Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

Debatt om förslag 15 december 2010
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenMatilda Ernkrans (S)
  2. Hoppa till i videospelarenÅsa Romson (Mp)
  3. Hoppa till i videospelarenJosef Fransson (Sd)
  4. Hoppa till i videospelarenMatilda Ernkrans (S)
  5. Hoppa till i videospelarenJosef Fransson (Sd)
  6. Hoppa till i videospelarenMatilda Ernkrans (S)
  7. Hoppa till i videospelarenJosef Fransson (Sd)
  8. Hoppa till i videospelarenJens Holm (V)
  9. Hoppa till i videospelarenLars Hjälmered (M)
  10. Hoppa till i videospelarenÅsa Romson (Mp)
  11. Hoppa till i videospelarenLars Hjälmered (M)
  12. Hoppa till i videospelarenÅsa Romson (Mp)
  13. Hoppa till i videospelarenLars Hjälmered (M)
  14. Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (Fp)
  15. Hoppa till i videospelarenJens Holm (V)
  16. Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (Fp)
  17. Hoppa till i videospelarenJens Holm (V)
  18. Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (Fp)
  19. Hoppa till i videospelarenMatilda Ernkrans (S)
  20. Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (Fp)
  21. Hoppa till i videospelarenMatilda Ernkrans (S)
  22. Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (Fp)
  23. Hoppa till i videospelarenOtto von Arnold (Kd)
  24. Hoppa till i videospelarenMatilda Ernkrans (S)
  25. Hoppa till i videospelarenOtto von Arnold (Kd)
  26. Hoppa till i videospelarenMatilda Ernkrans (S)
  27. Hoppa till i videospelarenOtto von Arnold (Kd)
  28. Hoppa till i videospelarenAndreas Carlgren (C)
  29. Hoppa till i videospelarenMatilda Ernkrans (S)
  30. Hoppa till i videospelarenAndreas Carlgren (C)
  31. Hoppa till i videospelarenMatilda Ernkrans (S)
  32. Hoppa till i videospelarenAndreas Carlgren (C)
  33. Hoppa till i videospelarenJens Holm (V)
  34. Hoppa till i videospelarenAndreas Carlgren (C)
  35. Hoppa till i videospelarenJens Holm (V)
  36. Hoppa till i videospelarenAndreas Carlgren (C)
  37. Hoppa till i videospelarenÅsa Romson (Mp)
  38. Hoppa till i videospelarenAndreas Carlgren (C)
  39. Hoppa till i videospelarenÅsa Romson (Mp)
  40. Hoppa till i videospelarenAndreas Carlgren (C)
  41. Hoppa till i videospelarenIrene Oskarsson (Kd)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 41

Anf. 160 Matilda Ernkrans (S)

Fru talman! Förra veckan befann jag mig i Cancún, Mexiko, på klimattoppmöte. Innan jag åkte dit fick jag en del frågor om vad jag skulle dit och göra egentligen. Jag fick en del bekymrade blickar, och man undrade om det där var någonting att åka på. Det kom fram en del oförståelse när det gäller vad som faktiskt stod på agendan. Jag fick också kommentaren att det där är ju bara ett gäng män i kostym som sitter och förhandlar och inte kommer fram till någonting. Jag försökte då hävda, och gör så fortfarande, att mitt och vårt engagemang inom socialdemokratin för ett offensivt klimatarbete bygger på så enkla saker som att det faktiskt handlar om din och min framtid. Jag är själv småbarnsförälder, så jag brukar dra parallellen att jag tror att föräldrar och småbarn i Sverige i dag tycker att det är fullt tillräckligt att dra på ungarna galonisar i oktober och mars. Jag tror att man vill slippa galonisarna i december, januari och februari. Det är det vi står inför. Om jordens uppvärmning fortsätter som den gör nu betyder det att där det är torrt kommer det att bli ännu torrare och där det faller nederbörd kommer det att falla ännu mer nederbörd. Och det kommer inte att komma som snö, som vi har sett nu här i Sverige, utan det kommer att komma som regn. Jag är som sagt fullständigt övertygad om att föräldrar och småbarn vill slippa de där galonbyxorna. Jag är också fullständigt övertygad om att vi skulle klara av galonbyxorna, men faktum är att redan i dag lever över två miljoner människor i direkta konsekvenser av klimatförändringarna. Enligt Världshälsoorganisationen har vi fem miljoner sjukdomar runt om i vår värld på grund av klimatförändringarna. Vi har 150 000 dödsfall. Det finns barn runt om i världen som kämpar varje dag för sin överlevnad av orsaker som vi har varit med och skapat. Därför bär vi ett extra ansvar för att minska utsläppen. Vi bär också ett ansvar för klimatförändringarna. För ett par dagar satt jag i kongressalen i Cancún i Mexiko. Jag lyssnade till hur världens ledare applåderade den nya uppgörelsen om klimatet. Sveriges miljöminister var naturligtvis också på plats. Den som lyssnar på miljöministern här i kväll i den här debatten kommer nog att märka att vi drar ganska skilda slutsatser av det här mötet. Miljöministern kommer att säga att klimatförhandlingarna är på rätt köl igen och att mötet i Cancún är ett steg på vägen mot en bindande överenskommelse. Jag förstår om miljöministern väljer att beskriva den här överenskommelsen på det sättet eftersom den svenska regeringen är i stort behov av att rehabilitera sig efter det katastrofala klimatmötet i Köpenhamn förra året. Men så positiv är inte min bild. Det var med dubbla känslor som jag hörde jublet och applåderna. Det är naturligtvis bra att vi fortsätter att diskutera Kyotoprotokollet inom FN:s ram. Det är bra att inte också Cancúnmötet kollapsade som mötet i Köpenhamn gjorde. Jag vet att många har slitit hårt för att göra gott, och man lyckades till slut. Det är viktigt för alla oss som tror på internationella överenskommelser. Det är bra att tilltron hos världens länder verkar öka. Men ribban ligger alldeles för lågt. Vi kan inte fortsätta att diskutera minskade utsläpp på så låga nivåer att de i praktiken innebär en global temperaturhöjning på 3-4 grader. Vår planet tål inte en högre ökning än kanske 2 grader, om ens det. Vi får inte nöja oss med det enkla faktumet att förhandlingarna genomfördes och, för att citera miljöministern, FN-skutan kom på rätt köl igen. Cancún agreement riskerar att bli ett papper som räddar ansiktet på de statschefer och miljöministrar som fanns på plats, men för vår gemensamma framtid är papperet helt otillräckligt. Jag har sagt, och fortsätter att säga, att ingen av oss kunde resa hem ifrån det här mötet och se våra barn i ögonen, för vi hade inte räddat deras framtid. Fru talman! Det var helt enkelt ett stort steg i Cancún men ett pyttesteg för klimatet. Jag har faktiskt väldigt liten förståelse för att det ska vara så svårt att fixa nya gröna jobb och göra befintliga jobb grönare och att det ska vara så svårt att rädda vår framtid. Det borde vara någonting som kunde engagera mer. Det borde vara betydligt mer spännande än att lägga miljarder på miljarder på kraschade banker och finanskriser. Det vore kanske ett vettigt sätt att hantera just detta. De framsteg som gjordes i Mexiko handlar om att skapa en global klimatfond som bidrar till att stärka utvecklingsländerna i deras klimatanpassning, att skydda regnskogen och att införa ett hållbart skogsbruk. Kvar finns fortfarande den avgörande frågan om Kyotoprotokollets fortsättning efter 2012 och avsaknaden av ett globalt rättsligt bindande avtal för utsläppsminskningar. I brist på konkreta åtgärder vänder man nu sina blickar mot Durban i Sydafrika. Där hålls nästa klimatmöte i december 2011. Förhoppningen växer att mötet i Cancún, tillsammans med tidigare möten i Köpenhamn, Poznan, Bali och Montreal, trots allt bidragit till ytterligare några byggstenar i den globala miljöplattformen som är så nödvändig. Men mycket återstår att göra. EU måste ta ett större ansvar och bygga bättre relationer med ett antal länder. EU har också ett stort ansvar att minska sina utsläpp med 30 procent till år 2020 oavsett vad andra länder gör. Klimatfinansieringen behöver lösas bättre. EU lägger drygt 7 miljarder euro på att hantera effekterna av klimatförändringarna. Samtidigt läggs 85 miljarder euro på att rädda bankerna på Irland. Det tål att tänka på. Ansvaret för penga- och tekniköverföringen vilar tungt på de rika länderna som länge har släppt ut växthusgaser. Det här är en viktig punkt för alla de länder som nu utan egen förskyllan drabbas hårt av klimatförändringarna. Fru talman! Nu måste vi tänka globalt men agera lokalt. Vi måste jobba vidare på den internationella arenan men också visa och ta ansvar på hemmaplan. Här har den svenska regeringen och miljöminister Andreas Carlgren en hel del kvar att göra. I den här debatten kommer miljöministern säkert att nämna att Sverige nu rekordminskar sina utsläpp. Det tål också att tänka på. Under andra halvan av 2008 och under hela 2009 gick svensk ekonomi igenom en historisk nedgång. Bnp föll med 4,9 procent 2009. Nedgången var extremt stor inom skogsindustrin och bilindustrin. Det är två av de tyngsta utsläppssektorerna. Att totalutsläppen minskar är därför helt logiskt. Allt annat hade varit sensationellt. Dessutom var ju manegen krattad när Andreas Carlgren kom till makten. Redan 2006 kunde Sverige visa att tillväxt och ökade utsläpp inte nödvändigtvis går hand i hand. Då hade utsläppen minskat med 8 procent samtidigt som bnp hade ökat med 30 procent. Sverige är ett av få länder som har lyckats med detta. Det här handlade om ett långsiktigt miljöarbete som drevs av de socialdemokratiska ministrarna Anna Lindh, Kjell Larsson och Lena Sommestad. Den nuvarande regeringen beskriver gärna olika politikområden, till exempel skolpolitiken, som en trög Atlantångare som är svår att ställa om till rätt kurs. I fråga om klimatet är liknelsen faktiskt relevant. Trots att den borgerliga regeringen har vidtagit ett flertal negativa åtgärder, som till exempel att ta bort stödet till klimatinvesteringsprogrammen, tuffar vår Atlantångare vidare på den kurs som vi socialdemokrater en gång satte mot lägre utsläpp. I en kommentar till de minskade utsläppen säger miljöministern att världen behöver förebilder och att Sverige ska ta den rollen. Det är en intressant formulering av en miljöminister som nu är inne på sitt femte år - "ska ta". Vi har haft den rollen, Andreas Carlgren. Vi var en gång en förebild. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen hade inte draghjälp av finanskris och allvarlig lågkonjunktur. Världens utvecklingsländer pratade då väl om oss, och världens miljöorganisationer såg oss som en ljuspunkt i arbetet. Fru talman! Det duger inte att räkna hem utsläppsminskningar som frukten av finanskrisens effekter. Det duger inte att ta bort skatten på handelsgödsel och därmed också ta bort ett effektivt styrinstrument för minskad övergödning. Det duger inte att ta bort de klimatinvesteringsprogram som effektivt bidragit till kommuners och företags lokala miljöomställningsarbete och minskat koldioxidutsläppen med 2 miljoner ton årligen. Det duger inte att blunda för transportsektorns utsläpp. Det går inte att glädjas åt överenskommelser om biologiskt mångfald på internationell nivå, som den i Nagoya, och samtidigt på hemmaplan minska pengarna till biologisk mångfald. Det duger inte att på hemmaplan plocka bort förbudet mot deka-BDE, ett bromerat flamskyddsmedel, och detta trots att Kemikalieinspektionen utifrån försiktighetsprincipen och baserat på de osäkerheter som rör riskerna vid användning av det här medlet, kommit fram till att man skulle förhindra ytterligare tillförsel av deka-BDE till miljön. Det duger inte att dra ett förbud mot bisfenol A, till exempel i nappflaskor, i långbänk. Det har EU-parlamentet förbjudit nu. Vi socialdemokrater menar tillsammans med De rödgröna att det är viktigt att gå före. Vi menar att vi har visat att det går att kombinera god tillväxt med ett offensivt klimatarbete. Därför har vi mer ambitiösa åtaganden när det gäller Sveriges utsläppsminskningar och EU:s utsläppsminskningar. Vi prioriterar biologisk mångfald, inte bara i ord utan också i kronor och ören. Vi lägger mer pengar till Kemikalieinspektionen. Vi menar att förbudet mot deka-BDE borde ha varit kvar. Vi har länge påtalat att det behövs ett förbud mot bisfenol A i nappflaskor och andra livsmedelsförpackningar som har direktkontakt med mat. Vi driver försiktighetsprincipen. Vi hade gärna sett vårt Sverige formas. Där hade vi haft en högre ambition när det gäller satsningar på nya gröna jobb och på att göra befintliga jobb grönare. Det hade varit en historisk satsning på infrastruktur, kollektivtrafik och klimatavdrag vid renovering, om- och tillbyggnad. Vi hade gärna sett en nystart av de effektiva klimatinvesteringsprogrammen, och vi lägger nya pengar till detta. Vi hade tagit ansvar för att minska övergödningen genom att återinföra skatten på handelsgödsel. Vi hade gärna velat minska utsläppen från biltrafiken genom ett tillfälligt stöd till förnyelse av tunga fordon för att påskynda omställningen. Och vi hade också gärna velat föreslå stöd till efterkonvertering av bilar och en satsning på utbyggnad av biogasmackar. Vi socialdemokrater, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har en större budget än regeringen på det här utgiftsområdet, men våra ramar röstas ned av en borgerlig minoritet i kammaren. Vi beskriver därför i ett särskilt yttrande hur vi skulle ha velat forma framtidens Sverige, men tyvärr kommer det att stanna vid det. Som jag sade deltog jag för några dagar sedan, i ljuvlig högsommarvärme, i klimatmötet i Mexiko. Hemma i Sverige är novembertemperaturen enligt SMHI den lägsta på 15 år. Då kanske det är förståeligt att många inte känner att 2010 kommer att vara det varmaste året någonsin globalt sett. Isarna smälter, Pakistan har drabbats av en katastrofal översvämning och Ryssland av torka. Det har varit ett år som tagit Sverige lite närmare en blötare framtid och våra barn lite längre från att återigen få uppleva en vit jul. Den har tagit föräldrar och barn lite närmare galonisar, inte bara i oktober och mars och utan också i december, januari och februari. Jag tror att de vill slippa det. Det har varit ett år som dömt hundratusentals barn i världen till ytterligare ett år med kamp för överlevnad, ett år som skulle ha behövt ett jättekliv i Cancún och en regering som vågat omfamna äventyret att offensivt ställa om Sverige, helt enkelt för att det är något som vi alla skulle tjäna på. Jag vill avsluta med att säga att jag vet att jag överskridigt min anmälda talartid, men det här är ett oerhört engagerande ämne. (Applåder)

Anf. 161 Åsa Romson (Mp)

Fru talman! Jag tänkte börja i en lite annan ända, nämligen i att 2010 är året för biologiskt mångfald. Jag vet att miljöministern, som nu är med oss, var mycket nöjd med de förhandlingar som man lyckades genomföra på den internationella nivån i Nagoya i Japan tidigare i höst. Det var många som gladdes åt de besluten på internationell nivå, för biologisk mångfald är inte bara en fråga om våra arter utanför knuten här hemma. Det är också fråga om ett ekosystem som ska fungera över hela jorden. Därför behövs internationell samordning och diskussion. Det kräver naturligtvis starka åtaganden för att den biologiska mångfalden också i vårt land ska stärkas. Den har utsatts för många prövningar och utsätts alltjämt för stark påfrestning. Inte minst utarmas våra skogslandskap, huvuddelen av det svenska landskapet, fortfarande i stor utsträckning. De åtgärder för skogen som är den största budgetposten i den budget som vi nu diskuterar har hittills inte alls räckt för att bättra på statistiken. Snarare jobbar vi mot en allt större uppgift. Kanske borde fler diskutera - och jag hoppas att vi återkommer i den här församlingen - hur vi kan ställa om den grundläggande användningen av skogsresursen på ett sådant sätt att det bättre gagnar biologisk mångfald. Jag skulle vilja framföra mitt djupaste beklagande över att var fjärde avverkning i Sverige inte ens når upp till de miniminivåer som vi har i vår skogslagstiftning. Dessa nivåer är satta just med tanke på att det frivilliga åtagandet från skogsägare i Sverige också ska bidra till biologisk mångfald. Det är ett system som år efter år inte visar sig fungera. Det tycker jag att den sittande regeringen, som nu är inne på sitt femte år, borde ta till sig och göra någonting åt. Det är anmärkningsvärt att man kan delta i de internationella förhandlingarna och slå sig för bröstet utan att ha redovisat på hemmaplan. Det finns mycket att göra när det gäller skogen. Det handlar om många olika arter. Vi står inför ytterligare en vinter med jakt på varg, en art som är starkt hotad i Sverige. Vi vet att situationen för ålen ser tämligen dyster ut och att åtgärder saknas på den reella kartan. Vi skulle kunna ta upp vilken art som helst, det finns många, men då skulle talartiden snabbt rinna i väg. Det jag vill komma till är att den biologiska mångfalden, det politiska området liksom andra miljöpolitiska områden, behöver en styrning och ett system så att man kan jobba långsiktigt, att man kan jobba på även i tider när frågorna inte står högst på dagordningen. Vi vet att det i dessa tider med bombdåd i Stockholm och annat finns litet medieutrymme för hur ålens reproduktionscykel ser ut. Det är ingenting konstigt med det, men vi måste i ett välfärdsland som Sverige mäkta med att ha ett system som kan leverera ett skydd för de grundläggande ekosystemen som vi ju alla är beroende av - även i dessa tider. Det av oss i Sverige utvecklade miljömålssystemet har blivit internationellt prisat. Det är ett system som under den förra mandatperioden och hittills under denna mandatperiod riskerar att försvagas. Jag tror att anledningen är att det faktiskt levererade obekväma förslag på mål och åtgärder. Det är beklagligt att vi går ifrån ett sådant system utan att veta vart vi ska gå i stället. Låt mig ta ett exempel som jag vet att regeringen nu har börjat visa visst intresse för, nämligen kemikalieområdet. Vi har haft ett miljömålssystem på det området och ett miljömålsråd som levererat förslag till en strategi med åtgärder på det kemikaliepolitiska området. Det var en strategi för giftfria och resurssnåla kretslopp som var oerhört väl utarbetad. Flera myndigheter var involverade och där fanns ett antal viktiga åtgärder, inte minst hur Sverige skulle agera och vara starkare i EU eftersom kemikaliepolitiken är så starkt EU-reglerad. Det arbetet med miljömålssystemets försvagning - läggandet i långbänk, omstrukturering, tappandet av delmål - har man lagt i byrålådan. Nu kommer regeringen i stället och säger att vi under den här mandatperioden också ska fokusera på kemikalier och ta fram en handlingsplan. Jamen, tjenare, det fanns ju en hel strategi, det fanns en åtgärdslista. Man kan börja där i stället för att slå sig för bröstet och säga att man nu ska ta fram en handlingsplan. Men visst, vi välkomnar en handlingsplan för kemikalier. Vi har i motioner och i det gemensamma särskilda yttrandet från den rödgröna sidan poängterat att det finns många sätt för Sverige att gå före på kemikalieområdet. Det fanns några områden som regeringen pekade ut som prioriterade under förra mandatperioden och som man fortsätter att jobba hårt med, säger man. Det är klimatområdet och havsområdet. Klimatområdet är fortsatt ett oerhört viktigt område, och liksom föregående talare är även jag nyligen hemkommen från mötet i Cancún i Mexiko. Utan att göra alltför djuplodande analyser kan man konstatera att förhandlingstaktiken på det mötet var att vi inte enbart kan använda den internationella arenan som den enda klimatpolitiska åtgärden. Då skulle man inte komma särskilt mycket framåt på det här området. I stället måste vi agera parallellt här hemma, resolut och konkret, och vi måste säkerställa att vi kan visa för andra hur man kan minska klimatutsläppen på ett mycket tydligare sätt. Jag menar att det är helt fel att sätta de klimatpolitiska målen i Sverige utifrån idén om att de åtgärder vi kan vidta här är tillfyllest, att vi inte behöver göra någonting ytterligare, åtminstone inte under den kommande mandatperioden, vilket sades i regeringsförklaringen, och att om vi ska göra något ytterligare ska vi stärka insatserna utomlands. Vi borde sätta klimatmålen i Sverige utifrån vad mer Sverige kan göra. Och Sverige kan göra mycket, mycket mer. Städerna, kommunerna, företagen i Sverige kan göra mycket mer, men de får inte incitament, inspiration eller ett mål att jobba mot - med en regering som sätter målen efter vilka åtgärder man inte vill vidta. Vi har i det rödgröna förslaget till budget, vilket föregående talare tog upp, ganska mycket mer i form av klimatpolitiskt agerande. Det gäller investeringar i järnvägar för att få bort transportsektorns ständigt ökande utsläpp, miljösmarta investeringar i miljonprogrammen, investeringar som skapar bra samspel mellan kommuner och företag och sätter i gång exempelvis biogasanläggningar genom Klimp:en och liknande. Det finns mycket att göra som inte görs. Varje beslut som fattas i den här kammaren som innebär att man inte tar vara på möjligheten att göra en klimatsatsning måste vara ett beslut i fel riktning med tanke på den situation som i dag råder på jorden, med den ökning av växthusgaser som vi står inför. Det måste vara billigare att göra det nu än att skjuta på det till senare. Jag vet att Miljöpartiet inte är överens med alla partier i denna kammare om att det är så, men det är vår uppfattning att det är betydligt smidigare och bättre för samhället. Det innebär mindre mänskligt lidande om man fattar dessa beslut nu än om de fattas senare. När det gäller havet hoppas jag att vi får diskutera den stora lösningen med ett handelssystem för kväve och fosfor som har föreslagits från regeringen under ett antal år. Jag har fortfarande inte sett något resultat av det. Jag undrar om man tror att man kan komma fram den vägen. Avslutningsvis var förra mandatperioden den första perioden där miljöpolitiken inte flyttade fram sina positioner i Sverige. Budgeten ger inte någon bild av att den här perioden kommer att bli annorlunda, vilket vi beklagar. Jag instämmer i de två särskilda yttranden som Miljöpartiet för fram i detta betänkande. I detta anförande instämde Stina Bergström och Kew Nordqvist (båda MP).

Anf. 162 Josef Fransson (Sd)

Fru talman! Vår budgetmotion på det här utgiftsområdet har redan fallit. Därför tänkte jag använda tiden till att tala lite om min syn på klimatet i miljödebatten och de brister jag ser i detsamma. Inte minst tänker jag nämna lite grann om de panikåtgärder som jag tycker präglar den svenska miljödebatten. Man föreslår ofta åtgärder som är ogenomtänkta och förhastade där kostnaderna helt enkelt inte står i rimlig proportion till miljönyttan. Som exempel kan man nämna att politiker föreslagit att man till exempel ska använda skattemedel för att konvertera begagnade bilar till att köras på etanol. Det räcker alltså inte att införa höga kraftfulla miljökrav på nyproducerade bilar. Samma förfarande har jag sett när man vill förbjuda användandet av marina tvåtaktsmotorer trots att de sedan flera år är förbjudna i handeln. Ett annat exempel är den planerade utbyggnaden av vindkraften och övertron på vindkraften som ersättande energikälla. Det är något jag gärna återkommer till längre fram, men jag tänkte ändå ta upp det inledningsvis. Ytterligare ett exempel som är intressant i sammanhanget är de föreslagna satsningar från visst politiskt håll på höghastighetståg som åtminstone enligt min mening är resultatet av panik och förhastade slutsatser snarare än rationell slutledning. Kostnaderna står helt enkelt inte i proportion till nyttan. I stället riskerar detta att tränga undan infrastruktursatsningar som är välbehövliga. Missuppfatta mig inte här. Jag har ingenting emot höghastighetståg som sådana. Det är bara kostnaden jag anmärker på. Varje felsatsning oavsett vilket område det gäller får en undanträngningseffekt för mer effektiva och lönsamma projekt. Många gånger känner jag att det är en bäst-i-klassen-politik som kostar orimligt mycket pengar för de svenska skattebetalarna och inte leder till det önskade resultatet. Fru talman! Miljöpolitik går enligt min mening inte att skilja från energipolitiken och den ekonomiska tillväxten. Min uppfattning är att allt går hand i hand när det gäller ekonomisk utveckling. Det tycker jag ibland försvinner i debatten. Jag tänker då framför allt i ett globalt perspektiv. I det globala perspektivet har vi brist på livsmedel. Människor svälter. Större delen av all odlingsbar mark på vårt klot är redan uppodlad. Den moraliska ambitionen måste ändå vara att utrota världssvälten. Jag tror att den enda lösningen för framtiden kommer att vara tygla universums krafter. Då talar jag kanske om kärnkraft, och kanske både tredje eller fjärde generationen, som väldigt intressant. Det handlar kanske till och med om fusionskraft i framtiden. Det handlar också om genteknik. För mig är det förvånande att många så slentrianmässigt reagerar med taggarna utåt när man talar om GMO. All GMO-teknik måste givetvis bedömas från fall till fall. Men i grunden ser jag ingen större skillnad på den artificiella förädling av livsmedel som vi människor har ägnat oss åt i hundratals år jämfört med den förädling som sker i laboratorium. Att vi är försiktiga är en annan sak. Det är viktigt, och det är naturligtvis någonting vi ska vara. Vi har otroligt stora utmaningar i att få mat för dagen till jordens alla invånare. Det gäller inte minst med den ständigt närvarande och snabbt tilltagande befolkningsökningen. Det är ungefär tio Sverige per år, 80-100 invånare netto, som jordens befolkning ökar med. Då förstår man att det är väldigt stora utmaningar som vi har framför oss. Jag hoppas att Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller att avveckla beroendet av fossila bränslen. Det finns många skäl till det. Det gäller inte minst den osäkra tillgången på energi. Ca 60 procent av jordens energitillförsel sker i dag i form av fossila bränslen. I en situation där efterfrågan kraftigt överstiger utbudet kan hela världsekonomin i värsta fall kollapsa. I Sverige har vi lite lägre beroende. Det ligger på ungefär 33 procent av vår energitillförsel. Vi ligger helt klart lite före resten av världen. Men vi har ännu stora utmaningar om vi ska nå målet att bli ett samhälle fritt från fossila bränslen. Jag ska säga några ord om etanolsatsningarna som jag har en del åsikter om. Det är min uppfattning att grödor och odlingsbar mark inte ska användas till energiframställning. Det är en orimlig ordning så länge vi har människor som svälter. Då är det bättre att satsa på andra energiformer. Jag tror att framtidens bilar kommer att gå på el eller åtminstone delvis på el. Det är den bästa vägen att satsa på. Man får naturligtvis inte stänga några dörrar här. Det händer väldigt mycket i forskningen hela tiden. Jag tänkte också tala lite om energieffektivisering, den inhemska marknaden och att göra insatser när det gäller energitillförseln. Det är min övertygelse att steg nr 1 är effektivisering. Det är i första hand där vi ska satsa våra resurser och kanske framför allt när det gäller uppvärmning av våra hus. Det finns ganska mycket att göra med relativt enkla medel. Då talar jag inte om sådant som lågenergilampor som i uppvärmda hus blir nära ett nollsummespel. Det handlar om värmepumpar, frånluftsväxlare, utbyten av gamla fönster och bättre isolering. Där har vi många terawattimmar att spara. Jag tänker bara på min bostad, min övernattningslägenhet här i Stockholm. Där har jag utöver de vanliga elementen en 800 watts elradiator som går på full fart för att man ska uppnå någon form av behaglig temperatur. Samtidigt har jag fönster som är högst omoderna där det är extrema värmeläckage som jag uppfattar det. Skulle man satsa på sådana saker och byta ut till moderna fönster kan man ta bort elradiatorn och kanske räkna hem det på 10-15 år eller något liknande. Fru talman! Jag ska även säga några ord om vindkraften. När det gäller vindkraften, som jag nämnde lite grann i inledningen, är planeringsramen en utbyggnad av vindkraft till 30 terawattimmar. Det tycker jag är en mycket stor felsatsning. Jag tror vi måste börja tala om att drömmarna om vindkraften har nått vägs ände, åtminstone med den teknik vi har i dag. Det finns många skäl till det och många argument där. Det är en dyr och ineffektiv energikälla i förhållande till många andra eftersom den kräver stora subventioner för att bära sig. Jag skulle också vilja peka på att det blir allt svårare att få kommuner och människor att vilja ha vindkraft i sina kommuner. Det är fullt förståeligt. Det mest intressanta är kanske att en storskalig utbyggnad av vindkraft kräver stora investeringar i elnätet när det gäller reglerkraften. Det behövs en kraftig utbyggnad av reglerkraften, det vill säga vattenkraften, med kanske upp till 35 procent. Det motsvarar sex till tio nya vattenkraftverk av det större slaget. Nu har jag gått igenom det jag hade tänkt säga. Jag tänker nämna de viktigaste insatserna. Det är energibesparingar, inte minst för att ta tillvara på restvärme. Det är att bygga ut kärnkraften för att driva framtidens bilar. Det är att forska och investera i utvinning av biobränsle, men inte konkurrera i livsmedelssektorn.

Anf. 163 Matilda Ernkrans (S)

Fru talman! Sverigedemokraterna skriver i sitt särskilda yttrande: "Även om det ännu återstår saker att göra här hemma, går det i många fall att göra mycket mer för samma, eller mindre, resurser i andra delar av världen." Samtidigt är det så att det är de rika industriländerna som fortfarande lämnar störst fotavtryck när vi tittar på koldioxidutsläpp. Om vi plockar in alla växthusgaser blir det ännu större fotavtryck. Det är dessutom vi som har försatt världen i dessa rådande klimatförändringar. Av denna anledning skulle jag vilja ställa en första fråga till Sverigedemokraterna om hur de faktiskt tycker att vi ska hantera koldioxidutsläppen. Hur ska vi få ner dessa utsläpp här i de rika industriländerna? Dessutom har vi någonting som heter Kyotoprotokollet, och det är ett åtagande för de rikare länderna som länge har släppt ut växthusgaser. Det handlar om deras ansvar att aktivt betala tillbaka, både i utsläppsminskningar och i tekniköverföringar. Jag tycker att det skulle vara spännande att höra vad Sverigedemokraterna anser om Kyotoprotokollet. Jag tror att jag hinner med en sista fråga. Sverigedemokraterna tar upp att man inte gillar att vi ska efterkonvertera bilar. Då blir en ganska självklar följdfråga om det betyder att det för Sverigedemokraternas del framför allt är människor med tjocka plånböcker som ska kunna göra klimatsmarta val i Sverige.

Anf. 164 Josef Fransson (Sd)

Fru talman! Jag får se om jag kommer ihåg frågorna. Vi börjar med bilarna. Min fasta uppfattning är att det är en investering som är felriktad. Jag är övertygad om att man kan satsa dessa pengar betydligt smartare. Det är väl helt enkelt så. Jag tror att vi om vi har höga miljökrav på de bilar som kommer ut på marknaden, vilket också till stor del sker i dag, kommer väldigt långt. Sådana saker får ta sin tid. Det finns betydligt bättre sätt att investera dessa pengar; det är min uppfattning. När det gäller vårt ansvar vet jag inte om det fanns någon motsättning mellan detta och det jag sade om att jag vill sträva efter ett samhälle där vi gör oss fria från beroende av fossila bränslen. Jag vet inte riktigt vad motsättningen var där. Du får gärna upprepa frågan på ett annat sätt, Matilda Ernkrans.

Anf. 165 Matilda Ernkrans (S)

Fru talman! Det finns ett antal saker man kan fortsätta att fundera på, men om vi tar svaret när det gäller efterkonvertering av bilar tolkar jag det som att Sverigedemokraterna tycker att det är tillräckligt att det kommer ut nya miljösmarta bilar på marknaden. De som har cash i plånboken får betala för dem, och de som är lite fattigare får helt enkelt vänta lite. De som har en mindre plånbok ska inte kunna göra klimatsmarta val i ert Sverige. När det gäller det du säger om att ni vill plocka bort fossila bränslen, Josef Fransson, har jag fortfarande inte riktigt förstått vad som är Sverigedemokraternas konkreta förslag. Man kan recensera den politik som har varit och som har förts i detta land, men vad är era förslag för att få ett fossilfritt Sverige? Om vi nu pratar om ansvaret är det fortfarande de rika i-länderna som släpper ut mest växthusgaser. Vi har en liten nätt fråga däri, och det är frågan hur Sverigedemokraterna tycker att Sverige ska hantera överskottet av utsläppsrätter. Det är en sådan fråga som har direkt påverkan på hur mycket värt det har varit att svenskarna faktiskt har ansträngt sig och bytt ut glödlampor till lågenergilampor och så vidare. Det skulle alltså vara intressant att få en diskussion från Sverigedemokraterna om hur man ser på detta. Hur ska Sverige hantera sitt överskott av utsläppsrätter? Du svarade heller inte på frågan om Kyotoprotokollet och vad ni anser om det.

Anf. 166 Josef Fransson (Sd)

Fru talman! Vi börjar med bilarna igen. Jag vet inte om det spelar någon roll om man pekar på en viss invånare och säger att just den personen ska göra en specifik miljöinsats och måste åka runt i en miljöanpassad bil. Det blir väl så att säga en helhet. När det gäller lågenergilampor och så vidare är det ganska intressant. Om vi har ett eluppvärmt hus - det är kanske framför allt det jag tänker på - kanske det inte spelar så stor ifall värmen kommer från en glödlampa eller ifall värmen kommer från en elradiator. Det blir i någon mening ett nollsummespel. Jag tror alltså att man många gånger har en övertro på vissa satsningar, så att säga. När det gäller vår politik ska jag ödmjukt erkänna att vi, precis som du vet, är nykomlingar här. Detta är kanske ett område där vi har lite bakläxa att göra; det kan jag ödmjukt erkänna. Detta är inte någon av våra profilfrågor, men jag får väl lova att återkomma till nästa år. Då ska vi vara betydligt bredare i denna politik.

Anf. 167 Jens Holm (V)

Fru talman! Visst kan det vara svårt att mitt i denna vargavinter tro att det här året troligen kommer att gå till historien som det hetaste året någonsin sedan man började mäta temperaturer. Om man lever på den södra delen av halvklotet och i den fattiga delen av världen är dock extrem torka, översvämningar och andra extrema väderfenomen en realitet. Det är i den fattiga delen av världen den största delen av de 350 000 människor som dör i förtid som en direkt följd av klimatförändringarna lever. Detta konstaterades i en rapport från Spanien häromveckan. Det är också de fattiga människornas livsbetingelser, deras liv, som äventyras på grund av vår livsstil och våra utsläpp. Klimatförändringarna är alltså ett område som manar oss att skynda på. Vi behöver skrida till handling här och nu. Klimatförhandlingarna i Cancún slutade visserligen inte med det totala sammanbrott som flera hade befarat - det finns fortfarande möjlighet att uppnå ett avtal som ersätter Kyoto efter 2012. Toppmötet beslutade också att inrätta en fond för klimatet, och det inger ett visst hopp. Annars får man dock söka länge för att hitta något positivt från toppmötet. Klimatfonden kommer sannolikt att till stor del finansieras med pengar från det ordinarie biståndet, på precis samma sätt som den borgerliga regeringen ger sitt klimatbistånd, och ett avtal om Kyotos efterträdare skulle ha varit klart redan i fjol i Köpenhamn. Nu blir det fortsatta förhandlingar och fortsatt långbänk. Jag konstaterar att makthavarna i Bryssel, Washington, Stockholm och de andra rika ländernas huvudstäder har långt kvar för att upprätta ett förtroende för klimatförhandlingarna. Stora summor pengar måste överföras till utvecklingsländerna. De fattiga länderna måste kunna ta del av den senaste klimattekniken utan dyra licenser. Sist men inte minst behövs kraftfulla åtgärder för att få ned i-världens stora utsläpp. Världen har inte råd med ännu en halvmesyr på klimatmötet i Sydafrika nästa år. Det hoppfulla är att det finns otroligt mycket vi kan göra för att minska våra utsläpp. Ja, vi kan - bara viljan finns. Låt mig ta några konkreta exempel på vad Vänsterpartiet vill göra, ofta i samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Vi vill minska utsläppen med minst 40 procent till 2020, men till skillnad från regeringen vill vi göra alla dessa minskningar på hemmaplan. Vi vill inrätta ett klimatbistånd som ska vara frikopplat från våra nationella minskningsambitioner, och med detta bistånd ska vi kunna hjälpa de fattigaste länderna att både ställa om sina samhällen och direkt anpassa sig till klimatförändringarna. I vårt rödgröna särskilda yttrande i detta betänkande föreslår vi inrättandet av ett klimatinvesteringsprogram. Från detta investeringsprogram ska kommuner, landsting och småföretag kunna få finansiering till effektiva klimatsatsningar. Det kan till exempel handla om att energieffektivisera och att bygga ut biogasen, en fortsatt satsning på fjärrvärme, att underlätta för cykling och satsa på klimatinformation till medborgarna. Det tidigare klimatinvesteringsprogrammet var troligen Sveriges genom tiderna största investeringsfond för klimatet. Tack vare klimatinvesteringsprogrammet minskade utsläppen med drygt 1 miljon ton varje år, och märk väl: Detta är projekt som fortsätter att leverera utsläppsminskningar i samma storleksordning. Trots detta har den borgerliga regeringen valt att skrota denna framgångsrika investeringsfond. Låt mig bara säga en sak till om klimatinvesteringsprogrammet, Klimp:en. I förrgår gick miljöminister Andreas Carlgren ut med ett pressmeddelande och talade om en rekordminskning av de svenska utsläppen. Under 2009 minskade utsläppen med hela 3,5 miljoner ton - sannerligen en rätt imponerande siffra. Men Carlgren borde tacka oss rödgröna för den bedriften. Av dessa 3,5 miljoner ton i utsläppsminskningar kommer nästan en tredjedel, ungefär 1 miljon ton, från klimatinvesteringsprogrammet. Det är åtgärder som Carlgren ännu inte hunnit avskaffa som levererar de stora utsläppsminskningarna. Jag uppmanar alla borgerliga ledamöter: Varför inte sätta klimatets bästa i förgrunden och låta Klimp:en leva vidare även efter 2012, då klimatinvesteringsprogrammet till slut löper ut? Vi rödgröna har ett konkret förslag som ni gärna får stödja. Vid sidan av klimatinvesteringsprogrammet är det sannolikt koldioxidskatten som är det effektivaste styrmedlet för att få ned utsläppen. Därför väljer vi rödgröna att höja den, så att minskningarna kan bli större. Dessutom drar vi in viktiga ekonomiska resurser till klimatarbetet. Det här är allt enligt principen att det är förorenaren som ska betala. Det är synd att regeringen, som säger sig dela den uppfattningen, inte kommer att föreslå en enda höjning av koldioxidskatten under denna mandatperiod. Eller har jag fel? Miljöministern får gärna korrigera mig i så fall. Av hushållens utsläpp kommer en fjärdedel från maten. Köttindustrin är här den stora klimatboven. Enligt FN-organet FAO kommer hela 18 procent av världens totala klimatutsläpp från animalieproduktionen. Vänsterpartiet vill därför verka för en minskad köttkonsumtion. Vi har lagt fram en motion som handlar om detta, där vi föreslår att EU ska avskaffa sina köttsubventioner, vi vill ha mer vegetariskt i den offentliga upphandlingen, vi vill ha informationssatsningar vad gäller vegetarisk mat och vegetariska dagar i offentliga inrättningar. Vad gör då vår regering för klimatet? Ja, låt mig citera statsminister Fredrik Reinfeldt från regeringsförklaringen den 5 oktober i år: "Regeringens bedömning är att redan vidtagna och aviserade åtgärder för de närmaste åren räcker för att nå målet." När han talar om målet menar han regeringens minskningsmål på 40 procent. Inga nya klimatåtgärder, med andra ord! Så talar en statsminister som skjuter över ansvaret till andra, en statsminister som har sträckt upp fingret upp i luften och känt att nu blåser det inga klimatvindar längre, så han släpper frågan. Fredrik Reinfeldt är en statsminister som har drabbats av klimatpassivitet. Om man inte aviserar några nya klimatåtgärder, ja, då blir det självklart nedskärningar på miljö- och klimatområdet. Det är just därför den borgerliga regeringen kommer att skära ned på det utgiftsområde som vi just nu diskuterar. Under den här mandatperioden handlar det om nedskärningar på nästan 1 miljard kronor. Man börjar redan nästa år med minskningar på 116 miljoner kronor. Och regeringen behöver inte avisera nya åtgärder på klimatområdet när man kan tillgodoräkna sig stora utsläppsminskningar i form av uppköp av billiga utsläppskrediter, Clean Development Mechanism, CDM, brukar det kallas. CDM-verksamheten har kritiserats från allt från forskningsinstitut till miljöorganisationer och från utvecklingsländerna. Den svenska CDM-verksamheten granskas just nu av Riksrevisionen. Jag säger inte att det alltid är fel att använda CDM för att minska utsläppen. I mycket begränsad omfattning och väl övervakat kan det vara acceptabelt. Men när merparten av regeringens projekt går till världens största diktatur, Kina, och när det här har blivit den bärande delen i regeringens klimatpolitik är det någonting som är fel. Regeringen har aviserat i sin klimatproposition att ungefär en tredjedel av minskningarna, 6,5 miljoner ton, ska ske i form av CDM-projekt. Nu visar en ny utsläppsstatistik att minskningarna i Sverige går fortare än väntat. Då tycker man att regeringen borde dra ned på användningen av CDM-projekt. Det är precis vad miljöministern svarade mig på en skriftlig fråga. Samtidigt slår de borgerliga partierna fast i sitt så kallade jobbmanifest att klimatinvesteringarna i andra länder ska utökas. Det är dags att miljöministern ger ett konkret besked. Ska det bli mer eller mindre av CDM? Det är dags att bryta den klimatpassivitet som den här regeringen står för. Några konkreta förslag på hur den passiviteten kan övervinnas har vi rödgröna formulerat i vårt särskilda yttrande, och några av dem har jag tagit upp i det här anförandet. (Applåder) I detta anförande instämde Kew Nordqvist (MP).

Anf. 168 Lars Hjälmered (M)

Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Nu har vi att debattera utgiftsområde 20 i statsbudgeten som handlar om allmän miljö- och naturvård, lite drygt 5 miljarder kronor. Det är väldigt mycket pengar. Men det stannar egentligen inte vid detta område, utan det finns andra områden i statens budget som har miljökoppling och miljörelevans genom pengar men också politiskt, till exempel internationell handel, utveckling och bistånd, forskning, för att ge några exempel. Att verka för handel och i synnerhet för frihandel är någonting som genererar utveckling i olika delar av världen. Biståndet är klimatsäkrat, och forskningen har en särskild roll i att det lägger en grund för en borgerlig miljöpolitik när det gäller att förstå vår värld och förstå de utmaningar vi står inför och utgör en bärande del i lösningar för att ta sig an de viktiga klimatutmaningarna och andra miljöutmaningar vi står inför. Därför är det glädjande att se att med den forskningssatsning som riksdagen har fattat beslut om sker det historiskt stora resurstillskott under ett antal år. Sverige har under de senaste åren av ekonomisk oro haft förmågan att prioritera miljöfrågorna med ordentliga satsningar. Bland annat har pengarna till biologisk mångfald ökat med ungefär 30 procent under förra mandatperioden relativt mandatperioden tidigare. Det är någonting som fortsatt kommer att gälla. Att göra forskningssatsningar och prioritering av miljöfrågorna är ingenting som bara händer och sker, fru talman, utan jag skulle säga att det tydligt hänger ihop med att ha ordning och reda på statens finanser och ha en jobblinje. Det är egentligen det som gör att man kan prioritera på det sätt Alliansen gör. Också inom miljöpolitiken, det är viktigt att säga, är det några områden som är särskilt viktiga. Från Alliansens sida lyfts ett par områden fram - klimat, gifter i vardagen, biologisk mångfald och havsmiljö - som särskilt viktiga utmaningar som kräver insatser. När det gäller gifterna ska en nationell handlingsplan tas fram för att identifiera, begränsa och fasa ut farliga kemikalier. När det gäller biologisk mångfald skulle jag vilja säga några ord om detta område och om skog. Vi ser från Alliansens sida att naturreservat, nationalparker och biotopskyddsområden är självklara och viktiga inslag i detta arbete. Trots de viktiga roller de här instrumenten har ska man vara ärlig och säga att det i sig är otillräckligt. Det måste kombineras med andra insatser för att vi långsiktigt ska kunna värna den biologiska mångfalden. Frivilliga skydd genom avtal och i grunden ett hållbart skogsbruk i Sverige är avgörande för att vi ska ha ett långsiktigt skydd och kunna värna den biologiska mångfalden, helt enkelt ta till vara enskilda människors och enskilda skogsägares intressen. Man får inte glömma bort att det man äger är någonting man vårdar och förvaltar. Hade svaret, fru talman, varit att statligt ägande hade varit den enda lösningen för skogspolitiken hade politiken varit ganska enkel. Nu är det inte riktigt så. Det finns länder som har provat den vägen och knappast är något föredöme för vare sig biologisk mångfald eller andra miljöfrågor. Därför tycker jag att vi politiker har att se att de avsättningar, viktiga sådana, som har skett för att leva upp till miljömålet om levande skogar måste skötas, att det inte bara är sifferexercis om ett antal hektar utan faktiskt någonting som sköts. Återigen är det viktigt att detta kombineras med insatser där enskilda människor tillåts ta och tar ett enskilt ansvar för långsiktigt skogsbruk. När det gäller havsmiljön kan vi konstatera att det är en av våra riktigt stora och svåra miljöutmaningar. Det är skälet till att Alliansen efter tillträdet hösten 2006 lyfte och gav havsmiljöfrågorna den prioritet de verkligen förtjänar. De har gått från att vara en otydlig budgetpost till en miljardsatsning och en lång räcka av konkreta åtgärder med marina reservat, marin nationalpark, vattenvårdssatsningar, musselodlingar, förbud mot utsläpp av toalettavfall, förvaltningsplaner för olika fiskarter. Listan kan göras lång på saker som har gjorts, som görs och som vi fortsatt vill göra för att konkret kunna göra skillnad i havsmiljöpolitiken. Klimatet, fru talman, har redan kommit upp lite grann i debatten, det FN-toppmöte som för en knapp vecka sedan avslutades i mexikanska Cancún. Då kan man ställa sig frågan: Hur ska man förhålla sig till utgången av det här mötet? Mitt svar är att det är bra men otillräckligt. Det är bra att löften om minskade utsläpp, som diskuterades på förra toppmötet i Köpenhamn, nu lyfts in i FN-systemet. Det är bra att man bekräftar tvågradersmålet. Det är bra att man ska titta på om det är möjligt att ha ett mål på en och en halv grads temperaturökning. Det är bra att det inrättas en grön fond, att det kommer till åtgärder mot skogsskövling och att man får en bättre kontroll på de faktiska utsläppen. Men det är också otillräckligt. Det är otillräckligt att världen inte är vid en bred, global och rättsligt bindande överenskommelse, för det är just en sådan överenskommelse som är Sveriges och Alliansens prioritet. Det är dithän vi strävar. Att det är otillräckligt gör att vi måste göra hemläxan och fortsätta att arbeta med klimatfrågorna i Sverige, tillsammans med kollegerna i Europa och i andra delar av världen och i en kombination av detta. Där kan vi se att Sverige har världens kanske mest ambitiösa klimat- och energipolitik. Det som är lite viktigt att se är att det är en kombination av att göra det lätta i en mening, fru talman, det vill säga sätta upp högt ställda mål, och kombinera det med det lite svårare, nämligen att koppla detta till konkreta åtgärder. Nationellt har vi många utmaningar. En av dem när det gäller klimatet handlar om transportsektorn, att bland mycket annat steg för steg försöka nå visionen om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030. Där har vi vissa styrmedel på plats i dag med bränsleskatter, med skattefrihet för miljöklassade fordon under fem års tid. Ett viktigt fundament är också den fordonsrelevanta forskningen. Det läggs uppemot 500 miljoner skattekronor varje år på fordonsrelevant forskning, nya material, nya bränslen och en hel del andra saker parat med att det kommer till lika mycket pengar som näringslivet är med och skjuter till för detta. Jag tror att det är viktigt utifrån de styrmedel vi använder att den EU-lagstiftning och annat som finns kring vad en bil eller lastbil får släppa ut kombineras med forskning och utveckling och att vi är med och bidrar politiskt och även näringslivet. Då kan man få fram ny teknologi som kan vara med och bidra till en omställning, för det tar kanske 15 år att byta ut en hel fordonsflotta i ett land som Sverige. På EU-nivå tycker jag att det viktigaste är att fortsätta driva på och försöka lyfta från 20 till 30 procents reduktion av växthusgasutsläppen, som är Sveriges tydliga prioritet. Sedan kommer vi in på arbetet i andra delar av världen. Jag kan förstå att det finns en liten politisk kontrovers om detta, men jag skulle vilja säga att i det korta perspektivet handlar det bland annat om att se till att Sverige lever upp till de åtaganden vi har. Vid det toppmöte som var i Köpenhamn för ett år sedan skrev Sverige under att fram till och med 2012 avsätta ungefär 8 miljarder kronor till effektiv och konkret klimathjälp i andra delar av världen. Och jag tycker att det är viktigt att vi verkligen levererar det vi har kommit överens om och sagt att vi ska göra. Bolivia, Burkina Faso och Mali är tre exempel på länder som i denna stund får konkret och effektiv klimathjälp av Sverige, vilket jag tycker är jättebra. För att avrunda, fru talman, skulle jag vilja säga att grunden för vår politik generellt handlar om ordning och reda i statsfinanserna. Det ligger som ett fundament för förmågan att ha en offensiv miljöpolitik, och en offensiv miljöpolitik har vi verkligen med prioritet på klimat, havsmiljö och ett antal andra frågor. Med den här prioriteringen kan vi se att Alliansen steg för steg tydligt gör effektiv nytta i miljöpolitiken. Det är pang för pengarna och en äkta miljöpolitik. (Applåder) I detta anförande instämde Christer Akej (M).

Anf. 169 Åsa Romson (Mp)

Fru talman! Jag har två eller tre frågor apropå Lars Hjälmereds anförande. Den första gäller kemikaliepolitiken. Lars Hjälmered är nöjd med att regeringen lägger fram en budget där man säger att man ska ta fram en handlingsplan för att identifiera åtgärder på området. Då är bara min korta fråga: Varför skrotar man Miljömålsrådets strategi och åtgärdsförslag? Varför fördröjer man det här arbetet, och varför säger man nu att det är prioriterat? Under förra mandatperioden var det ju så oprioriterat att vi var ett av de länder i EU som inte tog fram särskilt många ämnen på kemikalielistan, utan länder som Norge var mer aktiva i det arbetet. Den andra frågan gäller skogspolitiken. Du säger att det är viktigt med privat ägande och ordning och reda i finanserna bland annat. Då undrar jag hur det går ihop med den reform som ni precis nyligen har genomfört som innebär att man ersätter skogsägare med 125 procent av värdet på deras skog när man skyddar den. Det blir både dyrt för staten när man ska skydda skog och väldigt dåliga incitament för markägaren att behålla skogen i privat ägo. Min sista fråga när det gäller skogen handlar om skogsavverkningarna. Är du nöjd med att nästan en fjärdedel av skogsavverkningarna inte ens når upp till minimikraven i skogslagstiftningen? Om inte, vad är det för åtgärder som du skulle vilja se från regeringen för att åtgärda det? Det kan ju inte vara en ordning som stämmer överens med de åtaganden som Sverige nu har gjort när det gäller biologisk mångfald att vi inte ens när vi avverkar skog kan nå upp till våra egna lagkrav.

Anf. 170 Lars Hjälmered (M)

Fru talman! När det gäller avverkningen är inriktningen, liksom i skogsbruket i stort, att vi ska ha ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Där vet jag att det pågår en dialog mellan miljö- och landsbygdsministrarna och branschen för att i olika steg kunna gå mot ett långsiktigt hållbart skogsbruk. När det gäller att man ska kunna få 125 procent i ersättning för avsättning handlar det om att värna den privata äganderätten. Låt oss här vara tydliga och säga att det finns högt ställda mål utifrån miljökvalitetsmålet om levande skogar. Det handlar om att nödvändiga avsättningar ska göras för att kunna värna en biologisk mångfald, och där har stora framsteg gjorts. Det är någonting som verkligen har gått i stå under en lång rad av år fram till 2006. Miljöpartiet pratade mycket men kunde ju inte leverera på det området. Där har Alliansen ökat takten fullkomligt. Det som jag ser som viktigt nu är att de avsättningar som faktiskt har gjorts verkligen sköts på ett bra sätt kombinerat med att enskilda skogsägare förmås att ta ett ansvar. Då kan jag tycka att om staten är intresserad av din skog ska du ha en ordentlig ersättning som markägare, så att man verkligen värnar den privata äganderätten i denna del. När det gäller kemikalierna ska det tas fram en nationell handlingsplan. Därutöver finns det en miljömålsberedning, en parlamentariskt sammansatt beredning som jobbar på regeringens uppdrag, som till regeringen i närtid ska komma med förslag. Där diskuteras ett etappmål för giftfri miljö och därutöver en strategi på området kring gifter och läkemedel. Så jag tycker ändå att det tas omhand på ett väldigt klokt och ansvarsfullt sätt. Låt mig som avslutning, fru talman, ställa en fråga till Åsa Romson. Du var med och fattade beslut för en vecka sedan om att dra ned anslagen till Regeringskansliet med 300 miljoner kronor, något som kan komma att drabba många delar av Regeringskansliet, bland annat Miljömålsberedningen. Hur ser du på det beslutet?

Anf. 171 Åsa Romson (Mp)

Fru talman! Att det blir en dialog med skogsägarna är jättebra, men det har ju pågått i flera år. Att minimikraven i skogsskyddsreglerna är så lågt ställda är därför att man sade att utöver det behövs ett ytterligare skydd och ett ytterligare värnande om biologisk mångfald. Men det tar vi i hand på i Sverige att man sköter den frivilliga vägen. Jag menar att den strategin måste omvärderas. Det är inte att vara ansvarsfull att se hur den biologiska mångfalden i skogen minskar och hur avverkningarna inte sköts och sedan ligga på latsidan och säga: Vi tänker inte tänker vidta några regelförändringar, utan vi ska ha en dialog in i evigheten om hur det här ska hanteras. När det gäller avsättningarna och överkompensationer för expropriering är det roligt att höra att Moderaternas miljöpolitiska talesperson försvarar beslutet så ihärdigt med tanke på att bakgrunden väl egentligen handlar om en ganska snabb remiss från Justitiedepartementet, där miljöjuristerna aldrig fick en chans att titta på att lagparagraferna i exproprieringslagen också skulle spilla över på miljöbalkens regler. Det var, såvitt jag vet, inte full medvetenhet om det när man gjorde det. Konsekvenserna av det kommer att bli ganska negativa på miljötillståndet i skogen. Det är intressant att notera att du säger att man kommer tillbaka i närtid med en handlingsplan på det kemikaliepolitiska området. Det förutsätter jag med tanke på att man i princip redan har en åtgärdslista i backspegeln från Miljömålsrådet. Jag hoppas att man drar nytta av den. Men att ni drar frågan i denna långbänk är ändå oförsvarligt genom att det nedmonterar det miljömålssystem som vi har i Sverige. Att dra ned 300 miljoner på Regeringskansliet tror jag är fullt acceptabelt med tanke på de överskott som Regeringskansliet har haft de senaste åren. Att i det finansiella läge som vi har i Sverige inte dra ned på verksamheter som berör politikens eget och närmaste område vore oansvarigt.

Anf. 172 Lars Hjälmered (M)

Herr talman! Diskussionen om Regeringskansliets budget ska inte vara någon huvudpunkt, men låt oss konstatera att det fattades beslut utan grund. Det innebär att 300 kronor ska tas någonstans ifrån i Regeringskansliet. Det kan handla om personal och beskickningar i andra länder, men olika utredningar kan också drabbas. Man ska vara medveten om detta beroende på hur det hela utvecklas framåt. Det var därför jag valde att lyfta upp detta, herr talman. När det gäller kemikalierna så är inriktningen nationella handlingsplaner. Därutöver får vi se vad som händer ned betänkandet från Miljömålsberedningen. Vi har dock konstaterat att det finns ett ordentligt underlag för att i närtid kunna få ett etappmål på plats. Där har vi konkreta förslag. Det tycker jag är mycket bra. Vad gäller skydd av värdefull natur skedde det inte så mycket avsättning av skog som målen var satta till. Det var mycket miljöprat tidigare. Efter 2006 har det varit en fördubblad takt på avsättningarna. Budgeten till biologisk mångfald har ökat med 30 procent. Det handlar om att Alliansen har gått från ord till handling på detta politiska område, vilket är viktigt. Vi hörde Åsa Romson tala om högt ställda klimatmål. Det är den enkla biten. Ni har dock inte förslag på hur ni gram för gram och krona för krona ska leverera det ni säger. Där blir det problematiskt. Vi har det tydligt inom skogspolitiken med utökad budget och ökad takt i avsättningarna. Det är något som är viktigt med att para med de enskilda skogsägarnas ansvar. Det är en huvudpunkt för att få en långsiktighet i skogsbruket i Sverige.

Anf. 173 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Jag vill börja med att utrycka min uppskattning över att miljöministern åter deltar i en kammardebatt. Vi har redan ett antal gånger i dag och i kväll fått höra den välkända oppositionsfrasen "för lite och för sent". Jag väljer därför att påminna om de ansträngningar och satsningar som regeringen gör på området och också peka på några viktiga budgetprioriteringar. Folkpartiet är som bekant en stor tillskyndare av EU. Vi ser värdet av internationella avtal, och därför backar vi på alla sätt och vis upp de miljöansträngningar som sker på dessa olika arenor. För några månader deltog Sverige i Nagoyamötet, vilket redan nämnts här i kväll. Mötet handlade om att stoppa utarmningen av den biologiska mångfalden. För allas kännedom vill jag understryka Sveriges och miljöministerns viktiga roll i förhandlingarnas slutskede. Det ledde till en framgång och en seger för miljön. Där togs beslut bland annat om att 17 procent av land- och vattenområden och 10 procent av kust och marina områden ska skyddas fram till 2020. Det togs också beslut om att hindra avskogningen. I första hand gäller det en halvering och om möjligt ett stopp för avskogningen. Man beslutade också om ett stopp för överfiske, och ekosystemtjänsterna lyftes fram. Man beslutade sist men inte minst att anta regler för genetiska resurser. Det var ett genombrott. Vi har i dag också hört om det nyligen avslutade klimatmötet i Cancún. Där medverkade Sverige också på ett positivt sätt som ordförande i en av de fem arbetsgrupperna och också som en viktig förhandlingspartner. Där togs steg för att gå vidare, och det ingjuter hopp. Kyoto kan komma att förlängas, vilket innebär ökade ambitionsmöjligheter, och den gröna fonden inrättades - för att nämna några saker. Herr talman! Miljöbudgeten ligger på drygt 5 miljarder kronor. Utöver klimatområdet sker en kraftfull satsning på biologisk mångfald, havsmiljö och giftfri miljö. Samtliga är liberala hjärtefrågor. Jag vill också påminna om att utöver statsbudgeten lägger kommuner, näringsliv och hushåll stora resurser på miljöförbättrande åtgärder. Under den gånga mandatperioden höjdes budgeten från 15 till 20 miljarder kronor. Mellan 2003 och 2006 satsade den S-märkta regeringen 15 miljarder kronor. Mellan 2007 och 2010 satsade vi 20 miljarder kronor. Herr talman! En stor av del av den biologiska mångfalden finns i våra skogar. Det är därför positivt att regeringen genom statliga Sveaskog kan komma att ta igen tio års försening när det gäller målet för skogsskydd. Värdefulla områden med hög kvalitet ska skyddas. Men vi ska också inse att man kan bruka en skog på ett hållbart sätt. 1,8 miljarder satsas på den biologiska mångfalden. Det har tydliggjorts genom det nya anslaget Skydd av värdefull natur. Östersjön kan inte vänta. Det är en slogan och en uppmaning som Folkpartiet under ett antal år fört fram och som backas upp av hela Alliansen. Regeringen inledde under förra mandatperioden en kraftfull satsning på havsmiljön. Runt om i landet pågår eller har initierats 600 projekt för renare hav och sjöar. Vi ser att det finns fler havsområden och sjöar som inte kan vänta längre, och därför är detta akut. Havsmiljösatsningen förnyas med en ny miljard för denna mandatperiod. Som ordförande i Helcom kommer Sverige att få axla rollen som nyckelaktör för att fullfölja Östersjöländernas arbete med nationella planer för att rädda Östersjön. En ny havsmiljömyndighet är i vardande för ett samlat grepp. Det är något som Folkpartiet drivit och emotser med glädje. Den kommer att placeras i Göteborg, och verksamheten startar i juli. Regeringen gör, precis som vi nyss hörde, en särskild satsning på giftfri miljö och kommer därför att ta fram den nationella handlingsplanen för att fasa ut farliga kemikalier. Det är positivt. 100 miljoner kronor tillförs under innevarande mandatperiod. Med fokus på att få en giftfri miljö stärker vi och förtydligar detta viktiga arbete. Läkemedelsverket har helt nyligen redovisat ett regeringsuppdrag gällande möjligheterna att skärpa miljökraven vid tillverkning av läkemedel, och det är ett nytt och viktigt instrument. Syftet med satsningen är att intensifiera arbetet med att identifiera, begränsa och fasa ut farliga kemikalier. Genom de extra medlen visar vi att Sverige är drivande när det gäller en effektiv kemikaliepolitik nationellt, internationellt och givetvis inom EU. Herr talman! Jag anser att det vore klädsamt om oppositionen vid något enda tillfälle kunde vara så pass rakryggad att man kunde erkänna de satsningar som faktiskt görs. Alliansregeringen arbetar på område efter område. Jag tänkte exemplifiera med några områden. En nyligen publicerad utredning gav vid handen att strandskyddsreglerna faktiskt inneburit den skärpning som alliansregeringen satsade på och förutsåg genom det beslut vi tog. Det var vårt syfte, och så ser det också ut att ha blivit. Den satsning som sker på kemikalieområdet är en viktig uppföljning och fortsättning på Reach. Det är viktigt att vi kan påpeka att vi jobbar aktivt med detta. Under förra mandatperioden genomförde regeringen den historiskt största satsningen på forskning och innovation någonsin. Där har vi särskilt utpekat miljö- och klimatområdet som ett viktigt område. Nya grepp har tagits vad gäller skydd av naturen. Sveaskogslösningen har jag nämnt. Det finns också Kometprojekt. Vi har inrättat en marin nationalpark, och vi har intensifierat de internationella avtalen. Jag skulle vilja säga att vi har lyckats betydligt bättre på de här områdena än den tidigare regeringen. Miljarden på havsmiljöåtgärderna har jag redan nämnt. Utöver det finns det mycket medel inom landsbygdsprogrammet för att finansiera åtgärder mot övergödning av våra hav. Miljömålsberedningen har nämnts. Jag är övertygad om att det är ett bra grepp. Vi kommer ganska snart att få se konkreta åtgärder och etappmål. Herr talman! Sammanfattningsvis ser vi att regeringen återigen visar prov på hög ambition. Man kan presentera strategiska och viktiga lösningar för framtiden i en stark budget som vilar på en god ekonomi. Folkpartiet är naturligtvis berett att fortsätta detta viktiga arbete i alliansregeringen och alldeles särskilt slå vakt om den biologiska mångfalden och om havsmiljön där vi inte minst värnar om Östersjön och Västerhavet och den giftfria miljön. I ett sådant arbete krävs kraftfulla nationella åtaganden och ett starkt och trovärdigt arbete inom EU och internationellt. Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Anf. 174 Jens Holm (V)

Herr talman! Anita Brodén undrade om vi rödgröna någon gång kunde säga något positivt om regeringens miljöpolitik. Det är jag beredd att göra den dag jag får se kemikaliestrategin till exempel. Jag har väntat i drygt fyra år på att regeringen ska presentera något konkret. Såvitt jag vet kommer det något ganska snart. Det låter bra, men jag tycker att fyra år är alldeles för lång tid. När det gäller kemikaliearbetet känns det som om det går åt fel håll när man nu tillåter ett farligt miljögift som deka-BDE som tidigare har varit förbjudet. Naturskyddsföreningen konstaterade att med den här regeringen går miljöarbetet bakåt för första gången någonsin. Låt oss se om jag kan risa eller rosa kemikaliestrategin när den kommer. Anita Brodén nämnde att det anslås mer pengar till miljön. När ekonomin växer är det ju inte så konstigt att det blir mer pengar till alla potter. Låt oss läsa vad det står i budgetpropositionen. Där står det att anslagen för utgiftsområde 20 kommer att minskas successivt. För nästa år minskar man med 116 miljoner kronor, för 2012 minskar man med 47 miljoner kronor, för 2013 minskar man med 490 miljoner kronor och för 2014 minskar man med 418 miljoner kronor. Det är drygt 1 miljard i nedskärningar.

Anf. 175 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Jag börjar med frågan om kemikalier. Reach ligger till grund och kemikaliefrågan har alltid varit aktuell. Den fortsätter vi att driva. Nu jobbar vi vidare för att få etappmål och en strategi för att visa att detta är ett av de prioriterade områdena. När det gäller deka-BDE handlar det om att det var en strategisk lösning om vi får gehör för detta inom EU. Jag tror att Jens Holm är medveten om att det är det som ligger bakom. Det var positivt att höra att vi genom den nya ekonomin får pengar till alla potter. Det är just det vi jobbar för, att använda medlen till olika ändamål. Det är inte så konstigt att vi minskar i budgeten på ett par områden. När projektet Hållbara städer avslutas är det väl naturligt att pengarna till det också är avslutade i budgeten. En viktig del som är avslutad är en skredriskinventering i västra Sverige, runt Lilla Edet. I förra budgeten fanns det pengar till det. Det är inte konstigt utan fullt naturligt.

Anf. 176 Jens Holm (V)

Herr talman! När det gäller ett annat farligt ämne, bisfenol A, säger miljöministern att han är beredd att gå före och föreslå ett nationellt förbud om inte EU inför ett EU-förbud. När det gäller deka-BDE är man inte beredd att ta den striden utan tillåter ett miljögift som tidigare var förbjudet. Det vittnar om en inte särskilt hög ambition hos regeringen på kemikalieområdet. När det gäller anslagen konstaterar jag fortfarande att det är nedskärningar med drygt 1 miljard kronor. Om man skrotar viktiga miljöprojekt sparar man naturligtvis pengar i budgeten, men poängen med politik är väl inte att man ska lägga ned miljöprojekt. Man ska väl låta dem leva ut och utveckla fler miljöprojekt så att vi kan lösa dessa viktiga frågor. Då behöver man mer pengar, inte 1 miljard mindre.

Anf. 177 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Poängen med miljöpolitik är att vi ska använda våra medel så effektivt som möjligt. Vi ska se till att åtgärda det som är nödvändigt. Det är givet att vi alla vill jobba för en ren och giftfri miljö. När det gäller bisfenol handlar det mycket om barn så vi har inte tid att vänta. Som du säger är vi beredda att gå före, men vi driver givetvis detta inom EU. När det gäller deka-BDE tror jag att miljöministern kan beskriva den bedömning som gjordes. Jag vill nämna något som pekar på hur vi effektivt kan använda medel och där vi konstigt nog får kritik. Vi använder nu Sveaskog som utbytesskog. Om vi hade köpt vid avsättningar på den gängse marknaden, som den tidigare regeringen gjorde, hade avsättningarna kostat ca 10 miljarder kronor. I stället använder vi drygt 200 miljoner varje år under tio år för att ersätta. En matematiker kan snabbt räkna ut att statskassan tjänar rejält med pengar. Det visar att vi använder medlen på ett seriöst sätt. Vi räknar och ser till att det blir optimalt för invånarna så att vi kan få fler projekt och göra fler satsningar. Den stora skillnaden mellan våra politiska partier är att vi har en tilltro till samarbetet inom den europeiska gemenskapen. Det är den stora skillnaden. Vi tycker att det är viktigt att göra gemensamma satsningar i första hand. Då kommer vi mycket längre.

Anf. 178 Matilda Ernkrans (S)

Herr talman! Anita Brodén verkar tämligen nöjd med sakernas tillstånd. Jag vill påminna om en del av det jag sade i mitt huvudanförande, nämligen att mycket tyder på att 2010 kommer att bli det varmaste året någonsin globalt sett. Inget beslut som tagits hittills är tillräckligt för att ändra den utvecklingen. Tvärtom. Därför vill jag ställa en fråga till Anita Brodén. Den handlar om det överskott av utsläppsrätter som Sverige har. Finansminister Borg har sagt att han tycker att de utsläppsrätterna ska säljas. Det skulle innebära att mycket av det miljöarbete som vi har uträttat i Sverige skulle vara förgäves, och klimatet behöver definitivt inte att utsläppsrätterna säljs. Vad är Folkpartiets syn? Anser ni att överskottet av svenska utsläppsrätter ska säljas?

Anf. 179 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Jag vill först kommentera det som Matilda Ernkrans sade om att jag är tämligen nöjd med sakernas tillstånd. Som engagerad miljöpolitiker kan jag inte vara nöjd med det jag ser. Klimatuppvärmningen och klimatförändringen började för ett antal år sedan. Det är självklart att jag ser allvarligt på den frågan. Jag kan vara nöjd med - där tycker jag att vi kan få sträcka på oss - att Sverige under många år har gjort ett bra arbete. Där skulle jag även vilja ge kredit till den tidigare socialdemokratiska regeringen som också gjorde många bra saker. Men jag skulle ändå vilja säga att vi verkligen har tagit den stafettpinnen på bästa sätt och accelererat farten. Inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn gjordes det ett oerhört fotarbete. Det skedde i Nagoya, och det har fortsatt i Cancún. Jag utgår från att vi kommer att fortsätta intensifiera detta arbete. Vi använder nya redskap och nya verktyg. Vi jobbar internationellt och inom EU. Vi tror att företagen och det civila samhället kan vara med på ett helt annat sätt. Det är den första delen. Men jag känner en stor oro. Jag har också barn och barnbarn. Inför kommande generationer känner jag att det är min uppgift att göra allt som jag förmår som politiker. När det gäller den andra delen om överskottet av utsläppsrätter har vi inte presenterat ett gemensamt beslut. Det förs en diskussion om denna fråga, och den var mycket aktuell för några månader sedan. Men jag kan inte här direkt säga något om detta. I detta läge handlar det inte om antingen eller, utan här kan det handla om att hitta en lösning. Det viktigaste är att medlen används till miljöåtgärder.

Anf. 180 Matilda Ernkrans (S)

Herr talman! Det är en sak att använda vackra ord och försöka förstå hur en utveckling ser ut, vad man gör och så vidare. Det måste ändå kännas lite problematiskt för Anita Brodén och den borgerliga regeringen att exempelvis svenska miljöorganisationer inte har förstått hur bra denna regering är på sitt miljöarbete. Samtidigt blir det ganska speciellt när jag ställer en specifik fråga om något som faktiskt har stor effekt på hur klimatet kommer att påverkas - om man ska sälja det svenska överskottet av utsläppsrätter eller inte. Om man säljer det kommer utsläpp att ske någon annanstans i världen, och det tål inte klimatet. Det torde därför vara ganska enkelt att svara nej på den frågan, att utsläppsrätterna inte ska säljas utan ska annulleras eller skrivas av. Anita Brodén säger att hon inte riktigt kan svara på det utan att detta är någonting som tål att tänkas på. Jag tycker faktiskt inte att det tål att tänkas på speciellt mycket. Om man inser att vi går mot det varmaste året någonsin globalt sett och att planeten inte tål en ökad uppvärmning utan tvärtom måste utsläppen minska. Då kan inte Sverige hålla på att sälja sina överskott av utsläppsrätter. Då bidrar man i helt fel riktning. Jag trodde att Folkpartiet hade en linje i dessa frågor. Men uppenbarligen har man inte det. Anita Brodén har en sista replik för att utveckla hur det kan vara miljömässigt riktigt att sälja ett överskott av utsläppsrätter när världen ser ut som den gör, och hon hävdar att hon har förstått att världen ser ut som den gör.

Anf. 181 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! När det gäller vackra ord känner jag att vi går från ord till handling. Det är väl det som är skillnaden mellan oss. När vi talar om och sätter ett mål för hur mycket koldioxidutsläppen ska minska talar vi om kilo för kilo, ton för ton hur det ska gå till. Oppositionen har ett högre mål, men man kan inte precisera hur man tänker komma dithän. Det är skillnaden. Det är bra med vackra ord. Men att gå från ord till handling är vår linje. Svenska miljöorganisationer och vi har olika roller. En miljöorganisation ska kritisera och ha synpunkter på olika saker. Självklart ska man vara en pådrivare. Det är en miljöorganisations roll. Men jag kan också konstatera att vi i många stycken när vi jobbar med biologisk mångfald, de lyckade överenskommelserna med Sveaskog, många satsningar på havsmiljön och när vi tar upp kemikaliefrågor och tar ett steg till där också har miljöorganisationer som är med på banan och som också ser hur vi kan arbeta framgångsrikt internationellt, från Nagoya. Jag hoppas att många från oppositionen också läser vad miljöorganisationerna skrev och hade för synpunkter. De tyckte att det var en oerhört lyckad konferens och framför allt ett lyckat resultat. Slutligen när det gäller överskottet av utsläppsrätter. Jag ber att få återkomma om detta från hela Alliansen. Vi jobbar fram en gemensam syn, och den kommer vi sedan att kunna meddela. Lite av skillnaden mellan oppositionen och Alliansen är att vi jobbar mycket internt, och sedan kommer vi fram till en väl genomtänkt ståndpunkt.

Anf. 182 Otto von Arnold (Kd)

Herr talman! Sverige ligger i fronten, och vi har EU:s mest ambitiösa klimatarbete. Det är också glädjande att se vår miljöminister här som gör ett gott arbete, inte bara nationellt utan även internationellt. Att kämpa i Cancún och på de andra ställena utomlands är inget lätt jobb, speciellt med tanke på den lågkonjunktur som fortsätter att drabba en del av världen. Det tycker jag att vi ska ge honom en eloge för. För oss kristdemokrater är värnande om våra naturliga resurser en del av vår grundläggande ideologi. Vi kallar den även för förvaltarskapet. Naturresurserna är livsviktiga för vår fortlevnad, inte bara för vår generation, utan vi har också en skyldighet mot de efterkommande. Att förvalta innebär att på ett smart och ekonomiskt sätt bruka avkastningen av naturkapitalet utan att förbruka själva kapitalet. Det innebär också att vi måste ha en förståelse för sambanden, som ofta är komplexa, mellan de olika delarna - hur ekosystemen hänger ihop och hur de kan riskera att kollapsa. Vi har i dag en budgetdebatt som inte bara handlar om siffror. Siffror och tal är egentligen kondenserad politik, men den måste kompletteras med mål och visioner i annan talform. Vi i Sverige har ett stort intresse för vår natur, inte minst visar det sig i många av våra familjenamn. Vi har mycket natur per invånare som vi utnyttjar för fritid, sport, jakt och fiske. Men i ett internationellt perspektiv är detta inte givet. Det är viktigt att vi går före. Vi måste hjälpa utvecklingsländer med investeringar, till exempel CDM, som har nämnts här ett flertal gånger, och lagstiftning kring utsläppsrätter och koldioxidskatter. Jag yrkar bifall till budgetramen på 5 129 miljoner kronor och yrkar avslag på samtliga motioner. Men innan jag avslutar mitt anförande, vilket jag skulle ha kunnat göra här, ska jag strukturera våra naturresurser efter de olika elementen. När det gäller luften beslutade vi för Sveriges del redan 2009 att oavsett förhandlingarnas utgång ha ett svenskt mål att minska utsläppen med 40 procent fram till 2020. Det är det högsta målet i Europa. Vi vill också var pådrivande i Europa, och vi lyckas vara det på många sätt. Vi vill skapa förutsättningar för att EU ska kunna besluta om att minska utsläppen med 30 procent fram till 2020. Det vill vi också verka för, och vi hoppas att det snart ska bli möjligt. EU bör utveckla en plan för hur 30-procentsmålet ska nås. Det gäller alla medlemsländer. Under det svenska ordförandeskapet beslutade vi att sätta ett EU-mål om att minska utsläppen med 85-95 procent till 2050. Vad vi gör konkret här i Sverige är också viktigt. Vi vill ha en fossiloberoende fordonspark till 2030, och vi inför ett antal styrmedel för att uppnå detta. Vi ökar låginblandningen i diesel och bensin, och en ny supermiljöbilspremie införs. Visionen för flyget och för sjöfarten är att de måste bära sina kostnader för utsläpp. Jag kommer nu att säga några ord om de konkreta projekt som genomförs ute i landet. Vi har tre pilotlän som är utsedda för att pröva miljödriven tillväxt. I mitt hemlän Skåne finns Lunds universitet som har en framstående forskning på området förnybara biobränslen, bland annat biogas. I länet pågår också ett projekt med storskalig framställning av biogas. Man kan där se att den framtida färjetrafiken på Östersjön kan bli en avnämare. När det gäller marken är det viktigt att konstatera att den tidigare regeringens underlåtenhet att skydda värdefull natur nu kompenseras genom att vi anslår 765 miljoner kronor. För att nå miljömålet om att skydda värdefulla skogar har det så kallade Kometprojektet inletts. Bland annat gäller det att rädda värdefull lövskog. Projektet har mottagits mycket positivt från markägarhåll. Här finns det en stor skillnad. Åsa Romson har nämligen konstaterat att man inte ska betala så mycket för den här skogen, medan vi kristdemokrater och övriga i Alliansen anser att den enskilde markägaren oftast är den bästa förvaltaren. Där skiljer vi oss markant från S, V och MP och också från SD. Marken är viktig för produktion av livsmedel och energigrödor men är en knapp tillgång. Med det framtidsscenario vi har för år 2050 kommer vi att vara ungefär nio miljarder människor på vår jord. I kombination med klimatförändringarna kommer arealen odlingsbar jord på sikt att minska. Det är viktigt att den odlingsbara marken utnyttjas på rätt sätt. Vi kristdemokrater överväger att förespråka att åkermarken bör kunna ses som ett riksintresse ifall nuvarande lagstiftning inte skulle fungera. Sedan har vi hav och vatten - detta element som är så viktigt för oss. Genom vårt ordförandeskap i Helcom, som tidigare nämnts här, kommer vi att bli pådrivande för Östersjöns miljö. Det är viktigt att vi får en havsmiljömyndighet, så vi avsätter 101,9 miljoner till bildandet av denna. Den kommer att börja fungera den 1 juli 2011. Härigenom får vi ett samlat grepp om fiskeripolitiken och om havs- och vattenmiljöfrågor. Att få denna myndighet som tar ett samlat grepp om naturresursen vatten är viktigt. Med tillämpningen av EU:s vattendirektiv får vi en enhetlig syn. Naturvårdsverket har redan börjat tittat på olika förvaltningsmodeller - troligtvis med inspiration av Kometprojektet. Både mark- och vattenägare får ett ökat inflytande. Egna initiativ till att förvalta vatten har under de senaste åren markant ökat. Vattenråd, samverkansgrupper och också ekonomiska föreningar bildas när det gäller vattendrag. Här spelar LOVA-bidragen en viktig roll. Att anlägga våtmarker och att kunna bygga kvävefällor och fosforfällor men också återanvändning är viktigt och en del av regeringens politik. Mätmetoder ska utvecklas som är relevanta och tillämpbara i de enskilda fallen. Ett medskick är att vi bör se över de enskilda avloppen. Det fungerar väldigt olika i olika kommuner. Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord om Östersjön. Det gör jag i kondenserad form genom att travestera poeten Fakirs ord: Vatten ska inte innehålla något gift, inte ens kring Visby stift. (Applåder)

Anf. 183 Matilda Ernkrans (S)

Herr talman! Jag vill passa på att ge Otto von Arnold och Kristdemokraterna en chans, en möjlighet, att lite mer berätta om hur ni ser på detta med om man ska sälja överskottet av utsläppsrätter. Själv kan jag då få tillfälle att berätta eftersom Folkpartiets Anita Brodén gjorde en liten grej av att man i Alliansen pratar igenom saker och sedan kommer tillbaka med ett besked om hur man ser på de olika sakerna. Jag passar alltså på att berätta att en beredning har skett bland de rödgröna partierna. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är överens om att utsläppsrätterna ska annulleras eftersom det är enda sättet att se till att utsläppsminskningarna blir bestående - utsläppsminskningar som vårt klimat och vår planet behöver. Min fråga till Otto von Arnold och Kristdemokraterna är därför: Är ni beredda att offentliggöra er syn på det svenska överskottet av utsläppsrätter, på om dessa ska säljas eller om de ska annulleras?

Anf. 184 Otto von Arnold (Kd)

Herr talman! Jag vill tacka Matilda Ernkrans för frågan och kan väl säga att det är väldigt viktigt att tiden för utsläppsrätterna inte går ut förrän år 2012. Därför tror jag att det är mycket viktigt att vänta och se. Inom Alliansen gör vi en noggrann bedömning, som Anita Brodén har sagt. Jag har inget att tillföra utöver vad Anita Brodén har sagt.

Anf. 185 Matilda Ernkrans (S)

Herr talman! Jag och andra intresserade får nöja oss med svaret att Alliansen inte är beredd att ge besked om huruvida man tänker driva en linje som handlar om bestående utsläppsminskningar eller inte.

Anf. 186 Otto von Arnold (Kd)

Herr talman! Man kan så att säga koka soppa på en fjäder, på en hel hönsgård och så vidare. Jag tror att det är väldigt viktigt att Matilda Ernkrans inte försöker vilseleda väljarna. Jag tror också att det är viktigt att inse att vi har en klok och ansvarsfull politik när det gäller både miljömålen och utsläppsrätterna. Matilda Ernkrans behöver alltså inte vara orolig för att vi förslösar detta på ett sätt som blir negativt för miljön.

Anf. 187 Andreas Carlgren (C)

Herr talman! Det har varit många engagerade inlägg i den här debatten. Jag tror att det beror på att vi alla egentligen känner en oerhört stor kärlek till den svenska naturen. Vi ser de skiftande årstiderna. Vi ser hagmarkerna. Vi ser skogarna som sträcker sig över åsar och berg, åsar och berg, åsar och berg, ibland in i oändligheten. Vi ser de öppna landskapen. Vi ser också stränderna utmed havsbandet. Vi vill att också våra barn och barnbarn ska få uppleva frisk luft, rent vatten, levande skogar och öppna landskap. Till exempel är allemansrätten så självklar för oss att vi blir förvånade när utländska turister kommer hit och vallfärdar för att uppleva den. Ur den här kärleken till naturen växer också viljan att göra oss till föregångare, till dem som visar på förebilder och möjligheter för världen i att ta sig vidare när det gäller ansvaret för miljön och klimatet. Ur det växer också en dröm om Sverige som ett land som går före, som drar med sig andra, som lämnar uppgivenhet inför miljöhoten bakom oss och som tar täten i utvecklingen mot en grön ekonomi och en grön framtid. Lars Hjälmered, Anita Brodén och Otto von Arnold har beskrivit väldigt väl hur alliansregeringens ambitioner ser ut. Vi säger klart och tydligt att vi ser Sverige som det gröna föregångslandet. Vi vill vidareutveckla det. Vi vill både samla krafterna här och nu och peka ut vart vi ska gå vidare. Jag kan också gärna säga att Alliansen har självkänsla nog att inte bara säga att allt före oss var dåligt. Vi bygger också vidare på en tradition som finns sedan tidigare i svensk miljöpolitik och som visade sig genom pionjärinsatsen att stå värd för FN:s första konferens om miljö 1972, som har burits av miljöministrar som till exempel Ingvar Carlsson, Birgitta Dahl och Anna Lindh liksom också av miljöministrar som Olof Johansson, Görel Thurdin eller miljöengagerade jordbruksministrar som Anders Dahlgren och Karl-Erik Olsson. Tillsammans har de gett Sverige rollen som pionjär och föregångare, och det är den vi nu som samlad allians bygger vidare på. Det betyder också att peka ut det gröna föregångslandet Sverige, att lära av det som har varit tidigare men också att formulera drömmen om vart vi vill utveckla den gröna ekonomin och det gröna samhället. Det är inte någonting vi längtar tillbaka till. Det är inte ett stillastående här och nu, och inte heller något skryt. Men det är ett anspråk på mer. Det handlar till exempel om att vidareutveckla Sverige som föregångsland för gröna klimatlösningar där vi varje år har bestående utsläppsminskningar för klimatet, snabbare än någonsin under alliansregeringen och mer än någonsin förra året. Vi har nu också sett trendskiftet när det gäller trafiken, där vi nu pekar ut Sverige som föregångsland för en grön bilpark. Miljöbilarna har ökat från 25 000 till 330 000, och vi ska nu gå vidare till verkligt grön och miljöanpassad bilism. Jag har hört Matilda Ernkrans gång på gång upprepa frågan om utsläppsrätterna. Jag vill bara påpeka att Anders Borg inte har sagt det som Matilda Ernkrans påstår. Finansdepartementet har dementerat både rubrik och ingress i Veckans Affärer. Vad Anders Borg har sagt är: Jag kan i dag inte förhålla mig till hur vi ska göra med de utsläppsrätter som vi eventuellt kan tillgodoräkna oss. Och - precis som har påpekats här - de beskeden kommer vi att ge i god tid innan 2012. Viktigare är att när FN-förhandlingar går långsamt och uppvisar problem - visserligen blev det nu senast framsteg i Cancún, men som helhet åstadkommer de ändå för lite - kan vi inte låta FN-förhandlingarna hindra oss från att själva gå vidare. Vi måste fortsätta som det gröna föregångsland Sverige ska vara. Också där ska vi sträva efter att få andra med oss. Det betyder också att vi driver på arbetet i EU med att höja ambitionerna samtidigt som vi själva förverkligar det mest ambitiösa målet i EU. Jag vet att det brukar sägas att vi tappar rollen som förebild och föregångare. Men än en gång: Har ni något land i Europa som går snabbare fram, som har en högre ambitionsnivå och som når ett lägre per-capita-utsläpp än Sverige? Det handlar också om föregångsrollen när det gäller grön och förnybar energi. Ta bara några rubriker från tidningarna de senaste två tre dagarna: Askalon utanför Karlstad levererar till vad som kommer att bli världens största solkraftsanläggning i USA. Svenska forskare hjälper Kina att göra bioetanol. Världens största vindkraftverk kan byggas i Hanöbukten. Biogasen skapar nya jobb. Sverige är föregångsland inom förnybar energi, tycker den amerikanska branschorganisationen American Council on Renewable Energy. Vi är också, och ska vara, föregångare när det gäller att utveckla de gröna näringarna som en viktig resursbas för framtidens gröna produkter. Det handlar om biogas med gödsel, etanol ur skogarnas cellulosa och fytokemi, det vill säga kemiska produkter ur gröna växter i stället för olja. På område efter område blir det nya möjligheter. Det gäller inte minst skogen som ryggrad i den framtida gröna ekonomin. Det handlar om vår roll som föregångare i arbetet mot gifter i miljön och i vardagen. Precis som Anita Brodén och andra har nämnt höjer vi nu dessa anslag med 100 miljoner kronor och ser till att vidareutveckla strategi också till handling och därför också planen för det. Vi har gått före under förra perioden genom kvicksilverförbudet i Sverige. Vi driver sedan på i EU och vi driver nu också på internationellt. Vi planerar nu att gå före när det gäller bisfenol A. Vi har drivit på EU till lyckade resultat, till exempel där vi har fått det 80-procentiga förbudet för deka-BDE i EU. Det är en långt mycket mer betydelsefull insats än att bara ha ett nationellt förbud i Sverige. Det handlar till exempel om att ta bort fosfaterna ur tvättmedlen. De är helt borta nu, och nästa år försvinner de också från maskindiskmedlen. Detta är exempel på hur vi nu redan har inlett arbetet med att vara föregångare och att nu bygga vidare framåt på det som har gjorts av regeringar före oss. Sverige ska vara föregångsland när det gäller hållbara städer, till exempel genom att bygga hela system och se till att ta vara på slam från avfall och avloppsvatten för att få fram biogas. Vi ska se till att det också kan bidra till att skapa försörjning för kollektivtrafiken. På det sättet kan Sverige bygga hela system och vara den som är föregångare internationellt. Men också där handlar det om att satsa pengarna rätt. Det är därför jag säger till exempelvis Jens Holm att inte i första hand satsa pengarna på det som redan är lönsamt. Det var det som var invändningen mot utformningen på klimatinvesteringsprogrammet. Jag har mött så många projekt ute i landet där man stolt har berättat om vad man har åstadkommit. Man kan berätta till exempel hur man i ett landsting hade snabbat på energieffektiviseringen och att man hade fått någonting som hade varit lönsamt på två och ett halvt år att tack vare pengar från klimatinvesteringsprogrammet nu bli lönsamt på två år. Är det verkligen sådana åtgärder som man ska satsa statens och skattebetalarnas pengar på? Är det inte mycket bättre att använda dem så att vi får ännu mer miljönytta för pengarna? På så sätt blir vi också föregångslandet för den gröna ekonomin. Vi pekar ut riktningen - visionen att ha noll i nettoutsläpp fram mot 2050. Det förutsätter en strategi för hela ekonomin, och det är där vi nu också leder arbetet vidare för att kunna peka ut det mest ambitiösa mål och den mest ambitiösa vision som något industriland har. Så klarar vi det som många bara drömmer om, det vill säga att vi blir rikare samtidigt som vi förorenar mindre. Men vi ska utveckla det till en verkligt grön ekonomi som lever i samklang med klimatets och miljöns villkor. Vi säger att Sverige må vara litet på jorden, men vi har mycket att vara stolta över. Det finns mer vi vill åstadkomma. Därför har vi nu pekat ut områden där vi leder arbetet vidare när det gäller att göra oss till gröna föregångare. Det handlar om klimatet, havet, den biologiska mångfalden och den giftfria miljön. Men det gröna föregångslandet Sverige handlar också om att vara ett generöst och ansvarstagande land. Det ska vara generöst i budgeten. Därför har vi ökningarna förra perioden från 15 till 20 miljarder. Det ska vara generöst också nu, där vi vet att ramarna i början av varje period är lägre än de blir när utfallet räknas i slutet av perioden. Det är också så vi har varit generösa med vårt bistånd till dem som av olika skäl har behövt stöd och hjälp att utvecklas. Det är därför vi nu också tar ledningen när det gäller klimatbistånd och klimatinsatser genom biståndet. Vi ger också mest snabbstartspengar per capita i hela EU. Till sist vet vi att det är just i korsvägen mellan vardagsslitet och drömmen som det gröna framgångslandet och föregångslandet Sverige byggs upp. Där, i korsvägen, behövs också politik - det som vi gärna kallar liberal miljöpolitik - för att förverkliga drömmen. Den bygger på erfarenheten av hur vi har kommit den första sträckan på väg. Och hur kom vi dit? Jo, vi arbetade hårt och lät ingen stå i vägen för våra drömmar. Vi såg möjligheter och satte upp mål. Det är så vi också nu behöver mobilisera hela samhället och se till att peka ut vart vi ska gå i nästa sträcka för att bygga det gröna föregångslandet vidare. Så får vi med oss alla från fabriksarbetare, tekniker, ingenjörer, laboratorieassistenter och småföretagare i arbetet för det gröna föregångslandet Sverige. Där bygger vi vidare på ideal och metoder som vi gärna kallar liberala. Det gäller till exempel utvecklandet av kunnandet, den avancerade utbildningen och spjutspetsforskningen. Där bygger vi på erfarenheten att bara ett land som ligger i den absoluta spetsen av forskningen också kan vara ett grönt föregångsland. Där släpper vi fram och satsar på innovationer, entreprenörskapet och företagandet därför vi vet att bara så kan vi släppa loss de starka krafter som driver oss in i den gröna ekonomin. Vi ger ingenjörerna och den nya tekniken möjligheter att förverkliga det högekologiska genom det högteknologiska. Vi låter det gröna växa fram underifrån genom självbestämmande och genom att ta vara på Småortssveriges livskraft. Där bygger vi starka småföretagarsamhällen och åstadkommer och stimulerar nätverk av uppfinnare, företagare och finansiärer som hittar varandra. Där bygger vi också öppenhet mot omvärlden. Det möjliggör den mekanism för tekniköverföring som redan har tjänat oss i ett par hundra år och som kallas internationell handel. Detta är liberala principer. De bygger på att uppmuntra, stimulera och lita på det öppna samhälle som till exempel Karl Popper talar om och som söker sig med nyfikenhet och fördomsfrihet mot framtiden. Där låter man olika alternativ konkurrera med varandra. Där växer en mångfald lösningar fram. Där utsätter man sig ständigt för prövning och omprövning när så behövs. Detta bygger på samarbete i hela samhället från företagen till forskningen, näringslivet och arbetarna. Vi inbjuder också till samarbete politiskt för att driva på utvecklingen mot det gröna föregångslandet. Vi står också inför ett val. Är det viktigast att lyfta fram kritiken mot varandra? Eller är det viktigare att spänna krafterna gemensamt för att se till att vi verkligen gör oss till det gröna föregångslandet? Därför ser vi fram emot ett samarbete med alla de politiska partierna, inte minst när det gäller utvecklingen av miljömålen. Där vill vi söka bred uppslutning kring höga ambitioner för det gröna föregångslandet. Vi ser Miljömålsberedningen som en viktig möjlighet för att åstadkomma en bred parlamentarisk uppslutning för viktiga miljömål. Vi vill tillsammans utveckla de krav som besluten i Nagoya utmanar oss att anta. Jag diskuterar gärna det vidare med till exempel Åsa Romson som tog upp den frågan. Vi har också frågan hur vi utvecklar Sverige som föregångare i hållbart skogsbruk. Hur utvecklar vi ett skogslandskap som bevarar den biologiska mångfalden och säkrar både skydd och produktion? Här vänder jag mig inte minst till Socialdemokraterna som av tradition har värnat Sveriges industriella ryggrad. Låt oss göra det till en del av de ökade miljöambitionerna. Vi vill utveckla kretsloppssamhället och skapa bättre fungerande former för avfallshanteringen som ställer höga miljökrav och där flera aktörer kan hjälpa till att ta hand om till exempel matavfall. Den vägen kan vi skapa bättre förutsättning för produktion av biogas och utveckla distributionen till kunderna. Vi behöver fler tankställen i landet för att bidra till utvecklingen av en fossiloberoende fordonspark. Vi behöver skapa en nationell biogasstrategi. Vi samarbetar gärna om det också. Vi behöver utveckla den förnybara energin. Både solenergin och vindkraften behöver än mer skjuts. Där har vi en gemensam inriktning. Vad kan vi göra gemensamt för att åstadkomma det? Låt oss gärna ha en dialog om hur Sveriges långa erfarenheter av miljöskatter och tidigare förslag om flygskatt kan bidra till att de internationella klimatförhandlingarna tar steg framåt och hur de bättre kan bidra till miljöarbetet här hemma i Sverige. Låt den internationella solidaritetens ideal också prägla mer av marknaden, till exempel genom att reformera CDM. Det går att säkra att de går till utsläppsminskningar som annars inte skulle ha blivit gjorda, att de går till fler projekt i fattiga länder och att de leder till en verkligt grön utveckling med nya innovationer och ny teknik i utvecklingsländerna. Så kan vi sätta ett helt samhälle på fötter för att gå vidare mot Sverige som det gröna föregångslandet. Så kan vi skapa ett brett samarbete i hela samhället. Så skulle vi också, om det finns vilja, kunna skapa bredare samarbete om miljöpolitiken i Sverige. Till det finns en inbjudan. Det finns ett land som behöver stora insatser. Alliansen är beredd att leda det arbetet, men vi är också beredda att vara generösa och inte bara kritisera andra utan också se möjligheter till samarbete där dörrar annars lätt stängs. Så kan vi öppna utvecklingsmöjligheter som ger större chanser för vårt land. Dem vill vi ta vara på. (Applåder)

Anf. 188 Matilda Ernkrans (S)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka miljöministern för att han också drog över sin talartid lite. Det känns alltid bra när man inte är ensam om att göra det. Jag har sagt, och kommer att fortsätta att säga, att den internationella överenskommelsen om biologisk mångfald som gjordes i Nagoya var mycket bra. Jag såg själv hur hårt miljöministern slet i Cancún. Jag är också glad över att den överenskommelsen kom på plats och att det inte blev ett nytt misslyckande som i Köpenhamn. Vi borde vara överens om att överenskommelsen i sig verkligen inte är tillräcklig för att klara klimatutmaningarna. Därför blir det allt viktigare att tänka globalt, fortsätta att agera internationellt och även agera lokalt. Då kan det inte vara speciellt roligt för miljöministern att den globala klimatrörelsens rankning av Sverige gör att Sverige hamnar på plats 24. Förra året låg vi på plats 18 och året innan på plats 10. När det gäller klimatpolitik, den kategori som den svenska regeringen kan påverka på kort sikt, ligger vi inte längre i toppskiktet. Nu ligger vi tillsammans med andra länder som Grekland, Sydafrika, Thailand och Kazakstan. När det gäller den internationella klimatpolitiken hamnar Sverige på plats 45, och vi låg på plats 19 förra året. Raset är ganska dramatiskt. Jag tycker att det är viktigt att miljöministern bär med sig detta och har ett svar på det. Man kan inte bara säga att det är oppositionen som inte är tillräckligt nöjd och inte förstår tillräckligt väl hur bra klimatarbete den här regeringen bedriver. Det finns faktiskt andra som rankar Sverige ganska lågt.

Anf. 189 Andreas Carlgren (C)

Herr talman! Nu hörde jag inte någonting från Matilda Ernkrans när det gällde möjligheten att se en chans till samarbete och inte bara till kritik. När det gäller den rätt trötta kommentaren till indexet vill jag redovisa att i det Climate change performance index som det handlar om hade Sverige sjundeplaceringen i världsrankningen 2006. Därefter har vi under alliansregeringen haft plats nummer ett och därefter plats nummer ett. År 2009 och år 2010 har vi haft en andraplacering därför att Brasilien har gått om oss i toppen. Den rankning du hänvisar till är det hittills ingen som har kunnat redogöra för hur den har tagits fram. Det troliga är att det är några miljöorganisationer som har frångått de kvantitativa bedömningar som har gjorts. Jag tror att det är mycket intressantare att föra en diskussion om hur vi kan utveckla den industriella ryggraden i den gröna ekonomin. Socialdemokraterna har en stolt tradition att försvara. Hur ska vi klara energiförsörjningen? Är det avveckling av kärnkraft eller utveckling av förnybar energi som gäller? Hur ska vi försörja skogsindustrin med råvara? Ska vi bara ha naturreservat eller ska vi även ha hållbart skogsbruk? Och hur blir det med bensinskatten? Jag förstår att ni nu omprövar den höjning av bensinskatten som ni ville göra, att ni nu tycker att det var ett misstag. Är ni i stället beredda att gå vidare med oss med den höjning av koldioxidskatten som vi gör från årsskiftet - för dem som hittills haft nedsättning av koldioxidskatten? Titta på den tradition som finns av socialdemokratiska miljöministrar, som Ingvar Carlsson, Birgitta Dahl och Anna Lindh, och jämför det med hur ni numera lämnar walk-over till Miljöpartiet när det gäller miljöfrågorna. Måste ni inte också för er del titta på miljöresultatet i valrörelsen och inse att det var lite grann ett misstag, att det vore bättre att pröva en annan modell?

Anf. 190 Matilda Ernkrans (S)

Herr talman! Hur det gick för partierna i valrörelsen är nog något som också Centerpartiet får fundera på. När det gäller rankningen har Andreas Carlgren rätt om man tittar på totalrankningen. Där har man tittat på utsläppsnivåer och prognoser för utsläpp, men när det gäller rankningen av klimatpolitiken ser det helt annorlunda ut. Jag vet inte om Andreas Carlgren hört de inlägg som jag hittills haft i den här debatten. Jag har till exempel försökt få besked om hur man ser på överskottet av utsläppsrätter. Jag skulle tycka att det var en mycket god sak om kammaren kunde vara överens om att överskottet på utsläppsrätter, alltså det svenska, ska annulleras eftersom det är enda sättet att få en bestående minskning av utsläppen och ge kredd till alla de ansträngningar som har gjorts i Sverige för att minska utsläppen. Det vore jättespännande om vi kunde komma överens i kammaren och visa att det finns en riksdag som är överens om att utsläppsrätterna ska annulleras. Andreas Carlgren talar om internationell solidaritet. Det skulle vara intressant att höra dina tankar om att EU lägger drygt 7 miljarder euro på att hantera effekterna av klimatet och 85 miljarder på att rädda bankerna på Irland. Tror inte Andreas Carlgren att det är lite relevant att alla länder i världen känner till dessa siffror, speciellt de länder som utan egen förskyllan drabbas hårt av klimatförändringarna, och att det är någonting som man behöver tänka på inför kommande klimatförhandlingar?

Anf. 191 Andreas Carlgren (C)

Herr talman! Jag tror att vi alla hörde hur trassligt det blev med indexet. Jag bara konstaterar att vi ligger mycket högre i rankningen - på första plats under Alliansregeringen, vilket är väsentligt högre än under er tid, Matilda Ernkrans. Dessutom ser vi med glädje att Brasilien gått om oss. Vi bjuder gärna på det. Det betyder att ett viktigt utvecklingsland har höga klimatambitioner. Långt mer intressant är diskussionen om hur vi skapar den industriella ryggraden i den gröna ekonomin. Med er historia har det varit en viktig fråga. Är det inte alls viktigt i framtiden? Har ni helt övergett ambitionerna på det industriella området? Det jag säger är att vi behöver en trygg energiförsörjning byggd på den förnybara energin, men vi behöver också förse skogsindustrin med råvara. Därför är det viktigt att inte enbart satsa på naturreservat utan även ha ett mer hållbart skogsbruk. Bensinskatten kan vara ett viktigt instrument. Vi har använt det. Än viktigare tror jag är att göra andra höjningar av koldioxidskatten, vilket vi också gör från årsskiftet. I grunden tror jag att ni ångrar att ni inte var mer öppna för den sortens tänkande. Är ni beredda att tänka så nu när ni sett vad era misstag lett till? Det handlar inte om att håna er för ett valresultat - det är fler partier här som gått bakåt - utan det handlar om att föra en mycket viktigare diskussion om hur vi driver utvecklingen mot det gröna föregångslandet vidare. Finns det inte något att lära av det som åstadkoms genom Ingvar Carlssons, Birgitta Dahls och Anna Lindhs insatser? Finns det inte något att bygga på när det gäller att vidareutveckla den traditionen i stället för att i miljöfrågorna lämna walk-over till Miljöpartiet? Det är den sortens diskussion jag tror kan föra vidare, och vi får ta den framöver, nästa gång. Jag hoppas att socialdemokratin vill spela en viktig roll på miljöområdet.

Anf. 192 Jens Holm (V)

Herr talman! Tack, Andreas Carlgren, för att du är i kammaren och debatterar med oss. Ibland låter det som om vi i oppositionen sitter i regeringen och du vill utkräva svar och ansvar av oss. Du säger att du gärna vill se ett samarbete med oss. Jag samarbetar gärna med regeringen. Det gör mitt parti också. Frågan är bara vad vi ska samarbeta om. Du nämnde att du vill reformera CDM-systemet. Det är alldeles utmärkt. Vi vet att CDM-systemet, uppköp av billiga utsläppskrediter i utvecklingsländer, till stor del inte fungerar. Det är inte additionellt. En stor del av projekten leder de facto inte till minskningar. När du vill reformera det och förhandlar på EU-nivå undrar jag om de innebär att du till exempel vill plocka bort HFC-gaserna, som utgör en stor del av projekten. Rening av lustgas är ett annat stort kryphål. Ska det bort helt från CDM-systemet? Jag vore tacksam om du kunde ge svar på det. Vidare nämnde du att finansminister Borg inte tyckte någonting om den stora andelen utsläppskrediter som Sverige har. Det motsvarar, eller beräknas uppgå till, ungefär 70 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det är en otrolig mängd utsläppskrediter som Sverige självklart kan sälja på marknaden. I artikeln i Veckans Affärer nämndes, och det är därför jag frågar, att Sverige har talat med Polen och andra östeuropeiska länder och sagt: Om ni får köpa våra utsläppskrediter kan ni gå med på att skala upp EU:s ambitioner från 20 procent till 30 procent. Därför känns det som att det trots allt pågår någon form av samtal om att sälja dessa utsläppskrediter. Du som miljöminister borde kunna deklarera vad du tycker. Om vi inte annullerar dem kommer vi att totalt eliminera hela svenska folkets samlade miljöarbete, för det innebär i så fall att alla utsläpp som vi har sparat säljer vi vidare och så kommer de att ske någon annanstans i stället.

Anf. 193 Andreas Carlgren (C)

Herr talman! Jag säger utan vidare att jag inte tycker att utsläppsrätterna ska användas till att öka utsläppen, och det sker inte heller. Det är just det som utsläppshandeln handlar om, nämligen att allt motsvaras av gjorda utsläppsminskningar. De ökar inte någon annanstans för att man säljer dem. Den regering som har ansvar för ekonomin kan dock inte plötsligt, hux flux, tänka bort någonting som i statens bokföring representerar upp emot 10 miljarder. Det skulle inte ni heller kunna göra, Jens Holm, om ni satt i regeringsställning. Vi kommer att ge besked, och vi har fortsatt samma höga ambition som vi har uttryckt hela tiden. Men ha lite respekt för att vi är beredda att ta ansvar för hur staten redovisar sina tillgångar. Viktigare att säga är att ja, vi samarbetar gärna om att reformera CDM. Det är därför jag riktar den inbjudan till dig. Du har erfarenhet från Europaparlamentet och kan sedan tidigare många av frågorna beträffande utvecklingen av CDM. Vi vill se dem som gröna investeringar, och för att den internationella solidaritetens ideal ska kunna prägla mer av marknaden. Vi vill att det ska gå till utsläppsminskningar som annars inte hade blivit gjorda. Vi tycker därför att man ska ompröva en del av projekten. Vi vill att det ska gå till fler projekt i fattiga länder. Det är riktigt som du är inne på att mindre skulle gå till de stora utsläppsländerna. Oavsett om de är diktaturer eller inte är det länder som själva har stora pengaresurser. Det skulle också vara rätt att det ledde till grön utveckling med nya innovationer och ny teknik i utvecklingsländerna. Jag vill samtidigt fråga Jens Holm varför ni säger nej till att bygga kablar till exempelvis Baltikum, Polen och Tyskland som ger möjlighet att sälja elöverskott och därmed minska klimatutsläppen. Genom att i stället använda den koldioxidfria el vi producerar i Sverige kan man stänga kolkraftverk i Europa.

Anf. 194 Jens Holm (V)

Herr talman! Det är bra att Andreas Carlgren delvis svarar på frågan om CDM, och kanske kan vi ha en del samarbete. Det pågår en diskussion inom EU om att till exempel ta bort HFC-gaserna, som på vissa håll är förbjudna, från systemet. Det är ett gigantiskt kryphål. Jag tror att det motsvarar ungefär 30 procent av alla CDM-projekt. Där skulle jag vilja höra att den svenska linjen är att de gaserna helt ska bort från systemet. Det är märkligt att miljöministern tillstår att det finns problem med CDM men samtidigt inte lite självkritiskt från regeringen kan säga: Nu backar vi tillbaka lite grann, det ska inte bli så mycket CDM. I ert valmanifest sade ni att ni vill öka andelen uppköp av krediter i utvecklingsländer. Det oroar mig. Ni har slagit fast att ungefär 6,5 miljoner ton ska göras med CDM-projekt. Det är ungefär 30 procent av hela regeringens miljöpolitik. Jag vill ha ett klart besked från miljöministern där miljöministern säger: I väntan på att vi har konkreta exempel på projekt som verkligen är additionella och på översynen kommer vi att dra ned på projekten och i stället göra åtgärder på hemmaplan. Jag skulle vilja säga något om att sälja överskottet. Om man säljer överskottet på 70 miljoner koldioxidekvivalenter till Polen innebär det att de kan släppa ut dessa 70 miljoner ton. Det är enorma utsläpp. Jag skulle se det lite som ett slag i ansiktet på hela svenska folket som ändå varit duktigt med att minska våra utsläpp. Åtminstone du som miljöminister borde kunna driva på. Jag kan tänka mig att det finns en motsättning mellan ditt departement och Finansdepartementet. Det vore bra att veta att vår miljöminister driver på för att detta ska annulleras. Jag tror att Storbritannien redan har markerat att de kommer att annullera sitt överskott. Det skulle jag också vilja höra från svenska regeringen.

Anf. 195 Andreas Carlgren (C)

Herr talman! När det gäller utsläppsrätterna är det en ren skendebatt som ni försöker dra igång. Redovisa i stället hur det ska täckas i statens bokföring. Vi kommer att redovisa för vilken linje vi har den dag vi kan redovisa den saken. Det kommer att påverkas av utvecklingen på koldioxidmarknaden. Den vet vi ännu inte hur den kommer att bli till 2012. Däremot är det självklart, precis som jag sade, att vi inte vill att det ska användas till att öka utsläppen. Det är viktigare när det gäller klimatinvesteringarna i u-länderna. Vad vi säger är att vi vill öka klimatinvesteringarna. Det står i Alliansens valplattform. Tycker du att det är fel? Du tycker väl egentligen också, Jens, att det är rätt att göra mer satsningar i u-länderna. Då är nästa fråga: Ska det vara bara CDM? Det har vi inte sagt. Vi vill också utveckla nya mekanismer. När det gäller de pengar vi satsar på CDM går de till exempel i allt ökad utsträckning till de fattigaste länderna i Afrika. Om du säger att vi medan vi reformerar ska dra ned på den satsningen, menar du verkligen att vi ska minska satsningen i Afrika? Jag tror inte det. Jag diskuterar gärna detta vidare med dig. Jag vet att du också har tagit upp det i en interpellationsdebatt med mig. Vi samarbetar gärna om att reformera CDM. Jag lyssnar gärna på de krav du har också när det gäller HFC-gaserna och andra saker som kan förbättra det systemet. Jag tror att det är riktigt. Det är också därför vi har drivit det i Cancún alldeles nyligen. När det till sist gäller Polen är det självklart att ett land som till 96 procent för sin el är beroende av kolkraft är otroligt beroende av ren elenergi. För dem är det ett val om de ska importera kolkraft från Vitryssland för att släcka ned egen kolkraft eller om de genom en kabel över Östersjön ska få möjlighet att få köpa grön koldioxidfri el från oss. Vi tycker att man ska producera ett överskott för att kunna minska klimatutsläppen. Det är viktigare än att bara snabbt avveckla kärnkraften. Kärnkraften är ändå ingen framtidslösning. Men det är mer bråttom med klimatet.

Anf. 196 Åsa Romson (Mp)

Herr talman! Tack, miljöministern, för att du har kommit hit denna sena timme för att debattera detta viktiga område. Du har helt rätt i att det är många som är engagerade, och det är många som drar över talartiden. Varje beslut som leder till att vi ökar miljöpåverkan är en förlorad chans att göra någonting bättre. Miljöpartiet kom inte in i riksdagen för att säga någonting annat än att varje missad chans på miljöområdet också är någonting en regering måste ta ansvar för. Hittills har vi inte fått möjlighet att sitta i en regering och ta det ansvaret själva. Men vi är väldigt beredda att göra det en dag. Det är lätt att ryckas med i miljöministerns engagerade tal om det svenska landskapet. Men jag har svårt att se framför mig realiteten av föregångslandet Sverige när jag vet att den gångna och pågående politiken i Sverige innebär en jakt på hotade arter och klimatstörande motorvägar som byggs medan vi har nedskärningar på järnvägstrafiken. Vi har framtidsförstörande kärnkraft. Vi ska nu enligt ministerns tal också göra Sverige till en park med kärnkraftverk för att producera den så kallade koldioxidfria elen till EU. Vi ser art- och friluftsförstörande åtgärder med ett urholkat strandskydd. Jag kan rada upp många sådana exempel i den här debatten. Det är inte ett föregångsland, miljöministern. Varför ska inte Sverige utnyttja sin potential fullt ut? Varför begränsar ni det till att leva på gamla meriter och att delvis värna om ett gammalt system i stället för att titta utåt? Det finns länder som har gått om Sverige på vissa områden. Det finns länder som ännu inte har kommit ifatt Sverige. Men Sverige kan fortfarande göra mer. Varför vill man som miljöminister i Sverige inte göra mer?

Anf. 197 Andreas Carlgren (C)

Herr talman! Jag tror egentligen, Åsa, att du är mycket mer nyanserad än vad du nu ger intryck av att vara. Jag tror inte att du själv tror på den lite trötta attityden att allt vi har gjort har varit dåligt och allt som tidigare gjordes var bra. Jag erkänner gärna att ni gjorde bra saker tidigare. Jag har självkänsla nog till det. Men jag säger också det är sant att vi har haft större klimatutsläppsminskningar under alliansregeringen än någon gång tidigare. Vi har tredubblat vindkraften och byggt långt mycket mer än någon gång tidigare. Vi har ökat miljöbilarna från 25 000 till 330 000. Vi har fått fram mer skog för skogsskydd än någonsin. Vi har satsat havsmiljömiljarden. Upprepa inte det helt orimliga att vi skulle vilja ha en kärnkraftspark i Europa. Det kommer inte att finnas mer än tio reaktorer i Sverige. Det är de reaktorer som den regering hade byggt som du stödde. Då höll du inte på med den sortens tal. Det behöver du inte göra nu heller. Däremot är det en viktig diskussion om hur vi till exempel ska klara trafiken i framtidens gröna föregångsland på klimatområdet. Jag vill ändå säga att du gör ett misstag om du säger att det är motorvägar som ger utsläpp. Det är inte sant att det är motorvägarna som ger utsläppen utan bilarna som åker på motorvägarna, och de kan göras om. De kan bli någonting mycket bättre än dagens miljöbilar. Vi satsar på elbilar. Det är därför vi satsar på att få fram biogaser och också nästa generations etanol. Då kan vi åstadkomma både grön bilism tillsammans med satsningar på tåg. Vi kan samtidigt också se till att vi klarar en levande landsbygd och Småortssverige. Visst ser du väl ändå dilemmat att om du bara höjer kostnaden för bensin och inte lyckats tillräckligt starkt med de andra delarna slår det väldigt hårt mot Småortssverige? Det slår mot det vi vill åstadkomma med föregångslandet Sverige.

Anf. 198 Åsa Romson (Mp)

Herr talman! Det är intressant att miljöministern nu vill tala om att inte bygga en sex kilometer lång tunnel i Stockholm skulle vara att slå mot Småortssverige. Jag tror att det är många småorter i Sverige som vet att deras pengar går upp i det blå på infrastrukturområdet när man ska lassa in dem i det svarta hål som kommer att heta Förbifart Stockholm. Jag såg valaffischerna från Centerpartiet med miljöministerns nuna på. Där sade man till stockholmarna att lösningen för en miljömässigt bättre framtid inte ligger i att stoppa bilarna utan att ändra bränslet. Jag tror att du begår ett fruktansvärt misstag när du inte ser de stora städerna i Europa och de växande ständerna i Sverige. Där handlar miljöfrågan om att växla ökad massbilism mot en effektiv kollektivtrafik och en hälsosam cykel- och gångtrafik. Det ger en livskraftig stad som inte bygger vidare på den massbilism som du en gång har kritiserat men som du nu gör dig till största förespråkare för. Du talar här om samarbete med bland annat Miljöpartiet. Jag skulle återigen vilja redovisa vad Jens Holm läste upp från regeringsförklaringen: Regeringens bedömning är att redan vidtagna och aviserade åtgärder för de närmaste åren räcker för nå målet. Det handlar då om koldioxidmålet. Vad är det då, miljöminister Andreas Carlgren, vi ska samarbeta om? Du är nöjd, du tycker att vi är en förebild och du tänker inte göra något mer på klimatområdet under denna mandatperiod.

Anf. 199 Andreas Carlgren (C)

Herr talman! Jag är beredd att samarbeta om mycket som vi ska göra på detta område, klimatområdet, under perioden som kommer. Det är den stora satsningen på att göra Sverige oberoende av fossila bränslen i bilparken. Det är den stora satsningen på att bygga vidare på förnybar energi. Det är den stora satsningen på att åstadkomma bättre ekonomiska styrmedel där vi redan om mindre än en månad kommer att ta första steget i att höja koldioxidskatten. Rader av nya åtgärder är vi beredda att vidta. Vi ska också lägga upp strategi för hur vi ska nå visionen att inte ha några nettoutsläpp alls från Sverige 2050. Det kommer också att vara dags att på grundval av till exempel klimatpanelens nya rapport formulera målen för Sverige fram till 2030. Det kommer att finnas många nya steg på klimatområdet att samarbeta om, också det du själv nämnde i din replik, Åsa Romson - skulle det inte vara bra att samarbeta om handelssystemet för utsläpp i Östersjön? Det gäller även arbetet för att lägga miljökostnaderna också på den internationella flygtrafiken. Jag tror att du själv inser hur svårt det är. Om du bara höjer skatterna i Sverige riskerar du att driva flyg från till exempel Skurup till Kastrup, och då har vi inte vunnit något för klimatet. Kan vi hitta ett intelligent sätt att lösa detta problem men ändå lägga mer miljökostnader på trafiken? Jag tycker att det är värt att titta på. När det till sist gäller Förbifart Stockholm är det när man tittar på Trafikverkets kalkyler helt uppenbart att klimatutsläppen minskar med 25 procent med Förbifart Stockholm. Det ni slåss för i dessa scenarier är ytterligare 2 procentenheter. Ja, det är lite bättre, men även där skulle det kunna vara en nyans. Jag tror att den stora frågan är att vi inte kan ha en massbilism som bygger på bensin och fossildrivna bränslen. Vi kan dock ha mycket bilism också för landsbygdens småorter om vi utvecklar den nya, helt miljövänliga gröna bilparken.

Anf. 200 Irene Oskarsson (Kd)

Herr talman! Detta blir kanske ett lite annorlunda anförande. Först ska jag bara be att få tacka miljöministern för en fantastisk beskrivning av det Alliansen vill åstadkomma och det vi vill göra i samverkan med andra. Det är också utifrån att detta är något vi gör i samverkan. Det vill jag gärna ha fört till protokollet. Det gäller inte minst det som detta betänkande också handlar om, nämligen uppföljning av statens satsning på hållbara städer. Jag lyssnade också i går till miljöministern i detta arbete, där jag tillsammans med vår uppföljningsgrupp försöker följa detta. Det är nämligen så att utskottet har till uppgift att också följa vad det blir av det vi gör. Hur förvaltar vi de resurser som finns? Hur arbetar regeringen? Denna grupp har jag haft förmånen att leda under denna period, och därför vill jag slå ett extra slag för dessa skrifter - hållbara städer i det ena betänkandet och ekologisk produktion och konsumtion, som berör nästa betänkande. Jag tror nämligen att det är viktigt att vi tar till oss detta och ser att det jobb som görs av duktiga medarbetare här, där vi får lägga rastret på vad vi vill fördjupa oss i, är en viktig del i det arbete riksdagen gör. Jag tänker inte göra detta anförande mycket längre än så utan kort och koncist säga: Läs betänkandena! Ta hem dem till jul som god och nyttig läsning! (Applåder)

Beslut

Pengar till miljö- och naturvård (MJU1)

Riksdagen sa ja till regeringens förslag i budgetpropositionen för 2011 om att 5,1 miljarder kronor ska gå till allmän miljö- och naturvård. Den största delen av pengarna går till åtgärder för och skydd av värdefull natur. Andra stora utgiftsområden är åtgärder för havs- och vattenmiljö, sanering och återställning av förorenade områden samt forskning. Riksdagen har också godkänt miljö- och jordbruksutskottets uppföljning av statens satsning på hållbara städer. Satsningen har varit otydlig, anser utskottet. Man har visserligen lyckats lyfta fram hållbar stadsutveckling i samhällsdebatten och i myndigheters arbete, men begreppet har inte definierats. Det här har bidragit till att det har blivit otydligt vad satsningen är inriktad på. Utskottet anser att det är viktigt att regeringen fortsätter att årligen redovisa och bedöma resultaten av de insatser som staten gör för hållbar stadsutveckling.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.