Vissa energipolitiska frågor

Herr talman! Då ska vi, ackompanjerade av fiskmåsarnas strömmingsfest här utanför, debattera energipolitik - eller bristen på energipolitik. När jag pratar med folk i allmänhet och i synnerhet personer som arbetar med energieffektiv verksamhet hör jag att de är mycket oroliga för framtiden. De är inte oroliga för att det är omöjligt att lösa energiförsörjningen. Nej, de är oroliga för att det inte finns några besked och inga långsiktiga spelregler. Det fanns planer redan från den här tiden under förra mandatperioden, när vi socialdemokrater samarbetade med Centern om energipolitik, om att med den utbyggnad vi hade i tankarna plus de effektiviseringar som är tänkta på de befintliga kärnkraftverken skulle vi enligt både min och nuvarande näringsministerns bedömning sannolikt få ett elöverskott i framtiden. När jag berättar om det får jag svaret "Nja, kan man lita på det?" eller "Det tror jag inte på". Herr talman! Allt detta misstroende utgör en stor fara för framtidstron och investeringarna. Orsaken är att regeringen har en mängd olika uppfattningar, och ingen vet vad den nuvarande regeringen vill göra efter 2010. Det är snart bara två år dit, och ingen vet som bekant vad som gäller. Ni som representerar regeringsunderlaget har vid flera tillfällen sagt här i kammaren - senast Karin Granbom, och jag kan instämma i mycket av vad hon sade om långsiktiga spelregler här i talarstolen för en stund sedan - att det finns få områden där behovet av långsiktiga spelregler är så stort som i energipolitiken. Men det enda besked regeringen har lämnat om energipolitiken är att inga större beslut ska fattas under mandatperioden. Nu har snart halva mandatperioden gått, och ingen vet vad som egentligen ska hända efter 2010 eller vad regeringen vill göra efter 2010. Näringsministern bedömer att vi har ett elöverskott. Folkpartiet håller presskonferens och anser att vi behöver bygga ytterligare fyra kärnkraftverk för att klara elförsörjningen. Moderaterna har, vad jag har hört, ingen officiell uppfattning, men visst talas det mycket om nya kärnkraftverk ute i landet. Kristdemokraterna brukar hålla på den uppfattning där opinionen ligger för tillfället. Nu har ni möjligheten. Jag ser att alla fyra regeringspartierna finns på talarlistan. Berätta vilka bedömningar ni gör och vad som ska gälla när borgarfreden upphör efter 2010! Herr talman! Vi behandlar här en rad motioner som bland annat handlar om förnybar energi. Intresset är stort, men många tvekar därför att de inte vet vad som ska gälla i framtiden. Vi är världsledande på flera områden när det gäller förnybar energi men kan mycket snabbt tappa den positionen om marknaden tror att det ska byggas flera nya kärnkraftverk efter 2010 eller att andra än vi ska göra åtaganden. Självklart kan förvirringen bli stor, men vi har stora möjligheter att behålla vår tätposition. Vi har troligen Europas bästa förutsättningar för att framställa förnybar energi. Vi har mycket vatten som ger vattenkraft. Vi har en mycket stor andel av Europas skogar och kan använda skogsavfall som biobränsle. Vi har mark i träda som vi kan odla bioenergi på. På alla dessa områden har vi kommit ganska långt, men det finns en hel del mer att hämta framför allt från outnyttjad mark, den som ligger i träda. När det gäller vindkraften har vi mycket kvar att hämta. Vi ligger långt efter Tyskland, Danmark och Spanien vad gäller vindkraftsutbyggnaden. Vi har kommit upp i en produktionskapacitet på 1,4 terawattimmar. Tyskland har nära 30 terawattimmar. Vi har alltså långt kvar till den nivån. Vi har redovisat vår syn på dessa frågor i reservation 3 och reservation 7. När det gäller biobränslen är det tid att gå från ord till handling. Marknaden behöver smörjmedel för att få i gång pilotanläggningar för biobränslen. I vårt budgetalternativ har vi avsatt 1 miljard för utveckling av alternativa bränslen. Vad gäller vindkraften i Sverige behöver vi smörjmedel för att få i gång investeringarna ordenligt. Tillståndsprocessen är alldeles för trög. Vi behöver se över överklagandemöjligheterna, om det ska vara möjligt att överklaga i alla möjliga instanser, alltså utifrån både plan- och bygglagen och miljöbalken. Det råder tydligen krav på detaljplaner även för vindkraft som sätts upp i skogsbygderna. När reglerna upprättades kunde man inte sätta upp vindkraftverk i skogen, men med dagens teknik bygger man vindkraftverk som är så stora att det är mycket möjligt att sätta upp dem där. En komplikation i det sammanhanget är att det på detaljplanelagt område inte finns någon jakträtt. Det har ganska stor betydelse vad gäller markägarnas vilja att upplåta mark för vindkraftverk. Vi har i vår reservation också sagt att det finns behov av ett branschprogram för vindkraften. Vi har i Sverige många leverantörer av detaljer till vindkraftverken, men vi har ingen samordning av dem. Vi har också ett stort kunnande, och där behöver vi ett branschprogram som gör att vi kan förbättra vår position på detta område. Det råder i dag stor brist på vindkraftverk. Det gäller inte endast planerna, utan det fördröjer också utbyggnaden och därmed naturligtvis priset på dem. Herr talman! För tids vinnande ska jag inte gå längre i detta anförande. Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för att vinna tid yrkar jag alltså bifall endast till reservation 3 och reservation 7.

Herr talman! Jag ska försöka vara föredömligt kort, trots att vi behandlar en oerhört viktig fråga. Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1. Givetvis står jag även bakom övriga reservationer från Vänsterpartiet. Låt mig göra en kommentar. Klimatberedningen har nyligen lämnat sitt förslag. Det är beklagligt att vi inte kunde få ett enigt förslag, men det finns i Klimatberedningens förslag ändå en hel del ståndpunkter som beredningen är överens om. Det är gott nog. Regeringen har också lagt stor vikt vid att resultatet ska ligga fast vid bedömningen av en kommande proposition. Därför blir det mycket märkligt att utredningen redan i samband med presentationen havererar. Regeringen går nämligen ut och sågar den totalt och säger att den inte kan genomföras. Det är uppseendeväckande. För att vinna tid kapar jag fyra minuter av mitt anförande och går direkt in på de areala näringarnas möjligheter i energiomställningen. Om vi ska lyckas ställa om energisystemen på ett framgångsrikt sätt är vi beroende av att de svenska bioresurserna utvecklas på ett hållbart och effektivt sätt. Det finns inga hållbara argument för att vi ska invänta vad andra länder tänker göra i den här frågan eller invänta EU:s direktiv när de någon gång kommer. Hur ska vi använda de skogliga resurserna, och på vilket sätt kan åkergrödorna bidra till energiomställningen? Det borde regeringen ha någon idé om. Trots en ökad satsning på att använda åkergrödor som biobränsle bidrar åkermarken endast med energi motsvarande 1 ½ terawattimme per år. Enligt många bedömare skulle jordbruket kunna bidra med 10-20 gånger mer om det fick de rätta förutsättningarna. Detta visar beräkningar av energiutbyte från åkergrödor utförda av Institutet för jordbruks- och miljöteknik. Från Vänsterpartiets sida har vi framhållit behovet av en nationell strategi för hur bioenergin ska utvecklas. Det har vi gjort med tanke på en alltmer hårdnande konkurrens om de skogliga resurserna. Ska de användas till bränsle i våra pelletspannor? Ska vi såga upp dem för att bygga hus? Ska vi göra papper av dem? Eller ska vi använda dem till att utveckla alternativa energikällor? Marknaden väntar på någon form av besked om detta, och mot den bakgrunden behövs det alltså något slags strategi. Med detta tackar jag för ordet.

Herr talman! Till att börja med vill jag säga att jag självklart står bakom samtliga Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 2. Det är välkänt att klimatsystemet är utsatt för stor påverkan och på god väg att förändras. Elva av de tolv varmaste år som någonsin uppmätts har inträffat under de senaste tolv åren. Vi ser hur polarisarna i både Arktis och Antarktis försvinner med oroväckande hastighet. Världens glaciärer smälter snabbt vilket på sikt kan hota dricksvattenförsörjningen för miljarder människor. Havsnivåerna stiger allt snabbare vilket kan tvinga hundratals miljoner människor att lämna sina hem och bli klimatflyktingar. Listan över klimatförändringarnas fruktansvärda konsekvenser kan göras lång. Det verkar nu finnas stor enighet i riksdagen om att klimatproblemet är verkligt, vilket är glädjande. Det är inte länge sedan vi tvingades stå i talarstolen och försvara klimatproblemen mot klimatförnekare, som hävdade att problemen inte fanns. Både statsministern och miljöministern har vid många tillfällen uttalat att Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller klimatomställningsarbetet. Från Miljöpartiets sida delar vi självfallet den målsättningen, men till skillnad från regeringen är vi också beredda att fatta de konkreta beslut som krävs för att Sverige verkligen ska gå före, att vi verkligen ska minska våra koldioxidutsläpp så kraftigt som behövs. Under den tid Miljöpartiet samarbetade med den socialdemokratiska regeringen ökade ekonomin i Sverige med 44 procent. Samtidigt minskade koldioxidutsläppen med 9 procentenheter. Det är just den utvecklingen vi visade att vi kunde genomföra, och vi kan genomföra den även i framtiden. Det världen desperat behöver i dessa tider av svåra klimatförändringar är föregångsländer. Det räcker inte med prat om klimatpolitiken. Nu krävs handling. Det har vi emellertid hittills sett mycket lite av från regeringens sida - tyvärr. Herr talman! Transporterna står i dag för en stor del av Sveriges klimatpåverkan. Transportsektorns klimatpåverkan fortsätter dessutom att öka, till skillnad från många andra sektorer. Det behövs konkreta åtgärder för att påskynda utvecklingen av moderna miljöbränslen och effektivare transporter. Vi har tidigare föreslagit kraftigt utökade anslag för att stödja pilotanläggningar och demonstrationsanläggningar för nya biodrivmedel. Tekniken för biomassaförgasning är till exempel inne i ett avgörande skede, och förgasningen av både svartlut och ved behöver demonstrationsanläggningar för att tekniken ska få ett genombrott. Tyvärr avvisades vårt förslag om satsning av regeringspartierna. I stället fick vi en liten rännil av satsning som inte alls är tillräcklig. Vi kan inte heller bara förlita oss på nästa generations biodrivmedel, utan vi måste vidta åtgärder redan i dag. Om vi ska kunna lösa trafiksystemens klimatpåverkan måste vi få fram en mångfald av förnybara drivmedel. Här ser vi biogasen som en väldigt stor potential. Vi har i vår motion lagt fram ett antal förslag för att skynda på produktion, distribution och användning av biogas i Sverige. Vi föreslår att en utredning snabbt tillsätts för att föreslå konkreta åtgärder för att snabbt öka produktionen och användningen av biogas. Vi vill ha ett nationellt biogasprogram, där alla kommuner tar fram planer för produktion och distribution av biogas. Vi vill se ett ökat stöd till biogas, som bland annat bör innefatta investeringsbidrag för biogasanläggningar och ökad ersättning till producenter av råmaterial till rötning till biogas. Vi vill att man tillsätter ett biogassekretariat, som har till uppgift att i samarbete med kommuner och regioner skapa minst 100 storskaliga biogasfabriker i Sverige till 2015. Ett sådant sekretariat kan också tillsammans med Energimyndigheten genomföra riktade upphandlingar med ny teknik, så att det tas fram bättre biogasfabriker, biogasbilar och biogasbussar. Genom att genomföra de här många åtgärderna som vi föreslår på biogasområdet tror vi att man kan åstadkomma mer än 15 terawattimmar biogas inom en tioårsperiod, vilket är en kraftig ökning. Däremot anser vi att fossilgasen, till skillnad från biogasen, inte är någon uthållig energikälla. Miljöpartiet tar därför bestämt avstånd från en utbyggnad av naturgasnäten i Sverige. En sådan utbyggnad av naturgasen anser vi skulle tränga undan både biobränslen och vindkraft och därigenom göra det väldigt svårt att uppnå de svenska klimatmålen. Vi anser också att nya gasledningar hotar den satsning på biogas som vi i stället vill se och generellt försvårar utvecklingen av ett hållbart energisystem. När det gäller naturgasen är regeringens tystnad närmast monumental. Det skulle behövas tydligare signaler om vad regeringen egentligen vill göra med naturgasen i Sverige. Herr talman! Vi anser att Sverige har unikt goda möjligheter och förutsättningar för att skapa ett energisystem som helt baserar sig på förnybara energikällor. En sådan energikälla är vindkraften, och möjligheterna att öka produktionen av vindkraftsel i Sverige är mycket stora. Vindkraften är tillsammans med solkraften den mest miljövänliga energikälla som finns tillgänglig i dag. För att en stark utbyggnad av vindkraften ska bli möjlig behöver man vidta ett antal åtgärder. Det finns ett stort behov av att förenkla och påskynda tillståndsprocessen och att se över stödet till vindkraften och hur det är utformat. Miljöpartiet har som enda parti i riksdagen hittills föreslagit att vi ska införa ett fastprissystem för vind- och solel. Det är väldigt tydligt i Europa att man har sådana fastprissystem i alla länder där den förnybara energin växer snabbt i dagsläget. Det gäller till exempel Tyskland och Spanien. Sverige måste lära sig av det här och införa ett liknande system även här. Vi tror också att man kan genomföra snabbare åtgärder, som att genomföra förstärkningar av elnätet för att möjliggöra en kraftig utbyggnad av vindkraftsproduktionen i hela landet. Vi föreslår i vår motion att regeringen ger Affärsverket svenska kraftnät i uppdrag att anpassa elnätet för en stark utveckling och utbyggnad av vindkraften. Dessutom anser vi att Affärsverket svenska kraftnät bör ändra sin praxis, så att man underlättar för ökad anslutning till vindkraft i det redan befintliga nätet och att Affärsverket svenska kraftnät ska få i uppdrag att ta fram en plan för hur miljövänlig reglerförmåga kan byggas upp för att möta de behov som uppstår i en kraftigt ökad produktion av vindkraftsel. Även solenergins stora potential när det gäller energiförsörjningen och omställningen av energisystemet måste tillvaratas. Vi har tidigare föreslagit ökade medel för att främja både solcellsteknik och solvärme i Sverige. Men detta har tyvärr avslagits av regeringspartierna. Sverige ligger långt framme när det gäller teknikutvecklingen på solcellsområdet, och det är viktigt både för klimatet och för en miljövänlig tillväxt att Sverige ökar stödet, så att man får en storskalig etablering av solcellstekniken. Investeringsstöd till solceller på offentliga byggnader har enligt min uppfattning betytt väldigt mycket för utvecklingen av solel i Sverige. Vi tycker också att statsmakterna mer aktivt ska främja de näringspolitiska förutsättningarna för forskning, produktion och lagring av solenergi som ett led i kampen mot klimatförändringarna och miljöförstöringen. Av den anledningen har vi också stött en moderat motion, N214, som går ut på samma sak. Vi hade hoppats på att regeringspartierna skulle stödja den också, men så blev tydligen inte fallet. Avslutningsvis, herr talman, går Miljöpartiets politik på energiområdet ut på att Sverige ska vara en verklig föregångare på klimatområdet, inte bara i ord utan i handling. Med Miljöpartiets politik får vi ett energisystem som baseras helt på förnybara energikällor. Vi har där en kraftig utbyggnad av vindkraften, som vi i dag ser i många andra länder. Sverige ligger efter. Vi har där en kraftig utveckling inom solenergin och effektiviseringen på energiområdet.

Herr talman! Som någon har sagt här tidigare är timmen sen. Det är lite förundrande att jag alltid står här uppe och talar väldigt sent om kvällarna sedan jag kom till näringsutskottet. Jag vet inte om det är någon tradition att man ska lägga näringsutskottets debatter så här sent på kvällen. Det stimulerar kanske inte till den allra friskaste idédebatten i den här sena timmen, men jag ska försöka så gott jag kan att hålla mig så kortfattad som möjligt. Inledningsvis yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer. Energin får en alltmer central roll i vårt samhälles utveckling. De gamla energikällorna, som vi har använt för vår välståndsutveckling, är inte oändliga utan måste ersättas med nya. Utvecklingen i Asien, Afrika och Sydamerika kräver enorma nya energimängder. Ovanpå detta finns hotet om att vår miljö och vårt klimat försämras om vi inte hittar energiformer som gör att vi i framtiden kan både leva och utvecklas på vår jord. Det har blivit tydligt för alla att vårt klimat håller på att förändras och att vi alla måste hjälpas åt för att komma till rätta med det problemet. En central del i arbetet mot klimathotet är just vår energipolitik. Det handlar om den energi vår industri behöver och som vi använder för att köra våra fordon och värma våra hus och för alla de olika apparater vi har i hemmet, så att de fungerar. Därför är en minskning av utsläppen från energianvändning, inte minst inom transportsektorn, en avgörande utmaning för energi- och klimatpolitiken. Användandet av fossila energislag måste minska, vilket bland annat innebär en övergång från fossila till förnybara drivmedel vid transporter. Sverige har mycket goda förutsättningar för produktion och användning av förnybar energi i form av biobränslen, vilka redan i dag svarar för en betydande del av den totala energitillförseln i Sverige. Herr talman! Inom transportsektorn står bioenergin dock fortfarande endast för en liten del av energianvändningen. Inom ramen för det europeiska samarbetet har vidtagits en rad åtgärder i syfte att öka användningen av biobränslen såväl generellt som inom transportsektorn. I det förslag till direktiv om främjande av förnybara energikällor som EU-kommissionen presenterade i slutet av januari 2008 föreslås dels en fördelning av det övergripande målet om 20 procent förnybar energi i EU mellan de olika medlemsstaterna, dels ett bindande mål för andelen förnybar energi i transportsektorn om 10 procent. Vi ser det som angeläget att EU:s medlemsländer tar ett gemensamt ansvar för att klara klimatutmaningen och menar att Sverige ska ha en framträdande roll i processen, vilket också statsministern har poängterat vid ett flertal tillfällen. Men, herr talman, diskussionerna kring alternativa drivmedel förs ofta med förnybara bränslen som enda utgångspunkt. Det verkar ibland som att det är utvecklingen av förnybara energiformer som i sig själv är målet, och inte att lindra den klimatpåverkan som transportsektorn orsakar. Utgångspunkten för diskussionen måste naturligtvis vara att vi ska minska transportsektorns negativa klimatpåverkan på ett snabbt, billigt och effektivt sätt. Vi har generellt, om man jämför med andra europeiska länder, ett gott utgångsläge i Sverige för de förändringar i energianvändning som måste ske. Vi har en förhållandevis stor koldioxidneutral energikonsumtion, både inom industrin och inom bostadssektorn, mycket tack vare att vi tidigare byggde ut vattenkraften och framför allt kärnkraften. Däremot har vi, precis som i övriga Europa, ett stort problem med energianvändning inom transportsektorn där vi nästan uteslutande använder olika oljeprodukter som diesel och bensin. Enligt EU:s miljöbyrå har transportsektorns utsläpp i Europa ökat med närmare 30 procent de senaste 15 åren. Det är naturligtvis helt ohållbart med en sådan utveckling. Med det i tankarna är det oroande att debatten nästan uteslutande handlar om att vi ska övergå till biobränsle. Självklart är det bra att vi på alla sätt utforskar möjligheten att komma till rätta med det klimatproblem vi ser. Men vi får inte stirra oss blinda på endast ett sätt att tänka och en lösning på problemet. I vår miljövänliga energianvändning finns det fortfarande en stor potential. Vi har i dag en väldigt väl utbyggd koldioxidneutral elproduktion. Tyvärr använder vi den inte fullt ut. Det finns fortfarande mycket kraft att ta ut från våra installationer, både när det gäller vattenkraft och kärnkraft. Därför borde alternativet att göra el till ett standarddrivmedel i våra transporter lyftas upp mer än vad det görs i dag. Vi ser en nästan explosiv utveckling på marknaden när det gäller hybridbilar. Vi går från att i dag använda elmotorn som ett hjälpmedel i stadstrafiken till att elmotorn blir huvudmotor med en liten bensinmotor som hjälpmedel. Den stora fördelen med elhybrider är att elektriciteten redan finns här, och det finns en väldigt stor utvecklingspotential i våra redan uppförda installationer. Så låt oss satsa på en möjlighet som redan finns här och som infrastrukturen redan är lagd för. Herr talman! Vattenkraften är en av de viktigaste energikällorna för förnybar elproduktion i Sverige. Den har varit till stort gagn för Sveriges elkonsumenter och kommer även i framtiden att spela en central roll för landets elförsörjning. En viktig del i arbetet med att motverka klimatförändringarna och uppnå det mål för förnybar energi som ställts upp är att bibehålla en hög produktion av vattenkraft. Miljöprocessutredningen har också fått i uppdrag att identifiera behov av regeländringar för att främja en så hög produktionskapacitet som möjligt i vattenkraftverken.

Herr talman! Jag har ett par korta frågor till Björn Hamilton. I slutet av januari informerade EU-kommissionen om sitt förslag till bördefördelning för att komma fram till att unionen till 2020 ska ha en energiproduktion som ska bestå till 20 procent av förnybar energi. Kommissionens beslut föregicks av en dialog med medlemsländerna. I efterhand har tjänstemännen på kommissionen berättat att den svenska regeringen var mycket aktiv för att försöka förhandla ned det svenska åtagandet. Jag nämnde tidigare att vi kanske har de bästa förutsättningarna i Europa för att nå det målet. Vi har tidigt byggt ut vattenkraften som är en förnybar energikälla, och vi har mer att göra. Varför intog regeringen den uppfattningen? Vad var det som låg bakom att regeringen ville förhandla ned det svenska åtagandet? Det var den ena frågan. Den andra var den som jag ställde i mitt huvudanförande. Vilken bedömning gör Björn Hamilton när det gäller det eventuella svenska elöverskottet under kommande mandatperiod? Har vi det, eller behöver vi bygga ut kärnkraften som ett annat av partierna föreslår?

Herr talman! Att vi i Sverige skulle ha ett lågt satt mål för förnybar energi kan jag inte hålla med om. Jag tycker att vi ligger väldigt högt enligt det beslut som EU-kommissionen tog. 49 procent är väl det högsta värde som något land har fått kan jag tänka mig. Jag kan inte alla siffror, men jag skulle tänka mig att det är så. Även ökningen är relativt väl tilltagen, från 44 procent i dag till 49 procent. Den ambition som regeringen har är naturligtvis att vi ska ha så mycket förnybart som möjligt, men det måste ske inom ekonomiskt rimliga villkor. Sverige ligger i bräschen, Sverige kommer att ligga i bräschen och går i bräschen för det här. Men som jag sade i mitt anförande finns det andra drivmedel som inte går under benämningen förnybara drivmedel. Jag kan ta etanol som exempel och att man då kan använda el i större omfattning. Det är också förnybart i sig, men det är en viktig kraftkälla i framtiden. Det är kanske den viktigaste kraftkällan inom transportsektorn så småningom. Den andra frågan handlade om överskottet av elproduktionen. Jag ser inte det som ett problem om vi skulle få ett överskott av elproduktion. Det är väl bra. Vi har då förutsatt att det är en ren elproduktion så att den inte är klimatförstörande. I så fall har vi linor till andra länder, till våra grannländer och så vidare. Vi byter ju energi med varandra hela tiden. Det tycker jag inte kan vara ett problem.

Herr talman! Vi ligger någonstans på 40 procent förnybar energi i dag. EU-kommissionen hamnade på 49 procent för vårt åtagande. Men enligt tjänstemannen fanns det ett förslag med högre andel från kommissionen ursprungligen som den svenska regeringen tyckte var för högt och ville förhandla ned. Min frågeställning var: Vad fanns det för motiv bakom det? Jag nämnde tidigare att det nog inte finns något annat land i Europa som har så bra förutsättningar för att göra förnybar energi som Sverige har. Det var mot den bakgrunden jag ställde frågan. Man kan ju misstänka att om man får ett för högt åtagande när det gäller förnybar energi omöjliggör det en utbyggnad i det närmaste av den icke förnybara energin, exempelvis kärnkraften. Då får man höja andelen ytterligare av de förnybara för att komma upp till de 49 eller 50 procenten. Var det det som var bevekelsegrunden? Självklart är det inget problem med att ha ett elöverskott. Det viktiga i den bedömningen är att om vi har ett elöverskott och genomför de planer som ligger behöver vi väl inte satsa och bygga fyra nya kärnkraftverk nästa mandatperiod? Det är en signal som är negativ för dem som ska satsa på teknik för att framställa förnybar energi. Som vi tidigare har talat om här har vi stora exportinkomster från den. Vi har stimulerat med villkor och smörjmedel för att få fram den tekniksatsning som har gjorts som vi lever gott på i dag och som jag hoppas att vi kan leva gott på även i framtiden. För vi ska fortsätta att ställa dessa krav.

Herr talman! Vi har tydligen olika uppfattningar, Alf, om vad som är en hög nivå eller inte. Jag tycker att 49 procent är en hög nivå. Jag är alldeles övertygad om att även det är en utmaning för Sverige, att vi har fått de direktiven från EU-kommissionen. Jag tror nog att det räcker. Man måste ju se allting utifrån ett ekonomiskt perspektiv också. Når vi 49 procent har vi lyckats väldigt väl. Vi ligger då i topp i EU med sådana siffror. Ingen regering har i dag talat om att bygga ut fyra nya kärnkraftverk framöver. Jag tycker att den effektivisering som vi gör vid de nuvarande kärnkraftverken är välgrundad och bra. Vi har redan ersatt den kärnkraft som föll bort när man lade ned Barsebäck. Det är en förhållandevis miljövänlig energi utifrån ett koldioxidperspektiv.

Herr talman! Jag ska börja den energipolitiska diskussionen vid EU-valet 1994. Jag förespråkade ett medlemskap i Europeiska unionen. Jag gjorde det av två anledningar. Den ena var säkerhetsfrågor, den andra var miljöfrågan. Som politiker funderar man en och annan gång över om man förespeglade väljarna rätt förutsättningar och rätt framtidsutsikter. När det gäller säkerhetsfrågorna tror jag att jag förespeglade rätt. Vi har sett ett EU som har utvecklats. Flera länder har kommit med, länder som tidigare fanns på andra sidan järnridån. Alldeles extra gläder det mig på miljöområdet när jag ser EU:s miljö- och klimatpaket. 2020-målsättningen har redan nämnts, det vill säga att vi ska minska koldioxidutsläppen med 20 procent och på europeisk nivå ha 20 procents andel förnybar energi i systemet till år 2020. Det gläder mig av två anledningar. Den ena är att jag inte hade fel i EU-valrörelsen. Jag gläder mig också i sakfrågan. När en stor sammanslutning som EU beslutar sig för kraftfulla åtgärder har det en rejäl påverkan på klimatarbetet. För svensk del kommer vi att ha det som ett viktigt ramverk i våra energipolitiska diskussioner. Betinget för Sverige när det gäller förnybart är ytterligare 9 procentenheter om kommissionens förslag blir slutligt fastställt. Det är bra att vi har ett ramverk där vi vet att vi rör oss med samma utmaningar som andra länder i Europa. Ingen kan smita undan och få konkurrensfördelar på andras bekostnad när det gäller miljö- och klimatarbetet. För svensk del är det oerhört betydelsefullt med långsiktiga spelregler när det gäller energifrågorna. Det är investeringar som kanske har 20, 30 eller 40 års avskrivningstid. Då gäller det att politiken inte ändrar sig över mandatperioderna. Därför är det ärligt menat när alliansen säger att vi vill ha en överenskommelse som är bredare än enbart de fyra regeringspartierna. Det kommer att ha stor betydelse för svensk industri, för både användare av energi och producenter av energi, om vi kan nå en uppgörelse som är bredare än blocken. Jag hoppas verkligen att oppositionen är beredd till en sådan diskussion när inbjudan kommer. Med det vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på reservationerna.

Herr talman! Det här betänkandet är ju baserat på motioner. Det här dokumentet är fascinerande. Det skrivs motioner, och vi har behandlat det i utskottet. Det är ett ord som inte finns med, nämligen det ord som karaktäriserar 50 procent av den svenska elproduktionen - ordet kärnkraft. Kärnkraften behandlas inte. Det är väldigt konstigt att man kan skriva om svensk energipolitik utan att gå in på kärnkraftsfrågan i ett sådant här betänkande. Jag tycker att det illustrerar en verklighetsflykt och en beröringsångest i den allmänna debatten, men ärligt talat även i Sveriges riksdag, att vi inte kan analysera denna fråga. Jag ska tala om min egen politik. Ni behöver inte vara oroliga, men den första frågan till oppositionen är naturligtvis: När ni nu har motionerat, varför har ni inte motionerat om när ni vill avveckla kärnkraften? Ni har ju alla tre den frågan på programmet. Varför finns inte det motionsyrkandet med här? Det vore bra att ha en preciserad och väl utmejslad ståndpunkt redovisad i en motion till Sveriges riksdag. Herr talman! Man kan ju gå igenom de olika energislagen. Apropå biodrivmedlen och drivmedel inom transportsektorn måste vi fundera på el och elhybridbilar. Det kommer bort här. Det finns en allmän tendens i energidebatter att man ser elanvändning som något ont, och bilen som något ont. Men det är ju i själva verket utsläppen som vi tycker är icke önskvärda, och det är elenergi producerad på ett sätt som leder till koldioxidutsläpp som vi tycker är fel. Det försvinner ofta i den allmänna debatten. Det är ett trivialt påpekande när det väl görs, men det är faktiskt ofta förbisett i den allmänna debatten. Vi är emot en storskalig introduktion i Sverige av fossilgas. Däremot ska man veta att man i vissa industriella processer använder kol som är ett sämre energislag. Det vore bättre att i de fallen ersätta det med fossilgas. Det innebär inte att man gör en storskalig introduktion. Jag ska inte tala om gasledningen under Östersjön, även om det är lockande ur många aspekter. Det händer en del saker i denna fråga hela tiden, senast i Europaparlamentet. När det gäller vindkraft finns det som bekant ett certifikatsystem. Det gäller inte bara vindkraft utan förnybar energi. Det står alliansen bakom. Det ska ge en ökad produktion av förnybar energi enligt vissa prognoser enligt den utformning som det har. Det ska gå i mål år 2017, om jag minns rätt. Flera har tagit upp att överklagandeprocesserna tar för lång tid. Jag håller helt och hållet med om det. Det finns ingen oenighet i den frågan. Det finns en otrygghet i rättssystemet om man ska behöva vänta fem, sex eller sju år på att få veta om man får eller inte får en vindkraftanläggning. Det finns ett planeringsmål om 30 terawattimmar som Energimyndigheten har lagt fram. Jag är skeptisk till det så länge det inte har utretts mycket mer omsorgsfullt. Skälet är att vi inte har någon aning om vad det innebär i ökade energipriser för hushållen. Det är en väldigt stor ökning. Om man lägger på ett krav att en viss kvantitet ska produceras på ett visst sätt har vi släppt hela kontrollen över prisutvecklingen. Vi måste ha bättre uppfattning om effekten på elpriserna och ekonomin hos hushållen innan vi går in för detta. Det är skälet till att regeringen vill remissbehandla detta och utreda saken vidare. Sedan kommer man in på det som Per Bolund också var inne på, nämligen att om man ska ha denna volym måste man också göra ganska stora investeringar i näten. De investeringarna tar också mycket lång tid. Det kanske tar mellan 15 och 20 år i vissa fall om man ska göra riktigt stora investeringar över längre tid. Någon har tagit upp Euratomfördraget. Det vore jättebra om det togs bort. Det gick inte eftersom så många i Europa var oroliga för att man skulle ändra Europas energipolitik på något avgörande sätt. Det får därför tyvärr stå kvar. Det hade varit mycket bra om man hade tagit bort det. Det finns som sagt inga motioner om kärnkraft. Oppositionen och Alf Eriksson, som var inne på det, kan naturligtvis säga att regeringssidan har fyra partier som inte tycker exakt likadant i den här frågan, så vad kommer ni att göra? Vi har olika uppfattningar. Det är ingen hemlighet. Men vi kommer att ha en gemensam uppfattning inför valet 2010. Det är alldeles klart. Frågan i detta skede är naturligtvis var ni tre partier själva står, men också om ni kan ange hur ni ska gå till väga för att nå den kompromiss som jag föreställer mig att ni åtminstone utåt vill förespegla att ni kommer att komma fram till. Eller ska ni göra som Jan Andersson gör, gå in i en öppen och konstruktiv diskussion med de fyra regeringspartierna om den framtida långsiktiga energipolitiken? Sedan var Alf Eriksson inne på en som jag tycker helt central fråga, nämligen elöverskottet. Den frågan öppnar upp för den långsiktiga diskussionen om svensk energipolitik. Om man tittar på klimatfrågan samtidigt - där tidsperspektivet är 2020-2050 - blir frågan: Har vi ett elöverskott eller inte? Vi har det, och det kommer att upphöra någon gång mellan 2015 och 2020. Har vi en riktigt usel ekonomisk utveckling med hög arbetslöshet och låg produktion kommer vi kanske att ha ett elöverskott ända till 2020. Har vi en hög tillväxt och en bra ekonomi upphör det kanske 2015. Men den avgörande tidpunkten är när de första reaktorerna tas ur drift. Då går vi definitivt in i en underskottssituation. Det sker beträffande Oskarshamn 1 och de äldsta reaktorerna någon gång mellan 2020 och 2025. Vet man då att det kanske tar 15 år från början till slut, från en idé om en ny reaktor till produktion i en ny reaktor, inser man att om man ska ha en ny reaktor som ersätter Oskarshamn 1 år 2025 måste man planera för det och förbereda det redan direkt efter nästa val. Det är så vi resonerar. Det är därför Alf Erikssons fråga om elöverskott blir helt central. Jag har gett min bild av detta, men jag skulle vilja uppmana var och en att sätta sig ned och verkligen fundera över den frågan. Alternativet är inte att strömmen tar slut i kontakten. Alternativet är att vi får ett långsiktigt elberoende från producenter i andra länder. Vi bygger ut våra nät. Vi importerar på ett reguljärt fast sätt, på det sätt som nu Tyskland, Finland och andra länder till väldigt höga kostnader försöker komma ifrån.

Herr talman! Som vanligt är Carl B Hamiltons debatteknik att han lägger ut ett smatterband av olika argument och synpunkter. Det är väldigt svårt att på två minuter ta upp alla, men jag ska göra mitt bästa. När det gäller att det inte finns några förslag om kärnkraft i motionsfloden håller jag med. Jag reagerade också på det. Men jag tror inte att jag drar samma slutsats av det som Carl B Hamilton. Dessutom tycker jag att Carl B Hamilton får rannsaka sig själv lite grann. Inte ens Folkpartiet har skrivit någon motion. Carl B Hamilton själv har inte någon motion heller om kärnkraften, trots att man tydligen har en mycket utvecklad politik på det området. När det gäller Miljöpartiets syn på kärnkraften motionerade vi senast förra året. Vi har en väl utvecklad motion om hur vi ser på kärnkraften. Den kan Carl B Hamilton ladda ned från min hemsida till exempel. Det föreslår jag. Anledningen till att det inte finns några kärnkraftsmotioner tror jag är att riksdagsledamöterna är ungefär som svenska folket i allmänhet. Man väcker motioner om det som man tycker om. SOM-institutets senaste studie visar att det som folk tycker om när de får frågan vilka energikällor de vill satsa på är framför allt solenergi och vindkraft. De ligger på ungefär 80 procent av vad folket tycker att man ska satsa mer på. Vattenkraft och biobränslen ligger på runt 50 procent av vad folk tycker att man ska satsa på. På kärnkraften är det bara 17 procent som vill satsa mer. Det är faktiskt mindre än de som vill satsa på fossilgasen till och med, som ligger på 29 procent, och är snarare mer i paritet med kol och olja. Det är väl anledningen till att man inte skriver kärnkraftsmotioner. Man vill inte ha kärnkraften. Man vill ha sol och vind framför allt. Sedan måste jag säga att Carl B Hamiltons anförande är otroligt pessimistiskt. Det verkar inte som om han tror på utvecklingen. Det går inte att ha någon tillväxt utan att ha en ökad elproduktion och elkonsumtion till exempel. Det är inte den utveckling vi har sett de senaste decennierna. Det är faktiskt så att vi har haft en ganska stabil elkonsumtion de senaste tio åren, men det har varit en väldig tillväxt. Det tycker jag är en mycket pessimistisk syn, måste jag säga.

Herr talman! Man kan väl inte som politiker säga att vi bara lägger fram förslag om det som vi tycker om. Man måste väl lägga förslag och visa på vad konsekvenserna blir av den politik som man driver. Om man nu inte tycker om kärnkraft - jag kan ha respekt för att Per Bolunds parti har fastnat för den ståndpunkten, det är i och för sig en ståndpunkt som man kan ha - måste man ändå redovisa vad konsekvensen av detta blir. Att bara säga att sol och vind skulle vara alternativen därför att det är det mest omtyckta i en opinionsmätning tycker jag är lite väl tunt eftersom solenergi i Sverige i dag inte är något realistiskt alternativ. Med vindkraft kanske man kan komma upp till 30-35 terawattimmar, men det är en bråkdel av den totala elproduktion som vi har i dag. Sedan tror jag i och för sig att elkonsumtionen per capita successivt kommer att minska. Den går ned. Men samtidigt har vi en växande befolkning. Sett till nettot tar de nog ut varandra så vi får räkna med att den totala elanvändningen i Sverige är ungefär konstant fram till låt oss säga 2050. Om man då lägger ned kärnkraften samtidigt blir det ett väldigt stort underskott. Såvitt jag förstår måste man med den politik som Per Bolund står för tillfredsställa detta genom en väldigt stor ökning av importen av elektricitet från andra länder. Hur ska det gå till? Det är klart att man får dra kablar. Svenska kraftnät får en helt annan strategisk roll i svensk ekonomi. Det kan man naturligtvis ge dem om man har Per Bolunds åsikt, men det har inte jag. Det är alternativet.

Herr talman! Jag blir ju glad över att Carl B Hamilton delar min uppfattning att man kan hålla elkonsumtionen ungefär konstant. Men det var ju tvärtemot vad du sade i ditt anförande tidigare. Där sade du att överskottet skulle ätas upp av en ökad elkonsumtion som var ett resultat av att vi skulle ha en tillväxt framöver. Nu förstår jag inte riktigt. Du får nog förklara vad du egentligen menar när det gäller den frågan. Jag förstår inte heller att du kan säga att 35 terawattimmar vindkraftsel skulle vara en liten del. Titta på kärnkraften! Den producerar väl 45-50 terawattimmar, någonstans där. Då kan man säga att 35 terawattimmar är en väldigt stor andel av den elproduktionen. Om man dessutom lägger till att vi har stor möjlighet att utveckla solenergiproduktionen, att vi kan utveckla kraftvärmeproduktionen från biomassa och att vi kan effektivisera hela användningen, vilket det finns väldigt många studier som visar på, tycker jag att det är väldigt tråkigt att man från Folkpartiets sida fastnar vid en energiform som många svenskar faktiskt inte vill ha och som det finns en mycket mindre acceptans för än sådana energikällor som vindkraft och solenergi. Det kan man se av det folket säger i opinionsmätningarna. Det är också väldigt mycket så, vilket tyvärr Carl B Hamilton förnekar i debatter, att det finns en motsättning mellan att investera i kärnkraft och att investera i förnybar energiteknik. Det visar inte minst Folkpartiets eget energiförslag som ni har tagit fram i ert program. Där säger ni till exempel att ni vill att kärnkraften ska ingå i certifikatsystemet. Det tycker jag är ett väldigt tydligt besked till väljarna. Det innebär självklart att om man stoppar in ny kärnkraft i certifikatsystemet plockar man ut någonting annat. Då är det något annat som inte får bidrag. Det blir i det här fallet vindkraft och solenergi. Självklart blir det så. Det visar också, tycker jag, att man i Folkpartiet inte ens självt tror på att det går att bygga kärnkraft utan stöd. Certifikatsystemet är ju ett stöd. När ni föreslår att man ska stoppa in kärnkraften där innebär ju det att ni vill ha ett stöd till kärnkraften. Det kan inte jag tolka som något annat än att ni faktiskt inte tror på att kärnkraften klarar sig själv. Den måste ha ekonomiskt stöd. Det visar inte minst bygget av kärnkraftverket i Finland som går fruktansvärt dåligt ekonomiskt.

Herr talman! Det där var för att visa på det orimliga i att säga att om det övergripande problemet är definierat som att vi har för stora utsläpp av växthusgaser är kärnkraften lika värdefull ur den synpunkten som förnybara energislag. Jag tycker att det som är väsentligt här är att ett elöverskott, om man bygger ut kärnkraften, är jättebra ur klimatsynpunkt. Låt oss exportera elektricitet till andra länder som i dag genererar elektricitet med hjälp av stenkol, brunkol och fossilgas, som de gör i Polen och Tyskland. Det är väl otroligt bra för Europas bidrag till ett bättre klimat att bli av med de anläggningarna, och det skulle vi bli om vi exporterade elektricitet, i och för sig från vattenkraft, vindkraft eller kärnkraft. Kärnkraften är den energikälla som vi faktiskt skulle kunna utveckla i större skala för att göra detta. Jag förstår Per Bolunds kommentar om elöverskottet. Vad jag talar om när jag talar om perioden 2015-2020 är en mer konjunkturell effekt. Om man har en hög aktivitetsnivå i ekonomin går det åt mer elektricitet. I ett längre perspektiv där man hinner ställa om den tekniska utvecklingen, göra nya investeringar, låt oss säga mellan 2030 och 2050, skulle elanvändningen i Sverige kunna vara konstant.

Herr talman! Jag ska först göra klart för Carl B Hamilton, i den mån han inte redan vet det, att de allra flesta vet vår inställning när det gäller kärnkraftsfrågan, nämligen att kärnkraften ska avvecklas i den takt den kan ersättas med förnybar energi. Därför finns ett antal motioner och förslag om att vi ska bygga ut den förnybara energin för att göra det möjligt. Det är den logiska förklaringen. Jag trodde faktiskt, apropå debatten om bördefördelning som jag hade här tidigare, att den svenska uppfattningen var att andra länder inte ska komma undan. De måste också dra sitt strå till stacken i fråga om energiproduktion. Jag har inte bedömt det så att vi ska rädda dem ur situationen genom att exportera svensk kärnkraftsel dit. Carl B Hamilton sade tidigare att det var ett motiv för att bygga ut kärnkraften. För några månader sedan presenterade Energieffektiviseringsutredningen sitt delbetänkande. Man har tittat på skolor, vården och kontoren. Det går att spara energi för 1 miljard kronor per år. Det går att investera genom att byta ut gamla armaturer och vanliga glödlampor inom dessa sektorer. Det skulle bli en årlig besparing på upp till en terawattimme. Det här skulle betala sig inom en tid på tre fyra år. Det är väl ingen dålig återbetalningstid? Var finns förslagen om detta? Vi måste möta utbyggnadsdebatten med besparingar.

Herr talman! Jag tar det sista först. Jag blev lite besviken när jag läste Energieffektiviseringsutredningens delbetänkande. Jag tyckte att den var tunn. Det har kommit ett betänkande från Klimatberedningen, och det har kommit en utredning - vars namn jag har nu glömt bort - ledd av Tomas Bruce. Allt detta kommer att behandlas i regeringens klimatproposition som ska läggas fram i höst. Det är mitt svar på den frågan. Jag talar om ökad export av elektricitet genom att bygga ut kärnkraft och exportera koldioxidfri el. Det har inte direkt med målen 2020 att göra. Vi kommer aldrig att hinna få ett nytt kärnkraftverk i bruk, även om vi skulle vilja det. Även om vår politik skulle slå igenom skulle det inte vara i bruk före 2020. Det tar så lång tid. Det tar minst 15 år. Det är det som gör att man måste börja tänka på dessa saker i god tid. Det bringar mig tillbaka till vad Alf Eriksson säger om att det här är er politik. Det är ett otroligt luddigt utformat ställningstagande att säga att ni ska ersätta i den takt det finns förnybar energi att ersätta med. Om det inte finns så mycket förnybar energi att ersätta med kommer ni då att gå med på att ersätta existerande reaktorer med nya kärnreaktorer? Det är det som är - förlåt! - kärnfrågan i detta. Kommer ni socialdemokrater att ersätta nuvarande reaktorer med nya reaktorer när de faller för åldersstrecket? Utesluter du det?

Herr talman! Svaret är enkelt. Om man har ett bekymmer fokuserar man på att lösa bekymret. I det här fallet är det att få fram en hållbar utveckling på energiområdet. Då fokuserar man på att få fram förnybar energi, och man fokuserar på att spara energi. Det är där man lägger fokus, och det är där man sätter in utvecklingsinsatserna. Man börjar inte med att säga att man ska misslyckas och planera för ett alternativ. Det är att möta framtiden med en viss ända först. Carl B Hamilton försöker lasta över framtidsdiskussionen på oppositionen. Men det är faktiskt ni som har regeringsmakten. Ni säger att ni ska ha en gemensam uppfattning 2010. Det är så dags. Är det inte aningen sent, Carl B Hamilton, att 2010 komma med ett förslag på hur man ska se på energifrågan i framtiden? I stort sett alla partier har vittnat om vikten av långsiktiga spelregler. Är det inte dags att försöka samla ihop diskussionen och inte köra utspel som går stick i stäv med varandra och skapa denna oro? Jag ser frågan som en mer eller mindre utvecklings- och överlevnadsfråga för landet. Om vi inte kan lösa energiproblemet på ett förnuftigt sätt kommer vi inte att kunna möta framtiden på ett positivt sätt. Det handlar om utvecklingen av landet, och det handlar om välfärden.

Herr talman! Jag håller helt med Alf Eriksson på den sista punkten. Det är därför som vi ska ha en gemensam ståndpunkt inför valet 2010. Men ni tre har inte en gemensam ståndpunkt. Alf Erikssons ståndpunkt är en helt annan än de två renodlade nedläggningspartiernas i fråga om kärnkraften. Det är helt olika, närmast motstridiga, ståndpunkter. Det är därför som Maud Olofsson bland annat brukar tala om att samla till en blocköverskridande överenskommelse - samtal i energipolitiken. Det finns ett annat problem som Alf Eriksson inte kommer förbi med resonemangen om att vara pessimist eller inte. Vem äger kärnkraftverken i Sverige? Det är inte staten. Dessa ägare kan en dag komma och säga att de inte tycker att det lönar sig att uppgradera och köra Oskarshamn 1 längre och att de kommer att lägga ned Oskarshamn 1 om fem år. Vad gör Alf Eriksson om ägarna till Oskarshamn 1 säger 2015 att de lägger ned Oskarshamn 1 2020? Han har 15 år på sig att få en ny reaktor på plats. Det är ett gap på tio år.

Herr talman! Folkomröstningsresultatet gäller fortfarande. Ingenting annat är sagt. Det innebär att Vänsterpartiet står fast vid den överenskommelse som vi ingick med Socialdemokraterna och Centerpartiet om att kärnkraften ska avvecklas i takt med att den kan ersättas med förnybar energi. Det är vår uppfattning. Vi har haft diskussionerna tidigare. Vi har motionerat om kärnkraftens avveckling. Det gjorde jag senast i höstas, och Carl B Hamilton och jag har debatterat frågan i kammaren. Det här är ett vägval. Vi kan inte både bygga ut kärnkraften och bygga ut och satsa på förnybar energi. De ekonomiska resurserna har vi inte i Sverige. Det här är ett vägval. Folkpartiet har gjort sitt. Det är kärnkraften som är framtiden. Vänsterpartiet står för en helt annan utveckling i det framtida Sverige, där kärnkraften ska fasas ut. Det gör vi också med beaktande av att Energimyndigheten gör en bedömning av att vi har 15-20 terawattimmars överskott 2015. Klimatberedningen har också sagt att den stora potentialen finns med energieffektivisering, vilket flera andra utredningar visar. Det är en enorm potential för att minska energiåtgången. Jag blir ibland inte riktigt klok på vad Carl B Hamilton menar. Vi kan inte importera el. Då blir vi beroende av andra länder, sade Carl B Hamilton. Men det är helt okej att vi exporterar el till andra länder. Då spelar det ingen roll om de blir beroende av oss. Det är inte logiskt.

Herr talman! Vi har inte resurserna, säger Kent Persson. Kärnkraftverken i Sverige, om vi tar dem som ändå kostar mest av allting, lånar ju pengar. De byggs utifrån företagsekonomiska kalkyler. De pengarna och de resurserna, om det är så man ser det, vilket man kanske gör i det här sammanhanget, kommer alltså att komma fram i de fall där det är lönsamt att bygga ut kärnkraften. Inte minst kommer det europeiska systemet för utsläppshandeln att göra all koldioxidfri elektricitetsproduktion lönsammare och lönsammare allteftersom utsläppshandelspriserna går upp. Sedan var det detta med att det är ett överskott 2015. Jo, men det tar betydligt längre tid än så. Det tar minst den dubbla tiden att starta en elproduktionsanläggning, typ kärnkraftverk eller vattenkraftverk, för den delen. Investeringstiderna är så långa. Energieffektivisering förutsätter stigande priser. Det får man fundera igenom. Det låter ganska behändigt att vi ökar energieffektiviteten, och så halverar vi användningen. För att få fram detta krävs det att priserna går upp på elektricitet. Då får man fundera över bland annat de fördelningspolitiska effekterna av detta och vilken strukturomvandling som det här innebär. Det är god natt för en stor del av svensk basindustri om man ska ha en energieffektivisering som har den dimensionen att man inte behöver ersätta kärnkraften med ny kärnkraft eller med den här importen. Det är klart att till exempel Tyskland, som inom överskådlig tid kommer att vara importör av energi, kanske hellre vill ha svensk elektricitet än rysk gas eller polskt kol.

Herr talman! Det hänger inte ihop. Fortfarande tycker du att det är okej att andra länder blir beroende av svensk energipolitik. Men vi ska inte vara beroende av andra länder. Jag håller med dig om att vi inte ska vara beroende av andra länder. Vi ska klara vår del själva. Det kan vi vara överens om. Men ditt resonemang håller inte ihop. Dessutom måste jag nog hålla med Per Bolund. Jag känner att du är väldigt pessimistisk i dina bedömningar av vilken potential den förnybara energin har i Sverige. Det gäller likaså energieffektiviseringen. Du och jag har haft en diskussion om just den frågan i den här kammaren för inte alls länge sedan. Jag hänvisade då också till amerikanska rapporter i fråga om vilka möjligheter det finns. De är ekonomiskt gångbara. Svenska forskare visar på samma sak. Upp till 40 procent kan vi energieffektivisera här i Sverige, och det är lönsamt. En satsning på miljöteknikutvecklingen här kan ge, som jag har pratat om tidigare då jag hänvisade till Världsnaturfonden, möjligheter till enorma exportintäkter. Då utvecklar vi också energitekniken och den förnybara energin. Det finns alltså enorma möjligheter om vi satsar på rätt åtgärder redan i dag, som då också kan ge relativt snabba resultat. Jag håller med dig. Skulle vi ta ett beslut i dag om att börja planera för kärnkraft är jag övertygad om att det skulle bli tidigast 2025 till en kostnad som vi inte har den blekaste aning om. För att inte prata om hur vi ska ta reda på eländet! Framför allt handlar det om något som vi inte har diskuterat här, uranbrytning. Ska vi importera uran och låta andra ta smällen? Eller ska vi öppna gruvorna i Sverige? Det finns det inte något folkligt gehör för.

Herr talman! Jag ska gärna debattera uranbrytning och uranimport vid ett annat tillfälle, men det skulle föra för långt här. Jag menar att både Per Bolund och Kent Persson kommer med glädjekalkyler i sin syn på energiförsörjningen. Jag ska avsluta min del av den här debatten med att läsa ur LO-tidningen. Det är ett brev på ledarsidan som börjar så här: Folkpartiets insiktsfulla krav på att bygga nya kärnkraftverk är något som vi hälsar med den största tillfredsställelse. I dag saknar Sverige en långsiktig energipolitik, vilket är till men för skogsindustrin och övrig basindustri. Lite längre ned i den här artikeln i LO-tidningen står det: Dagens energipolitik har ett brett stöd i riksdagen, men den håller inte måttet. Det krävs en ny uppgörelse som har både klimathotet och välfärden som grund, och det hastar. Jag anbefaller LO-tidningen till läsning, Kent Persson.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer. Beslut som vi fattar i energipolitiken påverkar inte bara energitillförsel och elpriser i största allmänhet utan också klimatförändringar och ekonomisk tillväxt liksom hushållens och företagens ekonomi. Energipolitiken är inte bara en nationell fråga utan också en global angelägenhet. Beslut som Sverige fattar berör andra länder, liksom beslut som fattas i andra länder berör vårt land. Därför är det väldigt positivt med det engagemang som EU har, de olika mål som har satts upp och som Sverige kommer att jobba hårt för att uppfylla. Transportsektorn har hamnat i blickfånget för att dämpa klimatförändringarna. I EU:s förhandlingar slås fast att 10 procent av transportsektorns konsumtion ska bestå av biobränslen 2020. Regeringen gör också kraftansträngningar när det gäller nya moderna drivmedel. Även om etanol och biobränsle för närvarande är huvudspår sätts stora hopp till ny teknik och nya drivmedel. Av den så kallade klimatmiljarden satsas 120 miljoner kronor på andra generationens drivmedel. Vindkraften har kommit att tilldra sig ett allt större intresse i takt med att produktionskapaciteten har ökat och de fasta kostnaderna har kunnat reduceras. I dag utgör vindkraften endast 1 procent av den totala elproduktionen, men planeringsmålet är mångdubbelt större. Stödfunktioner i form av till exempel stöd till teknikutveckling bör finnas. Därför är det glädjande att av klimatmiljarden satsas 40 miljoner kronor på ett nationellt vindbruk. Vattenkraften är vid sidan av kärnkraften Sveriges viktigaste energikälla. Vår förhoppning är att denna naturresurs ska kunna leverera mer energi utan att våra älvar och vattendrag förstörs. Därför ska en utredare se över regelverket som omgärdar vattenkraften i syfte att främja en så hög produktionskapacitet som möjligt i vattenkraften. Detta arbete anser jag vara mycket viktigt. Och det är både effektivt och miljövänligt med ökad produktionskapacitet, oavsett om det berör vattenkraft eller kärnkraft. Det är bra att regeringen har slagit fast att det är oljeberoendet som ska bekämpas snarare än kärnkraften. Att kraftfullt minska industrins oljeberoende blir omöjligt om kärnkraften samtidigt ska avvecklas. Därför är det väldigt positivt att avvecklingshoten är över, när Socialdemokraterna inte längre sitter i regeringen. All kraft kan i stället läggas på att få fram energi som inte påverkar klimatet. På så sätt kan man successivt bli kvitt oljan som energikälla. Den föregående regeringens avveckling av fullt fungerande kärnkraftverk var direkt skadlig både för miljön och för svensk ekonomi. Ändå fick den fortgå, och vi bär fortfarande ekonomiska kostnader för den förtida avvecklingen. Kärnkraften kan dock inte lösa hela framtidens energibehov. Varifrån den nya energin ska komma beror på en rad faktorer som marknaden själv råder över. Staten kan till viss del genom ekonomiska styrmedel styra inriktningen. Med forskning och teknik kan man finna nya vägar att producera billig och ren energi. Därför är forskning och utveckling av största betydelse. Av den anledningen ser jag positivt på den kärnenergiforskning som pågår inom ramen för EU. Det kan vara en möjlighet att snabbare än vi anar göra oss kvitt beroendet av fossila bränslen. Detta noterar jag bland annat att Vänsterpartiet är emot, vilket är besynnerligt. Till sist vill jag betona vikten av energieffektivisering. Av regeringens klimatmiljard ska under mandatperioden totalt 310 miljoner kronor gå till energieffektivisering. Det är viktigt att vi väljer rätt metod. Med fel metod kan energibesparingen ske till priset av ökad arbetslöshet, lägre tillväxt och ökade utsläpp. Därför är det viktigt att vi fattar beslut med rätt tillvägagångssätt så att energieffektivisering och minskade klimatpåverkande utsläpp kombineras med fortsatt ekonomisk tillväxt och välståndsökning. För det krävs det modern energipolitik. En sådan politik lägger den här regeringen grunden för.

Herr talman! Jag ska helt kort uppehålla mig vid biogas och investeringsstöd. Miljöminister Andreas Carlgren har sagt att staten måste in och ta en roll när det gäller finansiering av fullskaliga biogasanläggningar och att marknaden inte kan lösa det själv. Han säger också att vi måste hitta samarbetsformer för stat, kommuner och näringsliv. Det är bra sagt, och det är precis detta det handlar om. Det gäller att hitta samarbetsformer. Det finns uppskattningar om att biogasen kan öka från ungefär 1,5 terawattimmar till 14 terawattimmar år 2050. För jämförelsens skull kan nämnas att Sveriges kärnkraftverk levererar ca 75 terawattimmar. Biogasens potential är med andra ord betydande. I juli 2005 tillkallade den dåvarande regeringen en särskild utredare med uppgift att analysera det svenska jordbrukets förutsättningar som producent av bioenergi för jordbruket. Han presenterade sina slutsatser i maj 2007. När det gäller gödselbaserad biogasproduktion såg utredaren det som önskvärt att tekniken utvecklades och föreslog att investeringsstöd lämnas inom ramen för landsbygdsprogrammet. Den 31 januari 2008 gav regeringen Jordbruksverket i uppdrag att utreda förutsättningar för att stödja biogasanläggningar inom ramen för landsbygdsprogrammet. Utredningens syfte är att undersöka hur Sverige inom ramen för detta program kan stödja investeringar i biogasanläggningar. Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj år 2008. Även i 2008 års budgetproposition uppmärksammas behovet av stöd till investeringar. Där sägs att regeringen avser att se över finansieringsformerna för statens stöd för att möjliggöra tillräckligt investeringskapital. Jag håller med om att skattemedel inte ska användas för kommersiella projekt som har potential att stå på egna ben. Men problemet är att tillgång och efterfrågan är i obalans. För att få till stånd en hållbar kedja av produktion, distribution och konsumtion måste staten inledningsvis medfinansiera en eller flera av länkarna i kedjan. Sverige finansierar i dag genom Energimyndigheten flera stora projekt där biobränslen står i fokus från produktion, det vill säga odling av råvara för biodrivmedel, till användning av nya bränslen. Detta sker bland annat genom forskning om drivmedelsframställning i framtida industrikombinat och forskning om såväl innovationssystem som styrmedel för alternativa drivmedel. Sverige medverkar också i ett EU-projekt, Refuel, som ska utforma strategier för att kostnadseffektiva alternativa drivmedel ska kunna introduceras. Projektet studerar också konsekvenserna för stationära anläggningar som använder biobränslen. Herr talman! Problemet beträffande gas för fordon är dock att om det inte finns tillräcklig tillgång på bränsle kommer det heller inte att finnas en efterfrågan på fordon. Att staten ger bidrag i syfte att stimulera användningen av bilar med förnybara bränslen är mycket bra. Men samtidigt är det av stor vikt att konsumenterna kan lita på att det finns bränsle att tillgå. Därför är projekt som Biogas Brålanda något som staten bör investera i. Projektet syftar till att göra gas för fordonsändamål och involverar kommuner såväl som enskilda jordbruksföretag. Projektet skulle tillsammans med en kommersiell biogasproduktion i Trollhättan kunna bli en bra modell för Sverige vad gäller småskalig produktion och distribution av biogas. Den totala investeringen är beräknad till ungefär 100 miljoner varav 20 miljoner skulle avse ledningsdragning som skulle kunna vara statens insats. Herr talman! Jag kan dela utskottets uppfattning att det inte är riksdagens uppgift att avgöra huruvida enskilda projekt ska stödjas eller ej och yrkar därför inte på något annat. Men jag hoppas samtidigt att gjorda uttalanden och utredningar leder till ett positivt besked för Biogas Brålanda.