Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård m.m.

Herr talman! Jag skulle vilja börja mitt anförande med att citera miljöminister Andreas Carlgren när vi från just denna talarstol debatterade för nästan ett år sedan: "Jag är själv övertygad om att den stora utmaningen för vår generation av politiker är att i bred samverkan åstadkomma lösningarna. Frågan ställs till sist också till var och en som sitter här i kammaren, som svenska folkets representanter: Kan vi gräla oss ur klimatproblemen - eller behöver vi samarbeta?" Jag svarade då att vi socialdemokrater är beredda att samarbeta, beredda till ett handslag för klimatet, beredda att stödja andra skarpa åtgärder än bara våra egna. Det är ett löfte som hittills har varit mycket lätt att hålla. Men ett samarbete kräver ett givande och ett tagande. Ett samarbete kan inte bara ske på den ena partens villkor. Vi har sedan Carlgren pratade om samarbete här i kammaren presenterat över 100 konkreta förslag för att minska våra farliga utsläpp och komma till rätta med klimatproblematiken. Vi har presenterat dem i vår klimat- och energimotion och i vår budgetmotion. Men när vi nu ska debattera och votera om budgeten kan vi konstatera att regeringen har lagt fram en handfull klimatförslag. Det viktigaste är att den har lämnat sitt motstånd mot att använda skatter som styrinstrument. Det är bra, och det förtjänar beröm! Och vi socialdemokrater håller vad vi lovar. Vi röstar för vartenda skarpt klimatförslag som regeringen har presenterat. Men till vår stora förvåning är inte regeringsmajoriteten beredd att ställa sig bakom ett enda av de över 100 förslag som vi har presenterat. Inte ett enda. Jag måste ställa frågan till Carlgren och majoriteten: Vad är bakgrunden till att ni väljer bort samarbetet? Vi stöder alla era förslag. Ni stöder inte ett enda av våra skarpa förslag. Varför? Förklara detta här i kammaren! Herr talman! Regeringens ovilja att ta till sig andra förslag än sina egna gör också att den vill lägga ned och avskaffa de viktigaste inslagen i Sveriges framgångsrika klimatpolitik. Carlgren och Reinfeldt missar inte ett tillfälle att skryta över att vi i Sverige har minskat våra koldioxidutsläpp med 8,7 procent samtidigt som tillväxten har ökat med över 40 procent. Utsläppen har minskat med miljontals ton. Tyvärr nämner de inte lika ofta att detta bara är resultatet från den tid Sverige styrdes av en socialdemokratisk regering med stöd av v och mp. Inte ett gram av den minskning som Carlgren och Reinfeldt åker världen runt och skryter över har åstadkommits genom borgerliga förslag! Tyvärr nämner de heller inte speciellt ofta att allianspartier röstade emot varje enskilt förslag som lett fram till denna minskning. Tyvärr nämner de inte lika ofta att de nu vill lägga ned den enskilda åtgärd som stått för en fjärdedel av minskningen - det lokala klimatinvesteringsprogrammet. Runt om i Sverige har hundratals projekt fått statligt stöd. Programmen omfattar i dag ca 720 åtgärder och en investeringsvolym på 6,6 miljarder kronor. En tredjedel av dessa åtgärder görs i näringslivet. I den senaste ansökningsomgången har kommuner och företag ansökt om mer än 2,3 miljarder i bidrag till investeringar som ska bromsa klimatförändringen. Investeringarna omfattar sammanlagt omkring 9 miljarder. Sammanlagt har programmen hittills sparat motsvarande 1 827 272 ton koldioxid. Det är tre gånger så mycket som de samlade utsläppen från inrikesflyget. Tre gånger så mycket som hela inrikesflyget! Varför vill regeringen avskaffa dessa framgångsrika program? Herr talman! Statsrådet Carlgren kom nyss hem från Bali. Trots lågt ställda förväntningar måste jag säga att jag är besviken över resultatet. Inga konkreta utfästelser. Inga konkreta målsättningar. Ingen verklig roadmap . USA fick hålla i taktpinnen trots att Bushadministrationen avgår om ett år. Tyvärr följer det ett oroväckande mönster. Regeringen pratar om att ha en hög internationell svansföring men viker ned sig när det gäller. Det började med statsrådet Carlgren som strax efter att han blivit miljöminister enligt samstämmiga tidningsuppgifter krävde att Sverige skulle få släppa ut mer koldioxid i stället för mindre. Sedan kom Reinfeldt och sade att det viktiga inte är att Sverige minskar sina utsläpp utan att vi ställer krav på Kina, Brasilien och Afrika - länder som släpper ut betydligt mindre per person än Sverige. Det fortsatte med näringsminister Maud Olofsson som efter ett tal där George Bush fortsatte sin vägran att skriva på Kyotoavtalet var så imponerad att hon sade: "Det är för mycket att påstå att jag har skrivit hans tal, men jag har definitivt inspirerat honom." Sedan åker Carlgren till Bali och blir enligt TT euforisk över att USA säger att de om 42 år ska släppa ut dubbelt så mycket koldioxid per person som Sverige gör i dag. Om 42 år ska genomsnittsamerikanen släppa ut dubbelt så mycket koldioxid som svenskarna gör i dag. Det är knappast något att bli euforisk över. Det fortsätter med Maud Olofsson som nu lägger ned stor möda på att Sverige inte ska behöva använda så mycket förnybar energi som EU-kommissionen kräver av oss. Kronan på verket blir sannolikt torsdagens ministerrådsmöte, där Carlgren kommer att berömma en utsläppshandel på flyget som enligt EU-kommissionen kommer att leda till fortsatta ökningar av utsläppen, detta trots att flyget redan ökat med 87 procent sedan 1990. Men det är väl som Carlgren sade på Bali: Det där med siffror är inte så viktigt. Herr talman! Det är dags för regeringen att presentera en politik som kan fortsätta minska Sveriges utsläpp. Det är dags för regeringen att sluta peka finger åt andra. Det är dags för regeringen att ta eget ansvar. Det har gått så långt att till och med regeringen och Centerpartiets starkaste supportrar misströstar. När ordföranden i Centerns nyaste avdelning, Stureplanscentern, får chansen att över ett helsidesuppslag i Svenska Dagbladet ösa beröm över regeringen säger han: "Är det något område där regeringen har misslyckats så är det faktiskt miljöpolitiken." Han säger vidare att handling saknas och att talk is cheap . Tydligare än så kan inte regeringens miljöpolitik sammanfattas: Det saknas handling. Talk is cheap . Herr talman! Det här betänkandet handlar inte bara om klimatet. Majoriteten säger sig vilja rädda skogen och den biologiska mångfalden. De når tyvärr inte det uppsatta målet. Vad gör regeringen då? Aviserar de mer pengar? Aviserar de nya medel? Nej, de gör tvärtom. De aviserar inga nya medel men skär ned anslagen med 50 miljoner kronor. Nog behövs en förnyelse av politiken för biologisk mångfald. Nog behövs nya verktyg för att bevara skyddsvärd skog. Men regeringen börjar i fel ände. De skär först ned anslagen trots att målen inte nås. Efter den obehagliga nedskärningen ska man sedan analysera läget. Det vore klädsamt om majoriteten här i kammaren försökte reda ut hur mer skog ska kunna skyddas med mindre pengar. Herr talman! Den rikaste tiondelen av den svenska befolkningen släpper ut tre gånger så mycket koldioxid som den fattigaste tiondelen. När regeringen nu slår sig för bröstet för att de fortsätter den gröna skatteväxlingen är den fördelningspolitiska blindheten slående. De som släpper ut mest koldioxid får två tredjedelar av alla skattesänkningar. Höjda skatter på energi och drivmedel används för att avskaffa förmögenhetsskatten. Den tiondel som släpper ut minst koldioxid straffas genom att de får sänkt a-kassa, höjd a-kasseavgift och genom att de slängs ut från arbetslöshetsförsäkringen. När regeringen vill stödja miljövänligare transporter riktar man in åtgärder endast mot dem som redan har råd att köpa en splitter ny bil för hundratusentals kronor. För de 95 procent av svenskarna som inte kommer att köpa en bil under nästa år avsätts inte en krona. Där är åtgärden i stället höjt pris i kollektivtrafiken och höjt bensinpris. Regeringens blindhet för fördelningspolitiken hotar den folkliga uppslutningen kring klimatpolitiken. Vi står inför en samhällsomställning av stora mått. Då måste vi ha ett rättviseperspektiv med oss. När regeringen slår på de svaga och belönar de rika hotar de alltså i själva verket grunden för en framgångsrik klimatpolitik - den folkliga förankringen. Herr talman! Skillnaderna i miljöpolitiken är tydliga. Vi vill satsa på de framgångsrika klimatinvesteringsprogrammen. Regeringen vill i stället lägga ned dem. Vi vill satsa 1 miljard på forskning kring ny energi och nya drivmedel. Vi vill satsa 1 miljard på investeringsprogram för att i verkligheten introducera nya energikällor och nya drivmedel i stor skala. Regeringen försöker skramla ihop en miljömiljard genom budgettricksande, nedskärningar och namnändringar. Tyvärr blir nettot negativt. Miljömiljarden visade sig bli en miljönedskärning. Vi vill stödja miljöbilar och efterkonvertera dagens bilpark till klimatsäkra drivmedel. Regeringen är inte beredd att satsa en krona på dem som inte har råd att lägga hundratusentals kronor på en ny bil. När vi satsar miljarder på att forska fram och introducera nya drivmedel höjer regeringen skatten på den miljövänligaste dieseln, den så kallade miljöklass 1-dieseln. Den betydligt miljöfarligare dieseln, den i miljöklass 3, slipper skattehöjning. Den miljövänligaste dieseln skattas bort till förmån för den miljöfarligaste. När vi vill satsa på klimatmärkning för att underlätta för alla de svenskar som vill göra bra klimatval stryker regeringen klimatmålet i konsumentpolitiken. En god miljö ska inte längre vara ett mål för konsumentpolitiken. De konsumenter som gör aktiva val lämnas i sticket. Herr talman! Varje gång jag har stått här i kammaren och debatterat med regeringsföreträdare och miljöministern har jag manifesterat att socialdemokratin är beredd att samarbeta om skarpa åtgärder mot klimathotet. Varje gång har jag mötts av vackra ord, men ingen eller bristfällig handling. I praktisk handling gör majoriteten tvärtom och avslår alla förslag som vi har lagt fram. Inte på en enda punkt har majoriteten varit beredd att kompromissa. Om vi jämför regeringens politik med den som vi socialdemokrater föreslår kan vi konstatera att vi har högre ambitioner, mer pengar och skarpare åtgärder. Jag hoppas att regeringen kommer i kapp, men jag tror inte att det kommer att hända. Klimatet behöver en ny regering, miljön behöver en ny regering och, herr talman, Sverige behöver en ny regering. (Applåder)

Herr talman! Jordbruksminister Eskil Erlandsson stod här och sade att han aldrig har varit så nöjd som just i dag. På radio hörde jag att även miljöministern är väldigt nöjd och tillfreds, inte minst efter Baliöverenskommelsen. Jag är något dystrare. När det gäller anslag till klimat och klimatåtgärder finns det all anledning att vara dyster. Satsningar på klimat och biologisk mångfald ställs mot varandra och ses inte av regeringen som den helhet som de är. Regeringen fortsätter att ta pengar från ett miljöområde till satsningar på ett annat. Man tar pengar från satsningar på biologisk mångfald till satsningar på havet, till fortsatt satsning på miljöbilspremie från satsning på biologisk mångfald och från det framgångsrika lokala klimatinvesteringsprogrammet Klimp till det diffusa hållbara städer. Klimatmiljarden som alliansen under valrörelsen lovade att satsa på miljön tycks vara återanvända pengar. Gamla satsningar som återinförs blir som nya, men det är i bästa fall gamla tiders satsningar som kvarstår eller återinförs. Ett exempel är det slopade anslaget i den nuvarande regeringens första budget. Det gällde energirådgivarna; de skulle bort. Tack och lov har regeringen nu insett sitt misstag och lägger tillbaka anslagen till detta. Därmed säger sig regeringen ha gjort en satsning. Trots illusionsnumret med klimatmiljarden kvarstår det faktum att regeringen under åren 2007-2010 satsar drygt ½ miljard mindre än vad regeringen själv anslog i sin första budget förra hösten. Miljömålsrådets pågående utvärdering om miljömålen visar att det inte är möjligt att uppnå nuvarande delmål under Levande skogar. Enligt regeringens logik ska pengarna, för att skydda den biologiska mångfalden, minskas med ½ miljard under tre år. Regeringen skriver själv i propositionen att en neddragning av anslagsnivån i kombination med kvarhållen ambition vad gäller miljömålen ställer stora krav. Det är väl ändå ett understatement. Regeringen kanske har ett nytt illusionsnummer att komma med. I så fall vill vi gärna ta del av det i dag så att det blir synligt. Det är inte med trolleritrick vi värnar om miljön och klimatet, det är med konkreta stora satsningar. Större satsningar, inte mindre, för biologisk mångfald är bara ena sidan av samma mynt som andra klimatåtgärder. Klimatförändringarna ökar ju, inte minskar, behovet av skyddade områden ännu mer än vad vi har känt till tidigare, när målen fastställdes. Kraftigt stigande priser på skogsfastigheter gör det dessutom dyrare att skydda produktiva skogsarealer. Därför vill vi i Vänsterpartiet öka anslaget med 361 miljoner i förhållande till regeringen. Vi tror, som sagt, inte på illusionstricket att få ut mer biologisk mångfald för mindre pengar. För skogen och för de hotade djur- och växtarterna ser det minst sagt dystert ut. I stället för att minska anslagen till klimatåtgärder vill Vänsterpartiet öka dem. Vårt mål är att vi år 2010 ska satsa motsvarande 1 procent av vår bnp på klimatåtgärder, inte minst till fattiga länder som kommer att drabbas värst. De har redan drabbats svårt av klimatförändringarna. Därför vill vi satsa på ett särskilt klimatbistånd och på att 2010 nå det nya enprocentsmålet. Marknadskrafterna har misslyckats också inom miljöområdet. Nicholas Stern, mannen bakom Sternrapporten och tidigare chef för Världsbanken, säger samma sak när det gäller miljön: Marknadskrafterna har misslyckats. Därför är det nu dags för en rättvis klimatpolitik, en vänsterpolitik med kraftiga satsningar med nya pengar på klimatbistånd till fattiga länder. Herr talman! Riktigt dystert är det att regeringen skrotar det lokala klimatinvesteringsprogrammet Klimp efter nästa år. Vänsterpartiet var initiativtagare till att Klimp infördes för att minska utsläppen av växthusgaser. Enligt Naturvårdsverkets utvärdering leder Klimp till utsläppsminskningar på ca 1 ton koldioxid per år, och energianvändningen minskas med drygt 1 terawattimme per år. Varje satsad krona i det lokala klimatinvesteringsprogrammet har också blivit effektivare för varje år. Den 1 november i år då ansökningstiden för den sista klimatinvesteringen gick ut hade 71 ansökningar om bidrag till klimatinvesteringar kommit in till Naturvårdsverket. Det betyder att intresset för det här lokala programmet är stort. Att man lägger ned ett framgångsrikt koncept utan att ha något nytt att komma med är verkligen dystert för klimatet. Om det är hållbara städer som ska ersätta Klimp:en kan jag inte utläsa det av det diffusa som står om hållbara städer. I vilket fall som helst är det väldigt mycket mindre pengar. Herr talman! Också när det gäller GMO:er, genmodifierade organismer, finns det anledning att vara dyster inför regeringens hållning. Riksrevisionen som har granskat den statliga hanteringen av GMO skriver i sin rapport att gentekniken väcker både oro och förväntan från allmänhetens sida. På det område där granskningen gjordes, GMO i djurfoder, livsmedel och industrivaror, överväger farhågorna. Vi i Vänsterpartiet menar att Sverige ska avvakta med nya tillstånd för avsiktlig utsättning av nya GMO:er tills den etiska bedömningen har utvecklats bättre och är i linje med Riksrevisionens mening i rapporten. Enligt EG-rätten får inte ett enskilt medlemsland bestämma sig för att ha striktare regler än vad gemenskapen som helhet har. Vänsterpartiet ser gärna att Sverige och Sveriges regering går före och gör det möjligt att ha en striktare tillämpning av hanteringen av GMO. Där har regeringen tyvärr varit aktiv och inte stöttat Österrike som ville ha ett förbud. Ibland kanske man önskade att regeringen satte sig i det berömda hörnet, eller om det var avbytarbåset. Vi i Vänsterpartiet har en rad goda miljöförslag i vår budgetmotion. Vi delar, som vi tidigare har sagt, gärna med oss av dem. Det gäller klimatanpassning. Det gäller Klimp. Vi har ett särskilt havsinvesteringsprogram som jag tycker att regeringen bör titta lite noggrannare på. Det är satsning på gröna jobb, åtgärder för biologisk mångfald, stöd till klimatinvesteringar och mycket mer. Sammanlagt vill vi för nästa år satsa nästan klimatmiljarden, 955 miljoner, mer än vad regeringen gör. Herr talman! Jag står givetvis bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer i betänkande MJU1, men för att vinna tid yrkar jag bifall till reservationerna 3, 5 och 8. Jag ser fram emot att miljöministern kommer att räta ut frågetecknen kring klimatinvesteringsprogram och frågan om hur den biologiska mångfalden ska bli bättre med mindre pengar. I detta anförande instämde Jacob Johnson (v).

Herr talman! Miljöministern! Jag skulle vilja börja med att säga att jag ställer mig bakom Miljöpartiets reservationer, och jag yrkar bifall till reservation 6. Jag skulle också vilja säga god jul, eftersom jag antar att jag kommer att glömma av det sedan. Jag tycker att de människor som borde få en stor och rejäl kram i jultid är de som inte har resurser att köpa julklappar i parti och minut, de som inte har råd att åka på semester till värmen, de som konsumerar och förbrukar minst. Det är de här människorna som tär minst på vårt gemensamma utrymme av ren luft och av resurser. Samtidigt är det många som känner sig stressade och som inte är nöjda med sin livssituation. De vill ha råd att köpa allt som alla andra har, vilket är helt i enlighet med hur detta samhälle också belönar människor. Under hösten 2006 tog klimatdebatten fart ordentligt. Varje tidning visade sitt intresse. Kvällstidningarna skrev om klimatförändringarna och deras konsekvenser, vecka ut och vecka in. Debatten har inte klingat av. Den är livlig. Varje dag är den på allas läppar, och det fortsätter att vara helsidor i tidningarna dag ut och dag in. Ett stort skifte har skett i människors syn på miljön och klimatfrågorna. Stadsjeepar har blivit ett skällsord, och höjda koldioxidskatter ses som en självklarhet. Miljöpartiet har länge drivit klimatfrågan. Vi har också fått utstå en del för att vi har drivit tuffa förslag. Skatteväxlingen, som Miljöpartiet lotsade fram, innebar höjda energi- och klimatskatter på drygt 17 miljarder kronor. Samtidigt sänktes skatten för låg- och medelinkomsttagare. Skatteväxlingen har inneburit en kraftig övergång från olja till biobränslen. Regeringen är yrvaken efter att ha väckts av det nyväckta engagemanget i klimatfrågan det här året. Nu vill man vara offensiv, men det är svårt att vara trovärdig om man skjuter på problemen, om man anser att det är någon annan som ska göra jobbet, om man inte vill se att det också krävs att man gräver där man står. Det krävs handling här och nu, och det är mer än att diskutera vad man ska göra i den stora världen och på den globala arenan. Att Sveriges miljöminister deltar på Bali är säkerligen helt och hållet som det ska vara. Eftersom jag inte själv har varit där ska jag inte på något vis ta på mig något tolkningsföreträde. Man jag hör det jag hör, och jag ser det jag ser. Människor är bekymrade. Rekordmånga människor kommer att ta tåget i jul i stället för att åka bil och flyg. Människor är kloka. De som går i bilbytartankar förstår inte riktigt hur de ska göra och vilken bil man egentligen ska köpa i dag eller så undrar de helt enkelt om man kan fortsätta att köra bil. Frågar de mig tycker jag självklart att de i första hand ska åka kollektivt så mycket som möjligt. Om det inte går får man fundera över vilken bil som man kan köpa. Då handlar det i första hand om en snål bil, oavsett om det är fossila eller förnybara bränslen den går på. Den medvetna vet att det inte räcker med lite häftiga miljöbilar eller att tanka etanol. Vi måste vara rädda om det som finns, spara och skydda, inte öka och utgå från att allting kommer att vara som nu. Det här har en hel del människor förstått. För oss politiker är det också hög tid att visa att vi menar allvar. Men det är svårt för människor att verkligen tro på stora ord om man sedan inte vill vidta kraftiga åtgärder där man är, där man står och där man faktiskt har makten att avgöra om framtiden. Det är inte trovärdigt att inte göra allt man kan för att minska klimatförändringarna om man har handlingsutrymme, vilket vi har i Sverige men också i EU, i den så kallade i-världen. I Miljöpartiets förslag tar vi klimat- och miljöfrågorna på så stort allvar som vi alltid har gjort. Vi har arbetat fram ett budgetförslag som inom utgiftsområde 20 skiljer sig från regeringens förslag. Vi vill satsa ytterligare 983 miljoner kronor att fördela på detta område. Eftersom vi tycker att Naturvårdsverket ska ha det övergripande ansvaret för havsmiljön, till exempel, har vi avfärdat det havsmiljökonto som regeringen föreslår. Vi förstärker i stället resurserna till Naturvårdsverket, som har ansvaret och som behöver extra förstärkning, med 100 miljoner jämfört med regeringens förslag. Regeringen har sagt att man vill satsa på havsmiljön. De vill säkert alla. Och regeringen slog på stora trumman i samband med Almedalsveckan när det gällde att man gjorde en stor satsning. Vi vet att man tog pengar från anslaget för biologisk mångfald och att man staplade upp ett antal kunskapsbaserade åtgärder som behövdes. Jag tycker nog att vi har tillräckligt mycket på fötterna för att nu inse att vi redan har flera förslag att diskutera. Regeringens neddragningar när det gäller biologisk mångfald är allvarliga. Det är ett obegripligt förslag. När priserna på fastigheter och mark stiger och alla insatta pekar på att vi inte kommer att nå målen när det gäller levande skogar vill regeringen dra bort pengar och göra det svårare än det är att nå målen. Detta har flera framfört kritik mot. Varför är det viktigt med levande skogar när vi behöver både biobränsle och råvaror från skogen i dessa klimatdagar? Jo, det handlar just om att klimatet förändras, vare sig vi kommer överens med hela jordens befolkning om att minska klimatgaserna eller inte. Enligt den enhetliga vetenskapen är det så. Det som kanske ska lösa våra problem och det som kanske behövs för att vi ska ha en chans att reparera är hela ekosystem som har en förmåga att återhämta sig, som har en biologisk mångfald bevarad. Jag vet att vi har massor av fantastiska skogsägare i vårt land som har förstått detta sedan länge och redan gör rätt. Men det händer tyvärr väldigt mycket annat som går i fel riktning. Resiliens pratar man om. Det är ekosystemens möjlighet att återhämta sig. Miljöpartiets förslag skiljer sig även här från regeringspartiernas förslag. Vi vill ha en förstärkning på 466 miljoner kronor. Det är en stor skillnad här, och förmodligen räcker inte heller detta. När det gäller förorenad mark, som är ett större problem än man kanske vill tro, kan vi förvänta oss att det framgent kommer att bli ett hot mot vattentäkter och vattendrag. Vi får nämligen en ökad nederbörd, vilket vi absolut kan förvänta oss enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen. Det förväntas leda till att föroreningar kan börja läcka från markområden som i dag är fyllda med en massa gamla skulder i form av kemikalier och tungmetaller. Ett annat problem som miljöministern och jag hade en debatt om i augusti är de läckande vraken, som gärna kallas för tickande miljöbomber och som ligger på havens botten. Där har de legat sedan krigen. Så länge last med olja och kemikalier och krigsmateriel håller sig inom fartygen är allt lugnt. Men det har visat sig att allt fler av fartygen nu har börjat läcka och rosta. Det finns en stor oro för att en större miljökatastrof kan inträffa. De här fartygen har förstås legat och rostat även under förra mandatperioden och under alla mandatperioder sedan de sänktes. Men nu är frågan akut. Problemet när det gäller vem som ytterst tar ansvar kan inte vänta. Med vetskap om det här och att det antagligen är fullkomligt möjligt att använda pengar från det som kallas förorenad mark har Miljöpartiet lagt in ytterligare 100 miljoner här. I Klimat- och sårbarhetsutredningen har det redovisats en hel del svarta framtidsscenarier men även en del positiva. Det som krävs är dock att vi inte duckar utan att vi också anpassar samhället till de problem som kommer att möta oss. Det är större risk för skred i vissa områden, kanske speciellt där jag själv kommer ifrån, den vackra västkusten. Miljöpartiet lägger in en ny post med 130 miljoner till klimatanpassning. Vi tror att det är viktigt att inse hur sårbara vi är och att vi blir ännu mer sårbara om vi inte möter problemen med förnuft och resurser och beredskap. Klimatomställningen utgör i dag en av de största utmaningarna som samhället står inför. Effekten av ett förändrat klimat är redan synlig. De sista förnekarna har tystnat. Vi har en dryg handfull år på oss att bryta kurvan, att stoppa katastrofen. Vi var många som hörde talet av Al Gore i onsdags. Beskedet om att tiden är knapp var tydligt och att vi politiker måste agera. Om vi inte gör vad vi ska fick vi som slutkläm veta att politiker är förnybara. De går att byta ut. Frågan är om vi ändå förstår att det kanske handlar om ett fåtal år. Det är klart att vi gör. Eller gör vi det egentligen? Gör regeringen det? Jag tror inte att det är enkelt att ta över rodret efter ett val och dessutom vara fyra partier som tillsammans ska visa enhet utåt. De ska leva upp till alla vallöften vare sig de var kloka och bra eller inte. Flera förslag här är viktiga i vår budget. Det är till exempel att Klimp, som Wiwi-Anne nämnde, får fortsätta efter 2008. Det är viktigt att vi inte drar ned på SMHI. Det är viktigt att vi inte drar ned på biologisk mångfald. Många andra förslag i budgeten är viktiga. En ytterligare fråga som dyker upp i det här betänkandet är GMO-frågan, genetiskt modifierade organismer, något som lanseras i hela världen vare sig människor efterfrågar det eller ej. Det är en teknik som kan ifrågasättas då det handlar om att släppa ut de genmodifierade grödorna i miljön med egenskaper som gör dem okänsliga för bekämpningsmedel eller gör dem till organismer som kan producera gift på egen hand och inte behöver bekämpningsmedel till hjälp. Det finns exempel på att en del av de här grödorna korsar sig med våra vanliga kulturväxter eller våra vilda växter. Det är precis det som inte ska få hända. Det är ett experimenterande som sker med allas vår miljö och allas våra ekosystem. Det är en teknik för att hjälpa till att komma till rätta med en massa problem som finns men som kanske kommer att skada en del av det som finns. Man missar frågan om vi kanske är inne på fel spår. Vi behöver system och modern teknik ihop med klokskap om de sårbara system som våra ekosystem kan vara. Där måste försiktighetsprincipen få råda. Man tillåter en teknik som man tror sig ha kontroll över utan att ha klart för sig vad det behövs för regelverk eller hänsyn runt omkring. Det har vi alla kunnat läsa i Riksrevisionens rapport. Men som vanligt: Vi har ju läget under kontroll. Vem kan väl tvivla på det? Den kritik som Riksrevisionen gett ifrån sig har i alla fall skakat om en del. Men det kvarstår mycket, enligt mitt sätt att se på saken. Det saknas en diskussion om information i samhället, en dialog om vad nyttan kan vara i förhållande till risken. Regelsystemet måste kompletteras av de enskilda medlemsstaterna. Samexistensregler saknas. Sveriges förslag till de samexistensregler som finns är bedrövliga. De bygger inte på försiktighetsprincipen, enligt vad jag anser. Regeringen drar ned på pengar för skydd av biologisk mångfald i skog och mark, trots att det blir dyrare med inköp och avtal med markägare om att markpriserna går upp. Samtidigt klämmer man in nya uppgifter för att klara kraven i EU:s vattendirektiv i samma anslag.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Betänkandet rör många olika områden och många olika motionsyrkanden. För att på ett enkelt sätt kunna visa det för alla som följer det här på tv, mina kolleger som följer det från rummet, eller farmor som tittar hemifrån, Karin, har jag gjort en liten enkel tio-i-topp-lista. Herr talman! Vi börjar med nr 10, omfattningen. Det här är ett stort betänkande med hela miljöbudgeten för nästa år. Det är en budgetram på ungefär 4,7 miljarder kronor. Det är otroligt mycket pengar. Men vi politiker ska ju inte mätas i hur mycket pengar vi lägger på olika saker. Vi måste mätas utifrån vad vi gör med pengarna. Vi ansvarar för att se till att varje skattepeng används klokt, och det är ett stort ansvar. Nr 9 är att vi fortsätter att se till att förorenaren betalar. Det handlar om att skapa ett omvandlingstryck, att få människor att förändra sitt beteende. Vi vill att det som smutsar ned ska vara synligt i ekonomin. Därför höjer vi kväveoxidavgiften. Avgifter är ett kraftfullt styrmedel, men det är inte det enda. Nr 8 är havspolitiken. Vi ser att det krävs en sammanhållen havspolitik. Vi lägger 100 miljoner kronor på det. Havspolitiken skapades som ett eget utgiftsområde i förra budgeten. Vi fortsätter med det synsättet. Haven kräver samordning. Det går utanför vår politiska organisation. Vi behöver kommunicera mellan de olika politikområdena jordbruk, fiske och miljö. Det handlar också om biologisk mångfald. Det handlar om relationer med EU-länder och Ryssland. Vi har ganska stora möjligheter att förändra politiken nu när Östersjön blir ett pilotområde inom EU. Jag vet att vi arbetar vidare för att hitta nya former för förvaltningen. Det är en fråga som vi följer i utskottet. Nr 7 är forskning. Vi satsar 403 miljoner kronor på forskning inom miljöområdet. 44 miljoner utöver det går till förvaltning. Men det är mycket mer forskning än den bit som vi finansierar som påverkar miljön. Det är flera som har tagit upp det besök vi hade av Nobelpristagarna som kom förbi här och talade i riksdagen. Teknikutvecklingen är en nyckel. Rajendra K. Pachauri som är ordförande för FN:s klimatpanel, IPCC, var väldigt tydlig. Han var här och pratade tillsammans med Al Gore. Då berättade Pachauri att Sveriges stora bidrag till att rädda världens klimat handlar om teknikutveckling och teknikutbyte. Nu kopplar vi också på biståndspolitiken. Efter forskningen kommer nr 6, fler miljöbra lösningar. Vi lägger 392 miljoner kronor på stöd till klimatinvesteringar. När vi hör debatten här i dag verkar det som om pengar bara försvinner, men så är det naturligtvis inte. De ligger kvar, men vi utvecklar också stödet för en omställning. Det är något som man bara kan göra en gång. Utvecklingen av stödet möter kritiken att det gamla Klimpprogrammet var ett förtäckt statsstöd som hade dålig effektivitet. I stället satsar vi pengar på programmet Hållbara städer, och vi lägger 50 miljoner kronor på internationella klimatinvesteringar. Det tror jag är det första steget. Miljö- och klimatpolitiken blir mer och mer internationell. Nr 5 är att vi sanerar och återställer mark så att den kan användas. 455 miljoner kronor läggs på inventeringar, undersökningar och åtgärder. Här handlar det mycket om att ta ansvar. När det saknas en verksamhetsutövare som enligt lagens mening har ansvar går vi in och styr upp. Då tar vi ansvar. Nr 4 är att vi har en kraftigt höjd ambition i klimatpolitiken. Den här klimatmiljarden är bara början. Det är intressant att höra Socialdemokraternas beskrivning av vår politik. Den är naturligtvis inte sann. Men det är deras syn. Så får det vara. Vi är här för att testa våra argument mot varandra. Otroligt spännande är att vi sänker våra utsläpp av växthusgaser, och äntligen har vi en politik för tillväxt. Regeringens politik ger oss möjlighet att lägga mer pengar på miljöåtgärder. De pengar som finns i betänkandet och som man säger att man vill lägga är påhittspengar. De finns inte. Vi har en finansierad politik med ordning och reda i ekonomin. Nr 3 är att vi lägger 1,9 miljarder på anslaget biologisk mångfald. Det är inte hälften, men det är två femtedelar av budgeten. Den absolut största delen av det går till det statliga inköpet av skog. Vi har hört mycket diskussion om det. Det är en diskussion som pågår. Det är otroligt mycket pengar, men den viktiga frågan här är att det inte är staten allena som kan garantera den biologiska mångfalden. Jordbruksverket har fått i uppdrag att se över de metoder som används. Vi tittar på många olika modeller. Själv är jag ganska imponerad av den finska staten som jobbar mycket med kommunikation med markägare. Det handlar alltså inte bara om en uppifrån-och-ned-politik där politiker vet bäst. Det handlar om kommunikation och att få fler att arbeta. Pengar måste också finnas till skötselavtal. I miljökvalitetsmålet Levande skogar ser man mycket till antalet hektar. För oss borgerliga är kvaliteten på det som avsätts viktigt. Som ni vet ska vi se över miljökvalitetsmålen våren 2009. Kvalitetsaspekten måste in tydligare. Nu är vi på toppen av topp 10, herr talman. Nr 2 är miljöbilspremien. Vi lägger 100 miljoner kronor på den premien. Den har blivit en otrolig framgång. Nybilsförsäljningen har förändrats. Fler och fler bilar kommer ut på marknaden. Produktionen har förändrats. Fler och fler miljöbättre bilar byggs, och kunderna står i kö för dem. Men premien är faktiskt en stor symbol. Den är symbolen för övergången från piskpolitiken till morotspolitiken. Vi vill hellre belöna dem som gör rätt. Så kommer jag till nr 1 i betänkandet. Vi i alliansen har lämnat en total budget för att få fler i arbete, ordning och reda i de offentliga finanserna, ett bra näringsklimat och insatser mot klimatförändringarna. Det är så klart helheten som är det viktigaste. Det är effekten av en borgerlig miljöpolitik. Miljöfrågorna är vår tids viktigaste utmaning, men vi har verktygen, styrmedlen, belöningarna, de marknadsmässiga lösningarna, det internationella samarbetet, handel med utsläppsrätter, miljöbiståndet, forskningen och tekniken på vår sida. Vi har alla möjligheter. Det absolut viktigaste är att miljöengagemang inte längre är något slags ursäkt för att driva vänsterpolitik. Budgeten visar vår offensiva miljöpolitik, men det kommer naturligtvis mycket mer. Klimatpropositionen kommer nästa år. Dessutom kommer bland annat en havsproposition, en skogsproposition, en infrastrukturproposition och en forskningsproposition. Vi rustar oss för de utmaningar vi står inför. Herr talman! Jag blev intervjuad av en otroligt cool tjej som heter Amanda och går i Grennaskolan i förra veckan. Hon frågade så begåvat: Varför är just er miljöpolitik bäst? Svaret är enkelt: För att den fungerar. (Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att citera Sofia Arkelsten. Det verkar som om klimatinvesteringsbidragen bara försvinner - poff! Men det gör de inte. Men det är precis vad de gör, Sofia Arkelsten. Vi ska i dag rösta om reservation 1. Det här är sista året med Klimp, klimatinvesteringsbidrag. Det är den enskilda åtgärd som har fungerat bäst för att minska utsläppen av klimatgaser. Det är en fjärdedel av hela den svenska minskningen som din partiordförande åker land och rike runt och tar åt sig äran av. De bidragen ska nu läggas ned. Om du inte vill lägga ned dem kan du rösta på den socialdemokratiska reservationen nr 1, där vi föreslår att de ska bibehållas. Herr talman! Jag kan passa på att yrka bifall till reservation 1 och reservation 4. Vidare säger Sofia Arkelsten att ni äntligen får en politik för tillväxt. Men det fina med den miljöpolitik som vi har haft är att den har minskat utsläppen av koldioxid med över 8 procent samtidigt - fram med den röda pennan - som vi har haft 44 procent tillväxt. Det är det unika. Det är det som Andreas Carlgren säger i talarstolen på Bali. Det är det som Fredrik Reinfeldt säger i talarstolen i EU. Det är det som Fredrik Reinfeldt till och med sade till Pachauri och Gore när de var här. Han kanske borde ha nämnt att han och ditt parti har röstat emot de flesta av de åtgärder som har lett till den minskningen och att ni nu i dag vill lägga ned det enskilt skarpaste förslaget.

Herr talman! Det är roligt att höra Anders Ygemans beskrivning av verkligheten. Vi kommer att lägga 392 miljoner under 2008 på klimatinvesteringsprogrammet. Den viktiga frågan här är hur många gånger som en omställning kan göras. Det blir missvisande att tro att programmet kommer att leva för alltid och aldrig någonsin behöva förändras någonstans. Det enda Socialdemokraterna vill är att fylla på med pengar, och då kommer allting att bli fint. Så är det naturligtvis inte. Vi kommer att förändra och utveckla programmet och se till att det går att bygga hållbara städer. Det finns en önskan om att politiskt styra historieskrivningen från Anders Ygeman. Du påstår att ni har frikopplat tillväxten från miljöpåverkan. Jag har förut medgett i talarstolen att allt ni har gjort inte är uselt. Så är det naturligtvis. Det är lite klädsamt att vara ödmjuk. Tillväxten i Sverige beror inte bara på politiker. Tillväxten har inte skett tack vare den socialdemokratiska regeringen som regerade i tolv år utan trots den regeringen.

Herr talman! För det första tror jag att den Arkelstenska ödmjukheten väl talar för sig själv. För det andra röstar vi i dag om vi ska fortsätta med klimatinvesteringsprogrammet eller lägga ned det. Följer man majoriteten i betänkandet, som Sofia Arkelsten här argumenterar för och kommer att rösta för, avslutas den mest framgångsrika åtgärden den 31 december 2008. Det stämmer att man inte kan göra en omställning hur många gånger som helst, men vi har ytterligare 38 miljoner ton koldioxid som vi ska ställa om. Då verkar det dumt att avstå från den viktigaste åtgärden. Sofia Arkelsten säger att vi ska ha stadsmiljöprogram som handlar om väsentligt mindre pengar. Hur många miljoner ton koldioxid tror du att stadsmiljöprogrammet kommer att nedbringa?

Herr talman! Det är fascinerande att Anders Ygeman väljer att recensera min ödmjukhet. Det var lite otippat. Jag kommer att välja att inte recensera Anders Ygemans brist på ödmjukhet. Vi kan välja mellan den strikt konservativa bevarandepersonen som Anders Ygeman uppenbarligen är, som säger att om ingenting förändras kommer allt att gå bra. Samma gamla program ska gälla hela tiden. Eller så kan man rösta på förslaget i betänkandet och hitta en förändringsbenägenhet, en utveckling, ett framåtsyftande anslag i klimatpolitiken. Det är naturligtvis det jag kommer att göra. När det gäller hur många ton man kan spara på olika ställen finns det massor av utredningar. Jag har turen att sitta med i Klimatberedningen. Det kommer att bli mycket politik, skarpa förslag, och vi kommer att hitta en intressant utvecklingspotential. Utredningen kommer att presenteras i slutet av februari. Då är Anders Ygeman naturligtvis välkommen att ta del av den. Det viktigaste är att vi kan välja att fortsätta som tidigare eller att växla upp och göra mer. Jag vill växla upp och göra mer. Därför hoppas jag att alla röstar för förslaget i betänkandet.

Herr talman! Inte helt oväntat vill också jag tala om det lokala klimatinvesteringsprogrammet, Klimp, som ska skrotas. Vad Sofia Arkelsten än säger finns inga pengar till detta program efter nästa års slut. Jag har hört i dag om klimatpaket, och Sofia Arkelsten nämnde nyss kraftigt höjd satsning på klimatpolitik. Varför då skrota? Jag ställer samma frågor som Anders Ygeman. Han fick inget svar, och jag försöker se om jag kan få svar i stället. Vad är det som är dåligt med det program som har sparat så mycket på miljön i Sverige på de få åren sedan 2003 som det har funnits? Om hållbara städer är en utveckling, en fortsättning, på Klimp:en, skulle jag vilja veta om det är så eller om den lite diffust uttryckt ska gå till vatten och avlopp. Det är naturligtvis också något städer mår bra av, men det har inte så mycket med klimatsatsning att göra. Om det är något ni byter namn på är det i så fall till namn med mindre pengar. Vad är det förtäckta statsstödet med Klimp:en? Det var intressant att höra att det var ett förtäckt statsstöd eftersom det är fråga om statliga pengar. De ska gå till att spara klimatet. Är det i så fall något fult?

Herr talman! Det var många frågor som kom från Wivi-Anne Johansson. När det gäller ordet statsstöd är det väl vad som avses när pengarna går rakt från staten till kommunerna. Det var ju kommuner som skulle söka de här pengarna. Jag märker att det finns ett visst mått av politiskt nyspråk i Wivi-Anne Johanssons argumentation. Man kallar det att det här systemet "skrotas". Vi har kvar det ett år till, och sedan utvecklar vi det. Jag svarar på samma sätt: Hur många gånger kan man göra en omställning? Det är det som är den absolut viktigaste frågan. 392 miljoner ligger nästa år. Jag kan passa på att berätta att det har varit ganska omfattande kritik när det gäller Klimp. Här låter det som att det är lyckoriket på jorden att det finns ett klimatinvesteringsbidrag att söka. Det finns naturligtvis massor av styrmedel, belöningar, handel med utsläppsrätter och andra möjligheter att genom information och kunniga kunder påverka våra utsläpp. Klimatinvesteringsprogrammet har varit en del, och nu går vi vidare. Vi växlar upp.

Herr talman! Sofia Arkelsten och alliansregeringen får gärna säga att man vill "utveckla" klimatinvesteringsprogrammet. Det säger Naturvårdsverket också, och vi håller med dem. Ingenting är statiskt, utan man kan utveckla det. Men det är ingen utveckling att lägga 392 miljoner nästa år och 130 miljoner, som jag tror att det var, till hållbara städer 2009. Skulle det vara så otroligt mycket effektivare? Det var nämligen Konjunkturinstitutet som sade att man inte tyckte att det var tillräckligt effektivt. Däremot säger Naturvårdsverket att det var väldigt effektivt för miljöns skull. Då undrar jag om det är för klimatets och miljöns skull vi ska ha program. Jag vill fortfarande veta hur jag ska tolka det här med hållbara städer, Sofia Arkelsten. Vi kan inte ställa om hela tiden, utan det här är en utveckling. Talar vi om samma saker? Ska hållbara städer pyssla med ungefär de sakerna och vara en utveckling fast med mindre pengar än vad Klimp:en har haft?

Herr talman! Det kommer många frågor från Wivi-Anne Johansson. Jag måste bara fylla på med en sak som jag glömde att säga i förra svaret, just när det gäller vatten och avlopp. Jag kopplar det på din fråga hur hållbara städer ska se ut. Jag har en beskrivning av det här som du kan få av mig efteråt när vi är färdiga. Det handlar naturligtvis om så oglammiga saker som vatten och avlopp, och min favoritfråga, sopfrågan. När vi arbetar med klimat pratar vi om stora internationella traktat, men sedan kokar det ändå ned till de här riktigt handfasta frågorna. Det handlar om att planera fram lokala lösningar. Men jag tror att man lurar sig själv ganska rejält, herr talman, om man som Vänsterpartiet beskriver enbart investeringsprogram och enbart pengar från staten som drivande i den omställning vi gör av vår ekonomi, våra städer och våra liv just nu. Det är att förenkla verkligheten, och det är lite tråkigt. Det var en fråga till, om Konjunkturinstitutet, som hade sagt att en tredjedel av de olika investeringar som har gjorts kunde ha gjorts mycket mer effektivt. Jag har också sett annan information, om att rätt många av dessa investeringar hade gjorts ändå. Jag tror att ju fler styrmedel och ju mer vi funderar på hur vi ska komma vidare i miljöpolitiken, desto fler olika incitament kommer det att bli, alltså fler belöningar för att göra rätt. Jag tror att Klimp kommer att ha gjort sitt, och jag föreslår att vi går vidare med hållbara städer och hela den flora av olika styrmedel och belöningar som vi kommer att införa.

Herr talman! Det känns härligt att vara centerpartist i en alliansmajoritet och redan efter ett år kunna konstatera att vår politik för jobben och miljön gör skillnad. Vi gick till val på att skapa ett bättre Sverige, ett Sverige där fler människor kommer i arbete och där frihet och öppenhet är en självklarhet, ett Sverige där miljöfrågan är en möjlighet till utveckling och förbättring, inte ett problem. Ett drygt år har gått sedan vi fick möjligheten att genomföra våra förslag, och idéerna och resultaten har verkligen inte låtit vänta på sig. Vår miljöpolitik ger resultat. Ett exempel som tydligt illustrerar miljöframgångarna är miljöbilspremien, den premie som infördes av alliansregeringen i våras. Numera är var femte ny bil som säljs i Sverige en miljöbil. Det kommer inte att dröja länge innan en fjärdedel av alla nya bilar som säljs i vårt land är miljöbilar. Det är glädjande att vara centerpartist och en del av en alliansmajoritet och kunna se den tydliga effekten. Det är vår övertygelse att klimatfrågan ska föra oss framåt i utvecklingen och inte bakåt. Vi vet att bilen behövs och kommer att behövas i framtiden i ett avlångt land som Sverige, och den fyller en oerhört viktig funktion. Men bidraget till klimatförändringarna från bilen och från transporterna är ohållbart - det är där vi ska lägga krutet. Då är det en klok och offensiv strategi att satsa på en premie som stimulerar fler människor att välja de bilar som i dagsläget är bäst för miljön. Kombinationen av en miljöbilspremie och en fortsatt skattebefrielse för förnyelse av bränsle har lett till att 2007 kommer att gå till historien som det år då det såldes mer etanol och biogas än någonsin förr. Förnybara bränslen är en spännande sektor som spelar en viktig roll i klimatarbetet och en viktig roll i den omställning som måste ske. Vi har valt att satsa offensivt på att stärka marknaden för miljövänliga bränslen. 150 miljoner kronor har avsatts för nya tankställen för biogas, och det kommer att leda till att antalet tankställen tredubblas. Det är en tydlig effekt av vår politik. Herr talman! Att lösa klimatförändringarna är en global angelägenhet som kräver globalt samarbete och gränsöverskridande lösningar. Det gäller för Sverige att vara en förebild och ett föregångsland som har energi och kraft att lyfta blicken och tänka framåt. Det är glädjande med de resultat och de rapporter som har kommit från Bali om att man har nått en överenskommelse. Jag tänkte inte beröra det så mycket i mitt anförande, utan jag överlåter det till dem som verkligen var på Bali och var med i diskussionerna, miljöminister Andreas Carlgren och min kollega Sven Gunnar Persson. Jag är helt övertygad om att de kan ge en bild av hur det var när man var mitt inne i förhandlingarna. Herr talman! För mig, Centerpartiet och alliansmajoriteten är det ansvarsfullt och effektivt att föra en politik som innehåller ett tydligt klimatskattepaket, med bland annat höjd koldioxidskatt, höjt reseavdrag, höjd energiskatt på diesel och justerad fordonsskatt. Det klimatskattepaket som den här regeringen har lagt fram är det mest ambitiösa och mest omfattande som någon regering någonsin har klarat av att lägga fram. Det är det mest ambitiösa programmet. Det är vad jag kallar en tydlig miljöpolitik. Det kommer att leda till att det kommer att kosta mer för dem som använder bilar som släpper ut mer koldioxid, och det kommer att gynna dem som väljer att köra en miljöbil. Det är ett tydligt exempel på en politik som kommer att ge effekt. Vi ser möjligheterna i de utmaningar vi står inför. Vi behöver visa att det finns möjligheter i utmaningen att ställa om till ett hållbart samhälle. Vi behöver verksamheter, konsumenter och andra länder som vill och kan och som kommer att tjäna på att bli miljövänligare. Ekonomisk stimulans är en effektiv metod som kan snabba på övergången till mer hållbara alternativ och mer hållbara levnadssätt. Marknaden kommer att spela en viktig roll i arbetet med omställningen. Men där marknaden inte kan leda rätt eller tillräckligt långt måste politiken gå in och göra det. Herr talman! Det är rätt spännande att lyssna på oppositionen i den här debatten. Först ska jag säga att det hedrar Tina Ehn att hon visar lite ödmjukhet inför diskussionerna kring Bali. Jag tycker inte att man ser det så mycket i de övriga delarna i oppositionen. När jag tittar på oppositionens budgetalternativ är det precis likadant här som det var på det utgiftsområde som debatterades innan och som det är på alla utgiftsområden i budgetdebatterna, att det spretar något otroligt. Det går inte att se vad som är ert eventuella regeringsalternativ. Vi kan inte se vad det är för miljöpolitik ni skulle kunna föra, för det finns ingen samlad opposition. Anders Ygeman, herr talman, efterlyser vad vi gör med de förslag som s har lagt fram. Han säger att de har lagt fram 100 förslag. Ja, det har de. Jag kan då avslöja att vi i Klimatberedningen sitter och hanterar de här förslagen på ett seriöst sätt, och vi vänder och vrider på dem så att vi når mesta möjliga klimateffekt och minskar koldioxidutsläppen så mycket som möjligt. Det hade varit förmätet av oss från majoritetens sida att lägga fram en budget som hade innehållit detaljer för 2009 och 2010 samtidigt som vi har en klimatberedning där vi alla sju riksdagspartier sitter tillsammans och arbetar fram förslag. Då hade klimatförändringen inte fyllt någon funktion. Det är just därför vi lägger tyngdpunkten på budgetpropositionen 2008 i förslaget. När det gäller 2009 och 2010 kommer mycket av det vi gör i Klimatberedningen att ligga till grund för ytterligare förslag i framtiden. Herr talman! Sverige har genom alliansregeringen varit med och drivit fram en ambitionshöjning på klimat- och energiområdet inom EU. Det är en ambitionshöjning som är tydlig och nödvändig för att vi ska kunna komma till rätta med klimatförändringarna. Den innehåller bland annat ett mål att andelen förnybar energi ska öka till 20 procent i Europeiska unionen. För att vi i Sverige ska ha möjlighet att uppnå vår andel i detta mål kommer en ökad förnybar elproduktion från till exempel vindkraft att vara avgörande. Under året har antalet vindkraftverk i Sverige fyrdubblats, och nya projekt presenteras hela tiden runt om i landet. Vi behöver också ha en förändrad lagstiftning i framtiden som gör det enklare och snabbare att komma fram med projekt, som exempelvis vindkraftverk, just för att påskynda omställningen. Herr talman! När vi summerar detta första år som alliansen styrt Sverige kan vi konstatera att det har gjorts betydande satsningar på miljöområdet. 4,7 miljarder, som Sofia Arkelsten sade förut, är oerhört mycket pengar. Så mycket pengar som regeringen lägger på miljöområdet har ingen regering tidigare orkat med. Det är ett tydligt exempel på att det verkligen leder till förändring. Samtidigt kan vi konstatera att fosfatförbudet blir verklighet, och genom Helcomöverenskommelsen får vi ett gemensamt tak för utsläpp av fosfor och kväve. Miljöbilspremien är införd och ger effekt. Vi satsar på utvecklandet av hållbara städer, och Sverige har aktivt varit med och bidragit till att EU numera har en klimatpolitik med tydliga mål om utsläppsminskningar. En hållbar utveckling är ett tydligt mål för alliansen. Det innefattar både social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Den budget som vi kommer att fatta beslut om tar de första stegen mot att förstärka vårt ansvar gentemot kommande generationer. Förhoppningsvis kan vi i framtiden lämna över ett hållbart samhälle till kommande generationer. (Applåder)

Herr talman! Man ska ha respekt för sanningen och siffrorna. Det här är det mest ambitiösa klimatskattepaketet någonsin påstår Claes Västerteg. Det är samma osanning som Andreas Carlgren uttalade här i kammaren för ungefär ett halvår sedan. Vad bygger du det på, Claes Västerteg? Ni höjer skatten på den miljövänligaste dieseln med 20 öre. Ni höjer 6 öre på koldioxiden. Under socialdemokratins tid vid makten höjde vi med stöd av Vänstern och Miljöpartiet miljö- och energiskatter med 17 miljarder kronor och sänkte skatten på arbete med lika mycket. Det är skyhögt över de summor du kan räkna ut även med den mest kreativa miniräknare. Claes Västerteg, du säger att det inte har funnits en budget med fler miljöåtgärder än denna - eller något i den stilen. Jag har tagit del av dina beräkningar som jag begärt ut av Miljödepartementet. Varför har du inte räknat med stödet till energieffektivisering av offentliga lokaler på 2 miljarder i den budgeten vi lade fram? Varför har du inte räknat med effektivare energianvändning på 597 miljoner kronor, introduktion av ny energieffektiv teknik på 414 miljoner kronor, minskad energianvändning på 163 miljoner kronor och bidrag till förnybar energi på 148 miljoner kronor? Hade du räknat på det sättet hade du inte kunnat komma till den missvisande slutsats du har gjort.

Herr talman! Jag kan bara konstatera att det klimatskattepaket som vi lägger fram i budgetpropositionen 2008 är det mest omfattande som någon regering har lagt under något enskilt år. De 17 miljarder som Anders Ygeman talar om och de skatteväxlingspaket som genomfördes av den förra regeringen fanns där. Men när Anders Ygeman talar om 17 miljarder är det utspritt under ett stort antal år. Detta är det största enskilda klimatskattepaket som någonsin har lagts av en regering under ett enskilt år. Och när jag säger att det är den största satsningen på miljöområdet så är det det. Anders Ygeman tricksar och bollar med siffror, men jag kan bara konstatera: Läs utgiftsområde 20, titta i tabellen - det står 4,7 miljarder - och titta historiskt! Det har aldrig lagts så mycket pengar på miljöområdet. Jag kan inte annat än att konstatera att det står så.

Herr talman! Jag tror att det tyvärr är dags för Claes Västerteg att gå till optikern, för det är samma påstående som Carlgren hade. Optikern är den man får gå till om man inte ser det som står i tabellen. Vi kan konstatera att vi hade väsentligt mer pengar till klimatåtgärder i vår budget än vad som finns i denna budget. Skälet till att du kommer fram till en annan slutsats, Claes Västerteg, är att du väljer att inte räkna med ett antal olika åtgärder. Jag nämnde dem, men du kommenterade dem över huvud taget inte. Det är flera miljarder kronor som du väljer att bortse från. Räknar man på det sättet är det klart att det blir som du säger. Men väljer man att räkna med det faktiska innehållet i budgeten blir utfallet ett helt annat. Jag ska ge Claes Västerteg möjlighet att få höra listan igen. Den bygger alltså på det vi frågade Miljödepartementet om. Det saknas ca 2 miljarder, det vill säga stödet till energieffektiviseringar i offentliga lokaler. Stöd till effektivare energianvändning på 597 miljoner kronor, introduktion av ny energieffektiv teknik på 414 miljoner kronor, minskad energianvändning på 163 miljoner kronor och bidrag till förnybar energi på 148 miljoner kronor saknas likaså. Det är väl effekterna av det sistnämnda bidraget Maud Olofsson försöker rymma från när hon nu ska ha ett sämre beting för Sverige.

Herr talman! Det vi debatterar i dag är utgiftsområde 20, och så mycket pengar som det läggs på miljöområdet i denna budget har det aldrig lagts. Vi kan alltid diskutera optiker, men det är tydligt för alla här att jag har glasögon. De är tämligen nya, och jag ser bra med dem. Det kan jag konstatera, för jag använder dem. Man kan diskutera satsningar som har gjorts av tidigare regeringar. Det har gjorts i denna debatt tidigare också. Men inget är för alltid givet. Det var inte era satsningar. De var tidsbegränsade av tidigare regeringar också. Klimatinvesteringsprogrammet var tidsbegränsat av tidigare regeringar också. Stå inte och prata om att det saknas pengar när detta budgetförslag de facto är det budgetförslag som innehåller mest pengar på miljöområdet någonsin!

Herr talman! Klimatmötet på Bali har i dagarna avslutats. Det var en klimatthriller som först mot slutet fick en positiv upplösning. Den var positiv i bemärkelsen att fler och viktiga länder fortsättningsvis finns med på tåget och att världens ledare tycks inse vikten av globala lösningar. Vi är alla medvetna om allvaret och att såväl nationella som internationella åtaganden krävs. Jag vill ge vår svenska miljöminister en eloge för hans outtröttliga arbete med att både söka allianser och finna konstruktiva klimatlösningar. Det visar med all önskvärd tydlighet på regeringens ambition och vilja att medverka till en miljömässigt hållbar framtid för både våra barn och barnbarn. Dagens betänkande Miljö- och naturvård har stor bäring på klimatmötet på Bali då dessa frågor är så sammanflätade med varandra. Regeringens miljöpolitik ska grunda sig på internationellt samarbete, och vi ska vara en drivande kraft i de globala miljö- och klimatförhandlingarna. Folkpartiets positiva EU-inställning delas av hela regeringen, och vi ser EU som en otroligt viktig plattform också ur ett miljö- och klimatperspektiv. Det som skiljer oss från delar av oppositionen är vår tilltro till EU-samarbetet, vår tilltro till entreprenörskap och marknad liksom vår tilltro till näringslivets vilja och möjlighet att delta i miljö- och klimatarbetet. Värt att notera i dagens betänkande är att Socialdemokraterna under endast två anslagsområden har liknande inriktning som sina kamrater. På 17 områden delar Socialdemokraterna regeringens uppfattning. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har i stor sett samma tilläggssumma men mestadels inom olika områden. Den största posten handlar om biologisk mångfald, 1,9 miljarder kronor, och den har redan tagits upp av föregående talare. Det är en post som inte minst Folkpartiet men givetvis också hela regeringen anser vara mycket viktig. Jag har tidigare i denna kammare påmint om att den biologiska mångfalden ger oss en buffert att mota klimatförändringarna. Inte minst därför är det angeläget att säkerställa mångfalden både nationellt och internationellt. Att bevara, skydda, sköta och restaurera värdefulla miljöer för biologisk mångfald och friluftsliv är en liberal hörnsten. Skötselarbetet måste utvecklas och det lokala engagemanget tillvaratas. Det innebär nya verktyg, nya tankar, nya idéer, och det är ett arbete som redan pågår. Hade vi fortsatt arbetet med samma verktyg och i samma takt som den förra regeringen vet vi en sak med säkerhet, nämligen att vi inte skulle ha klarat måluppfyllelse inom den stipulerade tiden. Jag vill kommentera några synpunkter från oppositionen. En del av kommentarerna kommer jag sedan att överlåta åt min kollega Lars Tysklind. Först och främst: Den 1 juli 2007 trädde producentansvaret i kraft, vilket innebär att producenter kostnadsfritt ska ta emot uttjänta bilar. Socialdemokraterna vill fortsätta med en skrotningspremie och har lagt till ett nytt anslag på 40 miljoner. Det har de allra senaste dagarna kommit ytterligare 30 miljoner i denna fond. Då frågar man sig om Socialdemokraterna anpassar sig till den nya verkligheten eller om det gamla kravet kvarstår. Vägverket och Naturvårdsverket har för övrigt fått ett uppdrag att analysera eventuella behov av ytterligare åtgärder för att förhindra att uttjänta bilar dumpas i naturen. Den andra delen jag vill lyfta fram handlar om klimatmärkning. Det togs upp i det förra betänkandet som vi diskuterade, och vi är alla överens om att det behövs. Skiljelinjen handlar när det gäller märkning om vem som ska ansvara. Regeringen är övertygad om att den effektivaste vägen är den frivilliga klimatmärkning eller totalmärkning som tas fram av aktörerna tillsammans. Där ser aktörerna det egna ansvaret, och också konsumentens ansvar finns med att söka. Vänsterpartiet vill ha klimatanpassningsmedel. Det är en angelägen fråga som inte minst har tagits upp i Klimat- och sårbarhetsutredningens slutbetänkande. Det pågår precis nu ett remissförfarande. Sedan kommer regeringen i samband med klimatpropositionen att återkomma till denna angelägna fråga. En annan fråga som också har tagits upp av flera talare handlar om klimatinvesteringsprogrammet, så kallat Klimp. Jag vill stryka under det som Sofia Arkelsten sade om att Konjunkturinstitutet i sin bedömning har konstaterat att 33 procent, en tredjedel, av investeringarna inte har skett så effektivt som de borde ha kunnat göras. Vi måste ta till oss detta. När vi från staten satsar medel måste vi hela tiden utvärdera och se till att man ska uppnå 100 procents effektivitet på de gjorda insatserna. Vi går vidare, precis som Sofia sade. Nu blir det nya inriktningar. Dessutom är det viktigt att påpeka att det är ekonomiskt att göra klimatinvesteringar och att satsa i ny teknik. Som en liten passus vill jag nämna passivhus. Här har man genom ett nytt byggnadssätt kunnat göra en otrolig insats för både klimatet och miljön samtidigt som det lönar sig ekonomiskt. Man får igen insatsen på ett fåtal år. Då behöver inte alla satsningar bidrag, utan det finns andra incitament som kan få i gång satsningar. Det blir en vinn-vinn-situation. Fru talman! Många av oss minns säkert kampanjen Håll Sverige rent och reagerar med ilska när vi ser nedskräpning ute i naturen. Det är därför otroligt värdefullt att det nu görs en öronmärkt satsning för att komma till rätta också med den här problematiken. När jag lyssnade på Anders Ygeman hade jag tillfälle att se den klocka som nu är bakom mig. Jag kunde konstatera att efter nio minuter och 36 sekunder nämnde Anders Ygeman några punkter som Socialdemokraterna själva vill arbeta med. Han tog upp bioenergi och miljöbilar. I övrigt använde han sin tid åt klagovisor om vad den nuvarande regeringen gör för fel. Jag tycker att det hade varit värdefullt om Anders Ygeman hade använt mer av sin tid åt att presentera Socialdemokraternas program. Jag vill därför redovisa några skarpa förslag från regeringen och alliansen. Nu har det lagts fram en proposition som ger tillåtelse till att man konverterar bilar till drift med alternativbränsle. Östersjööverenskommelsen har kommit med konkreta mål för länders minskning av fosfor och kväve. Det inträder ett förbud mot fosfattvättmedel. Detta kan utvecklas, men det är ett första viktigt steg som den nuvarande regeringen har tagit. En klimatproposition är på gång, väl underbyggd av Klimatkommissionen men också av den parlamentariska klimatberedningen. Det är här, precis som Claes Västerteg påpekade, som vi tar vara på alla goda idéer från hela oppositionen. En hel del är under utarbetande - till exempel en skogsproposition, en områdesskyddsproposition och en havsproposition - med många konkreta åtgärdsförslag. Det har också påbörjats analyser av nya verktyg för att skydda skyddsvärd natur. Fru talman! Jag började mitt anförande med att tala om Bali. Jag har ägnat min talartid åt svenska förhållanden, men jag vill ändå avsluta med en internationell utblick. Då vill jag landa i Bangladesh, både för att jag vill visa vårt gemensamma arbete och för att det är viktigt att när det är som mörkast ge en hälsning om ljus och värme. Detta kom i dubbel bemärkelse från Bangladesh. Förra fredagen hade jag förmånen att tillsammans med fru talmannem möta en av de alternativa nobelpristagarna, Dipal Barua, från Bangladesh. Genom sitt företag Grameen Shakti - en avknoppning av Grameen Bank, som för övrigt fick Nobelpriset förra året - har Dipal Barua på kort tid installerat 120 000 solcellsanläggningar hos fattiga personer i de allra fattigaste delarna av Bangladesh. Det har skapat en ny livssituation med bättre hälsa, då man slipper använda fotogen inomhus, och ljus över läxläsningsböcker och symaskin. Eldsjälar och ideella krafter, driftiga företagare och medvetna politiker som är beredda att fatta tuffa och långsiktiga beslut både nationellt och internationellt kan sammantaget ge en ljusnande framtid mitt i vintermörkret. Därför är det så viktigt med insatser för internationella klimatsatsningar och att vi nu också är med och arbetar för att stärka den internationella handeln med utsläppsrätter och är med och utvecklar mekanismer för ren utveckling. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Fru talman! Jag tar mig friheten att inledningsvis snabbt svara på Anita Brodéns frågor. Om det är de nationella målen som riksdagen har slagit fast som Anita Brodén talar om så är kontrollstationens uppfattning att detta mål kommer att uppnås utan vidare åtgärder. Om det är 25-procentsmålet som vi lade fram här i kammaren som Anita Brodén talar om var det meningen att vi skulle fylla på med en väldig massa åtgärder. Det gör vi också i våra klimat- och energimotioner - över 100 åtgärder. När det gäller skrotningspremien tror jag tyvärr inte att ens den ökning i fråga om pengar som finns i den socialdemokratiska budgeten kommer att räcka. Så även om det tillförs medel tror jag att man kommer att vara tvungen att tillföra ytterligare medel över tiden framöver. Detta är klara och raka besked. Det skulle vara bra om Anita Brodén kunde svara på frågor om ersättning för Klimp:en. Det finns ansökningar på över 9 miljarder kronor när det gäller Klimp, och ni satsar i runda slängar 350 miljoner på ett stadsutvecklingsprogram. Frågan är: Var kan man söka pengarna? Klimp sparade 1,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Om ert projektprogram nu kommer att bli "hundraprocentigt effektivt", hur mycket koldioxid tror du då att det kommer att spara? Jag tror att om man satsar en tredjedel så mycket pengar finns i alla fall risken, även om man gör det "hundraprocentigt effektivt", att det inte sparar lika mycket koldioxid som Klimp:en gör. Jag har en sista fråga. Anita Brodén säger: Vi bereder alla era förslag i Klimatberedningen. Det är ju gentilt. Men om alla klimatförslag ska beredas där, varför bereder ni då inte era egna förslag där?

Fru talman! Jag ska börja där Anders Ygeman slutade. Vi lyssnar, vi tar till oss, och sedan kommer det att bli en klimatproposition. Men i den här Klimatberedningen finns alla möjligheter för alla sju partier att diskutera dessa frågor och komma med goda idéer. Utgångspunkten är de goda, de bästa och de effektivaste idéerna. 25-procentsmålet kommer också att tas upp i klimatpropositionen, Anders Ygeman. Då får vi se vilken procentsats som vi landar på. Det vet vi inte i dagsläget. Det kan hända att vi efter den 23 eller 26 januari kan få en indikation från EU då bördefördelningen kommer att presenteras. Där kan man också se en del av vårt arbete. Nu pågår så otroligt mycket, alltifrån Baliförhandlingarna till EU-förhandlingar och till nationella förhandlingar. Här kommer vi gemensamt att komma med ett bra och genomtänkt förslag som hela tiden grundar sig på fakta så långt som vi i dag vet. Jag fick ett klart besked i fråga om skrotningspremien, nämligen att även om det kommer 30 nya miljoner kommer Socialdemokraterna att stå fast vid sitt extra anslag på 40 miljoner. När det gäller Klimp var frågan var någonstans man ska söka pengar. Då blir min motfråga: Varför måste man alltid söka statliga pengar? Det är väl det som är en inriktning. Vi måste väl ha tilltro till att det här finns ett fantastiskt entreprenörskap och en vilja att söka olika tekniska lösningar och att också starta företag där man kan sälja sina goda idéer. Det är de goda tekniska idéerna som efterfrågas världen över.

Fru talman! Det handlade om var någonstans man skulle söka pengar när ni skulle ersätta Klimp:en. Anita Brodén talade i sitt anförande om de bidrag som skulle bli så mycket effektivare. Det var min första fråga. Den andra frågan handlade om hur mycket koldioxid som man skulle spara med de nya programmen. Klimp:en sparade 1,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter, den enskilt effektivaste klimatåtgärden som vi har haft i Sverige. Du säger att ni lyssnar och tar till er. Sanningen är att ni avslår och lägger ned. Ni avslår varje skarpt förslag från oppositionen. Ni lägger ned de effektivaste verktygen. Då har jag en fråga. När ni har avslagit och lagt ned, hur många miljoner ton kommer ni att spara med det som ni ska ersätta Klimp:en med, dessa stadsförnyelsepengar?

Fru talman! Jag tror inte att vi behöver fnysa åt stadsförnyelsepengar. Vi vet att flertalet människor bor i de stora städerna. Här handlar det om allt från byggnation till transporter och hur vi hanterar vårt gemensamma avfall. Det gäller en helhetssyn på detta. Varje insats som vi kommer att göra kommer att granskas mycket noga. Målet är nämligen inte enbart att spara på det sätt som vi gör i fråga om nuvarande Klimp, utan meningen är att vi tvingas gå vidare. Det kan inte vara ribban, utan vi höjer ribban. Vi är tvingade att höja ribban. Det handlar om dig, mig och oss alla som enskilda personer. Vi behöver också se hur vi hanterar våra personliga klimatutsläpp. Här kommer det att vila på oss personligen, på oss nationellt och givetvis inom EU och när det gäller internationella åtaganden. Målsättningen är mycket hög, fru talman. Vi har ett stort ansvar. Jag är övertygad om att Andreas Carlgren kommer att informera oss en hel del om hur viktigt detta är efter sitt besök på Bali.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande. Jag vill inledningsvis lyfta fram värdet av Balikonferensens överenskommelser. Från det att internationella avtal har omfattat en mindre del av världens utsläpp kommer de nu att omfatta alla utsläpp genom att de överenskommelser som nu har slutits visar på en väg framåt 2009. Det definieras hur denna väg ska se ut - när mötena ska börja och vilka områden som ska omfattas av en sådan överenskommelse, tidsplan och byggstenar. Precis det var tanken med Balimötet. Kyotoprotokollets länder, de länder som har gjort åtaganden i Kyotoprotokollet, har, vilket inte är så känt, kommit överens om att man ska minska sina utsläpp med 25-40 procent fram till 2020. Fru talman! Kampen mot klimatförändringarna är per definition en global angelägenhet, inte i första hand en nationell. Sverige släpper ut 0,2 procent av världens växthusgaser. Men det är viktigt att vi tar vårt ansvar. Det är inte i första hand en storregional uppgift och angelägenhet. EU är på väg mot att släppa ut sammanlagt 10 procent av världens globala utsläpp av växthusgaser. Men EU ska fortsätta att gå före och ta sitt ansvar. Jag hade förmånen att få vara på Bali för att uppleva komplexiteten i den här typen av förhandlingar och att få lyssna till skarpa inlägg från Fijiöarnas miljöminister som sade: Här handlar det inte om några små anpassningar hit och dit, utan det handlar om huruvida vårt land ska dränkas i havet eller inte. Vi fick lyssna inte så mycket till men hur USA:s förhandlare agerade, om hur livrädda de är för konkurrensen från Kina och Indien i en situation då de har det väldigt darrigt på den finansiella marknaden och har dåligt självförtroende för sin industri. Det är inte på något sätt en ursäkt men något som komplicerade det hela. Vi fick lyssna till ett ohotat ledarskap från EU - ett ledarskap som går före, som driver på och som hela tiden har legat i frontlinjen men ett ledarskap som ibland också liksom måste vänta i steget för att få med alla på vägen mot gemensamma mål. Det var vad EU var tvunget att göra under devisen: Alla ska med på åtgärdståget - mot konsekvenserna av klimatförändringarna! Jag kan känna en besvikelse över att världssamfundet inte redan nu gett en starkare respons på alla vetenskapliga rön. Jag är besviken över att det inte blev mer konkreta åtaganden i form av siffersatta mål och delmål. Då kan vi välja att samlas med likasinnade framför spegeln och stå där och göra fina rörelser eller, som en del gör, ha fäktövningar och tycka att vi är så himla duktiga, vackra, fina, smärta och muskulösa. Eller också kan vi samlas i vår lilla supporterklubb och trimma hejaramsorna. Dock är det i de ibland väldigt smärtsamma och svåra mötena med andra perspektiv och utgångspunkter som resultaten nås, som de verkliga stegen framåt tas. Vi får säkert så småningom här höra mer om Bali. När det gäller de olika anslagsposterna och nivåerna i budgeten har väl redan väldigt mycket sagts, så jag hänvisar till vad mina allianskamrater har uttryckt. Jag är glad över de satsningar på klimatet och havsmiljön som finns i budgeten och över arbetet med nya effektiva metoder för att bevara den biologiska mångfalden. Jag är också glad över att vi tar vara på de bästa bitarna i det gamla klimatinvesteringsprogrammet, som jag har tyckt blev bra, för att sedan gå vidare framåt. 2008 är klimatinvesteringsprogrammet ograverat kvar. Vidare gläds jag över de tillkännagivanden som utskottet utifrån Riksrevisionens genomgångar gemensamt gör om genmodifierade organismer: att regeringen måste tydliggöra och komplettera regelsystemen för genmodifierade organismer i foder, livsmedel och industriråvaror och att myndigheternas tillämpning av reglerna för etiska bedömningar och riskbedömningar vid prövning av ärenden som rör GMO ska skärpas. Men vårt arbete med miljöfrågor får inte stanna vid några miljoner hit eller dit i anslagsposter i budgeten. Jag tror att utskottet har stora utmaningar framför sig. För det första tror jag - det här har Miljöpartiet någon gång framfört, och jag tycker att det ligger väldigt mycket i det - att vi måste fundera på om den definition och den tillämpning av begreppet "hållbar utveckling" som vi för närvarande använder där vi jämställer ekologisk, ekonomisk och social utveckling verkligen ska gälla för framtiden. Jag tror att det är dags att fundera på om inte den ekologiskt uthålliga utvecklingen måste ligga till grund för övriga resonemang. Vi håller ju sakta men säkert på att såga av den gren vi sitter på. Vi behöver återigen erövra de grundläggande förutsättningarna för livet på vår planet. För det andra tror jag att det är viktigt att vi börjar värdera ekosystemstjänsterna - den andra stora utmaningen. Vi vet ju att två tredjedelar av ekosystemen är stressade och hotade. Vi behöver värdera dem, sätta pengar på dem så att säga och också ta konsekvenserna av den här stressen och det här hotet. För det tredje behöver vi satsa mycket mer pengar på forskning och utveckling, även om det naturligtvis redan finns mycket kunskap. Också när det gäller tillämpningen behöver det ske saker. Det här är framtidsfrågor. Östersjön behöver mer av alternativa drivmedel. Frågan om kemikalierna och läkemedelsutsläppen i vattnet är också oerhört viktig för framtiden. Helt kort skulle jag också vilja säga att uppföljnings- och analysgruppen håller ögonen även på UO 20. Vi återkommer i det avseendet, särskilt vad gäller havsmiljön. Jag tror nämligen att det är viktigt att också granska de nya satsningar som regeringen nu gör. Kommer insatserna att få avsedda resultat? Det kommer vi att särskilt kika på. Det är viktigt att vi tydligt kan se vad som är insatser och resultat respektive omvärldsfaktorer även när det gäller UO 20 och havsmiljön. Arbetet med att förbättra miljön måste kraftfullt drivas framåt globalt - i Europa, nationellt och lokalt - och inte minst på det personliga planet där insatser som var och en av oss gör faktiskt gör skillnad. (Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Sven Gunnar Persson för ett bra tal och för en balanserad bild av förhandlingarna på Bali - en bild som ligger mycket nära den bild jag har. Jag har inte som du haft möjlighet att följa förhandlingarna på plats. Men jag är glad över att du för fram den så som du gör. Jag hade egentligen inte tänkt begära replik. Men på slutet hörde jag dig säga att du gläds över de nya former för att stödja biologisk mångfald som finns omnämnda i budgetbetänkandet. Då blev jag lite nyfiken. Jag måste ha missat dem när jag läste igenom vad som sägs om de nya formerna. I mitt tal efterfrågade jag just de nya formerna, så du kan kanske utveckla vilka de är. När jag läser i budgeten finns det just inga nya former. Det finns en ny form av nedskärning med 50 miljoner men inga nya former av åtgärder. För ordningens skull vill jag också fråga om en annan sak. Dina borgerliga alliansvänner här har inte klarat att svara på frågan om hur mycket koldioxid de tror kan sparas på Klimp:ens fortsättning. Kanske beror det på att jag frågade om ton. Därför frågar jag i stället: Hur många kilo koldioxid tror du att man kan spara genom den uppföljare till Klimp:en som ni presenterat i samband med den nedläggning av Klimp:en som sker vid nästa årsskifte?

Fru talman! Anders Ygeman uttalade tidigare ett behov av glasögon för att kunna läsa tabeller. Jag är kanske beredd att låna ut min hörapparat så att herr Ygeman kan återge mig rätt. Jag sade att jag är glad över angivna arbete med att ta fram nya effektiva metoder för att bevara biologisk mångfald. Så sade jag. Det där tycker jag är viktigt. Vi som rör oss ute bland människor inte minst där flera generationer brukat skogen och arbetat med skogen vet vilken förtvivlan som finns på många håll över det sätt på vilket det här arbetet bedrivits - ett uppifrånperspektiv. Många generationers lokala skogsägare och markägare som arbetat hårt med bevarandet av biologisk mångfald och brukandet av skogen har inte respekterats. Vi tror att det finns lika bra och även bättre sätt att klara detta. Sådana exempel kan, som bland annat Sofia Arkelsten nämnt, möjligen hämtas från Finland. Som Anders Ygeman mycket väl vet kommer Klimp:en att fortsätta under 2008 - många bra projekt och säkert också en del mindre bra. Men under början av året - jag vet inte om miljöministern kan svara på det - kommer också tillämpningsföreskrifterna, föreskrifter för hur ansökningarna ska ske när det gäller det nya projektet för hållbara städer och vilka åtgärder som ska vidtas. Då kan vi återkomma till de mer exakta siffrorna på hur mycket koldioxid det kan spara.

Fru talman! Om jag hörde fel måste jag be Sven Gunnar Persson om ursäkt. Jag kan i så fall konstatera att vi ändå är överens om att det inte finns några nya åtgärder i budgeten för att klara den biologiska mångfalden. Vi får ge oss till hän när det gäller de åtgärderna. Men besparingarna finns redan nu och kommer att genomföras. På samma sätt är det tyvärr med Klimp:en. Man börjar med att göra sig av med den enskilt verkningsfullaste åtgärden, som har gjort att det gått att spara uppemot 2 miljoner ton koldioxid. När vi frågar vad man ska ersätta det med, hur många kilo det kommer att spara, vet man inte. Det rimliga vore att man först tog reda på hur ersättningen ska se ut, eller till och med hur förstärkningen skulle se ut, presenterade den och sedan beslutade om att lägga ned. Men vi får väl följa diskussionen vidare. Jag misstänker att när man skär ned anslagen så kraftigt blir det också en nedskärning i hur många miljoner ton koldioxid det går att spara. Jag hoppas att jag på den punkten har fel.

Fru talman! Anders Ygeman får väl när det gäller den biologiska mångfalden trösta sig med att det i budgeten för 2008 finns nästan 2 miljarder kronor för att genomföra åtgärder. Det kommer även fortsättningsvis att kanske vara den största anslagsposten i regeringens budget för åtgärder för biologisk mångfald. Systemen, tekniken och metoderna kommer att utvecklas. Jag hoppas att du kommer att vara glad för de nya effektiva metoder som kommer fram. När det gäller Klimp tar vi vara på det bästa, det mest effektiva, och fortsätter men gör det under en ny rubrik. Det kan inte vara så förfärligt farligt att döpa om saker och ting och ta vara på det bästa ur det som varit för att göra en nystart. Jag är övertygad om att det nya systemet kommer att göra att koldioxidutsläppen minskar avsevärt.

Fru talman! I natt kom jag hem från Bali. Där hade vi varit med om ett genombrott. Det var det. Vi kan se tillbaka på ett år som har varit omvälvande för världen. FN:s generalsekreterare kunde för någon månad sedan konstatera att FN:s klimatpanel hade lämnat sin sista rapport för den här omgången och konstaterade att världen står vid randen av en katastrof. Vetenskapen, sade han, har visat vad som krävs. På Bali måste de politiska ledarna ge svaret. Den som var med och upplevde dramatiken på plats kunde verkligen konstatera att i några dagar och inte minst några dramatiska timmar sista dagen stod det sannerligen och balanserade om igen vid randen av en avgrund, den här gången beträffande det politiska svaret. Men vi lyckades i, får man säga, de skälvande slutminuterna vända det i en stor framgång. Vad var det då vi åstadkom jämfört med det som jag å regeringens vägnar före Bali presenterade att vi ville åstadkomma? Först och främst har vi angett utgångspunkten för vilka utsläppsminskningar världen ska sikta mot. Det är klart och entydigt i det vetenskapliga underlag som FN:s klimatpanel har bekräftat. Dessutom har USA ensidigt och officiellt deklarerat att de siktar på att världen som helhet ska minska sina utsläpp till 2050 med motsvarande en halvering. Det ligger inom ramen för IPCC, även om IPCC också har alternativ där man minskar än mer. Kyotoländerna tog beslutet att minska industriländernas utsläpp med mellan 25 och 40 procent till 2020, alltså inom tolv år. Det väsentliga var att det var beslut som också Japan, Ryssland och Kanada ställde sig bakom. Vi välkomnar den omsvängning USA har gjort. Vi ser fram emot att förhandla kommande mål med en ny president i USA. Det vi också har åstadkommit är att vi precis som vi önskade har pekat ut byggstenarna för en ny klimatöverenskommelse, där det kanske allra mest väsentliga är att i-länderna - det har vi gemensamt klargjort - ska genomföra utsläppsminskande både åtaganden och åtgärder. Detta står även Amerikas förenta stater bakom. Det ska vara utsläppsminskningar som kan mätas, som kan rapporteras och kontrolleras. Också USA ställde tillsammans med övriga länder upp på att de ska vara kvantifierbara mål för utsläppsminskningarna och att man ska säkerställa jämförbara ansträngningar mellan industriländerna. Å andra sidan klev också u-länderna fram och för första gången bekräftade att man ska genomföra utsläppsminskande åtgärder som också de ska kunna mätas, rapporteras och kontrolleras och dessutom kombineras med stora insatser för både teknikutveckling och teknikutbyte. Stora insatser för finansiering och stora resursöverföringar kommer att behövas från i-länderna till u-länderna, och där ligger det nu som en utgångspunkt i de kommande förhandlingarna för en fullständig kommande klimatöverenskommelse. Avskogningen blev en stor fråga på Bali. Också där lyckades konferensen att komma till slutsatser som samlade världens länder, liksom insatserna framåt. Vi har nu antagit en färdplan för klimatförhandlingarna från Bali till Köpenhamn som innebär att vi fördubblar intensiteten i förhandlingarna. Till exempel kommer minst dubbelt så många förhandlingsmöten att genomföras jämfört med tidigare. Vi enades om ett gemensamt slutår, 2009. Det innebär att Sverige kommer att ha det stora ansvaret som ordförandeland i EU hösten 2009 att vara med och förhandla fram den då långt större och mer komplicerade stora globala klimatöverenskommelse som måste bli resultatet. Vi kan för svensk del konstatera att det var vid mötet i Riksgränsen som man för första gången i internationella sammanhang talade just om färdplanen från Bali till Köpenhamn, det som nu kallas The Bali Road Map. Till sist bekräftade mötet att förhandlingarna i och med detta möte har startat. Mandaten är givna, och nu gäller det hela den kommande globala klimatöverenskommelsen. Om vi tar vara på det här kan vi komma att skriva klimathistoria. Chefen för FN:s klimatsekretariat Yvo de Boer sade att klimatfrågans Berlinmur har fallit. I en mening är det sant därför att USA, Kina, EU och Indien för första gången är överens om samma färdplan. Det innebär att vi nu går bortom Kyotomotsättningarna och att vi gemensamt kan sikta mycket högre än tidigare. Inom Kyoto siktades på 30 procent av världens utsläpp, en minskning av våra utsläpp med 5 procent. Nu siktar vi på 100 procent av världens utsläpp, och utsläppsminskningarna är långt större, tiofaldig ökning och därtill, i enlighet med det underlag FN:s klimatpanel har gett oss. Det här skickar naturligtvis en budkavle till vart och ett av världens länder. Och låt det inte var någon tvekan om att Sverige ska genomföra sin andel av klimatminskningarna i världen. Dessutom ska vi självklart vara en internationell förebild och föregångare. Det är alliansregeringens mål, och vi siktar mot att det också ska vara hela den svenska politikens mål. Vi välkomnar de grundläggande tankar som beskrevs en gång i Oljekommissionen om att göra Sverige till ett oljeoberoende samhälle. Vi siktar på att Sverige dessutom ska vara klimatneutralt. Vi ser också framför oss visionen av en fossilfri grön ekonomi i snabb utveckling och tillväxt som bygger på hållbara resurser, just det som kommer att vara en del av kärnan i framtidens uppgifter. Jag vill gärna instämma med dem som säger att detta också kräver att vi ändrar en del grundläggande system. Vi kommer att behöva utveckla energisystemet. Vi kommer att behöva utveckla och också vidareutveckla trafik- och transportsystemen för att vartefter klara de stora målen. Därför kräver detta långsiktighet. Det kräver breda lösningar i Sverige. Det kräver engagemang från näringslivet, teknikutveckling, teknikutbyte med hela omvärlden. Det kräver stora exportsatsningar. För detta kommer vi att behöva samla hela landet och också hela politiken. Som jag många gånger har konstaterat siktar vi nu på samling, på att få bort motsättningarna också i Sverige. Jag ser fram emot att Klimatberedningen i slutet av februari kan lämna ett förslag, och jag hoppas att det kommer att finnas bred politisk uppslutning bakom många, konkreta och kraftfulla åtgärder som uppfyller de nationella mål som Sverige ska sätta upp. Detta är en rimlig fråga att ställa också till Sveriges riksdag: Om nu USA, Kina, Indien och EU kunde enas på Bali, varför skulle då inte vi kunna klara det här i Sverige? Det blir lite av en annan värld att lyssna till en svensk budgetdebatt. Här har det från en del handlat om att samla helst komprometterande citat och bevisa att det som görs är dåligt. Jag vet att det inte alltid är roligt att vara i opposition, men man behöver ju inte visa det så tydligt. Medan människor i samhället frågar sig vad de kan göra för att minska utsläppen och rädda klimatet, finns det de här som i första hand läser opinionsundersökningar och klagar på regeringen. Det kanske är ett lite annat fokus, för att uttrycka det milt. Jag vill i all vänlighet säga till Anders Ygeman att det finns program på radion som samlar gamla önskepriser, ett heter Skivor från Vetlanda. Jag tror att det är nedlagt. Men mitt tips till Anders Ygeman är: Byt manus nästa gång! Du har kört dina poänger bra många gånger nu. Vi har hunnit lägga fram nya förslag i stora lass, medan du fortfarande kör dina gamla citat, så förnya dig till nästa gång. Det är en uppmuntran. Klimatskattepaketet genomförs nu, och det är sant att i sin omfattning är klimatskattepaketet större än något av de skattepaket som lades fram under ett enskilt år under den gröna skatteväxlingen. Omfattningen är 3,54 miljarder under ett år. Nu välkomnar jag Anders Ygemans besked om vilket år det var mer. Du tyckte dig sitta inne med ett svar. Ge mig årtalet. Jag ska välkomna det i så fall. Det andra är att vi fokuserar på de områden där klimatskatterna mycket tydligt får störst effekt. Och lägg märke till att vi inte gör några undantag för industrin genom att lägga bördan på hushållen, som gjordes under den förra skatteväxlingen. Dessutom flyttar vi skatten på diesel och lägger skattebördan från bilen till det som förorenar, det vill säga bränslet. Dessutom sänks fordonsskatten ytterligare något för nya dieselbilar för att stimulera den renaste tekniken. När det gäller klimatmiljarden satsar vi nu ännu mer resurser på förnybara bränslen. Vi lägger ännu mer pengar än tidigare på forskning för nästa generations teknik när det gäller förnybara drivmedel, vi satsar mer på energieffektivisering och vi gör stora satsningar på hållbara städer - bara för att ge lite av perspektivet. En av tankarna där är att lägga grunden för stora tekniksatsningar och exportsatsningar. I Kina kommer man de närmaste åren att genomföra ett av de största bostadsbyggnadsprogrammen i världens historia. Kan man där åstadkomma tillräckligt mycket av miljövänlighet, energieffektivisering och hela systemlösningar betyder det oändligt mycket mer för klimatet än i stort sett det mesta andra. Vi satsar mer på internationellt klimatarbete. Vi gör satsningen på miljöbilar. Försäljningsrekord slås månad efter månad. I november var mer än var femte bil som såldes en miljöbil. När det gäller trafiken vidtar vi de åtgärder som krävs på kort sikt med klimatskattepaketet, men vi förbereder också skärpta avgaskrav inom EU. Vi satsar mer pengar på kollektivtrafiken. Vi fortsätter med skattebefrielsen. Och etanolförsäljningen slår också den rekord månad efter månad. Vi satsar pengar på biogaspumpar, och pengarna räcker till en tredubbling av antalet pumpar. Vi förbereder en storsatsning på vindkraften. Från att ha haft en utbyggnad i snigelfart kommer vi att gå om Danmark i storlek. I år kommer vi att klara fyra gånger mer än vanligt. Vi förbereder stora förenklingsinsatser. Det går att fortsätta att räkna upp åtgärder därutöver som vi genomför, som ett nytt anslag till havsmiljön - en halv miljard under hela perioden och hundra miljoner nästa år. Vi har redan genomfört ett fosfatförbud i tvättmedel. Vi har tillsammans med Östersjöstaterna beslutat om en aktionsplan för Östersjön. Höjda krav på statens inköp av miljöbilar är genomfört. Vi har genomfört trängselavgifter i Stockholm. Vi har dessutom i omgångar lagt mer pengar för pilot- och demonstrationsprojekt för biodrivmedel och för forskningssatsningar både tillsammans med näringslivet och tillsammans med USA. Vi har genomfört nätverk för vindbruk. Vi har gjort en stor satsning på bioenergi i jord- och skogsbruk. Vi fortsätter satsningen på gröna elcertifikat. Låtsas inte att det var något som infördes ensamt av Socialdemokraterna! Vi har miljön som en av tre huvudprioriteringar för biståndet. Dessutom satsar Sida detta år 100 miljoner kronor på miljön som ett prioriterat biståndsområde. I landsbygdsprogrammet genomförs satsningar på miljö- och landskapsåtgärder med uppemot 3 ½ miljard per år. Forskningsinsatserna har redovisats här. Totalt sett avsätts i statens budget för miljörelaterad forskning mer än 1 miljard kronor per år. Så sluta att säga att det inte genomförs åtgärder! Konkret när det gäller Klimp satsar regeringen 392 miljoner kronor på detta anslag för 2008. Om jag inte har missförstått det hela kommer riksdagen att bekräfta det beslutet. Sluta nu att låtsas att vi har avskaffat något som ni införde! Sanningen är den att den förra regeringen införde ett tidsbegränsat program till vilket aldrig mer pengar tillfördes än till 2008. På denna punkt har ni inte tagit ett enda nytt beslut. Ni bekräftar bara de ni förberedde. De riktiga pengar som ni hade i regeringsställning använde ni aldrig till att prioritera detta. Det är bara de låtsaspengar som ni har i oppositionen som ni har satsat. Anders Ygeman har under hela debatten i dag frågat: Vad gör ni som kompenserar den minskning som detta åstadkommer? Han jämför då ett antal års investeringsprogram. Jag kan räkna upp ett beslut som den här regeringen har fattat som ger större utsläppsminskningar, nämligen begränsningen i tilldelningen av utsläppshandeln. Bara detta enda beslut begränsar utsläppen med 2 miljoner ton. Så var det med den frågan som Anders har ställt här hela dagen. Dessutom: Sluta att sprida felaktigheten att vi av EU skulle ha begärt mer utsläpp! Till och med Miljöpartiet har slutat att göra det felaktiga påståendet. Detta dementerades för snart ett år sedan. För däremot en seriös debatt! Vi är villiga att ta den. Vi säger inte nej till investeringsstöd för till exempel introduktion av ny teknik. Men vi har ju en gemensam frågeställning när Konjunkturinstitutet visar att 40 procent av pengarna i klimatinvesteringsprogrammet kunde ha använts mer effektivt. De visar i sin utvärdering att var tionde krona gick till administrativa kostnader. Då kan svaret inte bara vara att vi fortsätter som förut. Vi vill gärna titta tillsammans om det finns en bättre metod. Låt oss titta på det i Klimatberedningen. Det har frågats mycket om biologisk mångfald. Jag kan bara konstatera att två femtedelar av den totala miljöbudgeten handlar om biologisk mångfald. Anslaget har ökat från 1997, då det var 350 miljoner kronor, till 2007, när det är 1,9 miljarder. Det är alltså en oerhörd ökning av anslaget som har skett. Nästa år kommer vi att minska med en liten del av detta. När det gäller 99 procent av anslaget stöder Socialdemokraterna i själva verket regeringens budgetförslag under den här mandatperioden. Större än så är inte skillnaderna. Vi genomför dessutom nya åtgärder. Vi ger nu Naturvårdsverket och länsstyrelserna i uppdrag att skydda de mest hotade skogsområdena dels genom att i ökad utsträckning använda naturvårdsavtal, dels genom att prioritera de särskilt skyddsvärda områden som redan har pekats ut i inventeringarna. Vi lägger dessutom uppdraget att förbättra dialogen med de berörda lokala samhällena och markägarna, ofta de små skogsbrukarna, på plats. Vi förbereder dessutom ett antal nya förslag, till exempel med anknytning till det som kallas den finska modellen där man inför fler skyddsformer och ger större möjligheter för enskilda brukare att välja. Vi ser också över möjligheterna att använda statens markinnehav bättre. Låtsas inte att vi inte gör något. Också där gör vi någonting. Låt mig till sist konstatera att när riksdagen kommer att besluta om tillkännagivanden om GMO ser jag fram emot att denna regering ska ta sådana tillkännagivanden på mer allvar än vad den förra regeringen brukade göra. Jag välkomnar det som Sven Gunnar sade på denna punkt. Låt det inte vara någon tvekan. Det finns etiska avvägningar. Det finns långsiktiga miljökonsekvenser där vi kommer att behöva öka kunskaper och insikter och ta vara på detta i det kommande arbetet. Därför har vi också gett uppdrag till Naturvårdsverket och Jordbruksverket att se över vad detta innebär i förhållande till miljömålen. I ett läge när två tredjedelar av ekosystemen i världen är hotade och när den stora uppgiften för svensk miljöpolitik i framtiden kommer att vara att se på ekosystemansatsen ser jag fram emot att vi kommande år ska lyckas riva den Berlinmur i Sveriges riksdag som innebär att man i första hand söker motståndarens fel i stället för att tala om vad vi gemensamt ska kunna göra för att klara de miljöutmaningar som ligger framför oss. (Applåder)

Fru talman! Jag är inte riktigt säker på att miljöministerns ansats verkligen lägger grunden för att riva den där Berlinmuren. Jag hoppas att jag har fel. Klimp läggs ned. Vi reserverar oss mot det. Vi anvisar mer pengar. Om ni lägger 3,4 miljarder, och om det är mer - jag har inte tabellen med mig här i kammaren - men vi säger det för tillfället, har ni bara 14 miljarder kvar. Kom upp på banan! Vi lovar att fortsätta att stödja er om ni fortsätter med den politiken. Det är inga problem. Har jag fel när jag säger att Maud Olofsson i Bryssel har krävt mindre tilldelning av förnybar energi än den kommissionen har sagt ber jag om ursäkt för det. Jag har inte uppfattat det så. Jag har inte uppfattat debatten så. Jag kan ha haft fel. Miljöministern säger att ni inte gör några undantag när det gäller dieselskatten. Ni undantar jordbruk, skogsbruk och vattenbruk. Det är tre ganska tydliga undantag från dieselskattehöjningen. Om det är så, som Andreas Carlgren säger, att ni verkligen menar allvar med samarbete, om ni menar allvar med att gå över blockgränser och om ni menar allvar med att riva Berlinmuren, hur kommer det sig då att sedan du var här i kammaren och läste upp din samarbetsinvit har ni inte gått med på ett enda förslag som vi har fört fram? Ni har inte varit beredda att kompromissa på ett enda område, trots att vi faktiskt har stött vartenda förslag som ni har lagt fram. Tror du att den ensidigheten är en bra grund att bygga ett ömsesidigt samarbete på?

Fru talman! Anders Ygeman börjar med att säga att han inte är säker på om ansatsen räcker för att riva Berlinmuren. Men är det inte bra att säga vad du själv vill göra? Det kan du ju trots allt kontrollera. Lägg märke till att vi har genomfört och fortsatt med rader av de åtgärder som Socialdemokraterna satte i gång. En del av dem hade vi redan gjort upp om med den förra regeringen. Många av dem genomför vi nu. Det ligger en gest redan i det. Det ligger en inbjudan i att föra den här diskussionen i Klimatberedningen. Missta er inte på det! Men för också diskussionen på allvar om de delar där förslagen brister! Jag hörde inte ett enda försök nu att fördjupa diskussionen om hur klimatinvesteringsprogrammen verkligen skulle kunna effektiviseras och hur vi skulle kunna ta vara på de synpunkter som de ansvariga myndigheterna har haft. Låt mig ta några andra exempel i det som ni nu lägger fram. Ni vill satsa pengar på skrotningsfonden, som det mycket riktigt har talats om här, men de pengar som ni lägger till motsvarar 3 procent av de bilar som behöver skrotas ut som saknar katalysatorer. Ni vill sanera några av de 700 vrak som ni pekar på finns. Pengarna ni anslår räcker till mindre än ett vrak. Ni vill lägga miljarder på energiområdet. Där ligger de stora pengarna. Men ni preciserar inte hur åtgärderna ska gå till. Poängen här är ju inte att överträffa regeringen i summor, utan det är att ha kvalitet på åtgärderna. Vi för gärna dialogen och kommer fram till gemensamma lösningar där. Men det är inte så enkelt att bara för att ni lägger fram 100 förslag har ni gett svaren. Låt oss föra den diskussionen tillsammans. Låt oss se till att människor ute i samhället äntligen kan se att nu bråkar de inte i första hand, utan nu gör de. Och vi gör för fullt och vill fortsätta med det.

Fru talman! När det gäller bilskrotningsfonden tyckte jag att jag preciserade mitt svar till Anita tidigare. Det är nog för lite pengar för att klara uppgiften, men de är ändock mer pengar än vad regeringen har avsatt för uppgiften. Det räcker till några få bilar till. Men visst är det en sak som vi bör titta på, och vi kan titta på den gemensamt. Det finns all anledning att lyssna både på den kritik som har funnits mot Klimp och på den väldigt positiva utvärdering som har funnits. Den diskussionen har varit väldigt svår att föra med en borgerlig majoritet som har velat lägga ned Klimp:en. Det är svårt att reformera någonting som inte finns. Varenda gång jag har varit här i kammaren har jag diskuterat att vi skulle kunna fortsätta med Klimp:en, men jag har hittills inte, varken i kammardebatten eller i någon av de voteringar som har skett när vi har reserverat oss, fått något stöd för att den ska finnas kvar. Men är ni beredda att backa där ska vi naturligtvis se till att reformera den. Jag hävdar inte, och det vill jag med bestämdhet säga, att Klimp är den perfekta åtgärden mot klimatproblemen. Däremot hävdar jag att det har varit en väldigt framgångsrik åtgärd. Det är kanske den åtgärd som mer än någon annan åtgärd har satt i gång klimatarbetet ute i vårt samhälle, i våra kommuner och företag. Sedan saknade jag svar på frågan om jag hade fel i att Maud Olofsson begär att vi ska få en annan kvot på våra förnybara bränslen, ett lägre beting. Jag har hört dig tidigare i debatten säga att vi ska kräva starkare beting av andra länder. Avslutningsvis vill jag säga att vi är beredda att samarbeta. Jag har sagt det varje gång. Vi har också i praktisk handling visat detta genom att vi, till och med när vi har kritik mot åtgärder som miljöbilspremien, ändå stöder dem i riksdagen och föreslår en reformering som ni väljer att avslå. Jag är beredd att fortsätta en konstruktiv dialog för att möta de klimatproblem vi står inför, men då krävs det också att majoriteten i riksdagen bjuder till. Det kan inte vara en ensidighet. Det måste vara en ömsesidighet.

Fru talman! Jag tycker mig uppfatta en annan ton än i de här lite mer glättigt aggressiva tidigare replikerna. Det välkomnar jag. Först vill jag när det gäller bilskrotning säga att det hänger ihop med spelreglerna på trafikområdet över huvud taget. Dessutom har vi nu åstadkommit ett fullständigt producentansvar som ersätter den tidigare typen av lösningar och gör att du som konsument kan lämna tillbaka din gamla skrotbara bil och veta att du inte som förr riskerar att behöva betala för det, beroende på vilken årsmodell du hade. Vi inför dessutom både miljöbilspremie och höjning av koldioxidskatten som gör att det lönar sig för dig att gå över till nyare bilar. Vi diskuterar gärna vidare med er om sådana långsiktiga insatser, inte bara kortsiktiga bidrag, utan långsiktiga system. När det gäller skatteväxlingen vill jag bekräfta att vi gärna för en diskussion om den långsiktiga inriktningen. Vi är intresserade av att långsiktigt höja skatt på miljöförstöring och sänka skatt på arbete, precis som vi nu gör. Det finns inte något enskilt år där en större förändring har gjorts än detta. När det gäller förnybar energi vill jag konstatera att vilket åtagande som det än kommer att sluta med i det paket som kommissionen kommer att föreslå, kommer det att under alla förhållanden fortsatt innebära en mycket stor utbyggnad av förnybar energi i Sverige, där vi kommer att ligga långt före övriga EU. Jag välkomnar det. Till sist tycker jag när det gäller Klimp:en att det också är bra att föra en seriös diskussion om hur investeringsstöd ska kunna utformas effektivt. Men sluta nu med påståendet att vi lägger ned något! Det är precis bara det att vi inte lägger på mer pengar än vad ni gjorde i regeringsställning, inte ett enda nytt ställningstagande på den punkten. Ni hade inte heller lagt på mer pengar än till och med 2008.

Fru talman! Det är kanske inte oväntat att jag också vill tala om Klimp:en. Jag tror att jag ska inskränka mig till det, därför att vi har debatterat väldigt länge. Några av oss har dessutom hållit sitt huvudanförande väldigt tidigt. Jag vet att miljöministern och jag har diskuterat Klimp:en tidigare. Det var inte särskilt länge sedan, och du sade att Klimp:en läggs ned efter 2008. Vi måste vara väldigt noga med vad vi pratar om. År 2008 finns det 392 miljoner kronor. Därefter kommer någonting som tycks heta Hållbara städer, som inte på något sätt får liknas vid klimatinvesteringsprogrammen Klimp. Ändå säger miljöministern här i dag, fru talman, att vi ska sluta säga att Klimp:en läggs ned. Då undrar jag bara: Hur är det egentligen? Är det som heter Hållbara städer en fortsättning på de här lyckosamma, får man väl ändå säga, klimatinvesteringsprogrammen? Jag hörde någon talare tidigare från alliansen som sade att om man inte har 100 procents effektivitet kan man inte ha det som program. Då undrar jag om det är det som Hållbara städer syftar till, att varje satsad krona ger 100 procent, eftersom Klimp:en ska läggas ned och Konjunkturinstitutet menade att 30 procent inte var så effektivt. Inte heller vi har sagt att vi inte vill förändra, förnya och utveckla klimatinvesteringsprogrammen. Men det skulle vara bra att äntligen få veta om det var det som miljöministern sade förra gången som gäller eller om det är det som jag har hört här i kammaren nu som gäller.

Fru talman! Det är helt enkelt så att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet införde Klimp, där det fanns pengar till och med 2008. I de pengar ni lämnade efter er när Socialdemokraterna avgick från regeringsställning, och ni från samarbetsrollen, fanns det inte en krona för 2009. Vi har helt enkelt inte förlängt den insatsen, precis som inte heller ni hade planerat att göra det. Nu vill ni tillföra de pengarna när ni inte längre är i majoritet. Men sluta förvirra! Hållbara städer är en ny strategisk insats som vi startar, med ett långsiktigt program där tanken är att detta ska lägga grunden för teknikutveckling, för att visa systemlösningar för miljövänlighet, energieffektivitet och klimatmässigt riktiga åtgärder. Det arbetet ska också kunna göras i nära samarbete med näringslivet. Vi satsar också på stora teknikexportinsatser vartefter. Jag vill också ställa en fråga till Vänsterpartiet: Varför vill ni avskaffa miljöbilspremien? En annan fråga är: Ni vill med rätta göra en stor havsmiljösatsning. Det tycker jag är bra. Miljöpartiet vill inte ha någon sådan satsning. Socialdemokraterna stöder vår nivå. Var är egentligen det samlade vänsteralternativet på den punkten? Till sist vill ju Vänsterpartiet att vi ska lämna EU. Men när man nu ser vad EU betyder i de internationella klimatförhandlingarna och detta är en sådan långsiktigt avgörande fråga, varför ändrar inte Vänsterpartiet uppfattning på den punkten och ser att detta faktiskt är den stora plattformen för att klara de stora miljöproblemen internationellt och europeiskt?

Fru talman! Vi ska använda alla de samarbetsorgan som vi har. Givetvis ska vi använda EU till att arbeta för långsiktigt hållbart klimat och en rättvis värld. Det finns inga konstigheter i det. Jag tror att vi är ganska överens om att vi ska göra det. När det gäller Klimp:en säger miljöministern att efter 2009 hade inte heller vi, eller den gamla regeringen heller för den delen, några pengar. Men vi hade ju haft gemensamma budgetar efter 2008, föreställer jag mig, för vi hade ju möjlighet att göra ett stort antal tillsammans. Från Vänsterpartiets sida satsar vi väldigt mycket på Klimp:en, 700 miljoner fram till 2010. Men det är väl så att miljöministern tycker att vi bara använder låtsaspengar, som han sade tidigare. Man kan ju tycka att vi sitter och spelar Monopol. Men det är inte riktigt så. Jag kan försäkra att alla kronor som vi använder är omsorgsfullt räknade och finns. De skulle kunna tas fram eftersom vi inte sänker skatterna på samma sätt, till exempel för hushållsnära tjänster. När det gäller andra miljöfrågor, till exempel trängselavgifterna som miljöministern nyligen sade var ett sätt ni hade som var väldigt bra, blir väl själva miljösatsningen inte vidare stor om pengarna går till vägar. Beträffande miljöbilspremien säger vi att det faktiskt finns bättre saker att göra när det gäller bränslet. I stället för att satsa på dem som har råd att köpa nya bilar vill vi att man satsar på det som kommer ut. Man kan subventionera miljövänligare bränslen på ett annat sätt. Där får jag sluta eftersom min talartid är ute.

Fru talman! Jag tycker att det är väldigt bra att Wiwi-Anne Johansson nu bekräftar att det var precis som jag sade. Vänsterpartiet och den förra regeringen hade gjort ett program som gick till och med 2008 när det gällde klimatinvesteringarna, och det fanns inga pengar anslagna därefter. Sedan kan man naturligtvis alltid säga att man skulle ha gjort det. Men det var faktiskt lite värre än så. Det fanns inte en krona avsatt. Självklart hade man haft möjligheten om det hade varit avsikten. Men det var ju ett tidsbegränsat program ni införde, och vi bara fortsätter att bekräfta den vägen. Men vi stänger inte dörren för att föra en diskussion om investeringsstöd för teknikintroduktioner. Det visar det sig ofta att staten behöver bidra till. Men det är inte samma sak som att man behöver investeringsstöd till åtgärder för att minska utsläpp. Där kan det finnas mer lönsamma åtgärder än det. Det är ju det som Konjunkturinstitutet har visat. Jag kan bara konstatera att Wiwi-Anne Johansson också bekräftar att Vänsterpartiet vill avskaffa miljöbilspremien. Det är bara att lägga det på minnet för alla som faktiskt vill köpa miljöbilar. Till sist får vi väl konstatera att Vänsterpartiet vill använda EU så länge vi är med där, men vill helst att vi ska gå ur så fort som möjligt.

Fru talman! Vi har en intressant debatt i dag. Vi har hållit på sedan tio, och jag hoppas stämningen ska hållas uppe. Jag vill kommentera det som miljöministern sade om att Miljöpartiet inte vill göra några havsmiljösatsningar. Jag gjorde i mitt anförande ganska klart att vi anser att det är Naturvårdsverket som ska sköta den biten, och vi har därför ökat vårt budgetanslag med 100 miljoner. Den satsningen finns alltså där. Även regeringen har sagt att de gör en satsning, men då tar de pengar från biologisk mångfald, vilket är ganska stor skillnad. Vi satsar på miljöbilar, säger miljöministern. Det gör vi också, och det har vi även gjort tidigare. Vi har ansett att miljöbilarna varit ett sätt att uppmärksamma vikten av teknikförändring. Nu anser vi dock att det är dags att börja fasa ut den satsningen, och därför tänker vi inte förlänga den så mycket mer. Intresset har ökat, och alla vet i dag mer eller mindre vad det handlar om. Det finns många människor som skulle vilja köpa en miljöbil men inte har råd, och därför finns konverteringsförslaget med. Det har vi tagit med i vår budgetmotion. Nu hörde jag att det ska komma förslag om det framöver. Diskussionen är ibland väldigt enkel - om man bara byter bränsle så är allt löst. Men riktigt så enkelt är det inte. Vi måste spara, effektivisera och titta på vilka planeringar vi gör. Planerar vi för att bilen ska få utvecklas eller planerar vi inte för det? Det är en viktig fråga. När man tittar på transportsektorn ser man att regeringen investerar mycket pengar i vägar. De vill dessutom öka dessa investeringar med 2 miljarder och i stället dra ned på järnvägar. Det är viktigt att få in detta i klimatdebatten, för det handlar om en helhetspolitik.

Fru talman! Låt mig påminna om att Miljöpartiet egentligen är "värst" vad gäller miljöbilarna eftersom de vill avskaffa miljöbilspremien redan 2008. De har mest bråttom, om man säger så. Miljöpartiet säger nej till havsmiljöanslaget, även om jag förstår att ni tänkt satsa på ett annat sätt. Det konstigaste med Miljöpartiets förslag är dock att ni övergett förslaget om skatteväxling. Nu när vi är på väg att få en bred politisk majoritet går Miljöpartiet över till att bara kräva skattehöjningar. Miljöpartiet vill höja skatterna på miljön med 45 miljarder och dessutom höja skatterna på arbete med 50 miljarder under mandatperioden. Det tycker jag är konstigt. När vi nu för första gången har en rätt bred majoritet som vill ha skatteväxling vill Miljöpartiet inte vara med. Från Centerpartiets sida talade vi om detta redan innan Miljöpartiet fanns i riksdagen. Vi välkomnar att Miljöpartiet under många år arbetat för detta, även om vi anser att vi nu gör det i mycket effektivare former. Låt mig slutligen avliva ytterligare en myt som sprids gång på gång. Det är sannerligen inte så att vi drar ned på järnvägsanslaget och flyttar pengarna till väganslaget. Sluta med den typen av påståenden. Investeringarna i infrastruktur ökar. Detsamma gäller drift och underhåll. De ökar på både vägar och järnvägar. Dessutom sker stora investeringssatsningar på järnvägar framöver, och regeringen har också satsat extra pengar på upprustningen av kollektivtrafiken i Stockholmsområdet - utöver den jättesatsning som Stockholms läns landsting gör.

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att ta åt mig av berömmet över skatteväxlingen. Tack så väldigt mycket! Vi har absolut inte övergett den; man får nog läsa igenom hela vår budgetmotion för att förstå hur det hela hänger ihop. Detta med trafiken och vad man satsar på är intressant. Om man investerar i vägar ökar trafiken. Om man i stället investerar i kollektivtrafik gör man det möjligt för människor att åka mer kollektivt. Det är en viktig och avgörande del i denna klimatdebatt eftersom det handlar om ökade utsläpp. Jag tänkte ta upp en annan fråga, nämligen GMO. Där har vi många gånger väldigt olika uppfattningar. Det är upprörande att Centerpartiet bytt fot helt och hållet i denna fråga. Miljöministern nämnde tidigare ekosystemansatsen och sade att det fanns en Berlinmur av motståndare vad gällde en gemensam överenskommelse i just GMO-frågan. Jag tycker att det är att ta i, för vilka frågor löser GMO-tekniken i naturen? Vi utsätter stora delar av vårt ekosystem för allvarliga risker. Den etiska diskussion som efterfrågades i Riksrevisionens rapport är jag i allra högsta grad inblandad i. Jag sitter i Gentekniknämnden. Jag har deltagit i den etiska diskussionen och försökt lyfta fram frågan många gånger. Det är dock mycket svårt att verkligen få gehör för den. Oftast handlar det om tekniska och vetenskapliga synpunkter, och då hamnar det etiska långt utanför.

Fru talman! Beträffande GMO vill jag säga att jag ska ta riksdagens beställningar som rör de frågor som tagits upp i utskottet på allvar. Det Sverige hittills gjort i de ärenden som jag varit inblandad i har i första hand gällt tillämpningen av EU-reglerna. Sverige anser av princip att det är viktigt att särskilt de mindre och medelstora staterna i EU följer reglerna, för det är vårt sätt att sätta press på de stora staterna. Samtidigt visar det sig att just det faktum att man följer reglerna är det allra bästa för miljön. Vi vet nämligen att det är så man höjer sig till den nivå som EU i allmänhet har på miljöområdet, jämfört med flera medlemsländer som ännu ligger efter. Som jag sade innehåller frågan om GMO också sådant som gäller de långsiktiga konsekvenserna för miljömålen. Det kan finnas etiska avvägningar som är viktiga att se över. Därför har vi gett Naturvårdsverket och Jordbruksverket i uppdrag att göra bedömningar av vad GMO betyder för miljömålen. Den redovisningen kommer alldeles snart. Det är en del av det underlag vi har för att kunna gå igenom och titta djupare på de frågor som riksdagen beställer av oss. Vi tar frågorna på allvar, och det är inte ett sätt att vifta bort frågeställningar som vi kan behöva brottas med.

Fru talman! Jag kan inte låta blir att kommentera den debatt som hittills varit. Bland annat säger högeralliansen att oppositionen har ett spretande förslag. Det finns nog en del spretande förslag också från majoritetens håll. Sofia Arkelsten sade i sitt inlägg att det för första gången finns en klimatpolitik som genererar tillväxt. Jag har hört miljöministern och även statministern säga hur duktiga vi är i Sverige som pressat klimatutsläppen med 9 procent och höjt tillväxten med över 40 procent. Nu har alltså Sofia Arkelsten upptäckt att det är första gången vi har en klimatpolitik som genererar tillväxt, trots att det är första gången på många år som tillväxtprognoserna skrivs ned och trots att det är första gången på länge som inflationstakten skrivs upp. Då konstaterar man detta. Erik Eriksson tyckte i jordbruksdebatten att vi socialdemokrater bara ville satsa på staden. Anita Brodén tyckte inte att vi socialdemokrater skulle fnysa åt satsningar på städerna, för det är där de flesta bor. Sedan undrade Anita också varför man alltid ska ha statligt stöd för att göra investeringar. Jag vet inte det. Behöver man det för att göra städerna hållbara? Behöver man statligt stöd till det, eller kan man vara innovativ och framåtsyftande även i de delarna? Ta vara på det bästa i Klimp:en, sade Sven Gunnar Persson, för det ska vi göra, men bara om det bästa finns inom stadsområdena. Det som finns på landsbygden ska vi inte bry oss om längre. Det kan vi fnysa åt. En satsning som också ska beslutas om vid voteringen i dag gäller skattehöjningen på mk 1-diesel. Det kommer att innebära utsläpp av betydligt mer partiklar i städerna, vilket genererar mer astma bland barnen. Astma bland barn har ökat med över 2 procent, från 8 till 10 procent, och den kommer att öka betydligt mer när vi går över från mk 1-diesel till eurodiesel. Dessutom kommer utsläppen av koldioxid i luften att öka med 130 000 ton. Men det kanske är småsaker. Grön skatteväxling har blivit poppis nu. Man står och talar vitt och brett från regeringshåll om att det är fina grejer. Men för ett och ett halvt år sedan, inför valet, hotade de borgerliga partierna väljarna: Röstar ni på Socialdemokraterna får ni uppleva en fortsatt grön skatteväxling! Moderater och kristdemokrater sade: Röstar ni på oss ska vi sänka bensinskatten! I dag är det helt andra tongångar. I dag har man lyssnat på Al Gore i Andrakammarsalen. Då svänger man runt med en gång. Fantastiskt! Tänk om ni hade fått höra på honom före valet. Då hade det blivit en annan diskussion. Makalöst! Fru talman! I det här utgiftsområdet handlar det inte bara om klimatet utan även om havsmiljön. Jag tänkte säga några ord om havsmiljön, eftersom den också är en viktig del - även för klimatet, för den tar upp en stor del av klimatförändringarna. Vi måste klara havsmiljön. Den socialdemokratiska regeringen gav havsmiljön hög politisk prioritet. En havsmiljökommission tillsattes för att sammanfatta kunskaperna om havets tillstånd. Kommissionens rapport låg till grund för havsmiljöstrategin 2005. Naturvårdsverket presenterade en nationell aktionsplan för havsmiljön 2006 och ett permanent samordningsråd bestående av 16 myndigheter med ansvar för havsmiljön tillsattes. Ett havsmiljöråd upprättades med en bred sammansättning av yrkesfiskare, sportfiskare samt representanter för kustkommuner, sjöfart och miljöorganisationer. Det gemensamma arbetet runt Östersjön förstärktes, den socialdemokratiska regeringen drev frågan om att göra Östersjön till ett pilotområde för EU:s marina strategi och en särskild arbetsgrupp tillsattes på svenskt initiativ för att effektivisera arbetet inom Helsingforskommissionens aktionsplan för Östersjön. Planen presenteras inom kort. Fru talman! Nu har snart en tredjedel av mandatperioden gått, och av alla de förslag som högerpartierna förde fram i opposition lyser de flesta med sin frånvaro. Vart tog de speciella nödhamnarna vägen som skulle inrättas i Östersjön? Folkpartiet tjatade nästan luften ur sig för att detta skulle införas under förra mandatperioden. Vart tog alla förslag och åtgärder vägen som skulle fylla PSSA-skyddet av Östersjön? Fru talman! 40 miljoner kronor har avsatts i årets budget för att man skulle fiska ut skarpsill för att gynna torskbeståndet, införa handel med utsläppsrätter i syfte att minska övergödningen av havet och etablera hänsynsområden i kust- och skärgårdsområden. Hur går det med de här åtgärderna, som skulle lösas med de 40 miljonerna? Vi pratar om uppföljning och utvärdering, och innevarande budgetår är snart slut. Det skulle vara bra att få en redovisning av hur era satsningar genomförts och när de förslag som ni lade under oppositionstiden ska genomföras. Eller var detta också bara argumentation inför valet, något som sedan skulle glömmas? Att ni omvärderat våra insatser på klimatområdet är vida känt i dag. Men också våra förslag inom havsmiljöområdet börjar bli gångbara. Att högerregeringen nu gjort en kovändning vad gäller att förbjuda fosfater i tvättmedel beror kanske inte på alla LRF:are på departementen, utan snarare på att man fått insikt om att förslaget är bra. Nu är det helt plötsligt ett viktigt steg, sade man tidigare i debatten. För ett år sedan var det ett dåligt förslag. Det är en märklig svängning som skett inom regeringen. Vi tycker fortfarande att förslaget är inte bara bra utan mycket bra. Men det skulle inte bara ha gällt enskilt bruk. Det kommer nog en ändring från regeringen när väl polletten ramlar ned. Vi väntar på genomförandet av den tidigare regeringens beslut om skattebefrielse för landansluten el för fartyg vid kaj, en åtgärd som skulle kunna förbättra luften betydligt i svenska hamnstäder. Ni behöver inte skämmas över att ni genomför bra socialdemokratiska förslag. De är välkomna! Fru talman! Vi socialdemokrater avsätter också pengar till att börja sanera de hundratals vrak som ligger utefter vår kust, vrak som innehåller olja och andra kemikalier, vrak som utgör en stor potentiell miljöfara. En kraftig storm kan bryta sönder ett av vraken när som helst, och detta kan då bli en katastrof för en hel kust vad gäller både ekologi och näringsliv. Vi kan därför inte chansa genom att vänta tills alla juridiska förutsättningar ligger på bordet innan vi startar processen att få bort de mest utsatta vraken. Högerpartierna i regeringen har vid ett antal tillfällen påtalat att kännedomen om vraken inte kommit upp nu - den har funnits länge. Detta är helt sant. Att vi haft vrak där de är har vi vetat ända sedan de sänktes. Att de utgjorde en miljöfara påtalades redan 1992, då det också var en högerregering som styrde Sverige. Men det viktiga är inte när och hur. Det viktiga i dag är att vi snarast startar saneringen, så att inte både djurliv och människor blir drabbade av något som vi kunnat undvika. Därför har vi i vårt budgetförslag avsatt pengar till att starta denna sanering. Fru talman! Förra gången vi diskuterade havsmiljön här i kammaren kom diskussionen upp om allt skräp som driver i land utefter västkusten, skräp som kommer från i stort sett hela Europa. Högerpartierna reagerade då på att undertecknad inte kunde acceptera samma text i betänkandet som jag gjort i tidigare skrivningar och tyckte att det var förunderligt. Nu visade det sig att det är en vidunderlig skillnad mellan ord och handling i en borgerlig och en socialdemokratiskt styrd regering. Högerregeringen hann knappt tillträda förrän man drog in allt stöd till strandstädningen i västkustkommunerna, så det var inte så märkvärdigt att jag inte kunde acceptera samma text. Det marina skräpet är ett stort miljöproblem framför allt på den svenska västkusten. Vi anser att regeringen bör lägga fram ett program för rena kuster inom ramen för EU-samarbetet. Fram till dess ska kommunerna få stöd att sanera bort ett gemensamt problem. Fru talman! Att allt miljöarbete måste bedrivas internationellt är vi alla överens om. Men det innebär inte att vi kan luta oss tillbaka i Sverige. Nu har bördefördelningen runt Östersjön kommit närmare en lösning, och Sverige och den svenska regeringen kan inte längre gömma sig bakom att det måste till åtgärder internationellt. Nu måste regeringen presentera vilka åtgärder man ska vidta för att minska kväve- och fosforutsläppen. Vilka krav sätter man på jordbruket? Vilka åtgärder ska vidtas för alla enskilda avlopp? Nu måste det vara slut med slagorden. Nu är det dags att komma med kraftfulla åtgärder. Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 4. Jag önskar alla en god jul och ett gott nytt år! Och ni kamrater på den borgerliga sidan ska inte vara så ledsna för opinionsundersökningarna. Det är troligen de bästa siffror ni ser den här mandatperioden.

Fru talman! När jag följer debatten i klimatfrågan och om hur växthusgasutsläppen ska motverkas kommer jag i slutet på denna långa debatt, och nu när det lackar mot jul, att tänka på en gammal julkalenderfavorit, nämligen Ture Sventon och hans bevingade uttryck: Ständigt denne Vessla! För när jag hör talespersoner från EU, våra egna stats- och miljöministrar och företrädare för majoritetssidan diskutera åtgärder mot klimathotet tänker jag: Ständigt denna marknad! Det är den heliga marknaden som osäkra politiker sätter sitt hopp till. Till exempel hette den grönbok från EU som riksdagen diskuterade i våras Grönbok om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och näraliggande politikområden . Men, fru talman, det är min övertygelse att den utmaning som klimatförändringarna ställer mänskligheten inför inte kan hanteras av så kallade fria marknadsmekanismer - ett begrepp som jag för övrigt anser snarast bör förpassas till historiens skräphög. Kanske bör vi hellre vänja oss vid ett annat, mer modernt, uttryck: marknadsmisslyckande. Det börjar dyka upp alltmer. Till exempel använde förra riksbankschefen Lars Heikensten, numera EU-revisor, det uttrycket när han talade vid riksdagens hearing för någon tid sedan om översynen av EU:s budget. Han menade att marknadsmisslyckande var ett motiv för EU:s engagemang i olika frågor. En annan som använt begreppet är som bekant den engelske ekonomen Nicholas Stern, som betecknar klimatfrågan som ett enormt marknadsmisslyckande. Det är lätt att hålla med honom. Det är dags för politiken att återta initiativet från marknaden. En känd före detta statsminister har uttryckt det som: Marknaden kan vara en bra dräng, men är en usel herre. Vi behöver helt enkelt mer av gemensamma lösningar och gemensamma problem. Vi politiker kan inte överlåta åt marknaden att lösa klimathotet. Det vore oansvarigt att tro att allt ordnar sig om marknaden får bestämma. Jag kan exemplifiera med ett annat Ture Sventon-citat: "Var och en som någon gång har färdats fram i tät dimma på en flygande matta, vet hur förvånad man blir, då man plötsligt känner en lätt stöt och befinner sig på marken." Politiken måste återfå sitt självförtroende och inte tveka om det är nödvändigt att använda sig av såväl kraftfull lagstiftning som starkt styrande klimatskatter. Till exempel bör vi se till att hålla grytan kokande med möjligheten att införa klimattullar gentemot rika länder som inte deltar fullt ut i det internationella arbetet för att snabbt och kraftigt begränsa växthusgasutsläppen. Fru talman! Från majoritetssidan har man i dag oroat sig över att budgetförslagen från oppositionspartierna spretar. Jag kan lugna högerpartierna här i salen. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har under de två föregående mandatperioderna kommit överens om åtta budgetpropositioner och åtta vårbudgetar. Vi ska återta den traditionen igen senast om knappa tre år efter valet år 2010. Regeringsföreträdarna har från talarstolen i dag utstrålat glädje och stolthet den ene efter den andre. Det är väl bra att några är nöjda med landets regering. Opinionsinstitutens undersökningar visar ett helt annat resultat och visar tydligt att en folkmajoritet inte delar den uppfattningen. Fru talman! Till slut vill jag säga att jag givetvis står bakom Vänsterpartiets samtliga reservationer i ärendet. Men liksom Wiwi-Anne Johansson yrkar jag för tids vinning endast bifall till reservationerna 3, 5 och 8 i betänkandet.

Fru talman! Jag kan inledningsvis säga att jag är väldigt överens med Jacob Johnson om en sak. Om jag också skulle flyga på en flygande matta skulle jag också vara förundrad. Det måste jag tillstå. Det har talats väldigt mycket om biologisk mångfald här i dag. Det kan vara så att någon uppfattar det som att det är ett näst intill utraderat område. Jag ska vara tydlig om en enda sak: Skillnaden är att anslaget går från fjorårets 1 963 miljoner till 1 913 miljoner, så att vi får lite perspektiv på frågan. När det i övrigt gäller områdesskydd etcetera vill jag bara hänvisa till Sofia Arkelstens utmärkta inlägg om den delen. Jag går tillbaka till praktisk miljöpolitik och även biologisk mångfald där man hämtar förankringen i verkligheten. Jag vill bara lyfta fram ett par områden. Det första handlar om rovdjurspolitiken. Den är nu föremål för att vi ska komma till någon form av beslut under nästkommande år. Jag vill ändå tala om det ihärdiga arbetet som allianspartierna under förra mandatperioden drev för att få till stånd den utredning som nu presenterades den 4 december. Jag vill tacka kollegerna i allianspartierna för att vi kunde komma till den punkten. Jag ska ge den nuvarande oppositionen en eloge för att man dessutom valde en utredare som verkligen gick till botten med frågan. Jag hoppas att vi för fortsättningen kan åstadkomma en gemensam rovdjurspolitik i detta land. Den ska ge människor i rovdjurstäta områden en möjlighet att leva i samklang med rovdjuren och därigenom också skapa en möjlighet för rovdjuren att finnas i landet. En annan punkt som också berör människor och som nyligen har avgjorts för mindre än 14 dagar sedan gäller ammunitionsblyet. Det var ett beslut som var felaktigt från början. Det bottnade förmodligen i att man tog fasta på att det fanns bly i bensin. Detta åstadkom inverkan på människor och naturligtvis när man andades in det. Man sammanblandade detta med metalliskt bly som finns som grundämne i jordskorpan. Det var egentligen först när det uppdagades att alternativen skulle skapa lidande hos viltet som hela frågan vände. Det berör ungefär 600 000 medborgare i en eller annan form. Jag vill tacka även oppositionspartierna. Jag har inte hört någon som helst argumentation mot det regeringsbeslut som nu fattades. Jag tycker att det är bra när förståndet segrar. Fru talman! Jag vill avslutningsvis ta upp en fråga som just varit föremål för och kommer att vara föremål för diskussion i EU-nämnden och som i högsta grad berör det här området. Det handlar om koldioxidutsläpp och utsläppshandel på EU-nivå. Det diskuteras om det ska vara en bubbla eller bubblor. Det handlar om huruvida man ska låta flygets koldioxidutsläpp inrymmas i en gemensam koldioxidbubbla eller om man ska separera det så att det ska köra ett eget race. Alliansregeringen är väldigt tydlig på den punkten tillsammans med 26 av medlemskapsländerna. Det ska vara en gemensam bubbla därför att det ur effektivitetssynpunkt hämtar hem koldioxidvinsterna på det bästa stället. Mot detta står en enad opposition i Sverige. Jag tycker att detta är beklagligt. Återigen vill man märka ut sig. Man vill sätta sig, som jag sade i ett tidigare inlägg för några timmar sedan, i avbytarbåset och inte vara med på banan och spela. Jag tycker att det är bekymmersamt att man inte vill vara med och ta ansvar i detta. Jag kan bara fundera över hur det skulle bli om man nu skulle vinna gehör i den frågan och det inte blir något avtal inom EU bara för att man diskuterar bubblor. Det skulle vara intressant att höra hur oppositionen skulle svara barn och barnbarn när de en gång i framtiden frågar: Varför gjorde ni inget? Vi diskuterade bubblor, och därför kom vi inte fram till något gemensamt beslut. Fru talman! Avslutningsvis vill jag i enighet med mina andra kolleger tillönska utskottet en god jul och ett gott nytt år. Detta må även inbegripa talmanspresidiet.

Fru talman! Nu har de senaste talarna talat mycket om högeralliansen. Jag vill tala om att det också är glädjande att vara folkpartist i alliansregeringen, bara så att det är klart. Vi fått en del frågor här på slutet som jag vill passa på tillfället att kommentera. Nu ser jag att Jan-Olof Larsson har kommit tillbaka till kammaren. Då kan han få ett svar på var frågan om nödhamnar tog vägen. Sverige har svarat i EU att alla hamnar kan tjäna som nödhamnar om man har lämnat in uppgifterna. Det är ett sätt som man kan göra det på. Det var svar på den frågan. Jag kan inte undvika att kommentera Jacob Johnsons inlägg. Det var ett kraftfullt ideologiskt inlägg i debatten. Men jag håller inte med om så mycket i det. Hela utsläppshandelns grundidé faller, att man ska försöka minska utsläppen där det är som lättast och billigast att göra. Jag förstår inte vad man ska ha i stället. Men är man emot marknaden kan man ta sig friheten att hålla den typen av ideologiska tal. Sådana här debatter handlar mycket om pengar. Det blir på något vis en tävlan om att anslå så mycket pengar som möjligt. Men egentligen handlar det mycket om strategier. Den strategi som togs upp i förra budgeten var att göra ett samlat havsmiljöanslag. På tal om att fnysa, som det var mycket diskussion om här tidigare, kan man utläsa ur det särskilda yttrandet från Socialdemokraterna att det ligger ett fnysande i texten. Det är bara ett skriftligt fnysande, men det går att utläsa det. När Jan-Olof Larsson var uppe här och talade pratade han om 40 miljoner, och räknade upp en massa saker. Men av en händelse glömmer han bort de andra 450 miljonerna - de 100 miljonerna i år, de 150 miljonerna nästa år och de 200 miljonerna 2010. Det är det man måste samla ihop. När vi nu har hört Andreas Carlgren komma från Bali och redovisa från den stora klimatkonferensen där kan det kännas lite fjuttigt att börja prata om ½ miljard i Östersjön. Men samtidigt är den oerhört viktig. Det uppföljningsarbete vi har gjort visar att man samlar sådana här åtgärder på ett ställe. Vi efterlyser där att man efter utskottsbehandlingen även redovisar de insatser man gör för havsmiljön och vilka resultat de ger. Detta havsmiljöanslag bygger mycket på fokusering på kunskap. Utsläppen från enskilda avlopp och jordbruk har efterlysts här. När man har diskuterat anslaget har det konstaterats att enskilda avlopp och jordbruk står för 80 procent av fosforutsläppen. Det är klart att det är där man ska satsa. Det är just det som anslaget är till för. Man pratar även om kartering av bottnar och om att ta fram bottnarnas status. Det är någonting som alla marina forskningsstationer efterfrågar. Man har bra kartor på land, men i havet har man inget att gå efter. Det har visat sig också i vissa fiskesammanhang. När man till exempel ska begränsa fisket från hårdbottnar vet man inte var hårdbottnarna är. Det är ett viktigt arbete. Det kan synas som en liten struntfråga, men just i detta sammanhang är den viktig. Jag tänkte säga några ord om de sjunkna vraken. Som Tina Ehn sade här förut har de väl rostat sedan 1940-talet i alla fall. Men på något vis tycker jag inte att alliansregeringen ska ta på sig kritik. Det är faktiskt första gången någon fattar ett beslut som för frågan framåt, åtminstone i modern tid. Statskontoret har nu fått i uppdrag att före den 31 maj 2008 redovisa och ta fram material när det gäller ansvarsfrågan. Det är trots allt det som är grundläggande i den här frågan - att man löser ansvarsfrågan. Sedan kan man gå vidare med att inventera och lösa de akuta miljöhot som finns. Vi är helt överens om att det finns vrak som kan förorsaka väldiga miljökatastrofer om det händer någonting med dem. Jag hade tänkt säga några ord om GMO-frågan, men jag avstår eftersom jag tycker att den har diskuterats tillräckligt här i dag. Jag tyckte att miljöministern på ett bra sätt redovisade var frågan ligger någonstans. De tillkännagivanden som även vi i majoriteten står bakom får vi se fram emot. Även Sven Gunnar Persson tog upp frågan. Vi har fått beskedet att detta kommer att behandlas seriöst och välvilligt. Det finns väl inte så mycket mer att orda om detta, så jag slutar där. Jag önskar er alla en god jul och ett gott nytt år, och nu får vi se om någon tänker säga någonting mer i den här debatten.

Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten så mycket. Men en viktig fråga, Lars, som vi nog är överens om, är det här med vraken. Du säger att det är bra att vi får en juridisk lösning. Men om man läser det uppdrag som är skickat ser man att det är rätt så otydligt. Det är lätt att peka ut och bestämma sig för vilken statlig myndighet som ska ha ansvaret. Men det står inte så tydligt i uppdraget så att man kan se att det inte också ska pekas ut vilken privat aktör som eventuellt skulle kunna ha ansvaret i frågorna. Om man ska avvakta också det är jag rädd att det här glider ett antal år framåt i tiden. De pengar som är avsatta kanske inte räcker till att sanera alla vrak, men de räcker till att starta processen. Det tycker jag att vi skulle kunna vara överens om att göra till dess att man har löst den juridiska problematiken. Vi kan inte gå och vänta på det här. Det räcker med att ett vrak springer läck på västkusten så kan hela kusten vara fördärvad. När det gäller de 40 miljoner som är avsatta i år är det ganska noggrant utpekat vad det är ni ska åstadkomma. Det kan jag se i ert förslag. Men det året har gått. Det skulle ha varit bra utifrån den redovisning och utvärdering vi har gjort nu i utskottet att få redovisat hur långt man kom under detta år. Hur mycket nytta gjorde de 40 miljonerna? Jag vill bara att vi ska veta vad vi ska satsa på nästa gång. Det var inte för någonting annat jag tog upp detta.

Fru talman! Det sista är en förhoppning om att man utvärderar vad som har hänt under 2007, men vi får väl låta 2007 ta slut först. I sammanhanget när man lyfte fram satsningen på havsmiljön lyftes det fram som en samlad satsning på 4 ½ miljard. Det var inte så att man tog 40 miljoner och spesade det, utan man skulle jobba inom den halva miljarden i fyra år. När det gäller de skeppsvrak som har sänkts under de krig vi har haft i Europa har mycket av arbetet gjorts inom ett projekt som heter Forum Skagerrak, som är ett samarbetsprojekt runt Skagerrak i Sverige, Norge och Danmark. Detta är intressant, och jag glömde att nämna det förut. Här har man startat upp och utfört ett gediget arbete med att kartlägga fartygen och var de ligger. Det här har sedan börjat rulla under senare år. När det gäller i vilken ordning man utreder vem som är ansvarig får vi väl ändå vara överens om att man först måste ta fram den myndighet som ska driva frågan. Det är väl det som har varit problemet; ingen statlig myndighet har känt att det har varit deras fråga och att de ska driva den. Utifrån detta är en naturlig fortsättning att man måste se till de rent juridiska aspekterna. Vem äger egentligen de här vraken? Och vem är ansvarig för att betala? Oftast kan man inte hitta någon som vill ta ansvar och någon som vill äga vraken. I mångt och mycket kommer det säkert att bli statliga insatser på det här området också.

Fru talman! Problemet är att om vi väntar tillräckligt länge vet jag vems ansvaret blir, Lars. Det blir kommunernas ansvar. Det är där ansvaret hamnar när oljan driver i land. Om ett fartyg, till exempel Skytteren, springer läck och oljan driver i land utefter västkusten har vi förutom den ekologiska katastrof som blir följden slagit ut turismen och näringslivet för många år framåt. Det hela hade väl inte behövt vara så märkvärdigt. Om det hade rått panik på det här området skulle regeringen i morgon kunna säga: Nu tar ni hand om det här; det är inga problem! Det skulle egentligen inte behöva utredas månadsvis. Men om man nu vill utreda det kostar det inte så mycket att bara dra i gång. Ta vara på det som Forum Skagerrak och de företag som har drivit frågan har tagit fram! De säger ju själva att de inte kan vänta hur länge som helst. Det kan hända när som helst. Det räcker med en riktig storm för att det ska smälla till därute. Och den kan komma i morgon! Jag hoppas att du försöker driva frågan med dina partikompisar och de andra högerkompisarna i regeringen så att vi kan få till stånd en snabb lösning på problematiken. Det kommer att ta flera år, men vi måste undanröja de stora riskerna först.

Fru talman! Jag har väl egentligen redovisat hur jag ser på frågan. Men det är lite märkligt att man nu från socialdemokratiskt håll börjar kritisera att vi väntar. För första gången i historien är det en regering som gör något, och det ska vara klart så snart som den 31 maj. Då får vi svidande kritik för att det drar ut på tiden. Det är väl som Anita Brodén sade i en tidigare debatt; de här fartygen har ju varit sjunkna rätt så länge. Jag får nog säga att den regering vi har nu faktiskt har tagit tag i frågan och försöker finna en lösning. Det finns alltid en risk för att något händer. Men frågan behandlas skyndsamt, skulle jag vilja påstå.