Trafikverkets upphandling av vägar och järnvägar

Herr talman! Nu handlar det om något så spännande som Trafikverkets upphandling av vägar och järnvägar. Utgångspunkten är Riksrevisionens granskningsrapport med samma namn som kom i juni 2012. Det var ytterligare en i raden av Riksrevisionens viktiga rapporter kopplade till infrastruktur som har gjorts de senaste åren och vars innehåll naturligtvis måste tas på största allvar och beaktas. Som en följd av rapporten kom det en skrivelse från regeringen i december 2012. Där redovisar regeringen åtgärder och pågående arbete hos både Trafikverket och Regeringskansliet för att komma till rätta med de problem som Riksrevisionen tar upp i sin rapport. Som en följd av skrivelsen kom i sin tur en följdmotion från Vänsterpartiet med väl kända ståndpunkter som har mycket ideologisk färg. Man uttrycker till exempel att en avreglerad järnväg ger risk för ökade kostnader och att det finns risk för vinster hos privata företag. Vi vet att Vänsterpartiet är skeptiskt till avregleringen, och jag vet inte vad man säger om vinster i privata företag. I november förra året informerades trafikutskottet av riksrevisor Claes Norgren om innehållet i rapporten. Några dagar senare, också i november 2012, hade vi Produktivitetskommitténs ordförande Malin Lövsjögård hos oss. Hon berättade om deras betänkande som nu bereds i Regeringskansliet. Det är bara att konstatera att frågan är väl beredd i trafikutskottet. Vi hade också ett antal beredningstillfällen i trafikutskottet, och det är med en viss förvåning som vi kan konstatera att den majoritetstext som finns i dag tillkom först vid justeringssammanträdet efter en stunds ajournering. Då hade vi kommit fram till den 21 februari. Det är också värt att notera att allianspartierna under detta sammanträde yrkade bordläggning för att ärendet skulle få en seriös hantering, vilket utskottsmajoriteten bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna röstade ned. Jag utgår från att detta inte blir en ny praxis utan att det var en engångsföreteelse i trafikutskottet. Herr talman! Så till själva sakfrågan och de krav på tillkännagivanden till regeringen som utskottsmajoriteten bestående av lite olika nyanser framför i betänkandet. Regeringen, Folkpartiet och övriga allianspartier i trafikutskottet tar allvarligt på de brister som Riksrevisionen redovisar i sin rapport. Det står också tydligt att vi välkomnar rapporten i både regeringens skrivelse och vår reservation. Men det känns inte som om oppositionen har bemödat sig att läsa regeringens skrivelse och ta till sig de åtgärder som initierats och pågår för att skapa just det som oppositionen efterfrågar. Det finns ett uttryck som heter att slå in öppna dörrar. Det används kanske lite för ofta, men här tycker jag verkligen att det är på sin plats. Utskottsmajoriteten bestående av S, MP, V och SD anser att det är anmärkningsvärt att regeringen inte tänker vidta några ytterligare åtgärder med anledning av Riksrevisionens granskningsrapport trots att ett flertal rekommendationer i rapporten är högst relevanta. Detta visar bara ännu en gång att man tydligen inte har läst vad regeringen skriver och vilka åtgärder och uppföljningar man redovisar ska genomföras. På s. 15 i skrivelsen står det tydligt att regeringen mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits både från Regeringskansliet och Trafikverket och det pågående arbetet för att förbättra erfarenhetsåterföringen och öka kunskaperna om effektiviteten i olika upphandlingar som grund för framtida agerande inte för närvarande avser att vidta några ytterligare åtgärder med anledning av Riksrevisionens granskningsrapport. Vidare säger regeringen att man dock följer frågan noggrant och är beredd att vid behov vidta ytterligare åtgärder. Här kan jag ge Vänsterpartiet lite kredd för att man i motionen skriver just detta. Det har dock fallit bort i nästa text. Det här uttrycker något helt annat. Det uttrycker inte alls någon passivitet utan att man vidtar åtgärder och ser vad som händer. Det är svårt att förstå att det inte skulle vara så man ska arbeta, att man till grunden för nya åtgärder följer upp de åtgärder man redan gjort för att se att de nya åtgärderna blir de rätta. Det kan inte vara ett mål att bara stapla åtgärder på varandra och tycka det är kraftfullt. Det kan vi nog hålla med om allihop. Herr talman! Jag ställde en fråga om detta redan i utskottet och fick väl egentligen inget bra svar. Det handlar om vad man vill att regeringen ska göra mer. Det kan hända att man måste göra mer när man följer upp det och ser att det fattas åtgärder, men vad mer ska man göra i nuläget? Jag utgår från att vi i dagens debatt ska få höra vad man i nuläget vill att regeringen konkret ska göra mer. Tillkännagivandena handlar ju om att regeringen ska göra fler saker. Låt oss titta på de tillkännagivanden som finns. Tillkännagivande nummer ett: Regeringen bör ge Trafikverket i uppdrag att ta fram empiriskt underlag som motiverar strategier och beslut om upphandling. Ja, det är självklart. Empiri är kunskap grundad på erfarenhet. Både alliansföreträdarna i trafikutskottet och regeringen delar synen att det behövs mer empiriskt stöd än vad som har funnits. För att skaffa detta påbörjade Trafikverket 2010 en systematisk uppföljning. Man kan givetvis beklaga brister i historien, att detta inte gjordes på Vägverkets och Banverkets tid. Men det är ju bara framtiden vi kan förändra. Visst kan vi diskutera att det borde ha gjorts tidigare, men nu startade Trafikverket upp detta i april 2010. Våren 2012, för ett år sedan, började Trafikverket jobba mer intensivt med att utveckla sin beställarroll. Man har satt i gång ett trettiotal aktiviteter som bygger på att man skaffar kunskap och verktyg och planerar i syfte att bidra till ökad produktivitet och innovation i anläggningsbranschen. Det är också ett arbete som pågår. I projektet Produktivitet och innovation i anläggningsbranschen, PIA, utför man mätningar av produktivitet kopplad till entreprenadform. Hösten 2010 tillsattes en upphandlingsutredning. Den kom med sitt slutbetänkande i går, den 5 mars. Det har inte hunnit analyseras, men ögnar man igenom det handlar det om kunskap, upphandlingskompetens, större utrymme för dialog och förhandling, vilket skulle kunna gynna mindre företag. Det handlar också om riskfördelning, totalentreprenad med mera. Det finns alltså mycket underlag. Mycket fokus i diskussionen ligger på om totalentreprenad är svaret på alla frågor och den enda lösningen och om det är rätt eller fel väg att gå. I grunden handlar det dock inte om det utan om att använda rätt entreprenadform vid rätt projekt. Här måste man skaffa empirisk kunskap för att komma helt rätt, och det är kanske mycket begärt att man ska komma helt rätt från början. Tillkännagivande nummer två: Regeringen bör informera riksdagen om uppnådd effektivitet med olika upphandlings- och kontraktsformer inom Trafikverket. I regeringens regleringsbrev för 2012 finns ett återrapporteringskrav för Trafikverket. Man ska redovisa vidtagna åtgärder för att mäta produktiviteten i anläggningsbranschen och förbättra anläggningsmarknadens funktionssätt. Vi får väl utgå från att riksdagen informeras om detta i vederbörlig ordning. Med denna återrapportering som grund kan regeringen ta ställning till vilka vidare åtgärder som behövs. Det är självklart att man måste samla in kunskap innan man vidtar åtgärder. Annars blir det ju i blindo. Tillkännagivande nummer tre: Regeringen bör ge Trafikverket i uppdrag att utveckla de erfarenhetsåterföringssystem som används och som är tillgängliga även för externa forskare och extern revision. Ja, Trafikverket är ju en offentlig myndighet, så där lär alla uppgifter finnas. Jag kan inte tänka mig att man skulle hindra någon från att titta på uppgifterna. Man lyder dessutom under offentlighetsprincipen. Tillkännagivande nummer fyra: Regeringen bör ge Trafikverket i uppdrag att genomföra resultatmätningar om hur upphandlingarnas produktivitet och effektivitet påverkas i olika entreprenadformer. Mätningarna ska genomföras systematiskt och objektivt och kompletteras med extern utvärdering och uppföljning. Återigen kan vi hänvisa till PIA-projektet och till den upphandlingsutredning som lade fram sitt betänkande i går. På fråga efter fråga pågår det åtgärder som måste utvärderas så att man vet exakt hur man ska gå vidare. Den slutsats man kan dra är att det handlar om ett långsiktigt arbete som kräver uthållighet. Utskottsmajoriteten skriver lite arrogant om uthållighet som om det vore något fel. Men det handlar som sagt om att följa upp de åtgärder man har vidtagit innan man tar nya steg. Det handlar om empiri, och det har ni ju tagit upp i er text. Erfarenhet kan man bara skaffa sig genom att göra saker och vidta åtgärder. Det ska givetvis vara väl avvägda åtgärder, men empiri är när man utvärderar åtgärderna och ser om de leder dit man trodde. Min absoluta uppfattning är att regeringen i skrivelsen redovisat åtgärder som faktiskt tillgodoser utskottsmajoritetens yrkanden, och man kan verkligen ifrågasätta om det är seriöst att via tillkännagivanden ge regeringen uppdrag som redan är igångsatta. Jag upprepar frågan: Vad vill ni egentligen konkret att regeringen ska göra i nuläget? Låt oss diskutera det. (Applåder) I detta anförande instämde Lotta Finstorp, Jessica Rosencrantz och Jan-Evert Rådhström (alla M) samt Annelie Enochson (KD).

Herr talman! Frågan som vi behandlar är Riksrevisionens rapport som heter Trafikverkets upphandling av vägar och järnvägar - leder den till hög produktivitet? Rapporten tar upp flera viktiga frågor som jag vill belysa. En är den om konkurrens i samband med upphandlingarna och vilken entreprenadform som kan tänkas ge mest för pengarna. Riksrevisionen påpekar att konkurrensen vid upphandlingarna inte är stor. I nära hälften av upphandlingarna och upp till 60 procent av upphandlingarna som rör varor och tjänster kommer det in mindre än tre konkurrerande anbud. Frågan om vilken entreprenadform som bör användas tas även upp i Riksrevisionens rapport. Riksrevisionen har framfört i sitt underlag att totalentreprenad inte har visat sig vara den form som lett till högre produktivitet än utförandeentreprenad. Totalentreprenad kan vara en fara genom att kvaliteten blir sämre och att livscykelkostnaden för investeringarna blir högre. Vid användandet av totalentreprenad är det extra viktigt att det finns ett bra system för erfarenhetsutbyte, så att kunskaperna inte stannar hos de entreprenörer som har genomfört entreprenaden, eftersom det finns en risk för att man blir beroende av dessa entreprenörer vid framtida åtgärder. Det finns också en risk för att entreprenörerna hittar lösningar som får priset att styra före kvaliteten. En annan fråga som Riksrevisionen tar upp är kontrollsystem mot oegentligheter. Redan 2005 påpekade Riksrevisionen att det fanns brister i kontrollsystemet mot oegentligheter. De finner det "otillfredsställande att dessa ännu inte åtgärdats". Herr talman! Nu till utskottets ställningstagande. Jag vill härmed yrka bifall till det och avslag på reservationen. Jag vill redogöra för vår uppfattning. Trafikverket är en av Sveriges största beställare av varor och tjänster för ca 40 miljarder kronor årligen. Då är det helt naturligt att vi vill att pengarna ska åstadkomma så många, långa, bra vägar och järnvägar som möjligt. Därför är därför vår åsikt att Riksrevisionens synpunkter om brister inte kan strykas under nog. Det är nu viktigt att regeringen återkommer med förslag på förbättringar så att bristerna kan uteslutas i framtiden. Utifrån detta kräver vi att regeringen tar Riksrevisionens synpunkter på allvar och att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen med följande innehåll. Regeringen bör informera riksdagen om uppnådd effektivitet med olika upphandlings- och kontraktsformer inom Trafikverket. Regeringen bör ge Trafikverket i uppdrag att genomföra mätningar av hur upphandlingarnas produktivitet och effektivitet påverkas av olika entreprenadformer. Mätningarna ska genomföras systematiskt och objektivt samt kompletteras med extern utvärdering och uppföljning. (Applåder) I detta anförande instämde Monica Green, Lars Johansson, Lars Mejern Larsson, Leif Pettersson, Suzanne Svensson och Anders Ygeman, alla (S), samt Stina Bergström (MP) och Siv Holma (V).

Herr talman! Hans Unander har just gett en verklighetsbeskrivning som vi instämmer i helt och hållet. Det är egentligen ingen som säger emot Riksrevisionens rapport som kom i juni 2012 beträffande de brister som finns, även om det kanske finns en och annan detalj som man kan ha synpunkter på. Men frågan gäller ju inte att vi inte har verklighetsbilden klar för oss. Det kan inte strykas under nog. Det jag försökte beskriva var de åtgärder som regeringen har gjort för att komma till rätta med detta. Man välkomnar ju rapporten och är fullt medveten om detta, och på Trafikverket är man medveten om de historiska problemen. Men frågan återstår. Är svaret på frågan de åtgärder som pågår nu, eller är det andra åtgärder? Är det andra uppföljningsåtgärder än de uppdrag som har getts, de återrapporteringskrav som regeringen till exempel har gett Trafikverket genom regleringsbrev 2012? Är det några andra typer av konkreta åtgärder som man från socialdemokratiskt håll vill att regeringen ska göra i nuläget?

Herr talman! Man kan väl diskutera mycket om den här rapporten. Mycket i rapporten tar upp allvarliga saker. Det tycker jag bevisar att det finns mycket att göra inom de där områdena. Jag tycker bland annat att konkurrensfrågan när det gäller totalentreprenad eller utförandeentreprenad är en mycket viktig fråga. Här kan man säkerligen på olika sätt göra så att man kan spara pengar så att man får mer pengar till att göra bra och mer investeringar. Sedan till frågeställningen kring att man behöver se över kontrollsystemet i fråga om oegentligheter. Det är viktigt att man ser över och följer upp. Det är enligt min uppfattning märkligt att regeringen inte tidigare har gått in och försöka göra något åt frågan, utifrån att Riksrevisionen redan 2005 kom med ett påpekande i den här frågan. Det finns saker i rapporten som är viktiga att lyfta fram och ta upp. Beträffande de olika bitarna om entreprenadfrågorna finns det exempel. Enda sättet att kolla om man i längden får köpa rätt vara till rätt pris kanske är att man gör en del av investeringarna i egen regi, för att kunna ha ett alternativ att mäta sig mot. (Applåder)

Herr talman! Då fick vi ytterligare ett ideologiskt uttalande. Det var väl bra att vi fick framlagt att man egentligen ligger i linje med Vänsterpartiets motion. Det var väl egentligen det jag sökte, var linjen fanns någonstans. Från Hans Unanders sida tar man fram att man vill ha mer vägar och järnvägar för pengar. Ja, vem vill inte det? Det är det självklara målet för samtliga partier. Vi behöver inte tala om allianspartierna, utan det gäller säkert samtliga partier. Det måste vara målet för regeringen och för Trafikverket. Hans Unander tar återigen upp detta med historiska brister. Det är vi också helt överens om. Jag tror inte att de bristerna startade 2005. Jag ska inte ta i min mun att det är någon annan regerings fel. Men på något sätt är det väldigt historiskt att det finns allvarliga problem inom den här branschen. Men nu tar man tag i problemen och föreslår en massa åtgärder. Då återstår fortfarande en fråga. När man gör ett tillkännagivande ska det leda någonvart - eller hur? Då återstår frågan: Vad vill Socialdemokraterna i nuläget konkret att regeringen ska göra mer?

Herr talman! Det var en frågeställning som jag hade förväntat mig från Lars Tysklind. Herr talman! Det finns mycket i Riksrevisionens granskning som regeringen bör ta tag i. Om Lars Tysklind inte tycker att det är viktigt får det stå för honom och för regeringen. Men man kan väl inte blunda för de saker som Riksrevisionen har valt att lyfta fram. För oss socialdemokrater är det viktigt att om Trafikverket hanterar 40 miljarder kronor årligen ska pengarna hanteras på ett sådant sätt att medborgarna och befolkningen får ut mesta möjliga av dessa pengar. Vi ifrågasätter om Trafikverket i dag har den bästa upphandlingsmetoden som gör att man får ut mesta möjliga av varje skattekrona. Därför anser vi att det är dags för regeringen att ta tag i frågorna som Riksrevisionen har valt att lyfta fram. (Applåder)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på reservationen. Jag gör det för att jag tycker att det är viktigt att skattepengar används förnuftigt. En del av de skattepengar som riksdagen beslutar om används till att bygga vägar och järnvägar. För några månader sedan hade vi en livlig debatt i denna kammare om hur mycket pengar som fram till år 2021 ska användas till att bygga infrastruktur. Vi debatterade också vad som ska byggas. Regeringen vill anslå 281 miljarder till ny infrastruktur. Miljöpartiet vill anslå 330 miljarder. Vi vill satsa på att bygga framtidens klimatsmarta transportsystem: järnväg, spårväg, cykelbanor, kollektivtrafik och hamnar. Regeringen sitter fast i gårdagens motorvägsdrömmar och vill till exempel använda 30 miljarder till att bygga motorvägen Förbifart Stockholm. Regeringen vill bygga två mil motorväg. Vi vill i stället använda dessa pengar till att skapa en halv miljon nya sittplatser i kollektivtrafiken i Stockholm. Herr talman! Oavsett vad vi vill bygga borde vi kunna enas om en sak, och det är att det som byggs ska vara av hög kvalitet och till rätt kostnad. Vi borde kunna enas om att när vi bygger en ny järnväg eller en ny väg ska Trafikverket handla upp det bygget så kostnadseffektivt och smart som möjligt. Är det så i dag? Riksrevisionens rapport Trafikverkets upphandling av vägar och järnvägar - leder den till hög produktivitet? är en oroande läsning. Det är en läsning som för alla ledamöter i trafikutskottet borde fungera som ytterligare en väckarklocka, en väckarklocka om att det är något som inte fungerar som det ska inom den statliga myndigheten Trafikverket. Jag kan bara instämma i det som Hans Unander redan har sagt om de brister som Riksrevisionen pekat på och de åtgärder som måste vidtas. Men jag vill uppehålla mig vid en mycket viktig sak som handlar om erfarenhet och kompetens. Det var någonting som jag tänkte på när Riksrevisionen var hos oss i trafikutskottet och föredrog sin rapport. Riksrevisionen skriver följande om detta i sin granskning: Genom användandet av konsulter riskerar beställare att successivt förlora kunskapen om sina anläggningar. Detta kan skapa privata kunskapsmonopol som blir svåra att konkurrensutsätta i framtiden då anläggningarna ska underhållas. Motsvarande riskerar att bli fallet med de entreprenörer som levererar totalentreprenader. Ovanliga reservdelar och kompetenskrav kan öka drift- och underhållskostnader och skapa ett beroende till den totalentreprenör som levererat den ursprungliga anläggningen. Herr talman! Detta att kunskapen och erfarenheten riskerar att försvinna från Trafikverket är oroväckande. Trafikverket bygger och bygger om vägar och järnvägar hela tiden. Det är infrastruktur som ska underhållas nu och hundratals år i framtiden. Det är allas vår egendom, och den måste förvaltas väl. Den som ska förvalta måste också ha kunskapen. Den som bygger järnväg i dag måste ta med sig den erfarenheten till morgondagens järnvägsbyggen. Problemet med bristande erfarenhetsåterföringssystem är också i högsta grad aktuellt när det gäller underhållet av järnvägen och upphandlingen av järnvägsunderhållet. Det är också oroande för både erfarenheten och kompetensen att annan verksamhet inom järnvägen styckas upp på olika aktörer. Vad har det inneburit för resenärerna att det är en aktör som har hand om stationerna, en som kör tågen, en som skottar snö och en annan som ska ha koll på att kontaktledningarna inte ramlar ned? Hur stor del av dagens tågkaos har orsakats av avregleringar och uppstyckningar av järnvägen? Vad fungerar bra, och vad fungerar dåligt i dagens järnvägssystem? Vad behöver vi göra för att det ska fungera bättre? Detta är viktiga frågor för Miljöpartiet, och vi är mycket glada för att vi i december tog ett enigt riksdagsbeslut om att genomföra en utförlig utredning av järnvägssystemets organisation. Jag är mycket glad över att allianssidan i utskottet börjar förstå att problemen med försenade tåg och missnöjda tågresenärer inte bara orsakas av brist på pengar utan också har andra orsaker. Jag ser fram emot denna utredning. Jag tänker att den ska hämta in åsikter från järnvägens alla aktörer, även resenärerna. Jag tänker att denna utredning ska göra en ordentlig utblick, och den ska också ha ett parlamentariskt inflytande. Jag hoppas att den ska tillsättas snarast, att den ska arbeta fort och snart komma fram till ett bra förslag. Jag är kanske lite lomhörd, men jag har inte hört att startskottet har gått än. Men kanske kan någon av trafikutskottets alliansföreträdare upplysa mig om hur detta utredningsarbete framskrider. Det känns onekligen som om den utredningen och Riksrevisionens kritik hör ihop. Oavsett om det handlar om att bygga ny järnväg eller att ta hand om den järnväg vi redan har måste det göras på ett ansvarsfullt sätt. Skattepengar ska användas förnuftigt. I detta anförande instämde Siv Holma (V).

Herr talman! Jag delar helt Stina Bergströms och Miljöpartiets uppfattning om att detta är allvarliga och viktiga frågor. Vi ska naturligtvis ha de bästa system som går att få när det gäller till exempel återföring, kunskap och kompetens och så vidare. Jag tror att vi är helt eniga i den frågan. Jag har ställt min fråga ett antal gånger. Detta är en parallell till det tillkännagivande som vi gjorde i december när vi skulle ha en utredning som skulle titta på hela järnvägssektorn och vad som var bra och vad som var dåligt. Det var ett tillkännagivande som vi tillsammans ansåg skulle leda någon vart i en utredning. Min fråga är vad detta tillkännagivande ska leda till. Det måste finnas en viss mening med ett tillkännagivande och inte bara att man markerar. Att Riksrevisionens slutsatser är allvarliga är vi också helt överens om. Det är man också överens om i regeringen. Det är inte i sak vi skiljer oss åt. Det är tydligen någon annan konkret åtgärd som regeringen inte vidtar i dag. Nu håller man på att bygga upp återföringssystemen. Trafikverket håller på att öka sin upphandlingskompetens. Det är riktigt. Man har också från Trafikverket sagt att man använder konsulter bara i undantagsfall. Det är egen kompetens som man måste ha. För att skapa denna empiriska kunskap som vi också är överens om att man naturligtvis måste ha måste man faktiskt börja få denna erfarenhet. Då krävs det tid. Nu har vi fått denna rapport, och innan denna rapport kom fanns det naturligtvis full medvetenhet om att det fanns historiska brister när man jobbade med frågan. Nu har man vidtagit ännu fler åtgärder, och nu följer man upp detta för att se om det behövs ytterligare åtgärder. Är det inte så man måste arbeta med denna fråga, Stina Bergström?

Herr talman! Jag tycker att vi genom Riksrevisionens rapport har fått reda på ytterligare saker som vi måste titta på inom järnvägen. Då handlar det framför allt om investeringar i både järnväg och vägbyggen. Det som oroar mig i detta är att regeringen och allianssidan i trafikutskottet tar så lätt på denna oro när det gäller totalentreprenader. Det är en sak som vi vill att regeringen och Trafikverket ska titta på. Man måste ha en uppföljning av vad det innebär att man har olika entreprenadformer. Det är någonting som skiljer Riksrevisionens granskning från Produktivitetskommitténs. Där förespråkar man mer av totalentreprenörer. Det blir som ett mantra. Man ska uppfylla något utan att man egentligen vet om det är bra eller dåligt. Det som jag läste upp, det som jag verkligen fastnade för i Riksrevisionens rapport, är det som oroar mig väldigt mycket. Det handlar om att ha för mycket konsulter i den här verksamheten, och jag har inte sett något tecken på att man anlitar dem mindre i Trafikverket, snarare tvärtom. Vad vill vi att regeringen konkret ska göra? Ja, vi vill att regeringen ska ta fasta på Riksrevisionens kritik och göra de granskningar och vidta de åtgärder som föreslås.

Herr talman! Jag har väldigt svårt att se att regeringen inte skulle ha tagit fasta på den kritiken. Varför vidtar man alla de olika åtgärderna? Innan man fick den kritiken såg man bristerna. Det är inte fråga om att man inte skulle ta fasta på kritiken eller att vi skulle ta lätt på frågan. Det tycker jag är ett märkligt uttalande. Tycker Miljöpartiet att regeringen tar lätt på detta? Varför vidtar då regeringen alla de olika åtgärderna? Det är lätt att hamna i en diskussion om entreprenadform. Det är inte så säkert att det just är här vi har den största kunskapen om sådant. Ska man få erfarenhet av en entreprenadform som kanske inte används så mycket måste man börja använda den i några fall där man tycker att det är lämpligt. Sedan får man se vad det ger för effekt. Totalentreprenadens stora fördel är att man använder sig av funktionsupphandling. Det finns ett innovationstryck i det. Det har vi inte haft; vi har i princip bara haft utförandeentreprenader - ja, det har funnits en del annat också. Man låter entreprenören ta hand om projektering och utförande i stället för att bara beställa en funktion. Då kan man komma på nya saker och nya konstruktioner. Om man hela tiden ska låta Trafikverket bestämma hur det ska se ut slutar det med att vi gör som vi alltid har gjort. Jag skulle vilja höra om Stina Bergström tror att det är en garanti för att vi alltid kommer att vara effektiva och produktiva. Det tror inte jag. Det är precis det som Produktivitetskommittén kom fram till. Man måste börja prova den här formen av entreprenad för att få erfarenhet av den. Grunden är att man ska ha rätt entreprenad för rätt projekt, inte att man ska ha antingen totalentreprenad eller utförandeentreprenad. Antagligen kommer totalentreprenaderna att vara en mindre del även i framtiden, för de kräver en viss storlek. Men man måste ändå börja någonstans för att få erfarenhet och ta ut det bästa av den entreprenadformen.

Herr talman! Men Riksrevisionen har tittat på de fall där man har använt sig av totalentreprenad inom Trafikverket och sett att det inte har ökat produktiviteten. Det finns farhågor om att man kommer att missa en del när det gäller kompetens och erfarenhet. Jag tycker också att det är mycket spännande med de totalentreprenader som vi använder i samhället, till exempel när vi bygger skolor och annat i kommunerna. Ibland kan det vara väldigt lyckade projekt, och det kan komma fram nya spännande lösningar. Inte minst är samarbetet med personal, politiker och byggare bra. När det gäller järnvägen är det kanske inte så himla smart att man bygger järnväg på väldigt många olika sätt. Det är bra om det är ett enhetligt sätt vi bygger våra järnvägar på, att spåren är lika och att vi har en höjd som gör att snöplogarna kan komma fram var de än kör i landet. Det finns en uppsjö av sådana saker. Då är det viktigt att den samlade erfarenheten av hur man har byggt finns på ett ställe, att det finns på Trafikverket och inte bara ute hos entreprenören. Jag vill återkomma till att det är den delen i Riksrevisionens kritik som jag har fastnat för, och jag hoppas att det kommer att hända saker när regeringen tar till sig detta.

Herr talman! Låt mig inleda med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen. Några talare har varit före mig, alltså är det mesta som vanligt sagt i ärendet. Man kan väl säga som så att det är Riksrevisionen som står för uppgifterna, men vi som sitter här, ledamöterna, har ansvaret för skattebetalarnas pengar. Det är därför vi reagerar. Jag har lyssnat noggrant på Alliansens företrädare i dag, Tysklind, som hela tiden förefaller att hålla med oppositionen, som bildar majoritet i frågan. Ändå kämpar han förtvivlat emot några punkter i en motion, men jag inte kan begripa vad det är han bekämpar. Vi kan ha olika synsätt, men vi i det parti jag företräder besväras inte av den politiska ovanan att endast titta på vem som har skrivit motionen. Vi brukar också studera innehållet; vi anser det mest väsentligt. Det finns ingen anledning att jag läser högt inför den här församlingen ur utskottets ställningstaganden; dem har vi hört flera gånger. Men man kan sammanfatta det i att det står illa till, och det är inte första gången som anmärkningar framförs. Jag hörde talas om 2005. Då var jag inte med här, men jag utgår från att det är riktigt. Är det nu så som Tysklind framhåller, att det här har regeringen redan börjat med eller vidtar åtgärder för i enlighet med jag läser i den motion som vi står bakom i oppositionen, begriper jag inte varför vi inte kunde få en full enighet i frågan. Då hade vi sluppit att använda en trevlig kväll till att käfta om det här. Jag förstår det inte, men jag nöjer mig med att som sagt biträda utskottets förslag och yrkar än en gång avslag på reservationen.

Herr talman! Då vill jag upplysa Tony Wiklander om att mitt anförande inte bygger på Vänsterpartiets motion utan på regeringens skrivelse. Det är de åtgärderna jag beskriver. Det är väl bra om Tony Wiklander tycker att det är desamma som i motionen. Det är kanske just där vi har den lilla klon i dagens debatt. Vi kan inte göra ett tillkännagivande om sådant som redan pågår. Då tappar det sin status på något sätt. När vi gav ett tillkännagivande om att se över hela järnvägssystemet hade det en funktion. Vi var eniga om det, det var bra. Jag beskriver de åtgärder regeringen har vidtagit efter den kritik som Riksrevisionen har framfört, en kritik som vi dessutom alla är eniga om. Regeringen har tagit till sig den och har välkomnat rapporten. Vi allianspolitiker i riksdagen har tagit till oss den och tycker att det är väldigt bra. Vi har bejakat alla de riksrevisionsrapporter som har kommit - jag tror att vi är uppe i drygt tio nu - på infrastrukturområdet och sett bristerna. Det är väl bra att vi ser bristerna och rättar till dem. Fortfarande kvarstår frågan: Vad vill Sverigedemokraterna att regeringen i nuläget ska vidta för ytterligare åtgärder utöver dem man redan vidtagit för att lösa problemen? Det kanske är så som Tony Wiklander upplever, att vi egentligen tycker likadant. Men den beskrivning jag har gjort är gjord utifrån regeringens skrivelse. Då känns det ännu mer som ett bevis på att ett tillkännagivande är lite som ett slag i luften.

Herr talman! Tysklind kör i rundgångar, så det är inte lätt att hänga med. Jag tycker fortfarande att det låter som att vi i sak är överens. Ändå slåss ni emot självklara förslag. Vem som citeras och hur - har det någon betydelse? Jag säger än en gång: Det är Riksrevisionen som står för uppgifterna. När vi har tagit del av dem har tydligen en majoritet av oss fått klart för oss att det här inte är bra. Vi anser inte att regeringens åtgärder har varit tillräckliga. Om de blir det på grundval av det här beslutet borde Tysklind och jag gemensamt vara glada och nöjda. Men Tysklind ser inte glad ut i kväll. Jag förstår egentligen inte vad vi bråkar om.

Herr talman! Låt mig än en gång göra klart vad det här går ut på. Vi diskuterar Riksrevisionens rapport. Den kom i juni 2012. Sedan dess har den genomgått en process. Den har varit på remiss hos Trafikverket. Regeringen har lämnat en skrivelse. Det har vidtagits en massa åtgärder. Men Sverigedemokraterna är tydligen kvar i juni 2012. Det är det som är problemet. Det har hänt mycket. Det är de åtgärder och de uppföljningsprogram som regeringen tar upp i sin skrivelse som är dagens verklighet i mars 2013. Det är det vi tar ställning till. Sedan är vi helt eniga om utgångsläget, det vill säga Riksrevisionens kritik. Den delar vi. Det är kanske därför det kan uppstå en viss förvirring. Det gäller faktiskt att se att det pågår en process kring detta. I den processen har regeringen vidtagit en hel del åtgärder. Min fråga är: Finns det någon åtgärd som Sverigedemokraterna och Tony Wiklander saknar? I så fall kan vi kanske få höra det, och regeringen vill kanske också höra det.

Herr talman! Jag hade inte tänkt läsa innantill, men jag ska ändå avsluta med att göra det. Det är uppenbarligen nödvändigt när vi har den här diskussionen. Det jag har gått på är kanske inte i huvudsak regeringens skrivelse - den är väldigt mångordig - utan det är utskottets ställningstagande, det vill säga det utskott där jag själv sitter. I mitten på den texten läser jag: "Utskottet menar att de brister som Riksrevisionen pekar på i sin rapport måste tas på största allvar och anser därför att det är anmärkningsvärt att regeringen inte tänker vidta några ytterligare åtgärder med anledning av Riksrevisionens granskningsrapport, trots att ett flertal av rekommendationerna i rapporten är högst relevanta. Det befäster i och för sig den kritik om passivitet och okritiskhet som Riksrevisionen har riktat mot regeringen i sin granskningsrapport." Jag tror inte att jag behöver gå vidare. Jag står bakom precis de satser som Lars Tysklind själv har läst upp ett antal gånger, som framgår av motionen och som för mig är självklarheter.

Herr talman! Till att börja med vill jag rikta mig till Lars Tysklind, som har fått den inte speciellt avundsvärda uppgiften att försvara regeringen i denna debatt. Att regeringen hälsar Riksrevisionens rapport välkommen är inte detsamma som att ta Riksrevisionens rekommendationer på allvar. Herr talman! Jag instämmer också i mycket av den kritik som föregående talare, framför allt Hans Unander och Stina Bergström, har framfört i sina anföranden. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen. Trafikverket är, som det har sagts, en av landets största upphandlare. De köper varor och tjänster för ca 40 miljarder årligen. I sin upphandlingsstrategi för att nå en högre produktivitet, det vill säga mer väg och järnväg för pengarna, satsar Trafikverket på ökad användning av så kallade totalentreprenader i stället för utförandeentreprenader. I en totalentreprenad är tanken att entreprenören ska ta på sig så stor del av projekteringen som möjligt för att därigenom känna ansvar för att anläggningen fungerar som avsett. Riksrevisionen har i en rapport granskat Trafikverkets upphandling. I rapporten Trafikverkets upphandling av vägar och järnvägar - leder den till hög produktivitet? ger granskningen inte stöd för att Trafikverkets senaste upphandlingsstrategi är ändamålsenlig. De mätningar som är gjorda visar att det inte lett till högre produktivitet. Riksrevisionen menar att det är nödvändigt med en bättre erfarenhetsåterföring för att kunna ta ställning till hur upphandlingarna ska utvecklas för att leda till de önskade positiva effekterna. Riksrevisionen konstaterar vidare att regeringen har varit passiv och okritisk och inte har efterfrågat erfarenhetsbaserat stöd för de åtgärder som Trafikverkets upphandlingsstrategi säger har lett till högre produktivitet. Herr talman! Det är med andra ord en hård kritik som både Trafikverket och regeringen får. Bristerna är stora, och regeringen verkar vara ointresserad av att vårda skattebetalarnas pengar. Tågresenärer och godstransportörer har i många år fått stå ut med bristfälliga satsningar. Då ska de inte dessutom behöva drabbas av att upphandlingarna inte är effektiva. Riksrevisionens kritik måste tas på allvar så att vi får så mycket järnväg och väg som möjligt för skattemedlen. Herr talman! Riksrevisionen varnar också för ineffektivitet på lång sikt eftersom kvaliteten kan befaras bli sämre och livscykelkostnaderna högre till följd av den ökade variantrikedom som totalentreprenader medger. Variationen kan leda till stora skillnader i väg- och järnvägsnät, och man minskar möjligheterna till standardisering. Det är viktigt att Trafikverket strävar efter att kvaliteten ska vara likvärdig oavsett var väg- och järnvägsnätet råkar vara byggt. Dessutom påtalar Riksrevisionen att Trafikverket inte följt upp och analyserat slutresultaten av entreprenaderna på ett ändamålsenligt sätt. Det kan medföra att Trafikverket inom de närmaste åren kommer att förlora sin kunskap om vad som är den effektivaste upphandlingsstrategin eftersom man mer eller mindre har avhänt sig kompetensen till totalentreprenören. Vi menar att de påtalade bristerna är allvarliga och att det ingår i riksdagens kontrolluppgift att säkerställa att resurser används på ett effektivt sätt vid upphandling av vägar och järnvägar, inte minst för att se till att våra järnvägar kan fylla nödvändig samhälls- och klimatnytta. Vänsterpartiet vill ha ett sammanhållet järnvägssystem kombinerat med kraftigt ökade investeringar på banunderhåll och nya spår. Det skapar förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande och höjd kapacitet. I avregleringens spår går alltmer pengar till kostnader för att administrera upphandlingar. Dessa pengar skulle behövas bättre till att underhålla och bygga väg- och järnvägsnät. Herr talman! Slutsatsen i regeringens skrivelse blir att man inte för närvarande avser att "vidta några ytterligare åtgärder". Det finner vi anmärkningsvärt, då ett flertal av Riksrevisionens rekommendationer enligt vår bedömning är högst relevanta. När regeringen väljer att inte vidta några åtgärder befäster det Riksrevisionens kritik att regeringen är och har varit passiv och okritisk. Herr talman! Avslutningsvis är jag mycket nöjd med att Vänsterpartiets motion fått majoritet i Trafikutskottet, och förhoppningsvis kommer den att få majoritetens gillande även i riksdagen. Det behövs empiriskt underlag och dokumentation om effektiviteten i upphandlings- och kontraktsformer. Det behövs utvecklade system för återföring av erfarenheter. Mätresultat måste tas fram systematiskt och objektivt med extern utvärdering och uppföljning. Regeringen måste informera riksdagen om man uppnått effektivitet med olika upphandlings- och kontraktsformer inom Trafikverket. Vi menar att detta väsentligt påverkar möjligheten att få förbättrade underlag och bättre förvaltade skattemedel. (Applåder)