Trafiksäkerhet
Debatt om förslag 31 maj 2001
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenBIRGITTA WISTRAND (M)
- Hoppa till i videospelarenINGER SEGELSTRÖM (S)
- Hoppa till i videospelarenKARIN SVENSSON SMITH (V)
- Hoppa till i videospelarenBIRGITTA WISTRAND (M)
- Hoppa till i videospelarenKARIN SVENSSON SMITH (V)
- Hoppa till i videospelarenINGER SEGELSTRÖM (S)
- Hoppa till i videospelarenKARIN SVENSSON SMITH (V)
- Hoppa till i videospelarenINGER SEGELSTRÖM (S)
- Hoppa till i videospelarenKARIN SVENSSON SMITH (V)
- Hoppa till i videospelarenTUVE SKÅNBERG (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBIRGITTA WISTRAND (M)
- Hoppa till i videospelarenTUVE SKÅNBERG (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKARIN SVENSSON SMITH (V)
- Hoppa till i videospelarenTUVE SKÅNBERG (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKARIN SVENSSON SMITH (V)
- Hoppa till i videospelarenTUVE SKÅNBERG (Kd)
- Hoppa till i videospelarenRUNAR PATRIKSSON (Fp)
- Hoppa till i videospelarenINGER SEGELSTRÖM (S)
- Hoppa till i videospelarenRUNAR PATRIKSSON (Fp)
- Hoppa till i videospelarenINGER SEGELSTRÖM (S)
- Hoppa till i videospelarenRUNAR PATRIKSSON (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSVEN BERGSTRÖM (C)
- Hoppa till i videospelarenBIRGITTA WISTRAND (M)
- Hoppa till i videospelarenSVEN BERGSTRÖM (C)
- Hoppa till i videospelarenBIRGITTA WISTRAND (M)
- Hoppa till i videospelarenSVEN BERGSTRÖM (C)
Protokoll från debatten
Anföranden: 6
Anf. 110 BIRGITTA WISTRAND (M)
Herr talman! Man kan också vara ovanligt korkad,
Rinaldo Karlsson.
På tal om det är lördagsöppet och vårt alkoholpo-
litiska program gjort för att vi ska minska misshan-
deln. Det är inte gjort för att vi ska öka den.
Om det då finns signaler som visar på att det i det
här försöket finns en ganska klar tendens och att
misshandeln riskerar att öka ska vi inte utsätta oss för
lördagsöppet förrän vi är riktigt säkra på att vi kan
jobba för en minskning.
Jag vet att Rinaldo Karlsson är så pass klok att
han vill verka för en minskning av alla dessa saker
och att vi alla ska kunna hantera alkoholen på ett
korrekt sätt. Men då ska vi inte gå i direkt motsatt
riktning och ha för bråttom. Det var vad jag försökte
säga, Rinaldo Karlsson.
Rinaldo Karlsson kan tillsammans med sina kol-
leger rösta på reservation 4 och ändra situationen så
att vi kan rätta till det här med en gång.
Anf. 111 INGER SEGELSTRÖM (S)
Herr talman! Vi brukar vara ganska överens i den
här kammaren när det gäller alkoholpolitik. Det är
klart att man har sina funderingar. Ingen vet hur
framtiden ser ut. Men samtidigt måste man se till att
man lever i tiden, dvs. i dag, och inte bara i framtiden
och alltid avvakta.
Jag vet inte vad ni har för kontakt med väljarna.
Men enligt vad jag tycker och ser tycker många att
det ska vara mer frihet när det inte blir några stora
drastiska förändringar.
Vill ni vara förmyndare över människorna alla
timmar på dygnet må det vara. Men jag ställer inte
upp på det.
Anf. 112 KARIN SVENSSON SMITH (V)
Herr talman! Jag brukar ofta tycka att det är trev-
ligt med lite rolig stämning i den här kammaren, och
det tycker jag i dag också. Men jag vill ändå försöka
föra tillbaka debatten till en - i alla fall för mig -
allvarlig nivå.
Jag börjar med att yrka bifall till reservation 4 an-
gående lördagsöppet.
Jag tycker att man borde ha väntat lite längre med
försöken för att utreda det hela på ett bättre sätt. Ri-
naldo Karlsson säger att vi inte ska vara förmyndare
över dem som kan klara sig själva. Det håller jag med
om, och det tror jag att alla i hela den här kammaren
och i hela Sverige håller med om. För de människor
som kan klara sig själva behöver man inte ha några
restriktioner.
För mig handlar detta i stället om de människor
som kanske inte kan försvara sig själva och inte kan
stå emot att gå och handla alkohol på lördagen för att
Systembolaget har öppet. Jag tänker på dem som har
alkoholproblem. Jag tänker på de kvinnor som lever
med män som kanske inte misshandlar dem - det
handlar alltså inte om brottslighet, som det har pratats
om här - utan som dricker så att kvinnorna blir psy-
kiskt kränkta, kanske är rädda och tvingas leva i
hemmet på grund av att mannen annars blir jättearg.
De hålls inom hemmets stängda dörrar ytterligare en
dag i veckan. De här kvinnorna lever i den här situa-
tionen under veckans alla andra dagar, och nu kan
detta innebära att det förlängs med en dag till.
Jag tänker också på de barn som får vara med om
att mamma eller pappa, eller båda, dricker för myck-
et. Det är hundratusentals barn.
Sedan tänker jag också på de barn som lockas,
och ser till att få alkohol köpt åt sig. Det innebär
naturligtvis langning.
Herr talman! Jag har svårt att förstå att det är så
fruktansvärt viktigt för en del politiker med lör-
dagsöppet på Systembolaget, trots att det inte är så
viktigt för konsumenterna. Det pratas om att det inte
är så viktigt i Göteborg. Där jag bor, i Mellansverige,
är det inte alls viktigt för människor med lördagsöp-
pet. Jag förstår alltså inte i vilka delar av landet det
kan vara så oerhört viktigt.
Jag tror att det finns många andra områden där
människor tycker att det är mycket viktigare att det
finns tillgänglighet på lördagar till viss service. Jag
tänker på tandläkare, distriktsläkare, försäkringskas-
sa, socialtjänst, bank, skatteförvaltningar, Patent- och
registreringsverket, försäkringsbolag, arbetsförmed-
ling, pastorsexpedition, sjukvård som inte är jour-
eller akutverksamhet, begravningsbyrå, advokater,
mäklare, bilprovning, fackexpeditioner, bibliotek på
mindre orter, CSN, skolexpeditioner, bostadsbolag
och kommunförvaltningar. En del av de här ställena
har öppet på vissa orter, men på många mindre orter
finns det inte alls möjlighet att träffa människor på de
här myndigheterna.
Vi som är verksamma inom Vänsterpartiet vill
lägga till ytterligare en sak som vi tycker är fruktans-
värt viktig, nämligen lördagsöppna polisstationer.
Anf. 113 BIRGITTA WISTRAND (M)
Herr talman! Alkoholpolitiken är central i den
breda folkliga debatten, i det politiska ledet och inte
minst på det kommersiella planet. Det avspeglas
också i det antal motioner med bortemot 60 yrkanden
som framförts från riksdagens alla partier.
Regeringens proposition är en blandning, där en
del åtgärder ges plustecken. Det finns en större
stramhet när det gäller en del av serveringstillstån-
dens utformning, men den pluspoängen tas tillbaka
med råge med tanke på hur regeringen hanterar frå-
gan om t.ex. nattöppna krogar. Det är bra att rege-
ringen ställer större krav på dem som har utskänk-
ningstillstånd. Numera är det en betydande yrkes-
grupp, med tanke på att det skett en nästintill för-
dubbling av utskänkningstillstånd under de senaste
åren.
Brottslig verksamhet ska vara självständig grund
för återkallelse av serveringstillstånd - det är också
en rimlig slutsats.
Man ska inte heller dra omkring med sin
korvvagn lastad med öl eller blanda sina glasstrutar
med alkoholutbud. Det ter sig högst rimligt.
Men i övrigt präglas regeringens förslag - både
detta och senare tiders propositioner - av en undfal-
lenhet mot hela raden av smarta och aggressiva lob-
byister, det politiska lättsinnet eller en oförskämd
EU-kommissionär som i införselfrågan hunsade den
svenska regeringen.
I den senare delen ska vi komma ihåg att ökning-
en av tillåtna privata öl- och vinkvantiteter inte är
uppe i fulla nivåer. Spritkranen har ännu inte öppnats
i den förändring som Sverige har gått med på. Spritin-
förseln ska ju tiodubblas på drygt två år. Vad det
kommer att innebära socialpolitiskt och ekonomiskt
kan vi bara känna bävan inför.
Det är bra att utskottet konstaterar att den anpass-
ning som Sverige gör inte är oproblematisk. Man
fortsätter med att skriva att höjda införselkvoter
kommer att ge problem om inte åtgärder vidtas. Det
följs också av uppfattningen att man hyser oro för att
alkoholskadorna kommer att bli fler genom att total-
konsumtionen sannolikt kommer att öka under de
närmaste åren. Utskottet slår fast att dessa negativa
effekter av en sådan anpassning kraftfull måste mot-
verkas.
Jag tycker att det är välgörande, herr talman, att
utskottet så tydligt bekänner sig till den s.k. totalkon-
sumtionsmodellen. Det är ett koncept som slår fast att
en ökning av konsumtionen medför att skadorna ökar
i accelererande takt. Utskottet förordar också att det
behövs en begränsning av tillgänglighet till och
marknadsföring av alkoholdryckerna. Ändå måste
man konstatera att utskottets respekt och vördnad för
regeringen tar överhanden, och man reser inte det
krav som den egna argumentationen borde ha gett
anledning till. Man rättar inte regeringen, som talar
med två tungor. Den säger ett, men gör ett annat!
Under maj månad har den rapport kommit som
var avsedd att ligga till grund för riksdagens ställ-
ningstagande i fråga om lördagsöppet i systembuti-
kerna. Det innebär att såväl socialutskottet som riks-
dagen nu får ta ställning till ett regeringsförslag som
inte bygger på en fullständig utvärdering av den fast-
ställda försöksperioden. Tolvmånadersrapporten
bekräftar den negativa utvecklingen av alkoholkon-
sumtionen med en statistiskt säkerställd ökning på
3,4 % i försökslänen.
Utskottets talesman Rinaldo Karlsson sade sig va-
ra glad över att det inte är värre. Om vår socialmini-
ster inte hade lagt fram propositionen så tror jag
knappast att Rinaldo Karlsson hade krävt en sådan
här förändring, herr talman! Därtill är han alltför
socialpolitiskt klok.
Min poäng är närmast att varje del som regeringen
föreslår förändringar i kanske inte är så dramatisk,
men summan av det drar åt fel håll. Brådskan i lör-
dagsöppetfrågan är dessutom ett klart stilbrott mot
socialdemokratisk tradition. I regel vill ju regeringen
utreda utredningarna.
I dagarna har det kommit ut en bok med rubriken
Kris i alkoholfrågan. I den har sex stycken författare
förenat sig om ett budskap där man påstår att den
svenska alkoholpolitiken har försvagats, och att yt-
terligare försvagning hotar. Man säger att risken är
stor att alkoholskadorna kommer att öka kraftigt, och
man reser frågan: Vad kan göras för att undvika en
försämrad folkhälsa och en social katastrof? Det är
skarpa ord från dessa författare, med erfarenhet från
vetenskap, politik, socialpolitisk administration osv.
Bland författarna finner man två tidigare statsråd, en
alkoholpolitisk vetenskapsman och två personer inom
Socialstyrelsen med expertkunskap om alkohol. En
av dem var för övrigt Socialstyrelsens chef under ett
antal år.
De gör en intressant tillbakablick på vad Sverige
har ställt upp på i internationella sammanhang och
vad vi har gjort - eller rättare sagt inte gjort - då
regeringen har kommit hem efter avslutade konferen-
ser.
Världshälsoorganisationen antog en plan i början
på 1980-talet som bar den uppfordrande rubriken
Hälsa för alla år 2000. Man pekade där på alkohol-
frågans vikt och på att alkoholkonsumtionen skulle
sänkas med 25 %. Den svenska regeringen ställde sig
bakom detta, och riksdagen upprepade detta 25-
procentsmål flera gånger.
Senare kom WHO:s Europaregion med den första
alkoholpolitiska handlingsplanen. Det var 1992. Alla
medlemsstaterna, då 45 stycken, var representerade
genom sina regeringar. Denna plan blev ett viktigt
dokument, både i den svenska debatten och i Sveriges
dialog med EU eftersom unionens medlemmar hade
ställt sig bakom den.
I planen sägs vidare att utöver information om al-
koholens skadeverkningar så bör politiken innehålla
lagstiftning. Man säger också att den alkoholpolitik
som har visat sig vara effektiv innehåller sådana
handfasta saker som åldersgräns, dryckesskatter och
kontroll över alkoholens tillgänglighet. Planen stöder
att länder med ambitiös alkoholpolitik ska få behålla
den, och det pekas särskilt på risker som ligger i att
dryckesskatterna harmoniseras. Den resolution ge-
nom vilken planen antogs uppmanar medlemsstaterna
att se över sin alkoholpolitik så att den i stort sett
ligger i linje med planen.
Tre år senare, i december 1995, hölls den första
europeiska ministerkonferensen om alkohol i Paris.
Det byggde i stort sett på samma saker som planen
1992, men man uttryckte sig möjligen mer pregnant
om t.ex. etiska principer, mål och strategier.
På hösten 1999 var det dags för plan nummer två
avseende perioden 2000-2005, dvs. den period vi nu
är inne i. Man påpekade att den sänkning av alkohol-
skatter som har ägt rum i en del länder som en del av
harmoniseringen inom EU ökar risken för alkohol-
skador. Medlemsstaterna rekommenderas att utveckla
en skattepolitik som säkerställer ett högt realpris på
alkohol och även att begränsa alkoholens tillgänglig-
het. Att kontrollera antalet försäljningsställen, hålla
på åldersgränser, bekämpa smuggling och göra skat-
tepolitiken effektiv är andra vitala delar i denna bear-
betade nya plan.
Planen antogs enhälligt av alla staterna, som då
föreslogs se över sin alkoholpolitik för att uppnå de
resultat som planen anger. Man uppmanades att
minska den genomsnittliga alkoholkonsumtionen och
förebygga alkoholrelaterade olyckor samt att upp-
märksamma genusperspektivet i alkoholfrågan.
Fru talman! Finns det någon som tror att den
svenska regeringens delvis hemsnickrade alkoholpo-
litik kan uppfylla de krav som man högtidligt ställt
sig bakom på internationella konferenser. Jag tillåter
mig att räknas in i tvivlarnas skara.
Den slapphet som präglar regeringens alkoholpo-
litik får sitt genomslag på många områden. Detta är
inte vägen att uppnå en förbättrad folknykterhet och
därmed en bättre folkhälsa. Försöket med lördagsöp-
pet visar att det har skett en ökning i försökslänen.
Rattfylleriet är också högre där än tidigare.
Utskottet säger att det finns skäl att befara att ef-
fekterna av den nu ökande alkoholkonsumtionen i
samhället med stor sannolikhet kommer att drabba
just ungdomar. Man understryker också vikten av att
barn och ungdomar får tillgång till en alkoholfri fri-
tid, något som finns anledning att betvivla i dessa
dagar.
Regeringens förslag nu, och tidigare, innebär att
man rent verbalt finns med ganska långt i tidigare
åtaganden, men i den konkreta åtgärdslistan blir det
mest utredningar, översyner och uppräkningar av ett
antal instanser som ska förverkliga intentionerna.
I det internationella scenariot har vi den senaste
WHO-konferensen här i Stockholm i samband med
Sveriges ordförandeskap i EU. Det var ett mycket
kvalificerat möte med rader av experter. Den nya
WHO-chefen, förra norska statsministern Gro Harlem
Brundtland, gick till hård attack mot dagens alkohol-
politik i Europa. På konferensen påmindes det om att
bara i Europa dör 55 000 ungdomar årligen på grund
av alkoholbruk. Samtidigt blev det hög aktivitet i
Europas alla regeringar och i olika myndighetsled då
ett femtiotal personer ansågs ha avlidit på grund av
BSE, dvs. galna ko-sjukan. Men när tusen gånger fler
ungdomar avlider på grund av sitt alkoholbruk är det
inte många som höjer på ögonbrynen. Tala om brist
på proportioner!
I betänkandet finns också ett antal reservationer.
Jag blir förskräckt, rentav beklämd, när jag läser de
moderata reservationerna. Två tredjedelar av betän-
kandet upptas av deras yrkanden, och alla går i prin-
cip i samma riktning. Man vill göra alkoholen mer
tillgänglig och billigare. Man närmast avslår konkreta
politiska insatser mot alkoholbruket. Det är väl att
Moderata samlingspartiet inte utövar det politiska
inflytandet i denna fråga. Jag är glad över att övriga
sex partier här i riksdagen har en helt annan linje,
med tanke på att den svenska alkoholpolitiken både
historiskt och vetenskapligt kan styrkas ha varit
framgångsrik. Folkhälsan är bättre än vad den skulle
ha varit om vi hade följt de tongångar som moderater
framfört här i dag, och Leif Carlsons inlägg styrker
min kritik.
Fru talman! Till sist vill jag yrka bifall till de för-
slag i betänkandet och regeringens proposition som
kan anses styrka folkhälsan genom att minska alko-
holkonsumtionen. Jag stöder de reservationer som har
samma inriktning eller som går på en mer hälsofräm-
jande linje, och då tänker jag särskilt på reservatio-
nerna 2 och 4.
Anf. 114 KARIN SVENSSON SMITH (V)
Fru talman! Jag ska begränsa mitt inlägg till frå-
gan om lördagsöppet eller ej. Vi har diskuterat tiden i
dag och om man är med tiden eller inte. När vi tittar
på den del i betänkandet som handlar om lördagsöp-
pet tycker jag att det finns anledning att säga: Ur led
är tiden. Öppna systembolagsbutiker på lördagarna
minskar minsann inte alkoholkonsumtionen. I stället
stiger den nu. Det leder inte heller till att vi får färre
alkoholskador. Det minskar inte antalet socialt ut-
slagna. Det blir inte heller färre misshandelsfall, och
det blir inte mindre övergrepp eller våld.
Nu måste det fattas alkoholpolitiska beslut som
minskar alkoholkonsumtionen, skadorna, utslagning-
en, misshandeln, våldet och övergreppen.
Varför ska vi då i dag fatta ett beslut om att öppna
systembolagsbutikerna på lördagar? Argumentet är
tydligen att öka legitimiteten hos Systembolaget och
på så sätt minska svartspriten. Legitimiteten hos Sys-
tembolaget är mycket hög. Det finns ett brett sorti-
ment och en god service på Systembolaget. Om man
tittar internationellt är vi världsledande när det gäller
att ha denna service och denna bredd i sortimentet.
Det finns inget kraftfullt medborgartryck för att
förbättra Systembolagets service genom att öppna
butikerna på lördagar. Lördagsöppet är knappast
något verksamt medel för att minska svartspriten. Här
behövs det helt andra åtgärder.
När beslutet om en försöksverksamhet fattades
här i kammaren var jag en av dem som ansåg att detta
var onödigt och ett dåligt beslut. Vi har en bred kun-
skap och breda erfarenheter av lördagsöppet. Vi här i
kammaren har också ansett att lördagsstängt förbätt-
rar det alkoholpolitiska läget och håller tillbaka en
ökning av misshandel och våld i samhället. Den nu
bedrivna försöksverksamheten har inte gett oss några
andra insikter, varför förslaget bör avvisas.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till mo-
tion So58 vad avser yrkandet under punkt 1 om lör-
dagsöppna systembolagsbutiker.
I detta anförande instämde Ingemar Josefsson (s).
Anf. 115 INGER SEGELSTRÖM (S)
Fru talman! Det känns lite ansvarsfullt att vara sist
anmälde talare i det här ämnet, eftersom det beror på
hur länge jag håller på när vi får åka hem och ha
pingstledigt. Jag ska definitivt begränsa mig till de
fem minuter som jag har anmält.
Jag vill gärna säga att trots en del profetior och
uttalanden måste man konstatera att den svenska
alkoholpolitiken, såsom den har förts under 1900-
talet och fram tills nu, har varit framgångsrik. Vi har
en mindre omfattning av skadorna och en nyktrare
trafik än de flesta jämförbara länder ute i Europa.
Trots detta är en av huvudteserna från dem som
nu opponerar sig mot den svenska alkoholpolitiken
att vi ska europeisera den svenska alkoholpolitiken
och anpassa oss till Europavanorna. Såvitt jag kan
bedöma, och jag får stöd av all vetenskap och beprö-
vad erfarenhet, kommer en sådan anpassning också
att leda till en anpassning beträffande omfattningen
av skadorna. Och det finns väl egentligen ingen som
vill ha det på det sättet.
Bekymret i den svenska alkoholpolitiska debatten
i dag är ju att så få bekänner sig till att restriktioner
och begränsningar faktiskt är till nytta och så många
blir lockade av den lobbyverksamhet som alkoholka-
pitalet ägnar sig åt. De säger att det inte finns något
samband mellan konsumtionen och skadorna och att
all alkoholpolitik ska inriktas mot skadorna. Den
svenska, av riksdagen beslutade, alkoholpolitiken -
och den var ju alla partier eniga om under ganska
lång tid - bygger ju på den s.k. totalkonsumtionsteo-
rin, nämligen att ju högre alkoholkonsumtionen är,
desto mer skador får vi.
Det finns ingen vetenskap som hittills har gendri-
vit den tesen. Det har gjorts många försök, men den
gäller alltfort. Det är väl ingen tvekan om att det var
ett bra beslut i slutet av 70-talet, 1977, när riksdagen
bestämde sig för det här sambandet, så att politiken
kunde baseras på de erfarenheterna.
Beslutet om lördagsstängt var också en följd av de
dystra sociala erfarenheter som svenska folket hade
av den mellanölsperiod som började i mitten av 60-
talet och som i varje fall vi som har varit med några
år i gamet kan konstatera var en olycka för många
människor i det här landet.
Fru talman! Den här kommersialiseringen har nu
vunnit insteg på flera områden. Vi har genom EU-
anslutningen tvingats ge upp en del av våra alkohol-
monopol som vi tidigare hade, partihandelsmonopolet
bl.a. och en del andra. Det har kunnat vara uthärdligt i
sig eftersom vi tillsammans, utan moderaterna, ändå
har lyckats bevara det statliga monopolet för System-
bolaget. Trots att experterna på EG-rätt och annat i
god tid dömde ut Systembolaget och sade att det inte
kommer att vara tillåtet i EU, lyckades vi ändå genom
gemensamma ansträngningar och partiledarinsatser få
domstolen att förstå vad den här frågan handlade om
sett ur svensk synpunkt. Och vi kunde alltså klara
monopolet.
Fru talman! Jag vill gärna säga att jag känner en
viss uppgivenhet kring alkoholpolitiken en sådan här
dag. Jag vill inte påstå att lördagsöppet kommer att
innebära en stor turning point i den här frågan, men
det känns som en viss uppgivenhet. Det är väl ingen
tvekan om att de som driver de här frågorna hårdast
också får vara de som måste ta ansvaret för vilka
följder ett sådant här beslut kan få.
Allra sist, fru talman, vill jag - och det är möjligt
att jag behöver ta i anspråk några sekunder av
pingstledigheten - säga att ibland blir man lite förvå-
nad. De vanliga kommersiella lagarna är väl att ju
mer man har öppet i en butik och har hyggligt med
kunder, desto mer säljer man. Nu tycks tesen vara att
Systembolaget ska vara öppet under längre tid, men
man ska egentligen inte sälja mer. Jag hörde en före-
trädare för Systembolaget säga det i någon morgon-
sändning. Man ska alltså ha öppet under längre tid,
men man ska inte sälja mer. Frågan är om det är en
ny ekonomisk lag som håller på att ta form i det här
sammanhanget.
Dessutom skulle jag vilja tillåta mig att säga att
tesen om att det här ska angripa svartspritkonsumtio-
nen är lovvärd och angelägen, men frågan är - efter-
som man under den här försöksperioden inte har ökat
försäljningen i någon större omfattning - om det har
angripit svartspritkonsumtionen, eller är detta bara ett
humbugresonemang som syftar till att i praktiken få
öppna systembutikerna och öka möjligheterna till
inköp där. Jag ställer mig lite tveksam till en del av de
resonemang som nu förs.
Allra sist ska jag säga att jag stöder de två punkter
i betänkandet där min och Nils-Erik Söderqvists mo-
tion har tillstyrkts. Men jag ska också deklarera att
jag avser att stödja reservation 4 i omröstningen.
Dokument
Beslut
Barnens säkerhet i trafiken (TU13)
Riksdagen gav regeringen i uppdrag att återkomma med en samlad redovisning av de åtgärder som bör vidtas för att öka säkerheten för barn i trafiken. En sådan redovisning bör ske i ljuset av FN:s konvention om barnets rättigheter och riksdagens beslut hösten 1997 om målen för trafiksäkerheten, dvs. nollvisionen och etappmålet för år 2007 (se 1997/98:TU4 , 1997/98:TU10 ). Riksdagen gav också regeringen i uppdrag att utreda frågan om mobiltelefonering under bilkörning. Bakgrunden är att mobiltelefonanvändningen under bilkörning har ökat under de senaste åren, och flera länder har infört förbud eller begränsningar för föraren att använda mobiltelefon under bilkörning. Vidare avslog riksdagen motioner från allmänna motionstiden 2000 om säkerhet i vägtrafiken.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till initiativ om ökad säkerhet för barn i trafiken. Bifall till initiativ om åtgärder mot telefonering under bilkörning. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Bifall till utskottets hemställan