Trafiksäkerhet

Herr talman! Man kan också vara ovanligt korkad, Rinaldo Karlsson. På tal om det är lördagsöppet och vårt alkoholpo- litiska program gjort för att vi ska minska misshan- deln. Det är inte gjort för att vi ska öka den. Om det då finns signaler som visar på att det i det här försöket finns en ganska klar tendens och att misshandeln riskerar att öka ska vi inte utsätta oss för lördagsöppet förrän vi är riktigt säkra på att vi kan jobba för en minskning. Jag vet att Rinaldo Karlsson är så pass klok att han vill verka för en minskning av alla dessa saker och att vi alla ska kunna hantera alkoholen på ett korrekt sätt. Men då ska vi inte gå i direkt motsatt riktning och ha för bråttom. Det var vad jag försökte säga, Rinaldo Karlsson. Rinaldo Karlsson kan tillsammans med sina kol- leger rösta på reservation 4 och ändra situationen så att vi kan rätta till det här med en gång.

Herr talman! Vi brukar vara ganska överens i den här kammaren när det gäller alkoholpolitik. Det är klart att man har sina funderingar. Ingen vet hur framtiden ser ut. Men samtidigt måste man se till att man lever i tiden, dvs. i dag, och inte bara i framtiden och alltid avvakta. Jag vet inte vad ni har för kontakt med väljarna. Men enligt vad jag tycker och ser tycker många att det ska vara mer frihet när det inte blir några stora drastiska förändringar. Vill ni vara förmyndare över människorna alla timmar på dygnet må det vara. Men jag ställer inte upp på det.

Herr talman! Jag brukar ofta tycka att det är trev- ligt med lite rolig stämning i den här kammaren, och det tycker jag i dag också. Men jag vill ändå försöka föra tillbaka debatten till en - i alla fall för mig - allvarlig nivå. Jag börjar med att yrka bifall till reservation 4 an- gående lördagsöppet. Jag tycker att man borde ha väntat lite längre med försöken för att utreda det hela på ett bättre sätt. Ri- naldo Karlsson säger att vi inte ska vara förmyndare över dem som kan klara sig själva. Det håller jag med om, och det tror jag att alla i hela den här kammaren och i hela Sverige håller med om. För de människor som kan klara sig själva behöver man inte ha några restriktioner. För mig handlar detta i stället om de människor som kanske inte kan försvara sig själva och inte kan stå emot att gå och handla alkohol på lördagen för att Systembolaget har öppet. Jag tänker på dem som har alkoholproblem. Jag tänker på de kvinnor som lever med män som kanske inte misshandlar dem - det handlar alltså inte om brottslighet, som det har pratats om här - utan som dricker så att kvinnorna blir psy- kiskt kränkta, kanske är rädda och tvingas leva i hemmet på grund av att mannen annars blir jättearg. De hålls inom hemmets stängda dörrar ytterligare en dag i veckan. De här kvinnorna lever i den här situa- tionen under veckans alla andra dagar, och nu kan detta innebära att det förlängs med en dag till. Jag tänker också på de barn som får vara med om att mamma eller pappa, eller båda, dricker för myck- et. Det är hundratusentals barn. Sedan tänker jag också på de barn som lockas, och ser till att få alkohol köpt åt sig. Det innebär naturligtvis langning. Herr talman! Jag har svårt att förstå att det är så fruktansvärt viktigt för en del politiker med lör- dagsöppet på Systembolaget, trots att det inte är så viktigt för konsumenterna. Det pratas om att det inte är så viktigt i Göteborg. Där jag bor, i Mellansverige, är det inte alls viktigt för människor med lördagsöp- pet. Jag förstår alltså inte i vilka delar av landet det kan vara så oerhört viktigt. Jag tror att det finns många andra områden där människor tycker att det är mycket viktigare att det finns tillgänglighet på lördagar till viss service. Jag tänker på tandläkare, distriktsläkare, försäkringskas- sa, socialtjänst, bank, skatteförvaltningar, Patent- och registreringsverket, försäkringsbolag, arbetsförmed- ling, pastorsexpedition, sjukvård som inte är jour- eller akutverksamhet, begravningsbyrå, advokater, mäklare, bilprovning, fackexpeditioner, bibliotek på mindre orter, CSN, skolexpeditioner, bostadsbolag och kommunförvaltningar. En del av de här ställena har öppet på vissa orter, men på många mindre orter finns det inte alls möjlighet att träffa människor på de här myndigheterna. Vi som är verksamma inom Vänsterpartiet vill lägga till ytterligare en sak som vi tycker är fruktans- värt viktig, nämligen lördagsöppna polisstationer.

Herr talman! Alkoholpolitiken är central i den breda folkliga debatten, i det politiska ledet och inte minst på det kommersiella planet. Det avspeglas också i det antal motioner med bortemot 60 yrkanden som framförts från riksdagens alla partier. Regeringens proposition är en blandning, där en del åtgärder ges plustecken. Det finns en större stramhet när det gäller en del av serveringstillstån- dens utformning, men den pluspoängen tas tillbaka med råge med tanke på hur regeringen hanterar frå- gan om t.ex. nattöppna krogar. Det är bra att rege- ringen ställer större krav på dem som har utskänk- ningstillstånd. Numera är det en betydande yrkes- grupp, med tanke på att det skett en nästintill för- dubbling av utskänkningstillstånd under de senaste åren. Brottslig verksamhet ska vara självständig grund för återkallelse av serveringstillstånd - det är också en rimlig slutsats. Man ska inte heller dra omkring med sin korvvagn lastad med öl eller blanda sina glasstrutar med alkoholutbud. Det ter sig högst rimligt. Men i övrigt präglas regeringens förslag - både detta och senare tiders propositioner - av en undfal- lenhet mot hela raden av smarta och aggressiva lob- byister, det politiska lättsinnet eller en oförskämd EU-kommissionär som i införselfrågan hunsade den svenska regeringen. I den senare delen ska vi komma ihåg att ökning- en av tillåtna privata öl- och vinkvantiteter inte är uppe i fulla nivåer. Spritkranen har ännu inte öppnats i den förändring som Sverige har gått med på. Spritin- förseln ska ju tiodubblas på drygt två år. Vad det kommer att innebära socialpolitiskt och ekonomiskt kan vi bara känna bävan inför. Det är bra att utskottet konstaterar att den anpass- ning som Sverige gör inte är oproblematisk. Man fortsätter med att skriva att höjda införselkvoter kommer att ge problem om inte åtgärder vidtas. Det följs också av uppfattningen att man hyser oro för att alkoholskadorna kommer att bli fler genom att total- konsumtionen sannolikt kommer att öka under de närmaste åren. Utskottet slår fast att dessa negativa effekter av en sådan anpassning kraftfull måste mot- verkas. Jag tycker att det är välgörande, herr talman, att utskottet så tydligt bekänner sig till den s.k. totalkon- sumtionsmodellen. Det är ett koncept som slår fast att en ökning av konsumtionen medför att skadorna ökar i accelererande takt. Utskottet förordar också att det behövs en begränsning av tillgänglighet till och marknadsföring av alkoholdryckerna. Ändå måste man konstatera att utskottets respekt och vördnad för regeringen tar överhanden, och man reser inte det krav som den egna argumentationen borde ha gett anledning till. Man rättar inte regeringen, som talar med två tungor. Den säger ett, men gör ett annat! Under maj månad har den rapport kommit som var avsedd att ligga till grund för riksdagens ställ- ningstagande i fråga om lördagsöppet i systembuti- kerna. Det innebär att såväl socialutskottet som riks- dagen nu får ta ställning till ett regeringsförslag som inte bygger på en fullständig utvärdering av den fast- ställda försöksperioden. Tolvmånadersrapporten bekräftar den negativa utvecklingen av alkoholkon- sumtionen med en statistiskt säkerställd ökning på 3,4 % i försökslänen. Utskottets talesman Rinaldo Karlsson sade sig va- ra glad över att det inte är värre. Om vår socialmini- ster inte hade lagt fram propositionen så tror jag knappast att Rinaldo Karlsson hade krävt en sådan här förändring, herr talman! Därtill är han alltför socialpolitiskt klok. Min poäng är närmast att varje del som regeringen föreslår förändringar i kanske inte är så dramatisk, men summan av det drar åt fel håll. Brådskan i lör- dagsöppetfrågan är dessutom ett klart stilbrott mot socialdemokratisk tradition. I regel vill ju regeringen utreda utredningarna. I dagarna har det kommit ut en bok med rubriken Kris i alkoholfrågan. I den har sex stycken författare förenat sig om ett budskap där man påstår att den svenska alkoholpolitiken har försvagats, och att yt- terligare försvagning hotar. Man säger att risken är stor att alkoholskadorna kommer att öka kraftigt, och man reser frågan: Vad kan göras för att undvika en försämrad folkhälsa och en social katastrof? Det är skarpa ord från dessa författare, med erfarenhet från vetenskap, politik, socialpolitisk administration osv. Bland författarna finner man två tidigare statsråd, en alkoholpolitisk vetenskapsman och två personer inom Socialstyrelsen med expertkunskap om alkohol. En av dem var för övrigt Socialstyrelsens chef under ett antal år. De gör en intressant tillbakablick på vad Sverige har ställt upp på i internationella sammanhang och vad vi har gjort - eller rättare sagt inte gjort - då regeringen har kommit hem efter avslutade konferen- ser. Världshälsoorganisationen antog en plan i början på 1980-talet som bar den uppfordrande rubriken Hälsa för alla år 2000. Man pekade där på alkohol- frågans vikt och på att alkoholkonsumtionen skulle sänkas med 25 %. Den svenska regeringen ställde sig bakom detta, och riksdagen upprepade detta 25- procentsmål flera gånger. Senare kom WHO:s Europaregion med den första alkoholpolitiska handlingsplanen. Det var 1992. Alla medlemsstaterna, då 45 stycken, var representerade genom sina regeringar. Denna plan blev ett viktigt dokument, både i den svenska debatten och i Sveriges dialog med EU eftersom unionens medlemmar hade ställt sig bakom den. I planen sägs vidare att utöver information om al- koholens skadeverkningar så bör politiken innehålla lagstiftning. Man säger också att den alkoholpolitik som har visat sig vara effektiv innehåller sådana handfasta saker som åldersgräns, dryckesskatter och kontroll över alkoholens tillgänglighet. Planen stöder att länder med ambitiös alkoholpolitik ska få behålla den, och det pekas särskilt på risker som ligger i att dryckesskatterna harmoniseras. Den resolution ge- nom vilken planen antogs uppmanar medlemsstaterna att se över sin alkoholpolitik så att den i stort sett ligger i linje med planen. Tre år senare, i december 1995, hölls den första europeiska ministerkonferensen om alkohol i Paris. Det byggde i stort sett på samma saker som planen 1992, men man uttryckte sig möjligen mer pregnant om t.ex. etiska principer, mål och strategier. På hösten 1999 var det dags för plan nummer två avseende perioden 2000-2005, dvs. den period vi nu är inne i. Man påpekade att den sänkning av alkohol- skatter som har ägt rum i en del länder som en del av harmoniseringen inom EU ökar risken för alkohol- skador. Medlemsstaterna rekommenderas att utveckla en skattepolitik som säkerställer ett högt realpris på alkohol och även att begränsa alkoholens tillgänglig- het. Att kontrollera antalet försäljningsställen, hålla på åldersgränser, bekämpa smuggling och göra skat- tepolitiken effektiv är andra vitala delar i denna bear- betade nya plan. Planen antogs enhälligt av alla staterna, som då föreslogs se över sin alkoholpolitik för att uppnå de resultat som planen anger. Man uppmanades att minska den genomsnittliga alkoholkonsumtionen och förebygga alkoholrelaterade olyckor samt att upp- märksamma genusperspektivet i alkoholfrågan. Fru talman! Finns det någon som tror att den svenska regeringens delvis hemsnickrade alkoholpo- litik kan uppfylla de krav som man högtidligt ställt sig bakom på internationella konferenser. Jag tillåter mig att räknas in i tvivlarnas skara. Den slapphet som präglar regeringens alkoholpo- litik får sitt genomslag på många områden. Detta är inte vägen att uppnå en förbättrad folknykterhet och därmed en bättre folkhälsa. Försöket med lördagsöp- pet visar att det har skett en ökning i försökslänen. Rattfylleriet är också högre där än tidigare. Utskottet säger att det finns skäl att befara att ef- fekterna av den nu ökande alkoholkonsumtionen i samhället med stor sannolikhet kommer att drabba just ungdomar. Man understryker också vikten av att barn och ungdomar får tillgång till en alkoholfri fri- tid, något som finns anledning att betvivla i dessa dagar. Regeringens förslag nu, och tidigare, innebär att man rent verbalt finns med ganska långt i tidigare åtaganden, men i den konkreta åtgärdslistan blir det mest utredningar, översyner och uppräkningar av ett antal instanser som ska förverkliga intentionerna. I det internationella scenariot har vi den senaste WHO-konferensen här i Stockholm i samband med Sveriges ordförandeskap i EU. Det var ett mycket kvalificerat möte med rader av experter. Den nya WHO-chefen, förra norska statsministern Gro Harlem Brundtland, gick till hård attack mot dagens alkohol- politik i Europa. På konferensen påmindes det om att bara i Europa dör 55 000 ungdomar årligen på grund av alkoholbruk. Samtidigt blev det hög aktivitet i Europas alla regeringar och i olika myndighetsled då ett femtiotal personer ansågs ha avlidit på grund av BSE, dvs. galna ko-sjukan. Men när tusen gånger fler ungdomar avlider på grund av sitt alkoholbruk är det inte många som höjer på ögonbrynen. Tala om brist på proportioner! I betänkandet finns också ett antal reservationer. Jag blir förskräckt, rentav beklämd, när jag läser de moderata reservationerna. Två tredjedelar av betän- kandet upptas av deras yrkanden, och alla går i prin- cip i samma riktning. Man vill göra alkoholen mer tillgänglig och billigare. Man närmast avslår konkreta politiska insatser mot alkoholbruket. Det är väl att Moderata samlingspartiet inte utövar det politiska inflytandet i denna fråga. Jag är glad över att övriga sex partier här i riksdagen har en helt annan linje, med tanke på att den svenska alkoholpolitiken både historiskt och vetenskapligt kan styrkas ha varit framgångsrik. Folkhälsan är bättre än vad den skulle ha varit om vi hade följt de tongångar som moderater framfört här i dag, och Leif Carlsons inlägg styrker min kritik. Fru talman! Till sist vill jag yrka bifall till de för- slag i betänkandet och regeringens proposition som kan anses styrka folkhälsan genom att minska alko- holkonsumtionen. Jag stöder de reservationer som har samma inriktning eller som går på en mer hälsofräm- jande linje, och då tänker jag särskilt på reservatio- nerna 2 och 4.

Fru talman! Jag ska begränsa mitt inlägg till frå- gan om lördagsöppet eller ej. Vi har diskuterat tiden i dag och om man är med tiden eller inte. När vi tittar på den del i betänkandet som handlar om lördagsöp- pet tycker jag att det finns anledning att säga: Ur led är tiden. Öppna systembolagsbutiker på lördagarna minskar minsann inte alkoholkonsumtionen. I stället stiger den nu. Det leder inte heller till att vi får färre alkoholskador. Det minskar inte antalet socialt ut- slagna. Det blir inte heller färre misshandelsfall, och det blir inte mindre övergrepp eller våld. Nu måste det fattas alkoholpolitiska beslut som minskar alkoholkonsumtionen, skadorna, utslagning- en, misshandeln, våldet och övergreppen. Varför ska vi då i dag fatta ett beslut om att öppna systembolagsbutikerna på lördagar? Argumentet är tydligen att öka legitimiteten hos Systembolaget och på så sätt minska svartspriten. Legitimiteten hos Sys- tembolaget är mycket hög. Det finns ett brett sorti- ment och en god service på Systembolaget. Om man tittar internationellt är vi världsledande när det gäller att ha denna service och denna bredd i sortimentet. Det finns inget kraftfullt medborgartryck för att förbättra Systembolagets service genom att öppna butikerna på lördagar. Lördagsöppet är knappast något verksamt medel för att minska svartspriten. Här behövs det helt andra åtgärder. När beslutet om en försöksverksamhet fattades här i kammaren var jag en av dem som ansåg att detta var onödigt och ett dåligt beslut. Vi har en bred kun- skap och breda erfarenheter av lördagsöppet. Vi här i kammaren har också ansett att lördagsstängt förbätt- rar det alkoholpolitiska läget och håller tillbaka en ökning av misshandel och våld i samhället. Den nu bedrivna försöksverksamheten har inte gett oss några andra insikter, varför förslaget bör avvisas. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till mo- tion So58 vad avser yrkandet under punkt 1 om lör- dagsöppna systembolagsbutiker. I detta anförande instämde Ingemar Josefsson (s).

Fru talman! Det känns lite ansvarsfullt att vara sist anmälde talare i det här ämnet, eftersom det beror på hur länge jag håller på när vi får åka hem och ha pingstledigt. Jag ska definitivt begränsa mig till de fem minuter som jag har anmält. Jag vill gärna säga att trots en del profetior och uttalanden måste man konstatera att den svenska alkoholpolitiken, såsom den har förts under 1900- talet och fram tills nu, har varit framgångsrik. Vi har en mindre omfattning av skadorna och en nyktrare trafik än de flesta jämförbara länder ute i Europa. Trots detta är en av huvudteserna från dem som nu opponerar sig mot den svenska alkoholpolitiken att vi ska europeisera den svenska alkoholpolitiken och anpassa oss till Europavanorna. Såvitt jag kan bedöma, och jag får stöd av all vetenskap och beprö- vad erfarenhet, kommer en sådan anpassning också att leda till en anpassning beträffande omfattningen av skadorna. Och det finns väl egentligen ingen som vill ha det på det sättet. Bekymret i den svenska alkoholpolitiska debatten i dag är ju att så få bekänner sig till att restriktioner och begränsningar faktiskt är till nytta och så många blir lockade av den lobbyverksamhet som alkoholka- pitalet ägnar sig åt. De säger att det inte finns något samband mellan konsumtionen och skadorna och att all alkoholpolitik ska inriktas mot skadorna. Den svenska, av riksdagen beslutade, alkoholpolitiken - och den var ju alla partier eniga om under ganska lång tid - bygger ju på den s.k. totalkonsumtionsteo- rin, nämligen att ju högre alkoholkonsumtionen är, desto mer skador får vi. Det finns ingen vetenskap som hittills har gendri- vit den tesen. Det har gjorts många försök, men den gäller alltfort. Det är väl ingen tvekan om att det var ett bra beslut i slutet av 70-talet, 1977, när riksdagen bestämde sig för det här sambandet, så att politiken kunde baseras på de erfarenheterna. Beslutet om lördagsstängt var också en följd av de dystra sociala erfarenheter som svenska folket hade av den mellanölsperiod som började i mitten av 60- talet och som i varje fall vi som har varit med några år i gamet kan konstatera var en olycka för många människor i det här landet. Fru talman! Den här kommersialiseringen har nu vunnit insteg på flera områden. Vi har genom EU- anslutningen tvingats ge upp en del av våra alkohol- monopol som vi tidigare hade, partihandelsmonopolet bl.a. och en del andra. Det har kunnat vara uthärdligt i sig eftersom vi tillsammans, utan moderaterna, ändå har lyckats bevara det statliga monopolet för System- bolaget. Trots att experterna på EG-rätt och annat i god tid dömde ut Systembolaget och sade att det inte kommer att vara tillåtet i EU, lyckades vi ändå genom gemensamma ansträngningar och partiledarinsatser få domstolen att förstå vad den här frågan handlade om sett ur svensk synpunkt. Och vi kunde alltså klara monopolet. Fru talman! Jag vill gärna säga att jag känner en viss uppgivenhet kring alkoholpolitiken en sådan här dag. Jag vill inte påstå att lördagsöppet kommer att innebära en stor turning point i den här frågan, men det känns som en viss uppgivenhet. Det är väl ingen tvekan om att de som driver de här frågorna hårdast också får vara de som måste ta ansvaret för vilka följder ett sådant här beslut kan få. Allra sist, fru talman, vill jag - och det är möjligt att jag behöver ta i anspråk några sekunder av pingstledigheten - säga att ibland blir man lite förvå- nad. De vanliga kommersiella lagarna är väl att ju mer man har öppet i en butik och har hyggligt med kunder, desto mer säljer man. Nu tycks tesen vara att Systembolaget ska vara öppet under längre tid, men man ska egentligen inte sälja mer. Jag hörde en före- trädare för Systembolaget säga det i någon morgon- sändning. Man ska alltså ha öppet under längre tid, men man ska inte sälja mer. Frågan är om det är en ny ekonomisk lag som håller på att ta form i det här sammanhanget. Dessutom skulle jag vilja tillåta mig att säga att tesen om att det här ska angripa svartspritkonsumtio- nen är lovvärd och angelägen, men frågan är - efter- som man under den här försöksperioden inte har ökat försäljningen i någon större omfattning - om det har angripit svartspritkonsumtionen, eller är detta bara ett humbugresonemang som syftar till att i praktiken få öppna systembutikerna och öka möjligheterna till inköp där. Jag ställer mig lite tveksam till en del av de resonemang som nu förs. Allra sist ska jag säga att jag stöder de två punkter i betänkandet där min och Nils-Erik Söderqvists mo- tion har tillstyrkts. Men jag ska också deklarera att jag avser att stödja reservation 4 i omröstningen.