Utvidgad användning av DNA-tekniken inom brottsbekämpningen, m.m.

Fru talman, ärade ledamöter, de närvarande i första hand och även alla de som trängs framför tv-apparaterna, och inte minst de åhörare som tagit sig hit för att njuta av debatten i Sveriges riksdag! För att inte glömma det yrkar jag bifall till Kristdemokraternas reservation nr 3 och 4. DNA-analyser används i dag relativt ofta. Det gäller framför allt vid enklare vardagsbrott som stölder, inbrott och bilstölder men också vid grova brott som våldtäkter, rån och mord. Då är det viktigt att understryka att dessa DNA-prov inte bara kan användas för att fälla någon, binda en gärningsman till ett brott, utan också för att fria någon från misstanke. Jag har ett exempel som fått mig att fundera rätt mycket på DNA-analyserna, DNA-proven, vad man ska göra med dem och hur de ska registreras. I somras blev jag förordnad för en ung kille, vi kan kalla honom Kalle. Han var misstänkt för att ha knivmördat sin unga sambo i deras gemensamma lägenhet. Han hade sett en okänd gärningsman, påstod han för polisen. Lite synpunkter hade han på hur mannen såg ut, men det var alltså en annan man. Han häktades förstås omgående och satt häktad ett antal månader. Sedan släpptes han på sommaren eftersom utredningen kunde fortsätta utan att han var häktad. Allt detta hände i våras, och jag blev förordnad i somras. I höstas inträffade ytterligare ett mord inte långt från den första platsen, och man fick också fast en gärningsman till mord nummer två. När man jämförde den gärningsmannens DNA med det som man hittat i Kalles lägenhet fick man träff. Det innebar att vid häktningsförhandlingen på gärningsmannen för mord nummer två kunde han även häktas för mord nummer ett och Kalle friskrivas från all misstanke. Han avskrevs på den grunden att han var oskyldig. Detta har fått mig att tänka rätt mycket på DNA:s möjligheter. Om vi hade haft ett register som var något större än det vi har i dag hade Kalle kanske bara behövt sitta häktad någon vecka innan man fått träff via DNA. Möjligen hade mord nummer två heller aldrig kommit till stånd. Man hade kanske kunnat rädda livet på någon. Jag har funderat ganska mycket på det här eftersom, vågar jag påstå, Kalle utan DNA-tekniken säkert blivit åtalad och nästan lika säkert också blivit dömd, trots att han var oskyldig. Hans berättelse om den okände mannen på brottsplatsen har använts så många gånger att jag vågar påstå att ingen i domstolen skulle ha velat tro på den. Jag vill dock säga att jag inte förespråkar ett nationellt register, men jag har funderat på hur det hela ska se ut. Regeringen har i sin proposition tagit ett steg i rätt riktning när man utvidgat detta. Vi kristdemokrater vill ta ytterligare ett litet steg jämfört med förslaget i regeringens proposition. Vi menar att när det gäller personer som är dömda för ett brott där fängelse ingår i straffskalan ska de kunna registreras alldeles oavsett om det faktiskt leder till fängelse eller inte. Vi vill alltså öka registret något jämfört med regeringens förslag. Vi vill dessutom ta bort tidsbestämningen i registret för hur länge DNA-provet ska finnas kvar. Frågan är inte alldeles enkel eftersom vi redan har så många register att vi måste försöka begränsa antalet. Både jag själv och Kristdemokraterna arbetar med frågan om var man kan hitta en lämplig balanspunkt. Det finns anledning, fru talman, att vara varsam och mycket noggrann med det här regelverket. Det går att plantera DNA. Det går att transportera DNA till brottsplatsen. Man får därför vara mycket försiktig. DNA är en relativt ny vetenskap, och därför är det viktigt att hålla sig à jour med forskningen. Men med rätt användning och genom stor försiktighet kan DNA-register och DNA-prov få stor betydelse för brottsbekämpningen. Mitt förslag är, fru talman, att vi ska gå framåt men med ödmjukhet och försiktighet, allt i rättssäkerhetens intresse. Vi vill ta ett lite längre steg än regeringen, och därför yrkar jag bifall till reservation nr 3 och nr 4.

Fru talman! Jag står bakom samtliga reservationer där Centerpartiet finns med, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 1 och 2. Jag vet inte hur många av er som just nu finns i kammaren läst böcker som 1984 , Du sköna nya värld eller Kallocain när ni var unga. En del är kanske för unga och har över huvud taget ingen kunskap om dem. Kallocain till exempel är skriven av Karin Boye i mitten av 40-talet. Alla dessa böcker skrevs på 40-talet med andra världskriget som en fasansfull bakgrund. Angiveri, spioneri och folkmord, förutom kriget, var vanligt under de åren. När jag läste dem var jag ganska ung, och jag uppfattade dem som väldigt otäcka framtidsbilder. De beskrev en värld där alla avlyssnas, fotograferas, registreras. I en av böckerna var man till och med tvungen att få ett föräldraskapsintyg för att skaffa barn. Ett kärnvapenkrig hade förgiftat jorden, och missbildade barn fick inte förekomma i den sköna nya världen. I en av böckerna var "Storebror ser dig" en slogan som makthavarna använde för att hålla medborgarna nere. Varför denna inledning? Jo, i dag har vi möjlighet att skapa ett sådant samhälle. Vi kan registrera och avlyssna dem vi misstänker för brott. Vi kan samla in fakta om människor i olika register, och sedan kan vi inte alltid kontrollera vad registren används till. Vi behöver stanna upp och tänka efter före vilka möjligheter till integritetskränkning sådana register kan innebära. Det är nu vi ska tänka oss för, inte när det kommer ett behjärtansvärt ändamål för att söka andra uppgifter än det registren var avsedda för från början. I propositionen finns ingenting som tyder på att regeringen gjort en analys av sådant slag. Vi kräver inte att man skulle ha gjort en integritetsanalys, för det förslaget kom i Centerpartiets motion, men någon form av eftertanke borde regeringen ha redovisat. Fru talman! Från Centerpartiets sida är vi inte negativa till att använda DNA-prov som bevis i brottsbekämpningen. Vi säger inte ens nej till en utvidgad användning, men, och det är viktigt, vi måste tänka efter före. Vad kan hända med ett register av det här slaget, och vad händer om det kommer i orätta händer? Vilket skydd för den enskildes integritet vill vi ha? Det är lättare att göra analysen när inget svårt beslut ska fattas inom några dagar. Det är lättare att tänka efter nu än när det finns en stark opinion som trycker på att vi ska öppna registret för andra ändamål än det ursprungliga. Vi kan jämföra med PKU-biobanken och tsunamikatastrofen. Ingen politiker vågade säga nej eftersom trycket var så starkt för att vi skulle hjälpa till att identifiera de omkomna från Thailand. Vad kan komma härnäst, och vilka påtryckningar kan komma om vi funderar i de banor som författarna jag inledde mitt anförande med gjorde? I ett demokratiskt samhälle kanske riskerna inte är så stora, men vad händer i ett annat system om registret finns och kan komma i orätta händer? Ett annat problem är att register kan läcka. Anna Lindhs och Leif "Blomman" Blombergs sjukjournaler är två skrämmande exempel på hur starkt sekretesskyddat material kom ut i massmedierna. Vi vet inte i dag vad man i framtiden kan utläsa av en DNA-sekvens. Det kan bli fruktansvärda konsekvenser för den enskilde om vi fattar fel beslut. Rädsla för terrorism och grov brottslighet får inte göra att vi riskerar ett "storebrorssamhälle" där ingen kan gå säker. Vi måste se konsekvenserna av våra beslut innan vi fattar dem. Från Centerpartiets sida säger vi inte nej till sakfrågan i princip, men vi kräver att regeringen gör en konsekvensanalys innan beslutet fattas. Regelverket runt beslutet ska finnas klart innan vi fattar beslut. Medborgarna ska veta vilka regler som ska gälla i samhället. Därför yrkar jag avslag på propositionen och bifall till att regeringen gör en integritetsanalys och skyndsamt återkommer med ett nytt förslag till kammaren.

Fru talman! Det är självklart att den teknik vi ser i dag utvecklas och förändras. Givetvis använder sig kriminella av det, och givetvis måste även polismyndigheterna använda sig av den teknik som finns att tillgå. Det gäller även DNA som bevismaterial. Peter Althin hade en poäng när han talade om DNA som bevis för att fria människor. Det är kanske lättare att använda just i det syftet än för att fälla människor. Det kan finnas svårigheter att värdera hur mycket ett DNA-bevis verkligen är värt när man gör ett DNA-fynd på en brottsplats, ganska naturligt med undantag av vissa brott. Vi från Miljöpartiet är inte emot att man använder den nya tekniken. Det är alldeles självklart. Jag delar det som Margareta Andersson säger här och Centerpartiets åsikt att man behöver se till konsekvenserna av ett sådant register och hur det ska användas. Det finns integritetskränkande inslag i detta. Det finns också osäkerhet kring vilka som ska ingå i DNA-registret. Det finns också en principförändring i detta. Här vill man nu registrera människor som har dömts. Men man vill också kunna använda DNA och i ett spaningsregister registrera dem som ännu inte har hunnit begå brott. Det är att gå ett steg för långt. Jag kan läsa lite grann i texten. Det står: I takt med utveckling av tekniken för DNA-analys och ett mer omfattande DNA-register som omfattar en stor del av alla aktivt kriminella personer torde antalet uppklarade fall av brott med från början okänd gärningsman kunna ökas markant och uppklaringen kunna ske snabbare. Jag vet inte riktigt vad som menas med aktivt kriminella personer jämfört med passivt kriminella personer. Det kan vara en freudiansk felsägning. Alla som inte ännu är dömda kommer att kunna bli det så småningom. Det är kanske lite freudianskt. Att bygga upp ett register med människor som är misstänkta för att de ska kunna begå brott strider mot min uppfattning om samhällets kontroll över sina medborgare. Därför säger vi nej till registret som det ser ut nu. Jag vill understryka det Margareta Andersson säger. Det är viktigt att först utreda konsekvenserna av ett register och hur det ska tillämpas. Jag ber därför att få tillstyrka reservationerna 1 och 2. När det gäller att bevisa att man är oskyldig till ett brott ska det kunna finnas inskrivet i texten om DNA-registret, när det sedan blir antaget. Det ska finnas en rättighet för en människa som är misstänkt att kunna begära att DNA-test tas. På det sättet ska man kunna bevisa att man är oskyldig. Den rättigheten finns inte inskriven. Däremot kan det ske om polisen anser att det är viktigt. För polisen är det alltid en fjäder i hatten att kunna fälla en skyldig. Fjädern i polisens hatt skulle få en krona om polisen satte som högsta mål att kunna fria en oskyldig. Jag ser hellre tio brottslingar fria än en oskyldig fälld. Jag vill understryka detta när det gäller DNA-registrets användning. I övrigt har diskussionen som lett fram till betänkandet betytt en hel del. Men det har också visat på en del osäkerheter. Det understryker jag än en gång. Jag yrkar avslag på propositionen och att man först ska genomföra en konsekvensanalys.

Fru talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. Till betänkandet har fogats en del reservationer. Det är dels reservationer med yrkande om avslag på propositionen, dels reservationer som går längre än förslaget, dels reservationer om gallring av registret och till sist en reservation om PKU-registret. I propositionen föreslås en utvidgad användning av DNA-tekniken. Det handlar om att möjliggöra regelmässig DNA-provtagning på den som är skäligen misstänkt för brott på vilket fängelse kan följa. Det handlar också om att kunna ta DNA-prov på annan än den som är skäligen misstänkt för brott om det är av betydelse för utredningen av ett brott som kan leda till fängelse. Därutöver föreslås att förutsättningarna för att registrera DNA-profiler i DNA-registret utvidgas så att alla som döms till annan påföljd än böter får registreras liksom att personer som är misstänkta för brott på vilket fängelse kan följa får registreras i ett separat register, ett utredningsregister. Dessutom finns här förslag om gallring ur registren och den övergångstid under vilken register i polisens verksamhet får föras med stöd av Datainspektionens tillstånd. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2006. En utvidgning av DNA-teknikens användning vid brottsutredning är ett viktigt verktyg för polisen för att snabbare kunna klara upp brott. Det gäller inte bara, som Peter Althin sade, att kunna identifiera en misstänkt gärningsman. Det gäller också att kunna avföra någon från misstanke. Erfarenheterna från andra länder men också i Sverige visar att det är ett viktigt verktyg. Redan i dag registreras DNA-profiler i DNA-register när personer har dömts för vissa brott. Redan i dag ska den som har anhållits eller är skäligen misstänkt för brott på vilket fängelse kan följa lämna fingeravtryck vilket registreras i ett fingeravtrycksregister. Det som nu föreslås är att det regelmässigt ska tas ett DNA-prov under förundersökningen på den som är misstänkt för brott som kan leda till fängelse. Det tas ett salivprov ur vilket en analys görs. Det sparas i ett DNA-register som kan identifiera en person. Det är bara så som DNA-profilen kan användas, nämligen för att identifiera en person. Även på annan person i en förundersökning kan DNA-prov få tas om det finns synnerlig anledning att anta att det har betydelse för utredningen av ett brott som kan leda till fängelse. Det salivprov som tas för en DNA-analys kan inte sägas vara särskilt integritetskränkande och inte mycket mer integritetskränkande än det fingeravtryck som i dag tas regelmässigt och som också registreras. Det förslag som regeringen har lagt fram om en utvidgning av användandet synes för utskottet vara väl avvägt också ur ett integritetsperspektiv och är väl omgärdat med restriktioner för användandet. I en reservation från Centern och Miljöpartiet vill man avslå propositionen. Man anser att integritetsaspekterna inte har getts tillräcklig tyngd. Farhågor uttalas om vad som i framtiden kan utläsas av de DNA-profiler som tas fram och vad dessa kan användas till. Som jag sade anser utskottet att integritetsaspekterna väl har avvägts i det förslag som har lagts fram. När det gäller farhågan om framtida användning - det vill säga om det kommer att bli möjligt att ta fram annan information om den enskilde - förbjuder regleringen i polisdatalagen all sådan användning. Således kan sägas att farhågan är något överdriven. Skulle det bli möjligt i framtiden kräver det också en ändrad lagstiftning. DNA-profilen från den som döms till annan påföljd än böter kommer att registreras i DNA-registret. DNA-profilen från den som är misstänkt för brott som kan leda till fängelse kommer att registreras i ett utredningsregister. Det senare registret ska gallras när uppgifter förs över till DNA-registret, det vill säga när det finns en lagakraftvunnen dom, om åtalet läggs ned, om åtalet ogillas eller om åtalet bifalls men påföljden bara blir böter. Således kommer inte misstänkta personers uppgifter att blandas med dömda personers uppgifter. DNA-register och utredningsregister får endast innehålla uppgifter om resultatet av de DNA-analyser som har gjorts enligt bestämmelserna i rättegångsbalken. Det är inte möjligt att registrera resultat från DNA-analyser som har gjorts i andra sammanhang, till exempel inom sjukvården. Beträffande gallring av DNA-prover ska detta ske senast sex månader efter det att provet togs eller vid tidigare tidpunkt om en förundersökning mot personen läggs ned. Prover tagna på personer som inte är misstänkta för brott bör aldrig få sparas efter det att målet slutligen har avgjorts. I nuvarande lagstiftning finns ingen bestämmelse som reglerar när de DNA-prover som har tagits under en utredning av ett brott ska förstöras. Nu blir också den delen reglerad. I reservationerna nr 3 och 4 från Kristdemokraterna angående registrering av fler i DNA-registret och gallring av uppgifter i DNA-registret anser reservanterna att uppgifterna över huvud taget inte ska gallras. Enligt polisdatalagen ska uppgifter i DNA-registret gallras senast när uppgifterna om den registrerade gallras ur belastningsregistret. Regeringen har inte lämnat något förslag avseende gallring av uppgifter ur DNA-registret, utan man vill avvakta den pågående översynen av polisdatalagen. Utskottet har instämt i regeringens bedömning och tar alltså inte ställning till reservanternas förslag i detta betänkande. Med det anförda yrkar jag att reservationen avslås. Beträffande registrering av fler i DNA-registret anser utskottet att det skulle föra för långt, och man anser att förslaget i sin helhet är väl avvägt. I den sista reservationen från Centern anses att PKU-biobanken och PKU-registret missbrukas när beslag ur det görs i samband med brottsutredningar. Man säger att formerna för användningen av dessa register bör bli föremål för lagstiftning i särskild ordning. PKU-bankens verksamhet regleras i lagen om biobanker i hälso- och sjukvården med mera och sorterar därmed under socialutskottet. Beträffande användning av uppgifter i PKU-biobanken har avsteg gjorts från den lagregleringen. Det skedde i januari i år när socialutskottet tog ett initiativ som innebar att uppgifterna från biobanken fick användas även för identifiering av avlidna i samband med olyckor och andra händelser där ett stort antal människor har avlidit - detta med anledning av tsunamikatastrofen. Lagändringen är tidsbegränsad till utgången av juli 2006. När detta beslut fattades underströk socialutskottet vikten av att återkomma till lagstiftningsåtgärder såvitt gäller biobankslagen. Beträffande beslag av uppgifter ur PKU-banken och PKU-registret i samband med brottsutredningar torde det tillhöra undantagen och kommer förmodligen inte alls att användas när utvidgningen av användandet av DNA-tekniken nu blir möjlig. Frågan om PKU-banken och PKU-registret som väckts med anledning av detta betänkande hör hemma i socialutskottet, och eftersom det tydligen har för avsikt att återkomma till frågan om lagstiftning bör detta avvaktas. Jag yrkar således avslag på den reservationen. Fru talman! Jag yrkar än en gång bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga om utredningsregistret när det gäller de människor som har varit misstänkta för ett brott, men som inte har fällts för det brottet. Det regelverk som ska reglera hanteringen av detta är väldigt otydligt beskrivet i propositionen. Kan du tillföra någonting mera som visar hur länge uppgifterna kan finnas kvar? Vilka garantier finns det för att det här registret inte blir ett fortlevande register för potentiella brottslingar?

Fru talman! Det framgår i både betänkandet och propositionen att man finns med i utredningsregistret under den tid som en förundersökning eller en utredning pågår. Fälls man för en gärning övergår registreringen i utredningsregistret till DNA-registret. Fälls man inte avförs man från det registret.

Fru talman! Förhoppningsvis följer man regelverket för när någon ska avföras ur registren. Men det finns en uppenbar risk för att man vill behålla registreringen för kommande spaningar och utredningar när det gäller människor som man tror kommer att bli aktivt kriminella. Jag har en kort fråga till om DNA-provet. Det förstörs ju efter en kort tid, men man behåller DNA-koden under en längre tid. Kommer det att gälla samma regelverk för utredningsregistret, att DNA-provet ska förstöras men att man behåller DNA-koden en viss tid? När domen har fallit tar man bort även DNA-koden. Har jag uppfattat det hela rätt?

Fru talman! Det framgår att DNA-provet, som tas för att man ska få fram den kod som sedan ska registreras, bara ska finnas kvar under högst sex månader. Därefter ska det förstöras. Då hinner man göra den analysen. Om målet har varit uppe till förhandling och ingen kommer att dömas för något brott kan DNA-provet förstöras redan vid det tillfället. Men mer än sex månader ska det inte sparas.

Fru talman! Regeringens förslag innebär att man nu är beredd att vidga DNA-registret, och det överensstämmer med den linje som vi moderater redan har anslutit oss till. Jag tycker således att det är ett bra förslag. DNA-tekniken är ju väldigt användbar, och rätt hanterad ger den lösning på fler brott. Peter Althins berättelse om Kalle är både talande och tänkvärd. Man kan både fria och fälla med hjälp av den här tekniken i ärenden som man tidigare kanske inte hade kunnat lösa, och det är viktigt. Jag ska gärna erkänna att också jag har haft samma typ av invändningar som dem som Margareta Andersson gav uttryck för. Men efter att ha arbetat mycket med och funderat mycket på dessa frågor har jag kommit fram till att det sätt som man hanterar dem på och de avgränsningar som görs när det gäller provtagningen uppfyller alla rimliga krav på säkerhet visavi integriteten. DNA som kan användas för andra typer av ändamål - det finns ju många ändamål - blir inte kvar. Det rör sig om en identifikationskod som man ganska snabbt tar fram. Då är det viktigt att man håller på dessa regler, att riksdagen inte får för sig att ändra på reglerna och att provet bara får användas för det ändamål som det är taget för och att det sedan ska förstöras ganska snabbt. Jag tycker ändå att man i fråga om DNA har ganska hög säkerhet med tanke på integritetsaspekten. Men frågan är: Hur många är det som ska utsättas för den här typen av registrering? Hur ska avgränsningen vara? Även där är det nödvändigt med en utvidgning på grund av att man vill ha ett användbart register. Men i debatten under de senaste åren har en del svävat i väg och velat registrera alla. Vi känner igen det här från en del andra ärenden som är integritetskränkande. I det här fallet gör man en vidgning till en målgrupp som ändå är relativt intressant om man letar efter träff i brottsbekämpningsändamål. Jag tror att det är en riktig avgränsning, för om registret blir alltför stort blir det omständligt, dyrbart och inte alls så relevant för polisen och de rättsvårdande myndigheterna som det blir om man håller det någorlunda begränsat. Även här tycker jag att regeringen har gjort en vettig avvägning. När det nu är sagt att detta är bra och att jag tror att det kommer att innebära att många brott blir lösta, vill jag ändå från moderat sida varna för tilltron till den här tekniken. Den kan fria, den kan fälla. Men en DNA-träff säger faktiskt ingenting om den inte används i ett annat sammanhang. Vi kan vara helt övertygade om att kriminella mycket snabbt kommer att börja använda sig av möjligheten att sätta dit någon annan. Har man en tråkig kompis är det ju rätt lämpligt att samla på några fimpar eller tuggummin och droppa dem där man tycker att det passar. Det är klart att en slarvig polisutredning skulle i det läget kunna fälla någon för att ha varit på en plats. Därför vill jag gärna påpeka att det här inte är i stället för traditionellt polisarbete och traditionellt utredningsarbete utan just ett komplement. Jag tror att det är viktigt att säga det, därför att det finns en tendens i den debatt som vi har inom justitieområdet i dag att vi tror så mycket på teknik. Det är kameror, det är register och det är teknik hit och dit. Men det måste sättas in i ett sammanhang. Det måste finnas människor av kött och blod som utreder, ifrågasätter, vänder och vrider på det hela och använder tekniken för att förstärka sin kompetens. Det är viktigt att vi aldrig kan köpa oss fria med den här typen av lösningar. Vi moderater har som sagt ingen reservation i det här ärendet. Vi stöder regeringens förslag. Däremot har vi ett särskilt yttrande, och det gäller PKU-registret. Ofta i diskussioner med människor utanför det här huset i vart fall blandar man ihop det här och säger: Ja, där ser vi ju hur det går när man kan använda PKU-registret för det ena med det femte. Vad man då inte tänker på är att PKU-registret inte är något identifikationsregister. Det är blodprover som är sparade. Det är inte heller ett register där du kan söka rent allmänt. Men de här proverna går att använda för väldigt mycket mer än för identifikation och ger en möjlighet som vi inte kommer att ha med DNA-registret. Det är naturligtvis något som man måste ifrågasätta, precis som regeringen gör när det gäller DNA-registret. Har man sagt att en registrering är för ett visst ändamål är det rätt viktigt för människors tilltro att det gäller. Det ska finnas väldigt goda skäl för att göra avsteg från det, vilket jag tyckte att vi hade när det gällde tsunamikatastrofen. Oron är stor bland många. Vi vet att det finns en del småbarnsföräldrar som redan nu är tveksamma till PKU-prov och annat på sina barn. Därför tycker vi moderater att det finns anledning att se över regelverket och fundera över hur man ska öka tilltron till PKU-registrets säkerhet och säkra hur det får användas och inte. Eftersom inte vi äger frågan i justitieutskottet har vi i ett särskilt yttrande påpekat att vi utgår från att regeringen kommer att se till att detta utreds så att vi får det klarlagt och så att människor känner trygghet med PKU-registret, som ju har andra viktiga ändamål än brottsbekämpning. Som sagt yrkar jag bifall till propositionen.

Fru talman! Till exempel sjukjournaler, som ju har en väldigt hög säkerhetsgrad, får inte läsas av eller lämnas ut till obehöriga. Vi har sett hur man kan använda PKU-registret och andra register på ett sätt som inte var tänkt från början. Hur ska vi gå vidare för att människor ska lita på det här och för att vi inte ska få de här avarterna, avigsidorna? Jag är väldigt orolig, för jag tycker att vi har diskuterat det här alldeles för lite här i riksdagen. Vi rusar i väg och tycker att det är en spännande teknik som man kan gå vidare med. Det handlar egentligen inte bara om DNA-prover utan också om alla möjliga andra register. Har vi en tillräckligt stor debatt om de här frågorna egentligen?

Fru talman! Nej, vi har inte en tillräckligt stor debatt. Integritetsfrågorna måste tas på allvar. Och det finns anledning att känna väldigt stor oro därför att alla register läcker. Det finns alltid människor som kan betala tillräckligt mycket för att få ut en uppgift som de inte borde ha. Det finns alltid människor som man inte kan lita på även inom sjukvård och mycket annat. Det här är ett bekymmer. Det är därför som det är viktigt med tydliga regelverk och att man ger sig på dem som bryter mot den här typen av regler. Jag tror ändå inte att vi har varit naiva. Vad Centerpartiet nu begär är att man ska utreda det här. Vi har från oppositionen under flera år drivit frågan om en övergripande utredning om olika integritetskränkande eller farliga beslut. Efter mycket om och men fick vi faktiskt regeringen att tillsätta en utredning. En sådan utredning sitter nu och har ett övergripande uppdrag. Så jag menar att vad som måste göras är gjort, om än alldeles för sent. Det är klart att då kan man säga: Låt oss sätta oss ned och vänta. Men jag tror att det är ogörligt som det ser ut i dag. Vi har en brottslighet som är väldigt bekymmersam. Och människor är upprörda över att vi i Sverige inte använder den teknik som man till exempel använder i Storbritannien, där man just drar nytta av DNA-tekniken. Därför har vi från moderat sida varit beredda att gå fram i en del frågor där vi känner att det är någorlunda säker mark. Men jag delar Margareta Anderssons uppfattning att vi måste försöka ha en helhetssyn när det gäller den övergripande prövningen. Vi måste också fundera över vad som är nästa steg. Men när man står där med en identifikationskod finns det liksom inget nytt steg att ta. Därför känner jag mig rätt trygg i just det här ärendet.

Fru talman! Jag kan till dels hålla med Beatrice Ask i de här frågorna. Men vi vet också att inom brottsligheten förekommer det mycket utpressning och att det händer saker och ting som egentligen inte berör oss som inte är brottsliga, eller inte brottsligt aktiva, som det står i betänkandet. Men även de människorna är ju värda ett skydd. Hur ska vi hantera detta på ett vettigt sätt så att vi inte gör livet ännu mer omöjligt för dem? Vi har redan i dag problem med att folk inte vågar vittna. Här kan vi också få problem med att människor blir utsatta för falska beskyllningar. Det här är väldigt allvarliga frågor, och vi behöver resonera mer om dem.

Fru talman! Det är klart att vi behöver resonera mer om dem. Men jag tror ändå att det här är ett mindre bekymmer än den brottslighet som vi skulle kunna knäcka med hjälp av den här typen av teknik. Däremot är jag väldigt bekymrad när det gäller den som har begått ett brott och de utdrag ur kriminalvårdsregistret som görs stup i kvarten. Den gamla hederliga principen att när man har avtjänat ett straff är man fri fungerar ju inte längre. Vi har rätt många unga människor som inte får ett jobb inom barnomsorgen i dag därför att de har betett sig illa. Trots att de har avtjänat sitt straff och kanske mognat, är de prickade för tid och evighet. Nu får vi samma problem inom äldrevården, att människor som har begått ett brott aldrig någonsin har sonat brottet. Det tror jag är mycket värre för den som har hamnat på fel sida om staketet någon gång än att det finns möjlighet till identifikation, så att man, om man mot förmodan skulle begå samma brott igen, kan upptäckas med hjälp av ett DNA-register. Där ser jag andra frågor som mycket mer besvärande, och där har jag tyvärr inte känt att jag har haft något stöd från Centerpartiet.

Fru talman! Polisen i Storbritannien löser i dag ungefär fem gånger så många fall av bilstölder som svensk polis, och många brottslingar i Storbritannien identifieras just med hjälp av DNA. I Sverige har vi en mycket låg uppklaringsprocent på det som vi kallar mängdbrottslighet. Det gäller bland annat stöld, inbrott och skadegörelse. Polisen har inte tid, resurser och verktyg att klara av dessa brott. Många som drabbas av mängdbrottsligheten känner sig rättslösa. De gör polisanmälan för att få ut pengar på försäkringen men hoppas tyvärr inte på så mycket mer. Svensk DNA-lagstiftning kommer nu att förändras. DNA kommer inte bara att användas vid brottsutredningar och bevisning för grova brott. Vi får en lagstiftning som hjälper oss att klara upp fler typer av brott och fler brott sett till antalet. Förhoppningsvis kommer också fler personer att avhållas från att begå brott. Det finns de som har all anledning att vara rädda för och frukta den här lagstiftningen. Det är de som upprepat kränker andra människor genom att begå brott. I dag är det stor spännvidd i debatten. Självklart måste det ske en avvägning mellan brottsbekämpning och den enskildes integritet. Men när vi talar om integritet bör vi också alltid komma ihåg att i den ena vågskålen ligger inte bara samhällets vilja att stoppa brottslingar utan också det enskilda brottsoffrets och det potentiella brottsoffrets integritet. I den andra vågskålen ligger den enskilde misstänktes integritet. De utökade möjligheten att använda DNA har två sidor. Det har vi redan hört i debatten, men det kan sägas en gång till. Proverna kan användas för att knyta fler till brott som de har begått. Men de kan också användas för att snabbare avföra en oskyldigt misstänkt från en brottsutredning. De DNA-prover som kommer att tas ska enbart användas i syfte att kunna knyta någon till ett brott. Vissa är dock oroliga för att proverna kommer att användas till annat än att knyta personer till brott. Jag hoppas att vi alla här är ense om att all annan användning än den som provet är avsett för är helt oacceptabel. Det är helt och hållet så jag har uppfattat debatten. För att minska risken för annan användning ska ju provet snabbt förstöras och omvandlas till en sifferkod. Det tycker jag känns väldigt betryggande. Det finns de som hävdar att vi inte kan tänka oss allt som kommer att hända i framtiden. Då tycker jag ändå att det är viktigt att säga att om någon i framtiden skulle kunna utröna något om denna sifferkod ska inte tillämpning av detta vara möjligt utan att ett beslut fattas av riksdagen. Folkpartiet står bakom propositionen utan reservationer. Alltsedan hösten 2003 har vi motionerat om utökade möjligheter till användning av DNA i brottsbekämpningen. Vi är nu nöjda att se att regeringen har kommit med en proposition där våra krav blir till lagstiftning. Vi har dock ett särskilt yttrande om användning av PKU-registret för brottsbekämpningsändamål. Det står vi förstås bakom. Jag och många med mig kände oss mycket besvikna när vi såg att man inte kunde känna sig helt trygg för att PKU-registret enbart används till det som var överenskommet då provet togs. Många har tyvärr gått ur registret för att försäkra sig om att deras prover inte används till annat än forskning. Det är olyckligt att forskningen drabbas av att andra ändamål får ta över och att många inte kände till möjligheten med beslag ur biobanken. Det ska vi komma ihåg, att man gjorde ett beslag ur biobanken. I biobanken gör man beslag av ett prov, det är viktigt. Det är då man kan utläsa annat än om man får tag på den här sifferkoden. Många visste inte att det kunde göras beslag ur biobanken. Därmed kände sig många otrygga. De hade givit tillstånd till ett prov för forskning, och så trodde de att det var nog med det. Jag tycker att vi måste ta det här problemet på allvar och att regeringen bör tillsätta en utredning för att ta fram lagstiftning som reglerar formerna för all annan användning av registret än medicinsk forskning. Slutligen vill jag berätta att jag har varit i kontakt med SKL, som ligger i min hemstad Linköping. De är väl förberedda där när det gäller konsekvenserna av det här förslaget, som bland annat innebär en rejält ökad inströmning till SKL av prover. Det handlar om 6-7 gånger fler prover än i dag. Troligen kommer svarstiderna till och med att minska. Det här är ett mycket bra lagförslag som helhet, sade enhetschefen på biologen om det som vi just nu debatterar. Det håller jag och Folkpartiet med om.

Fru talman! Föreliggande betänkande är, återigen, ett betänkande som berör de mycket viktiga integritetsaspekterna. I det här betänkandet liksom i en rad andra som vi har behandlat, och kommer att behandla, måste vi föra principiella resonemang om balansen i förslaget. Det handlar i detta fall om huruvida nyttan av en utökad användning av DNA-teknik inom brottsbekämpningen överväger det intrång i enskildas personliga integritet som en sådan användning skulle innebära. Fru talman! Vänsterpartiet är ofta mycket kritiskt till förslag och åtgärder som innebär kränkning av integriteten. Vi vet att vi kommer att vara det också i fortsättningen, i kommande förslag som vi vet är på gång och som kommer att behandlas här i riksdagen. Men vi tar ställning i varje enskild fråga efter prövning. I det här föreliggande förslaget anser Vänsterpartiet att det har skett en rimlig avvägning mellan nyttan i brottsbekämpningen och berättigade krav på att kunna reda ut fler brott kontra hänsynen till den enskildes integritet. Det har i förslaget gjorts en gränsdragning gällande möjligheten till tagande av DNA-prov från personer som skäligen kan misstänkas för brott på vilket fängelse kan följa. Förslaget innebär också en möjlighet att ta DNA-prov på personer som inte är misstänkta för brott under noggrant angivna förutsättningar där det är avgörande för utredningen av brottet. Det är också viktigt att det här föreslås att vävnadsproverna ska förstöras efter sex månader. Detta är några exempel på viktiga avvägningar. Fru talman! Det bör vara på sin plats att här påpeka att det är rätt och riktigt att föra en prövande, kritisk diskussion om DNA-registrering mer generellt. Det har höjts röster från en del olika håll för att inrätta ett DNA-register över hela befolkningen. Det har också inkommit riksdagsmotioner med denna innebörd. Ett DNA-register över hela befolkningen är något helt annat än det vi nu är i färd med att besluta om och skulle medföra betydande risker för kränkning av integritet, för läckor och för användande av registret till helt andra ändamål. Det är också viktigt att inte bli alltför begeistrad av DNA-tekniken och få en övertro på att den kan lösa alla brott och fungera som säker bevisning. Det finns redan, som flera påpekat, exempel på aktivt planterande av DNA-spår som kan leda en brottsutredning helt fel. Fru talman! Jag har, som jag hoppas har framgått, viss förståelse för att man, som i reservation 1, kan landa i en mer kritisk syn på förslaget utifrån integritetshänsyn. Jag tycker ändå att balansen i detta förslag är rimlig. Jag har lite svårare för de reservationer som pekar i en helt motsatt riktning, som vill vidga registreringen och helt avskaffa gallringsreglerna.