Anf. 167 Lars Tysklind (FP)
Herr talman! Nu handlar det om något så spännande som Trafikverkets upphandling av vägar och järnvägar. Utgångspunkten är Riksrevisionens granskningsrapport med samma namn som kom i juni 2012. Det var ytterligare en i raden av Riksrevisionens viktiga rapporter kopplade till infrastruktur som har gjorts de senaste åren och vars innehåll naturligtvis måste tas på största allvar och beaktas.
Som en följd av rapporten kom det en skrivelse från regeringen i december 2012. Där redovisar regeringen åtgärder och pågående arbete hos både Trafikverket och Regeringskansliet för att komma till rätta med de problem som Riksrevisionen tar upp i sin rapport.
Som en följd av skrivelsen kom i sin tur en följdmotion från Vänsterpartiet med väl kända ståndpunkter som har mycket ideologisk färg. Man uttrycker till exempel att en avreglerad järnväg ger risk för ökade kostnader och att det finns risk för vinster hos privata företag. Vi vet att Vänsterpartiet är skeptiskt till avregleringen, och jag vet inte vad man säger om vinster i privata företag.
I november förra året informerades trafikutskottet av riksrevisor Claes Norgren om innehållet i rapporten. Några dagar senare, också i november 2012, hade vi Produktivitetskommitténs ordförande Malin Lövsjögård hos oss. Hon berättade om deras betänkande som nu bereds i Regeringskansliet.
Det är bara att konstatera att frågan är väl beredd i trafikutskottet. Vi hade också ett antal beredningstillfällen i trafikutskottet, och det är med en viss förvåning som vi kan konstatera att den majoritetstext som finns i dag tillkom först vid justeringssammanträdet efter en stunds ajournering. Då hade vi kommit fram till den 21 februari.
Det är också värt att notera att allianspartierna under detta sammanträde yrkade bordläggning för att ärendet skulle få en seriös hantering, vilket utskottsmajoriteten bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna röstade ned. Jag utgår från att detta inte blir en ny praxis utan att det var en engångsföreteelse i trafikutskottet.
Herr talman! Så till själva sakfrågan och de krav på tillkännagivanden till regeringen som utskottsmajoriteten bestående av lite olika nyanser framför i betänkandet.
Regeringen, Folkpartiet och övriga allianspartier i trafikutskottet tar allvarligt på de brister som Riksrevisionen redovisar i sin rapport. Det står också tydligt att vi välkomnar rapporten i både regeringens skrivelse och vår reservation.
Men det känns inte som om oppositionen har bemödat sig att läsa regeringens skrivelse och ta till sig de åtgärder som initierats och pågår för att skapa just det som oppositionen efterfrågar.
Det finns ett uttryck som heter att slå in öppna dörrar. Det används kanske lite för ofta, men här tycker jag verkligen att det är på sin plats.
Utskottsmajoriteten bestående av S, MP, V och SD anser att det är anmärkningsvärt att regeringen inte tänker vidta några ytterligare åtgärder med anledning av Riksrevisionens granskningsrapport trots att ett flertal rekommendationer i rapporten är högst relevanta.
Detta visar bara ännu en gång att man tydligen inte har läst vad regeringen skriver och vilka åtgärder och uppföljningar man redovisar ska genomföras.
På s. 15 i skrivelsen står det tydligt att regeringen mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits både från Regeringskansliet och Trafikverket och det pågående arbetet för att förbättra erfarenhetsåterföringen och öka kunskaperna om effektiviteten i olika upphandlingar som grund för framtida agerande inte för närvarande avser att vidta några ytterligare åtgärder med anledning av Riksrevisionens granskningsrapport. Vidare säger regeringen att man dock följer frågan noggrant och är beredd att vid behov vidta ytterligare åtgärder.
Här kan jag ge Vänsterpartiet lite kredd för att man i motionen skriver just detta. Det har dock fallit bort i nästa text.
Det här uttrycker något helt annat. Det uttrycker inte alls någon passivitet utan att man vidtar åtgärder och ser vad som händer.
Det är svårt att förstå att det inte skulle vara så man ska arbeta, att man till grunden för nya åtgärder följer upp de åtgärder man redan gjort för att se att de nya åtgärderna blir de rätta.
Det kan inte vara ett mål att bara stapla åtgärder på varandra och tycka det är kraftfullt. Det kan vi nog hålla med om allihop.
Herr talman! Jag ställde en fråga om detta redan i utskottet och fick väl egentligen inget bra svar. Det handlar om vad man vill att regeringen ska göra mer. Det kan hända att man måste göra mer när man följer upp det och ser att det fattas åtgärder, men vad mer ska man göra i nuläget?
Jag utgår från att vi i dagens debatt ska få höra vad man i nuläget vill att regeringen konkret ska göra mer. Tillkännagivandena handlar ju om att regeringen ska göra fler saker.
Låt oss titta på de tillkännagivanden som finns.
Tillkännagivande nummer ett: Regeringen bör ge Trafikverket i uppdrag att ta fram empiriskt underlag som motiverar strategier och beslut om upphandling.
Ja, det är självklart. Empiri är kunskap grundad på erfarenhet. Både alliansföreträdarna i trafikutskottet och regeringen delar synen att det behövs mer empiriskt stöd än vad som har funnits. För att skaffa detta påbörjade Trafikverket 2010 en systematisk uppföljning.
Man kan givetvis beklaga brister i historien, att detta inte gjordes på Vägverkets och Banverkets tid. Men det är ju bara framtiden vi kan förändra. Visst kan vi diskutera att det borde ha gjorts tidigare, men nu startade Trafikverket upp detta i april 2010.
Våren 2012, för ett år sedan, började Trafikverket jobba mer intensivt med att utveckla sin beställarroll. Man har satt i gång ett trettiotal aktiviteter som bygger på att man skaffar kunskap och verktyg och planerar i syfte att bidra till ökad produktivitet och innovation i anläggningsbranschen. Det är också ett arbete som pågår.
I projektet Produktivitet och innovation i anläggningsbranschen, PIA, utför man mätningar av produktivitet kopplad till entreprenadform.
Hösten 2010 tillsattes en upphandlingsutredning. Den kom med sitt slutbetänkande i går, den 5 mars. Det har inte hunnit analyseras, men ögnar man igenom det handlar det om kunskap, upphandlingskompetens, större utrymme för dialog och förhandling, vilket skulle kunna gynna mindre företag. Det handlar också om riskfördelning, totalentreprenad med mera. Det finns alltså mycket underlag.
Mycket fokus i diskussionen ligger på om totalentreprenad är svaret på alla frågor och den enda lösningen och om det är rätt eller fel väg att gå. I grunden handlar det dock inte om det utan om att använda rätt entreprenadform vid rätt projekt. Här måste man skaffa empirisk kunskap för att komma helt rätt, och det är kanske mycket begärt att man ska komma helt rätt från början.
Tillkännagivande nummer två: Regeringen bör informera riksdagen om uppnådd effektivitet med olika upphandlings- och kontraktsformer inom Trafikverket.
I regeringens regleringsbrev för 2012 finns ett återrapporteringskrav för Trafikverket. Man ska redovisa vidtagna åtgärder för att mäta produktiviteten i anläggningsbranschen och förbättra anläggningsmarknadens funktionssätt.
Vi får väl utgå från att riksdagen informeras om detta i vederbörlig ordning.
Med denna återrapportering som grund kan regeringen ta ställning till vilka vidare åtgärder som behövs. Det är självklart att man måste samla in kunskap innan man vidtar åtgärder. Annars blir det ju i blindo.
Tillkännagivande nummer tre: Regeringen bör ge Trafikverket i uppdrag att utveckla de erfarenhetsåterföringssystem som används och som är tillgängliga även för externa forskare och extern revision.
Ja, Trafikverket är ju en offentlig myndighet, så där lär alla uppgifter finnas. Jag kan inte tänka mig att man skulle hindra någon från att titta på uppgifterna. Man lyder dessutom under offentlighetsprincipen.
Tillkännagivande nummer fyra: Regeringen bör ge Trafikverket i uppdrag att genomföra resultatmätningar om hur upphandlingarnas produktivitet och effektivitet påverkas i olika entreprenadformer. Mätningarna ska genomföras systematiskt och objektivt och kompletteras med extern utvärdering och uppföljning.
Återigen kan vi hänvisa till PIA-projektet och till den upphandlingsutredning som lade fram sitt betänkande i går.
På fråga efter fråga pågår det åtgärder som måste utvärderas så att man vet exakt hur man ska gå vidare.
Den slutsats man kan dra är att det handlar om ett långsiktigt arbete som kräver uthållighet. Utskottsmajoriteten skriver lite arrogant om uthållighet som om det vore något fel. Men det handlar som sagt om att följa upp de åtgärder man har vidtagit innan man tar nya steg.
Det handlar om empiri, och det har ni ju tagit upp i er text. Erfarenhet kan man bara skaffa sig genom att göra saker och vidta åtgärder. Det ska givetvis vara väl avvägda åtgärder, men empiri är när man utvärderar åtgärderna och ser om de leder dit man trodde.
Min absoluta uppfattning är att regeringen i skrivelsen redovisat åtgärder som faktiskt tillgodoser utskottsmajoritetens yrkanden, och man kan verkligen ifrågasätta om det är seriöst att via tillkännagivanden ge regeringen uppdrag som redan är igångsatta.
Jag upprepar frågan: Vad vill ni egentligen konkret att regeringen ska göra i nuläget? Låt oss diskutera det.
(Applåder)
I detta anförande instämde Lotta Finstorp, Jessica Rosencrantz och Jan-Evert Rådhström (alla M) samt Annelie Enochson (KD).