Utgiftsområde 15 Studiestöd

Herr talman! I vår motion om en ansvarsfull ekonomisk politik för jobb och välfärd beskriver vi socialdemokrater hur det går att bygga ett bättre Sverige utan att öka orättvisorna och befästa klyftorna i samhället. Vi har den senaste tiden sett hur finanskrisen slår hårt och djupt in i människors vardag. Varslen ökar för varje dag, och oron stiger för vad framtiden har att bjuda. Då krävs en sammanhållen politik för en sammanhållen nation i stället för den politik som regeringen nu bedriver. Ökade orättvisor har inte varit och är inte heller i framtiden svaret på människors problem. Riksdagen har den 19 november i första steget av budgetprocessen ställt sig bakom regeringens budgetförslag för 2009. Det innebär att riksdagen för detta år nu låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa år. Därmed gäller att de samlade utgifterna för utgiftsområde 15 Studiestöd inte får överstiga de drygt 21 miljarderna under riksdagens fortsatta behandling. Socialdemokraternas förslag på utgiftsområdet överstiger denna nivå och kan därmed inte tas upp formellt till behandling. Riksdagsmajoriteten har gett budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskar. Enligt min mening är den en ritning på papper som inte kommer att stämma med verkligheten. Det är ungefär som när jag som 19-åring klev in på ålderdomshemmet Humlegården i Vingåker. När jag skulle hjälpa en pensionär på toaletten var jag först tvungen att gå ut i korridoren för att komma in på toaletten igen. Arkitekten hade helt enkelt riktat dörren åt fel håll. Den här budgetritningen, som ju alla vet vem som är arkitekten bakom, är gedigen och gjord på ekonomiska teorier. Det är Anders Borg. Jag tycker att man som arkitekt måste klafsa ut på marken ibland och kolla om byggnaden man ritar stämmer in med omgivningen. Man behöver också lyssna på de förändringsförslag som finns hos de människor som ska bo i bygget och eventuellt jobba där. Anders Borg verkar vara en arkitekt utan gummistövlar. Vårt budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat. Vi väljer därför att inte lägga fram något eget förslag inom den ram som riksdagsmajoriteten fastställt. Vi tycker i stället att den borde ha utökats med 1,6 miljarder på det sätt som framgår av Socialdemokraternas motion. Herr talman! Vi socialdemokrater vill ge alla människor reella möjligheter att delta i utbildning och kompetensutveckling. Utbildning stärker människor och skapar kraft att möta förändringar i ett alltmer kunskapsintensivt samhälle. Vi är mitt inne i en jobbkris, samtidigt som vi vet att det så småningom kommer bättre tider. Vi står också inför stora pensionsavgångar. Nu om aldrig förr är det läge att utbilda människor och rusta oss så att vi står starka när den dagen kommer. Vi behöver använda alla de verktyg som står till buds, och ett generöst och flexibelt studiestödssystem är ett av dem. Socialdemokraterna vill ge fler människor möjlighet till utbildning och möjlighet till livslångt lärande. Steget att påbörja en utbildning och ta studielån kan upplevas som olika stort av olika människor. Det är svårt att gå från lön till studiemedel. För en varslad Volvoarbetare med familj som är van vid inkomst kanske tröskeln är jättehög. I regeringens politiska inriktning för budgeten förespråkar man ett enklare och mer generellt studiestödssystem. Jag tror inte riktigt på den vägen. Riktade insatser i enlighet med de problem och de personer man ser kan vara både nödvändigt och kostnadseffektivt. Med många breda lösningar i studiestödssystemet och många vägar in i utbildning når vi målen när det gäller social snedrekrytering, en effektiv omställning och ett livslångt lärande på ett bättre sätt. Vår utgångspunkt är att det ska vara möjligt att klara sin försörjning under studietiden utan inkomster från arbete eller ekonomiskt stöd från anhöriga. Vi är inte emot att den som vill och har möjlighet att kombinera sina studier med arbete gör det. Systemet avser att täcka omkostnaderna under studietiden, och om man har möjlighet att skaffa sig ett välbehövligt tillskott under ferierna bör det uppmuntras. Det är också positivt att studenter på detta sätt får kontakt med arbetsmarknaden. Vi vill höja fribeloppet med närmare 10 procent. Men för flera grupper av studerande är det inte möjligt att kombinera studier med arbete. Många studenter oroar sig just nu för hur det ska gå med deras extrajobb i lågkonjunktur- och varseltider. De korttidsanställda, som får gå från sina arbeten med omedelbar verkan, syns inte ens i varselstatistiken. Många studenter har en tuff ekonomisk situation. Vi vill därför höja studiemedlen med 375 kronor per månad från 2009. Det är bra för varje student, men det är också bra för Sverige. Med de små marginaler som studenter har kommer en höjning av studiemedlen att gå direkt till konsumtion och bidra till att stimulera ekonomin och samtidigt investera i kunskap. Vi investerar också i det som bygger Sveriges framtid, i barnen och barnfamiljerna. Många barnfamiljer pressas nu hårt av ökade priser på mat och ökade kostnader för boende. Särskilt ensamstående föräldrar har en tuff ekonomisk situation. Bland barn till ensamstående beräknas barnfattigdomen öka från 15 procent 2006 till närmare 30 procent 2009. Vi vill höja barnbidraget och i paritet med det, också under det här utgiftsområdet, tillföra 400 miljoner till anslag 1:1 Studiehjälp m.m. som en följd av att vi höjer studiehjälpen med 100 kronor per månad till hemmavarande barn över 16 år i gymnasieskolan. Det är också en investering i de ungdomar som måste komplettera sin utbildning för att komma in på högre utbildning men som inte har fyllt 20. Herr talman! Många kvinnor vill inte behöva välja mellan karriär och barn men upptäcker att det är svårt att skaffa barn under studietiden. De skjuter därför upp familjebildandet många år framåt genom att först skaffa sig utbildning och arbete. De studenter som inte har rätt till SGI får ersättning enligt grundnivån. Trots att grundbeloppet i föräldraförsäkringen höjdes under den förra mandatperioden är det fortfarande mycket lågt. Detta gör att två uttalat viktiga politiska målsättningar hamnar i konflikt: att fler ska studera samt att barnafödandet ska öka. Vi anser att stödet till studenter med barn bör höjas för att de inte ska halka efter ekonomiskt. Höjningen innebär att stödet för ett barn höjs till 738 kronor per studiemånad från tidigare 492 kronor. För två barn höjs det från 800 till 1 200 kronor och för tre barn till 1 446 kronor. Därtill vill vi på grund av ökat antal studieplatser ha en ökning av anslaget med 147 miljoner kronor samt på grund av fler platser inom kommunal vuxenutbildning och kvalificerad yrkesutbildning ha en ökning med 165 miljoner respektive 87 miljoner kronor. Sedan Socialdemokraternas budget lades fram den 7 oktober har jobbkrisen förvärrats. Därför har vi lagt fram ytterligare förslag om stimulanspaket som innehåller 30 000 fler platser. Det ingår inte i det här betänkandet, men jag hoppas att riksdagen kan hinna med att behandla motionen innan året är slut. Reinfeldts högskoleminister Lars Leijonborg har vid ett flertal tillfällen lovat att studiemedelshöjningen ska komma. Han har också lovat studentorganisationerna att inte behöva vänta tills den studiesociala utredningen är klar. Medan Leijonborg väntar på en utredning hinner studenterna både påbörja och avsluta sin utbildning. Nivåerna behöver höjas, inte utredas. När varslen duggar tätt och oron för vad som ska hända på svensk arbetsmarknad ökar för varje dag gör den moderatledda regeringen ingenting på området. Den bästa investering som vi kan göra för framgång handlar om utbildning, utbildning och utbildning. Sverige kan bättre. I detta anförande instämde Marie Granlund, Agneta Lundberg och Thomas Strand (alla s).

Herr talman! I dagsläget står Sverige inför nya ekonomiska utmaningar. I och med den ekonomiska krisen och den ökande arbetslösheten behövs det en förstärkning av studiemedlen för att människor ska välja att studera. Kunskap är en grundläggande mänsklig och demokratisk rättighet. Högskoleutbildning måste därför vara tillgänglig för alla. För oss vänsterpartister är det en viktig målsättning att bredda rekryteringen till högskolan. En av de viktigaste åtgärderna för att minska den sociala snedrekryteringen är att skapa ett studiemedelssystem som ger social och ekonomisk trygghet. Forskning har visat att den sociala snedrekryteringen när det gäller ungdomar från familjer som tillhör arbetarklassen och är låginkomsttagare påverkas av lägre studiemedel och om bidragsdelen minskar i relation till lånedelen. Det finns ytterligare argument för ett starkare och generösare studiestöd då det framgår av kvalitetsredovisningarna för grundskolan för läsåret 2007/08 att det är stora skillnader mellan skolorna i Stockholms stadsdelar när det gäller hur många elever som blir godkända i alla ämnen. Det är en skillnad från 13 till 96 procent. Snittet i staden är 76 procent. Självfallet blir det stora skillnader senare i livet, och då behövs det ett starkare och generösare studiestöd. De fyra skolor som placerade sig sist var Rinkebyskolan, Rågsvedsskolan, Husbyskolan och Hjulstaskolan. Det säger sig självt vilka elever som har mest nytta av ett bra studiestöd längre fram i livet. Detta drabbar särskilt människor med utländsk bakgrund eftersom kvinnor och ungdomar inte är vana att låna pengar för att studera vidare. Jag talar av egen erfarenhet också. Jag fick varningar från mina släktingar, vänner och bekanta för att skuldsätta mig för livet. Som alla andra har jag gjort det. Det är en bra möjlighet för oss som tidigare inte har haft möjlighet och chans att studera på universitet. Problemet för fattiga kvinnor och ungdomar är att man inte kan klara sig på nuvarande studiemedel. Därför var jag och alla andra tvungna att jobba på helger och kvällar för att kunna betala hyra, studielitteratur och mat. Vi vet att priserna på mat och hyra i dag är flera gånger större än de var för åtta år sedan då jag studerade men ändå jobbade parallellt med mina studier för att klara av ekonomin. Herr talman! Sverige hade under lång tid ett relativt generöst studiestöd som dessutom genomgick kontinuerliga förbättringar. Detta hade positiva effekter och innebar att den sociala snedrekryteringen till högskolan minskade. Den utvecklingen har brutits eftersom studiemedlen har förlorat i värde och inte längre täcker studenternas levnadsomkostnader. Vi i Vänsterpartiet kommer att fortsätta att driva att studiemedlen måste höjas. För detta behövs egentligen ingen utredning. Vi vet alla att den ekonomiska situationen för studenterna redan är usel. Förra året gjorde Sveriges Radio en enkätundersökning bland riksdagsledamöter. Den visade att tre av fyra tyckte att studiemedlen borde höjas. Svaret från de borgerliga ledamöterna var då att man inte kunde göra allt på en gång. Det är klart att de redan välbeställda måste få sitt först med borttagande av förmögenhetsskatt, skattesänkningar, vårdnadsbidrag och avdrag för överklassens hushållsnära tjänster innan studenterna kanske kan närma sig den undre fattigdomsgränsen. Detta är inget annat än hyckleri. Just nu pågår en studiesocial utredning. Det blir intressant att se resultatet även om problemen med de studerandes ekonomi är välkända. Det behövs egentligen ingen utredning för att lösa de problemen. Det räcker att höja studiemedlen. Sedan finns det naturligtvis andra sociala problem som det kan finnas behov att analysera mer grundligt. Jag har förhoppningar men också förväntningar på att utredningen landar i förslag om höjda studiemedel. Tidigare forskning visar också att studenter har fått en standardsänkning, inte minst beroende på ökade boendekostnader. Socialstyrelsen konstaterar i sin socialrapport från 2006 att andelen fattiga studenter har ökat från 14 till 20 procent. Sifforna visar på ett akut behov av en förstärkning av studenternas ekonomi. Två av tre rektorer anser också att studiemedlen måste höjas för att studenterna ska ägna tid åt studier i stället för åt extrajobb. Detta måste också handla om kvaliteten på utbildningen. Herr talman! I vårpropositionen 2006 höjdes studiemedlen, visserligen bara med 300 kronor i månaden. Det var givetvis positivt men långt ifrån Vänsterpartiets krav som var en höjning på 1 500 kronor i månaden. Vi står fortfarande fast vid vårt krav att studiemedlen ska höjas med ytterligare 1 200 kronor i månaden från och med 2009. För att minska de studerandes skuldsättning är det angeläget att öka bidragsdelen. Vänsterpartiet föreslår att det ska ske en successiv ökning av bidragsdelen till 42,4 procent av det totala beloppet 2011. Jag tycker att det är beklagligt att frågan inte är så angelägen för regeringen som verkar vilja beskära vägarna in till en högre utbildning. Herr talman! Heltidsstudier ska ses som en heltidssysselsättning. Det är viktigt för kvaliteten och också för en bred rekrytering till högre utbildning. Högre studier ska naturligtvis inte bara vara möjliga för dem som kan finansiera sina studier. Det är inte acceptabelt att det bara är de som själva kan finansiera sina studier som har möjlighet att studera. Studenten är inte fri som en fågel och kan inte bara leva på makaroner och nudlar. Vi vill inte ha det så. Det är viktigt att slå vakt om att även de som inte har rika föräldrar, som kan hjälpa till att finansiera studierna, har reella möjligheter att utbilda sig. Vi vet också att de studenter som har barn har små eller inga möjligheter att studera och dessutom ha ett eller två extraknäck vid sidan av studierna. Herr talman! Rekryteringsbidraget avskaffades av den borgerliga regeringen 2007 för dem med kort tidigare utbildning och svag ställning på arbetsmarknaden med motiveringen att det inte är rättvist att personer som är över 25 år och har gjort sitt inträde på arbetsmarknaden ska gynnas av studiestödssystemet. Med detta tog regeringen ett stort steg bort från principen om allas rätt till utbildning. För att kompensera detta som drabbade en grupp med stora utbildningsbehov måste fler få högre utbildningsnivå. Det hade också varit bra om rekryteringsbidraget hade funnits kvar eftersom det var tänkt att locka dem med kortare utbildning. Vänsterpartiet anser att rekryteringsbidraget var viktigt för att höja utbildningsnivån för dem som har kortast utbildning och därmed störst behov. Därför föreslår vi att rekryteringsbidraget ska återställas. Herr talman! Att erkänna att det finns klyftor i vårt samhälle är inte så svårt. Vi vet att alla inte har samma ekonomiska möjligheter eftersom alla inte har samma förutsättningar. För att jämna ut klyftorna måste vi satsa mer på vissa grupper av människor. Syftet med rekryteringsbidraget var att se till att de grupper som har kort tidigare utbildning och som står längre ifrån att ta steget att utbilda sig ges rätt till utbildning. Självklart kan man inte låta bli att reagera på regeringens ordval då man talar om rättvisa och likvärdighet när man upphäver rekryteringsbidragen. Rättvisa och likvärdighet handlar inte om att var och en ska ha lika mycket, utan det handlar om att utjämna skillnaderna. För Vänsterpartiet är principen om allas rätt till utbildning helig därför att kunskap är en demokratisk rättighet. Utbildning ska vara tillgänglig för alla. Därför är en viktig målsättning en bred rekrytering till högskolan. Regeringen har tagit bort studenternas rätt till a-kassa efter avslutade studier. Detta medför att studenter inte längre kommer att ha ett skyddsnät efter studierna. Övergången från studier till arbete blir ekonomiskt svårare för den som inte får arbete direkt efter examen, såvida man inte har en egen förmögenhet eller något annat att leva på. Detta främjar det som allianspartierna i valrörelsen kritiserade, nämligen att man fortsätter att studera medan man söker jobb. Detta är särskilt viktigt med tanke på hur situationen på arbetsmarknaden just nu ser ut. Man behöver inte dyka djupt i den borgerliga budgeten för att förstå att högre studier i framtiden kommer att bli en fråga om ekonomiska möjligheter. Allians för Sveriges studenter blir söner och döttrar till dem som redan har en ekonomiskt trygg situation. Den borgerliga politiken leder till att inte alla längre kommer att ha samma förutsättningar att förkovra sig i den akademiska världen. Därmed lägger regeringen grunden för ett ojämlikt samhälle med stora klasskillnader. Avslutningsvis vill jag betona att vi inte har några egna reservationer eftersom vi har en helt annan budget än regeringens. Därför har vi ett särskilt yttrande i detta betänkande.

Herr talman! Då är det åter dags att diskutera och debattera studiemedel. Trots att jag fortfarande känner mig ny i riksdagen finns det ingen fråga jag har diskuterat och debatterat så mycket som just frågan om studiemedel. Varför är det så? Jo, därför att det har getts löften i valrörelsen från åtminstone tre av fyra av alliansens partier om att höja det. Sedan är det Moderaterna som inte vill det och inte har talat om vad de vill egentligen. Ibland talar de om det, ibland inte. Det är lite olika. Ibland undrar jag hur det känns för Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna när ni har lovat det och det är tre av fyra partier som faktiskt har sagt det, men sedan blir det ändå ingenting. För ett år sedan debatterade vi här. Då sade Lars Leijonborg att han hade mandat att å hela alliansens vägnar utlova en höjning. Men den har inte kommit. Det är tyst. Och nu lär väl pengarna gå åt att klara av den kris som Sverige har hamnat i, som många säger är den värsta sedan 30-talet. Vi får se om det kommer någonting. Det vore ju trevligt om den här regeringen inte bara är de fagra löftenas regering utan även i verkligheten uppfyller löftena från åtminstone tre av fyra partier. Det här rimmar ju illa med den övriga politik som förs, när man sjunger kunskapens och utbildningens lov och att det är så viktigt att vi ska utbilda oss. Jag håller med helt. Det är viktigt. Sveriges möjligheter i den globaliserade världen handlar inte om lågpriskonkurrens. Det handlar om kunskapskonkurrens. Men man kan inte då komma och säga att det ska vara snabbare omsättning och att studenterna ska lära sig och bli färdiga snabbare men inte ge dem verktygen. Senast för ett halvår sedan gjorde SCB en undersökning som tydligt visade att de ekonomiska resurserna hindrar studenterna från att studera så effektivt och fort som de skulle kunna. Det är som att förespråka införandet av snabbhetspremier och samtidigt behålla fotbojorna, nämligen att inte ge de ekonomiskt rimliga resurserna. Det är ju helt absurt. Att Anders Borg och Fredrik Reinfeldt har mage att till exempel stå inför studenter och minnas nostalgiskt hur det var på 80-talet, då de studerade, och hur trevligt det var att leva på spagetti och ravioli! Det klarade man minsann. Det är ju patetiskt. Det är faktiskt en riktig fräckhet gentemot dagens studenter. Det är inte så att man inte kan. Jag har också levt på små resurser när jag studerade och även senare. Det är inte fråga om det. Men att kräva att man ska studera snabbt och effektivt och gå igenom hela utbildningen men samtidigt inte ge de resurser som behövs menar jag är att svika framtidens ungdomar, framtidens studenter och därmed kunskapen i Sverige. Det är det den här regeringen gör. Det är därför Miljöpartiet ända sedan valet och även i valet har stått fast. I varje budget har vi lagt fram exakt samma förslag, nämligen en höjning av bidragsdelen av studiemedlen på 900 kronor per månad, och det är det som vi fortfarande står fast vid. I motsats till alliansregeringen levererade s, v och mp under förra mandatperioden. Trots att det var ett sämre ekonomiskt läge levererade vi en höjning när det äntligen gick, och den hade vi gärna fortsatt med. Men den här regeringen levererar inte. Den ger bara löften. Den levererar allt möjligt annat, men inte så att studenterna får en rimlig chans att genomföra det de har åtagit sig, nämligen att skapa kunskap och bli utbildade. Vad vore en realistisk nivå? Ja, Miljöpartiets nivå på 900 kronor är densamma som Sveriges Förenade Studentkårer föreslår. Den är också samma nivå som Swedbanks analytiker har kommit fram till. De borde ändå klassas som någorlunda objektiva i den här frågan och inte partiska. Jag tror alltså att 900 kronor är en realistisk nivå, och den skulle jag vilja se att alliansen levererar i nästa budget. Det motsvarar inte precis vad något av era tre partier har lovat, men det är kanske lite mittemellan. Framför allt är det oberoende aktörer som har sagt att det här är vad som skulle behövas för att Sveriges studenter skulle ha en realistisk möjlighet att koncentrera sig på sina studier i stället för att koncentrera sig på alla sidojobb de måste ha för att klara studierna och finansiera sitt liv. Det är ju det som det handlar om: De kan inte koncentrera sig på sina studier för att de måste göra allt möjligt annat bredvid. Hur ska vi då kunna kräva att de ska studera fortare och bli färdiga snabbare? Det är ju ganska orimligt. Herr talman! Jag menar att det finns en realistisk möjlighet att genomföra det här. Pengarna finns ju. De har funnits i år. De finns kanske nästa år - det vet vi ingenting om. Det är ju svårare redan nästa år, när konjunkturen sjunker som en sten, som den har gjort. Och egentligen är det ju så att chansen har funnits nu. Det blir svårare framöver. Men man kan säga att det här också vore ett sätt att få i gång konsumtionen. Det här är alltså min stora uppmaning. Liksom föregående två talare får jag säga att det här inte ryms inom den av riksdagen beslutade ramen, så vi har lagt fram ett särskilt yttrande om att vi står fast vid vårt krav på en höjning av bidragsdelen av studiemedlen på 900 kronor. Vi kommer att fortsätta att driva det kravet, och inte bara vi, utan även Sveriges Förenade Studentkårer driver det. Jag hoppas vi kommer till den punkt då det inte bara blir fagra löften och någon sorts minnenas studievärld av det hela utan en verklighet som alla kan vara stolta över. Jag vill inte nödvändigtvis göra partipolitik av detta. Jag vill att studenterna ska få realistiska möjligheter att skapa en framtid, och det har denna regering hittills förvägrat dem.

Herr talman! Vi har under debatten kunnat ta del av oppositionens syn på alliansens politik. Jag ska alldeles strax bemöta den kritik som framkommit, men först tänkte jag säga några generella ord om studiestödssystemet. Först och främst är det viktigt att poängtera att Sverige har ett av världens mest generösa studiestödssystem. Det är lätt att glömma bort när debatten skenar i väg. På oppositionen låter det nästan som att vi har ett av världens sämsta system, men så är det förstås inte. Det var inte länge sedan jag själv var student och levde på studiemedel och den populära referensmaten nudlar. Det är säkerligen fler än jag i denna kammare som känner igen sig i det. Visst har många studenter onekligen en ekonomiskt svår situation. Här spelar givetvis många olika faktorer in. Politiken måste därför skapa förutsättningar för studenter att kunna förbättra sin ekonomiska situation på flera olika sätt. För att göra det har alliansregeringen tillsatt en studiesocial utredning. Den ska kartlägga och utreda bland annat studenters ekonomiska situation. Där kommer även framtida beloppsnivåer och fribeloppsnivåer in. Utgångspunkten är att systemet långsiktigt ska säkerställa en skälig levnadsstandard för de studerande i Sverige. Sådana långsiktiga lösningar kan inte hafsas ihop, som oppositionen föreslår. Det krävs mycket mer arbete än så. Att alliansen äntligen tillsatt utredningen har givetvis att göra med att vi är bekymrade över de studerandes ekonomiska och sociala situation. Systemet för studiemedel är mycket komplext och behöver utredas. Det tror jag att alla i kammaren kan vara överens om. Ett generöst studiemedelssystem måste skapa möjligheter för de studerande att till exempel arbeta vid sidan av studierna. I Sverige har vi under en längre tid haft en politik som missgynnat de studenter som valt att jobba extra lite grann. Konsekvensen av det har varit att många studenter förlorat en sidoinkomst, inte lyckats få in en fot på arbetsmarknaden och i vissa fall varit tvungna att ta svartjobb för att klara ekonomin. Den studiesociala utredningen ska bland annat se över fribeloppsgränsen för att möjliggöra för studenter att få det ekonomiskt bättre. En annan del av utredningen, kanske den viktigaste ur ett socialt perspektiv, handlar om att verkligen se över studenternas studiesociala tillvaro. Som jag nämnde tidigare har studenter många gånger en knepig situation, inte minst de studenter som har barn. Visserligen har Sverige fortfarande bland de mest generösa studiestöden i världen, men det betyder inte att allt är perfekt och vi sitter stilla i båten. Den studiesociala utredningen ska, förutom att se över den ekonomiska situationen för studenterna, även se över de studiesociala frågorna. Hur kan exempelvis studenthälsovården fungera bättre? Och hur kan studiestödssystemet bättre samspela med de övriga trygghetssystem som vi har i samhället? Herr talman! Det finns en hel del att göra när det kommer till de studerandes ekonomiska situation. En rad politiska beslut måste fattas på området för att förenkla studenternas tillvaro. Här står alliansen enad och kommer att fatta avgörande beslut, men besluten kan inte fattas förrän den studiesociala utredningen är klar. Oppositionen lyssnar dock inte på det örat. De väljer att i stället avkräva alliansen snabba, oövertänkta beslut. Därför tycker jag att vi i kammaren i dag ska se över oppositionens förslag. Till att börja med ska man komma ihåg att de tre partierna vid ett eventuellt regeringsskifte ska samarbeta. De ska regera tillsammans. Jag kan säga följande, herr talman: Utan att gå händelserna alltför mycket i förväg ser det ut att bli svårt att få det att gå ihop. De tre oppositionspartierna levererar avgrundsdjupa skillnader både i de förslag och i de belopp som de anslår. Det ger en tydlig signal till väljarna, nämligen att det inte finns en enad opposition i Sverige. Det finns en splittrad opposition. Väljarna vet med andra ord inte vad ett samarbete mellan dessa tre slutligen kommer att innebära. Oppositionspartierna säger sig vilja höja studiemedlen, men de vill höja med tre olika belopp. Vilka siffror är det då som studenterna ska förhålla sig till? Är det Socialdemokraternas ofinansierade 375 kronor, Miljöpartiets 900 kronor i ökat bidrag eller Vänsterpartiets stora höjning på 1 200 kronor i månaden som de ska förhålla sig till? Socialdemokraterna säger sig vilja höja studiemedlen med 375 kronor i månaden, men enligt det betänkande vi debatterar i dag har de i sin budget bara anslagit 520 miljoner kronor till det. Därför undrar man hur de får den matematiken att gå ihop. Om 418 500 personer i Sverige fick studiemedel förra året visar en snabb matematisk beräkning att en höjning med 375 kronor i månaden är 1 ½ miljard. Men Socialdemokraterna satsar bara 520 miljoner, vilket ger 125 kronor i månaden. Socialdemokraterna har med andra ord tappat bort en hel miljard. Det är att lura studenterna i Sverige. Det vore passande att begära replik på mig så att vi tillsammans kunde reda ut dessa siffror. Personligen tycker jag att det i en tid då det råder finanskris, som flera talare före mig nämnt, är än mer oroväckande att oppositionen lagt fram en så oseriös budget, en budget som sprätter i väg åt alla håll. Det Sverige behöver i dag är en ansvarsfull politik, och det tror jag att även landets studenter vill ha. Herr talman! Sammanfattningsvis vill jag poängtera att den studiesociala utredningen är tillsatt. Utredningen kommer att noga gå igenom de studerandes ekonomiska och sociala situation, och när den är klar kommer vi att fatta nödvändiga politiska beslut för att förenkla de studerandes situation. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder)

Herr talman! Jag konstaterar att vi får en repris av förra årets debatt, där Moderaterna verkar vara det parti som inte vill ge besked. Nu vet jag inte hur det är. Kanske har Lars Leijonborg förlorat Moderaternas förtroende, men för ett år sedan sade han under motsvarande debatt i kammaren att han å hela alliansens vägnar kunde utlova en höjning av studiemedlen. Han sade dock inte när höjningen skulle komma. Det vore intressant att få veta om Moderaterna står bakom Lars Leijonborg eller om de känner någon sorts misstroende mot honom. Jag ska inte debattera Miljöpartiets hela budget. Vi lägger fram en ansvarsfull budget. Det har vi gjort under hela mandatperioden, och våra förslag är finansierade. Det finns många delar som man kan diskutera. Jag undrar till exempel om alliansen tänker ta möjligheten och äntligen komma fram till en blocköverskridande överenskommelse. När det gäller den studiesociala utredningen vore det en möjlighet. Den tillkom genom att Miljöpartiet och de borgerliga partierna under den förra mandatperioden lade fram ett sådant förslag. Hittills har det inte varit möjligt, men eftersom oppositionen är enig om att höja studiemedlen vore det en intressant möjlighet. Därför undrar jag: Står Moderaterna fortfarande bakom Lars Leijonborgs uttalande om att studiemedlen ska höjas under denna mandatperiod?

Herr talman! Vad roligt! Det är första gången i kammaren som jag får alla tre oppositionspartierna på mig. Det var inte lika heta frågor när försvarsutskottet debatterade strålningsbetänkandet. Mats Pertoft är orolig för hur Lars Leijonborg har det på Utbildningsdepartementet. Jag kan säga att han, precis som andra folkpartistiska statsråd, har Moderaternas fulla stöd för att driva den politik som han är satt att göra. På utbildningsområdet har alliansen ett stort program. Jag tror att det fanns 143 punkter i vårt valmanifest, det som vi gick till val på. Oppositionspartierna hade då regerat tillsammans i tolv år och hade väl inte en enda punkt i valrörelsen vad jag kommer ihåg. Mats Pertoft hävdar att Miljöpartiet alltid lägger fram ansvarsfulla budgetar. Jag är visserligen inte ekonom utan statsvetare, men jag har lett en del verksamheter med budgetansvar. Jag vet att för att få en ansvarsfull budget är en krona in en krona ut, gärna med lite vinst däremellan. Men riktigt så fungerar det inte när Miljöpartiet gör ansvarsfulla budgetar, utan där är det okej att gå back lite grann. Det gäller till exempel i fråga om studiemedlen. Miljöpartiet säger att de ska höja bidraget med 900 kronor i månaden, och det hade jag naturligtvis tagit emot när jag studerade, bara någon betalade för det. 900 kronor i månaden kostar 3,7 miljarder har vi räknat ut. Miljöpartiet hävdar att det kostar 3,6 miljarder, vilket inte stämmer. Miljöpartiet har alltså tappat bort 100 miljoner i sin budget. För ungefär en och en halv månad sedan presenterade Miljöpartiet och Socialdemokraterna en gemensam utbildningsplattform. Man lovade 10 500 nya platser på KY, högskola och komvux. Men man glömde i Miljöpartiet att skicka med 600 miljoner kronor i ökade studiemedel. Ska de människor som ingår i Socialdemokraternas och Miljöpartiets nya utbildningssatsning inte få några studiemedel?

Herr talman! Jag kan återkomma till de där miljarderna. Studiemedlen finns inräknade i detta. Frågan har tagits upp redan tidigare av Centerpartiet i en annan debatt som vi hade. Jag undrar fortfarande. Moderaterna svarar inte på min fråga. Det verkar inte som att ni har förtroende för Lars Leijonborgs löfte om höjda studiemedel. Jag vet att de andra allianspartierna har lovat det. Moderaterna har jag inte hört säga detta. Det innebär i praktiken en sorts misstroendevotum mot Lars Leijonborgs löfte, om ni inte också kan utlova en höjning av studiemedlen. Jag kan inte låta bli att påpeka en annan sak. Det må vara historia, men jag har fått tydliga besked, och jag vet också att det nämndes: När den studiesociala utredningen tillsattes utgick ett löfte från Lars Leijonborg till Sveriges Förenade Studentkårer om att detta inte skulle innebära att höjningen av studiemedlet skulle kopplas till att utredningen blev färdig. Det skulle kunna ske tidigare. Det löftet gavs personligen av Leijonborg till Elin Rosenberg, ordförande i SFS. Jag tycker att det är bedrövligt att man inte håller löftet. Fortfarande vill jag ha svar på min huvudfråga. Det blev precis samma teater som för ett år sedan, då Moderaterna vägrade svara och Lars Leijonborg svarade å deras vägnar. Men gäller hans ord? Har ni förtroendet? Har ni gett Lars Leijonborg mandat att utlova en höjning av studiemedlen? Det är min konkreta fråga. Vi på oppositionssidan har visat att vi har kunnat höja studiemedlen. Vi har lagt fram ett antal budgetar under ett antal år. Ni har inte höjt med en krona hittills. När kommer det?

Herr talman! Mats Pertoft hade svårt att höra när jag stod här fyra meter från honom och förklarade Moderaternas stöd för utbildningsminister Lars Leijonborg när han uttalade de där sakerna som Mats Pertoft frågar om. Men jag måste också säga att det är svårt för mig, som representerar Moderaterna, att stå och kommentera löften eller icke-löften som Mats Pertoft har hört eller inte hört på någon sammankomst där eventuellt SFS var med och där det kanske lovades att det skulle komma en höjning innan den studiesociala utredningen kom. Nu har vi tillsatt den studiesociala utredningen. Många av dem från den borgerliga sidan som sitter i den är med i kammaren i dag. Det går säkert att ställa frågor till dem efteråt. Jag sitter tyvärr inte med i den, men Moderaterna är en del av alliansen. Vi är fyra partier i alliansen, och vi är oftast alldeles hundraprocentigt överens. Vi har som sagt ett 143-punktsprogram som vi gick till val på. Det kommer vi att fullfölja. Det har bara gått två år in på denna mandatperiod. Vi har många mandatperioder med borgerlig regering att se fram emot. Jag tror nog att Mats Pertoft även i framtiden får chansen att ansluta sig och rösta ja till den borgerliga regeringens förslag på området. Men det är lite tråkigt att vi inte får något svar här i kammaren i dag. Om man ökar antalet platser med 10 500 på komvux, kvalificerad yrkesutbildning och högskola i Sverige får de 11 000 studenterna inte höjda studiemedel, eftersom Miljöpartiet har glömt att lägga med de pengarna i budgeten. Det tycker jag var tråkigt.

Herr talman! Jag såg fram emot det här anförandet. Jag känner inte Patrik Forslund sedan förut; han är ny i utskottet. Jag tyckte att det skulle bli väldigt intressant att lyssna. Jag var ute på alla hemsidor och letade efter olika förslag som partierna hade på området. Jag sitter själv i den studiesociala utredningen och har fått ta del av en del tankar och åsikter. Jag undrade vad partierna tycker, men jag hittade inte vad Moderaterna tyckte. Patrik Forslund sade inte så mycket om det, men redogjorde klart för utskottets ställningstagande. Det verkar vara intressant vad som har hänt två år bakåt i tiden och vad som kommer att hända två år framåt i tiden. Men jag tycker att vi ska fokusera debatten på vad som händer här och nu. Det är det som är viktigt. Det är bättre att vi trasslar ut den politik som alliansen för. Det enda förslag jag har sett att Moderaterna har på sina hemsidor och program är att ta bort fribeloppet. Anser Patrik Forslund att det är den bästa och enda åtgärden för att förbättra studenternas situation?

Herr talman! Jag vet inte vilka hemsidor Caroline Helmersson-Olsson har varit inne och surfat på. Personligen ser jag på olika hemsidor att till exempel Muf, Fria Moderata Studentförbundet och Moderaterna i Östergötland, Karlskrona och Dalarna har olika förslag. Jag tycker att regeringen har gjort många bra saker, till exempel genom att införa möjligheten till avdrag för hushållsnära tjänster. Det är en stor potentiell arbetsmarknad för landets studenter. Vi har sänkt skatten för dem som jobbar, den skatt som ni vill höja. Det är också bra för landets studenter som tjänar lite pengar. Att eventuellt avskaffa kårobligatoriet, höja fribeloppen eller höja studiebidragen vore också välkomna insatser, om jag själv fick avgöra. Men vi får se vad mina partikolleger och allianskolleger i den studiesociala utredningen tar upp. Vi som allians tar i alla fall ansvar. Vi har äntligen tillsatt denna utredning, något som ni inte gjorde. Vi tar grepp om hela situationen för de studerande, inte bara pengar, utan alla de studiesociala frågorna. Det kommer en utredning i mars eller april 2009. Då kommer vi att leverera det som vi har sagt att vi ska leverera. Det som däremot är intressant här i dag är ert särskilda yttrande, som vi bland annat debatterar i betänkandet. Där står det att ni bland annat ska belasta anslaget Studiemedel m.m. med 669 miljoner kronor utöver de 550 miljoner kronor som ni senare sänkte till 520 miljoner kronor för att finansiera komvux, KY och högskolan i Sverige. Men de 669 miljoner kronor som ni skriver om i löpande text finns inte med någonstans i någon budget vare sig i motionen till finansutskottet eller i motionen till utbildningsutskottet. Var kommer de 669 miljoner kronorna in?

Herr talman! Eftersom våra budgetförslag blir avslagna tycker jag att det är mycket bättre att vi diskuterar den budget som gäller. Jag fick mycket svar från Patrik Forslund om olika saker man kan göra för att förbättra för studenterna. Men jag hörde inget om att höja nivåerna i studiemedlet. Jag tänker åter på fribeloppet. Regeringen har gjort en stor affär av att jobba med bidragsfusk i trygghetssystemen. Förra veckan beslutade riksdagsmajoriteten att ta bort skyldigheten att redovisa sin förmögenhet. Om man också tar bort fribeloppet, vad är det för sorts kontrollsystem som behöver sättas in då så att inte en person skriver in sig på en utbildning i syfte att komma åt ett förmånligt lån? Hur har ni tänkt få ihop det här bygget? Jag är intresserad av vad Moderaterna har för förslag.

Herr talman! Alliansens budget går ihop på det sättet att vi kan räkna plus och minus, Caroline Helmersson-Olsson. När man får fler människor som jobbar får man ökade skatteintäkter. De skatteintäkterna kan man använda till att finansiera satsningar på jobb, välfärd, infrastruktur och miljö till exempel. Vi återgår till Socialdemokraternas budgetpolitik, som är lite spännande. Man kan jämföra det med när man var liten och gick på fredagen och handlade med mamma i affären. - Mamma, jag vill ha godis! - Nej, du får lördagsgodis i morgon. - Hur mycket lördagsgodis får jag då? - Du får tio kilo lördagsgodis i morgon. Jättebra! Man väntar till lördagen och går till godisaffären med mamma. - Mamma, får jag tio kilo godis? - Nej, det har inte jag några pengar för. - Men det sade du i går! - Ja, men i går var i går! Det är jättelätt att lova en sak. Men sedan måste man ha pengarna till det också. Ni har till exempel lovat Sveriges studenter 375 kronor i månaden, men har bara skickat med 125 kronor i månaden. I ärlighetens namn har ni skrivit i ert särskilda yttrande att medel finns avsatta för detta inom ramen för ert förslag. Det är hedervärt att ni finansierar den delen. Men ni har också skrivit att anslaget Studiemedel m.m. belastas med 170 miljoner kronor respektive 100 miljoner kronor. Ni vill ha en "ökning av samma anslag på grund av ökat antal studieplatser med 147 miljoner kronor, samt på grund av fler platser inom kommunal vuxenutbildning och kvalificerad yrkesutbildning med 165 respektive 87 miljoner kronor". Men den meningen avslutas inte med "för detta finns medel avsatta". Det är jättelätt att lova något på fyra rader utan att avsätta några pengar. Det är detta jag menar. Är man student finns det bara ett pålitligt alternativ i Sverige. Det är alliansen, som har tillsatt en utredning som kommer att leverera konkreta förslag. Vi kommer att leverera det som vi har gått till val på. Ni skriver bara saker, men skickar inte med några pengar. Det är inte ärligt.

Herr talman! Jag håller med de tidigare talarna om att det finns ett behov av en bättre ekonomi för den som studerar. Men det behovet har funnits under många år. Det handlar inte enbart om beloppet på studiebidraget eller studielånet. Centerpartiet vill se en höjning av studiestödet under mandatperioden. Men systemet är så mycket mer komplext än så. Förutom beloppsnivåerna handlar det om hur stort fribeloppet ska vara och om vi över huvud taget ska ha ett fribelopp. Det kan också handla om Centrala studiestödsnämndens, CSN:s, roll och om hur samverkan med andra sociala trygghetssystem kan ske, med mera. Centerpartiet satsar på vuxenutbildning och högskola. Det är viktiga områden för oss. I finanskrisens spår kommer vi med säkerhet också att se ett ökat behov av utbildning. Utbudet av platser i vuxenutbildning behöver dock bli mer avhängigt efterfrågan och behovet på arbetsmarknaden. Kommunerna har också ett eget ansvar när det gäller att satsa på fler utbildningsplatser inom komvux. Här måste varje kommun se till det lokala behovet. Vuxenutbildningen är en viktig del i det livslånga lärandet och en fråga som Centerpartiet arbetar för sedan långt tillbaka. Vuxenutbildningen är ett viktigt verktyg för den som vill lägga till något som fattas i sin utbildning eller ändra inriktning på sin jobbkarriär. Nu kommer också yrkeskomvux, som Centerpartiet arbetat starkt för, som ett utbildningsalternativ. Lägg därtill möjligheten till eftergymnasial yrkesutbildning genom Yrkeshögskolan, som regeringen precis lagt fram en proposition om. I budgetpropositionen finns angående studiestöd, som vi här debatterar, också en höjning av medlen bland annat med hänsyn till att fler ges möjlighet till utbildning i och med dessa satsningar på yrkesutbildningen. Dessa satsningar tillsammans med mer resurser till forskning och innovationer bidrar till att vi är förberedda för den lågkonjunktur vi nu går in i. Men för att utbildningssystemet ska fungera behövs också ett flexibelt, fungerande och rättvist studiemedelssystem. Studiestöden har dock inte följt den allmänna kostnadsutvecklingen. Problemet ligger bland annat i att kostnaderna för boende har ökat utan att det har märkts på studiestödsnivåerna. En höjning av studiebidraget och förändring av fribeloppet skulle underlätta för många att på ett smidigt sätt kunna genomföra sina studier och även påbörja studier under senare skeden i livet. Det bör på ett smidigt sätt gå att varva studier med förvärvsarbete. Herr talman! Det jobbskatteavdrag som har införts gynnar de studenter som vill arbeta vid sidan om. Arbetsgivaravgifterna har också sänkts för unga, och mer flexibla anställningsregler för visstids- och säsongsanställda har också införts. Det här gynnar studenter som vill arbeta extra under studietiden eller som nyligen tagit examen. Det ger också ökade skatteintäkter till ekonomin. Det är inte rimligt att en student som vill och har möjlighet att arbeta vid sidan av studierna ska straffas för det. En höjning av fribeloppet är en viktig komplettering till höjning av studiemedlet. Fribeloppet är ett hinder för studenter att kunna dryga ut sin ekonomi och inte minst att också kunna skaffa sig kontakter med arbetslivet under studietiden. Centerpartiet kan tänka sig att även se över möjligheten att helt ta bort fribeloppet för exempelvis lånedelen. Systemet för finansiering av sina egna studier behöver vara enkelt att förstå och inte skapa extra krångel och oro för den som studerar. Att då behöva tacka nej till jobb under perioder av studierna då man kanske har möjlighet att jobba extra, på grund av risken att passera gränsen för fribelopp, skapar bara onödig oro och stress. Viktigt är dock att ha med sig när det gäller finansiering av studier, särskilt i dessa tider med finansoron över världen, att höjningar och andra förändringar av studiestödet måste vara ekonomiskt hållbart och försvarbart för den svenska ekonomin. Det är också viktigt att studiestödet samverkar med andra bidragsformer och ekonomiska system och är hållbart över tid. Herr talman! Centerpartiet ser gärna en höjning av studiestödet som ett sätt att förbättra situationen för den som studerar. Det är ingen nyhet. Det är dock inte enbart en höjning av själva studiemedlet som skapar en förbättrad ekonomi och tryggare liv för den studerande. De frågor jag här har tagit upp är viktiga att belysa både noggrant och ordentligt. Till våren ska den studiesociala kommittén, som tillsatts för att göra denna noggranna och ordentliga genomlysning, presentera sitt slutbetänkande. I kommittédirektiven kan man bland annat läsa: "När det gäller möjligheten att kombinera arbete med studier innebär de så kallade fribeloppsgränserna inom studiemedelssystemet att studerande i vissa fall inte kan förbättra sin levnadsstandard så mycket som han eller hon önskar. Den studerande riskerar också att få en onödigt stor skuldbörda. Beloppsnivåer och fribelopp inom studiemedelssystemet behöver därför ses över." Bland annat ska man alltså i kommittén överväga hur framtida beloppsnivåer och fribelopp inom studiemedelssystemet ska se ut. Det är nu inte enbart fribeloppet som kommittén ska ägna sig åt, precis som Patrik Forslund sade i sitt anförande. Kommitténs uppdrag är självklart mycket större än så. Det kan ändå sammanfattas med att kommittén ska föreslå åtgärder vad gäller studerandes ekonomiska och sociala situation, detta med utgångspunkt i att studiemedelssystemet och de sociala trygghetssystemen ska samverka på optimalt sätt. Studenters sociala och ekonomiska villkor påverkas och är beroende av ett flertal faktorer. Centerpartiet genomför tillsammans med övriga allianspartier en rad nödvändiga reformer för att underlätta för studenter att påbörja studier men även att genomföra sina studier. Genom den studiesociala kommittén kommer en ordentlig översyn av dessa frågor att göras, och det behövs! Centerpartiet har till kommittén spelat in de synpunkter jag här tagit upp i mitt anförande, och jag ser med stort intresse fram mot kommitténs slutbetänkande som ska komma i mars. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utbildningsutskottets förslag i betänkande UbU2. (Applåder)

Herr talman! Jag vill tacka Per Lodenius. Det inlägg som du hade nu var väldigt tydligt om vad Centerpartiet vill. Jag vill också ge en eloge till hemsidan. Man kan där tydligt utläsa vad Centerpartiet vill. Det är ett förslag som Centerpartiet har som jag skulle vilja höra lite mer om. Det gäller förslaget om att avveckla CSN och lägga ut lånen på bankerna. Med tanke på vad vi har lärt oss den senaste tiden måste jag ställa en fråga. Är det fortfarande aktuellt och en bra idé? Vill Per Lodenius och Centerpartiet att studenterna ska bli ännu mer beroende av konjunkturen?

Herr talman! Caroline Helmersson-Olsson tar upp frågan om CSN:s framtid. Vi har mycket riktigt, som Caroline Helmersson-Olsson också säger, ett stämmobeslut om att vi ska se på möjligheterna att bankerna kan ta över studielånen. Det handlar om att kunna ha en frihet att välja hur man ska kunna ta sina lån och också se över systemen där vi har professionella anordnare som ska kunna sköta studielånen. Jag vet inte hur det ser ut just i dagsläget. Det är också viktigt att vi låter det gå in i Studiesociala kommitténs arbete. Eftersom jag vet att Caroline Helmersson-Olsson sitter med i kommittén tror jag att det möjligen har varit uppe i kommitténs diskussioner. Jag vill inte föregripa vad ni kommer att presentera i mars.

Herr talman! Jag vet inte riktigt hur det fungerar i sådana kommittéer, men jag tror inte att vi här i kammaren ska diskutera vad vi diskuterar i kommittén. Men det finns naturligtvis i kommitténs direktiv. Det är ändå lite intressant att i det här läget fråga en gång till. Jag har själv inte satt mig in i den amerikanska krisen. Men S-studenter, vårt ungdomsförbund, har gjort det. Det handlar om hur det har påverkat de amerikanska studielånen. Vad jag förstår finns i dag ungefär en fjärdedel av lånen hos privata banker. Man har berättat för mig om likheten mellan studielånen och de numera världsberömda bostadslånen. Vad tror Centerpartiet och Per Lodenius att det kommer att betyda för Sverige om ert förslag går igenom? Själv tror jag att vid en framtida finanskollaps skulle det bli mycket dyrt för staten att rädda även studielånsmarknaden från sig själv.

Herr talman! Caroline Helmersson-Olsson släpper inte detta med CSN:s framtid, och det är berättigade frågor. Det som ligger i vårt förslag är att systemet som sådant inte kommer att se så mycket annorlunda ut än i dag. Men det är däremot bankerna som är kunniga i att distribuera och jobba med pengar och lån på detta sätt som ska distribuera dessa lån. Staten kommer samtidigt fortfarande att finnas med som garant. Herr talman! Denna fråga behandlas i den studiesociala kommitténs arbete. Det är egentligen inte så mycket mer att lägga in i frågan.

Herr talman! Det är en intressant diskussion även om den har förts förr. Miljöpartiet är också för att höja fribeloppsgränsen. Det vore vettigt. Det finns dock en stor fara i den diskussionen, nämligen att man använder det som undanflykt för att inte höja studiemedlen. Jag återkommer till min fråga som jag ställde till Moderaterna. Jag vet att Centerpartiet förespråkar en höjning av studiemedlen. Jag får svar från alla de borgerliga partierna utom Moderaterna. Hur ska ni hantera att ni är så oeniga i alliansen? Annars brukar ni framhäva det som ert stora varumärke. Vad tänker Centern göra för att se till att Moderaterna ställer upp på Lars Leijonborgs löfte, nämligen att höja studiemedlen? Det är faktiskt intressant för studenterna att få reda på det. Samtidigt får man för min del gärna höja fribeloppet. Det tror jag att vi i Miljöpartiet kommer att rösta för. Vi vill dock framför allt få upp studiemedlen. Swedbank med flera som inte är studentorganisationer har räknat ut att Sveriges studenter skulle behöva ca 900 kronor mer i månaden för att ha ett drägligt liv och kunna genomföra sina studier på ett korrekt och bra sätt.

Herr talman! Mats Pertoft ställde tidigare samma fråga till Patrik Forslund. Jag ser inte den motsättning inom alliansen som Mats Pertoft ser. Det kanske beror på att jag träffar mina allianskolleger mer och för en diskussion med dem. Till Studiesociala kommittén har man spelat in just att se över hur beloppsgränsen till studiestödet ska kunna höjas. Dessutom, precis som Patrik Forslund sade, är studiestödet relativt generöst här i Sverige - men kan bli mycket bättre. Återigen: Studiesociala kommittén har detta på sitt bord. Samtidigt är det inte enbart höjningen av studiestöd det handlar om. Det är många fler delar. Därför är det så viktigt att vi har tillsatt Studiesociala kommittén - något som majoriteten före valet inte lyckades få fram. Därför är det viktigt att vi väntar in den. Det är en lite rolig fråga till alliansen när vi kan visa att vi samtliga jobbar inom Studiesociala kommittén för att kunna höja studiestödet och fribeloppet och så vidare. Men tittar man på vad oppositionen kommer med kan man verkligen se att det är splittrat mellan er. Vad är det som oppositionen ska föra fram vid valet om några år?

Vi kommer säkert att i god tid före valet leverera de svar väljarna vill ha. Backar vi fyra år i tiden var alliansen inte heller någon allians, utan det tog sin lilla tid. Allting kommer säkert tids nog. Eftersom alliansen betonar sin enighet undrar jag hur man ska bära sig åt för att få till det när det gäller studiestödet. Ni hade inte med det i ert valprogram; det är jag medveten om. Men er gemensamma minister Lars Leijonborg lovade i denna kammare för ett år sedan att han å hela alliansens vägnar skulle kunna utlova en höjning av studiemedlen. Eftersom jag nu märker att ett parti inte verkar vara överens med Lars Leijonborg måste jag fråga er andra hur ni ska hantera detta. Det är lite märkligt att få sådana olika svar från fyra partier som regerar ihop, som sitter i en gemensam regering. Jag kan bara konstatera att det inte verkar finnas något svar från Centerns sida om hur man ska hantera denna fråga.

Herr talman! Men, Mats Pertoft, jag har svarat flera gånger på detta. Vi har Studiesociala kommittén. Den har i uppdrag att se över hur man ska kunna höja studiestödet och fribeloppet och hur man i stort ska se över den studiesociala situationen för studenterna. Det är väl ett klart svar om något.

Herr talman! Jag tyckte att Amineh Kakabaveh hade en mycket bra ingång i sitt anförande där hon tog upp situationen i grundskolorna. Hon funderade på vad det innebär att det är så stora skillnader i grundskolorna i, tror jag, Stockholm. Slutsatsen av det får inte bara vara att vi ska ha ett bra studiestödssystem. Den viktiga slutsatsen är att se att vi behöver rusta upp hela det svenska utbildningssystemet från förskola, grundskola och gymnasium till högskolan. Vi måste se helheten. Att bara titta på studiestödssystemet och tro att det är där man ska fånga upp problemen i grundskolan är att kasta bensin på en brinnande brasa. Jag håller helt med de talare som tidigare har sagt att Sverige behöver ett bra studiestödssystem. Det är viktigt av två skäl, dels för svensk konkurrenskraft så att vi har möjlighet att konkurrera på en global marknad och säkra vårt välstånd på långt sikt, dels för den enskilda människans utveckling - att ha chans att ta makten över sitt eget liv och kunna gå in på högskolan och plugga det man själv är intresserad av och därmed också få makt att formulera vilket yrkesliv man vill ha framöver. Dessa båda perspektiv är viktigt att ha med när man diskuterar studiestödssystemet. Vi ska ha ett studiestödssystem som är tillräckligt generöst, som gör det möjligt för alla som vill att studera, som ser till att vi bryter det sociala arvet och inte minst ser till att de vars föräldrar inte har pluggat kan börja plugga om de vill. Vi ska ha ett studiestödssystem som är enkelt, obyråkratiskt och förutsägbart. Jag noterade att Socialdemokraternas företrädare i debatten sade att vi inte skulle ha ett generellt system. Jag tror att det är viktigt att vi har det, att vi har en tydlighet i systemet som gör att man redan tidigt kan se vad beslutet att studera innebär. Det måste också fungera ihop med det övriga sociala välfärdssystemet. Studenterna ska också ha en chans att klara sin situation i de fall där man glider utanför den normala ramen för studenter. Vi ska se till att vi har ett studiestödssystem som ger en chans till dem som behöver plugga in grundskolan, komvux men också högskolan framöver. Det är många krav vi ska ställa på ett bra studiestödssystem. Mycket av det som jag har nämnt funderar Studiesociala kommittén på just nu. Vi har tid på oss fram till mars nästa år. En del av de punkter som finns med i kommittén är, vilket förvånar mig, lite krångligare än vad man hade trott och förväntat sig. Jag tror att man ska ta dessa frågor med en ganska stor portion allvar och låta det ta tid så att vi får ett bra system. Ingen är förtjänt av att vi får ett system som är ett hastverk. Vi måste få ett stabilt bygge. Det är inte minst viktigt för dem som senare väljer att studera. Vi diskuterar många frågor i Studiesociala kommittén och i betänkandet. De flesta tycker förstås att det är intressant att diskutera studiestödssystemets nivå när det gäller pengar och vilket bidrag man ska få. Folkpartiets ståndpunkt är klar. Vi tycker att studenterna har halkat efter. Det tyckte vi redan när Mats Pertoft och andra försökte höja studiemedlet under förra mandatperioden men inte lyckades. Vi tycker det fortfarande. Vi tycker också att fribeloppet är snålt tilltaget. Herr talman! Det är ändå viktigt att vi tittar på hela betänkandet. Vi har ett utgiftsområde som omfattar 21 miljarder kronor. Det är mycket pengar. Det är en fin del av det svenska välfärdssystemet, tycker jag och Folkpartiet. Det är ett utgiftsområde som vi med detta beslut dessutom utökar med drygt 1 miljard kronor. Polisutbildningen får fler platser för att klara målet om 20 000 poliser 2010. Vi gör en satsning nästa år på yrkesutbildning som är extremt viktig för att fler ska få chansen att klara jobben. Det är en mycket väl tajmad och välbehövlig satsning. För att antalet studenter ska öka behöver också studiemedlet öka. Under nästa år görs en rejäl satsning på yrkeshögskola i Sverige med eftergymnasiala yrkesutbildningar. 18 miljoner kronor extra satsas för att matcha detta med studiemedel. Så här kan jag fortsätta eftersom Sverige har en regering som satsar på utbildningssystemet. Som en spegel av detta skriver vi upp budgeten för studiemedel. Det är viktigt att vi har den tydliga kopplingen inte bara i majoritetens budget utan också i oppositionens budget. Min personliga bedömning är att vi kommer att behöva göra ännu mer på yrkesutbildningssidan framöver. Inte minst med tanke på situationen på arbetsmarknaden just nu måste vi ha beredskap för att möta kommande krav på arbetsmarknaden med utbildning, utbildning och utbildning. Jag tycker också att man ska granska oppositionens budgetar. Jag förstår att Socialdemokraterna inte gärna pratar om sin egen budget, men det spretar mycket på oppositionens sida. Sossarna vill ha 1,2 miljarder mer, Miljöpartiet vill ha 3,6 miljarder och Vänstern 3,7 miljarder. Det är tur att det inte finns fler oppositionspartier eftersom vi inte vet vad summan hade hamnat på till sist. Ni verkar tävla om att öka utgifterna. Låt oss titta på studiestödet till studenter med barn. Socialdemokraterna vill ha en exakt höjning på 738 kronor i månaden, inte 700 kronor och inte 800 kronor utan exakt 738 kronor. Varför har ni landat på just den summan? Vad tycker ni om att era vänner i oppositionen inte alls vill höja studiemedelsbidraget för dem med barn? Hur ska Vänsterpartiet få ihop det? I går drog ni tillbaka - om jag förstod nyheterna rätt - det som ska finansiera era utgifter. Ni vill inte längre höja skatten för låg- och medelinkomsttagare. Men då kan man inte heller lova ökade utgifter. På något sätt måste också en oppositionsbudget gå ihop. (Applåder)

Herr talman! När jag började med att poängtera, Christer Nylander, att det finns problem i grundskolorna i vissa områden i förorterna, handlade det inte om att den enda lösningen för mig, Vänsterpartiet eller hela oppositionen är högre studielån och bidrag. Det är en annan diskussion som kanske inte ingår i det här betänkandet, nämligen hur situationen är för grundskolan och skolan generellt. Jag måste också få poängtera min kritik mot ditt parti och alliansen när det gäller vuxenutbildning. Även om människor har misslyckats när de var små ska de få en möjlighet som vuxna. Tyvärr har alliansen skurit ned med 600 miljoner kronor årligen de kommande åren för komvux. Det är ett tecken på att man vill ha skillnaderna. Det finns familjer som helt enkelt inte har möjlighet att stödja sina barn. Klasskillnaderna och fördelningen av resurser skiljer sig mellan olika skolor i olika delar av landet och inom staden Stockholm, vilket påverkar möjligheterna. Med den här regeringen kommer klyftorna att öka. Därför behövs en möjlighet till vidareutbildning och komplettering senare i livet.

Herr talman! Jag håller med om att det är stora skillnader i resultaten i grundskolan. Det finns också stora skillnader inom en skola och inom en klass. Tyvärr har den förda skolpolitiken inneburit att man cementerar klasskillnader. Det är de som har föräldrar som inte själva har pluggat som har det svårast att klara svensk skola. De som inte har lyckats i grundskolan och gymnasiet får det svårt att ta sig vidare till högskolan. Kosmetika hjälper inte, det vill säga att höja studiestödet. Det måste göras, men det är inte det som är lösningen på problemet. Lösningen på problemet är att satsa hela vägen från förskola genom grundskola och gymnasiet upp till högskola med kvalitet så att fler lyckas. Jag vill bemöta påståendet att vi skar ned på komvux. Kritiken som gäller komvux kommer ett år för sent. Det är klart att vi minskade komvux för ett år sedan. Det gjorde vi för att vi bedömde att konjunkturen för ett år sedan tillät att vi drog ned ambitionerna på komvux. Nu möter vi en annan situation. Nu har vi en konjunktur som säger till oss att det nu behövs mer yrkesutbildning. Då gör regeringen det. Nu levererar vi fler platser till komvux. Nu levererar vi dessutom fler platser till en ny yrkeshögskola. Det är precis så som politiken måste skapas. Det ska finnas en grundresurs som gör att det alltid finns komvux för dem som så behöver. Det ska också alltid finnas en yrkeshögskola för dem som så behöver. Men när konjunkturerna blir värre måste det finnas beredskap att lägga mer pengar på dessa saker. Det är exakt det regeringen nu gör.

Herr talman! Jag hoppas att ni gör det. Det är hög tid att agera och reagera för att rädda både människors liv och Sveriges ekonomi. Christer Nylander påpekade att vi i oppositionen tävlar om vår politik. Det är en grundläggande demokratisk princip att varje parti står för sina ideologier och de positioner man vill framföra. Det gör vi också. Det är inte fel. Det här är inte en tävling. Vi har olika budgetar. Det är bra att vi visar för våra väljare att vi är pålitliga och står för vår politik. Vi vill visa det så att vi vinner nästa val. Det här är inte en tävling. Man vill inte bli utsatt för smutskastning om att man tävlar om sin egen politik. Vi är självklart olika partier och tycker olika om olika frågor. Men vi kan ändå komma överens, precis som ni. Utbildning är en grundläggande mänsklig rättighet. I den svåra ekonomiska situationen i dagsläget är det viktigast att satsa, precis som du säger, från grunden till universitetet. Men det framgår inte så tydligt i den budgetproposition som ni har lagt fram.

Herr talman! Amineh Kakabaveh säger att hon hoppas att regeringen ska föra en sådan politik som innebär att man nu utökar yrkeshögskola och vuxenutbildning. Den goda nyheten är att man inte behöver hoppas utan att man kan rösta på detta. Just här finns precis dessa förslag, det vill säga utökade satsningar på komvux, yrkeshögskola och annat. Därmed speglar vi det också i studiestödssystemet. Det är exakt den typen av politik som krävs. När vi har en svårare situation på arbetsmarknaden måste den här politiken tillåtas växa. Men det är lika sant att när vi har en bättre situation på arbetsmarknaden måste den här politiken också få krympa. Sluta hoppas och slut i stället upp bakom en bra proposition.

Herr talman! Det är säkert en bra proposition vi diskuterar i dag. Däremot kunde den vara betydligt bättre. Nu diskuterar vi många olika saker, men vad vi egentligen ska diskutera är studiestödet. Det är därför vi är församlade här. Christer Nylanders parti har speciellt värnat om utbildningen i Sverige, om möjligheten att gå vidare i kunskapsfrågorna. För att ge studenter möjligheter - jag är lite tjatig på den punkten - borde vi höja studiemedlen. Där är Folkpartiet också med. Men vi ser inte det. Det är klart att vi har ett generöst system i Europa, men det fråntar oss inte ansvaret att göra det bättre. Studiesociala kommittén handhar många frågor, men det är inte dem vi ska debattera i dag. I dag handlar det om studiemedel. Gäller fortfarande Lars Leijonborgs löfte för hela alliansens räkning? Han är också folkpartist. Christer Nylander borde kunna svara på frågan: Gäller detta löfte att vi får en höjning av studiemedlen under denna mandatperiod - förhoppningsvis ganska snart? Det var det löftet som ministern gav för ett år sedan. Det handlar inte om att hälla bensin på en brasa utan om att konkret ge Sveriges studenter ett svar på den fråga som de mest av allt vill ha svar på.

Herr talman! Mats Pertoft sade i sin inledning att det inte fanns något ämne han diskuterat så mycket som studiemedel under de senaste två åren, och jag förstår nu att så måste vara fallet. Men det är en viktig fråga, och därför är det väldigt bra att Mats Pertoft ständigt lyfter fram den. Vi är faktiskt helt överens om att studenterna har halkat efter i denna situation. Jag vänder mig lite grann mot den beskrivning som Mats Pertoft gjorde i sitt anförande. Det är möjligt att det bara var en lapsus i en replik. Han sade: I fjol fanns det pengar och i år finns det pengar. Varför gör ni inte satsningen? Nästa år kanske det inte finns några pengar. Det där tankefelet - möjligen var det ett talfel - är ett jätteproblem för en oppositionspolitiker. Ska man göra någonting med studiestödssystemet måste man se till att det blir hållbart. Det duger inte att säga att det finns pengar i år men inte nästa år och att vi därför ska sänka det igen. Vi vill ha ett robust system, och därför har vi tillsatt den studiesociala utredningen, som ska fundera på inte bara studiestödet utan också hela situationen för studenterna. Jag tror att det är viktigt. Lars Leijonborg har tydligt sagt, och Folkpartiet har tydligt deklarerat, att vi anser att studiemedelssystemet måste förbättras under den här mandatperioden. Lars Leijonborg har också sagt att detta att vi nu har tillsatt en studiesocial kommitté inte innebär att man inte kan höja studiemedlet innan kommittén har tänkt färdigt. Något annat löfte har han inte gett, vad jag vet. Låt mig bara ställa en fråga till Mats Pertoft: Hur ska ni hantera detta att ett av de tre oppositionspartierna bara vill höja studiemedlet med en tredjedel av vad ni vill?

Herr talman! Vi visade under förra mandatperioden att vi kunde komma överens om en höjning. Vi genomförde en höjning med 300 kronor. Det är mer än vad alliansen har klarat av inom detta område. Jag ska tydliggöra mitt påpekande när det gäller Lars Leijonborg en gång till: Lars Leijonborg svarade i den här kammaren, ungefär vid den här årstiden, på min direkta fråga att han för hela alliansens och regeringens räkning kunde utlova en höjning. Det är ju därför som jag är så envis. Jag får ett positivt svar av Christer Nylander och av tre av fyra allianspartier, men Moderaterna vill inte riktigt vara med. Då blir jag orolig för om Lars Leijonborg har haft mandat för att säga det han säger. Jag får fortfarande inte något konkret besked. Det gör Sveriges studenter oroliga - de trodde ju på er. De trodde att ni skulle leverera. Nu verkar det som om de inte kan tro på detta längre, oberoende av Studiesociala kommittén. Jag tycker att ni i alliansen ska ta en närmare frågestund eller ett möte med Moderaterna, göra upp någon gång och göra klart vad det är som gäller egentligen. Det verkar ju väldigt konstigt att ni inte kan komma överens i denna fråga när den ansvarige ministern har utlovat detta. Min fråga till Christer Nylander är: Vad gäller?

Herr talman! Jag har försökt svara på detta. Mina allianskolleger har försökt svara på detta. Ärligt talat tror jag inte att ytterligare ett svar från mig skulle lösa upp situationen för Mats Pertoft. Vi har sagt från Folkpartiets sida att vi tycker att man ska höja studiemedlet under mandatperioden. Lars Leijonborg har sagt att han inte ser att tillsättandet av en studiesocial kommitté innebär att man måste vänta tills den är färdig innan man höjer det. Låt mig säga så här. Min förhoppning är att vi ska vara bättre än vad ni var. Ni lyckades, säger Mats Pertoft, höja studiemedlet. Men ni gjorde det två tre månader före valet. Min förhoppning är att vi ska göra det långt tidigare före valet än vad ni lyckades göra under er mandatperiod.

Herr talman! Tack, Christer Nylander! Det är alltid intressant att lyssna på dig. Det är också intressant att lyssna på en folkpartist. Man anar ett visst inflytande över frågorna, eftersom ministerposterna innehas av just Folkpartiet. Jag vill bara säga som ett klargörande om våra förslag, om det kan underlätta någonting, att våra pengar är finansierade. Det finns ett litet aber i vårt särskilda yttrande i det här betänkandet, och det beror på att när betänkandet justerades var det oklart hur fördelningen skulle vara mellan bidrag och lån. Det finns förklarat här. Det kan vara en anledning till att man blir förvirrad, och jag beklagar detta. Vi har inga departement som kan hjälpa oss. Våra förslag belastar statsbudgeten något mer än alliansens förslag, men det är inte tid att samla i ladorna nu utan tid att stimulera. Jag har också tagit del av Folkpartiets förslag och ser att vi är ganska överens om att höja. Det är på motsvarande nivå som vi har föreslagit och extra studiemedel för barn. Jag tycker också om det här med att bryta den sociala snedrekryteringen. Om vi då är så överens och om det behöver stimuleras, varför inte höja det nu?

Herr talman! Caroline Helmersson-Olsson säger att det fanns vissa oklarheter i deras motion. Det är inte bara det att ni inte visste om man skulle ha bidrag eller lån, utan ni visste inte heller om man skulle betala ränta på lånen. Det är klart att det är ett jättebekymmer när man ska skriva en ekonomisk motion om man inte har insett det. Jag delar helt Caroline Helmersson-Olssons åsikt att man ska satsa på utbildning och att det är rätt tid att satsa på utbildning. Det är nästan alltid rätt tid att satsa på utbildning. Däremot måste man fundera på att den yrkesutbildning som vi nu inför ska sättas in i rätt situation. Både jag och Caroline Helmersson-Olsson sitter i den studiesociala kommittén, och vi ska inte avslöja alltför mycket utan ha lite hemligheter kvar. Men det arbete som vi hittills har haft tillsammans tyder på att vi kan bli ganska överens om många bedömningar i den kommittén, och det ser jag i så fall mycket fram emot. Nu har Socialdemokraterna i sin motion sagt att man ska höja med 375 kronor. Min fråga är: Om Studiesociala kommittén kommer fram till att studenterna har halkat efter mer och att man egentligen borde göra ännu mer, kommer ni ändå att hålla fast vid att det är 375 kronor som gäller?

Herr talman! Anledningen till att vi har kommit fram till den summan och lagt den i budgetmotionen nu är att vi höjde med 300 kronor före valet. Som vi sade gick vi till val på att höja med den summan och även att höja fribeloppet. Det har vi levererat i den här budgetmotionen. Det har varit väldigt mycket diskussioner, och det står väldigt mycket om den studiesociala kommittén, som både Nylander och jag sitter i. Jag börjar känna ett ganska tungt ok på mina axlar. Den studiesociala kommittén har ändå till uppgift att finansiera höjningarna inom utgiftsområdet, och jag känner att det inte är så enkelt. Då undrar jag: Ser Nylander några stora besparingspotentialer i studiestödssystemet som inte jag ser?

Herr talman! Ja.

Herr talman! Vi har lyssnat på en intensiv debatt om ett viktigt område, studiemedlen. Historien är ganska kort när det gäller studiemedlen, men jag vill gärna göra en liten tillbakareflexion. Det allmänna studiebidraget infördes 1957. Nivån var då 34 kronor per månad för elever i åldern 16-18 år. Det första studielånet betalades ut för snart 90 år sedan, 1919. Villkoret var att det var ett lån på högst 1 500 kronor per läsår. Jag är imponerad av de strategiska vägval som gjordes för så länge sedan. De rimmar väl med Kristdemokraternas ambition att ingen ska hållas tillbaka och ingen ska lämnas efter. Högre utbildning är en investering för såväl individen som samhället. För att tillvarata goda förmågor har vi en statlig studiefinansiering i Sverige. Den ska göra det möjligt för alla oavsett bakgrund att skaffa sig en högre utbildning. Men det räcker inte med det. Studiestödssystemet bör vara så enkelt och överskådligt som möjligt. Vi får inte skrämma bort blivande studenter genom ett komplext system, och ett studiemedelssystem får inte vara så krångligt att studenterna inte kan använda det på bästa sätt. För att uppmuntra till personligt ansvarstagande måste systemet också vara förutsägbart. Studiemedelssystemet är tydligare och mer överskådligt i dag än för några år sedan. Det som fortfarande lämnar en del att önska är att den genomsnittliga studenten ser annorlunda ut i dag än för bara tio år sedan. Andelen äldre studenter har ökat. Var femte student har barn. Samtidigt är de sociala trygghetssystemen utformade för en annan tids studenter - studenter som kom direkt från gymnasieskolan. Vi är därför väldigt glada för att en parlamentarisk utredning nu är tillsatt och arbetar för fullt. Det ska bli mycket intressant att arbeta vidare med de förslag som utredningen kommer att presentera i mars. Herr talman! Det som har slagit mig när jag har tittat på hur studiemedlen utnyttjas - om vi bortser från gymnasieskolan - är att kvinnorna står för två tredjedelar av utnyttjandet i alla former under 2007. Det kan ses ur två synvinklar. Det första och omedelbara är förstås att det för kvinnor finns goda möjligheter att studera både tidigt och sent i livet. Det tycker jag är mycket positivt. När de kvinnliga studenterna är dubbelt så många som de manliga kan det kvinnliga perspektivet inte förnekas i det utrymme som det förtjänar. Det som kan tyckas oroväckande är däremot att pojkarna inte i samma utsträckning fortsätter att utbilda sig efter gymnasiet. Det som lockade studenterna fram till 1960-talet var möjligheten till en högre lön. Det gjorde det attraktivt att studera, och det gjorde en snabb återbetalning möjlig. Men i dag lönar det sig inte alltid att studera. Kanske väljer pojkarna att gå ut i arbetslivet efter en praktisk gymnasieutbildning när de vet att de får bra betalt. Flickorna hålls inte tillbaka, men pojkarna lämnas ibland efter. Det är något vi måste uppmärksamma och fundera kring. Herr talman! Många studenter lider i dag av stress, men det är inte stress över tentorna eller kurslitteraturen. Det är en ekonomisk stress. Sju av tio studenter är stressade varje vecka, enligt siffror från SCB. Hälften avstår från att köpa kurslitteratur och busskort eller från att besöka nära och kära. De har helt enkelt inte råd. För att få det att gå runt arbetar många studenter. Sex av tio arbetar extra vid sidan av sina studier. Trots det ekonomiska tillskott som arbetet borde ge upplever många också att den dåliga ekonomin påverkar studierna. Kristdemokraterna har länge gjort den principiella bedömningen att det är effekterna av studierna som ska vara rekryterande till högskolan. Det ska inte vara att bidragssystemet ger uppehälle under studierna som en övervintringsperiod. Vi oroas över signalerna att den ekonomiska situationen för studenterna är sådan att den riskerar att få återverkningar på studerandet. Vi är mycket intresserade av att se över och ytterligare försöka stärka studenternas ekonomiska situation, men vi måste göra det i god ordning utifrån en helhetssyn på statsfinanserna. Herr talman! En sådan helhetssyn finns knappast i oppositionen. Utgiftsområdena är inte vad som helst. De är vad varje parti i praktiken ska genomföra om de får regeringsmakten i morgon. Att man inte har nått större enighet i oppositionens alternativa förslag förvånar oss i majoriteten. I oppositionens förslag hittar vi något gammalt, något nytt, något lånat och något blått. Vad har då oppositionen åstadkommit? Vi har fått höra en del om det i debatten här. Miljöpartiet vill ha 900 kronor mer i månaden. Vänsterpartiet vill ha 1 200 kronor mer i studiemedel genom en procentuell höjning av både bidrag och lån. Socialdemokraterna förespråkar en höjning på 375 kronor. Men framför allt handlar det om mer till fler, eftersom man vill trycka in 7 500 fler studenter på högskolan också. Sedan är det intressant att notera att Socialdemokraternas förespråkare inte vill diskutera sina egna förslag. Det som är ens politik är annars något som man brukar vara stolt över - man sträcker på sig och diskuterar den gladeligen. Men si, det ville man inte! Vänsterpartiet tycker att samma siffror som förra året räcker. Det görs ingen uppräkning från förra året, och det som skiljer är att man accepterar regeringens planerade antal studiemedelstagare i högskolan för att i stället fördela sin nysatsning på fler studiemedelstagare på alla eftergymnasiala utbildningar. Ja, tiden lider, och jag ska försöka avsluta detta anförande. Man blir ivrig och vill gärna säga mycket. Så är det när man har roligt här i talarstolen. Jag vill gärna avsluta med att säga att det i oppositionens förslag är ganska spretigt. Det har vi hört tidigare under debatten - det är lite här och lite där, lite hit och lite dit. I det läget kan jag förstå att fler och fler människor är tacksamma över den nuvarande regeringen. Konkreta, gemensamma, målinriktade och samlade förslag är naturligtvis det enda sättet att möta framtidens utmaningar. Med en sådan kravspecifikation finns det knappast något alternativ till den nuvarande regeringens politik. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Bifall till studenterna och till framtiden! (Applåder)