Tryck- och yttrandefrihet
Debatt om förslag 5 mars 2003
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenBarbro Hietala Nordlund (S)
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenEwa Larsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenEwa Larsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenEwa Larsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAnders Bengtsson (S)
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenAnders Bengtsson (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAnders Bengtsson (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAnders Bengtsson (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 49
Anf. 84 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Det är trevligt att få inleda riksda-
gens försöksperiod med den nya debattordningen.
Ärendet som jag kort ska presentera innan debat-
ten tar vid gäller ett rent motionsbetänkande som rör
tryck- och yttrandefrihetsrättsliga ämnen.
Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets-
grundlagen är fundament i vårt demokratiska sam-
hälle. Regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen tillförsäkrar oss medborga-
re ett skydd att fritt få uttrycka vår mening i tal, skrift
eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar,
uttrycka tankar, åsikter och känslor. Gällande regler
och bestämmelser syftar till att skydda den som med-
verkar vid tillkomsten av till exempel bild, ljud,
tryckt skrift eller den som lämnar uppgifter för publi-
cering.
Våra friheter har sina begränsningar. Sådana be-
gränsningar får göras endast för att tillgodose ända-
mål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.
Här känner vi till exempelvis rikets säkerhet, privatli-
vets helgd, förebyggande av brott. I lagen föreskrivs
att begränsningen inte får sträcka sig så långt att den
utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en
del av folkstyrelsens grundvalar.
Herr talman! I betänkandet behandlas 20 motioner
från den allmänna motionstiden i höstas. Flera av
motionsyrkandena är årligt återkommande och såle-
des tidigare behandlade av KU. Utskottet avstyrker
alla 20 motionerna, många med hänvisning till att
frågan redan är under utredning eller kommer att
beredas inom kort. Ett sådant exempel är motionen
som kräver skydd för meddelandefrihet även för
privatanställda och att efterforskningsförbudet ska
omfatta alla arbetsgivare. Utskottet anser alltså att det
är en rimlig ordning att avvakta vad beredningen i
Justitiedepartementet kommer fram till.
I betänkandet ger utskottet en bakgrundsbeskriv-
ning och redogör för tidigare riksdagsbehandling i
den aktuella frågan. En återkommande formulering i
utskottets ställningstagande är också att vi vidhåller
vår tidigare bedömning. Det gäller till exempel frågan
om avskaffande av den så kallade vuxencensuren.
Vid tidigare års debatter har vi varit fler som har
uttryckt viss sympati för kravet på ett avskaffande,
men då, som nu, har vi ansett att frågan inte är så
enkel. Vi anser att den förhandsgranskning som nu
sker av filmer och videogram kan ha en återhållande
effekt på de grövsta våldsskildringarna.
Pornografifrågor med olika inriktning behandlas i
ett fyrsidigt avsnitt i betänkandet. Motioner om hets
mot folkgrupp behandlas också i år, nu med inrikt-
ning mot transpersoners situation. Likaså finns en
motion om hot, hets och våld mot funktionshindrade.
Herr talman! Med det här och ytterligare ett antal
frågeställningar, och mot bakgrund av att betänkandet
har åtta reservationer och fem särskilda yttranden, är
det upplagt för en intressant debatt om tryck- och
yttrandefrihetsfrågor.
Anf. 85 Henrik S Järrel (M)
Herr talman! Som Barbro Hietala Nordlund så
klokt framhöll är det lite av tradition att det i regel
varje vår efter allmänna motionstiden dyker upp ett
motionsbetänkande med anledning av de motioner
som avgivits under allmänna motionstiden hösten
dessförinnan, betitlat Tryck- och yttrandefrihet. I
betänkande KU17 tas bland annat frågor om medde-
larfrihet, genmälesrätt, censurfrågor, hets mot trans-
personer och andra former av värnande av tryck- och
yttrandefriheterna inom EU upp till behandling.
Jag tänkte inskränka mig, åtminstone i mitt hu-
vudanförande, till att bara beröra den reservation som
vi moderater tillsammans med Folkpartiet - det är i
botten Folkpartiets motion som vi har hakat på - har
fogat till betänkandet. Det är emellertid inte nytt för
oss moderater att vi vill avskaffa vuxencensuren. Det
har vi länge hävdat, och det står vi också fast vid
denna gång. Det som möjligen är nytt denna gång
från moderat utgångspunkt är att vi också tycker att
det finns skäl att införa en 18-årsgräns. Varför då? Jo,
vi tycker, precis som Barbro Hietala Nordlund var
inne på, att det finns skyddsvärda intressen att bevaka
när det gäller vålds- och pornografiskildringar, där
ungdomar om möjligt ska hållas skadefria, eller i
varje fall fria från den typen av intryck. Det enda
skälet egentligen för att granska en film ska vara att
fastställa en aktuell åldersgräns för den granskade
filmens publik.
Det förslag som vi tillsammans med Folkpartiet
lägger fram innebär att en biofilm som inte har grans-
kats inte heller ska få visas för barn och ungdomar.
Och i och med att man inför denna åldersgräns på 18
år har man också sagt att den åldersgräns på 15 år
som också finns innebär att det finns material som
man kan tillåtas få se om man har fyllt 15 år men inte
18 år. Men däremot när man väl har fyllt 18 år ska i
princip ingen censur förekomma eftersom man i all-
mänhet betraktas som vuxen och myndig vid 18 års
ålder. Jag är medveten om att det finns undantag där
också. Man får till exempel inte gå på systemet och
köpa vin när man har fyllt 18 år. Däremot får man
beställa in alkoholhaltiga drycker på restaurang. Men
man måste vara fyllda 20 år för att få köpa alkohol-
haltiga drycker på Systembolaget. Man kan tycka att
det är en inkonsekvens där. Men nu gäller det vuxen-
censuren, och den tycker vi inte ska förekomma för
personer som har fyllt 18 år.
Vi konstaterar också att genom straffbestämmel-
serna i brottsbalken och i yttrandefrihetsgrundlagen,
som gäller dem som till exempel i film eller på vi-
deogram skildrar sexuellt våld eller tvång eller när-
gånget eller utdraget skildrar grovt våld mot männi-
skor och djur, ges en viss garanti för att filmer som
visas offentligt inte innehåller så kallade olaga vålds-
skildringar.
Vi konstaterar också att det våldsskildringsråd
som inrättades 1990 har till uppgift att samordna
verksamhet mot skadliga våldsskildringar i rörliga
bilder och i övrigt följa både film- och videobran-
schernas självreglerande arbete i övrigt.
Med det tycker vi oss kunna nöja. Och jag ber att
få yrka bifall till reservation 3 om avskaffande av
vuxencensuren.
Vi moderater har också fogat ett särskilt yttrande
till betänkandet. Barbro Hietala Nordlund berörde
också meddelarfriheten som tas upp i det särskilda
yttrandet. Vi har valt att inte reservera oss på denna
punkt därför att vi, tillsammans med utskottsmajori-
teten, konstaterar att frågan om yttrande- och medde-
larfriheten för privatanställda för närvarande bereds i
Justitiedepartementet, och vi vill för ögonblicket inte
föregripa den beredningen.
Frågan om den stående beredningen som ska få
till uppgift att följa den mediala och tekniska utveck-
lingen och lämna förslag till lösningar av olika pro-
blem på yttrandefrihetens område bereds också för
närvarande på Justitiedepartementet, och vi nöjer oss
tills vidare med det.
Däremot gör vi det särskilda påpekandet i det sär-
skilda yttrandet att vi från moderata utgångspunkter
har svårt att acceptera tanken att man rakt av när det
gäller meddelarfriheten skulle överföra detta till den
privata sektorn. Det vore att förvandla det privata till
offentligt. Vi tycker inte att man kan sätta likhets-
tecken mellan offentligt och privat. Det finns en prin-
cipiellt grundläggande skillnad mellan det offentliga
och det privata, och det vore att träda det privata
förnär om man automatiskt sätter likhetstecken i
meddelarfrihetsavseende mellan det offentliga och
det privata.
Vi konstaterar också att det redan faktiskt finns ett
visst skydd för privatanställda som till exempel av-
slöjar brott eller allvarliga missförhållanden på en
arbetsplats.
Herr talman! Med dessa ord nöjer jag mig för
ögonblicket. Det finns förmodligen anledning och
skäl för mig att återkomma lite senare i debatten.
Anf. 86 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Det pågår i EU-kommissionen ett
arbete med en rättsakt om vilket lands lag som ska
vara tillämplig vid rättegångar när det gäller förhål-
landen utanför avtal.
I det förslag som nu diskuteras finns det bestäm-
melser som är helt oförenliga med det svenska
grundlagsfästa skyddet för yttrandefrihet, tryckfrihet
och meddelarfrihet.
Det förslag som diskuteras i EU-kommissionen
skulle alltså innebära att tvister ska behandlas i det
land där klagande har sitt hemvist oavsett utgiv-
ningsland. Detta förslag kommer på en rad sätt att bli
skadligt för nyhetsförmedlingens, samhällsdebattens
och konstens frihet i Europa.
Jag vill lite närmare förklara vad detta förslag kan
leda till. Detta lagförslag kan alltså innebära att en
italiensk maffiaboss som känner sig kränkt av att i en
svensk tidning bli kallad just maffiaboss ska kunna
processa om skadestånd enligt italiensk lag. Om maf-
fiabossen sedan skrivit sig i något hälarparadis för
ljusskygga affärer blir även en sådan stats lagar om
ärekränkning redskap för att kringgå svensk grundlag.
Den som ger ut en bok i Sverige kan då bli angripen
juridiskt med stöd av lagar i en mängd länder både
inom och utom EU där skyddet för tryckfriheten är
bräckligt eller rentav dåligt.
EU-kommissionen har under ett par års arbete,
trots den upprepade kritiken från företrädare från
pressen, envist hållit fast vid att tryckfrihetsfrågorna i
detta förslag ska finnas med på detta sätt.
Juridiken i landet med det svagaste skyddet för
yttrandefriheten ska då kunna ta över lagarna i de
länder där press och andra medier har ett starkt skydd.
I vårt land kan inte kontroversiella inlägg i sam-
hällsfrågor angripas genom skadeståndsanspråk i
domstol mot någon som intervjuats i tidningar och
TV. Den ansvarige utgivaren är i Sverige ensam an-
svarig, och det kan aldrig dömas ut skadestånd om det
som skrivits inte är så grovt att en tryckfrihetsjury
kan förklara det vara brottsligt enligt svensk lag.
I det stora flertalet EU-länder är tryckfriheten läg-
re värderad och långt svagare skyddad än i Sverige.
Folkpartiet har reagerat kraftigt på detta och tagit
upp detta problem i olika motioner både nu och tidi-
gare. Därför känns det väldigt bra att vår oro för för-
slaget också delas av Justitiedepartementet och inte
minst av konstitutionsutskottet självt. Man har även
på många ledarsidor uttryckt sin oro för detta förslag
och vad det kan leda till för Sverige.
Herr talman! Jag är i likhet med mina folkpartis-
tiska partikamrater en varm anhängare av EU. Men
det innebär inte att vi är okritiska. Och vi måste vara
som vakthundar när det gäller vad som händer i EU i
detta avseende.
Jag vill också säga några ord om två reservationer
som Folkpartiet har fogat till detta betänkande.
Den ena reservationen är gemensam med Mode-
raterna och gäller vuxencensuren. Och Henrik S Jär-
rel har väldigt väl utvecklat vad vårt gemensamma
förslag innebär - åldersgränsen på 18 år och att vi vill
avskaffa vuxencensuren.
Jag vill emellertid betona det som Henrik S Järrel
i och för sig sade. Vi från Folkpartiet gillar naturligt-
vis inte olaga våld, och det gör såvitt jag vet inte
någon. Men det finns straffbestämmelser i brottsbal-
ken och i yttrandefrihetsgrundlagen som gäller dem
som till exempel i film eller i videogram skildrar
sexuellt våld eller tvång eller som skildrar grovt våld
mot människor och djur. Genom de befintliga straff-
bestämmelserna, som vi ändå har i brottsbalken och
yttrandefrihetsgrundlagen, ges det ändå en ganska bra
garanti för att filmer som visas offentligt inte inne-
håller olaga våldsskildringar. Jag tycker nog att man
borde kunna komma till skott i regeringen i den här
frågan. Vi har pratat om den i många år, och som
Barbro Hietala Nordlund meddelade finns det förstå-
else för den här frågan och kanske en viljeinriktning
åt det här hållet. Jag tycker att regeringen nu borde
kunna åstadkomma den förändring som vi föreslår
från Folkpartiet och Moderaterna.
Herr talman! Den andra reservationen som vi har
från Folkpartiet handlar alltså om transpersoner. Trots
att alltfler inte anser homosexualitet vara något
onormalt har andelen som utsätts för hot eller våld
beroende på sin sexuella läggning ökat. Det är väldigt
bra att vi i tryckfrihetsförordningen har ett brott som
handlar om hets mot folkgrupp som nu har utökats till
att omfatta anspelning på sexuell läggning. Men jag
tycker alltså att det är tid att gå vidare. Det borde
också kunna omfatta transpersoner.
Transpersoner är ett samlande begrepp för alla de
individer vars könsidentitet eller könsidentitetsuttryck
tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön
som registrerats för dem vid födseln. Transpersoner
har levt en mycket undanskymd tillvaro i många år,
men vi har förstått att de är betydligt fler än vad vi
som inte är transpersoner kanske anar. Därför tycker
vi från Folkpartiet att regeringen bör ta initiativ till att
lägga fram förslag som förbjuder hets inte enbart mot
homo- och bisexuella utan även mot transpersoner.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vation nr 6 som handlar just om transpersoner, men
jag stöder naturligtvis också den reservation som
handlar om avskaffande av vuxencensur.
Anf. 87 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Mot bakgrund av massmediernas
betydelse för den fria åsiktsbildningen och det demo-
kratiska samhällsskicket har statsmakterna, det vill
säga vi och regeringen, bland annat genom grund-
lagsbestämmelser om yttrandefrihet och tryckfrihet
gett de legala förutsättningarna för massmedierna att
verka självständigt. Och i en internationell jämförelse
har vi väldigt detaljrika grundlagar på det här områ-
det.
Statsmakterna har ett ansvar för att yttrandefrihe-
ten i praktiken kan utnyttjas och för att det bedrivs en
vital opinionsbildning. Det yttersta målet för stats-
makternas agerande gentemot massmedierna måste
vara att demokratin stärks och fördjupas.
En del i den fria åsiktsbildningen är att massmedi-
erna kan fungera som självständiga aktörer och driva
egna linjer i samhällsdebatten. Kommentarer kring
samhällsutvecklingen, kulturyttringar, strömningar
och maktstrukturer i samhället är också en del av den
fria åsiktsbildningen. Tillsammans kan medierna
genom debatt, nyhetsförmedling och annan informa-
tion ge underlag för medborgarnas fria och självstän-
diga ställningstaganden.
Också den kritiska granskningen i massmedierna
är central för den fria åsiktsbildningen och demokra-
tin. Massmedierna kan på ett fristående och oberoen-
de sätt granska de inflytelserika i samhället. En
granskning genomförd av mångfasetterade massme-
dier motverkar maktmissbruk. En mer rättvisande och
nyanserad bild av de styrande i samhället kan därmed
framträda. Viktiga strömningar och företeelser i sam-
hällslivet kan avslöjas genom en sådan granskning.
Herr talman! Medborgarnas möjligheter att kom-
ma till tals i medierna är en så viktig del av mediernas
uppgifter i fråga om den fria åsiktsbildningen att den
bör betraktas som en mer självständig uppgift för
massmedierna, jämställd med informationsuppgiften
och granskningsuppgiften. Det bör alltså ses som en
uppgift för massmedierna - som bärare av den all-
männa samhällsdebatten - att fungera som forum för
utbyte av kommentarer och kritik.
Men det finns problem i mediebilden. Dramatur-
gin som präglar det nya mediesamhället avgränsar
och förkortar. Vi får en nervösare politik som följd av
detta med godtyckliga kast i vad som uppmärksam-
mas. Långsiktigt ledarskap försvåras. Medborgarna
görs till "barn". Det svåra förvandlas till det enkla.
Man får "a climate of suspicion", som den ameri-
kanske medieforskaren Thomas E Patterson uttrycker
det - ett klimat av misstänksamhet.
Eftersom nästan ingenting förklaras om målkon-
flikter och komplikationer uppstår ständiga besvikel-
ser. Stressen växer, och krafter mobiliseras mot varje
förändring, eftersom det existerande är tydligt och
kan bildsättas medan det icke existerande inte kan
bildsättas på samma sätt.
Herr talman! Personfixeringen, dramatiseringen,
underhållningsmomentet och fokuseringen på enskil-
da händelser understryker bilden av samhällets makt-
processer som ett skådespel med den enskilde med-
borgaren som passiv, om än välinformerad, åskådare.
Massmedierna är på samma gång en aktör och en
arena. Massmedierna har sina egna regler, beteenden
och effekter. Kampen om uppmärksamheten handlar
om närvaro i medierna.
Herr talman! Mediesamhället tenderar att karakte-
riseras av tillspetsning och konkretisering, vinkling,
personifiering, intensifiering och polarisering.
Denna utveckling, herr talman, kan i flera avseen-
den hota enskildas integritet och värdighet. Det borde
därför vara en självklarhet att medierna tar ett demo-
kratiskt och etiskt ansvar i sitt arbete. Men även här
borde man överväga ett förstärkt skydd rent juridiskt.
Vad som diskuterats på andra håll i Europa är en
laglig genmälesrätt. EG:s TV-direktiv förordar för
övrigt i viss mån en sådan rätt. I den svenska radio-
och TV-lagen återfinns den rätten i 6 kap. 3 §, men
den är tämligen tandlös till sin utformning. Där står
det att uppgifter ska "beriktigas när det är befogat".
För övriga medier finns inte motsvarande regler i lag,
men väl i branschinterna etiska normer. Uttrycket
"när det är befogat" blir en gummiparagraf utan
egentlig kärna. Därför vore det nog bra om vi fick en
mer detaljerad och substantiell genmälesrätt. Vi borde
överväga det i framtiden.
Det finns en viss självsanering, men den är inte
alltför omfattande. Vi upplever nu och då att ett antal
människor får sina liv formligen krossade av drama-
turgin i mediesamhället. Konstitutionsutskottets ma-
joritet brukar hävda att det finns en grundlagsfäst
princip som säger att den som sänder program själv-
ständigt ska avgöra vad som ska förekomma i pro-
grammen. Men, herr talman, det kan i all stillhet vara
befogat att påpeka att Granskningsnämndens utslag
ska publiceras i vissa medier oberoende av denna
rättighet. De kanaler som är föremål för denna
Granskningsnämndens verksamhet har alltså fått sin
grundlagsfästa frihet inskränkt utifrån en sådan slut-
sats.
I denna fråga måste givetvis en avvägning göras
när det gäller den enskildes grundläggande rättigheter
och personliga värdighet i förhållande till program-
och utgivaransvar. En genmälesrätt kan beroende på
hur den är utformad möjligen ge upphov till föränd-
ringar av grundlagen på området. Det får man grans-
ka i ett kommande övervägande. Det är vår förhopp-
ning att regeringen i någon form överväger en sådan
laglig genmälesrätt. Det har vi kristdemokrater fram-
fört i reservation nr 2, och den ber jag att få yrka
bifall till.
I övrigt står Kristdemokraterna bakom förslaget i
betänkandet. Låt mig bara kommentera Centerpartiets
förslag när det gäller 2 kap. 13 § i regeringsformen.
Man vill ha en utredning. Vi vill i ett annat samman-
hang, som vi kommer att diskutera senare i dag, ha en
total översyn av fri- och rättighetskapitlet. Därför har
vi inte biträtt en särreservation på det här området.
Anf. 88 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Det fria ordet, att få yttra och trycka
sin åsikt, är en grundbult i svensk demokrati. Här
finns en stor åsiktsgemenskap över alla partigränser,
och det är bra. Samtidigt har vi kunnat se att yttrande-
friheten kommit att pressas under det senaste decen-
niet, delvis till följd av EU-inträdet, delvis till följd av
egna tillkortakommanden på hemmaplan.
När ny teknik skapar nya arenor och nya möjlig-
heter för att förstärka och individualisera yttrandefri-
heten har lagar som PUL, personuppgiftslagen, kom-
mit att innebära nya hinder för yttrandefriheten. Även
om det inte gick att dra några helt entydiga slutsatser
av Kommunala förnyelsekommitténs betänkande kan
man se att yttrande- och meddelarfriheten för kom-
munalt anställda har påverkats negativt under 1990-
talets förnyelsearbete.
Det finns alla skäl att se upp med denna utveck-
ling och att envetet hävda både offentlighetsprincipen
och meddelarskyddet inom hela vår offentliga verk-
samhet. En studie från 1999 visade att offentligan-
ställda upplever sin yttrandefrihetssituation mer utsatt
än privatanställda. Alltfler ledningar kräver lojalitets-
förklaringar. Även lön, arbetsuppgifter och beford-
ringsmöjligheter ansågs påverkas av kritik, för att
nämna några av de problem som beskrev just den
utveckling som krymper yttrandefriheten inom den
offentliga sektorn.
Herr talman! Låt mig understryka att vår uppgift
måste vara att tydligt hävda dessa friheter inom det
offentliga området. Centerpartiet har pekat på att det
finns skäl att se över och förstärka yttrandefrihetslag-
stiftningen för att skydda enskildas yttrandefrihet i
nya medier. Närmare bestämt handlar det om möjlig-
heterna att enligt 2 kap. 13 § begränsa yttrande- och
informationsfriheten. Här finns ett utrymme att in-
skränka yttrandefriheten genom att hävda att regler
som reglerar formen för spridande eller mottagande
av yttranden inte är en inskränkning. När helt nya
kommunikationssätt utvecklas skapas här en gråzon
som riskerar att leda till att möjligheterna till just en
mer individualiserad yttrandefrihet inte tas till vara
eller i värsta fall till och med hindras.
Enligt vår mening måste de risker undanröjas som
följer av att lagstiftningen inte tagit fasta på den nya
kommunikationens möjligheter. Vi föreslår därför att
regeringen antingen ger den stående beredning som
nu verkar komma till stånd ett tydligt uppdrag att
utreda frågan och komma med förslag eller tillsätter
en särskild utredning med inriktning på att nå större
restriktivitet i möjligheten att inskränka yttrandefri-
heten. Om detta finns att läsa i vår reservation nr 2 i
betänkandet som jag yrkar bifall till.
Herr talman! Detta betänkande tar också upp någ-
ra motionskrav som gäller hets mot folkgrupp. När vi
i höstas behandlade grundlagsärendet kunde vi kon-
statera att gruppen transpersoner inte omfattades av
lagstiftningen enligt riksdagens första beslut från
våren 2002. Det var en brist som vi från Centerparti-
ets sida försökte rätta till under våren när första
grundlagsbeslutet togs. Kammaren avvisade då för-
slaget. När vi nu i höst återkom sade vi att vi inte såg
det som anledning att stoppa lagstiftningen, men vi
påtalade att vi tänkte återkomma i annat sammanhang
för att rätta till bristen att hets till följd av anspelning
på könsidentitet inte omfattas av lagstiftningen. Som
Helena Bargholtz tidigare sade begär vi nu tillsam-
mans med Folkpartiet att denna fråga ska utredas för
att rätta till den brist som finns i lagstiftningen. Riks-
dagen bör göra ett tillkännagivande.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag beröra de
motioner som lyfter fram krav på åtgärder för att på
olika sätt komma till rätta med skadliga våldsskild-
ringar och begränsa pornografi, specifikt anspel-
ningspornografi. Frågan om skärpningar i brottsbal-
ken som berörs i motionerna behandlas i annat sam-
manhang och inte i detta betänkande. Låt mig bara
understryka att barnpornografibrott är oacceptabla
och att det är viktigt att vi har en lagstiftning som
skyddar barnen och bärs upp av barnkonventionen.
Vi delar dock utskottets uppfattning att det krävs
åtgärder på hela samhällets område för att förändra
attityder och bilda motkrafter. Det krävs framför allt
att vi ändrar de normer och värderingar som är gäng-
se i samhället och som gör kvinnor och barn till sex-
objekt. Att bryta denna maktordning är ett långsiktigt
men helt nödvändigt arbete.
Om det visar sig att tillämpningen av den nuva-
rande lagstiftningen och branschernas självreglerande
arbete inte ger det skydd för barnen som avsetts vill
vi från Centerpartiets sida inte utesluta att ytterligare
skärpningar av lagen behöver göras. Vi har således i
dag inget yrkande i denna del.
Herr talman! Med detta har vi behandlat de frågor
i detta betänkande som jag särskilt ville kommentera.
Jag yrkar bifall till vår reservation nr 2 i betänkandet.
Anf. 89 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Om man letar sig utanför det här hu-
set till de mer obskyra videobutikerna i den här sta-
den och runtom i landet kan man hitta filmer som
visar grovt sexuellt våld mot djur. Hönor blir penetre-
rade av män i kloaköppningen. Ston blir våldtagna
bakifrån. Hundar blir utsatta för samma sak. Får är
fastkilade mellan höbalar och män för upprepade
gånger med tvång in sin penis i fårets slida.
Det är lätt att rycka till, att må dåligt och att inte
vilja diskutera frågan, men övergreppen sker, de
filmas, säljs och innehas. Det är vår plikt som politi-
ker att inte vända bort blicken utan ta tag i problemet
och införa det enda som ur moraliska, etiska och
djurrättsmässiga perspektiv är acceptabelt, nämligen
ett förbud. Extremt och sexualiserat djurplågeri där
djur blir utnyttjade för människans allra mörkaste
drifters skull hör inte hemma i vårt samhälle.
Jag trodde i ärlighetens namn inte att jag skulle
behöva stå här uppe så ensam som jag gör i denna
fråga. På Förbundet djurens rätts hemsida publiceras
denna morgon enkätsvar från samtliga riksdagspartier
om deras inställning till tidelag. Låt mig citera några
stycken.
Moderaterna skriver i sitt svar: "Tidelag ska anses
som djurplågeri och därför vara förbjudet och straff-
belagt." Enligt Kristdemokraterna "måste lagstift-
ningen kompletteras med ett förbud". Centern säger:
"Tidelag är inte förenligt med att behandla djuren
väl." Folkpartiet "är emot alla typer av övergrepp mot
djur". Socialdemokraterna svarar: "I den nuvarande
lagstiftningen finns inte något uttryckligt förbud mot
djurpornografi och det rättsliga skyddet för djur kan
därför anses otillräckligt." Vänsterpartiet svarar:
"Djurpornografi bör . förbjudas".
Herr talman! Det som riksdagspartierna i ovan
citerad enkät efterlyser täcks upp av min och parti-
kamraten Ulf Holms motion i betänkandet KU17 som
behandlas i dag. Regeringen ska där ges till känna att
tidelag, framställning, förmedling och innehav av
djurpornografiskt material ska förbjudas.
På frågan från Djurens rätt om hur man ämnar
agera vidare mot tidelag och djurpornografi svarar
Kristdemokraterna att de kommer att motionera om
detta under den allmänna motionstiden i riksdagen.
Till Kristdemokraterna och andra partier som tänkt
göra samma sak kan jag säga: Det behövs inte. Det är
redan gjort, av mig och av Ulf Holm. Motionen ligger
för bifall eller avslag i dag. Det kan väl inte vara så
att partiegoistiska intressen att vilja skriva motionen
själv går före djurens intresse att inte utsättas för
lidande?
Eftersom enbart vi i Miljöpartiet i utskottet har
aviserat att vi tänker rösta för motionen mot tidelag
och djurporr önskar jag ett klargörande från riksda-
gens övriga partier i denna fråga. För ärlighetens
skull: Kom inte dragande med att det redan är förbju-
det med tidelag och djurporr! Alla som har studerat
frågan vet att det raka förbudet mot tidelag försvann
ur lagen 1944. Därefter har det brustit i tillämpning-
en. Vi vet också att förundersökningar har lagts ned
mot de videobutiker eller djurporrproducenter som
blivit anmälda.
Fru talman! Jag yrkar å den gröna riksdagsgrup-
pens vägnar bifall till reservation 5 om tidelag och
djurporr och hoppas få med mig fler partier i detta
yrkande.
Fru talman! Jag yrkar också med stöd av den grö-
na gruppen bifall till reservationerna 7 och 8, som på
olika sätt behandlar lagstiftningen om hets mot olika
folkgrupper. I reservation 7 för Miljöpartiet återigen
fram att hets på grund av könsidentitet ska förbjudas.
Vi förde även fram detta när hets på grund av sexuell
läggning förbjöds och debatterades här i kammaren i
höstas. Den lagändring som gjordes då gjordes främst
för att stoppa högerextremister från att lagligt kunna
hetsa mot homo- och bisexuella. Men man lämnade
fortsatt dörren öppen för hets mot transpersoner. Det
är beklagligt, då vi vet att hetsen mot transpersoner
tar sig samma uttryck som hetsen på grund av sexuell
läggning.
I påpekandet av detta under debatten i höstas hade
vi miljöpartister stöd av Folkpartiet. I dag nöjer sig
Folkpartiet med att tillsammans med Centern kräva
en utredning. Jag kan återigen tämligen sorgesamt
konstatera att jag och Miljöpartiet står ensamma i en
fråga som kommer upp till behandling. Jag vill till
Folkpartiet, särskilt efter Helena Bargholtz garante-
randen härifrån talarstolen om motsatsen, ställa frå-
gan varför man i dag inte är beredd att inkludera
transpersoner i hetslagstiftningen utan vidare utred-
ning. Vad har egentligen ändrats sedan vi hade ett
gemensamt yttrande i frågan i höstas?
Fru talman! I reservation 8 kräver vi att hetslag-
stiftningen ska omfatta ytterligare en grupp. Det rör
sig om en grupp som alltid varit en av kärngrupperna
bland offren för nazister, fascister och högerextre-
mister. Det handlar om en grupp människor som
förutom detta blir utsatta för generella attityder som
direkt kränker och diskriminerar dem. Det handlar om
funktionshindrade.
I den debatt om hetslagstiftningen vi hade i våras,
om jag återigen får referera till den, fanns det en
samsyn i riksdagen om att våldet och kränkningarna
mot en grupp givetvis har ett samband med den hets
och de uppmaningar till våld och hot om våld som
sprids genom hetsen mot gruppen. Samma samband
gäller naturligtvis när vi talar om funktionshindrade,
och därför ska också de inkluderas i lagen om hets
mot folkgrupp. Dessutom behövs det en vidare utred-
ning för att genomlysa hela problemfältet med hot om
våld och våld mot personer med funktionshinder.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis fästa kamma-
rens uppmärksamhet på ett par andra frågor i betän-
kandet.
I ett gemensamt särskilt yttrande från mig och
Vänsterpartiets Mats Einarsson gör vi klart att an-
ställda i offentligt finansierad verksamhet som över-
förs i privat regi ska få samma rättigheter vad gäller
meddelarfrihet och efterforskningsförbud för arbets-
givarna som hade rått om deras verksamheter inte
hade överförts i privat regi. Jag finner det anmärk-
ningsvärt att Moderaterna markerar att de har motsatt
åsikt.
I ett annat särskilt yttrande pekar jag på problemet
med högerextrem så kallad vitmaktmusik och vikten
av att samhället tydligare utnyttjar lagarna om hets
mot folkgrupp för att verka mot produktion och dis-
tribution av vitmaktmusik.
I en angelägen folkpartistisk motion, som Helena
Bargholtz förtjänstfullt redogjort för tidigare, tas
frågan om Rom 2-processen och de problem som kan
uppstå för den svenska tryck- och yttrandefriheten
inom EU upp. Utskottet betonar i sitt ställningstagan-
de vikten av att Sverige i EU tydligt verkar för att
förkasta förslag som skadar tryck- och yttrandefrihe-
ten såsom vi känner den. Det ställningstagandet bör
understrykas.
I betänkandet finns slutligen en miljöpartistisk re-
servation mot anspelningspornografi. Min partikam-
rat Ewa Larsson kommer vidare att föredra denna
fråga.
Anf. 89 Gustav Fridolin (Mp)
av andre vice talmannen därefter till och med 10 §
Anf. 90 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Gustav Fridolin ställde frågor om en
del enkätsvar. Sådana är kanske ibland inte så välav-
vägda i sin utformning. Låt mig bara klargöra att
frågan om tidelag inte hör hemma i konstitutionsut-
skottets handläggning. Om det ska företes som olaga
våldsskildring tillhör det vårt område, annars handlar
det möjligtvis om miljö- och jordbruksutskottet eller
brottsbalken, det vill säga justitieutskottet. Jag vill
bara klargöra detta så att vi inte blandar ihop de här
sakerna.
När det gäller djurpornografi finns det inte ett
heltäckande skydd i lagstiftningen. Däremot finns det
när det gäller olaga våldsskildring skrivningar som
kan användas i fråga om speciellt förråande inslag i
det här sammanhanget.
Jag satt med i Barnpornografiutredningen en gång
i tiden och drev då väldigt hårt kravet på innehavs-
kriminalisering. Man får nog säga att det är ett väldigt
långtgående krav på innehavskriminalisering som
Gustav Fridolin och Miljöpartiet här driver. Det är
tveksamt om det är rimligt att ha den typen av lag-
stiftning just när det gäller detta område. Men det
finns alltså ett visst förbud, även om det inte är hel-
täckande i dag.
Anf. 91 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Tack, Ingvar Svensson, för repliken!
Det stämmer att tidelag vanligtvis inte hanteras i vårt
utskott, men eftersom Miljöpartiet har ansett att tide-
lag och djurpornografi av naturliga skäl hör samman
som frågor har vi lagt fram ett gemensamt yrkande
som blivit remitterat till vår behandling. Dessutom
kan sägas att i enkätsvaren från Vänsterpartiet och
Socialdemokraterna markeras väldigt tydligt att just
djurpornografi ska förbjudas, dock inte i svaret från
Kristdemokraterna.
Men om det är så att ni avslår motionen med hän-
visning till att ni inte vill behandla den i KU vet jag
att det ligger andra motioner om ett rakt förbud mot
tidelag för behandling i miljö- och jordbruksutskottet.
Jag hoppas att Kristdemokraterna där väljer att bifalla
dessa motioner, särskilt efter Ingvar Svenssons replik
på mitt inlägg.
Jag finner det dessutom lite intressant att Ingvar
Svensson ifrågasätter en del av mitt yrkande, nämli-
gen om att ha ett innehavsförbud, och då i termer av
att man finner det tveksamt. Samtidigt förklarar han
inte alls varför man i betänkandet fullständigt mot-
sätter sig resten av yrkandet. Om ni nu är tveksamma
till ett innehavsförbud kunde vi väl ha sytt ihop ett
yrkande där vi delvis biföll motionen och fick till ett
förbud mot produktion och försäljning av djurporno-
grafi. Men det intresset verkade inte finnas hos något
annat parti vid behandlingen i konstitutionsutskottet.
Anf. 92 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag vill passa på att påpeka för kam-
maren att mitt yrkande om utredning om yttrandefri-
heten återfinns i reservation 1. Om Gustav Fridolin
och övriga ledamöter i kammaren önskar biträda det
förslaget ska ingen behöva tveka om vad det var jag
yrkade bifall till.
När det gäller tidelag är det, precis som Ingvar
Svensson sade, en fråga som i mångt och mycket hör
hemma hos miljö- och jordbruksutskottet och justitie-
utskottet. Vi är från vår sida beredda att pröva frågan
för att se vad som ytterligare kan krävas på det här
området och se hur tillämpningen verkligen har sett
ut. Vi har nu ett aktuellt fall i Halland som kan vara
spännande att ta del av för att se hur lagstiftningen
verkligen tillämpas i syfte att komma till rätta med de
övergrepp på djur som naturligtvis är helt oacceptab-
la.
Sedan tycker jag att det finns en skillnad när det
gäller barn i barnpornografiska sammanhang som
tvingas leva med att dessa bilder ligger ute på nätet
och som kan få se sin bild i olika sammanhang. Rik-
tigt den situationen har naturligtvis inte djuren. Sedan
är det en annan sak att övergrepp aldrig är acceptabla,
men ur tryckfrihetssynpunkt är bilden något annor-
lunda. Frågan kommer dock som sagt att diskuteras i
annat sammanhang från vår sida.
Anf. 93 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag tackar för ytterligare ett ställ-
ningstagande. Kanske kan vi vid behandlingen av den
motion som handlar om förbud mot tidelag få en
majoritet i kammaren för detta. Det verkar åtminstone
finnas ett intresse för detta från flera av kammarens
ledamöter.
När det gäller djurpornografi har jag aldrig dragit
några paralleller i denna debatt till barnpornografi.
Jag vet att det finns tydliga skillnader, och jag jäm-
ställer inte heller personligen barn och djur. Men att
det skulle vara ett argument mot att förbjuda djurpor-
nografi kan jag inte för mitt liv förstå. Djurpornografi
bygger på systematiska övergrepp, på att man bygger
upp en ekonomisk industri för att utföra vedervärdiga
övergrepp på djur, och det borde vi naturligtvis ha ett
rakt förbud mot. Jag fortsätter att vara tämligen led-
sen för att inte fler partier har insikt om att ett sådant
förbud skulle kunna komma till genom att man rösta-
de bifall till min och Ulf Holms motion vid behand-
lingen i dag.
Anf. 94 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! När det gäller den svåra frågan om
djurpornografi är det, precis som både Ingvar Svens-
son och Kerstin Lundgren har sagt, viktigt att vi ock-
så tar tag i själva sakfrågan, nämligen förbud mot
tidelag, och får in ett förbud mot detta i brottsbalken
och sedan gör en analog ändring i yttrandefrihets-
grundlagen. Det hör ihop. Vi har gjort det i andra
frågor, till exempel hets mot homosexuella, där det
skett parallella ändringar. Det här är lite grann av en
lagteknisk fråga.
Jag delar naturligtvis Gustav Fridolins motvilja
mot den här formen av pornografi, och det är själv-
klart att vi ska bekämpa den. Det är också väldigt
viktigt att göra som vi gör i andra sammanhang när
det gäller pornografi, att bedriva en kampanj, en opi-
nionsbildande verksamhet, mot detta.
I efterskott kan jag tycka att det var synd att vi
inte mer utvecklade ett svar på Gustav Fridolins mo-
tion i utskottets majoritetstext. Jag tror att det hade
varit bra.
I den andra frågan, som gällde min och Folkparti-
ets syn på transpersoner, tyckte jag att jag var väldigt
tydlig när jag klargjorde hur jag ser på den. Jag delar
Gustav Fridolins uppfattning. Men vi vill utreda frå-
gan, och det kanske är därför vi har blivit en aning,
som Gustav Fridolin antydde, svävande i skrivningen.
Det gäller också att se till att det här får en lagteknisk
utformning som är hållbar.
Jag mötte i mina diskussioner i Författningskom-
mittén, där jag var ledamot och där den här frågan
kom upp, en känsla av att det kanske inte är så enkelt
att bara skriva till transpersoner. Men det är min star-
ka ambition att vi ska kunna gå i land med det här.
Anf. 95 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag fortsätter att vara glad för att flera
partier uttrycker att man vill förbjuda tidelag. Precis
som Helena Bargholtz säger finns det en tydlig kopp-
ling mellan tidelag och djurpornografi. Det är därför
vi har skrivit motionen på det här sättet. Det är därför
den har blivit remitterad till oss i konstitutionsut-
skottet, och det är därför vi vill att den ska bifallas
där.
Uppfattningen om den analoga kopplingen mellan
tidelag och djurpornografi, som vi för fram, verkar vi
dela med er i Folkpartiet, så jag förstår inte varför ni
inte kan tänka er att i bifalla den här motionen.
Jag vill också understryka det Helena Bargholtz
säger, att det viktigaste arbetet i de här frågorna är
givetvis den opinionsbildning som vi bedriver. Men
vi ska inte undervärdera vår roll som lagstiftare.
När det gäller frågan om transpersoner höll Hele-
na Bargholtz ett ypperligt brandtal i sitt anförande för
att inkludera könsidentitet i hetslagstiftningen, så att
man får ett rakt förbud mot hets mot transpersoner.
Det är därför jag blir lite tveksam. Å ena sidan finns
det en reservation från Folkpartiet och Centern, som
vill utreda frågan vidare, och å andra sidan finns det
en reservation från mig, som tycker att frågan är till-
räckligt utredd, att vi inte får lämna den här luckan
till högerextremisterna att fortsätta hetsa och att
könsidentitet därför ska in i hetslagstiftningen.
Anf. 96 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Det goda får inte bli det bästas fiende.
Vi har inriktningen klar. Från Folkpartiets sida vill vi
att det ska utredas vidare. Jag uppfattar, som jag sade
tidigare, att vi vill samma sak, även om vi uttrycker
det kanske en aning annorlunda. Vi vill ha en säker
lagteknisk lösning på det här.
Anf. 97 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag är givetvis jätteglad för att Folk-
partiet och Centern har inriktningen klar för sig. Även
om jag skulle vilja att de skyndade lite snabbare är
jag mycket gladare för deras inställning än vad jag är
för Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, som har
en ohelig allians med Kristdemokraterna och Mode-
raterna om att i detta betänkande inte vilja lagstifta
om förbud mot hets mot transpersoner.
Anf. 98 Kenth Högström (S)
Fru talman! Som företrädare för utskottsmajorite-
ten i det här betänkandet måste jag först få lägga alla
partipolitiska förvecklingar åt sidan och säga att vi
alla i utskottet är ganska tillfredsställda med att få
börja praktisera den nya debattordning som talmän-
nen har påbjudit denna kammare. Det är alltså första
gången som vi får debattera under något annorlunda
former.
Vi lyssnade inledningsvis på en av utskottets fö-
reträdare, Barbro Hietala Nordlund, när hon förklara-
de vad detta betänkande handlar om. Det är upp till
oss ledamöter att göra det bästa möjliga av vår för-
måga att förtydliga och att genomlysa betänkandets
innehåll och de eventuella motsättningar som kan
finnas.
Jag är inte alls säker på att vi kommer att lyckas,
men det här är i varje fall den första chansen att de-
battera under en ny ordning. Nästa utskottsbetänkan-
de kommer också att följa den ordningen.
Alltnog: Det här betänkandet kretsar kring yttran-
defrihet och tryckfrihet, 20 motioner från allmänna
motionstiden, ett antal överväganden och avvägning-
ar. Några motioner är kända sedan tidigare, men det
hindrar inte utskottet att förnya tänkandet kring mo-
tionssvaren. På flera punkter menar vi att vi har fått
fram nya fakta och nya argument, som förtydligar och
förklarar varför vi till exempel vill avslå en motion
eller varför vi kanske har gått motionären lite mer till
mötes.
Jag ska koncentrera mitt inlägg på tre av kapitlen i
betänkandet, nämligen meddelarfriheten, rätten till
genmäle och värnandet av tryck- och yttrandefriheten
i arbetet inom EU.
Jag överlämnar, med varm hand, de övriga frå-
gorna i betänkandet till min riksdagskollega Anders
Bengtsson, som kommer att ta upp de frågor som till
exempel Gustav Fridolin och andra har varit inne på.
Jag ska inte helt lämna den debatten till Anders,
därför att jag vill minnas att frågan om tidelag har
varit aktuell i denna riksdagskammare vid ett par
tillfällen tidigare. Det var en gång på 60-talet, under
stora rubricerade former, med en enorm angreppsvin-
kel från flera partier, inte minst från det stora Center-
partiet, som i denna kammare angrep författaren Lars
Görling för hans bok 491, där det finns en scen med
en tidelagsskildring.
Det här är alltså ingen ny debatt. Det nya är möj-
ligen att djurpornografi har tillkommit. Tidelagssce-
ner i konstnärlig utformning är också ganska svåra att
greppa, därför att det krävs mycket av lagstiftaren för
att klara av den debatten. Lars Görling och sedermera
Vilgot Sjöman, som gjorde film på boken, menade att
riksdagen försökte ingripa i den fria konstnärliga
rätten under 60-talet. Jag är inte så säker på att vi utan
vidare ska ta upp den debatten igen.
Tryckfrihetsförordningen från 1766 - en av
grundlagarna - är fundament i Sveriges författning.
Den har sedermera förnyats i yttrandefrihetsgrundla-
gen, och den är vidsträckt, för att vara lindrig i be-
skrivningen. Det finns inget land i hela vår omvärld
som har en starkare och mer vidsträckt tryckfrihet och
yttrandefrihet. Det ser vi i all jämförelse med andra
EU-medlemsländer. Det hörde vi i går, vi som lyss-
nade på EU-ombudsmannen Jacob Söderman, som
var på ett seminarium i förstakammarsalen. Alldeles
uppenbart har Sverige den mest vidsträckta yttrande-
och tryckfriheten, och meddelarfriheten och medde-
larskyddet.
När man då ska försöka överföra de offentligan-
ställdas meddelarfrihet och meddelarskydd till de
privatanställda måste man vandra mycket noggrant
och göra noggranna överväganden. Det är inte enkelt
att överföra den nuvarande meddelarfrihet och det
nuvarande meddelarskydd som offentliganställda har
till den privaträttsliga associationsformen.
Beredning pågår, och det är därför som vi avvak-
tar ett ställningstagande från utskottets sida. Vi har
inte den lagtekniska kapaciteten för att föregå Justi-
tiedepartementets beredning i det avseendet.
Frågan om rätten till genmäle tar Ingvar Svensson
från Kristdemokraterna nu fjärde året i rad, vill jag
minnas, upp i utskottet. Men det spelar ingen roll. Jag
tycker att det är lika viktigt att vi debatterar och dis-
kuterar nu som det var första gången - inte minst med
tanke på att det inom medierna finns tendenser som
mycket väl speglas av det som Ingvar Svensson nyss
sade, nämligen att man i flera medier i mångt och
mycket närmar sig underhållningsindustrin.
Härförleden var jag på ett seminarium i ABF-
huset. Stig-Björn Ljunggren - idéhistoriker och pro-
fessionell tyckare, kan man säga - presenterade där
sin bok När medierna tar makten, som jag förresten
rekommenderar er att läsa. Hans teser är ungefär
följande: Medierna är makthavare. De är inte obero-
ende granskare längre, utan de är själva makthavare.
De sätter numera dagordningen på ett helt annat sätt
än tidigare och närmar sig underhållningsindustrin på
ett helt annat sätt än tidigare.
Det där måste vi som har offentliga förtroende-
uppdrag vara observanta på, för annars kan vi dras in
i det spel som medierna nu lägger upp för att sälja
nya lösnummer eller kanske för att bli mer fram-
gångsrika i publikmätningarna. Det är en farlig ut-
veckling. Därför menar jag att det är mycket viktigt
att ta debatten och diskussionen om genmälesrätt.
Jag är inte i dag beredd att föreslå en laglig gen-
mälesrätt. Vi har ju redan i dag, enligt mitt sätt att se
saken, tillräckliga instrument till exempel genom
pressens självcensurregler, genom Gransknings-
nämnden för radio och TV och genom Pressens opi-
nionsnämnd. Dessutom finns det många andra in-
strument för att tillgodose rätten att föra fram sin
klagan när man har blivit orättvist behandlad. Men
skulle utvecklingen fortsätta är vi, menar jag, mycket
nära ett läge där vi kanske måste se över lagstiftning-
en på den här punkten.
Fru talman! Slutligen vill jag berömma Helena
Bargholtz och Ana Maria Narti för att de på ett så
utomordentligt sätt har tagit upp en EU-fråga - en
liten process som pågår i EU-systemet - som handlar
om skadeståndsprocesser och som, mycket riktigt, om
fördraget skulle bli svensk lag, klart skulle försämra
yttrande- och tryckfriheten. Jag vill berömma er båda
för att ni har tagit upp detta och för, som vi sagt i
utskottet, ett utomordentligt bra arbete. Vi i utskottet
delar nämligen er synpunkt om att sådant här måste
motarbetas. Vi får inte tillämpa regler som så kraftigt
försämrar svensk yttrande- och tryckfrihet, något som
ju skulle kunna bli följden om det här förslaget
genomförs.
Anf. 99 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Det är roligt att Kenth Högström är
medveten om problematiken vad gäller mediebilden.
Det finns många positiva saker att säga i samman-
hanget men det finns också, som jag tog upp i mitt
anförande, tillfällen då man går över eller nära grän-
sen och krossar enskilda medborgare.
För några år sedan - det är väl snart tio år sedan -
blev jag en natt uppringd av en journalist som sedan
felciterade mig. Det hela drogs upp jättestort. I tre
dagar följde en kampanj mot mig. Den fjärde dagen
fick jag in ett beriktigande men på en plats där man
nästan inte kunde hitta det - redaktionen erkände att
jag hade rätt.
Jag är en ganska hårdhudad typ som varit med
länge i politiken, så jag tar inte så hårt på sådant här.
Men väldigt många människor skulle ha blivit för-
krossade och oerhört deprimerade av en sådan här
situation, av att inte få sin rätt tillgodosedd på ett
riktigt sätt. Därför är jag lite förvånad över det ställ-
ningstagande som Kenth Högström gör.
Hur vill Kenth Högström skydda den enskilda
medborgaren i nämnda situation? Han säger ju att vi
får väl senare överväga saken. Jag säger inte i min
reservation att vi skall ha genmälesrätt, utan det är
fråga om ett ganska försiktigt förslag till regeringen
om att överväga frågan i något sammanhang. Borde
det inte med Kenth Högströms, kanske nyvunna,
insikter vara möjligt att be regeringen att göra detta?
Anf. 100 Kenth Högström (S)
Fru talman! Nej, jag är inte nu beredd att be re-
geringen att göra det. Alldeles nyligen har jag nämli-
gen varit med och prövat frågan i ett annat samman-
hang, i den så kallade Public service-beredningen
som föregick nuvarande avtal mellan staten och Sve-
riges Radio å ena sidan och Sveriges Television å
andra sidan. Där prövade vi frågan om genmälesrät-
ten och om möjligheterna att stärka densamma. Men
vi fann inte några möjligheter att göra det, i varje fall
inte inom avtalsformen. Vi har ju i dag en lagstiftning
som ligger till grund för genmälesrätten och som
Granskningsnämnden ska kunna använda.
Det exempel som Ingvar Svensson här tog upp
och som gällde honom själv i en situation för tio år
sedan handlar inte om radio eller TV utan, såvitt jag
förstår, om en tidning där Ingvar Svensson så små-
ningom uppenbarligen fick in ett genmäle. Sådant har
kanske vid något tillfälle drabbat fler i denna kamma-
re.
Eftersom hela vår tryckfrihetsförordning och ytt-
randefriheten vilar på det fundament som jag nyss
försökte berätta om vilar de också på detta med själv-
censur och ensamansvar. Ansvarig utgivare är ansva-
rig för det tryckta ordet eller, i radio och TV, för det
talade ordet. Man har en självpåtagen censurering.
Man har etiska regler. Man har ganska noggranna
överväganden. På ett visst sätt utbildar man de jour-
nalister som ska handskas med sådant här. Så länge
det fungerar ska vi inte röra systemet. Det skulle vara
en utomordentligt allvarlig inskränkning i rätten att
uttrycka sig i press och medier om vi gjorde det. Men,
som jag också pekat på, om medierna fortsatt tenderar
att bli alltmer av medieindustri kan det bli läge att
göra något.
Anf. 101 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Det är väl roligt att Kenth Högström
vill förbättra sig i framtiden men det hade varit bättre
om han hade gjort det redan i dag.
Kenth Högström hänvisar till Pressens opinions-
nämnd och till Granskningsnämnden. Men när ett
utslag kommer kan den personliga katastrofen redan
vara ett faktum för den enskilda människan. Hur
publiceras det då? Jo, ofta på en väldigt undanskymd
plats. Men rätten till genmäle skulle ge en omedel-
barhet i verksamheten, så att man snabbare kunde
rätta till felaktigheter. Där förstår jag inte riktigt reso-
nemanget.
Det är viktigt med detta med ansvarig utgivare,
och för den delen också med journalister. Kanske
borde man också - detta är dock mer på marginalen -
fundera över behovet av mer av etisk utbildning för
ansvarig utgivare och för journalister.
Anf. 102 Kenth Högström (S)
Fru talman! Jag tror inte att det behövs mer ut-
bildning. Både den utbildning som bedrivs och den
fortbildning av journalister i Sverige som bedrivs -
dels grundutbildningen vid våra journalist- och me-
diehögskolor i Göteborg, Sundsvall och Stockholm,
dels fortbildningen inom FOJO-institutets ram - är,
menar jag, i allt väsentligt tillräckligt i dag.
Men det finns en annan tendens, som också Ingvar
Svensson har pekat på, nämligen att de ekonomiska
marginalerna minskar. Hetsen ökar när det gäller att
nå träffytor för alla medier. Det gäller då TV, radio
och tidningar. I den hetsen - med krympande margi-
naler, med mindre ekonomiska resurser för en nog-
grann och med saklig journalistik och mer av under-
hållning och förytligande - närmar vi oss en punkt
där man gör allvarliga misstag. Det är alldeles uppen-
bart att en sådan risk finns.
Jag tycker faktiskt att det tryckfrihetsmål som nu
har vandrat från tingsrätten och fortsatt uppåt i dom-
stolshierarkin mellan vår riksdagskollega Gudrun
Schyman och tidningen Expressen ungefärligen är ett
exempel på vad som kan komma ut av ett alltför
kommersialiserat klimat för våra medier.
Emellertid är jag inte så säker på att genmälesrät-
ten skulle ha gett Gudrun Schyman omedelbar rätt till
genmäle i det nummer som kom ut dagen efter det att
löpsedeln publicerades. Däremot är jag tämligen
säker på att den nämnd som då hade avgjort frågan
skulle ha sagt: Offentlig person får tåla lite. Ni får
vänta.
Den risken är stor. En lagstiftning om genmäles-
rätt skulle alltså mycket väl kunna övervägas men
måste föregås av en mycket noggrann prövning av
hur det ska gå till.
Anf. 103 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag kan inte låta bli att kommentera
de mer kuriösa infall i djurpornografidebatten som
Kenth Högström stod för, även om det är Anders
Bengtsson som företräder Socialdemokraterna i den
här frågan. Om man skalar ned det som Kenth sade
om djurpornografin hittar man någonstans två argu-
ment mot att bifalla min och Ulf Holms motion om
förbud mot tidelag och djurpornografi i dag. Det ena
handlar om att det inte är lätt. Nej, det stämmer, det är
ingen lätt lagstiftning att ge sig in i. Det är ingen lätt
uppgift för dem som kommer att bli utsedda av re-
geringen efter tillkännagivande för att få till förbud
mot tidelag och djurpornografi. Men vi politiker kan
inte vika oss för att saker och ting inte är lätta. Jag
kan tänka mig att dra en parallell till det förbud mot
barnpornografin som infördes. Det var inte heller lätt,
men det var nödvändigt.
Det andra argument som kommer fram är att de-
batten inte är ny. Det är också sant. Det har länge
funnits människor som har upprörts över övergreppen
mot djur. Men de människorna har också blivit
många fler i takt med att videobutikerna har tillhan-
dahållit skildringar av övergreppen, i takt med att
man har kunnat gå in och se de här plågsamma skild-
ringar som jag lika plågsamt redogjorde för i mitt
anförande. Därför kan jag inte komma till någon
annan slutsats än att det i dag är påkallat med en
lagstiftning mot tidelag och mot djurpornografi.
Anf. 104 Kenth Högström (S)
Fru talman! Jag har inte tänkt djupare i den här
frågan, eftersom jag med varm hand överlåter den
frågan till Anders Bengtsson, som jag vet är betydligt
mer påläst i ämnet.
Jag argumenterar inte så mycket utan snarare refe-
rerar till att den här debatten inte är ny. Den har före-
kommit tidigare i riksdagen, inte i den här kammaren
utan i andrakammarsalen på andra sidan gatan och i
förstakammarsalen ungefär parallellt. Det var mora-
liskt upprörda scener. Det var fantastisk agitation från
många håll, från både borgerliga och socialdemokra-
tiska partiföreträdare, mot dels Lars Görlings bok,
dels Vilgot Sjömans försök att lansera boken med en
fullskalig tidelagsscen. Då blev det inget stopp för
vare sig filmen, man försökte censurera den, eller
boken, även om många ville beslagta boken. Den blev
läst. Lars Görling firade en välförtjänt författarfram-
gång. Tyvärr dog han strax efteråt. Vilgot Sjöman
fick ett genomslag för sin film.
Den debatt som då fördes slutade i att man inte
gick vidare på censurvägen eller förbudsvägen i just
det här specifika avseendet. Såsom barnpornografide-
batten fördes kan man mycket väl föra debatten om
djurpornografi och mycket väl landa i vidgat förbud,
självklart. Men Gustav Fridolin bör läsa protokollen
från de här debatterna på 60-talet, och då tror jag att
ett visst ljus kastas över den här frågan.
Anf. 105 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag får gå tillbaka till mitt rum och
göra det sedan, men låt oss inte för det lämna den
angelägna debatten om djurpornografi. Vi ska inte gå
in och diskutera Lars Görlings bok eller Vilgot Sjö-
mans film, men det är uppenbart att det finns en tyd-
lig skillnad. Den filmen, om jag har förstått det rätt,
gjordes i ett socialt syfte. Man ville ruska om medel-
klassen, och man ville visa på samhällets avigsidor.
Jag tror i och för sig att det hade kunnat göras även
utan den scen som det talas om. Men djurpornografin,
som den är i dag och som den finns i videobutiker
runtom i landet, är i ett annat syfte. Det förhärligar
och sprider bilder på plågade djur i syfte att man kan
tjäna mera pengar, sälja mer pornografi, och det tyck-
er jag faktiskt vi kan få förbjuda vad än som sades i
debatten i första- och andrakammarsalen för några
decennier sedan.
Anf. 106 Kenth Högström (S)
Fru talman! Jag tillhör minimalisterna i den här
kammaren vad avser förbud, censur, förkrympning av
den yttrande- och tryckfrihet som vi har. Jag vill
alltså inte vidga dessa om det går att undvika. Jag
sympatiserade med den kammare som en gång ändå
ryckte loss barnpornografi ut ur yttrandefrihets-
grundlagen och lade den i en särskild förbudslag vid
sidan av. Jag sympatiserade med det, men det var ett
svårt beslut, vad jag förstår; jag var inte här då.
När jag tar upp boken 491, det tidiga 60-talets
kanske mest omskrivna svenska bok, den mest omde-
batterade svenska bok, gör jag det från det perspektiv
Görling själv hade. Han ville nämligen beskriva en
ungdom på glid, som det då hette, ungdom som hade
det svårt, som var utstött ur den samhälleliga gemen-
skapen och fann sin egen väg till tillfredsställelse i
någon mening med våld, brott, kriminalitet, alkoho-
lism och mycket annat som fanns i farans riktning. I
den miljön gjorde Görling en skildring som innehöll
tidelag och som blev hårt debatterad i Sveriges riks-
dag av kanske andra skäl än vad Gustav Fridolin nu
anför. Men det var ett test och ett mått på yttrandefri-
hetens och tryckfrihetens styrka även då, på 60-talet.
Filmen som sedermera kom blev ett ännu större
omdebatterat ämne, eftersom den innehöll detta.
Många ville öka förbudet, öka censuren. Jag är säker
på att den konstnärliga friheten tjänade på att man
inte gick till beslut i kammaren om att öka förbuds-
ivern. Man ska vara försiktig, Gustav Fridolin, med
att öka förbud och censur.
Anf. 107 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Först vill jag naturligtvis tacka Kenth
Högström för de varma orden gällande de motioner
som handlar om skadeståndsprocessen i tryckfrihets-
frågor över gränserna. Det känns bra att vi har fått en
sådan uppslutning kring vår oro.
Men jag tänkte passa på att ställa en fråga till
Kenth Högström, som ju är Socialdemokraternas
massmediepolitiske talesman och mycket insatt i alla
de här frågorna. Vi skriver i utskottets betänkande att
frågorna kring skadeståndsprocesserna över gränserna
kan bli tilltagande hot mot det fria ordet och att frå-
gan måste belysas närmare och tas upp på högre nivå.
Det är helt oacceptabelt att vi har ett förslag som
angriper svenska grundlagar. De svenska grundlagar-
na har vi hävdat i andra sammanhang i EU när det
gäller offentligheten, öppenheten och så vidare. Där-
för vill jag framför allt be Kenth Högström att nu
följa upp den här frågan väldigt noga och vid sina
kontakter med regeringen se till att man driver på i
den här frågan, så att det inte blir en långbänk och att
vi plötsligt står där med ett förslag från EG-
kommissionen som går helt i strid med den svenska
grundlagen. Jag vill gärna lägga på Kenth Högström
det ansvaret att med sina kontakter driva de här frå-
gorna. Vi kommer naturligtvis från Folkpartiet att
vara vakthundar över förslaget.
Anf. 108 Kenth Högström (S)
Fru talman! Helena Bargholtz ger mig ett ansvar
långt över vad jag är kapabel att bära, men jag ska
göra vad jag kan för att förmodligen tillsammans med
Helena och andra inte bara påverka Sveriges regering,
för Sveriges regerings ståndpunkt är känd, utan också
försöka argumentera för vår ståndpunkt i större sam-
manhang, ungefär som häromdagen då vi träffade
Jacob Söderman, avgående EU-ombudsman, och vi
gemensamt kunde ventilera ett antal frågor av den här
karaktären som han haft under sin lupp som EU-
ombudsman.
Apropå det måste jag få framföra en vädjan till
riksdagens ledamöter och kammare och till utskotten
att ungefär på samma sätt som de två ledamöterna
Helena Bargholtz och Ana Maria Narti har gjort lyfta
fram en fråga som ingen riktigt har känt till, i vart fall
ingen i den här kammaren, fram till dess att motionen
anländer, blir behandlad och vi i utskottet förstår att
det är en allvarlig fråga. Vi bjuder dit personer från
Justitiedepartementet och ställer dem till svars för vad
de har gjort och inte gjort. Vi för upp frågan till den
publika nivån. Så tycker jag att fler frågor av den här
karaktären borde det göras med, EU-processfrågor.
De kan annars bli dolda i kamrarna och nere i Bryssel
och kommer inte till vår kännedom.
En konsekvens av en sådan fråga har vi nyss fått
ta del av - och det borde debatteras publikt - nämli-
gen Marknadsdomstolens dom i fråga om alkoholre-
klam som helt enkelt ställer svensk lagstiftning offsi-
de, en lagstiftning som har gällt i över 30 år. Ska
svenskt domstolsväsende fatta politiska beslut, Hele-
na Bargholtz?
Anf. 109 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Jag kan naturligtvis instämma i det
som Kenth Högström säger. Men vad som är oro-
väckande - även om jag är mycket positiv till EU - är
det händer väldigt mycket som vi får kännedom om
för sent. Det gäller att vi kommer åt den här proces-
sen.
Vi får anledning att komma tillbaka till detta flera
gånger. När förslaget till ny författning för EU så
småningom ska behandlas måste vi väldigt noga
bevaka vad vi släpper ifrån oss, så att vi inte efteråt
upptäcker att vi inte längre har något rådrum.
Det här är svårt, men det är hemskt viktigt att vi
tillsammans bevakar de här frågorna.
Anf. 110 Kenth Högström (S)
Fru talman! Jag tillhör en av de ledamöter här i
kammaren som inte gillar den nuvarande ordningen
som vi har för att hantera EU-frågor. Jag tycker till
exempel inte att vi ska ha en EU-nämnd som allena-
rådande samråder med regeringen om den svenska
ståndpunkten. Många EU-frågor är av den karaktären
att de ska behandlas av de ordinarie utskotten så att
de och riksdagsledamöterna generellt sett får betyd-
ligt mer insikt i de EU-frågor som behandlas i syste-
met. Det var det första.
Det andra är att varje utskott måste känna större
ansvar för att bevaka de ärenden som manglas ige-
nom EU-systemet och som har beröring till det egna
utskottet. I vårt utskott började vi häromdagen med
en ny ordning. Vi fick ett antal ärenden anmälda som
har bäring på vårt utskott, och det är upp till varje
ledamot att skaffa mer information om en fråga till
utskottet eller kanske be om en föredragning.
Som folkvalda parlamentariker i denna kammare
måste vi helt enkelt delta på ett helt annat sätt i den
debatt som pågår om, kring och i EU. Den debatten
har i allt väsentligt bäring på oss.
Dessutom: Det exempel som nu har tagits fram
har stor bäring. Skulle det nya Rom 2-fördaget gå
igenom skulle en väsentlig del av den svenska yttran-
defriheten och tryckfriheten komma på skam. Ska-
deståndsprocesser av förtalskaraktär skulle kunna
inledas i en helt annan miljö, i ett helt annat land,
med en helt annan mediekultur och med helt andra
lagar. Det kan vi naturligtvis aldrig acceptera.
Jag misstänker att det finns andra frågor av lik-
nande karaktär som flyter omkring någonstans och
som vi måste ta ansvar för och debattera.
Anf. 111 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Tiden är knapp, i synnerhet när man
står i talarstolen. Därför har jag inte möjlighet att gå
in på alla de intressanta frågor som behandlas i be-
tänkandet och som redan i viss utsträckning har de-
batterats här i kammaren. Jag ska i första hand kon-
centrera mig på en motion från Vänsterpartiet som tar
upp frågan om meddelarfrihet. Sedan får vi se vad jag
hinner med att kommentera i övrigt.
Vi har än en gång föreslagit att anställda i offent-
ligt finansierad verksamhet som överförs i privat regi
ska jämställas med offentligt anställda vad beträffar
meddelarfrihet och efterforskningsförbud. Dessutom
har vi föreslagit att regeringen ska lägga fram förslag
som innebär att anställda inom privat verksamhet
över huvud taget tillförsäkras meddelarfrihet och att
alla arbetsgivare ska omfattas av efterforskningsför-
budet.
Detta är, som sagt, ingen ny fråga. Redan för 20 år
sedan, 1983, föreslog Yttrandefrihetsutredningen en
utvidgning, men det blev ingenting av med det. Det
blev ingen proposition, inget lagförslag och inget
beslut.
Meddelarskyddskommittén 1990 föreslog också
en utvidgning, men regeringen var inte beredd att gå
till kammaren med ett lagförslag.
Även Kommunala förnyelse-kommittén 1996 tit-
tade på den här saken, men inte heller detta ledde till
något lagförslag.
Demokratiutredningen 2000 ansåg att det var an-
geläget att utvidga och förstärka meddelarskyddet så
att det skulle gälla också för privatanställda. Det
ledde till ytterligare en utredning på departementet
och en särskild utredare tillsattes. Denne särskilde
utredare har nu lagt fram sitt förslag. I den promemo-
rian förordas en lagstiftning som riktar sig till alla
privata arbetsgivare och privatanställda och som
garanterar privatanställda yttrande- och meddelarfri-
het. Förslaget har varit ute på remiss och nu pågår
arbetet i departementet.
Vi från Vänsterpartiet utgår ifrån att regeringen
denna gång når ända fram till ett lagförslag och att vi
här i kammaren får möjlighet att ta ställning till det
inom inte alltför lång tid.
Det här med meddelarfrihet är grundläggande för
yttrandefrihetssystemet i vårt land, det är vi alla över-
ens om. Men det finns ingen rim och reson i att denna
frihet ska begränsas till enbart det allmänna såsom
Moderaterna så tydligt förordar. Det blir ju särskilt
tydligt i de lägen där man - tyvärr, enligt min mening
- privatiserar tidigare offentlig verksamhet och lägger
ut den på entreprenad.
I fallet med ambulansförarna hade de anställda så
länge landstiget skötte ambulansverksamheten möj-
lighet att påtala missförhållanden till medierna utan
att behöva röja sin identitet. Sedan lades verksamhe-
ten ut på entreprenad, och helt plötsligt var det fullt
möjligt för arbetsgivaren i det privata bolaget att
efterforska vem som hade sagt vad, vem som hade
gått ut till medierna och vidta de åtgärder som man
tyckte var lämpliga mot dessa personer. Detta är inte
rimligt. Därför behövs det en utvidgning av medde-
larfriheten.
Man kan se ett mönster under de senaste 20 åren.
Riksdagen säger att detta är viktigt och måste utredas.
Regeringen tillsätter en utredning som föreslår en
lagstiftning. Utredningen går ut på remiss, och under
remissomgången framförs det kraftig kritik från vissa
remissinstanser, nämligen de privata företagen. Då
vågar regeringen inte lägga fram ett lagförslag. Under
de gångna 20 åren har detta upprepats ett antal gång-
er.
Ofta brukar det sägas att politiker måste våga fatta
impopulära beslut. Det har väl inte varit så svårt ef-
tersom det har fattats en del impopulära beslut. Men
dessa beslut har varit impopulära bland så kallat van-
ligt folk, vanliga arbetare och tjänstemän. Men jag
vill understryka att man som politiker ibland faktiskt
måste våga fatta beslut som är impopulära även bland
kapitalägare och företagsledningar. Jag vet att reger-
ingen måhända tycker att det kan kännas tungt, men i
vissa fall måste man våga att fatta sådana beslut, i
synnerhet när det gäller yttrandefriheten.
De juridiska och lagtekniska svårigheter som kan
finnas med detta kommer vi naturligtvis - om det är
nödvändigt - med gemensamma krafter att klara ut.
Sedan måste vi också våga stå upp för yttrandefrihe-
ten när vi i den här kammaren får ta ställning till ett
lagförslag som äntligen, efter mer än 20 års utredan-
de, vidgar yttrandefriheten på den här punkten. Det är
oerhört angeläget att så sker.
Vi vet, som sagt, att det nu pågår ett arbete i de-
partementet. Vi - och det gäller inte bara oss - utgår
ifrån att det också kommer ett förslag. För att ytterli-
gare understryka detta har vi inte reserverat oss till
förmån för vår motion den här gången, utan vi ser i
stället fram emot att vi får ta ställning till ett sådant
här förslag i kammaren.
Jag ska klargöra vad som är Vänsterpartiets posi-
tion när det gäller transpersoner och frågan om att
föra in könsidentitet i hetslagstiftningen. Det var och
är fortfarande Vänsterpartiets grundläggande inställ-
ning att den här gruppen bör innefattas i hetslagstift-
ningen.
I den grundlagsutredning som Helena Bargholtz
refererade till hade vi denna position, men det fanns
icke möjlighet att där nå en majoritet kring detta.
Däremot gick det att få en majoritet kring att föra in
sexuell läggning i hetslagstiftningen. Det var en stor
och viktig framgång som vi och många andra hade
slagits för under många, många år.
Det argument som man ursprungligen hade mot
att föra in sexuell läggning i hetslagstiftningen var att
man ville undvika en situation där man bygger på
lagstiftningen med den ena gruppen efter den andra
och på det sättet undergräver och försvagar hetslag-
stiftningen. Vi menade att det var fullt rimligt att
tillföra sexuell läggning utan att det där argumentet
hade någon giltighet.
Men, visst, någonstans finns det naturligtvis ett
problem om vi på det sättet tillför olika typer av
skyddsvärda grupper i just hetslagstiftningen. Vi
måste erkänna att där finns ett problem. Vi valde att i
det läget ställa oss bakom utredningens förslag, och
vi gjorde detsamma här i kammaren. Vi ställde oss
nämligen bakom att tillföra sexuell läggning men att
inte nu gå vidare med att tillföra även transpersoner
eller könsidentitet. Den ståndpunkten och det ageran-
det står vi naturligtvis fast vid. Men vår uppfattning
är att här finns fortfarande ett olöst problem vad gäll-
er transpersoner. Nu utreds diskrimineringssidan av
saken i en särskild utredning. Vi vill avvakta och se
vad den kommer fram till. Vi menar att det är omöj-
ligt för utredningen att undvika grundlagsfrågorna,
men vi får återkomma till saken.
Nu återstår inte någon talartid för mig, vilket in-
nebär att jag tyvärr inte får möjlighet att gå in på de
övriga frågorna. För formens skull vill jag ändå yrka
bifall till utskottets förslag i alla dess delar.
Anf. 112 Henrik S Järrel (M)
Fru talman! Eftersom Mats Einarsson apostrofe-
rade Moderaterna i sitt anförande rörande meddelar-
friheten, tyckte jag att jag skulle säga några ord.
Vi har som sagt inte någon motion i det här ären-
det. Vi har inte heller reserverat oss, utan vi har fäst
ett särskilt yttrande till betänkandet, vari vi anger den
principiella, som vi uppfattar det, skillnaden mellan
offentligt och privat. Meddelarskyddet är framför allt
tänkt att vara ett skydd mot övergrepp från den of-
fentliga makten. Man kan inte rakt av föra över reso-
nemanget om skyddet till det privaträttsliga området
och likställa det med det offentliga. Det har vi svårt
att acceptera.
I övrigt kan jag bara hålla med Mats Einarsson om
att den här frågan inte är alldeles enkel. Den är rätt
komplicerad, och det anförde han också i sitt yttran-
de. Vi har därför valt att avvakta och se vad bered-
ningen inom regeringen kan komma att ge vid han-
den. Får vi en proposition på riksdagens bord får vi
väl ta särskild ställning då. Men genom vårt särskilda
yttrande markerar vi att vi inte kommer att köpa det
resonemang som Vänstern för fram i sin motion. Det
är bara en liten positionsmarkering från Moderaternas
sida, så här långt.
Anf. 113 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Jag ska citera vad Moderaterna skri-
ver i sitt särskilda yttrande: "Meddelarfriheten är ett
instrument som skall skydda medborgarna mot över-
grepp från den offentliga makten. Att rakt av överföra
detta till den privata sektorn vore att förvandla det
privata till offentligt, vilket vi inte kan acceptera."
Som Henrik S Järrel helt riktigt säger har vi mot-
satt uppfattning. Vi menar att det vore till nytta för
den privata sektorn att ta till sig lite mer av de rättig-
heter och ideal som finns i den offentliga sektorn.
Anf. 114 Henrik S Järrel (M)
Fru talman! Vi får avvakta och se vad som kan
komma ut av beredningen inom Regeringskansliet.
Det är dock så att det finns många skäl som kan tala
för att man ska behandla meddelarfriheten på ett mer
försiktigt sätt inom den privata sfären. Som också
framgår av yttrandet finns det dock redan i dag vissa
möjligheter för privatanställda, om de röjer särskilt
allvarliga missförhållanden eller brottslig verksamhet,
att åtnjuta ett slags meddelarskydd. Så man ska inte
dra för stora växlar på att det som i dag redan gäller
är så dåligt.
Anf. 115 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Det är kanske sant att yttrandefriheten
inte helt gör halt vid den privata äganderättens gräns.
Men den börjar i vart fall halta ganska så betänkligt
när den kommer över den gränsen, vilket jag tycker
att det finns anledning att göra någonting åt.
Anf. 116 Kenth Högström (S)
Fru talman! Jag måste ställa en kontrollfråga till
Mats Einarsson. Han utgår nämligen från att reger-
ingen kommer att lägga fram ett förslag efter det att
alla dessa utredningar och remissomgångar har varit.
Jag förstår att den utgångspunkten är rimlig.
Men vad menar nu Vänsterpartiet att man vill ha?
Är det ett förstärkt meddelarskydd och en förstärkt
meddelarfrihet för de privatanställda som jobbar i
sådana sektorer som är utlagda på entreprenad och är
skattefinansierade? Eller är det ett förstärkt meddelar-
skydd och en förstärkt meddelarfrihet för hela den
privata sektorn? Om det är det första, nämligen det
som handlar om privatiserad vård, privatiserad om-
sorg, friskolor och mycket annat - det som normalt
sett är skattefinansierat - då hänger jag med i reso-
nemanget. Jag tycker att det är riktigt att vi ska ha
likartade regler vad gäller fri- och rättigheter för de
anställda inom det offentliga såväl som för dem som
jobbar på entreprenad. Men om det går ännu längre,
till att omfatta hela Organisations-Sverige, det civila
samhällets fundament folkrörelserna, alla våra företag
med många affärshemligheter, då är jag inte riktigt
lika säker på att den Einarssonska utgångspunkten är
den korrekta.
Anf. 117 Mats Einarsson (V)
Fru talman! I den promemoria som den särskilda
utredaren har tagit fram, som vad jag förstått också
har varit remissbehandlad och nu behandlas i depar-
tementet, förordas enligt det referat som finns i ut-
skottets betänkande och som jag förutsätter är helt
korrekt en lagstiftning som riktar sig till alla privata
arbetsgivare och privatanställda. Den garanterar pri-
vatanställda yttrande- och meddelarfrihet i fråga om
åsikter och upplysningar om verksamheten inom eller
med anknytning till det allmänna. Det uppfattar jag
som en generell lagstiftning.
Men Kenth Högström har helt rätt i att i de delar
av offentlig sektor som har lagts ut på entreprenad,
lite förenklat uttryckt, finns ett särskilt starkt behov
av en förstärkt yttrandefrihet. Jag vet inte, men det är
möjligt att man ska ha en särskild lagstiftning för de
fallen.
Sedan är jag inte heller säker på, för att förtydliga
mig ytterligare, att man kan ha samma lagstiftning för
det allmänna som för det privata. Det är mycket möj-
ligt att man där kan och bör ha olika lagstiftning just
för att undvika de problem som Kenth Högström
antyder. Allt det där är lagtekniska och juridiska
problem som givetvis måste beredas mycket nog-
grant, men som jag är helt övertygad om är möjliga
att klara av.
Anf. 118 Kenth Högström (S)
Fru talman! Det var av utomordentlig vikt att
Mats Einarsson gjorde de här förtydligandena. Jag
kan också läsa det som Mats Einarsson citerade. Men
jag uppfattade att det snarast gäller sådan verksamhet
som har med det allmänna att göra, som är finansie-
rad av det allmänna eller som har samma regelverk
som det allmänna.
Kom ihåg att yttrandefriheten och tryckfriheten
har haft en ursprunglig intention att granska den of-
fentliga makten, att genomlysa den offentliga makten
så att vi slipper andra kontrollorgan, som andra länder
har. Meddelarskydd och meddelarfrihet är grund-
läggande i kontrollen av hela den offentliga makt-
strukturen. Det är inte så enkelt att översätta detta till
hela det privata fältet. Däremot håller jag helt med
om att de som arbetar inom vård, omsorg och skola
och som har tagit över det allmännas roll ska ha lik-
artade regler, absolut.
Men det finns lagtekniska problem, och det finns
mycket bekymmer med transparensen. Det går inte
utan vidare att ha samma genomlyslighet i den privata
sektorn som i den offentliga av helt fundamentala
skäl. Det är två skilda fundament i vårt samhälle.
Får jag också avsluta min andra replik till Mats
med att bara kontrollera att fru talman har uppfattat
att intentionen i mitt förra inlägg var att yrka bifall till
förslaget i utskottets betänkande och avslag på alla
reservationer - om det nu inte har framgått.
Anf. 119 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Kenth Högström snuddar vid en pro-
blematik som egentligen är alldeles för stor för att
klara av i en tvåminutersreplik, men det är ju sant.
Yttrandefrihetslagstiftningen i vårt land är historiskt
ett skydd mot statsmakten och för att garantera en
granskning av statsmakten. Det handlar om förhål-
landet mellan medborgaren och staten. Sådan ser
lagstiftningen i princip ut, och det har sina historiska
skäl att det är på det sättet.
Samtidigt tror jag inte att någon kan förneka att
man, för att lagstiftningen och dess intentioner ska
fungera, också måste vara medveten om i vilket sam-
hälleligt sammanhang som den här lagstiftningen äger
rum. Vi lever inte i ett samhälle som består bara av
stat och medborgare. Vi lever i ett samhälle där inte
minst den ekonomiska makten har en avgörande
betydelse för vår möjlighet att utnyttja yttrandefrihe-
ten, för vår frihet som medborgare på olika sätt. Den
makten måste naturligtvis också kunna granskas.
Därför har det under 1900-talet alltid funnits en all-
män strävan till att vidga yttrandefriheten också på de
områden där den ekonomiska makten traditionellt har
varit stark.
Anf. 120 Ewa Larsson (Mp)
Fru talman! Jag tänkte börja med att yrka bifall till
reservation 4 under punkt 6 om anspelningspornogra-
fi. Som miljöpartist hade jag ju hoppats att också
Centerpartiet skulle stå bakom det yrkandet eftersom
de har lagt fram den här motionen. Kerstin Lundgren
säger i sin förklaring till att man inte står bakom det
ännu att det är ett långsiktigt arbete att ändra attityder.
Jag menar att attityder ändras hela tiden, men åt fel
håll.
Den som inte ser samhällets förfall mot en allt
större normalisering av barnet som sexobjekt måste
vara blind. Den som inte vet att den kriminella avar-
ten av denna normalisering, pedofili, ökar måste vara
döv - och också döv för allmänhetens krav på åtgär-
der.
Vad gör vi då, vi riksdagsvalda, åt förfallet? Jo, vi
hänvisar år ut och år in till tidigare betänkanden. Det
sägs att utskottet tidigare avslagit alla olika former av
motioner som fört upp frågan till debatt och haft olika
förslag till åtgärder. Så hänvisar vi till att debatten ska
föras i samhället. Det gör den, jag lovar! Det gör den,
och där ställs det krav på åtgärder.
Under tiden förvärras det här fenomenet hela ti-
den. På mitt bad, Eriksdalsbadet i Stockholm, måste
två ur personalen avsätta sin tid enkom till att bevaka
och skydda barnen från att antastas. Miljöpartiet me-
nar att detta att vuxna människor kläs ut till barn i
pornografiska sammanhang där det enda syftet torde
vara att väcka lust till barnet, det som kallas för an-
spelningspornografi, ska förbjudas. Regeringen får se
över frågan och komma tillbaka till riksdagen med
förslag om relevant lagstiftning, punkt.
Sedan, fru talman, vill jag säga någonting om ål-
dersgränser och förhandsgranskning. Där menar
Miljöpartiet att det är rimligt att höja gränsen till 18
år. Men granskningen kan ju inte bara tas bort för att
vi gör det, för då kan man inte göra någon åldersbe-
stämning på filmutbudet. Vi tycker vidare att det vore
väldigt rimligt att också granska videogrammen så att
de kan få en åldersbestämning. Det är ju en frivillig
granskning i dag. Det är viktigt att de också får en
åldersbestämning.
Vi vet genom många olika undersökningar att
främst unga män, pojkar, skaffar sig kunskaper om
sex via videogram. Även om skolans sexualundervis-
ning blir bättre kan den aldrig konkurrera med vide-
on. I dag klipper Biografbyrån mest bort sexualiserat
våld, ett våld som inte heller vuxna bör se enligt den
lagstiftning som vi redan har. Även här fortsätter
utskottet att upprepa sig: Avslag på alla förslag sedan
början av 1990-talet alltmedan BRÅ, Brottsförebyg-
gande rådet, Barnombudsmannen och Rädda Barnen,
vittnar om det alltmer sexualiserade våldet och den
allt svårare uppväxten för flickor. Sammanhangen är
tydliga för alla, men riksdagen är impotent i frågan.
Till sist några ord om den rörliga bildens påver-
kan. Jag noterar i betänkandet att en av Vänsterparti-
ets motionärer inte förstår skillnaden mellan att för-
handsgranska film och den obefintliga förhands-
granskningen av teater. Utgångspunkten är ju, mina
vänner, den rörliga bildens genomslagskraft och att
den kommersiella filmindustrin är en av de mest
inkomstbringande industrierna, till exempel i USA
och Indien. De tjänar mycket pengar på våld och sex.
Så är det inte på teater. Här talar vi om den ekono-
miska makten, som en vänsterpartist tidigare tog upp.
När det gäller TV-utbudet finns det regler att föl-
ja. De är stipulerade både av EU och av de enskilda
länderna. I Sverige ska programföretagen ta hänsyn
till såväl ämne och utformning som tiden för sänd-
ningen. Det har Teaterförbundet, Kulturrådet, Barn-
ombudsmannen, TCO och Socialstyrelsen - bara för
att nämna några - tyckt vara bra.
EU-direktiven säger också att varningsljud ska
höras när våldsamt inslag visas, men det tillämpas
inte i Sverige - ännu i alla fall. När Röda rummet nu
till exempel har kört en avrättningsscen från Viet-
namkriget så strider det mot de regler som riksdagen
har beslutat om beroende på den tid som programmet
sändes på. Vi har alltså mycket lagstiftning redan,
men vi behöver skydda barnet.
Anf. 121 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Det är ju alldeles riktigt som Ewa
Larsson konstaterar, att några av Centerns riksdagsle-
damöter uppmärksammat frågan om det allt grövre
sexualiserade våldet och övergreppen där barn drab-
bas. Vi tycker att det är viktigt att följa de här frågor-
na. Vi markerar från Centerpartiets sida att vi är be-
redda att se över om lagstiftningen räcker i de fall där
tillämpningen visar att domarna inte tar hänsyn till
vad vi har avsett från riksdagens sida när vi stiftade
lagarna och i de fall där självcensur och branschcen-
sur, eller branschgranskning, inte når sina syften.
Men vi är inte på de här grunderna i dag beredda
att stå bakom ett förbud rakt av. Det är det frågan
gäller, om riksdagen ska ta ställning för att förbjuda.
Vi tycker inte att vi i dag har klara belägg för att det
är den vägen vi ska gå. Vi bör, som jag har sagt tidi-
gare, vara restriktiva med förbud. Vi bör hävda ytt-
rande- och tryckfriheten, men vi måste klara att göra
det så att våra röster också blir tydliga till skydd för
barnen, till skydd för kvinnor och för att förändra
normer och värderingar som gör just kvinnor och
barn till objekt. I de frågorna har det ju visat sig att
det inte räcker med lagstiftning. Lagstiftning är inte
vägen utan det krävs ett aktivt opinionsarbete från oss
alla. Jag är glad att Ewa Larsson uppenbart är beredd
att medverka i det arbetet tillsammans med oss och
andra ute i samhället.
Anf. 122 Ewa Larsson (Mp)
Fru talman! Vi i Miljöpartiet menar att den aktiva
opinionsbildningen ställer krav på oss som lagstiftare
att göra någonting åt den situation som pågår framför
ögonen på oss hela tiden, nämligen normaliseringen
av barnet som sexualobjekt. Jag tycker att det är bra
att Centerpartiet har väckt motionen, så att vi har
möjlighet att stödja den, för vi hann inte med den i år.
Vi tackar för det, men det är synd att ni inte kan gå
med och rösta för att regeringen ska komma tillbaka
med förslag om relevant lagstiftning i den här frågan.
I en del frågor går det att göra saker alldeles själv,
till exempel när det gäller de bilder som kommer från
vår dator - både pornografi och barnpornografi. Man
kan sätta in filter i datorerna. Men den allmänna nor-
maliseringen i samhället är väldigt allvarlig, och vi
kan göra någonting nu.
Anf. 123 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Det finns en tendens. Många kräver
förbud. Många kräver lagstiftning. I och med att en
lagstiftning finns på plats känner man sig nöjd och
slår sig till ro.
Vi har inte uppnått jämställdhet trots lagstiftning
på jämställdhetsområdet. Vi ser att det krävs att vi
som medborgare själva tar ansvar och påverkar och
förändrar. Bara om vi offensivt ute i vardagen agerar
för att ändra värderingar och normer så att vi kommer
till rätta med det som gör att kvinnor och barn blir
sexobjekt kan vi effektivt förhindra just denna ut-
veckling.
Lagstiftning kan behövas som hjälp, men bara det
faktum att det finns ett krav är inte tillräckligt för vår
del. Vi måste ha bättre på fötterna i så fall. Vi säger
att man ska titta på hur lagarna har tillämpats utifrån
det som har skett de senaste åren. Låt oss lyssna på
Rädda Barnen och andra och se om vi behöver gå
vidare. Kanske måste vi då göra det, men vi kan inte
slå oss till ro och tro att lagstiftning löser problemen,
för det har visat sig att den inte gör det. Det är vi
människor som förändrar och kan flytta berg.
Anf. 124 Ewa Larsson (Mp)
Fru talman! Vi i Miljöpartiet menar att lagstift-
ning förändrar. När vi kriminaliserade innehav av
barnpornografi förändrade det möjligheterna för poli-
sen att agera. I dag har man lagliga instrument för att
arbeta mot den kommersiella verksamheten. Detta är
ju en kommersiell kriminell verksamhet som vi i
riksdagen måste ta ansvar för.
Så länge man inte har något annat förslag än att
säga att vi själva måste bli bättre förstår jag inte vad
Centern egentligen menar för redskap. I Miljöpartiet
ser vi en normalisering av barnet som sexobjekt. Vi
förde fram den frågan redan i den utredning som hade
att hantera kriminaliseringen av innehav av barnpor-
nografi. Vi fick inte gehör då. Under de år som har
gått sedan den lagen stiftades har vi sett att normali-
seringen fortsätter. Nu menar vi att det är dags för
riksdagen att göra något.
Anf. 125 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Jag ska tala lite om censur, pornografi
och hets mot folkgrupp. Jag ska inleda med att säga
att jag naturligtvis yrkar avslag på samtliga motioner
på dessa områden.
Förra gången censurfrågor debatterades sade jag
att jag som liberal socialist kan känna sympati för
avskaffandet av censur på vuxenfilmer. Jag förde då
ett resonemang om censurens normgivande roll, och
det vidhåller jag. Utskottsmajoriteten har kommit
fram till samma ställningstagande. Vi pekar på att
censur av scener med extrema eller spekulativa vålds-
filmningar mycket väl kan ske om filmen visas of-
fentligt.
Vi vet att censuren släpper igenom ganska råa och
utlämnande våldsskildringar, men vi anser att vi tack
vare granskningen får en offentlig debatt om vålds-
speglingarna i medierna kontra samhället. Vi ser att
Biografbyråns bedömningar ändras från tid till annan
beroende på det som sker i samhället i stort.
Hur är det då med anspelningspornografi och
djurpornografi? Naturligtvis instämmer jag i vad
bland andra Gustav Fridolin har sagt när det gäller
fördömandet av barnpornografi, fördömandet av
djurpornografi och våldspornografi. Jag håller full-
ständigt med om att det är förkastligt, både det vi ser i
medierna och det som faktiskt händer i verkligheten
med många barn och även med djur. Men vi har i dag
en klar lagstiftning på barnpornografiområdet. Det
gäller utnyttjandet av barn, bilder på barn, spridning
av sådana bilder och liknande.
Det som tas upp i motionerna från bland annat
Miljöpartiet går mycket längre och tar upp texter,
vuxnas lekar med mera. Vi närmar oss tankefrihetens
område och vuxna människors privatliv i sängkam-
maren. Däremot välkomnar jag en levande debatt om
rätt och fel på detta område.
Djurpornografin täcks av djurskyddslagen. Även
om Kenth Högström med varm hand hänsköt det här
området till mig är jag ingen expert på det. Det är
många som redan nu har varit uppe i debatten när det
gäller djurpornografi och påpekat att det faktiskt ryms
under djurskyddslagen. Jag tycker att det finns annat
när det gäller just pornografi som polisen och myn-
digheterna ska lägga ned energi på.
Jag ska också säga lite grann om hets mot trans-
personer. Jag vet att Justitiedepartementet jobbar med
frågan. Den togs i beaktande förra våren, när riksda-
gen efter en stor, offentlig debatt antog den nya hets-
grundlagen. Vad man sade då var att det behövs mer
kunskap på området, vilket även remissinstanser som
Socialstyrelsen och Säpo påpekade. Som sagt: Re-
geringen har inte glömt frågan.
Anf. 126 Henrik S Järrel (M)
Fru talman! Jag vill bara kommentera lite vad
Anders Bengtsson sade och tala ytterligare för den
moderat-folkpartistiska reservationen till stöd för ett
avskaffande av vuxencensuren.
Vi har ju redan straffbestämmelser i brottsbalken
och i yttrandefrihetsgrundlagen som faktiskt ger en
viss garanti för att filmer som visas offentligt inte
innehåller olaga våldsskildringar. Där finns ett slags
skydd redan som det nu är.
Jag vill också erinra om vad Våldsskildringsrådet
anförde när man i maj 1993 överlämnade betänkandet
En gräns för filmcensuren. Rådet föreslog faktiskt att
vuxencensuren skulle tas bort. Man förordade dessut-
om att åldersgränserna för filmvisning på biografer
skulle finnas kvar oförändrade och att ytterligare en
gräns vid 18 år införs. Det är egentligen precis vad
den moderata och folkpartistiska reservationen går ut
på: Det som Våldsskildringsrådet kom fram till i sitt
betänkande. Vi tycker inte att det är oskäligt att man
här sätter likhetstecken mellan myndighetsgränsen
och tillåtandegräns för upphävande av censuren vid
18 års ålder.
Anf. 127 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Tack för det, Henrik S Järrel. Vi har
gjort en annan bedömning i utskottet. Jag vet att man
har gjort detta uttalande om att man kan avskaffa
vuxencensuren. När det gäller censuren har vi kom-
mit fram till att vi vill ha en instans som granskar
filmerna för att kunna ha en offentlig debatt om vilka
våldsskildringar och liknande som sprids via medier-
na.
Som jag sade i mitt anförande tidigare är dock
klippningarna ganska liberala. Man klipper inte bort
alltför mycket. Det är min uppfattning i alla fall.
Anf. 128 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag vill återkomma till frågan om
djurpornografi. I sitt inlägg drar Anders Bengtsson
fram att tidelag och djurpornografi redan i dag skulle
vara förbjudet. Vi har kunnat konstatera att så är inte
fallet. Sedan det raka förbudet mot tidelag försvann
ur lagstiftningen 1944 har inte tillämpningen av djur-
skyddslagen fungerat för att komma åt tidelag. Det
finns i dag inget förbud mot djurpornografi och sexu-
aliserat våld mot djur som framställs, produceras och
säljs på film. Det är just det förbudet vi påkallar. Det
är just därför vi har den här motionen och den här
reservationen.
Sedan konstaterar jag att det nog finns fler proto-
koll för mig att läsa än de Kenth Högström hänvisade
till. Jag måste nog fråga Anders Bengtsson om han
verkligen menade att ett argument mot ett förbud mot
djurpornografi är att det finns viktigare saker för
polisen och rättsväsendet att lägga ned energi på. Jag
tycker nog att det borde kunna läggas ned en del
energi på de grova och fruktansvärda kränkningar av
djuren som finns inom djurpornografin. Jag tycker
nog att alla de anmälningar som kommer in mot till
exempel videoföretag och djurporrproducenter borde
kunna leda till åtal och dömanden i stället för att, som
i dag, man lägger ned förundersökningen därför att
det inte finns något rakt förbud.
Anf. 129 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Tack för det Gustav Fridolin. Jag
nämnde inte ordet tidelag i mitt anförande såvitt jag
kan minnas. Jag var kanske otydlig på den punkten,
men det jag menade, och vad jag också förmodligen
sade, var att det är förbjudet att vara våldsam mot
djur och att plåga djur. Det var det jag menade, och
det har flera talare tidigare också tagit upp. Som
Gustav Fridolin själv sade är det plågsamt för ett djur
att få en penis eller något liknande uppkört i vaginan.
Det är redan förbjudet i lag. Det var det jag påpekade
i mitt anförande.
Anf. 130 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Tyvärr är det inte så, Anders Bengts-
son. Sedan det raka förbudet försvann 1944 har man
inte kunnat tillämpa djurskyddslagen på ett sådant
sätt att man kunnat förbjuda tidelag. Därför behövs
det ett rakt förbud.
I dag finns det absolut ingen lag som förbjuder de
frågor som definitivt hör hemma i vårt utskott, nämli-
gen djurpornografi. Det är ett stort problem eftersom
vi kan se hur människor utför de här vidriga hand-
lingarna mot djur. Man förevigar det på film som man
sedan säljer för att tjäna pengar. Jag tycker att det är
någonting vi borde kunna förbjuda.
Anf. 131 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! I så fall handlar det om en annan sak.
Då är det uppföljningen av lagen som inte räcker till.
Om det finns folk som plågar djur, vilket det säkert
gör, och det inte blir lagfört är det en annan diskus-
sion vi ska föra. Är det möjligen så att direktiven till
myndigheterna inte är de rätta? Eller är det polisens
resurser som inte räcker till det området? Eller är det
någonting annat? Det är den diskussionen vi ska föra
i stället. Det är inte tillåtet att plåga djur. Miljöpartiet
borde veta om att det inte är tillåtet att plåga något
djur.
Dokument
Beslut
Motioner om tryck- och yttrandefrihet (KU17)
Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2002 om tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor. Motionerna handlar bl.a. om meddelarfrihet, rätt till genmäle, censurfrågor, pornografi, hets mot transpersoner och värnande av tryck- och yttrandefriheterna i arbetet inom EU.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag