Tilläggsbudget 1 för budgetåret 2002 (prop.2001/02:100)
Debatt om förslag 12 juni 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenAnna Åkerhielm (M)
- Hoppa till i videospelarenPer Landgren (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
- Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBengt Silfverstrand (S)
- Hoppa till i videospelarenAnna Åkerhielm (M)
- Hoppa till i videospelarenBengt Silfverstrand (S)
- Hoppa till i videospelarenAnna Åkerhielm (M)
- Hoppa till i videospelarenBengt Silfverstrand (S)
- Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
- Hoppa till i videospelarenBengt Silfverstrand (S)
- Hoppa till i videospelarenAgne Hansson (C)
- Hoppa till i videospelarenBengt Silfverstrand (S)
- Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBengt Silfverstrand (S)
- Hoppa till i videospelarenKarin Pilsäter (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBengt Silfverstrand (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Landgren (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBengt Silfverstrand (S)
- Hoppa till i videospelarenSiv Holma (V)
- Hoppa till i videospelarenYvonne Ruwaida (Mp)
Protokoll från debatten
Anföranden: 21
Anf. 83 Anna Åkerhielm (M)
Fru talman! Vi kan konstatera att tilläggsbudgeten
är ovanligt omfattande, och ändå saknas viktiga initi-
ativ. Regeringen har inte tidigare tagit till sig de var-
ningssignaler som alltfler, nu senast ESV, kommer
med. Det gäller framför allt den ofattbart höga sjuk-
frånvaron och utslussningen från arbetsmarknaden
genom förtidspensioneringar. Det är något i grunden
fel när människor på detta sätt i förtid försvinner ur
förvärvslivet och även tryggheten. Det är inte bra för
dem, och det är inte bra för landet. "Förödande" är
inte ett för starkt ord i det sammanhanget - ekono-
miskt och socialt.
Det som till att börja med var ett smygande hot
syns nu i ekonomiska termer. Den budgeteringsmar-
ginal som för lite drygt två år sedan var 33,7 miljar-
der minskar nu till 0,9. Det om något är ett tecken på
att regeringen inte har lyckats kontrollera kostnadsut-
vecklingen. Genom detta dragspel har regeringen
skaffat sig utrymme för att smygexpandera. Redan
beslutade utgifter har tillåtits att öka, och nya har
tillkommit. Det är ett reptrick i valtider, men som
alltid kommer det surt efteråt. Kortsiktigt uppnår man
kanske sina syften, men svenska folket får stå för
fiolerna nu eller senare.
Delvis har detta kunnat passera tack vare ökade
skatteintäkter, som en försenad efterbörd av den pas-
serade högkonjunkturen, men det var då det. Som alla
har kunnat notera har tiderna förändrats. Tillväxten
har sjunkit. Företag har varslat, och krisen inom våra
stora svenska flaggskepp har varit en daglig mätare
på den obalans som vi befinner oss i. Arbetsmark-
nadsläget är skakigt. Just i detta läge och efter det att
vårpropositionen har lämnats till riksdagen, mitt un-
der motionsperioden, kommer spenderbyxorna på
igen, och regeringen lovar en höjning av nivån i a-
kassan till den nätta summan 3 miljarder kronor per
år. Visst är det valrörelse! Det är alltså ytterligare en
permanent budgetpåfrestning. Hade det inte varit
klokare, om man nu ändå ska flirta, att kraftsamla när
det gäller rehabilitering och återvändande till arbete
än att förstärka utanförskap?
Fru talman! I stället för att använda den frist som
högkonjunkturen faktiskt innebar till att göra de of-
fentliga finanserna mindre konjunkturkänsliga genom
sänkta utgifter och tillväxtbefrämjande skattesänk-
ningar har uppladdningen inför valåret varit viktigare
än det långsiktiga perspektivet. Det kan bli bekym-
mer. Det blir bekymmer om man ska tro ESV. De
kommande åren är osäkra.
Den bild som regeringen presenterar i vårproposi-
tionen är med andra ord långt ifrån fullständig, och
hoten är flera. Kostnaderna för sjukskrivningarna är
ett. Flyktingmottagningen och läkemedelsanvänd-
ningen är andra. Detta leder till ackumulerade under-
skott som förr eller senare måste betalas.
Jag ska bara ta upp några ytterligare exempel. För
polisen kommer det med nuvarande verksamhet och
anslag att fattas ca 1 miljard, för kriminalvården un-
gefär lika mycket. För flyktingmottagningen, som jag
har nämnt, riskerar detta med samma förutsättningar
att uppgå till närmare 7 miljarder. Det ingående un-
derskottet för läkemedelssubventionen är 1,6 miljar-
der, och det ska delas mellan staten och landstingen -
landstingen som redan är hårt drabbade. Det sam-
manlagda underskottet när det gäller sjukpeng och
förtidspensioneringar kommer enligt RFV:s progno-
ser att uppgå till ca 28 miljarder. När det gäller för-
äldrapengen och underhållsbidragen beräknas det bli
mer än en halv miljard i underskott. Det nya löftet om
en höjd ersättning i a-kassan innebär, som sagt, 3
miljarder. Fram till 2004 betyder den nya nivån ökade
utgifter på 7 ½ miljard kronor. Det skulle jag vilja
kalla en jobspost. Hur går detta ihop? Vad är det som
regeringen vet men inte vi andra, inte ESV heller?
Till detta kommer hattandet med tidpunkter för
utbetalningar exempelvis av EU:s jordbruksstöd. Dit
hör omvandlingen av bidrag till riktade skattesänk-
ningar, t.ex. den tillfälliga nedsättningen av arbetsgi-
varavgifter till kommunsektorn, som Kommunför-
bundet för övrigt ser som en björntjänst. Och dit hör
inte minst lånefinansieringen av infrastruktursats-
ningarna. Listan kan göras längre.
Vad är det som regeringen vet men inte vi andra?
Fru talman! Det är inte roligt att vara den som sä-
ger stopp och belägg, och någon av oss på den bor-
gerliga sidan kommer säkert att kallas för gnällspik,
men sammantaget innebär vår kritik att underlaget,
som ligger till grund för bedömningen i vårproposi-
tionen, är missvisande. Och i konsekvens med detta
är det missvisande även för tilläggsbudgeten.
I betänkandet har vi moderater ett antal reserva-
tioner, noga räknat åtta, och ett särskilt yttrande. I den
första redogör vi, som sagt, för det pressade läget och
det missvisande beräkningsunderlag som ligger till
grund för regeringens antaganden. Och det kan inte
nog betonas, eftersom statens underliggande under-
skott nu ökar mycket snabbt. Enligt Ekonomistyr-
ningsverket kommer det underliggande underskottet i
statens finanser att uppgå till 60 miljarder kronor
nästa år. Den stora sprängkraften ligger i de fortfa-
rande stigande kostnaderna för ohälsan. Denna trend
måste brytas.
ESV:s syn på saken är lakonisk: Det är så här det
ser ut när utgifterna börjar skena. Det är en obehaglig
bild, en bild som vi känner igen.
I de följande reservationerna ifrågasätter vi Sta-
tens fastighetsverks förvärv av Norra Bancohuset och
det vidgade uppdraget för Vasallen AB. Förslaget
innebär att bolaget i framtiden även ska kunna för-
värva kommunala bostadshus för omvandling till
företagslokaler.
Vi anser att det är olämpligt att staten blir en allt
större fastighetsägare när privata intressenter med
största säkerhet har lika stor eller större kompetens
och kännedom om de regionala förutsättningarna.
Reservationerna 5 och 6 handlar om investerings-
bidrag för anordnande av studentbostäder och ny-
byggnad av hyresbostäder. Vi är av den bestämda
uppfattningen att bostadsmarknaden skulle må bra av
en renovering utan snedvridande statliga subventio-
ner. Vi har i andra sammanhang lagt fram en rad
förslag som syftar till total omläggning av bostadspo-
litiken. Utgångspunkten är att göra det billigare och
enklare att bygga och förvalta bostäder.
Man bör satsa på mer direkta åtgärder för att t.ex.
få fler studentbostäder, inte lappa och laga i ett sjukt
system. Det skulle kunna vara möjligt att skattefritt
hyra ut en del av den egna bostaden till studenter. Det
skulle utan tvekan lösa många problem.
Statens fastighetsverk bör också inventera det
egna fastighetsbeståndet för att se om det finns möj-
lighet att ta fram ett billigt boende. Problemet i dag är
att där det byggs är bostäderna så dyra att de unga
inte har råd att bo i husen. Studiepengarna ska ju
räcka till så mycket mer, bl.a. kurslitteratur.
Skatterna på byggande och boende måste sänkas,
konkurrensen inom byggsektorn förbättras, planpro-
cesserna göras snabbare, effektivare och billigare. Det
är de grundläggande problemen.
Det är en paradox att staten sedan 1998 har betalat
ut inte mindre än 4 miljarder kronor till kommuner
med bostadsöverskott. Det är hus som ligger fel och
som ingen efterfrågar men som ändå har producerats.
Så snett kan det gå.
Utöver de redan utbetalda miljarderna gör reger-
ingen nu bedömningen att ytterligare 3 måste satsas,
alltså sammantaget 7 miljarder för perioden 1998-
2004. De missriktade kommunala bostadsföretagen
har byggts upp med hjälp av skattebetalarnas pengar.
Nu ska samma skattebetalare betala för rivning och av-
veckling.
Den föreslagna nya myndigheten tror vi inte heller
på. Vi tror inte att mer byråkrati löser problemen.
Däremot bör en tillfällig delegation fortsätta i Bo-
stadsdelegationens spår. Men den ska vara just tillfäl-
lig och ges klara och tydliga spelregler. Ytterligare
snedvridning av konkurrensen på bostads- och lokal-
marknaden måste undvikas. Stödet ska bara gå till de
kommuner som uttömt sina egna möjligheter men
som fortfarande har stora problem. Syftet från vår
sida är naturligtvis att skydda den kommunala kärn-
verksamheten.
Fru talman! I den sista reservationen framgår våra
förslag till ramar i förhållande till regeringens förslag.
Den utan tvekan viktigaste skillnaden är att vi inte går
med på nedskärningar inom områden där människor-
na är som mest utsatta. Det gäller 704 miljoner till
arbetshandikappade och besparingarna på hälso- och
sjukvårdens besvärs- och tillsynsmyndigheter. Re-
geringen gör ingen analys av neddragningarnas kon-
sekvenser för patientsäkerheten.
Enligt den information vi har fått kommer bespa-
ringarna att innebära allvarliga problem för Socialsty-
relsen, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och
Smittskyddsinstitutet. Det gäller också försäkrings-
kassans möjligheter att på ett mer konstruktivt sätt
ägna sig åt rehabiliteringsproblematiken. Vi som har
varit ute och besökt försäkringskassorna vet att man
där knappt hinner betala ut pengarna. De som skulle
behöva snabb planerad rehabilitering för att kunna
återgå till arbete får vänta i månader på sin tur. Något
mer destruktivt är svårt att tänka sig i en välfärdsstat.
Fru talman! Det finns ljusglimtar. Denna dag har
våra duktiga grabbar på andra sidan jordklotet gjort
en fantastisk insats. Vi kan väl alla enas om att vi
kommer att följa dem med uppmärksamhet och stora
förväntningar. Det står visserligen inte i detta betän-
kande.
Den lilla ljusglimt som finns här är att finansut-
skottets majoritet även ställer sig bakom en motion av
Carl G Nilsson om ersättning för viltskador. Som vi
ser det är detta ett steg i riktning mot den självklara
principen att i den mån staten fattar beslut som inne-
bär intrång eller skada, i detta fall genom sin rov-
djurspolitik, ska detta kompenseras fullt ut.
Fru talman! Detta är sista gången som jag står i
denna talarstol. Jag ska helt kort framföra ett stort
tack till all personal runtomkring i huset som under
mina år här i riksdagen alltid på ett mycket tjänstvil-
ligt och vänligt sätt hjälpt mig till rätta i stort och i
smått. Det är få arbetsplatser där man möts av en så
stor tjänstvillighet och vänlighet. Jag tackar för detta.
Jag tackar naturligtvis också kolleger i utskott och
runtomkring i huset men framför allt personalen.
Fru talman! Jag yrkar till sist bifall till reservation
nr 1 men står givetvis bakom de övriga moderata
reservationerna.
Anf. 84 Per Landgren (Kd)
Fru talman! Det är alltid tråkigt att peta in lagd
budget som gäller, när man anser att det skulle vara
en annan budget som skulle gälla för det här landet
för att det i fler avseenden skulle vara bättre. Flera av
de punkter som vi kritiserar och tar upp kommer att
debatteras i morgon och även i eftermiddag. Anna
Åkerhielm har också tagit upp några av våra gemen-
samma reservationer.
Jag inskränker mig i detta anförande till att yrka
bifall till reservation 14. Jag vill också tacka Anna
och Bengt för en god gemenskap mellan rallarsving-
arna, inte minst från Bengt.
Anf. 85 Agne Hansson (C)
Fru talman! Vi behandlar nu Tilläggsbudget 1 för
budgetåret 2002. De flesta förslag som finns är na-
turliga kompletteringar till en budget som inte till
fullo har varit komplett innan. Det finns inte mycket
att invända mot förändringarna.
Men i ett fall lappar och lagar regeringen på ett
område utan att det leder någon vart. Flera har varit
inne på det tidigare. Det är inom bostadspolitiken.
Bostadspolitiken har lett till en återvändsgränd.
Många kommunala bostadsbolag har en krisartad
situation. Det råder stor obalans regionalt med brist
på bostäder i vissa områden och överskott i andra.
Detta har skapats genom inlåsningseffekter i första
hand i hyressättningen och i stelbenta regler i övrigt.
Regeringens recept är att ge bidrag till kommu-
nerna för att riva bostäder, likaså att ge bidrag för att
bygga nya bostäder.
Vi tycker att detta inte går ihop. Vi menar att bo-
stadsmarknaden måste fås i balans genom att inlås-
ningseffekterna tas bort. Det är framför allt hyresrät-
ten som utgör en propp i systemet. I dag är det inte
någon som bygger hyreshus, eftersom det är en ren
förlust att göra det.
Ta bort fastighetsskatten på hyreshus! Hyreshusen
är ju dubbelbeskattade i dag. Ta bort utgiftsskatten på
bostadsförvaltning! Då blir det lönsammare att bygga
hyreslägenheter. Gör hyressättningen mer flexibel!
Då kommer detta att fungera alldeles utmärkt. Då
försvinner bruksvärdessystemets delar där man håller
uppe hyrorna i vissa områden. Det kommer i stället
att ges utrymme i systemet för att sänka dem där det
behövs. Det är en mycket bättre metod än att subven-
tionera rivning av bra bostäder och ge bidrag till att
bygga. Då får vi en marknad i balans.
Detta är den annorlunda åtgärdskatalog vi vill se
för att lösa dessa problem på naturlig väg. Därför har
vi tidigare avvisat förslag om anslag till rivning av
kommunala hyresfastigheter, och därför avvisar vi
också i detta betänkande regeringens förslag om att
öka anslagen till 600 miljoner för att bygga nya hy-
resfastigheter.
I propositionen föreslås det också att en kommu-
nal bostadsakut ska inrättas, en statens bostadsnämnd
som man kallar det, som ska ta över och rekonstruera
kommunala fastigheter och bolag med krisartad eko-
nomi. Av samma skäl avvisar vi denna del i den här
passiva avvecklingspolitiken. Vi vill ha en utveck-
lingspolitik. Vi vill utveckla fastighetsmarknaden
med att ge förutsättningar för en sund bostadsmark-
nad att fungera på de boendes villkor. I det här fallet
förordar vi att det bolag, Vasallen AB, som har i
uppdrag att utveckla försvarsfastigheter även ska få
möjlighet att förvärva och utveckla kommunala bo-
stadsfastigheter. Vi behöver inte ha ett särskilt organ
för det, utan det kan ske där.
Med det anförda ber jag att få yrka bifall till re-
servation 4. I övriga punkter där inte reservation från
Centerpartiet står emot yrkar jag bifall till utskottets
förslag.
Anf. 86 Karin Pilsäter (Fp)
Fru talman! Vi har ett underliggande underskott i
statsfinanserna. Det är bara pengarna från Riksbanken
som räddar saldot. Budgeteringsmarginalen, dvs.
reserven för oförutsedda utgifter, är för länge sedan
borta. Redan långt innan denna tilläggsbudget lades
fram hade Ekonomistyrningsverket i sin prognos
pekat på att utgiftstaket för i år skulle överskridas om
ingenting gjordes.
Då hade man ju kunnat tro att den här tilläggs-
budgeten kanske skulle försöka ta tag i de sakerna,
särskilt som även budgeteringsmarginalen för nästa år
redan är förbrukad. Det vanliga knepet att flytta saker
mellan åren går alltså inte att tillgripa. Ohälsotalet
och därmed kostnaderna för långtidssjukskrivningar
och förtidspensioner växer. Prognosen är att de blir
högre än angiven summa i budgeten.
Man hade kunnat förvänta sig att regeringen
skulle ha hanterat de här sakerna på ett lite mer offen-
sivt sätt.
I stället kom det en tilläggsbudget med en lång rad
olika små förslag som vi förstod hade föranlett många
överläggningar: Om ni får 10 miljoner till det får vi 5
miljoner till det, och så finansierar vi det med en rejäl
skattesänkning för kommunerna. Så uppfattar jag att
det gick till.
Ett par dagar efter det att detta förslag lagts fram
höjdes också a-kassan varaktigt med ca 3 ½ miljard
kronor, ett förslag som över huvud taget inte finns
analyserat och beskrivet i det här sammanhanget.
Nog är det alltså lätt att hålla med den moderata
reservationen, nr 1, om att underlaget i hög grad är
bristfälligt och att det kanske inte riktigt är på denna
grund som Sveriges riksdag borde fatta beslut om
stora, viktiga budgetfrågor som handlar om många
miljarder och som kan få återverkning på människors
vardag. Jag gjorde dock bedömningen att det är en
överloppsgärning att tro att den här regeringen, om
riksdagen skulle bestämma det, skulle komma tillba-
ka med ett bättre underlag än vad man redan gjort.
Jag satsade i stället på att vi i höst återkommer från
en annan regering med ett bättre underlag och med en
bättre budget.
Fru talman! Jag tänkte därför i stället gå över till
en mycket mer konkret frågeställning. Det gäller
bostadspolitiken. Jag håller till fullo med om de in-
vändningar som Agne Hansson riktade mot den förda
bostadspolitiken och om vilken typ av förändringar
man egentligen behöver göra för att komma till rätta
med problemen på bostadsmarknaden. Nya bostads-
akuter osv. är knappast någon lösning på något pro-
blem.
Jag vill särskilt ta upp frågan om Vasallen. Nu vill
man ge Vasallen ett utökat mandat att inte bara hante-
ra vissa försvarsfastigheter och försvarsanläggningar
utan också kunna köpa upp och sedan sälja olika
andra fastigheter.
Göran Persson lovade för några år sedan att det
skulle byggas bostäder, och inte bara lite grann utan
en helt ny stor stadsdel, i Tullinge i Botkyrka kom-
mun, som vi pratade lite om förut i dag. Det skulle bli
hyresbostäder, och Vasallen skulle äga detta. Bl.a. av
den orsaken, förmodar jag, flyttades Vasallen in di-
rekt under Finansdepartementet.
Detta var ganska många år sedan, och sedan dess
har i praktiken ingenting hänt vad gäller bostadsbyg-
gandet. Jag var där och tittade så sent som i onsdags.
Det finns ingen som vill bygga några hyresbostäder
där - av precis de skäl som Agne Hansson påtalade.
Vad som däremot har hänt är att Sveriges största
flygklubb har blivit vräkt av Vasallen. Och det hand-
lar inte bara om flygklubben i Botkyrka; också poli-
sen och en lång rad andra verksamheter som man
under många år har lagt ned stor energi och möda på
att få att etablera sig i området har nu vräkts. Det
finns inga bostäder. Det finns inga vägpengar, så det
kommer inte att gå att dra några kommunikationer till
det här bostadsområdet om det nu kommer till. Ingen
vill bygga några bostäder då det inte går att få eko-
nomi i det. Det finns ingen möjlighet för kommunen
att finansiera de olika tröskelinvesteringar som be-
hövs på grund av de brister i utjämningssystemet som
vi pratade om i den förra debatten.
Vad man i stället har gjort från Vasallens sida,
med Bosse Ringholms goda minne, är att sabotera de
goda möjligheter till utveckling i området som finns i
dag och som man lagt ned mycket energi på att nå.
Nu vill man utöka det här mandatet. För mig
känns det självklart att säga nej till det, och jag vill
därför yrka bifall till reservation 3.
I övrigt skulle jag vilja ta upp några specifika an-
märkningar vi har mot den lilla lista som Socialde-
mokraterna och deras stödpartier har gjort upp.
Vi kan inte förstå varför man måste begränsa sig
till 10 miljoner i anslaget för att kunna hjälpa utsatta
kvinnor. Vi vill lägga på 10 miljoner där så att ut-
vecklingen av stödet inte behöver begränsas, Siv
Holma, till storstadsregionerna. Med 10 miljoner till
kan det här nå hela landet.
Vi tycker att det är oacceptabelt att man gör denna
plötsliga och stora indragning på anslaget till arbets-
handikappade.
Vi tycker inte att man ska minska på kvalificerad
yrkesutbildning.
Vi vill inte inrätta en ny myndighet för hundar och
katter utan tycker att man ska återkomma med ett nytt
system för samlad livsmedelssäkerhet som inkluderar
hela djurskyddet. De 15 miljonerna tycker vi att man
delvis borde använda till de akuta behov som finns
för livsmedelskontroll på Livsmedelsverket och till
ett ökat anslag på 5 miljoner kronor till konsumentor-
ganisationerna.
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla mina re-
servationer men yrkar bifall bara till reservation 3.
Anf. 87 Bengt Silfverstrand (S)
Fru talman! Gastkramningen är över för den här
gången. Sverige har kvalificerat sig till åttondelsfinal
i fotbollens världsmästerskap. Sverige leder också
EU:s välståndsliga i ett sammanvägt index som tar
upp 20 välfärdsindikatorer. Därmed kan den här de-
batten förhoppningsvis ske i viss avspändhet.
Tilläggsbudget 1 innehåller en rad skarpa förslag.
Anslaget för sjukpenning och rehabilitering höjs med
2 ½ miljard kronor. Flyktingmottagningen förstärks
för att effektivisera handläggningen och minska vän-
tetiderna. Investeringsbidragen för studentbostäder
utökas och förlängs. Investeringsbidraget för nybygg-
nad av hyresbostäder förlängs. Vasallen AB, som
expanderat mycket snabbt och med framgång förädlat
nedlagda försvarsfastigheter, får nu även förvärva
kommunala fastigheter för omvandling till företags-
lokaler eller andra lämpliga ändamål.
Som en uppföljning av rovdjurspolitiken tillstyrks
delvis en moderatmotion angående ersättningar för
viltskador - ja, alltså till de moderata rovdjuren.
Propositionen har tagits fram i samarbete med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vars konstruktiva
insatser i sammanhanget förtjänar att framhållas.
De borgerliga partierna har fogat 16 reservationer
och 4 särskilda yttranden till utskottets betänkande.
De kan sammanfattas under den vidsynta samlingsru-
briken Har ni hört dem förut? eller Intet nytt under
solen. I samtliga fall saknas bästföredatum.
I reservation 1 kräver Moderaterna och Kristde-
mokraterna ett nytt s.k. relevant beräkningsunderlag
för budgeten. De talar om manipulationer, sjunkande
tillväxt, m.m. Nu har tillväxten sjunkit, klagar Mode-
raterna och Kristdemokraterna. Att Kristdemokrater-
na hakar på dvärgalåten är lite förvånande med tanke
på att man inte har någon egen motion i frågan.
Mot de förenade högerpartiernas samlade vekla-
gan kan vi ställa Internationella valutafondens årliga
examination av Sveriges ekonomi. Sverige beröms i
rapporten för att kunna kombinera tillväxt, stabilitet
och social välfärd, samtidigt som vi delar med oss av
vår välfärd genom ett internationellt sett högt bistånd.
Det är i och för sig riktigt att tillväxten inte varit
tillräckligt stark under 70-, 80- och 90-talen. Men
utvecklingen har brutits under de senaste åren. Mellan
1994 och 2001 hade Sverige en högre tillväxttakt än
genomsnittet för EU-länderna. BNP ökade under
första kvartalet 2002 med 1,1 %, jämfört med första
kvartalet 2001. Den ökningen är kraftigare än väntat.
Några manipulationer är det definitivt inte tal om.
Beräkningarna baseras på gällande regler och konse-
kvensberäkningar av fattade eller aviserade beslut.
Enligt konsekvensberäkningen uppnås de budgetpoli-
tiska målen. Det innebär att utgiftstaket klaras samti-
digt som det konjunkturbaserade saldot förväntas
uppgå till omkring 2 %. Det nyligen aviserade försla-
get om höjda ersättningsnivåer i a-kassan beräknas
kosta ca 1,5 miljarder kronor i år och 3 miljarder
fr.o.m. 2003. Utgiftshöjningen ryms inom de av riks-
dagen beslutade ramarna om anslagssparande och den
flexibilitet som finns i övrigt inom budgetsystemet,
dvs. anslagskrediten beaktas.
Regeringen har aldrig haft för avsikt att dölja någ-
ra åtgärder. Mot slutet av förra året visade det sig att
de takbegränsade utgifterna skulle bli betydligt lägre
än förväntat för 2001 samtidigt som det makroeko-
nomiska läget försämrades. I den situationen var det
naturligt att tidigarelägga vissa utgifter för att därige-
nom säkerställa att utgiftstaket klarades även i ett
sämre ekonomiskt läge.
De borgerliga partierna reserverar sig mot försla-
get att vidga uppdraget för AB Vasallen till att också
omfatta övertagande av bostadsfastigheter som inte
längre behövs för bostadsändamål. När reservanterna
frånkänner företaget kompetens på området talar de
mot bättre vetande. I själva verket har Vasallen varit
mycket framgångsrikt i sin uppgift att förädla nedlag-
da försvarsfastigheter. Utveckling och satsningar sker
inom exempelvis utbildningsområdet, forskning,
kontor, service, bostäder och industri.
I reservation 6 motsätter sig samtliga borgerliga
partier investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbo-
städer. Som vanligt är det kolartron på marknadens
osynliga hand som präglar de borgerliga partiernas
syn på hyresmarknaden.
Eftersom marknaden uppenbarligen inte kunnat
lösa problemen med bostadsbrist, och betydande
svårigheter att skaffa sig en bostad råder framförallt
för ungdomar och studenter, har regeringen inrättat
investeringsbidrag till byggande av hyreslägenheter
och till studentbostäder. Det kommer att byggas ca
12 600 nya studentbostäder med hjälp av det här
bidraget under 2001 och 2002. Behovet är större än
så. Därför har regeringen i vårbudgeten föreslagit att
det satsas ytterligare 125 miljoner kronor på inve-
steringsstöd till byggande av studentbostäder under
2003. Investeringsbidrag till hyresbostäder har på
bara ett drygt halvår beviljats till 3 500 lägenheter.
Bidraget har fördelats utifrån behovet på orten och
med hänsyn till kostnadsläget. Det innebär därutöver
att hyreskostnaden för den boende kunnat sänkas med
1 200 kr per månad.
Fru talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets
förslag på samtliga punkter och avslag på reservatio-
nerna.
Fru talman! Eftersom detta uppenbarligen är mitt
sista framträdande i denna kammare vill jag passa på
tillfället att tacka för den tid som varit. Ett varmt tack
till mina politiska trätosystrar och trätobröder, Anna,
Lena, Karin, Siv och Yvonne. Tack också till Gunnar
och Gunnar, Mats, Per, Lennart, Agne och Johan. Ett
minst lika varmt tack till finansutskottets eminenta
kansli och dess personal. Och sist men inte minst ett
mycket varmt tack till riksdagens talmän och hela
riksdagens personal för gedigna insatser. Ett tack för
att ni stått ut med mig under alla dessa år.
En som jag ändå särskilt vill framhålla i detta tack
är Per Landgren. Förutom en förmåga att se det hu-
moristiska i politisk polemik har Per Landgren bidra-
git till en riksdagsklassiker fullt jämförbar med de
bevingade ord som skapades under den första borger-
liga regeringsepoken under efterkrigstiden, 1976-
1979, då en centerpartist i ett riksdagsutskott efter det
att borgerligheten hade övertagit taburetterna sade de
berömda orden: "Här diskuterar vi inte, här voterar
vi." Per Landgrens bidrag lyder: "Vi hakar på."
Närmare bestämt: Vi hakar på moderaternas linje när
vi inte har någon egen.
Jag har haft roligt nästan varje dag. Eller för att
travestera Nils Ferlin:
Jag har framfört charader på riksdagsestrader
Och Gud må förlåta mig somliga rader.
Låt mig få avsluta med en liten solskenshistoria.
När Gunnar Lange vid påsktid 1970 lämnade den
socialdemokratiska regeringen utbrast han vid skär-
torsdagens regeringslunch något vemodigt: "Jag
känner mig som Jesus vid den sista måltiden." Olof
Palmes replik kom blixtsnabbt: "Må så vara, bara du
inte återuppstår på söndag."
För min del tänker jag dock återuppstå, närmare
bestämt som kommunpolitiker i Höganäs. Med en lätt
travestering av Churchills slutet-på-en-början-tal
skulle jag, något utmanande, kanske kunna säga:
Detta är inte slutet, det är inte ens början till slutet,
möjligen är det slutet på en början.
Tack för mig!
(Applåder)
Anf. 88 Anna Åkerhielm (M)
Fru talman! Nu har vi hört att Bengt Silfverstrand
är stolt och nöjd. Samtidigt kommer han med ankla-
gelser om att vi moderater och representanter för den
borgerliga sidan manipulerar, ser mörkt på och kom-
mer med falska upplysningar om sjunkande tillväxt
och annat.
Häromdagen fick jag på mitt skrivbord verk-
stadsindustrins uppdaterade utsikter för det här året.
Bengt Silfverstrand jämför sig gärna med Europa och
internationellt. Det finns kanske fog för att göra det: I
jämförelse med vår tidigare bedömning ser vi mer
positivt på utvecklingen i USA och i någon mån för
Europa. För Sverige har vi däremot reviderat ned
siffrorna. Sett till helåret i år minskar produktionen i
svensk verkstadsindustri, och nedgången i antalet
anställda blir större än i fjol.
Detta och många andra siffror hamnar på våra
skrivbord, och det är utifrån dem vi gör våra bedöm-
ningar. Är det social välfärd att så många svenskar i
dag står utanför arbetsmarknaden, att så många väljer
att sjukskriva sig, att så många hamnar i förtidspen-
sion? Varför finns det inga konkreta förslag i
tilläggsbudgeten när det handlar om dessa männi-
skor? Det vi hittar i tilläggsbudgeten är nedskärningar
för arbetshandikappade. De hör också till de mest
utsatta. Det bryr sig inte Bengt Silfverstrand om. Han
är nöjd och stolt.
Anf. 89 Bengt Silfverstrand (S)
Fru talman! Jag är definitivt inte nöjd. Men den
sociala välfärden kan knappast förbättras när vi vet
vilka stora problem vi har med ohälsan. Vi tycker att
de är mycket allvarliga och är på väg att genomföra
och har aviserat en rad olika åtgärder.
Den sociala välfärden blir definitivt inte bättre om
man som Moderaterna ska sänka skatterna med gi-
gantiska belopp och dra undan möjligheterna för
samhället att förstärka på de punkter där samhället
fortfarande är svagt.
Det är allvarligt när man tar steget från att på po-
litiska grunder kritisera att tillräckligt inte görs till att
använda uttryck som manipulation. Det betyder att
Moderaterna med fullt fog beskyller regeringen för
att fiffla med siffror. Jag kan nu konstatera att alla
förändringar är redovisade. På de punkter man har
frångått tidigare beslut har man tydligt och klart mo-
tiverat varför och redovisat konsekvenserna.
Den välfärd som Moderaterna beskriver är en be-
gränsad välfärd. Nu kan vi se hur en tysk tidskrift,
Soziale Indikatoren, har redovisat ett välfärdsmått
som också tar hänsyn till barnadödlighet, medellivs-
längd, utbildning, läkare per tusen invånare osv. Där
ligger Sverige på toppen. Vi kan med stor tillförsikt
se framtiden an, och vi är beredda att göra insatser på
de områden där det finns uppenbara brister.
Anf. 90 Anna Åkerhielm (M)
Fru talman! Genomföra och avisera! Det är detta,
Bengt Silfverstrand, vi inte har sett än. Ni hänvisar
ofta till regeringens elvapunktsprogram. Nu ska jag
inte föregripa morgondagens debatt, men om vi tittar
på regeringens elvapunktsprogram ser vi att det är
fråga om att få fler människor från sjukskrivningar ut
i arbete.
En av punkterna är mål för ökad hälsa i arbetsli-
vet. Regeringen efterlyser fortfarande en målformule-
ring.
Vidare ska det vara trepartssamtal mellan reger-
ingen och arbetsmarknadens parter. Samtalen förs,
men de är problematiska och har knappt påbörjats.
Vidare ska det vara ekonomiska drivkrafter för
arbetsgivare att förebygga ohälsa - utredningsupp-
drag. Utveckling av arbetsmiljöarbete - utrednings-
uppdrag. Hälsobokslut - lagstiftning där allt läggs på
företagen. Former för sjukskrivningsprocessen -
ytterligare utredningsuppdrag.
Det här är vad regeringen gör och vad Bengt Silf-
verstrand är företrädare för, dvs. skjuter på framtiden.
Det är inga pengar nu, möjligtvis i framtiden. Samti-
digt har vi ESV:s prognoser om växande problem och
underskott. Hur ska detta betalas? Vad är det för
besparingar som så småningom ska komma? Vad vet
regeringen? Vad vet Bengt Silfverstrand som vi andra
inte får reda på?
Anf. 91 Bengt Silfverstrand (S)
Fru talman! Vad jag gör är mindre intressant än
vad Socialdemokraterna gör. I det här fallet görs en
hel del.
I den här tilläggsbudgeten satsas 2 ½ miljarder
kronor. Det kommer mer.
Vi har ett elvapunktsprogram. Vad har Modera-
terna? Jo, Moderaterna anslår i sin budget 20 miljar-
der kronor mindre i utgifter för ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp. Hur kan man med den
utgångspunkten ta munnen så full som Anna Åkerhi-
elm gör? Ni har inte täckning för det ni kräver.
Moderaterna skriver att detta beror på den åt-
gärdsplan som de redovisar för i sin motion. Den
kommer att få konsekvenser i form av ett minskat
utgiftsbehov. Även införandet av en andra karensdag
leder till minskade utgifter.
Det leder till minskade utgifter för vem? Är det
för de sjuka och arbetslösa som drabbas av de för-
sämringar som Moderaterna genomför för att kunna
finansiera sina gigantiska skattesänkningar för för-
mögna och väletablerade?
Två av punkterna i programmet gäller att sjuk-
skrivningarna måste handhas på ett medicinskt ge-
nomtänkt sätt, dvs. en genomtänkt användning av
sjukskrivningens positiva effekter för de långtidssju-
ka och deras rehabilitering.
Tala om oprecist! Det enda konkreta är införandet
av en andra karensdag. Det är något som Moderaterna
inte har lyckats få med de andra partierna på i en
gemensam reservation.
Anf. 92 Agne Hansson (C)
Fru talman! Den sista delen av Bengt Silfver-
strands huvudanförande är det svårt att begära replik
på. Jag vill gärna återgälda tacket för samarbetet till
Bengt Silfverstrand, och jag vill gärna inflika Anna
Åkerhielm i det även om repliken inte gäller henne.
Det är helt uppenbart att riksdagen tappar en god
satiriker. Jag har med förtjusning läst mr Rimfrosts
funderingar på hemsidan. Jag hoppas att de kan få
framträda även i framtiden. Jag önskar att slutet på
början blir gott.
Fru talman! Jag vill rätta mig själv i mitt huvudan-
förande. Jag råkade tappa ett inte när jag pratade om
Vasallen. Vasallen ska inte ha det vidgade uppdraget
på grundval av de argument jag anförde, annars blir
det svårt att yrka bifall till reservation nr 4.
Bengt Silfverstrand sade att en rad skarpa förslag
har lagts fram i budgeten. Jag vill inte betrakta dem
så. Jag tycker att förslaget om höjt investeringsbidrag
till studenter är bra. Men att vi tvingas föra in mer
pengar till sjukförsäkringen är bevis på någonting
annat, dvs. en utveckling som går åt fel håll och som
vi egentligen inte vill bifalla. Tyvärr måste vi göra
det. Andra grundläggande åtgärder måste till, vilket
ska debatteras senare.
Slutligen har vi frågan om marknadens osynliga
hand på bostadsmarknaden. Det måste vara den dra-
matiska svarta marknaden. Det är den vi vill åt för att
få en fungerande vit marknad, och det är därför vi
yrkar avslag på regeringens förslag.
Anf. 93 Bengt Silfverstrand (S)
Fru talman! Här finns en rad förslag, Agne Hans-
son, som tar hänsyn till de problem som vi vet finns
på marknaden.
När det gäller den svarta marknaden kan jag fylla
på och konstatera att byggmarknaden faktiskt är en
synnerligen konservativ marknad där konkurrensen
fungerar dåligt. Marknaden präglas av monopollik-
nande förhållanden. Det borde ni borgerliga ta upp en
och annan gång.
Nyligen dokumenterades ett antal upprörande fall
där fusk och slarv har varit legio - mögelhus, fallfär-
diga broar, asfaltskarteller osv.
Nu genomför vi en rad åtgärder som på intet sätt
kommer att lösa alla problemen men som sannolikt
kommer att bidra till förbättringar. Investeringsstöd
för byggande ger i praktiken samma effekter som en
lägre moms. Men det är en riktad insats som är lättare
att kontrollera och följa upp.
Den kritik jag har riktat mot det särskilda bolag
som ska inrättas har varit för att stärka kommunernas
möjligheter. Det är i samarbete med kommunerna
som åtgärderna ska vidtas. Det kan röra sig om kre-
ditgarantier, tillskott av aktiebolag, övertagande av
fastigheter och hela bostadsföretag. Det förutsätter en
anpassning till lokala behov och förhållanden, dvs. en
flexibilitet i systemet. Det är förvånansvärt att Cen-
terpartiet inte kan ställa upp på detta.
Anf. 94 Agne Hansson (C)
Fru talman! Riktade specialbidrag ökar inte flexi-
biliteten. Risken är att inlåsningseffekterna och stel-
heten i systemet blir ännu mer besvärande. Det är
betydligt bättre att ta bort skatter som förhindrar att
marknaden fungerar på ett bra sätt. Det blir en betyd-
ligt bättre effekt av utvecklingen om dubbelbeskatt-
ningen på hyreshus tas bort.
Jag håller med om att det finns mycket att göra för
att öka konkurrensen på byggmaterialsidan. Men jag
har inte sett några förslag i det här betänkandet som
direkt ökar den konkurrensen. Var finns de förslagen?
Anf. 95 Bengt Silfverstrand (S)
Fru talman! Allt kan inte göras på en dag. Det
viktigaste är att de insatser som görs tar hänsyn till att
marknaden inte själv klarar problemen.
Skulle vi verkligen få lägre boendekostnader om
vi slopar skatter eller släpper hyrorna fria och tar bort
dagens bruksvärdessystem? Det är ett kärt och om-
huldat tema från borgerligheten. Ja, vi kan vänta oss
50-100 % högre hyror i storstädernas innerstäder. Är
det till gagn för de boende? Hur många vanliga hus-
håll har råd att betala dessa hyror? Marknadshyror
skulle förstärka den segregation vi redan lider av. Det
kan vi från socialdemokratiskt håll definitivt inte
acceptera.
Anf. 96 Karin Pilsäter (Fp)
Fru talman! Jag ska inte ge mig in i någon debatt
om svartkontrakt och skyhöga förortshyror, för det
hör faktiskt inte hit, även om den debatten är mycket
intressant.
Bengt Silfverstrand anför här som representant för
majoriteten och regeringen att man när det gäller
ohälsa har en lång rad skarpa förslag och anför bl.a.
att man satsar 2 ½ miljard. Jag tror att vi har väldigt
olika definitioner på hur man satsar på att bekämpa
ohälsa och vad som är skarpa förslag.
Att ni höjer utgiftsramen med hälften av den pro-
gnostiserade automatiska utgiftsökningen känns inte
heller så handlingskraftigt. Förslagen sägs vara på
väg, men det återstår att se. Men fru talmannen tillät
ju Folkpartiet att väcka en motion i detta ärende, just
på grund av avsaknaden av handling från regeringen.
Den debatten kommer upp lite senare i eftermiddag.
Jag blir också lite orolig när det gäller a-kassan
och de varaktiga, höjda utgifterna, som inte ens finns
med i tilläggsbudgeten, att det ska vara med hjälp av
anslagssparande och anslagskrediter man ska lösa den
frågeställningen. Vi vet ju hur svårt man har att han-
tera den redan förbrukade budgeteringsmarginalen
och oförutsedda utgifter och allt detta tricksande med
att flytta fram och tillbaka. Det är inte någon särskilt
bra lösning för människor i längden.
Jag tycker att det finns mycket i övrigt att önska
när det gäller både redovisningen och innehållet i
tilläggsbudgeten.
Låt mig till sist, fru talman, ställa en konkret fråga
till Bengt Silfverstrand. Han säger att Vasallen är
framgångsrik. Anser Bengt Silfverstrand att det är ett
exempel på framgångsrik förvaltning och utveckling
av ett område att man vräker samtliga verksamheter,
företag, utbildningar och annat som finns på F 18?
Samtliga är vräkta, och inget annat finns i sikte. Är
det framgångsrikt? Är det i så fall bra att sprida det
till fler ställen?
Anf. 97 Bengt Silfverstrand (S)
Fru talman! Jag kan svara mycket enkelt på den
frågan. Jag bad riksdagens utredningstjänst ta reda på
hur Vasallen AB hade skött sig. Det visar sig att på
område efter område, på praktiskt taget varje ort där
förband har lagts ned och Vasallen har kommit in i
bilden, har det lett till att man har kunnat förädla
försvarsfastigheter.
Nu går framför allt Moderaterna ut i en kampanj,
där de på varje ort som har råkat ut för förbandsned-
läggningar kritiserar regeringen. De gör en förenklad,
förgrovad politisk kampanj och pratar om resursslöse-
ri. En sådan kampanj förutsätter att man river de
byggnader som är uppförda på F 10 i Ängelholm, för
att ta ett exempel. I själva verket kommer dessa
byggnader till användning.
Jag kan nämna ett mycket intressant exempel.
F 15 i Söderhamn lades ned till följd av 1996 års
försvarsbeslut. Nu har utvecklingen och den dynamik
som kom i gång med olika åtgärder inneburit att när-
mare 1 000 personer i dag är verksamma inom områ-
det. Det är fler än under flottiljtiden, och antalet fö-
retag på området ökar. Exemplen kan mångfaldigas.
Försök vara lite konkret i stället, Karin Pilsäter!
Här kan jag alltså svara tydligt på frågan. Vad är
Folkpartiets bidrag i den politiska debatten? Är det
"sluta djävlas med stockholmarna"? Är Folkpartiet en
svordom?
Anf. 98 Karin Pilsäter (Fp)
Fru talman! Ibland gör språkförbistringen mellan
stockholmare och skåningar att jag inte riktigt förstår
vad Bengt Silfverstrand säger. Ibland förstår jag det
inte även om jag förstår orden. Det sista som Bengt
Silfverstrand försökte säga förstod jag över huvud
taget inte.
Det som det viftades med var en lokal broschyr
som handlar om ett antal förslag som Folkpartiet vill
genomföra. Det var egentligen en väldigt bra illustra-
tion när Bengt Silfverstrand tog fram den.
Jag ställde frågan om Bengt Silfverstrand anser att
det är framgångsrikt när Vasallen lyckas vräka all
verksamhet som finns på F 18 i södra Storstockholm,
om det är ett bra exempel på att Vasallen är fram-
gångsrikt. Jag fick inget svar om det, utan jag fick ett
svar som handlade om andra regementen på andra
ställen. Sedan fick jag en fråga om vårt bidrag.
Jag vet inte om jag ska tolka Bengt Silfverstrands
svar som att han anser att Vasallen är framgångsrikt
när de har lyckats vräka alla de företag som man har
fått att etablera sig där och där många människor
arbetar, att det är ett exempel på att Vasallen är fram-
gångsrikt. Då är det också ett exempel just på att
regeringen har utsett stockholmarna, inte oss politi-
ker, till någon sorts motståndare.
Jag önskar verkligen Bengt Silfverstrand lycka till
i hans fortsatta gärning. Återuppståndelsen får möjli-
gen vara en fråga mellan Bengt Silfverstrand och
väljarna i Höganäs. Likafullt önskar jag honom lycka
till, och jag vill tacka för den tid som har varit.
Givetvis vill jag även tacka Anna Åkerhielm för
gott samarbete i utskottet.
Jag tror att vi därmed kan lägga den här diskus-
sionen åt sidan.
Anf. 99 Bengt Silfverstrand (S)
Fru talman! Om man nu har misslyckats, eller inte
varit särskilt framgångsrik, på ett område - jag tänker
på Vasallen AB, som Karin Pilsäter tog upp - och om
man har lyckats på 10-15 andra områden kan man
inte därmed dra slutsatsen att det hela är förfelat och
att man med den motiveringen inte tycker att Vasal-
len AB ska kunna få ett utvidgat uppdrag och använ-
da sina goda erfarenheter också på andra områden.
Vi har Kiruna, Härnösand, Sollefteå, Falun, Sö-
dertälje, Fårösund, Kristianstad och Karlskrona, där
Vasallen AB har aktivt bidragit till att man har kunnat
utnyttja fastigheter som tidigare har använts i en inte
särskilt utvecklande verksamhet, förädlat dem och
sett till att de kan bidra till flera sysselsättningstill-
fällen och ökad välfärd.
Anf. 100 Per Landgren (Kd)
Fru talman! Bengt Silfverstrand är en satiriker,
fick vi höra. Han är också en boren polemiker - men
kanske inte bara boren, utan det är nog en förmåga
som han har tränat upp i riksdagen under de år som
han har varit här. När jag tar del av Bengt Silfver-
strands skriverier och tal leder det mig till insikten att
han har fällt bevingade ord långt mer än vad jag nå-
gonsin skulle våga hävda att jag har gjort under min
korta tid här.
Med Bengt Silfverstrand försvinner också en av
dessa brokiga socialdemokrater, som ibland rättar in
sig i leden men ibland bråkar och stångas. Den frisyr
som ryms under en och samma hatt kan ibland vara
mer av en punkfrisyr.
Bengt Silfverstrand är i utrikespolitiska frågor,
vad gäller Israel, Bosnien, USA osv., och även i inri-
kespolitiska frågor inte rädd för att ta strid även in-
ternt. Han är konservativ i viss mening vad gäller det
egna partiets politik. Jag uppskattar den färgklick som
Bengt Silfverstrand utgör.
Jag vill önska Bengt Silfverstrand all lycka nere i
Skåne, mestadels privat, om än icke offentligt - det
skulle ju drabba mina partikamrater och den borgerli-
ga sidan där nere.
Anf. 101 Bengt Silfverstrand (S)
Fru talman! Jag kan bara känna mig överväldigad
och har inte mycket mer att säga än att det mycket väl
kan bli så att jag efterkommer Per Landgrens önske-
mål genom att säga att vi ses i min kommande bok.
Anf. 102 Siv Holma (V)
Fru talman! Vi har en ny budgetordning, som in-
nebär att budgetbesluten tas samlat på hösten. På
våren tar riksdagen endast beslut om riktlinjer och
sparmål samt justeringar i årets budget. Det som vi
just nu ska behandla är den s.k. tilläggsbudgeten.
Tilläggsbudgeten är ett resultat av samarbetet
mellan Vänsterpartiet, socialdemokratiska partiet och
Miljöpartiet. I detta sammanhang vill jag framföra ett
tack till samarbetspartierna.
Till den borgerliga oppositionen vill jag säga att
det inte blev någon rödgrön röra, utan tvärtom. Vi har
visat prov på uthållighet, och resultatet blev en röd-
grön reda.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på
samtliga reservationer.
Fru talman! I denna tilläggsbudget har det varit
nödvändigt att tillskjuta mer pengar till sjukförsäk-
ringen, flyktingmottagningen, kriminalvården, löne-
garantin och det kommunala ujämningssystemet.
Dessutom har vi anslagit pengar till att öka valdelta-
gandet för personer med utländsk bakgrund, kvinno-
jourer, omstrukturering av kommunala bostadsbolag,
läkemedel, en djurskyddsmyndighet, bilstöd till han-
dikappade och Kunskapslyftet.
Vi kan finansiera detta med lägre EU-avgifter och
omdisponeringar och besparingar som inte försämrar
verksamheter. Dessutom har vi minskat budgete-
ringsmarginalen från fem miljarder till en miljard.
Vi anser från Vänsterpartiets sida att vi även i år
skulle kunna göra en teknisk justering som den vi
gjorde förra året, då vi justerade utgiftstaket på grund
av att utjämningssystemets volym ökade med 1,7
miljarder. Nu handlar det om 2,9 miljarder.
Utjämningssystemet är statsfinansiellt neutralt,
dvs. att vi får in lika mycket på inkomstsidan som vi
betalar ut på utgiftssidan. Eftersom det är statsfinan-
siellt neutralt finns det skäl som talar för att höja taket
genom en beräkningsteknisk justering av denna
summa. Vi har kommit överens om att alla tekniska
justeringar ska behandlas i ett sammanhang under
hösten. För oss innebär detta att budgeteringsmargi-
nalen kan öka från en till fyra miljarder.
Fru talman! Vi har också reformer som vi har
kommit överens om sedan tidigare och som kommer
att träda i kraft den 1 juli i år. Det gäller reformering-
en av arbetsskadeförsäkringen, högkostnadsskydd i
tandvården för äldre och maxtaxa och förbehållsbe-
lopp i äldreomsorgen. I tilläggsbudgeten aviserade vi
att a-kassan skulle kunna höjas fr.o.m. den 1 juli i år
om det statsfinansiella läget tillät detta. Efter utvärde-
ringen gjorde vi bedömningen att detta utrymme
fanns, och det blev en höjning åt alla på det sätt som
Vänsterpartiet ivrigt drivit på för.
Fru talman! Av reservationerna framgår att de
borgerliga partierna inte gillar våra satsningar på
bostäder. Det går en tydlig skiljelinje mellan oss och
det borgerliga blocket när det gäller synen på en soci-
al bostadspolitik. Vänsterpartiets motto är att bosta-
den ska vara en social rättighet och inte en handelsva-
ra. Vi anser att det är nödvändigt med ett samhällsan-
svar i form av regler och stöd för att vi ska kunna leva
efter detta motto.
De borgerliga partierna driver konsekvent en linje
för avregleringar och sänkta skatter. De tror att de
åtgärderna ska klara bostadsproblematiken. Vi vet att
de fria marknadskrafterna inte tagit och inte kommer
att ta något socialt ansvar, för det brukar inte rymmas
i deras kostnadskalkyler.
Investeringsstödet för att bygga billiga hyresrätter
ska stimulera till ökat byggande i storstadsområdena.
Bristen på bostäder i större städer har ökat under
mandatperioden och är för närvarande i det närmaste
katastrofal i Stockholm, Göteborg och Malmö. Da-
gens hyror i hyresrätter och insatser i bostadsrätter
innebär att man vänder sig till ca 3 % av befolkning-
en, dvs. till dem som är rikast.
Vi skulle vilja ha ett ännu större investeringsstöd.
Men det som satsas 2001-2006 är två och en halv
miljarder, och det är viktiga och riktiga satsningar
som går åt rätt håll.
Fru talman! De borgerliga partierna gillar inte
heller att vi stöder kommuner med bostadsöverskott.
Moderaterna visar en viss förståelse genom att de är
beredda att satsa blygsamma 40 miljoner på en till-
fällig bostadsdelegation. Det är visserligen lite kons-
tigt, med tanke på att Riksdagens revisorer inte gilla-
de detta. Men i förhållande till vad de tomma lägen-
heterna kostar för kommuner med befolkningsminsk-
ning är Moderaternas satsning alldeles för snålt tillta-
gen. Det finns beräkningar på att det kan kosta uppåt
10 miljarder. Dessa problem är alltså alldeles för
stora för att kommunerna ska klara dem ensamma,
utan statligt stöd. Därför är kreditgarantierna på tre
miljarder viktiga.
Många kommuner med tomma lägenheter har
dessutom en svag ekonomi. Centerpartiet skriver i
reservationen om att Småorts-Sverige ska utvecklas
och inte rivas. Samtidigt är man inte beredd att till-
skjuta pengar för detta. Jag upplever det som att det
brister i trovärdigheten. Tomma lägenheter är faktiskt
en realitet i dag i många kommuner. Det har kostat,
och det kostar enorma summor. Jag fick inte tillräck-
ligt svar på frågan vad Centerpartiet har för recept för
att klara den akuta krisen.
Det jag drar mig till minnes är att Centerpartiets
partiledare snabbt gick ut och talade om att det inte
var bra när vi aviserade att dessa pengar skulle kom-
ma i regionalpolitiska propositionen. Det är konstigt
med tanke på den regionalpolitiska profil som Cen-
terpartiet har.
Kristdemokraterna i sin tur menar att de 250 mil-
jonerna i tilläggsbudgeten ska gå till alla fastighets-
ägare i utsatta kommuner i form av stöd till bostads-
marknaden. Det tycker vi inte heller är rätt väg att gå,
eftersom det är de kommunala bostadsföretagen som
har kostnader för tomma lägenheter.
Vänsterpartiets politik innebär att det ska finnas
möjligheter att bo och arbeta i hela landet. Många av
de kommuner som har tomma bostäder har också,
som jag tidigare sade, en svag ekonomi. Vi har därför
medverkat till att inrätta bostads- och kommunakuter.
Stödet till dessa kommuner har varit starkt reglerat
från statens sida. När det gäller bostäder har det ensi-
digt inriktats på rivning.
En ny bostadsmyndighet inrättas från den 1 juli
2002. Vi krävde att även utveckling av bostäder till
andra ändamål ska ges stöd, vilket vi också fick gehör
för. På lång sikt kräver vi att man inför ett utveck-
lingsbidrag som kommuner kan disponera friare än
vad de nu kan. Men sammanfattningsvis går våra
rödgröna satsningar i helt rätt riktning.
Moderaterna säger nej till investeringsbidrag för
studentbostäder. Man motiverar sitt avslag med det
gamla vanliga mantrat "Inga statliga subventioner,
total omläggning av bostads- och skattepolitiken".
Vidare föreslår de att enskilda personer skattefritt ska
få hyra ut en del av den egna bostaden och att man
ska inventera statens fastighetsbestånd, som med
enkla medel görs om till studentbostäder. Till det
senare är man inte ens beredd att tillskjuta pengar. Jag
kallar det att trolla med knäna.
Fru talman! Avslutningsvis kan jag inte låta bli att
undra varför Moderaterna inte vill satsa på att öka
valdeltagandet bland personer med utländsk bak-
grund. Moderaterna påstår i sin reservation att val-
deltagandet bland röstberättigade med svenskt med-
borgarskap sjönk trots att riksdagen anvisade drygt 12
miljoner kronor till riksdagspartierna för information
till invandrare. Vill Moderaterna på allvar att valdel-
tagandet bland personer med utländsk bakgrund ska
öka? Väljarstudier visar att de med hög utbildning
och hög inkomst har ett större valdeltagande än de
med låg utbildning och låg inkomst.
Ett annat faktum är att Moderaterna aldrig har va-
rit starka i jämställdhetsfrågor. Det bekräftas när man
läser deras förslag om att riksdagen ska upphäva
besluten om att ändra bevisreglerna i lagen om ar-
betsskadeförsäkringen. Motivet till att reformera
arbetsskadeförsäkringen är att vi vill förändra dessa
regler så att kvinnors arbetssjukdomar erkänns. Det
gäller framför allt belastningsskador.
Varför tycker moderaterna att kvinnors arbetsska-
dor inte är värda att ersättas? Att motivera detta med
att pengarna behövs till försäkringskassorna räcker
inte. För att komma åt de höga sjuktalen behövs det
mer än att ge resurser till försäkringskassorna. Det
handlar om att gå till roten med det onda. Vår vision
är ett arbetsliv i hälsa, där människor inte slås ut. För
att uppnå det målet är det s.k. elvapunktsprogrammet
för ökad hälsa i arbetslivet ett viktigt verktyg. Särskilt
fokus ska riktas på kvinnors ohälsa. Den ökade ohäl-
san är ett komplext problem med många orsaker. Det
behövs en rad olika åtgärder, och det kommer en del
förslag till hösten. Jag tycker att vi med fördel kan
debattera detta när socialförsäkringsutskottets betän-
kande ska diskuteras senare i dag.
Anf. 103 Yvonne Ruwaida (Mp)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka våra sam-
arbetspartier för samarbetet. Det är ju en tilläggsbud-
get för detta år som vi just nu diskuterar, medan vi i
morgon kommer att ha en stor finanspolitisk debatt
om den ekonomiska politiken.
Jag vill inleda med att säga att frågan om ohälsa
är oerhört viktig för Miljöpartiet och att vi har väckt
en motion i den frågan i anslutning till budgetpropo-
sitionen. Den frågan kommer vi dock att diskutera
senare i dag, och därför kommer jag inte nu att gå in
mer på den.
När det gäller bostadspolitiken, som har diskute-
rats väldigt mycket här, vill jag först instämma i en
hel del av det som Siv Holma har sagt i dag. Jag vill
också kommentera det investeringsbidrag för anord-
nande av bostäder för studenter som finns med i
tilläggsbudgeten. Det är fråga om ett bidrag på 125
miljoner kronor. Vi har för att kunna finansiera det
här bidraget delvis tagit pengar från ett anslag som
heter Bidrag till bostadsinvesteringar som främjar
ekologisk hållbarhet. Vi minskar det med 80 miljoner
kronor.
Vi tycker att det anslag som ska främja ekologiskt
byggande är bra, men det har tyvärr inte fungerat
särskilt väl. Hitintills har man bara utnyttjat 18 miljo-
ner av detta anslag, och anslagets utformning är ett
misslyckande. Vi kom därför i budgetförhandlingarna
fram till att riktlinjerna för detta ska ses över. Det är
därför som vi kortfristigt kan ta medel från detta
anslag.
Dessutom kommer det att ställas något miljökrav
på dessa studentbostäder, förmodligen på energisidan.
Vi arbetar fortfarande på Finansdepartementet med
att utforma ett sådant krav. Det var en begäran från
vår sida att man skulle ställa någon form av miljö-
krav, dock inte den typ av hårdare krav som ställs
under det anslag som ska främja ekologisk hållbarhet.
Det är oerhört viktigt att ett sådant anslag fungerar,
men det har hitintills tyvärr inte gjort det. Det ska
dock bli bättring på detta i framtiden.
Vi vill när det gäller tilläggsbudgeten betona att vi
tycker att en del av de nya anslagsposter som finns är
väldigt viktiga. Dels behövdes verkligen en ökning av
medlen till flyktingmottagande, dels finns det på den
punkten också en skrivning om att man ska följa upp
om det i framtiden behövs mer pengar till detta.
Det är oerhört viktigt att Migrationsverket har de
resurser som behövs. Migrationsverket har ju fått en
hel del kritik dels för att man inte har lyckats korta
ned handläggningstiderna, dels för hur man har om-
händertagit vissa asylsökande, t.ex. unga ensamståen-
de asylsökande. Det behövs resurser för att Migra-
tionsverket ska kunna göra sitt jobb, och det bör få ett
ganska stort tillskott under detta år. Om verket behö-
ver mer tycker vi att det i framtiden också ska få
ytterligare medel. Vi kommer att bevaka den frågan.
När det gäller medel för ett ökat valdeltagande
bland människor med utländsk bakgrund tycker vi att
det är väldigt viktigt att sådana resurser tillförs. Jag
har här en uppmaning till alla partier. Det är mycket
viktigt att för dem som är nya i Sverige, speciellt för
dem som är lite äldre och som ännu inte har kunnat
tillgodogöra sig svenska språket, tillhandahålla in-
formation på olika språk: persiska, kurdiska, arabiska,
spanska osv. Partierna har normalt inte medel för
detta. Det är inte något som man prioriterat. Dessut-
om kanske man också behöver nå dessa grupper på
ett annorlunda sätt. Nu har alla partier en reell eko-
nomisk möjlighet att faktiskt göra sådana här insatser
för att nå dessa grupper. Jag hoppas verkligen att
partierna kommer att utnyttja den möjligheten på
bästa sätt, så att vi kan få bättre siffror vid detta val.
Jag är vidare väldigt lycklig över att man äntligen
tack vare Miljöpartiets insats kan inrätta en djur-
skyddsmyndighet. Vi tillför ett tillskott om 15 miljo-
ner kronor för detta. Anledningen till detta är att vi
tidigare kommit överens om att medel för en djur-
skyddsmyndighet skulle anslås men att det sedan
kommit fram att dess inrättande skulle komma att
kosta ytterligare medel. Jag kan säga att vi däremot
gärna hade velat att djurskyddsmyndighetens befo-
genheter skulle innefatta även djur inom jordbruket.
Nu är det tyvärr inte så, men vi kommer förmodligen
att kunna återkomma till detta i framtiden. Det här är
ändå en bra början.
Vi har också jobbat för de pengar som nu kommer
att ges till Sveriges kvinnojourer. Jag kan lugna Karin
Pilsäter med att betoningen ligger på två saker: dels
på att man ute i landet där det i dag inte finns kvin-
nojourer ska kunna få ekonomiska resurser till såda-
na, dels att kommunen och staten tillsammans ska
kunna gå in för att starta kvinnojourer ute i landet där
sådana i dag inte finns. Delar av pengarna ska använ-
das till detta. Resten ska användas med inriktning på
invandrarkvinnor.
Jag vill betona att man i dag inte i alla kommuner
har den kompetens som behövs för att jobba med
invandrarkvinnor. 10 miljoner kronor under detta år
är ändå en början, och vi ser gärna mer resurser till
detta i framtiden. Vi tyckte dock att det här gällde en
akut situation. Det är ju fråga om en tilläggsbudget,
och en sådan handlar om akuta situationer.
Också en annan väldigt viktig post som vi jobbar
med hela tiden avser en akut fråga, nämligen den
ökade alkoholismen och det tilltagande drogmissbru-
ket. Vi har tyckt att det är väldigt viktigt att ge ett
ökat stöd till klientorganisationer och andra organisa-
tioner som jobbar på det här området. Vi tillför nu 15
miljoner kronor för detta arbete, som vi tycker är
väldigt viktigt.
Jag har nu bara kommenterat de frågor som gäller
tilläggsbudgeten. Jag ska i morgon återkomma i de-
batten om hela den ekonomiska politiken.
Jag vill önska er som ska lämna riksdagen lycka
till i framtiden och att ni får lite mer tid för att leva.
Dokument
Beslut
Tilläggsbudget 1 för budgetåret 2002 (FiU21)
Riksdagen godkände regeringens förslag om tilläggsbudget 1 för budgetåret 2002. Anvisade medel ökar med 6 451 miljoner kronor netto. Bland de största posterna kan nämnas följande: Eftersom sjukfrånvaron fortsätter att öka höjs anslaget för sjukpenning och rehabilitering med 2 500 miljoner kronor. Till följd av ett fortsatt högt antal konkurser ökas bidraget till lönegarantiersättning med 970 miljoner kronor. För att inte handläggningstider och väntetider i Migrationsverkets mottagandesystem ska öka höjs flera anslag inom politikområdet Migrationspolitik med sammanlagt 680 miljoner kronor. Vidare gjorde riksdagen, med anledning av motionsförslag, ett tillkännagivande om att regeringen i arbetet med nästa års statsbudget bör uppmärksamma huruvida storleken på anslaget för ersättningar för viltskador motsvarar de faktiska förhållandena.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag