Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Herr talman! Regeringspartierna har tillsammans med Sverigedemokraterna inom ramen för Tidöavtalet beslutat att Sverige ska frångå det så kallade enprocentsmålet. Det innebär att vi fryser biståndsramen på 56 miljarder kronor årligen under de kommande tre åren.

56 miljarder kronor är väldigt mycket pengar, och som många redan känner till är Sverige världens största biståndsgivare. Det varierar lite beroende på hur man räknar, men oavsett hur man räknar är vi i alla fall en av världens absolut största biståndsgivare.

Men inte minst mot bakgrund av det som nu har skett med Rysslands olagliga invasion av Ukraina är det helt rimligt att Sverige är med och bidrar och finansierar återuppbyggnad och stöd till människor som lider på olika sätt. Det råder också konsensus i den här kammaren om att vi ska fortsätta att bidra humanitärt, militärt, politiskt och finansiellt för att hjälpa Ukraina i den situation som det landet befinner sig i.

I en omvärld där många människor lider och är i nöd är det inte heller orimligt att rika länder bistår med hjälp och återuppbyggnad. Detta är det ganska få personer som motsätter sig. Det är fullt rimligt att vi hjälper dem som är i nöd, och därför kommer vi att öka det humanitära biståndet, främja fred och säkerhet och göra en prioriterad satsning på demokrati och fria val.

Men skattepengar ska inte används oförståndigt. När det saknas möjlighet till uppföljning och när det saknas konsekvensanalyser behöver vi stanna upp för att reformera. Det är än mer orimligt att inte stanna upp om det kommer signaler som visar på en grumlighet och avsaknad av konsekvensanalyser, vilket gör att vi inte riktigt vet vart våra skattemedel går. Det är problematiskt. Det finns till och med signaler om att en del av biståndspengarna är kontraproduktiva och ibland till och med göder korruption och våld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Vi får inte glömma vems pengar det är som vi ger bort. Det är hårt arbetande medborgare som har gett oss som politiker förtroendet att förvalta deras pengar. Det är alltså inte våra - politikernas - pengar. Det är inte statens pengar vi hanterar.

Det är bra att påminna sig om detta ibland genom att exempelvis citera Gustav Möller, som lär ha sagt: Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.

Herr talman! Jag har själv tidigare jobbat inom näringslivet med organisationsutveckling. Man kan använda olika principer och tekniker när man sätter mål. En teknik som jag själv har använt en del kallas för KAR-RAK-tekniken. Den innebär att man antingen utgår från kompetens och aktivitet - alltså i det här fallet de resurser man har - för att sedan sätta ett mål, ett resultat, eller så väljer man att sätta resultatet först och utifrån detta välja vilka aktiviteter och vilken kompetens som behövs.

Jag ser väldigt positivt på att regeringen nu har valt att lämna en modell som är ganska ineffektiv och i stället gå in på det som jag kallar för RAK-tekniken, där man sätter målet först: Vad är det vi vill uppnå? När man har satt målet tar man fram de resurser som behövs. På så sätt kan man göra ett betydligt mer effektivt och mer lättnavigerat system som funkar mer effektivt. Jag menar att den reform som nu också görs är helt central och nödvändig.

Just nu pågår en beredning i Regeringskansliet för att analysera hur vi ska prioritera framöver. Utöver detta finns det också en rad rapporter från bland andra Riksrevisionen och Expertgruppen för biståndsanalys som tydligt pekar på de brister som i dag finns inom biståndspolitiken.

Jag skulle vilja ta upp några exempel som jag tycker är högst relevanta för att också de som lyssnar på denna debatt ska förstå varför just denna reform är så nödvändig som jag menar att den är.

Så sent som förra året, 2021, publicerades en rapport som kritiserade biståndet skarpt. Mellan åren 2001 och 2020 har Sverige utbetalat nästan 14 miljarder kronor i bistånd till Afghanistan. Rapporten konstaterar att "i huvudsak har resultaten av utvecklingsarbetet varit svaga". Vidare skriver man: "Nivån på de finansiella flödena och bristande samordning och samstämmighet mellan insatser gör det inte orimligt att hävda att stora biståndsvolymer och kriget mot terrorn tillsammans snarare bidragit till än motverkat korruption och underminerat all potential till hållbarhet."

En annan rapport var Riksrevisionens analys av Sidas garantiverksamhet som tog upp att Sverige utan tydlig analys ofta efterskänkt de uppläggningskostnader som mottagarlandet är tänkt att betala, sannolikt för att det bidrar till att nå enprocentsmålet. Vidare påpekar Riksrevisionen att arbetet med lån och garantier från Sida ofta nedprioriteras, eftersom lånebeloppen inte inräknas i biståndsmålet om 1 procent av bni.

Ett annat exempel är den så kallade fungibiliteten som innebär att när man inte vill stödja en krigsherre eller en diktatur rakt av låter man i stället bygga en skola, ett vattenreningsverk, eller ett sjukhus. Det är naturligtvis goda ambitioner och kan verka oproblematiskt. Men även de insatserna frigör pengar som exempelvis en regim kan använda för vapen som sedermera används för krig. Givarländerna pysslar om befolkningens basbehov så att regimen eller diktatorn kan fortsätta med sin upprustning av det man har som ambition att göra. Det är problematiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Enligt flera sakkunniga har fungibiliteten varit standard inom det svenska biståndet sedan 60-talet. Det har alltså pågått under väldigt lång tid. Jag lyssnade på en väldigt intressant expert inom bistånd som gav ett exempel på just detta och hur biståndet till och med bidrog till något så hemskt som ett inbördeskrig.

Exemplet var i närtid och handlade om när Sydsudan blev självständigt från Sudan 2011. Sydsudan saknade allt, och biståndsorganisationer från hela världen slöt upp för att rusta upp landet med social service, infrastruktur etcetera, för allting saknades.

Det medförde att regeringen inte engagerade sig i de frågorna eftersom biståndsorganisationerna tog hand om allt det nödvändiga. Konsekvensen av detta blev att befolkningen inte betalade någon särskilt hög skatt. Det gjorde att regeringen i sin tur inte såg värdet av folket. Folket slutade att ha förtroende för regeringen, och några år senare var inbördeskriget ett faktum. Biståndet var inte den enda orsaken. Men det var definitivt en faktor. Det är vad jag vill understryka med mitt anförande i dag.

Till att börja med menar jag att det är centralt att koppla biståndet till handelsfrågorna. Det är viktigt eftersom inget land går ifrån fattigdom till rikedom genom bistånd. Vi behöver därför stärka näringslivets roll för att gå från biståndsberoende till handel så att länder bli självständiga. Marknadsmässiga och hållbara investeringar är viktiga i dessa länder. Därför menar vi att en ökad användning av garantier också kommer att generera goda resultat.

Herr talman! I vårt närområde har Rysslands vidriga invasion av Ukraina förändrat förutsättningarna ytterligare. Vi kommer att behöva prioritera vårt närområde under en lång tid framöver för att återuppbygga Ukraina på olika sätt. Dagligen ser vi på nyheterna och träffar människor som utstått de fruktansvärda händelser som nu har skett i vårt närområde.

Sverigedemokraterna menar också att vi behöver prioritera de regioner och länder där vi på allvar kan göra stor skillnad. Vi behöver se över vilka mottagarländer vi arbetar med och kanske minska antalet länder för att bli riktigt bra och skapa riktigt bra förutsättningar i de färre länder som vi arbetar med.

Vi menar också att vi behöver lägga vårt fokus på det som vi själva är väldigt bra på att arbeta med, exempelvis innovation och teknik inom energiområdet eller skogsbiståndet, så att vi blir riktigt bra på det.

Vi vill satsa mer på bilaterala skogsprojekt som ger mer kontroll i stället för att bara ge genom FN:s fonder, som riskerar att bli onödigt dyra.

En sak man ofta missar är att man drar igång skogsprojekt för att motverka exempelvis ökentillväxt men man har inte planer för hur man ska kunna ta till vara produkterna. Vi menar därför att det är viktigt att småskaliga industrier etableras i samband med plantagen också för att skapa sysselsättning för lokalbefolkningen.

Konsekvenser man annars har kunnat se är att lokalbefolkningen motverkar de projekt som biståndsorganisationerna gör just för att de inte förstår syftet med det utan vill använda marken till annan verksamhet.

Hans Rosling lärde oss att barn numera går i skolan i större utsträckning i världen. Det är naturligtvis någonting som är fantastiskt och någonting som vi ska främja. Det är en mänsklig rättighet. Men vi menar också att det behövs mer pengar till yrkesutbildningar för att ge en grundteknisk kompetens i större utsträckning allteftersom vi går in i en teknisk utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Jag vill helt kort sammanfattningsvis säga att jag är glad att vi nu ser en reform av det svenska biståndet. Det är inte sunt att pumpa in pengar i någonting baserat på ett procentmål. Det hämmar effektiviteten på ett sätt som inte är bra. Alla organisationer mår bra av att stanna upp, prioritera och effektivisera.

Att bedriva verksamhet som inte kräver uppföljning och analys är osunt. Att koppla biståndet till handel kommer att skapa bättre förutsättningar för länder att komma upp på sina egna ben, vilket ändå måste vara syftet med biståndsarbetet.

Det kan inte vara så att länder år efter år ska vara beroende av biståndet. Ingen människa eller nation får en självkänsla av att leva på bidrag.

Vi kommer också att göra en prioriterad satsning på demokrati, val och det humanitära biståndet. Det ser vi som helt centralt och viktigt.

Låt mig till sist läsa upp ett välkänt ordspråk som sammanfattar i varje fall min syn på biståndet: Ge en man en fisk och du föder honom för en dag. Lär en man att fiska och du föder honom för hela livet.

Med det, herr talman, ställer jag mig bakom utskottets förslag.

Herr talman! För första gången på årtionden ökar fattigdomen i världen. Bara under 2022 ökade antalet människor i extrem fattigdom till 719 miljoner, enligt Världsbanken. Det betyder att nästan var tionde person i världen lever i fattigdom.

Det pågår just nu en hungerkatastrof i världen. Enligt FN lider 345 miljoner människor av akut undernäring. Det är en siffra som mer än fördubblats sedan 2019. Det är 46 miljoner barn som befinner sig på flykt. Många lever under helt omänskliga förhållanden i flyktingläger under lång tid. Orsaken är en rad globala kriser: klimatkrisen, coronaepidemin och ett växande antal krig och konflikter.

Sverigedemokraterna har tillsammans med regeringen kommit överens om att sänka biståndet. Ni vill egentligen sänka biståndet ännu mer. Ni ville halvera det från början. Att sänka biståndet i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Det visar tydligt vilken sorts parti Sverigedemokraterna är.

I Tidöavtalet som regeringen förhandlade fram med Sverigedemokraterna slås fast att biståndet ska användas för att uppnå migrationspolitiska syften. Människor ska med andra ord tvingas tillbaka till varifrån de flytt. Det är ett avsteg från själva grundprincipen för bistånd, som säger att biståndet ska gynna mottagaren och inte givaren. Jag undrar hur det ska gå till.

Herr talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för frågan!

Att Sverigedemokraterna har en helt annan syn på världen än vad Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och kanske eventuellt Centerpartiet i några fall har är inte en nyhet. Det ledamoten nu lyfter fram är frågan varför vi vill dra ned på biståndet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Jag skulle vilja omformulera den frågan. Anledningen till att Sverigedemokraterna och de övriga partierna som ingått Tidöavtalet vill effektivisera biståndet är av exakt de anledningarna som jag precis lyfte fram i mitt anförande.

Ledamoten kunde lyssna på anförandet och de exempel som har kommit upp från olika organisationer och den kritik som har lyfts fram mot svenskt bistånd och vad effekterna ibland blir av det svenska biståndet. Man behöver inte vara raketforskare för att inse att någonting måste göras.

Vi måste effektivisera vårt biståndsarbete. Sverige lägger mest pengar i världen per capita på bistånd. De pengarna är varken Vänsterpartiets pengar, mina pengar eller statens pengar. Det är de personer som arbetar, sliter, driver företag och går till jobbet varje morgon i det här landet som har genererat de resurserna för att vi ska förvalta de pengarna. De pengarna ser jag allvarligt på.

Jag menar att allt slöseri med skattemedel är en skymf mot dem som sliter varje dag i detta land. Av den anledningen stämmer det mycket bra att vi vill koppla bort biståndet från enprocentsmålet, att vi vill dra ned på biståndet, för att effektivisera och för att se till att de resurser som vi lägger på bistånd används till det som syftet är. Det är sunt.

Herr talman! Ledamoten Christiansson påstår att det svenska biståndet skulle vara undermåligt eller dåligt. Det stämmer faktiskt inte. Det är helt felaktigt. Svenskt bistånd får ofta toppbetyg globalt sett. Vi har ett bistånd som både är transparent och effektivt. Att påstå någonting annat är faktiskt inte sant. Sedan finns det alltid saker som kan bli bättre. Men i det stora hela får det svenska biståndet toppbetyg.

Nu vill man alltså förändra någonting som fungerar och har fungerat väldigt bra under lång tid. Utifrån biståndets målsättning ska biståndet utgå från mottagarens behov och perspektiv, inte från att gynna svenska intressen och svensk handel som ledamoten här gärna vill prata om.

Det finns ett regelverk, GPEDC, där det talas om just biståndeffektiviteten. Och de fyra principerna innebär lokalt ägarskap, fokus på resultat, inkluderande partnerskap och transparens och gemensamt ansvarstagande. Principerna bygger på decennier av erfarenhet av vad som är just ett effektivt bistånd.

Tycker Sverigedemokraterna att vi ska avstå från dessa principer? Ska vi inte fortsätta att leva upp till dessa viktiga principer för biståndet?

Herr talman! När man har denna typ av debatter är det ganska klassiskt, som jag ser det, att det ibland finns heliga kor i svensk politik, saker som man bara inte får prata om. Man får inte röra vid det och inte lyfta fram frågan. Om man ens skulle yppa någonting om detta får man ett epitet. Eller också görs det en sådan retorisk vurpa, som vi nu hörde från talarstolen, där ledamoten helt enkelt försöker måla upp eller beskriva en bild av att Tidöavtalet och Sverigedemokraterna vill ta bort biståndet helt. Allt som är bra med biståndet ska vi ta bort, och vi ska inte ha något mer bistånd. Sedan byggs debatten upp utifrån denna planhalva.

Men, nej tack, jag går inte gärna in på den planhalvan eftersom det är ohederligt att argumentera på detta sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Det som vi gör är att vi drar ned på marginalen. Detta avtal innebär att vi lägger 56 miljarder kronor årligen på bistånd. Det är fortfarande ett av världens största bistånd.

Nej, vi ska inte ta bort det bistånd som fungerar. Nej, vi ska inte sluta ge bistånd. Däremot ska vi på den lilla marginalen där vi drar ned effektivisera och göra saker bättre.

Det är inte jag som målar upp bilden av att svenskt bistånd inte fungerar. Lotta Johnsson Fornarve vill gärna framställa det som att det är Alexander Christiansson från Sverigedemokraterna som riktar denna kritik.

Jag är ny i utskottet, och jag har ägnat en del tid de senaste veckorna åt att sitta och läsa igenom dessa rapporter. Och dessa rapporter är entydiga när det gäller att det saknas uppföljning och konsekvensanalyser och att det finns brister i det svenska biståndet. Om vi kan enas där kan vi någonstans kanske också hantera dessa problem. Men om man bara blundar och säger att det inte finns några problem och att vi ska fortsätta öka biståndet och bara pumpa in pengar även när det göder korruption och våld betackar jag mig för det. Det är osunt.

Herr talman! Jag tycker att det var en fascinerande argumentation från Sverigedemokraterna. Med denna definition av bistånd skulle man i så fall kunna utesluta väldigt mycket stöd till länder som är icke-demokratier med argumentet att biståndet i så fall tränger undan saker och ger utrymme för annat. Det vore en förödande konsekvens i förlängningen.

Jag vill minnas att Sydkorea en gång i tiden var världens fattigaste land - 1956 - och då startades stora svenska och internationella biståndsinsatser. Nu har det gått något bättre för detta land. Det går att hjälpa länder och utveckla dem. Och svenskt bistånd är världsledande i fråga om att hitta modeller för hur man faktiskt hjälper länder att utvecklas och få egen kraft och kapacitet.

Sverigedemokraterna brukar alltid argumentera om att vi ska ha en mycket restriktiv flyktingpolitik och migrationspolitik och säga att det är bättre att hjälpa folk där de bor och att de inte ska komma hit till Sverige. Vi har hört det i decennier, och vi ser nu också att det är en politik som får genomslag. Men ska man inte ens hjälpa dem där hemma om man ska skära ned på biståndet?

Här försöker Sverigedemokraternas representant Alexander Christiansson säga att ni bara vill ha ett effektivare bistånd. Men det är bara ett år sedan som ni sa att ni ska skära ned på biståndet med 50 procent. Det var ingen annan styrmodell. Det var verkligen att sätta ett tak och säga att det ska vara 50 procent - hälften ska bort.

Oscar Sjöstedt, er ekonomisk-politiske talesperson, sa att han inte skulle gråta om man lade ned Sida.

Så vid sidan av det vackra talet om effektivisering är sanningen att ni inte tycker om bistånd. Ni tycker inte att man ska hjälpa till. Ni vill kraftigt skära ned biståndet.

Därför ställer jag ändå grundfrågan: Tycker ni fortfarande att det vore rimligt att skära ned biståndet till 50 procent, eller är ni nöjda med den förändring som ni nu har fått genomslag för i Tidöavtalet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Jag tackar Tomas Eneroth för frågorna. Det var ett bra inspel. Ledamoten lyfte fram Sydkorea. Jag har själv jobbat inom biståndsverksamhet, men inte i Sydkorea. Jag jobbade i Filippinerna, och jag vet att bistånd gör skillnad. Om det hade varit så att bistånd inte gör skillnad alls hade vi nollat detta anslag.

Nu gör Tomas Eneroth precis samma sak som gjordes i tidigare replikskifte. Han lyfter fram ett narrativ om att Sverigedemokraterna inte vill ha något bistånd. Men så är inte fallet.

Tomas Eneroth, som är en tidigare minister som jag faktiskt respekterar på många sätt, borde kunna göra kopplingen att det är centralt och viktigt med effektivisering. Man brukar säga att det som är sunt för näringslivet i en lågkonjunktur är att företag stannar upp och funderar på sina kostnader och utgifter för att effektivisera så att de använder sitt kapital på rätt sätt.

Varför skulle det finnas vissa heliga kor inom svensk politik som inte går att ifrågasätta och som inte går att skära ned på? Jag förstår inte resonemanget. Det skulle vara intressant att höra Tomas Eneroth utveckla det lite grann.

Jag fascineras över att Tomas Eneroth också lyfte fram migrationspolitiken och Sverigedemokraternas ambition att dra ned på den. Tomas Eneroths partiledare sa häromdagen att det var Socialdemokraterna som skapade paradigmskiftet i svensk migrationspolitik och att vi egentligen inte skulle ha fått igenom någonting, eftersom det var Socialdemokraterna som gjorde denna omläggning.

Är Tomas Eneroth nöjd med den migrationspolitik som Tidöavtalet innebär?

Herr talman! Jag noterar att Alexander Christiansson inte svarade på frågan om Sverigedemokraterna står fast vid sitt krav på att 50 procent av biståndet ska skäras ned. Om det bara hade handlat om en längtan efter effektivisering hade jag kunnat respektera det. Men när Oscar Sjöstedt säger att han inte skulle gråta om man lade ned Sida, undrar jag vilken effektiviseringskalkyl som detta påstående är byggt på.

Generellt undrar jag, vilket jag kommer att återkomma till i mitt anförande, vilka konsekvensbeskrivningar som egentligen görs av den omläggning av biståndspolitiken som just nu pågår.

Återigen: Vill ni skära ned på biståndet med 50 procent, och hur ska civilsamhället effektivisera? Jag tror att denna debatt följs av väldigt många i civilsamhället som arbetar och har arbetat i många år med bistånd och är experter på det. De har hjälpt individer, grupper av människor, länder och regioner att komma ur situationen med fattigdom. De har gjort otroliga insatser. Jag tror att de är lite nyfikna på hur Alexander Christiansson uttrycker att de ska effektiviseras. Kan vi få ett förslag och en liten lista på vad Plan, Svenska kyrkan, Diakonia eller andra ska göra för att bli effektivare? Vilket effektivitetsmått talar vi om? Är det procentuell grad av svält, är det välbefinnande eller är det lite mindre av sexuell hälsa och reproduktionsmöjligheter? Hur ser Sverigedemokraterna att civilsamhället ska effektivisera sitt bistånd?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag missade att svara på den första frågan om 50-procentsmålet. Sverigedemokraterna har satt ett mål på 50 procent eftersom vi menar att mycket av det som görs i dag går att göra bättre. Retoriken handlar ofta om vad vi då vill dra ned på.

Det finns ganska mycket vi skulle behöva dra ned på. Det görs också insatser som kanske gör viss skillnad på marginalen. Men det är bättre att använda de resurserna till ett mindre antal länder som vi skär ned till. Då kan vi arbeta med dem och göra det riktigt bra, i stället för att vara överallt, hela tiden och göra allting. Det menar vi är en mycket bättre väg att gå.

Vad Oscar Sjöstedt har sagt om Sida och om han skulle gråta om det lades ned får ledamoten gärna fråga honom. Personligen skulle jag inte gråta om Sida lades ned. Jag tror inte att jag hade bokstavligen gråtit om man lade ned någon myndighet. Men det hade kanske varit olyckligt om Sida lades ned, eftersom de gör mycket som är bra. Och det ska vi inte dra ned på. Det ligger också inom ramen för det vi nu har kommit fram till. Jag ser alltså inte riktigt de problem som ledamoten målar upp.

Frågan gällde civilsamhället. Det är också därför vi styr om resurser till civilsamhället. Vi menar att resurserna till civilsamhället ska öka. Civilsamhället gör ofta saker bättre än statliga myndigheter.

Riksrevisionen lyfte själv fram problematiken med att man inte kan följa upp allt som sker inom exempelvis FN-organisationerna. Det har varit problematiskt. Vi menar att det finns saker att göra där också.

I alla fall jag är ny på jobbet. Jag är ny i utrikesutskottet, och jag är ny inom den här budgetfrågan som är kopplad till biståndet. Det finns alltså absolut saker som man kan sätta sig in i. Det är också därför utredningen är på gång i Regeringskansliet, för att ta reda på hur vi ska prioritera.

Herr talman! Ledamoten Christiansson tog i sitt anförande upp ett flertal kanske inte lögner men i alla fall starkt vinklade myter som florerar om biståndet, till exempel att det skulle leda till inbördeskrig eller vara helt meningslöst. Det visar tyvärr på en anmärkningsvärd okunnighet.

Svenskt bistånd är effektivt och har stor mätbarhet. Det finns hur mycket statistik och siffror som helst över detta. Organisationerna som jobbar med bistånd gör inte mycket annat än att följa upp och redovisa, för att vi som jobbar med frågorna ska kunna ha bra underlag inför de beslut som ska fattas. Det är alltså bara att läsa lite andra rapporter i så fall, om ledamoten Christiansson nu har läst så många.

När det gäller att biståndet till Afghanistan skulle ha varit helt meningslöst kan vi titta på några siffror över vad som hände mellan 2000 och 2020. Antalet barn som går i skolan ökade från 800 000 till 9 miljoner. Antalet flickor som går i skolan ökade från närmare 0 till 39 procent. Mödra- och barndödligheten mer än halverades. Inkomsten per capita ökade med 75 procent mellan 2001 och 2018. Och Afghanistans tillgång till el ökade från 22 procent 2005 till 98 procent 2019. Det tycker jag är resultat som är värda att lyfta fram och som man inte ska försöka vända undan.

Vikten av skatteinbetalningar tog ledamoten också upp. Det är också en svensk paradgren. Skatteverket är ute i många länder och hjälper till att bygga upp bra skattesystem. Sådant behöver vi fortsätta göra.

Jag kommer i nästa omgång att ställa en fråga när det gäller att beredning pågår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Tack för frågorna, Janine Alm Ericson!

När det gäller myter och att det är meningslöst kommer de rapporter jag har läst inte från Flashback eller något sådant, ifall det är vad ledamoten antyder. De kommer från Riksrevisionen och Expertgruppen för biståndsanalys. Jag tror inte att jag har läst nästan något annat än just deras rapporter, förutom någon artikel från ett par experter som under många år har jobbat med biståndsfrågor för bland annat Sida. Där har jag hämtat min information. Det är också deras kritik som jag kanaliserar i mitt anförande. Ska man kalla det myter och meningslöst? Nej, jag tror inte det. Jag tror inte ens att jag tar mig tiden att bemöta det.

Sedan gör man samma sak igen, för tredje gången i rad. Man lyfter upp de goda exemplen och frågar: Varför vill ni dra ned på biståndet? Nej, vi vill inte dra ned på de saker som fungerar. Vi vill arbeta med de saker som fungerar. Men de som inte fungerar, de saker som ledamoten Janine Alm Ericson kallar myter, menar vi är värda att analysera för att se vad som hänt och vad som behöver effektiveras inom svenskt bistånd.

Det är återigen skattebetalarnas medel vi hanterar. Det är inte Janine Alm Ericsons pengar, mina pengar, statens pengar eller pengar som växer på träd. Det är människor som skapar de pengarna, som vi förvaltar. De ska hanteras väl. De måste hanteras väl och sunt. Därför vill vi göra utvärderingen och dra ned på biståndet för att effektivisera. Så enkelt är det.

Herr talman! Jag nämnde inte en neddragning av biståndet. Nu bygger ledamoten Christiansson halmgubbar att slåss mot.

När det gäller människors pengar och att vi ska göra det som är mest effektivt för svenska skattebetalare är det en åsikt som vi delar i allra högsta grad. Det försöker vi göra varje dag. Men det Sverigedemokraterna och ledamoten Christiansson missar är att pengarna som läggs på bistånd också bidrar till att lösa våra utmaningar, till att Sverige får det bättre och lättare, eftersom det finns många globala utmaningar som måste lösas tillsammans.

Meningslösa tyckte jag verkligen inte att rapporterna från varken EBA eller Riksrevisionen var. Det gällde snarare att ledamoten framställde biståndet som meningslöst. Det ska det inte råda några tveksamheter om.

Vi lyssnar också mycket på de utvärderingar som görs. Det är otroligt viktigt. Saker kan effektiviseras och göras bättre. Men ledamoten drar det lite för långt i sina egna syften.

Jag vill egentligen fråga om detta med att ledamoten säger att beredning pågår. Det märker vi. Den här budgeten ger inte särskilt mycket svar men leder till stor oro. En stor omläggning sker, helt utan transparens eller beredning med vare sig civilsamhället eller riksdagen där det finns otroligt mycket kunskap om detta.

Jag vill därför ställa en fråga till ledamoten. Hur kan Sverigedemokraterna, om man nu är så grundad i rapporter och effektivitet som man säger, tycka att det är bra att pusha för stora förändringar utan att göra konsekvensanalyser eller involvera en bredare beredning med det kunniga civilsamhället och riksdagen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Om jag missförstod ledamotens inledande anförande som kritik mot att vi drog ned biståndet ber jag om ursäkt. Jag uppfattade det på det sättet, men jag kan ha hört fel. I så fall tar jag tillbaka det.

Jag menade inte att ledamoten sa om rapporterna att de var meningslösa utan att det var myter. Det var bokstavligen det ordet som användes, att jag hänvisade till myter. Jag hävdar att rapporterna från Riksrevisionen och Expertgruppen för biståndsanalys inte är myter, utan det är sanning och verklighet.

Men om Miljöpartiet har uppfattningen att det är myter förstår jag att man gärna blundar för problemen. Då kommer vi aldrig att se någon förändring när det gäller de här sakerna. Då kommer vi att fortsätta lägga in 1 procent av bni år efter år och aldrig ta tag i frågorna. Det är slöseri med skattemedel - ibland, inte alltid men ibland. Det är det jag menar är ett problem.

Jag är jättetacksam över budgeten och ser fram emot att se var vi kommer att landa framöver när det gäller biståndsfrågorna. Jag förstår att det skapar oro för många som arbetar inom detta. Förändring skapar oro. Man kan tycka att det bästa hade varit om allting alltid fick vara som det brukar vara. Det är oftast jag som konservativ som brukar kallas bakåtsträvande, och det sägs att jag gärna vill bevara. Men i det här fallet är det jag som är progressiv och Miljöpartiet som kanske är lite konservativt.

Jag hävdar bara att vi behöver en ny syn på biståndet. Jag tror att vi kommer att landa i något fantastiskt bra med den nya biståndspolitik som vi kommer att ta fram.

Vi måste ge detta lite tid. Det är därför vi inte drar ned jättemycket på biståndsbudgeten just nu utan låter den ligga i tre år på 56 miljarder kronor årligen. Det är väldigt mycket pengar. Vi behöver se över detta, och vi har tre fyra år på oss att göra det arbetet. Vi ska se vad vi landar i.

Herr talman! I dag har vi att debattera biståndspolitiken och regeringens förslag till budget på området. Det är på många sätt en historisk dag men faktiskt också en rätt sorglig dag, för det mål som har styrt biståndspolitiken i över 50 år har nu övergivits. Vi har i över 50 år, i alla fall i denna riksdag, haft en gemensam ambition: att avsätta 1 procent, en hundradel, av vårt välstånd för att bekämpa den fattigdom, det förtryck, den utsatthet och den orimliga ojämlikhet som många människor i världen lider av.

Några länder har motsvarande mål som Sverige. Än fler har med beundran och respekt sett hur Sverige har tagit sitt ansvar. Världen över har svenskt bistånd hjälpt människor ur fattigdom och ur förtryck. Det har gett hopp och visat hur internationellt stöd kan kombineras med insatser som stärker den egna förmågan till trygghet och försörjning. Det är ett stöd utan krav på militära eller kommersiella förpliktelser och ett stöd som funnits där med världens gemensamma utveckling som utgångspunkt, inte nationella egenintressen.

Men en SD-styrd högerregering vill nu någonting annat. Vi kan se den största omställningen av svenskt bistånd på åtskilliga decennier, den här gången som en del av en budgetprocess utan transparens och beredning. Det har inte varit någon möjlighet för biståndets olika aktörer att vara med och bidra med sina expertkunskaper. Det har varit utan utredning och remissförfaranden, som annars brukligt är. Rykten säger - jag vet inte om det är sant - att Sida fick några dagar på sig att ta fram neddragningar i miljardklassen. Och alla de aktörer i civilsamhället som har expertkompetensen och som tillsammans med de statliga insatserna bär upp vår biståndspolitik - Diakonia, Svenska kyrkan, Act, Plan och OPC - har enbart kommit till tals tack vare ett initiativ som vi tog i utskottet genom att ordna en hearing.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

För mig som under hela min tid som politiker har värnat civilsamhället är det extra sorgligt att se hur man från regeringens sida nu struntat i den överenskommelse som finns om att civilsamhället ska få möjlighet att komma med sina synpunkter till staten. Det finns ett sådant avtal. Det var en plattform som lustigt nog togs fram när Göran Hägglund var statsråd, Han hade ett starkt engagemang i det. Detta blir en symbol för den högervandring och kanske ökenvandring som Kristdemokraterna faktiskt har gjort under dessa år.

Kristdemokraterna men också Liberalerna lovade att vara garanten för att enprocentsmålet skulle vara kvar under regeringsförhandlingarna. Så sent som den 31 augusti sa en företrädare för Kristdemokraterna i utskottet att man kan lita på att Kristdemokraterna kommer att stå upp för enprocentsmålet. Och från Liberalernas sida kunde vi höra i valrörelsen:

"Vårt parti har i alla tider stått upp för enprocentmålet för biståndspolitiken. . En liberal princip vi varken kommer att ändra på i dag eller i morgon."

Nu vet vi hur det blir. Nu vet vi att det här är löften som man bröt. Nu vet vi också att Johan Pehrsons klassiska ord, att man säger en sak före valet och någonting annat efter valet, är något som även på detta område har blivit verklighet. Vi känner igen det från klimatpolitiken, jämställdhetspolitiken och andra politikområden. När SD vill något springer moderater, liberaler och kristdemokrater i den riktningen. Det är sorgligt och oroväckande. Det är än värre när det gäller biståndet. Det drabbar ju de allra fattigaste, de människor som är mest utsatta, de människor som drabbas av krig, svält och förtryck.

Och vi alla här vet att den omsvängning som vi nu ser bara är början om Sverigedemokraterna, som vi hörde i dag, får hållas. Det är faktiskt bara drygt ett år sedan Sverigedemokraterna krävde en halvering av biståndet. Är det dit vi är på väg? Är detta bara början?

Vi ser också att bilden av Sverige internationellt håller på att förändras. Sverige går från att vara en global aktiv och progressiv kraft till att bli en regional, kanske lite mer passiv och i värsta fall reaktiv aktör. Det märks i utrikespolitiken, och det märks definitivt i biståndspolitiken. Eller som Petra Tötterman Andorff, som är generalsekreterare för Kvinna till Kvinna, sa: Nu tar Sverige av sig den globala ledartröjan.

Det är för övrigt samma utveckling som vi har sett inom klimatpolitiken. Jag tycker att det kanske mest pinsamma är agerandet under COP 27, där det blev internationellt uppmärksammat att Sverige, mitt i den värsta klimatkrisen, kommer att sänka ambitionerna och höja utsläppen. Scanias vd, Christian Levin, sa: Industrin har inte råd med fega klimatpolitiker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Det visar väl på ett tydligt sätt också vad svenskt näringsliv i stora delar tycker om regeringens klimatpolitik.

Vi socialdemokrater hade målsättningen att Sverige skulle bli världens första fossilfria välfärdsland och var tydliga med det i vår klimatpolitik och näringspolitik. På samma sätt är det med biståndet. Vi står fast vid enprocentsmålet. Vi avvisar regeringens förslag om att överge detta i biståndsramen. En socialdemokratisk regering - när vi återkommer - kommer stegvis att återställa enprocentsmålet. I första steget vill vi höja biståndsramen med 2,5 miljarder kronor för 2023. Vi tycker nämligen att biståndet behövs för att minska klyftorna i världen, för att stå upp för folkrätten, för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, för att stärka rättsstaten, för att stärka jämställdheten, för att ha ett barnrättsperspektiv och för att främja en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling.

Det är fjärran från de ambitioner som denna regering nu uttalar. Jag har läst och hört det nya statsrådet, som för övrigt inte är här i dag, tala om sin bild av hur biståndet ska vara. Han säger att det ska finnas för att stärka svensk export, för att underlätta för migrationspolitiken och för att stärka svenska intressen - som om inte demokrati, fattigdomsbekämpning eller hållbar utveckling var svenska intressen. Men i och med att han säger så är det kanske ändå på sin plats att påpeka att en sådan inriktning står direkt i strid med internationella principer.

OECD har sedan 2003 förbjudit formellt bundet bistånd eftersom det skapar problem för mottagarna och innebär ökade kostnader på mellan 15 och 30 procent när man inte utgår från en lokal marknad. Det vore djupt olyckligt om biståndets fokus hamnade på Sverigefrämjande och på svensk exportagenda i stället för på mål om fattigdomsbekämpning.

Vi socialdemokrater tror på att kombinera nationellt och globalt ansvarstagande även i tider av kris. En värld med större ojämlikhet, med mer hunger och med fler konflikter är en osäkrare värld, inte bara där utan också här.

Antalet människor som lever i fattigdom och hungersnöd ökar just nu, inte minst som en indirekt konsekvens av det krig som pågår i vår närhet, i Ukraina. Lika självklart som det är för Sverige att ge omfattande stöd till Ukraina och till dem som har drabbats av Rysslands orättfärdiga och olagliga krig måste det vara att fortsatt göra insatser för alla dem som drabbas i andra delar av världen. Det handlar om att inte ge upp hoppet om demokrati och mänskliga rättigheter, att inte ge upp kampen för flickors rätt till utbildning och att inte blunda för svält och hungersnöd.

I dag följs denna debatt av väldigt många som arbetar till exempel med att stärka demokratin i Latinamerika. Jag tänker på fredsprocessen i Colombia, där svenska insatser har varit avgörande för samtalen, eller på de viktiga insatserna från ambassaden och flera svenska biståndsorganisationer för att främja mänskliga rättigheter i Guatemala. Hur blir det med de insatserna framöver? Får de fortsätta? Kan någon från regeringspartierna redovisa detta, eftersom regeringen inte är här?

Debatten följs också i dag av de svenskar som arbetat hårt och engagerat i till exempel Afrika för flickors rätt till utbildning, sexuell och reproduktiv hälsa och grundläggande mänskliga rättigheter, som närmast systematiskt förtrycks i många av världens länder. Får insatserna för att stärka dessa flickor fortsätta, eller är det också verksamheter som kommer att strykas nu när förhandlingarna om regleringsbrevet pågår?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Vi socialdemokrater har framgångsrikt kunnat sätta fokus på flickors och kvinnors rättigheter, inte minst genom formulerandet av en feministisk utrikespolitik, bland annat för att synliggöra det ökade förtryck som finns när reaktionära krafter världen över växer fram. Men nu stryks den feministiska utrikespolitiken. Jag tycker att man ibland kan höra hånskrattet från högertrollen på nätet.

Hur går det med dessa verksamheter framöver? Sverige har uppmärksammat att flickor och kvinnor världen över kränks i större utsträckning. De förnekas rättigheterna, rätten att bestämma över sin kropp och rätten till liv och hälsa. Kommer ni att svika i jämställdhetsarbetet? Jag noterar att jämställdhetsperspektivet inte ens finns med i budgetpropositionens avsnitt om det humanitära biståndet, och det lyser faktiskt med sin frånvaro i stora delar av budgetpropositionen.

I det här sammanhanget är det också viktigt att ta upp det så kallade kärnstödet, som är helt avgörande för att långsiktigt och stabilt stärka det multilaterala systemet, framför allt via FN:s olika organisationer. Det innebär dessutom att Sveriges prioriteringar ofta får starkare genomslag inom FN, något som jag själv har märkt när jag har varit på plats i FN vid ett flertal tillfällen och debatterat, arbetat och agerat. Jag kan konstatera att en minskad insats till FN får konsekvenser, vilket också påpekades vid den hearing som vi anordnade med representanterna från UNDP.

Det är ett stort misstag från regeringen att skära ned stödet till FN:s organisationer eftersom det stödet är både kompletterande och också ömsesidigt förstärkande. Dessutom har jag inte ens sett konsekvensbeskrivningarna, men det är väl öppet för regeringspartierna att redovisa vilka typer av insatser som FN i dag gör som ska strykas framöver.

Förtroendet i världen tar år att bygga upp, och Sverige har ett starkt förtroende. Men det tar bara veckor att riva ned, och just nu rivs förtroendet för Sveriges internationella anseende och internationella agerande.

Allt fler människor drivs på flykt på grund av klimatförändringarna. Allt fler krig och väpnade konflikter har dessutom sin grund i klimatförändringarna. Sverige måste vara ledande i att bidra till genomförandet av Agenda 2030 globalt, både genom Addis Ababa Action Agenda, genom utvecklingsfinansiering och självklart genom att fullfölja våra åtaganden i Parisavtalet.

Ett ökat klimatbistånd är därför centralt i det internationella arbetet och viktigt för att möta åtaganden om ökad klimatfinansiering, vilket vi kunde höra under COP 27. Många länder, inte minst i Asien och Afrika, måste nu få både ekonomiskt och tekniskt stöd för att genomföra klimatåtgärder och kunna anpassa sina samhällen till de klimatförändringar som pågår varje dag. Sverige borde med all den kunskap och kompetens som vi har vara med och bidra, både ekonomiskt och med den kunskap vi har.

Därför blir det pinsamt, återigen, när regeringen väljer att bromsa omställningen. Eller som Volvos hållbarhetschef sa nyligen: "För det första så kan man ju konstatera att budgeten för klimat och miljö går ned med fem miljarder och bara det är en signal till omvärlden som är väldigt olycklig - Sverige har under många år varit ett föredöme för många länder."

Så är det. Att minska ambitionen för klimatomställningen och inom biståndet leder till att vår egen trygghet också minskar. Varken världen eller Sverige blir tryggare för att vi drar ned på ambitionerna på klimat- och biståndsområdet. Det borde vara enkelt att förstå. Vi är ju ett litet, exportberoende land, och det som händer påverkar oss. Ett globalt engagemang i världen är viktigt för Sverige. En misslyckad fredsprocess i Colombia ger mer droger på gatorna i Stockholm. Ett minskat klimatbistånd ger fler flyktingar till Europa eller för den delen ökade utsläpp i vår atmosfär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Även i de fall då vi inte ser de direkta eller indirekta konsekvenserna i Sverige kanske det är så att det är uppfordrande och ställer rättmätiga krav på engagemang, medmänsklighet och solidaritet att vara ett av världens rikaste länder.

Jag inledde med att säga att det är en historisk men också sorglig dag, och dagens debatt lär inte förändra det faktum att 50 års uppslutning bakom enprocentsmålet nu är borta.

Inför dagens debatt är det många som har hört av sig, inte minst liberaler och kristdemokratiska vänner till mig som jag har mött under många år i riksdagen, och de undrar var gränserna egentligen går för deras partier i riksdagen. Det undrar jag också. Finns det några röda linjer? Kommer vi att se en halvering av biståndet framöver? Kan vi få besked under dagen?

Herr talman! Eftersom riksdagsmajoriteten i det första steget av budgetprocessen har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den vi socialdemokrater vill se avstår vi från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen under utgiftsområde 7. Vårt budgetalternativ ska ses som en helhet, så vi bryter inte ut enskilda delar. Jag hänvisar därför till vårt särskilda yttrande i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Büser (S).

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Tomas Eneroth för ett mycket bra anförande som jag håller med om till stora delar.

Jag hade gärna sluppit den här repliken, men jag kan inte låta bli att fråga Tomas Eneroth varför Socialdemokraterna i sitt budgetförslag inte avsätter 1 procent av bni till det internationella biståndet.

I en tid när biståndet är viktigare än någonsin, när vi ser hur fattigdomen ökar mycket snabbt i världen, hungerkatastroferna är ett faktum och demokratin och jämställdheten går tillbaka avsätter Socialdemokraterna inte 1 procent till biståndet. Hur kan det komma sig? Socialdemokraterna har under decennier värnat och stått upp för enprocentsmålet, men tydligen inte längre.

Jag blir därför både förvånad och besviken. När ni hade regeringsmakten gjorde ni även stora avräkningar på biståndet för att använda till flyktingmottagande, vilket urholkade biståndet avsevärt. Och nu detta.

I er skuggbudget frångår ni enprocentsmålet och avsätter endast 0,91 procent till bistånd. Varför står ni inte upp för enprocentsmålet i praktiken och avsätter de medel som krävs?

Herr talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för berömmet! Det värmer i hjärtat, och jag tror också att vi delar uppfattning när det gäller biståndspolitiken och till stora delar hur den utformas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Att vara i opposition innebär också att man får hantera budgeten utifrån de förutsättningar som regeringen nu ger. Det innebär att vi står fast vid enprocentsmålet och säger att vi kommer att återgå till detta mål så fort vi får chansen. Vi påbörjar upptrappningen nu med 2,5 miljarder. Jag är så gammal att jag faktiskt har varit med om detta en gång tidigare under 90talskrisen. Vid det tillfället fick vi göra motsvarande och återskapa enprocentsmålet.

Det som händer här är någonting helt annat. Det är att man helt enkelt avskaffar själva principen om att avsätta 1 procent. Det tänker vi aldrig ställa upp på.

Sedan är det naturligtvis helt avgörande att vi nu får en diskussion som handlar om vilka faktiska insatser det är som kommer att tas bort. Jag hoppas att både jag och Lotta Johnsson Fornarve får ett svar från regeringspartierna angående det, för den oro som detta skapar hos biståndsorganisationer men också ute i världen märks.

Herr talman! Tack för svaret, Tomas Eneroth!

Jag hade gärna sett att den samlade oppositionen hade kunnat stå upp för enprocentsmålet i praktiken, här och nu, för det behövs. Visst hade det varit möjligt om den politiska viljan hade funnits.

För oss i Vänsterpartiet är enprocentsmålet en självklarhet, och vi avsätter också 1 procent i vårt budgetförslag. Vi vill dessutom ha ett additionellt klimatbistånd. Jag hörde att Tomas Eneroth pratade mycket om klimatförändringarna och vikten av stöd till klimatet. Jag undrar om Socialdemokraterna också skulle kunna tänka sig ett additionellt klimatbistånd i framtiden.

Jag hoppas verkligen att Socialdemokraterna så snart som möjligt kommer tillbaka till enprocentsmålet i praktiken, för det behövs i denna tid när vi ser hur gapet mellan bistånd och behov ökar.

Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve och jag är helt överens. Vi tvekar inte en sekund om enprocentsmålet; vi har ju till och med kongressbeslut på det, så det tänker vi fullfölja. Så fort vi får möjlighet att vara i regeringsställning kommer vi att bygga upp det, och vi gör det redan i det här budgetförslaget.

När det gäller klimatinsatser är det helt nödvändigt, vare sig det är inom ramen för klimatbiståndet eller i andra delar. Det var väl också det som jag valde att ta upp i frågan om regeringens agerande under COP 27, där det blev så tydligt hur Sverige nästan blev isolerat i sin uppfattning om att inte vara med och bidra ekonomiskt för de omställningar som behöver ske i stora delar av världen.

Nu fick regeringen i slutändan tillräckligt mycket internationell press på sig, så man backade. Tur var det att andra länder - Nederländerna, Tyskland, Frankrike och andra - satte den pressen på Sverige. Det var en ovanlig situation, eftersom vi under min tid som statsråd och under vår tid i regering var ledande och pressade andra europeiska länder till att agera.

Nu blev det en omvänd utveckling, och man får väl vara glad över att vi är medlemmar i Europeiska unionen. Det hoppas jag att vi båda är överens om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Det var många delar i Tomas Eneroths anförande som jag gärna hade kommenterat, men jag får återkomma i mitt anförande efter replikskiftena.

Det var intressant att lyssna på Tomas Eneroths anförande. Vi kan ju få intrycket, herr talman, att Socialdemokraterna står bakom enprocentsmålet. Men det gör man inte. Vad man inte heller gör är att föreslå några som helst reformer för biståndet. Finns det några nya idéer? Finns det några förslag om hur det här politikområdet kan utvecklas och förbättras?

Svaret när jag läser ert särskilda yttrande i betänkandet är nej. Ingenting ska förändras. Allt ska vara som det alltid har varit.

Det är helt uppenbart att Socialdemokraterna inte har någon politik för biståndet. Och, herr talman, så sent som i våras använde man biståndet som en budgetregulator.

Herr talman! Utöver att använda biståndet som en budgetregulator, har Socialdemokraterna några idéer om hur biståndet ska kunna utvecklas och förbättras?

Herr talman! Jag förstår att anfall är bästa försvar när man står svarslös och utan ett ordentligt beredningsunderlag inte vet hur den framtida biståndspolitiken ska utformas. Faktum är att det är tunt med beskrivningar i budgetpropositionen, och då väljer man att gå till anfall.

Vi står bakom den biståndspolitik som har byggts upp under decennier, inte minst under socialdemokratiskt regeringsinnehav. Vi är stolta över de insatser som görs i världen. Ja, det går säkert att göra både effektiviseringar och förbättringar. Men det är internationellt omvittnat och utvärderat att det sker bra och effektiva insatser.

Utmaningen blir i stället att se om en ny regering kommer att acceptera en sänkning till 0,88 eller 0,82 eller om det blir fråga om 0,50 - det Sverigedemokraterna faktiskt vill. Magdalena Thuresson har möjlighet att svara på frågan hur lågt gränsen går. Vi är tydliga med enprocentsmålet. Vi säger att det är helt avgörande att återgå till enprocentsmålet, och vi avsätter pengar i budgeten för att nå dithän. Ni säger att målet inte längre behövs. Det är där striden står.

Ni sviker en sedan 50 år bred enighet inom svensk utrikespolitik och biståndspolitik, och ni säger nu att det är andra mått och kriterier som ska vara avgörande. Vidare samarbetar ni med ett parti som har ett annat mått, nämligen 50 procent.

Min enkla fråga tillbaka till Magdalena Thuresson är om det är rimligt att gå ned till 50 procent. Är ni beredda att göra detta?

Jag vill gå vidare med en andra fråga. Det är förvånande att Moderaterna, som ändå är ett statsbärande parti, gör denna omstöpning så snabbt utan beredningsunderlag och utan att ens höra civilsamhället. Känns inte det lite jobbigt?

Herr talman! Denna fixering vid just att utbetala en viss andel av bni. Jag kan försäkra alla som följer debatten att regeringen har högre ambitioner för biståndet än att göra av med en viss summa pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Vad man väljer att göra med svenska skattebetalares pengar, som inte läggs på angelägna åtaganden i vårt land, spelar roll. Hur man använder biståndet spelar också roll.

Jag konstaterar att Tomas Eneroth är svarslös. Det finns inte någon ny idé för hur man kan utveckla biståndet. Det handlar bara om att göra av med en viss summa pengar. Jag beklagar det.

Jag vill passa på att ställa en annan fråga. Jag noterade i ledamot Tomas Eneroths anförande att det fanns en viss raljerande ton att man i biståndspolitiken skulle ha ett för regionalt perspektiv. Jag vill ge Tomas Eneroth möjlighet att förklara, utveckla och svara på frågan om Socialdemokraterna delar uppfattningen att under de kommande åren bör Ukraina vara det största mottagarlandet av svenskt bistånd. Det pågår ett krig i vår absoluta närhet. Det kommer självklart att få konsekvenser också för svensk biståndsbudget. Delar Socialdemokraterna bilden av att Ukraina ska vara det största mottagarlandet av svenskt bistånd, eller tycker man att det är att ha ett för regionalt perspektiv?

(Applåder)

Herr talman! Jag tror ingen vare sig under vår regeringstid eller nu i opposition har tvivlat på Socialdemokraternas vilja att göra insatser för Ukraina. Det har vi markerat tydligt i de insatser som görs militärt, via biståndsmedel och på andra sätt. Där finns ingen strid.

Striden finns i att ni i många sammanhang tydligt uttalar minskade ambitioner i andra delar av världen. Vad jag försökte säga i mitt anförande var att vad som händer i andra delar av världen, vare sig det är i Latinamerika eller svälten i Afrika, som är en indirekt konsekvens av kriget i Ukraina, också angår oss.

Jag är inte säker på att den nuvarande regeringen tycker detta eftersom det finns ambitioner att minska inte minst kärnstödet, det vill säga FN:s stöd för svältkatastrofer och insatser där humanitära katastrofer sker.

Jag noterar också att Magdalena Thuresson inte svarar på frågan om neddragningen till 50 procent. Är det någonting som Moderaterna kan acceptera? Hon tar inte avstånd utan noterar i stället att biståndet ska vara effektivt, inte en fiktiv summa.

Alla som har följt svensk biståndsdebatt under decennier ser att det har skett en fantastisk utveckling, och den har vi varit med och bidragit till. Genom att vi fört en feministisk utrikespolitik görs fler insatser inom biståndet som rör flickors och kvinnors rättigheter än tidigare. Det är en ökad inriktning mot inte minst klimatbiståndet och demokratifrågor, och det sker på förekommen anledning.

Det som från början var ett bistånd som byggde på att rädda människor från svält har blivit ett bistånd som tittar på de stora utmaningar som finns i världen. Det finns fler människor som lever i icke-demokratier. Fler kvinnor förtrycks och saknar rätt till kropp och liv. Där har Sverige med kunskap och rikedom möjlighet att bistå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Utifrån det jag har hört Tomas Eneroth säga tror jag att vi delar bilden av hur otroligt viktigt det är med det svenska biståndet och att enprocentsmålet bör behållas.

Jag tror också att vi delar uppfattning om att det långsiktiga biståndet ska värnas. Vi i Centerpartiet tycker att det finns en hel del att göra när det gäller effektivisering och att förtydliga frågor om demokrati, klimatomställning och långsiktiga jobb.

Jag som är ny här kan se ett stort behov av utbildning, vilket är problematiskt i det svenska biståndet. Det är bara en liten andel som går till utbildning. Men där kanske alla partier kan diskutera hur vi ser på frågan.

Nu får Tomas Eneroth svara på frågan om enprocentsmålet ytterligare en gång. Vi delar uppfattning om att man får förhålla sig till rådande budget, och vi alla vill ha en restriktiv statsbudget. Centerpartiet har ändå valt att behålla enprocentsmålet, och därmed har vi en högre summa i årets budget. Hur kommer det sig att Socialdemokraterna inte lyckades med detta?

Herr talman! Jag tackar Anna Lasses för värmande ord. Jag tror också att vi delar uppfattning om biståndspolitiken. Jag deltar gärna i gemensamma diskussioner om hur vi kan vässa och stärka den ytterligare, inte minst se till att den bidrar till ökade utbildningsmöjligheter världen över. Utbildning är kanske det mest effektiva sättet att hjälpa människor ur fattigdom till egen försörjning, egen makt och möjlighet att påverka samhällsutvecklingen.

Vi tvekar inte en sekund på enprocentsmålet. Det är helt avgörande. Men jag tror att alla partier i opposition får känna av den utmaning som det alltid innebär att sitta i opposition och ta fram sina budgetalternativ.

Den här striden handlar om något annat, nämligen principen om enprocentsmålet. Den står vi bakom. I det budgetförslag vi har lagt fram anser vi att vi ska börja återvägen tillbaka genom att lägga till 2,5 miljarder kronor. Vi har under de år vi har varit i regeringsställning värnat enprocentsmålet. Det kommer att vara det första vi gör när vi återkommer i regeringsställning.

Den viktiga och avgörande diskussionen nu är att se en tydlig klyfta där Centerns tidigare samarbetspartier har valt en annan väg. Liberaler och kristdemokrater som tidigare värnade biståndet, som har varit djupt engagerade i frågan, ställer sig nu tillsammans med Sverigedemokraterna och Moderaterna och försämrar möjligheterna till stöd och hjälp åt de mest utsatta i världen. Jag beklagar det, men jag är desto mer glad att Centern delar vår uppfattning.

Herr talman! Det känns absolut tryggt att höra att avsikten är att återgå till enprocentsmålet utifall att det skulle bli ett regeringsskifte.

Samtidigt måste man vara här och nu. I det här läget som Tomas Eneroth så förtjänstfullt beskrivit, med ökad fattigdom och allt som sker i världen, klimatomställningen som behöver göras och så vidare, hade jag önskat att man hade valt att prioritera detta redan i nuvarande budget. Risken finns annars att man halkar ifrån det där, och då står man där den dagen man möjligtvis får chansen att återgå. Kommer Socialdemokraterna att orka hålla i denna målsättning även om det visar sig att vi då är nere på 0,5 eller 0,7 procent?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Det är precis det som är utmaningen.

Säg att vi halkar ned till 0,5. Ingen vet ju hur långt den här regeringen och den här riksdagsmajoriteten är beredd att gå. Då måste varje ansvarsfullt parti som vill ha regeringsmakten kunna veta att man under det första året gör rätt prioriteringar.

Det är därför vi säger att vi inte kommer att svika enprocentsmålet. Det har vi slagit fast på våra kongresser, och det är helt avgörande. Vi börjar redan här en återupptrappning.

Men vi vet faktiskt inte, varken Anna Lasses eller jag eller någon annan, hur långt de här är beredda att gå. Sverigedemokraterna har sagt att de vill halvera biståndet, och vi har hittills inte fått några svar på de frågor vi ställt om det är något som andra partier kan tänka sig att acceptera. Då kommer återgången till 1 procent att ta lite längre tid än ett budgetår.

Herr talman! Jag tackar för anförandet. Det var många intressanta frågor som dök upp när jag hörde ledamoten tala och inte minst under de efterföljande replikskiftena.

Bland annat talade ledamoten om att man nu frångår en 50-årig tradition. Samtidigt frångår Socialdemokraterna själva samma tradition, och om man granskar den år för år ser man att den faktiskt har varierat lite grann. Det är inte alla år man har nått upp till exakt 1 procent under de här 50 åren heller.

Nu åberopas ett kongressbeslut. Om nu kongressbeslutet är så tillförlitligt och så styrande, hur kommer det sig då att det tidigare regeringspartiet inte förmår prioritera 1 procent i årets budget utan hamnar på 0,91 procent? Det är ju mycket märkligt. Hur ska man då kunna lita på detta kongressbeslut i fortsättningen?

Sedan har vi hört en massa försök att låtsas som om regeringen inte prioriterar en massa områden trots att det uttryckligen står i budgeten om att vi ska bekämpa fattigdom, att det ska vara humanitärt bistånd, att vi ska stödja civilsamhället, att vi ska utveckla demokrati och mänskliga rättigheter, klimatbistånd och kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter. Det står även i budgeten om SRHR och hbtqi-personers rättigheter. Ändå talar ledamoten som om detta inte fanns.

Dessutom gick den förra regeringen detta år och skar ned 18 procent på biståndet för flyktingmottagande i landet. Var finns trovärdigheten?

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att alla som följer debatten kan skilja ut det som är principen, och det är den diskussionen vi har om enprocentsmålet.

Gudrun Brunegård själv sa så sent som den 31 augusti att man kan lita på att Kristdemokraterna kommer att stå upp för enprocentsmålet. Det var en ganska kort halveringstid på den tilliten, får man ändå konstatera, eftersom det nu uppenbarligen inte gäller. För oss gäller det. Vi kommer att vara väldigt tydliga med att återgå till enprocentsmålet. Vi kommer att avsätta resurser. Men Gudrun Brunegård får nu chansen att redovisa för riksdagen om en 50-procentig halvering är det ni kan acceptera. Var går gränsen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Sedan är det klart att här ställer vi i oppositionen många frågor eftersom den här regeringen inte har redovisat konsekvenserna av besparingarna. Det finns inget beredningsunderlag. Vi fick sammankalla i utskottet för att få en hearing som gav biståndsorganisationer och andra möjlighet att redovisa sina perspektiv. Jag har inte sett någon bred parlamentarisk utredning föregå denna omsvängning, utan alla väntar nu på något regleringsbrev.

Här kanske också Gudrun Brunegård, om hon har insyn i regeringsarbetet, kan berätta vad konsekvenserna nu blir för civilsamhället.

Det som Göran Hägglund, som jag verkligen högaktar och hade gott samarbete med, inledde under sin tid i alliansregeringen var att göra en överenskommelse med civilsamhället: Så här ska spelreglerna se ut. När vi gör saker som påverkar civilsamhället ska vi ha gemensamma beredningsprocesser. Vi ska lyssna på varandra. Vi ska vara tydliga så att det finns en långsiktighet i statens riktlinjer till civilsamhället.

Var finns den långsiktigheten? Var finns Görans Hägglunds ord i Kristdemokraterna i dag, när man inte ens lyssnar på civilsamhället utan själva efter en förhandlingsnatt med Sverigedemokraterna bestämmer sig för att skära ned på biståndet och göra en stor omläggning?

Grundfrågan går tillbaka. Finns det någon gräns för Gudrun Brunegård?

Herr talman! Tänk att jag kunde förutse att jag skulle få den frågan.

Lita på att Kristdemokraterna står upp för enprocentsmålet! Lita på att det inte hade blivit en fast nivå som ligger bara 1,4 miljarder under årets budget om inte Kristdemokraterna hade varit med och stridit för enprocentsmålets bevarande!

Vi nådde inte riktigt ända fram. Men vi nådde nästan lika långt som det stora socialdemokratiska partiet ensamt förmådde i sin budget när man inte behövde förhandla med ett enda parti. Vi landar i regeringsförslaget på 0,88 procent av bni. Ni landar som stort regeringsbärande parti på 0,91 procent. Ni förmådde bara komma 0,03 procentenheter högre än vi, så jag tycker nog ändå att de här orden går tillbaka. Ni kan lita på Kristdemokraterna.

Vi kämpar för ett effektivt bistånd, och civilsamhället är en hörnsten i att detta ska kunna förverkligas därför att vi ser att civilsamhället har en helt annan approach i arbetet. Man bygger på långsiktiga kontakter med mottagarländerna. Man har sina systerorganisationer. Det finns en stor trohet däremellan som motverkar korruption och ökar effektiviteten. Det är något som jag har sett med egna ögon och som jag är övertygad om att vi kommer att kunna vidareutveckla med den nya regeringen och den reformering av biståndet som vi har framför oss.

(Applåder)

Herr talman! "Vi nådde inte riktigt ända fram", var det svar som Gudrun Brunegård nu gav. Jag har en bestämd känsla av att vi kommer att få höra det uttalandet flera gånger, efter nästa budgetomgång och budgetomgången därefter, för Kristdemokraterna är ett litet parti i en allians bestående av det stora, dominerande partiet Sverigedemokraterna, sedan Moderaterna och sedan Liberalerna därefter. Hur maktförhållandena ser ut och faller ut har vi kunnat konstatera i ett flertal politiska prioriteringar från den här regeringen, så jag är ledsen - jag högaktar Gudrun Brunegård som person, men jag konstaterar att det uttalandet säkert kommer att upprepas ett antal gånger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Jag kan också bara beklaga om Gudrun Brunegård och Kristdemokraterna tycker att civilsamhället är så viktigt, och det vet jag att väldigt många kristdemokrater gör. Hur kan man då göra en sådan här omläggning utan att ens prata med biståndsorganisationerna? Hur kan det vara så att den enda möjligheten för organisationerna att komma till tals i denna process är att vi i oppositionen sammankallar en hearing, där statssekreteraren för regeringspartiet för övrigt behagade vara en kort stund för att sedan gå därifrån?

Varför har man inte större tillit eller, för den delen, större ansvar att följa upp det man tidigare lovat, nämligen att lyssna på biståndsorganisationer och på civilsamhället? De gör fantastiska insatser och får nu oroligt vänta, utan insyn eller dialog, på att ett regleringsbrev ska falla ut som avgör hur deras framtid ska se ut. Det de vet är att i dessa förhandlingar sitter ett tungt parti som har stort inflytande, Sverigedemokraterna, och säger att 50 procent kanske är rimligt. Eller som Oscar Sjöstedt sa: Jag skulle inte gråta om Sida lades ned.

Jag kan förstå den oro som finns. Och jag kan också förstå besvikelsen hos många kristdemokrater över den omsvängning som i dag skett inom KD.

Herr talman! Tack för anförandet, Tomas Eneroth! Det var länge sedan vi hade en budget som fått fullt stöd i riksdagen. Det har vi nu, och det är positivt för Sverige och bra på många sätt. Biståndet är naturligtvis en del av detta avtal.

För Sverigedemokraterna är 0,5 procent inte det viktiga. Det är inte en princip. Jag har många gånger hört Tomas Eneroth säga att det är principen om 1 procent som är viktig. För Sverigedemokraterna är det inte principen som är viktig. Det är vad medlen har för effekt som är viktigt. Att vi avsätter en viss summa pengar varje år är inte det viktiga, utan det viktiga är vad de pengarna gör. Det är detta som är centralt för Sverigedemokraterna.

Vi är stolta över det avtal vi nu har ingått. Vi är nöjda med detta avtal och med biståndspolitiken, med den ram som ligger för de kommande tre åren. Sedan har vi en ny förhandling och ska sätta nya ramar; då får vi se vad som händer. Men vi är inte missnöjda, som Tomas Eneroth lägger fram det.

Man pratar om ledartröjan i världen. Men det är också många som menar att Socialdemokraterna bryr sig mer om hur man ser ut än om vad som faktiskt gör skillnad när det gäller biståndspolitiken. Vi styr om det multilaterala stödet till civilsamhället. Det är så vi tänker.

Genom åren har kritik riktats mot svenskt bistånd, från legitima källor. Varför har Socialdemokraterna inte gjort något åt de brister som finns inom det svenska biståndet? Varför är principen om 1 procent viktigare än att de resurser och de skattemedel som hårt arbetande svenskar drar in gör skillnad? Det förstår inte jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Jag tror att vi återkommande under alla år, både i regeringsställning och i opposition, har både granskat, utvärderat och effektiviserat biståndet men ändå vågat ha den moraliska uppfattningen att 1 procent av bruttonationalprodukten ska kunna gå till bistånd. Om det för Sverigedemokraterna inte hade handlat om procentsatserna utan om effektiviteten hade man nog uttryckt sig på ett annat sätt. Jag läste bara ur SD:s budgetmotion. Där står det 0,5 - 50 procents neddragning. Om ni nu vill frångå detta är det såklart välkommet - om Sverigedemokraterna inte längre vill se den halvering av biståndet som varit ert slagord på gator och torg under lång tid.

Jag kan notera att Alexander Christiansson säger: Vi är nöjda med Tidöavtalet och med omläggningen av biståndspolitiken. Ja, jag vet att ni är nöjda. Jag känner väldigt många, både moderater, liberaler, kristdemokrater, centerpartister och många andra, som beklagar detta, för de ser att regeringen har backat till förmån för Sverigedemokraterna, som har fått igenom väldigt mycket i Tidöavtalet.

Sverigedemokraterna kan inte kan granskas på samma sätt som regeringen. Vi får ju inte ställa misstroendevotum mot Jimmie Åkesson, interpellera Aron Emilsson eller ha KU-granskning på samma sätt som för statsråden. Men vi får ändå ställa frågor, och en av de frågorna är: Vilka FN-program är det som ska läggas ned? Vilken del av UNDP:s humanitära insatser ska nu tas bort, eller av de insatser som görs av Unifem eller andra organisationer inom FN? Vad är det som ska bort av kärnstödet? Kan Alexander Christiansson, som jag förutsätter nu är med vid förhandlingarna om regleringsbrevet, tala om vad det är som ska bort så att vi får reda på det?

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Vi får ha lite is i magen - det kanske går att interpellera även sverigedemokrater i framtiden. Det får vi i alla fall hoppas.

Det finns saker som det behöver skäras ned på. UNRWA är exempelvis en organisation som, menar vi, har stora problem med sin legitimitet. Både antisemitism och annat pågår där, enligt otaliga rapporter. Det finns annat också. Det är också därför detta behöver utvärderas och analyseras grundligt.

Jag lyssnade på replikskiftena med Magdalena Thuresson och Gudrun Brunegård tidigare. Man hänvisar mycket till avsaknaden av analys och konsekvensanalys kopplat till den budget som vi nu lägger fram. Jag tycker att det är intressant med tanke på att just utvärderingar och underlag lyste med sin frånvaro när enprocentsmålet drevs igenom för drygt 50 år sedan. Vad byggde egentligen Tomas Eneroths parti just 1 procent på? Vad var grunden? Vad är det empiriska och vetenskapliga belägget för att just 1 procent är det som gäller och att det är då vi lyckas? Det skulle vara intressant att höra.

Sedan är det något annat jag skulle vilja höra. Mikael Damberg gick ut i en tidning och skrev en debattartikel om Tidöavtalet och biståndet. Han uttryckte det bokstavligen så här: Det är en slakt av det svenska biståndet som just nu sker. Som Gudrun Brunegård också lyfte handlar det nu om 0,88 procent av bni. Inte för att jag vill hålla mig till de här procentsatserna, men eftersom Socialdemokraterna är så besatta av procentmål måste jag ändå förhålla mig till dem. Denna budget innebär alltså 0,88 procent. Socialdemokraterna lägger 0,91 procent; det är alltså 2 ½ miljard mer än regeringen. Är slakt en bra definition att använda när man uttalar sig i dessa väldigt viktiga frågor?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Här fick vi ett förslag: UNRWA. Det ska bli intressant att se Sverigedemokraternas lista över ytterligare besparingsförslag gällande FN. Hur ser listan över saker som ska tas bort ut inför Finansdepartementets förhandlingar? Jag gråter inte om Sida skulle läggas ned, sa Oscar Sjöstedt. Man kan ana hur reformlistan ser ut, som Sverigedemokraterna först principiellt fick igenom under Tidöavtalsförhandlingarna och som nu ska bli verklighet när man ska diskutera regleringsbreven.

Jag tycker bara att det är sorgligt att de som berörs - biståndsorganisationer, människor i andra länder ute i världen och FN-systemet - inte får reda på det. Det är något som diskuteras i slutna rum, utan transparens eller insyn och utan att man ens drar nytta av den kunskap och kompetens som finns inom Biståndssverige.

Den fråga jag har tillbaka till Alexander Christiansson i detta läge är: Om man nu vill ha effektivare insatser, vore det inte en poäng att dra nytta av alla dem som har arbetat med biståndet? Jag har frågat om den saken tidigare. Här finns en gedigen kompetens. På vilket sätt kan civilsamhället bli effektivare?

Jag tror att Sverigedemokraterna tillsammans med övriga partier blir svaret skyldiga. Där ute finns väldigt många människor som undrar hur ni tänker.

Tillbaka till frågan om procent hit eller dit. Det var faktiskt Sverigedemokraterna som sa att man vill halvera. Kan vi få den empiriska grunden för detta? Vi kan säkert gå tillbaka till enprocentsdiskussionen. För 50 år sedan var jag inte riktigt politiskt engagerad, får jag ärligt erkänna. Men jag vill föreställa mig att i en värld av krig, orättvisor och stora svältkatastrofer - jag kan tänka mig att det var Biafra eller något annat på den tiden - var tanken att vi nog ändå medmänskligt skulle kunna bistå med en hundradel. Vi är ändå ett av världens rikaste länder. Sedan dess har biståndet med detta som utgångspunkt utvecklats till att bli ett av världens mest effektiva, som bidrar till stora humanitära insatser världen över. Det är jag stolt över.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Vi debatterar nu budgeten för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Sverige är ett land som länge lagt stora resurser på bistånd, faktiskt helt unikt stora resurser. År 2020 var Sverige sett till storleken på vår ekonomi världens största biståndsgivare. Men också sett till absoluta tal var Sverige en mycket stor biståndsgivare. I absoluta tal var vi det året den sjätte största biståndsgivaren i världen, trots att vi knappast är den sjätte största ekonomin i världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Det hörs nu röster, inte minst från Socialdemokraterna, som påstår att Sverige på något sätt skulle ta av sig ledartröjan vad gäller globalt engagemang. Detta är helt fel, herr talman. Sveriges globala engagemang är mycket stort, och när det kommer till just biståndet, som vi debatterar nu, står regeringen för en ambitionshöjning. Vi vill att biståndet ska ha resultatmål, inte utbetalningsmål.

Det regeringen nu gör är att förändra budgeteringsprincipen för biståndet. Det är inte rimligt att hantera biståndet på det sätt som gjorts tidigare: att biståndet automatiskt ökar samtidigt som man vänder och vrider på alla andra utgiftsområden. Det är heller inte rimligt att behandla biståndet med den ryckighet tidigare regering hade, med plötsliga och mycket stora avräkningar från biståndet.

Herr talman! Enprocentsmålet ledde till många problem. Det ledde till att biståndet präglades av just ett utbetalningsmål. Det har visat sig i bland annat Riksrevisionens granskning av Sidas garantiverksamhet. Där skrev man att det var en spänning mellan att nå utbetalningsmål och att mobilisera kapital via garantier. Man skrev vidare att flera medarbetare och strategiansvariga på Sida menade att det fanns en större press att betala ut biståndsmedel än att mobilisera kapital.

Så här kan man inte behandla skattebetalarnas pengar. Därför välkomnar en majoritet i utskottet att regeringen nu förändrar budgeteringsprincipen för biståndet. Biståndet förses nu i stället med en treårig budgetram på 56 miljarder per år samt ett tak på 8 procent för asylrelaterade avräkningar. Vi lämnar utbetalningsmål och fokuserar på innehåll. Tittar man på kronor och ören kan jag för övrigt konstatera att biståndet ökar de kommande åren sett till hur mycket pengar som lagts på internationellt bistånd de senaste tre åren och hur mycket pengar som kommer att läggas de kommande tre åren. Men vi accepterar inte längre en ordning där biståndet utan prövning mot andra behov i budgeten ökas per automatik år efter år.

Herr talman! Jag är väldigt glad att regeringen har aviserat en reformagenda med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet för biståndet. Biståndet är ett viktigt utrikespolitiskt verktyg för att värna svenska intressen och möta de utmaningar vi står inför. Jag ska nu redogöra för vilka områden regeringen i sin budget aviserar att man ska prioritera.

Ett av dem är en egen strategi för Ukraina. Ukraina försvarar sig mot Rysslands olagliga och oprovocerade anfallskrig. De kämpar för hela Europas frihet och säkerhetsordning. De kämpar för vår frihet. Det ukrainska folket är hjältar, och vi står på er sida. Kommande år är det därför helt självklart att det största mottagarlandet för svenskt bistånd blir Ukraina. Men vårt stöd är större än det som ryms inom budgeten för utgiftsområde 7. Sverige kommer att fortsätta att stötta Ukraina politiskt, militärt och humanitärt och bidra till den långsiktiga återuppbyggnaden av Ukraina.

Herr talman! Regeringen konstaterar i sin budget att marknadsekonomi och handel är nödvändigt för att länder ska ta sig från fattigdom till välstånd. Det här är någonting som vi moderater länge har tryckt på. Vi har konstaterat att målet för biståndet långsiktigt borde vara att kunna gå från aid till trade. Därför är det mycket bra att synergierna mellan utvecklingspolitiken och handelspolitiken ska stärkas, exempelvis genom en utökad garantiram. Ska vi nå alla de högt ställda målen i Agenda 2030 behövs ekonomisk tillväxt. Även i den långsiktiga återuppbyggnaden av Ukraina kommer självklart handel att spela en avgörande roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! De humanitära behoven i världen ökar, och de har förvärrats av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Sverige ska spela en aktiv roll i många av världens humanitära kriser, såsom i Ukraina men också i Afghanistan och på Afrikas horn. Givet att de humanitära behoven i världen är så stora kommer regeringen att öka det humanitära biståndet, alltså katastrofbiståndet. Det handlar om medicin, mat, filtar och vatten till människor i absolut nöd. Det humanitära biståndet handlar om att hindra död och lindra nöd. Vi har ett medmänskligt ansvar att göra vad vi kan för att hjälpa de allra mest utsatta människorna i de många humanitära kriserna runt om i världen.

Herr talman! Regeringen öppnar i den här budgeten för att biståndet ska kunna villkoras. Det handlar bland annat om demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter. Mot bakgrund av den negativa demokratiska utvecklingen i många länder avser regeringen att ställa tydliga krav på att Sveriges samarbetsländer ska leva upp till rättsstatens principer och mänskliga rättigheter. Stöd till organisationer som jobbar för demokrati och mänskliga rättigheter ska prioriteras, och civilsamhällets utrymme att verka ska vara ett fokusområde.

Låt mig säga det fullständigt självklara, som tyvärr i stora delar av världen inte är självklart: Flickors och kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Flickors och kvinnors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter ska prioriteras. SRHR, flickors utbildning och insatser som kan stärka flickors och kvinnors ekonomiska egenmakt är prioriterat. En särskild satsning görs också på insatser för att skapa förutsättningar för fria val. Regeringen avser även att villkora delar av biståndet i syfte att se till att mottagarländer tar ansvar för sina medborgare i frågor som rör återvändande.

Herr talman! Regeringen konstaterar i budgeten att ett välfungerande multilateralt system med FN som nav är än viktigare i en orolig omvärld. Kärnstödet ska fokuseras mer strategiskt. Biståndet som kanaliseras via multilaterala organisationer ska fokuseras till humanitärt bistånd, stöd till flyktingar, barns rättigheter och regeringens prioriteringar, exempelvis klimatet.

Klimatförändringarna drabbar många utvecklingsländer. De bidrar till fattigdom, otrygg livsmedelsförsörjning och påtvingad förflyttning. Klimatförändringarna får också säkerhetspolitiska effekter. I den här budgeten konstateras att klimatbiståndet ska utökas. Ambitionen är att biståndet ska bidra till utsläppsminskning, omställning till fossilfri energi och energieffektivisering. Här kommer de multilaterala utvecklingsbankerna och de globala miljö- och klimatfonderna att vara viktiga aktörer. Även inom hälsoområdet, exempelvis för att öka vaccinationstäckningen i världen, minska riskerna för framtida pandemier och stärka arbetet mot antibiotikaresistens, kommer multilaterala aktörer att ha en avgörande roll.

Utöver FN-systemet är givetvis EU en viktig kanal för svenskt bistånd. Under Sveriges ordförandeskap, som tar vid den 1 januari, kommer regeringen att arbeta för att stärka EU:s roll som global aktör.

Herr talman! Låt mig avsluta med att konstatera att vi lever i en orolig tid där behoven i världen är mycket stora, nu också i vårt absoluta närområde. Därför prioriterar regeringen att i budgeten för 2023 lägga 56 miljarder på att lindra nöd, hindra död och stötta demokrati och fredlig och hållbar utveckling i världen. Biståndet ökar de kommande tre åren. Men vi accepterar inte längre en ordning där biståndet utan prövning mot andra behov i budgeten ökas per automatik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

(Applåder)

Herr talman! Vi ser nu hur behovet av bistånd är större än någonsin. Fattigdomen ökar, och hungerkatastrofen är ett faktum. Kvinnor, flickor och barn har drabbats särskilt hårt. Ett exempel är Afrikas horn, som nu står inför den värsta hungerkrisen på 40 år, och bara i Somalia läggs ett barn i minuten in för behandling mot undernäring.

Fler barn än någonsin befinner sig på flykt. Det demokratiska utrymmet minskar i världen. Jämställdheten har gått tillbaka under pandemin. Kvinnor har förlorat jobbet i större utsträckning, våldet mot kvinnor har ökat och fler kvinnor har fallit ned i fattigdom. Flickors tillgång till utbildning har minskat samtidigt som könsstympning och barnäktenskap ökat. Stödet särskilt till kvinnor, flickor och barn behöver öka, inte minska.

I regeringsdeklarationen utlovades en prioritering av "demokratibistånd till människorättsförsvarare och demokratikämpar; utökat och effektiviserat klimatbistånd samt kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter" liksom ett ökat stöd till civilsamhället.

Jag blir oroad när det kommer signaler från olika håll om att regeringen planerar att fasa ut viktiga strategier. Det handlar om globala strategier som samlar insatser för jämställdhet, hälsa, sexuella och reproduktiva rättigheter, rent vatten och sanitet, utbildning samt stöd till människorätts- och kvinnorättsorganisationer där man lever i extrem utsatthet, till exempel i Guatemala och Myanmar. Men även de stora nedskärningarna på FN är naturligtvis oroande.

Kommer Moderaterna att se till att biståndet till kvinnor och barn samt demokrati och människorättsorganisationer värnas och inte skärs ned?

Herr talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för frågan!

I mitt anförande och i regeringens budget framgår tydligt vilka prioriteringar regeringen har. Jag nämnde flickors och kvinnors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter, civilsamhällets möjlighet att verka och också en särskild satsning för fria val. Politiska prioriteringar inom biståndet är alltså demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och flickors och kvinnors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna.

(Applåder)

Herr talman! Det låter bra, men när man nås av signaler om att det kommer att ske stora nedskärningar och utfasningar av viktiga strategier som handlar om jämställdhet och de allra mest utsatta kvinnoorganisationerna i till exempel Guatemala och Myanmar blir man djupt oroad.

Jag fick inget tydligt svar på om man tänker skära ned på biståndet till kvinnor och flickor och till demokrati- och kvinnorättskämpar runt om i världen eller om man tänker behålla biståndet på samma nivå. Annars är det ytterligare ett löfte som regeringen inte lever upp till, och de som får betala det högsta priset är kvinnor, flickor och barn i världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Den stora omställning av biståndet som nu sker görs utan någon egentlig analys grundad på fakta, erfarenhet och gedigen konsekvensanalys, inte minst en barnkonsekvensanalys. Även Eba, den fristående expertgruppen för biståndsanalys, påpekar i en artikel i Altinget den 9 september att stora omläggningar av biståndet måste utredas. Varför vill ni inte göra en ordentlig analys av omläggningen av biståndet, Magdalena Thuresson?

Det är minst sagt anmärkningsvärt att inte involvera vare sig riksdagen, aktörerna eller mottagarna av biståndet i detta. Omläggningen kan få väldigt stora konsekvenser om man inte gör någon egentlig analys eller för en dialog med dem som kan bistånd.

Herr talman! Konsekvenserna av det som regeringen nu gör, det vill säga lämnar utbetalningsmål och fokuserar på innehåll, är att vi kan komma bort från den otroliga fixeringen vid att göra av med "rätt" summa pengar. Då kan vi fokusera på att det vi gör är effektivt och leder till resultat och ha en diskussion om vad vi faktiskt ska göra med vårt bistånd.

Strategierna löper på. En del löper ut vid årsskiftet, och andra har längre löptid. Alla strategier har lång löptid, men en del löper alltså ut nu och andra kommande år. Detta är föremål för löpande beredning och översyn. Det finns både landstrategier, tematiska strategier och strategier till stöd för multilaterala organisationer, och det är möjligt att de kan organiseras på ett annat sätt.

Vad gäller innehåll är både demokrati, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter en politisk prioritering, precis som kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna.

(Applåder)

Herr talman! Moderaterna säger ofta att de har högre ambitioner för svenskt bistånd, och detta är vi väldigt nyfikna på.

Magdalena Thuresson tog i sitt anförande upp och fick det att låta som att vi som är bekymrade över att man nu frångår enprocentsmålet menar att det bara handlar om att göra av med pengar. Detta vill jag starkt motsätta mig. Det är sådana påståenden som gör att debatten kan bli lite sorglig. Självklart är det innehållet som är avgörande, och detta har vi brukat debattera här i denna kammare - vad som ska ingå och vad målen ska vara. Vi har diskuterat det, och man har diskuterat med civilsamhället.

Det är beklagligt att Moderaterna släpper principen om enprocentsmålet. Det handlar inte bara om en summa som ska fyllas med vad som helst, utan det handlar om en princip, nämligen stabil finansiering som är knuten till vår välståndsutveckling.

Det är ännu mer beklagligt att det nu verkar pågå en enorm omdaning av svenskt bistånd bakom lyckta dörrar på Regeringskansliet. Ledamoten Lotta Johnsson Fornarve frågade om detta, men jag hörde inte att det kom något svar. Därför är det bra att jag också får ställa frågan.

Moderaterna har tidigare varit ett seriöst parti och brukar hävda att ingångna avtal ska gälla, även om några svikits under mandatperioden. Det finns en skriftlig överenskommelse som säger att regeringen åtar sig att föra dialog med och i god tid informera berörda civilsamhällesorganisationer om större förändringar, men detta väljer man nu att frångå. Varför gör man det? Varför har man inte en process i vanlig ordning när stora beslut om förändringar fattas?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Låt mig börja med att säga några ord om utveckling. Det är inte först och främst bistånd som skapar hållbar utveckling och välstånd, utan det är ekonomisk tillväxt och handel. Biståndet kan spela en mycket viktig roll för människor i absolut nöd och skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt, men det som skapar utveckling är inte först och främst bistånd utan ekonomisk tillväxt och handel. Därför är det viktigt att skapa större synergier mellan handelspolitiken och utvecklingspolitiken, så att det kan leda till utveckling.

Enprocentsmålet har lett till att det har varit en press att göra av med "rätt" summa pengar. Detta har visats i rapporter från Eba. I mitt anförande hänvisade jag till Riksrevisionens granskning av garantiinstrumentet, och om jag inte minns helt fel var Janine Alm Ericson statssekreterare på UD med ansvar för biståndsfrågor när granskningen kom. Där konstaterades att utbetalningsmålet leder till en spänning mellan att nå utbetalningsmålet och att mobilisera kapital via garantier samt att flera medarbetare kände en större press på att betala ut biståndsmedel än på att mobilisera kapital. Tycker Janine Alm Ericson och Miljöpartiet att detta är ett klokt sätt att hantera skattebetalarnas pengar och att det är effektivt bistånd?

När det gäller garantiinstrumentet säger Sida att en biståndskrona mobiliserar annat kapital och andra kapitalflöden som annars inte skulle kommit till. En biståndskrona kan alltså generera ett kapitalflöde på 7 kronor och kan alltså skapa mycket mer. Det är ett fantastiskt effektivt bistånd som vi borde använda mycket mer men som Riksrevisionen konstaterade inte används tillräckligt mycket därför att det finns en press att betala ut pengar.

(Applåder)

Herr talman! Garantiinstrumentet är otroligt bra. Det har varit under uppbyggnad nu under ett tag, och därigenom har det kanske funnits mer kompetens och fokus på att man faktiskt ska leva upp till sina åtaganden - som den här riksdagen gjort när det gäller Sida. Men även vi höjde garantiåtagandena under vår tid eftersom vi såg just den utveckling som Magdalena Thuresson talar om.

Så till det här med att handel leder till utveckling. Inom klassiskt svenskt bistånd tittar man redan på hela kedjor och processer för ökad rättvis handel, inom länder och mellan länder. Vi får väl hoppas att det inte är detta som Moderaterna nu stryker i sin iver att höja effektiviteten och få högre ambitioner. Och det är just det jag menar: Om man inte ens vet att de här sakerna finns i svenskt bistånd är det ju alltför lätt att man bara slänger ut barnet med badvattnet.

Annars tycker jag att det låter väldigt bra med högre ambitioner. Vi har också högre ambitioner med svenskt bistånd. Det måste vi ha med tanke på hur världen ser ut. Men vi undrar vad en reformagenda för biståndet ska betyda, med fokus på långsiktighet och transparens och effektivitet. Hur ska den skilja sig från dagens bistånd, som ju ändå är utsett till ett av världens bästa och som redan har höga ambitioner och är långsiktigt, transparent och i allra högsta grad effektivt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Varför får vi då inte vara med och förbättra? Detta har Magdalena Thuresson fortfarande inte svarat på, trots att både jag och Lotta Johnsson Fornarve har ställt frågan. Varför låter ni inte civilsamhällesorganisationerna med sin kunnighet och riksdagen med sin långa erfarenhet av att styra bistånd vara med och arbeta fram detta nya, så som det gjordes förra gången en stor omläggning skulle ske? Vad är ni rädda för?

Herr talman! Janine Alm Ericson frågar vad som ska göras för långsiktighet, transparens och effektivitet. I budgeten finns ett avsnitt som handlar om politikens inriktning, och där kan man läsa bland annat att man med utgångspunkt i bland annat Statskontorets och Ekonomistyrningsverkets gemensamma rapporter och flera Riksrevisionsgranskningar avser att titta på hur man kan förenkla, förtydliga och effektivisera både styrning och uppföljning av biståndet. Det är ett exempel.

Det är väldigt glädjande om Miljöpartiet också vill se en ambitionshöjning för biståndet och komma bort från att bara fokusera på hur mycket pengar vi gör av med och faktiskt se till vilket resultat vi får.

Problemet med debatten kring enprocentsmålet är ju att vi varje år i december bara diskuterar hur mycket pengar vi ska göra av med nästa år: Är det 0,91 som Socialdemokraterna lägger, eller är det 0,88 som regeringen lägger? Väldigt sällan stannar vi upp och tänker: Vad har vi gjort de senaste fem åren? Vad har vi fått för resultat? Hur mycket pengar har vi gjort av med, och vad har det lett till? Den diskussionen finns det aldrig tid för; den förs väldigt sällan, för man är så fokuserad på frågan om exakt hur stor andel av bni vi ska göra av med nästa år. Det är ovärdigt gentemot skattebetalarnas pengar och det här utgiftsområdet att behandla biståndet på det sättet. Jag tycker att det vore väldigt bra om också Miljöpartiet kunde släppa hetsen kring exakt vilken andel av bni vi ska göra av med.

Janine Alm Ericson sa ju här att Miljöpartiet också står för en ambitionshöjning. Då ställer jag gärna samma fråga som jag ställde till Tomas Eneroth i ett tidigare replikskifte: Vilka reformer - inte kopplat till andel av bni - för att förbättra och effektivisera biståndet föreslår Miljöpartiet?

(Applåder)

Herr talman! Tack, Magdalena Thuresson, för ett bra och engagerat inlägg, vill jag först säga.

Jag håller helt med om att vi har ett behov av att göra reformer inom biståndet. Effektivisering är alltid bra, ledarskap bör diskuteras och synergieffekter är väldigt intressant. Sedan finns det andra saker där jag absolut inte håller med.

Jag har framför allt två frågor. Den ena frågan har även föregående replikör varit inne på. Den handlar om processen, det vill säga transparensen och dialogen, alltså innan besluten fattas. Jag känner mig fortfarande lite orolig, och väldigt många delar min oro: Vad är det som gör att riksdag, civilsamhälle och mottagare inte får vara med i processen när man nu gör om det här? Varför måste det gå så fort?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Jag tror att man kommer att få äta upp det i slutändan, för även om förändring alltid skapar en viss oro brukar transparens och dialog faktiskt öka tryggheten.

Sedan har vi målet. Där är ju alla i utskottet eniga om att vi står fast vid målet om fattigdomsbekämpning och demokratiutveckling. Det är bra. Man säger också att regeringen står bakom detta. Men jag får inte detta att gå ihop. Hur går detta egentligen ihop med migrationspolitiken? Och hur går det ihop med talet om exportfrämjandet och att det ska gynna Sverige? För även om jag håller med Magdalena Thuresson om vikten av handel och att näringslivet får en större roll i detta undrar jag över just ansatsen att det ska vara exportfrämjande för Sverige i stället för att utgå från mottagarens perspektiv - hur går detta ihop?

Herr talman! Tack, Anna Lasses, för fina ord i början av repliken och bra frågor.

När det gäller processen var det egentligen inte någon stor skillnad på den här processen jämfört med hur tidigare processer har varit. Biståndet styrs genom budgeten som vi antar nu och genom strategier och regleringsbrev. Den stora skillnaden är att vi lämnar just fokuseringen på bni och förser det med en treårig budgetram. Det har ju flera partier gått till val på. Moderaterna har stått i den här talarstolen och pläderat för den modellen länge. Vi vann valet, och därför blir det en annan inriktning på biståndet. Men själva budgetprocessen skiljer sig inte från tidigare år, utan biståndet styrs genom strategier och regleringsbrev.

När det sedan gäller målet för utgiftsområde 7 är det ju att bidra till bättre levnadsvillkor för människor i fattigdom och förtryck. Det är ett helt enigt utskott som står bakom det målet för utgiftsområdet.

Då frågar Anna Lasses hur det går ihop. Jo, till exempel genom att regeringen avser att kunna se över biståndet till länder som exempelvis inte tar emot sina egna medborgare som har blivit utvisade från Sverige. Och då vill jag bara säga att det inte finns någon konflikt. Vi har inte bistånd till alla världens länder. Vi måste inte ha bistånd till alla världens länder. I alla länder där vi har bistånd har vi heller inte bistånd till alla regeringens prioriteringar, utan det ser olika ut. Vi ger inte bistånd till alla länder, och vi ger inte bistånd till precis allt i alla länder. Om man inte är beredd att se över biståndet . Jag förstår att min talartid är slut, så jag får återkomma, herr talman.

Herr talman! När det gäller just bni-nivån lämnar jag det därhän. Vi har olika syn på det, och jag tänker att det får vara så.

Men jag vill återgå till processen, för det gäller egentligen inte processen inför själva budgeten utan dessa stora förändringar. Om man nu är väldigt mån om att få ett nytt och effektivt och bra biståndsarbete, varför involverar man inte då? Varför tar man sig inte den tiden och ser över hur vi kan göra detta så bra som möjligt? Jag tror ändå att det finns ganska många saker där vi skulle kunna enas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

När det sedan gäller migrationspolitiken funderar jag lite grann. Jag förstår också att man inte kan ge allt till alla; det begriper jag fullt ut. Men nu har man den här väldigt strama migrationspolitiken, där man mer eller mindre vill avskräcka människor från att komma hit, tillsammans med målen om återvändande i biståndet. Hur går detta ihop med biståndets målsättning att fokusera på mottagaren? Jag får inte riktigt det att gå ihop; det ska jag erkänna.

Jag tror dessutom att det kanske mest är ett slag i luften, för så där vansinnigt många stater som är auktoritära ger vi inte stöd till. Det känns mer som att detta är någonting vi säger men som inte ger så mycket.

Herr talman! Vad gäller processen styrs biståndet som sagt via regleringsbrev och strategier. Det är klart att det sker beredning och att det sker och fortsatt kommer att ske dialog med många aktörer när man exempelvis ser över en strategi som löper ut.

Vad gäller målet för utgiftsområdet råder det som sagt ingen konflikt. Vad det däremot råder konflikt om är svensk migrationspolitik. Jag får konstatera, herr talman, att om man inte ens är beredd att titta på det här verktyget ser man inte heller de stora problem Sverige i dag står inför vad gäller exempelvis ett växande skuggsamhälle och att ett nej inte alltid är ett nej.

(Applåder)

Fru talman! Tack för inlägget från Magdalena Thuresson! Först och främst gäller det procenten. Man får inte sätta ett procentmål så att man bara gör av med pengar, och vi kan inte sätta ett utbetalningsmål, säger Magdalena Thuresson.

Det kan finnas en poäng i att hon är lite försiktig med detta med tanke på det tvåprocentsmål som finns med anledning av Natomedlemskapet när det gäller försvarsutgifter. Det kan ibland finnas en poäng med att sätta procentmål för att binda sig långsiktigt vid de åtaganden man ska göra. Men Moderaterna kanske här aviserar att de vill gå ifrån också detta tvåprocentsmål. Då tror jag att vi har en annan politisk debatt.

Jag tänker fokusera på det som handlar om beredningsprocessen och hur man hanterar civilsamhället. I den överenskommelse som jag nämnde i mitt anförande förbinder sig regeringen att arbeta tillsammans med civilsamhället och förbereda det. Som vi har hört från flera talare här är civilsamhället en viktig del i svenskt bistånd. Från en del i regeringsunderlaget har det sagts att det till och med är en allt viktigare del. Det står i överenskommelsen att man i god tid ska informera berörda civilsamhällesorganisationer om planerade eller pågående processer av större betydelse inom det svenska utvecklingssamarbetet. Jag konstaterar att man inte följer denna överenskommelse. Är det ett bekymmer?

Eftersom jag vet att många av civilsamhällesorganisationerna lyssnar ska jag ska också ge Magdalena Thuresson en möjlighet att beskriva hur detta effektivitetsmått ska kunna tillämpas på civilsamhället. På vilket sätt ska Diakonia bli effektivare i sitt bistånd? Hur ska Olof Palmecentret, Act Svenska Kyrkan eller Plan bli det? Vilka effektivitetsmått är det som ska styra deras insatser framöver? Vad är poängen med att inte involvera dem på ett tidigt stadium i processen? Och det som kanske är grundfrågan: När kommer civilsamhällets organisationer att involveras? Jag tycker att det också är en ganska grundläggande demokratiaspekt som den här regeringen helt och hållet har missat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Fru talman! Låt mig börja med att svara på jämförelsen mellan 2 procent till försvar och 1 procent till bistånd. Jag är emot utbetalningsmål också till försvaret. Det är vår försvarsförmåga som är det viktigaste. Vi brukar tala om motsvarande 2 procent. Det kan mycket väl givet utvecklingen i vår omvärld i framtiden komma att behövas mer resurser till försvaret. Ingen skulle få för sig att behandla försvaret på det ansvarslösa sätt man har behandlat biståndet, med stora utbetalningar i slutet av året just för att komma upp i "rätt" summa spenderade pengar. Det är vår försvarsförmåga som är det viktiga.

Man kan också konstatera att försvaret är statens absoluta kärnuppgift. Jag vill bara ha det sagt.

Civilsamhällesaktörerna har en helt avgörande roll i biståndet. Den här regeringen och den budget som en majoritet i utskottet har ställt sig bakom avser att stärka civilsamhällets roll i biståndet just för att vi bryr oss om biståndet. Vi bryr oss om vad som görs och hur det görs. Vi bryr oss om att biståndet blir bra. Vi bryr oss alltså om innehållet, inte bara pengarna. Den tidigare regeringen har behandlat kärnstödet som ett effektivt sätt att just nå utbetalningsmålet. Kärnstödet är viktigt, men det är också ett effektivt sätt att snabbt göra av med mycket pengar.

Vi bryr oss om innehållet. Därför kommer vi att fokusera kärnstödet mer strategiskt och ge civilsamhällesaktörerna en större roll i biståndet.

(Applåder)

Fru talman och Magdalena Thuresson! Jag konstaterar att jag inte fick något svar på frågorna. Nu finns det en chans till.

På vilket sätt ska civilsamhället nu involveras i arbetet? Hur ska det bedriva sitt arbete effektivare? Vilka effektivitetsmått avser ni att tillämpa? Är det fler flickor som får stöd och hjälp i utsatta situationer, eller är det ökat humanitärt bistånd beräknat efter populationen?

Jag tycker att det är lite intressant, för ni slänger er gärna med begrepp som ett effektivare bistånd trots att svenskt bistånd är utvärderat till både höger och vänster och uppfattas som ett av världens mest effektiva. Kan ni precisera? Kan vi få besked?

Eftersom civilsamhället inte har blivit involverat och eftersom den överenskommelse som alliansregeringen slöt med civilsamhället har frångåtts kanske det är läge att lämna besked här och nu innan vi fattar beslut i Sveriges riksdag. Eftersom inte någon från regeringen ämnar komma till kammardebatten kan det vara en poäng i att någon företrädare från majoriteten ger oss ett beredningsunderlag innan det röstas i kammaren. Berätta vilka krav som ska ställas på civilsamhället! Eller får det bli som det blir? Är det så slarvigt man hanterar regeringsmakten nu för tiden?

Fru talman! Den här regeringen avser inte att behandla civilsamhällesaktörerna lika styvmoderligt som den tidigare regeringen gjorde med plötsliga stora avräkningar. Den tidigare regeringen aviserade 9 miljarder under våren - något som skulle drabba civilsamhällesaktörerna mycket hårt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Fru talman! Jag förstår faktiskt inte Tomas Eneroths fråga. Vi ger långsiktiga förutsättningar för biståndet. Civilsamhällesaktörerna kommer att ha en avgörande roll. Vi har aviserat en budgetram på 56 miljarder i tre år och även ett tak för asylrelaterade avräkningar. Vi har också aviserat att civilsamhällesaktörerna ska ha en större roll.

Civilsamhällesaktörerna kommer att ha en viktig roll i detta. Det kommer att föras en nära dialog, och de kommer att vara helt avgörande genomförare av svenskt bistånd. Vi bryr oss om vad som görs och hur det görs och inte bara att man spenderar "rätt" summa pengar.

(Applåder)

Fru talman! Sverige är ett rikt land som har råd med både ett starkt bistånd och en väl utbyggd välfärd. Det är fullt möjligt att uppnå om rätt prioriteringar görs och om vi tar ett gemensamt ansvar, men då går det inte att prioritera skattesänkningar för höginkomsttagare.

Regeringens budget innebär ett avsteg från en lång tradition av svensk biståndspolitik. Det etablerade enprocentsmålet överges och ersätts med ett mål satt i kronor och ören. I ett första steg fryser man biståndet strax under den tidigare nivån, men prognosen visar att det snabbt kommer att bli en betydande sänkning i förhållande till bni.

För första gången på årtionden ökar fattigdomen i världen. Bara under 2022 ökade antalet människor i extrem fattigdom till 719 miljoner, enligt Världsbanken. Det gör att 9,3 procent av hela världens befolkning lever i fattigdom.

Det pågår just nu en hungerkatastrof i världen. Enligt FN lider 345 miljoner människor av akut undernäring, en siffra som har fördubblats sedan 2019.

Det är 46 miljoner barn som befinner sig på flykt. Många lever under helt omänskliga förhållanden i flyktingläger under lång tid. Orsaken är en rad globala kriser - klimatkrisen, coronapandemin och ett växande antal krig och konflikter.

Att sänka biståndet i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst innebär ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Det är tydligt att regeringen inte har några ambitioner om att Sverige ska fortsätta ta ansvar för den globala utvecklingen. De länder i EU som på senare år har ökat sitt bistånd med hänvisning till Sverige kommer inte längre att kunna se Sverige som ett föredöme - något som hade behövts i en tid när det samlade biståndet långt ifrån räcker för att uppfylla de behov som finns.

Det är uppenbart att vi står inför en tydlig kursändring när det gäller biståndet. I Tidöavtalet som regeringen förhandlat fram med Sverigedemokraterna slås fast att biståndet ska användas för att uppnå migrationspolitiska syften. Människor ska med andra ord tvingas tillbaka till det ställe de flytt ifrån. Det är ett avsteg från själva grundprincipen för bistånd, som säger att biståndet ska gynna mottagaren och inte givaren.

Regeringen talar även om att biståndet ska utgå från möjligheten att gynna svensk handel och näringsliv. Denna inriktning är ett omodernt, kostsamt och ineffektivt sätt att använda bistånd. Enligt OECD är bistånd som binds till krav på att handla med företag i givarlandet 15-30 procent dyrare, och därför har OECD beslutat att avveckla bundet bistånd. Ett bistånd som är knutet till exportfrämjande arbete riskerar att bli mindre effektivt eftersom man bortser från faktiska behov i samarbetsländerna. Utifrån biståndets målsättningar ska biståndet utgå från mottagarnas behov och perspektiv, inte från möjligheten att gynna svenskt näringsliv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

GPEDC är det globala ramverk vi har för att gemensamt arbeta med biståndseffektivitet. De fyra principerna innebär lokalt ägarskap, fokus på resultat, inkluderande partnerskap samt transparens och gemensamt ansvarstagande. Principerna bygger på decennier av erfarenhet av vad som är effektivt bistånd.

Vi vet att det långsiktiga utvecklingsbiståndet är effektivt. Utvecklingsbistånd är smart för att förebygga kriser och konflikter. Det är därför oroande att regeringen nu säger sig vilja prioritera det humanitära biståndet. Både det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet är viktiga, men för verklig förändring måste biståndet vara långsiktigt.

Detta har vi sett många exempel på; till exempel har Argentina nu en lag som ger kvinnor rätten till sin egen kropp och rätt att göra abort. Det hade aldrig hänt utan långvarigt stöd till olika kvinnoorganisationer i Argentina. Sverige har en lång historia av att stödja folkrörelser i partnerländer.

Det demokratiska utrymmet minskar i världen. Jämställdheten har gått tillbaka under pandemin. Kvinnor har förlorat jobbet i större utsträckning, våldet mot kvinnor har ökat och fler kvinnor har fallit ned i fattigdom. Flickors tillgång till utbildning har minskat samtidigt som könsstympning och barnäktenskap har ökat.

Nu kommer oroande signaler om att regeringen är på väg att fasa ut viktiga strategier. Det handlar om globala strategier som samlar insatser för jämställdhet, hälsa, sexuella och reproduktiva rättigheter, rent vatten och sanitet samt utbildning och stöd till människorätts- och kvinnonätsorganisationer för människor som lever i extrem utsatthet, exempelvis i Guatemala och Myanmar.

Det ser ut som att regeringen kommer att få svårt att leva upp till orden i regeringsförklaringen där man lovade fortsatt prioritering av demokratibistånd till människorättsförsvarare och demokratikämpar, ett utökat och effektiviserat klimatbistånd samt fokus på kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter.

Att minska stödet till FN och skära ned på kärnstödet, som regeringen aviserat, är inte heller ett effektivt bistånd. Kärnstödet medger en flexibilitet som krävs i en föränderlig värld med uppblossande kriser och konflikter, som till exempel de i Ukraina och Afghanistan. FN spelar också en viktig samordnade roll i världen, och en stor del av de medel som kanaliseras via FN går till stöd till kvinnor och SRHR. Ett starkt kärnstöd står inte i motsättning till ett starkt stöd till civilsamhället; tvärtom är de en förutsättning för varandra.

Det är den fattigaste delen av världen som drabbas hårdast av klimatkrisens effekter. Klimatmålen måste gå före kortsiktiga vinstintressen, och den rika delen av världen måste ta sitt historiska ansvar. För att kombinera en effektiv fattigdomsbekämpning med ekologisk hållbarhet krävs satsningar på miljövänlig och hållbar produktion av energi och livsmedel samt omställning till en mer miljövänlig transport- och industrisektor. Vänsterpartiet vill därför se ett nytt additionellt klimatbistånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Ukraina behöver självklart få ett starkt stöd från omvärlden för att bygga upp landet. Här kan Sverige spela en viktig roll, men behoven är gigantiska. Det beräknas kosta 600-700 miljarder dollar samtidigt som världens samlade bistånd uppgår till mindre än 200 miljarder dollar. Det är uppenbart att världens länder måste hitta andra medel än biståndet för att bistå Ukraina i deras viktiga arbete med att återuppbygga landet.

Det talas ibland, helt felaktigt, om biståndet som ett svart hål. Sverige har i dag ett relativt bra bistånd som är både transparent och effektivt och som ses som en förebild globalt. Samtidigt finns det näst intill inget fokus på kapital- och skatteflykt som ett svart hål. Detta berövar länder hundratals miljarder dollar varje år i uteblivna skatteintäkter. Här behövs krafttag. Vi behöver även införa en effektiv land-för-land-rapportering för multinationella företag.

Kursändringen gällande svenskt bistånd görs utan någon som helst analys, dialog eller ordentlig utvärdering. Senast biståndet förändrades gjordes en ordentlig analys, och omställningen föregicks av en dialog med både riksdagen och biståndsgivare på bred front. Inte minst civilsamhället var inblandat. Nu överger regeringen både enprocentsmålet och en i det stora hela fungerande biståndspolitik utan någon som helst dialog. Det är minst sagt anmärkningsvärt.

Sverige ska vara en röst för solidaritet, demokrati och mänskliga rättigheter i världen. I Vänsterpartiets budgetmotion både återställer vi enprocentsmålet och lägger fram förslag om ett additionellt klimatbistånd som omfattar 500 miljoner kronor för år ett och sedan trappas upp till 1 miljard kronor för de nästkommande åren. Detta gör vi för att motverka effekterna av klimatkrisen och bidra till en rättvisare, mer demokratisk och jämställd värld.

Eftersom riksdagsmajoriteten i det första steget av budgetprocessen har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den Vänsterpartiet önskat avstår jag från ställningstagande på utgiftsområde 7. Jag hänvisar i stället till Vänsterpartiets särskilda yttrande.

(Applåder)

Fru talman! Sverige är sedan många år en humanitär stormakt och en förebild för världens länder genom vårt generösa bistånd som går till att bekämpa fattigdom och stärka kampen för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Det ska vi vara stolta över och vidareutveckla.

I olika utvärderingar, bland annat av OECD-Dac, har svenskt bistånd fått kritik. Det har blivit alltför spretigt, har många olika mål och strategier och förmedlas via många olika organisationer. Det gör biståndet mindre effektivt. Det blir svårare att följa och utvärdera om det verkligen ger avsedd effekt.

Flera bedömare har också påtalat att Sverige som nation inte har tagit till vara det inflytande vi rimligen borde kunna begära i FN-systemet med tanke på att vi är en av världens främsta biståndsgivare i förhållande till befolkningsstorlek.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Som kristdemokrat är jag en stark förespråkare för ett generöst och effektivt bistånd. Som många känner till har jag egna erfarenheter efter fyra års arbete som sjuksköterska i ett land i Afrika. Med ett snart fyrtioårigt perspektiv och fortlöpande, så gott som dagliga, kontakter med landet samt inblick i många andra biståndsländer har jag sett både goda och dåliga exempel. Det finns verkligen behov av att reformera biståndet så att det blir än mer effektivt och träffsäkert.

Vi vill ju att varje krona ska nå fram dit där den gör allra bäst nytta för att lyfta människor ur fattigdom och ge kunskap och redskap för utveckling och självförsörjning till individer men också till lokalsamhällen och hela nationer.

Regeringen lyfter därför fram några tematiska prioriteringar: fattigdomsbekämpning, hälsoinsatser för de mest utsatta, demokratibistånd till människorättsförsvarare och demokratikämpar, utökat och effektiviserat klimatbistånd samt flickors och kvinnors rättigheter och möjligheter.

Regeringen vill också kanalisera en större andel av biståndet via civilsamhället och fokusera det multilaterala samarbetet på organisationer som har de utpekade tematiska prioriteringarna samt på humanitär flyktinghjälp och barns rättigheter.

Låt mig säga några ord om civilsamhällesorganisationerna. De har långvariga och djupgående kontakter med sina syskonorganisationer i mottagarlandet. Det skapar ömsesidigt förtroende och minskar risken för korruption. Dessutom har de ofta en slimmad administration vilket gör att mindre pengar försvinner efter vägen. Det finns organisationer som förmedlar 87 procent av de insamlade medlen till de hjälpbehövande.

Fru talman! Jag är stolt över att det i regeringens förslag nu ingår en kristdemokratisk innovation. För första gången i historien sätts ett tak för avräkningar för flyktingmottagandet i Sverige. Det som hände i april i år när Socialdemokraterna plötsligt ryckte undan 18 procent av de så kallade biståndslimitarna var destruktivt. Det drabbade civilsamhällesorganisationerna med i snitt 38 procent av deras budgetar under innevarande budgetår - utan förvarning. Det gjorde Sverige till den största mottagaren av svenskt bistånd. Det är magstarkt att just Socialdemokraterna nu kallar regeringens reformering för en slakt av biståndet. Regeringens tak på 8 procent för avräkningar förhindrar att något motsvarande upprepas.

Regeringen utökar också de statliga garantierna och ger ett kapitaltillskott till Swedfund för bland annat ökade klimatinvesteringar. Både Sidas garantier och Swedfunds investeringsstöd har i utvärderingar visat sig ge mycket goda effekter genom att möjliggöra investeringar för att utveckla företag och göra klimatanpassningar i utvecklingsländer.

Allt detta ligger väl i linje med Kristdemokraternas biståndspolitiska program som kom i somras.

Att utveckla handel i både stor och liten skala är ett viktigt sätt att driva utveckling. När exempelvis kvinnliga jordbrukare får avsättning för sina produkter visar forskningen att inkomsterna i första hand går till barnens utbildning. Man skaffar skoluniformer, pennor, skrivböcker och näringsrik kost till barnen. Nästa steg är ofta att förbättra det egna hemmet. Man kanske ersätter palmbladstaket med ett plåttak som är mer motståndskraftigt mot regn och stormar.

När man klarat det grundläggande och livets nödtorft kanske man har råd att anställa någon som då också får del av det ökade välståndet, och i nästa steg kanske man kan skaffa sig ett transportmedel så att man kan transportera sina grödor till marknaden i staden i stället och få ännu större avkastning av sitt arbete. På så sätt sprids goda ringar på vattnet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Det här kan jämföras med hur männen agerar. Om de får en liten extrainkomst är det tyvärr ofta så att den går till egen konsumtion av till exempel alkohol eller kanske till prostituerade.

På en punkt avviker den här överenskommelsen från kristdemokratisk politik. Det gäller enprocentsmålet. Vi kristdemokrater står fortfarande upp för att det är en god princip att avsätta en viss andel av bni för bistånd - 1 procent - med tanke på de stora behov som finns i vår värld. De behoven har dessutom ökat på grund av pandemin, torkan och svälten på Afrikas horn och Rysslands krig i Ukraina.

Men - och detta är ett viktigt men - i fyrpartiöverenskommelsen och i budgeten finns en föredömlig långsiktighet i och med att biståndet fryses på nivån 56 miljarder kronor per år. Det innebär en sänkning med 1,4 miljarder kronor jämfört med årets budget, men det ligger fast på den nivån i tre år oberoende av om vi går in i en lågkonjunktur under kommande år. Med enprocentsmålet skulle biståndet i så fall sänkas.

Kombinerat med ett tak för avräkningar på 8 procent ger vårt förslag en långsiktighet och planerbarhet som överträffar Socialdemokraternas. De ryckte först bort 18 procent av biståndet för flyktingmottagande och gjorde sedan själva i höstens budgetmotion avsteg från enprocentsmålet så att det skulle hamna på 0,91 procent, det vill säga bara en bråkdel högre än regeringens 0,88 procent.

Det är också viktigt att framhålla att Sverige fortfarande är ett internationellt föredöme som biståndsgivarland. Det är bara Luxemburg i hela världen som överträffar Sverige i andel av bni. Kom ihåg det när ni hör vänstergänget gå på om ett slaktat bistånd! Med det förslag regeringen lagt fram kan Sverige bli inte bara det mest generösa utan också det mest effektiva biståndslandet.

Med detta vill jag yrka bifall till förslagen i utskottets betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Jag håller med om att avräkningstaket är bra. Det gör att det blir stabilt och att man vet vad som gäller.

När det gäller enprocentsmålet gläder det mig visserligen att Kristdemokraterna håller fast vid det, men jag måste ändå fråga var gränsen går. Vi har ju hört, åtminstone från Sverigedemokraternas sida, att det här eventuellt är ett första steg. Vad händer i nästa steg när man vill ned till 0,5 procent? Hänger Kristdemokraterna med då, eller säger de nej? Det är min ena fråga.

Den andra frågan handlar om processen. Varför får inte civilsamhället och riksdagen vara med när man nu gör så stora förändringar i biståndet? Och då pratar jag inte om pengarna utan om principerna för hur man fördelar, tänker och ska arbeta med det.

Jag håller med om det Gudrun Brunegård sa om utveckling av handel när det kommer till just kvinnliga jordbrukare och utbildning. Det är verkligen ett av de bästa sätten att få till utveckling - inte minst ekonomisk sådan.

Men det här står väldigt långt från målet att gynna svensk export. Jag skulle önska att man snarare fokuserade på att säga att man ska involvera näringslivet och hjälpas åt för att det ger ett mervärde. Hade inte det varit bättre än att säga att man ska gynna svensk export?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Fru talman! Tack, Anna Lasses, för kloka frågor!

Just avräkningstaket tror jag kommer att vara helt avgörande framöver för att bidra till helheten i budgeten. Det är en viktig förhandlingsvinst för oss kristdemokrater som delvis gör att vi accepterar att vi inte riktigt uppnår enprocentsmålet i år. Men Kristdemokraternas ambition är naturligtvis att i kommande förhandlingar kunna höja det.

Vi har skissat på en reformering av biståndet i vårt biståndspolitiska program, och många av skrivningarna finns med nästan ordagrant i regeringens budget. Med tanke på den effektivisering som kan ske är min förhoppning att våra samarbetspartner i regeringsunderlaget kommer att se att varje krona kommer till nytta. Då kan det, med tanke på de otroliga behov som finns runt om i världen, vara motiverat att höja till 1 procent och ha detta som ett åtagande, vilket vi vill.

När det gäller processen tror jag att vi får ha respekt för att det har gått väldigt kort tid sedan regeringen tillträdde. Alla detaljer kan inte vara på plats. Det pågår just nu en ganska forcerad process för att man ska hinna med det som är möjligt i nuläget.

Jag utgår dock från att man kommer att involvera civilsamhället och ha en dialog med oss i utskottet, och även i riksdagen, längre fram när det hela kommer in mer i gängse banor arbetsmässigt.

Fru talman! Jag hoppas att Kristdemokraterna verkligen kan hålla i detta och försöka att putta upp det så att det inte åker ned ytterligare.

Jag håller med om att det har varit en oerhört forcerad process. Det är just detta som är problemet när man gör stora förändringar och det skapas en stor oro. Då är det ännu viktigare att alla känner att de är med och att de kan bidra med den kunskap som de har. Då är det också lättare att inte göra stora misstag så att man sedan måste riva upp och göra om.

Jag tycker att det är tråkigt att man inte har sagt: Stopp och belägg - så här snabbt kan vi inte göra det! Den här processen, med den överenskommelse om att involvera civilsamhället som ligger i botten, är mycket viktig. Jag hoppas att Kristdemokraterna håller med om detta och att partiet bevakar det och ser till att det är någonting som tas med åtminstone i den vidare processen.

Fru talman! Anna Lasses och alla andra kan lita på att Kristdemokraterna kommer att fortsätta hålla i. Biståndet är en otroligt viktig del av Kristdemokraternas ideologiska grund. Solidaritet med medmänniskor som har större behov än vad vi har är en av Kristdemokraternas grundprinciper, så detta kommer Kristdemokraterna verkligen att hålla i - det kan jag lova.

Jag håller med om att alla ska vara med i processen, och det utgår jag från att man kommer att inbjudas att vara framöver. Jag vill dock betona att de åtgärder som vidtas nu, och den inriktning som vi har skissat på i den kristdemokratiska biståndspolitiska rapporten, inte är något som har gjorts hipp som happ, utan detta har vi grundat på forskningsrapporter och utvärderingar från OECD-Dac, IDA, Expertgruppen för biståndsanalys och så vidare. Vi föreslår reformer som regeringspartierna har accepterat, exempelvis när det gäller garantier, Swedfund och att låta en större andel gå via civilsamhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Jag har gott hopp om att våra samarbetspartier kommer att fortsätta lyssna på oss. Vi har ett djupt och långvarigt engagemang i biståndsfrågor. Vi har också ett stort förtroende i dessa frågor, och detta är vi naturligtvis måna om att upprätthålla, vårda och vidareutveckla.

Fru talman! Tack, Gudrun Brunegård, för anförandet!

Det var mycket som Gudrun Brunegård framförde som jag kan hålla med om. Jag tycker att det är bra att man har fått ned avräkningarna av biståndet, även om jag helst hade sett att det inte hade gjorts några avräkningar över huvud taget. Jag anser att bistånd ska användas just till bistånd och inte till andra saker.

Vi ser nu att behovet av bistånd är större än någonsin. Fattigdomen ökar. Hungerkatastrofen är ett faktum. Flickor, kvinnor och barn har drabbats särskilt hårt. Jämställdheten minskar igen, och våldet mot kvinnor ökar. Det finns minst sagt stora behov inom biståndet, inte minst när det gäller demokrati- och rättighetsbistånd.

Både liberaler och kristdemokrater lovade före valet att enbart stödja en budget där 1 procent av bni går till bistånd. Att detta löfte nu kastas över bord tycker jag är ett svek både mot väljarna och mot de miljontals människor i världen som är i behov av internationellt bistånd.

Hur förklarar ni detta svek för väljarna? Att sänka biståndet i en tid då globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är inte rimligt, anser jag. Jag vill gärna ha ett svar på hur ni resonerar om sänkningarna av biståndet.

Fru talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för berömmet! Det är jätteviktigt att vi har den här dialogen. Vi lever ju i en ofullkomlig värld, och detta gäller även politiken.

Vi har båda höga ambitioner, Lotta Johnsson Fornarve, men för att vi ska få våra ambitioner genomförda behöver vi dessvärre samarbeta med andra eftersom varken Vänsterpartiet eller Kristdemokraterna har 51 procent av väljarstödet. Då krävs det att man förhandlar. Ni ska förhandla med ett parti som är berett att mitt under ett pågående budgetår rycka undan 38 procent av biståndet till civilsamhällesorganisationerna, så vi kanske ska balansera det här.

Trots att vi i Kristdemokraterna samarbetar med två partier som hade velat sänka biståndet mer har vi lyckats få igenom avgörande reformförslag som innebär ett bibehållet högt bistånd på 0,88 procent av bni och ett tak för avräkningar.

När det gäller avräkningstaket, eller avräkningar över huvud taget, vill jag påminna om att detta är någonting som OECD-Dac godkänner. Vi ska jämställa flyktingmottagande i våra egna länder med det flyktingmottagande som många biståndsländer har. Det är detta som är grunden till att avräkningarna finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Jag instämmer med Lotta Johnsson Fornarve - jag hade helst velat se att det hade varit noll i avräkningar. Men med ett tak på 8 procent ligger vi 10 procentenheter bättre till än vad Socialdemokraterna åstadkom i april i år när man sänkte med 18 procent.

Fru talman! Jag tackar Gudrun Brunegård för svaret.

Jag håller som sagt med om att det är viktigt att vi minskar avräkningarna, men Vänsterpartiet hade helst sett att det inte hade skett några avräkningar över huvud taget.

Gudrun Brunegård sa att man minskar biståndet marginellt, men på sikt kommer det ju att bli en ganska kraftig sänkning av biståndet i och med att man fryser biståndet i kronor och ören. På sikt kommer detta att innebära ganska kraftiga nedskärningar av biståndet; så är det ju.

Jag måste säga att jag tycker att det är ett svek mot era väljare att ni inte stod upp för enprocentsmålet, vilket ni i valrörelsen tydligt och klart sa att ni skulle göra. Det är ju de mest utsatta i världen som drabbas av detta svek.

Jag undrar var ni egentligen vill skära i biståndet. Är det i stödet till flickors utbildning, som har gått tillbaka kraftigt efter pandemin? Är det i stödet för att förhindra våld mot kvinnor och barn och för att minska könsstympning? Är det i stödet till människorätts- och demokratiaktivister runt om i världen? Var ska ni skära?

Ni säger att civilsamhället är viktigt och ställer detta lite grann i motsättning till FN och kärnstödet. Jag tycker att detta är fel att göra, för båda behövs. Civilsamhället säger också att man beklagar att biståndet till de multilaterala organisationerna och kärnstödet minskar, för de är avhängiga av varandra. Kärnstödet har varit otroligt viktigt under pandemin för att snabbt kunna ställa om, sätta in medel och vara flexibel. Båda dessa stöd är väldigt viktiga och står inte alls i motsättning. Jag skulle vilja höra några kommentarer om detta från Gudrun Brunegård.

Fru talman! Jag tackar Lotta Johnsson Fornarve för stödet för ett tak för avräkningar. Jag hoppas att ni kan påverka era samarbetspartier vad gäller att införa ett sådant så att vi slipper vara med om sådana brutala ryck som skedde tidigare i år.

När det gäller oron för att biståndet ska minska handlar det inte om några brutala siffror. Utifrån den prognos som finns för bni-tillväxten är 2023 års bistånd 0,88 procent av årets, en siffra som har upprepats flera gånger i dag. För 2024 beräknas den ligga på 0,86 procent och året därefter på 0,82 procent. Det är trots allt fortfarande marginella summor det handlar om; det är tusendels procent.

Under tiden kommer en effektivisering att ske så att varje krona kommer att träffa ännu mer rätt än den gör i dag.

Det handlar inte om att vi ska skära ned biståndet till FN-organisationerna och andra som tar emot kärnstöd utan om att en större andel ska förmedlas via civilsamhället. Här måste vi titta på vilka som gör detta bäst. Det kanske är doktor Mukwege i östra Kongo som är bäst på att stå upp för kvinnors rättigheter och motverka den destabilisering som väpnade grupper gör på andras bekostnad. Då är det han som ska ha pengarna och inte en annan organisation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Fru talman! Jag tackar Gudrun Brunegård för både anförande och tidigare svar.

Ni har i förhandling tvingats frångå enprocentsmålet. Detta har du hederligt och renhårigt förklarat, men det är ändå beklagligt. Det är synd att ni inte kunde hålla emot, men det är bra att du uttrycker ambitionen att komma tillbaka dit.

Det som också är sorgligt är att ni står bakom det nyspråk som Moderaterna och biståndsministern ägnar sig åt när det gäller effektivitet och transparens. Här får vi ju inga svar.

Förutom att Kristdemokraterna har stått upp för enprocentsmålet och fortsätter att göra det vill Kristdemokraterna också ge civilsamhället ett stort utrymme. Jag hörde Gudrun Brunegård säga att det går lite fort nu men att man senare ska involvera också civilsamhället i de stora förändringar som görs. Men det är nu nya förslag tas fram och Regeringskansliet bakar om hela politiken för internationellt utvecklingssamarbete och bistånd. Då vore det bra om de som har kunskap, kompetens och erfarenhet deltog i detta arbete.

Hur kan Kristdemokraterna gå med på att göra en sådan stor omdaning, som vi befarar att det blir, utan att civilsamhället involveras från början?

Fru talman! Jag vill tacka Janine Alm Ericson för ett engagerat inlägg. Eftersom jag behöver gå till ett annat möte efter denna debatt vill jag passa på att skicka med den påminnelse jag gav till Lotta Johnsson Fornarve. Även Miljöpartiet har hög svansföring, men för att även ni ska vara kapabla att genomföra den höjning av biståndet ni vill göra är ni beroende av att samarbeta med andra. Det parti ni har samarbetat med tidigare i regeringsställning gjorde den historiskt mest brutala slakten av biståndet, med 18 procent av biståndet totalt och 38 procent som direkt drabbade civilsamhällesorganisationerna. Ha detta i åtanke framöver.

Vi har pekat ut en riktning. Vi ska bekämpa fattigdom och möta humanitära behov. Vi ska stödja barnens rätt och civilsamhället. Vi ska kämpa för demokrati och mänskliga rättigheter och höja klimatbiståndet. Vi ska stå upp för kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter, SRHI och hbtqi-personers förutsättningar och rättigheter. Allt detta finns med i budgeten, och med denna inriktning kommer det givetvis att ske förhandlingar framöver. Till exempel ska min kollega möta biståndsministern i dag, så det pågår diskussioner.

Fru talman! Jag tackar Gudrun Brunegård för medskicket när det gäller förhandlingar. Det kan ett litet parti alltid behöva.

Budgeten minskar, och regeringen har valt att frångå enprocentsmålet. Men det är kanske inte summan i sig som är mest oroväckande, för den kommer väl att påverka mer på sikt. Nu är det snarare regeringens uttalade ambition att lägga en stor del av biståndspengarna på Ukraina. Vi tycker att Ukraina ska få så mycket stöd och hjälp vi någonsin kan ge, men vi har inte sett finansieringen och vet inte hur mycket annat detta fokus på Ukraina kommer att tränga ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Förhandlingar pågår, och vi hade väl inte trott något annat. Men jag vill fråga Gudrun Brunegård: Vad har Kristdemokraterna för ingångar i de förhandlingar som pågår? Gudrun Brunegård nämner många bra saker som det är viktigt att behålla i biståndet. Men vi vet samtidigt att man kommer att behöva dra ned. Vad är Kristdemokraterna beredda att dra ned på? Man kan inte upprätthålla samma ambitionsnivå i alla dessa delar. Kommer man att dra ned på klimatbiståndet, på kvinnors och flickors rättigheter eller på demokratistödet? Jag vill höra hur Kristdemokraterna prioriterar i dessa svåra frågor.

Fru talman! Jag tackar Janine Alm Ericson för nya frågor som är viktiga att diskutera.

Låt mig fortsätta att utveckla det jag inte riktigt hann med i ett tidigare replikskifte kring effektiviseringar. Vi har väldigt många olika organisationer, såväl FN:s kärnstödsorganisationer och andra stora organisationer som civilsamhällesorganisationer, som jobbar med en och samma sak. Då kan man behöva se över vilka som gör det på mest effektiva sätt. Det är detta jag menar med effektivisering. Fokuserar man medlen på detta kan man få lika bra eller ännu bättre effekt genom att samarbeta med färre organisationer. OECD-Dac och även EWA har pekat på att Sveriges bistånd under åren har slirat iväg och spritts ut på för många olika organisationer och fokusområden, vilket gör det ineffektivt.

Det är denna typ av fokusering och effektivisering som behöver göras, och då frigör man också medel för att stärka andra områden, exempelvis Ukraina, som i nuläget behöver väldigt mycket stöd och som redan är ett av Sveriges främsta bidragsmottagarländer.

I den här diskussionen måste vi också komma ihåg att Sverige bedriver bistånd genom EU. Vi har inte pratat så mycket om den delen än, men där har vi ju en stor samlad kraft som vi kristdemokrater menar att Sverige behöver utnyttja. Vi behöver påverka andra länder inom EU, både när det gäller biståndet globalt och inte minst när det gäller Ukraina.

Fru talman! Jag tänkte först och främst säga något om avräkningen och Dac. Jag tror att det är viktigt för dem som följer debatten och hör Gudrun Brunegård att ändå komma ihåg hur situationen såg ut. Vi fick signaler om 250 000-300 000 flyktingar från Ukraina bara till Sverige. Det var prognoser som gjordes utifrån krigsläget då. Det gällde att snabbt skaffa förutsättningar att möta detta, och det gjorde vi genom att följa Dac-kriterierna, de regelverk som faktiskt finns.

Sedan visade det sig att det inte behövdes, och då återfördes resurserna. Men det som skiljer sig åt när det gäller utmaningen för alla partier i den förra regeringskonstellationen är att vi inte tvekade en sekund när det gäller enprocentsmålet. Det gör dock den konstellation som Kristdemokraterna nu ingår i.

Jag kan tycka att det är vällovligt och till och med positivt att Gudrun Brunegård här säger att man önskar kunna höja biståndet. Men här finns ju flera partier vars uttryckliga målsättning är att sänka det. Moderaterna vill sänka till 0,7 procent och Sverigedemokraterna till 0,5 procent. Den sannolika konsekvensen av detta kommer att vara ett minskat bistånd framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Jag blir lite orolig, eller till och med mycket orolig, när jag hör inte bara att det handlar om att så småningom involvera civilsamhället - för civilsamhället är ju inte involverat, trots den expertkunskap som finns - utan att Gudrun Brunegård också säger att hon hoppas att det också ska finnas en dialog med oss i utskottet. Det gjorde mig lite förvånad, för jag förutsatte att det fanns en dialog åtminstone där. Men Gudrun Brunegård har alltså inte heller själv deltagit i de här diskussionerna.

Då kanske det blir svårt för henne att svara på min fråga, som jag tycker är intressant. Om nu den övergripande strategin från Kristdemokraterna är att se till att biståndet ska bli så effektivt att alla tycker att det är rimligt att höja det, hur ska det effektiviseras? Är det genom det vi hörde i den senaste repliken, att konkurrensutsätta biståndsorganisationer och se vem som gör det bästa jobbet?

Fru talman! Tack, Tomas Eneroth, för att du ger mig tillfälle att förtydliga om jag var oklar eller uttryckte mig slarvigt! Självklart pågår det en dialog, och min kollega är precis på väg till ett sådant möte. Vi har fortlöpande haft möten tidigare också.

Det jag uttryckte förhoppning om var att civilsamhället ska uppleva att de blir inkluderade på motsvarande sätt. Men jag vill återigen säga det att det är lite magstarkt att ett parti som plötsligt ryckte undan 18 procent av det totala biståndet så att det drabbade civilsamhällesorganisationerna med 38 procent under innevarande år ifrågasätter att vi fryser biståndsnivåerna. Det handlar om att göra det förutsägbart och planerbart.

Med de effektiviseringsåtgärder och den reformagenda vi har skissat på tror jag att vi kommer att få se att biståndet verkligen blir mer effektivt och att fler kronor kommer att nå fram till de mest hjälpbehövande, att det som vi har skrivit upp i budgeten om ökat klimatbistånd och fortsatt stöd till kvinnors och flickors rättigheter och så vidare kommer att uppfyllas och att våra samarbetspartier därigenom också kommer att motiveras. Det jag har hört när jag har lyssnat på dem i debatten är just att det är oförutsägbarheten och risken att pengar försvinner längs vägen som gör att de är kritiska till biståndet. Detta behöver vi rätta till.

Fru talman! Nu får Gudrun Brunegård sin sista chans att ändå svara på frågan: Hur ska civilsamhället effektivisera detta? Det var ju detta som var min fråga.

Jag förstår den bekräftelse som nu kom av att civilsamhället inte har involverats och att det var medvetet. Jag beklagar det och tycker att det är synd, för där finns ju expertisen. Jag konstaterar att Kristdemokraternas vägval innebär att man nu systematiskt lägger sig på en lägre nivå för biståndet framöver och har accepterat detta trots tidigare uttalanden till väljarna. Det är en modell vi numera känner igen på flera politikområden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Om man nu dessutom fryser beloppet, hur ska då ett effektivare bistånd så småningom enligt Gudrun Brunegårds önskemål kunna bli mer? Det kanske ledamoten kan grunna på framöver.

Jag tycker att alla som lyssnar och följer den här debatten ändå av någon företrädare för majoriteten skulle kunna få reda på hur civilsamhället ska bli effektivare.

Gudrun Brunegård sa i sitt anförande att om det är flera som gör det kanske några inte ska göra det, och vi kan se vem som gör det bäst. Ska man konkurrensutsätta detta och se vem som är den bästa på bistånd i det här landet? Kan ni beskriva hur urvalet ska gå till, vilka som ska bort och när man ska få reda på detta? Skapar inte Gudrun Brunegårds uttalande i debatten just den osäkerhet och rädsla i civilsamhällesorganisationerna som hon säger sig vilja undvika?

Fru talman! Vi har i förhandlingar med tre andra partier accepterat en tillfällig frysning på tre år som kommer att ge utrymme för ett reformarbete. Där kommer vi att få ett effektivare bistånd där fler kronor kommer att nå fram till de mest behövande och till de prioriterade områden som finns beskrivna i budgeten.

Tomas Eneroth, en före detta regeringsföreträdare, säger att Socialdemokraterna står upp för biståndet. Men tittar man på siffrorna ser man att det inte är mer än 0,91 procent som Socialdemokraterna lägger på bistånd i årets budget, trots att man inte har behövt förhandla med någon annan.

Jag tycker att det är Tomas Eneroth som ska stå till svars i stället. Nu har han tyvärr ingen möjlighet att svara, men han kanske skulle kunna göra det på något annat sätt. Skulle Tomas Eneroth vara beredd att införa ett tak på biståndet på motsvarande sätt som vi nu har fått med oss de andra regeringspartierna på att göra?

När det så gäller effektiviseringen och det som Tomas Eneroth börjar så oro om - att vissa organisationer skulle slå ut andra - är det snarare så att det är på bekostnad av kärnstödsorganisationerna som man behöver fokusera. Där har man flera olika organisationer som i ett och samma land jobbar med precis samma saker. Det kan också vara så att man i ett land jobbar med en viss sak medan den görs av en annan organisation i ett annat land. Det är där man behöver effektivisera.

Fru talman! "Jag har en son, en partner, tre hundar, en katt och en robotdammsugare. Jag promenerar med mina hundar, ser på Doctor Who och går till jobbet varje dag. Men dygnet runt hör vi larmet och ljudet från de ryska raketerna."

Orden är min namnes, Annas. Hon och fyra andra kvinnor satt precis framför mig och många andra i förstakammarsalen här i Sveriges riksdag bara för några dagar sedan: Martha, Natalie, Anna, Tanja och Natalia - fem kvinnor som berättar om sin vardag och sitt arbete i krigets Ukraina. Det finns ingen tvekan och inget alternativ i deras arbete, bara en absolut tro: "It is our destiny to protect the democracy and rest of the world."

Tidigare samma dag läste jag rapporter om alla de ukrainska barn som Ryssland kidnappat och fört bort, och nu adopterar bort till ryska vuxna för omprogrammering. Det är rapporter som också ingående berättar om tortyr av civila, så kallad filtrering, för att se vilka som är lojala gentemot Ryssland. Människor avrättas och begravs i massgravar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Ondska kan ses som frånvaro av godhet och frånvaro av empati. Här är ondskan total. Jag vet att vårt stöd här i Sverige till Ukraina är absolut och självklart, hela vägen. Men det är inte bara för att det är rätt, utan också för att det handlar om vår egen säkerhet, vår frihet och vår demokrati.

Det här är självklart. Alla vi som bor i Sverige vet detta. Vi påminns om det inte minst i vår vardag när elpriserna stiger. Det blir därför lätt att förklara varför bistånd till Ukraina ska finnas.

Men världen är större än så. Vi har klimatförändringarna och en pandemi som har påverkat. Det gör att fattigdomen nu börjar öka igen. Vi har en generation barn som på många håll inte har gått en enda dag i skolan.

Vi har flickor som i allt högre grad gifts bort allt yngre. Det riskerar att öka utanförskapet, och demokratin backar. Det sker i länder som Iran, Irak, Myanmar, Afghanistan och Guatemala, på Afrikas horn och så vidare. Listan kan göras lång.

I det läget tar regeringen bort enprocentsmålet. Förutom att resurserna egentligen borde öka signalerar det, även om vi fortfarande globalt sett har ett generöst bistånd, att Sverige backar och tar ett steg tillbaka.

Regeringen talar om effektivitet, ledarskap och synergieffekter. Här håller jag absolut med. Om det görs på rätt sätt finns det absolut saker i det svenska biståndet som behöver reformeras. Det handlar om hur man gör det.

När man i ett läge som detta minskar summan, fokuserar väldigt starkt på närområdet och dessutom lägger om så att man framför allt fokuserar på det humanitära biståndet och minskar det långsiktiga biståndet väcks en oro hos mig och många andra. Man kopplar biståndet till migrationspolitiken för att tillsammans avskräcka människor från att komma hit. Det gör att Sverige än mer uppfattas som ett land som bygger murar. Det är märkligt att man gör på det sättet.

Fru talman! Jag vill ändå lyfta fram det genuina engagemang som finns både i vårt utskott och i riksdagen, även om vi ibland kommer till olika slutsatser.

Man talar om ett paradigmskifte. Här håller jag med. Det håller verkligen på att ske ett paradigmskifte, och det väcker oro. Vi har i utskottet talat om att målet ligger fast. Vi i Centerpartiet skrev en motion om det för att verkligen försäkra oss om att målet för biståndet ska vara just fattigdomsbekämpning, utveckling och demokratiutveckling.

Men när man tittar på förslagen från regeringen tycker jag ändå att det visar sig någonting annat. Det gäller det nämnda villkoret kopplat till migrationspolitiken men också att man talar om att gynna svenska intressen.

Centerpartiet är absolut för att öka synergieffekterna med handelspolitiken och att engagera näringslivet i mycket högre grad än vad som görs i dag. Det är bra. Det är också bra att satsa på lokala företag på plats hos mottagarna. Allt det är bra. Men det är fortfarande ett fokus hos själva mottagaren som är det viktiga. Det är det väsentliga, inte att gynna svenska intressen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Sedan har vi processen som vi har diskuterat här flera gånger i dag. Varför är det så bråttom att vi måste frångå de avtal som finns? Varför får inte riksdag och civilsamhälle vara med när vi gör den stora omläggningen av biståndet? Man stänger den transparensen och dialogen. Det är oroväckande.

När andra länder minskar sina bistånd hade Sverige kunnat fortsätta att vara ett ledarland, en respekterad föregångare. I stället minskar vi nu resurserna och stänger våra gränser.

Sten för sten bygger vi en mur mot omvärlden i något slags villfarelse om att det ska kunna ge oss ökad trygghet. Det görs trots att historien ändå visar att murar är ett extremt dyrt och kortsiktigt sätt och att det mest skapar en chimär av trygghet och ingenting annat.

Människor som känner sig trygga orkar göra motstånd. Människor som har kunskap och kan ifrågasätta kan göra motstånd. Människor som känner sig sedda och känner stöd vågar göra motstånd. Därför är det så viktigt att vi med hjälp av det svenska biståndet och med vår internationella politik ser till att människor runt om i världen känner sig trygga och att vi tar det ansvaret. Det är någonting som gynnar Sverige.

Vi borde fokusera på att sätta in stöd som i stället leder till hållbara arbeten, klimatomställning och en fungerande demokrati. Då behövs det utbildning, främjande av entreprenörskap och ett aktivt arbete med demokrati och mänskliga rättigheter.

Fru talman! Vi talar om bistånd. Vad är bistånd? Jo, bistånd är hjälp. I det här fallet är det en ekonomisk hjälp där vi - Sverige, ett rikt land - hjälper andra länder, andra organisationer och andra människor, som inte har samma finansiella möjligheter som vi har här i Sverige.

I definitionen av bistånd från OECD står att det finansiella stödet i huvudsak ska främja ekonomisk utveckling och välstånd i fattiga länder samt verka för att motverka förtryck. Vi är alla ganska överens om att det är bra.

Inför den här dagen har jag pratat en hel del med partikamrater i Liberalerna och med andra kloka människor. Jag har även grottat ned mig i Sidas arbete och läst om bra biståndsprojekt och om mindre lyckade sådana. Det jag har kommit fram till är att bistånd inte är en enkel fråga.

De ändringar som nu sker i budgeten mot tidigare år är att regeringen lägger fram en flerårig budgetram som inte baseras på bni utan är en fast summa varje år. Det finns dessutom ett fast tak för avräkning. Det ger en bättre långsiktighet, och det blir lättare för biståndsorganisationerna att planera sitt arbete med biståndet.

Sverige har under många år varit bäst i världen på bistånd. Vi har givit mest bistånd per capita, och det har vi haft råd med. Men så sker förändringar i världen, och så även i Sverige.

Just nu har vi en ekonomisk kris med hög inflation och höjda räntor. Vi har en energikris som kommer att slå hårt mot det svenska folket. Vi kanske kommer att se företag gå i konkurs och människor bli av med sina jobb och kanske till och med sina bostäder. Och inte minst har vi ett krig i Europa. Det innebär att vi har svårigheter även här på hemmaplan, här i Sverige, som vi måste ta tag i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Nu är vi med den här budgeten inte längre bäst i världen. Vi ligger bara topp tre eller topp fyra. Vi är fortfarande bäst i Norden. Vi är ett av få länder i världen som når upp till det biståndsmål som FN har satt upp och som flera länder har skrivit under på.

Om jag har räknat rätt är det 192 länder som är sämre än vad Sverige är när det kommer till bistånd, om det nu är en tävling. Jag vill betona att vi i Sverige fortfarande har ett väldigt högt anslag i vår budget för bistånd. Det är 56 miljarder per år före avräkning, och det ska alltså begränsas med 8 procent.

Att då få höra att det finns andra länder som ser ned på Sverige, som pekar på oss och säger att vi är dåliga förebilder: Är inte det oförskämt, om det nu är så. Jag har verkligen letat efter uttalanden av den typen från företrädare från andra länder eller internationella organisationer. Jag har inte hittat något sådant. Jag undrar: Vilka är det som gör det? Är det FN som har klagat på Sverige?

I vissa av de mejl jag får från medborgare här i Sverige och organisationer förfasas vissa över att Ukraina får så stort stöd. Det blir på bekostnad av andra biståndsprojekt, som då får mindre. Men det är så här det fungerar. Det finns bara en plånbok, och det är utifrån den vi måste prioritera.

Jag har sagt detta förr i talarstolen: Jag vill också hjälpa alla människor i hela världen. Men det går inte, och det kommer alltid att finnas människor som blir besvikna.

När det gäller Ukraina har vi män, kvinnor och barn som lider enormt. Jag tycker inte att vi ska hålla på och jämföra länders olika lidanden. Ukraina behöver akut hjälp nu. Och jag anser att Sverige ska fortsätta att stödja EU:s gemensamma samordning när det gäller ett generöst bistånd till Ukraina, både som lån och som gåvomedel.

Vi liberaler har alltid stått för humanism och medmänsklighet, och vi har alltid varit en förespråkare för att Sverige ska ha en generös biståndspolitik. Det tycker vi fortfarande.

Jag ska göra någonting så ovanligt som att ge ett rakt svar här i kammaren: Nej, Liberalerna kommer aldrig att gå med på att backa och halvera enprocentsmålet för biståndet, åtminstone inte så länge jag är medlem i Liberalerna.

Men vi liberaler är också ansvarstagande, och vi har en förståelse för hur landet ligger och att vi nu även måste ta ansvar på hemmaplan. Vi ser att många människor i Sverige i dag behöver hjälp. Vi ser hur skolan behöver mer resurser, hur kommunerna behöver mer hjälp och hur polisen måste stärkas.

Vi ser också hur världen blöder. Regeringen vill nu att biståndet ska bli mer effektivt och att vi ska fokusera på den demokratiska tillbakagång som vi alla ser. Vi måste prioritera demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Det är innehållet i biståndet som är viktigast, inte storleken på det.

Som liberal vill jag också understryka att särskilt fokus ska ligga på flickors och kvinnors rättigheter - flickors rätt att utbilda sig. Och de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning och för hbtqi-personer ska också särskilt uppmärksammas.

Det som jag nu har räknat upp ska vara krav för att Sverige ska ge bistånd till ett land. Och krav är inget fult ord.

Det ska även finnas krav på att bistånd ska vara kopplat till bra resultat, effektiv styrning och nolltolerans mot korruption. För mig är detta självklarheter. Men vi vet av erfarenhet att det inte alltid har fungerat så. Jag ser därför fram emot att vi under mandatperioden får en effektivare biståndspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Martin Melin för hans anförande och beskedet om att man inte kommer att gå med på en neddragning med 50 procent, vilket ändå är välkommet.

Liberalerna har historiskt stått väldigt starkt bakom enprocentsåtagandet. Gudrun Brunegård från Kristdemokraterna refererade tidigare här i dag till taket på avräkningarna som en tydlig förhandlingsvinst för att gå med på att släppa detta åtagande.

Jag skulle helt enkelt vilja fråga Liberalerna vad som är deras ursäkt för att svika vallöftet om 1 procent till världens mest utsatta.

Fru talman! Det är inte lätt att svika sina väljare. Men samtidigt har vi en verklighet som ser ut på ett sätt den ena dagen och på ett annat sätt den andra dagen. Miljöpartiet vet också det. Ni hade en biståndsminister 2015 när avräkningen blev hur stor som helst för att Sverige skulle kunna ta emot den enorma flyktingström som kom hit. Ni tog ett ansvar, vilket jag lyfter på hatten för. Socialdemokraterna har här fått skit för att de gjorde avräkningar nu i våras i samband med flyktingströmmen från Ukraina. Jag lyfter på hatten för att de tog ansvar. Det är det som det handlar om. Vi har en plånbok, och det är skattebetalarnas pengar, som vi kan använda. Vi måste se hur världen ser ut.

Just nu har vi finansiella problem i Sverige. Räntorna har höjts, och det finns människor som inte kommer att ha råd att bo kvar i sina bostäder. Vi måste ta ansvar för dem också, och det gör den här regeringen. Tyvärr sker det på bekostnad av de få miljarder som då ryker från biståndsbudgeten. Jag beklagar detta, men så ser verkligheten ut.

Fru talman! Jag tackar för detta tydliga besked om att man sviker världens allra fattigaste för andra prioriteringar. Vi står inte bakom dessa prioriteringar.

Regeringen säger också att ambitionsnivån behöver höjas globalt i klimatarbetet, i arbetet med att bevara den biologiska mångfalden och i arbetet med att minska föroreningar. Man säger att man avser att utöka och effektivisera klimatbiståndet och bidra till utvecklingsländernas kapacitet och därmed genomförandet av Parisavtalet. Så långt är det väl.

Jag hoppas att jag har fel, men efter att Sveriges miljöminister åkt till både COP-mötet om klimat och COP-mötet om biologisk mångfald utan någon som helst ambitionshöjning med sig i bagaget låter detta med högre ambitioner mest som bla, bla, bla. Man lovar väldigt runt, men håller tunt.

Liberalerna har tidigare inte bara stått bakom enprocentsåtagandet utan också varit borgerlighetens bästa parti på både klimat och miljö. Hur kan man då gå med på att lägga sig så platt i frågor som avgör allas vår framtid på ett så avgörande sätt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Fru talman! Jag tolkar det som att denna fråga var i princip densamma som den första som ställdes.

Ja, Liberalerna är den liberala rösten i denna borgerliga regering med stöd av Sverigedemokraterna. Och vem vet hur det hade sett ut utan Liberalerna i denna regering. Vi hade kanske fått en ännu större neddragning av biståndsbudgeten. Det vet vi inte. Jag var inte med vid förhandlingarna, och ledamoten var inte med vid förhandlingarna så vi vet inte.

Liberalerna kommer alltid att jobba för de utsatta här i världen. Vi kommer aldrig att svika dem och aldrig vika ned oss där. Men vi är ett litet parti. Vi är en stor röst, men den är kanske inte så stark i detta sammanhang. Men vi gör vad vi kan, och vi kommer att fortsätta att göra vad vi kan för att jobba för dem som lider och svälter och inte har det bra i denna värld. Vi kommer att fortsätta med det; det kan jag lova dig.

Fru talman! Jag vill naturligtvis ställa samma fråga som jag har ställt till de övriga regeringspartierna, och det handlar om processen och om hur ni från Liberalerna ser på att civilsamhället och riksdagen inte har fått komma in i processen so far och hur ni tänker om detta framöver.

Sedan har jag en särskild fråga just till Liberalerna utifrån att jag vet att Liberalerna brinner för utbildningsfrågor. Någon har viskat i mitt öra att med detta nya förslag till biståndsbudget blir det tidigare ganska så skrala stödet till utbildning ännu lägre och hamnar på ungefär 1 procent. Hur ser Liberalerna på detta, och är det någonting som Liberalerna kommer att arbeta för att förändra med tanke på att vi vet att utbildning är någonting som verkligen är effektivt ur ett biståndsperspektiv. Det skulle jag vilja ha svar på.

Fru talman! Jag börjar med frågan om utbildning för fattiga människor ute i världen. Jag pratade med en biståndsarbetare förra veckan som har varit i Afghanistan och jobbat med flickors skolgång där. Denna skolgång har varit möjlig tack vare bistånd bland annat från Sverige genom FN.

Om ledamoten frågar mig kommer vi liberaler att fortsätta att arbeta för att folk runt om i världen kan fortsätta att få en bra skolgång och få en utbildning för att det är viktigt. Ja, vi kommer att fortsätta att jobba för det.

Men som jag sa förut är vi ett litet parti, och vi får kämpa för att få igenom våra viktiga hjärtefrågor. Men detta är en av våra hjärtefrågor, och vi kommer att fortsätta att kämpa för detta.

När det gäller processen kom jag in i detta spel, så att säga, i andra halvlek och var inte med i omklädningsrummet inför taktiksnacket när det kommer till arbetet i utskottet här i riksdagen. Jag kan därför inte svara på frågan varför oppositionen inte har involverats mer än vad den har gjort. Jag är ledsen att jag inte kan svara på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Fru talman! Jag uppskattar ärligheten i det svaret. Jag kan tänka mig att fler delar bilden att man kanske inte riktigt vet varför det har blivit som det har blivit i processen, eftersom det har gått vansinnigt snabbt. Det är också lite av problemet.

Jag är själv företrädare för ett litet parti och vill skicka med att det går att ha en stark röst, även om man är ett litet parti. Det är viktigt att verkligen inte ge avkall på de värderingar som är grunden i partiet.

Fru talman! Jag vet att det går att påverka även som litet parti. I andra sammanhang har Liberalerna fått igenom bra saker i hjärtefrågor. Det går, och vi ska jobba på att vara en stark röst och försöka påverka även inom det här området.

Fru talman! Det var länge sedan världen befann sig i ett så katastrofalt läge som nu. Vi har haft en pandemi som dödade miljontals människor och förödde många ekonomier, speciellt i utvecklingsländer.

När pandemin lättade invaderade Putin Ukraina, och vi har på nytt ett krig i Europa. Det handlar om en aggressiv anfallare som tidigare levererat stora mängder olja och gas till Europa, Ryssland, och ett offer för attacken som brukar benämnas världens kornbod, Ukraina. Kriget leder därmed oundvikligen till skyhöga mat- och energipriser. Vi ser det här hemma, men det märks ännu mer i andra delar av världen.

Samtidigt är klimatförändringarna här och drabbar med full kraft och oftast dem som redan är utsatta. Här hemma kan vi parera ekonomin och hjälpa hushåll och företag, även om regeringen kanske ibland är senfärdig med att infria sina löften. Men på många ställen kan man inte göra något. Hjälp och stöd i krisen uteblir, med katastrofala följder. Miljontals människor står i dag utan möjlighet att köpa mat. 50 miljoner människor riskerar att svälta. Det är oerhörda siffror.

Allt detta vet regeringen. Ändå väljer man att frångå enprocentsåtagandet, som länge varit ett rättesnöre för alla partier i den svenska riksdagen. Det är det inte längre. Så mycket vet vi. Men vad mer vet vi egentligen om regeringens politik när det kommer till det internationella utvecklingssamarbetet? Vi vet tyvärr inte mycket. Men det finns anledning att oroa sig. Stora förändringar är på väg men helt utan transparens, konsekvensanalyser eller beredning av biståndets olika aktörer och utan riksdagens inflytande.

Grunden för svenskt internationellt utvecklingssamarbete är att förbättra förutsättningarna för människor i fattigdom och förtryck. De globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 och Parisavtalet ska ge politiken vägledning och innehåll. Det är mål som vi har satt upp tillsammans och som vi måste öka ansträngningarna för att nå. Det gör vi genom att fortsätta leva upp till våra åtaganden inom FN och andra multilaterala forum. Det gör vi genom fortsatta kärnstöd och icke öronmärkta pengar. Det gör vi genom att stötta civilsamhället och ge dem förutsättningar att fortsätta sitt arbete som gör skillnad för miljontals människor världen över. Jag hoppas verkligen att regeringen ger dem förutsättningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Före pandemin och kriget såg det ljusare ut. De senaste decennierna har allt fler människor lyfts ur extrem fattigdom. Människors hälsa har förbättrats, och fler barn har fått tillgång till utbildning. Internationellt utvecklingssamarbete gör reell skillnad.

Fru talman! Coronapandemins konsekvenser för världen riskerar att backa denna utveckling flera decennier i många länder. Världen behöver nu gemensamt hitta vägar till utveckling mot en värld som är mer jämlik, jämställd och hållbar. För detta behöver Sverige gå i spetsen och föra en feministisk utrikes- och utvecklingspolitik som prioriterar jämlikhet och jämställdhet. Det är det som tillsammans med insatser för att hindra klimatförändringarna och öka insatserna för fred på riktigt gör att människor inte tvingas fly.

Men regeringen kommer att dra ned på allt detta för att i stället sätta upp mål om att fokusera biståndspolitiken till att vara ett verktyg för att motverka irreguljär migration eller att främja svensk export. Detta är kontraproduktivt och ett svek mot den internationella solidariteten.

Den inriktning som regeringen aviserat, med handel som medel för ökat välstånd och minskad fattigdom, kan låta bra. Men den får inte användas som medel för att villkora biståndet med återköp från svenska företag eller att svenska företag ska verka i vissa länder. Det tillåter helt enkelt inte OECD-Dacs regelverk, vilket flera redan har tagit upp i kammaren.

De senaste årens kriser har varit allra tuffast mot redan fattiga länder. Det är också invånarna i de länderna som drabbats hårdast av klimatkrisen, pandemin, kriget i Ukraina och de ökade priserna. Mål är enkla att sätta upp. Att ha rätt politik för att nå dem är betydligt svårare. Mer stöd behövs på fler fronter, inte tomma tunnor som skramlar symbolpolitik.

Fru talman! Vi vill se ett starkt och kontinuerligt stöd till Ukraina. Men det är vår övertygelse att Sverige klarar av att möta kriserna i vårt närområde samtidigt som vi fortsätter att ha en anständig biståndsnivå globalt. Notan för att stödja Ukraina ska inte skickas till världens fattigaste, vilket kommer att bli resultatet av regeringens politik. Den effektivitet man pratar om kan helt enkelt inte väga upp för den omställning man nu ser ut att göra.

Miljöpartiet vill i stället se en biståndsbudget där målet är 1,25 procent av bni. Det ska fasas in över fem år och permanentas från 2027. Vi vill inte att kostnaden för att ta emot flyktingar tas från biståndet och vill därför att avräkningarna ska minimeras. Biståndet ska gå till att bekämpa fattigdom, inte till administrativa kostnader. I våras var avräkningarna så höga att Sveriges kommuner riskerade att bli den allra största mottagaren av svenskt bistånd. Så kan vi inte ha det.

Klimatet, miljöförstöringen, utrotningen av den biologiska mångfalden, pandemier, krig och konflikter - vår tids stora utmaningar är globala och gränsöverskridande och kräver därför gemensamma ansträngningar för att stoppas. Genom klimatbiståndet stöttar vi utvecklingsländerna i deras genomförande av Parisavtalet. Vi och övriga västländer har byggt vårt välstånd på fossil grund, men de växande ekonomierna kan inte upprepa de misstagen. Klimatbiståndet måste öka i både kvantitet och kvalitet. Storskalig finansiering av klimatåtgärder krävs för investeringar i både minskade utsläpp och mer klimatanpassade samhällen i många delar av världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Miljöpartiet vill öka klimatbiståndet och vill att Sverige ska bidra med ett tillskott på 200 miljoner till den Loss and Damage Fund som nu upprättats.

Sverige har alla förutsättningar att fortsätta vara en stark röst för klimatarbetet. Men den rösten tystnar nu.

Många människor svälter i världen i dag. Vi behöver stödja utvecklingen av hållbara livsmedelssystem som kan stå emot klimatförändringarna. Här är inte minst svenskt civilsamhälle viktigt. I närmare 50 år har de arbetat med utvecklingsbistånd med målet att skapa nya självständiga ekonomiska verksamheter inom både mat och jordbruk. På tal om effektivitet är det ett av de mest effektiva sätten att bekämpa fattigdom och hunger, enligt både Världsbanken och EBA. Det handlar ofta om stöd till kvinnor och bidrar därför till ökad jämställdhet. Dessutom hjälper det till att främja biologisk mångfald och med nödvändiga klimatanpassningar.

Hela det svenska civilsamhället som arbetar med internationellt utvecklingssamarbete har enormt stor kunskap och erfarenhet inom sina områden. Det är de som gör svenskt bistånd så framgångsrikt på de flesta områden.

Men nu står vi här i dag med denna lite bristfälliga budgetproposition utan särskilt många svar utöver att man vill dra ned och omprioritera. Vi vet ingenting om vad som kommer att hända med strategierna för världen och ingenting om vilka som kommer att drabbas av konsekvenserna.

Jag beklagar det, och jag hoppas att regeringen inte gör några drastiska åtgärder innan konsekvensanalyser har gjorts och innan en bred beredning har gjorts med civilsamhället och riksdagen. Om man menar allvar med sina fina ord är detta en absolut självklarhet.

Biståndets mål är och ska fortsatt vara att förbättra förutsättningarna för människor i fattigdom och förtryck, och det hoppas jag innerligt att regeringen fortsätter att stå bakom.

Eftersom vår budgetmotion redan har röstats ned i kammaren en gång yrkar jag inte bifall till någon reservation, utan jag hänvisar till vårt särskilda yttrande.

I detta anförande instämde Emma Nohrén, Jan Riise och Jacob Risberg (alla MP).

Fru talman! Jag har en fråga till Janine Alm Ericson. Jag ställer inte den för att skapa konflikt utan för att undvika missförstånd.

I ett tidigare replikskifte mellan Janine Alm Ericson och Gudrun Brunegård talade Janine Alm Ericson om det nya fokuset på Ukraina. Och nu i anförandet, fru talman, var det ett resonemang om att stödet till Ukraina sker på bekostnad av andra, om jag inte missförstod ledamoten Janine Alm Ericsons anförande.

Jag ställer samma fråga till Janine Alm Ericson som jag ställde till Tomas Eneroth. Det pågår ett krig i vårt absoluta närområde. Det måste också få konsekvenser för svenskt bistånd. Jag undrar vad Miljöpartiet tycker. Tycker Miljöpartiet att Ukraina ska vara det största mottagarlandet när det gäller svenskt bistånd de kommande åren?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Fru talman! Jag tackar för frågan. Jag har varit väldigt tydlig med att vårt stöd för Ukraina är bergfast. Vi har från det första krispaket som kom, strax efter att kriget hade brutit ut, stått bakom alla de förslag som regeringarna har haft - både den gamla och den nya. Det vill jag vara väldigt tydlig med.

Men bara för att man kan ta från en budgetpost måste man inte göra det. Kriget i Ukraina är förfärligt. Där måste vi verkligen sätta in så mycket insatser som vi kan. Men bara för att det kriget har brutit ut har inte de andra problemen i världen försvunnit. Vi har fortfarande jättestora effekter av pandemin. Vi ser hur människor svälter. Vi ser klimatförändringar som måste bekämpas. Det handlar både om att få ned utsläppen och om att bygga anpassning så att inte fler människor måste fly eller dö. Det är det som det handlar om.

Men när man säger att det är just biståndet som ska betala för stödet till Ukraina är det de facto så att man tänker sig att världens allra fattigaste och mest utsatta ska betala. Det vänder vi oss emot. Det är helt tydligt.

Fru talman! Nu var min fråga om Ukraina ska vara det största mottagarlandet när det gäller svenskt bistånd. Det är självklart att stödet från Sverige till Ukraina är större än det som ryms inom budgeten för utgiftsområde 7. Det är det militära stödet, det långsiktiga stödet och det politiska stödet. Stödet är alltså större än det som ryms inom budgeten för biståndet. Men min fråga, fru talman, var om Miljöpartiet tycker att Ukraina de kommande åren borde vara det största mottagarlandet när det gäller svenskt bistånd.

Fru talman! Jag skulle inte vilja säga att det är en absolut siffra. Vi vet att omvärlden är mer oförutsägbar än så. Vi har väldigt tydligt deklarerat att vi står bakom stödet till Ukraina. Vi tycker att det ska vara fast och långsiktigt och att vi måste göra allt vi kan för att inte Putin ska lyckas med sin invasion och därmed komma undan det ansvar som han har i denna situation. Men vi tycker inte att världens mest fattiga ska betala den notan. Vi ser att Sverige, som ett av de rikaste länderna i världen, har råd att ta andra medel.

Moderaterna har i stället hävdat att man ska stå kvar vid överskottsmålet, spara mer pengar och sänka statsskulden i en situation när vi står inför multipla kriser. Det är inte en ansvarsfull politik. Det är att stoppa huvudet i sanden och stirra ned precis där man står och inte se att förutsättningarna i världen har förändrats.

Fru talman! Världen präglas av höga energipriser, inflation, klimatkris och en kraftig förlust av biologisk mångfald, vilket skapar stora parallella utmaningar. Samtidigt pågår ett krig i vårt absoluta närområde, och det är svältkatastrofer och ökad fattigdom runt om i världen.

Miljöpartiets budget för 2023 visar att det går att tänka nytt vad gäller både utmaningarna i Sverige och utmaningarna i resten av världen. Vi kan nå klimatmålen och minska fattigdomen i världen trots tuffa ekonomiska tider och en osäker omvärld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

I dag står vi här i kammaren för att debattera biståndsbudgeten. Men det är svårt att föra en debatt i en så viktig fråga när vi vet så lite om vad regeringen egentligen vill göra. Det förs ingen dialog om den enorma förändring som man vill göra, och det dröjer till efter denna debatt innan vi får se vilka prioriteringar regeringen gör och framför allt vad man kommer att nedprioritera. Det lilla vi vet kommer från de uttalanden som har gjorts i bland annat regeringsförklaringen.

Fru talman! Vi vet att man överger enprocentsmålet i en tid då fattigdomen och hungern ökar i världen i spåren av coronapandemin och i spåren av ökade konflikter och minskad demokratisering i flera länder. Vi vet att två av regeringspartierna inför valet lovade heligt att enprocentsmålet skulle finnas kvar, men nu böjer man sig för Sverigedemokraternas populistiska och verklighetsfrånvända retorik.

Fru talman! Vi vet också att regeringen vill minska det så kallade kärnstödet och öka fokuset på civilsamhällesorganisationer.

När talibanerna tog över makten i Afghanistan lämnade i princip alla biståndsaktörer landet, men kvar fanns FN som en garant för omvärldens närvaro. När coronapandemin bröt ut var Världshälsoorganisationen snabb att agera och utfärda rekommendationer och samordna vaccinationskampanjer. När Ryssland anföll Ukraina var det FN:s närvaro som snabbt hjälpte till att samordna insatser. I Myanmar är det i princip bara UNDP som finns kvar som aktör i dag.

Det civilsamhälle som regeringen säger sig vilja fokusera på säger självt att kärnstödet är av absoluta vikt för att de ska kunna genomföra sitt arbete. FN är i många fall själva infrastrukturen för de insatser som genomförs i många länder. FN står för långsiktigheten. FN står upp för barn och andra utsatta. FN bidrar till att driva skolor. FN underlättar för och samordnar de humanitära insatser som behövs i krig, naturkatastrofer och svält.

Fru talman! Vi vet att regeringen vill samordna utrikeshandel och bistånd samtidigt som man säger sig vilja öka effektiviteten och transparensen. Men att främja svensk export och villkora biståndet för migrationspolitiska mål går emot principerna för utvecklingseffektivitet. Sverige har under decennier varit drivande för att öka transparensen och resultaten i utvecklingssamarbetet och tar nu över ordförandeklubban i det globala partnerskapet för utvecklingseffektivitet.

Men nu överger regeringen åtagandena för principerna för utvecklingseffektivitet. Det betyder att den föreslagna biståndspolitiken inte kommer att leda till de resultat som behövs för människor som lever i utsatthet och fattigdom. Det innebär också att regeringen överger de principer som ska leda till att skattebetalarnas pengar används effektivt - den effektivitet som man påstår sig värna.

Vad gäller transparensen tar regeringen ett stort kliv bakåt. År 2003 beslutade en enig kammare om politik för global utveckling att alla politikområden ska bidra till en rättvis och hållbar global utveckling, där rättighetsperspektivet och fattiga människors perspektiv sätts i centrum. När Agenda 2030 tillkommit tog den regering som MP satt i 2016 fram ett policyramverk för utvecklingspolitiken. Detta arbete gjordes i en konsultativ process och med ett remissförfarande, där samtliga biståndsaktörer och många andra deltog.

När regeringen nu radikalt förändrar biståndet sker det utan dialog och konsultation med det civilsamhälle som man säger sig vilja stärka. Det sker utan någon utredning som visar på konsekvenserna. Det sker utan dialog med riksdagen. Det går helt emot de gemensamma åtaganden som den tidigare regeringen tagit fram tillsammans med civilsamhällesorganisationer för stärkt dialog och samverkan inom utvecklingssamarbetet.

Fru talman! Vi vet slutligen att regeringen vill skifta fokus från världen i stort till Europa och framför allt Norden. Det är svenska affärsintressen och svensk säkerhet som ska ligga till grund för utrikespolitiken och biståndet. Detta går helt emot grundtanken med bistånd, där det är mottagarens behov som ska styra. Biståndet ska skapa bättre villkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Biståndet ska användas på det sätt vi vet är mest effektivt, genom långsiktighet och utifrån mottagarens behov och med lokalt ägarskap.

Nu, när vi ser den kanske värsta svältkatastrofen någonsin på Afrikas horn, skiftar regeringen fokus till närområdet. Konflikter blossar upp i Storasjöområdet. I Latinamerika finns ett något bräckligt fredsavtal på plats i Colombia, och svenskt bistånd har stöttat demokratiseringsarbetet och byggandet av en fungerande rättsstat i bland annat Guatemala. I både Myanmar och Afghanistan står man inför otroligt stora utmaningar, för att inte tala om kriget i Jemen med de fruktansvärda humanitära följdverkningar vi nu ser. Då skiftar regeringen fokus till närområdet.

Med regeringens förslag till biståndsbudget minskar demokratiarbetet i världen. Utbildningsinsatser, sjukvårdsinsatser och SRHR-arbetet minskar. Regeringens budget minskar möjligheten till ekonomisk utveckling och riskerar att öka hungern i världen. Det i sin tur kommer att leda till ökade motsättningar och större risk för konflikter, vilket i sin tur riskerar ökade flyktingströmmar vilket driver på en ännu större risk för väpnade konflikter. Med andra ord: Regeringens fokus på svenska intressen och svensk säkerhet riskerar i stället att minska svensk säkerhet.

Internationellt bistånd

Fru talman! De förändringar regeringen nu genomför i biståndet grundas inte på fakta, utvärderingar och konsekvensanalyser eller på konsultationer med de aktörer som utför biståndet. Inte heller har det varit någon beredning i riksdagen. Vi står inför ett paradigmskifte i svensk utvecklingspolitik både vad gäller volymer och vad gäller inriktning och kvalitet.

Vi vet som sagt var ännu inte riktigt hur regeringen vill prioritera. Vi vet inte vad som ryker och vad som finns kvar. Först i slutet på veckan när regleringsbreven till bland annat Sida är publicerade vet vi mer.

Internationellt bistånd

Miljöpartiet vill fortsätta att driva en feministisk utrikespolitik. Vi vill fortsätta effektiviseringen av biståndet och ständigt göra det bättre. Vi vill på sikt också öka anslaget till biståndet till 1,25 procent av bni. I övrigt hänvisar jag till Miljöpartiets fantastiska budgetmotion i dess helhet.

I detta anförande instämde Jan Riise (MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Allmän miljö- och naturvård