Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Den hälsovård, sjukvård och sociala omsorg som den här debatten gäller är omfattande. Jag vill lyfta ett par områden som jag upplever som väldigt viktiga. Det ena är situationen för personer med funktionsnedsättning. Det andra gäller barns rättigheter. För personer med funktionsnedsättning har den sociala och ekonomiska utvecklingen i Sverige haft stor betydelse. Fram till 1930-talet var det fattigvård och enskild välgörenhet som stod för den ekonomiska tryggheten för funktionshindrade. År 1965 kom den första handikappolitiska utredningen. Ett antal utredningar har passerat under åren, och handikappolitiken har utvecklats. I dag fokuserar vi på framför allt tre områden: att handikapperspektiven genomsyrar alla samhällssektorer, att skapa ett tillgängligt samhälle och att förbättra bemötandet. En viktig milstolpe i arbetet var LSS-reformen år 1994, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Assistansreformen har inneburit ökad valfrihet, större inflytande och bättre livskvalitet för många personer med svåra funktionsnedsättningar. Ytterst handlar det om att tillförsäkra personer med omfattande och varaktiga stödbehov insatser som de behöver för sitt dagliga liv. Det behövs också en väl fungerande tillsyn för att se till att LSS tillämpas på rätt sätt. I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning sägs att de och deras organisationer aktivt ska involveras i beslutsprocesser som initieras av staten. Regeringen föreslår drygt 182 miljoner kronor som bidrag till handikapporganisationerna, med syfte att stödja dem i deras arbete för att personer med funktionsnedsättning ska uppnå full delaktighet och jämlikhet i samhället. I Sverige är människor med funktionsnedsättning oftast synliga i det dagliga livet - och ska så vara. Det gäller de flesta utom dem med psykiatrisk problematik. Där ser man ofta inte hur personen har det. Jag satt vid ett frukostmöte arrangerat av projektet Hjärnkoll i Kulturhuset i Stockholm tidigare i år. Bredvid mig satt ett par personer. Någon hade bipolär sjukdom och var alltså manodepressiv, men det var helt omöjligt att upptäcka vem det var som hade denna problematik. Det kan också vara hämmande när man söker arbete. Man vill kanske inte berätta att man har en funktionsnedsättning. Men det finns i dag tack och lov arbetsgivare som ser bortom hindren och som i stället ser kompetensen hos den som de har tänkt att rekrytera. Enligt Arbetsförmedlingen kan åtta av tio svenska företag tänka sig att anställa en person med funktionsnedsättning om personen har rätt kompetens för uppgiften. Hamburgerkedjan Max är ett exempel på företag som har visat vägen. De har i dag över hundra personer med funktionsnedsättning anställda. Det företaget vet att det fungerar och att det är lönsamt. Telia har också positiva erfarenheter, liksom polisen i Stockholms län, för att ta några exempel. Herr talman! Vi vill mer. Vi är inte framme ännu. I morse gick 4,7 miljoner människor i Sverige till sina jobb. Men det är inte samma villkor för alla. Bara hälften av personerna med nedsatt arbetsförmåga på grund av funktionsnedsättning är sysselsatta. Av de åtgärder som kommer framöver för personer med funktionsnedsättning vill jag nämna en som jag känner starkt för: Kulturarvslyftet, som vi beslutade om här i riksdagen i går. Det är en satsning från regeringen på 270 miljoner kronor där Riksantikvarieämbetet delar ut medel till små och stora organisationer. Pengarna går till uppstart och handledning, och lönen står Arbetsförmedlingen för. Det kommer att ge minst två effekter. De som i dag står långt ifrån arbetsmarknaden har en möjlighet att komma in i arbetslivet. Dessutom kommer det kulturarv som vi alla är rädda om att få ett lyft, ett kulturarvslyft. Herr talman! Jag ska säga några ord om barnen. Vi har i riksdagen antagit en strategi för barns rättigheter i vårt land. I det betänkande som vi debatterar nu föreslås en kraftfull satsning på att bland annat stärka skyddet för barn och ungdomar inom den sociala barn- och ungdomsvården. Bland insatserna finns den försöksverksamhet som Socialstyrelsen bedriver med personligt tillsynsombud, som ska träffa barnet minst fyra gånger per år eller oftare om barnet så önskar. För oss kristdemokrater är barns och ungas uppväxtvillkor i fokus. Det förebyggande arbetet är naturligtvis oerhört viktigt, eftersom det är så mycket kostsammare att reparera vuxna människor som åsamkat sig själva och andra skador under livets gång. Men framför allt handlar det om att skapa hopp och tro i ungdomars liv. Tjejerna mår dåligt och gör självmordsförsök, men de flesta som tar sina liv är killar, enligt Statens folkhälsoinstitut. Statistik från Socialstyrelsen visar att det varje dag är ungefär sex personer mellan 15 och 24 år som försöker ta sina liv. Varannan dag dör en ung person genom att begå självmord. Orsaken till den negativa utvecklingen bland ungdomar menar Folkhälsoinstitutet har att göra med uppväxten, dålig uppväxt och det svåra läget när det gäller att få tag på jobb. Det handlar om att uppfylla de strategier som vi har satt i verket här i riksdagen och i vårt utskott: arbetet med att bekämpa våld mot barn, stödet i föräldraskapet, att få unga i arbete och att främja barns psykiska hälsa, som innefattar åtgärder för att förebygga ohälsa hos barn och unga. Jag yrkar bifall till förslaget i socialutskottets betänkande. I detta anförande instämde Anders Andersson och Annika Eclund (båda KD).

Herr talman! Ärade åhörare! Innan jag går in på mitt egentliga anförande kan jag inte låta bli att fälla en kommentar om en del av ordväxlingen i gårdagens del av den här avbrutna debatten. Centerpartisten Kenneth Johansson påpekade i en debatt med Lena Hallengren att antalet sysselsatta ökat i förhållande till antalet sysselsatta hösten 2006, när alliansregeringen tog över regeringsmakten, och glömde bort att effekten av befolkningsökningen innebär att andelen arbetslösa ändå är nästan 1 procent större i dag än den var då, 7 ½ procent i stället för 6,7 procent. Det var då, herr talman, som Kenneth Johansson valde att exemplifiera regeringens jobbpolitik med sänkt krogmoms, ROT och RUT. Det är det som gör att jag inte kan låta bli att ge en kommentar. Regeringens så kallade jobbpolitik är faktiskt den dyraste jobbpolitik det här landet någonsin har sett. Det kostar statskassan 1 ½-3 miljoner i sänkta skatteintäkter för varje eventuellt jobb som den typ av skattesänkningar som regeringen föredrar skapar. I traditionell jobbpolitik, sedan andra världskriget, har man i huvudsak inriktat sig på att genom reformer av olika slag skapa nya välfärdstjänster, som utbildning, barnomsorg, fritidsaktiviteter, kulturaktiviteter och äldreomsorg. Men man har även inriktat sig på att organisera så kallade skyddade arbetstillfällen eller andra meningsfulla aktiviteter för de människor som på grund av nedsatt funktionsförmåga, fysisk eller psykisk, inte lyckas få in en fot på den ordinarie arbetsmarknaden. Den sortens åtgärder skapar fyra till åtta gånger så många jobb för samma pengar. Att påstå att alliansregeringen har uppfunnit någon form av fungerande jobbpolitik är faktiskt ett hån mot dem som behöver ett arbete. Det regeringen har gjort är att man har genomfört reformer som innebär att jobb uppstår där någon har råd att efterfråga dem i stället för att skapa jobb där de verkligen behövs. Det är nya kök, glasverandor och badrumsinredningar åt de rika i stället för fler händer i vården och bättre villkor i skolan. Det är 5,4 miljarder till dem som har råd att gå på restaurang i stället för 20 000 nya jobb inom äldreomsorgen. Så prioriterar regeringen. Vi som vill skapa både jobb och välfärd har en annan politik där behov går före girighet. Men det var, herr talman, en helt annan sak som jag skulle tala om. I socialutskottets betänkande SoU1 avstyrker utskottet två motioner om Systembolagets CSR-arbete, alltså redovisningen av hur man arbetar med socialt hänsynstagande. Utskottets motivering för att avstyrka motionerna är att man hävdar att det i Systembolagets senaste ansvarsredovisning framgår att bolaget beaktar det som tas upp i motionerna. Då frågar man sig, herr talman, om bolaget verkligen gör det och tittar i den aktuella redovisningen. På s. 14 och 15 i ansvarsredovisningen från 2010 kan man läsa om grunderna för att Systembolaget har påbörjat sitt CSR-arbete. Där kan man även läsa att Systembolaget har utvecklat sitt CSR-arbete i samverkan med de nordiska systerföretagen och att man har valt att tillsammans med finska Alko gå med i Business Social Compliance Initiative för att på det sättet försäkra sig om en så kallad hållbar leverantörskedja. Allt det här låter bra - eller hur? Sedan kan man bemöda sig om att gå till själva årsredovisningen och läsa bilagan på s. 108 och 109, där man i stället för CSR-rapportens svepande och fagra formuleringar kan studera vad som faktiskt har granskats enligt den tillämpade modell som upprättats i enlighet med Global Reporting Initiatives - förkortningen GRI kommer jag att använda i fortsättningen - riktlinjer på nivå B. Det låter naturligtvis imponerande och ger stor trovärdighet åt arbetet. Rubrikerna i sammanställningen av rapporten är de här: Strategi och analys, Organisationsprofil, Information och redovisning, Styrning, åtaganden och intresseredovisning, Ekonomiska indikatorer, Miljöindikatorer och slutligen Sociala indikatorer. Visst låter det bra! Men under de här rubrikerna gömmer det sig nästan 100 olika bedömningsgrunder som tillsammans bildar den kunskapsbas utifrån vilken man ska kunna avgöra hur företaget klarar av att ta sitt ansvar enligt den uppförandekod som man har förbundit sig till som medlemsföretag i BSCI. Eftersom utskottet motiverar sitt avslag med att påstå att Systembolaget beaktar det som tas upp i motionerna tänkte jag välja ut några av de bedömningsgrunder som finns med bland de totalt närmare 100 som rapporten är uppbyggd av. Lägg märke till att jag tar sådana som jag anser går att relatera till motionerna! Jag redovisar då vad som står i rapporten på just dessa punkter. På så vis skulle man ju kunna bedöma om Systembolaget faktiskt beaktar det som tas upp i motionerna. När det gäller miljöfrågorna finns exempelvis följande indikatorer: Materialanvändning i vikt och volym - där har man inte valt att redovisa någonting. Återvunnet material i procent av materialanvändningen - det är lika tomt på den punkten. Direkt energianvändning per energikälla - man har inte redovisat någonting alls. Indirekt energianvändning per energikälla - det vore intressant att veta, men där saknas det totalt information. Total vattenanvändning per energikälla - där är det inget redovisat. Läge och storlek av mark med högt mångfaldsvärde - det verkar väsentligt, men det finns ingen redovisning. Väsentlig påverkan på den biologiska mångfalden i skyddade områden, eller områden med hög biodiversitet - tror ni att man har någon information om det? Nej. Totala direkta och indirekta utsläpp av växthusgaser - det brukar de flesta företag redovisa, men det är ingen redovisning. Det här är alltså åtta exempel på miljöindikatorer där bolaget inte redovisat några värden i sin rapportering, och det finns fler indikatorer där det helt saknas redovisning. Men i ärlighetens namn ska sägas att man faktiskt redovisar värden för fyra av de totalt sexton indikatorerna man har valt på området miljö. De punkter där man klarar av att redovisa resultat i någon form är förmodligen väldigt kundnära information som till exempel total avfallsvikt per typ och hanteringsmetod. Men motionerna som vi nu talar om handlar om Systembolagets ansvarstagande som upphandlare av produkter i första hand i Sydafrika och Latinamerika. På samtliga punkter som skulle kunna vara relevanta saknas det alltså redovisning, så hur man från utskottets sida kan påstå att det finns kunskap hos bolaget att beakta de frågor som tas upp i motionen på miljöområdet borde vara extremt svårt att förklara. Motionen tar även upp sociala och etiska frågor liksom i vilken grad mänskliga rättigheter respekteras där produkterna produceras, om informationen om allt det här är transparent och om produktionen är organiserad på ett sätt så att den skulle kunna vara hållbar. Vad säger då indikatorerna i redovisningen på dessa områden? När det gäller de sociala indikatorerna är det väldigt få som självklart skulle kunna vara kopplade till Systembolagets arbete med att försöka vara en ansvarsfull upphandlare med syfte att garantera att villkoren för dem som arbetar med vinproduktionen är rimliga. Men några indikatorer kan ändå vara värda att ta upp från den gruppen. Andel och antal investeringsbeslut som inkluderar krav gällande mänskliga rättigheter, eller som har granskats utifrån mänskliga rättighetsperspektivet. Ingen information. Verksamheter där föreningsfriheten och rätten till kollektivavtal kan vara hotade. Ingen information. Verksamheter där det finns risk för barnarbete. Inte ens där har man någon information. Verksamheter där det finns risk för tvångsarbete eller obligatoriskt arbete. Här har man heller inte redovisat någonting. Men man har naturligtvis redovisat arbetet mot diskriminering och arbetet mot korruption - det har vi ju haft problem med inom Systembolaget i vårt eget land - men underlaget är som ni ser mycket tunt för att kunna påstå att bolaget beaktar det som tas upp i motionen. Man kan, för att vara snäll mot bolaget, påstå att bolaget har för avsikt att beakta det som tas upp i motionen eftersom det i deras system finns ett antal relevanta punkter som skulle kunna ligga till grund för det om man hade fyllt dem med innehåll. Men att som utskottet gör, påstå att bolaget redan tar sådan hänsyn, det saknas det i stort sätt helt och hållet grund för att påstå. Så om nu utskottet måste avslå motionen borde man åtminstone ha tagit fram en motivering som det finns grund för och inte hänvisa till något som knappast existerar. Herr talman! Så här långt har jag i huvudsak argumenterat mot utskottets minst sagt bristfälliga motiv för att avstyrka motionen, men det som framgår i GRI-rapporten är naturligtvis även ett argument i själva sakfrågan. Hur transparent kan en redovisning vara och hur mycket kan den säga om frågor som över huvud taget inte finns redovisade? Vänder man sig i stället till de berörda fackföreningarna i de länder som Systembolaget importerar från och som Systembolaget i rapporten också beskriver att de besökt blir bilden ännu märkligare. Visst, man har träffat företrädare för företagen, men i många fall har man inte träffat några representanter för dem som arbetar på odlingarna och i fabrikerna. I Argentina träffade man inte någon enda företrädare för dem som utför själva jobbet i produktionen. I de länder och på de anläggningar där man träffade företrädare för de anställda redovisades brister i anställnings- och arbetsvillkor, bland annat förföljelse av fackligt aktiva. Enligt de uppgifter jag har fått utlovade Systembolagets representanter att återkomma i de frågorna, men det har man inte gjort. Besvikelsen är mycket stor över att Sverige, som har haft ett väldigt gott rykte åtminstone i Sydafrika, inte kan styra sina företag bättre. Representanter för fackföreningarna i de berörda länderna hävdar att det är först efter kampanjer och kraftiga påtryckningar från deras sida som Systembolaget motvilligt har deltagit i dialog med dem. Tyvärr har dessa samtal inte resulterat i några förändringar. Systembolaget har inte ens visat intresse för att delta i arbetet med den referensgrupp som de fackliga organisationerna har föreslagit att man borde bilda. Det finns andra uppförandekoder än Business Social Compliance Initiative som Systembolaget har valt att ansluta sig till, exempelvis Ethical Trading Initiative eller Wine Industry Ethical Trading Initiative. Det här är två andra uppförandekoder där man faktiskt involverar fackföreningar och frivilligorganisationer i stället för att exkludera dem. På så vis försäkrar man sig om transparens i själva CSR-arbetet och i kommunikationen med slutkunderna. Med detta som argument, herr talman, hoppas jag att utskottets majoritet inser att man gör sig till åtlöje om man avslår en motion med en argumentation som helt saknar underlag i den rapport man hänvisar till och att man därför ändrar uppfattning och inte avslår reservation 8 som jag härmed yrkar bifall till. I detta anförande instämde Amineh Kakabaveh (V).

Herr talman! Motionen om rättvis vinhandel väcker viktiga frågor som bland annat handlar om arbetsförhållandena för fattiga lantbrukare i Argentina, Chile och Sydafrika. Debatten har väckts på olika sätt i bland annat svenska medier om de miserabla arbetsförhållanden som många kvinnor och barn lever under. Många av arbetarna som producerar det vin som säljs till bland annat Systembolaget lever i djup fattigdom. Svältlöner, långa arbetspass på upp till 16 timmar, osäkra anställningar och diskriminering av gravida kvinnor är en del av vardagen. Minimilönen räcker inte ens till de mest grundläggande behoven såsom mat, el, kläder och kostnader för barnens skolgång. Sämst villkor har papperslösa arbetare och kvinnor. I Chile är svartlistning av fackligt aktiva vanligt, och lantarbetare har på möten med Systembolaget visat upp sina kontrakt som förbjuder kollektivavtal. I Argentina har bönder blivit avhysta från sin jordbruksmark till förmån för vinindustrin. Den svenska regeringen har som ägare av Systembolaget en viktig roll att spela. Nästa år, herr talman, kommer Systembolaget att börja arbeta enligt en etisk uppförandekod som ställer krav på att alla leverantörer följer grundläggande arbetsrätt enligt FN:s organ ILO, Internationella arbetsorganisationen. Det är bra men inte tillräckligt. Koden ställer till exempel inte krav på en lön som går att leva på eller betald föräldraledighet. Dessutom stängs fackföreningar och andra organisationer ute från implementerings- och uppföljningsarbetet med koden som är kopplad till det europeiska företagssamarbetet BSCI. Lantarbetarfacket Sikhula Sonke i Sydafrika har utan framgång försökt förmå Systembolaget att använda en referensgrupp av lantarbetarorganisationer från länder som producerar mycket vin för den svenska marknaden som rådgivare. Jag är övertygad om att en process där berörda arbetare utesluts från deltagande och där protokoll från inspektioner hemlighålls inte kommer att leda till önskade sociala förbättringar. När socialutskottet beredde denna motion borde man faktiskt ha sett till att Systembolaget tar sitt etiska ansvar för lantarbetarnas arbetsförhållanden i de nämnda länderna. Herr talman! Det finns en kampanj, Rättvis vinhandel, som har riktat följande kritik mot BSCI-koden, som Systembolaget börjar tillämpa nästa år. Fackföreningar och det civila samhällets organisationer involveras inte. BSCI är ett företagsinitiativ, där varken fackföreningar eller det civila samhällets organisationer har möjlighet att bli medlemmar eller att få insyn. Fackföreningar deltar inte vid inspektion och uppföljning av koden. Protokoll från inspektioner och kritik mot producenter offentliggörs inte. Koden saknar ett tydligt krav på en lön som går att leva på - levnadslön enligt FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. BSCI-koden ställer krav på att varje leverantör ska betala reglerad minimilön i de länder de verkar. Men ofta är minimilönen väldigt låg och räcker inte ens till de mest basala behoven som skolgång, bostad, sjukvård med mera. Koden har svagheter kring organisationsfrihet. I BSCI-koden står det att arbetare har rätt att organisera sig, men enligt experter på internationell arbetsrätt är kraven på det här området för otydligt formulerade för att få någon effekt. Föräldraledighet och kompensation under föräldraledighet regleras inte i koden. Det är en särskilt viktig fråga för kvinnliga arbetare, som ofta diskrimineras vid graviditet och sällan får fast anställning och betald föräldraledighet enligt Ripe with Abuse, Human Rights Conditions in South Africa's Fruit and Wine Industries och Human Rights Watch 2011. Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 8. Jag hoppas att utskottsmajoriteten också ser till att den motionen kommer att lyftas fram och vinna. Det här handlar om mänskliga rättigheter, om att det svenska Systembolaget, som är ett statligt bolag, bidrar till människors misär. Det är inte det vare sig utskottsmajoriteten eller minoriteten vill, utan vi vill ha rättvisa för alla. Jag hoppas att ni ser till att rösta för reservation 8. I detta anförande instämde Jan Lindholm (MP).

Herr talman! Efter att ha varit sjukvårdspolitiker i 37 år är det svårt att låta bli att delta med synpunkter här i riksdagen på regeringens budgetförslag för hälso- och sjukvården, därför detta inlägg i debatten trots den sena timmen. Inför budgetbehandlingen förra året motionerade jag om flera utbildningsplatser för läkare i Sverige. Vi har i delar av landet, särskilt inom vissa specialiteter, en allvarlig läkarbrist. Fler platser behövs i Sverige, särskilt eftersom man ser att under de senaste åren har endast hälften av de läkare som fått legitimation för att jobba i Sverige varit utbildade i Sverige. Så illa är situationen. Det har skett en ökning av läkarutbildningen de senaste fem åren. Man har nämnt siffran 27 procent. Men ska vi i Sverige utbilda lika många läkare som det behövs, som har anställts under de senaste åren, skulle det behövas en hundraprocentig ökning. Så blir det med procenträkning när man bara har en behovstäckning på 50 procent. Här finns mer att göra. Men nu finns det med den här budgeten 25 nya utbildningsplatser. Det är viktigt. Jag vet också att man inte kvalitetsmässigt kan klara det om man gör en alltför snabb utbyggnad. Men det kommer att behövas ytterligare nya utbildningsplatser under kommande år. Även för specialistsjuksköterskor finns det i regeringens budgetförslag en satsning på nya utbildningsplatser, hundra tillkommande platser. Jag tycker det är bra med den skrivning som socialutskottet har gjort i betänkandet, att man bland annat på akutmottagningar bör kunna förändra ansvarsfördelningen mellan läkare och specialistsjuksköterskor för att få ett bättre patientflöde. Det stämmer med mina erfarenheter och var också en del i den motion jag lämnade till riksdagen förra hösten. Regeringen framför också i budgetförslaget att Sveriges Kommuner och Landsting beviljats medel för projekt som ska effektivisera arbetet på akutmottagningarna. Herr talman! Regeringen lyfter i budgeten också fram den satsning på tillgänglighet i sjukvården som har gjorts de senaste fem åren och att den har gett resultat. Från 2005 till 2010 har antalet personer i landet som nu anser sig ha tillgång till vård ökat från 74 procent till 80 procent. Antalet vårdcentraler i landet har ökat med 15 procent under de här åren. Det innebär alltså att satsningarna på vårdvalssystem, på vårdgaranti och på kömiljarden har varit viktiga inslag i förbättringen för att få en bättre tillgänglighet i sjukvården. I budgeten lyfter regeringen också fram viktiga satsningar på hälsofrämjande insatser. Kostnaderna för invånarnas ohälsa bedöms uppgå till minst 120 miljarder om året. Vi i Centerpartiet ser det som en viktig investering för samhället och för människors välbefinnande att satsa på hälsoinformation och på sjukdomsförebyggande insatser. När det gäller förbättringar för funktionshindrade nämns i budgeten den strategi för genomförande av funktionshinderpolitiken, som regeringen presenterade i juni i år. Det handlar om genomförande till och med år 2016 av åtgärder där hela samhället behöver vara med. Vi vill från Centerpartiet verkligen aktivt vara med i detta genomförande, som ska ge många funktionshindrade bättre förutsättningar för full delaktighet i samhället och för ett mer aktivt liv. Jag yrkar bifall till socialutskottets förslag i betänkandet och önskar er som är här och lyssnar en god jul. I detta anförande instämde Roland Utbult (KD).

Herr talman! Jag tänkte i mitt anförande kort redogöra för lite fakta om Rett Center. Sedan ska vi gå hem och sova. Herr talman! Det är mycket glädjande att det råder enighet i utskottet om den viktiga frågan om Rett Centers långsiktiga finansiering. Det bör inte vara partipolitisk oenighet i den här typen av frågor. Emellertid återstår frågan om en nödvändig anpassning av nivån på statens bidrag till Rett Center att lösa - en nödvändig konsekvens av långsiktigheten. I EU:s rådsrekommendation från 2009 om sällsynta sjukdomar framhålls betydelsen av långsiktighet och tillräcklig finansiering när det gäller medicinska centrum för sällsynta sjukdomar. Jag kan konstatera att de insatser som nu görs för sällsynta sjukdomar i Sverige görs utifrån EU:s rådsrekommendation, till exempel inrättandet av en nationell funktion och uppdraget till Socialstyrelsen att arbeta fram underlag för strategier inom området. Herr talman! Jag tycker att det är mycket underligt att regeringen inte tillämpar rådsrekommendationens förslag när det gäller bidraget till Rett Center. Det är ett center som har funnits sedan 1995 och har unika erfarenheter när det gäller vård och behandling för den sällsynta gruppen patienter med Retts syndrom. Rett Center har sedan 2003 fått ett statsbidrag på 7 miljoner kronor. Bidraget skulle täcka kostnader för forskning och utveckling samt kunskap och information. Kostnaderna för den kliniska verksamheten skulle täckas av patientavgifter eftersom staten inte betalar för sjukvård utan detta åligger sjukvårdshuvudmännen. Bidraget skulle ge nödvändig kapacitet för att täcka behovet i hela landet av högspecialiserad vård för patienter med Retts syndrom. För läkare och terapeuter vid Rett Center gäller att de ska dela sin tid mellan klinisk verksamhet och forskning ungefär lika, bland annat för att på lång sikt kunna upprätthålla den höga kompetens som förväntas på en klinik med högspecialiserad vård. Likaså krävs att läkare och terapeuter kan koncentrera sig på patienter med diagnosen Retts syndrom. Herr talman! Rent ekonomiskt innebär detta att när Rett Center ska öka antalet patienter krävs ytterligare resurser för att täcka kostnaderna för forskning med mera eftersom patientavgifterna endast motsvarar kostnaderna för själva vården i enlighet med riksdagsbeslutet från 2002. Sedan 2003 har kostnaderna ökat, framför allt gäller det lönekostnaderna. Kostnadsökningen närmar sig 300 000 kronor per år. Inflödet av remisser var 2003 på en sådan nivå att det räckte med ett team för de så kallade tvärprofessionella undersökningarna och motsvarande nivå för hjärnstamsundersökningar. Sedan dess och framför allt under de senaste fem åren har inflödet av patienter ökat kraftigt, vilket innebär att Rett Center har så många patienter att de behöver öka kapaciteten för att möta behovet. För hjärnstamsundersökningarna har Rett Center en väntetid på tolv månader, trots att de inom befintliga ramar kunnat mer än fördubbla kapaciteten jämfört med 2003. Herr talman! En ökning av kapaciteten innebär att Rett Center behöver fördubbla antalet läkare och terapeuter eftersom de måste använda antingen ett eller två team. Det går inte att ha till exempel 1,47 team i deras verksamhet. En ökning av antalet patienter innebär ökade intäkter via patientavgifter men ingen finansiering av forskning med mera för den tillkommande personalen. Därför behövs en nominell höjning av statsbidraget som återställer dess reala värde till samma nivå som 2003, i enlighet med riksdagens beslut hösten 2002. Om Rett Center inte erhåller ett bidrag som gör det möjligt att anpassa kapaciteten blir effekten att denna patientgrupp inte får den vård som de har rätt till. Rett Center kommer att få ännu längre väntetider, och risken finns att patienterna får vänta alltför länge på vård och behandling. Rett Center kan också hamna i den situationen att man tvingas avvisa patienter, vilket vore djupt olyckligt för alla parter. Det är vanligt att patienterna efter vistelse på Rett Center får rekommendationer att förändra sin medicinering så att de inte blir så neddrogade som ibland kan vara fallet. Detta ger förbättrad funktionsförmåga och ökad livskvalitet för dessa patienter. Långa väntetider medför också förhöjda risker. Om till exempel patientens andningsstörningar inte åtgärdas fortsätter obalanserna i kroppen med långsiktiga skador som följd. Herr talman! Jag utgår från att frågan om en anpassning av nivån för bidraget till Rett Center kommer att lösas senast i samband med budgetpropositionen för 2013. Herr talman! God jul och gott nytt år! Tack för det här året! I detta anförande instämde Jan Lindholm (MP).