Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 1 i betänkandet.

Att stärka skyddet för journalister och medieredaktioner är en av de viktigaste åtgärderna vi kan vidta för att trygga utvecklingen i ett minst sagt turbulent medielandskap i vår samtid.

Fru talman! Det finns faktiskt någonting som är rätt och fel. Det finns sant, och det finns falskt. Det finns fakta, och det finns felaktiga påståenden. Men i ett landskap där lögn blir sanning, där fel blir rätt, där ingen kan anses veta vad som är rätt eller fel, lögn eller sanning och där allting kan relativiseras behöver vi som samhälle någonting att hålla oss i.

Seriös och oberoende journalistik är en av de saker vi kan hålla oss i. För att inte fullständigt tappa fotfästet, för att inte vandra ut i en öken utan karta och kompass behöver vi oberoende och stark journalistik. Skyddet för medieredaktioner och journalister är en del av det. En annan del är att underlätta omställningen för våra seriösa mediehus och medieredaktioner till en ny, hållbar och långsiktig situation vad gäller finansiering, förutsättningar för rekrytering och det fortsatta arbetet.

Därför är det viktigt för Moderaterna, vilket vi poängterar i betänkandet, att mediestödet som ges måste leda till omställning. Det är viktigt att vi ger ett stöd till vårt medielandskap för att man ska kunna bibehålla magnituden och verkshöjden. Men för att kunna uppnå nya, stabila förutsättningar i en digitaliserad värld med sociala medier och ett utvecklat medielandskap måste omställningen fortgå. Vi får inte ha ett press- och mediestöd som cementerar gamla strukturer i något som inte kommer att vara livskraftigt på lång sikt.

Fru talman! Med det vill jag återigen yrka bifall till reservation nummer 1.

Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Fru talman! Det betänkande som nu är uppe för debatt rör de mest fundamentala aspekterna av hur vår demokrati fungerar. Om samhället inte värnar förmågan att stöta och blöta åsikter med varandra på ett öppet, transparent och fritt sätt kan inte vanliga svenskar få tillgång till den bredd av perspektiv som är nödvändig för att kunna fatta väl avvägda politiska beslut. I en sådan situation är det också sannolikt att medborgarnas grundförståelse för hela samhället blir lidande. Utan en bredd i åsikter och perspektiv kommer vi inte heller att få något djup i de frågor som präglar samtiden. Utan det djupet underminerar demokratin långsiktigt sig själv.

Vi är som tur är inte riktigt där ännu. På vissa sätt är det offentliga samtalet friare än ofta har varit fallet. Jämfört med många tider i världshistorien är det förhållandevis enkelt för dem med avvikande åsikter att göra sina röster hörda. Samtidigt finns det krafter som verkar i en motsatt riktning, krafter som dessvärre verkar bli lite starkare.

Fram till nyligen har digitaliseringen och den växande roll som internet har i samhällets politiska åsiktsutbyte varit en kraft för frihet. I takt med att ett fåtal aktörer har kommit att dominera stora delar av marknaden för digitala tjänster börjar dock dessa förutsättningar förändras. Marknadsdominansen hos företag som Facebook, Google och Amazon är på många sätt en naturlig följd av internets struktur. Särskilt tjänster som handlar om att söka upp information eller sammanföra människor blir lätt till monopol och oligopol. Monopolstatusen hos detta fåtal plattformar leder i praktiken till detsamma även för de företag som äger de plattformar som svenskar, liksom befolkningen i alla andra länder, i allt högre grad använder för att delta i det offentliga samtalet.

Att betrakta dessa aktörer som vilka företag som helst är i ljuset av detta ett förlegat förhållningssätt. Sverigedemokraterna föreslår därför att begreppet åsiktstorg ska börja användas för att hänvisa till de plattformar som dessa techjättar äger. Åsiktstorgen är vital informationsinfrastruktur och bör regleras därefter.

Det här förhållningssättet kan framstå som radikalt, men det är egentligen ingenting nytt. Ända sedan industrialiseringen tog fart under 1800-talet har det offentliga trätt in och reglerat marknader som inte har fungerat. I praktiken fungerar inte dagens marknader för samhällsinformation ordentligt. Det är något som är viktigt att trycka på.

Fru talman! Låt mig till exempel nämna att en rad journalister, mediekanaler och politiker har blivit avstängda de senaste månaderna från de stora medieplattformarna utan någon egentlig förklaring. Det är inte heller någon hemlighet att detta oftast drabbar oppositionella. Till exempel har den sverigedemokratiska ledamoten i Europaparlamentet, Jessica Stegrud, blivit avstängd på grund av att hon besvarat ett grovt påhopp med orden: Du verkar okunnig. En demokratiskt vald företrädare för svenska folket tystades alltså på ett sätt som framstår som helt godtyckligt.

Självklart är det inte en lätt uppgift att reglera dessa företag. Vi har full förståelse för att flera aspekter behöver utredas närmare. Hur techjättarna bör definieras eller exakt vilka villkor som bör gälla för konton på åsiktstorgen, techjättarnas plattformar, är sådana frågor. Men det finns fortfarande utrymme för att peka ut en bred riktning för hur samhället bör förhålla sig.

Till att börja med är det uppenbart att modereringen på åsiktstorgen bör regleras på ett tydligare sätt än i dag. En grundläggande utgångspunkt är att ett åsiktstorg på de stora sociala medieplattformarna inte bör kunna avtala bort en viss typ av åsiktsbildning. Lag, snarare än användarvillkor, måste styra yttrandefriheten även på internet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

En naturlig följd av detta blir att belägga åsiktstorgen med någonting som påminner om bankväsendets kontraheringsplikt att som huvudregel ge alla fysiska och juridiska personer rätt till ett konto. Ska något tas bort från plattformen bör utgångspunkten vara att det rör sig om enskilda yttranden, inte personer, företag eller hela organisationer. Sverigedemokraterna anser också att anonyma konton har en viktig roll att spela. De bör absolut inte förbjudas.

Är innehållet lagligt bör åsiktstorgen alltså inte kunna radera detta på enbart subjektiva grunder. I detta avseende är skuggbanning - att vissa kontons interaktioner med andra konton på åsiktstorget begränsas utan att kontoinnehavaren förstår det - egentligen att betrakta som bedrägeri. Sverigedemokraterna ställer sig absolut bakom ett system med så kallade trusted flaggers under förutsättning att syftet är att ta ned olagligt innehåll snarare än att moderera det politiska samtalet.

Skuggbanning anknyter också till en annan problematik, nämligen när algoritmer justeras på ett sådant sätt att vissa åsiktsinriktningar lyfts fram medan andra trycks tillbaka. Detta bör självklart vara förbjudet och bör betraktas som särskilt allvarligt om det sker i samband med val.

Transparensen mellan plattformarna och användarna måste stärkas. Det är orimligt att den som blir avstängd eller modererad inte kan få sin sak prövad eller ens få reda på vad som föranlett åtgärden. Det är inte heller rimligt att det saknas rätt till överklagan eller möjlighet att gå till domstol.

Vi menar också, av naturliga skäl, att det svenska offentliga samtalet bör regleras inom Sveriges gränser. Att EU nu föreslår att lagstifta så att innehåll som bryter mot lagen i ett medlemsland ska kunna tas ned i hela EU är väldigt oroande. Låt oss för en sekund bortse från den uppenbara inskränkningen av Sveriges suveränitet, men vad blir konsekvensen, fru talman, om inte ett race to the bottom där EU-länderna med mest restriktiv yttrandefrihetslagstiftning får sätta tonen för alla andra medlemsländer?

I stället för att lämna regleringen av vår enskilt viktigaste yttrandefrihetsmässiga arena till storföretag och Bryssel bör vi följa anrik svensk förvaltningstradition och utse en tillsynsmyndighet. Varför inte låta Justitiekanslern driva process i yttrandefrihetsmål på internet med tanke på myndighetens särskilda kompetens? Antagligen kommer det också att bli nödvändigt att utbilda dem som modererar innehåll på åsiktstorgen i svensk yttrandefrihetsrätt. Låt oss göra det då!

Fru talman! Sverigedemokraterna är mycket väl medvetna om att lagförslaget i mångt och mycket är översiktligt. Stora företag har ofta en liten början, och det här rör flera särskilt stora sådana. Någonstans måste dock denna process ta sin början.

Avslutningsvis ställer jag mig bakom Sverigedemokraternas reservation 7 i detta ärende.

Fru talman! Sedan idéer om den liberala demokratin växte fram under upplysningstiden, och särskilt sedan de började få stort genomslag under 1900-talet har de lett till stora framsteg runt om i världen. I liberala demokratier har miljarder människor vunnit sin rösträtt, oavsett kön, etnicitet eller ekonomi. I många länder har kvinnorättsrörelser stärkt kvinnors makt över sina liv och sina kroppar, och medborgarrättsrörelser har stärkt minoriteters rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Där en fri press har frodats har en tidigare tystad allmänhet fått ökat inflytande över samhällsutvecklingen och bättre möjligheter att hålla makthavare ansvariga. Tyvärr ser vi också exempel på det motsatta. Där en auktoritär regim slåss för ett bevarat maktinnehav och där regimöverlevnad är det överordnade målet går kampen mot demokrati, rättstatlighet och mänskliga rättigheter hand i hand med ökad repression mot journalistik, civilsamhälle och själva historieskrivningen.

Press och media kallas med fog för den tredje statsmakten. De utgör en av de viktigaste institutionerna i en stark liberal demokrati, eftersom en sådan kräver starka medier som granskar makten, informerar medborgarna och belyser samhällsproblem. Det är en viktig anledning till att vi nu vill göra det svårare att ändra grundlagens skydd för pressfriheten och andra rättigheter.

För att den tredje statsmakten ska lyckas med sitt uppdrag fullt ut krävs att medier är verksamma från Kiruna i norr till Trelleborg i söder, från den lilla kommunen till riksdagen och Rosenbad. Centerpartiet ser allvarligt på de vita fläckar av bevakning som har uppstått till följd av nedläggningar och nedskärningar inom lokalmedier på mindre orter. Vi kommer även fortsättningsvis att bedriva en mediepolitik som möjliggör en livskraftig press i hela landet.

Fru talman! Centerpartiet värderar public services oerhört viktiga uppdrag. Vi vet också att public services kapacitet och opartiskhet i många fall har varit bland de första offren när auktoritära och illiberala ledare tagit makten. Centerpartiet vill därför skydda public services oberoende och förmåga att granska makten.

I samband med bland annat internets framväxt och att politiker attackerat medier har hot, hat och trakasserier mot journalister ökat i omfång och grovhet. Det är ett allvarligt hot mot den liberala demokratin. Kvinnor och minoriteter är särskilt utsatta, vilket riskerar att begränsa vilka röster som hörs i samhällsdebatten. Även det är ett demokratiproblem.

Centerpartiet vill därför stärka kapaciteten hos de enheter inom polisen som arbetar med demokratifrågor och ge Brottsförebyggande rådet ett tydligare uppdrag att utbilda och stötta arbetsgivare, fackföreningar och personer som arbetar inom media i hur de bör hantera och anmäla hot och trakasserier. Vi vill dessutom att brottsofferjourerna får ökat stöd för sitt viktiga arbete med att stötta utsatta journalister.

Vi vill också införa ett offentligt stöd, likt det som finns för trossamfund, som nyhetsredaktioner och andra kan använda för att investera i säkerhetsåtgärder, alltifrån investeringar i fysisk säkerhet till säkerhetsutbildningar och it-säkerhet. Det är inte minst viktigt för små företag som saknar de stora mediehusens resurser och kunskap. Jag yrkar därför bifall till reservation 3.

Fru talman! Coronapandemin har satt ljuset på vikten av allsidig och oberoende nyhetsbevakning, inte minst för att mota infodemin och spridningen av desinformation och konspirationsteorier. Behovet av att bland annat beskriva vad som skett och sker i samhället och vad som kan göras för att minska verkningarna av pandemin är stort. Samtidigt har mediehusens annonsintäkter rasat. En permanent förstärkning av mediestödet på 200 miljoner kronor per år beslutades under våren 2020. Därtill beslutades om ett bredare stöd på 500 miljoner kronor som gällde för 2020 och som omfattade fler nyhetsmedier för att minska konsekvenserna av pandemins verkningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Dessa åtgärder sattes in i det akuta läget, och effekterna av dessa behöver följas upp. Hur utvecklingen inom medieområdet kommer att bli på längre sikt behöver följas noga för att man ska kunna vidta adekvata åtgärder för att säkerställa tillgången till allsidig och oberoende nyhetsbevakning och opinionsbildning i hela landet framöver.

Det sker fortsatt stora och snabba förändringar inom medieområdet. Många lokalredaktioner har lagts ned på senare år, och den utvecklingen ser fortsatt dyster ut. Bakgrunden är främst att annonspengar har flyttats till andra ställen på internet. Utöver det har nu tappet av annonsintäkter som har sin grund i coronapandemin tillkommit.

Tillgången till en allsidig och oberoende nyhetsbevakning och opinionsbildning i hela landet måste säkerställas. Det är då extra viktigt att bevaka områden som är särskilt utsatta där nyhetsbevakning saknas eller har lägre frekvens och se vad mer som kan göras för att förbättra situationen. Då behöver också effekterna av mediestödet för så kallade vita fläckar noga följas. Centerpartiet välkomnar att mediestödet nu ses över.

Ärade herr ålderspresident! Vi har länge sett hur intresset från utländsk makt att skaffa sig svensk kunskap, svensk teknologi och svensk forskning via lagliga och olagliga metoder har ökat. Det kan öppna upp för att till exempel ryska eller kinesiska aktörer köper upp fria och oberoende medier i Sverige. För att inte öppna dörrarna på vid gavel vore det betydelsefullt att i stället höja trösklarna på lämpligt sätt, naturligtvis med respekt för grundlagarna.

Hur nationella säkerhetsintressen kan säkerställas vid tillståndsprövning för tv, text-tv och ljudradio har behandlats i särskild utredning. Frågan om hur det säkerställs för att hävda övriga fria och oberoende medier måste också hanteras. Vi förutsätter att regeringen säkrar att så sker. Det kan ske via Inspektionen för strategiska produkter, som nu utgör nationell granskningsfunktion för utländska direktinvesteringar, eller på annat sätt. Centerpartiet anser hur som helst att regeringen behöver återkomma till riksdagen med information om hur man avser att göra detta.

Avslutningsvis, herr ålderspresident, fortsätter Centerpartiet att på område efter område arbeta för starka och oberoende medier som en omistlig del av en starkare liberal demokrati. Jag står bakom Centerpartiets samtliga reservationer och yrkar, som tidigare nämnts, bifall till reservation 3.

Herr ålderspresident! Nu debatterar vi alltså ett motionsbetänkande om tryck- och yttrandefrihet samt massmediefrågor. Ofta har ju KU helt eniga betänkanden, men när det gäller de här frågorna har vi olika uppfattningar i flera fall. Det finns 17 reservationer i betänkandet.

Det är väldigt många viktiga olika frågor som berörs, och utgångspunkten är motioner från allmänna motionstiden. Det finns inte något förslag kopplat till en proposition från regeringen.

Av alla dessa frågor vill jag lyfta fram problemet med att artiklar och texter som innehåller hets mot folkgrupp kan ligga kvar på databaser på ett sätt som inte är rimligt och inte heller avsett av lagstiftaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Tryck- och yttrandefriheten måste som tidigare sagts försvaras. Men den är och måste också vara reglerad. I januari 2019 infördes regler i yttrandefrihetsgrundlagen om ansvarsbefrielse för äldre material i databaser. Om till exempel en dagstidning gör sina gamla artiklar tillgängliga på en webbplats ska inte den som är ansvarig utgivare i dag vara ansvarig för sådant som är gammalt.

Det här gäller till exempel innehåll som utgör hets mot folkgrupp eller förtal. Den ansvarige utgivaren får två veckor på sig att ta bort gammalt material och slipper då åtal. Tiden räknas från den dag Justitiekanslern eller målsäganden underrättar den ansvarige utgivaren om att det finns material som kan utgöra ett yttrandefrihetsbrott.

Redan när det här regelverket beslutades fanns det de som befarade att artiklar skulle kunna publiceras på webbplatser men med en utformning så att de skulle uppfattas som att det var gamla artiklar. På det sättet skulle den ansvariga utgivaren alltså få två veckor på sig att ta bort artikeln. Under tiden skulle materialet, som eventuellt är brottsligt, kunna ligga kvar på webbplatsen.

Beroende på när materialet uppmärksammas av Justitiekanslern eller målsäganden kan alltså artiklar som skulle kunna utgöra ett tryckfrihetsbrott finnas tillgängliga ganska länge utan att någon kan göras ansvarig för det.

Efter att den här lagen har trätt i kraft har bland annat Stiftelsen Expo rapporterat om att Nordiska motståndsrörelsens tidigare ansvariga utgivare har sluppit straffansvar för flera fall av hets mot folkgrupp.

Det har också rapporterats om att utgivare av nazistiskt material har kunnat förlänga 14-dagarsperioden som gäller för att ta bort olagliga publiceringar genom att helt enkelt hålla sig undan delgivningen. En minsta åtgärd skulle i det här fallet kunna vara att det är ett krav för att få utgivningsbevis att den som är ansvarig utgivare är nåbar.

En ökad mängd artiklar på nätet som kan utgöra brott är inte avsikten med den här lagstiftningen. Vänsterpartiet anser därför att det bör göras en utvärdering av regelverket. Det har nu gått tre år sedan det infördes, och det finns all anledning att utvärdera effekterna. Därmed yrkar jag bifall till reservation nummer 5.

Herr ålderspresident! Det är av goda skäl som man informellt har benämnt massmedier som den tredje statsmakten sedan mitten av 1800-talet. Under lång tid har medier granskat makthavare, uppmärksammat individer som fallit mellan samhällets stolar och avslöjat hur företag fuskar med sitt arbete, allt till gagn för demokratin.

Liberalerna menar att mediepolitiken bör byggas på en solid grund och att den grunden består av frihet och demokrati. Det finns tyvärr anledning att påminna sig om detta. Den politiska makten i länder också nära oss ser möjligheter i att kontrollera vilka nyheter som når medborgarna och hur dessa nyheter vinklas.

Det är oroande att det sker i vår omvärld, det är oroande att smittan går från land till land, och det är oroande att inte heller Sverige är vaccinerat mot detta. Vi ser ett hårt tonläge i sociala medier. Vi ser anklagelser om fake news. Vi ser hur mainstreammedier blivit skällsord och hur extremister försöker påverka vad som publiceras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Andra sidan av myntet är att vi också ser hur de som ska granskas försöker gömma sig från den journalistiska blicken på olika sätt. Det gäller alltifrån att anställa mängder av egna informatörer som ger maktens bild av verkligheten till att på olika sätt försöka ta sig förbi offentlighetsprincipen.

Herr ålderspresident! Vill man långsiktigt slå vakt om friheten måste man se till att medier så långt som möjligt kan stå på egna och starka ben. Därför behövs en tydlig lagstiftning och goda generella villkor för medier. Mediestödet måste förnyas och moderniseras.

För att värna oberoende och minska politikers inflytande bör de stöd som ges så långt som möjligt vara generella, automatiska och rättighetsbaserade. De måste vara utformade så att de går till att stärka journalistiken, inte till att gynna så kallade bidragsentreprenörer.

Även om målet måste vara att medier ska stå på egna ben kommer det åtminstone under en lång tid framöver att behövas statligt stöd, inte minst till områden där marknaden och prenumeranter inte klarar att bära den för demokratin så viktiga granskande lokala journalistiken.

Här skulle jag kunna reservera Liberalerna mot luckor i detta betänkande. Men eftersom det pågår en översyn av stöden till medierna väljer vi att bara lämna ett så kallat särskilt yttrande med ungefär detta innehåll.

Herr ålderspresident! En granskande journalistik är som sagt en förutsättning för en levande demokrati. Men journalistiken är hårt ansatt från flera håll. Enligt en undersökning vid Göteborgs universitet har nästan sex av tio av landets journalister varit utsatta för trakasserier, hot eller våld i samband med sitt yrkesutövande.

Hoten fyller sitt syfte. Många hotade journalister uppger att deras arbete påverkas. De väljer bort att bevaka känsliga ämnen, personer och frågor. I försvaret av tryck- och yttrandefriheten ingår även ett ansvar för att förebygga och förhindra just hot, trakasserier och våld som både enskilda och grupper riktar mot journalister och andra mediemedarbetare.

Under punkten om säkerhet för journalister och medieredaktioner avgav inte Liberalerna någon reservation mot majoritetens linje eftersom vi instämmer i att det nu på flera fronter, inte minst på EU-nivå, pågår ett aktivt arbete med att stärka skyddet. Låt oss se hur det arbetet faller ut innan vi kräver något annat, mer och tuffare.

Herr ålderspresident! Granskningsnämnden för radio och tv övervakar genom en efterhandsgranskning om program följer radio- och tv-lagen och de programrelaterade villkor som kan gälla. Liberalerna menar att för att säkerställa att granskningsnämndens arbete inte politiseras genom regeringens möjlighet till ingrepp måste dess oberoende ges ett starkare rättsligt skydd.

Till exempel borde motsvarande begränsningar införas som gäller för förvaltningsstiftelsen. Det innebär att ingen nämndledamot får vara tjänstgörande riksdagsledamot eller Europaparlamentariker, statsråd eller anställd i Regeringskansliet, av ett riksdagsparti eller hos en Europaparlamentariker. En karensregel på ett år borde rimligen finnas.

Det behövs också ett skydd mot ett plötsligt entledigande. Förvaltningsstiftelsens ledamöter kan bara entledigas om det finns synnerliga skäl, men vad detta innebär är å andra sidan upp till regeringens skönsmässiga bedömning. För granskningsnämndens ledamöter finns inte ens detta skydd. Det finns inget skydd alls mot entledigande mot den berördes vilja.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Herr ålderspresident! Detta betänkande är brett och fyllt av viktiga frågor. Jag har bara tagit upp några av de frågor som ligger mig och mitt parti extra varmt om hjärtat. Men debatten kommer garanterat att fortsätta, särskilt ett valår som detta. Då är det extra viktigt att vi håller huvudet kallt och kommer ihåg att vi här måste stifta lagar som inte bara gagnar den som just nu har makten utan att vi har den långsiktiga demokratins mål och väl i sikte.

Icke förty yrkar jag ändå bifall till Liberalernas reservation nummer 14.

Herr ålderspresident! I dag debatterar konstitutionsutskottet viktiga frågor om tryck- och yttrandefrihet och massmedier. Frågorna väcker engagemang, och utskottet har behandlat inte mindre än 110 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2020/21 och 2021/22.

Låt mig börja med att slå fast att yttrandefriheten har en lång tradition och en stark ställning i Sverige. Därför är den fastslagen i våra grundlagar. Det är bara några år sedan vi firade att den svenska tryckfrihetsförordningen fyllde 250 år - året var 2016, för den som är nyfiken. Den är inte bara äldst i sitt slag i världen, den har också gett Sverige en stark tradition av oberoende press och utgör en av demokratins absoluta hörnstenar. Tryck- och yttrandefriheten är en nödvändig förutsättning för en fri allmän debatt och för den fria åsiktsbildningen.

Miljöpartiet vill värna det fria ordet. I en tid då många intressen ägnar sig åt otillbörlig informationspåverkan genom att sprida konspirationsteorier och desinformation i det svenska samhället är det viktigare än någonsin att det finns en mångfald av seriösa nyhetsmedier som arbetar utifrån etablerad medieetik med dess höga krav på sanningsenlighet, rättvisande urval, relevans samt skyldighet att höra olika perspektiv.

Mångfalden av fria medier är ett av de viktigaste sätten att värna det öppna, demokratiska samhället och den fria åsiktsbildningen. Vi vill värna den granskande journalistiken, motverka spridning av desinformation och öka befolkningens kunskaper i källkritik.

Herr ålderspresident! Stora sociala medier har tagit fram och börjat använda policyer för att markera när yttranden från ledare strider mot etablerade fakta. Arbetet med detta behöver intensifieras, och gemensamma principer som utgår från Europakonventionen behöver fastställas av EU.

I länder som inskränker yttrandefriheten men fortfarande är öppna mot omvärlden spelar oberoende sociala medier en viktig roll för demokratirörelsen. I dessa sammanhang kan de globala plattformarna med majoriteten användare i demokratiska stater vara bärare av värderingar om frihet och mänskliga rättigheter.

Sociala medier har möjlighet att sätta regler för innehållet på de egna plattformarna och behöver ta det ansvaret tydligare än i dag, men de behöver också stöd av demokratiska stater och demokratiska samarbeten som EU för att kunna göra det i längden. EU behöver sätta ramarna både för när innehåll i sociala medier kränker mänskliga rättigheter och för när censur eller begränsning av innehåll gör det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Sverige bör samarbeta inom EU och med andra stora demokratier för att kunna sätta gemensam press på de sociala mediejättarna så att de motverkar att desinformation sprids på deras plattformar. Det är också viktigt att ställa krav på internetplattformar att stå upp för yttrandefriheten i tredjeländer om de vill verka inom EU.

Herr ålderspresident! Vi lever i ett medielandskap under stor och snabb omvandling, där tidigare förutsättningar för mediekonsumtion och nyhetsförmedling ställts på ända. Tillgången till medier och information har blivit bättre, meningsutbyten och åsiktsyttringar har underlättats och fler kan producera och publicera medialt innehåll. Samtidigt skapar det nya medielandskapet utmaningar i form av urholkade affärsmodeller, medial polarisering, misstro mot medier samt geografiska områden som ibland helt saknar journalistisk bevakning, så kallade vita fläckar.

En ambitiös mediepolitik strävar efter en levande mediemångfald där starka, ansvarstagande och oberoende medier i hela landet kan bidra till att händelser i samhället belyses ur olika perspektiv. En stark public service i en livskraftig mediemarknad som präglas av integritet, oberoende, medieetik och en mångfald av perspektiv, och som åtnjuter allmänhetens förtroende, utgör grunden i Miljöpartiets mediepolitik.

Mediernas ekonomi var redan före coronapandemin hårt ansträngd med mycket små marginaler. Nyhetsmedier har avgörande betydelse för samhällets funktion i en kris och är av MSB definierade som samhällsviktig verksamhet. Om exempelvis dagstidningen slutar att ges ut skulle det kraftigt försämra allmänhetens tillgång till information och dessutom skapa oro som allvarligt kan förvärra den pågående krisen. Till skillnad från andra branscher har efterfrågan på nyhetsmediernas tjänster, det vill säga nyheter, ökat kraftigt under pandemin.

Miljöpartiet har efterlyst en ny modell för mediestöd samt översyn av moms och skatter för nyhetsproduktion. När allt fler läser sin dagstidning på nätet bör det nya mediestödet vara teknikneutralt, i syfte att säkerställa allmänhetens tillgång till en mångfald av allmänna nyhetsmedier.

I oktober 2021 gav Kulturdepartementet en utredare i uppdrag att biträda departementet med att bland annat utvärdera de befintliga stöden till medierna. En central fråga enligt uppdragsbeskrivningen är om det nuvarande driftsstödet ska fasas ut och ersättas av ett mer teknikneutralt stöd för redaktionella kostnader. Vi ser fram emot resultaten av utredningen i juni.

Herr ålderspresident! Slutligen vill jag säga att ett starkt och livskraftigt medielandskap är en förutsättning för att vår demokrati ska fungera och utvecklas. I tider av kris, som under pandemin, blir vi än mer medvetna om detta. Om desinformation får fäste, eller om korrekt information om till exempel vaccin saknas, kan det få förödande konsekvenser för människor. Miljöpartiet kommer alltid att stå upp för mediernas frihet och möjligheter att bedriva sin verksamhet i hela landet.

Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation nummer 8.

Herr ålderspresident! Jag avser i dag att tala om yttrandefriheten på internet med fokus på de internationella techbolagen och deras plattformar, vilka har utvecklats till de i dag särklass viktigaste platserna att finnas på om man vill delta i det demokratiska samtalet och opinionsbildningen. Utifrån detta vill jag också passa på att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nummer 7.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Herr ålderspresident! Det vi ser på vår "wall", eller vägg, när vi loggar in på Facebook, Twitter eller andra sociala medier styrs av algoritmer som bromsar eller väljer ut vad och vilka inlägg du ska exponeras för från de personer du har valt att följa. Vad och hur mycket du exponeras för av diverse tankar och åsikter har big tech-bolagen en oreglerad makt över, och algoritmerna är företagshemligheter.

Vad är sociala medier? Det är den värld som dragits ned framför våra ögon för att förblinda oss från verkligheten. Nu tillät jag mig att parafrasera karaktären Morpheus från filmen Matrix från 1999.

Jag passade på att göra det därför att jag menar att det vi ser inte nödvändigtvis är representativt för vad folk tycker i olika frågor. Det är ett urval, där jag menar att det är tydligt att röster och åsikter från den konservativa sidan bromsas medan socialliberala och progressiva yttringar premieras. Jag märker det ofta själv: Inlägg i vissa ämnen, som jag tycker är viktiga och angelägna, försvinner rakt ut i cyberrymden utan mottagare. Testa för all del själva att skriva om att Facebooks och Twitters censur eller shadow banning är ett demokratiskt problem!

Herr ålderspresident! Trots att i princip allt vårt demokratiska samtal sker över internet i dag och sprids via ett fåtal techbolag är skyddet för yttrande- och åsiktsfriheten i princip obefintligt på dessa plattformar. Vi har skrämmande nog överlåtit till privata bolag, i nästan samtliga fall på andra sidan jordklotet, att sätta gränserna för den svenska yttrandefriheten.

Jag och Sverigedemokraterna menar att det är helt centralt att nätplattformarna måste betraktas som informationsinfrastruktur. De är inte och kan inte betraktas som publicister. Utifrån detta menar vi att de dominerande nätplattformarna måste lyda under principen om kontraheringsplikt, vilket juridiskt innebär ett förbud mot att neka avtal eller neka att utföra en prestation utan saklig grund.

Därför måste alla fysiska och juridiska personer ha rätt att på lika villkor kunna skapa ett verifierat konto, alltså ett konto där avsändaren identifierar sig gentemot plattformsinnehavaren. Så länge detta inte är fallet kan man faktiskt fråga sig hur mycket vår yttrandefrihetsgrundlag egentligen är värd.

Herr ålderspresident! Transparensen kring hur algoritmerna påverkar spridning utifrån innehåll behöver öka. De får under inga förutsättningar justeras utifrån politiska värderingar så att vissa politiker eller politiska partier otillbörligt gynnas eller missgynnas.

Utgångspunkten måste också vara att endast innehåll som är olagligt enligt svensk lagstiftning ska kunna bli föremål för moderering eller borttagning. Det är också viktigt att det är det enskilda uttalandet som blir föremål för intervenering, inte användarkontot. Det är ganska vanligt att folk blir avstängda på mycket märkliga och vaga grunder.

Så kallad skuggbanning eller shadow banning, det vill säga att användaren utan vetskap åläggs digitala begränsningar för att kunna sprida visst innehåll behöver, menar vi, helt enkelt vara olagligt.

Det är angeläget att den enskilde ges en god rättssäkerhet gentemot plattformsinnehavarna, som anses utgöra vital informationsinfrastruktur. För demokratins funktion är det särskilt viktigt att politisk opinionsbildning har ett mycket starkt stöd i vår lagstiftning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Yttrandefriheten, åsiktsfriheten och informationsfriheten är tre av demokratins absoluta fundament. Om vi inte i praktiken kan nyttja dessa friheter blir fria val en falsk illusion.

Herr ålderspresident! Min partikollega Hans Ekström kommer att beröra betänkandets delar som rör mediepolitiken, journalister och den nu pågående utredning som gäller mediestödssystemet. Jag kommer därför här att beröra ett par andra delar av betänkandet.

Det första, herr ålderspresident, handlar om meddelarfrihetens betydelse. Det så kallade meddelarskyddet består av flera delar: meddelarfrihet, anskaffarfrihet, rätt till anonymitet, efterforskningsförbud och repressalieförbud. Meddelarskyddet gäller i förhållande till myndigheter och andra allmänna organ.

Meddelarfriheten innebär att var och en har rätt att straffritt lämna uppgifter i vilket ämne som helst för publicering i de medier som omfattas av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det rör sig alltså om några av svensk demokratis absoluta kronjuveler.

Det finns vissa begränsningar också i denna frihet. I vissa undantagsfall kan till exempel en meddelare straffas för sitt uppgiftslämnande. Det rör sig exempelvis om fall där utlämnandet av uppgifter omfattar vissa grövre brott mot rikets säkerhet och om utlämnande av en allmän handling som omfattas av sekretess.

Men, herr ålderspresident, i det betänkande vi nu behandlar, KU33, hanteras förslag om meddelarfrihet för alla anställda i skattefinansierad verksamhet, det vill säga även anställda i privata företag som är verksamma inom vård, omsorg och annan välfärd.

Vi socialdemokrater menar att meddelarfrihet är av största vikt såväl för verksamhetens bästa som för att skattepengarna ska användas effektivt. Meddelarfriheten är avgörande för att kunna avslöja missförhållanden som drabbar enskilda medborgare, för att motverka korruption och för att förbättra arbetsvillkoren för anställda - för att bara nämna några exempel som visar varför meddelarfriheten är så viktig.

Medierna har genom åren avslöjat flera exempel där chefer inom privata bolag i välfärden, som vi alltså gemensamt betalar för, har försökt tysta ned eller dölja missförhållanden och där skattepengarna i stället för att gå till verksamheten har gått till att berika ägare och chefer. Det är oacceptabelt.

Herr ålderspresident! Det är enbart med ljus som mörker kan fördrivas - men då måste det vara tillåtet att tända lampan, det vill säga att avslöja missförhållanden. Det är tillåtet i offentlig sektor. Och vi socialdemokrater anser att detta självklart också måste gälla i privata företag inom den skattefinansierade välfärden. Där måste också ljuset lysa.

Att försöka få ordning på hemlighetsmakeriet och slöseriet med skattepengar inom privata bolag i välfärden är högt prioriterat för oss. Skumraskaffärer måste bort. Redan under förra mandatperioden tog den S-ledda regeringen initiativ till, och rodde i land, en reform som innebär att fler nu omfattas av meddelarskyddet och kan avslöja missförhållanden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Enligt lagen (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter ges nu anställda, uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom skola, vård och omsorg, som till någon del är offentligt finansierad, motsvarande rätt som offentligt anställda att lämna uppgifter om verksamheten för publicering i medier som omfattas av TF eller YGL.

Detta var ett tydligt vallöfte från oss socialdemokrater i valet 2014, och vi levererade på det redan under förra mandatperioden. Det finns vissa begränsningar i lagen, men det är ett stort steg framåt jämfört med hur det var tidigare under regeringen Reinfeldt och Alliansen, då detta inte fanns.

Efter vår lagändring som vi drev igenom förra mandatperioden har vi också fortsatt arbetet för meddelarfrihet inom skattefinansierad verksamhet. Till exempel har Utredningen om ett stärkt meddelarskydd för privatanställda i verksamheter som är helt eller delvis offentligt finansierade genomfört ett viktigt arbete. Dess förslag bereds nu i Regeringskansliet. Utredningens uppdrag var att föreslå hur ett stärkt meddelarskydd kan införas för privatanställda i verksamheter som är helt eller delvis offentligt finansierade; det gällde andra verksamheter än skola, vård och socialtjänst.

Herr ålderspresident! Det är också med hänvisning till denna utredning som KU avslår motionerna från Liberalerna på temat eftersom utskottet alltså inte vill föregripa Regeringskansliets beredning. Vi socialdemokrater står, herr ålderspresident, självklart bakom utskottets förslag till beslut men vill på detta sätt ändå välkomna Liberalernas engagemang för meddelarfrihet för alla anställda i skattefinansierad verksamhet. Vi ser fram emot fortsatt arbete i gemensam anda kring detta.

Herr ålderspresident! Det andra temat jag vill lyfta är KU:s behandling av frågor som rör de så kallade techjättarna. Det är angelägna frågor som berör de allra flesta svenskar på ett eller annat sätt. Konstitutionsutskottet vill liksom tidigare framhålla vikten av att värna den grundlagsreglerade informations- och yttrandefriheten och förespråkar lösningar som i första hand bygger på frivillighet.

I utskottet har vi ju konstaterat att det inom Europeiska unionen har vidtagits en rad åtgärder för att motverka desinformation på internet. Vi har också noterat särskilt det förslag till förordning om en inre marknad för digitala tjänster som för närvarande förhandlas inom unionen och som bland annat syftar till att anpassa och harmonisera ansvarsregler för de stora sociala medieplattformarna och till att säkerställa transparens och respekt för grundläggande rättigheter i en digital miljö.

Mot bakgrund av det arbete som pågår inom EU är KU inte berett att i dag vidta någon åtgärd med anledning av motionerna i detta ämne.

Vi socialdemokrater här i kammaren står bakom utskottets förslag och kommer att fortsätta att bevaka dessa frågor noggrant.

Herr ålderspresident! Avslutningsvis återstår bara för mig att yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Herr ålderspresident! Jag tänker rikta in mig på yttrandefrihet på nätet. Jag tycker att det är det viktigaste i hela betänkandet, och jag har inte tid att ta upp det andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Jag kommer att börja med att se på hur situationen har blivit. Vi kan titta tillbaka 200 år i tiden, när industrialismen kom till världen. Då var marknadsekonomin i början helt oreglerad. Det tog ganska lång tid, men efter 100 år märkte man att det inte funkade. Man såg att de stora företagen bara blev större och större. De gick ihop och bildade oligopol och i värsta fall monopol.

Det man då märkte var att när ett företag är så pass stort att det har monopol eller ingår i en trust, alltså ett oligopol med andra företag, kan det sätta hela marknaden ur spel. Då kan man ta vilka priser man vill av konsumenterna och sätta vilka löner man vill för de anställda. Där är den fria marknaden helt satt ur spel. Då införde man något som kallas konkurrenslagar för att splittra trusterna.

Nu kan vi på internet se en likartad situation med techjättarna. Det har att göra med internets natur. Internet strävar efter stora enheter. Man vill vara på en social plattform där alla andra är. Man vill inte ha en massa olika sökmotorer, utan man samlas kring en och samma för att det blir enklare för alla så.

I och med att vi i dag har lämnat papperstidningarna har detta lett till att den som vill komma ut med åsikter som politiker eller opinionsbildare måste gå via dessa plattformar. Det finns ingen annan väg ut.

Då hör man argument som: Det är ju privata bolag. Om du inte får komma till tals på den där plattformen får du väl starta en egen plattform! Men det är ju ett absurt argument. Det är ungefär som om Fortum, som äger hela Sveriges elinfrastruktur, helt plötsligt skulle höja sina tariffer med 1 000 procent, och man sedan skulle säga till kunder som klagar: Om ni inte vill betala är det bara att bygga en egen elledning!

Det funkar inte så. Marknaden måste regleras, och detta måste också regleras.

Vi har i århundraden slagits för vår yttrandefrihet. Andemeningen i de yttrandefrihetsgrundlagar vi har är helt tydlig: Vi ska inte begränsa yttrandefriheten så länge det som yttras inte är olagligt. Men tryckfrihetsförordningen är skapad för tidningar eller pamfletter som man delar ut. Den är inte skapad för den situation vi nu har med dessa stora techjättar.

Motiveringen till avslaget på vår motion på det här området säger att man inom EU tittar på hur man på frivillig basis skulle komma överens med techjättarna. Det man främst talar om är att kunna ta bort desinformation; man nämner väldigt lite om hur man ska kunna skydda yttrandefriheten.

Jag tror inte att man i början av industrialismen hade kunnat övertala företagen att på frivillig basis låta bli att bilda monopol. Lika svårt tror jag att det är att försöka förhandla med techjättarna och tala om hur viktigt det är med yttrandefrihet. Jag tror att det måste till skarp lagstiftning.

Självklart ska sådant som är olagligt - barnpornografi, hets mot folkgrupper, förtal eller väldigt grova förolämpningar - tas bort. Men vi kan inte ha en situation som skiljer sig från vad som gäller för yttrandefriheten på gator och torg. Folk måste få ha åsikter, och precis som på gator och torg måste det råda åsiktsfrihet och yttrandefrihet även på internet.

Jag kan förstå att de privata bolagen har sina användarvillkor, där de säger att de inte vill ha till exempel pornografi, reklam för alkohol till barn och så vidare. Det är en helt annan sak, för det handlar inte om åsikter. Men åsikter ska man inte kunna stänga ute.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Som situationen ser ut i dag kan de stora techbolagen påverka utgången av ett val. De kan favorisera den ena kandidaten och censurera den andra. Det är privata, stora multinationella bolag som har fått denna makt. Det finns även bolag som visserligen är börsnoterade och privata men ändå styrs av stater, i ett fall av en diktatur, nämligen det kinesiska kommunistpartiet. Är det verkligen rimligt att vi ska förhandla med dem om hur vår yttrandefrihet ska se ut? Jag förstår inte att det inte är fler som protesterar mot detta.

Detta är ju helt vitalt för demokratin. Har vi inte yttrandefrihet har vi i slutändan inte heller någon demokrati.

Med detta sagt yrkar jag bifall till vår reservation i det här ärendet, reservation nummer 7.

Herr ålderspresident! Tack, Mikael Strandman, för anförandet och för engagemanget i de här frågorna!

Som jag nämnde anser vi socialdemokrater verkligen att de här frågorna är viktiga. De så kallade techjättarna och miljön på internet rör ju oss alla, precis som ledamoten också beskrev det. Det påverkar vår miljö, vad vi gör om dagarna, vilka vi möter, vilka vi inte möter och hur samtalsklimatet är.

Nu kallas detta för en replik, men jag vill ändå se det som ett tillfälle att resonera om de här frågorna. Det pågår ju, precis som konstitutionsutskottet har noterat, ett arbete i Europeiska unionen om de här frågorna. Det syftar till att harmonisera ansvarsregler, att de stora sociala medieplattformarna ska kunna säkerställa transparens och att det finns respekt för grundläggande rättigheter - det vill säga sådana frågor som Mikael Strandman och andra kollegor har tagit upp här.

Min fråga är: Varför inte utnyttja den chans som finns för att påverka ett gemensamt regelverk kring de här frågorna? Vad är det som är problematiskt med det arbete som är igång, där vi från svensk sida har all möjlighet att påverka? Vi här i riksdagen och i utskotten har också den chansen.

Herr ålderspresident! Jag kan direkt säga vad som är problemet med det arbete som pågår. Problemet är inte diskussionen om att ta bort sådant som är olagligt, för den diskussionen är jättebra. Men problemet är att det utöver detta talas om sådant som är skadligt.

Vem avgör vad som är skadligt? Ska techjättarna avgöra det? Anta att någon till exempel säger att coronaviruset kommer från ett labb. För ett och ett halvt år sedan var det en konspirationsteori. I dag är det en av de etablerade teorier man har: att coronaviruset kom från ett labb.

Förstår ni inte vad det kommer att innebära för yttrandefriheten om man överlåter till de privata multinationella företagen eller till Tiktok, som styrs av det kinesiska kommunistpartiet i bakgrunden, att säga vad som är skadligt?

Det måste till skarp lagstiftning som talar om att det faktiskt är fritt fram att uttrycka sina åsikter så länge de inte är olagliga. Vi har en omfattande lagstiftning, om hets mot folkgrupp, förtal och annat, som tydligt talar om vad som är olagligt. Då ska de naturligtvis ta bort det. Men alla mina varningsklockor ringer när jag ser att man lägger till ett uttryck om vad som är skadligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Herr ålderspresident! Tack, Mikael Strandman, för svaret! Jag vill ändå försöka ta sikte på att det finns en reell möjlighet att gemensamt med andra länder kroka arm och se till att man får till en skarp lagstiftning för att harmonisera ansvarsregler, för att säkerställa transparens och för att man ska komma framåt i denna fråga.

Du frågar: Vem är det som ska avgöra vad som ska publiceras? En sak är jag säker på, och det är att jag inte tycker att det är Sverigedemokraterna som ska avgöra det. Det är över huvud taget inget parti i denna kammare som ska avgöra det, utan det måste vi göra tillsammans. Den process som finns för detta, där vi tillsammans med andra länder deltar, är processen inom Europeiska unionen. Där har vi alla chanser i världen att påverka.

Sociala medier och techplattformarna är globala företeelser. Då gäller det att vi tar oss an detta gemensamt, internationellt, i samarbete med andra länder. Det är här det blir intressant. Hur ska Sverigedemokraterna lösa detta, ensamma på vår plätt på jorden? Vi behöver göra detta tillsammans med andra.

Herr ålderspresident! Tack, Laila, för ditt svar! Först vill jag säga att det inte bara är vi sverigedemokrater som driver den här frågan. Jag antar att det är många runt om i hela världen som driver frågan.

Men jag vill återigen återkomma till detta med att man talar om vad som är skadligt och att det är politiker och makten som ska avgöra det. Det som inte ska få vara på plattformar är sådant som är olagligt. Det ska vara samma situation på medieplattformarna som det är på gator och torg. Vi har yttrandefrihet. Vi har åsiktsfrihet. Så länge som du håller dig till det och inte begår något olagligt ska du få komma fram. Annars kommer makten på olika sätt att definiera vad som är skadligt. Oftast är det åsikter som oppositionen har som är skadliga, som är desinformation och som är osanna. Så har det varit hela tiden i historien.

Vi har slagits för yttrandefriheten i århundraden. Låt oss inte ta bort den nu, Laila, genom att införa diffusa skrivningar om harmful och sådant! Låt oss hålla oss till det som är olagligt, som vi kan vara överens om.

Herr ålderspresident! Demokratin kräver ett torg där åsikter möts. Under lång tid har det torget inte bara varit det fysiska mötet hos till exempel folkrörelser eller i kyrkor utan också diskussionen i medier. Detta gäller såväl public service som nationella och lokala tidningar. Även gratistidningar har numera kommit att spela en roll, till exempel i storstadsområden där det finns bristfälliga lokala medier.

Den digitala utvecklingen och förändrade medievanor är en utmaning, liksom utvecklingen att mer och mer annonsintäkter försvinner till de nyss omdebatterade internationella nätjättarna, exempelvis Facebook och Google. Den gamla affärsmodellen fungerar inte längre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Regeringen har tillsatt en utredare, Mats Svegfors, som är välmeriterad och respekterad över hela det politiska fältet. Det är väldigt viktigt att vi kan nå en bred överenskommelse om hur mediestödet ska organiseras framåt. Ett nytt mediestöd måste vara teknikneutralt. Ett nytt mediestöd måste se till att hela landet nås av journalistisk bevakning.

Detta handlar om demokratins torg - inte mer, inte mindre. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr ålderspresident! Jag tar några grejer på uppstuds som jag tycker är intressanta att diskutera vidare. Det talades här lite grann från andra partier om att det viktiga är att man motverkar desinformation på de sociala plattformarna. Även min kollega Strandman resonerade om detta. Vad är desinformation? Vem bestämmer det?

Jag som sverigedemokrat tycker naturligtvis att alla andra partier står för felaktigheter, och jag har full respekt för att alla här inne anser att jag står för en massa felaktigheter, som i förlängningen, om man skulle sprida det, skulle kunna uppfattas som desinformation.

Om vi håller oss till att desinformationsbegreppet handlar om påverkanskampanjer från främmande makt, hybridkrigföring och sådant tror jag inte att det finns några skiljelinjer här. Men låt oss säga att man börjar peka på enskilda användare, kanske en grupp av enskilda användare, som sluter sig kring en fråga som sittande makt anser vara felaktig, alltså "desinformation"! Hur ska plattformarna förhålla sig till det?

I min värld kan vi inte ha någon annan definition av vad som får sägas och vad som inte får sägas än det som gäller enligt vår yttrandefrihetsgrundlag. Det måste vara basen.

Jag är jätteorolig när jag ser Morgan Johansson och andra ministrar bestämma möten med Facebook och Twitter och andra sociala plattformar för att man ska komma överens om hur man ska hantera hat och hot. Dessa ministrar är ju inte neutrala i sitt uppsåt, särskilt inte när det gäller partiet S. Jag tror att de flesta statsvetare instämmer med mig i att S inte drivs av principer utan av egenintresse. Jag är inte tillfreds med att man ska sitta och godtyckligt förhandla med nätjättarna. Detta måste formuleras i lagstiftning och förordningar, och man ska tillämpa Sveriges rikes yttrandefrihetsgrundlag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)