Utgiftsområde 21 Energi
Debatt om förslag 18 december 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
- Hoppa till i videospelarenUlla Löfgren (M)
- Hoppa till i videospelarenEva Flyborg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
- Hoppa till i videospelarenEva Flyborg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
- Hoppa till i videospelarenEva Flyborg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
- Hoppa till i videospelarenUlla Löfgren (M)
- Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
- Hoppa till i videospelarenUlla Löfgren (M)
- Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
- Hoppa till i videospelarenNils-Göran Holmqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenNils-Göran Holmqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenNils-Göran Holmqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenLennart Beijer (V)
- Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLennart Beijer (V)
- Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLennart Beijer (V)
- Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
- Hoppa till i videospelarenLennart Beijer (V)
- Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
- Hoppa till i videospelarenLennart Beijer (V)
- Hoppa till i videospelarenUlla Löfgren (M)
- Hoppa till i videospelarenLennart Beijer (V)
- Hoppa till i videospelarenUlla Löfgren (M)
- Hoppa till i videospelarenLennart Beijer (V)
- Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
- Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
- Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
- Hoppa till i videospelarenEva Flyborg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
- Hoppa till i videospelarenEva Flyborg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
- Hoppa till i videospelarenUlla Löfgren (M)
- Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
- Hoppa till i videospelarenUlla Löfgren (M)
- Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
- Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
- Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
- Hoppa till i videospelarenMaria Larsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
- Hoppa till i videospelarenEva Flyborg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
- Hoppa till i videospelarenEva Flyborg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
- Hoppa till i videospelarenUlla Löfgren (M)
- Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
- Hoppa till i videospelarenUlla Löfgren (M)
- Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
- Hoppa till i videospelarenMikael Odenberg (M)
- Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
- Hoppa till i videospelarenMikael Odenberg (M)
- Hoppa till i videospelarenLennart Beijer (V)
- Hoppa till i videospelarenMikael Odenberg (M)
- Hoppa till i videospelarenLennart Beijer (V)
- Hoppa till i videospelarenMikael Odenberg (M)
- Hoppa till i videospelarenEva Flyborg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLeif Pagrotsky (S)
- Hoppa till i videospelarenEva Flyborg (Fp)
Protokoll från debatten
Anföranden: 66
Anf. 3 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Vi fortsätter regera - ja, så sade Göran Persson glatt på val-
natten 1998. Vi kan inse, så här drygt fyra och ett halvt år efteråt, att detta
glada utrop har medfört ett mycket högt pris för Sverige och för miljön.
När man går ut i en vanlig livsmedelsbutik, fru talman, och ska köpa
mjölk, smör, bröd, rökt skinka eller något annat finns det ett bäst-före-datum
så att man ska veta när gränsen är nådd för att födan ska vara tjänlig. Bortan-
för det datumet äter man på egen risk, och ganska snart börjar det lukta gans-
ka illa om paketen i kylskåpet.
Fru talman! Vi borde ha ett bäst-före-datum även för politiska beslut. När
det gäller energipolitiken är nämligen den gränsen sedan länge passerad.
Ingen i debatten här i dag kommer att förneka att dagens energipolitiska be-
slut i allt väsentligt baserar sig på ett över 20 år gammalt beslut, det vill
säga
folkomröstningen om kärnkraft 1980. Allt utgår från detta så tolkade och
omtvistade beslut. Regeringen klänger sig envist fast vid det passerade som
en bebis vid sin älskade napp. De vägrar att inse att en hel del har hunnit
förändras på 20 år och att deras snuttefilt är både trasig, möglig och bortom
all räddning. Detta 22 år gamla beslut ligger som en död mans hand över hela
den svenska energipolitiken.
Fru talman! De energipolitiska riktlinjer som antogs av riksdagen 1997
och de som vi diskuterar här i dag skadar Sverige både som industri- och som
miljönation. Särskilt allvarligt är det att genomföra den förtida avvecklingen
av kärnkraften. Det innebär en kapitalförstöring som saknar motstycke och
som kommer att medföra välfärdsförluster på sikt. Miljön skadas, och det blir
svårare att bekämpa arbetslösheten. De synliga effekterna ser vi tydligt. El-
priserna stiger, och hela samhällets energiförsörjning hotas vid stark kyla
eller vid tillfälligt avbrott i någon del av nätet.
Samtidigt har elförbrukningen ökat konstant över åren. Sammantaget un-
der till exempel år 2000 ökade elanvändningen med drygt 2 % netto jämfört
med året innan. Även i fortsättningen förväntas elkonsumtionen att öka med
ca 2 % per år, allt enligt den statliga Energimyndigheten.
Efterfrågan kommer alltså att öka. Utsläppen borde däremot minska. Ris-
ken för torrår och stränga vintrar kvarstår, och då ska Sverige stänga väl
fungerande, rena och säkra svenska kärnkraftverk som ger en stabil tillgång
till el. Regeringen hoppas att man snart ska hitta ersättning för 50 % av den
svenska energiproduktionen - kanske genom att bygga många fler förfulande
och störande vindkraftverk, kanske genom att elda lite mer biobränsle i ett
certifikatsystem som ger böter åt den som inte köper sin kvot av grön el eller
kanske genom att köra i gång oljeeldade värmekraftverk som de gamla av-
stängda turbinerna i Karlshamn eller Stenungsund.
Vi däremot, fru talman, avvisar inte tanken på att vi kan behöva ny kärn-
kraft i framtiden.
Det som inte syns finns inte, säger ett gammalt talesätt. Men det är tyvärr
inte sant. Det som inte syns, i alla fall inte till en början, är ju de ökade
ut-
släpp som kommer att bli följden av detta energipolitiska ställningstagande
eftersom vi importerar energi producerad av smutsig olja och kol.
I nuläget importerar vi energi i en sådan mängd att det motsvarar fem
kärnkraftverk. Praktiskt nog ska det ske en bedömning av de miljömässiga
konsekvenserna först efter det att hela Barsebäcksverket är stängt. Redan i
dag varnar dock den statliga Energimyndigheten för effekten av stängningen
av Barsebäck 2. Det finns en klar risk för elbrist under torrår, speciellt i
Syd-
och Mellansverige. Utsläppen beräknas öka med 4-6 miljoner ton koldioxid
bara vid avstängningen av Barsebäck 2. Multiplicera sedan detta med alla
kärnkraftsreaktorer vi har i Sverige, och vi kan förstå att detta är en
miljöför-
störare utan all like.
Praktiskt nog syns inte de ökade koldioxidutsläppen i Sveriges statistik.
Energi som är importerad har statistiskt sett inga utsläpp. Häpp, ett utsläp-
pens svarta hål är bildat - så praktiskt!
Regeringens energipolitik har i all sin luddighet lyckats reta upp oss som
är för en fortsatt användning av kärnkraft samtidigt som de som är emot i allt
väsentligt är sura. Kärnkraften ska enligt regeringen avvecklas snabbt men
samtidigt i allt väsentligt vara grund för en svensk energipolitik under de
närmaste 30-40 åren - fast det finns det ju ingen politisk majoritet för, säger
Göran Persson.
Fru talman! Det är inte alltid lätt att vara en tydlig opposition när det är så
oklart vad regeringen egentligen vill och föreslår.
Fru talman! När det gäller stängningen av Barsebäck 2 är villkoret att
kraftbortfallet ska kompenseras inom angiven tid inte uppfyllt, i synnerhet
inte om elkonsumtionsökningen tas i beaktande. Risken för effektbrist redan i
dagsläget är mycket hög. Den skulle givetvis bli större om Barsebäck 2 skulle
stängas och inga andra åtgärder vidtas.
En stängning av Barsebäck 2 medför påtagligt negativa effekter för mil-
jön, för klimatet, för ekonomin och för våra viktiga företag. Elpriset kommer
att öka ytterligare vid en eventuell stängning. Även en marginell ökning kan
få allvarliga återverkningar och konsekvenser för den elintensiva industrin i
Sverige.
På uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne utförde SMHI år 2001, alltså förra
året, en studie för att undersöka i vilken mån luftmiljön i Skåne påverkas om
kraften i en av Barsebäcks kärnkraftsreaktorer ersätts med importerad el
producerad i ett fossilbaserat kraftverk i Danmark. Studien är mycket intres-
sant. Den visar att utsläppen av kväveoxider skulle öka med 14 000 ton per
år. Svaveldioxider skulle öka med 18 000 ton per år. Dessa utsläpp skulle
medföra en ökning av kvävenedfallet med 128 ton och svavelnedfallet med
460 ton per år bara över Skåne.
Denna rapport från Länsstyrelsen i Skåne är en av många som varnar för
de stora negativa konsekvenser som kommer att uppstå vid en eventuell
stängning av Barsebäcks andra reaktor. Vi kan konstatera att en stängning av
Barsebäck 1 har haft påtagliga negativa effekter för miljön och ökar risken
för klimatstörningar. En stängning av Barsebäck 2 kommer att ytterligare
förvärra miljöbelastningen.
Fru talman! Vi måste bryta detta dödläge. Vi måste ta oss ifrån det över
20 år gamla beslutet som lägger en död mans hand över hela Sveriges energi-
politik. Det påverkar jobb, det påverkar ekonomin och det påverkar miljön.
Bryt upp det gamla energibeslutet, ta bort tankeförbudet, tillåt ny kärnkraft
och tillåt forskning framför allt om den nya tekniken och framtiden!
Fru talman! Jag står bakom alla Folkpartiets reservationer i det här ären-
det, men jag vill yrka bifall till reservation nr 4.
Anf. 4 Ulla Löfgren (M)
Fru talman! Julen står för dörren. Den ska vi nog klara vid brasans sken
och med varma element. Men sedan... Om det knäpper till i januari eller
februari och blir verkligt kallt kan det bli mycket kallt, så kallt att det inte
hjälper med långkalsonger och så ont om effektiv energi att industrin tvingas
att stundtals stå stilla.
Vattenkraften, som ju står för hälften av elproduktionen i vårt land, har i
år haft dålig tillrinning, den lägsta på 50 år. Det är ett extremår. Bristen på
vatten i kraftverkens magasin kräver elimport som riskerar att öka koldioxid-
utsläppen i vårt land med 20 %.
Fru talman! Vikten av en långsiktig och stabil energiförsörjning är avgö-
rande för en framtida tillväxt i Sverige. Kristdemokraterna menar att inrikt-
ningen måste vara tydlig mot en ökad andel förnybar och inhemsk energi,
och energipolitiken måste vara långsiktig. Spelreglerna måste ligga fast, både
vad gäller skatter och bidrag, så att alla kan kalkylera för framtiden och veta
att de kalkylerna håller. Konkurrensförutsättningarna för svensk industri
måste också vara goda.
I dag känns det inte tryggt i Sverige. Kylan är på väg att tränga in. Även
om det är ett extremår i år är risken uppenbar för både el- och effektbrist
framöver. Den energipolitik som regeringen presterar tillsammans med sina
stödpartier är varken genomtänkt eller långsiktig. Jag tycker att det är gra-
verande att regeringen har lagt fram en budget som sträcker sig ett år framåt i
tiden. Så kort överblick har man. Det är inte lätt att vara vare sig producent
eller konsument på elmarknaden i dag. Vem vågar investera i nya produk-
tionsalternativ? Och vad ska en företagare i den elintensiva industrin tro om
framtiden? Vad kommer elen att kosta? Är det bättre att driva näringsverk-
samhet någon annanstans i Europa eller i världen, ett ställe där man kan få
besked om vad som gäller inför framtiden? Länder med långsiktig planering
finns runtomkring oss.
Fru talman! Centerpartiet har begärt att få ta upp detta ärende som aktuell
debatt för att debattera just hur Sverige ska få ett långsiktigt hållbart
energi-
system. Man blir en smula förvånad. Det är ju Centerpartiet som tillsammans
med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har träffat den uppgörelse som
ska uppnå just detta. Nu säger Centerpartiet att det går för långsamt. Vems fel
är det? Det är just Centerpartiet bland annat som är ansvarigt för att vi är där
vi är just nu. Man kan dock undra något över det maktpolitiska spelet. När
Centerpartiet tvingas väcka en motion där man ber regeringen återkomma i
vår med de ekonomiska förutsättningarna för år 2004 visar det att man fak-
tiskt inte visste att regeringen skulle lägga fram en ettårsbudget. Det framstår
för mig som ett märkligt sätt att bedriva samarbete på, långt borta från den
tillit, ömsesidiga öppenhet och det förtroende som jag tycker bör prägla ett
samarbete.
Fru talman! Bristen på en genomtänkt och långsiktig energipolitik fattas
oss. Sanningen är att energiuppgörelsens partier har tappat greppet. Det finns
ingen helhetssyn. Man tillsätter den ena utredningen efter den andra med
förhoppningen att någon ska hitta en bra lösning. Redan innan den så kallade
SNED-utredningen, som utreder den framtida energibeskattningen, har
kommit med sitt slutbetänkande planeras det för en ny parlamentarisk utred-
ning. Egna visioner lyser med sin frånvaro, och energipolitiken fortsätter att
vara fragmentarisk.
Detta faktum har också strypt tillväxten av de miljövänliga alternativen.
Det är alarmerande att EG-kommissionen måste rikta skarp kritik mot den
svenska regeringen för att denna inte lever upp till de krav på miljökonse-
kvensbeskrivningar som gemenskapen har fastställt. Den politik som har förts
har resulterat i att koldioxidutsläppen i norra Europa har ökat. När Barse-
bäck 1 stängdes ersattes elproduktionen med import av kolkraft från framför
allt Danmark. Det är sanningen. Är Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Centerpartiet nöjda med detta resultat av sin förda politik? Jag är mycket
bekymrad över att Sverige tillhör busarna i ligan - de som inte reducerar utan
ökar sina koldioxidutsläpp.
Fru talman! Att säkra energiförsörjningen i närtid och på lång sikt handlar
vårt uppdrag om. Då måste vi se till att klimatfrågan står i centrum för lös-
ningen. Att trygga elförsörjningen och handla så att koldioxidutsläppen
minskar är de viktigaste utgångspunkterna för energipolitiken. Det får aldrig
hända att Barsebäck 2 stängs av för att ersättas av kol- eller oljeeldad kraft.
Att stänga en reaktor är detsamma som att öka koldioxidutsläppen med lika
mycket som 1,1 miljoner Volvo S80 släpper ut under ett år om de körs 1 500
mil, 1,1 miljoner. Är det detta som energiuppgörelsens partier är beredda att
göra?
Båda de konsulter som tittat närmare på stängningen av Barsebäck 2 kon-
staterar i sina rapporter att vid en stängning kan inte elförsörjningen garante-
ras vintertid. Det är framför allt effektbalansen som brister. Konsulterna kon-
staterar också att en stängning kommer att innebära ökad import av kolkraft
från förmodligen mestadels Danmark men även från andra länder. Man kan
visserligen säga att merparten av produktionen och utsläppen av koldioxid
sker utanför Sveriges gränser, men för Kristdemokraterna gör det ingen skill-
nad. Vi har inte bara ett nationellt ansvar vi har ett globalt.
Vid stängningen av Barsebäck 1 efterlyste vi kristdemokrater en ordentlig
analys både av de miljömässiga och de samhällsekonomiska konsekvenserna
av ett stängningsbeslut. Sådana fanns inte på bordet. Men majoriteten i denna
kammare valde ändå att fatta beslut. När beslut om Barsebäck 2 ska fattas i
riksdagen i vår måste både de miljömässiga och de samhällsekonomiska
konsekvenserna vara fullständigt genomlysta. Kan näringsministern i dag
lova att detta kommer att vara fallet inför beslutet?
Fru talman! Kristdemokraterna menar att vi måste agera klokt och inte
dumdristigt både i närtid och på lång sikt. Vi måste också våga de medvetna
framtidssatsningarna. Sverige ligger i framkant inom forskning och utveck-
ling av solcells- och vätgasbaserade system. Det är två forskningsområden
som kan bli mycket betydelsefulla om de också genererar en offensiv pro-
duktutveckling. Här vill Kristdemokraterna satsa 50 miljoner kronor för att
komma framåt till en marknad som hungrar efter förnybar energi på mark-
nadsmässiga villkor. Dessutom kan en betydelsefull exportmarknad ligga
inom räckhåll. Redan nästa år kommer tre vätgasdrivna bussar att rulla runt i
Stockholm och i ytterligare åtta europeiska städer. Kristdemokraterna vill
verka för den sortens långsiktiga framtidslösningar som strävar mot att mini-
mera fossila bränslen och maximera förnybara.
Fru talman! Vi ska självfallet alla släcka lyset när vi inte behöver ha ljus,
och vi ska stänga av våra hushållsapparater. Men vi måste också inse att för
att vi ska ha ett sjudande näringsliv och värme i våra hus måste de långsiktiga
lösningarna fram. Det ansvaret vilar för närvarande tyngst på regeringen med
stödpartier.
Fru talman! Jag står bakom alla Kristdemokraternas reservationer, men
jag vill yrka bifall till reservation nr 2.
Anf. 5 Eva Flyborg (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till våra reservationer 3 och
5, fast jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer.
Jag vill också börja med att vända mig till Ulla Löfgren angående höjd
fastighetsskatt på miljöinvesteringar. Det är någonting som Miljöpartiet för
länge sedan fick igenom i förhandlingarna med regeringen, men regeringen
har sölat lite grann med att göra någonting åt det. Det är någonting som ska
träda i kraft. Familjen med elvärmen som Ulla Löfgren talade om kan nog
ganska tryggt investera i ett annat elsystem.
I 1997 års energiuppgörelse sägs att energin ska användas så effektivt
som möjligt. Men det slösas lika mycket med el nu som 1997, och det enda
som har hänt är att Nuteks program för effektivare energianvändning i det
närmaste har försvunnit. Om regeringen, Centern och Vänsterpartiet menar
allvar bör de kanske överväga att skapa en ny myndighet för energieffektivi-
sering eftersom Energimyndigheten ändå har så många roller, uppdrag och
inbyggda konflikter.
I Sverige förbrukade vi nästan 16 000 kilowattimmar per capita år 2000.
Det är 2,6 gånger mer än genomsnittet i EU-länderna. Där förbrukas 6 000
kilowattimmar per person. Det beror inte på industrin - det finns faktiskt
industri i andra länder också. Det beror inte på klimatet - det är ingen stor
skillnad på klimatet i norra Tyskland och i Götaland där de flesta svenskar
bor. Skillnaden är att vi slösar med el.
Ett av de många sätten vi slösar med el är att vi använder den till värme.
Det innebär att elförbrukningen blir mycket ojämn över året, och det ställer
krav på extremt hög kapacitet och överföringskapacitet för några få kalla
timmar vart tionde år.
Det är samhällsekonomiskt slöseri med en överutbyggd elsektor. Men vad
värre är är att det bäddar för en elkris. På en perfekt marknad uppstår inte
brist, bara höga priser. Men på vår slutkundsmarknad kan det bli både brist,
höga priser och effektbrist med bortkoppling och ransonering som realistiska
hot. De flesta elkunder har mer eller mindre fast pris - helt oberoende av
spotpriset. Det gäller både hushåll och industrier. De har ganska obetydliga
incitament att minska sin elförbrukning.
Kombinationen av oligopol, en felbyggd marknad och mycket elvärme
skapar en farlig instabilitet. Däremot har kärnkraftsavvecklingen nästan ing-
enting med saken att göra - om man nu talar om Barsebäck.
Flera partier vill nu uppskjuta avvecklingen ännu en gång - 26 år efter att
Thorbjörn Fälldin vann valet på att lova att inte starta just Barsebäck 2 med
hänvisning till höga elpriser på grund av torrår. Vi kan inte göra någonting åt
torrår, men vi kan göra någonting åt vår elförbrukning.
Det sägs också i 1997 års energiuppgörelse att stränga krav ska ställas på
säkerhet vid användning av all energiteknik. Detta gäller helt klart inte den
svenska kärnkraften. Hur säker den är vet man inte. Någon genomgripande
granskning av reaktorsäkerheten har inte förekommit sedan 1979 års reaktor-
säkerhetsutredning. Den nu pågående utredningen som förebådades av An-
ders Sundström 1998 och som kom i gång fyra år senare är att döma av di-
rektiven inte den stora utredning som behövs. Jag vill föreslå tilläggsdirektiv
till den utredningen.
Om svensk kärnkraft är så säker i en internationell jämförelse - bevisa
det! Vilar den moderata, folkpartistiska och kristdemokratiska övertygelsen
om att Barsebäck är säker på någon annan bevisning än att dessa partier bru-
kar påstå det? Även om vi inte vet mycket om hur svensk kärnkraft står sig i
internationell jämförelse vet vi att Barsebäck aldrig har varit i närheten av de
säkerhetsmål som sattes upp av Sydkraft och Vattenfall, nämligen att den
beräknade sannolikheten för härdsmälta per år är 1 på 100 000. Olika preli-
minära studier har visat på att sannolikheten är 10-30 gånger högre för de
äldsta reaktorerna. Orsaken till detta är pinsamt enkel: När reaktorerna bygg-
des snålade Sydkraft med säkerheten så att det bara finns två oberoende el-
matningar, medan andra likadana reaktorer har fyradubbel säkerhet. Men de
får köras i alla fall. Kärnkraftsinspektionens tålamod verkar oändligt.
Oskarshamn 1 har nu rustats och moderniserats för mer än 3 miljarder för
att möta moderna säkerhetskrav. Om det lyckas vet vi inte, men om det lyck-
as anger det storleksordningen för vad det kostar att rusta en redan från bör-
jan föråldrad reaktor. Då ska man minnas att Oskarshamn 1 är vår minsta
reaktor och att kostnaden för stillestånd tillkommer. Under de senaste elva
åren har Oskarshamn 1 inte producerat el ens halva tiden.
Barsebäck har en minst sagt svag lönsamhet redan nu. Den kan inte bära
upp en upprustning på flera miljarder. Det enda skälet till att den körs är
Kärnskraftsinspektionens rabatt på säkerhet. Det är helt logiskt att Kärn-
kraftsinspektionen motsätter sig en europeisk harmonisering av kriterierna för
kärnkraftssäkerhet. En sådan harmonisering kunde ifrågasätta både inspek-
tionens beslutsgrund och ett antal faktiska beslut.
Barsebäck 2 bör stängas snarast genom att Kärnkraftsinspektionen gör sitt
jobb och ställer moderna säkerhetskrav. Den bör också stängas på ekonomis-
ka grunder.
Miljöpartiet, som har siktet inställt på avveckling av all kärnkraft, vill se
höga säkerhetskrav och miljöskatt på kärnkraft som huvudmetoderna för att
uppnå detta. Vi tror inte på metoden att förhandla med kraftindustrin om
miljardersättningar och planer som sträcker sig över flera decennier. Vi vill
öka skatten på kärnkraft eftersom den är mycket miljöfarlig. Uranbrytningen
producerar enorma mängder giftigt avfall. Avfallsfrågan är inte löst. Tjerno-
byl har visat vad som kan hända när olyckan är framme. Den händer inte ofta,
men den kan hända här också.
Den svenska kärnkraften har producerat en förskräckande serie allvarliga
incidenter där ett eller flera säkerhetssystem har slagits ut.
Kärnkraften är på väg ut. Det kan visserligen hända att Finland bygger en
reaktor till, men detta är långtifrån säkert. Vad som däremot är säkert är att
Sverige har mest kärnkraft per capita i världen. Tätt efter oss kommer Frank-
rike och sedan ingenting.
Det är Sverige som är ovanligt. I nuvarande EU finns det två länder som
har avvecklat sin kärnkraft, och det är Italien och Österrike - båda som re-
sultat av folkomröstningar. Snart har även Nederländerna avvecklat sin kärn-
kraft. Tyskland och Belgien har beslutat om slutdatum. I Storbritannien pågår
avvecklingen för fullt även om den inte har beslutats. Av de kommande EU-
länderna har Polen skrotat sina kärnkraftsbyggen efter folkomröstning. I USA
är det 25 år sedan en reaktor beställdes.
Kärnkraften har ingen framtid. Det är inte frågan om ifall den ska av-
vecklas, bara när.
Vad gäller det långsiktiga energipolitiska programmet konstaterar jag att
regeringen har valt att tillsätta Peter Nygårds som utredare. Han är vd för
Svensk Kärnbränslehantering AB, en organisation som ägs av kärnkraftver-
ken. Han är alltså betald av kärnkraftsindustrin, medan han opartiskt ska
utreda Sveriges energiframtid. Mer behöver kanske inte sägas.
Diskussionen om huruvida Vattenfall ska vara statligt eller privat tycker
inte jag är särskilt viktig. Utskottsmajoriteten hävdar att Vattenfall ska
förbli i
statlig ägo och vara ett verktyg i energiomställningen - omställningen av
vadå, till vadå? Det är tydligen till mer brunkol och stenkol och ännu mer
kärnkraft, att döma av hur bolaget faktiskt agerar.
Utskottsmajoriteten försvarar Vattenfalls agerande i Tyskland med att det
inte är olagligt i Tyskland och tillfogar djärvt att man vill framhålla vikten
av
att Vattenfall följer den miljöpolicy och den etiska policy som företaget fast-
ställt. Detta är att abdikera från ägaransvaret. Det kan inte vara direktionens
ensak att fastställa företagets mål och inte heller dess ensak att döma om
dessa mål har uppfyllts.
Saken är den att Vattenfall avviker 180 grader från den svenska regering-
ens energi- och miljöpolitik, utan att kunna redovisa någonting positivt i
gengäld. Vattenfall har förvisso blivit en aktör på den europeiska marknaden,
men varför är detta över huvud taget ett mål? Vi i Miljöpartiet vill ha mer
konkurrens, inte en utveckling mot ett fåtal dominerande bolag i Europa.
Så länge staten äger Vattenfall måste staten ta sitt ägaransvar och sluta
fördriva folk från sina hem för att bryta den extremt smutsiga och onödiga
brunkolen.
År 2001 släppte Vattenfall ut nästan 80 miljoner ton koldioxid, enligt sin
hållbarhetsredovisning. Som jämförelse kan nämnas att hela Sverige släpper
ut 56 miljoner ton koldioxid per år.
En självklar följd av att Vattenfall har engagerat sig på detta sätt är att
Vattenfall kommer att lobba för att bevara de förmånliga villkoren för stenkol
och brunkol i Tyskland och därmed motsätta sig genomförandet av en effek-
tiv klimatpolitik där, i Polen och i hela EU.
Å andra sidan finns ingen poäng i privatiseringen av Vattenfall, som de
borgerliga partierna förespråkar. Varför skulle ett privat Vattenfall förväntas
uppträda mer etiskt och miljömedvetet än ett statligt? Problemet är att Vat-
tenfall är för stort för att kunna styras ordentligt.
Frågan om Hornos framtid är viktig, inte bara för dem som bor i Horno
och för utvecklingen där utan också på grund av att det är flera byar som
riskerar att utsättas för samma sak. Det finns en hel rad byar som riskerar
detta. Det är därför angeläget att det vidtas åtgärder för att förhindra upprep-
ningar av det som nu har hänt. När det gäller Vattenfalls agerande är det
ytterst den svenska regeringen som bär ansvaret för den framtida utveckling-
en.
För det första bör regeringen utreda om ett stopp för brunkolsbrytningen
och ett bevarande av byn Horno innebär att Vattenfall bryter mot de kontrakt
som bolaget är bundet av och vilka följder detta i så fall skulle få. Kan Horno
räddas utan att Vattenfall begår något kontraktsbrott tycker jag att regeringen
ska tillse detta på lämpligt sätt genom ägardirektiv eller annat.
Det har gått väldigt långt med Horno, så det är tveksamt om byn kan räd-
das, men jag anser att den svenska regeringen ska göra vad den kan och se
om byn kan räddas.
För det andra måste regeringen se till att liknande situationer inte upp-
kommer i framtiden. Den måste tydliggöra de statliga företagens etiska för-
hållningssätt. De här frågorna måste få mycket större fokus i framtiden.
Anf. 6 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag hittade en sak i Ingegerd Saarinens anförande som jag
höll med om, och det var Vattenfalls agerande i Tyskland när det gällde
brunkolsbrytning. Vi är flera som är överens om att det är ett ytterst olämpligt
uppträdande, och vi vill på alla sätt se till att det inte upprepas. Vi i
Folkpar-
tiet tror däremot att det nu är för sent att göra någonting mer för byn Horno,
som är det exempel vi har talat om. I fortsättningen måste man absolut se till
att Vattenfall lever upp till de etiska krav som vi har rätt att ställa på dem.
Självfallet är det, precis som Ingegerd Saarinen sade, regeringens ansvar och
ingen annans. Där är vi överens.
Sedan delas våra åsikter. Ingegerd Saarinen sade: All industri är likadan
när vi jämför till exempel ett snittvärde för energiförbrukning i Europa och i
Sverige. Det är inte så. Svensk industri har en mycket större del som är just
elintensiv. Det ser inte ut på samma sätt, och där har vi en av förklaringarna
till att det går åt mer el i Sverige.
Sverige är stort. Jämfört med Danmark har vi väldigt långa sträckor där vi
ska ha kommunikationer. Det är till exempel tåg, som Miljöpartiet gillar, som
såvitt jag vet drivs med energi från elkraft. Vi kanske ska ta tillbaka ånglo-
ken, men där används ju brunkol så det kanske inte är att föredra.
De nya satsningarna, till exempel ny teknik och 3 G, är inte heller gratis
vad gäller energi. Såvitt jag minns kommer all den energi som går åt till just
den nya tekniken att motsvara ett helt nytt kärnkraftverk.
Ingegerd Saarinen sade att kärnkraften inte har någon framtid utan att det
överallt går en våg av nedläggningar, nere i Europa och ute i världen. Då
lyssnar vi med olika öron och ser olika rapporter.
Enligt de rapporter jag har sett byggs det ungefär 35 nya kärnkraftverk
runtom i världen i dag. I Finland, ett land som ligger mycket nära, har den
finska riksdagen just beslutat att tillåta ny kärnkraft om man är intresserad av
detta. Jag har sett en uppgift - den kan vara felaktig, men jag har läst den i
en
internationell rapport - att Nederländerna just har annullerat sitt beslut om
att
lägga ned och avveckla kärnkraften och i stället är intresserad av att bygga
nytt.
Anf. 7 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Svensk industri är elintensiv - det stämmer. Vi har en mycket
elintensiv industri i Sverige, men det finns elintensiv industri även i andra
länder.
Det är egentligen inte den elintensiva industrin som är det stora problemet
för svensk elmarknad. Om man tittar på när det kan bli elkris ser man att det
är under vissa vinterdagar. Det som då är problemet är inte den svenska elin-
tensiva industrin, utan elvärmen. Det är de som har elvärme som ökar sin
konsumtion dramatiskt under kalla timmar och kalla dagar. Om vi vill ha en
bra elmarknad måste vi alltså minska antalet hus som värms med el.
Att utöka elvärmen har varit en medveten politik av regeringen sedan
kärnkraften började byggas och man fick ett stort överskott. Nu ser vi effek-
terna av det. Någonting måste göras åt det, och det måste ske nu, med goda
incitament.
Anf. 8 Eva Flyborg (Fp)
Fru talman! Jag tror inte att vi kommer längre än så i den diskussionen.
Men låt oss inte glömma att Sverige är ett stort och kallt land, och det har
självfallet betydelse för hur mycket el och energi vi gör av med. Det gäller
kommunikationerna, som vi talade om tidigare. Vi måste se verkligheten som
den faktiskt är.
Att vi stänger kärnkraftverk är inte det som har med miljön att göra, säger
Ingegerd Saarinen. Att vi stänger kärnkraftverk har en mycket stor negativ
inverkan i fråga om dålig miljö och ökade utsläpp. Sedan kan man tycka att
annat är viktigare än just miljön. Vi i Folkpartiet tycker att det är mycket
väsentligt att ta upp det.
Jag pratade tidigare om att Länsstyrelsen i Skåne med hjälp av SMHI
hade utfört en studie där man undersökte luftmiljön i Skåne. Där visade man
att det innebär en ökning av kvävenedfallet med 128 ton och av svavelned-
fallet med 460 ton per år enbart i Skåne att stänga Barsebäck 1.
Fru talman! Vi har ibland olika statistikuppgifter, men jag tror att statens
energimyndighet, Länsstyrelsen i Skåne och SMHI inte har hittat på några
siffror. Detta är det faktiska utfallet av att elda med kol och olja i stället
för
att använda den rena, säkra svenska kärnkraften. Då får vi de här konsekven-
serna. Inte kan Ingegerd Saarinen som miljövän - det tror jag absolut att hon
och hela partiet är - tycka att det är bra med det ökade nedfallet över Skåne,
till exempel av svavel. Det gäller inte bara Skåne utan även Västsverige där
jag själv kommer ifrån.
Miljövänner för kärnkraft är en förening som jag tycker är mycket bra och
har fattat hela galoppen med det här med kärnkraften, att den är en positiv
kraft i miljöhänseende. Jag tycker att Ingegerd Saarinen skulle kunna gå på
ett av deras möten och kanske skåda ljuset, som vi säger.
Anf. 9 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Jag glömde att kommentera det där med 3 G. Det finns siffror
som tyder på att det som det kommer att kräva är gravt överuppskattat. Jag
vill i och för sig inte blanda mig i diskussionen om 3 G, men det kommer inte
att ta så mycket energi. Det är inte sannolikt.
Sedan gäller det elimporten. Normalt sett brukar vi importera 85 % från
Norge. Det blir alltså inte de här konsekvenserna. Nu har jag inte sett årets
import. Det är väl sannolikt att Norge inte har haft så stora möjligheter att
exportera i år. Men hursomhelst är Danmark och Tyskland - det är väl sna-
rast de länderna som kommer i fråga - liksom Sverige parter av Kyotoproto-
kollet. De är tvungna att dra ned sin användning av fossila bränslen, precis
som vi. Både Danmark och Tyskland gör även detta. De bygger betydligt mer
än vi av förnybar energi, även om de fortfarande är ganska fast i sin fossila
energianvändning. Men det här förhållandet kommer inte att fortsätta, efter-
som de kommer att bli tvungna att dra ned på sin fossilanvändning, precis
som vi. Jag tror att i den mån det är kolkraft som nu är importerad är det inte
någonting som kommer att bestå. Och vad säger att det är kolkraft? Det kan
vara vindkraft som vi har importerat. De har ganska mycket vindkraft i Dan-
mark, till exempel.
Anf. 10 Eva Flyborg (Fp)
Fru talman! Jag vill först säga till Ingegerd Saarinen att det låter hoppfullt
att regeringen på Miljöpartiets initiativ tänker se till att det inte blir några
höjningar av fastighetsskatten om man gör miljöinvesteringar. Vi vill ju helt
ta bort fastighetsskatten, men i det läge som råder är detta ändå positiva sig-
naler. Jag hoppas att näringsministern kan bekräfta att det är på det viset.
Sedan funderar jag över hur det här med att avveckla kärnkraften går ihop
med Miljöpartiets strävan efter en bättre miljö. Jag kan ju bara referera till
Energikommissionen 1997 som beräknade hur vår elförbrukning skulle öka,
och det som man hade beräknat till 2010 hade vi redan föregående år. Hur
sannolikt tror egentligen Ingegerd Saarinen att det, med den nuvarande poli-
tiken, är att vi kan minska vårt elberoende så att vi inte kommer att bli bero-
ende av kol- och oljekraft i framtiden? Det kan väl ändå inte vara förenligt
med Miljöpartiets politik att vi ska vara det?
Anf. 11 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Beträffande fastighetsskatten vill jag säga att det finns en så-
dan uppgörelse. Framöver ska det inte medföra att man får en högre fastig-
hetsskatt om man genomför miljöinvesteringar. Det är bara det, som jag sade,
att regeringen tyvärr har sölat med att genomföra det här. Det borde ha varit
genomfört redan i år. Det är en gammal överenskommelse som tyvärr inte har
blivit genomförd.
Jag anser att sannolikheten för att vi ska kunna minska vår energianvänd-
ning, snarast vår elanvändning, är stor. Det finns mycket att göra, och det är
väldigt underutvecklat det som har gjorts. Det finns mycket stora möjligheter
att effektivisera, som inte har tagits i bruk. Det är en stor elanvändning i
hus-
hållen. Och industrin, inte den elintensiva industrin men den andra industrin,
har inte haft incitament att effektivisera. Det måste den få. Det kan göra oer-
hört mycket. Även den elintensiva industrin kan göra mycket, men framför
allt handlar det om den industri som inte har elkostnader som en stor andel av
sina kostnader. I Sverige är de dubbelt eller tredubbelt så energiintensiva som
motsvarande industrier i Europa. Det är faktiskt ett väldigt dåligt betyg till
svensk energipolitik.
Anf. 12 Ulla Löfgren (M)
Fru talman! Kärnkraften står ju för hälften av vår elförsörjning. Jag tror
inte att sannolikheten är så stor att vi ska kunna göra sådana besparingar att
vi
kan ta bort kärnkraften.
När det gäller besparingar inom industrin tror jag inte att någonting talar
för att man kan göra så stora besparingar. Jag har följt den här utvecklingen
genom att jag har varit aktiv i byggbranschen. Jag ser ju att i och med att vi
ställer arbetsmiljökrav på industrier så ökar elförbrukningen. Vi ställer kom-
fortkrav på olika sätt. Vi vill inte ha det så varmt på sommaren. Då använder
vi oss av kyla. Det ökar elförbrukningen. En väldigt stor del av elförbruk-
ningshöjningen härrör faktiskt till små industrier och till kontorsbyggnader
för att man förbättrar luftkvaliteten. Det är också någonting som vi ställer
krav på, så det finns alltså kolliderande mål, om man säger så.
Men tycker Miljöpartiet och Ingegerd Saarinen att det är en bättre politik
att stänga kärnkraften och öka koldioxidutsläppen än att låta kärnkraftverken
vara kvar och ha fortsatt låga koldioxidutsläpp och kanske kunna uppnå må-
len enligt Kyotoöverenskommelsen?
Anf. 13 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Som jag sade anser jag att det finns väldigt stora möjligheter
att energieffektivisera både industri och hushåll till exempel på grund av att
industrin har mellan två och tre gånger högre energiintensitet än motsvarande
anläggningar i andra europeiska länder där priserna har varit högre.
Det är förskräckligt att det ser ut så i Sverige. Jag påstår att det är svensk
miljödumpning det handlar om, och det måste vi göra någonting åt. Vi går in
i ett nytt samhälle där det är helt andra saker som behövs än att vi lever på
billig energi och faktiskt ägnar oss åt miljödumpning jämfört med andra
länder. Så kan inte framtiden se ut när vi nu står inför en växthuseffekt.
Beträffande koldioxidutsläpp och kärnkraft tror jag inte att det är en mot-
satsställning på det vis som Ulla Löfgren menar. Det handlar inte om anting-
en-eller, utan vi måste avveckla kärnkraften, och vi ska inte öka koldioxidut-
släppen. De måste ned. Detta är möjligt. Vi måste lära oss att använda den
energi och den el vi har på ett smart sätt. Det finns väldigt mycket att göra.
Ett av problemen kommer vi in på i en annan debatt också. De flesta av
de nya goda idéerna till energibesparingar och energieffektivitet finns i små
företag. Och jag ser många exempel på att dessa små företag inte har pengar
och kapital till att utveckla sina idéer, utan de läggs ned i ett alltför tidigt
stadium. Det här måste vi göra någonting åt, tycker jag. Jag har träffat så
många vid det här laget och hört så många vittnesmål om goda idéer som,
innan de börjar utvecklas eller i ett tidigt skede i sin produktion, faller på
att
man inte har kapital.
Anf. 14 Ulla Löfgren (M)
Fru talman! Vi behandlar utgiftsområde 21 Energi. Jag vill börja dagens
debatt med att tacka våra samarbetspartier, inte stödpartier som några i den
här kammaren ofta vill säga då vi pratar om dem vi samverkar med.
Jag vill tacka Centerpartiets och Vänsterpartiets företrädare för det goda
samarbetet på energiområdet, och jag ser fram emot ett fortsatt gott samar-
bete under fortsättningen av mandatperioden.
Efter detta ska jag gå över och kommentera vårt betänkande kring energi-
området. Jag ska ge bakgrunden till vår långsiktighet då det gäller energipo-
litiken.
Riksdagen beslutade i juni 2002 om riktlinjerna för energipolitiken. Be-
slutet innebar att riktlinjerna från 1997 års energipolitiska beslut ligger
fast.
Enligt vad riksdagen fastställt ska den svenska energipolitiken ha följande
övergripande mål:
Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga till-
gången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor.
Energipolitiken ska skapa villkor för effektiv och hållbar energianvändning
och kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ inverkan på
hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt ut-
hålligt samhälle. Vidare ska energipolitiken bidra till ett breddat energi-,
miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Energipolitiken ska därför
utformas så att energimarknaden ges en säker tillgång på energi - el, värme,
bränslen och drivmedel - till rimliga priser.
Regeringens redovisning av elmarknadspolitiken görs med hjälp av sex
resultatindikatorer. Dessa indikatorer är prisutveckling på den nordiska elbör-
sen, elpriser till slutanvändare, strukturutveckling, nättariffer, antal ärenden
vid tillsynsmyndigheten samt effekt- och elbalans.
Man kan kommentera elpriser och utveckling utifrån det som hänt de se-
naste veckorna. Jag tänker överlåta till energiministern att kommentera det
lite mer ingående i sitt anförande.
Elpriserna har varit sjunkande på spotmarknaden från elreformen år 1996
och fram till 2000-talet. Under våren 2001 vände trenden, och priserna steg
kraftigt. Den främsta orsaken till prisstegringen var att tillrinningen var
lägre
än normalt i Norge under början av året. I dag ser vi elpriser som vi inte trod-
de var möjliga då vi genomförde omställningen på energiområdet. Det beror
på att det var en mycket torr sommar samt en extremt torr höst med ringa
nederbörd. Därför ser vi i dag att våra vattenmagasin både i Sverige och i
Norge endast är fyllda till 75-80 % av det normala vid denna tidpunkt på
året. Det innebär att spotpriset nu stigit mycket kraftigt. Det är inte priset
för
leverans i dag, utan det som ligger framåt 2003, alltså i februari-mars nästa
år.
Många vill skylla detta på den avreglerade elmarknaden. Det är inte rätt.
Vi kan konstatera att den svenska omregleringen av elmarknaden fungerade.
Det är så här marknaden kommer att fungera framöver om det blir en torr
sommar.
Fru talman! Målet för politiken för ett uthålligt energisystem är att ener-
gin ska användas så effektivt som möjligt med hänsyn tagen till alla resurs-
tillgångar. Stränga krav ska ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och
miljö vid användning och utveckling av energiteknik. Programmet indelas i
energipolitiska åtgärder på kort sikt, åtgärder för ett långsiktigt uthålligt
energisystem samt energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser.
Jag vill flika in att vi socialdemokrater, centerpartister och vänsterpartis-
ter i energipolitiken tar ett ansvar både nationellt och globalt kring
utsläppen.
Jag vill också säga till Eva Flyborg och Maria Larsson att det kanske är på
sin plats att ni går hem och tar kontakt med era respektive partikamrater som
sitter i Flex-Mex-utredningen för att ta reda på vad de gör i denna kommitté.
Där tar vi faktiskt ett ansvar för den globala utvecklingen och ser till att vi
tar
vår andel av Kyotoprotokollet. Vi har spetsat det lite ytterligare. Vi ska ta en
större andel av det. Det är kanske på sin plats att ni pratar med medlemmarna
i kommittén för att se vad vi gör på området.
Energipolitiska åtgärder på kort sikt är den del av programmet som avser
att kompensera bortfallet av elproduktion från andra reaktorn i Barsebäck. Ett
villkor för stängning av Barsebäcks andra reaktor är att bortfall av elproduk-
tion kan kompenseras genom tillförsel av ny produktion och minskad an-
vändning av el. Syftet med åtgärderna inom det kortsiktiga programmet är att
under perioden 1998-2002 minska användningen av el för uppvärmning och
öka tillförseln av el och värme från förnybara energikällor och utnyttja det
befintliga energisystemet effektivare.
Regeringen har tillsatt en utredare, Bo Bylund, generaldirektör för Ban-
verket, som har i uppdrag att föra diskussioner med kraftvärmeföretagen om
hur vi fortsättningsvis ska kunna avveckla verksamheten. Kammaren ska till
våren diskutera en eventuell stängning av Barsebäck 2. Vi har två konsult-
rapporter till grund för vårt ställningstagande. Vi vet inte om vi kommer att
stänga Barsebäck 2. Framtiden får utvisa det. Regeringen tittar på frågan ihop
med oss som tillhör förhandlingsgruppen.
Målet med insatserna för minskad elanvändning är att åtgärderna ska leda
till minskad årlig elanvändning på 1,5 terawattimme under perioden 1998-
2002. Regeringens måluppfyllelse för minskad elanvändning och den ökade
produktionen av mottryck i fjärrvärmesystemet motsvarar ca 1,2 terawattim-
me baserat på de ansökningar som beviljats medel till och de utbetalningar
som gjorts under perioden 1998-2001.
Fru talman! Målet för åtgärderna för ökad tillförsel av el från förnybara
energikällor är att öka tillförseln med totalt 1,5 terawattimme per år under
perioden 1998-2002. Fördelningen mellan energislagen är 0,75 terawattimme
biobränslebaserad kraftvärme, 0,5 terawattimme vindkraft och 0,25 terawat-
timme småskalig vattenkraft. Regeringen konstaterar att målen avseende
stöden för utbyggnad av vindkraft och biobränsleeldade kraftvärmeverk
kommer att nås inom programperioden.
Åtgärder för effektivare energianvändning syftar till att främja en effektiv
användning av energi och omfattar främst information och kunskapsspridning
till olika målgrupper. Redovisning av måluppfyllelsen görs utifrån kvalitativa
variabler, och regeringen påpekar att det av olika skäl är svårt att ställa upp
relevanta kvantitativa mål.
Fru talman! För de energipolitiska åtgärderna på lång sikt gäller den del
av programmet som innebär en långsiktig satsning på forskning, utveckling
och demonstration av ny energiteknik under perioden.
Fru talman! När det gäller redovisning av anslagen för 2004 fanns det i
propositionen inte fastställt hur vi skulle finansiera 2004. Vi har självklart
resonerat med våra samarbetspartier om vilka pengar vi pratar om långsiktigt.
Vi vill ge regeringen till känna att i samband med vårpropositionen tyd-
liggöra finansieringen för 2004 beträffande det nämnda anslaget.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i näringsutskottets betänkande
NU3 och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 15 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Jag tackar för högläsningen ur inriktningen för det energipo-
litiska programmet. Det är mycket vacker läsning. Det är mycket bra som står
där. Det är viktigt att detta följs upp i form av handling.
Jag vill fråga Nils-Göran Holmqvist om han anser att resultatet av stäng-
ningen av Barsebäck 1 som har lett till ökat koldioxidutsläpp är förenligt med
inriktningen på de energipolitiska målen?
Jag skulle också vilja fråga om Nils-Göran Holmqvist personligen känner
stolthet och tillfredsställelse över det beslut som då fattades.
I årets budget fanns ett förslag om förändrade skatteregler för fjärrleve-
ranser till industrin som egentligen gick emot alla de mål som finns uppsatta i
riktlinjerna för energipolitiken. Hur kommer det sig att Socialdemokraterna
lade fram ett förslag som i praktiken innebär att man gör det dyrare för de
industrier som har gjort goda miljöval? Detta förslag går tvärs emot de ener-
gipolitiska inriktningarna. Det är en smula märkligt. Jag tycker att det tarvar
en förklaring.
Anf. 16 Nils-Göran Holmqvist (S)
Fru talman! Vi i vårt utskott hanterar inte frågan om skatter över huvud
taget. Det är skatteutskottet som har hand om detta. Jag vet, av de kontakter
jag har med skatteutskottet, att de har tagit upp den här frågan. De har också
skrivit om energiskatterna på industriområdet. Jag vet att det kommer att
rättas till. Detta var någonting som hände i samband med förhandlingsarbetet
för att få ihop budgeten tillsammans med våra samarbetspartier. Man hade
inte klart för sig att det blev den här effekten. Jag är på det klara med att
det
kommer att förändras.
Jag är självfallet stolt över vår energipolitik. Jag skulle inte kunna stå här
i talarstolen och säga någonting annat. Jag är stolt över de beslut som vi har
fattat där vi går framåt. Vi har också tagit det första steget genom att stänga
ett kärnkraftsaggregat. Nu är vi också på väg att stänga det andra så småning-
om. Kärnkraften är ingen framtida energikälla. Vi måste hitta andra saker.
Därför är jag stolt över detta.
Anf. 17 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Det blev ju bakläxa för regeringen när det gäller fjärrvärme-
leveranserna. Det fanns en stor majoritet i finansutskottet för att skicka
tillba-
ka det ärendet. Jag tycker att det är lite farligt att stå med alltför stolta
parol-
ler om de resulterar i förslag som går i totalt motsatt riktning. Nu var det ju
bra att riksdagen kunde justera detta och ändra det.
Sedan noterar jag att Nils-Göran Holmqvist är stolt över att utsläppen av
koldioxid har ökat och att växthuseffekten har förvärrats på grund av stäng-
ningen av Barsebäck 1. Det är ju detta som blir resultatet. Det är därför som
vi kristdemokrater så starkt betonar att vi måste kunna ersätta kärnkraften. Vi
tycker också att den ska fasas ut, men vi ska göra det genom att ersätta den
med det som är bättre ur miljösynpunkt och ur växthuseffektssynpunkt. Det
uppnåddes inte med stängningen av Barsebäck 1. Därför är jag en smula
förvånad över den stolthet som nu utbreder sig i riksdagens talarstol.
Jag hoppas, Nils-Göran Holmqvist, att vi tillsammans ordentligt ska ge-
nomlysa konsekvenserna av en stängning av Barsebäck 2 så att samma sak
inte upprepas en gång till, nämligen att miljön försämras. Jag menar att det
står i strid med det som Nils-Göran Holmqvist alldeles nyss sade om att ta ett
globalt ansvar. Vi kan inte bara se till var utsläppen produceras någonstans.
Även om det är svensk kraft som är beställd i Danmark, Polen eller någon
annanstans har vi ett ansvar. Därför måste vi titta väldigt noga på miljökon-
sekvensanalyserna av en stängning av nästa reaktor. Stängningen av en re-
aktor motsvarar koldioxidutsläppen från 1,1 miljoner bilar av modell Volvo
S 80 som kör 1 500 mil på ett år. Det är en bra jämförelsesiffra. Det blir ett
tydligt språk.
Anf. 18 Nils-Göran Holmqvist (S)
Fru talman! Utsläppen av koldioxid är ingenting som vi har åstadkommit
här i Sverige. De kommer från den elproduktion som sker i Danmark. Dan-
mark gör också saker på det här området. De ser till att rationalisera, och de
gör kraftverken effektivare. De lyder också under Kyotoprotokollet. De
kommer också att ställas inför det faktum att de måste göra detta.
Det vi gör, Maria Larsson, är att vi tar ansvar för svensk energipolitik. Vi
ser till att vi börjar fasa ut kärnkraften. Men vad gör Maria Larsson och hen-
nes parti? De sitter still i båten och säger, precis som moderater och folkpar-
tister, att vi ska vänta och se. Men förr eller senare måste ni också fatta det
här beslutet. Vi har gjort det i tid. Den dagen när dessa kärnkraftverk är ut-
slitna står vi inför det faktum att vi måste hitta någonting annat. Vi ger möj-
ligheter att göra detta mycket tidigare.
Anf. 19 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Den energiuppgörelse som gjordes 1997 har avancerat framåt
i olika former. Vi kan nu säga att vi är inne på sjätte året av samarbete mellan
tre olika partier över blockgränserna. Vi kan kanske inte alltid hålla sams i
alla andra frågor, men i energifrågan har vi lyckats att undan för undan kom-
ma framåt och komma över olika problem. Nu har vi kanske hittat den rätta
vägen.
Samtidigt som vi har den här enigheten kan vi konstatera att det finns rätt
olika motioner och reservationer i betänkandet. Det är alltså en ganska spretig
opposition där man måhända också kan utläsa en viss kristdemokratisk klu-
venhet.
Nu har energifrågan blivit intressantare igen. Det är bra att vi får en sådan
situation att frågan blir lite hetare. Höga priser gör naturligtvis att fler är
intresserade. Jag vill påstå att den elmarknad vi har fungerar helt okej. Den
ska fungera på det här sättet. När det är torra somrar går priserna upp. Vi har
dessutom fått balans mellan tillgång och efterfrågan. Det börjar i sin tur ge
lite resultat såtillvida att aktörerna på marknaden nu börjar diskutera nyinve-
steringar, till exempel kraftvärme, vindkraft och så vidare. Det är just detta
som har varit problemet i många år. Elpriset har varit så lågt att
kraftindustrin
inte har sett någon anledning att nyinvestera.
Då blir man lite undrande när pessimisterna Eva Flyborg och Ulla Löf-
gren med djup stämma säger att kylan tränger in och att industrin riskerar att
stanna. Egentligen kräver man att det alltid ska finnas tillgång till mycket och
billig el. Nog tycker jag att detta liknar vad vilken plananhängare som helst
skulle påstå. Här gäller det att få ordning inom landets gränser så att det
finns
tillräckligt med el och att den dessutom är billig. Jag måste säga till modera-
ter och folkpartister att detta med en fri marknad är ett problem, men nog
brukar ni väl kunna handskas med detta. Inte ska vi vänsterpartister behöva
tala om hur en fri marknad ska fungera på elsidan.
Den nuvarande elprissituationen visar också vilka brister som finns kvar i
vårt svenska energisystem. Ingegerd Saarinen tog till exempel upp att vi
faktiskt fortfarande använder el för att värma upp en väldig massa bostäder i
det här landet. Att vi använder så stor del av elproduktionen för att hålla
värme i våra bostäder gör att vi får den stora skillnaden mellan sommar och
vinter i Sverige. Detta beror på att vi har haft en stor uppbyggnad av kärn-
kraft och stor tillgång till billig el. Man har mer eller mindre tvingat på oss
husägare den här formen av uppvärmning.
Det lustiga är att av de ungefär 8 000 nya hus som i dag produceras är
fortfarande merparten eluppvärmda. Jag kan ta åt mig en viss kritik mot att vi
ännu inte har lyckats få bort detta förhållande. Det vore annars en ganska
naturlig åtgärd.
Detta visar också att vi snabbare måste komma fram till en fungerande ef-
fekthandel på elmarknaden, så att man vet vilka åtgärder man ska vidta den
dag när det blir jättekallt både i Sverige och i norra Europa i övrigt. Då måste
det finnas ett system för att klara försörjningen.
Nu finns det inte längre, Ulla Löfgren och Eva Flyborg, en massa reserv-
kraft som står och väntar, för något sådant finns inte på en fri och avreglerad
elmarknad. Detta måste vi ta med i beräkningen.
Jag anser också, även om vi antagligen ännu inte på länge kommer att
lyckas få igenom detta, att vi borde se till att också vanliga människor priori-
terar effektivisering. I dag tycker kunder i lägenheter och i hus utan elvärme
att de har för liten morot för att spara och effektivisera.
Ingegerd Saarinen tog vidare upp den mindre elintensiva industrin. Det är
klart att den billiga el som vi har haft i Sverige har gjort att denna industri
har
varit mera slösaktig än motsvarande industri i andra delar av Europa.
Ett annat problem som man kan fundera över gäller ägandet av kraftbola-
gen i Sverige, kanske framför allt det faktum att kraftbolagen har ett samti-
digt ägande i samma kärnkraftverk. Vi har dessutom egentligen bara tre stora
kraftproducenter. Vi har ett oligopolliknande ägarförhållande, som man na-
turligtvis måste titta på. Möjligen har man trott att detta förhållande skulle
kunna jämnas ut i och med att marknaden blir större och det blir flera aktörer
som kan konkurrera med varandra, men det finns fortfarande problem kvar
som måste lösas.
Frågan är om en utförsäljning av hela eller delar av Vattenfall skulle öka
konkurrensen och lösa problemet. Nej, jag tror inte det. Konkurrensen skulle
tvärtom antagligen minska, och det enda stora svenskägda elbolaget skulle bli
tysk-, finsk- eller franskägt. Jag vill ställa frågan om moderater och kristde-
mokrater verkligen menar allvar med sina utförsäljningsförslag.
Som Nils-Göran Holmqvist sade är en av de stora frågorna framdeles att
vi försöker få en situation där det politiska systemet samverkar med industrin.
Vi tror att det är effektivare vad gäller att ställa om energisystemet att de
här
aktörerna drar åt samma håll. Vi får se hur det går med detta, men det skulle
naturligtvis förändra diskussionen och förutsättningarna ganska avsevärt. Det
innebär naturligtvis att båda sidor måste ge och ta, men jag tror faktiskt att
detta kan få till följd att vi får en effektivare energianvändning, att vi får
en
utfasning av reaktorerna efter hand och att alla kan få en uppfattning om hur
det kommer att bli i framtiden.
Det förvånar mig att Miljöpartiet så tydligt säger att man inte tror på en
sådan här utveckling. Man vill ha skatt på kärnkraften så att den går med
förlust och därmed kommer att ställas av. Vi tror att det är en felaktig metod.
Ett annat nytt grepp - låt mig kalla det så - som också kommer att disku-
teras senare är de gröna certifikaten, en väldigt bra insats som jag tror kom-
mer att snabba på ökningen av förnyelsebar el i systemet. Också detta är en
marknadslösning. Jag kan bara hoppas att övriga partier tycker att det här är
en minst lika bra väg som den vi tidigare har använt, nämligen att genom
bidrag försöka få till stånd en sådan utveckling.
Jag tycker också att det är viktigt att slå fast att vi i vårt land har en gans-
ka stor elintensiv industri. Låt mig säga att det är 13-15 enheter som använ-
der el som insatsvara. Vi måste självklart se till att de klarar konkurrensen
och att de kan fortsätta att investera i Sverige. Jag vet att sådana stora enhe-
ter, som exempelvis Kvarnsvedens pappersbruk, naturligtvis har gjort analy-
ser av om det är möjligt att investera i Sverige. Vad blir det för energikostna-
der och råvarukostnader? Hur kommer det att se ut om 25-30 år eller ännu
längre fram?
Jo, de gör den bedömningen att det fortfarande är intressant att investera i
Sverige. Det gör man trots att man naturligtvis vet om att den stora konkur-
rensfördelen vad gäller elpriserna för svensk elintensiv industri undan för
undan kommer att minska i förhållande till annan elintensiv industri. Man
tycker att andra fördelar är så stora att det är värt att investera i landet.
Jag
tycker att det är ett bra exempel.
För övrigt, fru talman, anser Vänsterpartiet att Barsebäck 2 ska fasas ut ur
elsystemet sommaren 2003. Jag yrkar därutöver bifall till utskottets förslag
till beslut.
Anf. 20 Nils-Göran Holmqvist (S)
Fru talman! Jag vet att Lennart Beijer och Vänsterpartiet intar samma
hållning som Kristdemokraterna, nämligen att kärnkraften på sikt ska fasas
ut. Jag har dock uppfattat Lennart Beijer som anhängare av samma tingens
ordning som den jag förespråkar, nämligen att det är viktigt att man kan er-
sätta den utfasade kraften på ett bra sätt. Min direkta fråga till Lennart
Beijer
är om han anser att kol- och oljebaserad kraft är otänkbar som ersättning för
den kraft som fasas ut genom ett beslut om Barsebäck 2. Det finns ju ett tyd-
ligt samband mellan stängning av en kärnkraftsreaktor och utsläpp av koldi-
oxid.
Det andra som jag skulle vilja ta upp är de gröna elcertifikaten, en ny väg
som är utstakad. Problemet är att Sverige nu arbetar med ett system, medan
man ute i Europa jobbar med ett system där man går i likartad riktning men
ännu inte riktigt har kommit fram. För mig känns det rimligt att invänta att
man kan ansluta sig till ett gemensamt europeiskt system. Jag vill gärna höra
Lennart Beijers uppfattning i den frågan.
Anf. 21 Lennart Beijer (V)
Fru talman! På Maria Larssons ledande fråga om det är bra att ersätta ex-
empelvis Barsebäck 2 med kol och olja är svaret naturligtvis att så inte är
fallet. Men det är felaktigt att ställa den frågan, för om man ser till Sveriges
elförsörjning över året finner man att vi i princip hela året kan exportera. Vid
vissa tider under den kallaste delen av året kan vi dock råka in i situationer
där vi måste använda all el som vi har och dessutom importera så mycket
som vi kan, beroende på att vi har en avreglerad marknad utan en massa
tillgänglig reservkraft.
Det är inte någon lösning på problemet att exempelvis låta Barsebäck 2
vara kvar eller att åter starta Barsebäck 1. Det som måste ske är en nyinve-
stering i ny och miljövänlig energiproduktion. Vi håller nu på att närma oss
detta när vi får ett utslag på marknaden att det är en annan situation - det är
balans mellan tillgång och efterfrågan, och nu kommer investeringarna.
Det vore dumt, Maria Larsson, av oss att klamra oss fast vid den gamla
kärnkraften, för då är det väldigt stor risk att vi inte kommer någonstans i den
omställning som vi vill göra.
Anf. 22 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! För mig är klimatfrågan den stora frågan. Jag vill inte att be-
slut som vi fattar i den här kammaren ska få ökade utsläpp från kol- och olje-
eldning som resultat. Det är ju ett faktum att det är det som kommer att hända
om vi stänger Barsebäck 2, åtminstone enligt de konsultrapporter som vi
hittills har tillgång till.
Då innebär egentligen Lennart Beijers svar att han säger att det är okej att
vi köper in kraft från kol- och oljeeldning för att ersätta kärnkraften när vi
har
de här behoven, och det är framför allt under vintertid. De uppstår inte jämnt
över hela året men de uppstår under vissa delar av året. För mig är det ett
orimligt sätt att resonera både med tanke på vårt globala ansvar och med
tanke på den största tickande miljöbomb som finns, nämligen växthuseffek-
ten.
Jag finner det här oförsvarbart, och jag tycker att det går stick i stäv med
de långsiktiga energipolitiska mål som vi har. Jag menar att vi ska göra allt
för att få fram förnybar energi, miljövänlig energi, i alla former. I det
arbetet
vill vi aktivt bidra och delta. Men att fatta beslut som på kort sikt innebär
att
man påskyndar växthuseffekten är inte bara dumt. Det är idiotiskt.
Anf. 23 Lennart Beijer (V)
Fru talman! Det är bra att Maria Larsson är intresserad av att få fram för-
nybar energi. Då menar jag att för att få det, för att få en situation där vi
bör-
jar investera i just förnybar energiproduktion, åtminstone så länge vi har en
avreglerad marknad, måste det finnas ett prisintresse i att göra de här inve-
steringarna. Det är ju det som faktiskt sker nu.
Däremot blir det fel när man säger att vi ska hålla kvar de gamla reakto-
rerna så länge som möjligt. Då inträffar ju nästa problem, nämligen att så
länge de är kvar blir det svårare att få i gång nyinvesteringarna. Så det är
möjligt, Maria Larsson, att i och med att temperaturskillnaden i Sverige mel-
lan sommar och vinter ser ut som den gör, och vi vill ställa av såväl kol och
olja som uran, kan vi vid vissa tillfällen få bekymmer med just ökad CO2-
import. Å andra sidan måste nyinvesteringar komma i gång. Det är det som är
det viktiga om vi ser några år framåt.
Anf. 24 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Vänsterpartiet brukar ofta tala om att man vill avveckla kärn-
kraften, och menar också att man gör det. Men Vattenfall har upprepade
gånger klagat på effektskatten. Man har sagt att om inte effektskatten tas bort
kommer man på kort och medellång sikt att avveckla flera reaktorer. Är Bei-
jer benägen att göra Vattenfall till viljes och ta bort effektskatten så att de
slipper avveckla reaktorer som blir olönsamma?
Anf. 25 Lennart Beijer (V)
Fru talman! Den beramade effektskatten är naturligtvis ett rött skynke för
kärnkraftsindustrin. Vi har väl tyckt, när den tillkom, att den var ett bra
medel
för att få in pengar till omställningen och för att eventuellt öka kärnkraftsin-
dustrins vilja att börja investera i någonting annat i stället.
Nu har vi emellertid fått den här nya elmarknaden. Det är klart att där
passar inte en sådan här sorts skatt. Men för den sakens skull vet nog vår
kraftindustri att det inte är lönt att tro att den skatten tas bort innan vi får
en
ordentlig uppgörelse om hur vi vill ha det i framtiden.
Här kommer det att hända mycket, Ingegerd Saarinen, och jag tror att det
kan vara till nytta för oss som vill stänga av kärnkraften inför framtiden att
vi
får till stånd det här samarbetet med industrin. Men, som med allting annat:
Vill man vara med och leka måste man också ha något att sätta in.
Anf. 26 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Den avveckling som Beijer förordar förstår jag är ungefär att
kärnkraften, bortsett från Barsebäck, går sin livstid ut. Det är en annan tolk-
ning av avvecklingen än vad vi hade en gång i världen när vi röstade om den.
Jag skulle gärna vilja få bekräftat av Beijer att det är ungefär den här tolk-
ningen det handlar om. Då kommer kraftverken att vara så gamla att de inte
rimligtvis kan drivas längre när de avvecklas.
Sedan undrar jag också vad Beijer verkligen anser om en elmarknad där
de flesta köper el på långa avtal och där det inte finns incitament att minska
elförbrukningen när effektsituationen är bekymmersam. Anser Beijer att det
är en bra marknad?
Anf. 27 Lennart Beijer (V)
Fru talman! Jag tar den sista frågan först. Nej, det finns fortfarande brister
på marknaden. Naturligtvis innebär långa avtal att man kommer undan vissa
prisuppgångar. Nu är det mycket som talar för att prisuppgången har varit
stor. Det finns en del, i alla fall, som talar för att den inte kommer att
sjunka
tillbaka riktigt till det gamla läget. Det är klart, då får man förr eller
senare en
påverkan också på hur folk och företag agerar. Men det är helt klart, och jag
är inne på precis detsamma som Ingegerd Saarinen, att både hushåll och
vanlig industri har för dåliga incitament att spara och effektivisera i dag.
Huruvida kärnkraften ska gå sin livstid ut med det upplägg som finns vet
vi inte så mycket om än. Jag tror nog att det ska pressas betydligt. Men det
ska det ju förhandlas om. Vad som däremot inträffar ganska snabbt, och det
är ju intressant, är att det knappast är någon av kraftindustrins ägare som
efter
en uppgörelse blir särskilt intresserad av att rusta upp äldre reaktorer. Det
blir
ju bortkastade pengar. Då investerar man hellre i något nytt, naturligtvis
något som håller för framtiden.
Man får nog försöka få i gång snöbollen. Den står nu stilla. Den ska börja
rulla. Vi har inte fått i gång den riktigt bra ännu, det kan jag erkänna. Men
det
är ändå läge för att det kan lyckas den här gången.
Anf. 28 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Jag vill bara kort kommentera det här med att vi har en fun-
gerande elmarknad. Ja, det har vi. Det underströk jag i mitt anförande, och
jag tycker att det ska vara så.
Lennart Beijer menar att i och med att vi har en marknad är det enbart
prisintresset som styr om kraftindustrin vill göra investeringar. Ja, det tror
jag
är det främsta intresset. Men det måste också vara så att man tror på den
energipolitik som förs. Den energiuppgörelse som är gjord är inte trovärdig.
Jag skulle vilja fråga: Tror inte Lennart Beijer att det också kan vara en an-
ledning till att det faktiskt inte sker några nyinvesteringar?
Anf. 29 Lennart Beijer (V)
Fru talman! Det är möjligt att det är så, naturligtvis, att kraftindustrin inte
har sett med så blida ögon på det politiska systemet under rätt många år. Det
må vara sant. Men jag tycker ändå, i de diskussioner vi har med dem, att
åtminstone jag känner att de litar på det politiska systemet så långt de nu kan.
Det är ju trots allt val också vart fjärde år, vilket kan ställa till det. De
tror
nog att vi faktiskt försöker genomföra det som vi nu pratar om. De kommer
att sitta i förhandlingar med oss om hur vi på bästa sätt kan effektivisera
framdeles långsiktigt - någonting som kan hålla över olika mandatperioder
naturligtvis. Jag tror att de ändå börjar förstå hur vi fungerar och på vilket
det
här kommer att handskas med.
Industrin är mycket medveten om att det inte går att gå på i de gamla
vanliga hjulspåren. De är mycket medvetna om att det måste in bra mycket
mer miljöel, grön el, i systemet. De är också medvetna om att vi måste få en
effektivare elanvändning. Det är inte så stor skillnad när man diskuterar i dag
- vare sig med kraftindustrin eller med industrin i övrigt.
Anf. 30 Ulla Löfgren (M)
Fru talman! Det här är en väldigt intressant fråga: Vad är det som driver
kraftföretagen att göra investeringar? Priset har en mycket stor betydelse. Av
den anledningen anser jag att det är viktigt att vi kan behålla den billiga
kärn-
kraften så länge som möjligt, så att svensk kraftindustri har möjlighet att
investera i ny och förnybar elframställning för att konkurrera på den marknad
där man faktiskt konkurrerar. Det är inte bara inom landet i framtiden. Därför
gäller det att Sverige fortfarande ska kunna ha konkurrenskraftiga elpriser
gentemot omvärlden också.
Precis som Lennart Beijer sade är det under vinterhalvåret som vi har im-
portbehov. Under sommarhalvåret kan vi exportera. Det måste vi kunna göra
till konkurrenskraftiga priser. Annars är det ingen som köper el av oss.
Anf. 31 Lennart Beijer (V)
Fru talman! Det kan nog tänkas att det finns de som vill behålla reakto-
rerna och inte alls stänga av någon kärnkraft och hoppas på att elpriset hålls
nere på det sättet. Jag tror inte att det är så enkelt. Om det nu skulle vara
så,
vore det ändå att gå och vänta på någonting som måste komma. Innan vi får
en prissituation som motiverar nyinvesteringar så investerar inte kraftindu-
strin. Det innebär att vi riskerar att förlora väldigt många år. Vi kan helt
plötsligt stå i en situation där flera reaktorer måste ställas av samtidigt
bero-
ende på ålder, och då har vi inte vidtagit de åtgärder som behövs för att klara
situationen, vare sig på marknaden eller i övrigt. Det är en situation som vi
inte vill hamna i.
Jag tror ändå att det är någotsånär balans i den energipolitik som de tre
samarbetspartierna driver, än så länge med stor framgång.
Anf. 32 Ulla Löfgren (M)
Fru talman! Den varma sommaren med avsaknad av regn har inneburit att
de vattenmagasin vi har i Norden är lite eller dåligt fyllda med vatten. Där-
med har vi också en begränsad förmåga att producera elektrisk kraft från de
vattenkraftsstationer som finns i anslutning till vattenmagasinen. Då medde-
lar elkraftproducenterna att det kan bli en något ansträngd situation i vinter
eller rentav brist på elektrisk kraft.
Fru talman! Genast studsar då representanter för vissa organisationer och
företrädare för vissa politiska partier upp och säger att vi kommer att få brist
på elenergi i vinter. Man är bestämd och säger att vi, med anledning av det,
måste öka produktionen från våra kärnkraftverk, kanske rentav bygga mer.
Framför allt finns det inget behov av att stänga Barsebäck 2, menar man.
Fru talman! Själv skulle jag i sammanhanget snarast vilja tala om brist på
tydliga signaler från samtliga riksdagens partier om att vi vill ha och behöver
ett nytt energisystem. Jag skulle vilja tala om brist på tydliga signaler om att
vi vill bli ett land som satsar på förnybar energi, tydliga signaler om att vi
tror
på våra möjligheter att teknikutveckla redan existerande gröna energikällor
och använda oss av annan energi i vår produktion och uppvärmning än el-
energi. Därav min fråga i inledningsanförandet som löd: Menar de i kamma-
ren deltagande riksdagspartierna allvar med talet om omställningen av vårt
energisystem? På denna fråga har jag fått mycket konkreta och definitiva svar
från två av de företrädare som varit före mig i talarstolen i dag. Det förvånar
mig, för det bevisar för mig och för övriga delar av kammaren att de båda
partierna talar med dubbla tungor.
I andra sammanhang talar man om behovet av att ställa om vårt samhälle
till ett ekologiskt uthålligt sådant. Från riksdagens talarstol talar man i dag
med den andra tungan och säger att vi rentav ska bygga ut vår kärnkraftspro-
duktion i världen, till och med i Sverige.
Det tredje partiet, företrätt av Maria Larsson, är inne på nästan samma
väg. Man ansluter sig till stora delar av det resonemang som finns i den re-
servation som de två tidigare nämnda partierna har företett i betänkandet.
Men framför allt saknas i den reservation som Maria Larsson företräder kon-
kreta förslag på vad man vill göra i stället. Det enda jag har kunnat finna är
att man vill ha ytterligare 50 miljoner till forskning, och det är väl gott och
väl. Men vad vill Maria Larsson göra i stället för att införa den kvotbaserade
certifikatshandeln? Vad vill Maria Larsson göra för att komma ifrån det fos-
silbränsle- och kärnkraftssamhälle som vi för närvarande leder mot?
Fru talman! Nu skulle jag vilja gå in på varför vi vill ifrån det här sam-
hället. Det är därför att kärnkraften, liksom de fossila bränslena, är och
förblir
en ändlig energikälla. Uranet kommer att ta slut, precis som oljan och gasen.
Därtill vet vi allesammans att kärnkraften är och förblir en osäker, kanske
rentav farlig energikälla. Så länge vi inte kan säga att vi är 110 % säkra på
att
ingenting kommer att hända så säger jag att den är farlig. Så länge vi inte
med hundraprocentig säkerhet kan säga att vi kan ta hand om vårt avfall för
all framtid på tryggt och säkert sätt så har vi ett ansvar även för kommande
generationer att ställa om vårt energisystem och skapa ett ekologiskt sådant.
Vi har, tillsammans med två andra partier här i kammaren, skapat förut-
sättningar för att göra detta. Jag trodde i min enfald att vi skulle kunna bli
överens i den här kammaren om behovet av det, men icke sa Nicke. Modera-
terna och folkpartisterna framhärdar i fossilbränsle- och kärnkraftssamhället
och till del även kristdemokraterna.
Vi som har slutit den energiuppgörelse som vi arbetar efter menar att
energipolitiken kräver långsiktiga och förutsägbara regler och lösningar.
Detta i sig kommer att bidra till att ny energiproduktionskapacitet kommer
till stånd, för det behöver vi till viss del. Jag sade inledningsvis att vi
behöver
långsiktiga och förutsägbara regler. Det kommer också att leda till att vi hus-
hållar bättre med den energi vi behöver och vill ha. Vi kommer att effektivi-
sera användningen av den. Exempel på sådana åtgärder som är vidtagna och
kommer att fortsätta att vidtas är, som redan nämnts, den kvotbaserade certi-
fikatshandeln.
Fru talman! Man kan utifrån den här debatten fråga sig om vissa partier
vill återreglera, eller kanske rent av statsplanera, energiproduktionen i Sveri-
ge, och om de inte vill ha en marknad som sköter den här delen av vårt sam-
hälle. Det tycks vara så, och jag skulle vara mycket intresserad av att få ett
klart besked från Kristdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna om det är
på det sättet. Utifrån de anföranden som är hållna från talarstolen tycks det
vara så.
Själv säger jag att det är en avreglering, eller kanske ska jag kalla det en
omreglering, som har skett. Den har varit bra. Den har varit positiv framför
allt för oss konsumenter, vilket vi allesammans är på ett eller annat sätt.
Denna avreglering har ökat trycket på elproducenterna att pressa ned pro-
duktionskostnaderna. Den har gett en ökad konkurrens på elmarknaden, vil-
ket i sin tur inneburit att anläggningar med höga produktionskostnader och
låga nyttjandetider har stängts. De har alltså stängts av ekonomiska skäl.
Detta i kombination med att elproducenterna inte längre behöver hålla den
reservkapacitet, den reserveffekt, som de tidigare hållit har medfört att vi i
dag har få sådana anläggningar.
Så fungerar en marknad, och jag vill alltså, fru talman, ha besked från de
tre uppräknade partierna om de tror på marknaden eller inte.
Anf. 33 Lennart Beijer (V)
Fru talman! Jag kan lugna Eskil Erlandsson med att vi självklart står bak-
om en omställning av energisystemen inför framtiden. Jag tycker att jag i mitt
inlägg var ganska tydlig med att säga att det är precis den riktningen som vi
vill se. Vi har en rad förslag för att kunna skapa incitament för detta, men
naturligtvis har vi inte de utredningsresurser som står till Eskil Erlandssons
förfogande på departementet. Jag hoppas i alla fall att han får del av dem.
Självklart vill vi ha en avreglerad och konkurrensutsatt elmarknad även i
fortsättningen. Därom råder inga tvivel.
Jag skulle vilja ställa tre frågor till Eskil Erlandsson. Centerpartiet skriver
i sin ansökan om aktuell debatt att man tycker att det går för långsamt med
energiomställningen. Jag skulle vilja fråga Eskil Erlandsson: Vems är felet
för att det går så långsamt?
Min andra fråga är: Ser Centerpartiet i dag något allvarligare miljöhot än
koldioxidutsläppen och växthuseffekten?
Min tredje fråga är: Är Centerpartiet berett att stänga av en reaktor även
om det innebär ökade koldioxidutsläpp?
Anf. 34 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Målsättningen med omställningen av energisystemet är att vi
ska få en ekologiskt långsiktigt hållbar energiproduktion i Sverige och i övri-
ga delar av jordklotet. Det är svar på den tredje frågan, Maria Larsson. Alla
de åtgärder som vidtas, enligt det beslut som riksdagen fattade i juni månad,
strävar mot det målet och ingenting annat.
Vi skapar incitament för att få fram ny elproduktion genom den kvotsba-
serade certifikatshandeln. Maria Larsson har inget svar på min fråga vad
hennes alternativ är till vårt sätt att ställa om. Jag har inte kunnat finna
detta i
det betänkande som i dag är föremål för behandling i kammaren. Var i betän-
kandet finns kd:s alternativ? Var finns pengarna?
Fru talman! Omställningen har tagit tid. Det har berott på att den avregle-
ring, eller snarare omreglering, som är gjord har varit lyckosam. Elenergipri-
set sjunker till historiskt mycket låga nivåer. Det är alldeles självklart att
en
sund investerare inte investerar pengar om vederbörande inte tror att han kan
få tillbaka dem, och kanske inte ens får ränta på nedlagt kapital.
Nu har vi fått ett elenergipris som gör att investeringar åter är lönsamma.
I kombination med de så kallade gröna certifikaten kommer de investeringar
som görs framöver att bli gröna.
Anf. 35 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag måste nog ändå få ett förtydligande kring kombinationen
stängd reaktor och ökade koldioxidutsläpp. Är man från Centerpartiets sida
beredd att öka utsläppen till en viss nivå om de håller sig inom rimliga grän-
ser? Hur mycket ökade koldioxidutsläpp är man beredd att acceptera för att
kunna stänga en reaktor - om det nu handlar om ett längre eller ett kortare
övergångsskede? Jag skulle gärna vilja ha detta specificerat lite mer.
Beträffande de gröna elcertifikaten är jag intresserad av att höra om Eskil
Erlandsson tycker att det finns en poäng i att invänta det arbete som i dag
pågår ute i Europa för att kunna samordna certifikatssystemen. På en avregle-
rad marknad har det naturligtvis betydelse om länder utvecklar egna system
eller om de kombinerar sina system med andras så långt det är möjligt.
När det gäller framtiden, Eskil Erlandsson, tror jag väldigt mycket på sol-
cellsbaserade system. Jag tror på vätgasbaserade system. Det är en av anled-
ningarna till att vi vill lägga mer forskningspengar på detta. Fortfarande finns
endast initiala satsningar, och det finns många trösklar att komma över innan
man har en så bärkraftig teknik att den också ger ett tillskott till den totala
energiproduktionen. Detta är en av de framkomliga vägar som vi tydligt vill
peka ut i årets budget.
Anf. 36 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Det kan konstateras att de mål som var uppsatta för tillkomst
av ny produktionskapacitet, liksom sparmålen, är uppnådda. Detta innebär att
det är möjligt att stänga Barsebäck 2, eftersom vi nått dit vi skulle. Vi har
alltså nått målet utan att ta någon ny produktionskapacitet, baserad till exem-
pel på fossila bränslen, i anspråk.
Jag vill återigen säga, fru talman, att det är min bestämda uppfattning att
ny produktionskapacitet ska vara precis som den senast tillkomna, nämligen
ekologisk - grön - för att inte smutsa ned vår omgivning.
När det gäller de gröna certifikaten är de på väg in i stora delar av Europa.
Det är bra om vi kan harmonisera ett regelsystem så att vi får en handel över
nationsgränser. Jag tycker att det är viktigt att någon går före. Förmodligen
kommer vi i Sverige att gå före med detta. Låt oss i så fall göra det, så att vi
får i gång en ny produktion av grön el inte bara i Sverige utan också i övriga
delar av Europa. Då kanske vi också kan harmonisera de gröna certifikaten
allteftersom länderna ansluter sig till systemet, vilket jag är alldeles överty-
gad om kommer att ske i större delen av Europa.
Anf. 37 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Eskil Erlandsson efterlyser besked om var Folkpartiet står i
energipolitikfrågan. Det borde väl inte vara någon tvekan om det. Jag tror att
alla i kammaren, och även i riksdagen i övrigt, vet var Folkpartiet står - utom
möjligtvis Eskil Erlandsson. Vi är mycket tydliga när det gäller energipoliti-
ken. Så det blir inga poäng för den frågan, Eskil Erlandsson, utom möjligtvis
avdrag för stilpoäng. Att vi i Folkpartiet dessutom skulle framhärda om fos-
silsamhället, som Eskil Erlandsson sade, är absolut inte sant. Det är dessutom
rent dumt att påstå det.
Menar vi allvar med omställningen? Ja, men med ansvar - ansvar för job-
ben, för ekonomin och för miljön. Jag kan i dag tyvärr inte säga att samma
sak gäller för Eskil Erlandsson.
Eskil Erlandsson talade också om ett ekologiskt uthålligt samhälle, och
det är väldigt intressant. Hur ska samhället byggas uthålligt på lång sikt? I
Johannesburg i somras fattades vid ett möte med i stort sett alla världens
länder närvarande ett intressant beslut, som Eskil Erlandsson säkert också
känner till men galant hoppade över. Det sades där att kärnkraften förmodli-
gen är en av de komponenter som kommer att behövas för den framtida ut-
vecklingen just för att skapa en uthållig tillväxt i världen.
Det glömde Eskil Erlandsson att tala om. Vi kanske ska tala lite grann om
det i stället. Man ser från världssamfundets sida oerhört mycket mer positivt
på kärnkraften än just Centerpartiet och Eskil Erlandsson.
Anf. 38 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Att ställa om energisystemet handlar om att ställa om det
både från kärnkraftssamhället och från fossilsamhället. Återigen, Eva Fly-
borg: Jag har inte i det betänkande som är föremål för behandling kunnat
hitta något alternativ till den omställning som vi tre samarbetspartier nu har
påbörjat.
Det finns inget annat än kritik mot det vi har gjort. Det finns inget alter-
nativ. Vad är Folkpartiets alternativ? Jo, Folkpartiets alternativ till att
fort-
sätta att gå i de fotspår vi i dag går i, och det är fossilsamhället och kärn-
kraftssamhället. Vi måste tänka om, Eva Flyborg.
Anf. 39 Eva Flyborg (Fp)
Fru talman! Man kan inte bara ställa om för sakens egen skull, även om
det är någonting man har haft i sitt partiprogram i många år och kanske kän-
ner en förpliktelse att leva upp till.
Jag har här en artikel från gårdagens GP, Göteborgs-Posten. Man beskri-
ver de stora fina turbinerna i Stenungssund. De har legat i malpåse i fem år.
Nu ska man sätta i gång dem. Det är oljeedlade kondenskraftverk i Stenungs-
sund. Det är en del av den politik som Centerpartiet och Eskil Erlandsson
stöder i kammaren och som han tvingar på svenska folket. Det är inte någon-
ting som det alls har valt medvetet.
Tycker Eskil Erlandsson att de 128 ton svavelnedfall och 460 ton kväve-
nedfall över Skåne som kommer att ske per år i ökning för att vi ställer av
kärnkraften är bra? Är det en del av ett framtida samhälle som Centerpartiet
vill se?
Fru talman! Jag kan inte annat än fundera lite på det som Centerpartiet
sade i valrörelsen om att det är ett kluvet och delat land. Jag har börjat
förstå
vad Centerpartiet och Maud Olofsson menar med det. I norr får man inget
väsentligt ökat nedfall därför att man ligger långt från Danmark. Men vi i
södra och västra Sverige får ett stort ökat nedfall.
Nu förstår jag lite mer vad Centerpartiet menade i valrörelsen. Vi får ett
kluvet Sverige med stora miljöförstöringar i söder och inte så mycket i norr.
Anf. 40 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Svara på min fråga någon gång, Eva Flyborg. Vi har haft des-
sa debatter nu ett antal gånger. Vad är Folkpartiets alternativ? Eva Flyborg
säger gång på gång att också hon vill ha en omställning av vårt energisystem
till ett ekologiskt hållbart samhälle. Men i konkret handling visar aldrig Eva
Flyborg några kort på bordet.
Vilket ansvar tar Eva Flyborg för kommande generationer? Vilket ansvar
lägger Eva Flyborg på kommande generationer att ta hand om det avfall, bara
för att ta ett exempel, som skapas varje dag i vår kärnkraftsproduktion?
Den ökning av koldioxidutsläppen som Eva Flyborg talar om beroende på
det resonemang Eva Flyborg har om att det skulle bli en ökad elproduktion
från till exempel kolkraft om vi stänger av ytterligare kärnkraftsproduktion
bygger just på att vi ersätter kärnkraftsproduktion med kolkraft. Men i Cen-
terpartiets Sverige gör vi inte det.
I Centerpartiets Sverige ställer vi om vårt energisystem till ett ekologiskt
hållbart sådant innebärande att det inte blir några utsläpp. Det blir en miljö-
vänlig energiproduktion i stället.
Anf. 41 Eva Flyborg (Fp)
Fru talman! Eskil Erlandsson undrar som Moderaterna inte tror på mark-
naden. Jag tror inte att det är Moderaterna som är marknadens problem. Pro-
blemet är Eskil Erlandsson. Det är Eskil Erlandsson som vill stänga av kra-
narna. Det är inte Moderaterna.
Vi tycker inte att man ska detaljreglera hur framtidens kraftindustri ska se
ut. Vi vill i stället sätta ramar, i vissa fall tuffa ramar för miljökrav och
ut-
släpp. Givetvis måste vi ställa krav på hög effektivitet. Men vi vill inte
detalj-
reglera. Vi vill inte gå och stänga av kranen som Eskil Erlandsson.
Anf. 42 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag måste upprepa min fråga som svar. Moderaternas företrä-
dare brukar också tala om behovet av att vi allesammans på klotet ska leva i
ett ekologiskt samhälle. Det gäller inte minst för att kommande generationer
också ska ha ett bra samhälle att leva i där de mår bra, hälsan är god och så
vidare. Men Ulla Löfgren lever kvar i det förgångna.
Hur ska Ulla Löfgren ställa om vårt energisystem? Svar finns inte i be-
tänkandet i dag. Samtidigt talar man med ord om behovet. Ulla Löfgren
måste också vara medveten om att även om vi kan diskutera tidsutdräkten på
kärnkraftens vara eller inte vara finns det ett behov av att investera i ny
ener-
giproduktion.
Det behovet finns nu oaktat om Ulla Löfgren vill köra kärnkraftverken
några längre än vad jag tycker att vi ska göra. Vad är Ulla Löfgrens svar på
min fråga? Hur ska vi få den nya produktionen? Jag har inte sett något sådant
alternativ i det betänkande som är föremål för behandling i dag.
Anf. 43 Ulla Löfgren (M)
Fru talman! Jag har gett svaret. Det är vi politiker som ska sätta ramarna,
och marknaden ska rätta sig efter vilka ramar vi sätter. Men det är marknaden
som ska utveckla alternativen. Det är inte vi politiker som ska göra det, och
det är inte vi som ska gå och stänga av kranarna.
Det behövs investeras i ny energiproduktion, säger Eskil Erlandsson. Ja,
det behövs det. Men marknaden investerar inte i ny elproduktion om den är
osäker. Den energiuppgörelse som Eskil Erlandsson har varit med och skrivit
under skapar en så stor osäkerhet att marknaden inte investerar i ny elpro-
duktion.
Anf. 44 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Det är rätt, Ulla Löfgren. En av politikens uppgifter är att
sätta ramar och bestämma spelregler. Men den ska också skapa långsiktiga
förutsättningar som i sin tur kan ge långsiktiga lösningar.
Det är just detta som vi har gjort i samband med att vi fattade energibe-
slutet i somras. Moderaterna har inget alternativ. De påstår att vi ska köra
vidare med det vi redan har. Men det kommer också att ta slut. Vi måste ha
en ny produktionskapacitet.
Vad är Moderaternas svar på hur vi ska få fram denna? Vi har ett svar. Vi
har ett ramverk. Moderaterna har det inte.
Anf. 45 Ulla Löfgren (M)
Fru talman! Jag vill börja med att erinra om hörnstenarna i energipoliti-
ken. Den energipolitiska proposition som riksdagen beslutade om i våras
innebär att vi ska ha en trygg och säker energiförsörjning. Vi ska värna indu-
strins konkurrenskraft, vi ska ta stor hänsyn till miljö, hälsa och klimat, och
vi ska - och det är viktigt - hålla hushållens kostnader för energi på en rimlig
nivå.
Det finns en bred politisk samsyn på energiområdet mellan Socialdemo-
kraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet alltsedan år 1997.
I och med samarbetet i 2002 års energipolitiska proposition har vi en fort-
satt uppgörelse över blockgränsen som ger stabilitet och långsiktighet i en
fråga som så många människor, företag och andra aktörer är så beroende av.
Det är en styrka för svensk energipolitik.
Jag vill påminna om att huvudinriktningen sedan 1997 års energiöverens-
kommelse ligger fast. Hittills har resultaten på det hela taget varit goda. De
mål som sattes upp har uppnåtts. För att kunna höja ambitionsnivån kraftigt
och för att ytterligare främja teknikutvecklingen antogs i 2002 års energipoli-
tiska beslut nya styrmedel. En ny styrform för förnybar energi, elcertifikatsy-
stemet, ska komma till. Målet är att öka användningen av el från förnybara
energikällor med 10 terawattimmar till år 2010. Det är en mycket kraftig
ambitionshöjning jämfört med nuvarande stödprogram.
Det nya systemet innebär att vi kommer att få mer energi från biobränsle
men också från vind- och vattenkraft. En särskild satsning görs på just vind-
kraften, som under certifikatsystemets inledande år får ett särskilt stöd. Ett
planeringsmål sätts också upp för att öka beredskapen i den fysiska plane-
ringen för utbyggnad av vindkraften.
Fru talman! Efterfrågan på energi ökar. Även om senare års utveckling
visar att sambandet mellan BNP-tillväxt och ökad energianvändning inte är
lika stark som tidigare så finns det där. Därför är det viktigt att skapa
incita-
ment till en effektivare användning av energin. I Sverige har vi länge gjort
det med hjälp av höga energiskatter och skatter på utsläpp av bland annat
koldioxid. Detta kompletteras med åtgärder för att i första hand främja lokala
och regionala initiativ.
På klimatområdet går vi vidare och utvecklar nya styrmedel. Ett exempel
är handel med utsläppsrätter, där EU:s miljöministrar nyligen nådde en över-
enskommelse om ett direktiv.
Vår samverkan om energipolitiken innebär också att socialdemokrater,
vänsterpartister och centerpartister tar ett gemensamt ansvar när det gäller
kärnkraften.
I 1997 års beslut avskaffades slutåret 2010. Det var ett uttryck för att vi
anser att kärnkraften är nödvändig tills andra energikällor kan komma in i
systemet i tillräcklig omfattning. Det är viktigt att komma ihåg att det var för
att ersätta olja och kol som kärnkraften en gång byggdes ut. Detta betyder att
Sverige nu är mindre sårbart när det gäller svåra effekter på ekonomin i tider
när oljepriserna är instabila. Så hade det inte sett ut utan kärnkraften. Då
hade
vi suttit i den sits som de flesta andra länder i Europa nu gör, nämligen i ett
ordentligt beroende av olja, kol och naturgas.
Det vore att lura sig själv och medborgarna att säga att vi på kort tid kan
ersätta kärnkraften med förnybara energislag. Jag tycker att vi bör vara öd-
mjuka inför detta faktum, framför allt i dessa tider.
Fru talman! Kärnkraften svarar för i princip halva vår elförsörjning - om-
kring 65 terawattimmar. Den andra halvan står vattenkraften för. Vinden
svarar för en halv terawattimme och biobränslena för tre terawattimmar. Det
är mot den bakgrunden man måste se sanningen i vitögat och våga säga att
det måste få ta tid att avveckla kärnkraften.
I samband med den senaste energipolitiska propositionen togs det nya
initiativ, som innebär att det nu skapas förutsättningar för att reaktorerna
stängs i en takt som medger tid för anpassning. Detta kan ske i en planerad
och ordnad utfasning av kärnkraften samtidigt som annan miljövänlig elpro-
duktion tas i drift och elförsörjningen tryggas. I somras utsågs en förhand-
lingsman. Han har nu kommit i gång med sitt arbete. En överenskommelse
mellan staten och kraftindustrin ger gynnsamma förutsättningar för en före-
tagsekonomiskt försvarbar fortsatt drift och en successiv stängning av de
svenska kärnkraftverken samtidigt som annan miljövänlig elproduktion tas i
drift och elförsörjningen tryggas. Den elintensiva industrins konkurrenskraft
måste naturligtvis särskilt beaktas.
Fru talman! Vi har just nu en mycket ovanlig situation i den svenska el-
försörjningen. Svenska och norska vattenmagasin har nivåer som vi inte
observerat på många tiotals år. De svenska magasinen är på en nivå som inte
har varit så låg på 50 år. De norska magasinen slår rekord som är 70 år gam-
la. Orsaken är de knappa regnmängderna under sommaren och hösten. Elpri-
serna stiger kraftigt, och det innebär förstås en oro hos många konsumenter
och aktörer på marknaden. Priserna på den nordiska elbörsen Nordpol låg
under motsvarande period förra året på i genomsnitt 20 öre per kilowattimme.
Det kan jämföras med genomsnittspriset den här veckan, som ligger på över
70 öre per kilowattimme. Stigande priser är ett resultat av att marknaden
reagerar på en bristsituation. De stigande priserna har lett till att kraft nu
också produceras i anläggningar som tidigare låg i malpåse eller som bara
användes under mycket korta perioder i några enstaka timmar per år. Impor-
ten av el till Sverige och Norge ökar. Jag förutsätter att marknadens samtliga
aktörer tar sitt ansvar. All tillgänglig överföringskapacitet måste utnyttjas,
och företag och hushåll måste ta vara på möjligheterna till energibesparing.
Jag utgår från att det sker nu.
I det korta perspektivet kan problem uppstå för de konsumenter som har
rörliga priser eller för de handlare som inte har prissäkrat sig mot höga
priser.
Det är viktigt att våra myndigheter noga bevakar utvecklingen till exempel i
ett konkurrensperspektiv.
Dagens situation är en illustration till det faktum att det svenska elsyste-
met i förlängningen kommer att behöva tillföras ny produktionskapacitet. Det
är något som regeringen också har beskrivit noggrant i budgetpropositionen.
Därför behövs det kommande elcertifikatsystemet och den kommande för-
ändringen av kraftvärmebeskattningen.
De partier som står bakom energipolitiken är överens om att även med en
utökad handel så ska Sverige vara i huvudsak självförsörjande med elpro-
duktion. Med den inriktning som vi valt minskas behovet av att importera el,
och utsläpp av koldioxid och andra miljöskadliga ämnen reduceras.
Fru talman! Jag vill avsluta med några ord om Barsebäck. Regeringen har
tidigare bedömt att stängningen av den andra reaktorn i Barsebäck kan
genomföras senast 2003, när erforderliga åtgärder har fått genomslag. Riks-
dagen har angivit de viktigaste kriterierna för att villkoren ska kunna sägas
vara uppfyllda. De är att stängningen inte får medföra påtagligt negativa
effekter för elpriset, för tillgången till industrin, för effektbalansen, för
miljön
och för klimatet. Som ni vet pågår just nu remissbehandling av de rapporter
som har tagits fram i frågan. Regeringen avser att tillsammans med Center-
partiet och Vänsterpartiet redovisa sin bedömning till riksdagen i mars. Den
omställningen ska givetvis ske på ett för jobben, miljön och ekonomin an-
svarsfullt sätt.
Anf. 46 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag gläder mig över ministerns uttryckssätt när han säger
följande: Det måste få ta tid att avveckla kärnkraften.
Jag tycker att det är en ansvarsfullt formulerad politik, och den överens-
stämmer också med min syn på det hela. Men den står delvis i motsats till
vad en del av regeringens stödpartier i energifrågan har sagt i talarstolen
tidigare i dag, vilket gör mig något konfunderad.
Jag är intresserad, och skulle vilja ha ett löfte av näringsministern här i
dag, när det gäller det beslut som riksdagen ska fatta i mars om en eventuell
stängning av Barsebäck 2. Då ska det verkligen finnas en fullständig genom-
lysning både av miljökonsekvenserna och de samhällsekonomiska konse-
kvenserna.
Det underlag som presenterades i samband med att beslutet fattades om
Barsebäck 1 var inte fullständigt på någon av dessa två punkter. Och jag
förutsätter att det blir ett mycket bättre underlag när riksdagen ska ta
ställning
nästa gång, naturligtvis både utifrån remissomgången och utifrån alla de
beräkningsmetoder som finns att tillgå. Det är min ena fråga, och jag hoppas
på ett positivt löfte.
Min andra fråga handlar om att energipolitiken numera också har jäm-
ställdhetsambitioner. Det tycker jag var väldigt positivt att läsa. Följande
står
i budgetpropositionen:
Vid utformning av information, utbildningsverksamhet och utveckling av
ny teknik är det viktigt att ha ett genusperspektiv för att tillgodose såväl
kvinnors som mäns behov.
Ord utan handling är inte mycket värda. Och jag tycker att denna skriv-
ning är väldigt intressant. Jag skulle därför vilja fråga ministern: Vilka upp-
följningsmetoder finns för att se om detta verkligen ger genomslag? Hur
tänker ministern mäta resultatet av dessa skrivningar?
Anf. 47 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag kan härmed försäkra Maria Larsson om att det kommer
att bli en utomordentligt högkvalitativ genomlysning av effekterna både på
miljön och på ekonomin av de förslag som jag kommer att signera och lägga
fram till riksdagen i mars. Det pågår nu ett utomordentligt ambitiöst arbete på
många olika myndigheter och institutioner för att analysera de konsultrapp-
orter som har tagits fram. Tillsammans blir det ett väldigt brett material. Och
jag ska se till att det förädlas ytterligare vid den kommande behandlingen i
departementen. Jag är rätt övertygad om att när vi står här frampå vårkanten
och debatterar igen på basis av den propositionen kommer vi att vara överens
om att det är ett fullödigt och högkvalitativt beslutsunderlag som vi har.
När det gäller jämställdhetsambitionerna är jag den förste att hålla med
om att ord utan handling inte betyder mycket. Detta är ett nytt sätt att närma
sig dessa frågor som vi nu utvecklar. Det kommer också att ingå i propositio-
nen i mars hur vi nu tar steg vidare i konkretiseringen av den viljeyttring som
var beskriven i budgetpropositionen.
Även jag skulle vilja ställa en fråga till Maria Larsson. Jag lyssnade upp-
märksamt på hennes anförande i debatten, och hon sade ett par saker som jag
tyckte var väldigt kloka. Bland annat underströk hon vikten av långsiktighet
och stabilitet i energipolitiken. Det är nyckelord också för mig i mitt val av
politisk väg i denna fråga. Men jag undrar: Vad är Kristdemokraternas strate-
gi för att medverka till långsiktighet och stabilitet i denna fråga? Är det den
parlamentariska strategi som jag kan iaktta hos Kristdemokraterna, en ener-
gipolitik som bygger på en liten koalition av utkantspartier, samarbete med
de två andra partierna till höger, Folkpartiet och Moderaterna? Stabilitet och
långsiktighet står för mig i motsatsställning till en liten utkantsgrupp av
parti-
er längst ut på brädans yttersta spets. Om man menar allvar med att säga att
man vill ha långsiktighet och stabilitet bör man väl närma sig gungbrädans
mitt och vara med och påverka över blockgränsen? Det är min fråga till Ma-
ria Larsson, och jag är utomordentligt nyfiken på svaret.
Anf. 49 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Maria Larsson svarade på min korta fråga. Jag har en klocka
framför mig och jag ägnade faktiskt ungefär 1 minut och 50 sekunder åt att
svara på hennes frågor och ungefär 10 sekunder åt att ställa en kort och kärn-
full egen fråga. Den gällde Maria Larssons parlamentariska strategi. Om man
tar på allvar att man tycker att det här är ett politikområde som behöver lång-
siktighet och stabilitet och om man är ett parti i Sveriges riksdag och inte en
organisation på gator och torg, hur översätter man då detta allvarsamma kon-
staterande till praktisk politisk handling? Maria Larsson svarade med att
räkna upp alla möjliga inslag i Kristdemokraternas politiska innehåll i denna
fråga. Dem har jag varit beredd att diskutera också, även om jag tyckte att er
reservation är tunn på förslag och rik på retorik. Men den fråga som jag stäl-
ler är: Hur åstadkommer man långsiktighet och stabilitet genom att vandra
med, i detta sammanhang, två små utkantspartier som är kärnkraftsfanatiker,
åtminstone vad gäller Folkpartiet? Ni vandrar ensamma just i denna reserva-
tion. Men ni vägrar att delta i politikens utformning över blockgränsen. Där-
med medverkar ni inte till stabilitet och långsiktighet. I stället går ni fram,
med några tiotal mandat här i kammaren, en helt egen väg och säger att alla
ska vara stabila och långsiktiga. Men såsom parlamentarismen fungerar är
detta enbart en politik för ryckighet, för korsiktighet och för temporära hop-
pande majoriteter. Vi satsar på uppgörelser över blockgränsen som har förut-
sättningar att vara långsiktiga, uthålliga och stabila. Välkommen i det samar-
betet, Maria Larsson, i stället för att stå längst ut på gungbrädan och tjoa åt
oss.
Anf. 50 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Om jag håller mig till näringsministerns anförande och tolkar
det som har sagts i talarstolen i dag, och om ministern verkligen följer samt-
liga de hörnstenar som han räknade upp i början, då kan vi i Folkpartiet och
hela svenska folket se ljuset i den mörka tunneln. Då blir det ju ingen ytterli-
gare stängning av något kärnkraftverk, näringsministern, och förmodligen
startar regeringen Barsebäck 1 ganska snart igen. Det är ett bra besked, tycker
jag.
Vindkraften byggs inte heller ut, särskilt inte med tanke på signalerna från
Danmark och en omvärdering av deras egen vindkraft. Vi kanske också till
och med avskaffar tankeförbudet för att forska på nya former av miljövänlig
framtida kraft eftersom vi behöver mer energi, som näringsministern sade.
Detta är en helt annan tolkning som näringsministern gör än Centerpartiet
och Vänsterpartiet som vi hittills har hört. Så tolkar jag näringsministern i
dag.
Jag kan även för Leif Pagrotsky rekommendera Miljövänner För Kärn-
kraft. Jag tycker att hela regeringen verkar vara mogen för det. Det är ett
glädjande besked att man kommer med en mycket mer nyanserad inställning
till hela kärnkrafts- och energiproblematiken. Den skiljer sig väsentligt från
Centerpartiets och Vänsterpartiets tidigare retorik här i dag. Välkommen i
gänget!
Anf. 51 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag tackar Eva Flyborg för stödet för regeringens energipoli-
tik, och jag skulle kunna önska också Folkpartiet och Eva Flyborg välkomna
i vårt samarbete när det gäller att ta ansvar för en långsiktig, viktig och svår
fråga i svensk politik som har dominerat svensk politik till och från under ett
kvarts sekel.
Det är bara det att det för mig känns lite ihåligt. Jag vet ju vad Eva Fly-
borg tycker i sakfrågan, och jag vet hur långt avståndet är mellan oss. Men
jag välkomnar den trivsamma tonen och den lågmälda polemiken.
Jag menar allt jag säger i mitt anförande och utgår från att Eva Flyborgs
varma omfamnande är ironiskt menat. När vi fram på vårkanten nästa gång
ska debattera detta, på basis av konkreta förslag där vi väger samman dessa
olika mål, finner vi kanske att vi har så övertygande argument att avståndet
kan krympa.
Jag är dock förvånad över en sak och skulle i det sammanhanget vilja
ställa en fråga till Eva Flyborg. Jag vet att Folkpartiet i dag är Sveriges mest
kärnkraftsvänliga parti. Såvitt jag vet - vi får väl se om diskussionen om en
liten stund visar någonting annat - är Folkpartiet det enda partiet som vill
sätta gasen i botten när det gäller att bygga ny kärnkraft, att utveckla ny
kärnkraft.
Därför blev jag lite förvånad när jag observerade att Folkpartiet inbjöd
Miljöpartiet till regeringssamverkan. Hur kan det komma sig att man - om
man menar allvar med den utkantsposition som man har när det gäller synen
på kärnkraften - bjuder in Miljöpartiet? De finns ju så långt ut på den andra
utkanten att de inte ens klarar av att samarbeta med Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Centern, som ju så till den milda grad är föremål för Eva
Flyborgs ogillande vad gäller politikens innehåll. Men att sitta i samma re-
gering skulle fungera finfint i fyra år. Förklara det för oss, Eva Flyborg!
Anf. 52 Eva Flyborg (Fp)
Fru talman! Jag skulle behöva förklara mycket för den här regeringen
men jag ska nöja mig med några saker här i dag. Jag misstänkte, fru talman,
att han bara lôvade och lôvade - det kommer inte att bli någonting av alla
fina ord som vår näringsminister är så bra på och duktig på att uttala. Där-
emot får jag gå i svaromål beträffande några saker.
Näringsministern utmålar oss och även Moderaterna som en utkantsgrupp
i marginalen - kanske talade han till och med om fanatiker; jag får senare
läsa protokollet lite tydligare. I så fall är ju också en majoritet av svenska
folket det. Menar verkligen näringsministern att svenska folket är kärnkrafts-
fanatiker bara därför att en majoritet av svenska folket faktiskt vill behålla
och till och med tillåta ny kärnkraft? Det kan han väl ändå inte mena.
Vad man inte vill ha är ett fortsatt beroende av kol, olja, naturgas och så
vidare. Jag visade tidigare en artikel från Göteborgs-Posten om att sätta i
gång gamla oljeturbiner, om att fortsatt elda med olja och kol. Näringsminis-
tern kan väl ändå inte mena att det är bra.
Genusperspektivet är en annan sak som näringsministern egentligen inte
gav något svar om. Det skulle i så fall vara olika för män och kvinnor. Är det
så jag ska uppfatta det? Med ordet "genus" syftar man ju trots allt på kön.
Eller är tanken att man ska skriva så att även män ska förstå sådana här kom-
plicerade saker?
Jag skulle gärna vilja höra lite grann om vilka tankar näringsministern har
om just detta med ett genusperspektiv på informationen.
Vidare: Att regera ihop med Miljöpartiet skulle ha gått alldeles utmärkt. I
dag kl. 17 kommer vi att rösta igenom några saker som vi trots allt har kunnat
enas om, även efter "regeringsskiftet". Det handlar då om regelförenklingar
för våra småföretag till exempel - om en minskning av kostnadsmassan och
om att inte behöva hantera så många krångliga regler. Det här är bara ett av
tusentals exempel på saker som skulle ha blivit väsentligt bättre med en sådan
regering, Leif Pagrotsky!
Jag ska skicka med ett inbetalningskort vad gäller Mijövänner För Kärn-
kraft, för där tror jag att ni kan få en del bra information och lite stöd för
er
uppfattning i frågan om att kärnkraften faktiskt behövs i Sverige även fort-
sättningsvis.
Anf. 53 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag ställde en enda fråga till Eva Flyborg men jag kan inte ur-
skilja ens en ansats till svar. Min enkla fråga var: Hur kan det komma sig att
man ska regera ihop när man står så långt från varandra i denna viktiga fråga?
Jag undrar hur energipolitiken då skulle ha sett ut och hur det skulle ha sett
ut
när det gäller synen på kärnkraften. Och hur skulle det i en sådan regering ha
varit med attityden till Barsebäck - till att återstarta Barsebäck 1 och till
stängningen av Barsebäck 2 - och till nyutvecklingen av nya kärnkraftverk?
Hur skulle alltså politiken ha sett ut på det område som vi diskuterar här och
nu i den energipolitiska debatten?
Jag försöker bara fråga om Eva Flyborgs argument om energipolitikens
stora betydelse är ett uns trovärdiga om det som de gäller ska genomföras
tillsammans med Miljöpartiet. Det var detta som var min enkla fråga men jag
konstaterar att Eva Flyborg har använt all sin tid utan beröra detta ens med ett
andetag. Jag beklagar det och konstaterar samtidigt att hennes debattid är
uttömd.
Eva Flyborg ställde en fråga till mig som jag ska besvara, nämligen hur
jag kan kalla Folkpartiet för ett utkantsparti när de har en så fin politik som
Eva Flyborg tycker att de har. Jo, jag konstaterar att i Sveriges riksdag är
partierna i frågan om kärnkraftens framtid grupperade på ett visst sätt, inne-
bärande att i stort sett alla partier tycker att kärnkraften ska fasas ut. Till
och
med Kristdemokraterna har en del formuleringar om detta, även om de säger
nej till ett certifikatsystem och nej till tillförsel av nämnda typ av energi
och
annat.
Det finns två partier som inte vill fasa ut, och det är Moderaterna och
Folkpartiet. Ett av dessa partier, det mindre av dessa två, vill inte bara säga
nej till en utfasning av kärnkraften. Tvärtom vill man till och med utöka
kärnkraften. Jag förstår inte vad ordet "utkant" betyder om det inte inrymmer
Folkpartiet i den här frågan. Det är mitt enkla svar på den fråga som Eva
Flyborg ställde till mig om hur man kan kalla Folkpartiet för ett utkantsparti i
energipolitiken.
Anf. 54 Eva Flyborg (Fp)
Fru talman! I mitt anförande ställde jag ett par frågor till näringsminis-
tern. Jag tycker mig faktiskt ha fått svar på de frågorna i näringsministerns
anförande, så det gläder mig.
Min första fråga var om näringsministern tycker att det är rimligt att el-
skatten på tio år har höjts med 158 % och att 40 % av elpriset är skatt. När-
ingsministern redogjorde för att det var en del av politiken att ha hög skatt på
el.
Min andra fråga gällde om det behövs mer eller om det behövs mindre el i
framtiden. Ministern sade att det kommer att behövas mer el i framtiden. Där
måste jag få ställa en följdfråga. Energikommissionen har ju gjort bedöm-
ningen - jag antar att det är bland annat på denna som regeringens politik
vilar - att elförbrukningen framöver kommer att öka med si och så mycket.
Men ökningen sker snabbare. Jag undrar därför om energiuppgörelsen var
baserad på de prognoser som fanns tidigare och på vilket sätt det i så fall
kommer att påverka energiuppgörelsen att vi förmodligen kommer att för-
bruka mer el än som är prognostiserat.
Slutligen, fru talman, vill jag säga att jag är väldigt spänd på att höra vil-
ken motfråga jag får från näringsministern.
Anf. 55 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Min motfråga är: Hur kan det komma sig att riksdagens le-
damöter är så förvånade över att detta är en debatt och inte en frågestund?
Riksdagens ledamöter verkar tycka att man ska stå här i talarstolen och svara
på frågor ungefär som i Fråga Lund eller något sådant. Jag uppfattar detta
som en debatt där skillnader och likheter mellan partierna i en för folket vik-
tig fråga ska klarläggas. Då tycker jag att det är rimligt att man diskuterar
fram och tillbaka, inte bara enkelriktat. Jag tycker dock att en och annan har
misslyckats i den ambitionen.
Jag gör mitt bästa när det gäller att svara på de frågor som jag får. De är
dock extremt många, så jag klarar inte att få tid för alla. Jag gör dock, som
sagt, mitt bästa. Men jag kräver också rätten att få ställa en och annan mot-
fråga.
En sak som jag redan har nämnt men som inte blev berörd här var ärligt
menad och ingen retorisk fråga. Jag skulle nämligen gärna vilja ha klarlagt
om Moderaterna liksom Folkpartiet vill bygga ut kärnkraften. Jag har inte
kunnat läsa mig till någon syn på detta och efterlyser därför ett klarläggande.
Jag är genuint nyfiken på att få veta detta.
Vi har redan konstaterat att vi på samma sätt ser sambandet mellan till-
växt å ena sidan och elförbrukning och energiförbrukning i övrigt. När till-
växten är bra går det åt mer energi. Men vi måste ha en politik för att se till
att detta samband blir så svagt som möjligt. En ökad och hög tillväxt och
samtidigt minskad energiförbrukning, elförbrukning, har jag väldigt svårt att
se.
Vi vet ju att en regering i modern tid i Sverige har lyckats med bedriften
att minska elförbrukningen genom en hel mandatperiod. Det var den borger-
liga regeringen mellan 1991 och 1994, och det berodde inte på att de var
fanatiska elmotståndare, det berodde på att ekonomin havererade. När indu-
strin står still och människor inte har råd att köpa saker som drar ström för-
brukar de mindre el. Det är min tydliga utredande svar på den fråga som jag
fått. Så här ser jag på sambandet. Det är ett uppfordrande synsätt. Vi måste
jobba hårt för att försvaga sambandet, men det finns där.
Anf. 56 Ulla Löfgren (M)
Fru talman! Det sambandet är klart, frågan är bara om man ser det här
sambandet och hoppas på tillväxt i samhället. Jag är inte säker på att reger-
ingen för en politik som ger tillväxt, men jag tror ändå att det är regeringens
förhoppning att man gör det. Då ser man också att elförbrukningen kommer
att öka. Det var därför jag frågade om energiuppgörelsen på något vis måste
revideras med anledning av att man kan se att elförbrukningen ökar mer än
vad man hade trott.
Sedan ska jag svara på ministerns fråga angående Moderaternas och
Folkpartiets syn på kärnkraften genom att citera ur vår gemensamma reser-
vation där det står, sista meningen i andra stycket: "Därtill vill vi inte
heller
utesluta en eventuell framtida utbyggnad av kärnkraften i Sverige."
Anf. 57 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag beklagar, jag blev inte riktigt klar över vad detta betyder.
Ni har lyckats enas om att inte utesluta. Men Eva Flyborg vill aktivt bygga ut.
Jag kan inte tolka det på annat sätt än att Moderaterna inte vill gå lika långt
i
sin skrivning om man har enats om en svagare formulering. Jag kanske har
fel, jag är lite ödmjuk i den tolkningen. Men det är den enda rimliga tolkning
som går att göra.
Eva Flyborg skäms inte för sin uppfattning och säger: Vi ska bygga ut, vi
ska planera för fler kärnkraftverk. Man väntar bara på att få sätta spaden i
jorden. Men från Moderaternas sida har man en mesigare formulering
"utesluter inte".
Jag kan ändå konstatera att Folkpartiet och Moderaterna tillsammans är
isolerade i den här frågan. Jag har inte riktigt klart för mig Kristdemokrater-
nas syn, men omställningen av energisystemet och en gradvis och långsiktig
utfasning av kärnkraften bekänner de sig till. Det är milsvitt ifrån m och fp,
men de har å andra sidan mycket annat som sammanfaller.
Jag tackar för det beskedet. Eftersom Ulla Löfgren inte har några fler re-
pliker till sitt förfogande ska jag avstå från att ställa ytterligare frågor.
Anf. 58 Ulla Löfgren (M)
Fru talman! Det vore klädsamt om näringsministern lät Eva Flyborg tala
för Eva Flyborg och Folkpartiet, hon gör det bättre dessutom.
Lår mig först kommentera den aktuella debatt som Centerpartiet begärde.
De senaste veckorna har illustrerat svagheterna i den energipolitiska uppgö-
relse som har ingåtts. Jag får säga att det mot den bakgrunden är lite mag-
starkt att begära en aktuell debatt. Det är nog första gången i riksdagens hi-
storia som ett politiskt parti begär en särskild debatt om sina egna tillkorta-
kommanden.
Men näringsminister Leif Pagrotsky var inte mindre fräck, får jag säga.
Näringsministern rubricerade Moderaternas och Folkpartiets politik som
utkantspolitik. Vi borde i stället samlas hos Leif Pagrotsky på gungbrädans
mitt. Sanningen är den att regeringens energipolitik sedan 1997 och framåt ju
har präglats mer av politik än av energi. 1997 års energipolitiska beslut var i
hög grad en uppvisning i maktpolitik där helt andra övervägande styrde re-
geringen än rent energipolitiska överväganden.
Sanningen är också den att den energipolitiska uppgörelse som man så
småningom ingick med Centerpartiet och Vänsterpartiet var en uppgörelse i
direkt konfrontation mot flera partier i riksdagen, mot en majoritet i den
svenska folkopinionen, mot hela det svenska näringslivet, mot en samlad
fackföreningsrörelse med LO, industrifacken men också offentligfacken med
på vagnen. Leif Pagrotsky är över huvud taget inte i närheten av gungbrädan.
Är det någon som förespråkar en energipolitik som har en förankring i det
svenska folkdjupet är det Moderaterna och Folkpartiet, låt vara att vi inte har
riktigt lika många mandat i kammaren som vi förtjänar, men det är en helt
annan sak som vi får rätta till framöver.
Låt mig också säga att den här energipolitiken är ytterligt besynnerlig och
destruktiv av det enkla skälet att elavregleringen har gett oss möjligheten att
lägga ansvaret för utveckling och miljöanpassning av den svenska elproduk-
tionsapparaten där det ansvaret rätteligen hör hemma, nämligen kraftindu-
strin, i kraftbranschen själv. Just när man skapat de förutsättningarna faller
man tillbaka i gammalt plantänkande och börjar fatta riksdagsbeslut om hur
el ska produceras i enskilda produktionsanläggningar ute i landet. Och man
fattar stängningsbeslut i den mest bisarra tron att man kan stimulera morgon-
dagens teknik genom att förbjuda dagens.
Nej, samling vid gungbrädans mitt kräver en ganska radikal omläggning
av den destruktiva energipolitik som regeringen, Centerpartiet och Vänster-
partiet står bakom. Jag kallar den destruktiv just därför att den bygger på det
bisarra förhållningssättet att man kan stimulera ny energiteknik genom att
förbjuda dagens. Men jag kallar den destruktiv också därför att den bygger på
en medveten kapitalförstöring. Man behöver inte vara någon stor ideolog för
att säga det. Står man bara fast på marken inser man att det ligger en viss
klokskap i att nyttja de produktionsresurser som man har byggt upp och som
står till folkhushållets förfogande. Dit hör också kärnkraftsreaktorerna i Bar-
sebäck.
Anf. 59 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Låt mig säga att det alltid är lika rörande att höra ett parti som
just har tappat vad tredje väljare säga att man är det parti som bäst
represente-
rar de breda folklagren och representerar någon sorts majoritetsuppfattning.
Verkligheten är den att det här är en fråga som har splittrat i svensk politik i
en kvarts sekel. Vi har just nu för första gången på mycket länge en ordning
där en bred politisk överenskommelse över blockgränser ger stabilitet och
långsiktighet, som är viktiga egenvärden i ett politikområde som känneteck-
nas av så enormt långsiktigt beslutsfattande som energipolitiken. Jag tycker
att det är tråkigt att så få partier menar allvar när de pratar om stabilitet
och
långsiktighet. När de pratar om detta kombinerar de det med en smal och
kortsiktig politik som inte har förutsättningar att påverka på längre sikt.
Det är förtydligandet av vad jag menar. Jag tycker att det är underligt att
Mikael Odenberg inte tycks förstår detta.
Mikael Odenberg har nu chansen att svara på frågan om den otydlighet
som jag tyckte mig läsa i Moderaternas redovisning av synen på kärnkraften.
Men han tog inte den chansen, så jag ska försöka en gång till. Har Modera-
terna bestämt sig för att man vill bygga ut kärnkraften eller inte? Har man
dörren öppen och utesluter inte, eller har man den synen att det är fritt fram,
var så god och bygg ut om det finns kommersiella möjligheter och någon
vill?
Anf. 60 Mikael Odenberg (M)
Fru talman! Den omständigheten, fru talman, att Moderaterna har 55
mandat i stället för 82 mandat förändrat inte det faktum att den energipolitik
jag står för har förankring i Landsorganisationen och den övriga svenska
fackföreningsrörelsen. Den har förankring i det svenska näringslivet. Den
energipolitik som Leif Pagrotsky står för har inte den förankringen. Den har
förankring hos Gudrun Schyman och Eskil Erlandsson.
Det är inte heller så att den energipolitiska uppgörelsen 1997 har gett sta-
bilitet och långsiktighet. Det är ju precis tvärtom. Just återfallet i
gammaldags
plantänkande, i denna tanke att riskdagen ska fatta beslut om vad enskilda
produktionsanläggningar ute i landet ska göra och inte göra skapar en otyd-
lighet och en osäkerhet. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det
skapar
en osäkerhet om de långsiktiga förutsättningarna för att investera i industriell
verksamhet i Sverige. Och det har varit vår huvudkritik vid sidan av miljö-
aspekterna när det gäller den förtida kärnkraftsavvecklingen, att den just
skapar en osäkerhet.
Vi kan nog leva med skadestånd och sådant. Den stora kostnaden för en
förtida kärnkraftsavveckling är den samhällsekonomiska kostnad som ligger i
den osäkerhet som skapas kring förutsättningarna för att investera.
Jag ska gärna svara på frågan om kärnkraft. Moderata samlingspartiet är
inte ett parti som sätter upp olika energislag som sol, vind, torv, kärnkraft,
biobränsle och anger vilka vi är för och vilka vi är emot. Vi tycker att staten
ska ange spelreglerna för elmarknaden och fastställa miljökraven. Sedan är
det kraftbranschen som i konkurrens om kundernas gunst ska utveckla den
produktionsapparaten.
Ja, vi tar gärna bort det förbud som finns i svensk lagstiftning mot att
bygga nya kärnkraftverk i Sverige, men jag tror inte att det finns någon som
under överskådlig tid skulle vara intresserad av att göra det. Man skulle inte
fatta ett sådant beslut på goda kommersiella grunder. Men, visst, kan vi ac-
ceptera elva kärnkraftsreaktorer i drift, ja, då är det också rimligt att vi
tillåter
en nybyggnad av kärnkraftverk.
Anf. 61 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Mikael Odenberg har ju ett förflutet i näringsutskottet, men
sedan har han varit borta därifrån ett antal år. Därför är han i viss mån förlå-
ten för att han höjer tonen så här i sluttampen på debatten.
Det är Mikael Odenbergs egen tro att fackföreningsrörelsen, näringslivet
och majoriteten av svenska folket står bakom den moderata energipolitiken.
Ändå är det intressant att Mikael, till skillnad från en del andra företrädare,
försöker att vara en väldigt klar marknadsvän och marknadsföreträdare. Vill
man få någonting till stånd, vill man styra ett energisystem bort från kol, olja
och uran måste man anta en klar viljeinriktning.
Bara för att höra vad Mikael Odenberg tycker i dessa frågor skulle jag
vilja ta upp detta med elcertifikat. Är det så dåligt ur marknadssynvinkel? Är
det dåligt att vi försöker att få till stånd en överenskommelse med svensk
kraftindustri och även med den elintensiva industrin? Är inte det smart, om
man nu ska genomföra förändringar av det svenska energisystemet?
Anf. 62 Mikael Odenberg (M)
Fru talman! Med all respekt ber jag att få återkomma till frågan om elcer-
tifikat. Lennart Beijer är ju medveten om att vi i våras när riksdagen behand-
lade frågan preliminärt var negativa till de principbeslut som då fattades. Nu
väntar vi på den proposition som näringsminister Leif Pagrotsky ska lägga
fram. Vi får väl se vad den innehåller och sedan återkommer vi på vanligt
sätt. Så den debatten får vi ta efter nyår.
En felaktighet som hela tiden förekommer i den energipolitiska debatten
är att man inte har respekt för de enormt långa ledtider som det handlar om
när man ställer om ett energisystem. Det finns en tro att man genom käcka
beslut i riksdagen kan genomföra en relativt snabb omställning. Så är det inte.
Ledtiderna är oändligt långa. Det behövs ett teknikgenombrott om vi med
bibehållen levnadsstandard ska kunna bygga vår energiförsörjning på förny-
bara energikällor. Det är klart att det måste vara målsättningen och det är dit
vi ska sträva. Men, som sagt, vi måste ha respekt för de långa ledtiderna.
På 50 års sikt har jag väldigt svårt att tänka bort kärnkraften ur den glo-
bala energiförsörjningen. Med den teknik som i dag står till förfogande skulle
det i så fall innebära att vi i de länder som har kärnkraft skulle göra anspråk
på de fossila bränslen som i huvudsak är det enda alternativet som står till
hela utvecklingsvärldens förfogande. Om inte detta jordklot ska gå mot en
formidabel koldioxidkatastrof är det mycket som talar för att vi, som ett ut-
tryck för internationell solidaritet, i de länder som har de teknologiska förut-
sättningar för att hantera kärnkraften bör använda den just för att ge utveck-
lingsländerna som saknar dessa teknologiska förutsättningar möjlighet att
använda andra energislag.
Anf. 63 Lennart Beijer (V)
Fru talman! Jag håller med Mikael Odenberg om att det är fråga om väl-
digt långa ledtider när det gäller energifrågor. Det finns säkert en okunskap
om detta på olika håll i samhället bland dem som kräver snabba förändringar,
att de ska ske mer eller mindre över en dag.
Men det är inte fråga om käcka beslut i riksdagen när man försöker att
ändra på detta axiom, att ledtiderna är långa. När nu kol, olja och uran bär
upp så stor del av den svenska energiförsörjningen har vi försökt att hitta en
annan väg.
Om det nu är fråga om så långa ledtider som Mikael Odenberg säger -
och jag håller med honom - är det ju märkligt att både Mikael och andra
moderater alltid har gått emot ytterligare resurser för teknikutveckling, forsk-
ning och så vidare som verkligen behövs om man ska komma framåt i dessa
frågor.
Mikael Odenberg säger att vi i Sverige och andra utvecklade länder ska
fortsätta att använda kärnkraft så att övriga länder i världen kan använda olja
och kol. Är det inte lite passivt? Vore det inte bättre om vi kunde gå före och
visa hur man med ny teknik kan använda mindre el och hur man kan produ-
cera el på ett mer miljövänligt sätt?
Anf. 64 Mikael Odenberg (M)
Fru talman! Jag har inget emot att Lennart Beijer går före och visar vä-
gen. Men vi måste också producera den förnybara energin till priser som är
rimliga. Annars kommer vi att tappa oerhört mycket i levnadsstandard och i
välstånd.
Det är inte så att Moderaterna går emot alla satsningar på forskning och
teknikutveckling, tvärtom. Men vi är väldigt angelägna om att de anslag som
ges verkligen styrs till forskningsansträngningar som kan leda till teknikge-
nombrott. Vi ska inte bara subventionera en gammal och befintlig teknik, om
än förnybar.
Vad har Lennart Beijer blivit herostratiskt ryktbar för? Jo, han medverka-
de till Anders Sundströms mysplyschbidrag. Ni minns säkert kaminbidraget
där man skulle få pengar av staten för att installera en braskamin hemma i sitt
hus. När man hade fått dessa pengar - man fick skjuta till en del själv också -
och installerat sin braskamin, ja, då kom kommunens hälsovårdsnämnd och
införde eldningsförbud därför att dessa kaminer ledde till så mycket utsläpp
av sot och annat elände över småhusområdet.
Den typen av statliga bidragsansträngningar, som var ett inslag i 1997 års
energipolitiska uppgörelse, ser vi moderater inte som framtidssatsningar.
Anf. 65 Lennart Beijer (V)
Herr talman! Jag känner mig nödgad att begära ordet igen, men jag ska
fatta mig hyfsat kort.
Vi har sagt att vi "utesluter inte tanken på ny kärnkraft". Det är en stor
skillnad mot att trampa gasen i botten som Leif Pagrotsky påstod att vi hade
gjort, vilket vi aldrig har. Vi vill ha en fri produktion av energi som följer
de
avtal, lagar och regler som statsmakterna ställer upp när det gäller krav på
säkerhet, miljösäkerhet och så vidare.
Och snälla näringsministern, vi är inget utkantsparti. I den här frågan som
vi diskuterar i dag, energipolitiken, företräder vi en klar majoritet av svenska
folket, inte med avseende på antalet ledamöter i kammaren - det är helt rik-
tigt, i alla fall inte än så länge. Vad stöder jag den uppfattningen på? Vi är
inte isolerade, det är regeringen i den är frågan. Allt beror självklart på vad
man själv befinner sig, i periferin eller i centrum.
Vad vi däremot inte vill ha, näringsministern, är mer olja och kol. Den
politik som näringsministern, regeringen och dess samarbetspartier företräder
går ut på att man ska starta upp för de gamla energislagen som till exempel
olja.
Stabil politik - ja, det som blir stabilt är ju det socialdemokratiska partiets
maktinnehav. Det blir i sanning stabilt med sådana här uppgörelser, men
ingenting annat. Vi tar energipolitiken på allvar i Folkpartiet. Vi tar ansvar -
för miljön, för ekonomin, för Sverige.
Det var ett möte i Johannesburg i somras, som näringsministern säkert
känner till väl. Där talades det i mycket positiva ordalag om just kärnkraften
som en parameter och utgångspunkt för en uthållig utveckling i världen. Är
de också ute och cyklar? Är världssamfundet som talar positivt om kärnkraf-
ten ute och cyklar? Svenska folket skulle säkert vilja ha ett svar på detta.
Och man skulle säkert vilja ha en ny energiuppgörelse, kanske till och
med mellan Folkpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna, när väl Soci-
aldemokraterna har insett att det inte går att ösa ton efter ton med koldioxid,
svavel, kvävedioxid med mera över Skåne och västra Sverige. Så ser san-
ningen ut i Sverige i dag.
Anf. 66 Mikael Odenberg (M)
Herr talman! Eva Flyborg sade att hon skulle fatta sig kort. Vi har hållit
på i tre timmar redan, men hon överskrider sin talartid även i sitt andra anfö-
rande.
Eva Flyborg vill inte kännas vid att Folkpartiet är ett utkantsparti i synen
på kärnkraften. Då skulle jag vilja vara väldigt kort nu efter tre timmar och ha
ett svar som kan formuleras med ett enda ord och ingen ny tvåminutersför-
längning - det är kö till talarstolen just nu. Vilket parti ligger längre ut än
Folkpartiet i sin syn på kärnkraften? Vilket parti ligger längre bort från
mitten
i riksdagen? Vilket parti ligger längre bort från den andra utkanten, nämligen
Miljöpartiet? Det räcker att svara med ett enda ord, så behöver ingen här
vänta på lunch eller på nästa debatt längre än nödvändigt. Vi väntar ivrigt på
detta enda ord, Eva Flyborg.
Anf. 67 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Näringsministern vet att det inte går, därför att det är som att
ställa frågan: Har du slutat att slå din fru? Den frågan skulle jag inte heller
ställa till näringsministern. Svaret på frågan är att Folkpartiet befinner sig i
mitten, hur man än vill se saken. Men det beror ju självklart på var man själv
står någonstans, om man befinner sig i periferin, som den socialdemokratiska
regeringen med samarbetspartier gör.
Vi i Folkpartiet befinner oss i mitten. Vi företräder en majoritet när det
gäller vad svenska folket tycker och vill. Det är det som är lite svårt för när-
ingsministern att acceptera. Men han lär nog få göra det i alla fall, för sådan
är verkligheten och därmed sanningen.
Anf. 68 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Det här betänkandet från näringsutskottet handlar om när-
ingspolitiken i vid mening. Jag ska inte göra några långa utsvävningar. Vi
hade ju inslag av den här debatten redan under riksdagens allmänpolitiska
debatt. Där hade jag anledning att ta upp en del av de problem som finns med
att starta och driva företag i vårt land och med det näringsklimat i vid mening
som ger alltför dåliga förutsättningar för företagsamheten i Sverige. Det är i
sin tur ett hot mot vår långsiktiga välståndsutveckling, eftersom ett fram-
gångsrikt företagande och näringsliv är en förutsättning för välfärden.
Det finns ett antal internationella undersökningar som indikerar att vi i
Sverige har ett väldigt dåligt entreprenörsklimat. Det finns statistik från det
europeiska patentkontoret som visar att vi ligger väldigt högt när det gäller
till exempel patentansökningar, men att vi ligger väldigt lågt i jämförelse med
andra länder när det gäller patentansökningar som förs vidare och blir till
fungerande och vinstdrivande företag.
Jag har också hävdat att mycket av problemen med det svenska närings-
klimatet bottnar i ett genuint oförstående för företagandets drivkrafter och
villkor från den offentliga sektorn och de politiker som fattar beslut om de
regelverk som styr företagandet.
Jag vet att jag i en diskussion med Sylvia Lindgren under den allmänpoli-
tiska debatten hävdade att det maktbärande parti som hon tillhör främst före-
träds av ombudsmän och personer med rötterna i den offentliga sektorn. Jag
dristade mig till att säga att den genomsnittlige socialdemokratiska riksdags-
ledamoten har bara sett företag på bild, och de företag som man då har sett på
bild är dessutom ett stort företag i tillverkningsindustrin. Det finns ingen
insikt om de drivkrafter som leder den lilla entreprenören, den lilla företaga-
ren.
Det här leder till att väldigt många av de regelsystem som vi bygger upp
är anpassade efter de stora företagen och efter de stora företagens intressen.
Det gäller också skattereglerna. Vi har ju sett hur förmögenhetsskattereglerna
har utformats med hänsyn tagen till Fredrik Lundberg, Marcus Wallenberg,
Stefan Persson och andra, men att väldigt lite har gjorts för att anpassa
skatte-
reglerna efter de små företagare som bedriver verksamhet och ger sysselsätt-
ning runtom i vårt land.
Det finns naturligtvis många aspekter på företagsklimatet, och det finns
många saker som försvårar företagandet. Skattereglerna hör dit, liksom de
beryktade 3:12-reglerna som försvårar generationsskiften och där hela ut-
gångspunkten för konstruktionen är att företagaren är en presumtiv skatte-
flykting. Allt detta är regler som försvårar.
Det krävs en expert för att deklarera en enskild firma i vårt land. Vi har en
arbetsrättslig lagstiftning som omfattar inte bara LAS, lagen om anställnings-
skydd, och MBL vilket många tycks tro, utan som sammantaget rör sig om
åtminstone 300 lagar och författningar som är svåröverskådliga för en normal
näringsidkare.
Vi har miljöbalksregler som många gånger framstår som godtyckliga. Vi
har totalt ca 40 000 sidor myndighetsregler som styr företagandet, och vi har
en regelinflation varje år på 4-5 %. Vi har 75 myndigheter som på 1 150
blanketter infordrar uppgifter från de arma stackare som försöker att förverk-
liga sina idéer och framtidsdrömmar i företagandets form.
Det har gjorts uppskattningar inom OECD som indikerar att det i vart fall
för de mindre företagen kan röra sig om kostnader för att administrera hela
det här regelverket på uppemot 30 000 kr per anställd och år. Det ger ju
svindlande summor. Skulle man omsätta OECD-beräkningarna till det svens-
ka näringslivet i stort, blir summan av kostnaderna för att administrera regel-
verket 50 miljarder om året. Det är alltså svindlande summor.
Vi är starkt kritiska till vad som har uträttats av de senaste socialdemo-
kratiska regeringarna när det gäller att förenkla hela regelverket för att un-
derlätta för företagen. Vi har haft Simplex, en arbetsgrupp som ska försöka se
till att rensa bort onödig byråkrati och nya regler, men det arbetet har enligt
vår mening gått på sparlåga. Vi har haft Småföretagsdelegationen, där alltför
få av förslagen har genomförts och förts till riksdagen för beslut.
Vi har under de här åren sett en fortlöpande försämring av näringsklimatet
när det gäller byråkrati, regler och uppgiftslämning i stället för den förbätt-
ring som vi hade hoppats på. Vi menar att det inte räcker att bara bromsa ny
byråkrati, utan man måste börja rensa upp i det byråkratiska regelverk som
under åren har byggts upp.
Det måste kort sagt börja hända någonting. Det är mot den bakgrunden
som vi tillsammans med Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern har
skrivit ihop oss med Miljöpartiet i utskottet om den reservation 2 som, givet
att ingen trycker på fel knapp, bör vinna majoritet i kammaren under efter-
middagens omröstning. Blir detta riksdagens beslut innebär det att vi begär
av regeringen kvantitativa mål för det regelförenklingsarbete som alltför
länge har bedrivits på sparlåga. Det innebär att vi kräver att regeringen tar
fram en mätmetod. Man måste ju också mäta framgångarna när man tar bort
regler, och det kan lite grann diskuteras hur det ska gå till. Därför måste vi
få
fram mätmetoder, och det ska vi få under 2003.
Vi vill också tvinga regeringen att redan under 2003 anmäla Sverige till
OECD för deltagande i en granskning av olika länders regelförenklingsarbete
som OECD bedriver. Vi tror att det skulle vara värdefullt, och det skulle ge
oss en möjlighet att stämma av vårt arbete mot andra länder.
Vi vill också tvinga regeringen att redan under denna mandatperiod gå
igenom hela det regelverk som styr företagandet och företagandets villkor så
att vi kan ta bort onödiga och krångliga regler.
Jag yrkar därför, herr talman, bifall till reservation 2 i näringsutskottets
betänkande.
Jag kan i det sammanhanget göra vad vi kan kalla en principiell deklara-
tion. Det har varit intressant att under näringsutskottets arbete se hur social-
demokraterna har uppfört sig när majoriteten av de borgerliga partierna och
Miljöpartiet har hotat i fjärran. Det har lett till att vi nu har fått
majoritets-
skrivningar som ligger, vill jag säga, ganska nära reservationen. Det har lett
till en långtgående omprövning bland socialdemokraterna i näringsutskottet,
naturligtvis med ambitionen att undvika ett voteringsnederlag i kammaren.
Det ser jag som positivt.
Jag tycker inte heller att det finns någon anledning att hymla om att Mil-
jöpartiet i högsta grad är medansvariga till det dåliga företagsklimat vi har i
Sverige av det enkla skälet att Miljöpartiet under en följd av år ju har stött
regeringens politik och regeringens budgetar.
Det är klart att Miljöpartiet har starka politiska intressen av att både ha
kakan och äta upp den - att samarbeta med regeringen men samtidigt verka
som om man står vid sidan om och är ett oppositionsparti som vill förändra.
Jag har full förståelse för det. Det hör till politikens villkor, och jag
utesluter
inte att jag skulle ha agerat likadant om jag hade varit i Miljöpartiets kläder.
Men det är klart: Man bör samtidigt ha denna verklighet klar för sig.
Det var likadant under förra mandatperioden. Vi gjorde då upp med Mil-
jöpartiet om förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen som gjorde det
möjligt för företag med färre än tio anställda att göra undantag från turord-
ningsreglerna för två anställda. Vi träffar nu en uppgörelse som innebär -
fortfarande givet att alla lyckas trycka på rätt knapp i voteringen - att vi
fak-
tiskt kan tvinga regeringen att skrida till verket med regelförenklingsarbetet.
Vi kommer under resten av den här mandatperioden att på motsvarande sätt
ha ett konstruktivt förhållningssätt. Där det uppkommer en möjlighet att, som
vi tycker, styra politiken i någon delfråga i rätt riktning är vi alltid beredda
att
föra en diskussion i syfte att nå en sådan majoritet.
Jag ska inte bli mer långrandig än så, utan med det här bifallsyrkandet till
reservation 2 i betänkandet tackar jag för mig.
Anf. 69 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Statens roll i näringspolitiken tycker vi liberaler främst ska
vara att sätta ramar för och övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för
samhällsplanering i övrigt och infrastruktur och skapa förutsättningar för en
långsiktig tillväxt. När staten agerar såväl domare som spelare på marknaden
är risken därför stor att konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs
på ett bra sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna.
Negativa attityder till småföretagare har under lång tid påverkat företags-
strukturen i vårt land. Jämför med det Småföretagar-Sverige vi hade till ex-
empel på 50-talet. Vad är det som har förändrats? Jag tror att det är en gene-
rell attityd, men också att villkoren för företagande helt har anpassats till de
stora företagen, vilket i förlängningen har lett till en bristande mångfald av
medelstora växande företag, något som faktiskt finns i många andra länder.
Av Sveriges cirka en halv miljon företag är den överväldigande majoriteten
enmansföretag, och bara 3 % av Sveriges samtliga företag har fler än 20
anställda.
Framväxten av nya företag inom tjänste- och servicesektorn har effektivt
hindrats genom den offentliga sektorns monopol. Världens högsta skatter har
ytterligare bromsat tillkomsten av företag och en bättre tillväxt. Den arbets-
intensiva privata tjänstesektorn, som fungerat som sysselsättningsmotor i
många andra länder, till exempel i USA, Förenta staterna, har utvecklats
betydligt långsammare, nästan intill obefintlighet, i Sverige.
Nyföretagandet har minskat under 2001, och antalet nystartade företag
ligger nu på den lägsta nivån sedan början av 1990-talet. Dessutom ökade
antalet företagskonkurser med 10 % mellan år 2000 och år 2001, uppger
faktiskt regeringen själv. Regeringens egna redovisningar visar alltså hur
allvarlig situationen är.
Ytterligare belägg, herr talman, för allvaret i situationen när det gäller just
nyföretagandet har nyligen presenterats i en internationell undersökning,
Global Entrepreneurship Monitor 2002, förkortat GEM. I den analyseras
internationellt entreprenörskap, definierat som antalet individer som startat
ett företag som är högst tre och ett halvt år gammalt eller som håller på att
starta ett företag, och dessa företags betydelse för tillväxten och välståndet i
ett land. Analyserna och själva undersökningarna har genomförts sedan 1998.
Årets rapport baseras på officiell statistik och över 114 000 intervjuer i 37
länder med motsvarande 65 % av arbetskraften och 92 % av global BNP.
För Sverige är det tyvärr en dyster läsning, herr talman. Sverige ligger på
31:a plats av 37 medverkande länder när det gäller just entreprenörskap, och
Sverige tillhör de länder där entreprenörskapet minskat mest mellan år 2000
och år 2002. Få företag, bara 3 %, startas i Sverige av den anledningen att
man ser framtida vinstmöjligheter, jämfört med till exempel 10 % i USA,
9 % i Israel, 8 % i Irland och Kanada och faktiskt 7 % i Norge.
Per hundra invånare startas två och ett halvt nya företag av kvinnor i Sve-
rige medan genomsnittet för de 37 länderna är dubbelt så högt och i Förenta
staterna tre gånger så högt - fastän vi har en regering som säger sig vilja
medverka till att fler kvinnor ska starta och driva företag.
I rapporten studeras också vilka åtgärder som skulle ha mest inverkan på
ett mer positivt entreprenörskap. De är att man väl definierar en entrepre-
nörskapspolicy, att man har regleringar som inte hämmar entreprenörskapet,
fungerande konkurrens och tillgång till såddkapital via informellt kapital:
familj, vänner och så kallade affärsänglar.
Herr talman! I stället för den nedgång som vi nu har sett i nyföretagandet
måste en ökning komma till stånd, och för det krävs det en helt annan när-
ingspolitik än den som regeringen med stödpartier omfattar, en helt annan
och god företagarpolitik med många förändringar på alla områden: skatter,
arbetsmarknad, konkurrens, regelförenklingar och så vidare. Men grund-
läggande är att attityder till företagande och entreprenörskap måste ändras i
hela samhället. Fler kvinnor och män måste vilja, våga och kunna starta och
driva företag, och även anställa medarbetare. Det måste löna sig att arbeta.
Det måste löna sig att ha, äga och driva ett företag.
Regelförenklingsarbetet är av största vikt när det gäller de här sakerna.
Kostnaderna för ett svenskt företag med upp till 19 anställda för att admini-
strera skatte-, marknads- och miljöregler är ungefär 30 000 kr per anställd
och år. Det är mycket högre än motsvarande siffra för stora företag. Lägger
man ihop företagens kostnader för att administrera alla dessa lagar, regler och
föreskrifter beräknas det kosta svenska företag 50 miljarder kronor per år.
Med 50 miljarder kronor per år, herr talman, brandskattas svenska företag
bara för att hantera lagar, regler och förordningar.
Vad gäller att minska företagens regelbörda finns det många länder som
går i framkant, som går före. I Nederländerna har parlamentet beslutat om att
minska regelbördan med 25 %, och faktiskt har man under den förra mandat-
perioden redan lyckats minska regelbördan med 10 %.
Det är därför vi vill att riksdagen ska tillkännage att vi ska börja göra en
genomgång av hela det regelverk som berör företagarna så att vi kan ta bort
onödiga regler, lagar och förordningar. Om alla trycker rätt får vi en sådan ny
inriktning i Sverige efter klockan fem i dag.
Vi måste också öka takten i att ta bort dåliga regler. Vi vill anmäla Sveri-
ge till OECD:s oberoende granskning av hur detta fortskrider. Det tror vi är
ett bra grepp.
Det gäller också att det inte är krångligt när man startar ett företag. Det
ska kunna gå snabbt. Vi i Folkpartiet har tagit fram ett startpaket som man
ska kunna hämta på en post, en bank, ett försäkringsbolag eller var som helst.
Man hämtar det, fyller i en blankett, i stort sett, och är i gång på 20 minuter.
Det är målet, herr talman.
Jag ska inte uppehålla mig längre vid det här ärendet. Jag tycker att väl-
digt mycket redan är sagt i många års tidigare näringsdebatter. Vi står fast vid
alla tidigare uppfattningar.
Herr talman! Jag vill sluta med att yrka bifall till reservation 1.
I detta anförande instämde Yvonne Ångström (fp).
Dokument
Beslut
Anslag inom energiområdet (NU3)
Riksdagen godkände i huvudsak regeringens förslag i budgetpropositionen om 1,7 miljarder kronor i anslag inom energiområdet för 2003. Riksdagen uppmanar regeringen att återkomma i 2003 års vårproposition om de beräknade anslagsnivåerna 2004 för vissa anslag inom utgiftsområdet. Vidare beslutade riksdagen om investerings- och finansplan m.m. för Affärsverkskoncernen svenska kraftnät.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till proposition 2002/03:1 punkt 1-8 samt till motion 2002/03:N394 yrkande 1. Delvis bifall till proposition 2002/03:1 punkt 9. Avslag på övriga motioner.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag