Anf. 5 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
Herr talman! I det här betänkandet behandlas alltså regeringens proposition
Vårändringsbudget för 2014
och två motioner som väckts med anledning av propositionen.
I året vårändringsbudget föreslås en rad ändringar, och de flesta är i sammanhanget ekonomiskt sett relativt små. Många av de ekonomiska förändringar som görs bottnar också i regelstyrda transfereringssystem som löper automatiskt och bygger inte på nya politiska prioriteringar.
Totalt är det förändringar i nivån för 23 anslag inom 7 utgiftsområden. 13 anslag höjs och 10 sänks. Anslagsförändringarna innebär att anvisade medel ökar med totalt 2,1 miljarder netto.
Av betänkandet framgår att merparten av de ändringar som föreslås är politiskt odramatiska. Men det finns några undantag där det finns politiska skiljelinjer som jag ska bemöta.
En av de frågor som har föranlett en reservation från några av oppositionspartierna gäller Miljöstyrningsrådet.
Regeringen har sedan tidigare beslutat att stärka upphandlingskompetensen genom att samla den på ett ställe, nämligen hos Konkurrensverket. Detta gör man samtidigt som man i detta syfte stärker Konkurrensverkets anslag med 35 miljoner kronor extra från och med nästa år.
Regeringen har angett tre huvudmotiv för denna förändring.
För det första behöver kunskapen om offentlig upphandling förbättras, och det gäller både upphandlande myndigheter, kommuner med flera och leverantörerna.
För det andra tycker vi att det genomförs för få innovationsupphandlingar i Sverige. Vi bedömer att det delvis beror på att det finns en osäkerhet om vad reglerna tillåter.
För det tredje behöver det metodstöd som några statliga myndigheter tillhandahåller samordnas bättre. Den som har både juridiska frågor och praktiska frågor om upphandling ska inte behöva vända sig till olika myndigheter för stöd, utan frågorna ska vara samlade på ett ställe.
För att uppnå detta samlas alltså upphandlingsstödet på Konkurrensverket. Förändringen ska vara genomförd fullt ut den 1 juli i år. Samtidigt avvecklas därmed, och också naturligt, motsvarande ansvar hos de övriga myndigheter där detta ansvar tidigare har varit spritt, det vill säga Kammarkollegiet, Vinnova och Miljöstyrningsrådet.
Förslaget till vårändringsbudgeten är alltså en högst naturlig konsekvens av detta och det beslut som tidigare är fattat, det vill säga att beslutet handlar om att regeringen bemyndigas att avveckla Miljöstyrningsrådet eftersom ansvaret för de frågor som där har hanterats nu har flyttats och samlats hos Konkurrensverket.
I det perspektivet måste jag säga att reservationen framstår som något märklig, för detta beslut handlar ju inte om huruvida upphandlingsfrågorna ska samlas hos Konkurrensverket eller ej. Det beslutet är redan fattat. Beslutet i dag handlar om att ge ett bemyndigande till regeringen att avveckla en enhet vars ansvar nu har flyttats någon annanstans. Att behålla en enhet som inte längre har de här uppgifterna, vilket är det som oppositionen i praktiken föreslår, framstår inte som särskilt genomtänkt.
När det sedan gäller försvarsområdet är det två saker som berörs där. Sedan tidigare har riksdagen gett klartecken för utveckling och anskaffning av nästa generation av flygstridssystemet JAS 39 Gripen, det vill säga version E. Den nuvarande versionen, version C/D, kommer snart att ha nått sin fulla livslängd. För att det svenska stridsflyget då ska kunna vara relevant i framtidens konfliktmiljö måste vi uppgradera flygplanen, och det får vi göra antingen genom att köpa nya plan från ett annat land eller genom att uppgradera de befintliga systemen.
Riksdagen har i bred enighet beslutat att gå vidare med nästa generation av JAS Gripen. Bedömningen är att det är det mest kostnadseffektiva alternativet. Beslutet har föregåtts av en lång process som började redan 2008 med Försvarsberedningen, som identifierade behovet av moderna flygstridskrafter.
Försvarsmakten har förordat en uppgradering av JAS Gripen som bästa alternativ till nya stridsflygplan. Det tidigare beslutet handlade dock om uppgradering av tidigare generationer. Men situationen i omvärlden har förändrats, och det finns ett ökat intresse från flera länder. Därför görs nu en ny bedömning, att även nyproduktion av vissa delsystem eller hela flygplan också kan vara aktuellt. Därmed skulle förutsättningar skapas för en så effektiv övergång som möjligt till det nya stridsflygsystemet som även säkerställer Försvarsmaktens egen stridsflygförmåga.
En sådan förändring kräver dock riksdagens bemyndigande, vilket alltså är det som föreslås i vårändringsbudgeten. Det utökade mandatet innebär dock inga merkostnader för staten.
Varvet i Karlskrona har också berörts här. Ubåtsförmågan är ett nationellt säkerhetsintresse för Sveriges försvar och säkerhetspolitik och fyller flera viktiga funktioner, alltifrån att hävda den territoriella integriteten och bidra till förmågan till undervattensstrid till att stärka förmågan till underrättelseinhämtning. I den förändrade säkerhetsmiljö som vi nu befinner oss i är en bra underrättelseinhämtning helt central för att kunna ha en god beredskap.
I allianspartiernas paket med 5,5 miljarder extra för att stärka försvaret ingår att ubåtsförmågan ska stärkas med sammanlagt fem ubåtar.
I betänkandet föreslås ett tillkännagivande om att statens möjligheter att vid behov utöva inflytande över äganderätten till Karlskronavarvet säkerställs och att regeringen bemyndigas att kompensera Saab AB för eventuella kostnader för miljöskador som kan uppstå med anledning av verksamhet som har bedrivits på varvet sedan tidigare, bland annat av svenska staten. Svenska staten har nämligen bedrivit verksamhet här sedan 1600-talet, och det är bara de senaste åren som staten inte har varit involverad här på det viset. Det är därför rimligt att staten har ett ansvar för det som eventuellt kan finnas i marken.
Detta är alltså en följd av de pågående förhandlingarna mellan Saab och den nuvarande ägaren, men där staten har ett stort intresse av att säkerställa den här verksamheten framöver. Det är det som är själva motivet för att staten bör agera.
När det sedan gäller utgiftsområdena internationellt bistånd och migration föreslås en del förändringar genom att pengar flyttas till utgiftsområde 8, Migration, för att täcka delar av de ökade kostnader som uppstår där, bland annat mot bakgrund av händelserna i Syrien. Regeringen gör bedömningen att fler personer än tidigare kommer att söka asyl här.
I sak är detta inget konstigt. Sedan tidigare ligger redan en del av de kostnader som räknas in i biståndsramen just som kostnader för asylsökande. Det är nämligen helt i enlighet med den definition som OECD:s biståndskommitté har gjort när det gäller vilka kostnader som får klassas som bistånd. Enligt denna definition kan kostnader för flyktingmottagande och försörjningskostnader för flyktingar under de första tolv månaderna klassificeras som bistånd. Flertalet av de OECD-länder som ger
bistånd gör liknande avräkningar mot biståndsmedlen. Det är alltså ingen minskning av biståndsbudgeten, utan det är en flytt av pengar från en typ av bistånd till ett annat.
I sammanhanget tycker jag också att det är viktigt att säga att Sverige faktiskt är en av få biståndsgivande nationer som lever upp till den internationella överenskommelsen om att avsätta 0,7 procent av bruttonationalinkomsten till internationellt bistånd. Sverige gör det dessutom med god marginal. Runt 1 procent av bruttonationalinkomsten har vi lagt varje år sedan Alliansen tillträdde.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.