handlar om 80 sidor. Men jag tycker att ni sänder ett dubbelt budskap: Vi vill vara med och påverka, men vi vill inte att ni ska göra det som nu föreslås.

Fru talman! Det är inte så att det motiverade yttrandet säger att förslaget från kommissionen i alla delar är skräp och att vi inte vill vara med och fortsätta diskutera det. Det är tvärtom så att det är på ett ganska begränsat område som vi anser att det strider mot subsidiaritetsprincipen så som den uttrycks i Europeiska unionens olika fördrag. Det är vad vi säger. Jag är fullt övertygad om att en kommissionär i Europeiska kommissionen är väldigt medveten om hur formen för detta ser ut, annars borde han inte vara på just den platsen. Det är jag inte särskilt bekymrad över. I övrigt finns det mycket som är positivt med förslaget, inte minst det faktum att man vill lösa ganska besvärliga och viktiga problem. Det vill vi socialdemokrater, och även Sverige och den svenska regeringen, naturligtvis fortsättningsvis också vara med att utveckla och ha idéer om. Det tror jag är självklart för alla inblandade. Vi säger att i en del klarar inte kommissionens förslag riktigt att leva upp till subsidiaritetsprincipen. Det är ett ganska konstruktivt sätt att förhålla sig till ett väldigt komplicerat förslag som också ställer ganska allvarliga frågor om staternas skattesuveränitet. Jag tycker att de borgerliga ledamöterna här har övertolkat budskapet. Det vi gör här är en strikt subsidiaritetsprövning. Vi kommer att få återkomma både i den här och andra frågor på skatteområdet. Med det mer moderna sätt som vi svenskar har nu i förhållande till Europeiska unionen behöver vi inte vara så oroliga hela tiden och trippa på tå. Vi ska med liv och lust ge oss in i den europeiska debatten, ta för oss och vara konstruktiva.

Fru talman! För mig är det en viktig demokratisk princip att beslut ska fattas så nära de människor som berörs som möjligt. Det ökar människors möjligheter att vara delaktiga och påverka besluten. Det gör också besluten bättre när man kan anpassa dem efter lokala förutsättningar. Dessutom kan det faktiskt vara så att alla människor inte vill ha samhället likadant. Det kan finnas lite olika idéer om det, och då finns det ett värde i att låta en mångfald av lösningar existera sida vid sida. För näringslivet kan det finnas fördelar med att regelsystemen i varje land är anpassade efter varje lands näringslivsstruktur. Men det finns också nackdelar för dem som verkar över gränserna och som då har en massa olika regelsystem att hålla reda på. Det är den här senare delen som har gjort att EU-kommissionen nu lägger fram ett förslag till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, CCCTB. Den innebär ett gemensamt sätt att räkna på bolagsskattebasen som företagen kan använda som alternativ till ländernas egna regler. Det kan mycket väl innebära fördelar för företagen även om det också kan innebära nackdelar att man måste räkna på alla de här systemen samtidigt innan man kan avgöra vilket som är mest lönsamt för just det egna företaget. Men det är egentligen inte det vi diskuterar i dag, utan det vi diskuterar i dag är om förslaget är förenligt med EU:s subsidiaritetsprincip. Man kanske inte alltid tror det när man ser saker som EU lägger sig i, men EU har en subsidiaritetsprincip som innebär att man bara ska reglera saker på EU-nivå om man inte kan göra det bättre eller åtminstone lika bra på nationell nivå. Hur är det då med bolagsskattebasen? Är den en sådan sak som man bättre reglerar på EU-nivå? Som tidigare talare har varit inne på ska vi vara ärliga med att det här inte handlar om att man ska reglera allt på EU-nivå. Man ska inte harmonisera skattesatserna, utan det handlar om ett gemensamt sätt att räkna, och de nationella systemen kommer att existera parallellt. Men det handlar inte bara om det gemensamma räknesättet, utan det handlar också om en konsoliderad del som innebär att man lägger ihop en koncerns vinster och förluster i olika medlemsländer och sedan pytsar ut dem enligt en fördelningsnyckel. Detta gör att skatteintäkter kan hamna i andra länder än vad som var tänkt från början. Det är ju lite ingripande. För mig känns det svårt att hävda att de inskränkningar som detta ändå innebär i medlemsstaternas möjligheter att själva påverka sina skatter verkligen är nödvändiga för att den inre marknaden ska fungera. Där delar jag utskottets bedömning. Sedan har jag stor respekt för dem som menar att det visst är förenligt med subsidiaritetsprincipen, för det är ju inte en svartvit fråga. Jag har däremot väldigt svårt att respektera det argument som framkommit i debatten där man säger att det visserligen kan vara så att det här inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, men vi ska inte tala om det nu, utan vi ska låtsas som om det regnar och gå in i förhandlingarna med liv och lust. Sedan när allt är klart och alla tror att nu kan man gå hem slänger vi in vårt veto och säger: Haha, lurade! Jag tror inte att det stärker vår förhandlingsposition för framtiden. Menar vi att det här förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen, och där delar jag som sagt utskottets bedömning, ska vi säga det nu. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i utlåtandet.

Fru talman! EU-kommissionen föreslår att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas ska införas på EU-nivå. Systemet ska vara frivilligt, och bolagen ska kunna välja att följa detta system eller det nationella systemet. Modellen innebär att samma skatteregler tillämpas i alla medlemsstater och att en gemensam skattebas räknas fram för alla EU-företag i en företagsgrupp. Basen fördelas sedan mellan de stater där företagen är verksamma enligt en fördelningsnyckel. Staterna bestämmer själva vilken skattesats som ska tillämpas på deras andel av skattebasen. Fru talman! Nu handlar inte dagens debatt om kommissionens förslag i sak utan om förslaget är förenligt med den så kallade subsidiaritetsprincipen eller det vi på svenska kallar närhetsprincipen. Enligt denna ska EU, på de områden där man inte har exklusiv befogenhet, vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. Enligt Lissabonfördraget ska alla nationella parlament i EU bedöma om kommissionens initiativ är förenligt med denna princip. Det är det vi håller på med nu. Skatteutskottet beslöt i sin beredning att höra vad regeringen tycker om förslaget när det gäller subsidiaritetsprincipen. Regeringen skriver inledningsvis i sin faktapromemoria att kommissionens förslag är mycket omfattande och komplext och måste analyseras närmare innan slutlig ställning kan tas i sak. När det gäller subsidiaritetsprövningen slår regeringen först fast att grundprincipen om skattesuveränitet för medlemsstaterna måste värnas när det gäller direkta skatter och att det faller inom ramen för varje medlemsstats nationella kompetens att säkra välfärden genom att ta ut och använda skatteintäkter på lämpligt sätt. Företagsbeskattningen är nära integrerad med andra delar av skatteområdet och med medlemsstaternas ekonomiska och politiska förhållanden. Regeringen konstaterar att medlemsstaten är bättre lämpad än EU att bedöma och överblicka hur företagsbeskattningen bör utformas för att nå politiska och ekonomiska mål både nationellt och inom EU. Regeringen påpekar vidare att de nationella företagsskattesystemen generellt sett är utformade på ett sätt som passar näringslivsstrukturen i varje enskild medlemsstat och att det finns en risk för att direktivet skulle kunna minska konkurrensen och därmed negativt påverka produktiviteten inom EU. Dessutom anser regeringen att den i direktivet föreslagna fördelningen av skatteintäkter mellan medlemsstaterna via den här fördelningsnyckeln går längre än vad den rättsliga grunden i artikel 115 medger. Den säger att rådet ska utfärda direktiv som direkt inverkar på den inre marknadens upprättande eller funktion. Ja, regeringen har alltså en hel rad invändningar mot förslaget ur subsidiaritetssynvinkel. Och den, regeringen alltså, konstaterar att en förändrad skattefördelning mellan medlemsstaterna inte heller är nödvändig för att den inre marknaden ska fungera bättre. Pliktskyldigast håller dock regeringen med kommissionen om att det finns vissa fördelar med förslaget, till exempel administrativa förenklingar, minskade dokumentationskrav, minskad risk för dubbelbeskattning, möjligheter till gränsöverskridande kvittning av förluster och ökad rättssäkerhet. Men regeringen påpekar även att erfarenheter från mervärdesskatteområdet visar att problem med rättsäkerheten inte försvinner vid en harmonisering utan blir av en annan art. Fru talman! Mot bakgrund av regeringens egna argument kommer jag fram till slutsatsen att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen och yrkar därför bifall till förslaget i utskottets utlåtande och avslag på reservationen. Fru talman! Även om skatteutskottet endast behandlat kommissionens förslag ur subsidiaritetssynvinkel kan jag inte låta bli att i sammanhanget något referera regeringens yttrande om förslaget ur proportionalitetssynvinkel. Regeringen tycker att det är tveksamt om kommissionens förslag skulle fungera bättre än dagens läge med olika skattesystem och att nya komplikationer kan uppkomma, till exempel den schablonmässiga fördelningen av resultat till olika bolag, vilket skulle innebära avsteg från de internationellt vedertagna principer som tillämpas inom OECD. Regeringen framhåller även att ett frivilligt parallellt system innebär att medlemsstaternas administrativa kostnader ökar på grund av hanteringen av både det nationella systemet och EU-systemet. Regeringen anser därför när det gäller proportionalitetsprincipen att det finns tveksamheter kring om förslaget är förenligt med denna princip.

Fru talman! I subsidiaritetsprövningar kan det vara svårt att undgå att komma in på själva sakfrågan. Det är inte sakfrågan vi debatterar, vilket de flesta talare påpekat. De flesta har dock kommit in på sakfrågan i något avseende, och dess värre kommer jag nog också att göra det. Enligt subsidiaritetsprincipen ska unionen vidta en åtgärd endast om målen för den planerade åtgärden inte kan uppnås av medlemsländerna själva, utan bättre kan uppnås på unionsnivå. Det låter som att man kan definiera målsättningen lite som man vill för att åtgärden ska kunna sägas vara förenlig med subsidiaritetsprincipen. I direktivförslaget om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas har kommissionen anfört till stöd för att direktivförslaget inte strider mot subsidiaritetsprincipen att "gränsöverskridande förlustutjämning, skattebefriade överföringar av tillgångar inom en koncern, och fördelning av koncernens skattebas med hjälp av en formel, kan bara förverkligas inom ett gemensamt regelverk". I nästa stycke skriver man att de hinder som vållas av de olika nationella skattesystemen bara kan lösas genom att man antar lagstiftning på unionsnivå. Det är mycket möjligt att det behövs mer överstatlighet för att uppnå dessa målsättningar. Men i utdraget ur kommissionens förslag till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas står att målsättningen är att komma till rätta med problem som överdriven beskattning och dubbelbeskattning. Det talas också om hinder för företag att växa inom EU och expandera verksamheten över nationsgränserna. Om det är detta som är målsättningen ställer jag mig frågan: Kan de problemen verkligen inte lösas genom avtal på mellanstatlig nivå? I utdraget görs ett försök att besvara den frågan. Man säger där att "nätet av dubbelbeskattningsavtal är inte en lämplig lösning eftersom dessa avtal är avsedda för ett bilateralt sammanhang i en internationell miljö, snarare än en nära integrerad gemensam marknad". Det känns som en ganska intetsägande förklaring. EU är inte ett optimalt område varken för en gemensam lagstiftning eller för ett gemensamt skattesystem, eller ens för ett delvis gemensamt skattesystem, och inte heller för en gemensamt konsoliderad bolagsskattebas. Olika länder befinner sig i olika skeden i den ekonomiska utvecklingen och i olika lägen i konjunkturen, är olika stora inom olika branscher, har olika goda statsfinanser och så vidare. För att slutligen komma till utskottets utlåtande är det ett faktum att - även om vi utgår från kommissionens målsättningar - det finns anledning att invända med hänvisning till subsidiaritetsprincipen. Det blir en förändring av fördelningen av skatteintäkter, och det blir försämrade möjligheter för varje medlemsland att driva en ekonomisk politik och en skattepolitik som är anpassad efter det egna landets förutsättningar. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i utlåtandet och avslag på reservationen.