Sverige Hållbara
Debatt om förslag 14 februari 2001
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenLARS LINDBLAD (M)
- Hoppa till i videospelarenE LINDSTEDT-STAAF (Kd)
- Hoppa till i videospelarenESKIL ERLANDSSON (C)
- Hoppa till i videospelarenHARALD NORDLUND (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLARS LINDBLAD (M)
- Hoppa till i videospelarenHARALD NORDLUND (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLARS LINDBLAD (M)
- Hoppa till i videospelarenHARALD NORDLUND (Fp)
- Hoppa till i videospelarenALF ERIKSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenLARS LINDBLAD (M)
- Hoppa till i videospelarenALF ERIKSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenLARS LINDBLAD (M)
- Hoppa till i videospelarenALF ERIKSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenESKIL ERLANDSSON (C)
- Hoppa till i videospelarenALF ERIKSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenESKIL ERLANDSSON (C)
- Hoppa till i videospelarenALF ERIKSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenE LINDSTEDT-STAAF (Kd)
- Hoppa till i videospelarenALF ERIKSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenE LINDSTEDT-STAAF (Kd)
- Hoppa till i videospelarenALF ERIKSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenKJELL-ERIK KARLSSON (V)
- Hoppa till i videospelarenHARALD NORDLUND (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKJELL-ERIK KARLSSON (V)
- Hoppa till i videospelarenHARALD NORDLUND (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKJELL-ERIK KARLSSON (V)
- Hoppa till i videospelarenGUDRUN LINDVALL (Mp)
- Hoppa till i videospelarenHARALD NORDLUND (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGUDRUN LINDVALL (Mp)
- Hoppa till i videospelarenHARALD NORDLUND (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGUDRUN LINDVALL (Mp)
Protokoll från debatten
Anföranden: 31
Anf. 1 LARS LINDBLAD (M)
Fru talman! Magda Ayoub har ställt tre frågor till
mig. Avser regeringen verka för att exempelvis aids-
sjuka och dialysberoende utlänningar som sökt asyl
och väntar på besked ska ges tillgång till vård utöver
den akutvård de redan i dag har tillgång till för dessa
sjukdomar? Avser regeringen verka för att ett avtal
upprättas mellan staten och Landstingsförbundet
också när det gäller vuxna asylsökande som nekats
asyl? Vad avser regeringen göra med de oklara regler
som för närvarande råder på detta område?
Reglerna för hälso- och sjukvården i Sverige kan
härledas från de FN-konventioner om mänskliga
rättigheter som slår fast människors medicinska be-
hov av hälso- och sjukvård. Dessa konventioner läg-
ger ett ansvar på alla världens stater att tillgodose att
deras medborgare får den hälso- och sjukvård som de
behöver. För svensk del tillförsäkras inte bara svens-
ka medborgare utan alla människor som är bosatta i
landet detta genom hälso- och sjukvårdslagen. Därut-
över tar svensk sjukvård ett ansvar för att erbjuda
omedelbar vård - om inget annat följer av EU:s regler
eller av någon annan för Sverige bindande överens-
kommelse - till människor som av olika skäl tempo-
rärt vistas i Sverige utan sådan varaktighet att de kan
anses som bosatta i landet. Även denna vård regleras i
hälso- och sjukvårdslagen.
Hälso- och sjukvården för asylsökande m.fl. reg-
leras i en särskild överenskommelse mellan staten
och Landstingsförbundet som går utöver landstingens
skyldigheter enligt hälso- och sjukvårdslagen. Över-
enskommelsen innebär att landstingen för sin del ska
ge asylsökande akut vård och tandvård samt vård och
tandvård som inte kan anstå, dvs. sådan vård som
behövs för att förebygga akuta sjukdomstillstånd.
Bromsmediciner till aidssjuka och dialys till personer
med nedsättning av njurfunktionen, vilka är de två
konkreta exempel som Magda Ayoub tar upp i sin
interpellation, ingår i akut vård eller vård som inte
kan anstå. Därutöver ges viss annan vård såsom möd-
rahälsovård och förlossningsvård. Staten å sin sida
lämnar ersättning till landstingen för denna vård.
Sådan vård som faller utanför dessa kriterier och där
läkare gör en medicinsk bedömning att en måttlig
fördröjning inte medför allvarliga följder för patien-
ten ersätts inte av staten.
Asylsökande som inte fyllt 18 år erhåller samma
hälso- och sjukvård inklusive tandvård som i Sverige
bosatta barn.
Staten och Landstingsförbundet enades i mars
2000 om att barn som hålls gömda inför verkställig-
heten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut, ofta
kallade gömda barn, ska tillförsäkras sjukvård enligt
samma grunder som asylsökande barn. Skälen för
detta är att regeringen - i enlighet med barnkonven-
tionens intentioner - vill försäkra dessa barn, som ju
ofrivilligt befinner sig i en särskilt utsatt situation,
samma hälso- och sjukvård som i Sverige bosatta
barn. Staten ersätter landstingen också för denna
vård.
Fru talman! Landstingen har självfallet skyldighet
att erbjuda omedelbar vård till vuxna som gömmer
sig för att undvika verkställighet av en avvisning eller
utvisning på samma sätt som till alla andra som till-
fälligt vistas i Sverige. Magda Ayoub säger att sådana
personer är flyktingar. Jag håller inte med henne om
det. Dessa personer är inte heller längre asylsökande.
Det handlar här om utlänningar som har sökt asyl
eller uppehållstillstånd i Sverige, som har fått sin sak
prövad och som inte har befunnits vara i behov av
skydd undan förföljelse eller av något annat skäl bör
få stanna i Sverige. Han eller hon ska således snarast
lämna landet. Det skulle enligt min mening vara en
inkonsekvent och otydlig ordning om staten skulle
ersätta landstingen för hälso- och sjukvård till perso-
ner som inte har rätt att vistas i Sverige enligt samma
ordning som gäller för asylsökande. En flykting där-
emot har rätt att stanna i Sverige, och han eller hon
får då hälso- och sjukvård enligt samma ordning som
gäller för i Sverige bosatta personer.
I samband med en kommande revidering av över-
enskommelsen mellan staten och Landstingsförbun-
det om hälso- och sjukvård till asylsökande m.fl.
kommer Socialstyrelsen att omarbeta sina Allmänna
råd vad avser hälso- och sjukvård till dessa utlänning-
ar. Syftet med denna omarbetning är främst att för-
tydliga de allmänna råden så att landstingen erhåller
bättre vägledning om vilken hälso- och sjukvård som
staten ersätter. Det finns dock ingenting i hälso- och
sjukvårdslagen eller i överenskommelsen mellan
staten och Landstingsförbundet om hälso- och sjuk-
vård till asylsökande m.fl. som hindrar ett landsting
från att sätta in behandling utöver vad som gäller
enligt dessa regelverk. Staten lämnar dock ingen
ersättning för sådan vård.
Anf. 2 E LINDSTEDT-STAAF (Kd)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Maj-Inger
Klingvall för svaret. Svaret på interpellationen är
nästan identiskt med svaret på samma fråga som jag
ställde till samma statsråd i november förra året.
Statsrådet försöker berätta om de regler som gäller i
dag. Dessa regler känner jag redan till, och jag ställer
mina frågor för att få en ändring på dessa regler.
Jag ska igen ta upp mina frågor till statsrådet som
jag vill ha ett konkret svar på.
1. Kommer statsrådet att verka för att exempelvis
aidssjuka och dialysberoende flyktingar som
sökt asyl och väntar på besked ska ges tillgång
till vård utöver den akutvård som de redan har
tillgång till för dessa sjukdomar?
2. Kommer statsrådet att verka för att ett avtal
upprättas mellan staten och Landstingsförbun-
det också när det gäller vuxna asylsökande som
nekats asyl? Detta kan inte leda till ökat antal
asylsökande eftersom det handlar om de perso-
ner som redan befinner sig i Sverige.
3. Vad avser statsrådet att göra med de oklara
regler som för närvarande råder på detta områ-
de?
Fru talman! Statsrådet hänvisar till en överens-
kommelse som innebär att landstingen får sin del ska
ge asylsökande akut vård och tandvård samt vård och
tandvård som inte kan anstå, dvs. sådan vård som
behövs för att förebygga akuta sjukdomstillstånd.
Bromsmediciner för aidssjuka och dialys för personer
med nedsättning av njurfunktionen ingår i akut vård
eller vård som inte kan anstå.
Menar verkligen statsrådet Maj-Inger Klingvall att
det är sådana regler som gäller i dag? Om svaret är ja,
ställer jag igen min fråga. Det var den tredje frågan
som jag ställde. Vad avser statsrådet att göra med de
oklara regler som för närvarande råder på detta områ-
de? Även om staten och Landstingsförbundet enades i
mars 2000 om att barn som hålls gömda inför avvis-
nings- eller utvisningsbeslut ska tillförsäkras sjukvård
enligt samma grunder som asylsökande barn råder i
dag oklarhet om dessa regler.
Jag undrar om man har gett information om detta.
Jag tror knappast att man har gjort det. Jag vet själv
av mina erfarenheter att sjukvårdspersonal inte ens
vet att de kan ge avgiftsfri sjukvård till asylsökande
barn. En del landsting har avgiftsfri sjukvård för barn.
Likaså ska vården vara avgiftsfri för asylsökande
barn. Många gånger får barn ändå betala för detta.
Fru talman! Statsrådet vill inte kalla de personer
som har fått avslag på sina asylansökningar för flyk-
tingar eller asylsökande. Man vill kalla dem för ut-
länningar som har sökt asyl i Sverige. Dessa utlän-
ningar betraktar sig själva som asylsökande som har
nekats asyl i Sverige.
Jag vill lyfta en viktig fråga som finns i min inter-
pellation. Kommer gömda vuxna flyktingar att kunna
få samma vård som asylsökande? Kan man upprätta
ett sådant avtal med landstingen liknande avtalet
angående gömda barn? I detta fall handlar det om
svårt sjuka personer som har behov av akut vård eller
vård som inte kan anstå.
Anf. 3 ESKIL ERLANDSSON (C)
Fru talman! Låt mig på nytt besvara den första
frågan om vad som ingår i akut vård och vård som
inte kan anstå. Att behandla aidssjuka och ge dialys
till dem som har nedsatt njurfunktion är naturligtvis
alltid en läkarbedömning. De bedömer vilka terapier
man ska använda sig av. Men enligt den information
jag har ingår detta i det som inte kan anstå. För
många handlar det ju faktiskt verkligen om en oerhört
viktig terapi, t.ex. dialys om man har en nedsatt njur-
funktion.
Sedan gäller det trovärdigheten i hälso- och sjuk-
vården. Den lagstiftning vi har innebär att är man
bosatt här i landet, har man fått besked om sitt uppe-
hållstillstånd, har man rätt till fullständig hälso- och
sjukvård som vuxen. För barnen gäller detta oavsett
omständigheterna. Vare sig det är fråga om bosatta,
asylsökande eller gömda barn har de fullständig rätt
till hälso- och sjukvård. Om man är asylsökande har
man rätt till akut hälso- och sjukvård och vård som
inte kan anstå. Är man tillfälligt här i landet har man
rätt till akut sjukvård. Det finns liksom tre nivåer i det
som vi reglerar via hälso- och sjukvårdslagen. Jag
tycker att den här lagstiftningen är väldigt tydlig och
inte otydlig som Magda Ayoub menar i sitt inlägg.
Tydligheten är också viktig gentemot de personer
som har blivit prövade och fått avslag på sin asylan-
sökan. De ska återvända till sina hemländer. Skulle
man i det fallet tänka sig att de skulle få en hälso- och
sjukvård, som förstås skulle innebära t.ex. att bli
kallad till mammografiundersökning, hälsoundersök-
ning eller vad det nu kan vara om man talar om en
fullständig hälso- och sjukvård, skulle det naturligtvis
skapa en väldig otydlighet i vår hälso- och sjuk-
vårdslag. Däremot är det så att om man lider av oer-
hört allvarliga sjukdomstillstånd är det skäl att få
stanna av humanitära skäl. Jag tycker att väldigt
mycket av det som Magda Ayoub tar upp som otyd-
ligheter inte är det. Jag tycker att vi har en väldigt
tydlig lagstiftning på det här området.
Vi inledde diskussionen med att tala om vad som
ingår. Det gällde Magda Ayoubs konkreta fråga om
detta med dialys och aidsbehandling. Där ligger det
här uppdraget att omarbeta de allmänna råden vad
avser hälso- och sjukvård till utlänningar som är
asylsökande. Det är för att förtydliga innehållet i
akutsjukvård och sjukvård som inte kan anstå.
Anf. 4 HARALD NORDLUND (Fp)
Fru talman! Bara i Stockholmstrakten lever ett
fyrtiotal gömda afrikanska invandrare med en svår
hemlighet. De bär på hiv. Men de kan varken räkna
med läkarvård eller mediciner. Utan uppehållstill-
stånd får de ingen sjukvård. Den aidssjuka afrikanska
kvinnans öde, hon som nekades bromsmedicin, be-
rörde många. Detsamma gäller fallet med kvinnan
Fitnete från Hultsfred som behöver njurtransplanta-
tion för att rädda livet. Det fallet blev uppmärksam-
mat genom medierna.
Jag var själv i Hultsfred i helgen och fick höra en
hel del om det. Det blev en insamling till en operation
som nådde målet med råge. Man samlade ihop
407 351 kr. Denna summa noterades i onsdags. Men
det fanns ingen plan för hur man skulle gå vidare när
pengarna kom in. Det här skapar problem för lands-
tingsledningen. Det blev till slut klart att kvinnan ska
få transplantationen utan administrativt käbbel.
Landstingsrådet grep in på fredagen och fick lands-
tingsledningen att ställa upp för att direkt ordna en
transplantation. De personer som lider av svåra sym-
tom mår väldigt dåligt. De är oerhört deprimerade
och lever i en väldigt svår situation. De får inte
mycket hjälp. Det gäller även om de har nekats asyl.
Fru talman! Jag har undersökt vilka regler som
gäller i andra länder i t.ex. Europa. I England, Hol-
land och Portugal ges personer som befinner sig ille-
galt i landet rätt till akut sjukvård. Om statsrådet
anser att de tidigare nämnda patienterna med hiv,
eller patienter som behöver dialysbehandling, ingår i
akut vård eller vård som inte kan anstå frågar jag
igen: Är statsrådet beredd att få till stånd en harmoni-
sering av dessa regler i Europa när Sverige har ord-
förandeskapet?
Anf. 4 LARS LINDBLAD (M)
Fru talman! Bara i Stockholmstrakten lever ett
fyrtiotal gömda afrikanska invandrare med en svår
hemlighet. De bär på hiv. Men de kan varken räkna
med läkarvård eller mediciner. Utan uppehållstill-
stånd får de ingen sjukvård. Den aidssjuka afrikanska
kvinnans öde, hon som nekades bromsmedicin, be-
rörde många. Detsamma gäller fallet med kvinnan
Fitnete från Hultsfred som behöver njurtransplanta-
tion för att rädda livet. Det fallet blev uppmärksam-
mat genom medierna.
Jag var själv i Hultsfred i helgen och fick höra en
hel del om det. Det blev en insamling till en operation
som nådde målet med råge. Man samlade ihop
407 351 kr. Denna summa noterades i onsdags. Men
det fanns ingen plan för hur man skulle gå vidare när
pengarna kom in. Det här skapar problem för lands-
tingsledningen. Det blev till slut klart att kvinnan ska
få transplantationen utan administrativt käbbel.
Landstingsrådet grep in på fredagen och fick lands-
tingsledningen att ställa upp för att direkt ordna en
transplantation. De personer som lider av svåra sym-
tom mår väldigt dåligt. De är oerhört deprimerade
och lever i en väldigt svår situation. De får inte
mycket hjälp. Det gäller även om de har nekats asyl.
Fru talman! Jag har undersökt vilka regler som
gäller i andra länder i t.ex. Europa. I England, Hol-
land och Portugal ges personer som befinner sig ille-
galt i landet rätt till akut sjukvård. Om statsrådet
anser att de tidigare nämnda patienterna med hiv,
eller patienter som behöver dialysbehandling, ingår i
akut vård eller vård som inte kan anstå frågar jag
igen: Är statsrådet beredd att få till stånd en harmoni-
sering av dessa regler i Europa när Sverige har ord-
förandeskapet?
Anf. 5 HARALD NORDLUND (Fp)
Fru talman! Det här är en fråga som jag förstår att
Magda Ayoub är väldigt engagerad i. Det handlar
naturligtvis väldigt ofta om människor som själva
upplever att de har väldigt goda skäl att få stanna i
vårt land. Man har inte accepterat sitt avslagsbeslut
utan väljer att i stället gömma sig. Bland dem finns
det säkert flera som är i behov av hälso- och sjukvård.
Därför upprepar jag det jag sade förut; även den som
är gömd, liksom den som är på tillfälligt besök i Sve-
rige, har rätt till akut hälso- och sjukvård.
Till slut är det alltid en läkare som avgör vad en
viss patient behöver i form av akut hälso- och sjuk-
vård. Men för att vi ska bli mer säkra på innehållet i
hälso- och sjukvård och sjukvård som inte kan anstå
finns nu det här uppdraget lämnat till Socialstyrelsen.
De ska komma tillbaka med nya Allmänna råd. Det
tycker jag kan vara en trygghet i framtiden; att det
finns en ökad tydlighet i detta.
Samtidigt måste det ändå vara så när vi ser till vå-
ra rättsprinciper att när man har fått ett avslagsbeslut
bedöms man inte vara i behov av skydd. Man ska
återvända till sitt hemland. Att i det läget inbegripa
alla dessa människor och alla som tillfälligt finns i
landet - det är ju väldigt svårt att göra rimliga av-
gränsningar - i rätten till fullständig hälso- sjukvård
tror jag skulle skapa en otydlighet som är oerhört stor
och, framför allt, minska legitimiteten omkring vår
utlänningslag. Som jag sade är det dock viktigt att vi
tydliggör innehållet i den akuta hälso- och sjukvår-
den.
Anf. 5 LARS LINDBLAD (M)
Fru talman! Det här är en fråga som jag förstår att
Magda Ayoub är väldigt engagerad i. Det handlar
naturligtvis väldigt ofta om människor som själva
upplever att de har väldigt goda skäl att få stanna i
vårt land. Man har inte accepterat sitt avslagsbeslut
utan väljer att i stället gömma sig. Bland dem finns
det säkert flera som är i behov av hälso- och sjukvård.
Därför upprepar jag det jag sade förut; även den som
är gömd, liksom den som är på tillfälligt besök i Sve-
rige, har rätt till akut hälso- och sjukvård.
Till slut är det alltid en läkare som avgör vad en
viss patient behöver i form av akut hälso- och sjuk-
vård. Men för att vi ska bli mer säkra på innehållet i
hälso- och sjukvård och sjukvård som inte kan anstå
finns nu det här uppdraget lämnat till Socialstyrelsen.
De ska komma tillbaka med nya Allmänna råd. Det
tycker jag kan vara en trygghet i framtiden; att det
finns en ökad tydlighet i detta.
Samtidigt måste det ändå vara så när vi ser till vå-
ra rättsprinciper att när man har fått ett avslagsbeslut
bedöms man inte vara i behov av skydd. Man ska
återvända till sitt hemland. Att i det läget inbegripa
alla dessa människor och alla som tillfälligt finns i
landet - det är ju väldigt svårt att göra rimliga av-
gränsningar - i rätten till fullständig hälso- sjukvård
tror jag skulle skapa en otydlighet som är oerhört stor
och, framför allt, minska legitimiteten omkring vår
utlänningslag. Som jag sade är det dock viktigt att vi
tydliggör innehållet i den akuta hälso- och sjukvår-
den.
Anf. 7 HARALD NORDLUND (Fp)
Fru talman! Jag vill bara klargöra ett påstående
från Magda Ayoub, nämligen att en läkare som skulle
ge mer än någonting som skulle finnas i något regel-
verk skulle bryta mot reglerna. Men det finns inga
sådana regler. Det som sker är att staten inte ersätter
den sjukvård som går utöver. Det är inte fråga om att
någon läkare bryter mot några regler.
Sedan vill jag upprepa mitt ställningstagande att
det skulle bli oerhört otydligt och det skulle uppstå en
oerhört märklig situation om den som har fått beslutet
att det inte finns behov av skydd i Sverige, samtidigt
skulle få fullständig hälso- och sjukvård.
Anf. 8 ALF ERIKSSON (S)
Fru talman! Göran Lindblad har ställt två frågor
till mig angående behovet av arbetskraftsinvandring.
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att för-
bättra regelverket så att arbetskraftsinvandring un-
derlättas?
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta inom ramen
för ordförandeskapet i EU i syfte att möjliggöra en
ökad arbetskraftsinvandring till EU som helhet?
Jag är glad att Göran Lindblad ställer dessa ange-
lägna frågor. Migrationspolitiken, inklusive frågan
om arbetskraftsinvandring, har fått ökad uppmärk-
samhet inom EU under det senaste året. Detta beror
på ett flertal omständigheter, bl.a. den demografiska
förändringen med låga födelsetal och ökad medel-
livslängd. En debatt har sedan en tid pågått angående
arbetskraftsbrist på kort sikt och beträffande befolk-
ningens förändring och behovet av arbetskraftsin-
vandring på längre sikt. Jag har själv deltagit aktivt i
debatten, både i Sverige och internationellt. Min
bedömning är att Sverige tillhör de mest aktiva län-
derna i dessa frågor.
Vad gäller frågan om det svenska regelverket och
arbetstillstånd vill jag nämna följande. Göran Lind-
blad har i sin interpellation påpekat att endast några
hundra arbetstillstånd utfärdas per år. Detta är riktigt
endast vad gäller permanenta uppehållstillstånd av
arbetsmarknadsskäl. Utöver sådana tillstånd har an-
talet tillfälliga arbetstillstånd ökat under senare år.
Förra året beviljades sammanlagt nära 20 000 tillfäl-
liga arbetstillstånd. Detta är en kraftig ökning från
15 000 år 1999. En del av dessa tillstånd har förlängts
och kan gälla olika tidsperioder från några dagar upp
till 48 månader. Migrationsverket och Arbetsmark-
nadsstyrelsen är de myndigheter som ansvarar för
utfärdandet av arbetstillstånd. Myndigheterna kan i
samråd med arbetsmarknadens parter utnyttja den
flexibilitet som finns inom gällande regelverk. Detta
har möjliggjort en ökning i antalet tillfälliga arbets-
tillstånd. Avgörande är bl.a. arbetsmarknadsläget och
om det råder nationell brist på arbetskraft som inte
kan fyllas av arbetstagare i Sverige eller medborgare i
EU/EES-området.
Regeringen har uppdragit åt Migrationsverket att i
samarbete med Arbetsmarknadsstyrelsen lämna för-
slag på vad som kan göras inom gällande lagstiftning
för att bättre kunna tillgodose de ökade behoven av
arbetskraft, främst inom data- och teknikyrken samt
undervisnings- och vårdyrken. Uppdraget ska redovi-
sas senast den 30 april 2001. Med ledning av Migra-
tionsverkets rapport kommer jag att göra en bedöm-
ning av hur väl regelverket är anpassat till behovet av
arbetskraft utanför EU/EES-området.
I detta sammanhang vill jag också understryka att
det är viktigt att eventuell arbetskraftsinvandring inte
medverkar till arbetslöshet bland personer med ut-
ländsk bakgrund i Sverige. Vi måste i första hand se
till att de som redan bor här i landet kommer in på
arbetsmarknaden. Ytterst handlar ju frågan om en
obalans mellan utbud och efterfrågan av arbetskraft.
Utbudssidan kan påverkas på olika sätt genom ar-
betsmarknadspolitiken, t.ex. utbildningsinsatser.
För övrigt vill jag nämna ytterligare några initiativ
på detta område. Utrikesdepartementet har sedan en
tid lett diskussioner på statssekreterarnivå inom Rege-
ringskansliet angående bristen på arbetskraft och
eventuellt behov av arbetskraftsinvandring. En ar-
betsgrupp med representanter från flera olika depar-
tement har tagit fram ett första analysunderlag. Detta
underlag kommer att vara en av flera utgångspunkter
för det fortsatta arbetet som planeras ske i en ny styr-
grupp av statssekreterare samt en arbetsgrupp som
ska samordnas av Näringsdepartementet. Uppdraget
är att under år 2001 beskriva utbudet av arbetskraft i
Sverige och ge förslag till åtgärder i syfte att öka
arbetskraftsutbudet. Även frågor om arbetskraftsin-
vandring kommer att ingå i analysen.
Fru talman! Vad gäller Göran Lindblads fråga om
samarbetet i EU, vill jag säga att kommissionen i
slutet av förra året lade fram ett Meddelande om en
gemensam invandringspolitik. I detta meddelande
föreslås på längre sikt ett mer omfattande samarbete
för att samordna information och åtgärder för att
tillgodose behovet av arbetskraftsinvandring i med-
lemsländerna. Enligt kommissionen behövs det först,
och jag delar denna bedömning, en bred debatt i frå-
gan i medlemsländerna och i Europaparlamentet.
Resultatet av denna debatt kommer att behandlas vid
en konferens under det belgiska EU-ordförandeskapet
i höst. Konferensens slutsatser ska bilda underlag för
kommissionens vidare initiativ på området. Regering-
en stöder detta arbete och vi har ett nära samarbete
med Belgien.
Det som jag vill lyfta fram i debatten är främst tre
saker.
Den demografiska förändringen är en av huvud-
punkterna på dagordningen för Stockholmstoppmötet
om sysselsättning i mars. Ökad rörlighet är ett sätt att
möta denna utmaning, och jag och regeringen anser
att rörligheten inom EU/EES-området måste öka.
Det är också viktigt att ta hänsyn till arbetskraft-
spotentialen i kandidatländerna. När kandidatländerna
blir nya medlemsländer tillför dessa nya möjligheter
på arbetsmarknaden som bör tas till vara.
Fri rörlighet på EU:s inre marknad bör gälla fullt
ut även för tredjelandsmedborgare som stadigvarande
bor i någon av EU:s medlemsstater. Enligt planerna
kommer kommissionen att lägga fram ett utkast till
gemenskapslagstiftning i mars månad. Förslaget
kommer att börja behandlas i rådet under det svenska
ordförandeskapet.
Då Göran Lindblad som framställt interpellatio-
nen anmält att han var förhindrad att närvara vid
sammanträdet medgav talmannen att Margareta Ce-
derfelt i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 9 LARS LINDBLAD (M)
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet Maj-
Inger Klingvall för det positiva svaret på Göran Lind-
blads interpellation. Det är väldigt glädjande att rege-
ringen arbetar med frågorna som rör arbetskraftsin-
vandring eftersom dessa är av stor betydelse för de
personer som söker arbete och också för Sveriges
framtida utveckling.
Samtidigt vill jag understryka att Kofi Annan,
som den senaste i raden av ledande personer, har lyft
fram behovet av ökad arbetskraftsinvandring i Europa
och Sverige. Att Kofi Annan gör detta i egenskap av
FN:s generalsekreterare tycker jag är viktigt att be-
akta. Uppenbarligen anser FN:s generalsekreterare
inte att Sverige gör tillräckligt när det gäller arbets-
kraftsinvandring, eftersom han har lyft upp frågan på
dagordningen och även betonade den under sitt besök
i Sverige.
Statsrådet Maj-Inger Klingvall nämner flera saker
som regeringen har vidtagit för att diskutera och un-
derlätta arbetskraftsinvandringen. Men jag skulle vilja
säga att det behövs konkreta åtgärder och inte bara
diskussioner. Det är bra med diskussioner. Det be-
hövs förberedande diskussioner och diskussioner
under arbetets gång för att nå resultat. Jag hoppas att
regeringen kommer att arbeta för att nå ett resultat.
Att frågan om arbetskraftsinvandringen är angelä-
gen kan vi se redan i dag. Det råder brist på arbets-
kraft, ofta specialutbildad. Detta är regeringen med-
veten om i andra sammanhang, t.ex. när man införde
skattelättnader för utländska experter som kommer hit
till Sverige och arbetar. Jag skulle vilja säga att det
även behövs andra åtgärder.
Fru talman! Statsrådet Maj-Inger Klingvall nämn-
de olika yrkesgrupper där det behövs arbetskraftsin-
vandring. Jag skulle vilja säga att det är många fler
yrkesgrupper som är berörda. Vi har stundande pen-
sionsavgångar. Det blir stora grupper när 40-talisterna
går i pension. Detta är någonting som lyfts fram i
olika prognoser, såväl från Statistiska centralbyrån
som från långtidsutredningar osv. Det har talats om
att stora delar av Sveriges befolkning kommer att
vara pensionärer. Det behövs en större grupp männi-
skor som kan bidra till försörjningen genom att betala
in skatter så att vi har kvar inkomster för de utgifter
som finns, men också därför att de offentliga utgifter-
na kan beräknas öka.
Visserligen är pensionssystemet förändrat i Sveri-
ge. Det är mycket bra att det är det. Men jag skulle
vilja säga att när 40-talisterna har gått i pension
kommer ytterligare åtgärder att behöva vidtas för att
vi ska ha kompetenta personer på arbetsmarknaden
men också för finansieringen.
Med detta kvarstår Göran Lindblads frågor om
vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att un-
derlätta arbetskraftsinvandring.
Anf. 10 ALF ERIKSSON (S)
Fru talman! Jag tog tillfället i akt. Jag har en helt
annan åsikt i den här frågan.
Allt oftare hör man krav resas på att Sverige
måste arbeta för öka arbetskraftsinvandringen. Det är
givetvis positivt när de ekonomiska hjulen snurrar så
pass att vi måste se oss om för att få tag på arbets-
kraft. Men att börja ropa på arbetskraftsinvandring är
att börja i fel ände.
Under lång tid har vi haft en relativt hög invand-
ring. Däremot har människor inte haft arbete. Det är
dock ställt utom allt tvivel att en inte oansenlig grupp
av dessa invandrare med god marginal uppfyller de
krav på kompetens som efterfrågas när man talar om
arbetskraftsinvandring.
Innan vi börjar inventera hos resten av världen för
att locka hit arbetskraft måste vi se över den kompe-
tens som finns runtomkring oss redan i dag. Det finns
många välutbildade individer inom många olika om-
råden som i dag går arbetslösa eller är sysslolösa med
alltför okvalificerade uppgifter i förhållande till sin
kompetens. Detta är en bortglömd resurs som vi be-
höver använda oss av.
Fru talman! Det strukturella problemet med att
medborgare med utländska namn och mörk hy dis-
krimineras måste givetvis hela tiden motarbetas. Här
måste vi hitta nya lösningar vad gäller både lagstift-
ning och attitydpåverkan. Men vid sidan av detta
stora problem finns det goda exempel på lösningar.
En bidragande orsak till många invandrares svå-
righet att ta sig in på arbetsmarknaden är naturligtvis
språket. Det system vi har i dag med sfi, svenska för
invandrare, lämnar mycket att önska. Vi måste se till
att vi har en fungerande svenskundervisning som är
anpassad efter den kunskapsinhämtningsförmåga som
den enskilde individen har. Utrymme måste beredas
för en mer differentierad svenskundervisning där
nivån sätts utifrån vilka förkunskaper den enskilde
har, vilken takt han eller hon vill läsa i osv. - kort
sagt ett mer flexibelt system än dagens.
Anf. 11 LARS LINDBLAD (M)
Fru talman! Jag har hamnat i den något ovanliga
och angenäma situationen att kunna hålla med två
debattörer som har kommit in i debatten från två lite
olika håll.
Jag tror att det är viktigt att inse att vi har ett be-
hov av arbetskraft på kort sikt och att vi har ett behov
av arbetskraft på lång sikt. Vi kan klara framför allt
det kortsiktiga behovet genom att fortsätta med en
viss arbetskraftsinvandring med utgångspunkt i beho-
ven på arbetsmarknaden men också i det som är det
viktiga innehållet i Magda Ayoubs inlägg, nämligen
att se till den potentiella resurs vi redan har i landet.
Då handlar det naturligtvis om invandrare som ännu
inte har kommit in på arbetsmarknaden men också
om andra grupper som ännu inte kommit in. För
funktionshindrade kan man fortfarande ytterligare
stärka möjligheterna till arbete för kvinnor.
Det handlar om utbildningsinsatser och kompe-
tensutvecklingsinsatser. När det gäller invandrare
handlar det också om validering av både utbildning
och yrkeserfarenhet. Jag tycker att vi borde kunna bli
betydligt bättre.
Sedan handlar det mycket om matchning, alltså
behov och efterfrågan. Jag tror att vi också kan ut-
veckla de möjligheterna.
Det handlar om att öka rörligheten, som jag också
säger i mitt interpellationssvar. Jag vill bara ge några
sifferexempel. Jag nämner i mitt svar att vi förra året
hade 20 000 arbetstillstånd som gällde länder utanför
EU/EES-området. Innanför EU/EES-området var
tillstånden drygt 3 000. Det innebär att vi har en för-
hållandevis liten rörlighet inom den här stora arbets-
marknaden. Jag tror att vi kan åstadkomma en betyd-
ligt bättre situation. Där ligger också detta med tred-
jelandsmedborgarens möjligheter att få samma rättig-
heter.
Till Margareta Cederfelt vill jag säga något om
situationen på kort och lång sikt. Jag ska ge några
exempel. Inom IT-sektorn räknar man med att det
saknas någonstans mellan 4 000 och 7 000 personer
per år de närmsta tio åren. Det finns också uppgifter
från t.ex. hälso- och sjukvårdsområdet - sjuksköter-
skor och läkare - om hur bristen där ser ut.
Ser vi sedan till utvecklingen på lång sikt och be-
folkningsförändringen som den bl.a. presenteras i
Långtidsutredningen visar den ett behov av en netto-
invandring på ungefär 30 000 personer per år mellan
2010 och 2030. Då handlar det bara om att se till att
den arbetsföra befolkningen inte ska minska.
Därför är det nu så oerhört angeläget att vi både
tar oss an frågan om arbetskraftssituationen på kort
sikt och även påbörjar en diskussion om hur det lång-
siktiga behovet ska tillgodoses, det som bygger på
den demografiska förändringen.
Det här är, som jag har sagt i mitt interpellations-
svar, frågor som vi arbetar med nationellt här i Sveri-
ge. Vi arbetar också på nordisk basis, och vi arbetar
inom EU. Den rapport som satte verklig fart på de-
batten var den som kom från FN i höstas, så det finns
ett starkt fokus på de här frågorna.
Anf. 12 ALF ERIKSSON (S)
Fru talman! Jag säger återigen att det är positivt
att statsrådet Maj-Inger Klingvall instämmer i att
frågorna är av stor betydelse. Statsrådet nämnde här
att FN:s rapport har lyft fram betydelsen av frågorna
och satt fokus på dem. Joseph Chamie, FN:s chef för
enheten för ekonomiska och sociala frågor, har beto-
nat att om ingenting görs i dag kommer drastiska
åtgärder att behövas för de länder som inte ökar sin
invandring. Jag skulle vilja säga att frågan är mycket
angelägen, och det behövs åtgärder. Det går inte att
vänta alltför länge med åtgärderna.
Det råder redan i dag brist inom många yrken,
t.ex. inom vårdsektorn. Stora delar av vården skulle
inte fungera om det inte fanns tillgång till personer
med en annan bakgrund än en traditionell svensk som
kan hjälpa till i vården och finna sin utkomst där. Det
är många fler yrken som kommer att behöva insatser
från arbetskraftsinvandring i framtiden. Det här tyck-
er jag är viktiga frågor att beakta.
Annars kan det bli som FN betonade - höjd pen-
sionsålder till 75 år, sänkta kostnader för äldrevård
och pensioner eller andra åtgärder som inte kommer
att uppskattas bland befolkningen.
Jag skulle vilja understryka hur viktigt det är att
regeringen vidtar åtgärder och att de diskussioner
som pågår leder till åtgärder. Kan statsrådet Maj-
Inger Klingvall säga någonting om hur diskussioner-
na går i dag? Vi är många som är intresserade och
gärna vill ta del av dessa.
Anf. 13 ESKIL ERLANDSSON (C)
Fru talman! Jag vill instämma med det som stats-
rådet har sagt när det gäller utbildningen. Det är en
viktig bit i det sammanhanget. Det vi saknar i dag är
utbildning som anpassas till individen. Jag hoppas att
det blir en bättring.
De personer som inte klarar av sfi-nivån - och det
är en hel - kan gå i skolan dag efter dag, år efter år.
Men de kommer inte att nå upp till nivån. Många av
dem försöker skriva in sig som arbetssökande. De kan
arbeta. De kan klara av ett jobb utan att de har nått
den nivån. De nekas ofta att anmäla sig som arbetssö-
kande på arbetsförmedlingen. Där sänker man statis-
tiken över arbetslösa flyktingar och invandrare. Jag
hoppas att statsrådet och också Mona Sahlin kan göra
något. Jag har lyft fram frågan tidigare och jag gör
det igen.
Jag vill att man inventerar det vi har här i dag. Vi
har många högutbildade personer som går arbetslösa
sedan många år. En läkare berättade för mig för inte
länge sedan att han sökt nästan 2 000 jobb innan han
fick ett fast jobb.
Vi måste inventera här först. Sedan kan vi få hit
dem som är utanför.
Anf. 14 ALF ERIKSSON (S)
Fru talman! En viktig utgångspunkt i vår diskus-
sion är situationen på arbetsmarknaden. Behovet av
arbetskraft ska vara styrande, framför allt i det kort-
siktiga perspektivet. I det mer långsiktiga perspekti-
vet måste vi ha en bra analys av hur de demografiska
förändringarna kommer att slå när det gäller arbets-
kraftsbehovet.
Det jag tar upp i mitt interpellationssvar gäller hur
långt vi kan arbeta med den nuvarande lagstiftningen
och nuvarande praxis, på kort sikt. Vi i regering och
riksdag är ansvariga för lagstiftningen. Arbetsmark-
nadsmyndigheterna och Migrationsverket är ansvari-
ga för praxisbildningen. Hittills har det funnits en
flexibilitet i tillämpningen av lagstiftningen, som har
gjort att vi har kunnat öka så kraftigt som vi har gjort,
framför allt det senaste året. Det som är viktigt i det
interna arbetet i Regeringskansliet är att utröna hur
långt den flexibiliteten räcker.
I det ligger också helhetsperspektivet och hur
långt vi kan komma genom att använda de resurser vi
har i Sverige, de som ännu inte har kommit ut på
arbetsmarknaden. Det nämnde jag i min förra replik.
Vi har en potential i en hög andel deltidsarbetande
kvinnor, varav många säkert vill fortsätta arbeta del-
tid av olika skäl. Vi måste inventera våra egna till-
gångar.
En annan fråga är vad utvidgningen kommer att
innebära och vad en ökad rörlighet kan betyda, där
tredjelandsmedborgare får fullständiga rättigheter.
Det är viktigt att vi tar till oss helhetsperspektivet när
vi diskuterar situationen.
Det är viktigt att se hur mycket tillträde till ar-
betsmarknaden betyder för en bra känsla av tillhörig-
het till det svenska samhället, som Magda Ayoub
påpekar. Det är det som brukar kallas för integrering.
Egentligen handlar det om att känna sig hemma i
Sverige. Att finna en plats på arbetsmarknaden har en
enormt stor betydelse. Det är en prioriterad fråga, att
se till att de invandrare som ännu inte har kommit in
på arbetsmarknaden får göra det. Vi kan i fortsätt-
ningen kanske pröva en mer flexibel hållning till
olika krav, både yrkesmässiga krav och krav på
språkkunskaper. Det handlar också om att kunna göra
en bättre validering av tidigare arbetserfarenheter,
som ett moment.
Vad jag hoppas på är att vi ska kunna få en myck-
et större känsla av att invandring, en ökad rörlighet är
en tillgång, en möjlighet och inte något som vi tror är
en belastning för vårt samhälle. Vi har goda förutsätt-
ningar.
Anf. 15 ESKIL ERLANDSSON (C)
Fru talman! Visst behövs det analyser, bra analy-
ser, precis som statsrådet säger. En hel del analyser är
redan gjorda. Många analyser pekar just på att det
kommer att bli brist på arbetskraft i samband med att
40-talisterna går i pension. Det råder ingen tvekan om
det.
Många av de deltidsarbetande kvinnor som finns
på arbetsmarknaden kommer också att gå i pension,
eftersom en del av dem är 40-talister. Vidare finns det
deltidsarbetande kvinnor som inte vill arbeta heltid.
Den frågan kan belysas ur många aspekter.
Det är viktigt att hämta intryck utifrån. Jag vet att
statsrådet Klingvall och statsrådet Sahlin arbetar med
frågorna. Jag tänker på den tidigare regeringsmed-
lemmen Erik Åsbrink, som i november förra året sade
att det är viktigt att se hur andra länder gör, däribland
Kanada och Israel. Är det något som regeringen tittar
på i dag, när det gäller att integrera arbetskraft, skapa
arbetstillfällen och att nyanlända människor ska finna
en plats på arbetsmarknaden?
Jag är själv sen 50-talist och känner många 50-,
60- och 70-talister som känner en oro inför framtiden.
Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta i syfte att
arbetsmarknaden ska fungera när 40-talisterna går i
pension? Den tiden är inte långt borta.
Anf. 16 ALF ERIKSSON (S)
Fru talman! Självklart ska vi ta del av erfarenheter
från andra länder. Det är en viktig del i det pågående
arbetet med att utforma regler inför framtiden. Jag
tänker då på de gemensamma regler som vi ska för-
söka arbeta fram inom ramen för EU.
Som jag säger i mitt svar har vi fått ett meddelan-
de från kommissionen om arbetskraftsinvandring,
eller migration i ett bredare perspektiv. Vi väntar ett
förslag om arbetskraftsinvandring under året. Det kan
ha en beröringspunkt med det tal som Kofi Annan
höll i samband med toleranskonferensen. Arbetet
pågår nu.
Det är viktigt att understryka att arbetskraftsin-
vandringen till vårt land inte får ske till priset av
social dumpning, ökade löneklyftor eller urholkad
arbetsrätt. Vi har aldrig haft gästarbetare i Sverige
och det ska vi inte ha i fortsättningen heller. Vi vill
heller inte bidra med någon brain drain från ur-
sprungsländerna. Vi måste vara klara över vilket
förhållningssätt vi har till en ökad arbetskraftsinvand-
ring. Det är viktigt att hålla i minnet när vi talar om
framtiden och det framtida behovet av arbetskraft.
Anf. 17 E LINDSTEDT-STAAF (Kd)
Fru talman! Margit Gennser har frågat näringsmi-
nistern vilka åtgärder han avser att vidta för att Apo-
tekets agerande att utvidga sin verksamhet till parti-
handelsledet stoppas. Arbetet inom regeringen är så
organiserat att det är jag som har ansvar för frågor
som rör Apoteket AB.
Anledningen till frågan är att Apoteket AB har
beslutat att starta nya logistikcentrum för distribution
av läkemedel. I december förra året frågade Berit
Adolfsson mig om vilka åtgärder jag avser att vidta
för att förhindra att ett statligt bolag utnyttjar sin
dominerande ställning för att konkurrera ut redan
befintliga företag med prisvärda tjänster. Mitt svar på
Margit Gennsers interpellation är detsamma som jag
gav på Berit Adolfssons fråga.
Jag vill således än en gång påpeka att distribu-
tionen av läkemedel omfattar hela kedjan från tillver-
kning till den patient och konsument som ska tillgo-
dogöra sig läkemedlet. Apoteket AB, som finns när-
mast patienten för att leverera läkemedel och infor-
mation om läkemedel, har en omfattande intern lo-
gistikverksamhet på de enskilda apoteken och via
tusentalet apoteksombud. Apoteket AB har nu beslu-
tat att ta ett samlat grepp över sin interna logistik för
att effektivisera den interna verksamheten och skapa
förutsättningar för effektivare logistik.
Apoteket AB avser att inrätta sex-tio logistikcen-
trum i landet som ska varuförsörja apoteken, leverera
läkemedel direkt till konsument, administrera de
närmare 1 000 apoteksombuden liksom erbjuda
vården varuförsörjning och leveranser av läkemedel.
Logistikcentrumen ska drivas av externa entrepre-
nörer efter upphandling. Apoteket AB kommer inte
att äga lokalerna för logistikcentrumen. Varorna
kommer att ägas av Apoteket AB; det kommer därför
inte att ske någon försäljning av produkter mellan
logistikcentrum och apotek. I den nya logistiklösnin-
gen ansvarar läkemedelsföretagen för leveransen till
logistikcentrumen i stället för, som i dag, till apote-
ken. Det blir således ingen ändring i ansvarsförhål-
landet mellan partihandeln och Apoteket AB.
Beslutet att inrätta dessa centrum, som jag nu har
redogjort för, är en intern fråga för Apotekets styrel-
se. Jag avser inte att nu vidta några åtgärder med
anledning av Apotekets planer.
Anf. 18 ALF ERIKSSON (S)
Fru talman! Statsrådets svar förvånar. Här fanns
en chans till en seriös debatt. Men jag är egentligen
inte förvånad. Jag känner Lars Engqvist sedan han
verkade i Malmö.
Vid Sveriges inträde i EU såldes Apotekets parti-
handelsföretag ADA till Tamro. Varför? Det var EU:s
krav för att detaljhandelsmonopolet skulle få finnas
kvar. Nu sker en u-sväng. Monopolet utvidgas även
om man försöker dölja det. Apoteket övertar parti-
handelns kärnverksamhet varuhantering, orderhante-
ring, lagerstyrning, plockning och packning, trans-
port, leveransbevakning etc.
Vad innebär denna nya policy förklädd till regio-
nalpolitik? Det är inte bara något slags inre föränd-
ring. Här kan jag citera sakkunniga.
Förändringen innebär att överförande av arbets-
uppgifter från partihandeln till andra sidan av AIP.
Därför kan det bli aktuellt med en ny gränsdragning
för AIP, dvs. apotekens inköpspris. En viss andel av
partihandelns ersättning bör i fortsättningen gå till
Apoteket AB. Apoteket AB har aviserat en diskussion
mellan industrin och Apoteket AB i denna fråga. Det
är alltså inte bara en inre förändring utan det är en
utvidgning av monopolet. Vad innebär detta i stort?
För det första: Det är en oroande kapitalförstöring.
Partihandeln har byggt upp skräddarsydda anlägg-
ningar, transport- och datasystem, logistiskt kunnande
etc. Enbart Tamros anläggningar i Malmö hanterar
18 000 orderrader per dag från ett lager som omfattar
8 500 artiklar på 6 400 pallplatser med leveranstider
som inte får överstiga 24 timmar. Felmarginalen får
vara maximalt 2,5 %.
Nu ska apoteket skaka fram entreprenörer som ska
kunna åstadkomma samma typ av arbete på andra
orter. Tamros anläggningar, som i dag kostar cirka en
kvarts miljard att uppföra och ytterligare en kvarts
miljard att utrusta, måste ersättas av motsvarande
verksamhet i Hässleholm med krav på nyinvestering-
ar. Här är en kapitalförstöring i Malmö. Vi får mot-
svarande i Göteborg, Enköping, Umeå etc. Vad inne-
bär detta? Jo, att Sverige går miste om miljarder. Var
finns kalkylerna? Jo, på tre overheadbilder.
För det andra: Företag och personal som har byggt
upp en utomordentligt kostnadseffektiv partihandel
mister allt det de har jobbat för. Deras kunskaper och
satsningar är inget värda längre.
För det tredje: Staten, Apoteket, har på ett sätt lu-
rat alla dem som köpte Tamroaktierna när Apoteket
behövde bli av med ADA. De ansvariga lovade att
Apoteket AB skulle värna om en fri, konkurrerande
partihandel. Nu ser vi vad svenska statens löften är
värda. Detta innebär att socialministern, med benägen
hjälp av näringsministern, hjälper till att sänka värdet
på statens aktier. Det är kapitalförstöring för skatte-
betalare och aktieägare.
För det fjärde: Patienterna får i slutändan betala
socialministerns bristande engagemang och noncha-
lans och ännu en av Apotekets dåligt genomtänkta
satsningar. Dataäventyren har tidigare varit många.
Det patienterna inte orkar betala får skattebetalarna
stå för.
Statsrådet säger att han inget har att tillägga. Bra,
då vet vi det. Skattebetalare, patienter, aktieägare,
företagare och anställda inom partihandeln vet att
statsrådet och hans regeringskolleger inte har intresse
av att vårda våra resurser och vår välfärd. Det kom-
mer jag inte att glömma, och jag kommer att påminna
folk om det.
Här fanns mycket att tillägga. Den lokalisering
man tänker sig, Boden och Sollefteå, är egendomlig
med tanke på att där finns få apotek.
Anf. 19 E LINDSTEDT-STAAF (Kd)
Fru talman! Som socialminister Engqvist påpekar
har jag ställt en fråga med ungefär samma innehåll
som interpellantens. Både hon och jag har vänt oss till
näringsministern eftersom detta egentligen rör nä-
ringslivsfrågor. Det är beklämmande att den minister
som ansvar för dessa frågor inte känner sig berörd att
komma hit och diskutera. Det visar den respekt som
man kan vänta sig för rikets högsta beslutande organ.
Att arbetet är så organiserat att det är socialmi-
nistern som svarar på frågor som rör Apoteket är väl
närmast att likna vid att sätta bocken som trädgårds-
mästare i den vidgade debatten om statens monopol-
ställning. Nu har vi emellertid bara socialministern
här att diskutera med, och jag är rädd att han inte har
förstått vidden av hela ärendet.
Att besvara frågan om monopolställning med att
distribution av läkemedel omfattar hela kedjan från
tillverkning till patient och konsument är väl inget
argument för ett utökat monopol. Det är heller inget
argument att Apoteket har en omfattande intern lo-
gistikverksamhet på de enskilda apoteken och apo-
teksombuden. Däremot är det intressant att Apoteket
AB nu har beslutat att ta ett samlat grepp över sin
interna logistik - om man nu menar hela partihandeln
också. Det är ingen intern fråga för Apoteket. Det är
en angelägenhet för hela Sverige och EU, och det är
fråga om trovärdighet för regeringen. Det är också en
angelägenhet för dem som har sina arbetstillfällen på
de platser som nu hotas.
Varför går man tillbaka till det gamla systemet
som man fick lämna när man gick in i EU? Tror man
inte att man har ögonen på sig?
Ministern varken bekräftar eller förnekar att detta
är ett löfte till kommunalråden i de kommuner som
drabbats av den socialdemokratiska försvarsdöden.
Inte heller verifierar ministern att dessa sex-åtta lo-
gistikcentrum ska upprättas i fyra av de drabbade
kommunerna.
Den springande punkten både i min fråga och i
interpellationen är ju det faktum att Apoteket utvidgar
sitt detaljhandelsmonopol till att också omfatta parti-
handel. Om det ska drivas av externa entreprenörer
efter upphandling ändrar ingenting i sak. Makten
finns hos Apoteksbolaget AB.
Ska erbjudandet då gå till de företag som nu ar-
betar i partiledet att komma upp till Boden, Falun och
Sollefteå? Ska de erbjudas att lämna sina lokaler och
sina högtstående moderna anläggningar och system?
Vad betyder detta egentligen, socialministern? Är ni
fullkomligt okänsliga för vilka resultat era planer får
för det näringsliv som socialdemokraterna åtminstone
i pressen säger sig värna om? Jag rekommenderar ett
besök på något av de företag som nu sysslar med det
som Apoteket tänker utvidga sin verksamhet med.
Kanske det kan förändra ministerns inställning i frå-
gan.
Fru talman! Hur kan den svenska regeringen sam-
tidigt som den innehar ordförandeskapet i EU så helt
gå emot den regelrätta order man fick och de inten-
tioner som EU står för? Kan man så okänsligt flytta
uppgifter från två respekterade och dokumenterat
effektiva företag till något så ovisst och ogenomtänkt
som det som har föreslagits i Boden, Falun, Hässle-
holm och Sollefteå? Denna rokad för man fram
smygvägen, och man för fram dem som en konsek-
vens av försvarsbeslutet. Det är en skandal att svens-
ka folket förs bakom ljuset på detta sätt, och det är
min förhoppning att man genom denna debatt blir
uppmärksammad om sakernas tillstånd.
Jag hoppas verkligen att de internationella jour-
nalister som nu har blickarna riktade mot Sverige
uppmärksammar detta skamgrepp på Sveriges nä-
ringsliv, Europa, konsumenterna och själva Europeis-
ka unionens intentioner.
Anf. 20 ALF ERIKSSON (S)
Fru talman! Det är ingen hejd på jeremiaderna.
Sanningen är följande.
Jag är ansvarig i regeringen för den verksamhet
som Apoteket bedriver. Om vi vill diskutera vilka
gränser Apoteket har att följa ska vi diskutera det här
tillsammans. En helt annan frågeställning är att om
Apoteket avser att etablera 6-8 logistikcentrum är det
väl rimligt att de diskuterar det ur ett sysselsättning-
sperspektiv. Men det är inte så att idén om logis-
tikcentrum är ett resultat av regionalpolitiska hänsyn.
Den diskussionen började i Apoteket AB långt innan.
Jag tror att Margit Gennser vet det.
Det är alltså en diskussion om utvecklingen av
Apotekets verksamhet för att skapa en rationellare
läkemedelsdistribution och få en effektivitet som
också minskar kostnaderna för patienten. När man väl
har fattat beslut om detta kan man diskutera var man
ska lokalisera det. Det är däremot inte en fråga som
jag är ansvarig för.
Tillbaka till det som frågan handlar om: Vad är
Apotekets uppgift? Är det orimligt att Apoteket dis-
kuterar att skapa dessa logistikcentrum? Apotekets
uppgift är att garantera en säker, kostnadseffektiv och
högkvalitativ distribution av läkemedel, till gagn för
patienten och för den svenska sjukvården. Det är
uppgiften.
Om man konstaterar hur apoteken fungerar, vilket
Margit Gennser har gjort ganska ingående, blir man
lite överraskad över den brist på effektiv logistik som
präglar apotekens verksamhet. Om Apotekets styrelse
och dess ledning bestämmer sig för att se över detta,
för att samordna logistiken och skapa en effektiv
verksamhet, är det respektabelt.
Frågan är: Innebär detta att man överskrider nå-
gon gräns gentemot partihandeln? Nu prövas den
frågan av Konkurrensverket, och såvitt jag förstår är
frågan också anmäld till EU-kommissionen. Låt oss
invänta beskeden från dessa båda instanser innan vi
bestämmer oss i vilken mån detta skulle strida mot
någon konkurrensrätt.
Jag tycker att initiativet är gott. Jag förstår syftet
med Apotekets initiativ, och jag tycker att de har gjort
rätt hittills. Vi får avvakta och se om det finns några
andra synpunkter från Konkurrensverket, och då får
vi diskutera frågan igen.
Anf. 21 KJELL-ERIK KARLSSON (V)
Fru talman! Det är helt riktigt att statsrådet for-
mellt kan dölja sig bakom aktiebolagsformen. Reellt
kan han det inte. Politiskt-praktiskt är det inte klokt.
Vad det är frågan om är egentligen att Apoteks-
bolaget har pressats av Riksförsäkringsverket vad
gäller sina marginaler. Det är jag väl lite skuld till,
med min utredning också, för jag avslöjade hur man
kunde skaffa sig övervinster. Detta har inneburit att
man på något vis vill flytta gränserna för AIP, vilket
framkommer av mitt citat. Man har fyllt med inre
logistik, men det är nog fråga om extern logistik. Nu
får konkurrensmyndigheterna och EU pröva den här
frågan, och det är mycket bra.
Jag tycker att statsrådet, om han vill ha en effektiv
apoteksdistribution, borde fundera på aktiebolags-
formen, som är olämplig. Jag har många gånger på-
talat felaktigheter som har gjorts inom den. Man
borde avskaffa det. Man borde avskaffa monopolet.
Jag började slåss för det i början på 90-talet. Det
brukar ta tio år för våra idéer att få genomslag här i
landet. Så lång tid tog det med pensionsreformen. Jag
är alltså snart framme, så jag är säker på att vi om
något år kommer att ta varandra i handen och säga "o
vad det är bra med apotek som drivs under konkur-
rens".
Anf. 22 HARALD NORDLUND (Fp)
Fru talman! Jag hade inte lyckan att ens få en
kommentar till mitt anförande, men det kanske är
förståeligt.
Jag förstår att socialministern är ansvarig för
Apoteket och säkerheten i distributionen. Då undrar
jag: Är det något fel på säkerheten i distributionen
som den fungerar i partileden i dag? Efter vad jag
förstår pågår redan aktivitet på de här orterna för att
ta emot de centrum som socialministern talar om. De
är väl inte bara på ritbordet, såvitt jag kan förstå.
Statskontoret har gjort en utredning som regering-
en har beställt. Den heter Staten som kommersiell
aktör. Där har Statskontoret föreslagit att statliga
företag ska sluta konkurrera med det fria näringslivet,
och speciellt små företag, som därmed kan växa sig
större. Utredningen leder i bevis att statliga myndig-
heter och bolag är ett hinder för utvecklingen av det
svenska näringslivet och till skada för konsumenter-
na. Bristande konkurrens leder till låg kvalitet, till
begränsad tillgänglighet och service samt omotiverat
höga priser - det är Statskontorets konklusion. Man
föreslår att apoteken ska släppas fria, och man före-
slår franchising. Jag tycker att man ska ta det ad no-
tam.
Apotekets beslut när det gäller nya logistikcent-
rum har presenterats som en ny logistikstruktur, som
de facto innebär att Apoteket utvidgar sitt monopol
från detaljist- till partimarknaden, eftersom det i stort
sett uteslutande får kontroll över partimarknadens
tjänster.
Jag har mer att säga, men jag ser att min talartid
rinner ut. Jag tror kanske inte att ministern behagar
svara på mina frågor.
Anf. 23 KJELL-ERIK KARLSSON (V)
Fru talman! Berit Adolfsson ska inte ge upp - jag
försöker nog svara på de frågor jag får.
Det viktigaste är att vi tydligen diskuterar tre sa-
ker, som möjligen i någon del vetter mot varandra.
Men jag ser tre skilda problem.
Den ena frågan är den här: Ska vi ha ett monopol
när det gäller apoteken? Margit Gennser har entusi-
astiskt arbetat för att bryta upp monopolet och ersätta
det med någonting annat. Jag menar att monopolet
har varit till fördel för den svenska läkemedelsdistri-
butionen.
Det är rätt intressant att se hur påståendet om de
dyra läkemedlen och att Sverige skulle ha internatio-
nellt sett höga läkemedelskostnader inte är korrekt. I
den sammanställning som Socialstyrelsen gör vartan-
nat år och som kom nu senast för någon månad sedan
med statistik över svensk sjukvård visar det sig, vilket
är ganska spännande, att såväl Belgien, Norge, Fin-
land, Danmark, Holland, Tyskland, Storbritannien
och Schweiz har väsentligt dyrare läkemedel. Bara
för Schweiz del gäller att man har 30 % högre läke-
medelspriser än vad Sverige har.
Jag tycker inte att man med detta kan dra slutsat-
sen att monopolet när det gäller Apotekets verksam-
het har varit till skada för den svenska sjukvården
eller för patienterna. Det är det viktiga.
Den andra frågan vi diskuterar är huruvida Apote-
ket AB kan aktualisera frågan om att etablera logis-
tikcentrum, om det strider mot andra åtaganden eller
mot några konkurrensregler. Jag kan bara säga att
med min utgångspunkt tycker jag att det är bra att
man har tagit det här initiativet. Jag blir lite överras-
kad över att man har haft så dålig samordning av sin
logistikverksamhet. Nu har man tagit det här initiati-
vet, och det prövas således av Konkurrensverket och
av EU-kommissionen. Vi lär få svar hur de bedömer
detta initiativ.
Den tredje frågan är, om nu Apoteket bestämmer
sig för att etablera ett antal logistikcentrum, om man
ska ta sysselsättningspolitiska eller regionalpolitiska
hänsyn. Jag tycker att det är vettigt att Apoteket tar
sådana hänsyn innan man ska bestämma sig för loka-
lisering. Det bör alla företag göra. Men det är, som
sagt var, en fråga som inte ligger på mitt bord och
som i stor utsträckning ligger utanför debatten om
logistikcentrum och Apotekets monopol.
Anf. 24 HARALD NORDLUND (Fp)
Fru talman! Det där med konkurrens är en svår
historia. Vi har ingen konkurrens på apoteksdetalj-
handelssidan nu, utan vi har monopol. Schweiz, som
nämndes och som jag råkar känna till mycket bra, har
också haft mycket dålig konkurrens. Det har varit
karteller både på apotekssidan och på läkemedelssi-
dan. Man lyckades bryta upp det häromåret. Man
hade en folkomröstning, och folket fick säga om de
ville ha postorderhandel på apotekssidan. Folket sade
ja, och priserna sjönk mycket kraftigt. Detta kom
fram i en intervju som jag hade för något år sedan i
Bern med chefen för motsvarigheten till Riksförsäk-
ringsverket.
Vi får vara lite försiktiga med jämförelserna. Jag
skulle kunna ta upp land efter land på det här viset.
Sverige har haft en mycket billig partihandel. Där
har vi legat mycket lågt. Däremot har detaljhandeln
inte varit helt effektiv. Där har man också lagt över
oerhört mycket arbete på patienterna. Jag tycker inte
att det är bra att en patient i Södertälje som ska hämta
medicin en söndag måste åka in till Stockholm. Det är
en dryg resa, på sex mil. Det kostar också, så vi har
inte tagit med alla kostnaderna.
Monopolet bör alltså tas bort.
Apoteksbolaget vill utvidga monopolet genom lo-
gistikcentrum. Jag har förklarat hur.
Min talartid har tagit slut.
Anf. 25 KJELL-ERIK KARLSSON (V)
Fru talman! Jag har en liten kommentar till Berit
Adolfsson. Formellt beslut är inte fattat om var dessa
logistikcentrum ska ligga. Det är klart att beslutet inte
kommer att fattas förrän man har fått frågan prövad
av Konkurrensverket. Däremot har man gjort en av-
siktsförklaring från Apotekets sida, nämligen att
åtminstone fyra av dessa logistikcentrum ska ligga på
de orter där regementen läggs ned av sysselsättnings-
politiska och regionalpolitiska skäl. Men beslutet är
ännu inte fattat, och avgörandet är inte gjort.
Frågan är om detta är en utvidgning av monopolet
eller inte. Innebär detta att partihandeln inte kan fort-
sätta? Kan partihandeln fortsätta genom att helt enkelt
distribuera till logistikcentrumen, eller är partihandeln
helt beroende av att också svara för distributionen till
de enskilda apoteken? Det är grundfrågan.
Jag kan inte förstå annat än att partihandeln - ock-
så de två företag som faktiskt delar på hela verksam-
heten - skulle kunna samarbeta med apoteken och
fungera som partihandlare också med logistikcent-
rum. Men det är det som är frågan för Konkur-
rensverket. Vi får som sagt anledning att reflektera
när vi får dess yttrande.
Anf. 26 GUDRUN LINDVALL (Mp)
Fru talman! Eskil Erlandsson har frågat utrikes-
ministern om vilka åtgärder hon avser att vidta för att
utveckla möjligheten till flexibel integration och
skapa en nordisk miljöunion. Arbetet inom regering-
en är så fördelat att det är jag som ska svara på inter-
pellationen.
Jag håller med Eskil Erlandsson om att de gräns-
överskridande miljöproblemen ger upphov till ett
stort behov av samarbete över nationsgränserna.
Miljöfrågorna har och har haft ett stort utrymme i de
nordiska ländernas politik och under årtionden har vi
i Norden samarbetat inom miljöområdet.
Några av de tankar som Eskil Erlandsson tar upp i
sin interpellation återfinns i det nordiska miljösamar-
betet, t.ex. att samarbetet ska medföra större nordisk
nytta än om länderna agerar var för sig. Principen om
nordisk nytta omfattar även nordiskt agerande i inter-
nationella sammanhang som i lämpliga delar sker
samordnat eller gemensamt. Vidare avses den inom
Norden högsta tillämpade ambitionsnivån ge vägled-
ning åt både det nationella miljöarbetet och det nor-
diska agerandet i internationella miljösammanhang.
Under hösten togs ett nytt nordiskt miljöhand-
lingsprogram fram. På de nordiska statsministrarnas
uppdrag utarbetades också en strategi för hållbar
utveckling i Norden. De områden som omfattas är
sådana där Norden har särskilt goda förutsättningar
att nå resultat och där det nordiska samarbetet skapar
ett särskilt mervärde. Nordiska rådet anordnar även
ett särskilt temamöte om hållbar utveckling - Ett
bärkraftigt Norden - i Oslo den 2-3 april i år.
Det nordiska miljösamarbetet fungerar enligt min
mening mycket bra både i sak och politiskt. Eskil
Erlandssons förslag om att bilda en nordisk miljöuni-
on är i praktiken redan i det närmaste genomfört och
det finns därför inget behov av att ytterligare formali-
sera det nordiska miljösamarbetet. Jag kan också
nämna att flera nordiska institutioner gör stor nytta i
miljösamarbetet, bl.a. det nordiska miljöfinansie-
ringsbolaget och den nordiska investeringsbanken.
Vad gäller klimatfrågan skulle jag vilja understry-
ka att det inom ramen för det nordiska ministerrådet
och Baltic Sea Region Energy Cooperation - BAS-
REC - redan pågår ett integrationsarbete på klima-
tområdet. Arbetet går ut på att utveckla planerna på
ett försöksområde - en testing ground - för de flex-
ibla mekanismerna i Östersjöområdet.
Anf. 27 HARALD NORDLUND (Fp)
Fru talman! Låt mig börja med att tacka miljömi-
nistern för svaret, även om jag anser att ministern på
något sätt missat kärnan i interpellationen. Onekligen
är det så att samarbete över nationsgränserna är nöd-
vändigt för att komma till rätta med många av de
miljöproblem som människan skapat och kommer att
skapa.
Jag är medveten om att det inom Norden och i
Östersjöregionen pågår en mängd olika samarbeten
på olika områden - bl.a. på miljösidan. Men det är
här jag menar att ministern missar poängen med in-
terpellationen och de tankar som förs fram i densam-
ma.
Genom ett djupt samarbete kan de nordiska län-
derna bättre än nu driva övriga EU och Europa fram-
för sig vad gäller miljöområdet. Vad ministern pratar
om i sitt svar är ju bara vad det nuvarande arbetet har
för nytta för de nordiska länderna.
Den nordiska miljöunionen är ett exempel på en
flexibel integration, precis som t.ex. EMU anses vara.
Det skulle innebära att Norden verkligen skulle kunna
gå före på miljöområdet, något som med dagens ut-
formning av EU inte alltid är möjligt.
Jag vill på intet sätt hålla med miljöministern om
att det jag efterlyser i min interpellation i praktiken är
uppfyllt. Den nordiska rösten måste göras starkare på
flera områden, varav miljöområdet torde vara ett av
de viktigaste. För inte kan väl miljöministern mena
att den nordiska rösten alltid är enad och stark vad
gäller miljöfrågor och deras integration i alla sam-
hällssektorer i vårt samhälle?
Norden är till sin folkmängd ett litet område, och
det gör behovet av att ingå allianser och av att skapa
slagkraftiga samarbeten än större än för länder och
områden som har flera gånger större befolkning än
vad vi har här hos oss.
Ett mer formaliserat samarbete i form av en mil-
jöunion skulle kunna ge oss den styrka som behövs
för att driva andra framför oss vad gäller en verk-
ningsfull och långsiktig politik för en hållbar utveck-
ling.
Anf. 28 GUDRUN LINDVALL (Mp)
Fru talman! Jag känner mig plötsligt lite osäker på
vad Eskil Erlandsson syftar till med sin interpellation.
Vad gäller flexibel integration inom ramen för EU-
samarbetet kan man naturligtvis tänka sig att de nor-
diska EU-länderna går före. Jag har faktiskt lekt med
den tanken själv. En nackdel med det är att den unio-
nen, om man nu ska kalla det en union, inte skulle
kunna omfatta Norge och Island utan endast Finland,
Sverige och Danmark såsom EU-medlemmar.
Det vi har nu är ett mycket intensivt samarbete
som inte bara omfattar de traditionella nordiska län-
derna inklusive Norge och Island utan också innebär
ett väldigt gott samarbete och goda kontakter med
Grönland och Färöarna, vilket jag ser som en stor
fördel i detta samarbete.
Jag hoppas att Eskil Erlandsson förtydligar sin
ambition i nästa inlägg. Är det en flexibel integration
inom EU som avses finns de nackdelar som jag har
nämnt. Är det en bredare union som avses menar jag
att vi har kommit väldigt långt i riktning mot att
etablera en sådan, om man nu vill kalla det union.
En viktig poäng hos Eskil Erlandsson, som jag
verkligen skriver under på, är behovet för de mer
avancerade länderna i miljöpolitiken att, som Eskil
Erlandsson uttryckte det, driva de andra länderna
framför sig. Jag kan lova Eskil Erlandsson att det EU-
samarbete vi har fungerar väldigt mycket på det sät-
tet. De nordiska länderna är tillsammans med ytterli-
gare några medlemsländer lite grann av föredömen
och verkar väldigt mycket för att försöka driva på de
andra länderna och få dem med på mer progressiva
inriktningar i miljöpolitiken.
Det är möjligt att man kan göra mer i det avseen-
det, men jag lovar Eskil Erlandsson att EU-
samarbetet fungerar så särskilt, tror jag man kan säga,
på just miljöområdet.
Anf. 29 HARALD NORDLUND (Fp)
Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag på
något sätt tycker att dagens interpellationsdebatt lik-
nar miljöministerns debattinlägg i Dagens Nyheter
under den gångna helgen. Det verkar inte riktigt som
om miljöministern vill ta till sig eller har förstått vad
jag skrev om i min interpellation, på samma sätt som
miljöministern såvitt jag förstår inte förstod vad vi
skrev i vår DN Debatt-artikel. Men det är knappast
någonting jag kan göra någonting åt.
Det är mot bakgrund av just utformningen av EU
som en flexibel integration i en nordisk miljöunion
blir spännande, anser jag, och öppnar möjligheter för
en framåtsyftande politik där miljön integreras i alla
samhällssektorer.
Jag ser det som viktigt att den flexibla integratio-
nen inte bara kommer att handla om ekonomi och
handelsfrågor, som nu är fallet när det gäller exem-
pelvis den tyska utrikesministerns uttalanden. Miljö-
frågorna och deras genomsyrande av alla sektorer i
samhället måste få en större tyngd. En nordisk mil-
jöunion är, som jag ser det, ett första steg i detta.
Även om miljöministern låter påskina att allt är bra
på miljösidan måste det ändå, miljöministern, finnas
saker och ting som kan göras bättre och framföras
med bättre kraft och större tyngd. Jag tror att en nor-
disk miljöunion är ett sätt att göra de här sakerna
bättre så att vi på så sätt kan få en bättre tyngd bakom
oss och kan skjuta de andra länderna framför oss, som
vi dessutom tycks vara överens om.
En annan sak är att en nordisk miljöunion skulle
kunna betyda mycket för de nordiska företagen, som
skulle kunna sporras på ett bättre sätt än i dag för att
ta fram bättre produkter och bättre tjänster till de
invånare som bor i våra nordiska länder men också
för att vi ska kunna bli nettoexportörer av en renodlad
miljöteknik och inte som vi är i dag nettoimportörer.
Detta säger jag med tanke på att vår regering, som
miljöministern ingår i, inte än har skjutit till de peng-
ar som behövs för att vi ska komma ifrån de saker
som Miljöexportutredningen föreslog en gång. Det
kanske vi skulle kunna göra om vi slog oss samman i
en nordisk miljöunion med våra grannar.
Anf. 30 GUDRUN LINDVALL (Mp)
Fru talman! Eskil Erlandsson känner mig tillräck-
ligt väl för att inse att jag inte tycker att allting är okej
inom miljöområdet. Det finns många stora brister,
och det finns all anledning i världen att försöka att
utveckla miljöpolitiken, inte minst utveckla det inter-
nationella miljösamarbetet i Norden, i Europa, i värl-
den. Jag lägger ned ganska mycket av min tid och
mitt engagemang på just detta.
Jag fick inte riktigt något svar från Eskil Erlands-
son på vad han avser. Handlar det om en flexibel
integration inom EU där inte Norge och Island, för att
inte tala om Grönland och Färöarna - Färöarna kom-
mer in indirekt via Danmark än så länge - kan vara
med? Eller talar vi om en nordisk miljöunion för hela
Norden? Om vi talar om det sist nämnda är det väl-
digt svårt att förena den tanken med interpellationen,
som utgår från den flexibla integrationen inom EU.
Och talar vi om det sist nämnda alternativet hävdar
jag att vi har kommit långt i riktning mot vad som
skulle kunna kallas för en nordisk miljöunion, där vi
inte minst har funderat på, diskuterat och utvecklat en
hållbarhetsstrategi för att integrera miljöhänsynen
inom alla sektorer.
Sedan frågan om miljöexport. Jag tycker också att
det är väldigt viktigt att försöka stimulera miljöteknik
för vår egen skull men också för att hävda oss på
exportmarknaden. Jag tror inte att det är så illa att vi
är nettoimportörer av miljöteknik. Jag har framfört
det till de olika organisationer som ansvarar för mil-
jöteknikexporten, och de protesterar mot den beskriv-
ningen. Dessutom ser vi i dag en ganska positiv ut-
veckling när det gäller miljöteknikexporten.
Jag är naturligtvis mottaglig för alla tänkbara idé-
er från Eskil Erlandsson om vad vi skulle kunna göra
ytterligare för att förstärka det här viktiga området.
Dokument
Beslut
Arbetet med ekologiskt hållbar utveckling (MJU10)
Riksdagen lade till handlingarna regeringens redovisning av hur arbetet med strategier och åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling fortskrider i Sverige, inom EU och internationellt. Redovisningen är en uppföljning av de åtgärdsprogram som redovisades i regeringens skrivelse Hållbara Sverige - uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling (se 1999/2000:MJU6 ).
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen till handlingarna. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Bifall till utskottets hemställan