Vissa förslag om kompensation m.m. till personer födda 1957 och 1959 på grund av höjd åldersgräns för förhöjt grundavdrag

Fru talman! Dagens debatt handlar om förslag till kompensation till personer födda 1957 och 1959 på grund av höjd åldersgräns för förhöjt grundavdrag - skatteutskottets betänkande 23. Här finns det en enighet på det sättet att vi inte har någon reservation i ärendet. Vi har däremot ett särskilt yttrande, fru talman, som jag tänker återkomma till.

För att ge lite historik kring ärendet tänkte jag kort gå igenom bakgrunden. Den så kallade Pensionsgruppen kom i december 2017 överens om ett antal åtgärder i syfte att säkra långsiktigt höjda, hållbara och trygga pensioner. Överenskommelsen innebar förändrade åldersgränser i pensionssystemet. Höjningen av åldersgränserna, fru talman, förenades med övergångsbestämmelser som innebär att personer födda 1957 eller tidigare fortfarande har rätt till exempelvis garantipension och bostadstillägg från 65 års ålder.

Samtidigt med ändringarna i socialförsäkringsbalken höjdes den 1 januari 2023 även åldersgränsen i inkomstskattelagen för att ta del av det så kallade förhöjda grundavdraget från 65 till 66 år. Personer som är skattskyldiga under beskattningsåret och som har haft en förvärvsinkomst har rätt till grundavdrag. Grundavdraget beräknas till ett högre belopp för personer som har uppnått en viss ålder. Det förhöjda grundavdraget syftar till att förbättra de ekonomiska villkoren för pensionärer.

Ändringen i inkomstskattelagen gjordes för att anpassa åldersgränsen till övriga förändringar inom pensions- och trygghetssystemen. Eftersom åldersgränsen gäller åldern vid beskattningsårets ingång innebär ändringen att personer födda 1957 har rätt till förhöjt grundavdrag först 2024.

Höjningen av åldersgränserna i pensionssystemet och i skattelagstiftningen har alltså inneburit att personer födda 1957 hamnar i en situation där de inte omfattas av åldershöjningarna i pensionssystemet och i kringliggande trygghetssystem men omfattas av bestämmelsen om höjd åldersgräns till 66 år för det förhöjda grundavdraget.

Den skillnad som har uppstått i de olika regelsystemen i samband med höjningen av åldersgränserna i socialförsäkringssystemet och höjningen av åldersgränsen för det förhöjda grundavdraget i skattelagstiftningen som beskrivits ovan kommer 2026 även att uppkomma för personer födda 1959. Det beror på att de pensionsrelaterade åldersgränserna i socialförsäkringsbalken och i kringliggande trygghetssystem från och med 2026 kommer att knytas till riktåldern för pension samtidigt som åldersgränsen i inkomstskattelagen för att kunna ta del av det förhöjda grundavdraget detta år kommer att höjas från 66 till 67 år.

Detta är en miss i förslaget från Pensionsgruppen, och denna miss rättas nu till. Vi socialdemokrater stöder förslaget och yrkar därför bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet, fru talman. Som jag sa inledningsvis lämnar vi dock ett särskilt yttrande där vi menar att regeringen kunde ha reagerat snabbare.

Vi socialdemokrater påtalade problematiken när bristerna i förslaget uppdagades, och vi har under en lång tid uppmanat regeringen att agera. Nu reagerar regeringen med den här propositionen, och bättre sent än aldrig.

Vi har dock noterat att regeringens förslag till lösning inte hanterar problematiken kring att egenföretagare och företag har betalat en för hög egenavgift respektive arbetsgivaravgift för personer födda 1957.

Med detta sagt är det viktigt för oss socialdemokrater att vara tydliga med att det finns mycket kvar att göra för att få ordning på våra pensioner. Vi vill ta tillbaka kontrollen över välfärden och säkerställa att alla har en pension som det går att leva på.

Vi har tydliga mål när det gäller pensionen som både gäller nuvarande pensionärer men framför allt kommande löntagare och pensionärer. Ett mål är att den samlade pensionen för vanliga löntagare ska vara minst 70 procent av slutlönen.

Vi socialdemokrater vill bygga ut pensionstillägget för att göra det mer lönsamt att ha arbetat under arbetslivet. Det är en viktig princip i vårt pensionssystem att alla ska få minst 70 procent av slutlönen i pension. Vi socialdemokrater vill höja inbetalningarna till pensionssystemet. Vi vill att inbetalningarna ökar så att de motsvarar de 18,5 procent som var avsikten när pensionssystemet infördes. Vi vill minska de ekonomiska klyftorna och öka jämställdheten bland pensionärer.

Fru talman! Det finns naturligtvis mycket som måste göras när det gäller jämställdheten för pensionärer. Mycket ligger även utanför själva skattesystemet; det har naturligtvis att göra med hur vi hanterar föräldraförsäkringen och jämställdheten på arbetsmarknaden - hela den könsuppdelade arbetsmarknaden. Det finns mycket som ligger utanför själva skattelagstiftningen, fru talman, som är viktigt för att vi ska åstadkomma jämställdhet bland pensionärer. Det är något som vi socialdemokrater självklart vill arbeta med på alla olika områden. I just det här betänkandet, det här ärendet, diskuterar vi dock skattelagstiftningen.

Vi socialdemokrater vill också införa en gas i pensionssystemet, det vill säga att pensionen blir högre när det blir överskott i pensionssystemet, på samma sätt som den så kallade bromsen gör att pensionerna blir lägre när det riskerar att bli underskott i systemet. Pensionerna måste helt enkelt fortsätta att bli bättre, fru talman.

Alldeles för många av Sveriges pensionärer har för låg pension. Den som har varit med och byggt upp vårt land och med sitt arbete lagt grunden för vår gemensamma välfärd har rätt till trygghet under ålderdomen.

Vi socialdemokrater vill ha ett hållbart pensionssystem så att både nuvarande och kommande generationer får tillräckliga pensioner. Men vi inser också att vi lever allt längre, vilket betyder att pensionen ska räcka i fler år än tidigare. Det gör att vi behöver jobba längre, annars blir pensionen för låg. Pensionsåldern måste höjas, eftersom det vi betalar in när vi jobbar helt enkelt inte räcker till när vi behöver pension i fler år. Det är detta som är bakgrunden till överenskommelsen inom Pensionsgruppen, fru talman.

Det är många frågor som sammanfaller i ett sådant här ärende. En viktig fråga som vi socialdemokrater driver hårt är naturligtvis att om alla ska orka jobba längre måste också arbetsmiljön förbättras. Vi måste ha en politik för arbetsmarknad och arbetsmiljö. Det måste finnas ett skydd för den som av olika skäl inte kan jobba ända fram till pensionen. Ett av dessa skydd är den så kallade trygghetspensionen som vi införde i regeringsställning.

Det är viktigt att komma ihåg att detta är en mångfasetterad fråga som måste hanteras på flera olika sätt på flera olika områden. Det är en politik som vi socialdemokrater har god kontroll över och hela tiden ser, och vi kämpar tillsammans med till exempel de fackliga organisationerna för att hantera de här frågorna på bred front.

Jag vill också påminna om att vi socialdemokrater under vår senaste regeringsperiod gjorde mycket för att förbättra för pensionärerna. Vi höjde garantipensionen och bostadstillägget för både ensamstående och sammanboende. Vi förbättrade premiepensionen och införde ett pensionstillägg på upp till 600 kronor i månaden för den som har jobbat ett helt yrkesliv men ändå har låg pension. Jag var också inne på att vi införde trygghetspensionen som innebär att den som är över 60 år, som har slitit ut sig i jobbet och inte klarar att arbeta fram till pensionsåldern enklare kan få sjukersättning.

Vi socialdemokrater vill förbättra pensionssystemen och kommer inte att ge oss förrän allt detta blir verklighet, alltså det jag inledde med att säga om att man ska ha minst 70 procent av sin slutlön och att inbetalningarna till systemet ska höjas. En bra pension är en del av den socialdemokratiska grundidén om ett tryggt och solidariskt samhälle. Det är en idé som vi aldrig kommer att ge upp.

(Applåder)

Fru talman! Jag hade faktiskt inte tänkt begära replik, men min partikollega Cecilia Engström frågade om jag ville ta den här debatten av det enkla skälet att det är en fråga som jag har drivit intensivt. Den handlar om att 57:orna ska kompenseras och att vi får förändringar på plats som gör att 59:orna inte drabbas av samma sak. Dessutom är vi eniga här i dag, vilket jag tycker är bra och positivt.

Jag är en av två ledamöter som är kvar i Pensionsgruppen sedan propositionen om riktåldern lades på riksdagens bord 2019. Det är på grund av den vi har den här debatten. Vi blev tvungna att ta det här beslutet eftersom det inte blev korrekt hanterat när riktåldern justerades.

Anledningen till att jag begärde replik på Patrik Björcks anförande är det särskilda yttrande som Socialdemokraterna har valt att själva formulera. Det är i bästa fall ett yttrande som formulerats utifrån ren okunskap och i sämsta fall politisk sandlåda och desinformation. Socialdemokraterna skriver nämligen att regeringen har hanterat denna fråga saktfärdigt och vidare att: "Socialdemokraterna påtalade problematiken och uppmanade regeringen att agera när omständigheterna uppdagades." Det påståendet är falskt, och det kan vem som helst kontrollera.

Ett förslag till er som sitter hemma och kanske lyssnar på den här debatten är att googla "Ardalan Shekarabi", "Almedalen" och "Expressen". Där kan man höra hur den dåvarande ansvariga ministern fick frågan om han tänkte göra någonting. Ardalan Shekarabis svar var att han skulle ta med sig frågan.

Är det okunskap eller desinformation när ni väljer att formulera er som ni har gjort i ert yttrande?

Fru talman! Jag skulle nog akta mig för att ta ordet desinformation i min mun om jag ingick i ett regeringsunderlag vars största parti ägnar hela sin kraft åt trollfabriker, desinformation och ohederlig politisk debatt. Det är bara ett litet tips till ledamoten.

Om vi sedan går över till själva frågan har vi socialdemokrater påpekat för regeringen under den snart tvååriga period som Hans Eklinds regering haft makten att det är dags att komma med en lagstiftning som rättar till de fel som alla är överens om har uppstått när det gäller den höjda pensionsåldern.

Vi har fått vänta; det är inte heller svårt att kontrollera. Regeringen tillträdde hösten 2022, och vi befinner oss i sommaren 2024. Det är bra att betänkandet nu kommer, att lagstiftningen kommer på plats och att 57:orna får kompensation för det de borde ha haft. Men de skulle inte ha behövt vänta i nästan två år om Hans Eklinds regering hade agerat snabbare.

(Applåder)

Fru talman! Ställd inför frågan om det är okunskap eller desinformation väljer riksdagsledamoten att börja prata om SD. Jag misstänkte att det skulle hända, så jag skrev ut detta: Desinformation är avsiktligt falsk eller vilseledande information som sprids på ett planerat sätt i syfte att nå en viss målgrupp. Desinformation skiljer sig från felaktig information, som är ett oavsiktligt fel där avsändaren är omedveten om informationens felaktighet.

Jag måste återkomma till Socialdemokraternas särskilda yttrande och hoppas att ledamoten ändå vågar ta tag i min fråga. Det står: "Socialdemokraterna påtalade problematiken och uppmanade regeringen att agera när omständigheterna uppdagades." Men de uppdagades ju sommaren 2022! Det kan vem som helst se i intervjun med Ardalan Shekarabi. Den fanns i alla fall kvar så sent som i går kväll.

Socialdemokraterna säger att de gjorde det här så fort de fick informationen. Men de hade den ju själva när de satt i regering! De gjorde ingenting, och det är min poäng. Har man formulerat det särskilda yttrandet utifrån att man inte visste att regeringen visste? I så fall är det ett misstag och okunskap. Eller har man formulerat sig på det här viset trots att man vet att den socialdemokratiska regeringen, som lade fram propositionen, fick detta påtalat för sig bara någon månad efter det att propositionen röstats igenom? Då blir det faktiskt desinformation, för då har man avsiktligt undanhållit information från den som läser.

Fru talman! Jag får nästan ta för givet att det Hans Eklind ägnar sig åt här i kammaren i dag är desinformation, för jag utgår från att ledamoten är medveten om skeendet, särskilt som han har deltagit i arbetet i Pensionsgruppen.

Om Hans Eklind menar att det regeringen får reda på sommaren 2022 ska ha varit verkställt - man ska alltså ha skrivit en proposition och lagt fram ett betänkande under riksdagens sommaruppehåll - och klubbat innan valet 2022 ägnar sig Hans Eklind åt ren desinformation. Det Socialdemokraterna fick veta sommaren 2022 hade regeringen att verkställa när den fick möjlighet att lägga fram en proposition när riksdagen sammanträdde hösten 2022. Men, fru talman, Hans Eklinds regering väntade i nästan två år med att hantera denna för pensionärerna viktiga fråga.

Fru talman! Det Hans Eklind ägnar sig åt nu är ren och skär desinformation. Det kan möjligen vara på grund av okunskap om hur regeringen arbetar; hur riksdagen sammanträder; hur en proposition kommer till; hur ett betänkande kommer till eller när, var och hur man inkallar en sommarriksdag under pågående valrörelse. Jag utgår dock från att Hans Eklind är kunnig om detta, fru talman. Det finns naturligtvis en liten möjlighet att ledamoten inte känner till regeringens eller riksdagens arbetsformer, men det skulle ju vara häpnadsväckande. Därför vill jag nog ändå påstå att det kommer ren och skär desinformation från Hans Eklind i riksdagens kammare i dag.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill fråga Patrik Björck hur ledamoten menar att det här skulle ha kunnat göras på något annat, snabbare sätt. Kostnaden som nu beräknas bli drygt 3 miljarder kronor snyter man ju inte ur näsan hur som helst. Den måste ingå i budgeten. Det handlar alltså inte om någon saktfärdighet utan om att hantera budgetprocessen på ett korrekt sätt.

Fru talman! Crister Carlsson har en mycket mer realistisk inställning till regeringens och riksdagens arbetsformer än Kristdemokraternas Hans Eklind. Crister Carlsson och jag kan väl vara överens om att med utgångspunkt i frågan han ställde till mig nu hade det inte varit rimligt för den socialdemokratiska regeringen att på sommaren 2022 innan regeringsskiftet i september 2022 ha lagt fram en proposition, fått igenom den i ett utskott och klubbat den i kammaren. Crister Carlsson och jag är överens om att det hade varit en orimlig arbetsprocess att tränga in under några veckors tid. Där bekräftar ju Crister Carlsson, fru talman, Hans Eklinds uppenbara desinformation i hans påstående att vi borde ha kunnat genomföra detta under den korta tid som vår regering hade kännedom om det här före valet 2022. Där är vi överens, Crister Carlsson och jag.

Crister Carlsson hade en fundering om att några veckors agerande under valrörelsen inte hade räckt för att få igenom detta. Men nästan två år och två budgetar - det tycker vi socialdemokrater är senfärdigt. Detta borde naturligtvis ha kunnat läggas fram med en gång. Det borde naturligtvis ha kunnat lösas för ett år sedan. Inte på några veckor, men ett år hade väl regeringen kunnat klara av det på, fru talman.

(Applåder)

Jag påminner om att replikskiftet är med Crister Carlsson och inte Hans Eklind.

Fru talman! Jag tackar för att fru talmannen påpekar det.

Jag vill påstå att det var den socialdemokratiska regeringen som lade fram förslaget - sommaren 2022 om jag inte minns fel; jag var inte med då - men missade konsekvenserna för dem som var födda 1957. Det stora ansvaret ligger på den förra regeringen. Jag vill också mena att man visste om situationen och inte gjorde någonting. Varför?

Fru talman! Vi är överens om, hoppas och tror jag, att det av Pensionsgruppen överenskomna förslaget läggs fram av en socialdemokratisk regering. Så är det. Det är någonting vi är överens om. Vi var också gemensamt överens om det förslaget.

Sedan kommer vi till insikt om, gemensamt, att detta inte är fullödigt och behöver justeras. Då påtalar vi socialdemokrater detta, och den tillträdande regeringen väntar i två år med att hantera frågan. Det tycker vi, vilket vi också säger i vårt särskilda yttrande, är saktfärdigt.

Det är väldigt svårt att tänka sig att man kan beskriva den situationen på något annat sätt. Jag tycker att det är ett ganska diplomatiskt och återhållsamt sätt att beskriva den långsamma hanteringen av det här ärendet.

(Applåder)

Fru talman! Då ska vi äntligen komma till skott med förslaget om kompensation för människor födda 1957 och 1959, något som tveklöst varit efterlängtat bland tiotusentals personer runt om i landet. Förslaget kommer att reparera de olyckliga bieffekter som kom av den tidigare reformen med höjd pensionsålder.

Vi sverigedemokrater var vid beslutandet om detta inte med i Pensionsgruppen. Vi var från första början emot förslaget om höjd pensionsålder och hade därmed inte släppt igenom förslaget. Sedan 2023 är dock Sverigedemokraterna med i Pensionsgruppen, vilket vi ser som en stor tillgång för framtida beslutsfattande.

Vi har nu tillsammans med regeringen föreslagit en kompensation till 57:orna. I lagrådsremissen föreslås också en höjning av åldersgränsen för det förhöjda grundavdraget för att personer födda 1959 inte ska drabbas på samma sätt. Förslagen aviserades i budgetpropositionen för 2024.

Jag kan konstatera att det inte inkommit några följdmotioner på propositionen. Att en enig riksdag kan sluta upp bakom förslaget vittnar om att det är väl formulerat och genomarbetat. Det skänker förhoppningsvis också en extra trygghet till berörda personer att veta att Tidöpartierna och oppositionen är eniga och att det inte föreligger någon risk för ändringar vid ett eventuellt framtida regeringsskifte.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi en fråga som har stor betydelse för många: kompensationen för 57:orna. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Detta är inte bara en ekonomisk fråga utan också en fråga om rättvisa. Vi måste se till att vi som samhälle rättar till tidigare misstag och står upp för dem som har blivit orättvist behandlade.

57:orna, alltså våra medborgare födda 1957, har under de senaste åren drabbats hårt av förändringar i pensionssystemet. Dessa förändringar har lett till att denna grupp har fått betydligt lägre pension än vad som var tänkt. De har hamnat i en svår situation där de, trots många års hårt arbete och bidrag till vårt samhälle, befunnit sig i ekonomisk osäkerhet.

Det är av stor vikt för oss moderater och regeringen att det alltid ska löna sig att arbeta och att ha arbetat. Det är vår plikt att erkänna de misstag som har gjorts och att vidta åtgärder för att rätta till dem. Kompensationen visar att vi tar ansvar för att lösa dessa problem och att vi värnar om våra medborgares välfärd för dem som länge bidragit till att upprätthålla den.

Fru talman! I propositionen som vi diskuterar i dag föreslås att 57:orna ska kompenseras för de ekonomiska förluster de har lidit på grund av pensionssystemets förändringar. Denna kompensation är utformad för att ge dessa individer den ekonomiska trygghet de förtjänar. Det handlar inte bara om pengar utan också om att återställa den värdighet och trygghet som dessa medborgare har rätt till efter ett långt arbetsliv.

Den föreslagna kompensationen innebär en utbetalning som syftar till att täcka de förlorade pensionsinkomsterna. Detta är ett viktigt steg mot att återupprätta förtroendet för vårt pensionssystem och visa att vi står upp för våra medborgare.

Fru talman! Det är viktigt att förstå att de problem vi nu löser är ett resultat av beslut som fattades av den tidigare regeringen under Socialdemokraternas ledning. Deras reformer och förändringar i pensionssystemet har skapat den situation som 57:orna nu befinner sig i. Vi måste vara tydliga med att ansvaret för dessa beslut ligger hos dem och att vår regering nu arbetar för att ställa saker och ting till rätta.

Under Socialdemokraternas tid vid makten genomfördes flera reformer som ledde till dessa problem. Deras beslut har resulterat i att en hel årgång har drabbats av ekonomisk orättvisa. Vår regering har därför prioriterat att snabbt och effektivt, vill jag påstå, rätta till dessa fel och ge 57:orna den kompensation de ska ha.

Genom att godkänna denna proposition visar vi att vi inte bara erkänner problemen utan också är villiga att ta ansvar för att lösa dem. Det är en fråga om att ge tillbaka den ekonomiska trygghet och värdighet som våra medborgare förtjänar. Vi skickar också en stark signal om att vi värderar rättvisa och att vi är redo att agera när orättvisor uppstår.

(Applåder)

Fru talman! Nu kommer Crister Carlsson tillbaka till att inte vilja ta ansvar för sina överenskommelser. Förslaget om att höja pensionsåldern lade vi fram gemensamt. När vi gemensamt kom fram till att det fanns luckor i det påtalade vi det för regeringen, och nu kommer regeringen med ett förslag som rättar till de problem som uppstod i vårt gemensamma förslag.

Men det var egentligen inte det - för det redde vi ju ut under det förra replikskiftet - som jag begärde replik på Crister Carlsson för, fru talman. Jag vill bara ställa en stilla fråga till Crister Carlsson om hur han ser på småföretagens del i detta. Många småföretagare som jag har träffat efterfrågar kompensation även för egenavgifterna. Nu har Crister Carlsson valt att inte tillmötesgå småföretagarna. Kan Crister Carlsson resonera lite med oss och förklara hur han tänkte när han slängde egenföretagarna under bussen?

(Applåder)

Fru talman! Jag ska ärligt säga att jag inte är helt insatt i den frågan; vi diskuterar ju just nu kompensationen för 57:orna. Vad jag förstår finns det någonstans en kompensation för de här företagarna, men jag är som sagt inte helt insatt i frågan och får därför lov att passa den vidare, tyvärr.

Fru talman! Om Crister Carlsson inte riktigt känner till hur förslaget har kommit till, trots att Crister Carlsson representerar regeringsunderlaget och det parti som innehar finansministerposten, har jag inga fler frågor att ställa.

(Applåder)

Fru talman! Jag har inte heller något mer att säga.

Fru talman! Jag reagerade lite på att Crister Carlsson sa att regeringen har agerat snabbt och effektivt.

Det är ju så att både SPF och PRO redan år 2022, alltså inför budgetarbetet för 2023, skrev till regeringen och påtalade skatteorättvisan. Då svarade regeringen och regeringsunderlaget: Nej, det här tänker vi inte göra någonting åt - vi höjer ju jobbskatteavdraget för pensionärer så att det kommer att löna sig att arbeta.

Det regeringen borde ha gjort - och då pratar vi alltså om den borgerliga regeringen, högerregeringen - är att svara "Tack för att ni uppmärksammade oss på det här!" och lägga in det i budgeten för 2023 så att pensionärer födda 1957 hade fått betala rätt skatt redan 2023. Jag tycker alltså verkligen inte att det har skötts snabbt och effektivt. Man schasade ju bara undan pensionärsorganisationerna och sa att man inte tänker bry sig om vad de säger.

Jag vill också påminna om en debatt som jag och Crister Carlsson hade i mars 2023. Då pratade Crister Carlsson om att det var ett olyckligt beslut men att den förra regeringen borde ha informerat om denna förändring. Jag vill därför påpeka att det man från regeringspartiernas sida gjorde 2022 och 2023 var att skylla på Socialdemokraterna och säga att man borde ha informerat mer. Det var informationsfrågan det pratades om, inte att pensionärer födda 1957 skulle få rättvis skatt. Det tog tid innan ni reagerade, Crister Carlsson. Det är inte snabbt och effektivt.

Fru talman! När det handlar om så här stora summor och när man i stort sett får det i knät tar det tid att få in det i budgeten. Det finns liksom inte utrymme att så att säga bara snyta fram 3 miljarder kronor, utan det tar som sagt tid. Jag förstår liksom inte riktigt hur Vänsterpartiet tänker här. Finns det pengar att plötsligt bara skjuta in?

Självklart ska detta ingå i en budget, men det tar tid att få in det i en budget. Det är samma som med så mycket annat som ska in i en budget. Vi har stora satsningar på polisen och mot kriminaliteten, och vi ger mycket bidrag till Ukraina, till exempel. Vi ger ett antal miljarder till vården. Vi har alltså mycket att hantera samtidigt, så jag tycker faktiskt att det här har gått förhållandevis snabbt.

Fru talman! Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga.

Det fanns en skrivelse från pensionärsorganisationerna som tog upp den här orättvisan. Självklart kunde högerregeringen ha fått fram 3 miljarder för att rätta till den. Exempelvis hade man kunnat strunta i att sänka skatten för höginkomsttagare med 14 miljarder; då hade man haft 3 miljarder till detta och kunnat lägga 11 miljarder på lite annat. Jag hade jättegärna avstått från min skattesänkning för att pensionärer födda 1957 skulle få den skattesänkning de förtjänar och borde ha fått.

Det här beslutet - som samtliga partier i Pensionsgruppen, inklusive Moderaterna - fattade är ni gemensamt ansvariga för, Crister Carlsson. Vänsterpartiet var inte med om att ta det beslutet. Du står här och säger att man inte kunde göra någonting, men ni kunde ju det. Ni visste om det här. Ni visste om det 2022, men ni var inte intresserade då. Säg det i stället för att låtsas att det här är någonting ni har velat hela tiden! Säg som det är: Pressen blev för stor, och ni var tvungna att backa. Erkänn det!

(Applåder)

Fru talman! Det handlar inte om att backa eller någonting sådant, utan det här är en budgetprocess som tar tid.

På tal om att sänka skatterna för höginkomsttagare gjorde även den förra socialdemokratiska regeringen det ganska bra. Man tog till exempel bort värnskatten, vilket verkligen är skatten för de högst betalda.

Jag tycker som sagt att vi har gjort det här på ett korrekt sätt. Vi har lagt in det i vår höstbudget och kommer nu att kompensera 57:orna. Vi är nöjda med det. Med det får jag tacka för replikskiftet.

Fru talman! Nu rättar vi till en orättvisa som aldrig borde ha uppstått.

Det handlar om att riksdagen tidigt under 2022 röstade för höjda åldersgränser i pensionssystemet och då även beslutade att höja åldersgränsen för det förhöjda grundavdraget. Det här innebar stora skattehöjningar, från nästan 1 000 kronor till 3 000 kronor per månad, för den som föddes 1957. Det var skattehöjningar som inte var kända för de här personerna när de gick i pension eller ens när de förberedde sin pensionering.

Den som var arbetslös eller uppbar sjukersättning hade dessutom inget val utan var tvungen att gå i pension, ofta med låg pension men med högre skatt. Totalt är det ungefär 112 000 personer vi pratar om, och den genomsnittliga skattehöjningen för de här personerna uppskattas till 26 100 kronor på ett år. Det motsvarar ungefär 7 procent av den genomsnittliga inkomsten.

Jag tog upp det här i replikskiftet, men det tål att upprepas: Redan 2022, inför budgeten 2023, påtalade pensionärsorganisationerna orättvisan och ville att regeringen skulle göra något. Men högerregeringen valde att inte göra någonting. I stället svarade regeringen och regeringsunderlaget att man inte avsåg att göra några förändringar eftersom jobbskatteavdraget höjdes och 57:orna därmed kunde fortsätta att jobba - detta trots att många av dem redan hade sagt upp sig eller avvecklat sitt företag när de förstod att de drabbats av en extra skatt.

Regeringen och dess regeringsunderlag Sverigedemokraterna tog inte heller hänsyn till att exempelvis arbetslösa, sjuka och andra med olika försäkringar tvingats gå i pension och inte hade möjlighet att förlänga sitt yrkesliv. Det var bara ett parti som reagerade på pensionärsorganisationernas skrivelse och under hösten 2022 motionerade om sänkt skatt för 57:orna, och det var Vänsterpartiet.

Vänsterpartiets motion behandlades av kammaren, och bara MP stödde den. Initiativ togs både i finansutskottet och i skatteutskottet, men regeringspartierna fortsatte att titta åt andra hållet. En vårändringsbudget och en vårbudget skrevs, men ingenting sades om kompensation till 57:orna.

Först när 57:orna började organisera sig och bilda opinion vaknade övriga partier - i olika takt, där regeringspartierna var absolut sist på banan. Fram till dess valde man att skylla på varandra. Detta borde den socialdemokratiska regeringen ha ändrat eller upplyst om, bräkte regeringspartierna. Det här måste nuvarande regering ändra, svarade Socialdemokraterna.

Jag återgav lite av det Crister Carlsson sa i det replikskifte jag hade med honom nyss, och jag ska återge lite mer av det han sa. Han sa att man måste backa bandet och se varifrån detta olyckliga beslut kommer samt att han verkligen beklagar beslutet. Han sa också att den förra regeringen faktiskt borde ha informerat om denna förändring i ett tidigare skede. Observera att Crister Carlsson sa "informerat", trots att samtliga dåvarande regeringspartier, samtliga nuvarande regeringspartier och Centerpartiet röstade för detta så kallade olyckliga beslut. Alla kallade det olyckligt, men ingen ville ta ansvar. Inledningsvis talade man dessutom mer om att det var en informationsmiss än om att det fanns en skatteorättvisa.

Från Vänsterpartiets sida avvisade vi de höjda åldersgränserna och röstade alltså nej till Pensionsgruppens förslag tidigt år 2022. De partier som röstade igenom de höjda åldersgränserna borde ha infört övergångsregler för personer födda 1957 redan då för att se till att de inte skulle hamna mellan stolarna.

Det är glädjande att vi nu beslutar om att betala tillbaka det överskjutande beloppet till 57:orna, som betalat för mycket i skatt under 2024. Jag stöder därför förslaget. Men under 2023 har många av dem haft svårt att få ekonomin att gå ihop, och i ett år tvingades de att leva i ovisshet om huruvida de skulle få kompensation eller inte.

Denna situation borde aldrig ha uppstått - 57:orna borde ha haft samma skatt som äldre pensionärer redan under 2023. Regeringen hade kunnat ordna det i budgeten 2022, men i stället för att sänka skatten för 57:orna valde de i regeringen att sänka skatten för sig själva och andra höginkomsttagare.

Jag är stolt över att Vänsterpartiet inte röstade för det här förslaget från första början. Jag är också stolt över att vi var det första parti som lade fram förslag om rättvis skatt för 57:orna, långt innan detta blev en stor fråga i medierna. Under våren 2023 tryckte jag på och ställde fråga efter fråga till regeringspartiernas företrädare.

Jag tänker dock inte ta åt mig äran för detta, för det stora jobbet gjordes av 57:orna själva. De visade att kamp lönar sig. Två regeringar trodde att pensionärerna skulle bita ihop och räknade inte med att pensionärerna skulle få hela Sverige att engagera sig för deras sak. Den moderata finansministern höll emot länge, men till slut tvingades hon ge efter. Pressen blev för stor. 57:orna vann.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till det liggande förslaget.

I början av 2023 blev jag - och säkert många andra här inne - kontaktad av oroliga blivande pensionärer. En man från min hemkommun ringde och berättade att hans fru, som var sjukpensionär, skulle få ungefär 2 000 kronor mindre i månaden med det ändrade förslaget och krocken mellan de olika lagarna, som innebar att hon inte skulle få höjt grundavdrag. Det gör mycket för en plånbok som redan är tunn och för en människa som redan har lite pengar. Han sa att han tursamt nog kunde jobba längre med sitt företag för att de över huvud taget skulle kunna betala sina räkningar.

De hade tur, men det finns ju också människor som är ensamstående. För dem blev det enorma problem.

Ingen av oss förstod konsekvenserna - varken Pensionsgruppen, Skatteverket självt, i sitt remissvar, eller Pensionsmyndigheten gjorde det. Misstag kan man göra. Då får man helt enkelt erkänna det och rätta till det.

Det jag kan tycka är lite tråkigt är att fokus i denna debatt blir ett blame game - vems fel är det här? Man kan tycka att den dåvarande socialdemokratiska regeringen, som hade ett helt departement, skulle ha kunnat reagera. Det är också sant att det tog ganska lång tid innan denna kompensation kom till. Nu är vi dock där vi är, och jag tror att de som tittar på detta är mest intresserade av när kompensationen kommer. Vi har rättat till detta, och vi har gjort det tillsammans.

Jag vill avslutningsvis säga att det här, precis som min kollega från Vänsterpartiet nämnde här i talarstolen, är en arbetsseger för alla de pensionärer som kämpade med att ringa och informera oss om denna fråga och denna orättvisa. Jag vill rikta ett varmt tack till dem. Denna kompensation har tagit sin tid, men nu kommer den i alla fall ganska snart.

Fru talman! Nu gör vi om, och nu gör vi rätt. Detta är en bra dag, och den är efterlängtad bland de drygt 100 000 som är födda 1957.

När Annika Strandhäll under sin tid som minister ledde Pensionsgruppen enades gruppen om att införa den så kallade riktåldern. Något annat vi var överens om var att alla regelverk och skatter som hade med riktåldern att göra skulle parallelljusteras. Det blev dock inte så - skattereglerna följde med utan övergångsregler. Detta innebar att personer födda 1957 inte längre sågs som pensionärer under ett år. De fick därför inte del av det förhöjda grundavdraget, och de fick därmed inte sänkt skatt. Personer födda 1957 var i arbetsrättslig mening pensionärer, men skatterättsligt var de yrkesarbetande.

Jag har varit tydlig med att jag har tänkt driva denna fråga ända in i kaklet. Nu är vi vid kaklet - i dag kan vi fatta beslut som kompenserar de personer som betalat in för mycket skatt.

För mig är detta först och främst en moralisk fråga. Moraliskt är det helt förkastligt att vi har haft en situation som inneburit att en årskull fått betala mer i skatt än andra årskullar. Det rättar vi till här i dag. Detta är ett beslut som alla politiska partier i riksdagen står bakom, och det är mycket bra.

Bakgrunden till denna diskussion och till att detta beslut måste fattas har alltså med införandet av riktålder att göra. Att vi har en riktålder som tar hänsyn till hur länge vi lever beror på att vi människor lever allt längre, vilket är glädjande. I och med att vi lever längre ska de pensionspengar vi jobbar ihop under våra yrkesverksamma år räcka en längre tid. Gör man ingenting åt riktåldern, eller pensionsåldern, får människor månatligen en lägre kompensation.

Som kuriosa kan nämnas att pensionsåldern var 67 år när vi införde den allmänna pensionsförsäkringen i Sverige 1913. Samtidigt var medellivslängden för män 55 år och medellivslängden för kvinnor 57 år. Det var då. I dag är medellivslängden en helt annan; den är 81,6 år för män och 84,9 år för kvinnor, enligt SCB. Det är de senaste siffror jag har hittat.

Vi kan konstatera att medellivslängden har ökat med över tre år sedan detta pensionssystem sjösattes. Införandet av en riktålder var och är nödvändigt om vi vill att kompensationsgraden ska vara minst 60 procent, vilket var och är en grundtanke med pensionssystemet.

Fru talman! För nästan exakt två år sedan fattade riksdagen ett ofullständigt beslut - övergångsregler för det förhöjda grundavdraget saknades. Jag tror absolut inte att det var något annat än just en miss. Jag har suttit i Pensionsgruppen sedan 2019, eller formellt sedan december 2018. Där har vi alltid varit väldigt måna om att ha tillit; vi ser till att det vi kommer överens om också genomförs.

Detta var en miss, och den flög under radarn. Jag tycker att det kan låta annorlunda på vissa debattörer här i dag. Det var dock inte ett enda parti här i riksdagen som tog upp denna fråga. Inte heller de engagerade och kunniga pensionärsorganisationerna, Pensionsmyndigheten eller Skatteverket hade upptäckt denna miss. Det var en miss som flög under radarn.

När vi väl uppmärksammades på detta var beslutet formellt sett redan fattat, och då hade vi som politiska företrädare anledning att försöka rätta till detta. Om en bank får in för mycket på ett konto är det inte bankens pengar, utan då återförs pengarna självklart till den rättmätiga ägaren. I detta fall har 57:orna varit ägarna som ska få tillbaka sina pengar.

Fru talman! Jag tycker att man ska vara självkritisk. Jag är det, för jag missade också att övergångsregeln för förhöjt grundavdrag inte fanns med. Detta kunde givetvis ha skötts mycket bättre.

Arkitekterna bakom denna miss var Socialdemokraterna och Miljöpartiet, men det är bara halva sanningen. Hela sanningen är att oberoende av vem som sitter i regeringsställning har vi som riksdagsledamöter ett ansvar att noggrant läsa igenom handlingarna så att vi verkligen vet vad vi fattar beslut om. Men vid det tillfälle vi röstade om detta var det ingen som åberopade detta.

Missen blev känd under sommaren 2022. Därefter har många ropat lite i falsett: Varför gjorde Tidöpartierna inget i sin första budget? Vän av ordning kan tycka att det vore lite klädsamt om de som säger så hade något i sina skuggbudgetar som åtgärdade detta. Men icke. Jag tror inte att skälet var att man inte såg angelägenheten i detta utan - och det säger jag efter att ha suttit i Pensionsgruppen i snart fem år - att pensionssystemet är ett komplicerat system. Man tänker att man skruvar lite på ett ställe för att rätta till något, och då börjar det röra sig någon helt annanstans. Det är skatter, kompensationsregler och det ena med det tredje. När vi fattar beslut i Pensionsgruppen, även om det kan tyckas vara en teknisk förändring, går det inte i en handvändning, utan det ligger väldigt mycket arbete bakom för att säkerställa att de åtgärder man vidtar också får de effekter man tänkt.

Fru talman! Rätt är rätt, och fel är fel. I dag gör vi alla rätt, och det är inte en dag för tidigt.

(Applåder)

Fru talman! Hans Eklind är lite mer modest i sitt anförande från talarstolen än han var i sin inledande replik efter mitt anförande. Hans Eklind säger att det var en miss som flög under radarn och att varken pensionärsorganisationerna eller myndigheten såg det. Han ställer också en retorisk fråga om varför Tidöpartierna inte gjort något på två år. Samtidigt menade Hans Eklind i det förra replikskiftet med mig att det var realistiskt att tänka sig att den tidigare regeringen på några veckor under en valrörelse skulle åtgärda detta. Ni hör själva hur missriktat detta var, vilket Hans Eklind nu bekräftar i sitt anförande, och det tackar jag för.

Fru talman! Hans Eklind säger att vi har ett ansvar att läsa handlingarna och sätta oss in i frågorna. Även om finansministern inte är Hans Eklinds partikamrat kanske Hans Eklind kan resonera om och förklara lite hur man tänkte när det gäller småföretagarna. Många småföretagare har frågat mig, och frågan har ställts till finansministern i interpellationsdebatter. Nu ställer jag frågan till Hans Eklind, som har läst handlingarna, är kunnig om förslaget och vet precis hur regeringen har resonerat. Hur resonerar Hans Eklind när det gäller småföretagarna?

Fru talman! Låt oss förhoppningsvis en gång för alla reda ut detta. Jag studsade till över ert sätt att formulera ert yttrande. Ni påstår där att ni så fort ni visste detta agerade. Jag vill bara att alla ska veta att den socialdemokratiska regeringen innan den avsattes av svenska väljare hade kunskap om detta. Jag har aldrig sagt något om en proposition, men jag har tänkt att om det nu är så enkelt att agera hade statsrådet Ardalan Shekarabi, finansminister Mikael Damberg eller statsminister Magdalena Andersson kunnat säga: Detta ska vi åtgärda; det var en miss. Men det gjorde de inte.

Patrik Björck kommer med fler felaktigheter. Han säger att det tog två år för regeringen. Det är inte sant, och det vet nog Patrik Björck. Regeringen tillträdde den 18 oktober 2022, och budgeten som innebär att man kompenserar dem som är födda 1957 lades fram den 20 september 2023. Det är inte två år; det är elva månader och två dagar. Det är stor skillnad.

När det gäller arbetsgivarna har de betalat in arbetsgivaravgifterna enligt gällande ordning. Dessa avgifter är normalt sett avdragsgilla för arbetsgivarna vid inkomstbeskattning. Om vi ska vara petnoga kan vi också konstatera att arbetsgivaravgifterna inte i huvudsak tillfaller arbetstagarna utan arbetsgivarna. Vi har alltså valt att kompensera dem som har betalat in för mycket skatt, och jag tycker att det är en rimlig ordning.

Fru talman! Vi ska inte förlänga diskussionen om hur lång tid man har behövt för att hantera detta, men nästan två riksdagsår har den sittande regeringen behövt för att hantera denna skatteorättvisa.

Det är intressant att konstatera att Hans Eklind inte delar småföretagarnas oro och syn på att det är orättvist att de inte fick en egenavgift så som de hade räknat med utan var tvungna att vänta ett år. Som andra talare har anfört gäller systemen både löntagare och egenföretagare.

Jag har alltså fått svar på min fråga. Hans Eklind tycker att småföretagarnas oro och uppfattning om orättvisa är helt obefogad. Jag tackar för detta svar.

(Applåder)

Fru talman! Jag har inte mött en enda företagare som resonerar så som Patrik Björck säger. Problemet i Sverige har varit den höga inflationen. Att få ned den så fort som möjligt har varit det avgjort allra viktigaste för företagare och hushåll med små marginaler. Här tror jag att ledamoten och jag är överens. Vi tog över en tvåsiffrig inflation, men nu är den snabbt på väg ned. Det är givetvis viktigt för företagen eftersom det är en förutsättning för att många av dem ska kunna fortsätta.

Nej, Patrik Björck, det tog inte nästan två år; det tog elva månader och två dagar. Att riksdagen behandlar denna fråga just i dag och inte tidigare är inget regeringen har bestämt. Det tog alltså elva månader att ta fram detta.

Jag har inte bara försökt få kompensationen på plats. Jag jobbar även för något annat, och nu känner jag mig ännu mer övertygad om att det behövs, nämligen att regeringen tillsätter en utredning som tar reda på vad det var som hände. Vem visste vad, när visste man saker och ting och hur gick det till? Då slipper vi hamna i denna situation igen. Givet den knepiga debatt som har varit och att man inte bara har kunnat säga "ja, vi tar ansvar för detta" behövs nog en utredning för att säkerställa för alla vad som egentligen hände och när.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)