Vissa socialförsäkringsfrågor

Herr talman! Nu ska vi diskutera vissa socialförsäkringar. Det var intressant med det sista inlägget om var vi kom ifrån. Jag kommer för min del från Skåne, men det hörs kanske. Jag ska försöka tala tydligt så att alla förstår. Men här är representanter från Stockholm, Enköping, Norrköping, Skåne, Småland, Göteborg, Dalarna, Alvesta, Härnösand, Katrineholm, och så vidare. Vi kommer från hela Sverige. Jag lärde mig att nu ska vi se var vissa kommer ifrån och ställa frågor om det. Så blir det också gjort. Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till våra s-reservationer som vi har tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet. Vi socialdemokrater kom hit och är här för att vi vill diskutera helheten i politiken. Tyvärr har vi tvingats under ett par års tid att som i dag i vissa socialförsäkringsfrågor diskutera delar av en helhet som inte vi känner till. Men det gör förmodligen ni som tillhör Moderaterna och som det känns - det kanske är en upplevelse bara - de tre stödpartierna till Moderaterna. Ni blir kanske lite arga över det inlägget, men det känns mer och mer från en oppositionsroll som att när far har talat i huset - så var det förr - då lyder ungarna. Vi är intresserade av att diskutera helheten. Vi väljer att göra det även i dag. Vi har hört flera gånger under hand från företrädarna för allianspartierna - säger jag nu denna gång - att det ska vi inte diskutera nu och här, utan nu ska vi bara diskutera en liten del av människors vardag. Det är det vi protesterar mot. Vi har vid ett flertal tillfällen - jag ska strax komma in på själva betänkandet - krävt möjlighet att diskutera helheten. Därför nämner jag den parlamentariska kommitté som ni krävde 2004. Vi gjorde ett arbete. Vi satte Anna Hedborg på spåret direkt. Vad ska det innehålla? Vad ska det betyda för människors vardag här i Sverige? Vi har försökt att komma till skott med den parlamentariska utredningen. Vi har en rätt så hyfsad erfarenhet av den reformerade pensionsuppgörelsen. Dock var ni på väg i en riktning som inte vi accepterade, men det blev återställt. Så det är helt okej. Vi tror också att många aktörer, inte bara familjerna med sina betingelser, väntar in den här parlamentariska utredningen. Jag ska ärligt erkänna för min del att jag är jättetrött på detta nu. Hade jag fått bestämma - det får jag inte som tur är - hade jag sagt att sanden i timglaset strax har runnit ut. Ni kan väl lätta på förlåten, ni som tänker ta till orda här, och förhoppningsvis innan nyårsskiftet kommer - vi har en stor debatt den 17 december - göra ett tillkännagivande. När det gäller våra reservationer tycker vi att det är positivt att personer som har en icke tidsbegränsad sjukersättning nu får möjlighet att arbeta mer. Det tycker vi är bra, och det ställer vi upp på. Men det finns oklarheter rörande de särskilda reglerna när det gäller personkretsens omfattning. Vi har lite synpunkter på Försäkringskassans hantering och tillämpning för olika grupper. Vi är lite osäkra på fribeloppets storlek vid olika omfattning av sjukersättning. Beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst är också oklar liksom konsekvenserna för jämställdheten. Vi trycker på att man av denna reform i sin helhet precis som alla andra reformer som ni har satt i sjön med mycket hög hastighet - en del har tagit betydligt längre tid - ska göra en rejäl uppföljning vad gäller kvalitet och kvantitet. Uppföljning ska också göras av undantagen från sjuklönelagen. Det är rimligt att ställa den typen av krav. Normalt sett, om ni hade ställt sådana när ni befann er i opposition, hade vi tillmötesgått det. Men med den ton som vi nu samtalar med varandra i kan man känna att det har blivit en rejäl cementering av blockpolitiken. Det som var på väg att lösas upp på något sätt har blivit: vi fyra. Vi hör det vid varje möte: vi och vi och vi. Och så är det: ni i oppositionen. Det blir problem för statsvetare och historiker en gång som ska skriva historien, som ska titta tillbaka på den här perioden. Ni har i princip i två års tid stått här i talarstolen och sagt att allt som inte var riktigt var Socialdemokraternas fel. Vi hade gärna fortsatt att regera. Det skilde sig inte åt med så många röster. Sju mandat är väl 60 000-70 000 röster. Vi hade gärna fullföljt hela den inriktning som vi hade vad det gäller jobben, sysselsättning, utbildning, och så vidare. Det som var bra säger ni var högkonjunkturen. Vi socialdemokrater får bara ta skott för det som ni upplever som dåligt. Som någon talare har sagt innan: Anders Borg säger som finansminister att det tar två år att upptäcka den borgerliga politiken. Jag tycker att han i många delar har ett intressant resonemang. När vi nu är här är det den globala krisen det handlar om. Den förnekar ingen. Men hur ska historiker och statsvetare veta när ni styrde och ställde? Ni måste fundera på ert förhållningssätt. Jag har varit några år i riksdagen. Det är en jättekonstig argumentering ni har. Det måste jag få lov att säga. Det är ett väldigt intressant resonemang om företagarna. Jag ska avslöja en hemlighet för er. Jag träffar många företagare och har gjort det under många år. Ibland möter jag företagare som har lyssnat på er och kaxar upp sig mot en. Då säger jag: Gå hem och titta i räkenskapsböckerna! När tjänade ni pengar? säger jag till dem. Och vem styrde då? Var det inte vi socialdemokrater med Vänstern och Miljöpartiet som styrde? Ring upp och tala om det för mig! Det är ingen som har ringt ännu. De är åtskilliga. Så fundera på det! Vi och ni har all förtjänst av att det går bra för företagarna. De ska tjäna sina pengar, för då kan de anställa och ha folk i sysselsättning, självfallet. Men löntagarna ska också tjäna sina pengar, absolut. När ni för ett resonemang om arbetsgivaravgifter är det avräknat från det tillgängliga löneunderlaget. Så det är inte någon som kan säga: Det är mina pengar. Egentligen skulle pengarna tillbaka till löneförhandlingar igen för att stimulera efterfrågan. Det är där vi har hamnat. Det är där det blir problem med argumenteringen när vi diskuterar i vårt socialförsäkringsutskott. När efterfrågan sjunker - det är precis vad som händer nu - minskar köpkraften, ökar varslen och så vidare. Tänk på det i er argumentering! Ni får argumentera hur ni vill och gör det också, har jag märkt. Det var inte det jag menade egentligen. I vår reservation 3 anser vi att medborgarinsyn och förtroendemannainflytande har en viktig funktion att fylla när socialförsäkringsfrågor hanteras. Medborgarinsyn är också en fråga om att värna legitimiteten för systemen. En liknande lagändring som ni hittade på förra gången avslogs hösten 1994 när vi kom tillbaka. Med det vill vi också påminna er om att ni nu har avskaffat jättemycket inflytande och medborgarinsyn, vilket inte är till gagn för själva socialförsäkringssystemens legitimitet. Det är inte heller till gagn för människors trygghet. Det blir färre och färre som kan diskutera de här oerhört viktiga frågorna. När försäkringsdelegationerna åkte, vad tyckte ni om det? Det var adjö med dem. De skulle rapportera direkt upp till regeringen utan att gå via Försäkringskassan. Socialförsäkringsnämnderna åkte också. Universitetsstyrelserna förändrade man, liksom arbetsförmedlingsnämnderna och så vidare. Ni argumenterar för att politiker inte ska vara med och styra och ställa. Men när det kniper i världsekonomin, vilka är det då som rycker in på scenen? Ja, just det! Då får politikerna rycka in och försöka ställa till rätta det som marknadskapitalisterna inte har lyckats med. Fundera på det i fortsättningen också! Ta en tankegång kring detta! Det medborgarorgan som vi yrkade på har ni inte ens bemödat er om att ta upp, utan det är bara adjö med det, i väg med det. Fundera på detta med att stora administrativa statliga system körs mot varandra med material om en person och det ramlar ut en signallista som sedan ska hanteras: Vilka garantier och säkerhetssystem finns inbyggda som kan tolka det materialet? Här i riksdagen har den personliga integriteten en gång stått högt i kurs, och förhoppningsvis gör den det nu också. Men ni kan inte bara tro att det bara är att köra datasystemen mot varandra när det gäller den typen av system. Hur ska det som kommer ut där hanteras? Det har vi riktat mycket kritik mot, och vi kommer att fortsätta att göra det. Det som känns oroväckande är att ni har intagit en attityd ungefär i stil med att lite mer än hälften av Sveriges befolkning, de som röstade på er, har rätt och vi i den andra hälften har fel. Det är inte så man bygger broar mellan människors olika åsikter i ett land. Man funderar på hur just de här frågorna ska hanteras. Det är en sak som gör att vi från socialdemokratins håll är väldigt oroliga. Där väntar ett tudelat Sverige, där de som är rika, starka och friska belönas. Det finns ingen i denna sal som kan säga att "jag svär mig fri för mig och min familj", att ingen kommer till skada och ingenting händer. De som då blir sjuka och arbetslösa kallar ni "bidragstagare", inte i den positiva meningen utan i en negativ mening. Det borde stämma er till eftertanke i kommande debatter när ni åberopar vad som är gjort. Ett medskick om det nu blir någon parlamentarisk utredning skulle kunna vara att vi står för standardtrygghet, inkomstbortfallsprincipen, betala skatt efter bärkraft, generationskontrakt och en generell välfärdspolitik som omfattar alla, individuellt anpassad genom inkomstbortfallsprincipen, där vård, skola och omsorg och boendet är oerhört viktiga delar i ens liv. Jobbskatteavdraget - vem premieras där? Ja, inte är det de sjuka och arbetslösa, studerande eller pensionärer. Om man ska hålla ihop ett samhälle är det väl rimligt att alla får vara med och dela på kakan, inte sant? Det känns väldigt orättvist att ni gör på detta sätt. De stora huvudorganisationerna LO, TCO och Saco står också bakom de här viktiga principerna. Så uppfattar jag det i alla de skrifter som vi får ta del av. Herr talman! Jag ska avsluta med att bara än en gång påminna om att vi inte kommer att tigga om den parlamentariska utredningen. Om ni inte är intresserade, säg ifrån! Tänker ni långhala ännu mer än vad ni gör, säg bara ifrån! Det är rimligt. Nu har ni snart kört igenom allt. Vad ska vi sedan diskutera? Är det småsmulor kring den rikes bord, eller vad är det vi ska diskutera sedan? Ska vi köra om hela argumenteringen igen? Jag vet att ni inte är riktigt överens när det gäller om a-kassan ska vara obligatorisk eller inte, och då kan ni smälla in en utredning över valet så har ni kommit undan detta. Fundera på hur viktigt det är med stora trygga generella välfärdssystem och hur många som har lämnat a-kassan! Det är 140 stycken som trillat ur trygghetssystemen sedan 2006. Fundera på det! (Applåder) I detta anförande instämde Kurt Kvarnström, Jasenko Omanovic och Siw Wittgren-Ahl (alla s) samt Gunvor G Ericson (mp).

Herr talman! Vi debatterar i dag ett betänkande som heter Vissa socialförsäkringsfrågor . Då vet vi att det handlar om en blandad kompott av socialförsäkringsfrågor, och jag tänker beröra några av de viktigaste. Den första frågan handlar om ändringar i lagen om sjuklön, där regeringen föreslår att en arbetsgivare inte ska vara skyldig att betala sjuklön till en arbetstagare som utför förvärvsarbete och samtidigt får sjukersättning. Jag kan hålla med om att det finns fördelar med att en arbetsgivare inte behöver betala sjuklön under en viss tid, men jag menar att det ska vara sjukpenninggrundande och att kostnaden för sjukpenning under den tid sjuklön annars utgår ska finnas inom sjukpenninganslaget. Förra gången vi stod här och debatterade de särskilda regler som ska gälla för dem som har icke tidsbegränsad sjukersättning krävde vi i oppositionen att de nya reglerna skulle utvärderas, men vi fick inget gehör för det. Precis som Ronny sade i sitt anförande upprepar jag också det. Jag anser att det ska ske en uppföljning och en utvärdering av de nya reglerna. Vi ska inte debattera den nya lagen i dag, för den är antagen, men jag ska ändå påpeka att den har otydligheter när det gäller tillämpningen för olika grupper, Försäkringskassans hantering och konsekvenserna för jämställdheten. Jag är också kritisk till det liggande förslaget, och jag ska ge ett exempel. En person med sjukersättning grundad exempelvis på en belastningsskada av en svår värk kan precis som alla andra bryta armen eller bli förälder och därför vara i behov av en sjukpenninggrundande inkomst. Ni tar med det här förslaget bort möjligheten för den personen att få sjukpenninggrundande inkomst om man exempelvis blir förälder. Vänsterpartiet vill också använda medel inom sjukpenninganslaget till ett förstärkt särskilt högriskskydd för långtidssjukskrivna som undantas från sjuklöneperioden i ett år vid återgång i arbete hos samma eller hos en ny arbetsgivare. Inom borgerligheten finns det tydligen en viss förståelse för att det finns ett behov av ett utökat och förstärkt högriskskydd, för man har i budgetpropositionen aviserat att man ska införa ett sådant för ungdomar som har aktivitetsersättning. Då undrar jag: Varför låter ni inte det gälla alla långtidssjukskrivna? Ett utökat och förbättrat högriskskydd för långtidssjuka leder till ökad vilja hos arbetsgivare att anställa personer som har långtidsfrånvaro på arbetsmarknaden på grund av sjukdom. Det är speciellt viktigt nu, när ett stort antal sjuka kommer att tvingas ut och söka jobb och göra det i konkurrens med fullt friska. En undersökning som TCO genomfört visar att endast en av sju arbetsgivare kan tänka sig att anställa en långtidssjuk. Ett förstärkt särskilt högriskskydd för långtidssjukskrivna skulle definitivt underlätta. Min största invändning mot det betänkande som vi diskuterar i dag är förslaget om att avskaffa nämndemännen när socialförsäkringsmål ska avgöras i kammarrätten. Bland det första ni gjorde när ni fick möjlighet var att lägga ned försäkringsdelegationerna. Sedan åkte socialförsäkringsnämnderna, och nu ryker nämndemännen. Då måste jag fråga er i högermajoriteten: Vad har ni emot ett väl förankrat och inarbetat medborgarinflytande i försäkringen? Jag hoppas att någon av er vill svara på den frågan. Vårt socialförsäkringssystem har sin bakgrund i ett stort medborgarengagemang under många år. När ni nu tar bort ytterligare en möjlighet till den insynen undergräver ni både förtroendet och förståelsen för vår gemensamma försäkring. Är det det som är meningen? Egentligen är det en retorisk och väldigt dum fråga. Självklart är det det som är meningen. Ni vill inte att svenska folket ska tro på våra gemensamma försäkringar. Ni vill att svenska folket ska skaffa egna, privata försäkringslösningar. Ju mindre förtroende och tillit, desto större möjlighet har ni att rasera vår försäkring. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 3.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Ronny Olander för den ödmjuka ton han hade i sitt inledningsanförande. Socialförsäkringsfrågor är svåra frågor, men inte desto mindre viktiga. Många personer kommer den här julen att vara tvingade att leva med en oro: Vad ska hända med mig den 1 januari när jag har passerat de 180 dagarna i det nya sjukförsäkringssystemet? Det är då man måste söka jobb på den vanliga arbetsmarknaden där, som vi alldeles nyss har diskuterat, varslen står som spön i backen. Det är inte lätt. Det här betänkandet, Vissa socialförsäkringsfrågor , handlar om väldigt skilda saker. Det är en samling av flera delfrågor, som vi hörde. Är det så att det går så fort att ni bara inte hann med att fatta beslut om alla regler kopplade till det beslut vi tog om vad som skulle gälla för att de som har så kallad förtidspension skulle kunna jobba lite grann? Vi var överens politiskt om att det är en bra åtgärd att man gör det. Men hur man gör det är det ju rimligt att följa upp. Fungerar det som vi har tänkt? Att man gör en utvärdering tycker jag ändå är ett rimligt krav. Jag förstår inte varför majoriteten inte ville gå den önskan till mötes så att vi kunde få en utvärdering av det här förslaget. Likadant tycker jag att det hade varit bra om vi som var överens om en parlamentarisk utredning hade kunnat tillsätta den. Miljöpartiet röstade tillsammans med de borgerliga partierna i den här kammaren i december 2004 igenom att vi skulle ha en parlamentarisk utredning. Det har gått alldeles för lång tid. Det är jättetråkigt att vi inte har kommit till skott med den utredningen ännu. Miljöpartiet anser att medborgarinsyn och förtroendemannainflytande har en viktig funktion att fylla när socialförsäkringsfrågorna ska hanteras. Medborgarinflytande är också en fråga om att värna legitimiteten, precis som LiseLotte Olsson var inne på tidigare. När vi förra gången hade en moderatledd regering försökte regeringspartierna införa en liknande lagändring. Propositionen avslogs av riksdagen hösten 1994 efter förslag från justitieutskottet eftersom den lades fram på vårriksdagen. Om man ska fundera lite grann, vad är då synen på Försäkringskassan och ändringen av medborgarinflytandet? Handlar det om en medveten strategi? Det verkar nästan som om det är en politisk inriktning. En gång i tiden var det faktiskt så att sjukkassorna startades av fackföreningarna. Anställda och arbetare gick samman för att bilda en kassa så att de kunde hjälpa varandra om det var så att någon hade råkat bli sjuk. Min svärfars pappa var spårvagnsförare här i Stockholm. Han råkade ut för en otäck olycka. Det här var på 50-talet, innan det 1955 infördes ett generellt socialförsäkringssystem via riksdagen. Då hade hans arbetskamrater gått ihop och bildat en sjukkassa. Han fick ersättning i 30 dagar. Han låg på sjukhus i sex månader. Det är skillnaden som jag tror att många svenskar i dag inte riktigt förstår, att det är viktigt med ett socialförsäkringssystem som också tar hänsyn till den enskilda individen. Det var inte lätt för den familjen, med tre barn, att klara sig. Den medvetna strategin att minska medborgarinflytandet handlar om en politisk syn. Försäkringskassan som en gång hade styrelser i varje län, eftersom det var en regional organisation, ombildades till en statlig myndighet med försäkringskassedelegationer i stället, alltså någon form av insyn på regional nivå. Dessutom hade vi socialförsäkringsnämnderna. Det som har skett sedan dess är att man har avskaffat försäkringsdelegationerna den 1 januari 2007 och socialförsäkringsnämnderna ett år senare. Det är bara ytterligare ett steg i systemskiftet att ta bort nämndemännen. Att gå bort från medborgarmakt och till mer expertstyre är säkert en moderat idé som vi brukar höra talas om. Från moderat håll brukar man ofta säga att det inte ska vara så mycket politikerstyre. Om vi skrapar lite på ytan på de nya ljusblå moderaterna blir det väldigt tydligt att det är den vanliga moderata politiken som egentligen förs. Självklart står jag bakom samtliga Miljöpartiets reservationer. Men för tids vinnande yrkar jag bifall till endast reservation 3, till förmån för att nämndemän i kammarrätten ska finnas kvar. (Applåder) I detta anförande instämde Kurt Kvarnström, Ronny Olander, Jasenko Omanovic och Siw Wittgren-Ahl (alla s) samt LiseLotte Olsson (v).

Herr talman! I dag trädde lagen Från sjukersättning till arbete i kraft. Den börjar tillämpas den 1 januari. Debatten i dag gäller en ändring av sjuklönelagen. Det är en konsekvensändring av de särskilda reglerna för sjukersättning. Det är inte så som Gunvor G Ericson sade att det var så bråttom att allting inte hanns med, utan det här är en lagändring när det gäller sjuklönen som måste passera Lagrådet. Därför får vi det här i en särskild proposition. Betänkandet innehåller två delar. Den ena är ändringen i lagen om sjuklön. Arbetsgivaren befrias från att betala sjuklön. Blir personen sjuk och måste stanna hemma från sitt nya arbete har han ju sjukersättningen i behåll. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet och avslag på motionerna. Reformen är bra därför att den underlättar för personer med sjukersättning att få ett jobb. Sjuklön är en tung börda att bära för de flesta småföretag. Det som också är bra är att det ligger i arbetstagarens eget intresse att informera arbetsgivaren om att sjuklönekravet är slopat. Incitamenten att göra rätt är alltså inbyggda, och arbetstagaren har ansvaret. Men arbetsgivarna är ju sist och slutligen de som anställer. Varför har ordet anställning en sådan tyngd i Sverige, herr talman? Därför att arbetet inte bara ger oss försörjning, det ger oss identitet och samhörighet. Det ger oss också självrespekt. Det andra förslaget i betänkandet rör nämndemäns medverkan när socialförsäkringsmål lyfts till kammarrätten. Försäkringskassans beslut kan i ett första steg överklagas till länsrätterna. Där deltar tre nämndemän. I enkla fall räcker det med domaren. Det är bara mål som får prövningstillstånd som går vidare till kammarrätten. Då handlar det om komplicerade saker som kräver speciell kompetens. Frågorna som får prövningstillstånd i kammarrätten är alltså inte sådana att man löser dem med vanligt förstånd. Det handlar inte om sådana lämplighetsbedömningar eller skälighetsbedömningar där en nämndemannamedverkan kunde vara befogad. Det här var en sammanfattning av ärendena, herr talman. Nu går jag över på motionerna. När det gäller Socialdemokraternas motion tar jag fasta på det lovvärda, det som är positivt för arbetslinjen och en väl fungerande sjukförsäkring. Socialdemokraterna stöder förslaget att personer med permanent sjukersättning ges möjlighet att arbeta. I motionen skriver de: "Om fler får möjlighet att bidra med sin arbetsinsats och samtidigt höja sin livskvalitet, är det mycket positivt." Det är bra att Socialdemokraterna backar upp regeringen i ett förslag som syftar till arbete, eftersom den som gör en arbetsinsats höjer sin livskvalitet och sin självrespekt till gagn för alla, både för individen och för Sverige. Socialdemokraterna är överens med regeringen om att den primära utgångspunkten i sjukförsäkringen är att den som är frisk och har arbetsförmåga ska arbeta. Vidare är Socialdemokraterna överens med regeringen om att tidig rehabilitering och tidiga stödjande insatser hjälper människor tillbaka till arbete. Socialdemokraterna framhåller också i sin motion att arbetsgivarna behöver besitta ett visst mod för att våga anställa. Detta är intressant i ljuset av vad vi nyss har diskuterat om arbetsgivaravgifterna. Arbetsgivarna är ju faktiskt de som löper risken när de tar in någon. De behöver uppbackning. Det är bra att Socialdemokraterna inser det. Herr talman! Grunderna i sjukförsäkringen är vi alltså överens om, liksom om vikten för individen att komma ifrån utanförskapet och in i värmen igen. Håller man sig bara till orden är vi överens, men när det sedan kommer till de faktiska förslagen från Socialdemokraterna i deras skuggbudget går de åt helt motsatt håll. Där är det mer bidrag åt fler och mer bidrag utan någon som helst bortre tidsgräns. Hur går det ihop med insikten om vikten för individen av arbete, som Socialdemokraterna uttrycker i den här motionen? Det går inte ihop. Arbetslinjen och bidragslinjen är motsatser till varandra. Bidragslinjen leder Sverige rakt ned i diket. Vi får återkomma till det i budgetdebatten. Vad gäller den andra delen av förslaget, den om nämndemannamedverkan i kammarrätterna, befarar Socialdemokraterna i sin motion att legitimiteten i kammarrättens domar blir bristfällig om inte lekmän får ha inflytande. Vad ni socialdemokrater borde bekymra er om är de helt omotiverade skillnader som visar sig i hur länsrätterna dömer, enligt en undersökning som DN gjorde den 18 november. Staplarna över ändrade domar över landet ser ut som silhuetten av en julgransodling med höga och låga toppar om vartannat. Även om Jasenko Omanovic inte tycker om att höra det ligger Västerbotten i topp. Där ändrar länsrätten vartannat ärende. Slutsatserna för rättssäkerheten är uppenbara. De stora skillnaderna i länsrätternas domar är inte godtagbara. Försäkringskassan försöker som första instans att få rättstillämpningen så lika som möjligt över landet. Det är att vårda legitimiteten i socialförsäkringarna. Ronny Olander har tidigare med agitatoriskt schvung talat om sin respekt för de människor som träget går upp på morgonen och tar sig till jobbet i ur och skur, dag ut och dag in. Dessa människor, dessa träget arbetande, vill säkert inte ha någonting annat än en rättvis försäkring som tolkas rättvist, och det innebär att de som kan arbeta ska arbeta. Herr talman! Legitimiteten i socialförsäkringarna upprätthålls genom att reglerna upprätthålls. Reglerna upprätthålls när bara de får ersättning från försäkringssystemet som ska ha det, när bara de som saknar arbetsförmåga på grund av sjukdom får ersättning. Det är legitimitet. Legitimitet betyder lagenlighet. Att människor vet att allt går rätt till - det är legitimitet. Att människor får incitament att göra rätt är legitimitet. Oppositionen vill ha en utvärdering och en uppföljning av de särskilda reglerna i moderlagen om att få arbeta med sjukersättningen i behåll. Men varför ha en särskild beslutspunkt i riksdagen om uppföljning? Alla reformer följs väl upp? Det är en självklarhet. Blev det som det var tänkt? Vad kan förbättras? Vad behöver preciseras? Den lag vi debatterar, om befrielse från sjuklön för den som anställer en person med sjukersättning, är en sådan uppföljning, herr talman. Miljöpartiet säger att regeringen avskaffar nämndemännen utifrån "sin ideologiska grundsyn". Ja, herr talman, vår ideologiska grundsyn är att socialförsäkringarna ska vara rättssäkra och lika över hela landet. Samma objektiva principer ska styra, samma regelverk, lika för alla. Ja, herr talman, en sådan ideologisk grundsyn styr allt vårt förändringsarbete. (FÖRSTE VICE TALMANNEN: Utan att lägga mig i debatten kan jag säga att Jasenko Omanovic representerar Västernorrland.) I detta anförande instämde Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Mats G Nilsson, Lars-Arne Staxäng och Marianne Watz (alla m), Solveig Zander (c), Ulf Nilsson (fp) samt Eva Johnsson (kd).

Herr talman! Det är inga nyheter för svensk socialdemokrati. Kräv din rätt och gör din plikt! Det var så vi var med och byggde upp det Sverige som vi hitintills har fått vara med och ta del av med generell välfärdspolitik. Gå till jobbet varje dag - är du sjuk ska vi andra ställa upp! Vi hörde exempel här tidigare. Det är där den ideologiska skillnaden går mellan oss och er. Ni tror på något konstigt vis att om människor blir sjuka på grund av dålig arbetsmiljö, råkar ut för en olycka eller blir arbetslösa är det deras eget fel. Det är där den djupa ideologiska skillnaden går. Vi begriper inte att ni kan tro att ena halvan av Sveriges befolkning har rätt och den andra har fel. År 1993? Vi ska nog börja titta på siffrorna här. Det är för mycket siffror ni kör runt med. Det var 63 000 som blev förtidspensionärer. Sedan 2006 har 140 000 gått ur trygghetssystemen. En halv miljon har inte orkat med att betala den nya a-kassan. Det kan vara era söner, döttrar, fruar eller män. Det kan vara våra också. Det är klart att vi är oerhört bekymrade för vad som sker i Sverige. Det är därför vi vill låsa er, så att ni åtminstone inte ska hitta på för mycket i en parlamentarisk utredning. Där har vi chansen, säger vi. Nej, det ligger i utredningen, säger ni. Så kommer ni att göra när ni kör runt med ert. Min första fråga: Blir det en parlamentarisk utredning före årsskiftet, ja eller nej? Nästa fråga: Finansministern har börjat med ett nytt resonemang som vi är intresserade av. Det ska finnas en bastrygghet genom grundplåtar i a-kassan. Sedan ska man toppa upp med egna tilläggsförsäkringar, och så ska jobbavdraget betala det. Är det så ni har tänkt det? Det vill jag ha svar på nu.

Herr talman! Vad gäller utredningen kan jag bara hänvisa till Cristina Husmark Pehrssons svar att den ska komma före jul. Det har hon sagt. Frågan om jobbförsäkringen och om den ska toppas av enskilda försäkringar tycker jag inte riktigt ingår i den här debatten. Däremot skulle jag vilja ta upp frågan Ronny Olander hade om uppföljningen ni vill ha. Ni vill ha kvalitativ och kvantitativ uppföljning. Kvantitativ uppföljning hänför sig ju till antal, och jag undrar: Vad är det som ska räknas i lagen? Vad är det ordet "kvantitativt" syftar på?

Herr talman! Det var ju intressant att den parlamentariska utredningen rullar på och är på gång före jul. Vi tackar för det beskedet. Men direktiven, skrev ni dem själva, eller ska vi vara med på det? Är det så att ni lägger fast hur det ska se ut? Jag hoppas att också vi var inbjudna till att skriva och tycka till om direktiven, för det är oerhört viktigt att det blev gjort. Jag ska beröra uppföljningen, som svar på fråga 2. Du sade själv nyligen att JO har fått många synpunkter och klagomål. Men varför har det blivit på det viset? Har ni funderat på det? Jo, vi tar så många olika beslut. Nu ska vi till exempel komplettera beslut kring sjukersättningssystemet efter två månader. Vem ska hålla reda på alla dessa olika beslut? Var finns den sammanhållande försäkringstanken och idén att det är så här det fungerar? Det behövs ett helt bibliotek där man kan gå in och leta upp de olika besluten. Jag ska erkänna för er om ni inte sprider det vidare att jag själv har svårt att hålla reda på det. Så är det. Så har det blivit. Och jag är nog inte ensam om det. Det som känns angeläget att ställa en fråga om är följande. Helena Rivière har ju suttit i olika arbetsgrupper, varit spjutspets där och lett arbetet. Det har jag sett på er hemsida. Ni har precis haft ett framtidskonvent nu i dagarna. Jag var inte där, naturligtvis. Men frågan är: Ska vi få lov att vara med och tycka och tänka om direktiven? Vem ska mer vara med och tycka och tänka? Det bör inte serveras en färdig julkaka: Varsågod och ta den, eller så kan ni vara utanför! Då är det ju inte kul att vara med.

Herr talman! När det gäller utredningen är det som jag säger: Jag upprepar bara vad jag har hört Cristina Husmark Pehrsson säga. Mera vet jag inte om det. När det gäller direktiv generade ju inte ni heller er för, om man så får säga, att lägga fram era förslag till vad den här utredningen borde innehålla. Det jag erinrar mig från budgetpropositionen är att utredningen ska driva arbetslinjen och att sjukförsäkringen ska vara försäkringsmässig. Ni har era förslag. Ni vill göra återställare på väldigt många punkter av de beslut vi har tagit under de här åren. Det var svar på det. Den sammanhållande idén i socialförsäkringen finns förkroppsligad i Försäkringskassan. Jag kan inte se något annat centrum för sjukförsäkringen och socialförsäkringarna än de stöd som betalas ut från Försäkringskassan. Så läs Försäkringskassans årsredovisning! Den ger en god bild.

Herr talman! Helena Rivière sade i sitt anförande som svar till mig att man måste vänta på Lagrådet. Det var ett skäl till att man nu har tagit det här förslaget i pusselbitar. Anledningen till att jag lyfte fram det är den problematik som uppkommer när man tar det ena efter det andra lösryckt ur sitt sammanhang. Då är det väldigt svårt att se helheten i alla de olika förändringar som görs i socialförsäkringssystemet. Jag håller med Helena och Moderaterna om att det var ett bra förslag att man ändå ger möjlighet att jobba lite grann. Vi är helt överens om det. Men att man tar den ena lilla lösryckta delen efter den andra i stället för att vi diskuterar det i bred samsyn i en parlamentarisk utredning tycker jag är väldigt olyckligt. Jag måste fråga om inte Helena Rivière och Moderaterna ser en poäng i att man också har en bred överenskommelse om hur ett socialförsäkringssystem kan bli hållbart över tid och att det inte ändras upp och ned och fram och tillbaka. Det har ändrats väldigt många gånger av både den socialdemokratiska regeringen och den nuvarande regeringen. Men för människor som har behov av ett tryggt socialförsäkringssystem är det en fördel om vi inte ändrar reglerna för ofta, eller hur? Helena Rivière använde också formuleringar om komplicerade saker som kräver kompetens, apropå att nämndemännen nu ska bort från kammarrätten. Är inte det expertstyre som andas elitism? Och så är det det här med legitimitet. Det är viktigt att veta att allt går rätt till. Ja, just det. Det är därför det är viktigt med ett medborgarinflytande. Ser inte Helena Rivière att det finns en poäng med medborgarinflytande?

Herr talman! Vilka delar syftar du på, Gunvor G Ericson, när du säger att vi tar beslut i olika småbitar i stället för att göra en stor, samlad reform? Den enda del jag känner till är den del vi behandlar i dag. Andra delar kommer jag inte ihåg. Det är bra att Gunvor G Ericson säger att socialförsäkringarna ska vara hållbara över tid, för det är precis det alla våra reformer syftar till, nämligen att inte ha den sjukförsäkring som tillät evighetslånga sjukskrivningar och alldeles för många skäl till att vara sjukskriven. Nu är det så att oförmåga till arbete bara gäller vid sjukdom.

Herr talman! Arbetsförmåga kan man ha även om man har en sjukdom. Frågan är om man har en arbetsgivare som har underlättat rehabilitering eller som har sett till att man har fått hjälpmedel så att man faktiskt kan fungera på sin arbetsplats. Där har regeringen gjort väldigt lite för att underlätta både för arbetsgivare och för den enskilde så att man kan få ett jobb på arbetsmarknaden. Där skulle jag vilja se mycket mer. Det skulle vi kunna diskutera i en parlamentarisk utredning. Det är faktiskt så, Helena Rivière, att vi har tagit det ena beslutet efter det andra. År 2007 tog vi vissa socialförsäkringsfrågor och tog bort Försäkringskassedelegationerna. Vi fattade ett annat beslut om socialförsäkringsnämnderna som skulle bort. Vi fattade ett jättebeslut i juni i år om nya regler och tidsgränser i sjukförsäkringssystemet. Vi fattade ett beslut om hur det skulle fungera för dem som vill prova att jobba fast de har så kallad förtidspension, men det som ska gälla om de ska ha rätt till sjukpenning om de är borta från jobbet när de jobbar tar vi beslut om nu. Så nog är det små delbeslut hela vägen. Jag måste också fråga Helena Rivière om en sak. Bidrag till företagare med 900 000 per individ, det vill säga rabatten på de sociala avgifterna till varje ungdom som är anställd, är det ett viktigare bidrag än den ersättning till sjuka människor som ger möjlighet till ett drägligt liv och som vi tillsammans har solidariskt finansierat?

Herr talman! De som får ersättning är de som är sjuka, inga andra. De ska ha och får ett drägligt liv med sjukförsäkringen. Det var intressant att Gunvor G Ericson tog upp rabatten. Den så kallade rabatten på socialavgifterna togs bort i den skattedeklaration som alla företag gör en gång i månaden. Det var en rabatt, och den gick till alla företag. Det var ingen diskriminering där. Gunvor G Ericson oroar sig över rättsosäkerheten och en inskränkt demokrati. Jag undrar därför om rådmännen i kammarrätten är inkompetenta eller korrupta eller på vad sätt deras domslut skulle vara rättsosäkra. Jag undrar också - och det är en retorisk fråga - var dessa skaror av oförvitliga, allvetande medborgare finns, de som skulle vara demokratins försvarare mot kammarrättens, uppenbarligen enligt er - underförstått - slappa, nyckfulla och opålitliga utövare. Var finns dessa människor? Vilka är de? Ge oss några namn!

Herr talman! Helena Rivière visar i sitt anförande, återigen, ett förakt för det hon kallar för bidrag och ställer det mot arbete. Det jag skulle vilja fråga om gäller det som Helena sade om uppföljning. I sitt anförande sade hon att alla reformer följs upp - detta med tanke på att vi begär att denna reform ska utvärderas och följas upp. När man då tittar på utsorteringskedjan, det som alliansen kallar för rehabiliteringskedjan, ser man att 63 000 människor om drygt ett år kommer att ställas helt utanför våra försäkringssystem. De kommer att hänvisas till tredje steget, jobb- och utvecklingsgarantin. Jag hade en interpellationsdebatt med arbetsmarknadsminister Littorin för ungefär en månad sedan och frågade just om regeringens beredskap för den gruppen människor. Han svarade att han satt Socialstyrelsen att titta på hur många det kunde beröra. Därför undrar jag om det är det som regeringen och Helena Rivière kallar för uppföljning och utvärdering. Utsorteringskedjan är den största försämring och förändring som skett inom socialförsäkringssystemen på många år, och ni har inte beredskap för detta. Ni vet inte ens hur många människor det handlar om. Jag kallar det inte för vare sig uppföljning eller utvärdering och tycker att det hela är skamligt. Om ni menar att den här lagen ska utvärderas på samma sätt då ger jag inte mycket för det. (Applåder)

Herr talman! Det är många som står utanför försäkringen, men självklart är det inte ett fixt antal personer. Människor tillfrisknar, tar jobb och försvinner så att säga ur kön. Det finns alltså inget svar att ge beträffande antalet. Uppföljningen av vad som kommer att hända med dem som trots allt utförsäkras innebär att det ska komma lösningar i jobb- och utvecklingsgarantin, men dem har vi inte sett ännu. Om LiseLotte Olsson inte tycker om att jag säger bidrag kan jag i stället säga kassaförsörjning. Det är ju vad det handlar om.

Herr talman! Det var ett nytt ord och ett hemskt ord. Jag hoppas verkligen att alliansen inte anammar det. Börja inte använda det, snälla ni! Det jag syftar på är synen på människor som behöver våra försäkringssystem för att få mat på bordet jämfört med människor som har ett arbete. Det är där jag tycker mig höra ett förakt från Helena Rivière, att om man lever på det som hon kallar bidrag, som jag menar är en försäkring, är man lite sämre än om man försörjer sig på eget arbete. Jag vill fortsätta diskutera de 63 000 människorna som jag nämnde och som kommer att stå utanför försäkringssystemen om drygt ett år. Det är siffror från Försäkringskassan. Därför undrar jag: Misstror Helena Rivière Försäkringskassans sätt att räkna? Dessa människor har då funnits i det nya systemet, och när tiden löper ut den 2 januari 2010 kommer minst 63 000 människor att stå utanför, om inget under inträffar. Jag undrar, vilket jag också gjorde i mitt anförande: Vem vill i dessa tider anställa en långtidssjukskriven när det finns friska arbetslösa att bara plocka? Helena Rivière tror inte på antalet men erkänner samtidigt att det inte finns någon beredskap för vad man ska kunna göra, annat än jobb- och utvecklingsgarantin där det ännu inte är klart vad den kommer att innebära. Är det inte ganska cyniskt eller fräckt, eller vilket ord jag nu ska använda, att låta dessa 63 000 människor sväva i ovisshet om vad som kommer att hända när det dryga året har gått till ända?

Herr talman! Nu är antalet fixerat till 63 000 igen. Jag hävdar fortfarande att det kommer att finnas människor bland dessa som gått tillbaka i arbete, kanske gått i pension eller annat. Problemet är att det finns människor som inte är så lätta att anställa, som inte har direkta handikapp men som varit utanför arbetsmarknaden så länge att de tappat all kontakt. Det är ett resultat av den utsortering som den tidigare regeringen ägnade sig åt, att sparka ut människor i kylan. Att de är många tror jag att man kan hävda. Hur man ska hantera dem får vi se. Jag tror att jag nöjer mig med det, herr talman.

Herr talman! Jag tänker dra mig tillbaka ett par veckor, till den tid när riksdagen antog den här viktiga reformen som ju är huvudanledningen till dagens betänkande. Den möjliggör för förtidspensionerade personer att börja arbeta utan att förlora sin ersättning. Reformen är speciell på många sätt. Det innebär att sjukersättningen för den som omfattas av reformen aldrig kommer att omprövas. 430 000 människor kan omfattas av de nya reglerna - om de vill. Detta har oppositionen oerhört svårt att ta till sig. Man kan alltså som förtidspensionär börja studera, arbeta eller engagera sig ideellt utan att sjukersättningen dras tillbaka. Det blir därmed förmånligt att pröva ett arbete i takt med att man vill, kan och känner att man orkar samtidigt som man får behålla sin sjukersättning och får en lön. Det är först när man överskrider basbeloppet på 42 800 kronor som en viss nedräkning börjar göras på lönen, men det är mycket generöst i alla fall. En person som i dag är förtidspensionerad, börjar arbeta och tjänar 100 000 per år kommer med denna reform att få uppleva stora inkomstökningar. För varje intjänad hundralapp får man alltså behålla 50 kronor till, alltså man får inte behålla hela utan halva. Ja, ni förstår vad jag menar. Det här gör vi för att kunna finna flera vägar tillbaka för människor. Socialdemokraterna har misslyckats med sin jobb- och sjukförsäkringspolitik. Man skapade ett enormt utanförskap under sin tid vid regeringsmakten. Där vill vi nu göra skillnad och vill inte blunda för det. Framför allt för dem som vill och kan arbeta men som inte vågat av rädsla för att förlora sin sjukersättning vill vi göra det möjligt att arbeta. I dag debatterar vi alltså ett betänkande med förslag som gör att reformen i fråga blir möjlig. För att göra det lättare och mindre riskabelt för arbetsgivare att anställa en person som omfattas av reglerna om arbete med sjukersättning slopar vi kravet på att arbetsgivarna ska betala sjuklön om den anställde insjuknar. Om den här personen blir sjuk får den åter sjukersättning, så arbetsgivaren slipper stå för kostnaden för sjuklönen under de två första veckorna. Därmed minskar den risk som gör att arbetsgivarna tvekar inför att anställa. Både via Företagarna och via Svenskt Näringsliv har arbetsgivarna sagt att de vill slippa betala sjuklön under de två första veckorna. För att ytterligare göra det möjligt för denna grupp av personer att jobba tar vi alltså bort nämnda krav. På så sätt löser vi problemet liksom från två håll: Vi minskar arbetsgivarnas utgifter och gör det möjligt för människor att komma i jobb - alltså en stimulans för båda parter. Jag tycker att den här reformen är en av de viktigaste reformerna på sjukförsäkringsområdet under den här mandatperioden. Ja, jag skulle vilja säga att den är jämförbar med den nya sjukskrivningsprocessen som vi har infört. De här två reformerna är alltså de viktigaste reformerna som vi har gjort. Inte minst är det fråga om en stor frihetsreform. Vi sätter stopp för gamla stelbenta regler och släpper fram nya möjligheter när det gäller att komma ut i arbete och att känna sig delaktig. Vad kan vara mer frihetsskapande för de människor som har stått utanför än att få en möjlighet att komma in? Samtidigt är det här en ansvarsfull politik och ett nödvändigt åtagande för att markera slutet på en period med massiva sjukskrivningar och massiva förtidspensioneringar - en politik som den socialdemokratiska regeringen drev. Ronny Olander stod här i talarstolen och talade så vackert om olika reformer och om vad den socialdemokratiska regeringen gjort. Ronny Olander, hur kunde ni låta bli att göra någonting när ni såg hur strömningarna in i förtidspensionering bara ökade och ökade? Varför gjorde ni ingenting när hundratusentals människor slussades ut i arbetslöshet och sjukskrivning och sedan i förtidspension? När man tittar tillbaka på handfallenheten och på den cyniska politiken är det inte så svårt att dra slutsatsen att ni inte gjorde någonting. Herr talman! Nu tar alliansregeringen nya tag och genomför nya förslag på arbetsmarknads- och sjukförsäkringsområdena för att öka sysselsättningen och för att minska ohälsan och utanförskapet. Vi gör det därför att vi bejakar detta med människornas möjligheter och företagens ansvar. Vi kan redan se resultat av den förda politiken. Trots att vi har gått in i en lågkonjunktur är nu nästan 200 000 personer färre i utanförskap. Om vi inte hade gjort det vi gjort, hur hade det då inte sett ut nu när vi går in i en lågkonjunktur? Det här med att 200 000 personer nu lämnat utanförskapet är rekord när det gäller antalet sysselsatta i Sverige. Vi nådde det mål som Socialdemokraterna hade om 80 procents reguljär sysselsättning men som de själva inte lyckades nå. Den reform som nu genomförs ska ses som en fortsättning på den framgångsrika politik som vi i alliansen har börjat med. Jag är hoppfull och tror att vi under de kommande åren kommer att få se en minskning av antalet förtidspensionerade. Men framför allt - det ska jag erkänna - tror jag att vi kommer att få se att tusentals människor för första gången på många år får känna arbetsglädje och en gemenskap i och med att de får komma ut och känna sig behövda. Att våga ta det steget är vad de har längtat efter. Det här är alltså den största och kanske viktigaste reformen under den här mandatperioden bortsett från, som sagt, sjukskrivningsprocessen. Herr talman! Övriga motioner i betänkandet - om nämndemannamedverkan eller inte - lämnar jag därhän. Jag nöjer mig med att bara yrka avslag på samtliga motioner samt bifall till utskottets förslag i betänkandet. I detta anförande instämde Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Mats G Nilsson, Lars-Arne Staxäng och Marianne Watz (alla m), Ulf Nilsson (fp) samt Eva Johnsson (kd).

Herr talman! På sluttampen brukar Solveig Zander brassa på. Det gjorde hon även denna gång, så jag måste uppta tid med en replik. Det blir lite konstigt när ni säger: Vad gjorde ni? Ja, vi gjorde oerhört mycket, inte minst inom rehabiliteringsområdet. Det var allt från Deltaprojektet till Finsam, Sosam där tre aktörer skulle medverka, Frisam och sedan Finsam igen - som ni nu tar bort pengar från. På rehabiliteringsområdet har vi alltså gjort oerhört mycket. Likaså gjordes det satsningar på arbetsmiljön, på Arbetslivsinstitutet som ni plockat bort, på företagshälsovård och så vidare. År 2003 lade vi också fast att människor utifrån sin arbetsförmåga skulle kunna vara deltidssjukskrivna. Det blev en mycket stor framgång. Människor kunde prova på att jobba hos sin arbetsgivare eller på annat sätt. Jag tror nog att man ska vara lite försiktig och inte ta i för hårt när det gäller ett av våra verkliga ohälsomål, nämligen det mål som vi år 2002 ihop med Vänsterpartiet och Miljöpartiet lade fast: att ohälsotalet skulle vara halverat till år 2008. Där var vi på god väg. Sådant görs ju inte från den ena dagen till den andra eller från det ena året till det andra, men det flöt på. Sedan kom ni till makten år 2006. Vi har hört hur ni stått här och, som vi säger i Skåne, skrävlat, skrutit. Vi kan gärna acceptera det som gjorts, för vi är bara glada över varje person som kommer tillbaka till sin arbetsplats, som får rehabilitering eller så. Men dra inte på för mycket! Det är inte så att ni under två år har förändrat hela Sverige. Allt arbete som gjorts dessförinnan har ni njutit frukterna av. Det tycker vi är okej eftersom det har kommit människorna till godo. Men ta det lite lugnt och brassa inte på med den ena raketen efter den andra! Vi accepterar mycket, men till sist får vi tala om hur det verkligen ligger till. Ni har haft er glansperiod, men varsågod!

Herr talman! Ibland kan det vara svårt att lyssna till sanningen. Man kan tala om att skrävla eller vad man nu vill kalla det för - jag vet inte hur det ska uttryckas. När jag lyssnar på Ronny Olander och hör om allt det som Socialdemokraterna gjorde och bidrog till under förra mandatperioden blir jag, måste jag säga, oerhört förvånad över att det var så många fler som blev sjuka och förtidspensionerade och som hamnade i utanförskap. Nog borde väl åtgärderna ha gett mer än negativa effekter. Därför förvånar det mig varför man inte, när socialdemokraten Ronny Olander prisar arbetslinjen, ställer upp på vårt förslag. I den reservation som Socialdemokraterna har tillsammans med de andra två oppositionspartierna står det att det är positivt att personer som har en icke tidsbegränsad sjukersättning får möjligheter att komma tillbaka till arbetet. Det är första meningen. Sedan räknar man upp sex negativa effekter. Varför kan man inte se det positiva i det här i stället för att bara lyfta fram det negativa? Ronny Olander brukar säga så till oss. Varför kan man inte säga att vår arbetslinje, som vi har bidragit till, kommer att göra att pensionärerna blir vinnarna 2009? Det har man räknat ut, och det framgick av en utredning vi fick i förra veckan. Varför kan man inte säga att arbetslinjen, som vi har bidragit med, har gjort att pensionärerna är de som vinner? Nä, man hittar bara negativa saker. Det tycker jag är konstigt, herr talman.

Herr talman! Att vara i opposition är precis detsamma som när ni var i opposition. Det gäller att kritiskt granska era förslag. Eftersom de kommer ett då, ett då och ett då måste vi peka på det som vi kan känna bekymmer för. Ni ska vara glada för att vi gör det. Då blir ni observerade på att ni nog måste titta på det, om ni nu vill lyssna på oppositionen. Men man får intrycket att ni bara kör på. Vi vet vad vi har för sammanträdestider i socialförsäkringsutskottet. När det kommer en minister sägs det att det tar en halvtimme, men det han säger tar fem sex minuter. Vi känner inte att ni lyssnar på oss. Det är därför vi mer konkret måste påpeka saker. Sedan ska jag ta upp en annan sak. Vi har en förvärvsfrekvens i Sverige som är 77 procent för män, 75 procent för kvinnor och för dem som inte har bott så länge i landet ungefär 60 procent. Sett i ett europeiskt perspektiv, kanske i hela världen, har vi en oerhört arbetsam befolkning. Försök er inte på de varianter som ni nu framför och pratar om er arbetslinje. Vad är er arbetslinje? Hur ska man uttolka det? Vi föredrar att uppmuntra människor, förnya utbildningar, förnya kompetenser och rehabilitering. Det är så vi gjorde för att förstärka människor. Men vi accepterade vid många tillfällen att många som hade slitit hårt - oftast kvinnor i offentlig förvaltning och offentlig sektor - nacke, rygg, axlar, knä var slut. Vid något tillfälle måste man acceptera det och inte bara säga: Du har lite arbetsförmåga. Jag har varit med om ett fall i Göteborg med en man som var sängliggande. Vet du vad han fick för rekommendation? Han skulle bli telefonförsäljare. Man skäms över sådana varianter för livet. Sista frågan om bidrag och kassaförsörjning: Delar Centern detta? Är det så ni ser på människors förmåga att vara med och bidra i samhället?

Herr talman! Jag förstod inte det sista. Jag ber om ursäkt, det kanske är på grund av skånskan. Det förstod jag inte riktigt. Det intressanta är det som Ronny Olander började sin sista replik med. Han sade att man har slitit hårt och har anledning, så uppfattade jag det, att bli förtidspensionerad, som vi kallade det förr. Det har man. Men många av dem, inte minst kvinnor, ville oerhört gärna jobba ideellt någon stund, någon timme någon gång. Men de vågade inte det med risk för att deras förtidspension skulle äventyras. För de här kvinnorna är det oerhört viktigt att till exempel via Röda Korset gå och läsa tidningen hos någon. Jag har själv stått i ansvarig ställning för personer som har varit oerhört ledsna för att de inte kunnat göra det. Den här reformen möjliggör för dem att göra det. Vi ska ta det som positivt att ni har synpunkter. Då vill jag avsluta med något positivt. Ni vill att man ska ha en uppföljande utredning. Jag höll på att säga att vi verkligen har lyssnat på er när vi säger att alla reformer utvärderas, också den här. Visst kommer vi att utvärdera det här, och vi kommer att få anledning att återkomma och diskutera utfallet. Men jag är övertygad om att det här kommer att göra att kvaliteten för många förtidspensionärer kommer att bli skyhögt mycket högre än vad den är i dag.

Herr talman! Det kan vara anledning, som Solveig Zander sade i sitt anförande, att påminna om bakgrunden till den debatt som vi har i dag. Bakgrunden är det alliansregeringens förslag som riksdagen godtog om att låta förtidspensionerade pröva på att arbeta under mycket förmånliga villkor. Ungefär en halv miljon människor hade blivit hänvisade till det som i dagligt tal fortfarande heter förtidspension, alltså sjukersättning. Många av dem hade hamnat där på ett väldigt lättvindigt sätt utan rehabilitering och genom automatisk prövning efter ett års sjukskrivning. Det finns också en uppenbar statistik som styrker uppgiften att när det var dåliga tider och många var arbetslösa var det fler som blev förtidspensionerade. Det var alltså ett ganska cyniskt sätt att dölja arbetslöshetssiffrorna helt enkelt och snygga till statistiken. När man väl hade kommit in i det sjukersättningssystemet var vägen tillbaka väldigt lång. Därför är det beslut som vi kommer att fatta för alla dem som förtidspensionerades under den perioden en väldigt viktig möjlighet. Människor får pröva på - inget tvång men möjligheter. Man får möjlighet att arbeta, studera på 10, 20 eller 30 procent och behålla ett basbelopp, 42 800 kronor, och dessutom lägga på lönen. Även om man jobbar heltid i fem-tio år men sedan inte orkar går man tillbaka och har sin sjukersättning. Det är alltså möjligheter som öppnas för många människor, men ingen blir tvingad. Jag tycker som bor så nära en gräns, precis som Ronny Olander bor nära Öresund där människor söker sig över Sundet för att både arbeta och studera, är det positivt att de här reglerna gäller även om man ger sig i väg och arbetar eller studerar i ett annat nordiskt land, till exempel Danmark. Möjligheten att gå tillbaka finns ända tills man fyllt 65 år. Ronny Olander sade i sitt anförande att vi bara pratar detaljer och inte helheten. Just i dag är det några detaljer vi diskuterar, väldigt viktiga detaljer, som hjälper till att skapa helheten för att hjälpa människor tillbaka till ett aktivt arbetsliv och samhällsliv. Det är alliansregeringens portaluppgift. I dag diskuterar vi några viktiga kompletterande detaljer till den större reform som vi beslutade om när vi gav förtidspensionerade möjligheter att pröva på att arbeta. Ett förslag är att arbetsgivarna inte ska behöva betala sjuklönen de första 14 dagarna, utan i stället ska personen kunna få sjukersättning. Ett viktigt skäl till det förslaget är att arbetsgivaren inte ska vara rädd att anställa någon med hög risk att bli sjukskriven, för att arbetsgivaren inte ska förlora ekonomiskt på det. Det kan ibland finnas en sådan rädsla. Den bestämmelsen kan ganska säkert bidra till att en förtidspensionerad lättare får pröva på ett arbete. Vi föreslår att om någon som ingår i detta mycket fördelaktiga paket blir sjuk även längre tid än 14 dagar ska ersättningen helt enkelt vara den sjukersättning som man har sedan gammalt. Det är i huvuddrag det vi bestämmer när det gäller sjukersättning eller förtidspensionering i dag. Men bakom finns då denna viktiga reform. Socialdemokraterna återkommer hela tiden till det här med uppföljning och utvärdering. Som sagt var: Alla riksdagsbeslut utvärderas ju vartefter. Men vad är det egentligen som ska utvärderas här? Man talar om kvalitativ och kvantitativ uppföljning, och man talar om jämställdhetsaspekter. Då ställer jag mig frågan: Vad är det Socialdemokraterna är rädda för ska gå fel här? Vad ska man göra om det visar sig att det är ganska få som utnyttjar den här möjligheten? Ska man då avskaffa den? Eller ska man nöja sig med att de få som faktiskt har orkat utnyttja den fullt ut har glädje av det? Om man ser att det är ojämn könsfördelning, apropå detta med jämställdhet, att det är väldigt många kvinnor eller väldigt många män som utnyttjar den här möjligheten, ska man då avskaffa reformen? Ja, det skapar osäkerhet. Det som alliansen har genomfört är ett system som har mötts med mycket stor entusiasm. Men det enda som har skapat osäkerhet är Socialdemokraternas lite förtäckta kritik i kravet om utvärdering. Jag hoppas nu att det är så att det bara speglar oviljan att erkänna att alliansen faktiskt har gjort något bra och att det är därför ni har de här krystade formuleringarna om att det behövs så väldigt mycket utvärderingar. Jag väljer att tro och hoppas att ni inte kommer att riva upp denna reform om ni skulle få möjligheten. Som sagt var: Det är inte några dramatiska förslag i det här lilla betänkandet, men det är viktiga följdbeslut till de nya möjligheter som vi redan har skapat för dem som är utanför arbetsmarknaden. Och det är en del i hela kampen för den positiva arbetslinjen som alliansen för. Jag yrkar bifall till betänkandets förslag till beslut och avslag på motionerna. I detta anförande instämde Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Mats G Nilsson, Lars-Arne Staxäng och Marianne Watz (alla m), Solveig Zander (c) samt Eva Johnsson (kd) .

Herr talman! Vi har redan deklarerat från vår sida att vi tycker att det i vissa delar är bra idéer, och vi socialdemokrater står alltid för vad vi har sagt. Jag skulle vilja ställa en fråga med tanke på den nyhet som nådde oss i dag om att den parlamentariska utredningen kommer. Det var faktiskt Bo Könberg, folkpartisten, som tillsammans med Miljöpartiet körde över oss så att det blev en parlamentarisk utredning. Vi är väldigt glada för det. Min fråga är: Tänker Folkpartiet, för ni känner väl till detta, driva kraven på standardtrygghet, inkomstbortfallsprincipen, höga ersättningsnivåer, det generella välfärdssystemet och att man ska betala skatt efter bärighet? Eller har ni den syn som Moderaterna verkar ge uttryck för? De kallar det inte längre för bidrag, utan det är någon kassaförsörjning. Jag vet inte vad skillnaden mellan bidrag och kassaförsörjning är, men det handlar om pengar i alla fall, har jag förstått. Hur ser Folkpartiet på det här? Om man har en hemförsäkring och det händer något i hemmet, att diskmaskinen går sönder eller det blir ett inbrott, och man kan få ersättning för det, är det då en försäkringsersättning eller är det ett bidrag man får? Om man är ute och kör med sin bil, som är trafikförsäkrad, och man krockar med den, får man då ett bidrag från försäkringsbolaget eller är det en försäkringsersättning? Det är så vi har sett på det generella välfärdssystemet. Om man läst på er historia lite grann vet man att socialliberalismen en gång stod upp för detta. Ni hjälpte till och med till så att det bildades fackföreningar i Sverige. Det är därför jag frågar om ni har vikit av från det här. Eller har ni tvingats vika ned er för att få sitta med vid beslutsbordet? Det är det man måste fråga en folkpartist i dag. Hur ser ni på detta egentligen?

Herr talman! Den repliken har nog ingenting att göra med mitt anförande och med ämnet som vi diskuterar nu. Men jag svarar gärna ändå väldigt kort, så kan vi kanske komma tillbaka till den övergripande diskussionen när vi behandlar budgetbetänkandet och så vidare och kommer in på mer principiella frågor. Folkpartiet tycker att den överenskommelse som vi kom fram till i alliansen för de här budgetåren med i princip bibehållna 80 procent i sjukpeng och tills vidare inte höjda tak är acceptabel och bra, eftersom den prioriterar det som är viktigast att prioritera. Sedan innehåller den ju alla andra inslag som rehabiliteringsgaranti och så vidare. Men det är ingen hemlighet att Folkpartiet utgår från att det är bra med en inkomstbortfallsprincip. Vårt bud när vi kommer att sätta oss och diskutera i utredningar och så vidare är att vi ska behålla grundprincipen om inkomstbortfallsskydd i försäkringarna. Men det hindrar inte att jag säger att jag tycker att vi har ett betydligt bättre förslag och mer inriktat på att komma tillbaka till arbetslivet. Och vi har ett betydligt bättre fungerande sjukförsäkringssystem i dag än vad vi hade när Ronny Olanders parti regerade. Jag sitter i socialförsäkringsutskottet, och jag arbetar med socialförsäkringar och använder den terminologin. Jag skulle vilja ställa en fråga till Ronny Olander om något som anspelar på det som jag talade om och som Ronny Olander talade om. Helhetsintrycket är att ni är väldigt negativa i dag. Vi kunde ju ha talat om möjligheter för alla dessa människor som kan se en chans öppna sig till att pröva arbetslivet igen. Kan vi få ett klart besked från Ronny Olander i dag att den här reformen inte kommer att rivas upp?

Herr talman! Vi kommer att följa den här reformen på vårt sätt och se vad den ger för utdelning. Ger de bra utdelning river vi inte upp några förslag. Just därför kräver vi både uppföljning och utvärdering. Vi vill kunna se om det är bra reformer. Det där resonemanget att ni följer upp löpande var något som vi också sade vid vissa tillfällen. Men vad ligger bakom att följa upp det löpande? När ska det ske? Vem ska göra det? Som vi hörde här har Riksrevisionen riktat kritik mot att det är jobb som kostar uppemot 900 000 kronor. När det gäller det här med skatteavdragsdelen har ni ju fastnat i den gropen. Ni kommer inte upp ur den. Ta er upp ur gropen! Jag ska ordna en stege till er så att ni kommer upp. Snart har ni inga pengar kvar. Om den globala krisen slår som vi tror att den kanske gör, vad blir det då för pengar kvar till att dela ut? Rehabilitering och Finsam hör väl till detta, för blir man inte rehabiliterad hamnar man ju i sjuk- och aktivitetsersättning så småningom. Arbetsgivarens ansvar har ni inte pratat en millimeter om. När det gäller det systematiska arbetsmiljöarbetet på arbetsplatser, varför lade ni ned Arbetslivsinstitutet med alla de 400 forskare som hade kunnat hjälpa till nu så att folk inte kommer tillbaka bara en timme eller två i ideellt arbete? Jag tycker i och för sig att det är lovvärt på sitt sätt, då man inte tar jobb från andra. Men Bo Könberg står ju bakom Finsam 1. Det var hans slagskepp. Jag vill bara använda det som ett retoriskt inslag, som det heter numera, för att inte få påhopp. Varför är ni med och tar bort pengar från Finsam? Du kan väl resa hem till Bo Könberg i Sörmland och säga: Jag är ledsen att vi har svängt här lite grann, men det gör väl ingenting. När det gäller uppföljning är det 30 000 som åker efter årsskiftet och 52 000 år 2010. Är ni inte oroliga? En halv miljon människor kommer att stå utanför a-kassesystemet. Jag skulle inte kunna sova en blund om jag vore i era kläder. Jag vet inte vad ni har som inte jag har, men jag vill kanske inte ha det heller.

Herr talman! Det var väldigt många punkter Ronny Olander tog upp. Inte för att jag inte kan diskutera dem, men jag nöjer mig denna gång med att koncentrera mig på det som hör till dagens ämne. Ronny Olander sade att ni brukar prata om att utvärdera, men när vi pratar om att utvärdera och följa upp menar vi faktiskt att man också ska följa upp och utvärdera det. Och det utgår jag från att regeringen gör i det här fallet. Jag konstaterar till min förvåning att jag inte fick något besked av Ronny Olander om att de förtidspensionerade som nu prövar att arbeta utan risk att förlora sin förtidspension kommer att få fortsätta att ha den möjligheten, utan det är beroende på hur Ronny Olander och Socialdemokraterna tolkar att reformen fungerar framöver. Det var synd att inte Ronny Olander helt enkelt sade ett tydligt nej, det här rivs inte upp. Men det gjorde han inte.

Herr talman! Det är alltid en spännande utmaning att komma sist på talarlistan, sist på dagen och sist en måndag, men jag ska göra mitt yttersta för att försöka hålla ångan uppe ända in i kaklet. Jag börjar med att korrigera den verklighetsbeskrivning vi har fått lyssna på en stund. Vi har fått höra hur Socialdemokraternas företrädare har uttryckt en sorg utan like över att en parlamentarisk utredning inte tillsattes. Det skulle man möjligen kunna känna en viss förståelse för om inte historien berättade en alldeles sann saga som innebär att det fattades ett beslut i denna riksdag 2005 där oppositionen tillsammans med majoriteten beslutade att en parlamentarisk utredning skulle tillsättas. Men det var då. Då hade vi en helt annan majoritet. Då kunde den socialdemokratiska majoriteten på eget bevåg strunta i det beslutet och i stället tillsätta en ensamutredare. Nu var det visserligen så att hon gjorde ett strålande jobb. När Anna Hedborg sedan lade fram sin utredning hade hon ett knippe goda förslag, men ett beslut är ett beslut och en parlamentarisk utredning är en parlamentarisk utredning - inte en ensamutredare. Men verkligheten har förändrats, oppositionen har blivit majoritet och majoriteten har blivit opposition - och livet har blivit betydligt lättare att leva för många av oss. Med detta sagt som en liten inledning vill jag gärna övergå, herr talman, till det som vi nu egentligen har att diskutera, nämligen dagens betänkande. Vi ska öppna för ytterligare möjligheter för arbetsgivare att anställa personer som har stått långt från arbetsmarknaden. Vi är glada för det. Det är inget stort betänkande men ett viktigt och kompletterande betänkande som kommer att underlätta ytterligare möjligheter, riva murar, ta bort gränser och hjälpa människor som står långt ifrån arbetsmarknaden. För oss kristdemokrater är det självklart att vi ska genomföra åtgärder som syftar till att i första hand förhindra att människor blir långtidssjukskrivna. Men om det ändå sker måste vi på alla sätt underlätta återinträde på arbetsmarknaden. Dagens beslut är emellertid bara en i raden av åtgärder med detta enda syfte, nämligen att ta till vara alla människors kapacitet oavsett storlek, möjligheter och resurser. Det gör vi i första hand för att varje enskild individ är viktig för oss. Samhället ska utformas för att så långt det bara är möjligt anpassas efter människorna, underlätta livet och öppna för så många som möjligt - inte tvärtom. Vi har tidigare fattat beslut om många andra åtgärder med samma tydliga inriktning. Det har handlat om beslut inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin, nystartsjobb och nyfriskjobb. Listan kan göras lång. Sedan har vi denna positiva reform om att gå från sjukersättning till arbete. Den innebär att personer med förtidspension också får möjlighet att studera, tjäna pengar - drygt 40 000, ett basbelopp - utan att ersättningen från Försäkringskassan minskar. En knapp halv miljon människor har nu möjlighet att komma ut, studera eller engagera sig ideellt med bibehållen förtidspension, till skillnad från tidigare då alltför många har upplevt att förtidspension har lett till en permanent isolering. Det kan för övrigt vara intressant att notera att tidigare har ungefär 1 procent kommit tillbaka till arbetslivet från en frivillig eller ofrivillig förtidspension. Jag förväntar mig inte, till skillnad från Solveig Zander som är en positiv och godhjärtad människa, att Socialdemokraterna och oppositionen ska tycka och uttala att det vi gör är positivt. Jag har nu fått lära mig att det handlar om en kritisk granskning. Det är orsaken. Det vore, som sagt var, trevligt om man kunde antyda att detta är en chans som ges till människor som inte tidigare har getts. Jag har träffat Ingrid som är strålande glad för att hon äntligen kan engagera sig ideellt, vilket hon inte har vågat göra tidigare, eller Karin som vid 28 års ålder blev ofrivilligt utstämplad, mot sin vilja, och som ser fram emot att få börja studera. Det är en ny chans som hon inte hade tillåtits få tidigare. Herr talman! Den här typen av debatter blir lätt lite förutsägbara. Vi på regeringssidan pekar på åtgärder som vi har vidtagit för att öppna arbetsmarknaden. Vi hänvisar till det stora antalet människor som har gått från bidragsförsörjning till arbete. Oppositionen klagar på att det mesta är fel och orättvist. Möjligen kan det bli en munhuggning som kanske inte alltid leder till någon stor klarhet. Även om det pågår finansiella kriser och det kommer att ställas större och utökade krav på konkreta åtgärder från regeringen för att underlätta för så många som möjligt att återgå till arbete är det arbete som hittills har gjorts helt rätt och riktigt. Enligt Finansinspektionen är det svenska finansiella systemet tillfredsställande stabilt. Paketet som regeringen satsar på drygt 30 miljarder för stimulansåtgärder kommer att sjösättas vid årsskiftet. Det innebär alltså en satsning på 4 000 kronor per svensk. Det är en satsning för att stimulera på olika sätt. Det är en historiskt stor satsning, samtidigt som alla åtgärder kommer att följas upp, utvärderas och eventuellt kompletteras med ytterligare stimulansåtgärder. I det perspektivet är dagens beslut bara en av många åtgärder. Det handlar om att stimulera arbetsgivares benägenhet att anställa och underlätta tillbakagång till arbete för så många människor som möjligt. Med dagens beslut behöver inte en arbetsgivare vara skyldig att betala sjuklön. Det förhållandet kan sannolikt få den positiva effekten att det underlättar återgången till arbete för försäkrade som uppbär sjukersättning. Det är naturligtvis viktigt att komma ihåg att ingen åtgärd kan ses enskilt och lösryckt. Alla åtgärder måste ses som en del i ett större paket. Det handlar om att vi vill hjälpa och stödja alla som går från långa passiva sjukskrivningar till aktiva åtgärder med allt upptänkligt stöd och all upptänklig hjälp som vi över huvud taget kan komma på. Vi vill att alla människor ska våga försöka. Vi vill att företag ska våga anställa. Vi vill ha en kortare väg till ett friskare liv. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på de få reservationerna, motionerna och invändningarna som har lagts fram. I detta anförande instämde Gunnar Axén, Mikael Cederbratt, Mats G Nilsson, Lars-Arne Staxäng och Marianne Watz (alla m), Solveig Zander (c) samt Ulf Nilsson (fp).

Herr talman! Kristdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans med de andra borgerliga partierna var överens om att vi skulle ha en parlamentarisk utredning. Socialdemokraterna ville först ha en enmansutredning. Jag tycker att det är lite viktigt att ändå hålla sig till en bred syn på vad som faktiskt hände och inte bara smalna av perspektivet och säga att det var deras fel att en parlamentarisk utredning inte tillsattes. År 2003 hade vi en topp på ohälsotalen, sedan började de faktiskt sjunka - och de har fortsatt att sjunka. Det var inte så att det var en topp 2006 när ni tillträdde makten. Så var det faktiskt inte. I april 2007 på Socialdepartementet, där kd basar tillsammans med Cristina Husmark Pehrsson, sades det att en parlamentarisk utredning ska tillsättas. Den kommer nog snart. Det hette på hösten 2006 att den nog kommer till våren 2007. I april sade man att den kommer senare. Nu låter det som att eftersom s har blockerat kommer den inte alls. Jag hoppas ändå att vi kan få till den parlamentariska utredningen, som vi har varit överens om. Det ska inte bli som i sagan med skräddaren som skulle sy en väst och det till slut bidde en tumme. Vad tror Eva Johnsson? Blir det en parlamentarisk utredning? (Applåder)

Herr talman! Jag säger inte att den här regeringen gör som den förra regeringen. Det var inte det jag sade. Den här regeringen säger en sak och gör samma sak. Det är det som är den stora skillnaden. Vi följer också parlamentariska beslut. Vi tycker att det är intressant och demokratiskt att man gör så. Om det fattas ett beslut i riksdagen följer vi det beslutet. Om vi har sagt att det blir en parlamentarisk utredning blir det en parlamentarisk utredning och inte en enmansutredning. Ja, det kommer en utredning, och ja, den kommer att vara parlamentarisk.

Herr talman! Det är bra att Eva Johnsson ändå tror på att det blir en parlamentarisk utredning. Men frågan är om det räcker att ha den tron. Samtidigt säger hon: Ja, vi gör, vi fattar beslut och vi verkställer. Men det har gått ett och ett halvt år sedan Cristina Husmark Pehrsson i april sade att man kommer att tillsätta den parlamentariska utredningen. Jag vill här och nu erbjuda er att diskutera direktiven med oss i oppositionen så att vi kan få en bred parlamentarisk utredning. Jag hoppas att vi i utskottet nästa gång kan få information om hur långt direktiven är gångna och få en beskrivning av direktiven. Kan Eva Johnsson lova mig att hon verkar för att vi tar upp det här i utskottet, beskriver tidsplanen och tar en diskussion om direktiven i utskottet?

Herr talman! Jag förstår att Gunvor G Ericson gärna vill att jag ska lova det - det vore ju väldigt enkelt att kunna säga det. Men det tänker jag inte göra. Det kan jag inte göra. Jag kommer inte att lova någon tid exakt när detta kommer att tas upp i utskottet. Men jag hävdar med stort eftertryck och med tro - och här är min tro orubblig - att utredningen kommer till stånd och att den blir parlamentarisk. På vilket utskottssammanträde det kommer att tas upp får framtiden utvisa.