Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

Herr talman! Nu kommer det tillfälle under riksdagsåret som väldigt många har sett fram emot, nämligen behandlingen av budgetförslaget för utgiftsområde 23. Här finns nämligen väldigt många intressanta och viktiga frågor som rör vårt liv i vardagen. Utgiftsområde 23 berör jord- och skogsbruk, fiske och anslutande näringar. Det är särskilt de anslutande näringarna som engagerar en del ledamöter. Vi behandlar också i det här betänkandet 20 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2006. Det här utgiftsområdet innehåller 35 olika anslag fördelade på sju politikområden, som alla är intressanta och viktiga. Det handlar om livsmedelspolitik, som är den allra största delen. Det handlar alltså om framför allt jordbrukspolitiken. Här finns också landsbygdspolitiken, som handlar om en hållbar social, ekonomisk och miljömässig utveckling på landsbygden. Det handlar också om skogspolitiken: produktionen, produktionsmålen och miljömålen i skogen och i skogsproduktionen. Det handlar om djurpolitiken, som handlar om djurskydd, djurvälfärd och veterinärväsendets organisation och insatser. Det handlar om samepolitik som innehåller rennäringspolitik. Det handlar om utbildningspolitik som är ett särskilt anslag inom det här området som är speciellt inom jordbruksområdet därför att det finns ett universitet som inte tillhör Utbildningsdepartementet. Det är SLU, Sveriges lantbruksuniversitet. Det tillhör Jordbruksdepartementet och vårt utgiftsområde. Kopplat till det finns också forskningspolitik som ett anslag, som innehåller anslag till Formas och de gröna näringarnas forskning. Det är sammanlagt 18 miljarder kronor som vi ska debattera här i dag, men hälften av det kan vi inte göra så mycket åt, utan det är pengar som går in och ut från EU. Det handlar om gårdsstöd, djurbidrag, exportbidrag och andra saker. Andra områden kräver medfinansiering med mellan 50 % och 75 % till EU, och det är till exempel landsbygdsprogrammet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och ställer sig bakom de bedömningar som redovisas, och motionerna avstyrks. Herr talman! Jag skulle vilja tillägga att utskottet har ägnat sig åt det som vi har efterlyst väldigt många gånger, nämligen en fördjupad utvärdering av resultatredovisningen, både på livsmedelsområdet och på fiskeområdet. Där pekar utskottet på en rad förbättringar som behöver göras när det gäller indikationer och målsättningar. Det arbetet ska vi fortsätta bevaka i utskottet. Vi kan hålla på och besluta väldigt många saker, men det är viktigt att vi följer upp det också. Jag ser fram emot att höra den debatten här nu!

Herr talman! Som Sven Gunnar Persson på ett så bra sätt redogjorde för ska vi nu diskutera en mängd olika områden inom det här utgiftsområdet. Jag tänker hålla mig mestadels inom områdena skogen och jorden. För en tid sedan fick Kerstin Nilsson i Skåne veta att hon snart förlorar sitt jobb. I morgonekot i P 1 berättade hon med tyst och sorgsen röst om hur hopplöst hon tycker att det känns. Hennes gröna jobb i skogen utanför Hässleholm ska upphöra. För Kerstin Nilsson är detta en katastrof. Hon har fyllt 60 år och har tidigare haft det svårt på arbetsmarknaden, och det blir inte lättare framöver. Kerstin har trivts med sitt röjningsarbete i skogen vid Hovdala. Hon har gjort ett jobb som behövdes i skogen. Genom satsningen på gröna jobb fick hon en ny chans i arbetslivet. Jag vet inte vad Kerstin röstade på i riksdagsvalet för ganska exakt tre månader sedan, men jag är säker på att om hon lade sin röst på borgerligheten så räknade hon inte med att det skulle resultera i arbetslöshet. Det var ju flera jobb som borgarna gick till val på. För Kerstin och många med henne innebär effekterna av den borgerliga arbetsmarknadspolitiken ett oväntat dråpslag. Hittills har Skogsstyrelsen varslat 1 500 projektanställda över hela landet, men totalt rör det sig enligt Skogsstyrelsens egen statistik om 2 233 personer i gröna jobb som snart går ut i arbetslöshet. För miljöpolitiken är det en förkrossande motgång. De gröna jobben är ju inte endast en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Att öka tillgängligheten till våra naturreservat och tätortsnära skogar har varit en viktig del av socialdemokratisk skogs- och naturvårdspolitik. Att röja sly, rensa stigar och bygga broar för att ge människor ett bättre friluftsliv har ingått i vår generella naturvårdspolitik. Meningen var att Ams och Skogsstyrelsen skulle teckna nya avtal för en fortsättning av gröna jobb fram till sommaren 2008. Nu blir det inte så. Den moderatledda regeringen har satt stopp. Herr talman! Skyddet av skogen, med eller utan hjälp av gröna jobb, är en av våra viktigaste miljöfrågor. Här känner jag en stor oro inför framtiden. Vad kan regeringen tänkas åstadkomma genom sina minskade anslag och privatiseringar? Får vi det svårare i framtiden att klara våra miljömål? I dag uppmärksammas också skogens sociala och hälsomässiga värden. Vi pratar allt oftare om den tätortsnära skogen, och vi inser vikten av den inte bara som luftrenare och bullerdämpare utan också som inspirationskälla till naturupplevelser, fysiska aktiviteter och minskad stress. Skogsråvaran ska också hjälpa oss att bli kvitt oljeberoendet, och frågan är hur råvaran ska räcka till allt vi vill. Svaret kräver både eftertanke, helhetssyn och politisk handlingskraft. Vad vill den nya regeringen? Jag hoppas att vi får svar här i dag, och jag vet att skogsindustrierna är intresserade av era svar inför dessa viktiga frågor. Hur ska vi sköta skogen framöver för att möta den ökade efterfrågan på vårt gröna guld samtidigt som vi för ett skogsbruk som värnar om den biologiska mångfalden? Det är en balansakt på lina. Vad händer med Sveaskog? Blir det kvar som ett fortsatt statligt ägt bolag? Vi socialdemokrater anser att Sveaskog ska ingå som en del i naturvårdsarbetet och ta ansvar för ett marknadsdrivet, miljöinriktat och uthålligt skogsbruk. Jag blir väldigt fundersam när jag hör ministrarna Olofsson och Odell tala om att sälja ut bland annat Sveaskog. Kan jag få ett svar här i dag från jordbruksministern, tillika skogsminister, om vad som väntar Sveaskog? Jag är glad över att se jordbruksministern i kammaren för att delta i denna spännande debatt. Herr talman! Världen har blivit mindre. Det märks tydligt när vi gör en omvärldsanalys. Vad händer utanför Sveriges gränser? Det som tydligast visar att vi är en del av en global värld är jordbrukspolitiken. Jordbrukets nyckelroll handlar emellertid inte främst om rent ekonomiska faktorer. Den rör grunden för världens livsmedelsproduktion där starka och ibland motstridiga krafter verkar. Det handlar om livsmedelsförsörjning, om utvecklingsländernas rätt att konkurrera på lika villkor på världsmarknaden och om ländernas vilja att behålla egen produktionskapacitet. Vidare handlar det också om landsbygdens fortlevnad, jordbrukarnas försörjning, livsmedelsindustrins lokalisering och om garantier för livsmedlens säkerhet. EU har en viktig roll att fylla i Världshandelsorganisationens, WTO:s, förhandlingar genom att tillsammans driva på förändringar av jordbrukspolitiken. Den förra svenska regeringen har varit pådrivande i dessa förhandlingar om att ta bort exportbidragen och sänka tullarna. Den har jobbat på att förbättra konkurrensen genom att minska de interna stöden. Vilken linje kommer den borgerliga regeringen att ha i dessa förhandlingar? Herr talman! Den nationella - socialdemokratiska - jordbrukspolitiken har drivit på för att modernisera den gemensamma. Vi har jobbat med att ta bort de produktionsdrivande stöden, minska direktstöden och lägga vikten på landsbygdsutveckling. Vi har lagt fram ett offensivt landsbygdsprogram som, med några smärre justeringar, den nya borgerliga regeringen genomför. Utgångspunkten har varit landsbygden, och basen är de areella näringarna. Vi har stöttat diversifieringen, satsat på småskalig livsmedelsproduktion och utökat aktiviteterna med anknytning till hästnäringen. En satsning på odling av bioenergi betyder också mycket för jobben på landsbygden. I dag används ca 2 % av den svenska åkerarealen för energiproduktion. Enligt LRF:s bedömning kan produktionen öka med 30 terawattimmar fram till år 2010. Det skulle kunna ge 25 000 nya jobb och en betydligt starkare utveckling av vår landsbygd. Och där ville vi socialdemokrater vara med och stötta genom att bland annat satsa flera miljarder på investeringar och forskning. Den gröna sektorn är en viktig pusselbit i framtidspusslet. Landsbygden, öppna landskap, god och säker mat, biologisk mångfald - mosaiken i landskapet är inte bara ord utan måste också fyllas med innehåll. Den tidigare socialdemokratiska regeringen satte tydliga mål för sin politik. Den tidigare regeringen hade visioner. Detsamma går inte att säga om dagens borgerliga regim. Den borgerliga regeringen administrerar och skär ned. Den borgerliga budgetproposition som vi i dag diskuterar kan bara betecknas som passiv och trist och slår hårt mot enskilda människor. Herr talman! De förstärkningar som regeringen har utlovat att den ska göra på forskningen för nästa år omfattar inte Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Och det är synnerligen förvånande. Har Lars Leijonborg i sin euforiska glädje över att äntligen ha blivit forskningsminister tappat bort verkligheten? SLU är Sveriges mest forskningsintensiva universitet och har en stark bas av grundforskning som kombineras med tillämpad forskning inom de prioriterade områdena djur, skog, land och stad. SLU får alltså inte ta del av den ökade satsningen på forskning som regeringen har aviserat. Herr talman! Sverige har, hittills får jag väl säga, haft världens bästa djurskydd i kombination med ett konkurrenskraftigt jordbruk och en framgångsrik forskning. Så vill vi socialdemokrater ha det också i fortsättningen. Vi vill att Sverige håller en hög profil när det gäller djurskydd, djurhälsa och djurtransporter. Vår vision är att djuren i hela EU ska ha samma goda skydd och samma goda hälsa som djuren i Sverige. Under den förra mandatperioden inrättades Djurskyddsmyndigheten i Skara, reglerna när det gäller djurförsök skärptes, och kommunernas djurskyddstillsyn förbättrades. I EU lade den socialdemokratiska regeringen ned sin röst när reglerna för djurtransporter inte blev tillräckligt skarpa. Vår inställning till djurskydd och djurhållning är glasklar. Hur är regeringens inställning? Jag skulle vilja säga att den är kluven i denna fråga liksom i så många andra. Regeringen talar så fint om ett gott djurskydd med bibehållen hög kvalitet, men lägger samtidigt ned den ansvariga tillsynsmyndigheten från och med den 1 juli nästa år. Jag läste i ett pressmeddelande att Eskil Erlandsson har tagit emot mängder av brev och samtal från bekymrade och oroade människor som funderar över hur det kommer att gå med djurskyddet framöver. Hans svar är: Vi lägger ned Djurskyddsmyndigheten. Snacka om att tala med kluven tunga, då han å ena sidan säger att djurskyddsfrågorna är otroligt viktiga, men å andra sidan lägger ned myndigheten och minskar anslagen till djurskyddet. Regeringen talar så vackert om en nödvändig effektivisering av den statliga administrationen men saknar samtidigt underlag för att det verkligen blir mer kostnadseffektivt att förlägga djurskyddet till Jordbruksverket. En extern snabbanalys har tydligen gjorts och lämnats till jordbruksministern. Jag hoppas få svar här i dag om hur detta ska gå till. Många är oroade, så snälla, berätta hur det blir bättre för djuren. Vad de fagra orden döljer är ett ideologiskt systemskifte. Att lägga ned Djurskyddsmyndigheten är vare sig särskilt konstruktivt eller samhällsekonomiskt effektivt, och framför allt förbättrar det inte djurskyddet. Herr talman! Snart stundar den så kallade hälsoöversynen av EU:s jordbrukspolitik. Och jag hoppas att den nya regeringen genom ett brett parlamentariskt arbetssätt sammanställer Sveriges position inför EU:s översyn av jordbrukspolitiken. Men jag hyser farhågor efter att ha läst i medierna att jordbruksminister Erlandsson redan nu talar om att Sverige ska verka för ett enhetligt arealstöd, ett så kallat flat rate i hela EU inför den kommande diskussionen. Är Sveriges linje redan klar? Vilken öppenhet blir det? Ska all diskussion ske i slutna rum? Jag vill gärna ha svar på mina frågor och gärna bli lugnad i mina farhågor av jordbruksministern. En ny långsiktig jordbrukspolitik kräver folklig förankring. Den kan inte förhandlas fram i en sluten krets av tidigare LRF-anställda på Jordbruksdepartementet. Herr talman! I vårt särskilda yttrande beskriver vi vår syn på hur fördelningen av anslagen ska se ut och vilken inriktning av politiken som vi vill ha. Vi vill bland annat ha Djurskyddsmyndigheten kvar. I och med att majoriteten i riksdagen bestående av högerblocket väljer en annan inriktning av politiken så deltar vi inte i det aktuella beslutet om anslagsfördelning. I detta anförande instämde Jan-Olof Larsson, Helén Pettersson i Umeå och Anders Ygeman (alla s).

Herr talman! Jag vill börja med att ta upp frågan om den biologiska mångfalden. Wiwi-Anne Johansson tog upp denna fråga i sitt anförande under utgiftsområde 20, så jag kan nöja mig med att konstatera att av de statliga skyddsinstrument för skogen som i dag står till buds så ansvarar Skogsstyrelsen, som finns under detta utgiftsområde, alltså 23, för naturvårdsavtal och biotopskyddsområden, som ofta omfattar mindre arealer, medan Naturvårdsverket ansvarar för de väsentligt större naturreservaten. I Vänsterpartiets budgetalternativ finansierade vi ytterligare 50 miljoner kronor per år till Skogsstyrelsen för naturvårdsavtal och biotopskyddsområden som en del i en ansträngning att öka arealmålet för skyddade skogar som ju är ett delmål i miljökvalitetsmålet Levande skogar, från 900 000 till en miljon hektar till år 2010. När jag nu talar om den biologiska mångfalden i skogen och behovet av ytterligare avsättningar för att skydda skog är det naturligt att anknyta till den kombinerade skogsvårds- och arbetsmarknadsinsatsen som Gröna jobb innebär. Skogsstyrelsen har ju med stöd från länsarbetsnämnderna kunnat driva detta projekt inom vilket personer långt ifrån arbetsmarknaden utför väsentliga uppgifter, till exempel skötsel av naturvårdsområden, och därmed bidragit till att nå de skogspolitiska målen. Det har också visat sig att en stor del av de personer som omfattas av denna satsning sedan har kunnat gå vidare till arbeten eller studier, det vill säga en mycket lyckad åtgärd för att bryta utanförskapet för många personer. Vi i Vänsterpartiet har funnit denna åtgärd så lyckad att vi inom ramen för vårt budgetförslag avsatte ytterligare 60 miljoner kronor till Skogsstyrelsen för att i samverkan med länsarbetsnämnderna kunna bygga ut denna åtgärd. Herr talman! Den borgerliga regeringen avvecklar nu dessvärre i sitt budgetförslag stödet för dessa gröna arbetstillfällen. Man kan läsa om detta i tidningar från olika delar av landet, från Skåne till Norrbotten. I Skåne har till exempel Skogsstyrelsen varslat nästan 500 personer som därmed riskerar att förlora sina jobb efter nyår, ett tufft besked att få strax före jul- och nyårshelger. Totalt sett handlar det, som vi har hört tidigare, om mer än 2 000 personer över hela landet. Det är mot bakgrund av regeringens myckna tal om utanförskapet anmärkningsvärt att regeringen väljer att avskaffa dessa jobb som såväl stöder de skogspolitiska målen som just når en grupp som annars löper stor risk att hamna i utanförskap. Jag menar att regeringen här visar en flagrant dubbelmoral och okänslighet. Herr talman! Från den levande skogen vill jag nu ta upp några frågor som rör djur och fiske. Först den av regeringen aviserade avvecklingen av Djurskyddsmyndigheten. I förra veckan kom Bertil Norbelies utredning som på regeringens uppdrag skulle tala om hur och varför Djurskyddsmyndigheten ska läggas ned. Den är inte övertygande i sin argumentering. I utredningen står det till exempel att "djurskydd bör ses som ett vidare begrepp som innefattar alla delar av en modern djurhållning som avel, foderfrågor, smittskydd, veterinärmedicinsk behandling". Det är förvisso korrekt att avel, smittskydd etcetera har relevans för djurskyddet, men att innefatta allt detta i begreppet djurskydd ter sig mycket egendomligt. Förutom att en sådan definition är udda och sakligt felaktig riskerar den att osynliggöra djurskyddet. Om allt är djurskydd finns det inget djurskydd. Nationalencyklopedins definition av djurskydd är "åtgärder för humanare behandling av djuren", och för att få kunskap om vad en sådan "humanare behandling" innebär är det lämpligt att gå till djurskyddslagen. Där stadgas i en av portalparagraferna att "djur ska skötas och hållas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt". Denna formulering har funnits sedan 1988 och lagstiftarens intentioner är uppenbart att det inte är tillräckligt att skydda djur från ohälsa och lidande, utan att djurhållaren har en positiv plikt att hålla sina djur på ett sätt som främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Norbelies idéer innebär en kritik, inte bara mot Djurskyddsmyndighetens sätt att arbeta utan mot själva kärnan i svensk djurskyddslagstiftning, nämligen vikten av att hålla djuren i en miljö som främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Frågan är om regeringen är beredd att stryka denna portalparagraf eller om man vill ha den kvar men göra det tydligt för Jordbruksverket att den inte behöver tillämpas. Jag kan även konstatera att det i regeringens budgetförslag inte finns några medel för djurskydd avsatta efter den 1 juli 2007. Av Norbelies utredning framgår att den framtida kostnadsnivån beräknas till totalt 60 miljoner kronor, inklusive forskningsstöd till Formas, att jämföra med 2006 års anslag som låg på en nivå på totalt 92 miljoner kronor. Det är med andra ord en besparing, jag vill hellre säga en kvalitetssänkning, på mer än 30 %. Jag hoppas att regeringen när den nu har fått den här rapporten tar sitt förnuft till fånga och i kommande tilläggsbudget för 2007 anslår tillräckliga medel för ett djurskydd med höga ambitioner även i framtiden. Genomgående för regeringens retorik i miljöfrågor är att de säger sig förstärka, men det gör de genom att försämra åtgärder och minska medel. Det gäller alltså även djurskyddet. Nu ska tydligen djurskyddet stärkas genom att Djurskyddsmyndigheten läggs ned. Vi har en bättre idé. Behåll och utveckla myndighetens verksamhet. Sverige har råd med ett bra djurskydd. Herr talman! Från de tama djuren till de vilda. Vänsterpartiet står bakom den nuvarande rovdjurspolitikens innehåll, där vi fastslagit att de stora rovdjuren ska värnas och att stammarna ska kunna öka till livskraftiga nivåer. Bevarandet av de stora rovdjuren är en viktig miljöfråga. Rovdjur står som toppredatorer överst i näringskedjan och har således en viktig roll i ekosystemet. Majoriteten av svenska folket, inklusive boende i rovdjurstäta områden, är enligt en omfattande forskningsrapport överväldigande positiva till rovdjur. Samtidigt visar forskningen att det finns betydande minoriteter som är kritiska till rovdjurspolitiken. I medierna framkommer ofta detta missnöje. Helt klart finns det stora åsiktsskillnader om rovdjurspolitiken mellan olika samhällsgrupper. Vi anser att det är av stor vikt att förbättra samexistensen mellan människor och rovdjur. Därför gjorde vi tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet en särskild satsning på rovdjursfrågan i samband med 2006 års ekonomiska vårproposition. Satsningen omfattade medel för utveckling av förebyggande åtgärder mot rovdjursangrepp på tamdjur och förstärkta resurser till länsstyrelsens arbete. Rovdjursangrepp på tamdjur kan minskas genom förebyggande åtgärder. Antalet tamdjur som skadades eller dödades av rovdjur minskade till exempel med 40 % under 2004 samtidigt som antalet rovdjur växte i antal. Rovdjursstängsel har visat sig vara särskilt effektiva för att minska antalet rovdjursangrepp på djur inom inhägnat område. Vi vill öka det stödet och anslår i vårt budgetförslag ytterligare 10 miljoner kronor för den verksamheten. Låt mig avslutningsvis, herr talman, lämna landbacken och dyka ned i havet, inte konkret men bildligt. Jag vill understryka vikten av att Fiskerisekretariatet värnas och garanteras framtida budgetanslag. Fiskerisekretariatet är ett statligt stött samarbete mellan Naturskyddsföreningen, Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund och Världsnaturfonden i syfte att påverka fiskeripolitiken inom EU och internationellt för ett hållbart nyttjande av fisk och skaldjur. Med dagens situation, karaktäriserad av överfiskning av många bestånd i Östersjön och Västerhavet, behövs verkligen denna form för samarbete för att påverka makthavare inom EU, fiskerinäring med flera så att även den biologiska mångfalden till havs kan hävdas.

Herr talman! När det gäller utgiftsområde 23 anser Miljöpartiet att Sveriges jordbrukspolitik ska syfta till en hållbar landsbygdsutveckling med ett decentraliserat jordbruk där uppfyllande av miljökvalitetsmålen står i fokus och där produktionen bidrar till en hög självförsörjningsgrad på baslivsmedel. Det här har vi utvecklat mer utförligt i en motion tidigare. Vi vill öka upphandlingen av ekologiska och närproducerade varor och underlätta för lokala matmarknader. Svenska åkrar och butikshyllor ska vara fria från genmodifierade varor. Jag tycker också att Sverige som land gott kunde ha gett sitt stöd till Österrike som ville ha ett undantag från import av två sorters genmodifierad majs. Men det ställde inte Sveriges företrädare upp på, och i EU-nämnden i fredags sade majoriteten nej till Österrikes önskemål. Jag ser det som mycket allvarligt att vi inte kan ställa upp för ett annat land i en sådan här viktig fråga. Vi i Miljöpartiet vill i alla fall att de svenska korna ska slippa födas upp och producera mjölk med hjälp av bland annat genmodifierad soja från andra sidan klotet. Vi vill ha slopad moms på ekologisk mat och ställa om det svenska lantbruket till ekologisk produktion. Koncentration av djurhållning må vara kortsiktigt ekonomiskt fördelaktigt men det finns problem som gör att det ekologiskt knappast är en vinst. Den koncentrerade djurhållningen bidrar till övergödningen. Ett effektivt och modernt kretsloppsjordbruk ger mindre utsläpp av närsalter till både Östersjön och Västerhavet och bör främjas både i Sverige och runt hela Östersjön. Djuren har en viktig roll i det hållbara lantbruket. För att klara de högkvalitativa värdena i odlingslandskapet måste våra betesmarker hävdas av mular. Uppfödningen av djur med framavlade defekter som kan orsaka lidande bör avskaffas. Djurtransporterna bör minimeras med hjälp av skärpta regler och flera småskaliga slakterier. Djurskyddsmyndigheten behövs och ska inte läggas ned. Enligt Regeringskansliets egen skrift Riktlinjer för Regeringskansliets arbete med organisations- och strukturförändringar inom staten framgår det att det är viktigt att beslutsunderlag är av hög kvalitet och att genomförandet sker på ett professionellt sätt när myndigheter inrättas eller läggs ned. Ett väl genomarbetat underlag ska presenteras för riksdagen. Motiven till ombildningen ska klart framgå, liksom konsekvenserna vad gäller verksamhet, personal och kostnader. Behovet av väl avvägda tidsramar vid genomförandet bör beaktas. Jag har delvis läst Norbelies utredning. Jag vet inte om det går att ifrågasätta om det är tillräckligt. Miljöpartiet anser att Djurskyddsmyndigheten ska vara kvar, och vi avsätter därför i vår budgetmotion pengar till fortsatt verksamhet för djurskyddet. Våra idisslare är effektiva djur ur miljösynpunkt. De mår bättre av grovfoder än av det kraftfoder som är vanligt i dag. De högsta naturvärdena finns ofta på de magra marginaliserade markerna där det är svårt för bonden att få en ekonomi i köttproduktionen. Men att klara den biologiska mångfalden är ett ansvar som inte bara ligger på den enskilde bondens axlar. Det är ett gemensamt ansvar, och samhället har genom Miljö- och landsbygdsprogrammet möjlighet att gå in med riktade betesersättningar till markerna. Eftersom de av riksdagen uppsatta målen för rovdjursstammarna inte har uppnåtts annat än för björn bör inte 28 § jaktförordningen ändras. Däremot bör anslaget till förebyggande åtgärder höjas. Vi föreslår en ökning av dessa pengar i vår budgetmotion. Insatser för skogsbruket har tidigare höjts med 150 miljoner per år för att ge stöd till återplanteringen av skog efter stormen Gudrun. Merparten har gått till återplantering av gran. Vi anser att det i stället ska avsättas för plantering av löv- eller blandskog. En ökning av resurser för att skydda skogen behövs. Vi föreslår att anslaget till naturvårdsavtal ökas. Problemet på fiskets område är en överkapacitet inom fiskeflottan. Den överkapaciteten är inte som i andra branscher i förhållande till marknaden. Den är för stor i relation till resursbasen, vilket är en fundamental skillnad för att förstå fiskets problem. En konsekvens kan vara att minska kapaciteten. Då kan höjningen av skrotningsbidraget vara befogat, och vi föreslår just det. Vi anser, liksom regeringen, att pengar behövs till fiskevård, vilket kan ha betydelse för både yrkesfisket och turism. Det är medel som kan generera sysselsättning på landsbygden och kusten. Sist, men inte minst, anser vi, precis som det även står i budgeten och i betänkandet, att Sveriges linje i de internationella förhandlingarna angående fiskekvoter ska vara i enlighet med den biologiska rådgivningen från Ices. Ices är det internationella rådet för havsforskning. Säger Ices stopp, och EU-kommissionen säger en kvot, ska inte Sverige säga att det är okej med 5 % högre kvot än vad till och med kommissionen tycker. Det blir både märkligt och allvarligt. Jag står bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men för att spara tid i kammaren yrkar jag bifall till reservation nr 2.

Herr talman! Det är intressant och skojigt att ha förtroendet att arbeta i miljö- och jordbruksutskottet. Utskottets område tillhör den grundläggande basala delen för den mänskliga överlevnaden både när det gäller livsmedel och när det gäller miljö. Alltså vågar jag påstå att det kanske ur ett evärdligt perspektiv är det viktigaste utskottet vi har i riksdagen. Dessutom behandlar vi för nästkommande år summor motsvarande 18 miljarder. Det är otroligt mycket pengar vi handskas med. Jag tänkte lite grann beröra livsmedel, skog, landsbygd, djur och det underifrånperspektiv den nya alliansregeringen har som approach över hela sin politik och som har saknats i decennier. När det gäller livsmedel är jordbruket en av de grundläggande delarna tillsammans med fisket. Vi kan konstatera att den nya alliansregeringen förmådde det som den tidigare regeringen inte lyckades förmå, nämligen att betala ut pengarna från EU före årsskiftet. Det är oerhört glädjande att vi har fått en jordbruksminister som faktiskt förstår jordbrukarnas situation. Vi hade en genomgång när det gäller halvtidsöversynen för jordbruket, MTR, där Socialdemokraterna - på ett bra sätt ska sägas - bjöd in till ett gemensamt samtal för att på så sätt få en bred förankring. Det lyckades vi med. Vi var helt överens om de nya regler vi vill föra fram i MTR-översynen. Den nya hälsokontrollen, egentligen motsvarande MTR fast med ett annat namn, kommer snart att dra i gång. Där har också den nye jordbruksministern tagit initiativ till att bjuda in alla partier i riksdagen. Det är bra. Det är viktigt att vi har en bred samsyn om den typen av frågor. Redan nu har vissa försöksballonger skickats upp när det gäller hälsokontrollen. Vid sidan om försöksballongerna handlar det om långsiktighet. Vi måste minska stödet till det europeiska jordbruket. Vi kan inte långsiktigt lägga ut 45-47 % av Europamedborgarnas pengar via politiska transfereringar till jordbruket. Det är otroligt viktigt att vi i fortsättningen ser till att vi får en konkurrenssituation som gör att vi har lika konkurrens och inte tvingar svenskarna att gå före i alla lägen. Herr talman! När det gäller fisket är jag också glad över att vår nye jordbruksminister har lyckats få upp Sverige på banan när det gäller fiskekontrollen och fiskesamarbetet i Europa. Den förra regeringen satt och tjurade i ett hörn. Alla som har varit med i en förening vet att den som sätter sig att tjura i ett hörn får över huvud taget inte vara med. Den tidigare regeringen körde en helt apart politik som skilde sig från verkligheten. Det är beklagligt att man sumpade Sveriges möjligheter att på ett miljöriktigt sätt kunna bidra till ett uthålligt fiske. Det är utpekat i regeringsförklaringen att det kustnära fisket är viktigt. Det är viktigt av många skäl, inte minst mot bakgrund av att det ofta handlar om småföretag. Det handlar om livsmedelsförädling med ett hantverk som har en stor regional betydelse i den lilla världen. I detta fall är det viktigt att vi får möjligheten - jag säger det som en parentes - att begränsa antalet sälar. De utgör ett aktivt hot mot den näringen på många håll. Det är likadant med skarven. Där finns dock vissa möjligheter. Men sälens predatoreffekt måste vi lyfta fram. Jag går över till viltförvaltning. Det handlar om det vilda vi har i skogen. Jag ser det också som en livsmedelsresurs. Det är ett livsmedel som är bra och nyttigt för det svenska folkhushållet. Det är hög proteinhalt och låg fetthalt. Därför är det viktigt att vi har en viltresurs som förvaltas på ett sådant sätt att vi långsiktigt också kan beskatta den på ett klokt sätt. Det tycker jag att den svenska jägarkåren har visat att man kan. När det gäller den svenska skogen kan vi konstatera att den areella delen, den fotosyntetiska delen, av skogsproduktionen har flyttats över till Jordbruksdepartementet. Det är viktigt att i det sammanhanget slå fast att vi från svensk sida, tillsammans med Socialdemokraterna, har varit överens om att säga nej till EU-inflytande över skogsbruket. Med EU-15 hade Sverige och Finland 50 % av den produktiva skogsmarken. Att se Medelhavsländer ingå och styra över svenskt skogsbruk är inget som tilltalar mig. Däremot är det viktigt att vi ökar tillväxten i skogen. Alla ska använda skogen till allt mellan himmel och jord. För att vi ska kunna använda skogen i större utsträckning måste vi öka tillväxten. Oljekommissionen har kommit fram till många kloka saker. Låt oss använda det för vidare bearbetning. När det gäller avsättningar som har gjorts i skogen tycker jag att Maggi Mikaelssons utredning har visat på en bra, klok och framsynt tanke att det är viktigare med riktningen än hur många hektar vi de facto avsätter. Många av avsättningarna har gjorts därför att privata skogsägare under många år har skött skogen på ett sådant sätt att de har fått sådana miljökvaliteter att staten tar ifrån dem deras ägande av marken. Detta är stor skam och ingenting annat. Jag går vidare till landsbygd, och det handlar väldigt mycket om att se till att vi får en landsbygdsutveckling värd namnet i fortsättningen. Det handlar om infrastruktur, vägar och IT etcetera. Det handlar inte minst om 28 §, som har nämnts här. Jag tycker inte att det är en jaktfråga, utan det är en landsbygdsfråga, nämligen att du får skydda din egendom. Jag kan säga i denna kammare, som jag har sagt tidigare, att skulle jag stå inför den situationen att min hund eller mitt djur på gården hemma hotades av ett rovdjur skulle jag oaktat den lagstiftning vi har vidta de åtgärder som behövdes för att ta bort det hotet. Det handlar inte minst om rovdjursförvaltningen i stort. Det handlar om möjligheten att bedriva näring på landsbygden. Där har den förra regeringen fullständigt ignorerat behoven. Man har inte förstått. Man begriper det inte. Eller också har man inte velat förstå. Oaktat vad som är orsaken är det precis lika illa för dem som tvingas leva med det. Det går bra att sitta i Stockholm och besluta, men att bo i det är en annan sak. När det gäller djur och djurhållning etcetera är jag oerhört glad. Vi har räddat 1,4 miljoner minkar om året till bättre förhållanden än om den socialdemokratiska regeringens förslag hade fått slå igenom. Då hade den produktionen flyttats över till länder som troligtvis hade haft väsentligt sämre djurhållning än vi har i Sverige. Minkarna är oss stort tack skyldiga. När det gäller Djurskyddsmyndighetens nedläggning är det bara att tacka och ta emot. Från moderat håll sade vi nej till den redan när den skulle instiftas. Vi hörde Vänsterns representant här prata om humanare djurskydd. Ja, jag har haft ett antal debatter med vänsterpartister och miljöpartister, och de förstår inte skillnaden mellan humaniora och djurvälfärd. Det är därför vi får den här sammanblandningen. Det är därför Djurskyddsmyndigheten har straffat ut sig själv, genom att ägna sig åt dumheter som är fullständigt skilda från sunt förnuft. När det gäller EU:s regler på djurskyddssidan är det oerhört viktigt att den nuvarande alliansregeringen tar sig an att se till att lyfta upp övriga Europa till samma nivå som Sverige. Vi ska inte ständigt gå före, ständigt lägga tyngd på de svenska näringsidkarna så att vår konkurrenskraft minskar och vi därigenom slår ut oss själva. Då växlar jag över till underifrånperspektivet och det som jag har pratat om tidigare, konkurrensneutraliteten, som måste genomsyra arbetet i Europa, inte minst inom livsmedelsproducerande områden. Vi är ju med i EU, där det mest harmoniserade området är just jordbrukspolitiken, och då måste vi också anamma och den vägen driva förändringar, inte i alla lägen gå före själva. Därför hälsar jag med tillfredsställelse alliansregeringens förslag om att minska byråkratin med 25 %, åtminstone den statliga. Alliansregeringen har alltså en insikt, en underifråninsikt, som den gamla regeringen helt har saknat. Det finns en förståelse för att det är olika att vara löntagare och att vara företagare. Om man inte inser den skillnaden har man ingen möjlighet eller förmåga att skapa en lagstiftning som är positiv för ökade arbetstillfällen. Det handlar om drivkrafter som äganderätten, att slå vakt om äganderätten, och den tidigare regeringen har varit oerhört njugg, för att inte säga direkt motståndare, till att ta fasta på det. Att det lönar sig att arbeta får vi aldrig backa på. Det var faktiskt det som den nuvarande alliansregeringen vann valet på, nämligen att människor i gemen tycker att det ska löna sig att arbeta. Det handlar väldigt mycket om attitydfrågar i det här underifrånperspektivet. Jag kan göra en jämförelse med Socialdemokraternas företagspolitik, med stöd av Miljöpartiet och Vänstern - den genomsyrar hela det område som vi har under miljö- och jordbruksutskottet. Det är ungefär som om man skulle tvinga de svenska simmarna i VM att simma med ishockeyutrustning. Var och en begriper att det inte går. Det är därför en allians går till val på att man ska få bättre företagsregler. Herr talman! Jag vill med detta sagt yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och naturligtvis yrka avslag på samtliga oppositionens reservationer. (Applåder)

Herr talman! "Löna sig att arbeta" avslutade Bengt-Anders Johansson med. Javisst, genom att sänka a-kassan och göra att det blir en låglönespiral så att man är tvungen att ta jobb till väldigt låga löner under kollektivavtal - det är en sådan väg man vill gå på den borgerliga sidan. Bengt-Anders Johansson pratade också om likvärdiga konkurrensvillkor och att Sverige inte ska gå före. Här vill jag ha ett svar av honom: Ska vi då sänka våra djurskyddskrav? Ska vi sänka våra miljökrav? Hur ska vi kunna få likvärdiga konkurrensvillkor, i och med att det verkar ta tid för EU att förbättra djurskyddet? Det skulle vara väldigt intressant att höra hur man pratar om det. Jordbruksstödet ska betalas ut före årsskiftet. Ja, men det var ju inte med i budgetpropositionen! Det var när vi skrev vår motion om att betala ut före årsskiftet som det kom upp till behandling, i finansutskottet, tror jag. När det gäller skogen tror jag att vi kan vara rätt överens om att skogen är en viktig näring. Men hur ser ni på den biologiska mångfalden? Hur vill ni gå i fråga om skyddet av skogen? Hur kan man öka produktionen? Hur ska vi se till att det finns råvaror till allt som efterfrågas, Bengt-Anders Johansson?

Herr talman! Tack för frågorna, Ann-Kristine Johansson. Likvärdiga villkor - det är ju detta som har varit problemet, att den förutvarande regeringen alltid såg till att vi skulle gå före. Vi skulle alltid ha fem kilo mer bly i ryggsäcken än alla andra. Det jag sade klockrent från talarstolen var att om vi nu har beslutat oss för att vara med i den europeiska gemenskapen, och framför allt inom ett område som är så totalharmoniserat som jordbruket, är det oändligt viktigt att de förändringar som vi vill uppnå från svensk sida ska vi driva via EU, och inte gå före själva. Precis det har vi nu gjort inom till exempel Reach. Det är där vi ska lägga krutet. Det visar sig också att när Sverige har ett engagemang i de europeiska sammanhangen får vi framgång. De senaste uppgörelserna om fisket visar exakt det jag nu säger. Ann-Kristine Johansson sade att förslaget att betala före den 31 december inte var med i någon budget. Ja, med lite småländsk företagsamhet i bakgrunden kan jag säga att även om det inte var med i budgeten är det handlingen som räknas. Det visade sig att det fanns pengar före årsskiftet för att kunna fullgöra detta, och då tycker jag att det är bättre att kunna handla till de här företagens fördel än att stirra sig blind på en budget. Om det är budgeten som i alla avseenden ska styra, och inte möjligheten att tillgodose ett bra behov, förstår jag att Socialdemokraterna inte har lyckats speciellt bra. Man har ju inte någon budget alls för miljö- och jordbruksutskottet - det är ett blankt golv, som någon sade tidigare.

Herr talman! När det gäller budgeten tror jag att Bengt-Anders Johansson känner till budgetlagen och vet varför vi inte har lagt oss i diskussionen om de olika anslagen. Det är intressant att höra att vi inte längre ska gå före i Sverige. Vi ska vänta på att EU gör förändringar, och då kan vi också förändra här. Hur ska man då göra med den diskussion om slaktkycklingar som just nu pågår inom EU? Ska vi sätta oss och luta oss tillbaka och vänta på att EU gör det? Visst är det väl så, Bengt-Anders Johansson, att vi måste gå före och driva på för att det ska bli förbättringar inom EU också? Är det inte ett svenskt mervärde att djuren har det bra på våra svenska gårdar - det har de - och att vi som konsumenter när vi köper vårt kött och vår mat över huvud taget vet att det har blivit producerat under bra villkor? Det är ju tack vare att vi har gått före, att den svenska socialdemokratiska regeringen har drivit de här frågorna i Sverige, har en stark djurskyddslagstiftning och driver frågorna ordentligt inom EU. När det gäller att betala jordbruksstöden säger man att det är handling som räknas. Ja, men snälla Bengt-Anders Johansson, kan du inte säga att det var tack vare att vi skrev vår motion som ni kom på det: Yes ! Vi måste göra den här förändringen redan nu före årsskiftet!

Herr talman! För att jag inte ska glömma det börjar jag med det sista. Det spelar egentligen ingen roll vilken orsak det var. Det viktiga var att Sveriges lantbrukare inte behövde agera bank åt svenska staten som de har fått göra under alla år med socialdemokratisk regering. Om det nu var så nypåfunnet, att ni hade skrivit en motion om detta, är det ju märkligt att ni inte har lyckats effektuera detta under ert regeringsinnehav under tidigare år. Det är mycket märkligt. Herr talman! Jag ska vara artig och försöka svara på de andra frågorna. Ann-Kristine Johansson nämnde biologisk mångfald i sitt tidigare inlägg. Ja, jag säger att miljö och tillväxt inte står emot varandra. Tvärtom är en ökad tillväxt i skogen en bra och positiv miljöåtgärd av många skäl - jag hinner inte utveckla det nu. Och, som jag sade tidigare, det är alltså de privata ägarnas, när det gäller den privata äganderätten, skötsel av många av våra skogsområden som har gjort att de i dag är skyddsvärda. Det är inte staten som har varit föregångare på det området. Däremot har man löst in ett antal hektar från privata ägare som har skött sin skog eller sina områden på ett speciellt sätt. Ann-Kristine Johansson talar om att vänta på EU. Ja, det låter ungefär som om man står på en perrong och väntar på en buss. Men man kan ju också vara med och påverka tidtabellen, Ann-Kristine Johansson, i stället för att sitta i baksätet och bara tro att någon annan ska köra. Det är detta som är det nya med den alliansregering som vi har, nämligen att vi ska vara med och påverka tidtabellen på ett aktivt sätt och inte sätta oss i ett hörn och tjura, som man har gjort tidigare. Sedan säger Ann-Kristine Johansson att svenska djur har det bra. Ja, men då kan jag börja fundera över varför den här Djurskyddsmyndigheten är så oändligt viktig. Vi är ju uppenbarligen överens om att de svenska djuren har det bra.

Herr talman! Bengt-Arne Johansson är en stolt företrädare för den nya riksdagsmajoriteten och för den nya regeringen. Och du tar upp några frågor i ditt inlägg som jag vill kommentera. Du säger att regeringen har räddat minken och minknäringen. Hur kan ni då försvara att de beslut som regeringen har ställt sig bakom innebär att minken inte kan utöva sitt naturliga beteende? Vänsterpartialternativet och alternativet från minoriteten har ju varit att just förstärka skyddet för minkarna, så att de också har tillgång till vatten och kan röra sig fritt. Du raljerar också över Djurskyddsmyndigheten, tycker jag. Tidigare, när verksamheten låg under Jordbruksverket, fick man ju kritik från Riksrevisionen. Jag vill fråga dig om du då anser att portalparagrafen ska strykas, den som säger att djur ska kunna skötas och hållas i god djurmiljö på ett sådant sätt att det ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Och till sist, Bengt-Arne Johansson, skulle jag vilja fråga dig: På vilket sätt anser du att den borgerliga regeringens förslag att avveckla de gröna jobben bryter utanförskapet för de mer än 2 000 människor som i dag har denna sysselsättning?

Herr talman! Till Jacob Johnson vill jag säga: Jag heter Bengt-Anders Johansson. Men vi är bara 32 i landet som heter så, så ursäkten är härmed given. Det sägs här att minken skulle kunna utöva sitt naturliga beteende. Det är just detta som är så intressant. Det finns ingen som helst forskning som säger att minken är beroende av vatten. Kan minken skaffa sig föda utan att gå i vatten gör den det. Detta är ett politiskt humaniserande av minken eller en Disneyfiering - kalla det vad du vill. Det är alltså ett påstående som passar politiskt, så att säga. Det handlar om inriktningen att de nog vill ha vatten. Det var till och med någon som var så skarpögd att han såg simhud mellan tårna på minken. Han är dock den ende hitintills som har lyckats se detta. Jag har dessutom ställt ett antal frågor när det gäller det här med naturligt beteende. Då ställer jag frågan till Jacob Johnson: Menar du att man ska släppa in levande föda i burarna, så att de kan jaga? Det är, enligt vad jag kan förstå, ett naturligt beteende för ett rovdjur. Min uppfattning är att de, om vi nu håller oss till minken, är så pass domesticerade att deras naturliga beteende i en hel del riktningar inte finns kvar som hos vildminken. Sedan gäller det de gröna jobben, som har varit uppe här flera gånger tidigare. Ja, om det nu vore det bästa sättet att bedriva arbetsmarknadspolitik att varje enskilt statligt verk skulle köra sitt eget race kanske det skulle kunna vara en framkomlig väg. Men min bedömning är att det nog inte är det allra bästa. Det bör i så fall ligga under Arbetsmarknadsdepartementet och hanteras den vägen och inte via miljö- och jordbruksutskottets budget.

Herr talman! Ja, men vi kan väl trots allt vara överens, Bengt-Anders Johansson, om att minkens naturliga miljö i Sverige är en vattenmiljö. Du svarade inte på min fråga om du anser att portalparagrafen enligt djurskyddslagstiftningen ska strykas. Det kanske jordbruksministern kan svara på senare. Sedan gäller det de gröna jobben. Den erfarenhet som vi har från de här arbetstillfällena är att de har fungerat väl. Och de har just medfört att en stor andel av dem som har tagit del av dem sedan har kunnat gå vidare till riktiga, vanliga arbeten eller studier.

Herr talman! Den som påstår att minken i huvudsak finns i vatten ljuger - det är inte så. Men att minken i vilt tillstånd uppehåller sig i närheten av vatten har förmodligen - jag säger förmodligen, för jag är ingen zoolog eller biolog - att göra med att det är lättast för dem att hitta föda där. Det är den beskrivning som jag har fått. Det är naturligt för dem. Men som jag sade tidigare: Om de kan få föda utan att bli blöta föredrar de det. Herr talman! Sedan gäller det den här portalparagrafen om att de ska bete sig naturligt, som Jacob Johnson ville höra om. Då återgår jag till att säga att det är väldigt viktigt att man också tar med sig den domesticerade delen, alltså att djuren i väldigt stor utsträckning har blivit annorlunda när de har förädlats. Då kan vi nästan komma tillbaka till Djurskyddsmyndigheten igen, eftersom den har varit uppe på tapeten. Det gäller de här stollestyckena som Djurskyddsmyndigheten var inne på, att hästar inte skulle få vara ensamma därför att de är flockdjur. Jag menar att det i förlängningen skulle innebära att hunden inte skulle kunna få bo ensam tillsammans med människor eftersom den kanske är ett ännu mer utpräglat flockdjur. Och det är klart att har man den mänskliga synen på djurs beteenden, som Jacob Johnson ger prov på, kan det här sluta med fullständig förskräckelse. Det är därför det är så viktigt att man tar reda på: Vad är det faktiska naturliga beteendet, och vad är det domesticerade beteendet? Jag påstår att Djurskyddsmyndigheten inte hade förmågan att skilja på det, framför allt inte när partier som Vänstern och Miljöpartiet blandade sig i. Då gick det riktigt snett.

Herr talman! När vi blandar oss i går det inte snett, utan då går det väldigt bra. I ditt inledningstal pratade du om att man inte kan simma med ishockeyutrustning. Det kanske man egentligen inte kan, men man kanske får börja göra det. Eftersom isbergen kommer flytande kanske det kan vara ett alternativ. Djurskyddsmyndigheten har vi tydligen inte debatterat klart. Jag kan inte låta bli att kommentera det som kommer upp runt den. Det har ju pågått en hetskampanj, skulle jag vilja påstå, mot Djurskyddsmyndigheten i vissa tidskrifter där man har läst om detta. Man tolkar djurs beteenden som normala eller inte normala, och det handlar om deras naturliga sätt att röra sig på och så vidare. Jag hör den ena konstiga saken efter den andra från dig. Det handlar om att hästar är flockdjur. Ja, de är flockdjur. Vi vet det. De behöver sällskap. Och man kan tolka den här djurskyddslagen som att de behöver någon form av sällskap. Vi som har jobbat med hästar vet att det är så. Har man hållit på med hundar vet man också att de behöver sällskap. Därför binder man inte fast hundar i elementet och tar fram dem en gång om året till jakten, som man kanske gjorde förr i tiden. Man hade dem i källaren. Man har dem med sig i sitt sociala liv. När det gäller att aktivera djur kan man göra det på många olika sätt. Eftersom vi har hundar som också är rovdjur och gärna jagar något slänger vi inte till dem levande föda, utan vi aktiverar dem med bollar och pinnar, och det finns något som heter agility som hundar tycker om som är ett sätt att lösa problem och göra konster på. Så det är inte märkligare än så. När det gäller minken blir jag besviken på att vi inte kunde ta det skärpta djurskyddskravet på minken, eftersom vi vet att de har ett behov av att röra sig, och de är inte så domesticerade som kanske påstås här. Så jag ställer frågan: Hur tänker ni behålla det goda djurskydd som vi ändå har jobbat med här i Sverige?

Herr talman! Vi ska behålla det goda djurskyddet genom att använda sunt förnuft i kombination med forskning och inte göra politiska piruetter som företrädarna till alliansregeringen har visat sig vara intresserade av. Jag fick inget svar av Jacob Johnson, men det är möjligt att Tina Ehn är bättre påloggad. Då är min fråga när det gäller minken, så att vi reder ut den: Är det Tina Ehns uppfattning att man ska ge minken levande föda i buren för att uppnå det naturliga beteendet? När det gäller sällskap har jag också sysslat med djur. Jag har varit djurskötare och har djur hemma på gården. Jag är också medveten om att djur tycker om sällskap, men jag är inte alls säker på att det måste vara ett annat djur som är sällskap. Jag påstår att en människa för en hund kan vara ett fullgott surrogat, och även för en häst. Men det vore intressant att höra om Tina Ehn delar den uppfattningen. För då kanske vi kan bli överens om en sak här i eftermiddag.

Herr talman! Jag kan svara på det. Sunt förnuft i samband med forskning, säger du och frågar om det är min uppfattning att minken ska ha levande föda. Jag säger nej, och jag säger också att i förlagan till djurskyddslagen säger man att djuren ska ha rätt till sitt naturliga sätt att bete sig. Och det kan man tolka in i det här. När det gäller djur och sällskap håller jag helt med dig om att en hund kanske inte behöver ha en annan hund eftersom den har en människa runt sig. Det är likadant med hästen egentligen, men hästen tar vi ju inte med oss in i köket. Den är inte inne i huset och med oss överallt. Så den har mycket svårare att få det behovet tillfredsställt. Därför mår hästen oftast bäst av att ha en hästkompis eller något annat i djurväg som ersätter den. De frågorna kan jag svara på. Vi nämnde ett annat område. Det gällde Reach. Man säger att vi har fått en bättre lagstiftning. Jag skulle vilja påstå att den lagstiftningen hade kunnat bli ännu bättre om vi inte hade haft företrädare som hade urholkat den. Jag vet i alla fall att det inte var Miljöpartiets företrädare i EU som urholkade den och gjorde den lite sämre än vad den hade kunnat bli. Det var någon annan som gjorde det. Jag går tillbaka till djur nu, sälar, skarvar och vargar. Vi ser det ofta som en lösning att skjuta av dem när de blir för många. Finns det något annat sätt att se på det? Kan alliansen tänka sig att ha ett ekologiskt helhetsperspektiv på de problemen och lyfta dem lite grann?

Herr talman! Nu är det intressant. Nu börjar vi närma oss pudelns kärna - eller minkens kärna. Nu är vi inne på avvägningar. Man ska alltså ha ett naturligt beteende så långt möjligt, men när vi kommer till gränsen levande föda: Nej! Det ska man inte unna dem. Då ligger den humanistiska tanken där att det inte är riktigt sjyst att man äter upp varandra. Men snälla, Tina Ehn, detta är naturen. Jag önskar att Tina Ehn hade sett den film som jag sett och som kändes lite jobbig där en varg äter upp en levande älgko. Den lever alltså väldigt länge medan vargen fortfarande äter ur den. Det är naturen. Den är grym, och den är som den är. Jag tänker inte påverka naturen. Jag vill låta den vara som den är. Men jag noterar att gränsen för Tina Ehn går vid att minken inte ska ha levande föda. Det är roligt att konstatera att jag och Tina Ehn i huvudsak är överens om att djur kan umgås med människor och vice versa på ett sådant sätt att man har ett bra leverne för djuren, en bra djurskyddstillsyn. Det är jag den förste att skriva under på att vi ska ha. Men de här djuren är ju starkt domesticerade. De är ju det, och det gör att de har lärt sig att kunna umgås med människor på ett klokt sätt. Vildhunden var ingenting som man umgicks med från allra första början. Det är det som är det sunda förnuftet som vi måste använda. Reach kunde ha blivit bättre. Ja, allting kunde ha blivit bättre. Men om Tina Ehns parti hade styrt det här landet hade vi inte haft något Reach alls. Då hade vi suttit i Sverige och gapat själva i stället för att ha varit med och skapa en överenskommelse som gäller 500 miljoner människor. Smaka på det! Det är starkt. Det har vi lyckats med tack vare att vi är med i EU. Med Miljöpartiet i styrelse hade vi inte varit med i EU och inte nått Reach.

Herr talman! Hitresta jössehäringar, värmlänningar, värmlänningar i förskingringen, övriga medborgare, riksdagsledamöter och medarbetare! Det här är en diskussion och en debatt kring utgiftsområde 23. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande, så det är gjort. Det handlar om jorden vi ärvde och lunden den sköna och gröna. Det handlar om så mycket som berör så många i det här gamla landet, frågor kring det agrara, kring vår jord och skog, frågor som vi sällan kan gå omkring utan att känna att vi är berörda, nästan allihop. Därför är debatten viktig, och utgiftsområdet är viktigt. Tidigare talare har vittnat om att det rör sig om 18 miljarder ungefär. Om vi ska dra en parallell till skogsindustrin och hur mycket den betyder för Sverige låt mig ta ett kort exempel från ett besök på en gymnasieskola, där diskussionen gick utifrån vilken exportnäringsgren som egentligen var viktigast för Sverige. Någon gissade på musik, och det är ingen dålig gissning eftersom musikexporten är viktig för oss i dag, men det rör sig om kanske mellan 4 och 5 miljarder jämfört med skogsindustrin som står för nästan 100 miljarder kronor. Den är en mycket viktig inkomstkälla för vårt gamla land för att bibehålla vårt välstånd. Detta ska inte glömmas bort. Då är det sagt. Alliansen gick till val i det här valet på att få flera arbeten. Det saknas alldeles för många arbeten. Så det var fokus. Politik för arbete i hela landet, sade vi. Det är det som vi håller på och genomför nu, politik för samtliga efter förmåga i detta land. Det ska finnas möjlighet. Landsbygden är en stor och viktig resurs för dessa nya arbetstillfällen. Alla ledamöter här i kammaren fick ett utskick från Lantbrukarnas Riksförbund som är heltäckande i hela landet med sina 160 000 medlemmar och har hög trovärdighet i många frågor. De erbjöd oss politiker 35 000 nya jobb. Det är ungefär som att få fart på benen på en olympier på 100 meter. Det är verkligen en fin dopningsvätska. Att erbjuda 35 000 nya jobb - det är en fantastiskt stor summa. Det förpliktar. Frågan är när det gäller de 35 000 jobben om vi oavsett majoritet i den här kammaren någonsin hade kunnat lyckas ge de förutsättningarna. Men jag menar att med ganska många insatser från den budget som är lagd nu kan vi komma en bit på väg och möta den gröna näringen, kanske inte 35 000 nya jobb på fyra år. Det kan vi tyvärr enas om att vi inte uppnår som det ser ut nu, men många nya jobb. Och det är viktigt. Det är de nya jobben som behövs. De gamla behövs också, men det är de nya som behövs för att kunna täcka upp när det är så pass många människor som går utan arbete i dag, som inte har ett arbete att gå till. Jag nämner detta för att det kom upp tidigare i debatten här. Vi skulle kanske inte diskutera arbete så mycket, men fair enough , vi kan faktiskt nämna det. Jag tycker att det känns rätt. En annan sak som jag hoppas att debatten har visat och kommer att visa fortsättningsvis också är att det är skillnader mellan alliansens politik på området och oppositionens. Det är meningen också med en debatt. Jag hoppas att ni märker det ni som lyssnar. Vi menar att det här området, landsbygden och de gröna näringarna tillsammans, är en politik som måste vitaliseras och utvecklas för vart år som går. Det får inte bli så att vi trädeslägger hela landsbygden. Då menar jag inte bara vår jordbruksmark utan att vi trädeslägger vår näring. Det vore förödande. Det är generationer som har byggt upp till exempel den åkermark som finns. Men det har också under generationer byggts upp kunskap som gått från en generation till nästa, till exempel kunskapen att odla eller kunskapen att klara av ett avelsarbete inom djuromsorgen. Jag har med egna ögon sett hur det fungerar i södra Afrika när ett annat land tar över och splittrar en landsbygdsbefolkning med vapen i hand. De allra enklaste och mest basala kunskaperna om att odla försvinner efter bara en generation. Vi tar detta för givet. Därför är satsningen på forskningen, som fortsatt är stor, så viktig. Den är absolut av största vikt. Vi ska vara stolta över och rädda om vårt lantbruksuniversitet och också titta på vilka människor det är som kommer ut därifrån. Det är bland annat de människor som jobbar med djuromsorg och gör ett förtjänstfullt arbete inom det området. Det är veterinärer inom den fakulteten. Det är även agronomer och rådgivare som ska hjälpa oss att få bärkraftiga utsädessorter på sikt. Vad händer vidare? EU-stöden har nämnts här tidigare. Utbetalningen läggs nu på rätt sida om årsskiftet, och det är viktigt. Vi kan inte säga till en student som söker studiemedel: Du ska få studiemedel, men du får det om låt säga ett år. Då kanske han inte behöver det. Då kanske han har gett upp studierna eftersom han inte klarat dem då han inte fick sitt stöd. Detta handlar om ett ansvarstagande gentemot medborgarna, i detta fall även företagare. Detta är alltså bra och något som vi är stolta över. Det är ett positivt beslut. Sedan har vi detta med regelförenkling. Jag tror att det faktiskt finns en väldigt bred majoritet i kammaren för att det ska bli en regelförenkling - inte bara inom jord- och skogsbruket, men just jordbruket är ju väldigt mycket omgärdat av regler. Där finns det pengar att spara. Även de människor som vill ha billigare livsmedel eller lägre kostnader totalt sett har här pengar att hämta på sikt. Det finns enbart fördelar. En ny skogspolitik kommer sannolikt också. Vad den kommer att landa i får vi se, men avsikten och förhoppningen är att det ska vara en skogspolitik med delaktighet. Det är viktigt - delaktighet, lokalt förvaltarskap och en stark äganderätt. Vi gick också till val på att göra en översyn av viltvården - något som i viss mån innefattas här - men även en översyn av rovdjurspolitiken. Denna har tangerats tidigare här i debatten, och den är mycket viktig. Det faktum att vi har fått starka stammar men stammar som är koncentrerade till så få platser i Sverige gör att det viktiga samspelet mellan människa och djur tyvärr har upphört att fungera. En del rovdjur har nästan blivit domesticerade och befinner sig i vissa fall alldeles inpå farstun. Herr talman! Detta är viktiga frågor. Vi menar att vi nu har chansen att forma en ny rovdjurspolitik med förståelse bland allmänheten för hur vi handskas med frågorna. Det kommer antagligen att behöva fattas ett antal beslut som kanske inte är så roliga för alla att fatta, men det handlar om att kunna ha en långsiktig stam av rovdjur. Annars är vi illa ute. Vi ser även jord- och skogsbruksmark som en resurs när det gäller att fånga upp de föroreningar som människan i dag släpper ut. Där tror jag att det finns mer att göra på sikt. Det finns intressanta saker att titta på, till exempel hur mycket det egentligen kostar för jord- och skogsbruksmarken att ta hand om all den dret vi släpper ut. När det gäller livsmedelspolitiken är näringen i dag en producent av sunda och säkra livsmedel. De kraven ställer vi när vi går till affären; det är inte snack om annat. Detta är dock inte en självklarhet såvida vi inte har näringen och forskningen med oss och konsumenterna finns på samma planhalva. Än i dag får man fram utsädessorter i Sverige, och det är viktigt. Ändå är det enda kvarvarande svenska utsädesföretaget hotat. Även växtskyddsmedel är en viktig del när vi diskuterar bekämpandet av växtsjukdomar. Det är viktigt att fundera över de delarna. När det vidare gäller landsbygdspolitiken generellt är det viktigt att få ned beslut på lokal nivå. Det har vi förespråkat i många år, och det kommer vi att fortsätta att jobba med. Det finns en landsbygdsutredning som har presenterats nyligen och som reser förväntningar. Dessa blir dock aldrig realiserade förrän den dagen förändringarna konkret finns på plats regionalt och berör människor i vardagen. Herr talman! Vi menar att generationsskiftesfrågan vad gäller de gröna företagen på landsbygden i Sverige är av största vikt. I dag finns ca 8 000 mjölkproducenter. Var och en är navet i en by eller ett samhälle, och var och en som lägger ned är ett oroande tecken. Vi kan och ska stötta dem som vill producera mjölk också i framtiden. Man sade att slutet av 1960-talet var dödsstöten för mjölkproduktionen. Så var inte fallet. Låt oss nu se framåt! Med hjälp av den här starka budgeten får vi lokalt självbestämmande med stärkt äganderätt. Vi jobbar för sunda och säkra livsmedel och för en levande landsbygd. Vi har en stark budget, och det är viktigt. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Jan Andersson och Claes Västerteg (båda c).

Herr talman! Jag var tvungen att begära replik på en värmlänning. Vi förstår i alla fall varandra när vi pratar med varandra, eller hur? Erik A Eriksson! Ni sitter i regeringsställning, men det låter inte så när jag lyssnar på dig. Antagligen ska det komma någonting. Det kanske kommer att fattas beslut framöver. Saker ska ses över och så vidare. Ni sitter ju i regeringsställning! Genomför saker! Genomför det ni sade i valrörelsen när du och jag möttes hemma i Värmland! När kommer förändringen av 28 §? Jag tror att många, särskilt de som sitter på läktaren, vill höra det. I valrörelsen sade ni: Detta ska genomföras direkt om vi vinner valet. Sedan har det gått ett tag, och än så länge har det inte hänt någonting. Sedan pratar du om en politik för arbete i hela landet och att man ska få jobb efter förmåga. Från årsskiftet försvinner drygt 65 000 arbetstillfällen på grund av att arbetsmarknadsåtgärderna försvinner. Inom de gröna jobben försvinner ungefär 2 500, enligt Skogsstyrelsen. A-kassans förändringar kommer att göra det mycket tuffare för landsbygdsföretag att få fram folk. Ta min egen yrkeskår, lantarbetarna. Ofta har de säsongsanställningar. Det nya förslaget om a-kassan, Erik A Eriksson, kommer att slå undan benen för dem. Det är ingen som kan jobba säsong med de nya förslagen. Också skogsarbetarna arbetar ofta säsong, liksom många på landsbygden. Hur ska de företag som du och jag värnar om - den gröna sektorn, den gröna näringen som är så viktig för Sverige - få tag på kvalificerad arbetskraft? Hur ska de ungdomar som går naturbruksgymnasium kunna jobba säsong? Både du och jag vet att man på landsbygden ofta jobbar säsong eller deltid. De nya a-kassereglerna slår stenhårt mot detta.

Herr talman! När det gäller 28 § vänder jag mig nog till jordbruksministern. Jag antar att det kommer något om detta från hans sida, och jag vill inte föregå det. I övrigt är det sant som Ann-Kristine säger: Vi har varit på många möten, och dialekten är densamma. Ändå har vi nog inte alltid förstått varandra, om man ska vara helt ärlig. Hur som helst, herr talman, kommer det en ny rovdjurspolitik och 28 § kommer att förändras. Jag håller dock inte i almanackan. Sedan pratar du om arbetstillfällen. En del av det du nämner berör kanske inte vårt utgiftsområde. Jag är dock sådan att jag gärna vill se resultat av den politik man föreslår, och här har vi inte sett något som helst resultat än. Jag skulle kunna säga emot dig och säga att de där siffrorna inte är relevanta, men jag väljer att inte göra det. Jag säger att vi väntar och ser. Jag har inte samma bild som du, Ann-Kristine Johansson, av att det kommer att bli så eländigt. Jag tror nämligen inte att det kan bli så mycket sämre än vad det var när vi gick till val. Det var ganska eländigt - inte i Värmland som jag kommer ifrån, men i många andra delar av landet - med många människor i arbetslöshet. Det är inget att skämta om eller raljera om. Jag menar att det inte var bättre när ni styrde. Låt oss därför försöka komma med en annan politik, som vi ju lovade i valet. Sedan får vi väl se. Kanske får du rätt, Ann-Kristine!

Herr talman! Dialektmässigt förstår vi kanske varandra. Men i politiken tror jag att det är värre när det gäller att du, Erik, och jag förstår varandra. Jobben kommer. Ja, men ser man tillbaka så är det så att vi i valrörelsen sade att jobben kommer. Det har vi ständigt och jämt sett. Det är inte på grund av den nya regeringen som antalet arbetstillfällen ökar just nu. Men den politik ni genomför och den budget som vi diskuterat här i dag och som vi fram till jul kommer att fatta beslut om kommer att göra att antalet arbetstillfällen minskar. Det kommer att bli svårare att anställa personal, för det finns inte folk som kan ta till exempel säsongsjobb, Erik A Eriksson! Kolla upp vad som står i de nya a-kassereglerna när det gäller dem som ska ha säsongsjobb! Det kommer att slå stenhårt. När det gäller arbetsgivaravgiften för den gröna sektorn, landsbygdsföretagandet, skogsföretagen och sådant undrar jag hur det ser ut på den sidan. Ni pratar om att sänka arbetsgivaravgiften. Men gör ni det också för ett jordbruksföretag och för ett småskaligt skogsföretag eller någonting sådant, Erik?

Herr talman! Förlåt, Ann-Kristine, att jag glömde detta med säsongsanställda. Jag glömde att ni beslutat om att det inte skulle ges möjlighet till säsongsanställning. Tyvärr, det var nog inte vårt bord. Det var ert bord. Det var ni som beslutade om det, och det var det som gjorde det så komplicerat bland annat för den gröna näringen men inte bara för den utan även för den näring som handlar om turism. Du räknar upp en massa siffror. Här till jul tror jag - det är inte alla som tror - att jag vet vad som ska komma på julafton och vad som händer runtomkring den dagen. Men i det här fallet måste vi veta . Jag kan också sia och gissa att det kommer att ge en miljon nya arbetstillfällen. Men jag tycker inte att det är seriöst, utan jag tycker att vi får återkomma när vi vet . Jag kan erbjuda vilka tal som helst här, men då blir jag nog för evigt halstrad. Arbetsgivaravgiften sänks för dem som mest behöver det. De med invandrarbakgrund och de som har det sämst ställt och som inte fått arbete är de som berörs. Det är dem det handlar om i det här fallet. Ja, där ska arbetsgivaravgiften sänkas. Det är rätt och riktigt - inget annat. Däremot kommer skattesänkningar att göra att det för de små företagen på sikt blir en lättnad. Det kommer naturligtvis även att gälla de företag som vi debatterar i dag. Det är fullständigt självklart. Men det är bra att du frågar, Ann-Kristine! Vår politik är väl inte i första hand till för att göra en socialdemokrat glad, utan den är väl till för att skapa möjligheter för landsbygdsföretagare. Tack för en god debatt! (Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i betänkandet och också hälsa jordbruksministern mycket varmt välkommen till denna debatt. Det är glädjande att ha en minister bland oss när vi debatterar. Vi i Folkpartiet har ett antal utgångspunkter som är vägledande för oss i våra ställningstaganden inom det här politikområdet. En punkt handlar om det som vi har varit inne på, nämligen företagandet. De flesta enmans- och fåmansföretagen finns på landsbygden, vilket innebär exempelvis att regelförenklingar som vi nu kommer att genomföra - där har vi redan påbörjat arbetet - kommer att underlätta för oändligt många företagare. Genom att ta vara på och uppmuntra entreprenörskap kommer vi också att kunna ge möjligheter avseende förädlingsgraden och möjligheter för turismen och andra näringar att blomstra. För företagare generellt behövs det långsiktiga spelregler, varför det känns extra värdefullt att regeringen nu lyckas betala ut böndernas EU-ersättningar under det år som avses. Den regeln kommer sedan att fortsätta att gälla. En annan viktig punkt som jag vill lyfta fram är den om hållbart brukande. Vi har alldeles nyss debatterat miljö- och naturvårdsbetänkandet där ett hållbart brukande av jordens resurser tagits upp. För att kunna erbjuda bra och säkra livsmedel, för att bemästra övergödningen av våra sjöar och vattendrag och för att kunna tillvarata förnybara energiresurser krävs det en medvetenhet men också ökad forskning och kunskap. Därför är det oerhört värdefullt med allt det arbete som pågår med att greppa näringen och med en odling i balans men också när det gäller ökade forskningsresurser. EU:s jordbrukspolitik har berörts här i dag. En avreglering av EU:s jordbrukspolitik är absolut nödvändig. Folkpartiet har hela tiden velat gå ännu snabbare fram. Det här är nämligen en nagel i ögat och en stötesten för många av oss som tror på marknadsekonomi och likvärdiga konkurrensvillkor. Också i ett globalt solidaritetsperspektiv är det trist att här i kammaren behöva upprepa det självklara att subsidier från väst slår undan den lokala marknaden för alltför många bönder i många fattiga länder. Nu är slutdatum satt till år 2013 när en utfasning kommer att ske av exportsubventionerna. Vi hade önskat att det skulle ske mycket tidigare. Min kollega Lars Tysklind kommer in på frågan om ett uthålligt fiske. Det är också en av de hörnstenar som vi vill arbeta vidare med liksom en uthållig skogspolitik där vi också måste finnas med i internationella sammanhang. Utan att ha en gemensam EU-skogspolitik måste vi finnas med i alla internationella forum där skogspolitiken diskuteras. Skogsutredningen har nu lagt fram sitt förslag. Utredningens betänkande remissbehandlas och återkommer så småningom som en proposition. Det är många mycket intressanta tankar som Maggi Mikaelsson lyft fram i utredningen. Det är givet att de två målen är lika. De är jämställda - det står fast. I och med den här utredningen hoppas jag ändå att miljörörelsen och skogsbruket inte uppfattar sig som motpoler, utan att ett samförstånd kan uppnås i framtiden, i samband med att det framtida skogspolitiska beslutet tas. Jag är mycket nöjd med att regeringen nu har ökat anslaget till Skogsstyrelsen under två år framöver i samband med stormen Gudruns härjningar. Det som ändå kan oroa mig framgent är någon annans härjningar, nämligen granbarkborrens. Förmodligen tvingas vi återkomma till den problematiken. Jag kan också glädja Miljöpartiet med att säga att det är möjligt för miljöorganisationer att få bidrag på upp till 2 miljoner från ett anslag som ligger under Skogsstyrelsen. Er motion var besvarad redan när den skrevs. Herr talman! För drygt en vecka sedan stod vi här i kammaren och debatterade minkarnas framtid. Frågan om minkarna har varit aktuell också i dagens debatt. Vid det tidigare tillfället pågick en osmaklig manifestation här i kammaren som lät påskina att djurskyddet var dött i samband med alliansens regeringsövertagande. Nu vill jag här passa på att lugna alla åhörare och en del politiska motståndare med att säga att så givetvis inte är fallet. Alliansen slår vakt om ett högt djurskydd. Det är vår grundval. Folkpartiet - det vill jag också markera - var positivt till inrättandet av Djurskyddsmyndigheten. Vi delar nu utredarens analys. Genom Djurskyddsmyndighetens försorg har ett utökat fokus faktiskt riktats mot djurskyddet. Vi instämmer också i utredarens analys, att Sverige under de senaste åren har varit en relativt tyst aktör internationellt sett. Självklart gör jag själv mina egna analyser utifrån vetskapen om hur det var när Marit Paulsen lämnade EU-parlamentet. Trots att Folkpartiet har förespråkat ett bevarande av Djurskyddsmyndigheten har vi accepterat att djurskyddet nu samordnats med Jordbruksverket som huvudman. Det som varit väsentligt för oss att föra in i den nya organisationen och som vi i departementet också haft möjlighet att föra samtal om har handlat just om ett fortsatt gott djurskydd med en ännu högre ambition, vilket också jordbruksministern i denna kammare påtalat. Vi tycker att det är viktigt att den kunskap och kompetens som finns på Djurskyddsmyndigheten tillvaratas liksom fortsatta forskningsinsatser, fortsatt etisk prövning av djurförsök och ett EU-center för djurskyddsfrågor med ett aktivt svenskt agerande för att få det förlagt till Sverige. Ni som här i denna kammare har haft möjlighet att läsa utredningen kan nu känna att mycket av detta är i överensstämmelse med den. Med detta kan jag känna en stor trygghet i att vi kommer att landa på ett alldeles utomordentligt bra sätt och att djurskyddet kommer att fortsätta att bli allt bättre. När jag ändå talar om djurskydd vill jag ta upp en annan djurfråga. Det handlar om något som också varit aktuellt här i talarstolen, om rovdjuren. För att få acceptans för den biologiska mångfalden också när det gäller våra stora rovdjur är det nödvändigt och välkommet med en förändring av § 28. Den tidigare regeringen bär faktiskt ett mycket stort och tungt ansvar för de motsättningar och de lidanden som den hittills förda rovdjurspolitiken har inneburit. Man har inte varit tillräckligt lyhörd för människors oro och frustration över att inte kunna skydda sina tamdjur. Därför välkomnar jag och hoppas att det arbetet kommer att påskyndas. Vi kommer säkert att få reda på ytterligare av jordbruksministern. Herr talman! Jordbrukets uppgifter att tillhandahålla bra och säker mat, erbjuda öppna landskap och en biologisk mångfald är uppgifter som jordbruksföretagare i alla tider har ställt upp på. Men under den senaste tioårsperioden har tillvaron blivit mycket problematisk för många bondeföretagare. Svinföretagen har minskat med 74 % och hönsföretagen med 49 %. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att när priset för produktionsmedel höjs med 25 % och avräkningspriserna under samma tidsperiod sänks med 11 % blir lönsamheten näst intill obefintlig. Räddningen för många jordbruksföretagare har varit att man hittat nya kombinationer eller gått över till andra verksamheter. Livsmedelsekonomiska institutet skriver i en av sina senare rapporter att forskning, utveckling och kunskapsspridning kan vara några av nycklarna för att stärka det svenska lantbrukets konkurrenskraft. Herr talman! Vi närmar oss nu juletid, och maten intar en central plats i mångas julfirande. En del uppskattar ett libanesiskt julbord med tabuleh, hummus och sambosek, andra föredrar ett vegetariskt julbord med grönsaksaladåb, sojabönspastej och linssallad, medan ytterligare en hel del anser att skinka, köttbullar, grönkål och lutfisk måste finnas på julbordet. Vad som är kvalitet är individuellt. Vad vi väljer är vårt eget val som konsumenter. Och det är då som märkningen av våra livsmedel har en så enorm betydelse, för då har vi en möjlighet att konstatera och säkerställa hur grisen har haft det under sin levnad, var grönsakerna och frukterna har vuxit eller hur det är med kaffet, om det är rättvisemärkt eller kanske till och med ekoodlat. Vi konsumenter har en enormt stor makt och möjlighet. Låt oss utnyttja den möjligheten. Med detta, herr talman, vill jag tillönska er alla en riktigt god jul med både vila, avkoppling och god och säker mat. (Applåder)

Herr talman! Det är fascinerande att få vara sista kvinna ut i gänget och veta att alla sitter här förväntansfulla för att höra om ministern har några svar på alla frågor som har ställts. Jag tänkte att nu tar Bengt-Anders Johansson hela min inledning, men det finns lite till. Vi debatterar i dag det mest grundläggande området i hela vår budget. Hur kan jag säga det? Är inte arbetsmarknadspolitik, pensionsfrågor och näringslivsfrågor viktigare? Jo, det kan synas så när man lyssnar till debatten här i kammaren. Men vi kan gå tillbaka till det vi lärde oss i skolbänken. Vi som läste lite psykologi en gång i tiden såg Maslows behovstrappa framför oss. Enligt den är det trots allt de primära behoven som behöver tillgodoses innan vi över huvud taget kan reflektera över hur vi kan hantera de sekundära behoven. Det är de sekundära behoven som vi i mångt och mycket ödslar tid på i den här diskussionen. Herr talman! Jag upplever att vi i Sverige alltför sällan reflekterar över detta. Personligen kan jag se att det är bara tre generationer mellan mig och svälten på 1860-talet. Då vandrade människor från södra Sverige upp till den del av Småland som jag kommer från på grund av missväxt och svält. Många valde att lämna Sverige på grund av det som hände då. Det är inte så länge sedan. Det har hänt fantastiskt mycket i det här landet sedan dess, och det berör i allra högsta grad dagens jordbruks-, skogs- och fiskepolitik. Förvaltarskapstanken kännetecknade dåtidens bönder precis som i dag, dåtidens människor som sökte sin utkomst på landsbygden. De jobbade utifrån att inte förbruka utan bruka de resurser som fanns för att kommande generationer också skulle kunna hämta sin näring ur det som naturen gav. Det krävs en politik som möjliggör att bedriva ett fungerande jordbruk, att anpassa det så att det blir ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart. Vi har i Sverige satt en ära i att ha ett jordbruk som fungerar väl och att ha en tillsyn av livsmedelsproduktion och djurhushållning. Det är viktigt att se att de villkor som finns i Europeiska gemenskapen är vad som krävs för att vara godkänd och att det är en likvärdig hantering i hela unionen. Sverige har inom många områden ribban betydligt högre. Det är inget fel i sig, men om det hämmar vår möjlighet till konkurrens, om det gör att våra lantbrukare i dag straffas för att Sverige ligger i framkant när det gäller djurhållning och miljöfrågor, då protesterar vi, och vi är Kristdemokraterna i det fallet. Sverige bör lyfta fram de enskilda företagarna som förebilder och peka på att det går att hantera frågor på ett annat sätt, men de ska inte straffas. Denna fråga har den tidigare regeringen dragit i långbänk. Och jag kan med glädje konstatera att den nytillträdde jordbruksministern efter ett par månader har konstaterat att nu ska här tas itu med tvärvillkor. Nu ska vi se över den hanteringen här i Sverige. Det tycker jag är väldigt lovande. Herr talman! Priserna på mark i Sverige har stigit sedan EU-inträdet och även sedan vi förändrade jordbrukspolitiken. Det tyder på att våra svenska bönder har en tilltro till näringen, att de har en framtidstro trots allt. Därför är det viktigt att vi fortsätter på samma sätt med de initiativ som är tagna för en hälsokontroll av jordbrukspolitiken. Jag tycker att det är ett fascinerande ord. Jag tycker att översyn är ett bättre ord. Hälsa talar vi om i fråga om levande organismer. Hälsokontroll av något som är död materia har jag lite svårt för, men det är det begrepp som gäller. Det är viktigt att vi tar initiativ i de diskussioner som förs i Europa i den här frågan. Det är lovvärt att vi är med där från alla politiska partier. Sverige har kännetecknats av entreprenörer i alla tider - tusenkonstnärer. Hemma brukar de kallas för "allemansrack" - jag blir lite inspirerad av värmlänningarna här - de där som gör allt, och framför allt det omöjliga möjligt. Och många av dessa är och har varit kvinnor. Därför är det glädjande att se att den nytillträdda regeringen beslutat om att sätta av pengar, inte inom vårt utgiftsområde men inom näring, vad gäller kvinnligt företagande. Men Kristdemokraterna förutsätter att jordbruksministern också tar aktiv del i den diskussionen för landsbygdsföretagandets skull, för där är det ofta kvinnor som är de drivande, som gör förädlingen av råvarorna och som hittar det där komplementära som gör att företaget blir lönsamt eller hittar en ny nisch som någon sade vid köksbordet var omöjlig. I detta sammanhang, herr talman, krävs det också att regelverket ses över. Om förutsättningarna ska fungera måste småskalig verksamhet bedömas utifrån sina förutsättningar och inte på samma premisser som storskalig verksamhet. Det kan gälla slakteriverksamhet, och det kan gälla mycket annat inom det produktionsperspektiv som vi har när vi producerar livsmedel. Det kan för den delen gälla också det vi har varit inne på tidigare här i dag: arbetstidslagstiftningen. Erik A sade ju så tydligt att det faktiskt är den förra regeringen som har omöjliggjort mycket av den utveckling inom turismnäringen som till exempel Bo på lantgård kan vara, när man måste få börja med att säsongsanställa personal för att sedan få en utveckling av företaget. Landsbygdskommittén har lämnat sitt slutbetänkande som en enig kommitté. I betänkandet finns det många vackra ord om förutsättningarna för att hela Sverige ska leva. Men menar vi som sitter här i kammaren allvar med det som står där och det som våra partivänner har varit med och tagit fram så har vi ett gediget arbete framför oss. Det landsbygdsprogram som är inskickat till Bryssel, och de delprogram som länsstyrelserna precis i dagarna har lämnat in till jordbruksministern och som har tagits fram i samverkan med många olika aktörer, är goda grunder för ett gott arbete. Men där behöver vi göra mycket, mycket mer. Skogen, herr talman, är ett annat viktigt område som vi har att jobba med. Jag förutsätter att den utredning som tidigare är nämnd kommer att få vara ute på en bred remissrunda och att den kommer tillbaka, så att vi i den här kammaren får diskutera att skogen ska vårdas och brukas för framtida generationer utifrån de två mål som i dag finns, och utifrån grundbulten frivillighet. Därför tycker jag att det är alarmerande när några av oppositionsföreträdarna vill ta medel från Skogsstyrelsen för att lägga på annat och inte låta informationen vara kostnadsfri. Ska skogsägare, som i dag oftast inte bor på sin fastighet, kunna bedriva ett aktivt skogsbruk och ta ansvar för det som tidigare generationer byggt upp så behövs information. Vi bygger på frivillighet i så mycket i det här landet. Därför är det oerhört viktigt att det spår som skogsarbetet har slagit in på här i Sverige får fortsätta och att det ges möjlighet till tydliga dialoger mellan skogsägare, produktionsindustri och andra avnämare, för skogen kommer att vara en av våra viktigaste frågor i framtiden. Jag yrkar också naturligtvis bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna. (Applåder)

Herr talman! Jag vill snabbt ta upp en sak, och det gäller säsongsanställningar. Det är faktiskt så att ni förändrar i a-kassan så att det blir hopplöst att kunna ta säsongsjobb. Man kommer inte att kunna få någon ersättning från a-kassan när man inte jobbar. När vi gjorde förändringen hos oss såg vi till att man kunde skriva in i avtalet att man kunde ha säsongsanställningar. Det var en uppgörelse mellan parterna. Men i ert förslag när det gäller a-kassan försämrar man så att säsongsanställning kommer att bli svårt att kunna leva på framöver. Vi kan väl vara överens om här att ofrivillig deltid och att inte kunna leva på sin lön, det är väl någonting som vi gemensamt kan jobba mot.

Herr talman! Ofrivillig arbetslöshet - ja, det är väl ingen människa som vill vara arbetslös? Ingen människa vill jobba mindre än att han eller hon kan förtjäna sitt levebröd. Men kan vi inte jobba upp den nivån i ett företag för anställda så finns det ingenting. Jag dristar mig därför att instämma i vad arbetsmarknadsministern har sagt: Varje arbetad timme är viktig. Sedan vet jag också att det finns brytpunkter där problem kan uppstå. Vi har konstaterat, när vi har tagit del av vad regeringen säger och det som har beslutats här i kammaren, att detta måste följas noga. Men det jag ser och har sett som den stora faran är att den diskussion som den tidigare regeringen förde gjorde att landsbygdsföretagaren och företagerskan inte vågade satsa.

Herr talman! Jag håller fullständigt med: Varje arbetad timme är viktig! Men varför gör ni då om förslagen i a-kassan så att det inte gäller? Det viktigaste är ju att man jobbar och att man, under den tid då man inte jobbar, ska kunna ha jobbat upp sina arbetsvillkor och ska kunna få ersättning från a-kassan. Så är inte fallet med ert nya förslag. Och det kommer att drabba landsbygdsföretagandet, det både du och jag står och pratar om här: vikten av att jordbruksföretag, skogsföretag och småföretag över huvud taget på landsbygden kan leva och få tag på arbetskraft. Förslagen om a-kassan kommer att försvåra det väldigt mycket.

Herr talman! De målsättningar som regeringen nu har lagt fast är till för att skapa ett arbetsmarknadsklimat som möjliggör, som gör att vi vågar satsa. Den så kallade allemansracken, som jag pratade om och som du också känner från dina bygder, Ann-Kristine, är en person som vågar anställa. Och då kommer människor att komma i arbete - det är jag övertygad om.

Herr talman! Jag är glad att jag får vara med i den här debatten i dag. Jag förutsätter att vi tillsammans kan lösa utestående och kommande frågeställningar. I den här debatten tänker jag ta upp några av politikområdena under utgiftsområdet. Jag börjar med jordbruket, och säger, utan att blinka, att jag tror på det svenska jordbruket. Jag tror på det svenska jordbruket, därför att det svenska jordbruket har kommit en god bit på väg mot ett uthålligt naturbruk. Jag tror på det svenska jordbruket, därför att vi har en hög nivå vad gäller djuromsorg. Jag tror på det svenska jordbruket, därför att man inom det svenska jordbruket har kommit en bra bit på väg när det gäller att nyttja bioenergins möjligheter. Den budget som den borgerliga regeringen lade fram i oktober, endast tio dagar efter tillträdet, sätter ut riktningen för jordbruket de kommande fyra åren. Det känns oerhört bra att som jordbruksminister få vara med om att lägga fram en budget som andas så mycket framtidshopp för småföretagen, den svenska landsbygden och inte minst jordbruket. Jag tänkte ta upp tre punkter på det här temat. För det första: Nu får det vara slut på budgettricksandet. För det andra: Nu måste vi se till att stärka konkurrenskraften. För det tredje: Nu måste vi hjälpas åt att minska byråkratin. Herr talman! För oss är det viktigt att budgettak kan hållas och att statsfinanserna är stabila. Det är bara på så sätt som vi kan hålla uppe och försvara vår valuta, den svenska kronan, och hålla räntorna på en nivå så att verksamheter kan utvecklas. Det är något som kommer oss alla till del på olika sätt, inte minst den som bedriver en verksamhet och kanske till och med är jordbrukare. Det är skälet till att regeringen i budgetpropositionen skrev ungefär följande: Regeringen avser att undersöka möjligheterna att betala ut EU:s gårdsstöd under det år som stödet avser. Vi avgav alltså inte något direkt löfte eftersom vi ville vara absolut säkra på att det var möjligt. Men jag är nu oerhört glad och nöjd över att jag efter bara 48 dagar vid makten kunde ge beskedet till de svenska bönderna att gårdsstödet och alla andra stöd kan utbetalas på rätt sida om årsskiftet i år, nästa år och varje år så länge som vi sitter kvar vid makten. Nu är det alltså slut med budgettricksandet. Den här regeringen tänker inte riskera Sveriges trovärdighet gentemot omvärlden genom att flytta pengar fram och tillbaka över årsskiftet. Herr talman! Vi måste hjälpas åt att stärka jordbrukets konkurrenskraft. Jordbruket ska ha likvärdiga konkurrensvillkor i förhållande till jordbruket inom övriga EU. Regeringen ser nu över hur konkurrensförutsättningarna i näringen kan förbättras. En del i detta mycket viktiga arbete är den nyss påbörjade översynen om hur vi tillämpar tvärvillkoren i Sverige. Regeringen har också påbörjat ett arbete som innebär att de administrativa kostnaderna ska minska med minst 25 % till år 2010. Som en del i regeringens ambition att minska byråkratin och krånglet lägger vi ned ett antal myndigheter. Inom vårt fögderi är det Djurskyddsmyndigheten som berörs. Vi föreslår att myndigheten avvecklas och att frågorna, det vill säga politikområdet, flyttas över till Jordbruksverket. Jag vill här en gång för alla slå fast att det inte är Djurskyddsmyndigheten som är garanten för vårt starka djurskydd, utan det är vår starka lagstiftning och kanske framför allt en fungerande kommunal tillsyn och ett offensivt arbete i Europeiska unionen. Den här regeringen tänker värna vårt starka djurskydd, och avvecklingen av Djurskyddsmyndigheten innebär inte att vi ändrar så mycket som ett kommatecken i djurskyddslagstiftningen. Jag ska därefter tala om skogen. Jag ser stora möjligheter i att använda skogsråvara som en del i den energiomställning som på sikt leder till att vi blir oberoende av olja. I regeringen arbetar vi därför för att öka möjligheten till en hållbar skogsproduktion. Sveriges alla familjeskogsbruk ska även framgent kunna ha frihet under ansvar, och de är en viktig del i att vi ska kunna fortsätta energiomställningsarbetet. Det är min övertygelse att vi ska bruka skogens resurser så att även kommande generationer har glädje och nytta av denna enorma resurs som vi har i vårt land. I regeringens budgetförslag har vi bedömt att Skogsstyrelsens utvärdering av föryngringsresultatet visar att det finns ytterligare behov av insatser i form av rådgivning i fråga om produktions- och miljöåtgärder. Vi är även här överens om att vi måste lyfta fram värdet av frivilliga avsättningar. Naturvårdsavtal är ett viktigt verktyg i detta arbete. Och det är vår avsikt att vi ska intensifiera vårt arbete i denna del. Låt mig också i denna del konstatera att Skogsutredningen nu är ute på remiss. När remissarbetet är avslutat och remisserna är sammanställda kommer regeringen att analysera förslagen, inkluderande de remissynpunkter som kommer in, för att kunna lägga fram ett förslag i form av en proposition till riksdagen. Herr talman! Min nästa punkt på detta utgiftsområde är fisket. För att säkerställa beståndens förnyelse är det nödvändigt att förhindra överfiske och ett illegalt fiske. Fiskerikontrollen utgör i detta sammanhang en viktig del av den ansvarsfulla hushållning som vi måste ha för att värna fiskeresurserna. Det är ett av skälen till att landnings- och kvalitetskontrollen nu förs över från Kustbevakningen till Fiskeriverket. Och det gäller, som ni väl känner till, från den 1 januari 2007. Jag vill samtidigt säga att jag under hösten har varit med om att sänka kvoterna när det gäller både torsken i Östersjön och djuphavsfisken i Atlanten. Och under den kommande veckan ser jag fram emot att få vara med om att göra det ekologiska systemet mer hållbart i Kattegatt. Detta är möjligt beroende på den pragmatiska inställning som regeringen har intagit i syfte att påverka vårt naturbruk så att det blir uthålligt. Herr talman! Slutligen ska jag ta upp samepolitiken. Min och regeringens uppfattning är att beslut ska fattas så nära människor som möjligt och så nära de verksamheter som berörs som möjligt. Riksdagen har vid ett tidigare tillfälle fattat beslut om att vissa myndighetsuppgifter ska föras över till Sametinget därför att de rör den samiska befolkningen på ett sätt som gör att Sametinget borde fatta beslut. Det innebär i sin tur att verksamhet nu förs från Jordbruksverket, och därmed minskar den pengamängd som disponeras av Jordbruksverket. Detsamma gäller rennäringen.

Herr talman! Jag tror också på det svenska jordbruket och skogsbruket. När jordbruksministern talar om behovet av att se över tvärvillkoren kan man bara konstatera att de partier som har varit förespråkare av EU har fått en del problem i efterbörden så att säga. Jag skulle vilja ställa några frågor när vi har jordbruksministern här i kväll, vilket är väldigt trevligt. När det gäller Djurskyddsmyndigheten har jag i och för sig redan fått ett svar, nämligen att jordbruksministern inte avser att ändra djurskyddslagens portalparagraf där det sägs att djuren ska hållas på ett sådant sätt att de kan bete sig naturligt, och det är glädjande. Men jag skulle vilja höra lite mer om hur jordbruksministern ser på utredaren Norbelies förslag att vidga djurskyddsbegreppet. Jag menar att det riskerar att urholka innebörden i det. Jag vill också höra hur jordbruksministern ser på förslaget att minska anslagen till det statliga djurskyddet med drygt 30 %. Tror du verkligen att den anslagsnivån är tillräcklig, inte minst mot bakgrund av det föreslagna vidgade djurskyddsbegreppet? Till slut har jordbruksministern aviserat en översyn av jaktförordningen. Här gäller ju EU:s art- och habitatdirektiv som ställer strikta krav på skydd för till exempel vargar. EG-domstolens generaladvokat har senast kritiserat Finland för för mycket vargjakt. Hur tänker jordbruksministern beakta det vid översynen av jaktförordningen?

Herr talman! Först vad beträffar tvärvillkoren är att konstatera att det finns ett antal bekymmer förenade med att ha dubbel lagstiftning. Vi måste reda ut vilken lagstiftning som gäller så att den som driver verksamhet vet efter vilken lagstiftning verksamheten ska bedrivas. För det andra är det i den delen jätteviktigt, tycker jag, att vi implementerar villkor i Sverige som gör det möjligt att producera produkter på ett bra sätt i vårt land och med lika förutsättningar som våra kolleger och konkurrenter har på den europeiska kontinenten. Vad beträffar djurskyddet har jag vid upprepade tillfällen redovisat min och regeringens syn i denna fråga, innebärande att detta är ett led i att effektivisera den statliga administrationen. Djurskyddet bedrivs och ska även fortsättningsvis i sin praktiska tillämpning bedrivas av landets kommuner. Vi har inte för avsikt att ändra någon lagstiftning i detta sammanhang. Norbelies utredning inkom till departementet för någon dag sedan, varför jag inte vill uttala mig om vad utredaren har kommit fram till i den analys som han har gjort av hur verksamheten ska administreras fortsättningsvis. Vi kommer emellertid att göra en analys av utredningen. Vi kommer därtill att ta hjälp av andra för att göra en analys så att vi får verksamheten att fungera bäst möjligt även fortsättningsvis. Vad beträffar anslagen i denna del är det aviserat att vi återkommer till riksdagen i tilläggsbudget för att där kvantifiera vad medelsåtgången ska vara. Jaktförordningen och rovdjuren i den del som gäller det debacle som finländarna har råkat ut för bedömer vi inte berör Sverige eftersom det tog sin utgångspunkt i att man skulle bedriva licensjakt och det är det inte fråga om i Sverige.

Herr talman! Då vill jag bara avslutningsvis göra en kommentar. Jag hoppas att regeringen vid beredningen av Norbelies utredning inte minst tittar på anslagsnivåerna eftersom man föreslagit en minskning på 30 %. Det är lätt att säga att djurskyddet ska vara lika bra i framtiden, men Djurskyddsmyndigheten har haft och har en stor betydelse för att lyfta fram de här frågorna. Med en sådan här kraftig minskning på både själva Djurskyddsmyndigheten och forskningen i de här frågorna är farhågan stor för att det kommer att innebära en kraftig försämring.

Herr talman! Återigen måste jag upprepa att vi återkommer från regeringens sida till riksdagen i tilläggsbudget med medelstilldelning till den verksamhet som i vart fall i sin huvuddel avses överföras till Jordbruksverket. Den debatten måste vi lämna tills vi dels har analyserat den utredning som nu ligger på regeringens bord, dels också har tagit in synpunkter på utredningen och kvantifierat det medelsbehov som verksamheten och politikområdet har för att fungera på ett bra sätt framöver.

Herr talman! Tack, jordbruksministern, för att han har prioriterat att vara här i kammaren. Det är glädjande att vår nye jordbruksminister visar ett engagemang för utskottets verksamhet. Jag tycker att det är intressant att höra den inriktning som ministern har gjort sig till tolk för när det gäller konkurrenskraften och den minskade byråkratin. Det är en oerhört välkommen signal till alla våra företagare i småskaliga jordbruk och till livsmedelsproducenter runtom i landet. Det är också bra att slå fast att djurskyddslagstiftningen ligger fast. Kopplingen till Djurskyddsmyndigheten finns inte utan lagstiftningen ligger fast. Men verksamheten kommer att bedrivas på annat sätt. Jag har ett par tre frågor till ministern dock. Jag skulle vilja få besked om § 28 som har nämnts lite grann tidigare i dag. Jag tror mig ha sett att ministern har varit ute i någon medieintervju och sagt att bedömningen är att den ska vara förändrad till den 1 juli 2007. Min fråga är om det ligger fast. Helst hade jag ju sett att det skulle ha varit klart till betessläppningen, men det är möjligt att det inte går att genomföra. Den andra frågan, herr talman, handlar om rovdjursförvaltningen i lite större perspektiv. Nu ser vi att det blir minskade näringsinkomster på turism etcetera i vissa delar av Sverige på grund av att det vilda håller på att ta slut. Där är bland annat kostnader för att leta bortsprungna djur som innebär stora pengar. Det gör alltså att det behövs någon form av insats. När kan man bedöma att det kommer? Som tredje fråga vill jag ta upp ekologisk odling som det inte har nämnts någonting om här, och jag har fått en del frågor om detta. Min fråga till ministern är: Vad är det som kommer att gälla för ekologisk odling? Kommer det att bli fortsatt stöd till den? Jag har hört lite olika uppfattningar om det här i kammaren tidigare om åren.

Herr talman! Vad beträffar § 28 är det min och regeringens avsikt att den ska vara förändrad senast den 1 juli 2007. Min, liksom frågeställarens förhoppning är säkert att det ska kunna ske tidigare, men jag har uttryckt mig så för att vi ska uppfylla alla de sorters beredningskrav som finns i vårt samhälle och som vi ska vara noga med att följa. Vad beträffar rovdjursförvaltningen rent generellt och allmänt kan konstateras att vi i regeringen har valt att behålla den rovdjursutredning som den tidigare regeringen hade tillsatt. Utredaren har ett brett mandat och har att i förslagsform ta ställning till en mängd skilda och för olika verksamheter viktiga frågor. Utredaren är därtill fri att på egen hand ta upp frågeställningar som eventuellt inte skulle ligga i mandatet i dag. Hans utredningstid sträcker sig till slutet av 2007 och jag förutsätter att när denna utredning kommer in till regeringen kommer den att beredas på sedvanligt sätt med en remissomgång för att därefter överlämnas i sina förslagsdelar till riksdagen för ställningstagande.

Herr talman! Då får vi ta den ekologiska odlingen i nästa kör. Men en kommentar har jag ändå till ministerns utfästelse när det gäller § 28. Jag tycker att det är en stark markering från alliansregeringen. Den gamla rovdjursutredningen kom 1998, om jag inte missminner mig, och under hela förra mandatperioden försökte jag att få besked från den dåvarande jordbruksministern om när vi kunde få en förändring till stånd. Nu skriver vi 2006, det är alltså åtta år utan att den förra regeringen vidtog någon som helst åtgärd. Då är det ju en dramatisk förbättring, herr talman, om vi på åtta månader, med den utfästelse som ministern har gjort här, kan få en sådan hett efterlängtad förändring till stånd på det området. Det vill jag verkligen tacka för. Sedan noterar jag ministerns svar när det gäller rovdjursförvaltningen. Kan vi hantera det på motsvarande sätt är jag tacksam om vi kan få till stånd en förvaltning värd namnet. Men den återstående frågan var vad som gäller för den ekologiska odlingen. Jag behöver inte upprepa frågan. Jag utgår från att ministern använder sin kvarvarande tid till att utveckla det.

Herr talman! Vad beträffar den ekologiska odlingen ligger de målsättningar kvar som är fastslagna av den tidigare regeringen men också i olika sammanhang av riksdagen både vad gäller produktions- och konsumtionsstödet. Men låt mig i sammanhanget konstatera att det är vi konsumenter som avgör vad det faktiska utfallet blir. Stöd till den här typen av produktion utgår ju i form av produktionsstöd och ingenting annat.

Herr talman! En av frågorna jag hade tänkt att ställa till jordbruksministern fick jag svar på i samband med Bengt-Anders Johanssons replikskifte. Det gällde 28 §. Det gläder mig verkligen - om nu det jordbruksministern säger stämmer - att det är fråga om den 1 juli nästa år. Det är bra. Det är en fråga som inte minst jag som kommer från Värmland har drivit kraftfullt. Det behövs en förändring. Det gäller likaså den sittande rovdjursutredningen. Det får inte bli någon förändring där. Utredningen ska få jobba vidare och lägga fram förslag. Vi är överens om tron på det svenska jordbruket, att det ska vara en hög nivå på djuromsorgen, miljön, och att det ska vara bra och god mat. Men när det gäller djurskyddet och Djurskyddsmyndigheten är jag fundersam över hur jordbruksministern kan säga att djurskyddsambitionerna är lika höga i dag som förut, trots att Djurskyddsmyndigheten läggs ned och anslagen minskas med ett antal miljoner. Enligt Norbelie är kostnaden 24 miljoner för att lägga ned Djurskyddsmyndigheten. Man sitter med lokalhyresavtal fram till 2010. Det kommer att kosta mycket pengar att avveckla Djurskyddsmyndigheten. Verksamheten ska tas över av Jordbruksverket. Hur ska det bedriva ett bättre djurskyddsarbete än Djurskyddsmyndigheten? Problemet är att det inte är en fristående myndighet utan att Jordbruksverket är sammanblandat med näringsintressen. Jag ser en fara i att flytta tillbaka detta till Jordbruksverket. Kan jordbruksministern säga att Jordbruksverket kommer att få ökade resurser till sin djurskyddsverksamhet när man lägger ned Djurskyddsmyndigheten och minskar ambitionerna?

Herr talman! Låt mig vad beträffar 28 § konstatera, och notera, den förändrade inställning som Ann-Kristine Johansson och hennes parti har intagit i frågan. Jag tillkännagav efter tio dagar som minister min och regeringens inställning i frågan. Ann-Kristine Johansson, hennes parti och den regering hon företrädde hade åtminstone 1 000 dagar på sig att aktivt göra något i frågan. Men man var, förmodar jag, bakbundna av någon som ville något annat, vilket jag beklagar. Hade vi fått den förändring som vi nu ämnar göra i dåtid hade många människor inte haft de problem de har för närvarande. Vad beträffar djurskyddet måste jag återigen repetera att vi avser att återkomma i tilläggsbudget efter analys med den medelstilldelning vi anser behövs för att bedriva en verksamhet på den nivå som gör att vi kan fortsätta att medverka till att höja nivån på djurskyddet på den europeiska kontinenten, men också bedriva ett utvecklings- och forskningsarbete i vårt eget land. Samtidigt konstaterar jag att vi under en period av tolv år fick en dubblering av antalet myndigheter i Sverige, vilket föranleder mig att säga att vi behöver se över myndighetsstrukturen så att vi får en effektiv statlig administration. Detta arbete har vi inlett, herr talman.

Herr talman! Vissa saker går tydligen snabbt för Eskil Erlandsson. Förändringen av 28 § är en sådan sak. Jag hoppas att Eskil Erlandsson också har noterat att det i det socialdemokratiska jakt- och viltvårdsprogrammet som antogs i somras står att vi ska jobba för en förändring av 28 §. Nu fick vi inte sitta kvar i regeringsställning, men hade vi gjort det hade vi sett till att det hade blivit en förändring av denna paragraf. Jag kommer återigen tillbaka till frågan om djurskyddet. Hur ser Eskil Erlandsson möjligheten till att inom EU driva att EU följer med och kommer närmare Sverige? Hur ser Eskil Erlandsson på frågan om att Sverige ska gå före? Jag ställde frågan till Bengt-Anders Johansson förut. Ska Sverige gå före och ha en skarpare djurskyddslag och en skarpare miljölag, som vi har, eller ska vi nu luta oss tillbaka och vänta på att EU kommer i kapp oss? Jag har läst uttalanden från jordbruksministern, inte minst om översynen av tvärvillkoren. Jag tolkar in att konkurrenskraften är överordnad andra mål. Stämmer det? Är konkurrenskraften viktigare än djurskyddsarbetet? Ska det arbete vi har i Sverige jämställas med EU:s arbete, det vill säga ska vi sänka ambitionsnivån? Jag vill gärna ha ett positivt svar. Jag vill gärna ha ett svar där det framgår att det är självklart att Sverige ska vara ett föregångsland för djurskyddet. Vi ska driva på ordentligt. Men i realpolitik ser jag inte detta när Djurskyddsmyndigheten läggs ned och anslagen för djurskyddsarbetet dras in och så vidare.

Herr talman! Låt oss konstatera att mycket av det arbete som har bedrivits och ska bedrivas kommer att bedrivas i gemenskap med andra länder. Till exempel är det så, som jag förmodar att Ann-Kristine Johansson väl känner till, att det inom EU pågår ett arbete för att se över transportbestämmelser, för att se över hur till exempel slaktkycklingar har det och för att se över hur det ska vara med burhönsen och så vidare. I detta arbete ska Sverige ta lead , som det heter på utrikiska. Vi har dessutom noga preciserat, när vi har beordrat översynen av tvärvillkoren, att vi inte ska ta tillbaka något försteg vi har på området. Vi är noga med detta. Vi ligger före, och vi ska fortsatt ligga före. Men vi ska hjälpa övriga Europa att komma i fatt oss så att djuren även på den europeiska kontinenten får det lika bra som i vårt land.

Herr talman! Jag hoppas att ni inte tycker att det har blivit så sent att ni inte orkar höra mer om politik. Jag ska hålla mig enbart till fiskepolitiken, om det kan vara till glädje. Det har inte nämnts så mycket om fiskepolitik i dag. Jag vet att Tina Ehn nämnde något i början, likaså Bengt-Anders Johansson och jordbruksministern pratade lite om det. Jag får också säga att det är trevligt att jordbruksministern är här i kammaren, och jag tror inte att han behöver vara nervös för det jag har att säga. Han kommer att märka att vi har ungefär samma åsikter kring detta. Det märks i Sverige i dag att vi har en ny regering när det gäller fiskeripolitiken. Det mest synbara beviset på det är att vi i EU-sammanhang ser en betydligt offensivare politik. Den förändrade strategin när det gäller förhandlingar inom EU:s gemensamma fiskeripolitik har visat sig redan framgångsrik. Det mer offensiva sättet att förhandla har givit resultatet att Sverige numera är med och påverkar Europas fiskeripolitik. Det går inte att sätta sig ned och säga nej. Då påverkas inte resultatet. Det har visat sig under åren att det är så. Vi såg det redan efter valet 2002 när vi sattes inför faktum om ett totalt torskfiskestopp i Östersjön, vilket sedan EU:s regelverk förhindrade. I de förhandlingarna var Sverige helt diskvalificerat. Sverige kunde inte alls påverka och sänka några kvoter i fråga om torskfisket i Östersjön, som var bra i sig. Det finns i grunden ingen motsättning i att ha grundinställningen att följa de vetenskapliga råden från Ices och med det utgångsläget ändå vara med och förhandla fram bra kompromissförslag som leder utvecklingen i rätt riktning. Det märks tydligt att det är så. Jordbruksministern nämnde att han ansåg att vi hade gått över till en mer pragmatisk syn på detta. Herr talman! Grunden för en framgångsrik politik med ett långsiktigt hållbart fiske är att man har dialog och förankring. Ann-Kristine Johansson nämnde att det var samma i fråga om en ny jordbrukspolitik. Det är så självklart. Om vi ser tillbaka på vad som hände 2002 var det ett skräckexempel på hur man inte ska göra, hur man över en dag eller två fattar ett beslut utan att prata med någon i näringen. Det var noll förankring vid det tillfället. Det skapar bara konflikter. Det ledde egentligen ingen vart. Nu har vi naturligtvis en helt annan sits. Nu har vi tillkomsten av de regionala nämnderna, som är ett effektivt redskap i fiskeripolitiken. På nationell nivå måste vi arbeta vidare kring samförvaltningsprojekten, för att fortsätta med det fördjupade samarbete och den förståelse som det skapar mellan fiskare, forskare och myndigheter. Det gäller att inte se det som ett projekt, därför att detta är inte något tidsbegränsat som ska ta slut utan någonting som kommer att vara ett permanent inslag i den svenska fiskeförvaltningen. Min övertygelse är, vilket även erfarenheten har visat, att får fiskare chansen att vara med och ta ansvar gör man det. Men då gäller det att släppa in dem i processen och inte köra över dem, som har gjorts många gånger. Herr talman! I betänkandet tas också upp några andra viktiga förändringar när det gäller fiskeripolitiken som jag vill lyfta fram. Det är så att om man upprepar en sak tillräckligt ofta kan det bli en sanning. Det gjorde även Cato den äldre i den romerska senaten en gång, och till slut förstörde man Karthago. Jag kan uttrycka det så här: För övrigt anser jag att systemet med kvoter måste ersättas med ett system med havdagar för blandfisket i Kattegatt och Skagerrak. Om jag upprepar det tillräckligt många gånger kommer det säkert att bli en sanning. Jag utgår från att jordbruksministern i EU-sammanhang kommer att lägga stor kraft på att få i gång det försök som planerades till den 1 januari 2007 i Kattegatt. Nu blev det tyvärr uppskjutet, och vem vi ska lägga ansvaret på för att det inte blev av kan vi alltid träta om, om det var EU-kommissionens eller den avgående socialdemokratiska regeringens fel. Jag har ändå en känsla av att man inte prioriterar den här frågan tillräckligt högt, och jag utgår från att vår nye jordbruksminister kommer att göra detta och att försöket kommer i gång. Det är helt grundläggande för att blandfisket på västkusten ska få en normal situation, där man inte slänger i stora delar av fångsten. En annan grundläggande faktor när det gäller det långsiktigt hållbara fisket är att vi har en fiskeflotta som är i balans med fiskeresursen. Det har nämnts här tidigare, och jag tror att Tina Ehn tog upp lite om det. I den uppföljning från utskottet som finns i betänkandet när det gäller just fiskeområdet påpekar vi att minskningar av fiskeflottan är ett väldigt komplext problem. Det handlar inte bara om antal båtar, tonnage och så vidare, utan det handlar om vilken effektivitet man har i fisket på den kvarvarande flottan och vilken fiskeansträngning som krävs. Vi tar också upp en väldigt viktig aspekt på fiskeflottan, och det är att man tar regionala hänsyn och har sådana aspekter. Det får inte bli så i Sverige att vi minskar fiskeflottan på det sättet att det finns lönsamma och uthålliga möjligheter till fiske på vissa platser men inte finns något fisketonnage just där. Det finns exempel på det längs Norrlandskusten, där Sverige har en stor strömmingskvot som man kan fiska på. Men tyvärr var tonnaget sålt till västkusten, så det fanns en trålare norr om Gävle, och det fanns inga möjligheter att ta upp strömmingen. Vi fick byta bort den mot finska laxkvoter i stället. Då har fiskeripolitiken slagit snett. Det här är väldigt olyckligt, för vi pratar om det småskaliga kustnära fisket, som vi i de flesta sammanhang vill värna. Det finns också en annan aspekt på det här. Det är att fisket inte bara är att lyfta upp fisk ur havet, utan det är också den industri och beredningsindustri som förädlar. Den industrin är väldigt mycket beroende av en jämn tillgång på fisk och råvara, så det har att göra med hur vi skrotar fiskeflottan. Annars tror jag att vi ska vara med och betala för att köpa ut en del fiskebåtar. Det är inte tu tal om det. Det gäller bara att vi gör det på ett riktigt sätt. Herr talman! Jag hoppar över det här med fiskerikontrollen. Jordbruksministern tog upp det lite grann. Fiskerikontrollen har aldrig gällt kvantitet, utan den måste gälla kvalitet och vara effektorienterad, som det brukar kallas. Det är ungefär som att tullen inte söker narkotika hos alla människor, utan de har viss hum om var de ska söka. Även fiskerikontrollen måste övergå till ett sådant system att man ger sig på det som man förväntas hitta problem med och inte vara ute och kontrollera överallt. Jag ska bara nämna några ord om den utvärdering av bland annat fiskeområdet som vi har gjort i utskottet, som jag hänvisade till nyss. Jag tycker att den bilagan är en väldigt viktig del i betänkandet. Huvudbudskapet i utvärderingen är att det måste finnas indikatorer som visar på resultat och inte på insatser. Det är väldigt vanligt inom politiken att visa hur många kronor vi satsar på ett område. Men politik kan vara gratis om det bara blir bra resultat. När man nu satsar inom vissa områden är det resultatet som räknas. Det finns ett exempel inom fiskeriområdet, och det är att vi inte har överskridit några kvoter. Ja, det kan vi se - det är ett resultat. Men det säger inte ett dugg om hur fiskebestånden har gynnats eller missgynnats av detta. Det är den typen av resultat vi måste ta fram som beslutsunderlag. Jag förutsätter att man från regeringshåll tar fasta på våra synpunkter och att vi på det sättet får bättre underlag för fortsatta beslut. Det finns många exempel i utvärderingen, och ett är att man ska se fiskets ekonomiska hållbarhet. Den indikator som mäts är landningsvärdet, men det säger egentligen ingenting alls om hur uthålligt fisket är. Vi pratar om lönsamhet i fisket, och då måste man ha med andra faktorer också. Det är en bit som jag verkligen ser fram emot att få fortsätta att arbeta med. Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. I detta anförande instämde Rune Wikström (m).

Herr talman! Det är intressant att höra dig prata om fisket och dina funderingar runt det, Lars Tysklind. Vi kommer bägge från västkusten, och därför har jag en liten fråga när det gäller havdagarna, som man pratar om nu: Vem är det man ska anpassa sig till när det gäller havdagarna? Vilken fiskart är det? Vi fiskar ju blandfisk där och får även upp torsken, som man på vissa ställen inte borde få upp. Tror du att havdagarna är tillräckligt för de hotade bestånden?

Herr talman! Oberoende av om vi har ett kvotsystem eller ett havdagssystem kan man säga att det är samma antal torskar som dör, om vi pratar om det. Om vi fortsätter med ett rent kvotsystem i Nordsjön kommer det bara att föra med sig att de torskarna kommer att fiskas upp ändå, och så kommer man att slänga dem överbord i stället. Det man däremot måste göra när det gäller havdagar är naturligtvis att genomföra försöket och se vad det innebär. Man kan inte från början säga hur många dagar det ska vara. Blandfisket är ju inte riktat, utan man får fiskar av alla slag. Det är därför det är så viktigt att komma i gång med det här försöket, så att man verkligen ser vilken typ av fångst man får. Dessutom blir det då inget slöseri med naturresurser, eftersom man är tvingad att ta i land all fisk.

Herr talman! Jag håller med när det gäller kvoterna, som du tog upp förut. Man säger att man inte har överskridit kvoter. Men problemet är att kvoterna kanske inte är riktade utifrån den mest hotade arten, och då blir det fel. En annan sak som jag tänkte på i den här debatten var att vi hela tiden pratar om förhållandet mellan näringen och naturresurserna. Vi kommer hela tiden in på konkurrensen i diskussionen. Då blir jag väldigt rädd när jag hör att alliansens politiker pratar om att konkurrenskraften kanske är det övergripande målet. Jag var på ett föredrag förra veckan som handlade om vatten, vattenresurser och Östersjön, och man pratade om övergödningen och hur stor del som är ackumulerade effekter som rinner ut i Östersjön. Även om vi stryper övergödningen här och där finns det en ackumulering i markerna som förmodligen kommer att påverka under en väldigt lång tid. Då kommer jag gärna in på hur du ser på den här övergödningsproblematiken, om du vill svara på den frågan. Nu handlar det inte om västkustfisket. Men hur vill alliansen påverka det här?

Herr talman! När det gäller övergödningen handlar det inte om någon speciell kust, utan den problematiken finns överallt. Den här ackumuleringen finns ju även i västkustens innerskärgårdar. Naturligtvis gäller det att jobba väldigt brett med den. Det handlar om jordbruksfrågorna. Det handlar naturligtvis om skyddsområden kring vattendragen. Det är ändå de största. Sedan ska man inte underskatta enskilda avlopp och sådant. Det är en väldigt stor del. Det är bara några procent av Sveriges befolkning som släpper ut 90 % av det orenade avloppsvattnet eller näringsämnena. Det är en sådan sak som jag tror att man måste ta itu med för att lösa övergödningsproblemet. Sedan handlar det naturligtvis också om ett EU-samarbete. För gödningsmedlet finns det inga gränser. Östersjön vet ju inte om detta rinner ut i Polen eller i Estland eller i Sverige, utan Östersjön mår lika illa av alltihop. Det är naturligtvis en blandning av åtgärder som måste göras. Det är absolut grundläggande.

Herr talman! Den här debatten har i alla fall inte lyckats övertyga mig om att en nedläggning av Djurskyddsmyndigheten inte kommer att innebära ett försämrat djurskydd. Även om vissa verkar tro det var det trots allt inte en miljöpartistisk nyck som ledde fram till att Djurskyddsmyndigheten startade 2004. Det var kritik från olika håll om att djuren kom i kläm på Jordbruksverket när samma myndighet skulle främja både djurskyddet och produktiviteten i jordbruket och när djurens och näringens intressen stod emot varandra. Ja, då var det nästan alltid djuren som fick ge vika. Nu vet jag att förespråkarna för en nedläggning brukar hävda att det inte finns någon konflikt mellan näringens och djurens intressen, men jag har svårt att se något tydligare bevis för att så är fallet än just regeringens iver att så fort som möjligt lägga ned Djurskyddsmyndigheten. Handen på hjärtat! Djurskydd handlar väl ändå om lite mer än att djuren ska vara tillräckligt friska för att kunna producera ordentligt? Det är knappast omsorg om djuren som gör att vi har sönderavlade, sönderstressade slaktkycklingar som lever hopträngda, tusentals, i en stor hangar med nästan ständigt ljus. De äter så mycket de kan, växer så snabbt de bara kan. Kroppen hänger inte med. De har i många fall ständig värk. Det är inte djuromsorg, utan det är faktiskt bara lönsamhet som räknas där. Det är inte heller omsorg om djuren som gör att 150 000 kycklingar varje år dör i transporter på väg till slakterier. Det handlar helt enkelt om att det är mer lönsamt, även om det innebär att vissa stryker med på kuppen. Det är just därför som Djurskyddsmyndigheten behövs så väl, och kanske är det också just därför som regeringen är så ivrig att lägga ned Djurskyddsmyndigheten. Det här beslutsunderlaget är minst sagt tunt. Vi får några allmänt hållna rader om regeringens ambition att minska den statliga administrationen. Och utifrån det förväntas vi vara beredda att lägga ned den enda myndighet som står på djurens sida. Det tycker inte jag känns som en seriös hantering. Och man blir inte direkt lugnare av att regeringen samtidigt räknar med att djurskyddet, hokus pokus, kommer att bli gratis när man flyttar över det till Jordbruksverket. Det är ju inte så att man flyttar med några pengar från Djurskyddsmyndigheten till Jordbruksverket. Nej då, det ska bli gratis när man flyttar det. Regeringen och dess företrädare må säga hur många gånger som helst att man fortfarande vill ha ett starkt djurskydd, men det är lite svårt att tro på det när de saker man faktiskt gör i praktisk handling visar på den direkta motsatsen.

Herr talman! När Helena Leander tog upp Djurskyddsmyndigheten tyckte jag att det var angeläget att här upprepa det som jag sade tidigare i kammaren. Då fanns nämligen inte Helena Leander närvarande. Folkpartiet har hela tiden velat satsa på Djurskyddsmyndigheten, men vi har accepterat regeringens linje, och vi står bakom det som regeringen har kommit fram till. Vi är nu övertygade om att det här kommer att bli riktigt bra. Jag utgår från att Helena Leander har haft möjlighet att titta på den utredning som nu ligger, men jag kan kort berätta några saker och ställa frågor om Helena Leander tycker att det låter rimligt och att det också känns som en garant för ett fortsatt högt djurskydd. Vi skriver, och regeringen slår fast, att vi till och med vill ha en högre ambition. Vi kommer att tillvarata den kunskap och kompetens som finns inom Djurskyddsmyndigheten men också den kunskap och kompetens som fanns inom Jordbruksverket när man hade hand om de här frågorna. Det gäller också den kritik som man då får rätta sig efter. Det handlar om fortsatta forskningsinsatser och fortsatt etisk prövning men också om det internationella. Och här är det intressant med tanke på Helena Leanders och hennes partis uppfattning om EU-samarbetet. Vi vill nu jobba för att ansöka om att Sverige ska kunna ha EU:s gemensamma djurskyddscentrum. Låter inte detta ändå som en garant och en möjlighet? Vi ska jobba vidare och till och med skärpa djurskyddet. Vi har då ett gott djurskydd och ett gott hälsotillstånd. Portalparagrafen finns kvar. Och vi vill till och med vässa den. Kan inte Helena Leander ändå uppfatta att detta låter trovärdigt och lita på de uppgifterna?

Herr talman! Jag följde den här debatten via tv:n på mitt rum, och jag är glad åt att Folkpartiet i alla fall tidigare stod bakom Djurskyddsmyndigheten. Det är egentligen ganska sunt utifrån ett liberalt perspektiv att friheten bara ska gälla så länge man inte trampar på någon annans frihet, även om det nu är ett djur som har frihet i det här fallet eller som kanske inte har det. Det är tråkigt att Folkpartiet har fogat in sig i ledet. Men visst, det är en del av att vara vid regeringsmakten att man måste kompromissa, och kanske är det djuren som blir de som får ta smällen här. Jag är tyvärr inte så övertygad om att djurskyddet kommer att stärkas, snarare tvärtom. Den kompetens som finns på Jordbruksverket må vara en sak, men om man ska föra över uppgifter från Djurskyddsmyndigheten utan att föra över några pengar har jag svårt att se vad som ska hända med den kompetens som Djurskyddsmyndigheten har byggt upp. Det klingar också lite konstigt i mina öron när man säger att vi jättegärna vill ha det här europeiska djurskyddscentrumet i Sverige samtidigt som vi lägger ned vårt eget. Hur ska vi ha det? Sedan gäller det portalparagrafen om att djur ska skyddas från onödigt lidande och ha möjlighet att bete sig naturligt. Det är jättebra att den finns kvar i djurskyddslagen, men den måste också fyllas med innehåll. Annars är den ingenting värd.

Herr talman! Jag undrar vad Helena Leander egentligen menar med att vi trampar på någon annans frihet. Vad gäller ekonomin står det följande i vårt betänkande: Utskottet förutsätter att regeringen i samband med vårbudgeten återkommer om organisation och resurser för det fortsatta djurskyddsarbetet. Vi kommer alltså att återkomma om vilka resurser som flyttas vidare till bland annat Jordbruksverket. Där råder ingen tvekan om att man också kommer att få de resurser som behövs för att vidmakthålla och utveckla djurskyddet. Men insinuationer om att vi från alliansen och regeringen skulle trycka ned djuren eller trampa på någon annans frihet tycker jag är beklämmande att lyssna till.

Herr talman! Ja, frågan om vems frihet som avsågs svarade du nästan på själv. Det är djurens frihet som avses, djurens rättigheter. Vår frihet att föda upp djur måste ju på något sätt ställas i proportion till djurens frihet och möjlighet att bete sig naturligt. När det gäller de resurser som avses överföras är det väldigt bra att man förhoppningsvis kommer att återkomma i vårpropositionen. Men i den här snabbanalysen pratar man ju om en ganska kraftig minskning av antalet anställda. Man tror på något sätt att djurskyddet kommer att bli mycket billigare om man för över verksamheten till Jordbruksverket. Och jag har svårt att se det som någonting annat än en ambitionssänkning på djurskyddsområdet.