Val och regeringsbildning

Fru talman! Det här betänkandet om val och regeringsbildning tar upp en rad mycket viktiga frågor om vårt valsystem, om personvalsinslaget och om formerna för regeringsbildning. Nu blir slutresultatet som det verkar, som så ofta är fallet med sådana här motionsbetänkanden, att alla motioner kommer att avslås. De är i alla fall avstyrkta så här långt. En liten möjlighet till överlevnad öppnar sig dock genom att de hänvisas till kommande eller pågående utredningar. Som vi väl känner till pågår det samtal mellan regeringen och de olika politiska partierna om en bred översyn av regeringsformen, där ju de grundläggande bestämmelserna om till exempel valsystem och regeringsbildning återfinns. Det finns också en sittande vallagskommitté som sysslar med att granska de procedurregler som finns vid röstande men också en del andra frågor som till exempel frågan om kommunala småpartispärrar, valkretsindelning och annat. När det gäller de stora frågor som finns i regeringsformen är det klart att man kan ha många synpunkter på åtskilliga av dessa, men jag tror inte att det är rätt tillfälle att i grunden diskutera det svenska valsystemet just här och nu. En liten historisk notis bara: Det var ju en högerregering 1907-09 som genomdrev ett stort rösträttspaket med en mycket starkt utökad rösträtt och samtidigt införande av proportionella val. Det är alltså en traditionell moderat linje till och med från våra företrädare. Men det är ändå inte helt orimligt att man ser över valsystemet så här hundra år senare. Det kan man tycka även som konservativ. Jag tror väl inte att översynen kommer att resultera i ett totalt slopande av proportionaliteten i valsystemet, men man kan ju ändå diskutera hur proportionellt ett proportionellt val ska vara, det vill säga om det ska finnas spärrar, om det ska finnas utjämningsmandat som i dag och hur valkretsarna ska konstrueras. Jag tycker nog att den nuvarande situation som vi har, med en regering som består av ett parti men som stöder sig på diverse så kallade stödpartier, visar att det kan finnas skäl att titta på hela det valsystem som har givit det resultat som vi har i dag - även om det kanske inte först och främst är en starkare regering som behövs utan en bättre regering. Jag vill peka på en sak i det här betänkandet som är ganska intressant. Det finns ett bilagepaket, som inte bör kastas utan ställas in i hyllan, om val och regeringsbildning som tar upp ett antal rapporter som har producerats inom konstitutionsutskottet. Det är olika tjänstemän, föredragande, som mycket förtjänstfullt har utarbetat rapporter. Ofta har det funnits en liten referensgrupp av ledamöter med också. Det handlar just om val och regeringsbildning, men också till exempel om personvalsinslaget och hur det fungerar. Det finns en utmärkt rapport om det tyska valsystemet skriven av KU:s tidigare kanslichef Magnus Isberg. För några år sedan fanns det en motion av dåvarande ledamoten Sören Lekberg, som tyckte att det tyska valsystemet lät intressant. Många av oss trodde kanske att det var en möjlighet att kombinera proportionella val med personval. När vi har lärt oss mer om det tyska valsystemet efterhand framstår det väl inte längre som lika attraktivt. Det har en något lägre grad av proportionalitet än vårt svenska system, men vill man åstadkomma lägre proportionalitet kan man göra det på andra, enklare sätt. Det är krångligt. Systemet bygger på två röster, som ni vet, och det verkar inte som om alla väljare riktigt vet vilken röst som är på parti och vilken som är på person. Det gör att den där utredningen var mycket värdefull. Vi lärde oss mycket. Sedan finns det lite motioner som faktiskt inte hänvisas till pågående eller kommande utredningar. En del avslås med all rätt, tycker jag. Det finns till exempel ett förslag om att ingen ska få sitta längre än tolv år i riksdagen. Det är väl så, fru talman, att vi alla har anledning att fundera över hur länge vi ska sitta och över vad som är väsentligt här i livet. Partiernas nomineringsorganisationer bör väl också fundera över sådana frågor. Att tänka sig att man genom lagstiftning förbjuder nomineringsgrupper att nominera en viss person för att han redan har suttit i riksdagen tillräcklig länge, vore att frångå den fria nomineringsrätten. Det är i så fall en mycket allvarlig förändring. Olika enskilda partier får ju ha vilken intern strategi de vill och kvotera hur de vill - men ingen lagstiftning. Staten ska inte genom lag föreskriva hur länge man får vara ledamot. Fru talman! Så här säger Shakespeare i Romeo och Julia: Vad gör väl namnet? Det som ros vi kalla Med annat namn dock lika ljuvligt doftar. Shakespeare talade ju egentligen engelska och på blankvers, men han menar väl att namnet är obetydligt eftersom det med namnet betecknade föremålet finns kvar och har de egenskaper det har oavsett namnet. Jag skulle vilja polemisera lite mot Shakespeare så här sent omsider och säga att namn är ganska viktiga. De har ofta en symbolfunktion. När det nu finns en förträfflig moderatmotion om namnen på vissa valkretsar i Västra Götaland vill jag gärna stödja den och yrkar således bifall till den. Håll med om att det låter lite tråkigt och ohistoriskt att säga Västra Götaland västra i stället för Bohuslän med alla de associationer som namnet Bohuslän ger. Det tycker även vi som inte är från Bohuslän. Det är ett ganska intressant betänkande, även om de beslut som fattas här inte är så avgörande för framtiden. De frågor som lyfts fram är relevanta på många sätt. Jag har endast ett yrkande som jag upprepar. Det var alltså bifall till reservation 1.

Fru talman! Den svenska grundlagen firar 30-årsjubileum. Det är tre decennier sedan vi fick den författning som i dag reglerar hur Sverige ska styras. Det är förstås mycket som har hänt sedan dess. Klassröstningen har minskat. Nya politiska påverkansmetoder blir allt viktigare. Det blir allt mindre vanligt att till exempel skriva på namnlistor och gå med i politiska partier. Det blir allt vanligare att människor använder sina möjligheter att handla och köpa olika företag. Man ser det som en politisk viljeyttring. Vi har sett hur globaliseringen har tilltagit och att Sverige har blivit medlem av den europeiska unionen. Vi välkomnar därför den författningsöversyn som nu sker där regeringen har tagit kontakt med de politiska partierna för att se över den svenska författningen. Det är ett krav som vi från Folkpartiets sida har ställt under längre tid. Flera av de frågor som berörs i dagens betänkande är sådana frågor som kommer att beröras under den kommande författningsöversynen. Det kan leda till att själva debatten här kan bli något avslagen. Jag ska försöka undvika det. Om vi tycker att det är viktigt med en bred översyn och om vi tycker att det är viktigt med en medborgerlig debatt kring de här frågorna borde vi här i kammaren försöka sätta i gång debatten och redovisa några ståndpunkter som är viktiga för respektive parti. Låt mig peka på några frågor som är särskilt viktiga för oss i Folkpartiet när det gäller den kommande författningsöversynen och som rör de frågor som vi behandlar i dag, det vill säga val och regeringsbildning. Den handlar om personvalet. Vi har i dag ett system som är en blandning mellan renodlat personval och renodlat partival. Vi menar att det är dags att ta steget fullt ut och införa ett renodlat personval. I dag har vi en halvmesyr som jag tror att många väljare i grunden har svårt att förstå. Vi tycker att det är dags att ge medborgarna hela makten över vilka som sitter i riksdagen, inte bara vilket parti de vill stödja utan också vilka människor de vill i praktiken ska fatta de avgörande besluten för Sveriges räkning. Det handlar också om att vi vill införa skilda valdagar. Det behövs en tydligare roll för den lokal självstyrelsen. I dag är det så att den kommunala politiken i alltför stor utsträckning hamnar i skymundan av de rikspolitiska frågorna. Det är egentligen egendomligt. De stora avgörande frågorna som påverkar människor i deras vardag såsom skola, vård och omsorg, är i grunden frågor som avgörs på den kommunala nivån. Ändå får detta så lite utrymme i den politiska debatten. Det får lite utrymme med de politiker som i verkligheten är ansvariga för dessa frågor. Skilda valdagar skulle ge de kommunala politikerna ett eget självständigt politiskt mandat. Det skulle öka vitaliteten och engagemanget för de viktiga lokala frågorna. Därför är det viktigt att införa skilda valdagar. Val till riksdagen ska äga rum på annan dag än val till landsting och kommun. Det handlar också om att vi måste reformera hur regeringsbildningen går till i Sverige. Vi hade ett val 2002. Socialdemokraterna gjorde ett historiskt sett förhållandevis svagt valresultat. Det var oklart hur regeringsunderlaget såg ut. Ändå satt regeringen Persson kvar i orubbat bo, precis som om ingenting hade hänt. Jag tycker att det var arrogant och respektlöst av regeringen att göra så, men det visar också på brister i vår process för hur regeringsbildningen går till. Det finns olika sätt att hantera det. Man kan tänka sig att man försöker förändra den praxis som råder. Man skulle mellan partierna kunna komma överens om att om en minoritetsregering får ett förändrat parlamentariskt underlag, det vill säga att det måste stödja sig på andra politiska partier än före valet, måste regeringen lämna in sin avskedsansökan och sätta i gång en ny process för regeringsbildning. Man kan också tänka sig förändrade regler i författningen. Där finns det, som jag ser det, två möjligheter. Den ena är att statsministern efter ett val alltid lämnar in regeringens avskedsansökan. Den andra är att talmannen alltid tar initiativ efter ett val och frågar de politiska partierna: Hur ser den parlamentariska situationen ut? Vem bör bli statsminister? Vilket parti eller vilka partier bör bilda regering? Då kan talmannen säga: Efter hur det ser ut i riksdagen och mellan de olika partierna finner jag att den nuvarande regeringen bör sitta kvar. Talmannen föreslår omval av den statsminister som har suttit, och så sker det en omröstning i riksdagen. Man kan också naturligtvis tänka sig att talmannen konstaterar att regeringsunderlaget har förändrats och att den parlamentariska situationen ser annorlunda ut och därför föreslår en ny statsminister. Därefter sker det en förtroendeomröstning om detta. Jag tror att detta vore viktigt för att klargöra för medborgarna och också för kammaren här vilka partier som i praktiken sitter i regeringsställning och har ansvar för den förda politiken och vilka partier som sitter i opposition. Det sista jag vill ta upp, fru talman, handlar om den från tid till annan rätt heta diskussionen om proportionella val kontra majoritetsval med sammanhörande frågor som handlar om proportionalitet i valsystem. Jag vill vara tydlig och säga att Folkpartiet säger nej till förändringar som innebär att valsystemet ska manipuleras för att det största partiet ska få mer att säga till om och fler röster här i kammaren trots att valresultatet inte motsvarar det. Det finns flera skäl till att vi håller fast vid proportionaliteten i valsystemet och att varje röst ska vara lika mycket värd. Vissa röster ska inte vara mer värda än andra. Ett argument som brukar framföras av dem som säger att vi borde minska proportionaliteten i valsystemet och ha mer av majoritetsval är att vi behöver starkare regeringar. Det är ett egendomligt argument. Om man tittar på utvecklingen i Sverige under det senaste decenniet har regeringsmakten blivit allt starkare undan för undan. Det handlar om den budgetprocess som vi har infört. Jag tycker att den är bra, men den har ändå medfört en hel del förändringar som innebär att en minoritetsregering har väldigt stor makt att sätta den ekonomiska dagordningen nästan helt på egen hand. Vi har EU-medlemskapet som med de arbetsformer vi har i riksdagen också inneburit en förskjutning av makt från riksdagen till regeringen. Som jag sade tidigare tycker jag att det är viktigt att varje röst är lika mycket värd och att vissa röster inte är mer värda än andra. Vi ser för det tredje en internationell trend, som inte leder mot att fler länder antar majoritetsval som sin princip i valsystemet utan tvärtom går mot proportionella val. För det fjärde, och sist, vill jag också deklarera att det är viktigt att vi för den här politiska debatten om det kommande valsystemet och om den kommande författningen och att detta naturligtvis ses över i ett sammanhang. Samtidigt är det viktigt att konstatera och komma fram till att det här inte får leda till att vi lägger en död hand över alla tänkbara författningsreformer under det kommande decenniet. Det måste leda till att om partierna kan komma överens om författningsförändringar dessförinnan måste det vara möjligt att genomföra förändringar också under den tiden. Slutligen, fru talman, skulle jag vilja yrka bifall till reservation 3, som handlar om att vi från Folkpartiet och en del andra partier vill införa en rätt att rösta från det år man fyller 18 år, inte från den dag man fyller 18 år, som det är i dag.

Fru talman! Demokrati för ett nytt sekel - om det skulle vi nu kunna föra samtal - ett sekel som präglas av andra, helt andra förutsättningar än vad som gällde när 1900-talet var ungt. Det är förvisso 30 år sedan vi fick en ny grundlag, men det är en grundlag som vilar på sin långa historia av svensk ordning. Nu har vi, som sagts tidigare, en helt annan situation. Vi befinner oss i en värld som på många sätt känns både nära och långt borta. Vi måste klara att bygga en demokrati för en ny tid, en demokrati i flera plan, en demokrati som byggs underifrån, från den enskilde medborgaren, som i sin tur delegerar makt inte till ett enda ställe, inte enbart till denna kammare, utan till flera valda församlingar. På den grunden, att försöka skapa en starkare delaktighet och ett starkare medborgarengagemang, vill vi söka oss fram i en ny författning, en författning som vi hoppas ska kunna drivas fram inte i slutna rum utan i öppna rum och i ett öppet och engagerande samtal med medborgare, med föreningsliv och med olika intressen i vårt samhälle, med syfte att kunna stärka medborgarnas makt. Det här betänkandet präglas, som har sagts, i mångt och mycket av att utredningar har aviserats eller redan är påbörjade. Låt oss hoppas att författningsutredningen också kan komma, såsom tidigare har sagts, under våren och att vi inte hamnar i en långdragen startsträcka i den här frågan. Det skulle vara förödande. Vi har i och för sig sett en del andra exempel - vi har pratat om tillväxtfrågor och annat - som lämnar en del i övrigt att önska. Måtte regeringen därför denna gång vara mer kraftfull och verkligen leva upp till vad man har startat, så att vi får en författningsöversyn som kan påbörjas snart. Jag har dock två frågor som delvis berör författningsöversynen. Det är naturligtvis val och regeringsbildning. De valfrågor som berörs i det här betänkandet är personvalsfrågorna, skilda valdagar, proportionalitet och rösträttsfrågor - allt i syfte att stärka medborgarna utifrån vår horisont när vi söker lösningar. Det leder oss till att vi behöver ett förstärkt personval. Det leder oss till att vi behöver skilja på valdagarna utifrån perspektivet att medborgarna delegerar till olika valda församlingar. Det leder oss till att vi måste försöka förstärka rösträtten. En av de punkter som vi lyfter fram i den delen här och nu är förslaget att man ska ha rösträtt från det år man fyller 18 år. Det är ett litet steg må tyckas, men det är en viktig signal. En annan fråga som hänger samman med det är naturligtvis möjligheten till folkomröstningar, och att i de kommunala folkomröstningarna eller i andra folkomröstningar ha möjligheter att vidga kretsen av dem som får vara delaktiga. Vi hade för knappt ett år sedan en debatt kring de här frågorna. Från vår sida tycker vi att det är rimligt att man öppnar lagstiftningen så att den här församlingen eller andra valda församlingar har möjligheter att avgöra personkretsen i samma skede som man bestämmer frågor och annat i folkomröstningen. Det vill vi göra möjligt genom reservation nr 5, som jag yrkar bifall till. Sedan har vi frågan om de punkter som berörs av Vallagskommittén. Det är dels proportionalitetsfrågor, dels motioner som handlar om spärrar till landsting. Vi håller naturligtvis fast vid dem, men vi konstaterar att frågorna är föremål för övervägande på annat ställe. Det gäller också frågan om funktionshindrade. Återigen: Det handlar om att utvidga, öka, möjligheterna för alla medborgare att utöva sin makt, att rösta. Här är det viktigt att vi tar fasta på och försöker undanröja de hinder som finns. Det finns en reservation i betänkandet som man kanske tycker att vi borde stödja. Men vi väljer att inte göra det dels därför att vi i Vallagskommittén jobbar med frågorna om att stärka möjligheterna för funktionshindrade, dels därför att det är en väldigt ny lagstiftning. Att i det här skedet komma och kräva en utvärdering har inte känts som rätt tidpunkt, utan vi ser att här får vi först och främst avvakta Vallagskommitténs hantering av dessa frågor. På ett område rör vi oss dock utanför författningsutredningar och kommittéer. Det gäller då valkretsfrågorna. Det som Tuve Skånberg säger kan låta bestickande, nämligen att det inte finns några län, utan det finns bara Västra Götalands län - inte Skaraborgs län, inte Bohus län och så vidare. Vi ser dock att vi i valkretsperspektivet mycket väl kan använda oss av det begreppet. Men det innebär inte att de får en klassisk länsfunktion tillbaka à la 1600-talet och framåt, utan det handlar om att vi använder ett begrepp som är väl känt av medborgarna, som stärker deras identitet och som kan underlätta för dem att följa valet i den egna regionen. Vi yrkar således alltjämt bifall när det gäller frågan om att ändra namn avseende valkretsen Västra Götaland. Till sist har vi regeringsbildningen. Utifrån att medborgarna delegerar sin makt, delegerar till olika plan, och utifrån vår horisont när det gäller att stärka de direktvalda församlingarna finns det också all anledning att se över hur vi, i det här fallet, kan stärka riksdagens makt i relation till regeringen. I det sammanhanget har vi en motion som rör just regeringsbildningen i syfte att stärka riksdagens möjligheter att efter ett val avgöra denna fråga. Vi utgår från att det kommer att diskuteras mycket livligt i den fortsatta diskussionen. Vi ser också att det underlag i form av rapporten i fråga, som jag också vill anbefalla, underlättar för en sådan fortsatt diskussion. Tack för det! får jag väl säga till dem som har verkat och som har tagit fram rapporten. Fru talman! Jag nöjer mig, som sagt, med att yrka bifall till reservation nr 5 i betänkandet. I övrigt har några andra redan tidigare berört några reservationer som jag också kommer att stödja.

Fru talman! Det är bra att ni trivs med de principer som ni har bestämt själva, men den principiella frågan är om riksdagen genom lagstiftning ska bestämma hur alla partier ska göra. Det kan vara så att väljarna faktiskt vill ha en person kvar fastän han redan suttit tolv år. Det kan i varje fall tänkas, eller hur? Det kan också tänkas att de vill få bort en ledamot som har suttit bara fyra år. Men det är att gå långt att lagreglera principer, för det är det ni faktiskt begär. Det är inte något slags rekommendation och någonting som ni tycker är bra i största allmänhet, utan det är en lagreglering ni begär. Håller Lotta N Hedström med om att det är ett mycket långtgående ingrepp i den fria nomineringsrätten?

Fru talman! Jag förstår din principiella invändning. Vore jag riktigt snabbtänkt skulle jag komma på flera andra områden där man eventuellt också gör sådana övergrepp därför att man väger det mot ett större gott. Vi menar helt enkelt att riksdagen inte bör vara en institution där man återfinns på 13:e, 14:e, 15:e året. Det ska vara en representativitet, och den principen väger i så fall tyngre än den fria nomineringsrätten, som Aurelius åberopar.

Fru talman! En av de viktigaste hörnstenarna i en demokrati är ett väl fungerande valsystem. Det ska vara överskådligt, lätt att förstå och det ska uppfattas som rättvist. Det tycker jag är rätt grundläggande. Trots att det finns meningsskiljaktigheter i betänkandet finns det en bred politisk samstämmighet över att det är den grunden som ett valsystem ska bygga på. Jag är dessutom av den åsikten att ska medborgaren i stort känna igen sig och veta vad det innebär att gå och rösta ska man vara försiktig med förändringar. Det valsystem vi har i dag fungerar bra. Men det kan finnas detaljer och tekniska konstruktioner som man behöver överväga, och därför finns Vallagsutredningen som jobbar med det. Men i stort ska man vara försiktig. Därför, fru talman, yrkar jag avslag på samtliga reservationer och bifall till förslaget i betänkandet. Avvägningen mellan lagstiftaren och de politiska partiernas ansvar är grannlaga. Vi ska - och där delar jag faktiskt Nils Fredrik Aurelius synpunkter - vara försiktiga med att införa en lagstiftning som inskränker partiernas eget ansvar i deras agerande mot sina partiföreträdare och medborgarna. Vi har ett exempel som kan uppfattas som väldigt bestickande, och det är motionen om att man inte emot sin vilja ska bli uppsatt på någons valsedel. Det kan tyckas som självklart att det skulle förbjudas. Men då hamnar vi direkt i kollision med hur det fungerar med den fria nomineringsrätten. Till sist hamnar vi i gränsdragningsproblem. För att uppnå det som är önskvärt inkräktar vi vid en sådan eventuell lagstiftning på andra principer som vi också hyllar och tycker är viktiga. Jag är personligen väldigt mån om att vi ska behålla den fria nomineringsrätten, även om det finns en del risker med den. Men än är de inte så stora att det skulle gå ut över den fria nomineringsrätten. I den här debatten tänkte jag kommentera tre delar som har varit uppe. Den ena är personvalet, den andra är skilda valdagar och den tredje ifrågasättandet av regeringsbildningen. Jag ska börja med personvalet. Det var någon - jag tror att det var Tobias - som sade att det här personvalssystemet var en kompromiss som ingen var nöjd med och att logiken i det hela är ifrågasatt bland medborgarna. Vi ska vara klart medvetna om att vi, för att uppnå en samstämmighet mellan de politiska partierna, ibland faktiskt får finna oss i att det är kompromisser. Det är ändå tydligt och klart att det är ett personvalsinslag. Det fanns partier som absolut inte ville ha personval. Det fanns andra partier som ville ha ett mer utbrett personvalsinslag. Jag respekterar båda synpunkterna, men då tycker jag också att man ska respektera en kompromiss. I de vallagsundersökningar som gjorts ställde man frågan till dem som röstade om de tyckte att personvalsinslaget är väl avvägt som det är i dag eller om man vill ha mer eller mindre. Det visar sig att det personvalsinslag som finns i dag har ett brett stöd även bland medborgarna - en överväldigande majoritet. När det gäller de politiska partiernas ansvar, och där kan flera av oss vara självkritiska, har det visat sig att vi kanske inte är så bra att på göra ordentliga profileringar över kandidaterna så att det blir tydligt för dem som ska rösta att man sätter kryss för den kandidat de vill rösta in. Där får naturligtvis alla ta sitt ansvar och utveckla den delen. Får vi upp antalet som sätter sitt kryss för sin kandidat får vi också ett utslag i personvalsinslaget som gör att det får en tydligare profil. Jag vill så här långt vara rätt försiktig med att göra några förändringar i det här mot bakgrund av att det finns olika synpunkter i de politiska partierna. Skilda valdagar - jag skulle vara den första att rösta för ett sådant förslag om det blev så som det har påståtts i debatten, att de kommunala och landstingskommunala frågorna fick en större tyngd och det blev en tydligare skiljelinje mellan å ena sidan de kommunala valen och riksdagsvalen å den andra. Men problemet är att så blir det ju inte. Erfarenheter från andra länder som har det här systemet visar två stora nackdelar. De kommunala valen får inte ett så utpräglat kommunalt inslag som man hoppas på. Det blir i de flesta fall trots allt en opinionsyttring över regeringspolitiken. Rikspolitiken tar över ett kommunalval. Och det finns en annan del som jag tycker är precis lika allvarlig, nämligen att risken är uppenbar att vi får ett lägre valdeltagande. Är det någonting vi alla strävar efter i den här kammaren och i andra beslutande församlingar är det att höja valdeltagandet. Då ska vi inte införa någonting som vi vet sänker valdeltagandet. Därför är jag för att vi ska hålla fast vid den gemensamma valdagen. Dessutom går kommunpolitiken och rikspolitiken väldigt mycket hand i hand. Det är gränsöverskridande sakfrågor även i det avseendet. Till sist, fru talman, till regeringsbildningen. Någon i debatten sade att det är självklart att regeringen ska avgå efter ett val, även om det efter en ny regeringsbildning är samma regering som sitter kvar. Då ställer sig en vän av ordning frågan: Vad är vitsen med det hela? Det är faktiskt inte bara önskvärt att en regering, ett politiskt parti som tar ansvar, också ser till att verka för att det finns en politisk majoritet i riksdagen som stöder regeringen, utan det är en skyldighet. Jag tycker att det är upprörande att man får höra argument som att det är fråga om ett skumraskbeteende eller manipulerande när en regering diskuterar med andra partier för att vara säker på att man har en majoritet i riksdagen bakom sig. Jag tycker att det är ett mycket märkligt sätt att argumentera. Det är ju precis tvärtom. Det är en regerings skyldighet att se till att man har en majoritet bakom sig. Sedan kan oppositionen tycka både det ena och det andra om den sittande regeringen, om dess politik och om vilka man samarbetar med. Det får oppositionen gärna tycka, men försök inte att få det till att regeringen manipulerar. Tvärtom, detta stärker det demokratiska inslaget i det politiska arbetet.

Fru talman! Vill man öka valdeltagandet är det ju viktigt att man skapar möjligheter också för unga att delta, unga - som tidigare Lotta N Hedström påpekade - som är just 18 år. Nog skulle kunna man kunna öppna gränsen till att gälla åtminstone från det år som man fyller 18 år. Jag vill kommentera frågan om regeringsbildning en gång till. Mats Berglind och jag är överens om att det är partierna i denna kammaren som säkerställer förutsättningarna för en regering. Det är då rimligt att denna kammare förfogar över detta fullt ut. Men då är det ett bekymmer om ordningen gör att en regering per definition kan sitta kvar till dess att kammaren i en eller annan form avsätter den. Det är den ordning vi har i dag. Vill man ändra på den ordningen måste man vara beredd att genomföra några av de förslag som har diskuterats i de motioner som behandlas i det här betänkandet. Jag hoppas verkligen att Socialdemokraterna och Mats Berglind är beredda att föra den typen av diskussion för att få en bättre balans mellan regeringsmakt och riksdagsmakt, mellan folkmakt och styre i det här landet.

Fru talman! Jag förstår inte logiken i det här. Det enda man uppnår när man hävdar att regeringens alltid ska avgå efter ett val är att det blir en paus i regeringshanteringen. En avgående regering kan inte fatta några beslut och kan inte verkställa det som man är ålagd att göra till dess att riksdagen utser - som i det här fallet - med all sannolikhet samma regering. Man har då inte uppnått ett dugg, annat än några veckors handlingsförlamning. Och vad har vi vunnit med det? Det finns ett instrument för riksdagen, som Kerstin Lundgren mycket riktigt sade. Har regeringen inte majoritet i riksdagen har riksdagen alla möjligheter att avsätta regeringen. Det, om något, är väl att ha makt.

Fru talman! Jag tycker att Folkpartiet har ett märkligt resonemang i sin syn på personvalet. Är inte Folkpartiet ett dugg intresserat av att ha en bred politisk enighet om hur personvalet ska se ut? Är det bara Folkpartiets linje som ska väga tungt? Är det bara det som vi ska ta hänsyn till? Är det helt likgiltigt för Tobias Krantz att medborgarna själva tycker att detta är en ganska bra avvägning? Eller är det bara Folkpartiets önskemål som ska gälla? Jag tycker att vi ska vara försiktiga i resonemangen och inse att det finns olika uppfattningar, och då kan faktiskt den här kompromissen duga, för så stora nackdelar har den inte. När det gäller skilda valdagar vill jag inte upprepa det som jag alldeles nyss har sagt. Men jag tror inte att man uppnår det som de hävdar som vill att det ska vara skilda valdagar, nämligen ett större inslag av kommun- och landstingsfrågor. Tyvärr gör man inte det. Nackdelen är att vi vet att vi får ett sämre valdeltagande. Det måste väl också vara något som vi ska ta hänsyn till. Jag tror att jag inledde med att säga att om jag kände att alla som argumenterar för skilda valdagar uppnådde det som de säger, skulle jag vara med på det. Men problemet är att det inte är så.

Fru talman! Den statliga demokratiutredningen, som Mats Berglind vet att jag har citerat tidigare, föreslog att man skulle skilja på dagarna för val till riksdag och till kommuner, och på goda grunder. Det fanns gott om argument. Jag ska bara nämna det viktigaste, och det var att man ville ha ett tydligare ansvarsutkrävande på lokal nivå. Endast två av de fyra socialdemokraterna reserverade sig. Alla andra av dem som var med i utredningen tyckte att detta vara en bra idé. Mot skilda valdagar finns det dock två invändningar som bägge är relevanta och som bägge anförs av Mats Berglind. Den ena är att rikspolitiken ändå kommer att slå igenom i de lokala valen. Den andra invändningen är att valdeltagandet kan sjunka. Beträffande valdeltagandet först är det inte säkert att det skulle sjunka, fast det finns indikationer på det från utlandet. De är inte helt entydiga, men dock. Men som vi resonerade i Demokratiutredningen var detta med det lokala valet ett slags uppmuntran och uppmaning till alla lokala partier och krafter att försöka öka engagemanget och därmed valdeltagandet. Sedan är ju inte valdeltagandet det enda demokratiska värdet. Jag håller med om att det är viktigt för legitimitet och sådant med ett rimligt och högt valdeltagande, men det finns också andra demokratiska värden. Om det vore det enda demokratiska värdet, skulle man lagstifta om obligatoriskt valdeltagande, men så resonerar vi ju inte. När det gäller rikspolitikens genomslag tror jag att om man har alla kommunalval på en och samma dag slår rikspolitiken igenom genom medier och på olika sätt. Men vi har från vårt håll i olika sammanhang lanserat lite andra möjligheter. Man kan ha val i ett visst antal kommuner en viss dag och i ett visst antal kommuner en annan dag. Man skulle till och med kunna tänka sig att kommunerna själva får bestämma om de vill använda ett rullande system. Så det finns en lösning även på det problemet.

Fru talman! En rak fråga: Tror Nils Fredrik att vi med det systemet skulle få ett dramatiskt höjt valdeltagande, när olika kommuner har sina val utifrån vad de själva bestämmer och ett rullande schema eller vad det nu var? Hur många kommer då att veta när det är ett kommunalval? Jag har aldrig sagt att valdeltagandet ensamt är det helt avgörande för det demokratiska inflytandet. Men det är detta att med berått mod ta ett beslut som man vet får den effekten som jag inte tycker är rimligt. Det finns kommuner, det vet vi, som mycket kraftfullt driver de kommunala frågorna och också får ordentliga genomslag i kommunvalen. Vi vet genom valdagsundersökningar att 25 % av medborgarna röstar olika i riksdagsvalet och i kommunvalen, beroende på personer och på politiken naturligtvis. Man håller alltså inte så styvt fast vid ett och samma parti. Det finns klara tendenser även i dag till att kommunfrågorna får ett genomslag. Vi vet också att inte minst de landstingspolitiska frågorna får genomslag på grund av de politiska viljeriktningar som finns. Jag tror inte att man ska se det som att dagens system gör att kommunerna försvinner och är helt beroende av vad som händer i riksdagsvalet. Så är det inte, och vi ska inte ge en bild som inte är sann.

Fru talman! Låt mig först ta upp frågan om personvalet. Ja, jag är beredd att ändra om vi får en mycket bred politisk enighet om åt vilket håll vi i så fall ska gå. Om det sedan ska vara en spärr vid 8 %, 5 % eller 10 % är inte det viktigaste. Men vi har haft den här debatten några år, och vi vet lite grann om de olika partiernas positioner. Jag ser att det kanske inte finns någon samstämmighet om att ändra utan att man står fast vid den kompromiss som man en gång fastnat för. Men som sagt: Är vi bara överens har jag inte alls något emot att göra någon sådan här ändring. I frågan om skilda valdagar har jag en känsla av att jag upprepar mig. Samma fråga ställs, och jag svarar på samma sätt, vilket kan låta lite märkligt för den som lyssnar på den här debatten. Jag tror inte på den negativa bilden att medborgarna i dag inte utkräver ansvar i kommun- och landstingsvalen. Det finns klara bevis för att om ett regeringsdugligt parti inte har skött sig och medborgarna i kommunen är missnöjda, blir det partiet bortröstat. Om det finns en tydlig opposition som har en politik som gillas av medborgarna, röstas den fram. Krångligare än så är det inte, men en viktig faktor är att folk faktiskt vet om när det hålls ett val. Vi som sitter här inne och följer den politiska debatten noggrant ur vårt perspektiv skulle kunna gå till val precis när som helst, för vi vet nog när vi ska gå och rösta, men det gäller inte för alla.

Fru talman! Lyssnade inte Tuve Skånberg på den debatt som jag hade med Kerstin Lundgren, där jag ordentligt förtydligade hur jag ser på det här? Jag sade att det är partierna som går till val. Det är klart att partierna - framför allt om de har regeringsmakten - har en skyldighet att verka för att söka en majoritet i riksdagen som ger regeringen stöd. Jag kan inte förstå vilka problem som det här skulle ställa till med. Jag kan faktiskt inte bli tydligare än så. Problemet var kanske det som Tuve Skånberg sade, att den socialdemokratiska regeringen måste avgå. Jag tänker mig att den här diskussionen gäller oavsett vilken färg regeringen har. Alla regeringar ska väl i så fall avgå i ett sådant här läge, inte bara socialdemokratiska regeringar, även om jag förstår att det är sannolikt att det även efter nästa val är just Socialdemokraterna som kommer att ifrågasättas.

Fru talman! Det är ingen självklarhet att det är en socialdemokratisk regering. Vi har tyvärr lite bittra erfarenheter av hur det gick under den tid när vi inte hade regeringsmakten. Det är klart att den perioden avskräcker, och den vill jag som socialdemokrat inte återuppleva. Därför kommer vi naturligtvis inför ett val som parti att vara mycket tydliga om vad vi vill. Jag tror att vi får väljarnas stöd även i nästa val, och sedan får oppositionen agera så gott den kan. Det är i alla fall min prognos.