Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Vi ska i dag diskutera kulturutskottets betänkande 1 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. Det handlar inte bara om kulturpolitik utan även idrott, civilsamhälle, public service, folkbildning och mycket mer. Min partikollega Saila Quicklund kommer lite senare att lyfta fram bland annat idrottens betydelse. Själv kommer jag främst att uppehålla mig vid kulturpolitiken.

Det här året debatterar vi kulturpolitikens område före nästan alla andra områden. Kulturen kommer först, på många sätt. Det säger jag inte som en del av ett försvarstal, utan för att det faktiskt är på det sättet.

I går deltog jag i en debatt, bland annat med kulturministern, på Kulturhuset här i Stockholm. Där konstaterade och beklagade en annan paneldeltagare att konsten och kulturen alltid ska motiveras ur en nyttoaspekt. Vi behöver satsa på kulturen för att det ökar tillväxten, för att det bidrar till vår utbildning och för att det är bra för hälsan. Och genast ska vi försöka mäta hur mycket den bidrar. Hur mycket ökar bnp? Är det värt det? Hur många blir friskare?

Samma sak känns igen nu, när det pågår en debatt om vilka värderingar som är mest prioriterade och vad konstens och kulturens uppgift är. Hur kan kulturen öka demokratiseringen? Integrationen? Normkritiken? Den sociala hållbarheten? Och ängsligt försöker man mäta hur mycket och vad som är korrekt och sedan styra i en viss riktning.

Ibland skulle jag vilja vända på perspektivet. Om vi tar bort kulturen får vi se vad vi har kvar och vilket samhälle vi får. Vilka skulle vi vara utan de berättelser som överför kunskap oss emellan, oavsett om de kommer i form av en bok, genom muntlig tradition, genom musiken eller genom en tavla? Hur skulle vi någonsin kunna förstå vår omvärld om vi inte förstår vår egen historia? Hur skulle vi skapa grund för förståelse för den som kommer från ett annat land, men också mellan oss som bott här i generationer?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Den förståelsen uppnås inte genom att göra kulturen till ett instrument i politiska händer eller till något som ska styras rätt. Det finns länder i vår närhet som just nu provar den linjen. Det förekommer även i den svenska debatten ibland. Däremot har den fritt utforskande kulturen ovärderlig betydelse för vårt samhälle, så som vi känner det.

Herr talman! Ska man ur regeringens perspektiv sammanfatta det kulturpolitiska år som gått får det nog blir ett ganska tydligt "Njae". Det blir liksom aldrig riktigt som man tänkt sig. Allt är präglat av en stark vilja och full fart framåt. Men även om vilja är bra är det resultaten som räknas. Hög hastighet är sällan ett bra sätt att kompensera för fel färdriktning.

En stor del av året har kommit att handla om filmpolitiken - den största reformen under mandatperioden. Att det fanns ett tydligt motstånd mot regeringens filmpolitik stod klart tidigt. Men regeringen körde på i full fart. Så gick det som det gick. I riksdagen fick man underkänt när det gällde finansieringen, när det gällde organiseringen, när det gällde produktionsförutsättningarna, när det gällde samverkan, när det gällde digitaliseringen och när det gällde piratkopieringen.

Hur regeringen tänker leverera baserat på detta återstår att se. Formuleringarna i budgetpropositionen är för det mesta till intet förpliktande. Men jag kan lugna regeringspartierna med att vi kommer att följa upp samtliga punkter.

En museiutredning presenterades, och regeringens första reaktion blev att lägga ned Riksutställningar. Det gjorde man innan man hade funderat över konsekvenser eller vad man skulle ha i stället. Det ska behandlas först ett år senare, när regeringens kulturarvsproposition presenteras. Den ska för övrigt bli den största reformen under mandatperioden.

Under året har vi också kunnat följa turerna kring Medieutredningen. Den ska utgöra grunden till den största reformen under mandatperioden. Den är nu presenterad, och det återstår att se vad regeringen lyckas göra med resultatet. Jag avundas inte riktigt regeringen den uppgiften. Men att man inte riktigt har processen klar för sig visas när man ska börja tillsätta samtalsgrupper i riksdagen innan förslaget ens har gått ut på remiss och vi får höra vad de som faktiskt berörs verkligen tycker.

Det har tyvärr blivit något av ett återkommande problem inom kulturområdet. Man skjuter lite från höften - tutar och kör. Ambitionerna är stora, men tidspressen är hård för att hinna genomföra allt före nästa val. Problemet är bara att när stressen träder in kliver eftertanken ut genom dörren. Ibland hade jag önskat lite mer besinning.

Med detta är det inte sagt att allt regeringen gör är dåligt. Nej, vissa saker är riktigt bra. Inte minst välkomnar jag dagens beslut om att äntligen gå vidare med renovering och ombyggnad av Kungliga Operan. Att man nu verkställer den förstudie som alliansregeringen tog initiativ till är utmärkt. Det tog lite tid, men regeringen ska ha en eloge för att man nu gör det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Moderaterna lägger i år fram en stramare budget än regeringen. Till skillnad från vänsterblocket lägger vi fram en budget i balans. Vi tror inte på stora underskott i högkonjunktur. Det är nu vi kan samla i ladorna. I vår budget sparar vi därför in de 13 miljarder som regeringens överkonsumtion kostar.

Detta är viktigt, eftersom kulturområdet i allra högsta grad berörs av politiken i stort. Gör man det dyrare att anställa drabbas en kultursektor med redan hårt pressade marginaler. Om man försvårar för småföretagen drabbas kultursektorn, där många i dag är små- eller egenföretagare. Höjer man skatterna med 40 miljarder drabbas givetvis kultursektorn. Och när man försvagar hushållens konsumtionsutrymme och ekonomi drabbas kulturen. Kulturen är inte isolerad. De beslut man fattar får effekter, och det måste man ta ansvar för.

Att vi lägger fram en stramare budget som helhet innebär också att vi lägger fram en stramare budget på kulturområdet. Vi avvisar stora delar av regeringens nysatsningar och river även upp några av de satsningar som vi tycker slår fel.

Herr talman! Vi lägger fram en stramare budget. Men vi gör också några väldigt viktiga och prioriterade satsningar. Läsandet är grunden för ett barns språkliga och intellektuella utveckling. Det handlar om alla barns och ungas rätt till kunskap. Vi vet hur viktigt ett vidgat ordförråd är och också att man tidigt får möta olika berättelser som man kan identifiera sig med och utvecklas genom. Vi föreslår därför 50 miljoner i en särskild lässatsning riktad mot barn och unga i socioekonomiskt svaga områden.

Ett annat av våra förslag rör Skapande skola. Det var en av alliansregeringens viktigaste kulturpolitiska reformer. Den når barn och unga i den miljö där alla barn befinner sig dagligen, skolan. Utmaningen är att se till att ännu fler elever och skolor kan ta del av satsningen. Vi välkomnade den utbyggnad som regeringen initierade förra året för förskoleklass, men menar också att det är dags att ta steget vidare. Vi föreslår därför en utbyggnad så att även gymnasieskolan omfattas.

Som jag tidigare har nämnt är en av kulturens och konstens viktigaste roller att utmana våra föreställningar och testa våra gränser. Under många år kunde vi se Stiftelsen framtidens kultur framgångsrikt satsa på och möjliggöra spännande konstprojekt och samarbeten. De skapade utrymme för det som inte alltid fick plats annars. Sedan ett antal år har denna verksamhet övergått i Kulturbryggan.

Vi vill vidareutveckla Kulturbryggans verksamhet och vill därför fördubbla deras budget. Genom olika samarbeten med andra parter kan vi konstatera att varje satsad krona på Kulturbryggan har genererat en och en halv krona till kulturlivet. Detta är givetvis en utveckling vi hoppas ska fortsätta.

Till detta gör vi omfattande satsningar på idrottsområdet. Men det kommer som sagt Saila Quicklund att redogöra för lite senare i debatten.

Herr talman! Jag vill avsluta lite där jag inledde, med att tala om kulturens värde. Det gjorde jag även förra året. Reflektion, förståelse, respekt, ansvar, empati, igenkänning, omtanke och insikt är begrepp som ofta ligger utanför den gängse debatten men som är alldeles nödvändiga för att vi ska kunna fungera som människor. Det handlar om öppenhet och frihet, om nyfikenhet och upptäckarlust, om kunskap och provokation, om gränser som bryts ned och tabun som spräcks. Framtidens kulturpolitik måste långsiktigt bygga på dessa insikter, och jag hoppas på många goda samtal och debatter om detta framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet, med undantag för punkt 1, där Moderaterna inte har för avsikt att delta i beslutet.

(Applåder)

Herr talman! Det var intressant att höra Olof Lavesson från talarstolen prata varmt om vikten av kulturen. Jag instämmer i det som Olof säger. Precis som du också lyfte fram lägger ni närmare 500 miljoner mindre i anslag till kulturbudgeten. Det gäller bland annat kultur, idrott och folkbildningsfrågor.

Jag tänkte lyfta fram en del i budgeten som du inte nämner alls, och det är folkbildningsfrågorna. För ett år sedan när vi hade en debatt här hade vi en situation då många människor var tvungna att fly från sina hemländer. Sverige var ett av de länder som man valde att komma till.

Regeringen och de borgerliga partierna gjorde då en uppgörelse, vilket var jättebra. En del i den uppgörelsen var att en hel del satsades inte minst på det civila samhället. Där var folkbildningsorganisationerna en del.

Därför är jag lite förvånad över att ni i alternativet till moderat budget vill ta bort de 175 miljoner som skulle gå just till folkbildningen och studieförbunden för att man ska jobba med det svenska språket och samhällskunskap för dem som är asylsökande eller som bor på anläggningsboendena.

Jag vill fråga Olof Lavesson: Vad är det som gör att ni väljer att dra undan fötterna för många av de människor som kommer hit?

Herr talman! Jag noterar Gunilla Carlssons något generösa avrundning när det gäller nivån på den moderata kulturbudgeten.

Vi gör ett antal andra prioriteringar, varav folkbildningen är en. Vi säger också nej till den fri entré-reform som regeringen har genomfört och som vi tycker slår fel och gynnar museerna i Stockholms innerstad.

Dessutom tycker vi inte att det är rätt att man lägger ut en massa pengar på kommunal kultur i form av kulturskolan. Snarare tycker vi att regeringen skulle koncentrera sig på att stödja den verksamheten på annat sätt.

Gunilla Carlsson tog upp integrationssituationen och efterdyningarna av migrationskrisen. Det stämmer att vi träffade en uppgörelse, och den är vi stolta över. Men vi har också varit väldigt kritiska till regeringens övriga arbete för att få fart på integrationen, för att klara av att bygga broar in på arbetsmarknaden samt för att tidigt få människor i arbete och utbildning.

Folkbildningens verksamhet gör en fantastisk insats; det ska man ha all kredd för och det står vi bakom. Men vi tycker inte att den extrasatsning som regeringen gör slår så väl ut. Vi använder hellre de pengarna till att satsa på riktiga jobb och broar in på arbetsmarknaden. Vi har också lagt fram förslag om det i vår stora budget. Det är den politik som vi står fast vid.

När man ser på det totala anslaget till folkbildningen tror vi inte att de 175 miljoner kronorna är det som är avgörande för det stora viktiga arbete som organisationerna utför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Jag tycker att det är sorgligt att Moderaterna inte ser allt det fantastiska arbete som inte minst studieförbunden gör ute på de anläggningsboenden som finns för asylsökande. Man visar också att när det finns möjlighet att gå en förberedande utbildning i svenska och få kunskaper om hur samhället fungerar, då kommer man snabbare till nästa steg i samhället och får möjlighet att läsa sfi och annat. Det är bara att beklaga att Moderaterna nu tar bort de 175 miljoner som ska gå till denna verksamhet, för man har gjort otroligt mycket bra för den här gruppen för att den ska komma vidare snabbare in i samhället. Det trodde jag också att Moderaterna tyckte var viktigt.

Jag vill lyfta upp en annan fråga som du avslutade ditt anförande med. Ni satsar 25 miljoner på Kulturbryggan. Men det som du inte talar om är att ni också tar bort 11 miljoner på det anslaget. Anslaget innehåller ersättningar till konstnärer. Jag har en fråga om det, för det kan man inte riktigt avläsa i ert budgetalternativ: Vad ska de 11 miljonerna tas bort ifrån? Är det de ökade 8 miljonerna som ska gå till biblioteksersättning för att författare ska få en bättre och drägligare situation? Eller var ska de 11 miljonerna plockas bort ifrån? Det skulle jag vilja höra, och det tror jag också att väldigt många konstnärer skulle vilja veta.

Herr talman! Det är mycket som Gunilla Carlsson tycker är sorgligt. Jag tycker att det är ganska sorgligt att regeringen inte lyssnar mer när det handlar om att lägga fram skarpa förslag för att öka integrationen i Sverige. Snarare handlar det om olika former av projekt som man lägger fram förslag om, men när harmoniseringen verkligen betyder någonting händer det inte särskilt mycket.

Gunilla Carlsson nämnde sfi. Vi har lagt fram tydliga förslag om att reformera sfi. Varför går inte Gunilla Carlsson och Socialdemokraterna med på de förslagen så att det blir en verksam utbildning så att man snabbt kommer in i det svenska samhället och in på arbetsmarknaden?

Beträffande Kulturbryggan kan jag konstatera att det inte nämns mycket om den nyskapande kulturen i regeringens budgetalternativ. Jag ser fram emot att höra Gunilla Carlssons politik för den nyskapande kulturen när hon intar talarstolen. Det är den nyskapande kulturen som någonstans borgar för allt det som vi kallar våra grundlagsfästa friheter. Det är den som testar gränser, som spräcker tabun och som levandegör våra friheter. Ändå nämns inte denna viktiga funktion alls i regeringens budget. Jag hoppas att den kommer att nämnas av Socialdemokraterna.

Det står mycket tydligt i vårt särskilda yttrande och även i vår motion att vi har en annan generell bedömning när det gäller pris- och löneomräkningen. Det kommer att synas i alla anslag - det är jag helt övertygad om. Jag trodde att Gunilla Carlsson skulle räkna upp alla anslag, men det kanske rymdes inom de något generösa 500 miljonerna.

Vi är stolta över Kulturbryggan. Det går ut till hela landet, och det är något som vi har sett kan bidra med ännu mer pengar. Varje krona ger ytterligare en och en halv krona till kulturlivet. Det är en satsning som jag är stolt över och som jag hoppas att vi kan genomföra framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Inledningsvis kan jag instämma i ganska mycket av det som Olof Lavesson sa i sitt inledningsanförande. Men Moderaterna presenterade en väldigt tunn och ofullständig utgiftsområdesmotion där man inte svarar på alla frågor och fördelningar. Man vill sänka den totala ramen med närmare en halv miljard, vilket ger stora konsekvenser även om man vill återgå till en lägre ambitionsnivå.

Men de få satsningar som man gör satsar man på områden där utväxlingen ändå är relativt låg. Den smala och i mångt och mycket exkluderande konsten premieras genom förstärkningar av Kulturbryggan. Samtidigt finns det skriande och kraftiga behov runt om i landet när det gäller satsningar på kulturarvsvård, kulturmiljöfrågor och liknande. Där vill man inte satsa någonting alls.

En av de få satsningar som Moderaterna gör är att de förespråkar en utbyggnad av Skapande skola till gymnasiet. Vi är överens om en utbyggnad av Skapande skola, men Sverigedemokraterna vill satsa åt andra hållet, på de lägre åldrarna där mötet med kultur från barnsben är än viktigare. Vi vill skapa ett intresse och stärka inlärningsmöjligheterna genom den stimulans som kultur och musik ger.

Är Moderaterna beredda att i större utsträckning rikta Skapande skola till förskolan framöver? Vi vet att det i gymnasieåldern finns en annan tillgång till kultur, men de pedagoger och lärare som undervisar i förskolan har inte någon kulturell eller musikalisk utbildning i sin pedagogiska utbildning.

Herr talman! Jag är glad över att Aron Emilsson lyfter Skapande skola. Det är en reform som vi är väldigt stolta och glada över. Vi genomförde den i ganska stark politisk motvind, men sedan har regeringspartierna tack och lov svängt. Vi är också glada över att vi förra året gemensamt kunde fatta beslut om att utvidga Skapande skola till förskoleklass.

Vi har gjort en avvägning och frågat oss vad nästa steg är. I förskolan ägnar man väldigt mycket kraft och tid åt just kulturella inslag i verksamheten medan man på gymnasiet ser allt större svårigheter. Därför har vi valt att prioritera gymnasieskolan, och det tycker vi är en god prioritering.

Sedan är det roligt, herr talman, att bli uppläxad av Sverigedemokraterna för att vi har en exkluderande politik. Det är något att fundera över. Om någon i denna sal har en exkluderande politik är det väl ändå Aron Emilsson.

Sverigedemokraterna är föredömligt tydliga i sin budgetmotion. Där handlar det om att smala in, stänga in och avgränsa kulturen i små bitar, och det gäller framför allt det kulturarv som ni talar så varmt om. Ni ska enligt ert förslag inrätta något som ni kallar Sverigelotsar och Sverigecenter i förorten. Samtidigt talar ni om den viktiga gemensamma kulturen.

Jag vill därför fråga Aron Emilsson: Blir det Sverigelotsarnas och Sverigecentrens uppgift att guida alla nyanlända i Sverige och visa vilken fantastiskt mångfasetterad kultur vi har och hur de kan känna igen sin egen kultur i vår gemensamma svenska kultur? I den finns det faktiskt spår från hela världen av alla dem som har kommit till Sverige under generationer och som bidrar till vårt fina svenska kulturarv. Är det detta som ska visas upp av Sverigelotsarna och på Sverigecentren? Det är inte riktigt detta jag läser mellan raderna i Aron Emilssons förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

(Applåder)

Herr talman! Det är lite underhållande att höra Moderaterna kritisera våra omfattande förslag till reformer vad gäller kulturlotsar, som de kallas, och Sverigecenter med tanke på att inte minst förslaget om Sverigecenter har stora likheter med sådant som moderater på lokal nivå har föreslagit. De har diskuterat svenska kulturcenter och liknande i syfte att stärka integrationen bland nyanlända och invandrare i det svenska majoritetssamhället.

Intressant att notera är också att när Moderaterna gång efter annan landar mer och mer rätt i den politiska debatten och diskursen avstyrker de ändå omfattande insatser och reformer som har som syfte att stärka integrationen av nyanlända och invandrare i det svenska samhället. Många av våra omfattande reformer är riktade mot detta.

Det är lite märkligt om Moderaterna anser att vi snävar in kulturpolitiken och det kulturpolitiska arbetet med tanke på våra förslag till kulturpolitiska mål som vi har motioner om både i år och tidigare. Med anknytning till det Olof Lavesson själv nämnde från talarstolen tidigare vill jag hävda att vi i dessa mål stärker kulturens roll på samhällsområden där det i dag inte finns någon naturlig koppling eller där närvaron är svag.

Vi vill bredda kulturbegreppet och knyta ihop kultur med hälsa, naturvård och samhällsbyggnad. Vi vill väva in kulturperspektivet och kulturbegreppet i sammanhang där det i dag saknas. I detta avseende breddar vi kulturperspektivet.

Vad vill Moderaterna med kulturpolitiken? Vilken vision har ni, och vari består er opposition? Detta lyser med sin frånvaro i Moderaternas motion för utgiftsområdet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att jag var oerhört tydlig med de konfliktytor som vi ser. Det gällde både mot regeringspartierna och kanske i ännu större utsträckning mot Sverigedemokraterna. Det handlar om att inte se konsten och kulturen som politiska styrmedel.

Det finns länder som Sverigedemokraterna tittar uppskattande på, till exempel Ungern, där man använder kulturen som styrmedel. Man stoppar in den i små rum och säger vilka funktioner den ska ha enligt de politiska diktat som gäller för dagen.

Det är intressant att höra Sverigedemokraterna för första gången ta ordet "integration" i sin mun. Fram till förra året hette det assimilering. De talar om integration men tar sedan ifrån människor vartenda verktyg som finns för att uppnå verklig integration. De talar om ett kulturarv som är så smalt och begränsat att det ryms i en liten ask. Därtill kan vi läsa förslag om att man tydligen ska ha ett medborgarskapskrav kopplat till biblioteken. En av de viktigaste bildningsinstitutioner som vi har ska man visst inte ha tillgång till om man kommer från ett annat land och är nyanländ i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Jag vill trots allt tillönska Aron Emilsson en god och skön julhelg. Vi har en fin tradition framför oss, nämligen lucia. Lucia är ett italienskt helgon som dog på 300-talet för sin tro på att en hebreisk-judisk drygt 30-årig man under antik tid i Israel var Guds son. Vår franskättade kung firar detta tillsammans med vår tyskfödda och brasilianskättade drottning och kanske tillsammans med sina barn och sin brittiske svärson. De gör förmodligen detta genom att äta bullar med härlig saffran från Iran.

Jag tillönskar som sagt Aron Emilsson en glad luciahelg, och låt oss alla njuta av detta mångfasetterade kulturarv som vi kallar svenskt.

(Applåder)

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer 1 och 2 i betänkandet och avslag på övriga reservationer. Jag vill också meddela att vi står bakom vårt särskilda yttrande till förmån för våra förslag till anslagsramar under utgiftsområdet.

Med detta sagt tänkte jag kort lägga formalia åt sidan, lyfta blicken och göra en kulturpolitisk utblick över trender och tendenser. Jag vill fästa kammarens och Sveriges medborgares öra vid några kulturpolitiska frågor som i flera avseenden strävar mot att i grunden omstöpa våra kulturella institutioner framöver. Vi kan där notera diametralt olika mål och medel i respektive partiers motioner för det utgiftsområde som just nu behandlas.

Vi står i mångt och mycket i något som jag brukar kalla det kulturella glappet, i en tid då motsättningar och polarisering samtidigt måste ersättas av medborgaranda och sammansvetsning. Detta är i sanning en så kallad utmaning.

Vi har i år sett hur en museiutredning, ett biblioteksdebacle och en kulturskoleutredning verkar långt ifrån det som har varit grundläggande för kultur, bildnings- och utbildningspolitikens syfte under decennier: en strävan att förmedla kunskap och bildning.

Vi ser det som alldeles nyss berördes i replikskiftet. Det handlar om en vilja att politisera kulturella institutioner och verksamheter, inte från ett sverigedemokratiskt håll utan snarare ur ett regeringsperspektiv. Detta är oroväckande.

Vad är allt detta ett uttryck för? Kulturinstitutioner med en kärna att förmedla vetenskap och bildning om litteratur, samlingar och föremålsvård ska omvandlas för att snarare arbeta med samtalsdialog och politisk opinionsbildning om genusanalyser, normkritiska analyser och olika former av intellektuella trender som ska sätta agendan. Vem står i detta sammanhang för politisering och håller armlängds avstånd, och vem gör det inte? Detta kan man reflektera över.

Filmpolitiken har berörts. Nu baxar regeringen igenom en politik som går emot riksdagens tillkännagivande. När ska regeringen lyssna och ta hänsyn till de tillkännagivanden som en riksdagsmajoritet har gjort och lägga om kursen? Frågan är fortfarande obesvarad.

Sverigedemokraternas stora satsningar i årets kulturpolitiska budget rör kulturlotsar och Sverigecenter, vilket vi tidigare har berört. Detta är en historisk reform vad gäller både medel och omfattning. Vi menar att övriga partier totalt har misslyckats när de har analyserat vad integrationen ska grunda sig i, vad som stärker integration och vilka misslyckanden som har gjorts i integrationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Detta är något som fler och fler förstår, vilket vi välkomnar. Integration handlar ju inte bara om sysselsättning eller enkla jobb. Det handlar inte bara om ett medborgarskapsdokument som i många avseenden är urvattnat. I stället handlar det om att kultur, kulturell sammanhållning och kulturell gemenskap räknas. Vi märker detta på vad som har fungerat tidigare och vad som inte fungerar i dag liksom vad det beror på. Vi har ett kluvet land och segregation.

I en rad kulturarvsvårdande reformer förklarar vi vad som behövs och ger verktyg och medel till de skriande behov som vi har lyssnat in utifrån landet att stärka kulturmiljövård och kulturarvets former och att vårda det arv som har lämnats till oss för kommande generationer. Det handlar om ett kulturarvs-ROT-avdrag, en kulturarvsfond med inspiration från Norge och en kulturkanon. Det senare är en provkarta för skol- och utbildningsväsendet där elever får ta del av och får insikt om och insyn i ett antal omistliga kulturella pärlor som har format Sverigebilden utomlands men också vår egen bild av Sverige som nation och kulturhistoriska utveckling.

För att stärka invandrares integration i det svenska samhället, kommunernas utveckling, invånarnas relation till sitt lokala kulturarv och det sociala kapitalet lanserar vi kulturlotsarna. Det är en landsomfattande kulturpolitisk reform för integration och vitalisering av kulturlivet. Detta gör vi genom att ge Statens kulturråd ett öronmärkt anslag och ett riktat uppdrag att tillsammans med Riksantikvarieämbetet tillsätta en gemensam enhet för att utifrån tydliga direktiv ta fram en modell för samordning, kriterier och indikatorer för reformen.

Runt om i Sveriges kommuner ska det finnas en lokal kulturlots, vars uppgift ska vara insamling, marknadsföring och samordning. Det handlar om hur man inom skola, äldreomsorg, kulturskola, bibliotek, civilsamhälle etcetera kan använda det lokala kulturarvets olika former för kunskapsförmedling och konstnärligt utövande och inte minst för att trygga och stärka relationen till lokal historia och gemenskap. Detta gäller förhållandet mellan invandrare och majoritetssamhället, mellan lärare och elev och mellan äldre och yngre. Inte minst är det viktigt för kommunens besöksnäring.

Jämte en landsomfattande etablering av kulturlotsar anslår vi medel för inrättande av ett flertal så kallade Sverigecenter i de mest utpräglade parallellsamhällena och förortsmiljöerna som ett första steg. Intentionen är att dessa center ska synliggöra och förmedla information om det svenska samhället, den svenska kulturen och ortens lokala kulturarv, som många gånger är rikt. Detta kan ge möjlighet för nyanlända att knyta an till majoritetssamhället och kan generellt sett stärka den lokala identiteten och sammanhållningen, något som behövs i många områden, vilket vi alla här inne känner till. Liksom vi har kulturråd i utlandet finns det i dag ett behov av kulturlotsar och institutioner som förmedlar vad Sverige och den lokala orten har att erbjuda.

Vi måste lägga grunden för nya kulturpolitiska mål för en enad nation med tre aspekter i åtanke: kulturens roll för samhället, individuell livskvalitet och arbetsmarknadens förutsättningar. Vi föreslår att de nuvarande nationella målen för kulturpolitiken ska upphävas och ersättas av följande mål:

Kulturen ska binda samman Sveriges förflutna med nutid och framtid, förvalta landets historia och arv samt stärka gemenskapen i samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Individer i alla livets skeden ska ges möjlighet till kulturupplevelser. Därför satsar vi på allt från Skapande skola och Skapande förskola till Skapande äldreomsorg.

Kulturen ska ges möjlighet att spela en stor roll för hälsan och knyta ihop natur- och kulturvård. Låt kulturen vävas in och inspirera fler samhällssektorer!

Kulturhistorisk hänsyn och kulturell planering ska vara en integrerad del av stads- och samhällsbyggnadsfrågor.

Vi står i ett kulturpolitiskt skede där den kulturpolitiska debatten börjar handla om och visa diametralt olika åsikter om vad kulturen ska syfta till. Ska den stärka kommunikationen mellan oss medborgare och återupprätta medborgarandan och en gemenskap, eller ska den ta hänsyn till flackande dagsaktuella intellektuella trender kring normkritik, genusanalyser eller tillfälliga ideal?

(Applåder)

Herr talman! Det finns bara en enda anledning att dansa, och det är att ha roligt. Så inledde jag varje danspass när jag för 20 år sedan arbetade som danspedagog. Och så är det med kulturen - den har ett alldeles självklart värde i sig själv. Sedan såg jag såklart också att dansen bidrog till andra värden, som när ett barn som tidigare varit i utanförskap kom med i gemenskapen genom dansen.

I Centerpartiet ser vi kulturens egenvärde. Men vi ser också värdet i många av dess bieffekter. Vi strävar efter att alla, oavsett bostadsort, bakgrund, eventuell funktionsnedsättning och livssituation, ska ha möjlighet att delta i ett kulturliv som rymmer både professionellt buren kultur och amatörers skapande. Centerpartiet vill att varje person ska få möjligheter att utvecklas oavsett var i landet man bor. Här har det civila samhället med folkbildningen och föreningslivet en viktig roll att spela. Hela civilsamhället är otroligt viktigt i integrationsarbetet.

Herr talman! Jag vill vara tydlig med att Centerpartiet vill ha ett större ekonomiskt ansvarstagande än det som vi ser i regeringens budget. Finanspolitiken måste i goda tider skapa skyddsvallar inför en framtida nedgång. Men i stället väljer den sittande regeringen att låta statsfinanserna gå med underskott nästa år. Centerpartiet föreslår i stället en budget som redan nästa år är i balans och som når överskott åren därefter.

I Centerpartiet är vi också tydliga med att vi ser potentialen i hela Sverige, vikten av att hela landet lever och utvecklas. Med det sagt vill jag peka på de satsningar vi vill göra på det civila samhället, på idrottsföreningar och friluftsliv. Över hela landet tas det initiativ. Idrottsklubbar ordnar träningar för ensamkommande. På andra håll visar friluftslivets organisationer vilken tillgång vår natur är. För att stärka föreningslivets arbete med integrationen och det sociala arbetet inom idrotten såväl som inom friluftslivet föreslår Centerpartiet en tydlig satsning på de här verksamheterna. Det är verksamheter som finns över hela landet, i städer och inte minst på mindre orter och på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Vad som också är viktigt för samhället är att det finns mötesplatser. Det är i bygdegården, i Folkets hus och i nykterhetslogens lokal man träffas för möten och fest. Mötesplatserna är en förutsättning för kultur i hela landet. Det är i bygdegårdarna professionella kulturskapare som Panikteatern har sin scen. Det är här rum ges för både amatörer och professionella kulturmöten. På många ställen, inte minst på landsbygden, utgör samlingslokalerna ett nav kring vilket civilsamhället organiseras.

Vi i Centerpartiet vill därför kraftigt öka stödet till samlingslokaler jämfört med regeringens förslag. Vi ser att civilsamhället ofta har lyckats väldigt bra med sådant som statliga myndigheter med många miljarder i anslag har misslyckats med. Därför vill vi ge civilsamhället bättre möjligheter att utveckla sitt arbete. På så sätt skapas också en mångfald inom kulturen i hela landet, även för kultur som kanske inte passar in i det som just för tillfället uppskattas på institutionerna. Den får i stället chansen att utvecklas genom civilsamhället.

I Centerpartiet ser vi också möjligheterna i det konstnärliga entreprenörskapet. Men då behövs det en helt annan politik än den företagsfientliga skattehöjarpolitik som regeringen driver. Tröskeln till företagande och frilansarbete är i dag onödigt hög och måste sänkas. För kulturskaparen måste själva skapandet, det kulturella uttryck man valt, i stället få stå i fokus.

Herr talman! Filmen är en av de kulturformer som flest människor tar del av. Inte minst biografkulturen är en viktig och tillgänglig kulturform i hela landet. Biografen är också en kulturform som lockar alla ålderskategorier: barn, ungdomar, äldre. Men det kommer att ändras när regeringens kraftiga momshöjning på biobiljetten från 6 procent till 25 procent nu genomförs. Momshöjningen på biobiljetten är, tillsammans med andra kraftiga skattehöjningar som regeringen genomfört och genomför, till exempel fördubblingen av arbetsgivaravgiften för unga, ett dråpslag för den svenska biografkulturen.

De som drabbas värst är oftast biografer på små orter och på landsbygden. Det är små privata aktörer och föreningsdrivna biografer som inte har några marginaler. I mindre samhällen är bion också ofta ortens kulturbärare. Biografen fyller flera funktioner, som samlingssal, bygdegård, skola, teaterscen och förmedlare av opera, konserter och balett. Det är verksamheter som hotas om bion försvinner. En lägre moms är ett mycket bättre stöd för biograferna än statliga bidrag i form av nya stora salonger och utbildning för personalen för att ge acceptans för höjda biljettpriser.

Herr talman! Regeringens Sverige slutar strax norr om Stockholm, någonstans runt Skokloster ungefär. Det är ett av de ytterst få statliga museer som finns utanför Stockholms stad och det som ligger längst norrut i Sverige. De 80 skattemiljoner regeringen lägger på fri entré för vuxna hamnar alltså främst i Stockholms stad. Vi i Centerpartiet ser och lyfter i stället hela landet.

Med det, herr talman, vill jag hänvisa till Centerpartiets särskilda yttrande.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Inledningsvis vill jag, för det första, uppmärksamma kammaren på ett mycket olyckligt skrivfel som skett under framtagandet av Liberalernas kulturpolitiska motion. I motionen beskriver vi en stor satsning på kultursamverkansmodellen både penningmässigt och innehållsmässigt. Tyvärr har denna satsning siffermässigt hamnat under fel anslag, nämligen under 1:2 i stället för under anslag 1:6. Detta beskrivs under fotnot 3 på s. 19 i betänkandet. Jag hoppas på kammarens överseende med och förståelse för detta misstag.

För det andra, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 3 under punkten 8.

För det tredje vill jag under punkten 1 i betänkandet hänvisa till Liberalernas särskilda yttrande. Vårt budgetförslag är en helhet och har fallit i den tidigare voteringen om de finansiella ramarna. I linje med detta avstår vi i den kommande omröstningen om utgiftsområde 17.

Herr talman! Ser vi inte skogen för alla träd? Är man så absorberad i detaljerna i kulturpolitiken att man har tappat bort helhetsbilden? Kan det vara så att vi rusar på och planterar planta vid planta i kulturskogen på ett sätt som gör att vi tappat helheten, helt tappat bort oss bland alla träd och gått vilse i skogen?

Från tid till annan är det nyttigt att ta några steg tillbaka och faktiskt betrakta just helheten och se det övergripande. I Liberalernas arbete med kulturpolitiken vill vi därför beskriva ett förhållningssätt, en liberal helhetssyn. Det handlar om att ta några steg tillbaka och faktiskt principiellt betrakta kulturpolitikens samlade roll och uppgift.

Vi liberaler föreslår i och med detta i vår motion några grundläggande kursomläggningar. Vi vill beskriva just det förhållningssättet till kulturen och konsten utifrån vår liberala grundsyn. För att kulturpolitiken verkligen ska bli det kraftfulla verktyg som vårt samhälle behöver menar vi liberaler att själva utgångspunkten för målen och för statens synsätt när det gäller det regionala och kommunala självstyret behöver förändras.

Herr talman! Det är få politikområden som lämpar sig så illa för lagstiftning, anvisningar eller politisk styrning som just kulturen. Alla försök att med politiska medel snäva in kulturen måste avvärjas. Kulturens inneboende kraft finns just i frihetsbegreppet, dynamiken, ifrågasättandet och i dess roll att vara ganska ostyrig. I en tid där allt från konstutövare till journalister ifrågasätts runt om i världen och också i vår närhet och de demokratiska friheterna inskränks är detta alldeles extra viktigt. Ett samhälle med ett rikt och skiftande kulturliv leder till fria och medvetna medborgare och får därigenom ett inneboende motgift mot totalitära tendenser och okritiskt tänkande.

Det är därför, herr talman, som vi liberaler föreslår att de nationella målen ska utgå från tre fundamentala men ganska enkla principer: frihet, mångfald och kvalitet. Genom att renodla dessa statliga, övergripande mål täcks många av dagens många mål och också verktyg för att nå dem in. Man kan genom dessa tre enklare och fundamentala mål förhålla sig mer principiell och vara mer generell från statens sida. Selektiva principer, detaljstyrning och klåfingrighet måste staten tillämpa väldigt restriktivt. Tyvärr ser vi, herr talman, att armlängds avstånd är ett begrepp där armarnas längd kan variera högst betydligt.

Det nationella kulturstödet bör fördelas med större förtroende för de lokala och regionala kompetenserna. Det måste också präglas av förutsägbarhet och långsiktighet. Det är tydligt, herr talman, att Sverige med regeringens politik går mot en mer centraliserad kultursyn där man i stället behöver en kulturpolitik för hela landet. Genom att väva samman kulturpolitik med regionalpolitiken skapar vi liberaler reella förutsättningar för utveckling överallt. I detta har kultursamverkansmodellen en nyckelroll. Det är därför som vi liberaler avsätter 100 miljoner kronor mer än regeringens anslag för 2017 för att förstärka just kultursamverkansmodellen. Vi gör fler satsningar i vårt budgetförslag inom till exempel museiområdet och annat just för att peka på de lokala och regionala kompetenserna i arbetet med att sprida kulturen i hela landet

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Avslutningsvis, herr talman, vill jag lyfta fram det som tyvärr är signifikant för regeringens kulturpolitik. Det är en av de största anledningarna till att vi avvisar en lång rad av de så kallade specialsatsningar som görs från regeringens sida. Det är satsningar där specialdestinerade pengar hälls i väldigt smala rör rakt ut i verksamheter för att sponsra enskilda delar. Var del kan för sig verka väldigt lovvärd. Men det bryter också ned helheten och skapar obalanser. Det är tvärtemot den liberala vägen med generell, övergripande politik på en verklig armlängds avstånd.

(Applåder)

Herr talman! Först några tänkvärda ord av Alf Henriksson i adventstider:

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slagoch någonting alldeles oväntat sker.Världen förändrar sig varje dagmen ibland blir den aldrig densamma mer.

Händelser skakar om vår värld. Trots upplysning och stora humanitära insatser är det som någon sagt: Vi lär oss av historien att vi inte lär oss av historien. Ett av de mest skakande inslagen i vår tid är den främlingsfientlighet som i dag växer sig allt starkare i Europa. Kristdemokratin är en motkraft till detta, och demokratin måste vinnas i varje ny generation.

I Europa är Kristdemokraterna en kraft att räkna med. Robert Schuman, Konrad Adenauer och Angela Merkel är kristdemokrater som har satt och sätter avtryck i Europas demokratiska arbete efter andra världskriget. Vi vill ha en politik som skapar förutsättningar för människor att bygga relationer och som lyfter fram goda värderingar i en tid då mycket av det rivs ned.

Vi vill ha ett samhälle som skapar trygghet och tillit till varandra och lyfter fram goda värderingar. Den visionen ger vi inte upp utan arbetar på. Vi kan vara frimodiga och beslutsamma, inte rädda och modfällda. Vi är alla ofullkomliga i oss själva, men i gemenskaper med varandra blir vi starka och bygger samhället tillsammans.

Herr talman! Kultur uppstår i mötet mellan människor och skapas av oss alla gemensamt. Det är inget statiskt utan någonting levande som ständigt är i förändring. Den ger oss mening i nuet men bär också våra historiska rötter och föder visioner för framtiden.

Det finns några områden som jag vill lyfta fram. Det första gäller myndigheten Forum för levande historia, som gör ett mycket bra arbete när de bidrar med kunskap och information om humanitära och demokratifrämjande insatser. Det fick vi också klart för oss vid ett besök så sent som i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Vi kristdemokrater anser att Forum för levande historia också ska ges i uppdrag att informera om den våldsbejakande islamismens brott. På så sätt kan den kompetens som finns samlad när det gäller att upplysa om nationalsocialismens illgärningar och kommunistiska regimers brott mot mänskligheten också användas för att belysa den våldsbejakande islamismen. Föraktet för svaghet och önskan om fullkomlighet kommer alltid att kulminera i humanitär katastrof.

Vi vill öka anslaget till Forum för levande historia med 10 miljoner utöver regeringens förslag.

Vi kristdemokrater vill också stärka kultursamverkansmodellen som infördes av alliansregeringen. Vi tror på den modellen, att statliga pengar fördelas mer regionalt. Den har inte slagit igenom helt: Pengar fördelas till ungefär samma mottagare som tidigare. Institutionerna upplever inte att de får mer medel, snarare tvärtom. Och i praktiken har inte ens statens uppräkning räckt till pris- och kostnadsutvecklingen. Men det händer en hel del i landstingen och regionerna som vi tycker är mycket positivt för utbudet av kultur ute i landet.

För att modellen ska utvecklas vill vi förstärka den med 10 miljoner utöver regeringens förslag.

Alliansen och regeringen ser med olika glasögon på film och filmpolitik. Regeringen vill höja momsen på biobiljetter från 6 procent till 25 procent. Med den höjningen drabbas både biobesökarna och mindre biografer på landsbygden. Vi kristdemokrater vill att filmen, som en del av kulturpolitiken, har samma momssats som annan kulturverksamhet, alltså 6 procent. Vi hänvisar till riksdagens tillkännagivande och avvisar alltså den höjda mervärdesskatten på biobiljetter.

Herr talman! Att värna och vårda det gemensamma kulturarvet är en central del i den kristdemokratiska kulturpolitiken. Kulturarvsfrågorna kommer ju att belysas med kraft under våren i samband med en proposition från regeringen. Men jag vill ändå nämna detta eftersom det är en viktig fråga för mig som kristdemokrat, och jag vet att jag delar intresset och engagemanget för kulturarvsfrågorna med mina kollegor i partiet.

Ett exempel på framgångsrikt bevarande av kulturarv är den klassikerlista som vi kristdemokrater föreslår. Det handlar om litteratur, musik och även konstens epoker, men också om det immateriella kulturarvet, som innefattar bland annat traditioner, värderingar och synsätt. Också dygder som civilkurage, rättvisa, mod, klokhet och ärlighet är sådana immateriella kulturarv som håller samman och utvecklar vårt samhälle så att vi kan leva i trygghet och tillit till varandra. I dessa frågor är vi politiker och partier inte alltid överens, men att ha frågan aktuell och diskutera öppet om vad vi vill betrakta som vår kultur och vårt kulturarv samt hur vi bevarar det på bästa sätt har ett egenvärde i sig.

För att avsluta där jag började med Alf Henriksson: "Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag, och någonting alldeles oväntat sker." Det är när vårt samhälle och våra liv skakas om i grunden som kulturen betyder allra mest.

Jag hänvisar till vårt särskilda yttrande i betänkandet.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Sedan den socialdemokratiskt ledda regeringen tog över efter åtta år med moderat skattesänkarpolitik har regeringen, nu med stöd av Vänsterpartiet, satsat på samhällsbygget. Det är ett samhällsbygge där fler människor går till jobbet. De som arbetar i vården och omsorgen har fått fler arbetskamrater. Bostadsbyggandet har börjat ta fart, och utbildningsplatserna har ökat. Detta är bara några exempel på vad som har skett på kort tid.

För oss socialdemokrater är det självklart att konst, kultur, idrott och folkbildning är viktiga delar av samhällsbygget. När vi satsar på kulturskolan, biblioteken, scenkonsten och fri entré på statliga museer är det en investering för hela samhället. För oss är inte kultur bara en fritidssysselsättning för dem med resurser: Alla ska ha rätt att ta del av kultur och själva också vara delaktiga i kultur. Därför har regeringen tydligt haft fokus just på möjligheten för fler att ta del av men också själva vara delaktiga i kulturen. Det har präglat de satsningar som har gjorts. Men det är också viktigt att det finns kultur runt om i hela landet.

Konsten och kulturen skapar arbetstillfällen. Den gör en stad attraktiv, dynamisk och spännande.

Under de senaste åren har kulturaktiva partiföreträdare från samtliga partier och från samtliga regioner efterfrågat mer resurser från staten i den så kallade kultursamverkansmodellen, en modell för att finansiera den regionala och lokala kulturen. Det var den förra, moderata, kulturministern som införde modellen. Men tyvärr har man under den borgerliga regeringsperioden inte tillfört några nya resurser. Det har hela tiden varit viktigare att prioritera ytterligare skattesänkningar, vilket har gjort att modellen har urholkats. Regionerna har fått ta ett allt större ekonomiskt ansvar för att upprätthålla nivån.

Kanske var det just detta som var den moderata tanken: att staten skulle dra sig längre och längre bort från det finansiella ansvaret för att man på lokal och regional nivå skulle få ta en allt större del av kostnaden. Jag kan i alla fall inte tolka det på något annat sätt.

Men den här regeringen har lyssnat på regionerna och ser de behov som finns. Redan förra året ökade man anslaget med 15 miljoner, och även i den budget som vi i dag diskuterar ökar man anslaget med ytterligare 30 miljoner årligen under perioden 2017-2020, vilket totalt ger 120 miljoner kronor mer till kultursamverkansmodellen. Man tillför också 5 miljoner till läsfrämjande insatser, framför allt under skolloven, och 58 miljoner för att förstärka den musikaliska scenkonsten i hela landet. Men det är inte nog med det, herr talman: Regeringen fortsätter satsningen på 100 miljoner kronor för att öka tillgängligheten till musik- och kulturskolan. Det gör att fler barn och unga ges möjlighet att lära sig spela ett instrument, sjunga i kör, spela teater, dansa eller något annat som finns i kulturskolans utbud.

De som har besökt någon av dessa fantastiska verksamheter som finns i nästan alla kommuner, vilket jag förmodar att ni alla har gjort, har säkert olika berättelser att berätta. Själv har jag fortfarande starkt i minnet de pojkar och flickor som på förskolan i Hammarkullen i Göteborg spelade fiol för mig med en sådan fantastisk entusiasm. Det är nästan så att Kalle Moraeus får se upp, för här kommer en helt ny generation. Jag hoppas att vi kanske, när vi om 20 år besöker konserthusen runt om i landet, kan få höra någon av dessa pojkar eller flickor i orkestrarna. Men även om det inte blir så, har de kunskapen och sammanhållningen med sig resten av livet. Det är jag helt övertygad om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Sverige har en stark förenings- och bildningstradition som sträcker sig långt tillbaka i historien. I dag finns det bara inom idrott och friluftsliv närmare 5 miljoner medlemmar. Friluftslivet fick under förra året nästan en fördubbling av sitt anslag, och idrottsrörelsen får med denna budgets ytterligare anslag drygt 1,9 miljarder. Så skapar vi förutsättningar för fler barn och unga att ha en aktiv fritid.

Vi kan titta på studieförbundens verksamhet. Det var närmare 1 miljon deltagare bara i studiecirkelverksamheten förra året. Detta är bara en liten del av alla de föreningar som finns. De har tillsammans med många andra tagit ett extra stort ansvar den senaste tiden när det gäller att vara en länk in i samhället för många av dem som tvingats fly från krig till vårt land för att få en tryggare tillvaro.

Jag vill lyfta fram och tacka alla de organisationer som på olika sätt bidrar i detta arbete. Ni gör skillnad för väldigt många människor. Regeringen fortsätter den särskilda satsningen på folkbildningen med 175 miljoner utöver det vanliga anslaget för att man just ska kunna fortsätta att ge människor kunskap i svenska språket och om det svenska samhället.

Herr talman! Mot detta budgetförslag står en splittrad borgerlighet som i många delar har helt olika förslag. Men en sak har de gemensam. De har alla en låg ambitionsnivå. Alla lägger fram lägre budgetar än regeringen - det är från 479 miljoner till 602 miljoner i lägre anslag.

Med regeringens budget tar vi ytterligare steg för att stärka idrotten, bildningen, konsten och kulturen - för ett samhälle som håller ihop.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill faktiskt börja med att instämma i väldigt mycket av det Gunilla Carlsson sa i sitt anförande. Det gäller engagemanget och betydelsen av bildning och kultur i tidig ålder och vikten av starka och fungerande kulturskolor.

Ett huvudspår i Gunilla Carlssons anförande var just behovet och betydelsen av bildning i konst, kultur och musik från tidig ålder och upp genom åldrarna. Vi ser på ort efter ort hur man väljer att lotsa in Kulturskoleutredningens förslag i verksamheten utan att detta i dag finns förankrat hos riksdag och regering genom någon proposition som sedan har vunnit stöd hos riksdagsmajoriteten. Någon sådan förankring finns inte än. Men genom regeringens direktiv till Kulturskoleutredningen börjar man lotsa in en verksamhet bland kulturskolorna som faktiskt i många fall fjärmar sig från bildningssyftet.

Vi hör vad kulturskollärare efter kulturskollärare säger. Sätter man örat mot marken som politiker hör man i dag att det börjar pratas mer om sysselsättning och om fritidsverksamhet, på bekostnad av just det som Gunilla Carlsson nämnde och som handlar om att i förlängningen kunna försörja orkestrar, symfoniorkestrar med flera med duktiga musiker när det gäller den västerländska konstmusiken.

Då är min fråga: Hur avser Socialdemokraterna och regeringen att agera mot att man inför verksamhetsuppdrag som ligger väldigt långt från kulturskolornas primära kärnuppgifter i dag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Musik- och kulturskolorna har en lång historisk tradition i Sverige. Vi har ofta lyft fram att vi inte minst tack vare våra musik- och kulturskolor har varit framgångsrika när det gäller musiken och musikexporten från det här landet.

Det handlar också om att öka engagemanget och intresset hos barn och unga av att få möjligheten att spela ett instrument.

Regeringen valde att tillsätta en utredning just för att titta på hur vi kan få en nationell strategi för musik- och kulturskolan. Vi ser nämligen att det ser väldigt olika ut. Men det innebär inte att vi ska säga att alla musik- och kulturskolor ska se exakt likadana ut. Vi ser ju vad som har hänt de senaste åren, inte minst med El Sistema, som har kommit in i Sverige och som nu växer i flera kommuner. Där pratar man mer om att jobba tillsammans i körverksamhet. Man spelar tillsammans och så vidare. Den mer traditionella musik- och kulturskolan handlar kanske mer om individuell kunskap.

Jag tror att vi behöver både och. Jag tror att det är viktigt att vi ger barn och unga möjligheten att få lära sig att spela ett instrument, piano, individuellt men också tillsammans med andra.

Kulturskoleutredningen har precis landat. Den ska ut på remiss. Vi får väl se hur vi hanterar frågorna vidare. Men jag som socialdemokrat tycker att det är jätteviktigt med musik- och kulturskolan och möjligheten för barn och unga att ta del av musik, dans och teater på olika sätt. Den andra delen är: Hur ser vi till att vi kan stimulera inte minst kunskap i att spela instrument som leder vidare till att man också kan försörja våra stora orkestrar? Jag tror inte att det finns en lösning. Jag tror att det är många och att det är en bred verksamhet.

Herr talman! Jag delar bedömningen att det måste se lite olika ut på olika håll och finnas en flexibilitet. Det handlar om vad som har fungerat och vad det har funnits en tradition av i de aktuella kommunerna.

Men problemet i dag är att vi ser att kommun efter kommun börjar implementera utredningsdirektiv från Kulturskoleutredningen, som ännu inte är förankrade hos riksdagen eller regeringen genom till exempel propositionsförslag. Då blir det en problematik. En del kulturskolepedagoger uttrycker det så här: Nu ser vi spiken i kistan för den individuella undervisningen och för instrumentalundervisningen. Nu ser vi att man genom att använda begrepp i Kulturskoleutredningen - till exempel stärka inkluderingen, stärka integrationen, sänka trösklarna och förbättra tillgängligheten - tummar just på det klassiska syftet, som har varit ett bärande fundament bland kulturskolorna, nämligen att vara en bildningsverksamhet i fråga om konst och kultur. Det handlar om att lära ut och om att forma riktigt duktiga musiker. Det handlar också om glädje och kunskap hos just unga och barn och om att stärka prestations- och koncentrationsmöjligheter och så vidare i annan skolundervisning.

Det handlar någonstans om att värdera kompetens. Kulturskolepedagoger och lärare uttrycker att de har en minst femårig musikhögskoleutbildning. De är väl utbildade för att undervisa inte minst individuellt. De ser att den enskilda individen gör otroliga framsteg av att få individuell undervisning. Då är de nog oroliga över att man bara på grund av utredningen, innan det finns en proposition och ett beslut från riksdagen, genomför helt nya verksamhetsdirektiv och vrider det till att kretsa mer kring sysselsättning än kring bildning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Frågan är hur Socialdemokraterna och regeringen vill använda det stöd som man har lagt fram på regeringsnivå till att stärka det uppdraget.

Herr talman! Ja, men det är väl helt fantastiskt. Vi har äntligen en regering som ser den kommunala musik- och kulturskolan. Man har gett ett uppdrag till en utredning. Nu diskuterar man musik- och kulturskolan, som inte har varit av något större intresse på nationell nivå. Vi har de borgerliga partierna som säger: Nej, men det är en kommunal angelägenhet. Det är ingenting som vi över huvud taget ska bry oss om.

Nu lyfter vi fram detta. Vi säger inte att vi ska styra den kommunala musik- och kulturskolan. Men vi talar om en nationell strategi, kanske framför allt för att lyfta fram all den fantastiska verksamhet som finns men också för att få en diskussion om hur den kan användas på många olika sätt. En sak är den individuella delen. Men vi ser också nu inte minst hur man använder det som ett socialt projekt. Man kan använda musik- och kulturskolan för att länka samman människor. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Det är väl det som är så fantastiskt med konsten och kulturen. Om vi ser bredden och mångfalden i stället för det smala utvecklas mer saker.

Nu får vi hantera utredningen så som den ska hanteras. Vissa kommuner väljer att ha olika inriktningar. Ja, det är väl kommunerna som får bestämma hur de vill att den kommunala musik- och kulturskolan ska se ut. Men jag tror att vi och kulturskolorna vinner på att vi har en nationell strategi där man kan lära av varandra. Inte minst handlar det om att det politiska intresset lyfts för de här viktiga frågorna.

Herr talman! Om man inte ser bakåt innan man ska blicka framåt får man nog se upp, brukar det sägas. Innan jag tar upp de viktigaste aspekterna av budgetpropositionen vill jag därför stanna upp och ta avstamp i det som faktiskt hände 2016. Det är ju det första året med en helt rödgrön kulturpolitik, och vi ser hur väldigt många positiva bitar nu börjar falla på plats.

Om jag börjar med den senaste debatten om kulturskolan är det så att omkring 180 kommunala musik- och kulturskolor i år har kunnat få statsbidrag för att bredda och utveckla verksamheten. Det är fantastiskt skoj att göra studiebesök på plats och höra hur en traditionell musikskola nu har utvecklats och blivit en kulturskola där man har kunnat komplettera den traditionella instrumentundervisningen med teater och dans och på det sättet engagera fler barn och ungdomar i kulturskoleverksamheten.

Jag hoppas nu att vi utifrån Kulturskoleutredningen kan ta nästa steg och säkerställa att alla barn och ungdomar, oavsett uppväxtkommun, har tillgång till en kulturskola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Ett alldeles färskt beslut var när Kulturrådet för bara ett par dagar sedan fördelade bidrag inom projektet Kreativa platser. Det är 27 platser runt om i landet där föreningar som förut inte har varit i närheten av att kunna söka och få stöd för att utveckla en verksamhet nu får det. Den rödgröna regeringen har helt klart skapat förutsättningar för fler människor att ta del av och vara aktiva i kulturverksamhet.

När vi tog beslutet för ett år sedan var det en del som oroade sig för att det här skulle vara ett stöd som bara skulle kunna gå till föreningar i storstäderna. Flen, Jörn, Falköping, Bollnäs - jag tror inte att det är platser som vi annars talar om som storstäder.

Den rödgröna kulturpolitiken har helt klart skapat bättre förutsättningar för kulturverksamhet i hela landet, och vi går vidare på den linjen när vi nu blickar framåt mot 2017.

Vi stärker nu kultursamverkansmodellen med mer resurser och ökar anslaget. När kulturutskottet förra året analyserade hur kultursamverkansmodellen har fungerat i praktiken kunde vi se två problem. Det ena var att det fanns en del otydligheter i själva uppdraget. Där har regeringen varit väldigt snabbfotad och går fram med förtydliganden så att det inte råder någon tvekan kring vad kultursamverkansmodellen handlar om.

Det andra problemet är det som också har lyfts upp tidigare, det vill säga att staten tidigare har abdikerat från sitt ekonomiska ansvar i kultursamverkansmodellen och vältrat över hela det ansvaret på regionerna. Nu återtar vi det statliga ansvaret, något som är helt nödvändigt för att kultursamverkansmodellen ska kunna fortsätta att fungera.

Jag är glad att Liberalerna som parti stöttar regeringens ambitionsnivå och faktiskt vill gå fram ännu lite snabbare. Samtidigt är jag besviken på övriga partier som inte gör det. När man hör Roland Utbult och Kristdemokraterna kan man få för sig att Kristdemokraterna har en högre ambitionsnivå än regeringen vad gäller den regionala kulturpolitiken, men så är faktiskt inte fallet. Kristdemokraterna lyckas nästan komma upp i regeringens ambitionsnivå men inte riktigt. Moderaterna och Centerpartiet går däremot fram med nedskärningar, och Sverigedemokraterna går förstås också fram med nedskärningar på kultursamverkansmodellen.

Vad värre är: Sverigedemokraterna vill att vi från riksdagen ska säga åt regionerna vad de ska lägga ned för verksamhet. Sverigedemokraterna skriver att regionerna inte ska ägna sig åt mångkulturalistisk verksamhet, vad det nu är - rockmusik och jazzmusik kanske.

Filmpolitiken är förstås annars den stora kulturreformen för 2017. Vi får nu en samlad statlig filmpolitik, och framför allt får vi ett utökat stöd för ny svensk filmproduktion. Vi kan naturligtvis ha olika uppfattningar om finansieringsmodellen för filmpolitiken, men jag tycker att det är väldigt beklämmande när Per Lodenius från Centerpartiet för fram en fullständigt felaktig matematik som snedvrider vad det faktiskt handlar om i praktiken.

Det som också är förbryllande är att inte samtliga allianspartier välkomnar att fler parter nu kan vara delaktiga i att utforma filmstödet i praktiken. Det borde samtliga allianspartier ställa sig bakom.

Moderaterna och Kristdemokraterna ligger här nära regeringens ambitionsnivå, medan Centerpartiet och Liberalerna står för omfattande nedskärningar. Liberalerna vill skära 235 miljoner på stödet till ny svensk filmproduktion, Centerpartiet hela 237 ½ miljon kronor. Vi kan konstatera att om Liberalerna eller Centerpartiet styrde kulturpolitiken skulle 2017 bli ett mycket dystert år för svensk filmproduktion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Över huvud taget kan vi se att den politiska kartan vad gäller kulturpolitiken har ritats om på högerkanten. Moderaterna har traditionellt varit det snålaste kulturpartiet, om man får säga så. Så är inte längre fallet. Nu är Moderaterna det alliansparti som står närmast regeringens ambitionsnivå. Men inte för att Moderaterna har blivit så mycket generösare - som vi har hört är det trots allt nästan en halv miljard som skiljer Moderaternas skuggbudget från regeringens i budgetpropositionen.

Orsaken är i stället att de övriga allianspartierna helt tycks ha tappat intresset för att utveckla kulturpolitiken. Längst av alla vill Centerpartiet gå med nedskärningar på över 600 miljoner kronor. Vi hörde Per Lodenius tala om tre anslag där Centerpartiet vill öka ambitionsnivån, men när vi räknar igenom det ser vi samtidigt att Centerpartiet föreslår kraftiga nedskärningar på 33 anslag. Totalt sett landar man då på ett budgetförslag som innehåller 600 miljoner kronor mindre än regeringsförslaget.

Jag har försökt få Per Lodenius att förklara varför Centerpartiet går fram med så här kraftiga nedskärningar men har inte fått några svar. Per Lodenius har hänvisat till att Centerpartiet minsann har fina skrivningar i sitt kulturpolitiska program. Det är jättebra med fina skrivningar i ett kulturpolitiskt program, men det finansierar ju ingen verksamhet. Det är dags för Per Lodenius att tala klarspråk: Varför går Centerpartiet fram med de här kraftiga nedskärningarna?

Jag vill avsluta med att återigen göra en tillbakablick. Jag konstaterar att 2014, det sista året med alliansregeringen, låg den samlade kulturpolitiken på 12,7 miljarder, medan vi för 2017 är uppe i 14 ½ miljard. Vi har alltså med råge levt upp vill vallöftet att tillföra kulturen ytterligare 1 miljard. Jag yrkar bifall till kulturutskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill bara konstatera att vi har en väldigt bra debattordning i den här kammaren som för det mesta fungerar. Den innebär att man går upp och talar för sin politik och berättar vad man vill göra och vad man vill förändra. Efter det har andra partier möjlighet att begära replik.

Jag konstaterar att Niclas Malmberg har valt en annan taktik. Han begär inte replik när det är dags att respondera på de andra partiernas politik. I stället håller han ett anförande och ägnar det åt ett gäng repliker.

Jag tycker att det är beklagligt, för det frångår den ordning och den diskussionston vi brukar ha i kammaren som har fungerat och som jag tycker att de allra flesta här respekterar väldigt väl.

Jag hade skrivit ett antal frågor som jag hade tänkt ställa till Niclas Malmberg med anledning av hans anförande. Man försöker ändå förutse och gissa hur ett anförande kommer att se ut.

Niclas Malmberg tog dock inte upp någonting av detta, för han talade inte om regeringens politik. Jag konstaterar därför att Niclas Malmberg inte följer den debattordning som vi brukar respektera här, och jag har inga vidare frågor till honom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Det är fascinerande att höra från kulturutskottets ordförande att han försökte förutse vad jag hade att säga och hade förberett svar på det. När jag sedan inte säger det han tror att jag ska säga står han där svarslös.

Jag har talat om regeringens politik, både vad vi har gjort 2016 och vad vi kommer att göra 2017, och jag har samtidigt fört fram kritik mot de partier som har en annan politik. Nu finns det full möjlighet för att alla att replikera på mig, och det jag har sagt. Vi har alla hört allianspartiernas anföranden. Det är fullt naturligt för mig att nu replikera på dem.

Om nu inte Olof Lavesson har några frågor till mig får väl jag ställa en fråga till Olof Lavesson. Jag tycker att det är jättebra att ni vill satsa på Skapande skola även för gymnasiet. Det är i sig jättebra. Ni har inte med er övriga allianspartier på det; jag hoppas att ni kan få det. Jag tycker dock att det vore ännu bättre om ni kunde satsa på att återinföra de estetiska ämnena i gymnasieskolan.

Alliansregeringen plockade tyvärr bort de estetiska ämnena från gymnasieskolan med undantag av det estetiska programmet. Från Centerpartiet och Liberalerna har vi hört att de ber om ursäkt för att alliansregeringen gjorde detta, och vi har hört löften från Centern och Liberalerna om att ställa upp på ett återinförande.

Jag vill börja med att fråga Moderaterna: Är det inte viktigare att nå samtliga gymnasieelever med estetisk verksamhet och inte bara dem som går på skolor som engagerar sig i Skapande skola?

Herr talman! Jag konstaterar att Niclas Malmberg fortsätter linjen att inte tala om det ärende som vi har på bordet i dag, det vill säga utgiftsområde 17 och de förslag som regeringen har lagt fram inom det utgiftsområdet. Han väljer i stället ett annat utgiftsområde. Det är också en taktik man kan använda sig av.

Jag ska svara Niclas Malmberg kort. Vi tittar över frågan just nu. Vi kommer att återkomma med besked om hur vi ställer oss i fråga om de estetiska ämnena. Jag hoppas att Niclas Malmberg kommer att få besked inom kort. Annars kan Niclas Malmberg anmäla sig i debatten när detta utgiftsområde diskuteras. Då kan de som arbetar med frågan svara.

I övrigt tänker jag återkomma i kommande repliker, herr talman, när Miljöpartiets kulturpolitiska talesperson, det vill säga vår kulturminister, kommer att delta i debatten.

Herr talman! Politik hänger samman. Jag kommenterade en del av vår nuvarande budgetproposition i debatten när jag lyfte upp frågan om Skapande skola. Men Skapande skola kan inte ses som bara en del utan måste ses i en helhet. Där kommer en estetisk utbildning på gymnasieskolan in. Det är fullt naturligt att föra samman de frågorna.

Ur Miljöpartiets perspektiv kan jag konstatera att den estetiska verksamheten som riktar sig till alla gymnasielever trots allt är viktigare än en verksamhet som bara ett fåtal elever kan dra nytta av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Jag är glad att Olof Lavesson säger att man inte helt avfärdar möjligheten att ställa sig bakom ett återinförande av estetiska ämnen på gymnasieskolan. Det finns en öppenhet även från Moderaternas sida. Det skulle kunna bli en politisk majoritet för ett sådant förslag i riksdagen framöver.

Herr talman! I synen på kulturen står ideologierna emot varandra. I den nyliberala ideologin är kulturen en vara som man vill ska lyda under marknadens villkor.

Sedan finns Sverigedemokraterna som vill använda kulturen för att forma oss till nationalister - eller ja, oss och oss förresten. Hur som helst! Den röda tråden i Sverigedemokraternas kulturpolitik handlar om seder och bruk, traditioner, natur, mat och vanor. De vill inrätta Sverigecenter som ska implementera kärnvärden "med djup historisk förankring" som präglat det svenska samhället. En vild gissning är att de inte tänker på fackföreningsrörelsen, kvinnorörelsen eller folkbildningens rötter.

Pengarna ska bland annat tas från samtidskonst, internationella kulturutbyten, folkbildningen, i synnerhet från - något ironiskt - den specifika satsningen på aktiviteter som svenskundervisning och hjälp för nyanlända att komma in i samhället. Allt stöd som delas ut med grund i kön eller etnicitet, till exempel till unga i förorten, invandrarföreningar och kvinnoorganisationer, ska givetvis strykas helt. Världskulturmuseerna ska på sikt gå samma öde till mötes. Moderna museet ska få mindre pengar och Skansen mer. Så fortsätter det. Opera borde översättas till svenska. Filmer som möjliggör en stark nationell sammanhållning bör premieras.

Det är lätt att raljera över de här förslagen, men det vore bra att friska upp minnet från historielektionerna för att förstå att detta inte är skojigt.

Kulturen är och måste vara en obunden kraft i samhället, en förändrande kraft som bidrar till människors medvetande om sig själva och samhället. Politiken ska ge förutsättningarna för en levande kultur för alla, men hålla en armlängds avstånd från dess innehåll. Kulturen är en avgörande del av demokratin, och den konstnärliga friheten är absolut.

Herr talman! När Vänsterpartiet för några år sedan presenterade våra prioriterade kulturfrågor handlade det om att återinföra fritt inträde på museer och verka för att 1 procent av statsbudgeten ska gå till kultur. Vi ville på sikt ta bort taxan på kulturskolan och börja med att sätta ett tak för kostnaden. Vi ville även förbättra villkoren för konstnärer och andra kulturskapare. Vi ville öka stödet till samlingslokalerna med 45 miljoner kronor.

Tillsammans med regeringen har vi kunnat leverera fritt inträde på statliga museer och en satsning för att sänka avgifterna för kulturskolan. Vi närmar oss procentmålet, och nu levereras också satsningen på samlingslokalerna med 30 miljoner kronor.

En grundförutsättning för att kulturen ska utvecklas är att det finns bra rum för alla möjliga aktiviteter. Det kan handla om replokaler, mötesplatser, skapande verkstad, teaterscener och mycket annat. Det behövs lokaler både för arrangemang och för eget, fritt skapande. Inte minst måste barns och ungdomars tillgång till bra lokaler främjas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Det är en klassfråga att erbjuda kulturupplevelser som inte kostar och som kan upplevas på nära håll. Därför måste vi satsa på sådana miljöer i storstäder, i förorter och på mindre orter på landsbygden. Det handlar om platser med utrymme för eget skapande, social gemenskap och gästspel av professionellt framförda kulturaktiviteter.

Herr talman! Jag vill också ta det här tillfället i akt och blicka lite framåt.

"Genom ett brett utbud för barn och unga skapas mer kultur till fler. Även återväxten av konstnärligt verksamma gynnas."

Detta är meningar som står i kulturbudgeten, och jag kan inte annat än instämma. Återväxten är viktig, men minst lika viktigt är att det finns förutsättningar för de barn och unga vi lockar in på det konstnärliga området att också kunna leva på sin konst. Lika viktigt som det är att öppna kulturskolan, museer med mera är det att genom våra satsningar visa att konst också är ett yrkesområde.

Det är viktigt att professionellt verksamma kulturskapare både får en rimlig lön och har samma sociala förmåner som andra yrkesarbetande människor i samhället. Trots att konstnärers förutsättningar skiljer sig kraftigt från den egna företagarens eller den fast avlönade arbetarens förutsättningar antas konstnären fungera i ett system som är anpassat efter den fasta månadslönen eller småföretagens struktur. Detta leder ofta till att konstnärerna hamnar utanför de vanliga försäkringssystemen med rätt till a-kassa, pension eller sjukförsäkring.

En modell för att komma runt dessa problem och som har förbättrat frilansarnas möjligheter till försörjning och kompetensutveckling mellan uppdragen är den tredje anställningsformen - scenkonstallianserna. Frilansande skådespelare, dansare och musiker kan där ha en grundanställning, och när de får annat uppdrag tar de tjänstledigt från alliansen. Dessa allianser erbjuder vidareutbildning och hjälp med förmedling av uppdrag, både till dem som är anställda och till dem som inte har haft möjlighet att anställas. Därigenom får konstnärerna en relativ trygghet, samtidigt som de kan utvecklas konstnärligt och bidra till ett rikare kulturliv för alla. År 2015 hade allianserna ungefär 300 anställda.

Vi i Vänsterpartiet vill att det skapas en fjärde konstnärsallians för bild- och formkonstnärer. Bildkonstnärerna är den grupp kulturskapare som har de sämsta ekonomiska villkoren av alla. Därför bör bland annat denna tredje anställningsform skapas samtidigt som anslaget till allianserna stärks. Det är något vi kommer att ta med oss i kommande förhandlingar inför nästa kulturbudget.

(Applåder)

(forts. § 8) 

Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Rossana Dinamarca ägnade en stor del av sitt anförande åt att kritisera Sverigedemokraternas utgiftsområdesmotion på kulturområdet. Det var formuleringar om att om man får gissa vilt ska alla bli nationalister, som om vi hade haft något slags förslag om att strypa åsiktsfriheten eller liknande.

Det kan vara farligt att gissa vilt, för då händer det att man landar fel. Det var precis vad Rossana Dinamarca gjorde när hon menade att Sverigedemokraterna vill strypa all form av stöd till de olika världskulturmuseerna. Det gör vi inte, varken till Östasiatiska, Etnografiska, Medelhavsmuseet eller andra.

Långsiktigt vill vi däremot se att man stryper anslagen till Världskulturmuseet i Göteborg, men det är bara ett av museerna. Det har även fått en mycket omfattande kritik riktad mot sig under åren.

Rossana Dinamarca menade vidare att Kungliga Operan bara skulle få sätta upp opera på svenska om Sverigedemokraterna fick råda, vilket helt saknar grund i verkligheten. Vi fick också höra att Moderna museet med vårt förslag skulle få mindre pengar, vilket inte heller längre är överensstämmande med verkligheten när vi i år låter anslaget ligga oförändrat. Det kan vara farligt att gissa vilt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Sverigedemokraterna låter tvärtom kulturpolitiken ha en unikt stark roll i vårt förslag till statsbudget, vilket vi visade i höstas i vår budgetpresentation när vi menade att kulturens förmåga att få människor att kommunicera och knyta samman ett kluvet land är ovärderlig. Vänstern, däremot, saknar helt enkelt hederlighet i sin argumentation.

Jag vill därför fråga Vänsterpartiet: Menar man att det saknas en svensk kultur och ett svenskt kulturarv värt att värna, vårda och visa?

Herr talman! SD vill bestämma vilken konst vi ska få se, vilken musik vi ska få lyssna på och vilka tidningar vi ska få läsa. Det är inget hittepå. Det är bara att läsa och lyssna på olika ledamöter. I den här kammaren stod för några år sedan din företrädare Margareta Larsson och ville fängsla konstnärer som Carolina Falkholt för hennes konst. Det är inget hittepå. Det är helt äkta. Ni vill strypa presstödet och talar i antisemitisk anda om en konspiration. Det är inget hittepå.

Jag tyckte att Olof Lavesson tydliggjorde ganska väl vad ni står för. Det är en avsmalning, och ni förstår inte ens vad kultur är och hur kultur formas. Kultur är ingenting som är statiskt, utan det är någonting som formas av alla människor som bor i ett samhälle. Det är också så jag vill att kulturen ska formas för framtiden.

Ni vill tvärtom styra kulturen väldigt hårt. Det såg man inte minst under era senaste kommun- och landstingsdagar, då det fanns förslag om att man skulle sluta sponsra destruktiva kulturyttringar och där man ville ha en starkare styrning av den offentliga kulturen. Det är inget hittepå, utan det är så SD:s kulturpolitik ser ut. Ni vill att vi ska bli nationalister.

Herr talman! Detta replikskifte är fortfarande fullt av lögner och en djupt ohederlig argumentation. Det får väl vara något slags hederlighet, för bövelen!

Det låter ungefär som att Sverigedemokraterna vill bestämma vilken konst som ska visas. Var någonstans i Sverigedemokraternas utgiftsområdesmotion hittar Rossana Dinamarca detta? Vad har Margareta Larssons enskilda uttalande för några år sedan med vår kulturpolitik och vår utgiftsområdesmotion att göra? På vilket sätt medför vårt förslag om omläggning av presstödet en avsmalning? Vi slopar reklamskatten för att kompensera regional press när vi ändå ska se en omvandling av det aktuella presstödet och låter dessutom stora delar av stödet till kulturtidskrifter och andra ligga oförändrat.

På vilket sätt förstår inte Sverigedemokraterna vad kultur är? Det låter verkligen som att Rossana Dinamarca skulle behöva följa med när vi är ute på turné i landet och föreläser om just kultur och kulturpolitik. Jag vet inte om Rossana Dinamarca har studerat kulturvetenskap, kulturarv eller så. Jag känner att vi har ganska bra pejl på vad kultur handlar om och på kulturens kraft och möjlighet att knyta ihop ett samhälle och vara en kraft i kommunikationen mellan medborgarna, inte minst för att stärka medborgarandan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Det finns inga som helst förslag om att sluta sponsra det som Rossana Dinamarca hänvisar till. Tvärtom kan vi se att de som står för politiseringen av kulturen i dag och som minskar detta armlängds avstånd till kulturen är vänsterpartierna. Ola Wong skrev i Svenska Dagbladet för inte så länge sedan: "Vad som nu sker med världskulturmuseerna är ett mikrokosmos av en kulturpolitik som gått vilse i postkolonialt tänkande och en kvävande norm av normkritik. Den växer ur en populistisk idévärld där tron på objektiva fakta förnekas och därmed också behovet av museer som institution för att samla, upptäcka och sprida kunskap." Vad har Vänsterpartiet för svar på det?

(Applåder)

Herr talman! Vad jag vet var inte Margareta Larsson en enskild individ i Sverigedemokraterna i riksdagen. Hon var kulturpolitisk talesperson för Sverigedemokraterna, och hon stod här och yttrade exakt dessa ord. Hon tyckte att Carolina Falkholt skulle sättas i fängelse för sin konst. Jag tycker att det är ganska anmärkningsvärt av en företrädare för Sverigedemokraternas kulturpolitik.

Detta är inte är en enskild händelse, utan denna form av politiska inriktningar dyker upp från Sverigedemokraterna konsekvent. Man vill strypa stöd på egentligen vilket område som helst - om vi nu talar om kultur eller mer specifikt folkbildning. Vi ser hur Sverigedemokraterna agerar lokalt när de drar undan stödet till allting som skulle kunna gå under beteckningen mångkulturalism. Vi har haft exakt denna debatt tidigare när det specifikt gällde stödet till folkbildningen.

Jag tror att det är ganska klart och tydligt för de allra flesta av oss när vi läser om er politik med era Sverigecenter, kulturlotsar eller kulturarvs-ROT. Allting handlar om att bevara någonting som det är oklart vad det skulle vara för något. Eftersom kultur är just levande och någonting som skapas hela tiden är det svårt att veta exakt vad det är ni vill bevara, och det har ni aldrig heller kunnat specificera. Ni lever hela tiden på en nationalistisk tanke. Men ni är som tur inte så många.

(Applåder)

Herr talman! För den rödgröna regeringen är det en självklarhet att ett levande kulturliv är en del av samhällsbygget. Kultur kan ge estetiska upplevelser, utveckla tänkande och språk och vidga våra vyer. Det är därför helt avgörande att vi har kultur omkring oss, att den är en del av vårt samhälle och att alla människor har tillgång till den oavsett vem man är, var man bor eller varifrån man kommer.

Det är därför kulturen inte kan reduceras till en fritidssysselsättning enbart för dem som har stora resurser och mycket pengar. Kulturen är en rättighet för alla, oavsett om man har turen att födas i en storstad eller har föräldrar med goda inkomster. Det är därför vi måste se till att kulturen blir tillgänglig för fler.

Vi behöver också se till att det konstnärliga oberoendet är starkt. Den fria konsten bryter ny mark och ifrågasätter invanda mönster och konventioner. På så vis fungerar den fria konsten som en vakthund - en demokratisk renhållningsmaskin som ifrågasätter och granskar makten och stimulerar det kritiska tänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Därför måste vi ge bästa möjliga förutsättningar för den fria konsten, för oberoendet och för det armslånga avståndet till politisk klåfingrighet.

Under det år som har gått har regeringen bland mycket annat investerat i kulturskolan. 100 miljoner kronor per år investeras i högre kvalitet och lägre avgifter. Äntligen får fler barn och unga chansen att pröva på att våga stå på en teaterscen, skriva musik, programmera eller dansa. Vi har satsat på biblioteken. En nationell biblioteksstrategi är på väg att ta form, och mer resurser investeras i litteratur på olika språk. Äntligen kan alla hitta en bok som passar just dem.

Vi har satsat på museerna. Sedan fri entré infördes på statliga museer har människor strömmat till i tidigare sällan skådad omfattning. Människor som tidigare inte hade möjlighet att ta del av det som är vårt gemensamma kulturarv besöker nu våra museer i en omfattning som inte var verklighet för bara ett år sedan. Genom satsningen Äga rum har vi investerat 50 miljoner kronor i kulturprojekt som bygger på medborgarnas önskemål och som realiseras av ideella krafter med lokal förankring runt om i hela vårt avlånga land.

Nu går vi vidare. Efter två rödgröna budgeter har kulturbudgeten höjts med 767 miljoner kronor. Det är nästan dubbelt så mycket som under hela förra mandatperioden. Sådana höjningar av kulturbudgeten har Sverige inte haft på över ett decennium, och vi har bara börjat.

Vi stärker förutsättningarna för mer kultur i hela landet genom att investera ytterligare 30 miljoner i landstingens kulturverksamheter i och med kultursamverkansmodellen. Genom den slussas mer resurser till länsmuseer, fria grupper, länsteatrar och mycket annat.

Vi satsar på barns och ungas läsning genom satsningen Hela Sverige läser och projektet Bokstart. Vi satsar på konstnärernas möjligheter att leva på sitt skapande. Vi förstärker scenkonstinstitutionerna så att hela landet även fortsättningsvis ska kunna njuta av ett brett utbud av musik. Vi rullar ut det nya filmstödet. De extra 210 miljoner som regeringen investerar kommer att säkerställa goda villkor för svensk film.

Allt detta gör regeringen för att förutsättningarna för det svenska kulturlivet ska stärkas, för det konstnärliga oberoendet och för att fler ska få tillgång till kultur.

Samtidigt finns det en annan verklighet, eller jag kanske ska kalla det för en parallell verklighet eller en potentiell verklighet. Precis som att vissa fiktiva berättelser kan vara otrevliga att läsa kan det här vara otrevlig läsning, i alla fall för oss som brinner för mer kultur till fler. Bland de borgerliga partierna finns det fyra nyanser av kulturskymning. Det finns fyra varianter av nedskärningar. Summan i erbjudandet av nedskärningar varierar visserligen mellan 479 miljoner och 602 miljoner, men det är lika fullt kraftiga nedskärningar. För att finansiera sina skattesänkningar behöver de borgerliga hitta pengar. Lösningen har de hittat i kulturen. De blir därför svaret skyldiga här och nu. Varför ska barnen i Värnamo få en nedskärning av medlen till kulturskolan på 500 000 kronor? Tycker ni att vi har för många teatrar och orkestrar utanför de största städerna? Är de för många? Och vilka svenska filmer är onödiga att ge stöd till?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Tyvärr är listan lång, och tiden räcker inte till, men jag vill inte göra lidandet långvarigt för de borgerliga. Det går att ändra sig och komma på bättre tankar. Valet är enkelt och tydligt: Ska vi ha mindre kultur till färre eller mer kultur till fler?

Herr talman! Låt mig inleda med att säga hur trevligt det är att höra en miljöpartist tala om den egna politiken. Vi har inte hört så mycket sådant i dag, men det uppskattas, även om jag kanske inte delar entusiasmen i alla delar.

Jag försökte i mitt anförande berätta både om vår politik och hur jag ser på kulturen, men kanske framgick det också att jag riktade en viss kritik mot regeringen. Den handlar lite grann om de processer vi har. Allting ska gå så himla fort, men egentligen vet man inte riktigt vad man pysslar med, känns det som. Filmen är ett exempel. Det finns sju tillkännagivanden, varav något hanteras lite hjälpligt och andra inte alls i budgetpropositionen.

Nu får vi veta att det finns 210 extra miljoner kronor till filmen. Det var ju en överraskning! Det står inget om några extra miljoner i budgetpropositionen. Däremot finns det en kompensation för filmavtalet, och jag antar att det är de pengarna som kulturministern menar.

Så här har det varit på område efter område. När det gäller filmen har vi till exempel inte 25 miljoner i momskompensation i vår budget, eftersom vi inte chockhöjer biomomsen och gör biobiljetterna så oerhört mycket dyrare. Då får vi veta att det där inte är momskompensation utan ett omställningsstöd, eller vad det nu senast hette. Men det var inte så det hette i förra årets budgetproposition.

När vi förra gången debatterade kulturskolan hade inte ens ministern själv klart för sig hur de 100 miljoner man avsatte skulle användas. Det enda som stod klart var att de skulle gå till att sänka avgifterna. Det var grunden till att man satsade 100 miljoner kronor på kulturskolan. Men så blev det inte när verkligheten kickade in.

Jag vill verkligen betona den viktiga uppgift som våra kommunala kulturskolor har, och jag välkomnar den utredning som har presenterats, även om jag kanske inte delar alla slutsatser. Jag ser fram emot debatt om kulturskolan. Men det är en kommunal verksamhet som sker på frivillig grund på barnens fria tid. Det blev inte som kulturministern sa; pengarna gick inte till sänkta avgifter.

Min fråga är alltså: Vilka garantier har vi egentligen i för att det som kulturministern skriver i propositionen och i dag talar om blir av?

Herr talman! Jag vill inleda med att ge Moderaterna beröm. När vi läser de borgerliga förslagen till finansiering och till satsningar inom kulturen är det enbart Moderaterna som går iväg med någon heder i behåll. Det finns en kulturpolitik att tala om. Det vill jag ha sagt. Ni ska ha en eloge för det.

Däremot är det sorgligt att ni är så ensamma, och man blir orolig för hur det här ska te sig. Vilka nedskärningar ska man välja att göra? Det är ju kraftiga nedskärningar som görs. Det gör mig också ont att Olof Lavesson är så tydlig med sin misstänksamhet och sin misstro till de stora satsningar som vi nu gör på kulturskolan. Är det någonting som Sverige är i stort behov av är det kulturell infrastruktur. Och är det någonting som alla barn i vårt land är värda är det att man ger dem de bästa förutsättningarna att få pröva på och exponeras för kultur. Vi vet ju alla, hoppas jag, vilken oerhörd effekt som kultur har på oss människor. Den kan få oss att bli till människor. Ett liv utan kultur är ett fattigt liv, och därför behöver vi skapa de här förutsättningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Kulturskolan är en jättesatsning som vi nu hämtar hem, men vi fortsätter att utveckla den, och vi har många satsningar i den här budgeten som vi är stolta över. Men Moderaterna vill, trots sin någorlunda rimliga kulturpolitik, dra ned på kulturskolan, på satsningar som finansiering till museer och på Äga rum. Men det som kanske är allra tråkigast är att Moderaterna vill skära i den regionala kulturen. Är det någonting vi behöver så är det mer kultur till fler i hela vårt land.

Herr talman! Jag tycker nog att jag i många sammanhang har uttryckt mig mycket varmt om kulturskolorna. Som jag sa välkomnar jag den kulturskoleutredning som har presenterats. Jag tycker att det finns mycket som är bra i den. Jag tror även att staten kan utgöra ett bra stöd för kommunerna när det gäller kulturskolan. Det handlar om att samordna kunskap, stå för forskning, bidra till att goda exempel sprids och annat. Men jag är också ganska noggrann med att var och en ska försöka ta ansvar för sitt.

Vi har ett kulturliv som har skriande behov på många håll och kanter. Jag har tidigare gratulerat kulturministern till en god förhandling med Finansdepartementet för att frigöra pengar, men det förvånar mig att det första hon gör inte är att prioritera de egna verksamheterna utan det som är det kommunala ansvaret. Jag tycker att vi har varit överens om att kulturskolan är ett viktigt kommunalt ansvar som kommunerna måste få fatta beslut om.

Det som bekymrar mig är kulturministern för ett år sedan inte ens visste vad de här 100 miljonerna skulle gå till. Vi hade en lång debatt här som handlade om att sänka avgifter. Vi frågade: Ska pengarna gå dit där avgifterna är som högst, alltså till Stockholms kranskommuner? Men så blev det inte. Det blev inga pengar till att sänka avgifter, för det gick inte, utan de har gått till att öka tillgängligheten. Man fick hitta på ett annat användningsområde, helt enkelt.

Det är säkert bra att öka tillgängligheten, men det är snarare bättre att vi står där med kompetensstöd. Och hur ska man använda de 100 miljonerna nästa år? Eller är det 200 miljoner? Vi vet inte, för vi har ju inte ens behandlat utredningen om kulturskolan än. Det bekymrar mig att man skjuter från höften. Man tycker att man gör någonting som ska verka bra, men sedan blir det inte som man tänkt sig. Jag tycker att det är ett stort bekymmer, och det skapar oklarheter när det gäller kulturpolitiken. Jag känner inte att jag har garantier längre för att det som sägs i budgetpropositionen verkligen är det som blir verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Budgetpropositionen, herr talman, är inte till för att uttrycka ambitioner. Budgetpropositionen är till för att leverera enligt de ambitioner man har.

Herr talman! Det står mycket tydligt i budgettexten att de 100 miljoner kronor som vi investerar och prioriterar till den kommunala musikskolan ska gå till kvalitetshöjande insatser. Det är just det som nu sker. De pumpas ut, och det får effekt för många barn och unga i vårt land.

Jag vill återkomma till den budget och de förslag som vi nu debatterar och till Moderaternas budgetförslag, där en rad nedskärningar görs.

Jag har några frågor, och vi får väl anledning att återkomma till dem. Har vi för många länsmuseer i vårt land, Olof Lavesson? Är det vad Moderaterna tycker? Har vi för mycket biblioteksverksamhet i vårt land, eftersom det görs nedskärningar på det i er budget?

Till och med våra scenkonstinstitutioner drabbas av Moderaternas hyvel. Boom, där rök den regionala musiken - tack vare Moderaterna.

Herr talman! Jag är fascinerad av hur regeringssidan förklarar, med ganska starka brösttoner, vilken fantastisk budget man har. Det är djärvt och modigt. Hela grejen handlar om att man höjer skatter med 40 miljarder, eller 40 000 miljoner, och lånar till reformer. Och man regerar med stöd av Vänsterpartiet, som har fått in ett par riktiga uppercuts mot företagare och enskilda i Sverige.

Alliansen ligger inte på samma kostnads- och bidragsnivåer. Det beror på att vi vill skapa förutsättningar för företag att blomstra och för enskilda att få mer i plånboken, inte mindre. Vad säger kulturministern om Konjunkturinstitutets underkännande av man lånar till reformer inom kulturområdet i högkonjunktur?

Herr talman! Vi är här för att diskutera och debattera kulturbudgeten. Det är häpnadsväckande att Kristdemokraterna hellre väljer att tala om annat. Men det är inte bara häpnadsväckande utan också tydliggörande. I brist på kulturpolitik, på en idé om åtminstone kulturens egenvärde eller den fria konstens oberoende väljer man att förskjuta bilden och fokusera på helt andra frågor än de prioriteringar och investeringar i kulturpolitiken som verkligen behövs. Det är inte konstigt att de åtta åren med borgerlig kulturpolitik förde oss i motsatt riktning till framåt, mer och bättre.

Jag undrar hur det kommer sig att Kristdemokraterna vill dra tillbaka finansieringen av den nationella biblioteksstrategin. Varför behövs inte den? Och hur kommer det sig att man inte vill satsa på kultur i skolan?

Jag noterar att Kristdemokraterna vill dra ned både på kulturskolan och på Skapande skola. Det är häpnadsväckande. Är det något som barn och unga i vårt land behöver är det möjligheten till mer kultur.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Jag vill tacka för svaret.

Jag tror inte att kulturministern var här i salen när jag höll mitt anförande. Då drog jag just den kulturpolitik som Kristdemokraterna står för. Om man vill fördjupa sig i den går det i så fall att läsa om den i protokollet i efterhand.

Jag tänker inte släppa kulturministern när det gäller skatterna. Det som möjliggör att kulturministern står här och säger att vi inte satsar någonting eller att vi satsar mindre än regeringen gör har att göra med just skatterna och lån till reformer. Några exempel är

höjd inkomstskatt, som kommer att beröra ungefär 39 000 svenskar

höjda alkoholskatter

särskild löneskatt för personer över 65 år

energiskatt på el för hushåll

skatt på elektronik, som berör ungefär 1 000 svenska jobb

flygskatt, som också är på G nu.

När det gäller flygskatten uttalar sig S-politiker om jobben och hur det kommer att drabba företag och tillväxten inom företag, framför allt på landsbygden.

Alla de här skatterna används för att finansiera reformer. Det gäller även kultursidan. För att möjliggöra det som kulturministern talar om här - vi gör det och det, och vi satsar där och där - tar man in pengarna via skatten. Så är det.

Min fråga kvarstår. Hur ser kulturministern på att Konjunkturinstitutet har underkänt att man lånar till reformer inom kulturområdet i högkonjunktur?

Herr talman! Skatter är ett verktyg som alla regeringar arbetar med för att finansiera och göra olika prioriteringar. Det är en självklarhet.

Jag är smått förvånad över det sätt som riksdagsledamoten väljer för att använda tiden för en kulturbudgetdebatt. Kristdemokraterna har en gång för alla, mycket tydligt, visat att de saknar kulturpolitik. Det är häpnadsväckande.

Jag ska absolut läsa herr Utbults anförande i protokollet. Men jag har läst Kristdemokraternas budgetförslag, och det är under all kritik.

(Applåder)

Herr talman! Vi debatterar nu utgiftsområde 17 som gäller kulturområdet. Vi kan i propositionen läsa följande: "Regeringen vill stärka allmänhetens delaktighet i naturvårdsarbetet, bl.a. genom tillgång till miljöinformation, deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning."

Regeringen tillsatte i våras en utredning som ska identifiera behov och analysera om allmänheten ska ha rätt till överprövning av Skogsstyrelsens beslut. I höstbudgeten inväntar man alltså inte utredningens slutsatser, utan redan i budgeten skriver man att man ska genomföra tillgång till rättslig prövning för allmänheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Regeringen föregriper sin egen utredning. Vad är tanken här? Hur ser kultur- och demokratiministern på att man föregår en beredning av ett ärende som just nu utreds? Man tar beslut redan i budgeten om att "stärka allmänhetens delaktighet i naturvårdsarbetet, bl.a. genom tillgång till miljöinformation, deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning".

Herr talman! Detta är en intressant kulturbudgetdebatt. Jag hör här att Centerpartiets kulturpolitiske talesperson väljer att ställa en fråga som borde ställas till landsbygdsminister Bucht - och som han säkert kan ge ett mycket bra svar på - i stället för att tala om det som är uppenbart.

Centerpartiet har under hela året talat vitt och brett om vikten av mer kultur i hela landet. De har talat om sig själva som den lokala kulturens förespråkare. Sedan lägger man fram ett budgetförslag som lyser av kulturfrånvaro, som lyser av brist på prioriteringar och av brist på vilja att fylla orden med verkstad. Det var bara tomt prat från Centerpartiet. Det är sorglig läsning.

Jag ser fram emot att möta centerpartister runt om i landet som har utmanat mig med att de företräder ett parti som vill ha mer kultur i hela landet. Nu finns det svart på vitt att så inte är fallet.

I Centerpartiets budget är det en total kulturslakt - total. Om Moderaterna är bäst i klassen bland de borgerliga - de har åtminstone en kulturpolitik - så visar Centerpartiet att man näst efter Kristdemokraterna inte har någon kulturpolitik. Jag vet inte vad annat man har.

I Centerpartiets kulturbudget stryper man i stort sett alla satsningar som regeringen vill investera i. Det finns inget stöd till kulturskolor, museer får inte mer pengar och satsningar på kulturprojekt ska inte äga rum. Men allra värst är nog ändå att Centerpartiet vill mer än halvera filmstödet.

Har vi för mycket kultur i vårt land i dag? Den frågan vill jag ha svar på?

(Applåder)

Herr talman! Kulturministern vill inte ens svara på vad hon själv har tagit med i sin budgettext. Det är ganska intressant - speciellt som hon även är så kallad demokratiminister - att hon inte kan svara på vad som menas med att ge allmänheten "tillgång till rättslig prövning". En utredning tittar redan på det och om man ska kunna genomföra det.

Det här är självklart frågor som kulturministern måste kunna svara på, eftersom de finns med i kulturministerns budget.

Jag kan kommentera budgeten lite grann. Nu var inte kulturministern här när jag hade mitt anförande. Annars hade vi kunnat få svar på de flesta av frågorna. På de flesta punkter är våra förslag egentligen inte några besparingar. Att vi har lägre anslag beror på att vi inte har höjt anslagen på de sätt som regeringen har gjort i jämförelse med budgeten för 2016/17.

Det hänger också ihop med att vi inte har skattehöjningar. Det har både Olov Lavesson och Roland Utbult före mig tagit upp som tydliga delar. Det handlar om att ett antal miljarder om man tittar på kultursektorn och fritidssektorn i höjda skatter i arbetsgivaravgifter och andra delar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Det är intressant att ministern står här och talar om att hon inte vet vad vi har för kulturpolitik. Vi har en väldigt öppen kulturpolitik. På varje partistämma vi har haft har vi antagit ett kulturpolitiskt program som vi har varit tydliga med. Det har inte Miljöpartiet gjort.

Däremot har man utsett en arbetsgrupp som ska ta fram ett kulturprogram. Där talar man om att man ska befria kollektivtrafiken från reklam. Man kan förbjuda reklam i kollektivtrafiken och ersätta det med kulturella uttryck. Man säger att någon form av bredbandsskatt ska införas. Man ska alltså begränsa bredbanden.

Jag kan fortsätta att peka ut delarna. Den kulturpolitiska talespersonen säger: Mycket av det som finns i förslaget har vi redan omvandlat i faktisk politik. Sedan är det andra saker som vi behöver arbeta vidare med på längre sikt. Det är Niclas Malmberg som säger det i Sveriges Television.

Han menar att man håller på att genomföra det program som vad jag vet Miljöpartiet inte ens har antagit. Jag har inte heller hört kulturministern yttra någonting om programmet.

Herr talman! Jag är övertygad om att Centerpartiets Per Lodenius är väl medveten om att det kulturprogram han talar om inte är ett program antaget av Miljöpartiet - vare sig av partistyrelsen eller kongressen. Det är ungefär lika befängt som att påstå att Centerpartiet är för fri invandring. Det var väl också någonting som var ett av era förslag i ert parti. Antog ni det? Nej, det gjorde inte Centerpartiet.

Det finns många olika texter som figurerar. Det är viktigt att hålla tungan rätt i mun och veta vad man talar om. Återigen: Vad Lodenius har sagt i denna kammare är kanske bara tomt prat. Det viktiga är vad man faktiskt prioriterar och skriver fram i sitt budgetförslag.

Där lyser prioriteringen att satsa på kultur i hela vårt land med sin frånvaro. Det är återigen bara tomt prat. Att Centerpartiet gör på det sättet är sannerligen en sorglig historia. Fortsätt att prata! Jag och regeringen kommer att leverera och göra.

(Applåder)

Herr talman! Det är uppenbart att de satsningar regeringen i år väljer att göra i sin budgetproposition för kulturområdet, och som man ganska kraftigt slår sig för bröstat för, nästan enbart riktar sig mot etablering av nyanlända. Det gäller oavsett om det handlar om idrotten eller folkbildningen.

Vi noterar att man med 3 miljoner kronor förstärker bidraget till kulturmiljövård, vilket är glädjande. Det är åtminstone 10 procent av vårt öronmärkta anslag för enbart kulturreservat. Det är ett steg i rätt riktning.

Det finns också orosmoln när det gäller regeringens budgetproposition. Det gäller inte minst att det kommer signaler om att budgeten är både underfinansierad och att det saknas väldigt mycket pengar. Riksrevisionen pekar ut att man i förlängningen saknar 50 miljarder för att kunna genomföra sina satsningar. Det är ett stort problem. Någonstans vet vi inte heller i dag, i likhet med vad tidigare talare lite grann har varit inne på, hur mycket det här kommer att påverka kulturbudgeten i förlängningen. Det är ett orosmoln som måste finnas på riksdagens himmel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Jag tänkte primärt ta upp en fråga som har diskuterats och har varit uppe till debatt tidigare och även i dag. Det är frågan om filmpolitiken. Här vet vi att det ligger ett antal tillkännagivanden från riksdagsmajoriteten, där man har gett regeringen i uppdrag att återkomma med uppföljning och inte minst att till exempel tillsätta en ny filmpolitisk utredning.

Nu genomdriver man den helstatliga filmpolitiken med budgetpropositionen. Därför är min fråga: Hur avser man att följa upp riksdagens tillkännagivanden? Frågan ställs mot bakgrund av att man slår sig för bröstet när det gäller demokratibegreppet och att kulturministern också är demokratiminister.

Herr talman! Regeringen ämnar att bemöta och tillgodose tillkännagivanden i sedvanlig ordning och i god tid. Under den borgerliga regeringsperioden, som var lång, tog det i genomsnitt tre år för att hantera ett tillkännagivande. Jag ämnar vara duktigare än så.

Jag vill gärna tala mer om Sverigedemokraternas kulturpolitik. När jag läste den slogs jag av och blev tagen av hur optimistisk den är när det gäller att få ihop sin finansiering. Jag lät kunniga tjänstemän titta på finansieringen. Hur de än räknade fick de inte plus och minus att gå ihop.

Återigen är vi inför en situation där det finns sverigedemokrater och kulturpolitiska talespersoner som pratar vitt och brett om alla investeringar och satsningar som man ska göra. Men det är tomt prat. Finansieringen går inte ihop. Det är skrämmande och sorgligt. Om man har hur mycket pengar som helst och det bara är byggt på luftslott blir det väldigt svårt att föra en kulturpolitisk diskussion på allvar.

Sverigedemokraterna slaktar trots sin enorma pengapåse också en hel del kultur som regeringen investerar i. Man slaktar till exempel stödet till svensk film. Det förvånar. Hur tänker man sig att finansiera den svenska filmen som man säger sig värna så mycket om man inte prioriterar att betala för den?

Sverigedemokraterna ägnar stor möda åt att på olika sätt styra och befria konsten. Man vill styra yttrandefriheten och den konstnärliga friheten. Det är skrämmande på riktigt.

(Applåder)

Herr talman! Någonstans har vi berört det här tidigare. Det handlar om konsten att hålla sig till hederlighet och saklighet i debatten. Vi har mig veterligen inte uttryckt någonstans att vi skulle vilja styra yttrandefriheten eller till exempel vilken konst som visas. Det är återigen en absurd anklagelse.

Att vi med några få procent minskar de direkta subventionerna när det gäller till exempel ersättningar och bidrag till konstnärer eller Statens konstråd handlar det inte om att styra vilken konst eller vilken samtidskonst som skulle kunna utvecklas eller visas. Någonstans är det fria kulturlivet mycket större än de direkta statliga subventionerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Tvärtom tror vi att våra satsningar på skapande förskola, skapande äldreomsorg, satsningar för låginkomsttagare rent skattemässigt, slopande av sjuklöneansvar och liknande för små företag skulle bidra till att många kulturarbetare med lägre inkomster får bättre villkor och bättre möjligheter att bedriva sitt arbete.

Det gäller att möta orosmolnet som Riksrevisionen har lyft om att regeringens budget är underfinansierad. Det saknas i förlängningen omfattande resurser. Det är inte rätt väg att utan grund kritisera vårt budgetförslag för att vara underfinansierat. Vår utgiftområdesmotion är finansierad krona för krona. Den har av inga andra bedömare vad jag hört kallats för underfinansierad.

Jag har tidigare ställt en fråga till företrädare till regeringspartierna. Hur ser kulturministern på det faktum som vi har haft uppe till debatt tidigare under eftermiddagen att museer, kulturskolor och liknande börjar genomföra verksamhetsdirektiv från utredningar som ännu inte är förankrade genom propositioner eller lagförslag som vunnit stöd från riksdagens majoritet men där regeringen gett direktiv? Det är en relevant fråga.

Herr talman! Den kommunala kulturskolan är just en kommunal kulturskola. Det är det kommunala självstyret som styr de olika kulturskolorna. Det är enbart positivt att regeringen både prioriterar att satsa 100 miljoner kronor per år på kulturskolorna samtidigt som vi har en utredning som ger förslag på hur vi kan ta vara på och bättre skapa gemensamma förutsättningar för denna nationella angelägenhet.

Vi vill mer. Men vi vill inte på något sätt förstatliga den kommunala kulturskolan. Det är en fantastisk verksamhet. Däremot vill vi sprida de goda exemplen och all den empiri som finns som kan skapa ännu bättre förutsättningar till fler. Det är målet med utredningen.

Det är inte regeringens sak att anmärka på vissa kommuner som har lyssnat på några av initiativen. Det står alla fritt att göra så. Vi lever fortfarande i ett fritt land. Det tycker jag att riksdagsledamoten också bör beakta.

Därför är det som Sverigedemokraterna säger så allvarligt. Det är en sak att skriva fina ord och göra dem så anpassbara som möjligt i ett budgetförslag. Samtidigt har vi dock riksdagsledamöter som kallar journalister för nationens fiender och som säger att de önskar fängsla konstnärer. Detta är mer än oroväckande; det är riktigt farligt. Vi behöver vara många som tar detta på allvar och förstår vad det talas om. Det blir inte allvarligare än så här.

(Applåder)

Herr talman! Debatten på kulturpolitikens område är intressant, och den speglar de ideologiska skillnaderna och var linjerna går.

Jag vill fortsätta på den linje som flera andra varit inne på, nämligen kultursamverkansmodellen och synen på den del av kulturen som sker på lokalt och regionalt plan, där den enligt min mening hör hemma. Jag har en förtröstan och förlitan på att kompetensen för de lokala förutsättningarna är större ute i landet än i huvudstaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Liberalerna och regeringen skiljer sig åt när det gäller pengar för detta men även i grundsynen på vad kultursamverkansmodellen innebär. Kritiken som kommit fram just nu handlar om att styrningen från staten via Kulturrådet och att dess rättningar av de lokala kulturplanerna blir hårdare och hårdare. Finansieringen har backat eller legat stilla.

Jag vill höra vilken syn kulturministern har på att förhållandet inte är tvärtom, det vill säga att styrningen blir svagare och finansieringen högre.

Herr talman! Vi har självständiga myndigheter, och jag värnar och beaktar hur de gör sina bedömningar. Det Liberalerna gör, vilket tydligt visas i deras budgetförslag, är att faktiskt satsa på den regionala kulturen. Därvid skiljer de sig från de flesta andra borgerliga partier, vilket länder dem till heder.

Jag undrar dock varför Liberalerna vill slakta mer än halva filmstödet. Har vi för mycket svensk film? Vad ska bort inom den svenska filmproduktionen? Det är lätt att se att Liberalerna inte tycker att den kommunala kulturskolan är värd att satsa på. Jag trodde på Liberalernas vackra ord om att barn och unga ska ha goda möjligheter och förutsättningar att exponeras för kultur och få prova på kultur. Varför prioriterar ni inte dessa frågor? Vad var det som inte är viktigt, och varför är det så oviktigt?

Herr talman! Jag noterar med glädje att kulturministern har uppfattat vår satsning på hela landets kultur genom bland annat kultursamverkansmodellen. Jag tycker dock att hon är svaret skyldig vad gäller den lokala kompetensen.

Att kulturministern lyfter fram att enskilda myndigheter är fristående gläder mig också, men samtidigt går det mycket signaler i politiken just nu. Man går förbi både den politiska debatten och riksdagen genom att i stället styra med signalpolitik. Jag tänker exempelvis på sammanslagningen av världskulturmuseerna och andra satsningar, där pengar skickas i stuprör till fristående myndigheter.

Det är ett faktum att kultursamverkansmodellen styrs allt hårdare av staten. Rödpennan går allt flinkare fram över de lokala kulturplanerna och anger vad de ska innehålla och åstadkomma. I stället hade man kunnat låta alla 21 regioners blommor blomma - jag tror att ministern kanske kan uppskatta sådan retorik.

Herr talman! Efter två rödgröna budgetar har kulturbudgeten höjts med 767 miljoner kronor. Det är nästan dubbelt så mycket som under hela förra mandatperioden. Sådana kulturbudgethöjningar har Sverige inte haft på över ett decennium. Och vi har bara börjat.

Mer kultur till fler i hela landet är inte enbart ord i regeringens kulturpolitik. Det visar vi med våra prioriteringar och handlingar.

Jag hoppas att Liberalerna kan få mer kraft bakom sina vackra ord och att vi kan mötas i de satsningar som vi vill göra framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

(Applåder)

(forts. § 11)

Herr talman! Min moderata partikollega och tillika ordförande i kulturutskottet Olof Lavesson har tidigare under debatten tagit upp kulturpolitiken i stort, och jag kommer nu i budgetdebatten därför att fokusera på idrottsfrågorna.

Jag är otroligt stolt över den svenska idrottsrörelsen och allt vad den innefattar.

Kultur, medier, trossamfund och fritid

Det är den i särklass största folkrörelsen och omfattar över 3 miljoner medlemmar, över 600 000 ideella ledare i ca 20 000 föreningar. Det är ledare som dagligen på ett helt fantastiskt sätt arbetar för våra barn och ungdomar runt om i landet.

Idrottsfrågorna har nu glädjande nog fått en allt större plats i samhällsdiskussionen, och det kan direkt härledas till att vi inom idrotten finner ett av de absolut bästa verktygen för exempelvis en bättre folkhälsa, integration och samhällsgemenskap.

När hushåll får mindre marginaler och utanförskapet ökar är det många gånger kultur- och idrottsupplevelser alternativt utövandet som först prioriteras ned. Familjer har helt enkelt inte råd att låta sina barn delta i idrottsgemenskapen så som de skulle önska.

För Moderaterna är alla barns och ungas rätt att ta del av idrott ett av de det mest prioriterade områdena.

Moderaterna vill utforma en idrotts- och fritidspolitik som når alla. För att nå specifikt barn och ungdomar föreslår Moderaterna därför också en ny satsning med namnet Idrott på fritids, där Skolidrottsförbundet ges i uppdrag att utforma ett projekt där idrotten blir en ännu tydligare del av fritidshemmens verksamhet. Det finns ca 400 000 barn inom fritidsverksamheterna, och vi vet att alla barn och ungdomar inte har en tradition eller en naturlig koppling till föreningslivet - ett föreningsliv som ju är ganska unikt för Sverige. Idrott på fritids är därför en bra arena för att nå en stor bredd av barn och ungdomar.

Idrotten ger glädje och gemenskap och erbjuder viktiga vägar in i samhället. Den tidigare alliansregeringens reform Idrottslyftet innebar att idrotten tillfördes hela 4 miljarder kronor under åtta år av regeringsinnehav för att bredda idrotten så att den skulle nå fler barn och ungdomar. Vi moderater vill nu ytterligare också initiera ett Handslag med idrottsrörelsen för en ökad integration, inkludering, en förbättrad folkhälsa och en social breddning av idrotten.

Herr talman! Unga människor far i dag tyvärr illa av orimliga krav. Missbruk, sjukdom och självskadebeteende är många gånger ett uttryck för detta. Vi moderater vill därför initiera ett samlat arbete kring det här samhällsproblemet för att inom ramen av ett utbyggt idrottslyft genomföra ett handslag för sunda kroppsideal.

Moderaterna vill även inrätta en nationell fristående dopningsorganisation, ett så kallat Nado, detta för att all idrott ska vara inkluderade inom en och samma organisation gällande dopningsstöd. Så är inte fallet i dag. Vi ser också stora vinster med att organisationen får en naturlig och viktig koppling till akademi och forskning.

Moderaterna prioriterar kampen mot utanförskapet. Detta utanförskap avspeglar sig även i barns och ungdomars idrottande. De flesta barn i Sverige deltar i flera aktiviteter. Många föräldrar vittnar om svårigheter att begränsa dessa aktiviteter i ett allt större utbud. Dessa barn och ungdomar kommer inte sällan från utsatta socioekonomiska miljöer. Moderaterna anser därför att det bör tillsättas en utredning som kartlägger detta utanförskap.

Idrottens språk är universellt och är inte begränsat av kultur, religion eller etnisk härkomst. Moderaterna står bakom en modern idrottspolitik som alltid tar sin utgångspunkt i att ge alla oavsett ålder samma möjligheter till idrottsutövande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Forskning visar i vissa fall på en snedfördelning av ekonomisk tilldelning kopplat till kön. Vi moderater vill därför att en utredning initieras som belyser hur ekonomiska medel fördelas kopplat till kön och att förslag för att stärka jämställdheten inom svensk idrott presenteras.

Folkhälsofrågorna får ett allt större fokus. Övervikt, fetma och psykisk ohälsa blir allt vanligare hos befolkningen, och här kan såväl idrotten som friluftssektorn bidra med förebyggande arbete. Satsningar på idrott och friluftsliv är därför väldigt kloka och mycket väl investerade medel.

Jag är därför också otroligt stolt över att få berätta att Moderaterna i sin budget nu lägger hela 1,99 miljarder till idrottsrörelsen. Det är också 55 miljoner mer än regeringens anslag till idrotten.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag också ta tillfället i akt och tacka alla dem som bidrar med sina stora insatser inom idrottsrörelsen. Vi är stolta, vi ser, vi förstår och vi uppskattar de fantastiska och ovärderliga insatser som utförs. Ett stort och varmt tack till dem!

Herr talman! Med den här hyllningen till idrottsrörelsens företrädare avslutar jag nu mitt anförande.

(Applåder)

Herr talman! Runt om i vårt land finns det en mängd museer med olika inriktningar, men till skillnad från våra grannländer Norge och Finland saknar vi i Sverige i dag ett nationellt kulturarvscenter där till exempel döva, syn- och hörselskadade kan ta del och även dela med sig av en samlad kunskap, kompetens, föremål och arkiv som visar vårt kulturhistoriska arv.

Tillgänglighet är viktigt för oss alla på alla museer, men det är lika viktigt att det finns en plats för återberättandet av exempelvis de dövas historia och kulturarv.

Ett samlat kulturarvscenter kan också fungera som resurs för övriga museer. För att få en bra uppfattning om behov och omfattning vill vi som ett första steg i ett synliggörande och tillgängliggörande av denna del av kulturarvet ge ett riktat uppdrag till Institutet för språk och folkminnen att samla in och bygga upp en kunskapsbas för detta i samråd med Forum för levande historia.

Det här är en del av vår ambition i Sverigedemokraterna att synliggöra och tillgängliggöra kulturarvet för alla. Därför föreslår vi ett anslag till institutet för att ge institutet resurser för att utföra detta arbete.

Herr talman! Vi ska bli världsbäst! Spel är kultur. Det är en kreativ näring som involverar allt från konstnärer till kompositörer och manusförfattare. Det är en modern kulturform som samspelar med användarna, och genom denna interaktion kan man berätta berättelser som användaren och spelskaparen författat tillsammans.

Sverige har en stark kultur, och en rik historia, berättelser som även behöver återberättas för framtida generationer. Det är viktigt att få lära känna sin historia för att lära av den. Spelen utgör en unik möjlighet att uppleva och förmedla dessa berättelser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Dataspelen kan på så vis dela ansvaret att förmedla vårt arv till nya generationer på de plattformar de befinner sig på i dag. Därför avser vi sverigedemokrater att främja svenska berättelser i detta medium. Vårt mål är att den blomstrande spelindustri vi redan har ska kunna fortsätta sin framgångssaga och att Sverige ska befästa sin position som en av ledarna i den digitala spelvärlden.

Vi föreslår att en plattform upprättas, eventuellt i formen av ett spelinstitut, för samverkan mellan stat och industri. Spelinstitutet ska verka för att synliggöra de hinder spelindustrin i dag möter i Sverige och vara ett hjälporgan för att hjälpa branschen för samarbete med andra kulturella näringar och kulturområden. Det kan också bidra till att konst- och kulturskapare får fler och nya inkomstkällor. På så sätt kan vi bygga upp en stark infrastruktur för spelskapande som vidmakthåller vår position som världsledande spelutvecklarnation.

Med detta, herr talman, ställer jag mig bakom Aron Emilssons yrkande.

(Applåder)

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet om utgiftsområde 17 och avslag på alla reservationer.

Historien visar att det är konsten och kulturen som bär demokratin och det öppna samhället, där vi får uttrycka oss själva och inte bli konformistiska. För oss socialdemokrater och för den grönröda regeringen handlar det om att odla ett fritt och frivilligt kulturliv och hävda yttrandefriheten.

Människor har alltid skrivit, skapat, framfört musik och gestaltat upplevelser och tankar. 400 000 barn går vidare till musik- och kulturskolan. Frivilligt och på fri tid söker de sig till olika kulturuttryck. Skolan, som är en plikt, är en betydande kulturinstitution och måste använda olika uttrycksformer för alla barn.

I dag kan vi se att folkbildningen, kulturen och idrotten har öppnat famnen i sina verksamheter när våra nya och framtida medborgare med olika bakgrund har kommit till Sverige. Inom idrotten har vi i dag 20 000 föreningar, 650 000 ideella ledare och 3 miljoner aktiva. Kopplar man på friluftslivet finns det 5 miljoner i föreningslivet. Idrotten är en del av den svenska modellen. Den är självständig, demokratisk och öppen för alla.

Men vilka är då våra utmaningar? Vem har inte någon kulturell röst i dag?

Jag vill ge ett exempel. Vårt urfolk har påvisat ett underskott. Umeå, som var Europas kulturhuvudstad 2014, då jag själv var politiskt ansvarig, tog upp frågan och synliggjorde den. Det samiska blev en bärande del av hela året. Kulturpolitiken har ett val, och det är att lyfta dem som inte hörs och syns och våga stå upp för de valen även när det blåser.

I dag går anslagen till kulturen i hela Sverige nationellt genom staten med 43 procent, genom kommunerna med 42 procent och genom regionerna med 12 procent. Detta förutsätter dialog, samverkan och respekt från alla nivåer. Det är så vi kommer att bli starka. Där är kultursamverkansmodellen en del.

Kulturutskottets betänkande om utgiftsområdet Kultur, medier, trossamfund och fritid visar att den förstärker demokratin i vid mening och vår förmåga och öppenhet för och till varandra. Om vi öppnar kulturen för fler ger det ökade möjligheter till bildning och lärande. Då kan man förstå sin samtid och historia bättre. Detta är kulturens styrka - att både utmana och utveckla oss själva och tillsammans med andra: mer kultur till fler.

Kultur, medier, trossamfund och fritid

Kulturen är inte skild från det övriga samhället. Kulturens långa synergier finns överallt och är starka inom forskningen och vetenskapen, för det innovativa klimatet, på exportmarknaden, för den ekonomiska utvecklingen och tillväxten, för olika yrkesgrupper och för nya arbetstillfällen.

Jag brukar säga att design är fönstret in i framtiden för att möjliggöra och nå ett hållbart samhälle.

Kulturen är inget exklusivt för ett kulturutskott utan borde vara en angelägenhet och nödvändighet för alla politikområden. Genom att satsa mycket på kultur och förstå kulturens styrka kommer det att bli positivt för alla områden.

Kultur är odling, brukar man säga. Det finns ingen färdig modell. Det finns ingen färdig formel, utan vi måste göra det tillsammans.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 7 december.)