Utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa
Debatt om förslag 11 juni 2001
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenSTEN TOLGFORS (M)
- Hoppa till i videospelarenK-G BIÖRSMARK (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBIRGITTA AHLQVIST (S)
- Hoppa till i videospelarenSTEN TOLGFORS (M)
- Hoppa till i videospelarenBIRGITTA AHLQVIST (S)
- Hoppa till i videospelarenSTEN TOLGFORS (M)
- Hoppa till i videospelarenBIRGITTA AHLQVIST (S)
- Hoppa till i videospelarenK-G BIÖRSMARK (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBIRGITTA AHLQVIST (S)
- Hoppa till i videospelarenK-G BIÖRSMARK (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBIRGITTA AHLQVIST (S)
- Hoppa till i videospelarenMURAD ARTIN (V)
- Hoppa till i videospelarenSTEN TOLGFORS (M)
- Hoppa till i videospelarenMURAD ARTIN (V)
- Hoppa till i videospelarenSTEN TOLGFORS (M)
- Hoppa till i videospelarenMURAD ARTIN (V)
- Hoppa till i videospelarenK-G BIÖRSMARK (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMURAD ARTIN (V)
- Hoppa till i videospelarenK-G BIÖRSMARK (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMURAD ARTIN (V)
- Hoppa till i videospelarenBIRGITTA AHLQVIST (S)
- Hoppa till i videospelarenMURAD ARTIN (V)
- Hoppa till i videospelarenBIRGITTA AHLQVIST (S)
- Hoppa till i videospelarenMURAD ARTIN (V)
- Hoppa till i videospelarenANA MARIA NARTI (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHOLGER GUSTAFSSON (Kd)
Protokoll från debatten
Anföranden: 26
Anf. 0 STEN TOLGFORS (M)
Fru talman! Lennart Kollmats lyfter fram frågan
om oberoende. För mig är det väldigt viktigt att pub-
lic service är både publicistiskt och ekonomiskt obe-
roende gentemot staten. Samtidigt säger Lennart
Kollmats att licensavgiften är väldigt omodern och
bör avskaffas. Min fråga blir då: På vilket sätt ska
public service finansieras i framtiden?
Anf. 1 K-G BIÖRSMARK (Fp)
Fru talman! Den senaste tiden har ett av public
service-bolagen, Sveriges Television, varit föremål
för stor uppmärksamhet. Det har stormat rejält internt
i organisationen. Hanteringen av den senaste av bola-
gets direktörer som tvingades avgå gav inte en smick-
rande bild av styrelsen för ett public service-företag,
som borde föregå med gott exempel när det gäller att
förmedla grundläggande värderingar om människo-
värde och medmänsklighet. Det tycker jag att det
finns anledning att beklaga även från riksdagens
talarstol utan att för den skull ta ställning i sakfrågan.
Det är som bekant inte under riksdagens ansvarsom-
råde att tillsätta eller avsätta chefer inom public ser-
vice-bolagen.
Det betänkande som vi nu ska behandla handlar
om det nya fyraåriga sändningstillståndet för Sveriges
Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion.
Man hade kunnat önska att diskussionen om tillstån-
det hade föregåtts av lika stor uppmärksamhet som
chefsfrågan, för det skulle behövas en mer genomgri-
pande debatt om vad public service-verskamhet är bra
för. Vad förväntar sig allmänheten av den radio och
TV som står i allmänhetens tjänst? Vad är man be-
redd att betala för framöver? På vilket sätt ska det
märkas att public service-kanalerna inte har samma
uppdrag som reklamkanalerna? Hur tydliga ska riks-
dag och regering vara när uppdraget utformas? Allt
detta är frågor som behöver diskuteras igenom i en tid
då public service-kanalerna inte längre är ensamma
på plan.
Jag vill börja med att deklarera att vi kristdemo-
krater anser att public service, radio och TV i allmän-
hetens tjänst, inte bara har haft utan också inför fram-
tiden har en mycket viktig uppgift att fylla. I ett de-
mokratiskt samhälle måste det fria ordet värnas och
vårdas. Fler än en röst måste få höras, och respekten
för allas rätt att uttrycka sina åsikter måste upprätt-
hållas.
I den stora förändringsprocess som pågår inom
medieområdet är det också viktigt att det finns kana-
ler med ett brett utbud av kvalitetsprogram inom alla
genrer, inklusive underhållning, ett utbud som även
språkliga och etniska minoriteter och funktionshind-
rade har möjlighet att ta del av och som människor
oavsett var de bor i landet kan identifiera sig med.
Public service ska vara en garant för allt detta. Om
det ska vara möjligt krävs att bolagen ligger långt
framme när det gäller den nya digitala tekniken så att
sändningar av hög teknisk kvalitet kan garanteras till
alla hushåll, och det krävs att organisationen är de-
centraliserad och utformad på ett sådant sätt att pro-
gramverksamhet och produktion finns i hela landet. I
en situation då utländskt material dominerar många
kanaler är det lokala perspektivet en styrka i public
service-bolagens programutbud som måste värnas.
Vad kvalitet är går alltid att diskutera, men just
därför måste uppdraget från staten vara så tydligt
utformat att en enskild programidé eller ett inslag i en
nyhetssändning ska kunna stämmas av mot uppdra-
get. Här tycker vi att det finns en del övrigt att önska.
Vi anser t.ex. att varken kravet på relevans eller på
allsidighet har en tillräckligt stark skrivning i betän-
kandet. Därför har vi föreslagit en förtydligande text i
reservation 2, som jag yrkar bifall till.
Ett tydligt public service-uppdrag är alltså viktigt
att ge. Däremot ska utförandet få ske i stor frihet så
länge som villkoren uppfylls. Att binda just dessa
bolag med detaljregler samtidigt som man vill att de
ska stå sig väl i konkurrensen med kanaler som har
fria händer när det gäller uppläggningen av verksam-
heten är kontraproduktivt.
Ett sådant exempel är riktlinjerna i tillståndet när
det gäller utomståendes medverkan. Det sägs att Sve-
riges Radio ska sträva efter en högre grad av utlägg-
ningar medan Sveriges Television inte får öka sina
utläggningar under tillståndsperioden. Sådana frågor
borde företagsledningarna få frihet att fatta egna
beslut om.
Fru talman! När vi diskuterade radio och TV för
drygt ett år sedan hänvisade majoriteten många frågor
till den utredning som pågick då och till den kom-
mande beredningen och propositionen. Det gällde
bl.a. de funktionshindrades möjlighet att ta del av
programutbudet.
Majoriteten förutsatte att propositionen skulle
ställa tillräckligt långtgående krav och att utskottet
därför inte behövde uttala önskemål om det till rege-
ringen. Så blev det nu inte. Propositionen visade sig
vara ganska vag på den här punkten. Desto mer gläd-
jande är det nu att utskottet har kunnat enas om en
betydligt mer långtgående skrivning när det gäller de
textade programmen.
Ett enigt utskott utgår ifrån att andelen textade
förstagångssända program med svenskt ursprung ökar
till minst hälften under den kommande tillståndsperi-
oden. Det är äntligen ett mätbart mål som går att följa
upp och som jag vet att många döva och hörselskada-
de gläder sig åt.
Även när det gäller störande bakgrundsljud har
det gjorts ett förtydligande. Utskottet slår fast att
vederbörlig hänsyn till de publikgrupper som har
svårt att uppfatta talade inslag i radio och TV måste
vägas mot de programansvarigas krav på autenticitet
och absolut konstnärlig frihet.
När det gäller de synskadades behov av en uppläst
textremsa sägs i propositionen och betänkandet att det
ska vara ett mål att kunna erbjuda en sådan service
under tillståndsperioden. Det är ett steg framåt. Men
vi anser att man borde ha gått ännu längre för att göra
SVT och UR mer tillgängliga även för de många
synskadade.
Vi anser att riksdagen skulle ha krävt att SVT och
UR skulle presentera hur de tänker lösa frågan med
uppläst textremsa innan regeringen meddelar sänd-
ningstillstånd för nästa period. Olika tekniska lös-
ningar finns redan och har prövats i mindre skala. Jag
yrkar bifall till reservation nr 6.
Ett ämne som också diskuterades för ett år sedan
var våldsskildringarnas genomslagskraft och public
service-bolagens särskilda ansvar för att minimera
dem. Vi konstaterade då som nu att SVT, som det i
första hand handlar om, i stort har en ansvarsfull och
genomtänkt policy för skildring av våld, men att den
till viss del är otydlig.
Man utgår t.ex. från att grova våldsskildringar får
visas bara om det sker efter 21.00. Men hur kommer
man fram till att de har ett konstnärligt eller socialt
värde som motiverar att de över huvud taget visas?
Risken är stor att toleranströskeln sänks eftersom
utbudet av grovt våld är så mycket mer frekvent i
andra kanaler. Många, inte minst föräldrar, skulle
uppskatta om de kunde lita på att grova, fiktiva vålds-
skildringar och pornografi inte förekommer alls i
public service-kanalerna.
Att nyhetsprogram kan innehålla verkligt våld är
en annan sak. Men de sänds på fasta tider och är lätta-
re att undvika om man vill det. Att programbolagen i
sin policy beslutat att inte följa radio- och TV-lagen
där det framgår att en ljudsignal ska varna för pro-
gram med våldsinslag anser vi fortfarande är oaccep-
tabelt.
Ljudsignalen är ju tänkt att underlätta för föräld-
rarna. Ett muntligt meddelande får förstås inte samma
effekt eftersom det förutsätter att man är alldeles i
närheten av TV-n och har uppmärksamheten riktad
mot vad som sägs. Det hade varit intressant att höra
om statsrådet Marita Ulvskog hade några kommenta-
rer till det här. Vi får väl se om hon dyker upp så att
jag kanske kan få svar på den frågan så småningom.
Vi kristdemokrater har föreslagit några åtgärder
för att stävja våldsutbudet ytterligare. En åtgärd är att
ge Våldsskildringsrådet mer klor än vad det har i dag.
När kommer översynen av rådet? Nu har det gått
ytterligare ett år sedan vi förra gången efterlyste den-
na översyn. Det här hoppas jag också att Marita Ulv-
skog senare i dag kan ge besked om, alltså dels när
översynen kommer, dels hur hon själv ser på Vålds-
skildringsrådets roll.
En annan åtgärd vore att tillsätta en utredning som
får till uppgift att samla in fakta och kunskap som
finns tillgäng i Sverige och internationellt om hur
barn och unga påverkas såväl psykiskt som fysiskt av
det mediala utbud som de tar del av under många
timmar dagligen. Ett sådant underlag skulle behövas
inför kommande sändingstillstånd. Här har vi en
reservation tillsammans med Vänsterpartiet, Folkpar-
tiet och Miljöpartiet om en sådan utredning.
Fru talman! Programföretagens kulturansvar är en
mycket viktig del av public service-uppdraget. Många
programtyper som kan inräknas under kulturansvaret
förekommer bara i public service-kanalerna. I propo-
sitionen konstateras att för många människor är radi-
on och televisionen det enda sättet att regelbundet
komma i kontakt med ett stort antal konstarter som
t.ex. film, teater, konst och musik.
Detsamma gäller för gudstjänster som också är en
viktig del av kulturutbudet. Vi anser att en markering
av detta också behövs inför nästa sändingstillstånd.
Att fler människor besökte en gudstjänst än ett idrott-
sevenemang under 2000, enligt Kulturrådets om-
världsanalys, är knappast något som avspeglas i pro-
gramutbudet i radio och TV i dag.
Fru talman! Public service-företagen finansieras
med hjälp av licensavgifter. Det systemet har fungerat
bra hittills, men det kan komma att behöva omprövas
med tanke på det nya medielandskap som växer fram.
Det blir en fråga för den nya parlamentariska kom-
mitté som ska tillsättas för att förbereda nästkom-
mande tillstånd. En eventuell förändring av avgifts-
systemet kan alltså komma till stånd tidigast 2005.
När det gäller medelstilldelningen föreslår rege-
ringen i propositionen att uppräkningen om 2 % årli-
gen av bolagens medelstilldelning ska betalas ut i sin
helhet bara under förutsättning att Radiotjänst i Kiru-
na - RIKAB - lyckas att minska TV-avgiftsskolket
med minst 25 miljoner per år.
I dag betalar ca 90 % av de betalningsskyldiga sin
avgift. Det är en hög siffra ur ett internationellt per-
spektiv, men den är naturligtvis ändå otillfredsstäl-
lande. Därför satsar de tre programbolagen, som
gemensamt äger RIKAB, åtskilliga miljoner för att
driva in licensmedel. Det går kanske att komma yt-
terligare en bit på väg med hårdare indrivningstag
kombinerat med en morot i form av t.ex. någon
extratjänst, men det är inte säkert att det leder till en
nettointäkt - smakar det så kostar det.
Bolagen riskerar därför att förlora i två ändar,
först ytterligare ekonomiska satsningar på kontroll,
sedan på att ändå inte få ut hela medelsuppräkningen,
om de inte lyckas. Det är en väldigt märklig och oge-
nomtänkt konstruktion som skapar osäkerhet om
vilka ekonomiska ramar som gäller. Därför reserverar
vi oss mot villkorandet av medelstilldelningen.
Fru talman! Underlaget till det betänkande om ra-
dio och TV i allmänhetens tjänst som vi kommer att
besluta om i dag har tyvärr kommit till med ganska
snäva tidsramar - en kort utredning följd av en kort
parlamentarisk beredning och en kort tid för proposi-
tionsskrivande. Det har inneburit att någon djupare
diskussion inte har kunnat föras vare sig om organi-
sationsfrågor eller om innehåll.
Nu har regeringen aviserat att en ny parlamenta-
risk ska tillsättas som ska göra en djupare utredning
av public service i framtiden, och det är nödvändigt
av många skäl. Vi hoppas att den får börja arbeta
ganska omgående så att den kan arbeta långsiktigt
och lägga upp arbetet på ett sådant sätt att alla intres-
serade kan delta i seminarieverksamhet och andra
diskussionsforum.
Det behövs en bred och djup debatt om hur public
service ska värnas och fortsätta att utvecklas. Frågor
som blir viktiga att belysa och utvärdera är teknikut-
vecklingen, finansieringsformen, själva organisatio-
nen med bolagen, styrelserna och stiftelsen samt
Utbildningsradions utvidgade uppgift i ett modernt
kunskapssamhälle. Men det gäller också inte minst
public service-begreppets innehåll och etiska riktlin-
jer för etermedier. Det är en både spännande och
viktig diskussion som jag tror att många med mig ser
fram emot.
Jag yrkar bifall bara till reservationerna nr 2 och
6, men jag står bakom alla våra reservationer.
Anf. 2 BIRGITTA AHLQVIST (S)
Fru talman! Om några timmar kommer majorite-
ten i denna riksdag att ha senarelagt svensk public
service-radios och -TV:s inträde i framtiden med fyra
år. Genom att bortse från att mediemiljön, inte minst
rent tekniskt, har förändrats under de senaste åren
leder man in public service-verksamheten i en åter-
vändsgränd. Det av många efterlängtade nytänkandet
överlåter man åt en ny utredning att ägna sig åt, så
först om fyra långa år får riksdagen möjlighet att ange
en ny färdriktning. Jag misstänker att TV-tittarna och
radiolyssnarna då eftertryckligt kommer att ha marke-
rat sin otillfredsställelse med public service-utbudet
genom att ägna alltmer tittartid åt andra kanaler. SVT,
SR och UR ges av kulturutskottets majoritet helt
enkelt inte förutsättningar att vara med och möta
publikens ändrade behov. Inte ens det förslag som
framfördes från moderata företrädare i den beredning
som föregått regeringens proposition om att fastställa
tillståndsperiodens längd till tre år vann gehör. Då
hade åtminstone de nödvändiga förändringarna kun-
nat genomföras något snabbare.
Fru talman! Det moderata alternativet, såsom vi
utvecklat det i våra reservationer, skulle ha inneburit
ett omformulerat public service-uppdrag. Vi anser att
det måste handla om att erbjuda ett komplement till
det övriga medieutbudet, både innehålls- och kvali-
tetsmässigt.
I dag kan man välja mellan ett mycket stort antal
TV- och radiokanaler, distribuerade analogt eller
digitalt och förmedlade via satellit, kabel eller mark-
bundna sändare. Snart är för många familjer radio och
TV via Internet ytterligare ett alternativ som bidrar
till ökade valmöjligheter. Bundenheten vid program-
läggarnas tablåer minskar. Man kan själv välja när
man vill se ett visst program. Man kan t.o.m. kompo-
nera sina egna nyhetsprogram genom att ange vilken
typ av nyheter man är intresserad av. Mediefolket
kallar den pågående tekniska utvecklingen för kon-
vergens, dvs. att olika distributionstekniker flyter
samman och blir sinsemellan utbytbara. Detta kom-
mer att ställa krav på att regelverket anpassas till de
nya förhållandena. Då går det inte längre att ta ut en
statlig TV-apparatavgift av alla som ser på TV via sin
dator.
Vi pekar i en reservation på att grunderna för TV-
avgiftssystemet håller på att rubbas och anser att den
aviserade utredningen bör få i uppdrag att överväga
en skattefinansiering av public service-verksamheten.
Det borde vara möjligt att skapa den nödvändiga
friheten från politisk styrning i ett sådant system på
precis samma sätt som i dag, i varje fall i princip,
gäller för kulturområdet i övrigt.
I det system som i dag tillämpas med riksdagsbe-
slut om vilka resurser de tre public service-företagen
ska få disponera finns alltför tydliga exempel på att
det redan nu förekommer en viss form av politisk
styrning. Vi behöver bara tänka på de regler som
gäller för andelen produktion som ska förläggas utan-
för Stockholm eller regeringens förslag att SVT inte
ska få lägga ut mer produktioner på fristående före-
tag. Den sortens regler skadar påtagligt tilltron till
företagens oberoende.
Fru talman! Hur skulle då det moderata alternati-
vet kunna se ut? Vi tänker oss ett public service-
uppdrag i stället för ett antal public service-företag.
Uppdraget skulle handla om en utveckling mot ökad
kvalitet och fördjupning. Tittar- och lyssnarsiffror
skulle inte vara det primära måttet på måluppfyllelse.
Även små publikgruppers behov ska tillgodoses.
Det finns ingen anledning att med offentliga me-
del finansiera program som de kommersiella kanaler-
na kan producera. Det är en förlegad tanke att publi-
ken tänker i kanaler. Med fjärrkontrollen har tittaren
fått frihet att välja de program som han eller hon vill
se över hela kanalspektrat.
I den nya medievärlden saknar begreppet kanal-
profil betydelse. Att skapa någon form av tittartrohet
är en utopi. Under monopolepoken kunde man möjli-
gen tänka sig att tittaren på väg från middagsbordet
till sin TV-fåtölj ställde in en kanal som sedan fick stå
på tills det var dags att gå och lägga sig. Även om jag
inte kan peka på några vetenskapliga mätningar, kan
jag utifrån mitt eget beteende anta att zappandet i dag
är mycket väletablerat. Det är därför en felaktig slut-
sats att hävda att just public service-kanalerna ska
erbjuda program som täcker alla intresseområden.
En väsentlig del i det nya public service-
uppdraget, såsom vi moderater definierar det, kom-
mer att vara att etablera en nyskapande kraft i det
svenska kultursamhället. Nya samarbetsformer mel-
lan TV- eller radioföretag och läns- och stadsteatrar
kommer att kunna vitalisera svensk teater.
Vi anser också att helt nya organisationsformer
bör skapas för Radiosymfonikerna, Radioteatern och
SVT Drama. De har alla karaktär av nationella kul-
turinstitutioner och bör ges möjlighet att verka på
samma villkor som t.ex. Operan eller Dramaten. Det
skulle kunna skapa en motvikt mot den huvudstads-
dominans som helt naturligt präglar kultursektorn och
ge fler skattebetalare valuta för de pengar som man
sätter av till kulturen.
Vi vill också öka möjligheten för fristående kul-
turskapare, t.ex. kortfilmsproducenter, att nå en ny
publik via public service-uppdraget.
Fru talman! I många år har kulturutskottet uttalat
sig för att public service-företagen måste ta hänsyn
till de publikgrupper som har svårt att fullt ut se eller
höra programmen. Vi ser i utskottets skrivningar en
ökad förståelse för kravet att alltfler TV-program ska
text-TV textas. Däremot är fortfarande, som Inger
Davidson påpekade, ambitionsnivån när det gäller
uppläst textremsa alltför lågt satt. Vi kräver i en re-
servation att regeringen skärper kraven och att i stäl-
let för att detta bör erbjudas under tillståndsperioden
ska uppläst textremsa erbjudas. Den tekniska utveck-
lingen gör att detta inte är något orealistiskt krav.
Fru talman! Sveriges Utbildningsradio, UR, är
enligt vår uppfattning ett främmande inslag i public
service-verksamheten. Vi vill att hela public sevice-
uppdraget inom SVT och SR ska präglas av folkbild-
ningsambitioner och anser att de rena utbildningspro-
grammen med fördel kan överlåtas åt fristående pro-
gramföretag. I ett första skede vill vi att UR:s för-
lagsverksamhet avvecklas och att läromedel, i den
mån de behövs för programverksamheten, ska upp-
handlas.
Det kan, fru talman, inte ha undgått någon att
Moderata samlingspartiet från början motsatte sig den
statliga miljardsatsningen på ett markbundet nät för
digitala TV-sändningar. SVT måste under överskåd-
lig tid erbjuda analoga sändningar i marknätet. För de
digitala sändningarna är kabel, satellit och bredband
tekniskt jämförbara och ekonomiskt överlägsna. Att
då belastas med dubbla sändningskostnader i
marknätet är inte försvarbart. Att i stället, som vi
hoppas, förtydliga sändningsvillkoren så att det fram-
går att de satellitoperatörer som önskar erbjuda sina
tittare tillgång till SVT:s kanaler ska kunna göra detta
utan kostnad, ger ett snabbare genomslag för den
digitala tekniken.
Vi avvisar också förslaget om ett särskilt distribu-
tionskonto, där framför allt SVT kommer att dra på
sig en miljardstor låneskuld under många år framöver
för att klara de dubbla sändningsteknikerna. Det är
uppenbart att detta kommer att inverka menligt på
verksamheten.
Det finns med de lösningar som vi föreslagit ing-
en anledning att nu öka medelstilldelningen till de tre
företagen och därmed inte heller att höja TV-avgiften.
I detta sammanhang hör också vårt förslag om att
sälja Teracom AB hemma. Ett upphävande av de
facto-monopolet och ett uppdrag till public service-
företagen att upphandla sändningstjänster i konkur-
rens skulle skapa ett öppnare etermedielandskap.
Även de företag som ägnar sig åt att paketera digitala
TV-program och tillhandahålla avkodningsutrustning
skulle enligt vårt förslag privatiseras.
Fru talman! Jag vill bara för fullständighetens
skull påpeka att vi också står bakom en trepartireser-
vation där vi efterlyser aktiva insatser från regeringen
för att öka möjligheten för invånarna i de nordiska
länderna att se varandras public service-utbud. I
många år har arbetet med att åstadkomma de nödvän-
diga regeländringarna bedrivits utan att några egentli-
ga framsteg gjorts.
Det är ett beklämmande faktum att Sveriges Radi-
os satsning på digitala sändningar, den s.k. DAB-
radion, har misslyckats. Vi avvisar inte att en utvärde-
ring görs, som regeringen föreslår, men vi vill redan
nu peka på att en anledning till den dåliga uppslut-
ningen från lyssnarna har varit att utbudet styrts av
politiska regler. Den privata radion måste ges möjlig-
het att finnas med i den tekniska utvecklingen, liksom
andra fristående intressenter. Vi pekar i en reservation
på möjligheten att erbjuda invandrarföreningar chan-
sen att producera nätradio, dvs. radiosändningar över
Internet, och föreslår att det ska införas ett produk-
tionsstöd för att underlätta detta. Under alla omstän-
digheter kommer fortsatta sändningar med analog
teknik att behövas under lång tid framöver.
Public service-verksamhetens finansiering genom
TV-avgifter har blivit alltmer föråldrad på grund av
den tekniska utvecklingen. Jag har redan pekat på att
vi vill att skattefinansiering ska utredas som ett bättre
alternativ. En ekonomiskt närmast försumbar men
ändå politiskt viktig finansieringsväg är den spons-
ring som framför allt SVT enligt nuvarande regler
kan ägna sig åt. Granskningsnämndens utslag härom-
dagen där två program fälldes för otillåten sponsring
visar att det finns en gråzon mellan sponsring och
försäljning av visningsrätter. Regeringen måste sna-
rast överväga att förtydliga sponsringsreglerna. Skulle
det visa sig svårt att hitta ett hållbart regelverk måste
alternativet vara att inte tillåta sponsring över huvud
taget.
När det slutligen gäller regeringens förslag om en
fortsatt översyn av public service-verksamheten bör
den överordnade målsättningen vara att lösa frågorna
om företagens roll, självständighet, finansiering och
organisation. Ola Karlsson kommer längre fram i
denna debatt att redovisa de principer som vi anser
ska vara vägledande i detta arbete. Slutligen yrkar jag
bifall till reservation nr 1 under punkt 1.
Anf. 3 STEN TOLGFORS (M)
Fru talman! Moderaterna vill ju ha ett väldigt
smalt public service-utbud. Jag kan på ett sätt ha
sympati för det. Då tänker man sig kanske att för-
djupningen och kvaliteten kan bli ännu tydligare.
Men nu visar ju forskare som följer utbudet både i
public service-kanalerna och reklamkanalerna att om
public service håller hög kvalitet på sin underhållning
så påverkar det också utbudet i reklamkanalerna.
Public service sätter alltså en viss standard. Det tyck-
er jag är något väldigt positivt.
Därför tror jag att det är viktigt att public service
också sänder underhållningsprogram av hög kvalitet.
Visst kan man ha synpunkter, inte minst personliga
synpunkter, på vissa av de program som går. Men om
inriktningen ändå är underhållning av hög kvalitet så
bör det här finnas med. Hur ser Jan Backman på det
här sambandet mellan reklamkanalerna och public
service?
Anf. 4 BIRGITTA AHLQVIST (S)
Fru talman! Över huvud taget tror jag att SVT ge-
nom att sända program av hög kvalitet, oberoende av
genre, bidrar till att sätta en rimlig kvalitetsnivå som
även de kommersiella kanalerna strävar efter att upp-
nå. Om det sedan går att göra de här exakta avväg-
ningarna programtyp för programtyp vet jag inte, men
man kan inte frånta ett företag alla kvalitetsambitio-
ner bara för att det är kommersiellt, det tycker jag nog
inte.
Anf. 5 STEN TOLGFORS (M)
Fru talman! Nej det var inte på något sätt det jag
gjorde. Det finns kvalitetsprogram även i de kommer-
siella kanalerna. Jag tycker ändå att den här forsk-
ningen är viktig att belysa eftersom Moderaterna så
väldigt tydligt talar om ett smalt utbud där underhåll-
ningsprogrammen i stort sett försvinner. Är inte då
också risken stor att publiken missar de fördjupande
programmen och de andra program som kanske Jan
Backman hellre vill att de ska se? Det är ju ändå så att
även om man zappar har man preferenser för vissa av
programmen.
Kan alltså Moderaterna på intet sätt tänka sig att
den bredd som finns i dag mellan fakta, fördjupning
och underhållning kan få finnas kvar? Vi tycker att
det är viktigt.
Anf. 6 BIRGITTA AHLQVIST (S)
Fru talman! Det finns säkert mellanformer. Vi har
ju sett hur SVT har försökt att göra underhållningsin-
slag i samhällsupplysande program för att den vägen
åstadkomma en publik uppmärksamhet som man vill
ha. Så snäva gränser kommer det inte att finnas i
framtiden heller. Nog kommer man att kunna skratta
även åt SVT:s program i Moderaternas public ser-
vice-värld, det tror jag.
Anf. 7 K-G BIÖRSMARK (Fp)
Fru talman! Till det här betänkandet har det fogats
36 reservationer. Det tycker jag är rätt märkligt. Vad
är det som är så konstigt med det? Det kanske ni
undrar. Jo, det är för att propositionen arbetades fram
av representanter för samtliga riksdagspartier. Den
var så att säga redan kompromissad och klar när den
lades fram på riksdagens bord. Vi var överens. Trots
detta återfinner vi Moderaterna i hela 19 reservatio-
ner. Moderaterna hade två representanter med i grup-
pen, och ingen av dem reserverade sig där.
Då kan man fråga sig: Hur kan man komma över-
ens med Moderaterna i en utredning när det finns så
stora skillnader i hur man ser på radio och TV i all-
mänhetens tjänst - så stor skillnad att man i utskottet
reserverar sig i 19 reservationer? Villkoret som Mo-
deraterna ställde var att redan under denna till-
ståndsperiod tillsätta en parlamentarisk kommitté som
ska göra en översyn av public service-uppdraget och
public service-företagens förutsättningar att uppfylla
sitt uppdrag i en föränderlig mediesituation. Arbetet
skulle vara klart i god tid före kommande till-
ståndsperiod.
Det var deras villkor då. Nu har de andra villkor.
Och vi sitter här med 36 reservationer trots att vi
tidigare var överens. Inte heller Folkpartiet, Kristde-
mokraterna eller Centerpartiet verkar vara särskilt
nöjda med avtalet. De har tolv, nio respektive sex
reservationer.
Fru talman! De nya villkor som Moderaterna för
fram är bl.a. att public service-uppdraget måste kon-
centreras till att enbart vara ett komplement till övrigt
medieutbud såväl innehållsligt som kvalitetsmässigt.
Det ska vara ett mycket smalt, minimalt utbud. Jag
tror att public service så sakteliga kommer att tyna
bort om det blir en verklighet.
Ett annat krav är att sälja ut Utbildningsradion.
Man vill skrota 55 %-målet, och man vill inte att vi
ska lägga oss i vilken omfattning egenproduktionen i
bolagen ska ha. Man vill också korta avtalstiden m.m.
Allt detta gäller det kommande tillståndsvillkoret -
trots att vi tidigare var överens.
Ni har alla hört vad den moderata representanten
tidigare har sagt. Som jag ser det sågade Jan Back-
man totalt sina representanter i den föregående radio-
och TV-beredningen. Jag anser att främst Moderater-
na, Sveriges näst största parti, genom detta ökar på
politikerföraktet. Först gör man upp i en utredning,
sedan bryr man sig inte om detta och anmäler 19
reservationer i utskottet.
Jag tror att väljarna inser hur ofruktbar den poli-
tiska argumentationen är. Alltför ofta talar två eller
flera politiker till varandra utan att höra, utan att för-
söka förstå vad den andre har att säga. Först gör man
upp, sedan gör man ändå som man vill och bryr sig
inte om det man tidigare har gjort upp om.
Fru talman! För Vänsterpartiet är idén med public
service, en radio och television i allmänhetens tjänst,
att verksamheten ska tjäna det gemensammas bästa.
Den ska stå fri gentemot olika politiska och ekono-
miska maktsfärer och andra särintressen. Därav har vi
inte heller enligt tillståndet någon reklam och väldigt
begränsad sponsring.
Man ska också eftersträva hög kvalitet i program-
utbudet. Programmen ska göras tillgängliga och be-
gripliga för alla. Därför har vi målet att hälften av alla
förstagångssända svenskproducerade program ska
vara textade. Programmen ska vara folkbildande och
kritiskt granskande och inge människor lust, kraft och
förmåga att delta i samhälls- och kulturlivet.
En radio och TV i allmänhetens tjänst har en
skyldighet att ge utrymme för dem som annars har
små möjligheter att göra sin röst hörd. Därför har alla
tre programbolag en skyldighet att vara folkbildande.
Public service-företagen ska i sina program rikta sig
till alla människor i landet oavsett ålder, kön och
etnisk eller kulturell tillhörighet. De ska spegla de
olika gruppernas verklighet och möta deras respektive
behov i ett programutbud med både bredd och djup,
vilket är viktigt, annars är det ingen public service.
Därför har vi också krav på en egenproduktion, och
målet är 55 %. Vi har också krav på att det ska vara
en regional organisation. Dessa krav har vi därför att
vi också ska kunna ställa krav på kvalitet och på att
kompetensen upprätthålls, eftersom det krävs erfa-
renhet även för att ställa krav på externa program-
leverantörer. Det är viktigt att man därmed har en stor
egen produktion.
När det gäller särskilt nyheter, samhällsanalys och
kulturutbud har tillståndet förtydligats. En ambition i
fråga om detta tillstånd är att man ska arbeta interak-
tivt så att allmänheten inte bara bli mottagare av pro-
grammen utan även kan påverka innehållet. Och det
kommer den nya tekniken, både vad gäller markbase-
rad digital TV och IT att ge stora möjligheter till.
Vänsterpartiet har i detta fyraåriga tillståndsvill-
kor fått gehör för sin syn på hur public service - en
radio och TV i allmänhetens tjänst - ska se ut.
Tydligt är att främst moderaterna inte delar vår
uppfattning och att de inte kan respektera den över-
enskommelse som partierna tidigare var överens om.
Med deras 19 reservationer har de gjort klart att de
inte vill lyssna och inte vill förstå. De har gjort klart
att de har den sanna sanningen.
Jag tillstyrker förslaget till de villkor och riktlinjer
som ska gälla för de tre public service-företagen.
Fru talman! Till sist vill jag säga några ord om re-
servation 35 som Vänsterpartiet har gemensamt med
Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och
Folkpartiet och som i sig inte har att göra med själva
tillståndsvillkoret. Vi vill ha en särskild utredning om
mediers påverkan på barn och unga. Barn, särskilt
unga flickor, har ökat sitt TV-tittande under senare år.
Vi kan inte bortse från att detta påverkar deras refe-
rensramar och värderingar. Vi reservanter tycker att
vi måste utreda dessa konsekvenser vidare och vad
det kan komma att innebära att de tittar alltmer på
bl.a. TV och hur det påverkar våra barn och unga.
Hur ser deras bild av verkligheten ut, och vilken för-
måga har de att analysera det utbud som finns i un-
derhållning - såpor, våldsfilmer - men också i våld-
sinriktade datorspel och också den stora tillgång till
t.ex. pornografi som finns på nätet. Vi anser att man
måste ta ett samlat grepp om mediers påverkan på
barnets utveckling både psykiskt och på annat sätt.
Därför bör en sådan utredning göras.
Jag yrkar bifall till reservation 35.
Tack för er uppmärksamhet.
Anf. 8 BIRGITTA AHLQVIST (S)
Fru talman! Det är intressant att Vänsterpartiet
väljer att fokusera på de moderata reservationerna.
Det kanske också är lite symtomatiskt att hon tillmä-
ter uppgörelser i slutna rum så stor betydelse att de
t.o.m. ska överordnas den offentliga debatten och den
fria motionsrätten i riksdagen.
Räkningen är rätt. Det totala antalet moderata re-
servationer är 19. Av dem handlar fem om finansie-
ringen, som inte ingick i beredningsuppdraget, fem
handlar om distributionsfrågor, en handlar om Tera-
com, som inte heller hörde hit, en handlar om tex-
tremsan, där vi har skärpt skrivningen från ett bör till
ett skall, två handlar om decentralisering och utlägg-
ning, och där har även folkpartister, kristdemokrater
och centerpartister reserverat sig, två handlar om UR,
och en handlar om inriktningen på den kommande
utredningen. Jag tycker att det är en felaktig beskriv-
ning att säga att vi har desavouerat våra utredningsre-
presentanter. Vi har vidareutvecklat deras tankar som
de inte fick inte möjlighet att göra i slutet av bered-
ningen.
Anf. 9 K-G BIÖRSMARK (Fp)
Fru talman! Jan Backman går här i försvar för sina
19 reservationer. Jag tycker att om man hade tagit den
föregående beredningen på fullaste allvar så skulle
man ha bifogat särskilda yttranden för att ha med det i
processen till den kommande beredningen som ska
tillsättas redan under denna tillståndstid. Moderaterna
har alla möjligheter att i den nya beredningen försöka
få in de krav som de inte hade så stor framgång med i
den tidigare beredningen. Men vi var överens. Vi
verkligen vände och vred på alla våra argument. Och
moderaterna var väldigt delaktiga i denna diskussion.
Jag vill inte på något sätt förringa den offentliga
debatt som vi nu har. Den är viktig. Det är det vikti-
gaste av allt. Men det lades faktiskt ned väldigt
mycket diskussioner i den tidigare beredningen ock-
så. Och det tycker inte jag att moderaterna har visat
respekt för här i dag.
Anf. 10 BIRGITTA AHLQVIST (S)
Fru talman! Det betänkande som vi debatterar i
kammaren i dag gäller en av de frågor som nog dis-
kuteras mest av allt i vårt samhälle av gemene man.
Det är ett lika kärt samtalsämne att tala om TV-
program som man har sett som att tala om vädret. Det
är därför intressant men också beklämmande att ta del
av den forskningsrapport som medieprofessor Kent
Asp presenterade i DN i går. Den rapporten visar att
andelen som tittar på SVT:s program har minskat
stort bara under de senaste tre åren från 48 % till
38 %. SVT visar för få bra underhållningsprogram
och för få bra faktaprogram, och tittarna går därför
över till de kommersiella TV-kanalerna. Med tanke
på att vårt land består av mycket glesbygd där med-
borgare på vissa orter inte kan se annat än TV 1 och
TV 2 med acceptabel bild, om de inte skaffar para-
boler, så är det tråkigt att medborgarna anser att kva-
liteten är för låg på SVT:s program. Kvalitetskraven
står dock i centrum i den proposition som ligger till
grund för dagens debatt. Och eftersom samstämmig-
heten mellan alla partier var stor under beredningen,
så hoppas jag att vi får en kvalitetshöjning av pro-
grammen och att tittarna därför återvänder.
Jag tror att vi alla här i kammaren är överens om
att alla människor har lika värde. För funktionshind-
rade finns dock mycket att göra innan vi kan slå oss
för bröstet och säga att vi har ett samhälle som är lika
för alla.
I utskottet har vi under beredningen av ärendet om
radio och TV i allmänhetens tjänst lyckats komma en
bit på väg genom att vi har fattat ett enhälligt beslut
om att minst 50 % av SVT:s svenska programutbud
ska vara textat innan avtalsperioden är slut. Jag tycker
att det är glädjande att vi har fattat det beslutet i ut-
skottet.
I propositionen föreslås att personer med funk-
tionshinder successivt ska ges ökade möjligheter att
ta del av nyheter, information och underhållning via
radio och TV. Inget sägs där om debattprogram. För-
hoppningsvis är det en miss, men den är nog så be-
klaglig. Jag förutsätter att regeringen även avser de-
battprogram. Dessa är oerhört viktiga även för hörsel-
skadade. Alla ska kunna ta del av dem vid första
visningen i TV. Det är dagen efter TV-debatterna
som folk diskuterar vad de har hört på TV, och då ska
även hörselskadade ha möjlighet att delta i diskussio-
nen. De ska inte behöva vänta tills den textade repri-
sen kommer flera dagar senare. Vid det laget har vi
hörande redan förträngt debattprogrammet för något
nytt som vi har hört.
Beträffande synskadades möjligheter att ta del av
TV-program är det hjälpmedel på gång, bl.a. Voxit,
som är ett slags "prator", dvs. en pratande apparat
som beskriver det som visas. Detta hjälpmedel måste
snabbt kunna erbjudas med rimliga villkor från
hjälpmedelscentralerna runtom i landet. Det är viktigt
att de synskadade får denna möjlighet. Det är många
gånger så att hjälpmedelscentralerna hjälper gravt
synskadade, men vi har också många med synsvag-
heter som kanske inte får denna hjälp från hjälpme-
delscentraler, men som ändå behöver kunna ta del av
textremsor, osv. Därför är det viktigt att man snabbar
på denna möjlighet.
Bakgrundsljud vid olika referat är andra störande
moment som flera talare före mig har tagit upp och
som är besvärligt för personer med hörselnedsätt-
ningar. Ibland är det naturligtvis oundvikligt med
bakgrundsljud, men det bör inte läggas in som speci-
ella effekter samtidigt som man ska lyssna till repor-
tage eller debatter. I vårt land finns det cirka en mil-
jon med hörselnedsättningar.
Fru talman! En annan fråga som jag vill lyfta är
våldet som visas i TV. Public service har visserligen
den policyn att inte visa våld före kl. 21 vare sig i
nyhetssändningar eller underhållningsprogram. Men
det visas väldigt mycket våld inte minst i barnpro-
gram. Det är då på tid före kl. 21. Det visas i tecknade
filmer och i program med animerade dockor. Barn-
programmen blir våldsammare, och barnen blir in-
skolade i att se våldet som en kul grej.
För mig och Centerpartiet är det ett felaktigt sätt
att skola in våra ungdomar i hur samhället fungerar.
Ser man våldsfilmer där en person sparkas tio gånger
och denna person sedan reser sig som om ingeting har
hänt är det lätt för barn och ungdomar att tro att det
fungerar så även i verkliga livet.
Program med våldsscener bör vi slippa se i public
service-kanalerna. Sådana program kan de kommersi-
ella behålla för sig själva. Public service-kanalernas
programutbud bör i stället förmedla god kultur som
stärker människornas självkänsla och som pekar på
goda exempel och inte på våld. Vi har en reservation
där - reservation 45 - som Charlotta Bjälkebring
pratade ganska mycket om tidigare.
En annan fråga som jag vill lyfta är gudstjänst-
program i TV. Det är gammal god kultur att erbjuda
människor möjlighet att ta del av gudstjänster i TV på
söndagar, och den möjligheten bör kvarstå. De behö-
ver inte ligga på en fast tid, men de bör ligga på sön-
dagar så att de människor som vill ta del av guds-
tjänstprogram har den möjligheten.
Nordiskt TV-samarbete är en annan fråga som är
viktig. Vi behöver stärka det nordiska samarbetet i
många frågor, och då är det naturligt att vi även har
ett gott samarbete inom TV-utbudet. Regeringen bör
därför lägga fram förslag som leder till att de nordis-
ka ländernas public service-kanaler kan ses i alla de
nordiska länderna.
Att arbeta för ökad mångfald är inte bara frågan
om att motverka koncentration utan också om att
stimulera nya aktörer att producera och förmedla
information. Bra exempel på det är öppna kanalerna,
dvs. oberoende och icke kommersiella lokala statio-
ner som sänder i huvudsak samhällsinformation,
utbildning och kultur. Politiken bör inriktas på att ta
till vara den tekniska utvecklingen för att förbättra
villkoren för dessa och andra nya medier.
Fru talman! Centerpartiet tycker att det är väldigt
bra att det sägs i propositionen att 55 % av alla pro-
gram ska produceras utanför storstäderna. Det är bra
att hela landet speglas i nyheter och andra samhälls-
program. Men beträffande den indexuppräkning på
2 % som föreslagits är jag dock lite orolig. Det täcker
inte löneuppräkningarna, och följden blir att lokalsta-
tionerna kommer att tvingas säga upp personal för att
få ekonomin att gå ihop. Jag hoppas att kulturminis-
tern har några kommentarer till det och att jag får
möjlighet att ställa frågan till henne när hon kommer
till debatten.
Lokalradiostationerna skulle också behöva ökade
resurser för att producera bra program av hög kvalitet
men också för att anställa journalister som är duktiga
på webbsidor. Det är viktigt för alla medborgares
möjlighet att ta del av vad som händer. För mig som
jobbar här i Stockholm, t.ex., är det bra att kunna läsa
på webbsidan vad som har hänt, men det är inte minst
bra för hörselskadade som inte kan lyssna till radion.
De har också rätt att få veta vad som händer.
Sist men inte minst: Den snabba utvecklingen
inom hela telekommunikationsområdet och främst
informationstekniken öppnar nya möjligheter för
människor att ta emot och distribuera information.
Genom den globala marknad som man kan välja från
blir det möjligt för individen att sätta samman ett helt
individuellt mediepaket, där lokala nyheter hämtas
från en källa, inrikesnyheterna från en annan och
utrikesnyheterna från ytterligare några källor.
De sociala och demokratiska frågorna behöver
uppmärksammas i samband med denna medieutveck-
ling. Inte minst bör forskning initieras, och en offent-
lig debatt om den framtida medielandskapet behöver
stimuleras.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 36 un-
der punkt 46. Jag står givetvis bakom alla Centerpar-
tiets reservationer, men för att vinna tid yrkar jag
bifall bara till reservation 36.
Anf. 11 MURAD ARTIN (V)
Fru talman! Detta är ett ärende som berör oss alla,
för visst är det så att vi alla varje dag tar del av an-
tingen radio eller TV eller både-och. Enligt en färsk
statistik tillbringar vi i snitt två timmar per dag fram-
för TV:n och ett antal timmar i sällskap med radion,
ibland slölyssnande och ibland mer aktivt lyssnande.
Medietiden ökar hela tiden i våra liv.
Sedan har vi väldigt olika program som vi tar del
av. Det är då det börjar bli intressant, och det är det
som detta betänkande handlar om. Vår radio- och
TV-struktur var länge synnerligen enahanda. Riksda-
gens socialistiska majoritet gjorde länge allt vad den
kunde för att hindra konkurrens och alternativ. Det
var för väl att det så småningom kom en regering som
kunde ta loven av monopolen.
Nu tycks det delvis som att man hakar sig fast vid
TV-licensen som om det inte händer något. Det känns
som att man inte vill se att det som händer verkligen
händer. Det var likadant med reklamen i TV. Man
ville från den dåvarande majoriteten inte se det som
hände och vad det innebar - utlandsbaserade TV-
företag som kunde nå svenska hushåll - utan försökte
hålla fast vid monopol och förbud i det längsta. Jag
ska återkomma till TV-licensen lite senare.
Nu är möjligheterna om inte oändliga så i varje
fall stora till variationer och konkurrens. Det ställer
stora krav på de uppdrag som vi ska ge för de kom-
mande åren. I och för sig ville vi bara ha tre år, men
jag inser att beslutet med stor sannolikhet blir fyra.
Det finns de som tror att vi i Folkpartiet för att vi
vill ha konkurrens, etc., är negativa till public service,
men det är precis tvärtom. Vi tror att konkurrens
utvecklar kvaliteten. Nu kan det finnas enstaka exem-
pel som jävar det påståendet, t.ex. hur man konkurre-
rar med frågeprogram, men som helhet och som prin-
cip är konkurrens för oss kvalitetspådrivande. Vi är
ytterligt angelägna om att public service-funktionen
fungerar och fungerar väl.
Detta begrepp används på många olika sätt. En
definition är en radio och TV i allmänhetens tjänst,
men det kan ha så olika innebörd. Handlar det om att
alla ska få vad de vill? Det torde vara en omöjlighet.
Då får vi se om det finns något annat. Jag tror inte att
det här begreppet låter sig definieras med några få ord
utan behöver en längre förklaring. Tillgänglighet för
funktionshindrade är en del av definitionen, och det
återkommer jag snart till. Produktion av program för
minoritetsgrupper är en annan del. Ansvar för kultur-
program, för bildning och för det svenska språket är
andra delar. Den stora frågan är ju det som redan har
kommit upp i replikskifte som handlar om bred un-
derhållning. Jag inser värdet för både SVT och SR av
att också sända bred underhållning, populära sporte-
venemang m.m. även om det kostar en hel del, men
jag blir lite orolig om man alltför mycket sneglar på
hur tittarsiffrorna utvecklas.
Det är en självklarhet att andelen tittartimmar
minskar med ökad konkurrens. Det är inte så många
år sedan man hade 100 %. Det fanns ju inget alterna-
tiv. Nu har siffrorna sjunkit, som Birgitta Sellén tog
upp, från 48 till 38 % på tre år. En del av den minsk-
ningen hör givetvis ihop med ökad konkurrens. Sedan
spekuleras det en del om det också hör ihop med de
återkommande ledningskriserna, men det är ju svårt
att uttala sig om direkta eller indirekta konsekvenser
av det. Bra är de naturligtvis inte, och en from för-
hoppning är väl att man finner en vettig lösning så
snart som möjligt. Men jag ska gå tillbaka till det här
med tittarsiffrorna. Min slutsats är att man, om man
uppfyller public service-kraven och bl.a. därmed visar
smala program, givetvis tappar tittare. Det ligger i
sakens natur. Jag tror att en enkel definition av smala
program är att få ser dem. Är det många som ser
programmen är de inte längre smala. Det säger sig
självt.
Sedan ska jag gå över till funktionshindrades
möjligheter att ta del av public service och SVT:s,
SR:s och UR:s program. Det är glädjande att notera
med vilken energi som kulturutskottet och dessförin-
nan partierna har tagit sig an de här frågorna kring
funktionshindrade så att de i stor utsträckning ska
kunna tillgodogöra sig radions och TV:ns sändningar.
Vi har en framtida utveckling i sikte genom digi-
talisering som skapar nya möjligheter, men eftersom
det tar ett antal år finns det åtgärder som kan genom-
föras redan nu. Inger Davidson tog upp frågan om
textade program t.ex. En annan punkt gäller bak-
grundsljuden, som inte sällan är så störande att många
hörselskadade missar budskapet. Då försvarar man
bakgrundsljudet med uttryck som "konstnärlighet"
och "autenticitet". Det är ibland tydligen viktigare
med detta än att även hörselskadade ska kunna höra.
Det påminner mig om alla de föredragshållare som
inte vill använda mikrofon. Jag undrar då alltid om
någon över huvud taget behöver höra föredraget ef-
tersom det inte är till för alla. Men jag är glad över att
utskottet har enats i den här frågan och så tydligt
markerar kraven på både SVT och SR. Tyvärr kom vi
inte lika långt när det gällde teckenspråksutbudet. Det
är ändå så att man har ett särskilt ansvar för att döva
och hörselskadade ska få ett ökat utbud av informa-
tion och kultur via teckenspråkliga program. Sänd-
ningstiden för år 2000 uppgick till 1 timme och 25
minuter per vecka. Ni hörde inte fel. Det är alltså
mindre än en och en halv timme av 168 timmar, eller
vad det är, som finns tillgängliga under en vecka. Det
är inte så konstigt att vi från Folkpartiet anser att det
antalet timmar kan utökas och ska utökas, och våra
krav innebär en fördubbling under kommande till-
ståndsperiod. En fördubbling skulle då innebära upp-
emot tre timmar per vecka.
Ytterligare en insats för funktionshindrade är s.k.
syntolkning som innebär att det ges en muntlig be-
skrivning av händelseförloppet för den som är syn-
skadad. I det analoga systemet kräver det en egen
frekvens, och det finns i dag inga praktiska möjlig-
heter att genomföra det. Men när den digitala tekni-
ken mer frekvent har tagits i anspråk anser vi att man
ska göra försök och också genomföra syntolkning.
Sedan gäller det TV-licensen. TV-avgiften funge-
rar hyfsat väl under överskådlig tid som finansiering
av public service. Det sade kulturminister Marita
Ulvskog när hon presenterade regeringens proposi-
tion torsdagen den 22 mars.
Vi i Folkpartiet tycker att TV-licensen är föråld-
rad. Vi anser att det är märkligt att teknikutveckling-
en i det avseendet inte får större återspegling i det nya
avtalet. Det är ändå så att det redan finns möjligheter
att ta del av en del av TV-utbudet via dator. I sinom
tid finns det en mängd andra möjligheter. Hur blir det
då? Ska det bli en registrering även när man köper en
dator och en licensavgift på den, precis som när man
köper en TV? Det är självklart inte möjligt. Därför
borde man ta tag i den här frågan kraftfullt redan nu.
Vi måste ha ett regelverk som är teknikneutralt. Jag är
medveten om att det här inte kan genomföras inom ett
år, men det borde åtminstone finnas en mer påtaglig
avisering om en förändring. Visserligen finns det en
utredning tillsatt, om jag är rätt underrättad, för att se
över avgiftsformen, men kulturministerns uttalande
tyder på att någon större vilja till förändring inte
finns. Hur ska man annars tyda uttrycket "överskådlig
tid"? Det kanske kan vara bra att få en definition av
det så småningom. Ett slopande av TV-licensen
skulle också innebära att vi slipper en kontrollfunk-
tion genom att Radiotjänst i Kiruna kan upphöra.
Bara i och med det görs en besparing på ungefär 140
miljoner per år som kan användas till programverk-
samhet. Det är väl ingen som skulle sakna den där
platsuppräkningen, som kommer då och då och som
talar om var det blir skärpt avgiftskontroll. I avvaktan
på slopande av licensen och ett annat finansierings-
system är vårt förslag nu att man inte höjer nuvarande
licens.
När ett nytt tillstånd ska ges är det lätt att försöka
styra i detaljer. Många gånger kommer man faktiskt
på sig själv med att tänka att man skulle vilja ha det
på ett visst sätt. Samtidigt finns det naturligtvis ett
värde i att låta dem som är professionella på området
ha en stor frihet. Det är inte bra med en stark politisk
styrning av det som ska vara oberoende. Det finns
många avskräckande exempel på det i vår omvärld.
En detaljstyrning som vi då reagerar mot i det här
förslaget är att minst 55 % av allmänproduktionen ska
göras utanför Stockholm. Att vi går emot det är ingen
uppmaning till centralisering, utan jag ser det som
viktigast att programmen speglar hela Sverige. Den
här siffran 55 % tycks ibland få egendomliga konsek-
venser genom att man för att uppnå det direktivet
forslar i väg ett antal stockholmare utanför tullarna
för att göra programmen där. Jag tycker att det skulle
vara intressant med en mer allmänt hållen formule-
ring och sedan, givetvis, en noggrann uppföljning av
hur riktlinjerna om speglingen av hela Sverige efter-
levs. Siffran 55 % får för mig annars kanske ett slags
arbetsmarknadspolitisk prägel, och det är ju pro-
graminnehållet som är det väsentliga i det här avse-
endet.
En annan del inom det här avsnittet gäller riktlin-
jerna för utomståendes medverkan i programproduk-
tionen. Det kan inte vara rimligt att statsmakten ska
styra programbolagen på det sättet. Jag tror också att
den här pekfingervisningen får till följd att man
minskar utomstående programföretags medverkan.
Det kan naturligtvis ha en förödande effekt på ett
antal fristående mindre programbolag, och det ska
inte vara statens uppgift att gå fram med pekpinnar
till företagsledningarna inom det här området.
Jag sade att man ibland kommer på sig själv med
att vilja detaljstyra, och politik är ju möjligheternas
konst. Efter att ha predikat mot detaljstyrning måste
jag ändå ta upp det här med gudstjänsterna. Jag är väl
medveten om att riksdagen inte ska gå in i detaljerna i
programsammansättningen, men det finns ändå en del
som har fått många att reagera. Det gäller det här med
gudstjänsterna och den aviserade neddragningen av
dem. Jag tror att det kom som en överraskning att det
blev en så negativ reaktion mot det förslaget. Jag
måste säga att jag har förståelse för den negativa
reaktionen. Inte minst gäller det dem som inte har
möjlighet att ta sig till kyrkorna - både Inger Da-
vidson och Birgitta Sellén har tagit upp och visat på
det här. De har i långliga tider haft radio och TV som
sin möjlighet att uppleva gudstjänsten.
Vi har från riksdagens kristna grupps styrelse
skrivit ett öppet brev undertecknat av samtliga partier
som finns representerade i kammaren. Vi har sedan
också haft en överläggning med religionsradions
representant och fått utbyta argument om det här i
positiv anda. Svaret var väl ungefär det som var för-
väntat, nämligen att det är brist på pengar. Men jag
menar att det samtidigt torde handla om prioritering
inom koncernen.
Vi har i en reservation tillsammans med Kristde-
mokraterna och Centern utvecklat de här synpunkter-
na. Även om den avslås hoppas jag att man inom
SVT och SR tar till sig både vår och många andras
kritik mot att det dras ned på de här programmen.
Slutligen: Jag vet inte hur länge det har kommit
propåer om tillgång till TV-program från och till våra
nordiska grannländer - inte för oss här i Riksdagshu-
set utan för de nordiska folken, för att kunna se var-
andras program. Jag gissar att den här frågan kommer
upp vid i stort sett varje session med Nordiska rådet,
och därtill kommer alla interpellationer och frågor här
i kammaren. Jag undrar: Är det så omöjligt att kom-
ma fram på det här området? Jag ställer den frågan till
socialdemokraterna och hoppas att antingen Åke
Gustavsson eller kulturministern tar upp detta senare.
Finns det verkligen vilja att lösa frågan, eller ska den
dras ännu längre i långbänk med olika skäl till att inte
finna framkomliga vägar? TV har en god förmåga att
hjälpa till med förståelse, både språkligt och kultu-
rellt. Men för att det ska gälla inom Norden är en av
förutsättningarna att det går att se varandras program,
och det inte bara alldeles utmed gränserna.
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla de reser-
vationer vi har i det här betänkandet. Hur många de
var har Charlotta Bjälkebring nogsamt berättat. För
tids vinnande yrkar jag dock bifall bara till reserva-
tionerna 17 och 29.
Anf. 12 STEN TOLGFORS (M)
Fru talman! Lennart Kollmats lyfter fram frågan
om oberoende. För mig är det väldigt viktigt att pub-
lic service är både publicistiskt och ekonomiskt obe-
roende gentemot staten. Samtidigt säger Lennart
Kollmats att licensavgiften är väldigt omodern och
bör avskaffas. Min fråga blir då: På vilket sätt ska
public service finansieras i framtiden?
Anf. 13 MURAD ARTIN (V)
Fru talman! Tack för att Charlotta Bjälkebring
ställde den frågan, som jag inte tog upp i mitt anfö-
rande. Det är ett ganska långt svar som krävs. Vi vill
inte heller ha en skattefinansiering. Vi är lite oroliga
för den eventuella politiska styrning som kan komma,
och jag är lika angelägen som Charlotta Bjälkebring
om oberoendet. Vi föreslår, och det finns i en av våra
reservationer, fem fristående fonder som ska arbeta
med att köpa upp public service-program. Sedan kan
olika kanaler, reklamfria kanaler men också de kom-
mersiella kanalerna, göra public service-program. Det
är i oerhörd korthet det förslag vi har, med en finansi-
ering som är oberoende av skatten - och också obero-
ende av TV-licensen. Som vi hörde här tidigare är det
ju i dag uppemot 10 % som skolkar från TV-licensen.
Anf. 14 STEN TOLGFORS (M)
Fru talman! Jag tror nog att det system som Folk-
partiet förespråkar också kan få väldigt stora problem.
I och för sig kan det TV-licenssystem som vi i dag
har ses som lite omodernt, men jag tror ändå att vi bör
försöka uppmuntra och motivera de licensskolkare
som i dag finns, 7-10 %, att betala. Vi måste få folk
att inse att det är viktigt att betala sin TV-licens för
att få det här breda utbudet som står fritt och obero-
ende, både publicistiskt och ekonomiskt, från staten.
Jag hoppas att vi även i framtiden ska kunna ha kvar
den här finansieringen.
Anf. 15 MURAD ARTIN (V)
Fru talman! Jag delar Charlotta Bjälkebrings upp-
fattning: Så länge TV-licensen finns hoppas jag också
att så många som möjligt betalar den. Men jag tror att
med den teknikutveckling vi har blir det allt färre som
betalar. Man hittar andra vägar att se TV-
programmen. Det här systemet är ju väldigt beroende
av den teknik vi har och TV-apparaten som sådan.
Registreringen inför TV-licensbetalande sker ju när
man köper TV:n. Men hur gör man då med alla som
ser TV via datorn, t.ex.? Där är det ju inte möjligt att
ha sådana registreringar. Jag tycker att teknikutveck-
lingen springer ifrån TV-licensen som institution.
Anf. 16 K-G BIÖRSMARK (Fp)
Fru talman! I en demokrati är det viktigt att opini-
ons- och åsiktsbildningen är fri. Det här förutsätter att
de medier som sprider information kan göra det på ett
kritiskt och allsidigt sätt, att alla åsikter kan komma
till uttryck och att informationen inte underkastas
kommersiella krav. Public services roll i en alltmer
fragmentiserad värld ökar i betydelse. När det kom-
mersiella utbudet av lättillgängliga förklaringar och
förenklingar av verkligheten vräks över oss behöver
vi alternativ som ger bakgrund, fördjupning och ana-
lys. Den nyhetsförmedling som public service står för
ska därför kännetecknas av både djup och bredd och
få lov att ta den tid i anspråk som krävs för att en
kritisk reflexion och ett analytiskt perspektiv ska
kunna utvecklas.
Public services kulturansvar bör också öka. I pro-
positionen sägs nu att det utländska programutbudet
ska spegla olika kulturkretsar och i större omfattning
än i dag innehålla program från olika delar av värl-
den. Även samarbetet med landets olika kulturinsti-
tutioner ska öka. Kulturnyheter har vi fått, både i
Sveriges Radio och i Sveriges Television. Dock anses
de inte så viktiga att det finns ekonomi på Sveriges
Television för att sända dem under sommaren, trots
att propositionen säger att kulturansvaret ska vara ett
prioriterat område i public service-uppdraget.
Den internationella bevakningen behöver fördju-
pas och nyanseras, inte förenklas och utarmas. Här
vill jag också påminna om att en kompetent och allsi-
dig nyhetsbevakning i allra högsta grad är en demo-
kratifråga, en mänsklig rättighet. Den typ av skvaller-
press som utvecklas i England m.fl. länder bör därför
inte smitta av sig till vår nyhetsbevakning. Snabba,
förenklade budskap är lika nedbrytande för det de-
mokratiska intellektet som flottig, näringsfattig fast
food är för kroppen.
Miljöpartiet såg med stor oro på likriktningen
mellan de två separata nyhetskanalerna i allmäntele-
visionen, som successivt ökade under tidigare omor-
ganisation. I nu gällande avtal - för vi har ju inte tagit
dagens beslut ännu - mellan public service-företagen
och staten står att det även fortsättningsvis ska finnas
två separata nyhetsredaktioner inom Sveriges Televi-
sion. Med "separat" torde menas fristående, enskild. I
dagens utbud förekommer samma inslag alltsomof-
tast. Det här anser vi inte överensstämmer med gäl-
lande avtal. När jag anmälde SVT till Gransknings-
nämnden för just brott mot gällande avtal visade det
sig att Granskningsnämnden inte kunde granska an-
mälan därför att kravet på separat sändning inte fanns
inskrivet i sändningstillståndet.
Nu säger SVT självt att det inte finns fog för på-
ståendet att Aktuellt och Rapport skulle vara alltför
lika - vadå alltför lika? Och hur kommer dagens
verklighet att överensstämma med det nya avtal som
vi kommer att besluta om här i eftermiddag? I propo-
sitionen står det att det är av stor vikt att den nya
organisationen med en central nyhets-desk inte ska
leda till att de redaktionella bedömningarna centrali-
seras. Men samma nyhetsinslag visas fortfarande i
Aktuellt och Rapport. Vidare sägs att förekomsten av
flera nyhetsredaktioner - de är ju fler än två i dag -
ska innebära att förutsättningarna för variation ga-
ranteras beträffande urvalet av nyheter. Men för SVT
räcker det tydligen med att de inte är "alltför" lika.
Under kommande tillståndsperiod kommer
Granskningsnämnden att följa och utvärdera hur
förändringarna inom nyhetsorganisationen påverkar
mångfalden i nyhetsutbudet. Jag tycker även att sty-
relsen borde ta sig en allvarlig funderare på hur fort-
sättningen på denna dystra lek med ord ska kunna
leda till att vi åter får olika nyhetsrapporteringar som
det är värt att se på.
Den snabba utvecklingen inom medievärlden in-
nebär också att public services roll ständigt bör prö-
vas. Radions betydelse framöver kommer med all
sannolikhet att öka, som en motreaktion på alla bilder
som ständigt flimrar förbi. Även Utbildningsradions
roll som folkbildare kommer att öka. Därför är det
extra viktigt att öppna för fristående bedömare att
analysera och granska verksamheten. I propositionen
sägs också att offentlig debatt bör stimuleras av pro-
grambolagen själva och att ett fortsatt utredande av
public service behövs. Hur ska statens ansvar för
broadcasting se ut framöver? Ska det finnas sank-
tionsmöjligheter för annat än sponsring och reklam?
Hur ska framtida finansiering se ut när vi stänger av
det analoga nätet och medierna smälter samman allt-
mer?
Ibland krävs det lite mer tydlighet i propositions-
skrivandet om resultatet ska kunna mätas och grans-
kas.
Kulturutskottet har t.ex. valt att under rubriken
Tillgänglighet för funktionshindrade komma med en
konkretisering. Här säger propositionen att andelen
textade program av det totala rikssända utbudet med
svenskt ursprung ska öka påtagligt. Utskottet har valt
att tolka det som att minst hälften av förstagångssän-
da program med svenskt innehåll ska textas under
kommande tillståndsperiod. Minst hälften är mätbart,
och det finns nu möjlighet för Granskningsnämnden
att granska.
Jag går nu över till övriga motioner.
Barn mellan tre och åtta år umgås med någon
form av medier 2 timmar och 42 minuter per dag.
Tyvärr står inte Sveriges Radio, Sveriges Television
och UR för det dominerande inslaget. Här krävs
kraftfulla insatser för att producera svenska barnpro-
gram med hög klass. Jag ser med oro på hur TV-
mediet köper in alltfler tecknade nonsens- och vålds-
serier och förser dem med svenska röster.
Det är under uppväxten vi skaffar oss de flesta av
våra referenser och värderingar, utforskar verklighe-
ten och gör en bild av hur den ser ut och hur den
fungerar. Barndomsåren är en känslig tid. Upplevel-
ser vi har formar oss och bestämmer hur vi ska
handskas med situationer och möten som vuxna.
Nutidens barn möter information och får upplevelser
på helt andra sätt än de som var barn för 10 och 30 år
sedan. Televisionens explosionsartade utveckling
med ständigt fler kanaler och ett alltmer avancerat
innehåll har gått hand i hand med informationstek-
nologins utbud av snabbare kommunikationer, nya
inlärningsmöjligheter, spel och större och mer
komplexa vägar att söka information.
Att den tekniska utvecklingen går framåt är bra i
sig. Yttrandefrihet och demokrati stärks av att det blir
lättare att söka information och sprida åsikter. Samti-
digt bör vi fråga oss vad utvecklingen på medieområ-
det betyder för dem som är barn och unga i dag, vad
medieutvecklingen gör med deras bild av verklighe-
ten och deras förmåga att analysera den. Vi måste
också fråga oss vad det innebär att växa upp med
våldsinriktade dataspel, ett gigantiskt TV-utbud dyg-
net runt och ögonblicklig tillgång till den stora gryta
av information som finns hopblandad på Internet, där
våld, pornografi, rasistpropaganda utgör en mindre
men obehaglig del av helheten. När det mediala ut-
rymmet växer finns det större möjlighet att inom det
skapa slutna rum, dit debatt och kritisk granskning
aldrig når.
Vi saknar också kunskap om vad den förändrade
användningen av kroppen gör med vår hälsa. Det som
noterats är att antalet överviktiga barn ökar. Forskare
börjar slå larm om skelettskador och motoriska rubb-
ningar.
Det finns sex områden som behöver diskuteras.
Det är televisionens utveckling, dataspelen, Internet,
det skrivna språket, videogram och film. Det behövs
mer av både debatt och forskning om det nya medie-
landskapet. Därför är det hög tid att ge en helhetssyn
av den kunskap som finns i Sverige och internatio-
nellt i dag. En utredning behöver tillsättas för att ta ett
samlat grepp om alla de mediala situationer som barn
utsätts för och deras påverkan på barnets utveckling,
psykiskt såväl som fysiskt. Därför yrkar jag bifall till
Miljöpartiets reservation 35 under punkt 45, vilket för
övrigt alla andra partier gör utom Socialdemokraterna
och Moderaterna. Men vi har ju ingen mittenregering.
Till nästa reservation. Den enda icke kommersi-
ella TV-produktionen är i dag Öppna kanalen. Den
erhåller inte något statligt stöd. Drygt en miljon män-
niskor har i dag tillgång till Öppna kanalen och kan
bl.a. se direktsända debatter från EU-parlamentet. I
dag är det i första hand de större kommunerna som
ger bidrag, vilket innebär stora regionala skillnader
som inte är acceptabla. Det är ju viktigt att alla män-
niskor får tillgång till det fria mediet. Vi vill därför att
möjligheten undersöks hur en statligt finansierad
Öppna kanalen kan se ut. Förebilder finns i flera
länder, närmast i Danmark och i Tyskland.
Med det yrkar jag också bifall till reservation 32
under punkt 41.
Det är viktigt att slå fast att teknisk utveckling
aldrig går före kvalitet i public service. Miljöpartiet
vill ha ett starkt och konkurrenskraftigt public service
med bredd, hög kvalitet och modern teknik. I en rikt-
linje för programverksamheten sägs också i proposi-
tionen att programföretaget ska erbjuda ett mångsi-
digt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet
i alla programgenrer. Enligt Granskningsnämndens
alldeles färska rapport konstateras att kanalerna
SVT 1 och SVT 2 fortfarande är breda public service-
kanaler. TV 4 närmar sig däremot mer TV 3 och
TV 5, dvs. deras mångfald minskar. Den här nya
utvecklingstrenden, att det informationsinriktade
utbudet minskar i TV 4, stärker mina och Miljöparti-
ets krav på fria, självständiga och starka nyhetskana-
ler i Sveriges Television.
Slutligen har jag en kommentar till den odemok-
ratiska valbevakningen. De flesta länder har någon
form av skriftliga föreskrifter om hur medierna ska
sköta valbevakning. I många fall är det noggranna
regleringar. Men i Sverige finns inget skrivet eller
reglerat om valbevakning.
Vid genomgång av SVT:s rikssändningar efter
valet 1998 fann Granskningsnämnden att två längre
debatter hållits med samtliga partier, därutöver en
längre duell mellan Göran Persson och Carl Bildt och
en kortare mellan Mona Sahlin och Gudrun Schyman.
Rapport Morgon hade kortare dueller där Socialde-
mokraterna deltog i elva, Moderaterna i nio, Vänstern
och Folkpartiet deltog i fem vardera, Centern och
Kristdemokraterna i tre vardera och Miljöpartiet i två
dueller.
Jag tycker att det är rimligt att ställa större krav på
likformig behandling av partierna inför val. Det går
faktiskt att rätta till, om regeringen vill, vid nästa
sändningstillståndsskrivning. Därför undrar jag om
kulturministern vill agera så att mer jämlika förhål-
landen kan få råda även i Sverige till nästa val.
En liten kommentar till Folkpartiet, som säger att
konkurrens är kvalitet. Det ska jag inte ha någon
invändning mot, men kvalitet kostar, Lennart Koll-
mats, och Folkpartiet vill inte höja licensen i dag.
Även om Folkpartiet precis som Miljöpartiet inser att
dagens licenssystem inte håller i den nya teknikvärl-
den, har vi ingen majoritet för att ändra det i dag. Ska
Folkpartiet då ekonomiskt utarma och sänka public
service genom att i dag agera för att inte höja licensen
för att möjliggöra högre kvalitet?
Anf. 17 MURAD ARTIN (V)
Fru talman! Nej, Ewa Larsson, vi har två förslag.
Ett på lång sikt, som jag nämnde i ett tidigare replik-
skifte, med fonder som enligt våra beräkningar skulle
ge SVT 15-25 % mer till public service-verksamhet
än man har i dag.
Det andra är att vi, också i en reservation, har
skissat på ett annat sätt att förmera pengarna till SVT.
Det handlar om att ställa krav på dem som distribue-
rar TV-programmen. Vi vill alltså ersätta en höjning
av TV-licensen med detta. Vi säger okej till nuvaran-
de TV-licens, men vi har alternativa finansierings-
möjligheter.
Anf. 18 K-G BIÖRSMARK (Fp)
Fru talman! Ni säger okej. Men ni kan ju inte säga
något annat än okej, för det finns ingen majoritet för
någonting annat heller. Det går inte att förändra nå-
gonting om man inte har majoritet.
Det allvarliga tycker jag är att Folkpartiet säger
nej till höjd licens, eftersom det är det system som har
majoritet i dag, och att Folkpartiet pratar om högre
kvalitet och dessutom vill detaljreglera om kyrkan
ska ha sändningar eller inte. Däremot vill man inte
ställa upp på en höjd licens. Vad är det då man ska ta
bort från public service?
Anf. 19 MURAD ARTIN (V)
Fru talman! Nu förstår jag bättre varför Miljöpar-
tiet är i koalition med Socialdemokraterna. Det är för
att alltid i alla lägen försöka ha majoritet.
Vi lägger fram våra förslag utifrån vår ideologi
och utifrån det vi tycker är rätt. Det är det som detta
alternativa förslag handlar om, dels om fonderna
längre fram, dels om att få in pengar till TV på ett
annat sätt under den kommande sändningsperioden.
Det kanske går bra att läsa den reservationen, Ewa
Larsson. Det skulle underlätta debatten.
Anf. 20 BIRGITTA AHLQVIST (S)
Fru talman! Jag har läst den reservationen. Det
finns många intressanta tankar i det Folkpartiet ut-
vecklar. Själv står jag väl inte helt bakom dem.
Det vi är överens om är att licensavgiften inte
håller framöver. Men det är den som gäller i dag. Då
tycker jag att det är anmärkningsvärt att samtidigt
prata om att man vill ha högre kvalitet och inte gå
med på en höjning som möjliggör denna högre kvali-
tet.
Anf. 21 MURAD ARTIN (V)
Fru talman! Public service är för oss socialdemo-
krater grunden i ett fungerande demokratiskt medie-
samhälle. Public service ska garantera mångfald och
kvalitet. I en konkurrensutsatt mediemarknad är vi
övertygade att det är mer viktigt än någonsin att stär-
ka public service-uppdraget - detta just för att garan-
tera det som public service står för i egentlig mening,
dvs. geografisk spridning, redaktionellt oberoende,
kvalitet och minoritetsansvar. Enbart med ett väl
fungerande public service-uppdrag kan vi garantera
ett medieutbud som kännetecknas av kvalitet och som
alla människor i hela landet kan ta del av. Vi står
alltså för en radio och TV för hela Sverige.
En parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp har
tagit fram public service-propositionen, som dagens
betänkande i första hand grundar sig på. Vi har i detta
arbete lyckats nå enighet inom nästan samtliga frågor.
Det har vi ansett vara viktigt för att kunna garantera
en trygg och hållbar utveckling för public service-
uppdraget. När propositionen lades på riksdagens
bord stod samtliga riksdagspartier bakom riktlinjerna
för programverksamheten. Finansieringsförslagen
stöds av en majoritet bestående av Socialdemokrater-
na, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det visade sig
dock att enigheten för programverksamheten på ett
antal punkter enbart var ett spel för galleriet. Detta
spel står framför allt Moderaterna för.
Teknikutvecklingen går fort, och nya lösningar
måste prövas. Detta ledde till att vi i arbetsgruppen
kom överens om att en parlamentarisk kommitté
måste tillsättas med uppgift att göra en översyn av det
framtida public service-uppdraget i denna ständigt
föränderliga mediesituation. Även om vi i dag står
inför ett avstamp inför kommande tillståndsperiod är
det viktigt att public service-debatten fortsätter, såväl
inom den nya utredningen som i medierna och här i
riksdagen.
Jag vill också understryka vikten av vad som sägs
i utskottets betänkande om den digitalradiokommitté
som ska tillsättas. Den ska enligt propositionen ha
uppgiften att göra en utvärdering av försöket med den
digitala radion och föreslå lösningar inom detta om-
råde. Utan något tillkännagivande, men dock som
något viktigt, säger utskottet att kommittén kan till-
sättas och arbeta skyndsamt. Det har vi nått en bred
enighet om i utskottet. Skälet till detta är att vi så
snabbt som möjligt ska hitta en bra lösning för den
framtida DAB-radion.
Charlotta Bjälkebring hade räknat ut hur många
reservationer som Moderaterna står bakom. Av de 36
var det 19 stycken. Dessbättre står Moderaterna i stor
utsträckning ensamma i sina strävanden att vingklip-
pa public service. När det gäller antalet reservationer
kan man möjligen säga att de har visst understöd av
Folkpartiet, som står bakom 12 stycken.
Moderaterna reserverar sig i betänkandet mot
riktlinjerna för verksamheten - trots, som jag sade
tidigare, enighet under arbetet med propositionen. Det
kan verka något förvirrande. Moderaterna vill att
Sveriges Television enbart ska vara ett komplement
till de kommersiella kanalerna. Public service-
företagen ska enligt Moderaterna enbart sända ett
sådant utbud som de kommersiella kanalerna inte
finner det lönsamt att satsa på.
Det leder till att vi får en rest-TV och till att folk
blir mindre intresserade av att ta del av den verksam-
het som sker och det programutbud som finns hos
public service-företagen. Det i sin tur leder naturligt-
vis till att vi riskerar att betalningsviljan för public
service-företagens verksamhet minskar. Då har vi just
situationen med en rest-TV och också en restradio.
Den socialdemokratiska synen på public service-
utbudet präglas av bredd och djup. För oss är det
viktigt att alla människor kan hitta ett utbud som
passar just dem. I praktiken innebär detta att både
små och stora publikgrupper ska kunna tillgodoses.
I gårdagens Dagens Nyheter hade Kent Asp en
debattartikel under rubriken "Låg kvalitet ger tittar-
flykt från SVT". Asp menar att TV-tittarna sviker
SVT därför att det sänds för få bra underhålls- och
faktaprogram. I det läget är det naturligtvis orimligt
att begränsa SVT:s uppdrag till att vara ett komple-
ment, en rest-TV, till Moderaternas kommersiella
krafter. I stället tror jag att det är viktigt att SVT ar-
betar mer med program som Skärgårdsdoktorn, eller
varför inte Rederiet, och att man anstränger sig än
mer för att fylla upp fakta- och nyhetsprogram med
ett angeläget innehåll. I Moderaternas TV-värld ska
SVT förbjudas att sända t.ex. Expedition Robinson
och, antar jag, också viktiga idrottsevenemang, efter-
som det är program som bör ges som monopol till de
kommersiella TV-bolagen.
Det skulle vara intressant att se hur urvalet ska
fungera. Ska Jan Backman tjänstgöra som en censor
åt Sveriges Television och säga vilka program de inte
får sända därför att TV 3 ska ha dem? Det ska bli
intressant att se hur man från moderat sida har tänkt
sig att lägga upp detta.
Det är viktigt att ha denna bredd och detta djup, så
att folk känner att det är viktiga program som man ser
och därmed känner att man får någonting för pengar-
na när man betalar TV-avgiften. Den uppgiften ska
alla tre public service-företagen kunna fullfölja i
fortsättningen.
Det är tydligt att Moderaterna inte är intresserade
av radio och TV för hela Sverige. För dem är det ett
komplement. Det tyder på en underskattning av dess
värde för många människor. Det är faktiskt så, Jan
Backman, att en tredjedel av Sveriges befolkning inte
kan ta emot fler kanaler än SVT 1, SVT 2 och TV 4.
Ska dessa människor inte få chansen att se de pro-
gram som Jan Backman annars talar så väl om i de
kommersiella TV-kanalerna därför att de inte har den
distributionsteknik som de enligt Jan Backman bör
ha, dvs. parabol eller kabel? Jag tror att mitt resone-
mang i det avseendet är näraliggande Birgitta Selléns.
Det är alltså viktigt att se till att alla människor får
möjlighet att ta del av programmen oavsett vilken
teknik man använder sig av för att ta emot program-
men.
Dagens betänkande innehåller en del förbättringar
för personer med funktionsnedsättningar. Jag ska inte
säga mycket om det utan bara konstatera att här råder
en bred enighet om att kraven på programbolagen ska
förtydligas och stärkas. För att underlätta finansie-
ringen av en del av dessa reformer får också SVT ett
engångsbelopp på 10 miljoner kronor. De bör också
göra större ansträngningar för att åstadkomma en
jämn och hög ljudkvalitet och undvika störande bak-
grundsljud. Det är ett arbete som inte minst Elisabeth
Fleetwood har deltagit i.
Förhoppningen är nu att dessa skrivningar ska
kunna leda till märkbara förbättringar för funktions-
hindrades tillgänglighet till public service-utbudet.
Vi har också lyckats få till stånd krav på program-
bolagen när det gäller utbudet till språkliga och etnis-
ka minoriteter. Inte minst är detta viktigt för de finsk-
språkiga som lyssnar på Sveriges Radio.
Moderaterna reserverar sig mot att minst 55 % av
Sveriges Radios och Sveriges Televisions allmänpro-
duktion ska göras utanför Stockholm. Man hänvisar
till att detta är detaljstyrning. För Socialdemokraterna
handlar det inte om detaljstyrning. Det handlar om att
upprätthålla en decentraliserad organisation och beva-
ra en radio och TV för alla människor i hela landet.
55-procentsmålet är ett viktigt krav i ambitionen att
bibehålla ett utbud som speglar hela landet. För att
säkerställa denna decentraliserade organisation tillför
vi även ett krav om att den andel av resurserna för
allmänproduktion som förbrukas av enheterna utanför
Stockholm ska bibehållas på minst nuvarande nivå.
Dessa krav menar vi är väldigt viktiga för att vi i
framtiden ska kunna bibehålla en radio och TV för
hela svenska folket.
Förtydligandet av Utbildningsradions uppdrag är
en mycket viktig åtgärd. UR ska i större utsträckning
fokusera på produktion av utbildningsprogram. Ut-
skottet säger att UR ska ge särskild stimulans till
etniska och språkliga minoriteter, vilket innebär att
man rimligen bör satsa mer på verksamhet riktad till
de grupperna. Jag önskar för egen del att Utbildnings-
radion, tillsammans med invandrarnas egna organisa-
tioner och folkbildningen gör rejäla satsningar på
språkutbildning bland våra invandrare, så att man
underlättar för invandrargrupper och enskilda invand-
rare att komma in bättre i det svenska samhället.
Den digitala tekniken är fortfarande ett hett de-
battämne, trots att verkligheten nu håller på att köra
över moderaterna på den punkten. Moderaterna envi-
sas med att säga att SVT snarast bör inrikta sig mot
andra digitala plattformar än det digitala marknätet.
Det är viktigt att ha olika tekniker. Det är inte som
moderaterna säger i sin reservation, att miljarder har
kastats ut på det digitala marknätet.
Jag kollade i dag med Teracom, som är det före-
tag som står för investeringarna. Enligt Teracoms
uppgifter har beslut fattats om investeringar i det
digitala marknätet för 641 miljoner kronor. Man ökar
penetrationen av boxarna. Försäljningen går bättre.
Hittills i år har man placerat ungefär 35 000 boxar.
Därmed har man åstadkommit nästintill en fördubb-
ling av den siffra som gällde vid årsskiftet.
Den digitala marksända radion har däremot up-
penbara problem, eftersom lyssnarna ännu inte är
speciellt intresserade av att köpa mottagarutrustning.
Anledningen är att utrustningen är dyr. Det är svårt
att hitta något mervärde, eftersom man enbart kan
lyssna till Sveriges Radios program.
Den parlamentariska digitalkommittén, som nu
snabbt ska påbörja sitt arbete, kommer naturligtvis att
diskutera problemen. Jag kan tänka tanken vad som
skulle hända om man lät ett par rikstäckande, kom-
mersiella kanaler komma in på det digitala marknätet.
Dessa kanaler skulle kunna bidra till det som i nulä-
get saknas för DAB-radion, nämligen mervärdet. Det
är viktigt att vi försöker hitta lösningar genom att föra
en dialog med de kommersiella radioutgivarna.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet står bakom förslaget till finansiering. Lennart
Kollmats förde ett resonemang om finansiering och
ägande. Det är klart att man får tänka vilka tankar
man vill. Det ska man göra. En politiker har dock
möjligen till ädelt syfte att försöka förverkliga sina
tankar. Om man förverkligar Folkpartiets tankar
skulle det leda till att public service-företagen skulle
säljas ut på börsen eller, som det står i reservationen
och för övrigt i Folkpartiets mediepolitiska program,
göras till personalägda företag. Jag tror inte att man
kan ha ett public service-uppdrag där intressena yt-
terst styrs av aktieägarnas förväntningar på vinst på
kapitalet. Det måste vara andra utgångspunkter som
gäller för public service-verksamhet.
Ewa Larsson har rätt när hon säger att det är
märkligt att man inte vill vara med om att höja TV-
avgifterna om man klagar över kvaliteten och därför
vill ha en förändring, i likhet med moderaterna.
Vi står nu inför ett avstamp inför kommande av-
talsperiod för public service-företagen. Det har varit
en lång och livlig debatt. Jag hoppas att den debatten
kan fortsätta. Under tiden som utredningsarbetet
pågår gäller de riktlinjer som riksdagen nu står i be-
grepp att fatta beslut om.
Anf. 22 BIRGITTA AHLQVIST (S)
Fru talman! Låt mig först påpeka att de moderata
reservationerna inte säger någonting om att inte SVT
skulle vara företrätt i det digitala marknätet. Det vi
har opponerat oss mot är att det har blivit en rege-
ringsfråga, en politisk fråga snarare än en distribu-
tionsteknisk fråga.
Det kunde vara intressant att höra Åke Gustavs-
sons synpunkter på att kravet på att 55 % av pro-
grammen ska produceras utanför Stockholm skulle
vara det som gör att vi får TV-program som intresse-
rar hela folket. Jag tycker att Lennart Kollmats för-
klarade ganska tydligt att det måste finnas andra me-
toder för att nå fram till att SVT känner ett ansvar för
hela folket än att ange ett procenttal.
Det blir lite bakvänt. Det är jag som försvarar mig
mot den som står i talarstolen. Det finns ingenstans i
de moderata reservationerna något påstående om att
SVT skulle svika de tittare som i dag inte kan ta emot
annat än markbundna sändningar och ge dem det
utbud de har rätt att kräva eller det utbud det finns
anledning att erbjuda dem. Vi vill under överskådlig
tid ha kvar de analoga sändningarna i marknätet. Allt
analogt blir därmed tillgängligt för dem som så öns-
kar.
Rest-TV-begreppet låter så negativt. Är det inte
bättre att kalla det komplement-TV? Utöver allt det
som erbjuds finns det nischer, kvalitetsaspekter, som
tillgodoses av public service inom ramen för ett pub-
lic service-uppdrag, av public service-företagen eller
på annat sätt.
Anf. 23 MURAD ARTIN (V)
Fru talman! Man kan naturligtvis diskutera siffran
55 %. När den tillkom låg andelen produktion ute i
landet lägre än den gör nu. Vi har satt upp ett utvärde-
ringsbart mål som det är viktigt att följa.
Utan att vara alltför raljant kan man säga att siff-
ran 55 % är uttryck för en viss generositet mot den
produktion som sker i Stockholm, sett mot befolk-
ningsunderlaget. Stockholm är garanterat betydligt
mer produktion än vad som svarar mot befolknings-
underlaget.
I dag är en tredjedel av svenska folket hänvisad
till marknätet. De har inget alternativ. För dem är
kabel-TV oftast inget alternativ, av den enkla anled-
ningen att man inte kan ha en kabel till en enstaka
fastighet. Därför kommer det också i framtiden att
vara nödvändigt att ha terrestra sändningar. Det
kommer i framtiden inte att finnas analoga sändning-
ar, av flera skäl. Det är dels av kvalitetsskäl, dels av
kostnadsskäl. Konsekvensen av ert resonemang är att
en tredjedel av svenska folket lämnas åt sitt öde, i det
avseendet.
Rest-TV låter negativt. Det är negativt. Det är
precis det ni vill ha. Det som de kommersiella TV-
bolagen säger nej till ska hänvisas till Sveriges Tele-
vision. SVT ska inte få sända VM-finaler i fotboll
eller andra breda evenemang. Det ska de kommersi-
ella kanalerna ta hand om. Om man menar allvar med
fri konkurrens borde väl public service få vara med
och tävla om de evenemangen, Jan Backman.
Anf. 24 ANA MARIA NARTI (Fp)
Fru talman! Åke Gustavsson talar om att public
service-produktionen i Stockholm skulle vara pro-
portionell mot befolkningsunderlaget. Vore det inte
bättre om den vore proportionell mot produktionsre-
surser, produktionskompetens och produktionskapa-
citet? Det fanns en rolig artikel i SVT:s personaltid-
ning häromdagen, där Göteborgsteknikerna klagade
på att de inte hade fått sköta en utsändning av SM-
finalen i handboll. I stället hade man dragit upp med
en buss från Malmö till Göteborg. Om det hade ut-
spelats i Stockholm hade bussen kanske fått åka från
Malmö till Stockholm. Då hade det blivit produktion
utanför Stockholm av det.
Det är en chimär att tro att man på det sättet kan
styra SVT:s produktionsfördelning.
Anf. 25 HOLGER GUSTAFSSON (Kd)
Fru talman! Det får gärna vara proportionellt mot
resurser, kompetens och kapacitet. Det är just det som
är det yttersta syftet. Genom att man säkrar de 55 %
säkrar man också att resurser, kompetens och kapa-
citet kan finnas runtom i landet. Jag kan naturligtvis
inte diskutera enskildheter om OB-bussar och annat.
Men hela tanken är att vi ska ha teknik, resurser och
kreativt arbete runtom i landet.
Jag har, Jan Backman, ägnat ganska mycket tid åt
att tala med enskilda medarbetare framför allt på
Sveriges Television. Jag har också ägnat mig mycket
åt att diskutera med människor i allmänhet runtom i
Sverige. För alla har det - med något undantag, ska
jag erkänna - varit väldigt viktigt att vi har detta mål.
Skriver man det allmänt, som den tidigare TV-
ledningen ville att vi skulle göra, blir det ett mål som
inte är utvärderingsbart. Det måste vara utvärderings-
bart så att vi har möjlighet att ge en reaktion om man
inte har uppfyllt det mål som är fastställt.
Vi ska akta oss för att ställa en rad olika detalj-
krav och liknande på public service-företagen. Det
tror jag vi är ganska överens om. I stället för allmän-
na svepande formuleringar som kan tolkas ungefär
hur som helst är det väl rimligare att ha krav som kan
utvärderas. Har man uppfyllt kravet, eller har man
inte uppfyllt kravet?
Dokument
Beslut
Utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa (UU9)
Riksdagen godkände regeringens förslag på inriktning av det femte samarbetsprogrammet med Central- och Östeuropa avseende perioden 2002-2003. Det övergripande målet ska vara att främja en hållbar utveckling, fördjupad integration och partnerskap i Östersjöområdet och dess omgivningar utifrån behoven i samarbetsländerna och med utnyttjande av den svenska resursbasen. Två nya huvudområden införs i utvecklingssamarbetet, nämligen social trygghet samt utbildning och forskning. Utvecklingssamarbetet ska styras av tre riktlinjer: att främja EU-anpassningen i kandidatländerna samt, när det gäller Ryssland, Ukraina och Vitryssland, att främja systemförändringar och integration i europeiska samarbetsstrukturer; att främja relationerna med Sverige; att låta ett jämställdhetsperspektiv prägla samarbetet. Samarbetet ska huvudsakligen vara inriktat på Estland, Lettland, Litauen, Ryssland, Ukraina och Vitryssland.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna
- Riksdagens beslut
- Bifall till utskottets hemställan