Upphovsrätten i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG,m.m.

Fru talman! Debatten som snart ska startas om lagutskottets betänkande nr 27 handlar om ett direktiv, 2001/29/EG, om upphovsrätten i informationssamhället. I betänkandet behandlar utskottet propositionen 2004/05:110. Sex motioner har väckts med anledning av propositionen. Regeringen har lagt fram förslag till ändringar i främst lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Förslagen syftar till att i svensk rätt genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället. Samtidigt föreslår regeringen också vissa andra lagändringar som inte direkt följer av direktivet men har ett nära samband med de frågor som direktivet behandlar. Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 2005. Därutöver föreslår regeringen att riksdagen ska godkänna två internationella fördrag som antagits av FN:s organ för immaterialrätt. Beträffande skadeståndsskyldighet vid kopiering för privat bruk från en olovlig förlaga föreslår utskottet, med bifall till framställda motionsyrkanden, en ändrad lydelse av bestämmelsen härom. Utskottet lägger också fram några förslag som innebär lagtekniska justeringar. I övrigt tillstyrker utskottet bifall till regeringens lagförslag och avstyrker motionsyrkandena. Utskottet föreslår även att riksdagen ska godkänna de två WIPO-fördragen. Fru talman! I betänkandet finns tio reservationer. Och här startar debatten.

Fru talman! Den debatt och de beslut om en upphovsrätt som på 2000-talet stärker vars och ens äganderätt till sina skapelser, också till immateriella verk, är minst sagt angelägen. Blickar vi tillbaka i tiden inser vi äganderättens betydelse för vårt välstånd i dag. Professor Nathan Rosenberg vid Stanforduniversitetet i Kalifornien, en av världens främsta vetenskapliga auktoriteter på ämnet innovationsklimat, visar i sitt verk Västvärldens väg till välstånd att äganderätten var och fortfarande är en av förutsättningarna för välståndsbildningen och för vår välfärd i dag. Tillsammans med andra fundament för demokrati och rättsstat reducerar detta de risker för affärsmisslyckanden som alltid finns för företagande och för skapande i ett öppet samhälle med fri konkurrens. Att diskutera äganderätten ur ett historiskt perspektiv är inte ett uttryck för nostalgi utan snarare för framåtblickande verksamhet, inte minst i dag då upphovsrätten i den digitala miljön ska behandlas. Ytterligare en amerikansk ekonom, den amerikanska nationalekonomen Jonathan Kendrick, visar i sin forskning att förhållandet mellan immateriella och materiella tillgångar har skiftat från 30-70 till 63-37 under de senaste 70 åren. Det går inte längre att så att säga fysiskt ta på alla av våra viktigaste resurser. På samma sätt som det var viktigt för den demokratiska rättsstaten att skydda böndernas ägande, ägande av mark och senare ägande av fabriker och senare ägande av värdepapper, är det nu angeläget att arbeta med tydliga lagar som skyddar upphovsrätten och ägandet till immateriella verk. Fru talman! Med en stark och tydlig upphovsrätt vill Moderaterna ge goda förutsättningar för det skapande och för det kreativa Sverige. Det ska finnas gynnsamma förutsättningar för kompositörer, regissörer, artister, filmskapare, författare, medieföretagare och alla andra som verkar i branscher där rätten till sitt verk är själva grunden för verksamheterna. Konstnärerna ska ha rätten till sitt verk. Den som satsar tid, pengar och talang på en film, på att göra musik, på att ta fram ett spel ska också ha lön för mödan. Det är särskilt viktigt och angeläget att upprätthålla respekten för upphovsrätten i ett land som i allt högre grad kommer att behöva ta bra betalt för skapande och kreativitet. Musikskapare, filmskapare, medieföretagare och många andra kulturarbetare behöver upphovsrätten för att de som verkar i de branscherna ska kunna utveckla sitt arbete och sin verksamhet. Upphovsrätten behövs för att göra dessa områden attraktiva för investeringar och satsningar. Detta borde vara framtidsbranscher för ett Sverige som söker med ljus och lykta efter fler jobb, efter optimism och efter framtidstro. Vi tror att äganderätt och upphovsrätt stimulerar fram mer av nyskapande och expansion. Kulturarbetarna i de här branscherna får själva avgöra i vilken omfattning deras verk ska spridas. Äganderätten och upphovsrätten ger dem också möjlighet att få ekonomisk ersättning då deras verk används eller på annat sätt sprids. De ges därmed förutsättningar att med egen kraft kunna förverkliga sina idéer och sitt konstnärskap, satsa sin tid och talang med vetskap om att man har rätten till frukterna av sitt arbete. Fru talman! Just därför att upphovsrättens utformning är viktig och angelägen beklagar jag att regeringens förslag är så avsevärt försenat som det är. Någon egentlig förklaring till att så har blivit fallet har inte presenterats av regeringen. Det är också anmärkningsvärt att trots den tid man har tagit på sig för att genomföra direktivet har man inte förmått att prestera ett mer genomarbetat och enhetligt förslag till lagstiftning. Såsom framgår av till exempel yttrandet från Lagrådet föreligger ett stort behov av att revidera lagen i syfte att göra den mer lättillgänglig. Detta är ett arbete som med stor fördel kunde och borde ha gjorts i samband med implementeringen av direktivet. I stället får vi nu en, tyvärr, onödigt komplicerad lag som - det skriver regeringen rakt ut - ska fungera som ett provisorium i väntan på ytterligare en översyn. Det är flera remissinstanser som också har stämt in i det yttrande som Lagrådet har presenterat där man pekar på att upphovsrättslagen är mycket komplicerad. Det här är sorgligt och inte den bästa utvecklingen. Upphovsrätten får inte utvecklas till ett område där ett fåtal experter förstår reglerna när den i verkligheten berör de allra flesta människor i det vardagliga livet. Därför vill vi nu understryka vikten av att regeringen mycket snabbt går vidare med att se över och göra lagtexten förenklad och dess principer mer tillgängliga. Vi förvånas också över att de föreslagna förändringarna om kassettersättningen medför att kassettersättningen nu stiger tämligen dramatiskt. Därmed belastar konsumentersättningen alla de konsumenter som vill köpa till exempel cd-skivor, dvd-skivor eller inspelningsbara dvd-apparater. Det ligger en paradox i detta att samtidigt som upphovsrätten stärks och samtidigt som vi ser framväxandet av teknik som bidrar till att säkra och skydda upphovsrätten och det dessutom, som det förslås i propositionen, blir olagligt att bryta ett sådant skydd, minskar rimligen motiven att ha kvar en kassettersättning. I stället bidrar regeringens förslag till att dvd-skivor och dvd-spelare blir markant dyrare. Alltför höga ersättningar riskerar att skjuta upphovsrätten i foten. Mot bakgrund av den utveckling som föreligger borde riktningen vara den motsatta. Därför vill vi att regeringen snabbt återkommer med nya bestämmelser om kassettersättningen där riktningen är just den motsatta givet de skärpningar av upphovsrätten vi nu ser. Fru talman! Trots att propositionen berör stora fält och många olika branscher har diskussionen inför beslutet om upphovsrätten kretsat mest kring nedladdning av film, musik och spel från Internet genom så kallad fildelning. Tonläget har varit högt, temperamentet brett och en del missuppfattningar i debatten har också förekommit. Fru talman! Det går inte att rimligen hävda att allt material ska få spridas fritt. Upphovsmännen måste trots allt få betalt. Varför ska musik och filmer vara gratis bara för att det har blivit enkelt att ta del av det som någon annan har skapat? Varför ska inte en låtskrivare eller musiker ha betalt för sitt arbete när det sprids med ny teknik? Fru talman! Vad är skillnaden mellan att stjäla en dvd-film i butiken eller att ladda ned en piratkopia av filmen på nätet? Om musiker och filmskapare aldrig får betalt, kommer de heller aldrig att kunna syssla med att skapa. Om skiv- och filmbolagen inte får vinst på de verk som konstnärer skapat kommer de heller inte att vilja stå risken för att förverkliga konstnärernas idéer. I båda fallen skulle världen bli oändligt mycket tråkigare. I och med att lagstiftningen blir tydlig om vad som är rätt och fel stärks möjligheterna att utveckla och ge legala möjligheter att tillgodogöra sig musik, film och spel över Internet. Det borde ge goda förutsättningar för både etablerade aktörer och nya utmanare i de berörda branscherna att möta den efterfrågan som finns i nya format. Det finns redan i dag sådana alternativ. Vi känner till Bengans CD, Skivhugget och Åhléns musiktjänster. För två veckor sedan öppnade Itunes Music Store, Apples nya nätbutik för laglig nedlagring också för svenska konsumenter. Där kostar en singel runt 9 kr. Det är en utveckling som förhoppningsvis skvallrar om framtiden. Det ligger rimligen i de berörda branschernas eget intresse att erbjuda konsumenterna det format de vill ha vid de tidpunkter som de önskar. Fru talman! Just mot bakgrund av det höga tonläget i debatten om upphovsrätten på Internet borde kloka politiker, kloka kulturarbetare och andra kloka opinionsbildare göra sitt bästa för att förklara och försvara varför upphovsrätten ska respekteras. Konstnärer ska ha rätt till sitt verk. De som satsar tid, pengar och talang på en film, på att göra musik eller på att ta fram ett spel ska också ha lön för mödan. Det är viktigt att den diskussionen drivs. Mot den bakgrunden, fru talman, beklagar jag att justitieministern inte deltar i riksdagens debatt inför ett så viktigt beslut som här i eftermiddag. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservation 4. Jag stöder förstås samtliga Moderaternas reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall bara till reservation 4.

Fru talman! Jag vill anknyta till det min kollega Henrik von Sydow avslutade med. Det är inte bara beklagligt att justitieminister Thomas Bodström väljer att inte delta i denna debatt. Det är pinsamt att justitieministern är frånvarande och vägrar att delta i kammarens behandling av denna fråga. Det finns få ärenden under den här mandatperioden som har engagerat så många människor på lagutskottets område som just denna fråga om hur upphovsrätten ska se ut i det digitala samhället. Många privatpersoner, branschföreträdare, kulturskapare, datorintresserade och andra har hört av sig till riksdagens ledamöter för att framföra sina synpunkter. Det är en fråga som engagerar brett och djupt. Jag beklagar innerligt att Thomas Bodström väljer att vara frånvarande vid denna debatt. För Folkpartiet liberalerna är upphovsrätten en central del i den intellektuella äganderätten. Det är med hjälp av en upphovsrätt som fungerar som författare, tonsättare, musiker, regissörer och andra kulturskapare får möjlighet att bestämma över sina alster och att få betalt för det de skapar. Men även om upphovsrätten har en viktig ekonomisk funktion, både för den enskilda kulturskaparen och för de företag som verkar i de olika kulturbranscherna, är dess djupaste betydelse ännu större än så. Ytterst handlar det om att försvara kulturskaparens rätt att bestämma över sitt verk. Den som satsar inte bara tid utan också ett stort engagemang, som satsar sin själ på en kulturskapelse, och väljer att offentliggöra den för allmänheten, måste också ha möjlighet att påverka hur verket ska spridas, om det ska tryckas i nyupplaga om det handlar om en skriftlig produkt, om det ska framföras på scen, om det ska återutges på cd om det handlar om musik och så vidare. Upphovsrätten innebär också att kulturskaparen har möjlighet att säga nej till spridning av sitt verk, vilket är en central beståndsdel i den intellektuella äganderätten. Man talar ofta om att alla kulturskapare alltid har ett intresse av att deras verk sprids i så stora kretsar som möjligt, men lika viktigt är att respektera kulturskaparens möjligheter att bestämma på vilka villkor och inom vilka gränser som verket ska spridas. Grundprinciperna ligger bakom dagens upphovsrättslagstiftning, som vi anser har fungerat i huvudsak bra. Men den blixtsnabba tekniska utvecklingen har gett upphov till nya frågor om upphovsrättens gränser i olika sammanhang, inte minst vad gäller Internet. Det är beklagligt att den proposition vi har att ta ställning till inte bara är gravt försenad utan också förbigår många av de viktiga frågor vi hade behövt ta ställning till. Det här är ett provisorium. Det här är någonting som bidrar till att komplicera upphovsrätten och som gör den ännu mer svårtillgänglig för den enskilde. Det är beklagligt. Men vi godtar den trots allt i vissa delar som en övergångslösning eftersom de regeländringar som genomförs är så angelägna för kulturskaparna och för de aktörer som verkar inom olika kulturbranscher. Som framgår av betänkandet har vi ett antal reservationer. Jag kommer inte att beröra samtliga men vill redan nu, herr talman, för tids vinnande säga att jag yrkar bifall till reservation 4. Naturligtvis står jag bakom Folkpartiets samtliga reservationer men av tidsskäl yrkar jag, som sagt, bifall bara till denna. Det behövs en fortsatt reformprocess. En utgångspunkt för denna är, anser vi, att upphovsrätten så långt som möjligt måste vara teknikneutral. Det är visserligen ofrånkomligt att man vad gäller några enskilda medieformer ibland behöver speciallösningar för hur reglerna ska tillämpas. Men de bakomliggande principerna måste vara desamma därför att de värderingar, de principer, som ligger till grund för upphovsrätten är desamma. Svaren på de frågor som har dykt upp i och med den digitala revolutionen kommer att påverka upphovsrätten också i andra medier än de digitala, inte minst eftersom vi vet att de traditionella medieformerna håller på att smälta samman. Att låta lagstiftningen styras av helt olika principer beroende på vilken teknisk miljö som det upphovsskyddade verket presenteras i skulle vara att bädda för mycket stora gränsdragningsproblem i framtiden. En annan utgångspunkt, herr talman, är teknikvänligheten. Den nya tekniken beskrivs då och då som ett hot mot upphovsrätten. Förra gången handlade det till exempel om videobandspelare som vissa företag i USA rentav försökte få förbjudna eftersom videobandspelare naturligtvis kan användas för att begå upphovsrättsbrott. I dag handlar det om kopiering på Internet, framför allt genom så kallade fildelningsprotokoll och annan programvara som gör att man sekundsnabbt kan byta information på nätet. Med rätt programvara är det en barnlek att ladda ned tusentals eller tiotusentals musikfiler, filmer och annat till din egen dator. Men att ny teknik kan missbrukas för lagbrott får aldrig bli ett skäl för att försöka hindra det mänskliga skapandet och nya uppfinningar. Vår ståndpunkt är glasklar: Det som ska stoppas är upphovsrättsbrotten, inte det tekniska framåtskridandet. Programvara för att utbyta information på nätet är liksom videoband och fotostatkopiering en neutral teknikform som kan användas för både olagliga och lagliga syften. Det som ska motverkas är alltså upphovsrättsbrott, inte ny teknik. Förbud mot tekniska lösningar är bara berättigat om det är ställt utom allt rimligt tvivel att dess enda tänkbara användningsområde är upphovsrättsbrott. Det är, som sagt, beklagligt att den reform som vi i dag tar ställning till inte fullt ut tillgodoser kravet på till exempel teknikneutralitet och även överskådlighet i lagstiftningen. Ett annat problem som finns i den reform som vi ska ställning till är reglerna för kassettersättning som är en kortsiktig lösning som vi bedömer snart kommer att vara överspelad av den tekniska utvecklingen. Det är rimligt att det finns ett system som gör att upphovsrättshavare får ersättning för den legala kopiering för privat bruk som äger rum. Men de regler som i dag gäller och de som kommer att införas om propositionen godkänns bedömer vi måste ses över redan inom några år. När den tekniska utvecklingen gått vidare kommer framtidens motsvarigheter till dagens cd- och dvd-skivor, mp 3-spelare och så vidare att ha en mångdubbelt större lagringskapacitet, samtidigt som priset på dessa varor i konsumentledet kanske är ännu lägre än i dag. Att ha en ersättningsregel som bygger på antalet megabyte som en viss vara kan lagra är att bädda för problem. Vi godtar detta som en övergångslösning, men en fortsatt översyn av bestämmelserna måste genast påbörjas. Jag vill betona att en förutsättning för att det system som i dag föreslås alls ska fungera är att den särskilda nedsättningsregel som finns med i propositionen fungerar. Om den nedsättningsregeln inte används skulle exempelvis en dvd-skiva som går att spela in flera gånger få en kassettersättning på 18:80 kr, vilket är en fullständigt orealistisk nivå. Herr talman! Den fråga som jag tror har engagerat flest människor i den allmänna debatten är den om möjligheten att kopiera för privat bruk, inte minst på Internet. På frågan om det borde vara lagligt att dra nytta av brottsliga gärningar för att framställa nya kopior svarar vi nej. Nätet är ett fantastiskt sätt att få tillgång till musik, film och annan kultur. Men konstnärerna och kulturskaparna måste ha skydd för sina verk också i den digitala miljön. Det är en enkel och vettig tumregel att du ska ha rätt att ta en kopia för privat bruk av det som spritts lagligt men inte av det material som du vet har spritts genom brottslig gärning. I Sverige har vi tydliga regler för rätten att ta privata kopior. Den rätten är viktig, men den får inte missbrukas till att möjliggöra piratkopiering. Samtidigt ska man inte ställas till ansvar om man inte kunde inse att det var en piratkopia som man använde som förlaga. Därför är vi trots allt mycket belåtna med att lagutskottets majoritet, de partier som medverkade till beslutet, ställt sig bakom att regeringens lagförslag har ändrats på denna punkt så att det nu krävs "uppsåt" eller "grov oaktsamhet" för att man ska bli skadeståndsskyldig. Lagstiftningen måste också tillämpas med sunt förnuft. Det svenska rättsväsendet har hanterat dagens upphovsrättsregler på ett balanserat sätt. Det finns ingen anledning att tro att det blir annorlunda i framtiden. Kommer då piratkopieringen att försvinna bara därför att den förbjuds? Nej, ännu viktigare är att det finns lagliga och konsumentvänliga alternativ. De lagändringar som genomförs kommer att skapa större möjligheter för branschen att ta fram lagliga alternativ också på nätet. Dagens lagliga utbud är enligt många bedömare för klent och för stelbent och har lanserats för sent. Man kan ha många synpunkter på användarbarheten som vi som lagstiftare förvisso inte ska ta ställning till. Man får dock konstatera att de flesta att de flesta webbplatserna för laglig nedladdning i regel kräver betalt via bankkort. Men hur många musikintresserade 14-åringar har American Express? Det är dags att bejaka nätets möjligheter fullt ut. Det måste vara prisvärt, enkelt och smidigt att göra rätt för sig när man laddar ned material. Det är viktigt att vi som lagstiftare tar vårt ansvar för att tydliggöra att man ska göra rätt för sig. Vi är beredda att skapa tydliga rättsregler. Sedan ligger ansvaret hos branschen för att utveckla de lagliga alternativen på Internet. Först då kommer piratkopieringen att på allvar pressas tillbaka.

Herr talman! Mina kolleger Henrik von Sydow och Martin Andreasson har sagt mycket här. Jag ska försöka att inte upprepa just det och tynga debatten med det. Men en sak som de nämnt och som jag redan inledningsvis vill instämma i, herr talman, är den kritik som riktats mot justitieminister Thomas Bodström som har valt att inte vara här, att inte delta i en debatt som har engagerat en stor del av svenska folket. Det finns ett antal punkter där jag tycker att statsrådet Bodström borde ha förklarat sig, och jag tycker att det finns anledning att kritisera honom en dag som denna. Regeringsförslaget, som bygger på ett EG-direktiv, har tagit orimligt lång tid. Tidsgränsen för när direktivet senast skulle vara genomfört i medlemsstaterna hann passera med över två år. Den socialdemokratiska senfärdigheten medförde att Sverige ådrog sig en anmärkning från EG-domstolen. Det är rätt pinsamt. I det här avseendet har justitieminister Bodström onekligen uppträtt både oprofessionellt och nonchalant. Med det sagt vill jag övergå till vad som torde vara det mest aktuella ämnet för dagens debatt, nämligen fildelningen. Herr talman! Kristdemokraterna har efter noggrant övervägande ställt sig bakom kravet på att den enskilde får kopiera eller ladda ned material för privat bruk endast om materialet är lagligt. För samhället är det angeläget att skapande verksamhet stimuleras. Den som har skapat ska naturligtvis ha lön för mödan. Den kristdemokratiska ideologin betonar just rätten till ägande och egendom. Fullgod ersättning vid olika former av inskränkningar i äganderätten måste därför finnas. Upphovsrätten har i grunden samma innebörd som äganderätten, och den måste accepteras och respekteras i ett rättssamhälle. Den bygger på en balans mellan rättighetshavarens intresse av att få bestämma över sina prestationer eller verk och andras intresse av att få nyttja dem. Vi tror att en stark och sund upphovsrätt stimulerar intellektuellt skapande, och vi uppmuntrar till investeringar i kreativ och innovativ verksamhet. Vi menar att det är viktigt att göra en principiell och tydlig markering att ingen ska dra nytta av någon annans brottsliga handling, varför vi tillstyrkt en inskränkning av rätten att kopiera för enskilt bruk. Däremot menar vi att en sådan regel förutsätter att det finns lagliga alternativ och att skivbolagsproducenter och förläggare bör ges ansvar att skapa sådana instrument. Kristdemokraterna, som värnar om konsumenterna och i synnerhet unga konsumenter, anser att det, även om det för straffansvar fordras uppsåt eller grov oaktsamhet, kan vara nog så kränkande för en enskild att bli misstänkt för brott bara därför att man råkat klicka på en länk som innebär att ett verk laddas ned i ens dator. Vi menar att verktyg som gör att den enskilde klart och tydligt kan avgöra om en förlaga är lovlig eller inte måste tas fram. Vi kristdemokrater fick gehör i lagutskottet för vårt förslag om att det för skadeståndsskyldighet inte ska vara tillräckligt om den enskilde förfarit oaktsamt. Samma krav som uppställs för straffrättsligt ansvar, det vill säga minimikravet att den enskilde ska ha varit grovt oaktsam, ska gälla även för ersättningsskyldighet. Herr talman! Om förbudet att ladda ned bilder, texter och musik från Internet utan tillstånd från upphovsmannen får något genomslag i praktiken återstår nu att se. Justitieminister Thomas Bodström har inte tillfört polis eller åklagarväsende några som helst resurser i detta avseende för att bekämpa den här typen av brottslighet. Detta är en punkt som jag hade velat höra ministerns syn på här i debatten i dag. När man inte har tillfört resurser blir det ovisst om lagändringarna, som träder i kraft redan den 1 juli 2005, alltså i sommar, kommer att innebära slutet för fildelning eller inte. Till sist måste vi nog i alla fall fästa vår tillit mest till människors moral. Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga några ord som kassettersättningens storlek och utformning. Kassettersättningen är som bekant ett schablonartat ersättningssystem med syfte att kompensera rättighetsinnehavaren för den tillåtna kopieringen av upphovsrättsligt skyddat material för privat bruk. Vi har begärt att kassettersättningens nuvarande storlek beträffande anordningar för analog upptagning ska bibehållas och tjäna som förebild för ersättningsnivån för anordning för digital upptagning. Vi kan inte se några bärande skäl för en särreglering mellan engångsmedier och överskrivningsbara medier när det gäller ersättningens storlek. Vi anser inte heller att det finns några skäl för en höjning av ersättningen, särskilt inte mot bakgrund av att rätten till kopiering för privat bruk nu begränsas, vilket ersättningen är avsedd att kompensera för. Här borde återigen ministern förklara varför man lägger fram ett sådant förslag. Herr talman! Några ord om kopiering av litterära verk för privat bruk. Kristdemokraterna anser att regeringens förslag är för långtgående när det gäller förbudet mot att kopiera hela böcker, särskilt om man beaktar att viss äldre kurs- och referenslitteratur kan vara utgången från förlaget eller slutsåld och dessutom bara finns i ett fåtal exemplar på tillgängliga bibliotek. Vi menar att undantag från förbudet att kopiera hela böcker är nödvändigt när verket inte finns tillgängligt på marknaden. Allra sist utgör bildkonstnärerna enligt vår mening en grupp av upphovsmän vars rättigheter alltför sällan studeras. Vid den översynen som är aviserad bör det därför läggas särskild vikt vid att studera bildkonstnärernas upphovsrättsliga situation. Det är naturligtvis beklagligt att utskottsmajoriteten inte kunde acceptera våra krav att stödja bildkonstnärerna. Här finns återigen en punkt där jag önskar att få en förklaring i den här debatten. Herr talman! Jag ställer mig bakom alla reservationer som Kristdemokraterna har varit med på i utskottsbehandlingen, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 4 under punkt 5.

Herr talman! Dagens debatt är viktig. Jag önskar att jag inte hade varit så förkyld, men oavsett det ska vi kunna fatta ett beslut i dag, och dagens beslut är viktigt. Jag vill inledningsvis säga att det är beklagligt att justitieministern inte sitter här utan har valt att inte vara med i debatten. Det är inför få riksdagsdebatter som jag har blivit kontaktad av så många människor. Det har varit bokförläggare, skivbolagsdirektörer, läromedelsförfattare, men framför allt väldigt många vanliga människor som helt enkelt är oroliga för vad den här lagen kommer att innebära för dem. Jag kommer i slutet av mitt anförande att återkomma med ett antal frågor som olika personer har mejlat till mig eller skrivit in på min blogg. Jag hoppas att någon av Socialdemokraterna kan besvara dessa frågor. Det vore ju olyckligt om vi antar en lag i Sveriges riksdag där vi inte kan förklara hur den fungerar för människor. Centerpartiet har valt att yrka avslag på hela propositionen, och jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 punkt 1 om just avslag på propositionen. Vi har valt denna väg av framför allt två viktiga skäl. Först och främst är lagen en dålig lagstiftningsprodukt. Den uppfyller inte de krav på tydlighet som jag tycker att vi som lagstiftare ska ställa. Den här lagen berör hundratusentals människor dagligen, och då måste vi vara extra tydliga med kravet på en överskådlig lag. Lagrådet har varit mycket tydligt i sin kritik och säger bland annat att lagen redan i dag är svåröverskådlig och blir det ännu mer om de nu föreslagna ändringarna genomförs. Lagrådet fortsätter: "Det är inte bara lagens svåröverskådlighet som reser invändningar. En allvarlig nackdel är också att åtskilliga av de bestämmelser som nu föreslås är i hög grad detaljerade och svårlästa. Enligt Lagrådets mening hade det varit önskvärt att, i stället för att genomföra det lappverk som det nu är fråga om, göra en ordentlig redaktionell översyn av hela URL." Även regeringen och majoriteten i lagutskottet tycker att lagförslaget är svåröverskådligt, och i betänkandet poängterar man att en översyn av lagen måste påbörjas snarast möjligt. För mig känns det som en bakvänd ordning att först anta lagen och sedan göra en ny översyn. Det vore rimligare att först göra översynen och sedan anta lagen. Men allt detta görs givetvis för att uppfylla ett EU-direktiv från 2001 som bygger på två FN-konventioner från 1996 - nio år är en hel evighet i de här sammanhangen. För Centerpartiet är det viktigare att vi antar en lag som är begriplig än att vi just nu uppfyller EU-direktivet. Regeringen har haft tid på sig att ta fram ett bättre förslag, men man har valt att inte göra det. Centerpartiets andra viktiga skäl till att avslå propositionen är att det bakom förslaget om upphovsrätten i den digitala miljön finns en felaktig grundsyn. Jag ser det som ett försök att genom lagstiftning hindra eller bromsa en teknikutveckling. Allra tydligast uttrycks detta i förbudet om att tillverka, överföra och sprida programvara som används i något syfte kan användas för att kringgå ett kopieringsskydd. Jag återkommer även till detta längre fram. Det är självklart att skivbolagen vill fortsätta att producera och sälja cd-skivor, men frågan är om vi behöver några cd-skivor i en framtid. Är det inte musik vi vill köpa? Det säljs knappast några gamla bärbara cd-spelare längre. Min egen är tyvärr trasig, men på den kunde jag spela en skiva med kanske 14 låtar. I dag är det i stället mp 3-spelare som gäller. På en så liten apparat kan man ha 300-400 låtar. Det finns även mp 3-spelare redan i dag som man kan spara 1 000 låtar på. Det är helt enkelt så att en ny teknik tar över efter en gammal teknik därför att den nya tekniken är bättre. Skivbolag och skivaffärer kan säkert bli förlorare, men jag är helt övertygad om att artisterna blir vinnare, åtminstone om man lyckas dra nytta av de möjligheter som den digitala tekniken för med sig. För mig är det helt ologiskt att ett ökat intresse för musik och film kommer att leda till att människor spenderar mindre pengar på dessa produkter. Visserligen kommer den nya upphovsrättslagen att tillåta att jag som privatperson kringgår ett kopieringsskydd för att kunna se eller lyssna på verket. Men jag får inte kringgå kopieringsskyddet för att kopiera musiken på en cd-skiva som jag har köpt till min mp 3-spelare. Nu verkar det i och för sig som att regeringen har förstått att detta är lite för långtgående. I en debattartikel av två ledamöter från lagutskottet säger man nu att man är beredd att förbjuda kopieringsspärrar. Men vänta lite nu, först ger man kopieringsspärrar ett rättsligt skydd. Jag antar att man gör det därför att det är så viktigt att dessa inte överträds. I nästa andetag säger man att kopieringsspärrar inte ska få användas, och används de för mycket ska de förbjudas. Herr talman! Även om vi i Centerpartiet kommit fram till att lagförslaget inte är tillräckligt bra för att vi ska kunna anta det som en helhet vill jag vara tydlig med att det finns delar i lagförslaget som är bra. Att vi är motståndare mot helheten betyder inte att vi är motståndare till alla delar i förslaget. Ett av de förslag som vi står bakom och som jag gärna vill nämna här i debatten är ändringen i 12 § från "enskilt bruk" till "privat bruk". Kopieringen av framför allt läromedel har gått över alla gränser, och det finns en risk för att svenska läromedel inte kommer att produceras om det inte går att tjäna pengar på dem. Det är en viktig förändring. Jag vill också vara tydlig med att Centerpartiet inte har föreslagit att det ska vara lagligt att tillgängliggöra upphovsrättsligt skyddat material för andra, även om detta har stått i någon tidning. Däremot tycker vi att det är fel att den som laddar ned en låt från Internet ska kunna dömas för upphovsrättsligt intrång till böter eller fängelse upp till två år. Är det verkligen relevant att tala om ett upphovsrättsligt intrång för den som bara laddar ned en låt? Man tar del av det som redan finns utlagt utan tanke på att tjäna pengar och utan att den som äger det upphovsrättsligt skyddade materialet förlorar en enda krona på det. Är det då verkligen fråga om ett upphovsrättsligt intrång som - åtminstone i teorin - ska kunna ge upp till två års fängelse? Nästa fråga är vilken effekt den lagändring som vi nu diskuterar kommer att ha. Redan i dag är det oftast olagligt att fildela eftersom det innebär ett tillgängliggörande av sitt eget upphovsrättsligt skyddade material som man har på den egna hårddisken. Men det hindrar ju inte minst en halv miljon svenskar från att fildela. Visst kan lagstiftning ändra attityder, men då får inte lagstiftningen uppfattas som verklighetsfrämmande och dessutom vara enkel att kringgå. Redan i dag finns det nya sätt och nya system som inte träffas av lagstiftningen. Jag är övertygad om att lagliga nedladdningsalternativ som är bättre än de olagliga fildelningsnätverken kommer att ha en mycket större effekt än den lagstiftning som vi i dag diskuterar. Med låga priser, stort utbud, säkerhet i överföringen, tidiga lanseringar av nytt material och så vidare kan musik- och filmbranschen tjäna mer pengar än vad de gör i dag. Men nu verkar branscherna äntligen ha förstått att utnyttja den nya teknikens alla möjligheter. Tidigare här nämndes iTunes . Men man kan inte ladda ned från iTunes till en mp 3-spelare som det inte är rätt märke på. Man måste ha en mp 3-spelare av ett visst märke om man ska kunna ta del av den musiken. Herr talman! Jag måste även säga något om den orimliga utformningen av reglerna för kassettersättning. Det borde givetvis finnas ett tak. Att vi inte vet hur höga kassettersättningarna kommer att bli är inte bra. Ytterligare en fråga som är viktig är: Hur går det att motivera att kassettersättningarna slår så väldigt olika? Lagutskottet har föredragit om just dvd-spelare. Om man köper en sådan med inbyggd hårddisk för inspelning kan det bli en kassettersättning på kanske 1 500-1 700 kronor, men köper man en dvd-spelare för inspelning med extern hårddisk drabbas man inte av någon kassettersättning. Det vore bra om någon från majoriteten på ett tydligt sätt kan förklara och motivera denna skillnad. I vår reservation talar vi även om en översyn av bildkonstnärernas upphovsrättsliga situation och hur den nya lagen påverkar ideella organisationers möjlighet att använda upphovsrättsligt skyddat material. Jag vill till slut i mitt anförande ta upp några frågor som oroliga människor ställt till mig via mejl eller via min blogg. För att öka chanserna att faktiskt få svar på dessa frågor har jag gjort något så ovanligt som att mejla frågorna i förväg till en av de socialdemokrater som ska debattera här i dag för att förhoppningsvis kunna få ett svar. Jag har många frågor, men jag ska bara ta några få. Varför ska det vara olagligt att göra ett så kallat mediebyte, det vill säga komprimera sina lagligt inköpta skivor för att kunna lyssna på dem i en mp 3-spelare eller i en digital jukebox? En av frågorna som har mejlats till mig är: Ett skadestånd till en artist för att man laddat ned och lyssnat på en upphovsrättsligt skyddad låt borde motsvaras av den skada - det vill säga den minskade intäkt - som artisten lider men om jag aldrig någonsin skulle ha köpt låten, vilken skada har då artisten lidit och vilket skadestånd är rimligt? En annan person som skrivit till mig försökte att köpa en skräckfilm som inte fanns att hitta vare sig som hyrfilm eller köpfilm. Till slut hittade han den i ett fildelningsnätverk, så han laddade ned filmen och tittade på den gratis. Men med den nya lagen hade han blivit en brottsling. Varför? En annan fråga är om det blir olagligt efter lagändringen att genom fildelning kopiera över tidigare nedladdade låtar från dator till mp 3-spelare, eftersom dessa skulle vara en olovlig förlaga även om man själv redan har dem. Den sista frågan som jag vill ställa är: Blir det förbjudet att sprida de operativsystem som har inbyggda möjligheter att kringgå kopieringsspärrar, till exempel många Linux-distributioner? Det skulle i så fall slå ut alternativa operativsystem, vilket vore högst olyckligt. Det här var några frågor som jag hoppas att jag kan få svar på av någon av majoritetens företrädare här i dag.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att detta är en samarbetsproposition av Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet. Beklagligt nog har Miljöpartiet hoppat av. Vi kommer in på väldigt många frågor här, men jag skulle ändå vilja sammanfatta vad den här saken gäller. Det är egentligen inte så komplicerat som det görs, utan det är ganska enkelt. Redan i dag är det förbjudet att på nätet lägga ut olagliga verk, alltså sådana som inte har fått upphovsrättsinnehavarens tillåtelse, till exempel en artists musik där artisten inte kommer att få någon som helst ersättning för sitt verk. Det man nu gör är att man slår fast principen att det även är förbjudet att ladda ned sådant här olagligt utlagt material. Det är egentligen lika logiskt som att det naturligtvis måste finnas regler när det gäller köp av stöldgods. Är man medveten om att det är stöldgods man köper, måste krav kunna ställas på den enskilde, att detta inte kan vara rimligt. Det är egentligen den principen som gäller. Man kan se att det faktiskt inte ställs speciellt höga krav på den enskilde i vårt förslag till ny lag. Om det är någon som laddar ned material som man inte är medveten om är olagligt material, kan man alltså inte ställas till ansvar enligt vårt förslag, utan man ska ha ett uppsåt, alltså att man medvetet laddar ned eller att man visar grov oaktsamhet. Vi nöjer oss inte med "oaktsamhet" utan har efter diskussion kommit fram till "grov oaktsamhet". Det har nämnts som exempel att en ungdom som är 15 år som laddar ned och inte är medveten om att det är olagligt skulle kunna få böter eller fängelse. Det stämmer alltså inte. Anledningen till att vi lägger fram det här förslaget är att den lag vi hittills har haft har visat sig tandlös, alltså att man inte får lov att lägga ut olagligt material. Det är mängder som laddas ned, och det kan vara internationella sajter som man laddar ned ifrån och som det är omöjligt för oss att komma åt här och i stor kommersiell skala. Man livnär sig på den olagliga nedladdningen och spridningen. Därför måste vi slå fast principen att detta inte ska vara tillåtet. Jag tror också att det finns ett stöd ute bland allmänheten. Undersökningar har visat att en stor del av dem som i dag laddar ned material skulle vara beredda att betala om det fanns lagliga alternativ. Då säger en del: Ja, men om branschen hade haft de lagliga alternativen, hade inte folk behövt ladda ned material olagligt. Men detta blir ju ett moment 22, för hur skulle branschen kunna konkurrera med alla olagliga sajter där folk gratis kan få mängder av filmer och musik? Nej, vägen att öppna upp för lagliga, billiga alternativ är faktiskt att slå fast principen att det inte är tillåtet att ladda ned gratismaterial utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse. Jag vet att till exempel George Michael har valt att lägga ut sin musik så att man kan gå in och ladda ned den gratis. Det är alltså helt tillåtet. Men att mot artisternas vilja lägga ut material utan att de får ett öre i ersättning ska alltså inte vara tillåtet. Det tycker jag känns helt naturligt. Syftet är egentligen att vi ska göra verkligheten teknikneutral. Det ska vara förbjudet, tycker jag, att gå i affärerna, plocka väskan full och gå förbi kassan utan att betala, men det är faktiskt det som sker nu i stor skala på nätet. Det köps mängder av filmer och musik, men inte ett öre går till dem som har skapat filmerna och musiken. Man säger då: Ja, men det här är ju bara någonting som skivbolagen driver. Det är inte sant. Artisterna är själva engagerade i det här. Ett exempel är Per Herrey, en av bröderna i Herreys - ni kommer väl ihåg de gyllene skorna. Han tog som exempel att många artister som inte har stora skivbolag bakom sig och har väldigt svårt att få skivkontrakt i dag - inte minst på grund av den minskade lagliga försäljningen - skulle kunna starta egna sajter, alltså där man själv utan ett skivbolag lägger ut sin musik. Det gör att nästan vem som helst i princip skulle kunna bli artist. Givetvis vill man få lite ersättning för den musik man har lagt ut. Människor skulle då till en billig penning kunna ladda ned ens musik. Men hur skulle detta vara möjligt? Om konsumenterna har som alternativ att helt lagligt ladda ned musik gratis, varför skulle de då välja sajter där det kostar lite grann? Givetvis går inte detta ihop. En sammanfattning av vad den här frågan ytterst handlar om är att värdera arbete. Varför ska det vara så att den som tillverkar och säljer kylskåp ska ha fullständiga rättigheter till intäkter, medan den som håller på med musik eller film inte ska ha samma rättigheter? Skillnaden är att man inte kan ladda ned ett kylskåp från nätet, men man kan ladda ned en låt till exempel. Det här känns väldigt orättvist mot hela kulturlivet. Jag tycker ofta att kulturlivet är i strykklass. Ofta tycker man av någon anledning att folk i stort sett ska jobba gratis som artister därför att vi har rätt till kultur. Men kulturarbete är ett arbete som är lika värdefullt som något annat, och de som jobbar med det här har redan i dag svårt att försörja sig. Det handlar om deras försörjning och ett bra kulturutbud, för i förlängningen kommer vi inte att ha ett bra kulturutbud när allt färre har råd att försörja sig på det, så det är väldigt viktigt. Jag tycker inte att vi ställer så stora krav på den enskilde som det ibland låter. Som jag sade krävs det att man ska vara medveten fullt ut om att man begår ett brott för att man ska kunna ställas till ansvar. Därigenom kan jag avfärda de motioner som handlar om det. När det sedan gäller datorprogram vill inte vi heller stoppa den tekniska utvecklingen och uppfinningar. Därför säger vi att det som vi inte vill tillåta är datorprogram som har som huvudsyfte att kringgå spärrar. Men datorprogram som också har andra syften är givetvis någonting som vi tycker ska vara undantaget. Jag tror att det här ytterst är en attitydfråga. Det talas om att det inte har tillförts resurser till rättsväsendet. Men tänk på lagen om barnaga! Ytterst handlar det ju om att man ska känna att det inte är rätt att slå ett barn. Och hela attityden i samhället har ju uppenbarligen ändrats sedan lagen infördes. Jag tror att samma sak kommer att hända här, att man kommer att inse att det här inte är tillåtet och inte heller moraliskt tillåtet. Då tror jag att färre kommer att ladda ned. Sedan behöver vi kanske förstärka rättsväsendet också, men ytterst handlar det om att man själv känner att detta inte är okej. Vi ställer också krav på branschen, vill jag tillägga. Det förekommer att man försöker se till att till exempel musik som laddas ned från ett datorprogram, till exempel Apple, bara kan spelas på den mp 3-spelare som det företaget tillverkar. Vi är alltså emot en sådan utveckling. Det ska vara teknikneutralitet, så att man kan ladda ned musik varifrån som helst och sedan lyssna på den på det sätt man väljer. Och man ska kunna göra privata kopior, kanske inte hur många kopior som helst, men ett visst antal kopior ska man kunna göra. Klarar inte branschen detta kommer vi att återkomma med eventuella lagförslag.

Herr talman! Jag satt och väntade och väntade på svar på de frågor som jag skickade till Hillevi Larsson, vilket jag gjorde i går när talarlistan blev klar och jag fick veta att justitieministern inte skulle vara här. Men några svar kom inte, och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Det finns mycket att ta upp. Men Hillevi Larsson nämnde bland annat att en artist som heter George Michael själv lägger ut sin musik på nätet. Då är frågan: Hur ska en musikintresserad ungdom, eller vuxen för den delen, som går in och söker låtar på ett nätverk veta att det är lagligt att ladda ned just George Michaels låtar men inte Michael Jacksons? Det är en fråga som det vore intressant att få svar på. Vi kan ta det här med kopieringsskyddet och att det ska finnas ett rättsligt skydd för kopieringsspärrar. Bolagen lägger kopieringsspärr på skivor; det är bekant. Regeringen och majoriteten menar att det är så viktigt att de här kopieringsspärrarna inte bryts att det därför ska vara olagligt att sprida till exempel programvara som gör att man kan kringgå spärrarna. Samtidigt säger nu Hillevi Larsson här i talarstolen och justitieministern, Hillevi Larsson och Tasso Stafilidis i en debattartikel att kopieringsspärrar inte ska få användas. Om de används för mycket så ska vi förbjuda dem. För mig går inte detta ihop. Varför vill man då först ge dem ett rättsligt skydd? Den tredje saken som jag tänkte ta upp gäller den skiva som jag visar här. Den köpte jag på en marknad i Skåne - det finns rätt många sådana marknader - för många år sedan vid det här laget. Det är inte så svårt att gissa att den inte är utgiven av U 2:s skivbolag. Det är det som är problemet! Folk försöker tjäna pengar på att kopiera. Det är de personerna som ska jagas, och inte Lisa, 15 år, som laddar ned Britney Spears senaste hit.

Herr talman! Som jag klargjorde i mitt anförande så är det inte Lisa, 15 år, som ska jagas, utan det är personer som kommersiellt livnär sig på nedladdningen i stor skala. Det är dem vi vill komma åt och som vi tyvärr med nuvarande lagstiftning inte kommer åt eftersom det är tillåtet att ladda ned från olagliga sajter. Jag har tyvärr inte sett de här frågorna för jag har inte varit inne i min dator på ett tag. Ytterst handlar det också om att min tid är begränsad. Jag har anmält åtta minuters talartid och jag har ytterligare en partikamrat som också har åtta minuter. Vi väljer det som vi tycker är viktigast att ta fram. Men jag kan nämna ett exempel på de frågor som du tog upp. Det gäller skräckfilmen. Låt oss säga att det finns en olaglig film i form av dvd eller vhs. Ska det vara tillåtet att köpa den trots att man vet att det är stöldgods bara för att den är i form av dvd eller vhs i stället för att den ligger på nätet? Genom att ta bort möjligheten att lagligt ladda ned från olagliga sajter så uppmuntrar man till att lagliga sajter bildas. De skulle kunna innefatta ovanliga filmer också. Jag vill ställa en fråga. Du säger själv att alltfler nu laddar ned från nätet och att allt färre köper från affären. Om man inte ger ett skydd för upphovsrättsinnehavarna - hur ska de då få sina intäkter i framtiden? Alla kommer att välja de olagliga sajterna eftersom de är gratis. Man väljer ju hellre det som är gratis än det som kostar pengar. Hur ska det här se ut i framtiden? Jag förstår faktiskt inte det.

Herr talman! Jag önskar att vi hade haft mycket mer tid till detta. Du säger att det inte är Lisa, 15 år, som ska jagas. Men du står väl ändå bakom att du vill göra henne till en brottsling eftersom hon laddar ned den senaste hiten från någon artist? Du drar en total parallell mellan att mer musik laddas ned på nätet och att färre skivor köps. Man kan inte dra en sådan direkt parallell! Det är inte så att varje låt som laddas ned på nätet skulle ha köpts i en affär annars. Jag skulle vilja påstå att det är en mycket liten del av alla de låtar som laddas ned som annars skulle ha köpts i en skivaffär. Det är snarare så att lättillgängligheten till musik och film har ökat intresset oerhört för musik och film. Det är något som artisterna kan tjäna på om man drar nytta av de möjligheter som ges. Det har också visat sig att intäkter från konserter och annat har ökat. Detta är dessutom en möjlighet för personer att hitta nya artister som man inte tidigare har hört talas om. Sedan kanske man går och köper en skiva. Även om det går att ladda ned filmer på nätet så ökar försäljningen av dvd-filmer dramatiskt - med 60 % på ett år. Det går inte att dra någon parallell mellan att folk laddar ned och att man köper mindre. Jag tror att det snarare är så att intresset ökar för film och musik, och då kommer också människor att lägga mer pengar på film och musik även om man inte gör det på samma sätt som man har gjort tidigare. När det gäller det här med att lagliga alternativ måste komma fram så gäller det inte bara kostnaden. Man kan till en låg kostnad få samma sak men bättre, det vill säga på ett enklare sätt och med säkrare överföring till exempel få tidigare lansering av nya låtar. Branschen kan arbeta med det här instrumentet och tjäna stora pengar. Men man har inte velat göra det, för man vill fortsätta att sälja plastbitar med musik.

Herr talman! Det här låter väldigt intressant. Om det finns möjlighet att på nätet få saker gratis och när alltfler har dator och inser den möjligheten så kommer de alltså ändå att gå till butiken och köpa för dyra pengar. Det går inte alls ihop för mig, speciellt inte med tanke på att den lagliga verksamheten på nätet trycks tillbaka av att den olagliga verksamheten är tillåten. Det är en enorm konkurrensnackdel att en del bjuder ut ett enormt utbud helt gratis. Hur ska man då kunna konkurrera ens om man har låga priser? Det är ju omöjligt. När till och med lagstiftningen säger att konsumenten har rätt att lagligt ladda ned så kommer man att fortsätta med det och att göra det i allt större skala. Jag tycker inte att vi kan ha en upphovsrätt som utgår från att det man kan köpa i affären ska kosta pengar men att allt på nätet ska vara gratis. Det märkliga är att man säger att ett argument är att det är så enkelt att ladda ned. Tänk om det är enkelt att gå och ta varor i affären också! Ska det också vara tillåtet då? Logiken haltar verkligen. Jag vill återvända till Lisa, 15 år. Som jag har sagt flera gånger så är det bara när hon är fullt medveten om att det hon gör är någonting olagligt som det ens skulle kunna komma i fråga att hon skulle begå ett brott. Lagstiftningen riktar däremot in sig på den person som i jätteskala laddar ned tiotusentals filmer i veckan från olagliga sajter, säljer dem vidare och blir rik på detta. Det står till och med i propositionen att en enstaka kopia inte kommer att leda till rättegång. Det är de som gör detta i stor skala och som är fullt medvetna om vad de gör och gör det i kommersiellt syfte som man vill komma åt och som man tyvärr i dag inte lyckas komma åt. Jag tycker inte att brottslighet på nätet ska bedömas mildare än brottslighet in real life .

Herr talman! Jag vill fråga Hillevi Larsson om kurslitteratur. Över hela vårt land finns det universitet, högskolor, gymnasieskolor, folkhögskolor och allsköns utbildningar. Jag är övertygad om att det i alla dessa utbildningar finns tillfällen när litteraturen är slut. Det kan vara äldre referenslitteratur och kurslitteratur som är slut på förlaget och inte finns tillgänglig. Den kanske bara finns tillgänglig i ett fåtal exemplar på ett bibliotek. Här går lagförslaget för långt. Vad gör en enskild kursledare eller lärare när man står där och har gått igenom innehållet i en utbildningssituation väldigt noga? Här vill vi kristdemokrater ha ett undantag. Vi vill lyfta bort just det här när litteratur inte finns tillgänglig från lagförslaget. Hela debatten har handlat om att den finns tillgänglig i lovliga förlagor på nätet och så vidare. Jag talar om när den inte finns tillgänglig. Hur ser egentligen ni socialdemokrater på detta?

Herr talman! Jag vill inleda med att säga att Johan Löfstrand kommer att utveckla den här frågan senare i sitt anförande. Men jag vill ändå kort beröra den också. I den unika situation som Yvonne Andersson redogör för är det fullt möjligt att göra ett avtal med upphovsrättsinnehavaren, det vill säga i förlängningen författaren till boken, om att med hans eller hennes tillåtelse till en rimlig penning kunna kopiera upp fler böcker. Det är ju bara det som det handlar om. Det är inte kopiering i sig som ska förbjudas, utan det är när det sker utan upphovsrättsinnehavarens kännedom och tillstånd. Det är det som vi vill komma åt. Tyvärr är situationen i dag inte sådan. Jag hörde ett exempel där en författare av kurslitteratur hade sålt ett exemplar av sin nya bok. Han undrade hur det kunde komma sig att inte fler än en person hade köpt hans bok. Vad ska man tro? Han tänkte att den kanske inte var så bra, men han ville ändå undersöka varför det var så här. Då visade det sig att den här boken var spridd i enorma upplagor bland studenter. En liten bokaffär som säljer studentlitteratur hade till och med ett särskilt rum där man i stor skala kopierade bland annat denna bok. Och man behövde ju köpa in bara en enda bok för att sedan kunna kopiera tusentals exemplar. Och varför skulle studenterna köpa denna bok när de kan få den billigare på detta sätt? Upphovsrättsinnehavaren fick i detta fall inte ett öre. Det är sådana här fall som vi vill komma till rätta med. Det handlar inte om att den enskilde ska betala några enorma summor, men det är trots allt rimligt att författaren får lite grann. Det är inga rika människor som skriver kurslitteratur. Det finns kanske sådana också, men ofta är det faktiskt människor som inte har så mycket pengar och som har svårt att få in intäkter. Så för deras skull föreslår vi detta.

Herr talman! När det gäller detta exempel förvånar det mig att varken lärare, kursföreståndare eller studentförening på denna högskola har reagerat. Jag med min erfarenhet efter många år i högskolevärlden har aldrig varit med om att det rör sig om tusentals exemplar. Men att det kan förekomma kopiering är fullständigt självklart. Som jag sade i mitt tidigare anförande är vi väldigt noga med äganderätten och upphovsrätten. Men det finns tillfällen då lagförslaget blir för kantigt. Det går för långt. Man vet inte hur man ska handskas med det. Och risken är stor att man inte får det kursinnehåll som är tänkt. Risken är också att man lockar folk att gå över lagens gränser i en sådan här situation. Och, för all del, dessutom kan man tycka att denna bok är så opålitlig att man inte tar in den. Så även om man skulle besluta om en ny upplaga skulle den inte tas in. De som har erfarenhet av att försöka ta kontakt med upphovsmannen under den mycket begränsade tid som det rör sig om när studenterna har fått sina litteraturlistor till dess att de ska starta kursen vet att det inte är något som man gör på en kafferast. Det kanske till och med är omöjligt att hinna få ett sådant tillstånd. Jag tycker fortfarande att det i detta sammanhang vore befogat med ett undantag. Det har vi reserverat oss för. Jag skulle också vilja nämna bildkonstnärerna. Hillevi Larsson talar så varmt om den kulturella verksamheten och skapandet. Men också bildkonstnärer är skapande. Varför har ni reducerat bort dem från det sammanhang där de ska beaktas och där deras upphovsrätt ska skyddas? De finns inte med, och utskottsmajoriteten var inte heller beredd att beakta dem i betänkandet.

Herr talman! När det gäller mitt exempel på kurslitteratur reagerade studentföreningen och många andra på detta. Det var inte bara författaren som reagerade. Och det ledde faktiskt till åtal. Problemet är att det blir svårt att komma åt sådana oegentligheter om man inte har väldigt tydliga regler. Jag vill också säga att det som vi inte vill se är kopiering av hela böcker utan författarens tillåtelse. Däremot kan man mycket väl kopiera delar av böcker. Det är rätt vanligt inom studentvärlden att bara en del av en bok kommer upp på tentan. Det kommer alltså att vara fullt möjligt även i framtiden. Jag anser att bildkonstnärernas rätt stärks genom den nya lagen. Låt oss säga att man går in på en konstutställning eller ett museum och tar en massa bilder på konstverk, till exempel tavlor på väggen, och sedan lägger ut dessa bilder på nätet. Då kan det med nuvarande lagstiftning vara fullt tillåtet för vem som helst att ladda ned dessa bilder, vilket kanske leder till att man inte går på dessa utställningar och inte köper planscher av dessa verk. Rättigheterna förstärks i och med att det inte längre är tillåtet utan konstnärens tillåtelse att ladda ned olagligt utlagda bilder till exempel på konstverk. Vi säger också uttryckligen att när vi ska utvärdera denna lag, vilket vi ska göra inom en snar framtid eftersom vi vill se hur den slår i verkligheten, kommer bildkonstnärerna att ha en central roll. Vi ska se till att även deras rätt upprätthålls. När ett museum gör ett arkiv med tavlor från utställningar som man har haft skulle det inte vara tillåtet att lägga ut dem på ett internt arkiv. Så långtgående diskussioner har alltså förts. Man får vara lite försiktig också i balansgången.

Herr talman! Lagutskottet är faktiskt väldigt enigt i fråga om den nya uppdaterade upphovsrättslagen. Jag kommer att komma tillbaka till det. Om man läser reservationerna väldigt noga och jämför dem med utskottets ställningstagande kan man, om man inte är alltför klurig på att läsa, faktiskt se att många av texterna stämmer väl överens. Först lite historik. Precis som Hillevi Larsson nämnde är detta en samarbetsproposition mellan Vänsterpartiet och den socialdemokratiska regeringen. Redan 2002 började vi i Vänsterpartiet förhandla med regeringen om förslaget till ny upphovsrättslag. Från början var även Miljöpartiet med. Men Miljöpartiet drog sig hastigt och lustigt ur samarbetet så sent som i december förra året. Det hade alltså gått några år från att vi började tills man drog sig ur. Jag ska inte gå in närmare på Miljöpartiets agerande i denna fråga eftersom man inte har någon egen reservation i det betänkande som vi debatterar i dag utan nöjer mig med att konstatera att Miljöpartiet faktiskt har betett sig väldigt märkligt. Jag kan inte låta bli att fråga varför ni i Miljöpartiet kommer med krav på att direktivet ska omförhandlas tre år efter att vi började förhandlingarna. Det kanske Gustav Fridolin senare kan svara på. Det börjar kanske bli dags för Miljöpartiet att göra anspråk på en ordinarie plats i lagutskottet så att sådana förhandlingsstrategier kan undvikas. Det är ju inte bara EG-direktivet som man vill omförhandla. Man vill ju även omförhandla de internationella konventionerna. Det låter, minst sagt, lite orealistiskt. Men ni i Miljöpartiet kan ju förklara hur det ska gå till. För vår del har vi i alla fall gått in i detta arbete med att försöka få till stånd en så bra lag som möjligt. Jag säger en så bra lag som möjligt utifrån att så många i talarstolen redan har beklagat sig över att upphovsrättslagen är mycket tekniskt komplicerad och att den är svårbegriplig och så vidare. Det är bara att konstatera att upphovsrättslagen är tekniskt komplicerad. Frågan är bara hur vi kan åstadkomma en enklare lagstiftning. Jag hoppas att alla vi som är aktiva i denna fråga ska hjälpas åt och se till att komma med lösningar på hur lagen kan bli mycket enklare. Det finns i alla fall inga förslag på hur man skulle kunna förenkla lagen som den ser ut i dagens betänkande. Det finns inga reservationer om hur man skulle kunna göra lagen enklare. Innan jag går in på de borgerliga reservationerna i betänkandet måste jag säga att jag faktiskt inte begriper varför ni har reserverat er på så många punkter. Moderaterna har under flera års tid framfört krav på att man ska värna det upphovsrättsliga skyddet. Och många av de reservationer som de borgerliga partierna har gemensamt är redan tillgodosedda i propositionen. Det påtalar utskottet på flera ställen. Ni stöder förslaget om att det ska krävas en lovlig förlaga vid kopiering för privat bruk. Men ni reserverar er ändå på den punkten med en motivering som nästan verkar vara hämtad ur propositionen. Det är reservation 4 som jag tänker på. Det är självklart att den enskilde inte ska kunna ställas till svars för brott mot upphovsrättslagstiftningen om hon eller han inte har haft möjlighet att inse att förlagan var olovlig. Det tycker jag är tydligt. Det är därför som det ställs krav på uppsåt eller grov oaktsamhet, och det är därför som det finns särskilda åtalsregler. Det är där som vi lägger ribban och faktiskt tydliggör lagstiftningen, Johan Linander. Vi vill också att branschen tar sitt ansvar och ser till att erbjuda fler lagliga alternativ än i dag. Det är nämligen inte vi lagstiftare som ska ut och se till att branschen och tekniken faktiskt får en sådan utveckling att de uppfyller de behov som finns i dag för att tillgängliggöra alla dessa upphovsrättsskyddade verk som finns, tillgängliggöra dem genom att till exempel ta mycket mindre betalt för dem än i dag. Jag tycker att det är helt orimligt att betala 15 kr för att ladda ned en låt. En rimligare summa skulle vara 1 eller 2 kr. Men jag tänker inte gå in i den debatten just nu. Utskottsmajoriteten vill också se en redaktionell översyn av lagstiftningen och har poängterat detta särskilt i betänkandet. Det är någonting som ni sedan tar upp i reservation nr 8. Självfallet måste den nya lagstiftningen utvärderas när den har varit i kraft ett par år, och i avsnitt efter avsnitt i propositionen återkommer vi till detta just för att vi vill följa utvecklingen och just för att vi tycker att det är så otroligt viktigt att det inte går snett någonstans. Fildelningsprogram och andra typer av nätverkskommunikationer som har lagliga användningsområden ska självfallet inte förbjudas, vilket m, fp och kd reserverat sig emot. Jag förstår ärligt talat inte vad ni håller på med. Det som står i era reservationer går att finna i betänkandet i stora drag. Betänkandet talar också om att de i huvudsak är tillgodosedda. Herr talman! I går fick jag ett samtal från en man i Borlänge som driver en liten videouthyrningsbutik med några få anställda. Han berättade för mig att han känner en stor oro, som delas av många av hans kolleger i branschen, för att den nya lagen inte ska vara tillräcklig för att stoppa den omfattande fildelningen. Han berättade för mig att de redan har varit tvungna att säga upp personal eftersom verksamheten går sämre och sämre. Han talade också om att det främst är ungdomar som jobbar där. De kommer att drabbas av arbetsbrist inom branschen. Det är självfallet min förhoppning att den nya lagen ska leda till att också branschen tar ett större ansvar för att tillgängliggöra film, musik etcetera genom att följa den tekniska utvecklingen så att man inte är i så stort behov av bara en tekniklösning. Där tycker jag att lagen är väldigt tydlig. Lagen blir ju teknikneutral till skillnad från den lag som vi har just nu. Själva huvudsyftet med hela det här förslaget är att teknikneutralisera det. Jag förstår inte hur man kan kritisera förslaget för att inte vara tillräckligt teknikvänligt och tillräckligt teknikneutralt. Herr talman! Vänsterpartiet har hävdat upphovsrätten som en okränkbar och individuell rätt. Det kan man också läsa i vårt mediepolitiska program. I grunden handlar frågan om upphovsrätten om respekten för den enskilda kulturarbetarens arbete. En kulturarbetares arbete är lika värdefullt som ett vårdbiträdes eller en byggnadsarbetares. Varje arbetare ska ha rätt att få en skälig lön. Upphovsrätten är ett medel för att värna mångfalden inom det kulturella området och i samhällsdebatten. Utan en stark upphovsrätt blir det i praktiken bara de människor som redan är ekonomiskt oberoende som har möjlighet att ägna sig åt skapande verksamhet på heltid. Lägg märke till det! Jag vill poängtera att upphovsrätten är ett skydd även för de konstnärer som inte är ekonomiskt väl bemedlade och som inte är rika. Den är ett skydd även för de konstnärer som sliter i sitt anletes svett för att kunna få en ersättning för det arbete de har lagt ned för att skapa sina verk. Debatten i medierna har till stor del handlat om fildelning. Jag har full förståelse för att ungdomar som har fildelat fritt sedan de fick sin första dator blir förbannade när det kommer ett lagförslag som tydliggör att detta faktiskt är förbjudet. Men det betyder inte att vi som lagstiftare kan frånsäga oss vårt ansvar. Vi måste markera att det är kulturarbetaren själv och inte någon annan som ska avgöra om hennes eller hans verk ska få kopieras eller inte. Det är så centralt för oss i Vänsterpartiet, och det är grunden till varför vi värnar upphovsrätten. Det är naturligtvis ett stort problem att lagstiftningen har halkat efter teknikutveckling på det här området. Vi borde kanske ha sett till att långt tidigare uppdatera lagstiftningen i Sverige och göra den teknikneutral, men vi har ju väntat på de internationella överenskommelser som har varit på väg, och det kan ju vara viktigt i sig. I dagens upphovsrättslag är det också oklart om det är förbjudet att kopiera en förlaga som är olovligt utlagd på Internet. Detta kommer att tydliggöras med den nya lagstiftningen. De förbättringar som förslaget innebär för till exempel funktionshindrade har inte alls nämnts i debatten. Rätten för människor med funktionshinder att ta del av upphovsrättsligt skyddat material kommer att öka avsevärt. Här blir det en inskränkning för upphovsrättsinnehavarna. Detta öppnar för en större produktion av talböcker och så kallade taktila böcker för synskadade. Många hjälpmedel för funktionshindrade kräver att digitala kopior framställs. Förslaget innebär att sådana kopior ska få göras utan att man först måste träffa avtal med rättighetsinnehavarna. Det viktigaste vi kan göra som lagstiftare i det här läget är att markera att upphovsrättsligt skyddat material inte är någon allmän egendom som det är fritt att roffa åt sig av. Åsikterna att det är fritt att ta för sig har nämligen förts fram såväl inom Vänstern som i liberala sammanhang, och ibland är det inte så att allt gratis är gott. Herr talman! Jag kan inte låta bli att också gå in på kassettersättningen. Först och främst kan vi konstatera att kassettersättningen nu också görs teknikneutral. Jag förstår inte kritiken om att kassettersättningen inte skulle bli teknikneutral. Jag var i alla fall med debatterade och införde kassettersättningen 1999. Jag såg då att de flesta, om inte alla, borgerliga partier var emot införandet av kassettersättningen. Jag gläder mig nu åt att ingen av er har gått tillbaka till den linje ni förde då och är emot den. Ni accepterar den trots allt. Men vad är det ni gör? Jo, ni vill att vi i lagstiftningen ska reglera, och det har jag väldigt svårt att begripa mig på. Ni vill i stort sett att vi ska fastslå storleken här i riksdagen. Vi som är för lagförslaget i betänkandet anser att det fungerar bra genom att parterna förhandlar med varandra och kommer överens om priser. Priserna har varit väldigt låga, och det är parterna som ska förhandla fram detta. Vi har alltså ett lite större förtroende för marknaden än vad ni verkar ha i den här frågan. Och, som i alla andra avsnitt, även kassettersättningen ska utvärderas. Vi kommer att följa utvecklingen här. Även vi kan också känna oss oroliga och undra om det verkligen är så, ska vi verkligen lita på dem, kommer det inte att bli för höga priser och kommer det inte att bli si och så. Därför ska det här utvärderas. Man kommer tillbaka med frågan, och det ska göras inom tre år, herr talman. Johan Linander och Centern som avstyrker hela propositionen tar som många andra upp frågan om att lagen kanske inte har varit tydlig och även detta att vi implementerar lagen så sent. Jag blir nästan matt. Vad är det som händer? Vi har en lagstiftningsprocess i Sverige som jag har påtalat i flera andra debatter. Jag berättade att jag har suttit med detta sedan 2002. Den promemoria som föreslog hur implementeringen skulle gå till i Sverige skickades ut på remiss, och det fick ta tid. Det kom in över 1 100 sidor med remissvar. De skulle bearbetas för att tas in i detta. Man skulle lyssna, ta till vara och följa utvecklingen. Vad är det ni önskar? Skulle vi ta bort hela remissförfarandet? Skulle vi klubba igenom lagen utan att lyssna på allmänhet, olika verksamheter och andra som vi brukar lyssna så starkt på när vi inför lagstiftning? Skulle vi ta bort hela den delen? Det är ju faktiskt en grundbult i vårt demokratiska system och en grundbult i hur vi bereder lagstiftning innan den kommer upp för beslut i riksdagen och framför allt innan regeringen lägger fram ett förslag till beslut. Jag skulle förstås också önska att vi hade kunnat lösa det här snabbare, men när man kommer fram till att det har tagit tid och att det har varit väldigt komplicerat så kan man ju inte annat än att faktiskt vara väldigt nöjd med att det har fått ta den tiden för att bli så bra som möjligt. Men förslaget är trots allt - trots allt arbete och trots förseningen - något som vi nästan aldrig kan nöja oss med och säga: Okej, nu är vi klara med upphovsrätten - nu kan vi gå över till någonting annat. Det är därför både propositionen och lagutskottets betänkande på flera punkter lyfter upp att det kommer att ske flera översyner av flera delpunkter. Det kommer att ske redaktionell översyn av hela lagen för att så långt som möjligt ta bort alla de delar som gör detta svåråtkomligt och svårläsligt. Till det, herr talman, får jag återkomma senare. Jag vill yrka bifall till förslaget i propositionen och framför allt till förslaget i lagutskottets betänkande, som ju innehåller flera olika förstärkningar av texter och framför allt ändringar i lagtexten.

Herr talman! Ju längre Tasso Stafilidis talade, desto mer uppenbart blev det att skillnaderna i reservationerna och skillnaderna i hur vi faktiskt ser på det här är tydliga. Det som Tasso Stafilidis talade med mest energi om var kassettersättningen, och där blev det väldigt tydligt just hur stora, orättvisa, kollektivistiska system är någonting som Vänsterpartiet fortfarande vurmar för. Trots de skärpningar av upphovsrätten och trots de förbud mot att bryta kopieringsskydd som man nu inför håller man fortfarande fast vid modellen att det ska vara stora kollektiva system. Man ser inte de exempel som finns i till exempel Storbritannien, Irland och Luxemburg, där man helt har avskaffat kassettersättningen för att gå mot individuella system med hög grad av träffsäkerhet. Den enskilda användaren betalar direkt till upphovsmännen. Det tycker jag är en utveckling som skulle vara den rimliga också i Sverige, men jag vill fråga Tasso Stafilidis om han delar åsikten om den inriktningen, nämligen att nivåerna på kassettersättningen ska nedåt och att vi ska ersätta de stora, kollektivistiska schablonsystemen - som vi vet slår orättvist - med en starkare upphovsrätt med en direkt koppling till det individuella nyttjandet av den enskilde upphovsmannens verk. Där går en ganska väsentlig konfliktlinje. Sedan finns det som sagt många fler. Som sagt: Ju mer Tasso Stafilidis talade, desto tydligare blev det att det finns starkt fog - ännu starkare än tidigare - för att reservera sig mot de skäl som de borgerliga partierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet reserverat sig mot. Hur kan man prata om att vi har en teknikneutral lagstiftning samtidigt som man i samma andetag försvarar ett undantag för studentlitteratur?

Herr talman! Det gläder mig att Henrik von Sydow försöker vara finurlig här och ta upp saker som över huvud taget inte har framkommit i era motioner och framför allt inte återkommer i era reservationer. Jag kan faktiskt tala om att jag inte alls är främmande för att i framtiden förändra kassettersättningssystemet. Jag är inte alls för någon statisk lösning för hela framtiden. Det jag talar om är vad förslaget bygger på nu, vad vi har kommit fram till och en översyn av kassettersättningen som redan nu är fastlagd och, tror jag, också kan innefatta att man ser över de olika formerna och framför allt att man kan se över möjligheterna att utveckla. Jag vet i dag inte vilket system som är det allra bästa. Men det är intressant att Henrik von Sydow ändå väljer att lyfta upp den här helt annorlunda synen på hur man löser frågan med ersättning till upphovsrättsinnehavarna. Jag hade varit ännu gladare om frågan hade kunnat komma upp när vi behandlade det här - framför allt om frågan hade kunnat komma upp i samband med den enormt stora remissomgång som har varit med anledning av hela det här förslaget. Jag kan också säga att när vi har pratat om kassettersättningen har vi från Vänsterpartiet varit väldigt oroliga för att man från Copyswede skulle kamma hem enorma summor med kassettersättning, vilket vi då skulle se som orimligt. Även med kassettersättningen handlar det om en balans mellan det allmännas intresse och upphovsrättsinnehavarnas rätt till ersättning. Där ska man över huvud taget inte överdriva om att det ska tas in hur mycket pengar som helst till vilka nivåer som helst.

Herr talman! Jag tycker att Tasso Stafilidis ska läsa Moderaternas motion. Han kan också läsa Folkpartiets motion. Han kan också läsa Kristdemokraternas motion. Han kan också läsa något av de många remissvar som har kommit in på just precis det här temat. Det är bra att det blir en diskussion om det, just därför att det på flera sätt är en angelägen fråga vad gäller respekten för upphovsrätten och förtroendet för detta. Det gäller också hur det ska se ut med den svenska konkurrenskraften för dem som tillverkar dvd-skivor och dvd-apparater samt försäljning av dessa och cd-skivor i vårt land, just med tanke på att man tidigare hade tittat på internationella jämförelser - hur ser det ut runtomkring oss, till exempel i Norge, Danmark, Finland, Storbritannien, Irland och Luxemburg? - och dragit slutsatser av det. Det är en kritik som så att säga går in långt tidigare, nämligen att man inte har tittat närmare på och funderat mer på de remissvar som lyfter upp just precis detta. Det är en kritik mot lagförslaget, och Tasso Stafilidis har i allra högsta grad varit uppe i den process som nu förekommit. Men jag är glad att Tasso Stafilidis öppnar för en riktning där man pekar ut att kassettersättningen ska gå nedåt och att man också kan tänka sig att till sist avskaffa den och öppna upp för individuella lösningar där ersättningen går direkt mellan nyttjaren och upphovsmannen. Det var faktiskt ett lite hoppfullt besked från Vänsterpartiet här i dag i debatten. Med tanke på den utredning som också ska göras om det här finns det anledning att ta fasta på just detta och gå vidare med det. Men det brådskar - det gör det!

Herr talman! Jag tycker att det är bra med breda lösningar. Jag tycker att det vore spännande att ha en ännu bredare bas för det fortsatta arbetet med upphovsrättslagen. Jag har nu åter snabbt ögnat igenom er reservation nr 6. Givetvis skulle den vara ännu tydligare om den hade haft med alla de innovativa förslag som Henrik von Sydow tar upp här i talarstolen, vilka jag inte alls ställer mig frågande till i dagsläget när det gäller hur vi ska utveckla kassettersättningen i framtiden. Det är en viktig fråga, och det är viktigt att vi får ett system som håller under väldigt lång tid. Framför allt behöver vi ett system som kan lösa frågan om att upphovsrättsinnehavarna ska få ersättning för det arbete som de utför genom ett system där människors tillgång och användande av upphovsrättsskyddat material ska stå i relation till den ersättning som upphovsrättsinnehavarna får. Jag känner inte alls att vi är oense, utan jag konstaterar att ni faktiskt inte längre vill avskaffa kassettersättningen. Ni var ju faktiskt emot den 1999 när vi införde den. Vi får väl jobba vidare med frågan, Henrik von Sydow!

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt intressant att Tasso Stafilidis går till storms mot oppositionen för att vi har fräckheten att i olika reservationer redovisa vilka frågor som vi tycker att det är viktigt att man går vidare med i den fortsatta reformeringen av upphovsrättslagen. Det är som att Tasso Stafilidis på något sätt antyder att det skulle vara fel av oppositionspartier att i riksdagens dokument tydligt markera vilka frågor man tycker har förblivit olösta. För mig känns detta som ett märkligt resonemang. Vi kan titta på hur regeringen hanterat tidigare löften om utredningar och ta lite olika exempel på lagutskottets område. Vi kan till exempel ta frågan om att i en parlamentarisk utredning utreda lagstiftningen om äktenskap, eller vi kan ta det under flera år upprepade löftet om att man ska komma tillbaka och utreda det småföretagsfientliga system vi i dag har vad gäller resegaranti. Då kan man fråga sig om Tasso Stafilidis tycker att det på något sätt skulle vara ointressant om partierna skickade med lite önskemål om vad de tycker. Vi tar upp några tydliga exempel som handlar om avtalslicenser, om bildkonstnärernas situation och om teknikneutralitet där vi tyvärr inte nått tillräckligt långt. Ett exempel är just reglerna om litterära verk. Nu kommer vi att ha olika regler beroende på om de återges i skriftlig form eller i ljudform. När det gäller kassettersättningen sägs i vår reservation ingenting om teknikneutralitet, utan problemet är att vi nu står inför ett system där kassettersättningen bygger på en beräkningsgrund som man nästan alltid kommer att behöva göra undantag från. Vi bygger upp ett system där undantagsregeln om något år kommer att bli huvudregel. Jag vill be Tasso Stafilidis att ytterligare kommentera detta och även kommentera vad han tror om regeringens fortsatta utredningar.

Herr talman! Jag tycker inte att det är särskilt fräckt av er att reservera er, och jag har inte heller uttalat mig om att det skulle vara så. Jag bara konstaterar hur era reservationer ser ut i förhållande till den text som majoriteten i utskottet ställt sig bakom och framför allt de svar som utskottet gett. Det gäller särskilt med tanke på att betänkandet talar om att flera av de delar som ni tar upp antingen i huvudsak eller helt och hållet blivit tillgodosedda. Det jag försökte lyfta fram var att jag trots allt känner att vi är ganska överens om det här lagförslaget och grunderna för det. Jag hade önskat att ni till exempel i fråga om teknikneutralitet hade kunnat peka på exakta ställen där lagstiftningen blir teknikneutral. Vi som läste motionerna när de kom in kunde konstatera att Folkpartiets första utkast till motion som lagutskottet fick sig till del innehöll skrivningar om att det skulle finnas en obalans mellan skriftlig och digital form av litterära verk, men det strök ni sedan bort eftersom det inte existerar. Om det är så att vi i den nya lagstiftningen finner områden som kommer att ge en skevhet i teknikneutraliteten ska vi absolut påtala det och också se till att få det ändrat.

Herr talman! Tasso Stafilidis använde sitt inlägg till att kommentera förslag som inte finns med vare sig i motioner eller i betänkandet. När det gäller kassettersättningen pekar, som sagt, reservation nr 6 på riskerna med att dagens system blir onödigt byråkratiskt och inte kommer att kunna fungera på marknadsmässiga villkor, och att det borde kunna gå att hitta bättre sätt, vilket beskrivits i tidigare replikskiften. Beträffande litterära verk är det som Folkpartiet lyft fram just skillnaden mellan litterära verk i skriftlig form och i form av ljudinspelningar. Detta är Tasso Stafilidis väl medveten om. Jag är förvånad över att vi behöver använda repliktid till att klargöra det. Frågan återstår: Är Vänsterpartiet berett att till exempel se över de frågor som vi tar upp om den rättsliga regleringen av avtalslicenser så att man undviker de monopoliserande tendenser som dagens system skapar, där mindre upphovsrättsorganisationer exempelvis inte har rätt att ingå i de rättighetsorganisationer som bevakar avtalslicenserna? Den borgerliga alliansen i lagutskottet har vid upprepade tillfällen pekat på problemen med dagens system när det gäller denna fråga. Vi har hittills inte sett minsta intresse från regeringen eller dess samarbetspartier för att göra någonting åt saken. Ifall det är så att allt snart kommer att utredas vore det ganska intressant att få veta om något kommer att ske i denna fråga, exempelvis om Vänsterpartiet anser att det är önskvärt att man tittar på den.

Herr talman! Först kan vi väl konstatera att den borgerliga alliansen i den här frågan inte är så värst enig - precis som vi, som varken kallar oss för allians eller pakt eller vad det nu kan vara, inte är överens med Miljöpartiet i just denna fråga. Jag vill kommentera den oro Martin Andreasson uttryckte i sitt första inlägg vad gäller att regeringen inte skulle följa våra uppmaningar och att utlovade utredningar och översyner drar ut på tiden. Det är beklagligt att det varit så på flera punkter, men så länge vi i utskottet är eniga och så länge vi har sådana betänkanden som i det här fallet förutsätter jag givetvis att regeringen följer de uppmaningar som kommer från lagutskottet. I betänkandet påtalar utskottet vikten av dessa översyner och till och med stärker det yttrande som kulturutskottet gjort om att viss översyn ska ske på ett visst sätt, att det måste ske skyndsamt och att man ska ta in flera olika delar. Till exempel har man lyft fram bildkonstnärerna, och lagutskottet har tagit upp detta och sagt att man håller med kulturutskottet i den delen och vill att fler delar ska utredas. Med tanke på den insyn jag har genom Vänsterpartiets samarbete med regeringen kan jag konstatera att ganska många frågor nu står på tur. Jag kan väl också konstatera - jag har gjort det förut - att om jag varit justitieminister och haft möjlighet att prioritera hade jag kanske gjort en lite annan prioritering än den som Justitiedepartementet valt att göra i de frågor som Martin Andreasson tidigare tog upp.

Herr talman! Vi hade hoppats att justitieministern skulle vara närvarande, men Tasso Stafilidis kanske kan få spela justitieminister. Nedladdning av musik från nätet har ökat intresset för musik och film. Det är nog svårt att säga emot. Det har medfört att människor lyssnar på mer musik, tar del av mer ny musik och ser filmer som de annars aldrig skulle ha sett. En enkel fråga till Tasso Stafilidis är om han tror att ett ökat intresse för musik och film leder till att människor kommer att spendera mindre pengar på musik och film. Sedan tänkte jag gå in på frågan om kopieringsspärrar. Ni föreslår nu att kopieringsspärr ska få ett rättsligt skydd, att det ska bli olagligt att kringgå kopieringsspärrarna för att kunna kopiera till exempel en cd-skiva till en mp 3-spelare. Samtidigt har det i en debattartikel sagts att kopieringsspärrar inte ska användas, och om skivbolagen använder dem för mycket kan ni tänka er att förbjuda kopieringsspärrar. Är det inte lite ologiskt att först tycka så bra om kopieringsspärrar att ni till och med vill ge dem ett rättsligt skydd och sedan säga att de inte ska användas och att ni kan tänka er att förbjuda dem? Jag tänkte också ta upp skräckfilmsvarianten. Det var en man som skickade en fråga till Christer. Han försökte hyra filmen för köpa den gick inte. Så hittade han filmen på ett fildelningsnätverk, laddade ned den och kunde titta på den. I dag gjorde han väl inget olagligt, men med den nya lagen skulle han vara en brottsling. Då är frågan: Vilken skada har upphovsrättsinnehavaren lidit av detta? Eftersom upphovsrättsinnehavaren inte lidit skada med en enda krona undrar jag: Vilket skadestånd skulle det rimligtvis vara fråga om?

Herr talman! Jag konstaterade tidigare att skräckfilmsexperten här är Hillevi Larsson, men jag ska gå in på den frågan sedan. Först vill jag ta upp frågan om att ladda ned, se och ta del av musik och så vidare. Det är olyckligt att framställa frågan som Johan Linander gör, för så kan man missuppfatta den. Både från kulturutskottet, lagutskottet och i propositionen är man i den här frågan tydlig om att det är fritt fram för alla att gå in på nätet och se på, lyssna på och ta del av både filmer, musik och texter, allt möjligt. Det är och kommer att fortsätta vara fritt att göra det. Det vi reagerar mot är att man sparar musiken på sin hårddisk eller bränner den på skivor. Då begår man en överträdelse. Reglerna handlar inte om att bara se filmer eller lyssna på musik. Många pappor och mammor har hört av sig och frågat om deras tonåringar blir kriminella om de lyssnar eller ser. Det blir de ju inte. Vi måste vara tydliga. Det är inte kriminellt, och den här lagen kriminaliserar inte att man går in och tittar och lyssnar. Ett brott blir det först om man begår en aktiv handling och sparar det.

Herr talman! Om man lyssnar på en låt så laddas den ned i arbetsminnet på datorn. Men det kanske är helt okej att ha den i arbetsminnet. Jag antar att Tasso Stafilidis också hade tänkt säga något om skräckfilmshistorien, men jag får vänta på det till hans nästa inlägg. Jag vill också ställa en fråga om kassettersättningen, om Tasso Stafilidis hinner med att svara på den på sina två minuter. Varför är det rimligt att en dvd-inspelare med extern hårddisk inte drabbas av kassetersättning medan en dvd-inspelare med intern hårddisk kan drabbas av en avsevärd kassettersättning? I lagutskottet har vi fått se att det kan bli 1 700 kr. Kanske blir det inte så mycket, men det riskerar ändå att bli mycket höga siffror.

Herr talman! Jag tycker att det här är en av de frågor som har missuppfattats mycket i debatten. Folk har trott att man inte får lov att se och så vidare. När man tittar på någonting på nätet skapas det ett tillfälligt exemplar på hårddisken. I 11 a § i propositionen kan man se att det är tillåtet. Den finns på s.380-381 i propositionen. Den tycker jag att Johan Linander ska läsa. Många har uppfattat att de inte skulle få gå in och ta del av allt det viktiga - och ibland oviktiga - material de vill. Den här lagen begränsar inte yttrandefriheten. Den här paragrafen är viktig för yttrandefrihetens skull, för allas möjlighet att ta del av material oavsett om det är upphovsrättsskyddat eller ej. Det handlar om tillfälliga kopior. Så till frågan om kopieringsspärrar. Detta står tydligt i propositionen, och vi har förtydligat det i betänkandet. Vi har till och med förstärkt det så mycket att Johan Linanders borgerliga allianskamrater har valt att reservera sig för att de inte tyckte att vi skulle gå fram så hårt. Vi säger att vi kommer att följa utvecklingen på det här området. Om det skulle visa sig - vilket skulle vara tvärtemot vad som är tendensen nu, för i musikbranschen är det i stort sett bara ett enda bolag kvar som använder sig av kopieringsspärrar - att man använder olika sätt för att hindra människor att kopiera till sina mp 3-spelare eller att göra så att det krävs en viss speciell teknik för att kopiera från nätet, så vill vi lagstifta. Det talar vi om. Vi följer utvecklingen, och om den går åt alldeles fel håll kommer vi att lagstifta.

Herr talman! Jag tänkte beröra några av de delar av propositionen som Hillevi inte hann med riktigt. Jag vill dock börja med att yrka bifall till utskottets förslag i lagutskottets betänkande nr 27 i dess helhet och avslag på samtliga reservationer. Herr talman! Inledningsvis vill jag resonera lite kring Centerpartiets första reservation. Man har en reservation där man avstyrker hela propositionen. Det är lite besynnerligt, och jag tycker att det är lite tråkigt. I Centerpartiets motion skriver Johan Linander att förslaget på många punkter är bra. Han skriver också att det är av yttersta vikt att skyddet för upphovsmännens rättigheter upprätthålls. Även om han inte argumenterade särskilt mycket för detta här i talarstolen utan snarare såg på de problem som han menade att den nya lagstiftningen skulle medföra har han poängterat det, och jag hoppas att Centerpartiet har inställningen att det är viktigt att vi även i framtiden skyddar upphovsrättsinnehavaren på ett eller flera sätt. Det är sorgligt att vi har hamnat i ett läge där Centerpartiet och Miljöpartiet vill avslå hela propositionen. Jag tycker att vi när vi ser till vad som har kommit till uttryck här i debatten och vad som står i reservationerna kan se att skillnaderna mellan partierna inte är särskilt stora. Jag tycker att Centerpartiet nästan har varit lite oansvarigt, och det är tråkigt att man inte har kommit med konstruktiva förslag. Därför är jag glad över att Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet har varit aktiva i processen med att få igenom det här lagförslaget, som är väldigt stort och viktigt. Vi har tillsammans resonerat om hur vi ska göra lagförslaget så bra som möjligt. Vi i majoriteten har på vissa punkter jämkat oss, där vi har funnit att de förslag som borgerligheten har kommit med har varit väldigt bra. Den upphovsrättslag som finns nu är från 1960-talet och är väldigt föråldrad. Den är krånglig redan som den är i dagsläget. Den nya propositionen innebär att vi uppdaterar den gamla upphovsrättslagen för att kunna matcha den tekniska utveckling som har ägt rum. Men självklart behöver, som många har sagt här i dag, mycket göras för att göra den tydligare. Därför har regeringen sagt att man nu ska göra en redaktionell ändring för att den ska bli mer lättförståelig och översiktlig. Jag vill också poängtera att det är bra att vi från både Henrik von Sydow, Martin Andreasson och Yvonne Andersson har fått höra långa anföranden om hur viktigt det är med upphovsrätt i Sverige. I den mediala debatten har jag känt det som att socialdemokratin och Vänstern har stått ensamma och försvarat upphovsmännens framtida rättigheter, medan man från borgerligt håll har varit tyst eller mycket kritisk mot de förslag i propositionen som jag tycker ger upphovsrätten ett skydd. Det är därför bra att det i den här debatten nu verkar finnas en enighet om att många förslag i propositionen är bra och om att upphovsrätten är något som vi i framtiden måste skydda. Precis som Henrik von Sydow sade kommer upphovsrätten att bli allt viktigare. Det blir inte ägandet av ting som är det viktigaste, utan ägandet av kunskap eller till exempel musikaliska verk kommer att vara minst lika viktigt. Herr talman! En annan reservation som jag tänkte beröra är en reservation angående kopiering av litterära verk för privat bruk. Det är en av de frågor som vi har berört lite grann i debatten. Jag tänkte lyfta upp den ytterligare. Här finns en restriktion. Det är i dagsläget inte möjligt att kopiera ett helt skriftligt litterärt verk. Det står väldigt tydligt i direktivet att det ska finnas en koppling mellan fri kopiering för privat bruk och rätten till kompensation. I den mån kopiering för privat bruk medför annat än obetydligt förfång för rättighetsinnehavaren ska det finnas ersättningssystem. Regeringen har funnit att det finns problem på vissa områden. Det har här i debatten lyfts ett problem med att det till exempel kopieras väldigt mycket studentlitteratur. Regeringen har funnit att det i frågan rörande kopiering av hela skriftliga litterära verk i dagsläget finns problem där upphovsrättsinnehavaren lider skada på ett eller annat sätt. Det är därför man har infört den här restriktionen. Ett argument som Martin Andreasson lyfte fram i sin motion är att det är ett exempel på studenternas pressade ekonomiska situation. Jag håller med Martin Andreasson om att studenternas pressade ekonomiska situation är ett stort problem. Men jag tror inte att lösningen på det problemet är att vi ska tillåta kopiering. Jag tror att kopieringen av studentlitteratur som förekommer på en del universitet snarare har motsatt effekt. Den leder till att vi får högre priser på studentlitteratur och på annan litteratur. Om en tredjedel av studenterna på ett universitet kopierar sin studentlitteratur kommer vi att ha en free rider group. Vi kommer att ha en grupp av konsumenter som kommer att leva på de andra konsumenterna. I slutänden är det någon som behöver betala produktionen av studentlitteraturen. Det kommer att bli de studenter som betalar för sin studentlitteratur. Jag ser det snarare som bra att det finns en restriktion. Jag ser att min talartid är knapp, men jag ska försöka att beröra några ytterligare reservationer. Reservation 3 rör ungefär samma område. Det gäller också kopiering av hela litterära verk. Men det utgår från att det kan försvåra forskning eller att det kan vara svårt att få tag i gammal studentlitteratur. Självklart finns den problematiken. Men jag tror att det inte är så svårt att lösa. Det går att lösa antingen med avtal med upphovsrättsinnehavaren, med licensavtal som universitetet kan ha eller på annat sätt. Jag tror att man kan lösa de delarna praktiskt. Vi måste i framtiden se till att det skapas någon form av kompensation även för gammal kurslitteratur. Herr talman! Jag ska slutligen gå in på frågan om kassettersättningen. Det är en fråga som också har diskuterats ganska mycket. Bland annat höjs röster om att det nya förslaget kommer att innebära höjningar. Man är också kritisk till att det inte finns något maxbelopp utan att beloppen kan bli hur stora som helst. Det som Tasso Stafilidis var inne på och som jag också är lite fundersam över är att vi från de borgerliga partierna i det här avseendet ser en förskjutning. Man tycker att det vore bättre om det finns lagstiftning som tydligt avgjorde hur höga ersättningarna skulle vara i stället för att låta parterna och marknaden på något sätt få avgöra detta. Jag är helt övertygad om att marknaden har möjlighet att resonera sig fram till hur hög ersättningen ska vara. Det finns väldigt tydligt skrivet i dagsläget. Om en produkt används för privat bruk och man kan se att det kanske finns andra områden där den också används finns det möjlighet till jämkning och nedsättning av avgifterna redan i dag. Majoriteten i utskottet är helt övertygad om att vi i framtiden kommer att se ganska stora jämkningar mellan parterna när de resonerar om hur hög kassettersättningen ska vara i framtiden. Det vore väldigt olyckligt om man skulle ha kvar ett maxbelopp. Det är mycket bättre att man får resonera sig fram. Det är i dagsläget så stora skillnader mellan de olika produkterna på marknaden. Då kan det vara bra. Vi ställer oss också positiva till att detta måste ses över. Jag tror inte att kassettersättningen kommer att vara för evigt. Men jag ser det i dagsläget som ett sätt att kunna ge upphovsrättsinnehavarna en del av den ersättning som de är berättigade till. Därför ser jag kassettersättningen som en viktig del. Jag slutar därmed mitt anförande. Jag har använt mycket mer än min anmälda talartid. Jag avslutar med att ytterligare en gång yrka bifall till utskottets förslag i sin helhet i lagutskottets betänkande nr 27 och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Jag tror inte att Johan Löfstrand behöver oroa sig för Centerpartiet. Att vi skulle vara oansvariga för att vi inte tycker likadant som Socialdemokraterna är en något märklig syn på demokrati. Centerpartiet värnar om upphovsrätten. Men den måste vara anpassad till dagens verklighet. Vi kan inte lösa dagens problem med gårdagens lösningar. Jag kommer att upprepa några av de frågor som jag tidigare har ställt till Hillevi Larsson och även till Tasso Stafilidis. Eftersom jag inte har fått något svar tvingas jag att upprepa dem. Hillevi Larsson tog tidigare ett exempel med en bokaffär som kopierade upp kurslitteratur och sålde. Ett annat exempel var personer som laddar ned musik i stora mängder och säljer. Båda dessa saker är olagliga redan i dag. Det vore intressant att få några exempel på saker som inte är olagliga i dag men som blir det med den nya lagen. Det skulle vara intressant att höra av Johan Löfstrand om det finns några sådana situationer som han tycker att polisen ska lägga resurser på att stävja. Jag återkommer än en gång till skräckfilmen. Ni har hört historien. Den gick inte att hyra, den gick inte att köpa, och så hittade man den på nätet och laddade ned den och tittade på den. Då är frågan: Vilken skada har upphovsrättsinnehavaren lidit, och vilket skadestånd skulle vara rimligt i det fallet? Det tycker jag att Johan Löfstrand ska vara på.

Herr talman! Den första frågan gällde huruvida min demokratisyn är att man måste tycka som Socialdemokraterna eller att man annars inte borde tycka någonting alls. Det jag menade var att det hade varit mycket mer konstruktivt om Centerpartiet i stället sagt sin mening i sin reservation eller varit delaktigt i hela arbetet med propositionen och sagt: På de här områdena är vi missnöjda, och på de här områdena skulle vi vilja ha en annan inriktning. Kristdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna har framfört sina åsikter. På vissa områden har vi jämkat oss från majoriteten för att vi har sett att det är viktigt att få en bred uppslutning om detta. Det hade varit oerhört mycket bättre om Centerpartiet i den här frågan hade gjort likadant. Man hade kunnat säga: I de här frågorna är vi oerhört kritiska, i stället för att föreslå ett avslag på hela propositionen när det uppenbarligen finns delar som det tycker är väldigt bra. Sedan ska jag gå in på skräckfilmsexemplet. Det handlade om att filmen är möjlig att hitta eller inte. Självklart är det ett problem om marknaden inte har möjlighet att erbjuda den och det inte finns något utbud av den produkten. Då är det jättesvårt. Jag håller med om att det är jättestort dilemma. I slutändan kommer det kanske att bli så att det inte finns någon möjlighet att få tag i det här. Där kan man kanske föra ett principiellt resonemang i framtiden om hur lång upphovsrättstiden ska vara. Det kan säkert finnas sådana resonemang som man kan föra. Det håller jag helt med om. Men när vi kommer in på den här delen med skadestånd menar jag att vi redan i dag har många exempel där upphovsrättsinnehavaren inte tar skada. Om jag till exempel går till en videobutik och hyr en dvd-film och sedan kopierar den och ger den till hundra av mina polare så kommer det ju inte, som också var uppe i det här exemplet med en rockkonsert, att påverka. De kommer ju att se filmen, och de hade kanske inte sett den annars. Så det kommer inte att påverka upphovsrättsinnehavaren. Men jag har uppenbarligen brutit mot en lag redan då.

Herr talman! Det är ett mycket intressant exempel som Johan Löfström tar upp här. Om jag kopierar en hyrd dvd-skiva och ger till hundra av mina kompisar begår jag ett upphovsrättligt brott eftersom det är jag som tillgängliggör en upphovsrättsligt skyddad skiva. Men mina hundra kompisar begår inget brott. Det är det som är skillnaden med den digitala tekniken. Det handlar inte bara om den som tillgängliggör för alla andra utan även om den som tar emot för att lyssna och se. Sedan måste jag komma in på det som också Tasso Stafilidis var inne på. Om du bara lyssnar på en låt som ligger på nätet, det vet jag att det står i propositionen, och gör en tillfällig kopia i arbetsminnet, så gör det inget. Sedan kan man ju fråga sig hur ofta man städar sitt arbetsminne, men det är en annan sak. Men vad är skillnaden för upphovsrättsinnehavaren i liden skada om jag bara lyssnar på låt över nätet eller om jag kopierar den till min dator och lyssnar på den en gång? Man kan också säga att många människor inte ens lyssnar på den musik som de laddar ned, för det har blivit en samlargrej av det. Vad är skillnaden för upphovsrättsinnehavaren? Det ska vara okej att någon bara går in och lyssnar på en låt. Men det ska inte vara okej att kopiera den för att kanske lyssna en gång.

Herr talman! Jag tycker att skillnaden är väldigt stor. Om du går in och lyssnar på en låt, läser en text eller gör något annat är det fortfarande så att den som har lagt ut texten också har den och är ägare av den - även om du kan gå in och se den eller lyssna på den. Om texten eller låten å andra sidan laddas ned till din dator kan du när du vill och under all framtid, från den tid då du laddar ned den, ha tillgång till texten, bilden eller låten. Du kan också sprida texten eller låten till väldigt många andra. Så jag ser det som en väldigt stor skillnad. Det som jag tycker är det viktiga här, och det som egentligen är grunden i det här lagförslaget, är ju faktiskt att vi måste skapa annorlunda attityder. Självklart finns det väldigt många i dagsläget som har hamnat i en situation där man tycker att det är självklart att man ska få ladda ned gratis musik på nätet. Men för mig är det så att upphovsrättsinnehavaren faktiskt ska få del av det man har tillverkat eller spelat in. Då menar jag att det är viktigt att vi skapar en attityd i samhället som säger att det är lika lite okej att gå in och snatta i en affär som det är att ladda ned musik från nätet. Båda sakerna ska vara olagliga. Det handlar om att vi måste skapa en attityd i samhället präglad av att äganderätt är något väldigt viktigt. Oavsett om det rör sig om ett kylskåp, som vi diskuterade alldeles nyss, eller om det rör sig om en musiksnutt så är faktiskt äganderätten väldigt viktig för att det samhälle som vi lever i ska fungera.

Herr talman! Jag tycker i och för sig att det är bra att Johan Löfstrand står i talarstolen och säger att det är viktig med upphovsrätten och med ett gott skydd. Det är förstås välkommet. Men det väcker en del frågor. Varför är den här propositionen så försenad? Den skulle ha varit implementerad för två och ett halvt år sedan. Varför har den svenska regeringen fått kritik av EG-domstolen i det här ärendet? Varför är justitieministern inte här och debatterar frågan om den är så viktig och prioriterad som Johan Löfstrand säger? Om frågan är så viktig och prioriterad och om upphovsrätten ska värnas på det sätt som Johan Löfstrand nu argumenterar för undrar jag också när det kommer initiativ från justitieministern. Än en gång: Det är beklagligt att han inte är här. När kommer ett initiativ från justitieministern som handlar om att polisens möjligheter att bedriva den brottsutredande verksamheten, deras kunskap, deras specialisering, deras arbetssätt, får extra resurser just för att beivra upphovsrättsbrott, just för att få en ökad kompetens i fråga om brott mot immaterialrätten? När kommer ett sådant initiativ om frågan är så angelägen som Johan Löfstrand säger? Jag vill också snabbt passa på att be om en kommentar eftersom Tasso Stafilidis och Vänsterpartiet tidigare sade sig dela målet att plocka bort de stora, byråkratiska, kollektiva systemen vad gäller kassettersättningen och gå i en riktning där det blir mer av en individuell ersättning mellan nyttjaren och upphovsmännen. Stora korporativa system kring detta blir det mindre av.

Herr talman! Henrik von Sydow hade många frågor. Jag ska försöka hinna besvara dem. Återigen beklagar vi också att det här förslaget är försenat. Jag kan väl säga samma sak som jag sade från talarstolen, att den nuvarande upphovsrättslagstiftningen, den som vi har just nu, är från 1960-talet. Den är väldigt gammal och förlegad. Det vi gör nu är faktiskt att vi genomför en uppdatering för att på så sätt få in den tekniska utveckling som vi har sett har skapat ganska stora förändringar. Framför allt har den inneburit väldigt stora utmaningar i arbetet med hur upphovsrätten ska se ut i framtiden. Det här arbetet har föregåtts av ett väldigt gediget remissarbete, som Tasso berörde tidigare. Det har gjort att vi faktiskt har haft en utdragen process. Som jag har sagt tidigare, och som Tasso också nämnde tidigare, är det så att vi i Sverige har en lagstiftningsprocess som kräver att man går igenom fler instanser än vad man gör på andra ställen. Jag ser det som positivt, för det är faktiskt väldigt viktigt ur ett demokratiperspektiv att såväl remissinstanser som lagråd och andra får möjlighet att ha synpunkter på de förslag som läggs fram. Sedan är det viktigt att vi nu också ser över den här lagstiftningen så att den blir förenklad och mer överskådlig inför framtiden. Det tycker jag är jätteviktigt. Gällande kassettersättningen, om jag försöker hinna med den också, menar jag att kassettersättningen självklart inte är något som kommer att vara för evigt. Jag ser i dagsläget kassettersättningen som ett väl fungerande system, och jag tror att det är ett av de system som i dagsläget faktiskt inbringar pengar till de mindre konstnärer och upphovsmän som vi har i det här landet. Jag ser det som oerhört positivt att systemet verkar så.

Herr talman! Jag vet inte om jag ska tolka Johans Löfstrands svar som att vi kommer att se mycket fler ärenden där Sverige får kritik från EG-domstolen, att Justitiedepartementet är under en sådan belastning att man har svårt att följa upp direktiven i tid. Jag hoppas att så inte är fallet. Jag hoppas att frågor som man just säger är så pass viktiga, så pass angelägna, har sådan stor betydelse för det skapande och det kreativa Sverige, verkligen prioriteras. Sedan vill jag upprepa den fråga som Johan Löfstrand inte ger besked om. Det är just detta: När kommer ett initiativ från regeringen? Du företräder ju det regeringsbärande partiet här. När kommer ett tydligt initiativ där man tillsammans med Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrelsen ser över den brottsutredande verksamheten vad gäller bekämpningen av upphovsrättsliga brott och kunskapen och specialiseringen hos den svenska polisen för att bekämpa brott inom det immaterialrättsliga fältet? Jag vore tacksam för ett klart besked där.

Herr talman! Som jag sade är det här ett arbete som vi har hållit på med under väldigt lång tid. Det har tagit väldigt lång tid på grund av att vi har tagit in oerhört många remissynpunkter från olika håll. De här remissynpunkterna har vi sedan försökt inarbeta. Som jag sade ytterligare en gång i mitt tidigare anförande är det ju så att vi i Sverige har flera led i vår lagstiftningsprocess. Jag ser det som positivt. Om Henrik von Sydow har en annan uppfattning får det stå för honom. För mig är det positivt att vi har långa remisstider, att vi har ett system som gör att olika intresseorganisationer och andra får möjlighet att ge synpunkter på de kommande lagförslagen. Då tar det ibland lite längre tid. Sedan ska man vara medveten om att det här är ett väldigt tekniskt och komplicerat förslag, och det gör att jag är helt övertygad om att man på Justitiedepartementet har gjort sitt yttersta för att hinna med och få med så mycket som möjligt. Men jag är också helt övertygad om att det har varit väldigt svårt att samtidigt hinna med en redaktionell översyn och ett förenklingsarbete. Det har man lyckats med i till exempel den nya aktiebolagslagen, som kommer om någon månad och som vi ska debattera då. Där har man lyckats väldigt bra med att skapa en förenkling och en översiktlighet. I det här fallet har man inte hunnit med det, därför att det var viktigare att implementera direktivet så att vi inte skulle få ytterligare kritik från EU. Jag håller med Henrik von Sydow om att de här frågorna framöver kommer att bli oerhört viktiga. Henrik von Sydow nämnde det i sitt anförande, och jag nämnde det kort i mitt anförande, att immateriella värden i framtiden kommer att bli minst lika viktiga som ägandet av andra saker. Jag hoppas och tror att man kommer att prioritera de här områdena alltmer inför framtiden.

Herr talman! Johan Löfstrand förklarar den stora förseningen av denna proposition med att frågan har så stor politisk betydelse. På den punkten är vi överens: Detta är en av de viktigaste förändringarna på immaterialrättens område på mycket länge. Men, herr talman, det är inte direkt första gången som en proposition från Justitiedepartementet som landar i lagutskottet är gravt försenad när det gäller Sveriges genomförande av EG-direktiv. Tvärtom är det under den här mandatperioden snarare regel än undantag att Sverige inte lyckas genomföra EG-direktiven på lagutskottets område i tid därför att departementets beredning av frågorna är sådan att frågan inte ens kan hamna på riksdagens bord förrän genomförandetiden har gått ut. Jag skulle vilja be Johan Löfstrand att i sin svarsreplik reflektera kring detta, för det är ett fenomen som vi inte bara ser när det gäller den här propositionen. Vidare, herr talman, skulle jag vilja be Johan Löfstrand att något utveckla hur Socialdemokraterna har resonerat när det gäller kassettersättningen. Man skapar ju ett system där den undantagsregel som ska ge nedsättning i de fall då kassettersättningen skulle bli orimligt hög kommer att behöva tillämpas så gott som alltid - speciellt som vi vet att den tekniska utvecklingen fortsätter i en revolutionerande takt. Det ska vi vara mycket glada över. Det gör att de nya lagringsmedlen kommer att få mångdubbelt större kapacitet jämfört med dem som vi har i dag.

Herr talman! När det gäller förseningarna vill jag återigen upprepa det jag sade. Vi har i Sverige flera instanser som ett lagstiftningsärende går igenom, för att på så sätt skapa en bredd och på så sätt göra det väl förankrat. Det har i vissa fall - jag håller med Martin Andreasson - gjort att en del förslag har blivit försenade. Jag ser att det viktigaste är att de här förslagen i mångt och mycket blir bra. Det ser jag som en viktig punkt. Vi måste hela tiden se också till kvaliteten när vi gör de här åtagandena. Man ska vara medveten om att borgerligheten i många av sina reservationer och motioner gång på gång på gång kräver och vill ha olika typer av utredningar. En del av dessa utredningar blir också av, vilket gör att Justitiedepartementet får ännu större arbetsuppgifter och får ännu mer att göra. Det gör att prioriteringsarbetet blir ännu svårare. I så fall måste ni på den borgerliga kanten när ni skriver era reservationer och motionstexter också ta ett ansvar för att man i framtiden gör en prioritering av vilka ärenden som är de viktigaste att utreda. Det som är ett problem är att vi i dagsläget har ganska många utredningsuppdrag som ligger på Justitiedepartementet och på andra departement. Med en borgerlig regering tror jag att trycket på Regeringskansliet skulle bli ännu starkare, då man vill ge Regeringskansliet mindre pengar. Så är det åtminstone i en del av de förslag som jag har sett. Då är min fråga: Hur ska man klara av det, om man ska ge mindre pengar och samtidigt kräver att oerhört många fler saker än i dag ska utredas?

Herr talman! Först och främst hoppas jag att Johan Löfstrand i sitt nästa inlägg får tid att komma tillbaka till kassettersättningen, eftersom han använde hela sin replik åt att bara tala om hur synd det är om regeringen som får en massa förslag och synpunkter från den borgerliga oppositionen på viktiga frågor som borde utredas. Det är ett totalt ovidkommande argument. Vad det handlar om är att riksdagen inte ens har möjlighet att när frågorna landar på vårt bord medverka till att förslagen genomförs i tid. Det här är en fråga som har blivit ovanligt försenad. Men det är ett systematiskt fenomen, som återkommer på punkt efter punkt i de propositioner som landar på riksdagens bord. De är redan försenade när de landar hos oss. Jag skulle ha velat be Johan Löfstrand ge något exempel på att Folkpartiet har begärt att direktiven ska försenas ytterligare när det gäller genomförandet i svensk rätt därför att vi vill att man helt plötsligt ska kasta in helt nya frågor som ska utredas. Jag hade velat begära det, men Johan Löfstrand kommer inte att kunna hitta något sådant exempel om han tittar på de frågor som vi under denna mandatperiod har haft att ta ställning till på lagutskottets område. Vi är missnöjda med till exempel det redaktionella utseendet på den här lagstiftningen. Den har brister. Samtidigt innehåller den viktiga saker som stärker upphovsmännens skydd i den digitala miljön, och därför är vi trots bristerna beredda att medverka till ett genomförande av direktivet. Men vi pekar samtidigt på ett antal frågor som har förblivit olösta. På samma sätt är det på andra områden. Johan Löfstrand måste gå tillbaka och titta på hur arbetsordningen ser ut i departementet.

Herr talman! Precis som jag sade i mitt anförande är vi också medvetna om att det behöver göras förändringar i utseendet på propositionen och i lagstiftningsarbetet överlag när det gäller upphovsrätten. Det måste ske ett visst förenklingsarbete, och det måste ske förtydliganden så att lagstiftningen i framtiden blir mer lättförståelig och mer lättläst. Jag håller med om det. Det står väldigt tydligt i propositionen att regeringen på flera punkter kommer att återkomma med olika typer av förslag där man ska se över olika delar. Om jag går in på frågan om kassettersättningen, menar vi från socialdemokratin att i dagsläget är kassettersättningen den bästa vägen. I dagsläget ser vi att kassettersättningen är det verktyg vi har för att kunna inbringa en del pengar till de upphovsrättsinnehavare som behöver pengar för att kunna köpa mat och betala hyran, precis som alla andra som utför ett arbete. Då ser vi att det här är ett sätt att göra det. Precis som jag sade i mitt anförande kan det självfallet bli så att vi i framtiden kommer att få hitta andra vägar. Det är mycket möjligt att det blir så. När det gäller regeln om nedsättning är det helt klart så att parterna är bra mycket mer kompetenta att avgöra hur höga de här nivåerna ska vara på olika produkter, om det är en cd-skiva eller en inspelningsbar dvd. Jag tror att parterna är bra mycket bättre på att avgöra det än vad lagstiftaren är, och framför allt vad lagstiftaren kommer att vara när den här produkten är tre år gammal. Självklart tror jag på jämkningsregeln och att parterna kommer att lösa det här problemet. Vi har i propositionen och från majoritetens sida sagt att vi ska se över kassettersättningen. Inom tre år ska vi se över kassettersättningen. Så jag tror att det kommer att finnas nya förslag på bordet inom åtminstone ett par års tid.

Herr talman! Hela den här debatten handlar egentligen om att hitta balansen mellan konsumenten och den som har upphovsrätten. Det är den balansen vi söker hitta i det här. Johan Löfstrand sade inledningsvis i sitt anförande att han inte ser några större skillnader. Men det gör jag. Det är skillnader mellan de reservationer som vi har skrivit och har på det här och det som regeringen går fram med i förslagen. Ni går längre. Vi vill inte gå så långt när det gäller vissa väsentliga delar. En av de delarna är just den lovliga förlagan. Om jag går in på ett varuhus och ska handla en pryl i en affär där vill jag inte först behöva ta reda på om den prylen är importerad på ett korrekt och lagligt sätt. Det måste man utgå från. Det måste kunna finnas en varudeklaration av något slag. Det är vad vi lyfter fram i den reservationen. Ingen ska ens behöva bli misstänkliggjord för att göra något olovligt eller olagligt, utan det ska framgå. Därför uppmärksammar vi på att branscherna ska ta sitt ansvar för produkten för att säkra den unga konsumentens situation. När det gäller kurslitteratur av olika slag vill vi inte utsätta tredje part, konsumenten, för att hamna i en situation där det inte är möjligt att få fram det för att klara just den kursen och den situationen. Det finns andra liknande exempel. Kassettersättningen är en annan sak. Jag begriper inte att en ersättning som kom till för att kompensera privatkopiering faktiskt ska höjas när vi inskränker privatkopieringen på ett tydligt sätt. Vi måste ha principiellt logiska lagförslag. Då vill jag fråga om kassettersättningen.

Herr talman! På den första punkten som gäller krav på lovlig förlaga måste det självklart vara så att man aldrig ska kunna åka fast eller bli anklagad för ett brott om man har gjort det i god tro eller för att man har haft problem. Det är väl det problem som vi i samhället kommer att ställas inför i framtiden i och med Internet. Vi har ett Internet där det i stort sett är ganska fria tyglar. Jag är helt övertygad om att det i vissa länder i världen i dagsläget är ganska svårt att veta när du går in i en butik och köper en cd-skiva huruvida den är privatkopierad eller om det är en riktig cd-skiva. Jag tror att det finns länder i världen där det problemet finns, och jag tror att man där som konsument måste ta sitt ansvar att faktiskt gå och köpa skivan när den kanske kostar 70-80 kr i butiken medan du runt hörnet på affären kan köpa skivan för 5:50. Då konstaterar man som konsument att den billiga skivan säkert är en privatkopia. Så fungerar det i vissa länder. Jag tror att åtminstone under ett antal år framöver kommer Internet att lida av samma fenomen. Internet är en ganska brokig skara av olika webbsajter, mer eller mindre seriösa. Jag tror att vi i framtiden också som konsumenter måste ställa lite krav på dem som går in och handlar där. Det tror jag faktiskt är viktigt. Det ska självklart aldrig vara så att man som enskild ska kunna åka dit för ett brott som till exempel nedladdning om man har handlat i god tro eller inte visste att man begick en olaglig handling.

Herr talman! Johan Löfstrand nämner Internet. Många unga människor menar att de har investerat i Internet just för att ha tillgång till detta utbud. De har inte ens reflekterat över att det är olagligt. Då menar jag att vi också måste fundera på vad det är som saluförs och marknadsförs. Jo, Internet. Då har du den här möjligheten. Du investerar, och sedan lagstiftar vi emot. Vi riskerar att hamna i en situation där unga människor kan känna sig misstänkliggjorda och kanske ska vara det också enligt lagförslaget. Det vi kräver är: Ge en varudeklaration! Visst kan man lösa vad som är en laglig förlaga så att det är tydligt och klart. Dessutom är det ju knepigt att det inte finns några som helst pengar för polis eller åklagarsystem för att lagföra den eventuella brottslighet som kan uppkomma när det gäller upphovsrättslagen. Eftersom man har tänkt på den i så pass lång tid som Johan Löfstrand säger här borde man kanske också ha tänkt på att den delen skulle tillfredsställas för att det här skulle bli en skarp och viktig lag som faktiskt upprätthåller balansen mellan den som har upphovsrätten och den som är konsument. Det är det som vi efterfrågar i reservationer och annat. Jag hoppas innerligt att detta finns med i den översyn som sedan ska göras, vad jag förstår, omkring den här lagen. Men det kvarstår: Hur tänker ni hantera att den blir skarp och att ingen människa i detta land ska misstänkliggöras för brott utan att vara medveten om att man har gjort något fel?

Herr talman! Det som är det viktigaste tror jag är att vi får ett samtal och en debatt i samhället om de attityder som ska vara rådande. De attityder som jag tycker ska vara rådande är att äganderätten är en väldigt viktig princip och någonting som vi faktiskt ska stå upp för. Då måste det vara äganderätten oavsett om det handlar om ett kylskåp - nu börjar det blir lite tradigt, jag har använt det exemplet några gånger - eller om det rör sig om en musikvideo eller ett musikstycke. Jag tror att man i förlängningen måste ta ett samtal. Jag tror att det immaterialrättsliga området kommer att bli viktigare i framtiden. Jag tror att upphovsrätten också kommer att bli viktigare i framtiden då de här frågorna och det ägandet kommer att bli allt viktigare. Vi måste ta ett samtal om vad ägande är, och det är det som måste vara den vägledande attityden. Man ska självklart inte kunna åka dit. Vi har sagt att det ska krävas grov oaktsamhet för att man ska kunna bli ansvarig för ett brott. Vi har försökt tydliggöra att det ska vara väldigt svårt att sätta fast Lisa 15 år som råkar ladda ned en låt. Det är inte de som är gruppen som vi vill sätta åt utan de som har kommersiella intressen i detta. Attityden är det som vi måste resonera om. Det var det som var så skönt när Henrik von Sydow, Martin Andreasson och Yvonne Andersson i sina anföranden tryckte på hur viktig upphovsrätten är i framtiden. Jag hoppas att vi i framtiden kan driva de här frågorna tillsammans. Jag vill säga något kort om studentlitteraturen. Jag menar att det också är ett ägande. Självklart måste man som konsument kunna ha tillgång till vissa typer av de här böckerna som kanske har gått ur tryck. Men jag är helt övertygad om att man kan hitta sätt så att man genom licensavtal eller med andra avtal kan få möjlighet att kopiera de här böckerna. Jag tror inte att det är en omöjlighet.

Herr talman! Det är en diger lunta och en komplicerad materia vi har fått leva med en tid nu, Upphovsrätten i informationssamhället . Det finns ett stort allmänt intresse för de frågor vi har att diskutera. Det torde stå utom allt tvivel. Som ledamot i kulturutskottet ser jag positivt på regeringens proposition. Det är inte för att jag ser den som en slutpunkt, men de tydliggöranden som nu görs är nödvändiga och bra steg framåt. I kulturutskottets yttrande över propositionen pekar vi också på ett antal utvecklingsområden. Det finns en bred samsyn om att översynen av upphovsrätten ska fortsätta även efter att denna proposition har antagits. Varför har vi en upphovsrätt? Som kulturpolitiker tycker jag att svaret på den frågan ibland är så uppenbart att det inte behöver upprepas. Det tror jag dock är en allvarlig felsyn. Inte minst den senaste tidens debatt visar med all önskvärd tydlighet att det på intet sätt är en självklarhet för alla vilken betydelse en stark upphovsrättslagstiftning har för alla former av kulturutövare och i förlängningen så gott som all kulturutövning. Utskottet betonar också att en hög skyddsnivå har en positiv påverkan på kulturlivet men också på tillväxten, näringslivet och sysselsättningen. Den gynnar med andra ord samhället i stort. En upphovsrättslig lagstiftning är det juridiska uttrycket för erkännande av kulturarbetares verk. Vi säger att den som skriver en roman, målar en tavla eller tar ett fotografi äger rätten att själv avgöra hur detta verk ska kunna användas och rätten att också erhålla en rimlig ersättning från dem som tar del av det. Upphovsrätten är alltså inte bara en fråga om juridik, utan också en fråga om moral. De som av olika skäl ifrågasätter en stark upphovsrättslig lagstiftning ifrågasätter också kulturarbetarnas moraliska rätt att själva bestämma över sina verk och få betalt för sitt arbete. Jag vill här understryka en fundamentalt viktig sak. En upphovsrättslig lagstiftning handlar inte om att förbjuda eller hindra spridningen av ett visst verk. Det handlar om att slå fast att det är upphovsmannen som äger rätten att avgöra hur ett verk ska spridas och under vilka villkor. Detta har väl varit den allvarligaste missuppfattningen i denna debatt. Det har av vissa exempelvis uppfattats som att en stärkt upphovsrätt innebär ett förbud mot spridande av exempelvis musik via Internet. Så är det ju inte. Den artist som vill lägga ut sina verk på Internet för gratis nedladdning kommer även i framtiden att ha alla möjligheter i världen att göra det. Vad upphovsrätten slår fast är att det är upphovsmannen som äger rätten att i sådana fall bestämma detta. Vad vi säger är att det blir olagligt att mot upphovsmannens vilja och utan att betala ersättning ladda ned exempelvis en film eller ett musikstycke. Det är det debatten handlar om. Herr talman! I kulturutskottets yttrande har vi pekat på några områden som bör belysas särskilt i den framtida översynen av den upphovsrättsliga lagstiftningen. Jag upplever också att vi har fått stort gehör för våra synpunkter, både från regeringen och i lagutskottets betänkande. Jag kan konstatera att på flera områden där vi vill gå längre, har steg ändå tagits i rätt riktning. Jag tänker då främst på bildkonstnärerna. Med det föreliggande lagförslaget blir situationen bättre än tidigare vad gäller just bildkonstnärernas upphovsrättsliga skydd. Den kan bli ännu bättre efter översynen, hoppas jag. Jag tycker att det är bra. Som kulturutskottet skriver i sitt yttrande: Det finns naturligtvis inga skäl till att bildkonstnärerna ska ha ett svagare upphovsrättsligt skydd än andra upphovsmän. Vissa säger att förslaget alltför ensidigt fokuserar på upphovsmännens rättigheter utan hänsyn till allmänhetens behov av fri informationsspridning, andra att upphovsmännens skydd fortfarande är alltför bristfälligt. En upphovsrättslig lagstiftning är alltid något av en balansakt, som Yvonne Andersson också sade. Olika intressen står med nödvändighet mot varandra. Vår roll i den här kammaren är också att se till allmänintresset och försöka göra den bästa möjliga avvägningen. Jag har stor respekt för att det också måste finnas undantag. Funktionshindrades rätt att ta del av olika verk är ett exempel på ett sådant undantag. Med respekt för upphovsmännen och de avvägningar som måste göras, tycker jag att vi i denna digra lunta lyckats landa väldigt rätt. Vi får en starkare och modernare upphovsrätt med de förslag som ligger. Det är bra. Sedan är detta inte någon slutprodukt, utan vi kommer att få all anledning att framöver återkomma till de frågor som här har berörts. Men jag tycker att vi kan vara ganska nöjda i dag. Jag yrkar därmed bifall till förslaget i lagutskottets betänkande.

Herr talman! Vi i Miljöpartiet de gröna tror på en stark upphovsrättslagstiftning, en upphovsrättslagstiftning som skyddar den lille konstnären, regissören eller - på annat sätt - kulturskaparen från att utnyttjas eller inte tjäna pengar på sitt verk. Vi tycker att det är viktigt att kulturskapare ska kunna försörja sig på sitt yrke. En grund för det är en stark och fungerande upphovsrättslagstiftning. Vi tror också på en bra lagstiftning som blir allmänt accepterad och garanterar konsumenten möjligheten att ta del av det sköna i samhället - av kultur, filmer, musik, skrifter och målningar. Vi tror däremot inte att detta kan uppnås genom att man stiftar lagar som vi alla från början ser inte kommer att följas, att man driver igenom lagförslag som uppfattas som en provokation av stora delar i samhället och att man hamnar i en situation där ministrar känner sig nödgade att gå ut och säga att dem vi nu gör till brottslingar ska vi inte jaga när lagen är införd. Vi tror att vi hamnar lite fel då. Miljöpartiet har sagt att vi vill ha en omförhandling av de avtal som ligger till grund för den proposition som vi nu behandlar. Vi tror det därför att vi vill se en balans mellan upphovspersonernas rätt till distribution och en viss privat kopiering. Vi tycker inte att en sådan balans har uppnåtts i den liggande propositionen om, som det heter, upphovsrätten i informationssamhället. I vår motion pekar vi på att tiden har sprungit ifrån de avtal och internationella överenskommelser som det här bygger på. Nio år är i de här sammanhangen lång tid. Sverige borde därför kräva och påbörja en omförhandling. Under tiden borde vi inte anta denna lag. Eftersom vi inte har fått gehör för vårt krav att initiera en omförhandling kommer vi att rösta för reservation 1, som jag härmed yrkar bifall till, och avslag på propositionen. Herr talman! Samhällets informationsinfrastrukturer har förändrats. Det handlar inte bara om Internets framväxt. Trenden har länge varit att information har blivit mer lättillgänglig. Att de som i dag kontrollerar informationsvägarna upplever det som ett hot är väl närmast självklart. När ny musik och film kan spridas billigt över hela världen på bara några timmar räcker inte den gamla distributionen till. Jag har full förståelse för att film- och musikbranschen reagerar. Men jag har lite svårt att förstå det sätt som de har valt att reagera på. Låt oss gå tillbaka i tiden. När den vanliga vhs, eller videon, kom var stora delar av filmbranschen livrädda för att det skulle betyda slutet av dem. Det gjorde det naturligtvis inte. När det blir enklare att sprida filmer, när det blir enklare att se på film och tillgodogöra sig kulturen finns det också större intresse för kulturen. Människor blir benägna att lägga större resurser på det. Även om människor med vhs kunde kopiera filmer på ett relativt enkelt sätt skapades helt nya vägar för filmdistributionen och branschen växte. Det är ett av många exempel på när ny teknik gör branschen rädd, men där utvecklingen har bevisat att när man har varit beredd att möta tekniken på ett vettigt sätt har det snarare blivit en logisk följd att branschen har kunnat växa. Nya ännu billigare vägar att leverera film och musik till kunderna skulle vara en fördel om de användes rätt. Jag tror att det är fel att i stället för att ge kunderna vad de vill ha jaga presumtiva kunder som laddar ned musik och film via nätet i brist på motsvarande tjänster från musik- och filmbolag. Herr talman! Ett argument som förespråkar den nya upphovsrättslagen är att det inte är nedladdarna som ska jagas utan de som sprider upphovsrättsskyddat material och framför allt de som - jag tror att någon uttryckte det så här i debatten - tjänar stora pengar på det. När man argumenterar så låter det som om man jagar spöken. I vår del av världen har fildelningen inte inneburit att några, åtminstone inte många, har kunnat tjäna några stora pengar på kopiering. Det är viktigt att poängtera att det precis som i dag ska vara olagligt att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material. Den viktigaste förändringen i den proposition som vi röstar om i dag handlar om att man också ska förbjuda nedladdning och kopiering för privat bruk. Det är något som många svenskar i dag ser som ett fullständigt normalt datoranvändande. Jag har argumenterat för det tidigare, och jag argumenterar för det igen: Vi vill avslå detta. Jag yrkar bifall till reservation 1. Herr talman! Det är beklämmande att höra riksdagsledamöter säga att de kan tänka sig lagstiftningsåtgärder mot tekniska skydd samtidigt som de stöder förbudet mot kringgående av samma tekniska skydd. Jag ska inte upprepa den debatt som har varit, men jag har väldigt svårt att förstå varför vi ska förbjuda kringgående av ett tekniskt skydd som sedan kan komma att förbjudas i sig. Om man någon gång ska använda ordet "förbudshets" är det väl då. Vi i Miljöpartiet har tyckt att det vore bättre om vi redan från början sett till att skydda konsumenternas rätt till kopiering för privat bruk. På den punkten har vi dock inte fått något stöd från vare sig Socialdemokraterna eller Vänstern. Socialdemokraterna och Vänstern har förresten båda i anföranden här farit ut mot Miljöpartiets dåliga samarbetsstil. Må så vara. Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gjorde efter förra valet upp om att samarbeta om 121 punkter för att klara statsbudgeten i det här landet. Jag tror inte att det var en hemlighet för någon oavsett partitillhörighet, kanske inte ens för dem som inte röstade, att Miljöpartiet ville ha ett mer omfattande samarbete. Vi ville lägga fram varenda proposition som en gemensam samarbetsproposition från en gemensam regering. Så blev det inte. Socialdemokraterna vägrade hårdnackat att dela med sig av regeringsmakten. De vägrade att låta den parlamentariska majoritet som finns återspeglas i regeringens sammansättning. Därmed fick vi ett avtal om 121 punkter, och jag har inte läst att någon av dessa 121 punkter handlar om att införa en i vissa delar dålig upphovsrättslagstiftning. Nu har Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet på lagutskottets område - det hoppas jag att ni håller med om - ett väldigt gott samarbete som gjort att vi i några frågor har lyckats göra samarbetspropositioner också utanför det så kallade 121-punktsprogrammet. Det gäller inte minst den aktiebolagslag som vi snart ska komma fram till. Här skedde ett visst informationsutbyte. Frågor ställdes, och en del av vår oro i vissa frågor kunde stillas. På en del ställen fanns dock oron kvar, och när vi väl kom till regelrätta förhandlingar sade Miljöpartiet: Nej, vi kommer nog inte att komma överens här. Vi väljer att inte samarbeta om detta. Jag tycker inte att det är något märkligt med tanke på att vi inte har en gemensam regering. Avslutningsvis, herr talman: Det är lätt att komma bort från ursprungsfrågan, hur kulturskapare ska kunna försörja sig på sitt kulturskapande. Upphovsrätten är här en viktig del. Vi i Miljöpartiet stöder en balanserad upphovsrättslagstiftning, men vi tycker inte att en sådan balans uppnås med detta förslag. Oavsett hur det går med den upphovsrättslag som nu föreslås hoppas jag att diskussionen om hur vi ska kunna förbättra kulturskaparnas ekonomiska förutsättningar fortsätter i budgetsammanhang och genom ändringar i den upphovsrättslag som troligtvis, tyvärr, en majoritet av riksdagen kommer att bifalla senare i dag. Genom kulturen växer vi människor, och är det någon tillväxt vi är för i Miljöpartiet de gröna är det mänsklig tillväxt.

Herr talman! Ja, var ska man börja? Det är ändå intressant att börja kring det här med samarbetet. Jag tycker också att vi har ett väldigt bra samarbete mellan s, v och mp inom lagutskottets område. Detta är ett av få tillfällen då det gått helt åt - i en annan riktning, om jag säger så. Jag kan inte förstå hur Gustav Fridolin kan försvara att man under väldigt lång tid, sedan 2002, har suttit i förhandlingar och inte en enda gång lyft upp att man vill omförhandla ett EU-direktiv som har tagit flera år att förhandla fram samt att man vill omförhandla de två FN-fördrag som beslutades 1996. Det är ingenting som man gör över en natt, Gustav. Varför har ni aldrig lyft upp detta innan ni lyfte upp det i den motion ni väckte nu i anknytning till propositionen? Ni hoppade av i december, alltså när förslaget var klart. Inte en enda gång lyfte ni upp någon av de frågorna. Den fråga ni lyfte upp, där vi också har gjort rejäla omskrivningar, är den där ni nu är ute och klagar på att vi faktiskt har lyssnat på er, nämligen tekniska åtgärder. Där har vi lyssnat och sagt: Jo, men detta är faktiskt klokt. Vi ska hålla ögonen öppna, och skulle det bli som till exempel Miljöpartiet befarar ska vi sätta in en lagstiftningsåtgärd och få det hela löst. Vad är det egentligen ni är missnöjda med när vi har gått er så till mötes att vi till och med har gjort era förslag till våra i vissa fall? Sedan får du förklara, Gustav Fridolin, för det kan jag inte heller begripa: Hur ska du som tror på en stark upphovsrätt ta vara på de funktionshindrades rättigheter, som ju förbättras i och med detta förslag som du inte stöder?

Herr talman! Jag hoppas på en omförhandling av förslaget och ett nytt förslag som tar till vara både de funktionshindrades rättigheter och många andras rättigheter. Det var den balansen jag talade om i mitt anförande. Möjligen har jag och Tasso Stafilidis lite olika syn på vad som är en politisk förhandling. Att sitta och bli informerad om ett arbete som pågår och få svar på frågor är en sak. Det är ett informationsutbyte som är mycket tacknämligt och mycket bra. Men när sedan de regelrätta förhandlingarna kom vill jag nog säga att vi i Miljöpartiet var mycket tydliga. Vi sade att det finns olika åsikter inom vårt parti - det säger jag ärligt, och det tror jag att de flesta andra i ärlighetens namn också skulle kunna göra. Det kan dra åt lite olika håll, men våra grundläggande principer är dessa. De principerna handlar om just det jag började mitt anförande med: Vi behöver en stark upphovsrättslagstiftning som skyddar den lilla kulturarbetaren mot att bli utnyttjad eller att inte kunna försörja sig på sitt arbete. Vi behöver en lagstiftning som fungerar för konsumenternas möjlighet att tillgodogöra sig det sköna i samhället. Vi behöver också en lagstiftningsprodukt som faktiskt fungerar i praktiken och som inte, vilket många riksdagsledamöter nog helst ser, flyter igenom utan att det blir några större förändringar trots allt. Jag är rädd att det är detta den här lagstiftningsprodukten handlar om. Detta innebar att vi slutade vid att de internationella avtalen bör omförhandlas. I en fråga kom vi dock i förhandlingarna att bli ytterst oense, och det är också den frågan som Tasso lyfter upp: frågan om tekniska skydd. Vi tycker att man redan från början borde förbjuda detta sätt att stoppa en människa som vill kopiera någonting för privat bruk, som kanske vill kunna lyssna på en inhandlad cd-skiva i bilen eller i sin mp3-spelare. Detta vill vi stoppa redan från början. Ni väljer en idé där man först ska stoppa möjligheten att gå förbi de här tekniska skydden och sedan möjligen stoppa de tekniska skydden. Det är jättemärkligt. Man kan inte sitta på två stolar samtidigt.

Herr talman! Jag tar först frågan om de tekniska skydden. Det är i dag ett enda bolag som ger ut musikskivor med tekniska spärrar. Det har vi tagit intryck av. Vi har sett att de inte finns på marknaden längre. Men vi är ändå oroliga för det som bland annat ni lyft upp, och vi känner oss också oroliga för att utvecklingen kanske skulle kunna vändas. Jag vill påstå att vi i detta förslag gått så långt det varit möjligt att gå. Vi har till och med varit så starka att de borgerliga partierna har en motivreservation där de vill ha en annan skrivning än den starka skrivning som vi har valt. Sedan lyfter Gustav Fridolin och Miljöpartiet upp frågan om den lilla kulturskaparen. Men hela det här förslaget, Gustav Fridolin, bygger ju på att små kulturskapare själva ska kunna bestämma över sina verk, inte vara beroende av stora skivbolag utan själva kunna ge ut sin musik direkt på nätet utan några mellanhänder eller någonting. Med det förslag som Miljöpartiet ställer, alltså ingenting alls, nämligen att omförhandla direktiv som jag tror är helt omöjliga att omförhandla inom en framtid, blir det inga förändringar. I stället fortsätter man att ge makten till de stora skivbolagen och till dem som har mycket pengar. Det här förslaget innebär att de som inte har några pengar får rättigheterna på sin sida och en lagstiftning på sin sida. Jag förstår inte heller, men Gustav Fridolin kanske kan förklara, vad som gör det så viktigt att få lov att spara något på sin hårddisk eller bränna det på en cd-skiva. Räcker det inte att man får gå in, som man faktiskt får, och lyssna på, titta på och ta del av allt som finns? Varför vill du att man också ska få ladda ned det och ha det kvar?

Herr talman! Jag tror inte att någon kulturarbetare är betjänt av att vi här i riksdagen antar en lagstiftning som vi vet inte kommer att följas och som vi vet kommer att uppfattas som en provokation av en stor del. Jag tror inte att vi är betjänta av en lagstiftning som inte kommer att vara verkningsfull i praktiken. Jag tror att det vore bättre att försöka omförhandla avtalen till någonting som fungerar i den verklighet vi faktiskt lever i. Jag tror att det hade hjälpt kulturarbetaren såväl som konsumenten. Sedan gäller det de tekniska skydden, Tasso. Det ni gör är ju att ge de här tekniska skydden en så stark juridisk ställning genom att säga att det ska vara olagligt att försöka kringgå dem. Man ska inte ens få göra det för privat bruk, om man vill kunna lyssna på sin cd också i bilen eller ha den i sin mp3-spelare. Ni ger dem en sådan stark juridisk ställning och gör detta förbjudet, så det är troligt att detta kommer att sprida sig med användningen av de tekniska skydden. Anledningen till att fler bolag inte har använt de här tekniska skydden är att man ser att de går att kringgå. Om man nu ska förbjuda kringgåendet kommer det troligen att sprida sig. Då säger ni i nästa steg: Då kanske de där miljöpartisterna hade rätt hela tiden, och då ska vi nog faktiskt se till att kanske sedan förbjuda de här tekniska skydden. Ja, men det blir ju en faslig massa förbud. Först gör man det förbjudet att gå runt de tekniska skydden. Sedan förbjuder man de tekniska skydden i sig. Det där hänger inte ihop. Förbjud de tekniska skydden i sig redan från början!

Herr talman! Jag tycker att det är beklagligt att Miljöpartiet inte är med på att förtydliga upphovsrätten när det gäller upphovsmännens möjlighet att avgöra vilka kopior som ska kunna tas också på nätet. Men här finns ju en intresseglidning. Nu står Gustav Fridolin i talarstolen och poängterar hur viktigt det är att det ska vara olagligt att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material på nätet utan upphovsmannens tillstånd, men när det väl ligger på nätet genom brottslig handling är det tydligen viktigt att försvara rätten att använda det för att framställa nya kopior. Här tycker jag att man måste ställa sig en fråga om vilket ansvar vi har som lagstiftare. Vi ska se till att det finns en lagstiftning som är möjlig att tillämpa. Min bestämda bild är att svenska domstolar på ett bra och balanserat sätt har använt upphovsrättsreglerna som finns i dag. Om Gustav Fridolin har en annan åsikt vill jag gärna höra den. Men är det viktigt att försvara den moraliska rätten att dra nytta av brottsliga gärningar för att framställa nya kopior? Ända fram till den 25 mars tog Miljöpartiet konsekvenserna av det här dilemmat och sade: Ja, det ska också vara tillåtet att sprida material på nätet. Då gick nämligen Peter Eriksson ut och krävde att det skulle vara tillåtet både att kopiera och att dela med sig av upphovsrättsskyddat material utan tillstånd. Fem dagar senare backade Miljöpartiet från denna ståndpunkt som egentligen vore mer konsekvent. Jag vill höra: Vad hände de där fem dagarna?

Herr talman! Domstolar kommer att fatta balanserade beslut och fastställa balanserade domar om vi har en balanserad lagstiftning. Men om vi inte har en lagstiftning som uppfyller kraven på en god balans mellan att stärka upphovsrättshavarnas ställning och möjligheter och konsumenternas intresse av att kunna ta del av det sköna i samhället kommer inte heller domstolarna att kunna göra annat än att fastställa obalanserade domar. Det är det problem vi ser. Miljöpartiet vill inte kriminalisera den som laddar hem musik till sin dator. Vi tror inte att vi ger oss på rätt person. Vi tror att vi bör, precis som jag förklarade i mitt anförande, fortsätta att låta det vara förbjudet att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material. Det är ett bra skydd för upphovsrätten. Men vi ska inte kriminalisera de ofta ganska unga personer som laddar hem musik till sin dator. Då är det mycket bättre att musikbranschen drar lärdom av den tekniska utveckling som har skett och skapar forum och möjligheter för människor att köpa musik genom datorer och Internet.

Herr talman! Jag är fortfarande väldigt nyfiken på vad det var som hände under de där fem dagarna när Miljöpartiet svängde 180 grader, från att man krävde att det skulle vara fritt fram att sprida upphovsrättsskyddat material på nätet utan upphovsmannens tillstånd till att man sade tvärtom: Det är viktigt att det ska fortsätta att vara olagligt. Vad var det som hände? Och på vilket sätt skapar man tumregler som är möjliga för människor att följa i vardagen? Det här är en lagstiftning som måste fungera genom att den slår fast viktiga principer. För mig är det en viktig princip att försvara rätten att ta del av allt som finns på nätet, att man ska ha rätt att ta kopior för privat bruk av lovliga förlagor, oavsett om det är på nätet, om det gäller papperspublikationer, cd-skivor eller vad det nu vara månde. Men om man vet att en förlaga har tillkommit genom brottslig gärning är det då moraliskt rätt att lagstiftningen ska säga att man också i det läget ska få kopiera fritt? Sedan säger Gustav Fridolin i sitt inledningsanförande att tiden har sprungit förbi de internationella konventionerna från 1996, som Sverige nu ska omförhandla samtidigt som vi ska omförhandla alla EG-fördrag och allt annat på området. Konventionerna tillkom just för att anpassa upphovsrätten till den digitala utvecklingen, som verkligen inte började 1996, Gustav Fridolin. Den började långt tidigare. Men poängen är att tiden skulle ha sprungit förbi de konventionerna och att Gustav Fridolin i stället vill att 1960 års upphovsrättslag ska fortsätta att gälla. Har tiden inte sprungit förbi den?

Herr talman! Svaret på sista frågan är: jo. Men jag tror inte att det blir bättre för att vi stiftar en ny lag som tiden redan har sprungit ifrån vid tillfället då vi stiftar den. Lagrådet konstaterar också att det här blir en för komplicerad lagmassa. Det vore bättre att göra en total översyn. Med konventionerna har man misslyckats att hitta lösningar som faktiskt funkar i vår tid, och utvecklingen har gått väldigt snabbt sedan 1996. Sedan är det en lite märklig situation man står i. Martin Andreasson försvarar en lagstiftningsprodukt som kommer att kriminalisera kanske miljoner svenskar för någonting de gör, om inte dagligen så ofta, med att vi måste skapa tumregler som är möjliga att försvara i vardagen. Ja, men det är ju just det som är huvudinvändningen mot den här lagen. Många människor i vårt land känner inte att den är möjlig att faktiskt följa i vardagen. Den verkar obsolet. Den verkar vara skapad i en annan verklighet än den som faktiskt gäller. Jag tror, precis som jag sade i mitt inledningsanförande, att datorutvecklingen, Internet och spridandet av musik och filmer på ett väldigt snabbt sätt är en jättevinst för musik- och filmbranschen. För den kulturella tillväxten är det en jättevinst att distributionsvägarna blir snabbare och enklare, att möjligheterna att tillgängliggöra sig kulturen ökar. Det vore en jättevinst, om bara musikbranschen och filmbranschen hade valt att möta det på ett annat sätt, genom att i stället för att försöka jaga potentiella konsumenter erbjuda dem just det de vill ha, en möjlighet att få film och musik snabbt.

Herr talman! Ett argument här var att det är viktigt att stå för den lille kulturarbetarens rättigheter. Problemet är bara att den lille kulturarbetaren i dag har väldigt svårt att försörja sig och får det allt svårare i takt med att man fullt lagligt kan ladda ned gratis material. Hur ska man kunna stå sig i den konkurrensen? Även för den lille kulturarbetaren kostar det ju. Det kostar att tillverka musik. Det kostar att göra en skiva. Någonstans är det någon som ska betala det här. Om det är fullt lagligt att ladda ned gratis kommer inte betalningen in. Det leder till att ännu fler blir arbetslösa i konkurrensen. Det är alltså fullt möjligt för en konstnär att själv lägga ut gratis, men det ska vara konstnären som själv bestämmer över sitt verk. Sedan var det frågan om att kringgå tekniska skydd. Det finns olika typer av skydd. Det finns till exempel skydd där man när man har köpt lagligt kan ladda ned ett par privata kopior. Sedan är det stopp. Den typen av skydd är rimligare än ett totalstopp där man inte kan göra några privata kopior över huvud taget. Det är därför vi har lagstiftningen så att det inte går att kringgå skydd. Vi följer utvecklingen. Om det blir alltför många skyddsåtgärder kommer vi att lagstifta mot det i framtiden. Det är inte sant att folk vill ladda ned gratis. Det är många som faktiskt vill ha lagliga alternativ där de betalar. Problemet är att de tjänsterna finns i liten utsträckning i dag. Det är för att det är näst intill omöjligt för de lagliga alternativen att överleva i konkurrensen med gratisalternativen. Det är klart att folk hellre väljer gratis än att det kostar en slant - även om det är billigt. För att få fram andra alternativ måste det bli förbjudet med den olagliga utläggningen.

Herr talman! Hillevi får nog anstränga sig ytterligare för att lyckas förklara för mig logiken i att först förbjuda möjligheten att gå runt ett tekniskt skydd och sedan möjligen att förbjuda det tekniska skyddet i sig. Jag förstod inte logiken i det Hillevi, om än på ett ganska bra sätt, försökte säga. Jag får nog till yttermera visso förklara mig för att Hillevi ska förstå att jag inte tror att verkligheten är sådan att varenda nedladdad mp3-låt i stället skulle vara en köpt cd-skiva. Jag tror inte att den är sådan att artisterna förlorar mängder med pengar på att man laddar ned det som man i stället skulle ha gått direkt till en skivbutik och köpt. Jag tror inte att det är det som händer när människor har möjlighet att snabbare och mer effektivt tillgodogöra sig musik och kultur som de annars aldrig skulle ha snubblat över. Det är vad Internet handlar om. Den sprider möjligheter, idéer, ibland saker vi inte gillar, ibland saker vi gillar, på ett snabbt sätt som alla kan tillgodogöra sig. Det ökar intresset. Ökat intresse leder också till att människor är beredda att spendera mer pengar. Hade branschen mött den utvecklingen på ett bra och konstruktivt sätt, genom att till exempel upprätta de forum som Hillevi befriar dem från att inte upprätta för att vi inte har stiftat lagen än, skulle man ha tjänat pengar på utvecklingen. I stället har man jagat potentiella konsumenter. Man har skapat en motsättning mellan folk som vill lyssna på musik och branschen i stället för att se till att de som vill lyssna på musik vänder sig till branschen. Det här är något som jag tycker att vi inte ska befria branschen från. Eftersom jag tror att branschen vill överleva och tjäna pengar kommer den snart att se till att det finns bra sätt att köpa sin musik på nätet och göra det möjligt att tillgodogöra sig kulturen där. Det kommer att utkonkurrera de andra sätten eftersom vi först och främst ska fortsätta att ha ett klart och tydligt förbud mot att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material och eftersom människor vill att artister ska ha ett bra liv och överleva på sitt arbete.

Herr talman! Jag är övertygad om att de stora artisterna och de stora skivbolagen i vilket fall som helst kommer att klara sig. En stor del av intäkterna kommer från konserter och reklamjippon. De är till exempel sponsrade av Coca-Cola. Men de små artisterna har inte dessa möjligheter. De kan inte försörja sig på det lilla antalet konserter och det lilla antalet besökare som kommer på konserten. Det är inte många reklamföretag som vill sponsra, minst av allt Coca-Cola. För de här människorna är det otroligt svårt att försörja sig. Det blir allt svårare. Verkligheten förändras. Alltfler skaffar en dator. Alltfler ger sig ut på nätet och laddar ned. Allt färre köper cd-skivor och dvd-filmer. När nu utvecklingen går mer och mer åt det hållet och konstnärerna får allt svårare att försörja sig och överleva, vill Gustav Fridolin att vi inte på något sätt ska anpassa oss efter den nya verkligheten där alltfler laddar ned via nätet. Man talar om folks rätt att ta del av det sköna i livet. Det är en lite nedvärderande syn på kultur. Det är självklart att man ska betala för mat, kläder och varor av olika slag i affären, men kultur är något skönt där upphovsrättsinnehavarnas rättigheter inte är så viktiga. Där ska man få ta del gratis oavsett om de överlever ekonomiskt eller inte. De kanske i förlängningen ska jobba gratis. Det är ett märkligt sätt att resonera på. Det är många som vill se lagliga alternativ. Men hur ska dessa lagliga alternativ överleva i konkurrensen om det är fullt tillåtet att lägga ut material som gratis kan laddas ned? Det är precis som om det finns en affär där man kan handla gratis och packa väskan full med film och en affär bredvid där det kostar pengar. Vilken affär tror ni folk väljer?

Herr talman! Den kulturella tillväxt vi har sett med hjälp av den nya tekniken har framför allt gett möjligheter för små konserter, för små kulturarbetare som tidigare inte har kommit ut med sin musikstil, sin musiktyp, sin musik i bruset. Den enda kommunikationsvägen ut har varit genom censuren och sållningen av de stora skivbolagen. Det har då givetvis varit mycket svårare att få folk att gå på ens konserter än när man kan nå ut med hjälp av Internet. Det är den typen av konserter som verkligen har haft möjlighet att ta del av den kulturella tillväxten. Det är viktigt att slå fast att man ska betala för sin musik. Man ska betala för de filmer man tittar på. Jag ser inget moraliskt riktigt i att inte göra det, men jag tror inte heller att det är en riktig och rimlig väg av oss att gå fram genom att kriminalisera en stor del av den svenska befolkningen för något de gör nästan dagligdags. Jag tror att vi hamnar helt snett. Vi provocerar och stöder den konflikt som finns mellan dem som vill konsumera musik och kultur och dem som vill sälja musik och kultur. Den konflikten behöver inte förstärkas utan den behöver brytas ned. Branschen måste inse att människor kanske inte har något större intresse av att köpa en cd-skiva utan att de har ett intresse av att köpa musik. Då måste de erbjudas möjligheten att köpa musik på olika sätt.

Herr talman! Eftersom Gustav Fridolin flera gånger har pratat om att värna kulturarbetarnas intressen skulle jag vilja kort läsa upp en passus från ett öppet brev från mer än hundra svenska artister angående upphovsrätten. Den var också riktad till riksdagens ledamöter. De skriver följande: För oss artister är det fullkomligt oacceptabelt med en debatt där det är okej att människor stjäl skivor och film eller för den delen tidningen Expressen i affären. Men på något vis har en del tongivande röster fått för sig att det är okej att stjäla på Internet. Försvaret för upphovsrätten handlar inte om de största popstjärnornas miljoner, det handlar inte om nöjesindustrins vinstintressen. För oss artister handlar det om möjligheten att ha den typen av verksamhet som yrke. Ytterst handlar det om vad som är rätt och fel. Så skriver mer än hundra svenska artister - från Alcazar till Östen Warnerbring - i ett försvar för upphovsrätten. Det är just för att på det viset trygga sin verksamhet och trygga möjligheten att verka som artister och kulturarbetare. Samtidigt som Gustav Fridolin säger sig värna kulturarbetarnas möjligheter vill han i det andra andetaget göra det lagligt - det oklara rättsläget ska bli lagligt - att fritt från Internet ladda ned de produkter, den musik, som till exempel svenska musikartister har arbetat fram. Hur går detta ihop, Gustav?

Herr talman! Jag skulle kunna fortsätta med att återupprepa allt det jag redan har sagt. Jag skulle också kunna säga att det öppna brev som Henrik von Sydow citerar har mötts av andra öppna brev av andra artister. Vi vet att artister och upphovsrättshavare emellan diskuterar vilken som är den bästa vägen att gå fram, vad som är den bästa möjligheten. De vill ha svar från oss som sitter här som lagstiftare vilka principer vi arbetar utifrån, vad vi tror ska gälla för att kunna gå framåt. Vi tror att vi behöver en upphovsrättslagstiftning som människor förstår och som fungerar i verkligheten. Vi tror att det behövs en lagstiftningsmassa som inte blir kritiserad av Lagrådet för att vara alldeles för komplicerad och som är sådan att Lagrådet inte ger rådet att man ska arbeta om och göra en översyn direkt. Vi behöver alltså en bättre utarbetad produkt än den som vi har framför oss just nu. Därför föreslår vi en omförhandling av avtalen och vill se en bättre produkt utifrån det. Det finns några saker som vi speciellt har pekat på och som behöver ändras. Inte minst gäller det då frågan om de tekniska hindren.

Herr talman! Gustav Fridolin har tidigare argumenterat på temat att det är en jättevinst för musikindustrin och för svenska artister och att det här är någonting som är bra, som driver på och som ökar intresset. Nu är det fritt fram att ladda ned artisternas musik, mot deras vilja, på Internet. Det upplever jag har varit ett återkommande argument i hela den här debatten och i diskussionen. Det visar på att man där inte alls lyssnar på de svenska kulturarbetarna och på de svenska artisterna vad gäller deras möjligheter att ha sitt yrke som en verksamhet att tjäna pengar på. Tvärtom sätter man sig över dem. Man tror sig veta bättre. Man tror sig tala om för dem: Det är bättre för er om det är fritt fram att mot artisternas egen vilja ladda ned musik. Men då ska man inte vara riksdagsledamot, utan då ska man vara musikmanager. Gustav Fridolin är på flera sätt en mycket engagerad och påläst riksdagsledamot. Men jag menar att det vi som lagstiftare kan göra och som skulle spela roll för svenska kulturarbetare är att säkra rätten till deras egna verk, att säkra kontrollen över hur det här får distribueras. Det är vad politiken kan åstadkomma, och det är inte att skriva artisterna på näsan vad som är bäst för dem.

Herr talman! Jag tror nog - jag börjar i den ändan - att de kulturarbetare som har följt den kulturpolitiska debatten under de senaste åren blir lite skakis när de hör en företrädare för det parti som är mest höger i den borgerliga alliansen argumentera för bättre ekonomiska villkor för kulturarbetare - detta mot en miljöpartist som tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna i budgetarbetet konsekvent har arbetat just för bättre ekonomiska villkor för kulturarbetare. Kanske är detta en del av den totala moderata omläggningen på politikområde efter politikområde. Det är välkommet i så fall, men det återstår väl att se hur det i praktiken blir. Förhoppningsvis får vi se det i era budgetmotioner mot ett regeringsalternativ som tydligt tar ställning för kulturarbetarna. Jag upprepar att jag tror att den utveckling som sker och där kultur sprids är och måste vara en vinst för musik- och kulturbranschen. Jag tror det därför att det när intresset för kultur ökar och när intresset för musik, för nya musikstilar och för nya filmgenrer ökar och sprider sig finns större möjligheter att också kommersialisera nya musikstilar och nya filmgenrer. Jag tycker att det finns en logik i det. Precis som rädslan för vhs en gång i tiden var obefogad från branschens sida kommer, tror jag, också den rädsla vi nu ser att vara obefogad. Men det innebär inte att jag vill lämna detta i ett totalt rättslöst läge, och det innebär inte att jag inte vill ta ansvar för den oro som finns. Nej, jag vill vara tydlig om att det ska vara olagligt att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material. Jag vill vara tydlig om att man måste möta det stora konsumentintresse som finns med att ge konsumenterna vad de vill ha. Jag vill vara tydlig om att vi ska ha en bra och stark upphovsrättslagstiftning. Men den lagprodukt som vi i dag har framför oss uppfyller inte de kraven.

Herr talman! Så här i slutet av debatten vill jag uppehålla mig en stund vid frågan om den så kallade kassettersättningen. Tanken med denna är att ge en upphovsrättshavare av musik med mera ersättning när verken kopieras på kassettband. Det kan också vara fråga om något annat medium. Det är lovvärt och rimligt med ersättning av något slag. Men som förslaget ser ut och med en teknikutveckling som går i en rasande fart kommer föreliggande förslag att slå fel. Det kommer att få konsekvenser. Låt mig ge några exempel. I betänkandet föreslås 0,25 öre per megabyte i kassettersättning. Det låter ganska lite. På en vanlig inspelningsbar cd-skiva ger det i dag ungefär 1:75 kr - om jag räknat rätt. För en skiva som i dag kostar 2-3 kr i storpack kommer priset alltså att höjas med 50-75 %. Det låter kanske inte så mycket. Men som vi sagt går tekniken framåt. En dvd-skiva på 4,2 gigabyte ger med samma räkneexempel i dag en skatt på 10 kr. Snart kommer 8-gigabyteskivor som kommer att få en skatt på 20 kr. 10-kronorsskatten kommer, som jag nämnt, att gälla för en skiva som i dag kostar 5-8 kr att köpa blank, som den ser ut. Det innebär en fördubbling - ja, till och med upp till en tredubbling - för vissa skivor. För en återinspelningsbar skiva har man föreslagit ännu högre skatt. Med samma räkneexempel skulle det innebära 16 kr för dagens dvd-rv som den kallas. Det innebär alltså en tredubbling av det pris som man i dag kan köpa den för. Mer och mer kapacitet kommer att klämmas in på de här skivorna. Vi har nyss sagt att tekniken går framåt. I betänkandet står det att några förslag om maximalt belopp per anordning inte föreslås. Det innebär att vi inte ser var detta kommer att landa. Herr talman! Detta är inte en godtagbar lösning. Förutom att det orättvist drabbar många som använder digitala medier för säkerhetskopiering, datalagring och lagring av bilder och foton - dessutom gäller det användning av annat som inte har någonting med musikindustrin att göra - får det konsekvenser också på så sätt att de som använder större mängder av dessa medier köper från annat EU-land. På försök beställde jag förra veckan en packe med tio inspelningsbara skivor från ett företag på Internet med säte i ett annat EU-land. Tio återskrivningsbara skivor kostade mig 80 kr, alltså 8 kr styck. Med den nya ersättningen - om jag skulle köpa efter det att det här börjat gälla - skulle det bli 80 kr plus 160 kr, det vill säga 240 kr. Det är tre gånger så mycket. Redan i dag finns det, som sagt, skivor som rymmer det dubbla. Priset skulle då bli 400 kr, det vill säga 40 kr per skiva - detta alltså för något som man i dag utan ersättningen får för runt tian. Det tog mig två dagar att få detta paket hem i lådan. Jag tror inte att de företag i Sverige som säljer kringutrustning till datorer jublar över att en av deras inkomstkällor i och med det här förslaget försvinner utomlands. Någon form av ersättning till upphovsrättsinnehavare är rimlig. Hur den ska utformas är en annan sak. I en reservation föreslår vi och ett par andra partier en översyn av denna ersättning så att den blir mer långsiktig och rimlig. Vi säger att en sådan översyn bör starta omedelbart.

Herr talman! Eftersom Christer Winbäck nu deltar i debatten måste han få svar beträffande de frågeställningar och påståenden som han har kommit med. Frågan om kassettersättningen återfinns inte bara i treklöverreservationen om en översyn, utan redan i propositionen, Christer Winbäck, finns det ett förslag om att utvärdera hela kassettersättningen och till och med om att det ska göras inom tre år. Jag tror inte att Christer Winbäck behöver vara så orolig för effekterna. Sett till hur parterna i dag agerar i frågan - Copy Swede, som är den part som tar in kassettersättningen, och resterande bransch som det förhandlas med - noterar vi att man i dag har kommit fram till jämkningar som innebär att man redan nu håller sig till mycket låga ersättningar jämfört med dem som finns i dag. Just på grund av detta har vi sagt att vi ska se över och följa utvecklingen mycket noga - detta för att man inte ska hamna i sådana situationer som Christer Winbäck nu oroar sig för. I det här fallet har vi valt att förlita oss på, att lita på, att marknaden faktiskt löser detta. Det här är en konsumentfråga och en viktig sådan. Bland annat Folkpartiet har gått ut och sagt att ni inte litar på att marknaden ska lösa detta. Ni vill i stället att detta ska regleras genom lagstiftning. Från majoritetens sida kan jag i stort sett bara tala om att Christer Winbäck inte behöver vara så orolig. Även majoriteten vill att frågan ska ses över och utvärderas.

Herr talman! Jag tackar Tasso för det svaret. Om marknaden hade fått råda ren kanske det hade sett annorlunda ut än vad det gör i dag. I dag föreskriver man genom betänkandet nivåer på var någonstans det skulle kunna landa. Jag har i alla fall inte sett hur det förslag som marknaden kommer att komma fram till ser ut. Därför uttrycker jag min oro. Jag vet att fler delar min oro. Den organisation, Copy Swede, som Tasso Stafilidis nämner är den som också för upphovsrättsinnehavarna ska se till att samla in pengarna, avtala och så vidare. De är då naturligtvis en part i målet. Vad man kan åstadkomma tillsammans med den övriga marknaden återstår att se. Det jag fortfarande är orolig för är att vi ska behöva vänta tre år innan vi börjar med en utvärdering. Jag tycker fortfarande att kassettersättningen, såsom den ser ut i dag, är felaktig. Att det ska finnas en ersättning för upphovsrättsinnehavare är självklart. Att ha det som en kassettersättning tycker jag fortfarande är felaktigt. Jag tycker att man borde hitta andra sätta att lösa detta på.

Herr talman! Just precis, men det är en helt annan fråga. Folkpartiet var faktiskt motståndare till att vi införde kassettersättningen 1999. Men det är inte där ni har gått in med kritik och inte längre vill ha lagen, utan ni går in på andra frågor nu. Jag respekterar om Christer Winbäck inte vill ha en kassettersättningslagstiftning över huvud taget. Sedan kan jag bara konstatera att jag tror att Christer Winbäck betalade ett överpris för sina cd-skivor som han beställde från något annat EU-land. Jag tror att man kan få tio inspelningsbara cd-skivor mycket billigare inom handeln i Sverige än genom att beställa dem via nätet från ett annat EU-land.

Herr talman! Nu var det inte cd-skivor utan dvd-skivor, som ju är lite dyrare. Jag har jämfört priserna. Tanken var kanske inte att skaffa de billigaste skivorna, utan tanken var att testa hur fort det skulle gå att få skivorna. Som jag uttryckte det för en stund sedan gäller min oro att det i dag är så lätt att beställa saker från andra länder. Det är naturligtvis bra, men om vi gör så att incitamenten ökar och folk på sikt inte köper cd-skivor och dvd-skivor i Sverige utan i annat EU-land genom Internet och postorder slår vi ut marknaden i Sverige om kassettersättningen blir så hög som jag befarar. Jag tycker fortfarande att det är en principiellt felaktig ersättning på den här typen av medium. Jag kommer att fortsätta att jobba för att en sådan ersättning inte kommer att finnas kvar så som den finns i dag. Jag kommer även att kämpa för att den ersättning ska bort som vi, när vi köper bokhyllor, betalar till bokförläggare för varje bok som vi ska ha i bokhyllan. Jaså, betalar vi inte någon ersättning för bokhyllor till bokförläggare? Det är konstigt, för bokhylla är ju ett lagringsmedium för böcker. Varför betalar vi ingen ersättning till bokförläggare för det? Jag tycker att principen är felaktig och dum. Jag håller med om att det ska vara rejäla ersättningar till upphovsrättsinnehavare, men låt oss hitta en möjlighet att få dem på ett rimligt sätt, inte på det här sättet som slår fel. I dag blir det dessutom väldigt knepigt med den konstruktion som man lägger upp.