Eu-debatt

Fru talman! Ärade ledamöter! Vi ska diskutera framtiden i dag, men låt mig ett kort ögonblick få titta tillbaka lite grann. Vem hade kunnat tro 1951, när man tog de första stegen mot europeiskt samarbete med Kol- och stålunionen, att det skulle vara början på flera generationers fred i Västeuropa? Vem hade trott 1987 att den inre marknaden fem år senare skulle vara lagbunden och en fungerande verklighet? Vem hade trott 1991 att eurosedlar och mynt skulle finnas i plånböckerna hos hundratals miljoner européer inom ett decennium? Vem hade trott 1999 att en lyckad utvidgning skulle ta de sista resterna av järnridån och förena Europa på bara fem år? EU är ett unikt samarbete, och vi har flera visionära politiker runt om i Europa att tacka för denna utveckling. Men framgången beror också på det dagliga gnetande arbetet som den europeiska kommissionen gör för att driva på det dagliga samarbetet. Därför är det väldigt bra att vi har den här debatten om kommissionens politiska strategi inför nästa år. Kommissionen inleder sin strategi med att konstatera att 2009 kommer att bli ett mycket viktigt år för Europeiska unionen, och jag kan inte annat än hålla med. Vi ska välja ett nytt Europaparlament, en ny kommission ska utses och under förutsättning att de nationella ratifikationsprocesserna löper på och avslutas kommer också Lissabonfördraget att börja tillämpas. Under det andra halvåret av detta år är Sverige ordförande i Europeiska unionen. Men även det gångna året har varit innehållsrikt. Vi vet alla, och vi märker det dagligen, att dagens klimat är annorlunda än det vi hade när vi var barn. Vi inser att någonting måste göras, och nästan alla europeiska medborgare tar för givet att det är EU som ska leda det arbetet. Europeiska unionen har under det gångna året visat kraft och prov på mognad och handlingskraft. I Bali var EU pådrivande för att åstadkomma globala åtgärder. Man fortsätter det arbetet för att förhoppningsvis kunna komma till globala slutsatser vid mötet i Köpenhamn 2009. Kommission har presenterat ett förslag till ansvarsfördelning för att minska våra utsläpp i Europa. Förslaget har mottagits väl i medlemsländerna och diskuteras nu i samtliga 27 huvudstäder. Att 27 länder kan visa handlingsstyrka inför ett sådant här globalt problem är en fantastisk utveckling och ett bevis på kraften i det europeiska samarbetet. För att kunna motsvara de förväntningar som finns hos medborgarna när det gäller klimatfrågorna och även andra gemensamma problem måste EU-samarbetet reformeras. Företrädare för alla medlemsländer har under ganska lång tid diskuterat ett nytt fördrag och enats om ett sådant som effektiviserar samarbetet, fördjupar demokratin och ökar öppenheten i EU. Den svenska riksdagen och andra nationella parlament kommer att få ett viktigt inflytande över EU:s politik. Jag hoppas att ni i denna kammare kommer att rösta ja till Lissabonfördraget såsom riksdagen har gjort tidigare vid fördragsförändringar. Det nya fördraget kommer att ge oss möjligheter till en mer samordnad utrikespolitik. För ett litet land som Sverige som har gott rykte med skickliga diplomater finns det stora möjligheter med en europeisk utrikesförvaltning. Vi kan ha närvaro i flera länder, och den samlade kapaciteten på plats kan förbättras. Det nya fördraget innebär också att medlemsstaterna tar ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet. Sverige kommer inte att stå med armarna i kors om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland. I detta ligger också en förväntan om att andra länder agerar på samma sätt om något skulle hända Sverige. Sverige har som ambition att tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet, och vi är en viktig förhandlingspartner för andra medlemsländer och de andra institutionerna. Under det år som har gått har vi initierat arbetet med en Östersjöstrategi för EU:s interna arbete för att rädda miljön i den känsliga Östersjön men också för att sporra och samordna tillväxten i regionen, bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten och andra gemensamma problem. Förslaget har mottagits mycket väl runt om i Europa. Kommissionen kommer att presentera förslag till en gemensam europeisk Östersjöstrategi lagom till det svenska ordförandeskapet. Sverige bidrar också på andra sätt till att utveckla den europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken. På svenskt initiativ beslutade Europeiska rådet i december att uppdra åt EU:s höge representant att vidareutveckla och uppdatera den europeiska säkerhetsstrategin. Vi menar att man bland annat bör ta hänsyn till den förändrade syn på klimat och säkerhet som har diskuterats de senaste åren. Sverige är ett av de medlemsländer som har bidragit till flest EU-gemensamma truppinsatser. Vårt truppbidrag till EU-insatsen i Tchad håller på att etableras, och EU och Sverige kommer att ta ansvar för säkerheten och stabiliteten i Kosovo under lång tid framöver. Detta halvår är också Sverige ledande för Nordic Battle Group, en av de två snabbinsatsstyrkor som står till EU:s förfogande för att med kort varsel kunna rycka in för fredsfrämjande insatser. Den anses av många vara en av de bäst förberedda styrkorna. Planering pågår för motsvarande beredskapsperiod under 2011. I samband med de oroligheter och fruktansvärda övergrepp som skedde i Burma föreslog Sverige att unionen skulle skicka ett särskilt sändebud till Burma. Det är naturligt att ett sådant sändebud, även om framgångarna tyvärr inte har varit de vi hade önskat oss, har större kraft bakom sig om man representerar en halv miljard européer än nio miljoner svenskar. För regeringen är utvidgningen av EU fortfarande en av de viktigaste frågorna i EU. Det finns olika viljor inom Europeiska unionen, men trots allt, och Sverige är pådrivande här, fortsätter medlemskapsförhandlingarna med Turkiet. Kroatien och Makedonien är liksom Turkiet kandidatländer till EU, och vi vet att andra länder på västra Balkan strävar efter ett EU-medlemskap så småningom. Denna strävan har i sig en stabiliserande verkan eftersom EU-samarbetets mjuka kraft har visat sig vara ett mycket viktigt instrument för att sprida demokrati och rättssäkerhet. Sverige är också en av de starkaste drivande krafterna för frihandel. I varje tänkbart sammanhang driver vi på och argumenterar för nyttan med öppen handel. Vi arbetar också för att modernisera och utveckla den inre marknaden och har bland annat bidragit till att det så kallade varupaketet med sina krav på produktsäkerhet snabbt har kommit på plats. Fru talman! EU har förändrats dramatiskt de senaste åren, men EU:s budget reflekterar fortfarande 1900-talets utmaningar. En översyn av budgeten pågår och ska accentueras under nästa år också. Kommissionen har bett alla länder inkomma med synpunkter på hur budgeten ska reformeras. Regeringen anser att budgeten ska reformeras enligt principerna subsidiaritet, europeiskt mervärde, proportionalitet och sund ekonomisk förvaltning. Det innebär att man kanske behöver flytta på en del uppgifter från europeisk nivå till nationell eller tvärtom. Vår avsikt är att översynen av budgeten ska leda till omprioriteringar som motsvarar det behov vi har i dag i Europa. Det kommer att innebära minskningar inom jordbruks- och sammanhållningspolitiken. Men andra områden behöver kanske ökningar, till exempel miljö, rättsliga frågor, yttre förbindelser och konkurrenskraft. Just när det gäller konkurrenskraft har vi tidigare, för bara några veckor sedan, i denna kammare diskuterat Lissabonstrategin, EU:s jobb- och tillväxtstrategi. Den går nu in i sin avslutande cykel fram till 2010. Det har varit viktigt för oss att riktlinjerna ligger fast och att man fokuserar på att implementera det vi har kommit överens om: att genomföra nödvändiga strukturreformer i Europa. Betydelsen av frihandel och extern öppenhet för att stärka EU:s globala konkurrenskraft måste betonas liksom arbetet för ett ökat arbetskraftsutbud och minskat utanförskap. Det är roligt att se att Sverige ofta nämns som förebild för andra medlemsländer, och regeringens arbete med att bryta utanförskapet har satt tydliga avtryck i statistiken. Arbetslösheten har sjunkit. För ett och ett halvt år sedan gick vart fjärde jobb till personer med utländsk bakgrund. I dag väntas vartannat nytt jobb gå till personer med utländsk bakgrund. Sverige stiger också i välståndsligan och har på ett år klättrat från 14:e till nionde plats. Samtidigt som Sverige och andra länder måste fortsätta att genomföra reformer bör vi också inleda diskussionerna om hur vi ska kunna fortsätta arbetet med att skapa hållbar tillväxt efter 2010. Jag ser framför mig en mer fokuserad strategi som håller fast vid samma mål men som har lärt av misstagen och erfarenheterna under de här tio åren. Fru talman! Det så kallade Haagprogrammet i EU har utvecklat friheten, säkerheten och rättssäkerheten i unionen. Det är ett flerårigt program som löper ut 2009 och som syftar till att stärka samarbetet på det rättsliga området. Vi kommer att vara ansvariga för att se över och uppdatera det här programmet. Fru talman! Den svenska EU-opinionen har utvecklats positivt. Fler svenskar än någonsin tycker att det är bra att Sverige är medlem i Europeiska unionen och vill att EU ska spela en aktiv roll. Det ger oss styrka när vi agerar i EU. Förberedelserna inför Sveriges roll under ordförandeskapet är i full gång. Vi har ett ordförandesekretariat, och vi har diskussioner tillsammans med Tjeckien och Frankrike, som ingår i vår 18-månaderstrio. I praktiken inleds faktiskt vårt trioordförandeskap om 116 dagar, när Frankrike tar över ordförandeklubban - den 1 juli. Många av de frågor jag har nämnt kommer att vara viktiga under vårt ordförandeskap, framför allt klimatfrågan och den otroligt viktiga FN-konferensen i december men även Östersjöstrategin, de rättsliga frågorna, migrationsfrågor, konkurrenskraft och så vidare. År 2009 blir ett spännande år med vårt ordförandeskap, med val till Europaparlamentet, med en ny kommission och, förhoppningsvis, med ett nytt fördrag. Därför är detta år ett väldigt viktigt år för att förbereda detta, och regeringen ser fram emot att göra detta i så nära samarbete som möjligt med riksdagen. (Applåder)

Fru talman! EU-minister Cecilia Malmström är lika entusiastisk när hon pratar om vad regeringen har gjort och gör i EU-arbetet som hon var i den här kammaren för ganska precis ett år sedan. Arbetet ska vara demokratiskt och öppet, och resultatet kommer att gynna alla. Problemet är bara att retoriken står i skarp kontrast till vad som händer i verkligheten. Den borgerliga regeringens politiska prioriteringar i EU-arbetet präglas av gamla vanliga högervärderingar: marknaden före människan. Planeringen inför ordförandeskapet har nu också kommit i gång, och regeringen har presenterat sina prioriterade frågor, som till största delen överensstämmer med vad kommissionen säger om sin årliga strategi inför 2009. Eftersom de punkterna är mycket vida och omfattar det mesta måste jag konstatera att det är detsamma som att inte ha gjort några prioriteringar alls. Det är räddhågset att tala om allt. Det för inte EU-arbetet framåt. Varför kan inte regeringen spetsa till det? Vart tog alliansens smalare och vassare EU-politik vägen? Är det inte dags, efter 13 års medlemskap, att vara tydligare med våra svenska intressen i Europa? Vi har varit för lydiga. Inskolningen måste definitivt vara över. Varför inte lyfta fram frågan om enskilda människors livsmiljö? Varför inte lyfta fram frågan om korruption och mutor i politik och näringsliv? Varför inte lyfta fram behovet av ett nytt penicillin? Resistenta bakterier hotar Europas befolkning. Man kan dö av en enkel lunginflammation. Varför inte lyfta fram frågan om konsumenträtt och den enskilda människans utsatthet för multinationella affärsintressen? Varför inte lyfta fram frågor som verkligen skulle intressera Europas folk? I stället orerar man om allt som Europaparlamentet och kommissionen pysslar med, frågor som vi egentligen tycker att de inte har med att göra - sådant som vi betraktar som nationella frågor. Fru talman! Jag tänker inte använda min tid i talarstolen till att bara tala om vår högerledda regerings Europapolitik. Jag vill ta tillfället i akt och tala om vad vi socialdemokrater vill med EU. Mina partikamrater kommer senare att fylla på med flera sakfrågor. För oss socialdemokrater är EU i grunden en kraft för fred och demokrati. Det europeiska samarbetet har öppnat möjligheter att tillsammans med andra skapa en demokratisk motkraft mot globaliseringens negativa sidor. Den möjligheten måste vi ta vara på, och vi måste vårda den. Den svenska socialdemokratiska EU-dagordningen tar sin utgångspunkt i de klassiska socialdemokratiska värderingarna. Vi vill använda EU för att genomföra en framåtsyftande socialdemokratisk politik för ett mer rättvist och solidariskt samhälle. Som socialdemokrater strävar vi efter att åstadkomma en hållbar tillväxt. Konkurrenskraften ska byggas med kunskap, trygghet, välfärd och miljöhänsyn - inte med otrygghet, låga löner, ökade klassklyftor och rovdrift på naturen. Miljöproblemen är gränsöverskridande - lösningarna likaså. Vår socialdemokratiska ambition är att Europa ska bli bättre på miljö och vara en aggressiv miljöförespråkare. Utsläppen måste minska och transporterna bli renare och säkrare. Östersjön måste bli ett rent innanhav. Kontrollen av kemikalier måste bli starkare. Likaså måste livsmedelskontrollen och jordbruket i EU kopplas till positiva effekter. Fru talman! Vi socialdemokrater vill driva på EU:s arbete för lika rättigheter. Vi måste få bort diskriminering oavsett om den grundar sig på kön, sexuell läggning, hudfärg, ålder eller funktionshinder. Särskilt måste åtgärderna för att hindra människohandel förstärkas. Vi vill bidra till hållbara ekonomier. Inget land inom EU ska kunna misshushålla med offentliga finanser. I slutändan drabbar dåliga offentliga finanser alla övriga länder. Vi socialdemokrater vill verka för att EU:s budget används bättre och att utgifternas andel av ekonomin inte ökar. Vi vill öppna EU:s institutioner för insyn för medborgarna. Vi vill ha ett EU för hela Europa. Vi socialdemokrater var varma förespråkare för den senaste stora utvidgningen, och vi vill fortsätta att värna ett EU som är öppet mot omvärlden. Höger eller vänster spelar stor roll i Europa, inte bara i Sverige. Samarbetet i EU blir allt viktigare, och det som beslutas på EU-nivå påverkar villkoren för människorna i Sverige och i Europa. Medborgarna i EU väljer också till EU-parlamentet, som i sin tur påverkar politiken utifrån vilka partier som vann valet. Det har stor betydelse om Europa styrs av konservativa eller av socialdemokrater. Vi socialdemokrater vill ge människor makt genom politiska beslut, och tillsammans med andra goda krafter kan vi nå långt. (Applåder) I detta anförande instämde Kenneth G Forslund (s).

Fru talman! Jag vill tacka Europaministern för inledningen. Jag vill också tacka, jag tror att det är riksdagsstyrelsen, för att ha testhängt en flagga i vår vackra plenisal. Det visar att Europafrågorna till vardags hör hemma här. Jag hoppas få se mer av den framåt ordförandeskapet om inte förr, precis som vi kan se i drygt hälften av de andra EU-ländernas parlament. För åtta år sedan, när jag första gången kom in i riksdagen, var EU-frågorna något som man lade i en liten låda vid sidan av. Så är det inte längre. I dag har vi dessutom en regering som politiskt vill påverka EU, som kan göra det och också gör det, som inte blockeras av frågan om vi över huvud taget ska vara med, som inte vill stå i hörnet och sura med ett eller kanske två andra motvallsländer, en regering som strävar efter att ingå i EU:s kärna. Vi har sedan vi blev medlemmar i EU aldrig haft en sådan regering. Nu ser vi att det börjar ge resultat. Tänk för ett ögonblick på en fisk som i detta nu dras upp av en hobbyfiskare mellan Riksdagshuset och Rosenbad. Hon eller han hade lika gärna kunnat simma vidare ut i Östersjön om hon eller han inte hade nappat på just den kroken. Hon eller han hade inte brytt sig ett dugg om nationsgränser. Däremot hade hon eller han varit i stort behov av rent vatten, förstås, och av en god miljö runt vattnet, och det är naturligtvis vi också. Det visar varför vi behöver ett fungerande Europasamarbete. Jag hade glädjen att arbeta med förra utrikesministern Margaretha af Ugglas, moderat, när hon var ny ledamot av Europaparlamentet och började lansera idén om en gemensam Östersjöstrategi. Då fick hon dela ut en karta till ett ganska oförstående utrikesutskott i Europaparlamentet där många ledamöter aldrig hade hört talas om den regionen, än mindre trodde de att den berörde EU. I dag behöver man inte dela ut någon karta. I dag ligger vart tredje EU-land i eller i nära anslutning till Östersjöregionen. Vi måste emellertid fortsätta att arbeta tillsammans för att lösa våra gemensamma problem. Vi måste arbeta tillsammans mot klimathotet och för en bättre miljö inom och utanför EU. Det gläder mig att Maria Wetterstrand nyligen insåg detta, och jag hoppas förstås att den kloke, miljöengagerade och erfarne miljöpartisten Ulf Holm också snart tar detta steg. Det får vi väl se senare under debatten. I så fall ska han få en ask lika goda europraliner som de som jag gav Maria Wetterstrand förra veckan. De är värda att prova! En annan fråga som jag vill lyfta fram och som också märks tydligt i Östersjöområdet gäller kampen mot brotten. Tyvärr finns det terrorism, trafficking och knarkhandel vars utövare per definition inte respekterar lagar och regler. Annars skulle de göra något annat. De respekterar inte heller våra gränser. EU måste bli starkare i samarbetet mot brotten. Det vet jag att regeringen prioriterar, och därför välkomnar vi fördragets starkare möjligheter på detta område. Samtidigt är det viktigt att vi värnar om rättssäkerheten, som också stärks med fördraget. Jag hade gärna sett lite mer brottsbekämpningsförslag i kommissionens strategi för 2009, men jag välkomnar att samarbetet om migrationen är prioriterat. Där måste öppenhet fortsätta att vara ledordet, framför allt för dem som vill komma hit och arbeta. EU ska vara starkt i kampen mot terrorism men bygga på frihet och rörlighet för människor. Därför välkomnar jag att kommissionen lyfter upp just medborgaraspekten. De allra flesta människor, både EU-medborgare och de som ännu inte blivit det, är fredligt folk som vill ha praktisk nytta av öppenhet och samarbete. Det känner man inte om man till exempel måste visa pass varje gång man rör sig inom Schengen fastän man lagligen uppehåller sig där. Vi måste hitta bättre sätt att jaga terrorister och tjuvar, utan att förstöra för mycket för alla oss som inte är det. Där hoppas jag på förslag i medborgarnyttig riktning. Jag vet att även regeringen efterlyser det. Susanne Eberstein efterlyste viktiga frågor att driva. Ja, det finns ännu fler än de hon räknade upp. Jag tycker att exempelvis jobben är viktiga. Ungefär 17 miljoner arbetsföra EU-medborgare går inte till jobbet en vanlig vardag. Det tycker jag är viktigt att komma ihåg. Även här har EU en viktig roll att spela. EU kan inte fixa jobben - det är framför allt företag som kan göra det - men vi kan underlätta det arbetet. Sverige är ett av de länder som gör detta bäst. Det märker vi när Lissabonstrategin utvärderas, och det framhöll även Barroso när han var här häromveckan. Han framhöll också att gemensamt för de länder som lyckas alla bäst, mätt med Lissabonstrategins mått, är att de är öppna. Det är en mycket viktig princip. Det handlar inte bara om att alla, eller många, ska kunna komma hit. Det handlar också om att öppenhet ger svenska företag och människor tillträde till fler i andra länder. Det vill vi se mer av även i tjänste- och välfärdssektorerna. Vi som gillar frihandel och öppenhet, vilket de flesta i denna kammare brukar säga att de gör, har ett gemensamt ansvar för att inte skrämma upp människor med tomma eller hypotetiska hot om globaliseringen utan stå upp för öppenheten. Annars göder man protektionism och kanske till och med rasism. Arbetet för fred och frihet är anledningen till att Europasamarbetet inleddes, och resultatet saknar motstycke i världen. Därför är det självklart viktigt att utvidgningen fortsätter. Det tror jag att de allra flesta i kammaren är helt överens om. De områden jag nämnt är några där EU är starkt och kan, och ska, ge resultat. Det finns andra områden där man kanske ska prioritera hårdare åt andra hållet. Nu pågår budgetöversynen, och då är det viktigt att prioritera stödet till dem som är allra fattigast, kanske på bekostnad av annat. EU ska vara starkt och effektivt där det behövs men kan också ifrågasättas på vissa andra områden. Vi moderater vill använda EU för att göra Sverige och Europa bättre för människorna. Nu har vi för första gången en regering som använder Sveriges EU-medlemskap på allvar, och jag hoppas att arbetet fortsätter i den riktningen. (Applåder)

Fru talman! Sverige är medlem av Europeiska unionen sedan 1995. I mer än ett decennium har vi genom EU-samarbetet varit med och utvecklat vår del av världen, Europa, i riktning mot fred och frihet, demokrati, en gemensam marknad och ekonomisk tillväxt samt kamp mot grov brottslighet med klimat-, energi- och miljöfrågorna alltmer i fokus. Jag är som människa och centerpartist mycket glad över att Sverige som EU-medlem deltar i detta stora fredsprojekt, ett samarbete som fortsätter att attrahera en allt vidare krets av Europas länder. Folkomröstningen en gång i tiden var ganska jämn, men utslaget var tydligt. Allt fler i vårt land bejakar nu det svenska medlemskapet, vilket är glädjande. Fram till 1945 hade vi i många sekler ständiga och blodiga krig mellan Europas länder, med andra världskrigets människoutrotningar och masslakter på slagfälten som en dyster final. Visst har det förekommit konflikter och tragedier i Europa även de senaste 60 åren. Men freden har vuxit sig starkare än någonsin, främst tack vare det EU-samarbete som i dag omfattar 27 länder med nära 500 miljoner invånare och med många fler som köar för att komma med. Grunden till EU lades av de statsmän som efter andra världskriget bildade Kol- och stålunionen mellan de forna fiendeländerna i Europas mitt. Vårt gemensamma ansvar i dag är att bygga vidare på den lagda grunden. Det är mycket positivt att den rätt destruktiva debatten om att Sverige borde lämna den europeiska union som så många länder anslutit sig till, och köar till, äntligen tycks sjunka undan. En klar majoritet av svenskarna vill nu att Sverige arbetar aktivt för att utveckla samarbetet inom EU, och de ser medlemskapet som naturligt. Det har blivit alltmer uppenbart vilken oerhörd betydelse EU har för att i Europa och internationellt driva på för krafttag mot växthuseffekten och för förnybar energi och en bättre miljö. De två riksdagspartier som vill att Sverige ska lämna EU har egentligen inget svar på frågan hur kampen för freden och miljön kan stärkas av att Sverige hoppar av. Det hedrar Maria Wetterstrand att hon så tydligt uppfattar och tolkar EU:s utveckling på dessa områden, med allt fler länder med i samarbetet. Jag hoppas verkligen att de båda partiledarna - språkrören - får med sig sitt Miljöparti på att slopa kravet att Sverige ska gå ur EU. Debatten i Sverige kommer att bli mycket intressantare när den kan fokuseras på hur EU bäst ska utvecklas och bli, som vi i Centerpartiet formulerat det, smalare men vassare. För Vänsterpartiet tog det 50 år att inse kommunismens illgärningar, och det är inte omöjligt att man fortfarande kommer att vilja lämna EU även sedan Turkiet och andra länder blivit medlemmar. Vi får se. För alla som vill se ett väl fungerande och demokratiskt Europa och EU, som grundas på samarbete mellan självständiga stater, betyder det nya Lissabonfördraget mycket. Det öppnar även för fler medlemmar. Öppenheten och den demokratiska kontrollen stärks, och de nationella parlamenten och Europaparlamentet får ökat inflytande. Beslut kan fattas med kvalificerad majoritet på fler områden, vilket ökar EU:s handlingskraft. Innebörden av begreppet "smalare men vassare", som även regeringen ju jobbar efter, är att EU-samarbetet ska koncentreras till de områden som verkligen kräver gränsöverskridande åtgärder medan vi lämnar i fred de områden som länder, regioner, kommuner och individer själva bäst kan besluta om. Detta synsätt är federalistiskt, det vill säga att beslut förs uppåt endast när frågan måste lösas i samarbete med exempelvis flera regioner eller länder. Centerpartiet prioriterar fem tunga gränsöverskridande arbetsuppgifter för EU åren framöver: miljö- och klimatfrågorna, öppenhet och demokrati, utrikes- och säkerhetspolitik, internationell brottsbekämpning och rättssäkerhet samt EU som tillväxtregion. På dessa områden finns stora samarbetsvinster att göra. EU blir helt enkelt större än summan av dess delar. Susanne Eberstein menar att regeringen inte gör så mycket prioriteringar och tycker att vi tillsammans borde driva kampen mot pandemier och sjukdomar. Jag är gärna med om att tillföra detta. Vi är helt överens om det. Det som hon sedan tog upp som socialdemokratiska ståndpunkter var väl ungefär det som regeringen driver, och det gläder jag mig åt. Visst ska vi se till skiljelinjerna där de finns, men för Sverige som litet land i norra Europa är det en styrka när vi kan arbeta tillsammans inom EU för miljö, fred och annat. Sverige är ett land i norra Europa med en rik tradition av samarbete för gemensam utveckling. Vi är i dag en mycket respekterad medlem av EU, och genom vårt aktiva arbete inom unionen är vårt inflytande betydande. Låt oss nu se framåt och delta i ett allt bättre fungerande EU-samarbete med allt fler länder i Europa kring de centrala gränsöverskridande framtidsfrågorna! Freden och miljön väger allra tyngst. (Applåder)

Fru talman! Ärade ledamöter! I samband med att Europeiska unionen firade 50 år gjordes en undersökning där 7 000 personer deltog, varav 1 400 från USA. Frågan var hur man trodde att EU skulle komma att se ut om ytterligare 50 år. Den starkt stiliserade bild som växte fram är intressant att titta på och ser ut ungefär så här: EU 2057 är större än dagens. Dess gränser har utvidgats österut och inkluderar Turkiet och, förmodligen, Ryssland. Vind- och solkraft har ersatt de fossila bränslena, och det dominerande språket är engelska. Euron är här för gott och utgör standardvalutan i hela Europa. Skrämmande? Lockande? Ja, detta kommer vi med all säkerhet att få samtala om många gånger den närmaste tiden och de närmaste åren. För oss kristdemokrater är det inte någon skrämmande tanke med en union som består av flera europeiska, självständiga stater som väljer ett fördjupat samarbete med viktiga värden som grund och utgångspunkt. Vi vill aktivt delta i EU:s fortsatta utveckling, inte minst därför att vi ser vad som hänt sedan EU bildades, särskilt de senaste 15-20 åren. Östutvidgningen och det nya Lissabonfördraget visar att utvecklingen saknar motsvarighet i andra delar av världen. Ingen annanstans har länders ekonomi och lagstiftning frivilligt och med ömsesidighet som ledstjärna vävts samman som i Europa. I arbetet med att sprida demokratiska ideal och ge stöd till unga demokratier har unionen successivt utvidgats. Under 80-talet gällde det Grekland, Spanien och Portugal. Under inledningen av 2000-talet gällde det länder som lidit under kommunistiskt förtryck. Nästa steg är integreringen av länder på Balkan som bara för några få år sedan var skådeplatser för de vidrigaste grymheter och krigshandlingar. Arbetet med att hitta gemensamma vägar in i framtiden med Turkiet är en spännande utmaning som kommer att skapa ny dialog och ny förståelse över religions- och kulturgränser. Jag är övertygad om att det kommer att berika oss alla och dessutom medverka till en tryggare och säkrare värld. Mångfalden i kulturella traditioner, språk, religioner och livsåskådningar kommer också i fortsättningen att vara en viktig del av en europeisk identitet. Det är en mångfald som hålls samman av det som i Lissabonfördragets inledning lyfts fram som en gemensam värdegrund. "Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män." Det var artikel 2 i Lissabonfördraget. Så sluts cirkeln, och en återkoppling sker till vad EU:s inspiratörer och grundare, däribland flera kristdemokrater, hade som utgångspunkt för sin vision och sitt mödosamma arbete att utforma en koalition av personer, folk och länder som var beredda att avstå något för att gemensamt uppnå det högre syftet "aldrig mera krig i Europa", en fred och försoning som baserades på de universella värden som omnämns i bland annat inledningen av Lissabonfördraget. Med denna bas blir det ett tvingande måste för unionen nu och framöver att vara en tydlig och kraftfull röst för mänskliga rättigheter och framtida generationers möjligheter att leva ett fullvärdigt liv. Det gäller inte minst på områden där enskilda personer, familjer, kommuner, regioner och nationer inte på ett ändamålsenligt sätt själva kan möta utmaningarna. Att förhindra skadliga klimatförändringar, att kämpa mot den gränsöverskridande grova brottslighet och terrorism som inte ger ett vitten för människovärdet, att som kraftfull partner i världen arbeta för fred och respekt för mänskliga rättigheter, att vara ledande i arbetet med att upprätta och stödja demokrati och ge människor möjlighet att resa sig ur fattigdom och misär och att genom starka kunskaps- och forskningsmiljöer fortsätta på vägen som heter hållbar utveckling - detta, fru talman, är några av de områden som vi kristdemokrater menar måste vara centrala för EU:s arbete de närmaste åren, områden som till stora delar finns tillgodosedda i kommissionens program och policy för det kommande året och som också avspeglar sig i de svenska prioriteringarna. (Applåder)

Fru talman! Två frågor är mest aktuella när vi diskuterar Europeiska unionens utveckling just nu. Den ena har nämnts vid ett flertal tillfällen här, nämligen Lissabonfördraget. Den andra, hoten mot kollektivavtalen, lyser än så länge med sin frånvaro i debatten. Det är uppseendeväckande. Låt mig börja med Lissabonfördraget. Det är i princip samma fördrag som avvisades i folkomröstningar i Frankrike och Holland. Marginella förändringar har gjorts. Men nu vågar inte eliterna längre fråga folk. Folken riskerar att svara fel, som de gjorde i Frankrike och Holland. Lissabonfördraget innebär en överföring av makt i ett hundratal fall. Asyl- och flyktingpolitiken blir överstatlig. Vi som värnar en generös och human flyktingpolitik har all anledning att se med oerhörd oro på det. EU tar flera steg mot att bli en militär allians, vilket försvarades av EU-ministern. Medlemsländerna ska åläggas att upprusta, och i framtiden kan man skönja en EU-armé. Utvecklingen i EU är den att vi i grunden har en union som är marknadsstyrd. Ett vårddirektiv som hotar vår gemensamma sjukvårdsfinansiering håller på att utarbetas. Allmännyttan, public service, presstödet och Apoteket är områden som är hotade av det extremt dogmatiska marknadstänkandet inom Europeiska unionen. Trots löftena om att den svenska alkoholpolitiken inte skulle påverkas vid ett EU-inträde har vi nu europeiska införselregler, alkoholreklam och Internethandel med alkohol som har urholkat den. Konflikträtt och strejkrätt är inte längre en nationell fråga. EG-domstolens domar står över nationell lagstiftning och till och med över grundlagen. Det är något att tänka på för dem som förespråkar liknande politiska domstolar i Sverige. Det finns inga värdeneutrala eller objektiva domare. Det finns politiska domstolar som inte kan avsättas i allmänna val. När EU-parlamentet röstade om konflikträtten skulle vara en nationell angelägenhet röstade samtliga företrädare för de borgerliga partierna utom Lars Wohlin från Kristdemokraterna emot det förslaget. Så gjorde också merparten av de europeiska socialdemokraterna. Det är uppseendeväckande. Vaxholmsdomen - domen i Byggnads konflikt med ett lettiskt företag i Vaxholm - hotar den svenska kollektivavtalsmodellen. Marknaden går före löntagarnas intressen i Europeiska unionen. Sverige har i Vaxholmskonflikten hävdat att skyddet för arbetstagares rättigheter bör kunna utgöra undantag från den fria rörligheten för tjänster i EU, men EG-domstolen har klargjort att det är förbjudet. EU bestämmer alltså över stridsrätten och underkastar den EU:s konkurrensregler. Visserligen erkänns stridsrätten som en grundläggande princip, men den fria rörligheten är överordnad. Ursprungslandsprincipen i tjänstedirektivet återinförs, det vill säga att de regler som gäller i det land där man har huvudkontor också ska gälla för arbetstagare i ett annat land. Det öppnar naturligtvis för en social dumpning, och lönerna riskerar att pressas ned. EU kör helt enkelt över den decentraliserade, flexibla svenska kollektivavtalsmodellen. Det är resultatet av domen i EG-domstolen. Det här har olika experter uttalat sig om, till exempel Ronnie Eklund som är professor i civilrätt och arbetsrätt vid Stockholms universitet. Han säger: Nu blir det fritt fram för social dumpning. Det kommer att erbjudas två olika lönenivåer för samma typ av arbeten när det kommer hit ett utländskt företag som inte omfattas av de villkor som gäller i Sverige. Vi kommer att få två olika lönenivåer i de branscher där den här typen av arbete förekommer. Det är en rimlig slutsats, och det är naturligtvis en förfärande slutsats. Så har inte andra politiska partier tyckt tidigare. Socialdemokraterna och de borgerliga partierna var inför medlemskapsförhandlingarna tydliga med att den svenska kollektivavtalsmodellen skulle gälla. Då krävde man att svenska kollektivavtal ska gälla för allt arbete som utförs i Sverige både för svenska arbetare och för utländska arbetare som tillfälligt arbetar i Sverige. Man lade till en deklaration till anslutningsfördraget som man menade gav garantier för kollektivavtalens ställning. Den var inte värd bläcket som användes eller papperet som den skrevs på. Det var en deklaration utan någon som helst juridisk giltighet. Nu säger man att vi måste ändra svensk lagstiftning och utstationeringsdirektivet. Men då har man helt missat att EG-domstolen fortfarande är överställd svensk lagstiftning. Svenskt Näringsliv kan när som helt driva ett nytt fall inför EG-domstolen som kommer att döma efter EU:s fördrag och inte efter svensk lagstiftning eller utstationeringslagen. Det här är naturligtvis en skräck för oss som vill ha rättvisa och rimliga villkor på arbetsmarknaden. Därför kräver Vänsterpartiet ett undantag från Lissabonfördraget som garanterar kollektivavtalens ställning och konflikträtten. Det ska vara ett undantag som innebär att konflikträtten är överordnad den fria rörligheten och marknadsdogmatismen. Ett sådant undantag skulle fogas till de övriga ca 40 undantag som finns och är därför ingenting unikt. Det kräver att denna riksdag inte godkänner Lissabonfördraget förrän ett sådant undantag har gjorts. Vi kräver självklart också en folkomröstning och Lissabonfördraget. Våga fråga folket! (Applåder)

Fru talman! Det är många vackra ord i denna EU-debatt om EU:s förträfflighet. Jag tror däremot att allt kanske inte är så förträffligt med EU. Man målar upp en bild av att allting är perfekt i EU. Det är inte den verklighet som många människor känner med EU-besluten när de ska påverka en i vardagen. Jag är glad och stolt över Miljöpartiets motstånd mot EU:s centralisering och EU-makt. Det tror jag har spelat en avgörande roll för en mer sansad debatt i Sverige om vart EU är på väg. Man behöver alltid olika åsikter som vägs mot varandra för att se en helhet. Jag är däremot besviken på att många ja-anhängare inte vill lyssna på det. Går man igenom och tittar på hur EU:s utveckling har varit har Miljöpartiet tyvärr fått rätt på ganska många punkter. Vi kan se att svenska ministrar inte vågar ta någon strid och lyfta upp frågorna därför att de är rädda att vi kanske blir stämplade. Den saken har aktivt missgynnat svenska intressen i Bryssel. Häromveckan kom rapporten från EU:s revisionsrätt om att fiskepolitiken är en katastrof. Det är en fullständig katastrof därför att det inte finns någon kontroll och inte någon som ordentligt har tagit debatten om kvoterna. Svenska Miljöpartiet har varit tydligt och sagt att kvoterna måste ned och att vi måste göra mer aktiva saker. Men ministrarna har inte vågat ta den striden. Det har varit förödande. Jag hoppas på en tillnyktring i debatten. Moderaterna har presenterat sitt Europavalsprogram. Det är mer kritiskt än tidigare. Det är bra. Vi hör nu att Socialdemokraterna också anlägger en något mer kritisk hållning till EU när det gäller enskilda saker. Om det är en omsvängning eller bara beror på att s är i opposition återstår att se. Men jag tror att det är viktigt. Det är också viktigt att Miljöpartiet är den blåslampa i EU-frågorna som vi har varit och kommer att fortsätta att vara. Jag ska göra EU-ministern och några andra här i salen besvikna. Miljöpartiet kommer inte att sätta sig vid EU:s altare och tro att allt med EU är bra och att vi inte får driva några saker i EU. Det kommer inte att ske. Vi är och kommer att vara mycket tydliga och fortsatt vara motståndare till mer makt i EU. Vi kommer att vara emot en fortsatt militarisering och de högre gränserna mot andra länder där människor som är i behov av stöd och hjälp stängs ute. Det motståndet kommer inte att försvinna. Däremot har vi, som alla partier borde ha, en livlig debatt internt om EU:s vägval. Vart är EU på väg? Jag hade önskat att andra partier hade lika livliga debatter som vi har. Jag tror att det är nyttigt när man för fram flera åsikter. Cecilia Malmström och regeringen säger att man ska tillhöra kärnan i EU och vara aktiva medlemmar i EU. Det har vi inte sett mycket av hittills. Tvärtom präglas de första 18 månaderna av borgerlig regering av undfallenhet och tystnad i EU-frågorna inte bara i Sverige utan också i EU, där det är oroväckande tyst om EU-frågorna. Regeringen vill uppenbarligen inte diskutera EU-frågor med svenska folket. Det är synd. Miljöpartiet vill det. Vi vill gärna ha en dialog med svenska folket om vilken utveckling EU bör ha framöver. Fru talman! Den största förändring på länge som EU står inför och som kommer att prägla debatten under några år framöver gäller Lissabonfördraget. Det är den tidigare EU-konstitutionen som blev nedröstad i Holland och Frankrike. Inte på en enda punkt försökte den svenska regeringen göra denna konstitution bättre. Man var mer intresserad av att få en klapp på axeln av Angela Merkel för att inte förstöra diskussionerna om Lissabonfördraget. Det är sveket. Man har inte på någon punkt lyssnat på den kritik som väljarna hade i Holland och Frankrike, eller den kritik som finns i Sverige, mot det Lissabonfördrag som bygger på gamla värderingar i stället för att se på de nya förändringarna. EU kan inte blunda för de vetenskapliga rapporterna från FN om klimatförändringarna. Man gjorde det när det gällde Lissabonfördraget. Man tog inte intryck av någonting av de nya utmaningarna, utan man var fast besluten att få igenom det gamla förslaget. Det är en stor besvikelse, och ett stort misstag som Sverige har begått. Bläcket på Lissabonfördraget hinner knappt torka förrän EU-ledarna sätter sig på flyget upp till Bryssel från Lissabon för att besluta sig för att tillsätta en reflexionsgrupp som ska blicka framåt, 10-20 år, för att se vad EU ska hålla på med. Man har knappt hunnit skriva under fördraget förrän en ny grupp ska tillsättas för att diskutera vad vi nu ska hitta på med tillägget att det inte får förändra någonting i EU:s budget. Men snälla nån - om man ska förändra EU:s framtid måste man gå in i budgetprocessen och titta på vad det är man kan förändra! Det är någonting som Sverige måste vara mycket aktiva i framöver.

Fru talman! Jag får det inte riktigt att gå ihop. Socialdemokraterna kritiserar regeringen å ena sidan för att vi är alltför svepande och å andra sidan för att jag inte tar upp en massa specifika frågor. Dessutom kritiseras vi för att pillra i en massa detaljer och inte leva upp till mottot vassare och smalare. Det går inte ihop för mig. Det vi talar om och driver är att det är de gränsöverskridande frågorna som EU ska syssla med. Det är det medborgarna vill att EU ska göra, och det är där vi har störst möjlighet att få ett europeiskt mervärde. EU ska ta sitt ansvar i världen för klimat- och miljöfrågorna. Vi ska kunna rädda och utveckla Östersjön. Vi ska ta itu med den gränsöverskridande brottsligheten. Vi ska skapa jobb och tillväxt. Ett jobb är nyckeln till det sociala Europa. Det här är våra prioriteringar. Vi vill att den nya budget som vi nu arbetar med också ska avspegla detta. Det finns en massa viktiga frågor som man kan diskutera i Europa. Många av dem diskuteras också. Men det är inte säkert att allt ska motsvaras av gemensamma direktiv och gemensamma budgetposter. Naturligtvis är inte allt bra i Europa eller EU - absolut inte! Jag känner inte till någon från regeringen som sitter vid det där EU-altaret, som jag aldrig har sett. Det vi gör är att aktivt arbeta för att vara en EU-spelare som Europa lyssnar på. Det är så man påverkar, det är så man vinner respekt, det är så man bildar allianser och det är så man får gehör för sina förslag. Jag tror inte att vare sig Miljöpartiet, Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna kan hitta någon i Bryssel som säger att Sverige är en passiv EU-medlem, för det är inte sant. Vi är otroligt aktiva. Jag förstår att det är en stor kontrast mot hur det var förut, men det är så. Det ger avtryck i Europa. Vi driver de frågor som jag har nämnt - Östersjön, utvidgningen, klimat- och miljöfrågorna och frihandeln. Jag kunde ha nämnt fler. Öppenhet och bättre kontroll driver vi också. Det handlar också om förstärkt krishantering, samordnat bistånd, legal arbetskraftsinvandring, brottsoffers situation och så vidare. Vad gäller Lissabonfördraget är det ganska små förändringar gentemot det förra konstitutionella fördraget - visst är det så, Lars Ohly. Det är en del förenklingar och en del tillägg, men på det stora hela är det likt förutom att det inte är en konstitution utan ett traditionellt tilläggsfördrag. Jag menar att det är det bästa fördrag vi hittills har haft i Europeiska unionen. Det är inte perfekt på något sätt, men det bidrar ändå till ökad effektivitet, ökad demokrati och ökad öppenhet i den europeiska unionen. Det sätter fokus på medborgarna på ett sätt som inte har gjorts tidigare. Vi kan naturligtvis diskutera detta. Jag betvivlar i och för sig att Lars Ohly skulle rösta ja till Lissabonfördraget om vi nu fick ett sådant här undantag. Men jag tycker att det är tråkigt och felaktigt att hålla Lissabonfördraget som gisslan för Laval- och Vaxholmsfrågan. Det handlar inte om att grunderna i den svenska modellen, som är en stark roll för arbetsmarknadens parter och en grundlagsfäst rätt till kollektivavtal och stridsåtgärder, ifrågasätts av domstolen i sig. Det vi ska diskutera är hur andra delar av lagstiftningen ser ut och hur den kan anpassas till en globaliserad värld, utstationeringslagen och lex Britannia. Detta arbete pågår nu i en arbetsgrupp. Jag får rapporter om att det sker i en mycket konstruktiv och öppen anda. Både fackföreningar och arbetsgivare berömmer diskussionen. Det nya Lissabonfördraget innehåller dessutom förstärkta rättigheter. Det är det Nicefördrag som vi har i dag som EG-domstolen har dömt. De nya reglerna är rättsligt bindande och stärker de rättigheter som arbetstagarna har på den europeiska arbetsmarknaden. Därför tycker jag att detta var tråkigt. Jag hoppas att det inte är Socialdemokraternas åsikt att man ska hålla Lissabonfördraget som gisslan för en dom där det redan pågår en helt annan process. De här sakerna har faktiskt inte med varandra att göra. (Applåder)

Fru talman! Det finns mycket positivt som har hänt under de 13 år som Sverige har varit medlem i Europeiska unionen. Det är under den borgerliga regeringens korta tid vid makten som man nu har kunnat skörda många frukter av allt det tidigare arbetet. Jag är övertygad om att EU-ministern också förstår detta. När jag pratar om spets och inte de stora orden menar jag just arbetet inför ordförandeskapet. Det är där vi ska se till att Sverige är en spjutspets för Europa och EU. Man kan också säga att smalare och vassare inte är stora, fluffiga ord om alla möjliga saker som kan täckas in i detta ordförandeskap utan just punkter som går att utvärdera. Opinionsmätningarna visar att svenska medborgare nu har en mer positiv inställning till medlemskapet än tidigare. Men vi kan inte blunda för att många fortfarande är negativa. Vi har dem även här i salen. Jag brukar kalla dessa negativa för motvilliga EU-medborgare. De vill egentligen inte att vi ska gå ur EU, men de ser inga fördelar utan bara nackdelar. Det handlar om allt möjligt - införselkvoter för alkohol, momsnivåer, EG-domstolens dom i Vaxholmsmålet, presstödet och allmännyttan. Jag vill dock påminna om att när det gäller allmännyttan, presstödet och Apoteket är det den borgerliga högerregeringen som bryter ned det hela. Men det passar ju bra att skylla på EU. Apoteket klarade sig bra i EU-domstolen; det är först nu man bryter sönder det. Kanske beror den negativa inställningen på att vi har varit dåliga på att låta Sveriges röst höras, när vi nu tänker på att många människor är negativa i Sverige. Det gäller både den förra och den nuvarande regeringen. Vi socialdemokrater borde tydligare ha uttalat vårt missnöje med införselkvoterna till exempel. Vi borde ha kämpat hårdare för att få undantag. Men det är lätt att vara efterklok. Sverige skulle vinna mycket på att skärpa vårt sätt att arbeta inom EU; det är jag övertygad om. Vi ska inte vara så artiga som justitieministern var när hon inte ville stoppa Liechtensteins inträde i Schengen. Vi ska inte bara lyssna och lyda, utan vi ska ha väl underbyggda fakta och argument bakom våra krav. Vi ska höja vår röst mot larviga regler. Vi måste tydligare visa att vi kämpar mot korruption och slöseri. Vi ska också oftare påminna om att vi är stora nettobetalare och inte någon liten randstat i norr. Någonting som är fullkomligt idiotiskt är att Brysselparlamentet flyttar till Strasbourg var femte vecka. Det finns ingen människa i Sverige som tycker att detta är vettigt på något sätt. Vi måste arbeta för att sätta stopp för flyttcirkusen. Det kostar inte bara ofantligt mycket pengar, utan det är också förödande för miljön med alla koldioxidutsläpp från transporterna. När nu alla talar om miljön - även om man ibland känner att det är en läpparnas bekännelse - skulle man kunna lyfta upp den här frågan igen. Gör det, EU-ministern! Under sin tid som EU-parlamentariker drev EU-ministern denna fråga ivrigt. Vi hoppas att hon är beredd att göra det nu också. Jag tror att det också skulle vara ett sätt att få människor i Sverige att bli positivare. Men vi ska inte bara stirra oss blinda på larviga regler. Som jag sade i mitt första inlägg är EU för oss socialdemokrater i grunden en kraft för fred och demokrati. Det är en bra och viktig kraft som är värd att kämpa för. (Applåder)

Fru talman! Jag tar med mig pralinerna, Ulf Holm, för inte blev jag så mycket klokare av ditt inlägg. Det lät ju likadant som vanligt: Visst ska vi samarbeta för klimatet och för klimathoten. EU, eller åtminstone det internationella samarbetet, kanske till och med borde bli ännu starkare i det. Men Ulf Holm svarade inte på frågan om ifall han inte längre vill gå ur det samarbete som vi har. Jag hörde i alla fall inte något tydligt svar. Det finns ju ett världsunikt och välfungerande verktyg för den typ av internationellt samarbete som du efterlyser, nämligen EU. Välkommen in i vårt arbete för att förändra inifrån EU! Jag behåller pralinasken och hoppas få tillfälle att lämna över den under debattens gång. Vi får se hur det blir med den saken. Först vill jag återkomma till konkurrenskraften, ekonomin och jobben. Det blir också ett huvudnummer på vårtoppmötet dit både Europaministern, statsministern och några till ska åka nästa vecka. Nu tänkte jag inte titta ned i vattnet utan ut i världen. Jag är ingift i en indisk familj. Varje gång jag har varit i Indien - många andra ledamöter har ju också varit där - blir jag lika stressad när jag kommer hem. Indien har en halv miljard invånare under 25. De kommer att leva längre, må bättre och bli rikare och mer välutbildade än någon generation före dem i modern tid. Kanske vill de också öppna sig mot världen utanför. Kanske vill de komma hit. Ska vi vara rädda då? Nej! Hittills har Indien haft ungefär 1 procent av världshandeln, alltså ungefär lika mycket som vi, eller lite mindre enligt vissa mätningar. Man har bara påbörjat utbytet med oss. Jag tycker att vi ska bejaka det. Detta är viktigt att slå fast. Det är viktigt att vi behåller den tradition som vi har, bland annat i den här kammaren. Vi - sju partier, eller åtminstone fem - är rätt stolta över att det svenska välståndet byggdes på handel med och öppenhet inför omvärlden. Den riktningen vill jag fortsätta i. Här ska vi inte hota och skrämmas bara för att första maj närmar sig, utan vi måste berätta om och stå upp för att utbyte med världen är viktigt och bra. I går presenterade SNS och Institutet för europapolitiska studier en studie som heter Europa i en globaliserad värld . Jag har den på engelska här. Lars Calmfors har lett gruppen. Studien visar hur ökad globalisering inte är ett hot utan tvärtom ganska bra för att skapa fler jobb. Det skapar möjligheter för fler starka växande företag och fler svenska jobb. Det ska vi bejaka, inte hota med och skrämmas för att plocka billiga poänger inför första maj. Om man gör det för mycket, s och v, ger man faktiskt spelrum för dunklare krafter som inte gillar EU och som inte heller gillar öppenhet och utlänningar. Ta ansvar för öppenheten! Den har vi anledning att vara stolta över. Jag vill återkomma till budgeten lite kort. Här i riksdagen finns - och det vet Europaministern, men jag vill säga det tydligt - ett väldigt brett stöd. Vi brukar nästan alltid vara sju partier, både i miljö- och jordbruksutskottet och i EU-nämnden - snart också i finansutskottet som är för att minska jordbruksstödet, avskaffa exportsubventionerna och se över struktur- och sammanhållningsmedel så att de faktiskt går till dem som är fattigast och behöver det mest. Det ska inte vara som i dag, när 60 procent av medlen går till de länder som är rikast, relativt sett. Jag är medveten om att vi inte kan revolutionera hela EU-budgeten på ett år eller två, men inriktningen måste vara tydlig för att svensk påverkan ska ge resultat. Precis som ministern sade behöver inte allt som är viktigt kosta pengar. Vi prioriterar både klimat och forskning och lite till, och det kan till och med skapa nya intäkter eller inte kosta något alls eftersom lagstiftning är medlet. Det viktiga är att vi använder EU för att påverka i den riktning vi vill. Till sist, Lars Ohly med flera: Om man skulle tro på all nej-propaganda som vi har hört sedan 1994 och framåt skulle man bli alldeles mörkrädd, och EU skulle se helt annorlunda ut, för propagandan har alltid varit överdriven. EU är varken mer eller mindre än en beslutsnivå som vi kan använda för att påverka. Nu har vi i majoritetspartierna och även Socialdemokraterna berättat hur vi vill använda EU. Men vad vill ni, särskilt ni som inte alls vill vara med?

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en liten fråga till Miljöpartiet, eller delar av det, som här representeras av Ulf Holm, liksom till Lars Ohly, som likt ståndaktiga tennsoldater alltid vill lämna EU och därmed lösa de flesta av Sveriges och världens problem. EU växer och spelar en oerhört betydelsefull roll för Europas utveckling och tillväxt. EU är det kraftfulla instrument som främst tryggar fred och demokrati i Europa. EU:s växande drivkraft och betydelse i klimat- och miljöfrågorna i Europa och inte minst globalt kan knappast överskattas. Genom Sveriges medlemskap i EU kan vi fullt ut använda denna plattform för att driva på. Vårt inflytande är betydligt större än vår storlek. Nästan alla gröna partier i Europa ser också EU:s oerhörda betydelse på miljöområdet och vill ha ett starkt och fungerande EU-samarbete. Ändå vill fortfarande i denna tid, 2008, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att EU-samarbetet väl helst ska upplösas och byggas upp på nytt precis så som ni skulle vilja se det. I varje fall ska Sverige uttåga ur detta samarbete. Tänker ni inte lite fel ändå? Låt oss anta att ni faktiskt lyckas - mycket hypotetiskt - att få EU-samarbetet att upplösas och att Europas länder efter våldsamma konvulsioner så småningom börjar samarbeta på precis det sätt som ni vill. Det blir kanske framåt 2090-talet eller så, och det kommer självfallet att kosta massor av energi och turbulens under resans gång. Min fråga är då: Vad händer i så fall med EU:s drivkraft i klimat- och miljöfrågorna under denna långa tidsperiod? Rimligen riskerar detta att påverkas mycket negativt. Det skulle vara djupt allvarligt eftersom dessa frågor kräver krafttag nu. Om 50 eller 100 år, Lars Ohly och Ulf Holm, kan det vara för sent. Jag tycker faktiskt att ni spelar rysk roulett med Europas kraftinsatser på miljö- och klimatområdet när ni vill försvaga EU och kräver ett svenskt utträde. Är det inte dags att tänka om och tänka nytt, precis som Maria Wetterstrand och Peter Eriksson faktiskt gör? Nu vet jag att Lars Ohlys eller Ulf Holms styrka väl inte är att komma upp ur gamla invanda hjulspår, men borde inte omsorgen om miljön göra det värt ett försök? Fru talman! För oss i Centerpartiet är EU mer än en betydelsefull kraft på den globala arenan. Det är mer än en viktig arena för politiska beslut. EU är en symbol för öppenhet - öppenhet mellan länder och människor, öppna gränser som möjliggör kunskapsutbyte, utveckling, bättre välfärd och ekonomisk tillväxt. Det är en öppenhet som får individer, företag och regioner att växa sig starkare och mer livskraftiga. Vi tror på en än friare handel, på ekonomier som i allt högre grad flätas samman och på en genuint gemensam inre marknad för varor, tjänster, kapital och människor. Som ett led i denna strävan vill Centerpartiet lansera Stockholmsstrategin under det svenska ordförandeskapet som en uppföljare till Lissabonstrategin för konkurrenskraft och jobb. Stockholmsstrategin bör höja ribban jämfört med dagens ambitionsnivå och innehålla såväl satsningar för att fullfölja arbetet med den inre marknaden som tillväxtskapande och konkurrensfrämjande reformer.

Fru talman! Ulf Holm hade i andanom sett ett EU-altare som människor fylkades omkring. Om det verkligen hade funnits ett EU-altare skulle det nog ha varit ganska tomt där. Han lovade att aldrig komma dit. Det är väl gott och väl. Jag tror inte att någon annan går dit heller. Det finns en kritisk hållning hos alla, även hos oss som tycker att EU är jättebra. Saker är inte perfekta. Saker behöver förändras. Vi kristdemokrater har ingen svårighet att sida upp och sida ned rada upp sådant som vi vill förändra och förbättra. Det är därför vi är med. Det är därför en kommunpolitiker engagerar sig - han vill se förbättringar och förändringar - och så är det i landstinget och här i riksdagen också. Så gör vi också i EU. Vi tror och är övertygade om att EU-samarbetet är den enda eller en av de få möjligheterna att ta itu med de utmaningar vi inte klarar av att lösa på vare sig det personliga planet, i familjen, regionalt eller ens nationellt. Självklart behöver EU:s fiskeripolitik ses över och förändras i grunden. Det gäller också den absurda kampen mot snus medan annan tobak liksom alkohol får flöda fritt genom EU. Det är också omöjligt att förklara för människor. EU lägger sig i skatter och arbetsgivaravgifter på ett sätt som försvårar vårt arbete. Man får inte till stånd transportlösningar som för över tungt gods från lastbil till järnväg. Man har ett kluvet och konstigt förhållningssätt till prostitution som minskar kraften i kampen mot människohandel. Det är naturligtvis sådant som måste förändras, och sådant kan vi förändra om vi är med och vill påverka. Jag hade möjlighet att vara med i den svenska delegationen vid klimatkonferensen på Bali. Där fick jag se på nära håll - jag satt med i delegationsmöten och så - hur ett bra EU-ledarskap fungerar, hur man är i fronten när det gäller klimatförhandlingarna, hur man trycker på stormakterna och hur man i förberedande möten gemensamt ger och tar och diskuterar i en oerhört öppen och dynamisk atmosfär för att sedan tillsammans gå ut och föra diskussionen framåt. Det här kommer EU att fortsätta med, och här har Sverige oerhört viktiga bidrag att ge, inte minst när det gäller att ytterligare förstärka de krafter inom EU som vill att man ska ha en högre målsättning och som vill att man ska lösa sådana saker som måste lösas för att vi ska nå dit, till exempel transportfrågorna. Jag ser fram emot arbetet med att ta fram en Östersjöstrategi. Sverige kommer att vara pådrivande, och det kommer att vara en mycket viktig fråga i samband med det svenska ordförandeskapet. Det är ett gemensamt ansvar. Åtta av nio länder runt Östersjön tillhör EU. Men för att det också ska vara möjligt måste vi parallellt försöka påverka och förändra fiskeripolitiken, så att den står i bättre överensstämmelse med vetenskap och allmänhetens uppfattning. När det gäller brottsligheten är EU en av de få instanser som verkligen kan komma till rätta med den högspecialiserade brottslighet som rör sig tvärs över gränserna med vapen, droger och människohandel. Här kan vi göra skillnad när vi gör det tillsammans därför att vi måste vara lika högspecialiserade och ligga i fronten och vara före. Jag får återkomma till fördraget i mitt sista inlägg. (Applåder)

Fru talman! Den här debatten tar ju en lite överraskande vändning. Här har vi nämligen fem partier, Socialdemokraterna och de fyra borgerliga, som uppenbarligen sitter fast i en gammal ja-och-nej-debatt. Ni pratar om fred och demokrati. Ni pratar om öppenhet och allt det där som var argumenten för att vi en gång skulle gå med. Jag kanske ska upplysa er om att ni vann folkomröstningen 1994. Vi är med. Nu är det dags att diskutera det EU som finns och vilka hot som detta EU ställer oss inför, och det oavsett om det gäller Apoteket, presstödet, public service, allmännyttan eller alkoholpolitiken. Det är mycket konkreta och uppenbara hot mot en svensk politik som vi har haft stor samstämmighet kring tidigare och som en stor majoritet har tyckt varit den riktiga för Sverige. Men där är ni tysta. Ni fortsätter att prata om demokrati och fred. Javisst, men vad vill ni göra mot de hot som den svenska modellen står inför? Och vad vill ni göra för att garantera kollektivavtalen och konflikträtten? Vad har ni för lösning i fråga om det hot som konflikträtten nu är ställd inför, efter EG-domstolens dom? Då kan man säga som Cecilia Malmström: Ja, det där ordnar vi själva. Det finns en stor samstämmighet kring det. Det gör det väl inte? John Monks som är generalsekreterare i Europafacket säger så här: Domens effekter är enorma. Den skapar otrygghet för hela arbetarrörelsen. Vaxholmsdomen sätter stopp för likabehandling för arbetstagare. Strejkrätten som konstitutionell rättighet är i fara. Strejkrätten är visserligen en erkänd grundläggande rättighet i EU men inte lika grundläggande som marknadens frihet. Vaxholmsdomen ger företagen rätt att socialt dumpa löner och anställningsvillkor. Hans slutsats är att man måste få en särskild klausul där stridsrätten exkluderas från EU:s inremarknadsregler. Jonas Malmberg, professor i arbetsrätt vid Uppsala universitet, säger: Det går inte längre att kräva lika behandling för utländska arbetare som är verksamma i Sverige. Man gör, från domstolen, inte den bedömningen. Birgitta Nyström, som är professor i civilrätt vid Lunds universitet, säger: Nu är det företagens fria rörlighet som gäller, inte det man brukar kalla det sociala Europa. Det här är verkligheten. Det är det hot vi står inför med EG-domstolens dom som så uppenbart står i strid med den nordiska kollektivavtalsmodellen och med den nationella konflikträtten. Då räcker det inte med ändringar i svensk lagstiftning, Cecilia Malmström. EU-lag står över nationell lag. Vi kan få nya Vaxholmsfall. Svenskt näringsliv kan driva nya frågor till avgörande i EG-domstolen. Det finns inga garantier så länge vi bara har ändrat i nationell lagstiftning. Då kan man fråga sig: Är konflikträtten en nationell angelägenhet? Eller är det kanske så att ni egentligen inte tycker det? Era företrädare i EU-parlamentet röstade ju emot när det var omröstning häromveckan i fråga om konflikträtten skulle ses som en nationell angelägenhet eller inte. Era företrädare i EU-parlamentet anser inte att konflikträtten är en nationell angelägenhet. Merparten av europeiska socialdemokrater anser inte heller det. Det är naturligtvis skrämmande, men då måste vi ta hänsyn till det och kräva ett undantag för den nordiska kollektivavtalsmodellen i Lissabonfördraget. Det är tråkigt att hålla Lissabonfördraget som gisslan för kollektivavtalen, säger Cecilia Malmström. Ja, men det är ju nu vi har möjligheter att påverka. Det är nu det finns en elit i Europa som till varje pris vill få igenom Lissabonfördraget och som säkert också är beredd att gå med på undantag för den modell som så framgångsrikt har praktiserats i Sverige. Därför kräver vi ett sådant undantag innan Lissabonfördraget antas. Vi kräver självklart också en folkomröstning om detta fördrag. Våga fråga folket, Cecilia Malmström! (Applåder)

Fru talman! Jag kan först säga att jag är omutbar. Jag formar min politiska uppfattning utifrån den gröna ideologin och de debatter vi har internt i partiet och utifrån den verklighet som finns. Jag är inte ute efter Moderaternas praliner. Det är ganska viktigt att veta detta, så att det inte blir några missförstånd. Jag tycker att det är viktigt att vi utgår från den verklighet som finns i dag - där håller jag med Lars Ohly. Vi pratar inte om ja eller nej till EU just i dag. Vi pratar om det EU som finns här. Och just nu finns det en viktig fråga på bordet. Det är Lissabonfördraget. Lissabonfördraget ger EU en EU-president och en utrikesminister. Små stater får mindre inflytande i ministerrådet. Vi har inte rätt till en egen EU-kommissionär, och vi får överstatliga beslut på straffrättsligt och polisiärt område. Det är de förändringar som är på gång. Vi säger klart och tydligt: Vi vill ha en folkomröstning om detta. Hela syftet med Lissabonprocessen var ju att vi skulle få ett EU närmare folket. Då är det skamligt att inte fråga folket om det är denna utveckling folket vill ha eller inte. Det är därför vi vill ha en folkomröstning. Samtidigt kan man konstatera något som är intressant. Det är rätt många partier här som bekänner sig till att vi måste ha ett smalare och vassare EU. Lissabonfördraget går i motsatt riktning. Det blir fetare och bredare. Det är det EU vi har framför oss. Det är inte smalare och vassare. Många hade kanske hoppats på det när vi var 15 medlemsstater och skulle bli 27, att man när det blev fler medlemmar skulle koncentrera EU på färre frågor. Men det är inte den utveckling vi står inför. Inte på en enda punkt har man decentraliserat någon makt från EU ned till medlemsstaterna eller till lägre nivå. Det är den sanning vi ser. Sedan är det givetvis sant att även EU har börjat prata om klimatpolitik - skam vore det väl annars. Det är jättebra. Jag tycker att det är bra att EU lyfter upp denna framtidsfråga. EU har satt upp målet att minska till exempel utsläppen med 20 procent fram till 2020. Ja, det är ett bra steg för EU, men det är inte tillräckligt enligt FN-toppmötet på Bali. Då skulle vi behöva 30-40 procent. Men visst, det är ett viktigt steg, och det är bra att EU agerar globalt för detta. Men lika lite som jag blir moderat eller borgare för att Reinfeldt har börjat prata om klimat blir jag EU-vän för att EU har börjat prata om klimat. Jag blir inte det. Jag vill se resultat. Jag vill se besluten. Jag vill se vart detta är på väg. De konkreta besluten på klimatområdet lyser fortfarande med sin frånvaro. Det är det viktigaste. Faktum är att EU skulle behöva göra en total makeover för att kunna omvandlas till ett minimum av klimatunion. EU pratar om klimatåtgärder, men samtidigt planerar man för att fördubbla flygtrafiken inom tio år. Vägtransporterna ska öka. År 2004 kartlade EU:s miljöbyrå subventionerna inom energisektorn. 29 miljarder euro per år subventionerades energisektorn med, framför allt kolindustrin. Det finns mycket att göra. Jag har därför ställt flera interpellationer och skriftliga frågor till regeringen och till Cecilia Malmström om hon kommer att ta initiativet att göra en klimatsäkring av EU:s budget och se till att EU:s budget inte går till klimatdåliga lösningar. Svaret är samma sak varje gång: Nej, nej och nej. Vi tänker inte klimatsäkra EU:s budget. Vi tänker inte ta initiativ till någon kommission om detta. Vi tänker inte ta några initiativ när det gäller detta. Kanske Cecilia Malmström ändrar sig i dag och säger: Ja, vi tänker ta initiativet till att klimatsäkra EU:s budget.

Fru talman! Susanne Eberstein efterlyste ett lite mer konkret ordförandeskapsprogram från Sverige. Jag kan lova Susanne Eberstein att det kommer ett sådant när det gäller den svenska sexmånadersperioden. Vi håller på att arbeta med ett sådant, och det kommer naturligtvis att presenteras och diskuteras med Sveriges riksdag. Vi har inte riktigt hunnit dit än. Jag tror att vi ligger långt framme i förberedelserna, men fortfarande är det 18-månadersprogrammet som är prioriteringen nu under våren. Det kommer att präglas väldigt mycket av klimatarbetet. EU är ju just nu i färd med att göra sin hemläxa. Vi driver på för att det ska ske i varje land, för att Europaparlamentet ska hinna besluta om den lagstiftning som är relevant så att EU, 27 länder, kan komma starkt rustade till den stora internationella klimatkonferensen i Köpenhamn. Det beror inte bara på EU. Det finns andra stora viktiga aktörer i världen. Men det minsta vi ska kunna se till är väl i alla fall att EU är starkt rustat inför detta. Inför det arbetet välkomnar vi också Miljöpartiet och Maria Wetterstrand som tycker att det här är viktigt. Det finns naturligtvis massor med larviga regler inom EU. Absolut. Det är klart att vi inte bejakar dem. En del försöker vi stoppa, en del försöker vi urvattna, en del klarar vi inte av att stoppa därför att det är ett samarbete mellan 27 länder. Det är inte alls så att vi bejakar allt möjligt där. Det gjordes en referens till justitieministern. Hon har ensam stått upp för skilsmässolagen och fått ta emot ganska mycket tufft för detta. Det finns en mängd andra saker. Att pendla mellan Strasbourg och Bryssel är naturligtvis urkorkat. Det är dock väldigt svårt att stoppa. Men naturligtvis är det en stor dumhet. När det gäller Lissabonfördraget står det väldigt tydligt - jag hoppas att Lars Ohly har fått det; vi har skickat runt det till alla riksdagsledamöter och alla skolor och brett i hela landet - att i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis har arbetstagare och arbetsgivare rätt att förhandla och ingå kollektivavtal och i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk. Principerna står ju inskrivna där. Det är tillämpningen i Lavalfallet som vi håller på att diskutera. Att folkomrösta skulle betyda att det här försvinner, för det står inte i Nicefördraget. (Applåder)

Fru talman! Jag vill säga till EU-ministern: Glöm inte flyttcirkusen! Den skulle spara mycket koldioxid. Och justitieministern stod inte helt ensam i Bryssel. Hon hade hela Sveriges riksdag bakom sig. Det är ett ganska bra och tufft stöd. Vi politiker talar ibland om att olika politikområden är svåra att få människor att engagera sig i. EU-politiken är ett sådant, även om det inte är så just här och nu. Många använder EU lite som "vargen kommer". När apoteksdomen kom dödförklarades apoteksmonopolet. Det blev inte alls så. Det är den borgerliga regeringen som nu förstör Apoteket. Det vill jag verkligen säga till Lars Ohly. Det är alltså inte EU som gör det. Att ständigt ropa "vargen kommer" gör att när vargen kanske kommer är det ingen som bryr sig. Frågan om kollektivavtalen är faktiskt långt ifrån avgjord. Den har inte varit uppe i Arbetsdomstolen ännu, och vi har egentligen inte så mycket aning om vad de ganska suddiga domarna kommer att innebära. Frågans vikt är naturligtvis jättestor, men det kanske är lite för tidigt att begrava hela den svenska arbetsrätten. Vi vill öka politikens verkningsgrad. Vi vill öka svenska folkets förståelse för vad EU betyder. Då kanske det är viktigt att tala om just det som Cecilia Malmström gjorde i dag och även berätta när vi misslyckas, att inte alltid vara så himla positiv. För det är det som ofta triggar i gång människor som är skeptiska och negativa. Det är ju både positivt och negativt att vara med i en så väldigt stor förening. Jag är glad att höra att det svenska ordförandeskapet kommer att bli positivt, att det kommer att förtydligas. Jag hoppas att vi kommer att kunna visa att Sverige ligger i framkant när det gäller många olika ämnesområden.

Fru talman! Jag vill nämna några ord om fördraget, även om flera talare redan har gjort det. Jag är nämligen stolt över hur Sveriges riksdag hittills behandlar sådana här frågor. Det hoppas jag att vi kommer att fortsätta att göra. När vi röstade om mandatet - det detaljerade mandatet, om man blir lite teknisk - inför hur Lissabonfördraget skulle se ut, enkelt uttryckt, var det 87 procent av ledamöterna i kammaren som röstade för. Vi var överens fem partier över blockgränserna, och vi hade debatten här just för att kunna ha en bred, djup och öppen debatt i sådana här viktiga frågor. Det är jag stolt över. Jag ser fram emot att fortsätta att jobba i den andan under året när vi förväntar oss en proposition efter sommaruppehållet och så småningom kan gå till beslut i höst. Med fördraget på plats får vi verktyg och spelregler. Sedan kan vi bli osams inom ramen för de spelreglerna. Det är det som är det fina med att vara överens om hur de ska se ut. Då får vi verktyg för att jobba vidare med EU:s vardagsproblem och lösa problem som medborgarna upplever. Det är det som så många efterlyser. Det syns i den undersökning som flera har refererat till. Bland det viktigaste i den är att EU ska motverka rasism och främlingsfientlighet, bekämpa brotten och satsa på klimatet men även jobben. Jag vill säga till Susanne Eberstein: Tack för ganska rimliga kommenterar om frågan om Laval och fördraget! Det är mycket riktigt så att nu utreds utstationeringslagen och lex Britannia. Kollektivavtalsrätten är vi faktiskt överens om är viktig. Den stärks, inte försvagas, med fördraget. I dag har regeringen utsett en utredare för att se hur vi kan behålla den svenska modellen och kombinera den med fri rörlighet. Båda är viktiga för att skapa jobb. Claes Stråth lär vara utsedd i dag. Till sist Ulf Holm. Du ska faktiskt få pralinasken. Jag mutar aldrig någon. Jag jobbar också med argument. Men jag hör ändå - och det gläder mig - att du innerst inne har ett brinnande engagemang för Europa. Du ser behovet av att jobba tillsammans över gränserna för att bekämpa hoten mot klimatet. Och jag gillar öppen och konstruktiv Europadebatt. Dessutom är det eurosymboler. Så de kan också symbolisera fortsatta debatter som jag hoppas ha även med Ulf Holm i konstruktiv anda.

Fru talman! Det är roligt att få konstatera att Lars Ohly sade något riktigt bra. Nu är det dags att diskutera det EU som finns. Jag instämmer helt och fullt. Det är det som är det intressanta. Hur utvecklar vi EU? Hur kan vi påverka det? Det handlar inte om att sticka svansen mellan benen och tåga ur. Sverige har valt att ställa sig utanför eurosamarbetet. Vår ekonomi utvecklas väl med kronan. I Centerpartiet drog vi inför folkomröstningen också slutsatsen att nackdelarna för Sverige överväger med euron, framför allt av ekonomiska skäl. Sverige klarar sig ju utmärkt, som vi alla vet, med vår krona. Det är viktigt att vi kan behålla räntevapnet för att på så sätt kunna justera ekonomin. Däremot kan självfallet en fördjupad och förnyad analys så småningom behöva göras när vi har upplevt flera konjunkturfaser och vet mer om i vilken utsträckning och på vilket sätt EMU-länderna har anpassat sig till varandra. Fru talman! Sverige innehar ordförandeskapet i EU under andra halvan av 2009. Vi har då möjlighet att påverka Europas agenda. Det är en chans som vi ska se till att utnyttja väl. Vi ska vara med och driva på för bästa möjliga gemensamma lösningar. De fem prioriterade områdena under ordförandeskapet är viktiga. Jag vill här särskilt lyfta fram Östersjön, vår del av EU. Det är viktigt med goda relationer och bra samarbete i vårt närområde. Det finns många frågor rörande Östersjön som det är viktigt att samarbeta om och finna gemensamma lösningar på. Centerpartiet har länge varit pådrivande i Östersjösamarbetet. Miljö- och energipolitiken är givna ingredienser, men det handlar även om brottsförebyggande arbete, gränsöverskridande transporter, främjande av demokrati och mänskliga rättigheter och mycket mer. Jag ser fram emot de möjligheter som kommer att ges för att lyfta både vår regions roll i Europa och vårt samarbete med våra grannar, där Ryssland innehar en särställning, under det svenska ordförandeskapet.

Fru talman! Ulf Holm säger lite slarvigt att EU har börjat prata om klimat och att skam vore det väl annars. Det är inte så. Vi vet ju att EU inte bara har pratat. 27 stats- och regeringschefer har kommit överens om och tagit varandra i hand på de mest långtgående målsättningarna och åtgärdspaketen som något område någonsin kommit överens om, och nu är man i full färd med att fatta beslut om hur detta ska implementeras när det gäller bilar, förnybar energi och olika åtgärder. Hur skulle det ha gått med dessa beslut om inte EU hade funnits? Vilka hade fattat så långtgående och gemensamma beslut? Det hade inte blivit mycket med det. Kristdemokraterna ser väldigt positivt på Lissabonfördraget och kommer att delta och ta sitt ansvar för att föra ut debatten om fördraget bland våra medlemmar och sympatisörer, ut på gator och torg, i studiecirklar och vad det nu kan vara, för att vi gemensamt i Sverige ska kunna stå upp och stå bakom och ta del av de fördelar som det nya fördraget för med sig. Fördraget stärker den enskilda medborgarens ställning genom att stadgan om de grundläggande rättigheterna i fortsättningen kommer att ha samma rättsliga status som fördraget. Det kommer att ge ett bättre och effektivare beslutsfattande på de områden där vi har kommit överens om att överlåta befogenheter. Det ökar parlamentens och Europaparlamentets inflytande. Öppenheten ökar också. Det ger nya och bättre verktyg för brottsbekämpning på ett område som vi alla är överens om måste lösas på Europanivå - med bibehållen rättssäkerhet. Nu är det upp till oss partier att ta ansvar inför våra väljare och medlemmar och medborgarna och föra ut debatten om fördraget och skapa en stor uppslutning omkring det. Vi kommer att ta vårt ansvar. (Applåder)

Fru talman! Jag har inte hört någon seriös bedömare som tror att EG-domstolen skulle ha dömt annorlunda med Lissabonfördraget som grund än med Nicefördraget. Men Cecilia Malmström antydde det, som om det här fördraget på något sätt skulle garantera att vi inte får nya Vaxholmsfall i framtiden. Det är naturligtvis helt fel. Vaxholmsfallet handlade om konflikten mellan fri rörlighet och konflikträtt. Domstolen dömde till förmån för den fria rörligheten och sade att konflikträtten är underställd den. Lissabonfördraget minskar inte juristernas makt. EG-domstolens beslut är även i fortsättningen överordnade en nationell lagstiftning - till och med grundlag. Då säger mina debattmotståndare här att vi ropar "vargen kommer". Men vargen är ju redan här! Vi har en dom som faktiskt hotar den svenska kollektivavtalsmodellen. Som säger att marknaden går före löntagarnas intressen. Som säger att EU bestämmer över stridsrätten - inte Sverige. Som hävdar ursprungslandsprincipen och att de regler som gäller i ett annat land ska gälla på svensk arbetsmarknad när ett företag har huvudkontor där. Som kör över den decentraliserade och flexibla svenska kollektivavtalsmodellen och som pressar ned lönerna i EU. Det är effekterna av den dom som EG-domstolen fällde i början av december. Det enda rimliga då är naturligtvis att utgå från den verkligheten och fråga sig: Hur kan vi undvika att detta blir framtiden i Europa med social dumpning och lönenedpressning som följd? Det enda hållbara är att vägra ratificera Lissabonfördraget innan konflikträtten är garanterad. Man bör garantera konflikträtten i ett undantag i likhet med de fyrtiotal nationella undantag som redan finns och faktiskt visa att man står upp för konflikträtten. Och så skulle det ju vara klädsamt om man också vågade fråga folket om Lissabonfördraget. Men det modet har inte EU-ministern, och det beklagar jag. (Applåder)

Fru talman! Jag beklagar att regeringen inte vill lyfta upp frågan om att klimatsäkra EU:s budget. Det är ett konstruktivt, rimligt krav att också se över vår egen budget på över 1 000 miljarder svenska kronor när man driver internationellt att vi ska ha en bättre klimatpolitik. Vart går de pengarna? Är vi säkra på att de inte går till klimatdåliga saker? Där kan vi tyvärr vara säkra. Det gör pengarna. Enligt en utredning går 55 procent till vägar och motorvägar och bara 27 procent till järnvägar. Vi måste se över detta för att vara trovärdiga internationellt. Och jag tycker att vi ska driva frågorna globalt. Oavsett uppfattning om EU är EU i dag en aktör där. Jag hade hoppats att ministern kunde ta åt sig av detta konstruktiva förslag om att göra någonting åt klimatfrågan, men jag har fått nej på detta än en gång. Jag beklagar detta. I LO-tidningen den 19 oktober förra året kunde man läsa rubriken "Fackets roll tonas ned i EU-fördraget". Det finns en facklig dimension här, och där måste man ge en viss poäng till Lars Ohly. Självklart är det dock inte. Jag tror som förstahandstips att vi kan lösa frågan om villkor i Sverige för svenska och utländska företag själva. Det måste vara utgångspunkten. Men vi vet inte resultatet av dessa utredningar i Sverige och i EU bland de andra länder som har samma problematik som vi har, till exempel Danmark. Skulle det visa sig att det inte funkar måste vi våga lyfta upp frågan till EU-nivå. Vi vet i dag inte när det är. Det är viktigt att fackföreningsrörelsen inte sätter sig på åhörarläktaren i den frågan utan är aktivt med i debatten. Det tror jag är väldigt viktigt. Slutligen, Cecilia Malmström: Jag är för ett svenskt utträde ur EU. Det är Miljöpartiet också, och vi är stolta över det.

Fru talman! Gubbar, gubbar, gubbar. Det är bilden jag ser framför mig när jag tänker på EU och vilka som styr Europeiska unionen. Här finns mycket att göra. Det kan inte vara meningen att hälften av EU:s 497 miljoner invånare, kvinnorna, inte ska vara representerade när EU beslutar om den framtida politiken. Från svensk sida har det varit OK. Vi har bidragit med en kvinnlig kommissionär som därtill är vice ordförande i Europaparlamentet där Sverige också är representativt vad gäller kön. En högaktuell fråga i alla parlament just nu är det nya fördraget. Det pratas och diskuteras mycket om vad det kommer att betyda. En sak som är helt ny i fördraget och en helt ny rättighet som det inte pratas lika mycket om, men som nu börjar lyftas fram, är jämställdheten. In kommer också barnperspektivet. Jag undrar hur det kommer att synas i arbetet i kommissionen och ministerrådet. Vilka avtryck kommer det att sätta i Lissabonstrategin och i EU:s nya framtidsbudget? Varför pratas det så lite om detta? Det är ett stort steg för jämställdheten, men kanske beror det på att vi lyfter fram frågor från olika perspektiv beroende på vilket kön vi tillhör. När majoriteten av de styrande i unionen är gubbar, gubbar, gubbar kanske dessa frågor kommer lite bakefter. Fru talman! Samtidigt kan jag känna att det finns hopp om att Europa ska bli mer jämställt. Det något som vi socialdemokrater enträget arbetar för. Nu vet vi att Angela Merkel i Tyskland har sneglat på vår svenska välfärd och särskilt på det som berör småbarnsföräldrars vardag, exempelvis rätten till barnomsorg och en bra föräldraförsäkring. Det är positivt, tycker jag, att Kristdemokraterna i Tyskland går i täten för att fler kvinnor ska komma ut på arbetsmarknaden i Europa. Merkel har insett att om det ska fungera behövs det bra förskolor där barnen kan vara när föräldrarna arbetar. Och förskolor ska ha en bra pedagogisk verksamhet. Det måste kännas tryggt för föräldrarna att lämna barnen. Här i Sverige har vi tagit sjumilasteg bakåt i tiden och infört ett vårdnadsbidrag. Den borgerliga regeringen ska ge kvinnor bidrag för att de inte förvärvsarbetar. Det är märkligt att en svensk regering på 2000-talet tar ett sådant beslut. Det är Angela Merkels partikamrater här i riksdagen och i regeringen som har drivit igenom det. Om Europa ska bli världens mest konkurrenskraftiga kontinent är det nödvändigt att kvinnors arbetsinsatser och företagande tas på allvar. För att vi ska få hög tillväxt och sysselsättning i Europa krävs det att människor känner trygghet i vardagen. För att fler kvinnor ska få möjlighet till en egen inkomst, men också till inflytande i beslutande organ, alltifrån Europaparlamentet till bolagsstyrelser, krävs det väl fungerande välfärdssystem. När nu jämställdheten blir en rättighet ställer jag mig frågan: Hur blir det med föräldraförsäkringen? Kommer vi att få se en utbyggd föräldraförsäkring i hela Europa? Kommer vi att få se Sverige på ministermöten och i samband med Lissabonstrategin driva den viktiga frågan att varje land bygger upp en bra, jämställd föräldraförsäkring? Barnomsorg och föräldraförsäkring är säkert en del av nyckeln till att unga familjer i Europa kommer att vilja skaffa barn. Vi vet i dag hur det ser ut i Sverige och i Europa vad gäller en alltmer åldrande befolkning. Men till skillnad från andra länder har vi i Sverige många barn. Förutom barnomsorg och föräldraförsäkring för att stimulera till ökat barnafödande är tryggheten att få behålla sin anställning vid graviditet viktig. Där har EU nu stärkt minimikraven, men det behöver också utvecklas ekonomisk trygghet. Fru talman! År 2010 är målet att 60 procent av Europas kvinnor ska vara i sysselsättning. För svensk del har vi uppfyllt det målet med råge hitintills. Men man kan inte låta bli att känna en viss oro för hur det ska bli i framtiden när regeringens viktigaste mål för ökad tillväxt och sysselsättning är satsning på hushållsnära tjänster. För oss socialdemokrater går inte det ihop. Sverige är ett litet land som hitintills har klarat att konkurrera på en tuff global marknad som växer allt snabbare. Nu byter den borgerliga regeringen spår och väljer att i första hand satsa på hushållsnära tjänster. Det går inte ihop. Tror regeringen på att det är skatteavdrag för hushållsnära tjänster som skapar ett konkurrenskraftigt Sverige och Europa? Kommer då fler kvinnor ut på arbetsmarknaden, och kommer fler kvinnor i ledande ställning? På tal om arbetsmarknad finns det i dag en stor besvikelse hos många kvinnliga småföretagare. Det pratas bara om hur vi får fler småföretagare, inte om hur vi får fler småföretag att växa och hur vi får fler kvinnor i ledande ställning. Att få ut fler kvinnor på arbetsmarknaden tror jag, fru talman, är kärnan när det gäller att få en ökad tillväxt i Europa. (Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka vår Europaminister Cecilia Malmström. Det var som alltid mycket intressant att lyssna på henne och få en utförligare bakgrund till Sveriges tankar och program inför vårt ordförandeskap i EU 2009 och hennes kommentarer till EU-kommissionens arbetsplan. Själv tänkte jag fokusera på tre punkter i debatten om EU:s utrikespolitik som jag anser vara av särskild vikt. Min första punkt gäller den europeiska grannskapspolitiken. Vi kan inte nog understryka värdet för Sverige och EU av ett stabilt närområde. Vi bör fortsätta att aktivt arbeta för att se till att de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken och har ambitionen att bli framtida medlemsländer får chansen att bli det. Men jag tänker också på Svartahavsregionen. Jag hade nyligen chansen att delta i en konferens om europeisk grannskapspolitik i Batumi i Georgien. Och jag måste säga att de intryck som jag tog med mig därifrån gör mig fylld av tillförsikt inför framtiden. Jag är full av beundran över de resultat som Georgien har åstadkommit på så kort tid. Jag tror att vi med rätt hjälp och med rätt politik kan nå målet att länderna runt Svarta havet ska bli lika framgångsrika som länderna runt Östersjön. Estland har varit inne på samma tanke sedan en längre tid. Mart Laar har engagerat sig som ekonomisk rådgivare åt Georgiens president Mikhail Saakashvili. Min andra punkt gäller Ryssland. Där kan man konstatera att situationen inte är helt oproblematisk. Ryssland har under den senaste tiden ställt sig vid sidan av många av de etablerade samarbeten som finns. I nutid räcker det att påminna om vad de gjorde med valobservationen under presidentvalet. Där krånglade de till allt så mycket att OSSE inte kunde skicka några observatörer - detta samtidigt som Ryssland är medlemsland i OSSE. Men också på andra områden har relationerna med Ryssland blivit ansträngda, exempelvis de nyligen uttalade ryska hoten om reducerade eller helt indragna gasleveranser till Ukraina, ett hot som skulle resultera i att flera europeiska länder skulle få brister i energiförsörjningen. Trots dessa problem får inte EU ge upp alla samarbetsplaner. EU bör tala med tydlig röst och anstränga sig för att få till stånd ett ökat utbyte med Ryssland på flera plan samtidigt som man klart talar om alla problem. Det handlar om ett långsiktigt utvecklingssamarbete genom handelsrelationer och genom politiska kontakter. Att helt bryta med Ryssland vore förödande. Ett sådant agerande skulle innebära att en vikig potentiell partner skulle falla ifrån, något som särskilt vi som grannland vid Östersjön skulle få lida av. Även om situationen just nu inte ser så bra ut ska vi inte ge upp. Valet av ny president kan bli en nystart, även om spelarna är desamma. Därför bör vi fortsatt eftersträva ett närmare samarbete och även här verka för ett ramavtal inom grannskapspolitiken. Sloveniens ordförandeskap har en bra möjlighet att börja med detta. Min tredje och avslutande punkt gäller EU:s utvidgning. Utvidgningen är en prioriterad fråga för oss svenskar. Redan vid förra ordförandeskapet var det en av tre huvudpunkter i vårt arbete. På den punkten finns det ingen anledning till ändring. De svenska ansträngningarna för en fortsatt utvidgning kommer att underlättas när Lissabonfördraget är på plats. Därför är det viktigt att se till att Lissabonfördraget träder i kraft så snart som möjligt, allra senast vid nästa årsskifte. En ytterligare dimension på EU:s utvidgningspolitik gäller EU:s så kallade medlemskapsperspektiv. Genom detta har EU en möjlighet att verka som en s oft power . Det gäller särskilt gentemot länderna på Balkan och kan fungera som ett påtryckningsinstrument för att gemensamt hitta lösningar på de stora problem som regionen brottas med. Som läget ser ut nu blir det svårt för länderna att lösa alla problem själva. I sammanhanget vill jag lansera en idé och lyfta fram ett exempel på vad som kan göras för långsiktiga, stabila och fredliga lösningar, ett exempel där Sverige och de nordiska länderna spelade en avgörande roll i framgången för de baltiska länderna. Tack vare ett stort engagemang och närvaro etablerade vi ett nära samarbete, eller vad jag vill kalla ett mentorskap, med dessa länder. Det underlättade i högsta grad dessa länders närmande till EU, en process som vi alla vet slutade i medlemskap. Det här samarbetet byggs just nu ut till ett trepartssamarbete bland parlamenten och administrationerna i Sverige, Lettland och Moldavien. I går var den lettiske talmannen på besök i riksdagen. Han var här för att stämma av nästa steg i detta samarbete, men också för att tala om politik och vad vi gemensamt kan göra för att få mer genomslagskraft. Jag tror att det vore en bra idé att bygga upp ett liknande nätverk av mentor- eller fadderländer för Sydösteuropa. Jag tänker närmast på de "nya" EU-länderna, som fortfarande har förhandlingsprocessen om medlemskap i färskt minne och som dessutom delar en gemensam historia om kommunistiskt förtryck med länderna på Balkan. Jag vill tro att ett liknande politiskt tillvägagångssätt under Sveriges ordförandeskap skulle kunna föra utvidgningsfrågan och grannskapspolitiken ett stort steg vidare. (Applåder)

Fru talman! Det var intressant. Med anledning av det vi har hört framföras tidigare i dag verkar det som att under den långa period vi har varit medlemmar i EU har Sverige inte gjort någonting. Därför är jag glad att höra den här redogörelsen för vad Sverige faktiskt har betytt för utvecklingen och utvidgningen av EU. Kommer samarbetet med andra länder att fortsätta? Kommer verkligen den moderatledda regeringen att ta initiativ, till exempel sådana som vi socialdemokrater tog under de tolv år vi företrädde Sverige i EU?

Fru talman! Jag har berättat om trepartssamarbetet mellan Lettland, Sverige och Moldavien. Jag ser det som en möjlighet att föra länderna närmare EU. När jag förberedde mig för i dag tänkte jag på varför vissa länder som bröts av när Sovjetunionen imploderade har haft så mycket lättare. Jag har förstått att de har samarbetat mycket med sina grannländer. Därför är det viktigt att fortsätta med det. Ett sådant trepartssamarbete är ett bra exempel på ett lyckat samarbete.

Fru talman! Jag har berättat om trepartssamarbetet mellan Lettland, Sverige och Moldavien. Jag ser det som en möjlighet att föra länderna närmare EU. När jag förberedde mig för i dag tänkte jag på varför vissa länder som bröts av när Sovjetunionen imploderade har haft så mycket lättare. Jag har förstått att de har samarbetat mycket med sina grannländer. Därför är det viktigt att fortsätta med det. Ett sådant trepartssamarbete är ett bra exempel på ett lyckat samarbete.

Fru talman! Det är det lyckade samarbetet som Sverige och den socialdemokratiska regeringen har initierat. Vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att fortsätta samarbetet. Därför undrar jag om Walburga Habsburg Douglas kan svara på om den moderatledda regeringen verkligen kommer att ta itu med detta.

Fru talman! Nästan alla nya talmän i Lettland gör sina första resor hit för att fortsätta samarbetet. Det visar på att vi tar många initiativ för samarbete med de länder som står på tur att bli medlemmar i Europeiska unionen. Jag är övertygad om att detta är en av de stora viktiga utmaningarna. Därför talar vi hela tiden om utvidgningen och tar konkreta steg mot en utvidgning.

Fru talman! Jag vill också säga något om det lyckade samarbetet. Kommer den moderatledda regeringen att fortsättningsvis driva frågan? Med tanke på vad som har sagts tidigare i kammaren i dag, inte minst från partiföreträdaren, att Sverige är det land som har lyckats allra bäst med tillväxten, att det finns ett samband med att det finns många kvinnor på arbetsmarknaden, hur ska vi se på framtiden med tanke på att regeringen har valt att införa ett vårdnadsbidrag och hur kommer Sverige att agera i Europa och inte minst i samarbete med andra länder? Kommer man att rekommendera att de också ska införa vårdnadsbidrag eller att utveckla en föräldraförsäkring?

Fru talman! Även på den tiden när Moderaterna satt i opposition var vi, tillsammans med våra allianspartner, det mest Europapositiva partiet. Vi har alltid försökt att driva Europasamarbetet vidare på alla plan. Jag ser inte varför samarbetet ska avta när vi sedan 16 månader sitter i regeringen. Jag anser själv att vårt Europasamarbete och våra försök att hjälpa de svagaste inom EU inte avtar utan tilltar.

Fru talman! Ska jag tolka svaret som att man från Moderaternas sida i regeringen kommer att driva på inför framtiden för att få ett mer jämställt Europa, att vårdnadsbidraget kommer att avskaffas och att man inte ska fortsätta att driva frågan - bara för att man alltid har varit för det i ett Europasamarbete?

Fru talman! Vi försöker driva Europasamarbetet vidare. Vi har försökt att särskilt nu under de former som finns i riksdagen driva på att Lissabonfördraget blir precis så som vi vill. Jag kan lova att vi ska fortsätta med det även under Sveriges ordförandeskap.

Fru talman! Som talmannen säkert har observerat har jag inte min kampanjtröja med texten "Sverige ut ur EU" på mig här i talarstolen i dag. Det är av två skäl. Det första är att det är innehållet i politiken i EU som vi ska debattera här i dag. Jag har inga problem med att kräva att Sverige ska gå ur EU och försvara varför vi ska ut ur EU, men det är inte det som den här punkten på dagordningen handlar om. Sedan finns det ett annat skäl. Jag respekterar riksdagens dress code . I denna kammare har vi principen att man inte har på sig kampanjtröjor. Man tar inte med sig banderoller och plakat och viftar med flaggor inne i kammaren. I vissa parlament gör man så. Det finns poänger med det, men så gör vi inte här. Vi har också principen om att kammarens utformning ska vara politiskt neutral. Ni ser ingen gigantisk bild på Branting eller Hans Majestät Konungen här bakom talmannen. Ni ser en vacker bonad. Värdemässig neutralitet råder. Här finns inga röda flaggor när debatterna hålls på första maj. Det är en princip som är bra för denna kammare. Men varför har man då hängt upp en EU-flagga här i Sveriges riksdags kammare? Vi har en svensk flagga här, men det är för att poängtera att det här är Sveriges riksdag. När jag lyssnade på debatten före frågestunden verkade det som om många av dem som deltog i den här debatten hade fått för sig att det här var EU:s riksdag, och att poängen med denna debatt var att tävla i vem som kan älska EU mest. Skillnaden mellan att vara Sveriges riksdag och att vara EU:s riksdag verkar det som om många av ledamöterna här i kammaren inte har förstått. Jag tycker att det är synd att majoriteten har bestämt sig för att man ska hänga upp denna ytterst laddade politiska symbol, som faktiskt innebär propaganda för EU här i Sveriges riksdags kammare. Det borde vara en politiskt neutral sal. Jag går över till nästa fråga. EU och miljön har diskuterats mycket. Låt det klart sägas att EU har en lika dålig miljöpolitik som det har haft de senaste decennierna. Det gäller på punkt efter punkt. Kolla på fiskepolitiken! Kolla på kemikaliepolitiken! Kolla på jordbrukspolitiken! Ja, klimatpolitiken i EU har blivit bättre på sistone, men det är inte EU:s miljöpolitik som har förändrats. Det är inte styrkeförhållandena inom EU som har förändrats. Det som har förändrats är argumenten om att klimatkrisen är så nära och så allvarlig att den har blivit omöjlig att ignorera totalt. Den politik som EU har skapat innebär en förbättring, men den är totalt otillräcklig för att vi ska kunna undvika en global klimatkatastrof med hundratals miljoner döda. Jag är övertygad om att EU kommer att få en bättre klimatpolitik inom kort och att USA, Kina och Indien, ja, hela världen, kommer att skaffa sig en bättre klimatpolitik inom kort. De vetenskapliga argumenten är nu så starka att de inte går att ignorera. Men det är inte EU som har förändrats. Det är verkligheten som håller på att komma i kapp oss. En annan viktig fråga som är aktuell inom EU just nu är Lissabonfördraget, EU-konstitutionen som nu kommer tillbaka under ett annat namn. Kommer ni ihåg hur det lät 2004, när man bestämde att man skulle ha folkomröstningar i en väldig massa medlemsländer? Frankrikes premiärminister gick till och med ut och sade att en sann europé inte kan vara emot en folkomröstning. Det sade han därför att det sågs som ett så stort steg att det vore omöjligt att ha demokratisk acceptans för att driva igenom det utan att fråga folken. Så frågade man folken, och folken sade nej i Frankrike och Holland. Då döpte man om konstitutionen till Lissabonfördraget. Men innehållet är i princip detsamma. Och naturligtvis vågar man inte fråga folket längre. Den europeiska politiska eliten har nämligen lärt sig att om man frågar folken om de vill ha det Europa man vill bygga så säger folken nej. Det finns ett land där det kommer att bli en folkomröstning trots allt. Det är Irland. Där kräver grundlagen att man måste fråga folket. Det var en omröstning i EU-parlamentet helt nyligen. EU-parlamentet hade en omröstning om Lissabonfördraget. Det fanns ett tilläggsyrkande om att man skulle uppmana EU att respektera utgången av den irländska folkomröstningen, så att om det blev ett nej skulle det respekteras. Miljöpartiet var självklart för. Junilistan var självklart för. Vänsterpartiet var för. Folkpartiet var också för. Kristdemokraterna var för. Flera socialdemokrater, faktiskt allihop, var för. Men Moderaterna röstade nej till att respektera det irländska folkets vilja. Jag tycker att det är beklämmande, mycket beklämmande. Jag kan bara säga en sak: Om ni moderater vågar säga det som varje demokrat borde säga, om ni vågar låta era demokratiska röster sjunga ut, då lovar jag att skänka er den ask med Vicks Blå halstabletter, som jag här visar upp. Om det kan hjälpa er ska ni få så många halstabletter ni vill.

Om Max Andersson inte var här vid starten av debatten kan jag berätta att vi informerade om att EU-flaggan hängs upp varje år när vi har EU-debatt. Den hänger där den dagen.

Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag inte tycker att Sverigeflaggan är propaganda för Sverige. Ibland är jag för besluten i Sveriges riksdag - ganska ofta nuförtiden - och ibland är jag emot dem. Så är det med beslutsnivåerna också i EU. Jag hoppas att vi får se mer av flaggan. Mig veterligen är det en rätt bred majoritet i riksdagsstyrelsen som står bakom detta mycket bra initiativ. Vad gäller klimatet väntade jag mig den typen av orimliga inlägg. Det finns alltid en position långt bortom det rimliga som Miljöpartiet kan inta och sedan ställa sig och ropa att vi andra är orimliga. Jag skulle vilja fråga Max Andersson hur han vill förbättra klimatet. Han erkänner att EU nu tar tag i verkligheten, men samtidigt vill han lämna samarbetet. Vad gäller folkomröstningen är vår position väl känd. Jag konstaterar att Max Andersson är i minoritet både i Sverige och i hela Europa. Jag vill att han ber om ursäkt för det löjliga påhoppet om Irland. Jag har jobbat i Europaparlamentet och vet att det ganska ofta finns hundratals ändringsförslag. Självklart respekterar vi folkviljan här precis som överallt.

Fru talman! Problemet med Moderaterna och deras EU-politik är att de inte ens vill fråga folket. Om man frågade svenska folket ifall de vill ha Lissabonfördraget skulle de säga nej. Jag måste säga att Moderata ungdomsförbundet, vars beundrarskara jag inte brukar tillhöra, har en klok linje. De behöver inte ens bli mutade med halstabletter för att säga ja till folkomröstning och nej till Lissabonfördraget, för de är i grund och botten demokrater. Jag önskar att Anna Kinberg Batra skulle lyssna mer på sitt eget ungdomsförbund. Vad gäller miljön vill jag bara säga att Norge har en betydligt bättre klimatpolitik med betydligt mer realistiska ambitioner som, om den genomförs, kommer att vara tillräcklig för att förhindra en global klimatkatastrof. Varför har inte EU det?

Fru talman! Till skillnad från Max Andersson har jag tillbringat större delen av min uppväxt i Moderata ungdomsförbundet och är väl bekant med debatten där. Det var Muf som drev Sveriges första Ja till Europa-kampanj och har genom åren haft livliga debatter, så även nu. Det finns olika röster också i den organisationen, precis som i Max Anderssons parti. Det är väl kul med en livlig och öppen debatt även i Europafrågor. Vad gäller Norge konstaterar jag att de deltar i det allra mesta av EU-samarbetet utom i en sak, demokratin. De är inte med och röstar. De får svälja det mesta vad gäller inre marknaden. Då får de det som Lars Ohly och några till kritiserade i förmiddags, men det kallar jag inte demokrati. Demokrati är att delta och rösta och kunna åtgärda exempelvis klimathotet. Det blir EU ännu bättre på om vi, vilket jag hoppas, röstar för Lissabonfördraget i Sveriges riksdag. Precis så brukar vi göra i sådana processer, och det vet Max Andersson.

Fru talman! Låt oss gå tillbaka och titta lite grann på vilka krav Norge har. De säger att de ska sänka och klimatkompensera sina utsläpp med 100 procent fram till 2030. Det bör tilläggas att det är ett land med goda förutsättningar. Jag är ingen varm anhängare av klimatkompensation, och det finns möjligheter till förbättringar även där. I Norge har de lyssnat på vetenskapsmännen. De har lyssnat på vad som är nödvändigt att göra. De försöker inte driva en linje som är en kompromiss mellan länder som vägrar erkänna att klimatproblemen existerar och länder som i likhet med Sverige leds av en regering som så sent som förrförra året trodde att klimatet egentligen inte var något problem. Norge tar ansvar. I Sverige har vi en statsminister som gömmer sig bakom EU och säger att EU inte kräver att vi ska göra mer än så här och då ska vi inte göra mer. Det är ynkligt av Sverige att göra på det viset.

Fru talman! Miljöpartiet har kongress i maj, och jag förstår att Max kommer att sitta där nedgrävd i nej-bunkern. Jag hoppas dock att han på samma sätt som Maria Wetterstrand kan vara på väg upp men erkänner att det var svårt att hitta några tendenser åt det hållet i det han sade. EU är förfärligt, och flaggan med dess stjärnor, som symboliserar mellanfolkligt samarbete, är rätt hemsk, tyckte Max. Det tycker jag är tråkigt. Jag vill ställa samma frågor till Max Andersson som jag ställde till Ulf Holm. Tar det inte för mycket kraft att lägga ned EU och tåga ut? Riskerar inte EU:s allt kraftfullare miljöarbete att tappa kraft? Spelar inte ni som vill gå ur EU rysk roulett med klimatet och miljön när ni vill försvaga och upplösa den kanske starkaste internationella kraften i världen som driver miljöfrågorna, med all respekt för Norge?

Fru talman! Jag skulle nog säga att den starkaste kraft som driver miljöfrågorna är den globala miljörörelsen. Utan en folklig rörelse händer ingenting. Parlament, mellanstatliga organisationer och överstatliga organisationer är helt hjälplösa om det inte finns en stark folklig rörelse. Frågan är viktig. Vi i Miljöpartiet har inte varit tillräckligt bra på att tala om vad ett svenskt utträde skulle innebära för Sveriges miljöpolitik - att vi skulle få större handlingsfrihet att göra bra saker för miljön, att vi inte skulle vara tvingade att hålla oss till EU:s ofta ganska låga ambitionsnivåer, framför allt när det gäller varor. Vi skulle få handlingsfrihet för att kunna göra saker och ting bättre. Om man vill påverka är det alltid mycket mer effektivt att gå före och visa vägen, visa vad som är möjligt. Utan EU kan vi göra det, och det är ett starkt argument för att Miljöpartiet vill utträda.

Fru talman! Ett svenskt utträde vill Max Andersson ha, men i övrigt kan länderna inom EU fortsätta och vara en stark internationell kraft. Vi ska dock gå ur. Var det så jag skulle uppfatta det? Miljöorganisationerna betyder jättemycket, självklart, men internationellt samarbete utgår från mellanstatligt samarbete genom de nationer som finns. EU är den starkaste internationella kraften när det gäller att driva miljöfrågorna och klimatfrågorna, att driva på andra kontinenter, andra länder. Sverige är med och kan göra, och gör, storverk genom att inom EU driva på så att EU ska bli ännu bättre. EU har kommit riktigt långt, och både vår miljöminister och statsminister driver på för att EU ska vara mycket starkt i detta arbete. Jag tror fortfarande att om man drev på så att EU upplöstes, eller att Sverige gick ur, skulle miljöarbetet tappa fart. Att då ta tag i miljöarbetet, när vi så småningom uppnått det som Max Andersson och Miljöpartiet vill, skulle vara för sent. Då skulle miljön redan vara förlorad. Jag tycker därför att ni tar på er ett stort ansvar.

Fru talman! Tack så mycket, Sven Bergström, för den ärliga exposén med funderingar om EU i framtiden! Jag vill ställa två frågor. Den första frågan gäller det som din partikamrat tog upp här som jag tyckte var väldigt spännande om Stockholmsstrategin. Jag skulle vilja att Sven Bergström, som också är centerpartist, tar upp det. Hur kommer man från Centerpartiet att som regeringsparti driva Stockholmsfrågorna?

Fru talman! Jag vet inte om vi har kommit till rätt debatt Christina och jag. Jag trodde att detta var en EU-debatt och inte i första hand en regional debatt om Stockholm, Malmö, Norrland eller så. Jag utgår från att vi som tidigare i Centerpartiet kommer att verka för att hela Sverige ska ha en chans att leva och utvecklas också i ett EU-perspektiv.

Fru talman! Ursäkta mig, fru talman, men nu blir jag verkligen förvånad. Er partiföreträdare i debatten som föregick det senaste inlägget tog ändå så tydligt upp att man skulle ha en Stockholmsstrategi. Det var Staffan Danielsson från ditt eget parti som var er företrädare. Han sade här: Nu ska vi driva Stockholmsstrategin! Det var därför jag ville höra: Hur stämmer det överens med den breda debatten om ni inte ens har pratat i ert eget parti om vad det är ni vill? Jag ser nu att du får en fusklapp av Staffan Danielsson. Jag vill slutligen också fråga om en bred debatt och Stockholmsstrategin, som jag hoppas få höra lite grann mer om när du fått en liten fusklapp. Ni har varit med och lagt ned EU 2004-kommittén. Den var ett sådant samarbetsorgan där man hade en bred EU-debatt. Varför tryckte Sven Bergström då på ja-knappen?

Fru talman! Jag fick fusklappen. Jag tyckte jag lyssnade noga på hela debatten före frågestunden. Men jag lyckades möjligen missa någon bisats i Staffan Danielssons inlägg. På fusklappen står det att han talade om Lissabonstrategin. Jag utgår då från att han också anknöt till det svenska ordförandeskapet hösten 2009. Självklart ska Sverige möta de förväntningar som finns på oss att leva upp till parollerna i Lissabonstrategin. Hittills har den dessvärre varit ett väldigt misslyckande. Att EU ska bli världens mest dynamiska och utvecklingsbara region har tyvärr skändligen misslyckats. Det är en väldigt angelägen fråga att försöka skapa bästa möjliga förutsättningar för företagsutveckling. Det är klart att vi ska jobba för det. Men nu talade jag i mitt inlägg om Lissabonfördraget och aktuell EU-debatt. Jag ser gärna att vi tar debatten om de frågorna i första hand.

Fru talman! Statsrådet har lämnat oss. Jag får därför ikläda mig rollen av jourhavande majoritetsrepresentant inför min alliansbroder, som han ju är i övrigt. Först välkomnar jag inspelet om ett smalare men vassare Europa. Jag tycker att det framgick i första delen av debatten att den regering vi har nu verkar väl i den riktningen. Det sker till exempel genom arbetet inom ramen för budgetöversynen som nu pågår. Här söker vi och vinner allianser med andra budgetrestriktiva länder. Det är väl bra för oss som vill ha ett smalare men vassare Europa. Vad gäller fördragsfrågan är det välkänt vad vi båda tycker och vad majoriteten här tycker. Men jag är lite nyfiken, och jag skulle vilja fråga Sven Bergström om alternativen. Om du inte röstar ja till Lissabonfördraget - vad är det då egentligen du röstar för eller står för? Varför är Nicefördraget så mycket bättre, tycker du? Själv föredrar jag Lissabonfördraget just för att det ökar öppenheten och makten för nationella parlament och lite till. Är det Nicefördraget du är så förtjust i, eller vill du lämna EU helt?

Fru talman! För att undvika missförstånd: Jag tillhör dem som tycker att Sverige ska vara kvar i EU. Men vi ska göra något bra av det. Om man får bakläxa igen, som man fick i Holland och Frankrike, är det klart att det är ett svidande nederlag för dem som har utarbetat förslaget till nytt fördrag och som så skändligen har misslyckats med att göra det just smalare men vassare. Jämför med den amerikanska konstitutionen på några hundra ord som har levt i årtionden - för att inte säga ännu längre! Här i Europa krånglar vi till det och gör ett fullkomligt obegripligt och oläsligt fördrag som ingen vanlig medborgare har möjlighet att sätta sig in i i varje detalj. Men principerna kan man följa. Det är därför jag säger att folket likaväl som riksdagsledamöterna borde tillfrågas om det är den här vägen man ska gå. Det råder ingen tvekan om att det är en fortsatt maktöverföring och en fortsatt centralisering. Och på ingen punkt återförs makt till de nationella eller regionala instanserna - eller hur, Anna Kinberg Batra? Det väl ändå ett nederlag.

Fru talman! En av de mer positiva inslagen i detta är att vi ger ut den som pocketbok, Sven Bergström. Det är en början. Jag kan hålla med om att det är snårig materia, men du skulle ha sett hur det såg ut i somras när vi höll på med detaljerna och klippte och klistrade! Fotnoterna täckte hela A 4-sidor, och så var det några rader i början. Det här är ett framsteg i läsbarhet, men framför allt är det ett framsteg vad gäller just det svenska inflytandet och riksdagens inflytande. Det tycker jag är ett av de viktigaste elementen som skiljer det här fördraget från det som gäller nu. Med det här kan ju vi här i Sveriges riksdag påverka bättre dels positivt i form av yttranden om kommissionsförslag, dels negativt genom starkare makt att också bromsa förslag som strider mot närhetsprincipen, som vi båda brukar tycka ganska mycket om. Detta och förslagen om ökad öppenhet även i rådet stärker det nationella inflytandet och det folkliga inflytandet eftersom det är de folkvalda organen som får större makt. Det tycker jag är viktigt, och det råkar Sven Bergström missa om han inte följer med mig och röstar ja till Lissabonfördraget.

Fru talman! Jag noterar att Anna Kinberg Batra inte ens försöker peka på en enda punkt där vi återför makten till de nationella nivåerna. Vi kan bromsa och vi kan be om omprövning; det är rätt. Det är precis vad vi kan göra. Men EU-kommissionen kan göra precis som den vill i alla fall. Fru talman! Jag är orolig för att hanteringen av frågan om fördraget är så dålig att det kan sluta med att vi bjuder in ännu ett missnöjesparti i protest. Förra gången fick vi in Junilistan. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om vi i EU-valet nästa sommar också bjuder in ett nytt missnöjesparti av värre sort att etablera sig först i EU-parlamentet och sedan kanske till och med i denna kammare. Så illa är den här frågan skött. Och så stor är diskrepansen mellan retoriken om dialog, demokrati och lyssnande och hur man i praktiken hanterar det här. Man är inte ett dugg intresserad av att lyssna till folket.

Fru talman! Jag är en av 349 ledamöter av Sveriges riksdag. Egentligen låter det konstigt att jag skulle ha någonting att säga till om över huvud taget och kunna påverka. Jag är ju bara en av 349. Men jag har under mina år i riksdagen upplevt att det faktiskt finns möjligheter som enskild att driva frågor. En människa kan göra skillnad. Men vad som kanske är ännu viktigare är att det finns möjligheter att göra det i samarbete med andra, framför allt i samarbete i mitt eget parti. Men det finns självfallet också tvärpolitiska frågor som man kan samarbeta om också över partigränserna. Likadant är det i EU. Samarbetet är mycket vad vi gör det till. Sverige är ett av många länder i EU, och Sverige är ett litet land. Men vi kan påverka. Jag skulle önska att vi lämnar diskussionen om att det inte är lönt. Vi är med i EU nu, och det har vi varit i många år. Jag tycker att det är dags att vi ännu mer tar de möjligheter att påverka som faktiskt finns. Ett exempel är tjänstedirektivet. Det handlar konkret om fri rörlighet av tjänster inom EU. Det är viktigt att detta regleras. Men detta ledde till att man glömde bort kollektivavtalen. Det skulle drabba bland andra Sverige hårt. Då gjorde vi en rejäl insats. Det var i och för sig i elfte timmen, för det här hade glidit igenom så långt att det var nära att det gick igenom. Tillsammans med andra i Europa drev vi denna fråga. Det visade sig att det fanns många andra i de andra EU-länderna som tyckte som vi. Då menar jag framför allt socialdemokratin och fackföreningsrörelsen. Det slutade med en framgång; det blev en förändring i tjänstedirektivet. Jag tycker att detta visar att det finns möjligheter att påverka. Den stora frågan är för det första om man tycker att det är lönt att försöka påverka. Det är det första steget. För det andra handlar det om vad man vill. Skilsmässoreglerna var en sådan fråga som seglade upp här i Sveriges riksdag. Det var vi, Sveriges riksdagsledamöter, som slog larm över partigränserna. Det som föreslogs när det gäller skilsmässoregler skulle kunna innebära en minskad möjlighet att få skilsmässa inte minst för svenska medborgare. Det skulle kunna slå hårt i ett jämställdhetsperspektiv. Tack vare att vi satte oss in i frågan och drev den hårt, först gentemot regeringen i EU-nämnden - där var vi alla överens över partigränserna - och sedan på EU-nivå blir det nu inte på det sätt som föreslogs. Det visar att det faktiskt går att påverka. Men frågan är än en gång: Vad vill man? Ett exempel är frågan om allmännyttans roll i bostadspolitiken i Sverige. Vi har sagt nej till marknadshyror. Det är viktigt att människor har råd att bo och att de även kan bo centralt inne i städerna. Det får inte bli som i vissa länder, där fattiga människor tvingas bo långt utanför städerna. Här har regeringen haft en annan inställning än när det gällde skilsmässoreglerna. Här avvaktar man nu vad EU ska tycka i frågan och hur man ska tolka juridiken - detta trots att det finns många experter på EG-rätt som hävdar att vi mycket väl kan behålla den modell vi har i Sverige. Det finns dessutom många andra länder som är intresserade av vår modell. Det här är ett exempel där jag undrar om det verkligen handlar om att man tror att man inte kan påverka. Eller handlar det om att man egentligen inte vill påverka i denna fråga? Man kanske i själva verket tycker att det vore positivt om vi fick marknadshyror i Sverige. Det gäller också en annan fråga som min partikollega Leif Pagrotsky har tagit upp och som handlar om skatteflykt. Det är en form av ekonomisk brottslighet där bland andra svenska medborgare misstänkts för att ha fört över pengar. Det handlar om skattepengar som skulle ha kommit in. Men det kan även handla om brottslighet; det vet vi inte alls. Det kan vara ligor som på det här sättet för undan pengar. Tyvärr har regeringen legat lågt här trots att man tillsammans med Tyskland, som driver frågan, hade kunnat gå i bräschen och helt enkelt hindra Liechtenstein från att ha dessa hemliga avtal med medborgare från andra länder där de kan placera pengar. Jag tycker att vi ska bli mer drivande och inte bara hänvisa till att frågan inte är mogen för ett avgörande ännu. Tyvärr är det så att ju längre man väntar, desto mindre chans har man att påverka. Det är viktigt att visa öppna kort. Vad vill man egentligen? Det är ytterst det som ändå blir avgörande. När det gäller EU:s ordförandeskap, där vi i Sverige ska ta på oss ordföranderollen, minns jag när Sverige senast var ordförandeland. Då talade vi om de tre e:na: enlargement, environment and employment - alltså utvidgning, miljö och sysselsättning. Det var de frågor vi drev. Det var fantastiskt framgångsrikt. EU har arbetat mycket på de här områdena sedan Sverige var ordförande. Man kunde se att vi påverkade redan under ordförandeskapet, och vi har fortsatt att påverka under resans gång. Min förhoppning är självfallet att regeringen även denna gång ska påverka. Men jag hoppas att man också tar till sig att det finns brister. Den sociala dimensionen, fackliga rättigheter över gränserna, jämställdhet och välfärdssystem finns tyvärr inte med i regeringens ordförandeprogram. Jag hoppas att man lägger in det och driver det.

Fru talman! EU är inte ett samarbete. Det är en organisation för att producera lagar. Det är en statsliknande organisation. Den innebär att makten flyttas bort från Sverige till ett system där det är svårare att påverka. Men EU är också en hävstång i händerna på Sveriges höger för att driva igenom saker som man annars skulle ha haft mycket svårt att få igenom. Det finns ett handlingsutrymme även inom EU, exempelvis när det gäller allmännyttan eller Vaxholmsfallet. Det är högern som kommer - om de väljer att göra det - att driva igenom de här sakerna med EU:s hjälp. Kan du inte som socialdemokrat erkänna att EU faktiskt gör det lättare för högern att driva igenom saker som de annars knappt ens hade kunnat drömma om att få igenom?

Fru talman! Det beror ju på vem som har regeringsmakten. När vi socialdemokrater har regeringsmakten, till exempel i samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, har ju vi möjlighet att på EU-nivå driva igenom det vi tror på. Det ligger i demokratins villkor. Det finns också gränsöverskridande problem som vi inte kan göra något åt på egen hand här i Sverige. Man kan fråga sig om det verkligen är bra om vi lämnar över makten till de andra EU-länderna att besluta över huvudet på Sverige i de frågorna. Det handlar om klimatfrågan, där jag tror att vi faktiskt har kommit längre i EU tack vare Sveriges medverkan, även om det självklart också är andra som har varit med. Det gäller också kampen mot knark, där vi har varit väldigt pådrivande. Det är frågor som handlar både om solidaritet med hela Europa och hela världen och om Sveriges intressen. Sedan är frågan: Vad vill man? Självklart vill man olika saker.

Fru talman! Det är en intressant tid vi lever i när Socialdemokraterna långsamt börjar inse att de inte är det parti som alltid kommer att ha makten i svensk politik. Fortfarande tycker jag att det låter som om ni innerst inne tror att Sveriges regering, med undantag för ytterst korta perioder av borgerlig inkompetensregering, alltid kommer att vara socialdemokratisk. Jag tror inte att ni har insett de stora problem det innebär att regeringarna växlar i den moderna tiden. EU-medlemskapet innebär att borgarna får lättare att driva igenom riktigt dåliga förslag som sedan är svåra att rulla tillbaka. Det är ett av våra stora problem. Jag tror att vi kommer att vara tvungna att ta itu med detta efter år 2010.

Fru talman! Jag tror att det som händer i den nationella politiken i vårt land påverkar svenskarna betydligt mer än EU-politiken. Där är det definitivt en stor högervridning. Det är möjligt med ett systemskifte i svensk politik. Det är en del av demokratins villkor. Men det är också möjligt med ett systemskifte åt andra hållet. Självklart påverkas besluten av partifärgen och den politiska sammansättningen bland dem som styr i EU, på samma sätt som det är här i Sveriges riksdag. Frågan är då: Är lösningen på detta att vi ska vara så rädda för att påverkas av den sammansättningen att vi helt håller oss utanför samarbetet? Då har vi ju definitivt lämnat över makten. Jag vill också säga att Miljöpartiet var nära att självt ingå i en borgerlig regering ett tag. Så rädda är man väl inte i Miljöpartiet för en borgerlig politik i alla fall.

Fru talman! Tack, Hillevi Larsson, dels för det sista du sade, dels för det du sade i ditt huvudanförande, där du påpekade att vi från majoritetshåll driver viktiga frågor i Europa, ofta också tillsammans med Socialdemokraterna. Jag vill bemöta två saker du tog upp. Det ena gällde allmännyttan. På det principiella planet kan jag svara att det finns två delar i detta. Det ena är statsstödsreglerna. Jag tycker generellt att det är bra att EU har icke-diskriminerande statsstödsregler. Det är bra att man kan säga ifrån till exempel om en kommun driver ett kommersiellt företag och konkurrerar ut företagare. Är bostadsbolagen sådana? Nja. Utredning om detta pågår, och den ska jag inte föregripa. Däremot vill jag gärna ge beskedet att hyressättning i Sverige är en typisk fråga för just Sverige. Moderatstämman i oktober fattade ett av sina många beslut om att säga nej till marknadshyror, precis som vi brukar göra. Jag tar det andra sedan.

Fru talman! Det finns ändå en skillnad här. När det gäller Vaxholmsfallet har regeringen sagt - vi får se vad det blir i praktiken - att man kommer att göra vad man kan för att behålla de svenska kollektivavtalen. När det gäller frågan om allmännyttan, som inte ens är avgjord av EG-domstolen utan tvärtom är långtifrån avgjord, har man i alla fall sagt att man har gjort en tolkning av rättsläget. Allmännyttan är ju inget vinstdrivande företag. Därmed konkurrerar den inte heller med privata bostadsföretag. Det finns också experter hos EG-kommissionen, till och med på den avdelning som har hand om frågan, som menar att det här över huvud taget inte har någon bäring på EU-reglerna. Det finns möjligheter att behålla den svenska modellen. Det är först när ett bostadsföretag exempelvis börjar sälja lampor eller göra något annat kommersiellt i samband med att man är allmännytta som det blir relevant.

Fru talman! Precis som Hillevi Larsson sade på slutet är det lätt att ge klara besked om till exempel företag som säljer lampor. Det är svårare att göra det just i det här fallet. Jag väljer ändå att avvakta den utredning som pågår, precis som i fallet med Vaxholmsdomen. När politik och juridik ibland krockar är det viktigaste att regeringen och majoriteten väger in alla aspekter och sedan tar tydlig ställning. Det tycker jag är ledarskap och att ta ansvar. Vi ska inte ropa åt ena eller andra hållet innan vi vet exakt vad som gäller. Jag vill hinna kommentera det Hillevi Larsson sade om socialpolitik och välfärd och frågan om det kommer i ordförandeskapet. Nja, inte så mycket. Det står med lite om alkohol. När socialpolitik är gränsöverskridande och där det finns gränsöverskridande problem ska EU vara starkt. Det tycker vi i de sociala frågorna också. Däremot måste hur man lever i sin familj, hur man ordnar sin barnomsorg och många andra sådana frågor få vara nationella, lokala eller till och med upp till den enskilda familjen. Det ska EU låta bli, och då ska det heller inte ingå i ordförandeskapet.

Fru talman! Det avgörande är om man är drivande eller inte. Precis som Anna Kinberg Batra säger är det ett möte mellan politik och juridik. Där vinner ofta politiken. Så har det varit hittills i EU-samarbetet. När det gäller till exempel införandet av euron, EMU:s tredje steg, har faktiskt diplomatin vunnit över juridiken. Man tvingar inte in ett land mot dess vilja. Det finns många sådana frågor. Man kör inte över länder i deras hjärtefrågor, om det går att undvika. Det finns alla möjligheter att försvara allmännyttan om man går in för det. Jag efterlyser ett lobbyarbete från regeringen i de frågor vi tror på, helt enkelt. Om vi ska klara välfärden i framtiden är det nödvändigt att vi har försörjning. Man talar om arbete, och det talar också Moderaterna själva om. Att få ut kvinnorna på arbetsmarknaden i Europa är till exempel helt avgörande. Utan barnomsorg kommer vi inte att lyckas med det. Det är ändå en gemensam fråga.

Fru talman! Hillevi Larsson tog upp en fråga som var uppe i EU-nämnden och ministerrådet nyligen, nämligen skatteparadiset Liechtenstein, och att Sverige som enda EU-land av 27 skulle ha sagt nej till att Liechtenstein skulle ha fått inträde i Schengensamarbetet. I stället skulle man ha satt som villkor att man först skulle öppna upp sitt skatteparadis. Tyskland tog upp den här frågan i mediedebatten genom Angela Merkel och så vidare, men Tyskland godkände Liechtensteins inträde. På Socialdemokraternas tid jobbade man möjligen med konfrontationspolitik - att sticka ut och vara en av de 27 som obstruerade. Vi är överens om att vi ska öppna upp Liechtenstein och sätta kraftig press på dem för öppenhet när det gäller konton. Men det var fel att koppla ihop dessa frågor, lika fel som det skulle ha varit att koppla ett ja till Lissabonfördraget med Lavalmålet.

Fru talman! Den här frågan är inte slutgiltigt avgjord än. Det här var bara första steget. Det innebär ju att det finns alla möjligheter att påverka Liechtenstein under resans gång. Tyskland har redan nu tagit första steget, trots att frågan inte ens ska avgöras slutgiltigt än. Där hade faktiskt Sverige kunnat delta, speciellt med tanke på att det inte ens är vänsterstyre i Tyskland. Det är ju högerledning. Det borde inte hindra borgarna här i Sverige från att tillsammans med sina partivänner i Tyskland samarbeta i den här frågan. Det är detta som är olyckligt. Sverige har hållit en hög profil när det gäller kampen mot internationell brottslighet. Men av någon anledning är ekonomisk brottslighet inte lika angelägen. Det anser jag att den är. Det finns dessutom många väldigt skumma ligor bakom det här som det finns anledning att undersöka. Sedan har vi faktiskt ibland satt ned foten när det gäller utfiskning i Västsahara, som är ockuperat. Det var jättebra att vi gjorde det. Det tycker jag vi ska göra mer.

Fru talman! Hillevi Larsson och jag och Sverige och Tyskland är överens om att vi ska jobba för att öppna skatteparadisen. Tyskland har lyft upp den här frågan vad gäller Liechtenstein och tog upp den i en mediedebatt inför det här beslutet i ministerrådet. Men Tyskland stödde att Liechtenstein skulle komma med. Skulle då Sverige, ensamt bland alla länder, ha sagt "nej, ni får inte komma in i Schengen innan vi har löst den eller den frågan"? Det gjorde vi inte. Det tycker jag var bra. Nu gäller det att se framåt, att ta rätt fråga i rätt ordning och verkligen pressa Liechtenstein. Där är vi fullständigt överens, och vi kommer att jobba starkt tillsammans med Tyskland för att få en lösning på den frågan. Men jag vill bara markera att inte ens Tyskland ställer detta ultimatum utan släpper in Liechtenstein i Schengen, vilket jag tycker är bra. Skulle vi då ha gjort det? Det hade varit fel.

Fru talman! Ja, det har förekommit att vi som enda land har gått ut i en fråga. Många gånger kommer andra länder efter. Men någon måste börja. Varför ska vi alltid vänta in vad andra gör? När det gäller gemensamma skilsmässoregler var vi det första land som drev det. Nu har vi stoppat det. Från finnarna har vi fått ett visst gehör för det. Det har vi fått även från Danmark, som visserligen inte ingår i det samarbetet. Jag tror det kommer att sprida sig. I fallet med Liechtenstein var det Tyskland som tog första steget. Det borde vara ytterligare ett skäl för oss att agera. Då är vi inte ens första land, utan då kan vi ansluta oss till Tyskland. Än en gång vill jag poängtera att frågan inte är avgjord än när det gäller Liechtenstein och medverkan i Schengensamarbetet. Det här var första steget. Tyskland väckte den här frågan. Jag tror att Tyskland kanske till och med kommer att sätta hårt mot hårt när den väl avgörs, om man inte öppnar skatteparadisen. Då tycker jag att vi ska vara med i den kampen.

Fru talman! Jag ska så gott jag kan på sex minuter i sex punkter försöka ta upp aspekter för ett bättre EU och ett bättre Sverige. Det första handlar om att visa kreativitet under det svenska ordförandeskapet. Då erbjuds Strasbourg och Frankrike nya möjligheter. Ingen fråga är så ofta nämnd, när man är ute och talar om Europeiska unionen, som den flyttcirkus som finns när det gäller parlamentet i Bryssel och i Strasbourg. Alla brukar skaka på huvudena, och otåligheten tilltar när det gäller den frågeställningen. Skattebetalarna inom EU fick betala över 2 000 miljoner kronor för något år sedan för att ha ett parlament på två olika ställen. Det handlar om att det svenska ordförandeskapet försöker föra denna fråga framåt. Därför vill jag nu ge ett uppslag i syfte att på något sätt bryta dödläget och ett franskt veto. Den svenska regeringen skulle under ordförandeskapet kunna visa på möjligheten och alternativet för Strasbourg och Frankrike, att ett universitet, ett forskningsinstitut eller regeringschefernas toppmöten förläggs till Strasbourg. Vi har en skyldighet att föra den frågan framåt. Det andra, fru talman, handlar om att sätta tidsgränser för EU-besluten. En långbänk i vårt land har gällt presstödets utformning och ett godkännande från Europeiska unionen. En annan handlar om sänkta arbetsgivaravgifter inom riktade områden inom tjänstesektorn. Där har den politiska lagstiftningen och också implementeringen av dessa frågor i vårt land gått i stå därför att vi inte har fått besked från EU. Ett sätt att bryta detta dödläge skulle kunna vara att man från EU-kommissionens sida förpliktade sig att lämna ett besked inom, låt säga, sex månader. Har inte EU-kommissionen lämnat ett besked gäller det nationella beslutet. Det vore ett sätt att komma ur dessa långbänkar. Det tredje som jag ville ta upp gäller det ansvar Sverige har att sätta stopp för den illegala handeln med svenska pass. Sverige har ett ansvar gentemot omvärlden, inte minst övriga medlemsstater i Europeiska unionen, för att avnoterade försvunna svenska pass inte ska kunna användas som legala handlingar eller som underlag för omfattande förfalskningar inom unionen som sådan. Polisuppgifter talar om att det finns hundratusentals svenska pass som är på avvägar och att de utnyttjas i andra länder som helt lagliga passhandlingar. Jag vill i det sammanhanget också ta upp att under 2007 anmäldes 37 315 svenska pass som stulna eller förlorade. Sverige är inte en god medlem i Europeiska unionen, eftersom vi inte hanterar denna fråga mer seriöst. Det fjärde, fru talman, handlar om EU-författningen, Lissabonfördraget. Den brittiska tankesmedjan Open Europe har visat att endast 10 av 250 förslag i 2007 års fördrag skiljer sig från det ursprungliga grundlagsförslaget. Med andra ord är förslagen i de båda texterna till 96 procent identiska. Jag tänker alltså på det som avvisades i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna 2005. Jag ska nämna några viktiga punkter när vi framgent ska diskutera Lissabonfördraget. Hymnen och flaggan finns inte med. Begreppen "konstitution" eller "författning" ersätts med det gängse begreppet "traktat". Vi inför ett EU-presidentämbete på två och ett halvt år med möjlighet till omval för ytterligare två och ett halvt år. Det kommer i praktiken att utmana det roterande ordförandeskapet. Jag vill som kristdemokrat och medlem inom alliansens samarbete, riksdagsmajoriteten, uttrycka min tillfredsställelse över de besked som statsminister Fredrik Reinfeldt två gånger har givit här i kammaren då han har talat om att det för att det nationella ordförandeskapet fortfarande ska ha ett reellt innehåll är väldigt viktigt att Sverige under ordförandeskapet höstterminen 2009 värnar det nationella ordförandeskapet. Det är ändå ett sätt för en medlemsstat att på ett särskilt sätt få leda unionens arbete. Jag vill också nämna att beslutsreglerna kan ändras av EU-ländernas ledare utan riksdagens godkännande i form av de här små bryggorna eller passerellerna som skapar konstitutionella möjligheter för kretsen av regeringschefer att ändra beslutsreglerna inom unionen. Uttryck för detta är förslagen om att genom enhälliga beslut i Europeiska rådet, det vill säga regeringscheferna, skulle ny beslutskompetens kunna tillföras EU som tidigare låg på nationell parlamentarisk nivå eller att politikområden med krav på enhällighet omvandlas till att det skulle vara tillräckligt med majoritetsbeslut. (ANDRE VICE TALMANNEN: Jag måste be er som kommer in för votering att respektera att debatten fortfarande håller på. Lennart Sacrédeus måste kunna göra sig hörd.) Ja, fru talman, min talartid går, men jag kan säga att detta är den stund som mest påminner om min tid i Europaparlamentet. Det sorl som är här är ändå en aning svagare än vad det var i Bryssel och Strasbourg när någon talade där inför en votering. Det är en lugnare stämning i den svenska riksdagen. Jag hoppas ändå att jag får någon sekund extra. Jag vill också nämna att små länders röstviktning försämras. Vetorätten försvinner inom 50 områden. Sedan är det den femte av de sex punkter som jag ville ta upp. Jag anser personligen - jag vet att det kristdemokratiska partiet, mitt parti, inte har den uppfattningen - att det vore bra om vi hade en juridisk reglering när det gäller att vi inte deltar i eurosamarbetet. Det har Storbritannien reglerat. Det har Danmark reglerat. Vi har avvisat euron i en folkomröstning 2003. Det sjätte och sista som jag tänkte ta upp är vad en folkomröstning om Lissabonfördraget skulle kunna innebära. Jag menar att ökad kunskap och delaktighet för landets alla myndiga när det gäller Sveriges och EU:s konstitutionella utveckling i sig är ett mål att sträva mot. Jag skulle därför tycka att det vore demokratiskt och moraliskt rätt att ge varje enskild medborgare i vårt land denna beslutsrätt i form av en inbjudan till en folkomröstning om det föreslagna nya EU-fördraget. Det skulle öka allas delaktighet i EU:s konstitutionella utveckling.

Fru talman! Fler och fler har kommit till insikt om att vi inte längre kan lösa våra utmaningar för framtiden bara i ett land, ensamt. Vi påverkar varandra och behöver varandra, inte minst när vi talar om jobb, miljö och klimatutmaningar. I dagens Europa hänger politiken ihop. För oss socialdemokrater är det viktigt med det europeiska samarbetet för att hitta lösningar på framtidens problem - just tillsammans. Jag vill därför se arbetet inom EU i framtiden präglas av en strävan för utveckling och framåtskridande där nya upptäckter och innovationer blir tillväxt som ger ökad välfärd - välfärd som kommer alla invånare till del. Jag vill se ett EU som är världsledande inom forskning och utbildning och som konkurrerar i världen med kunskap och god miljö, inte bara med låga löner eller usla villkor för löntagare. I framtiden är klimatfrågan både en gemensam utmaning och en stor möjlighet, vilket många redan har påpekat. Genom att ställa hårda krav på miljöförstörande verksamheter och i stället göra gemensamma satsningar på nya jobb inom miljöteknikområdet kan vi ta ledningen mot ett hållbart samhälle. Här ligger Sverige redan långt framme, och den ledningen tycker jag att vi ska behålla, samtidigt som vi också ska vara ödmjuka och inse att vi har mer att lära av andra. Fru talman! Regioner blir viktigare och viktigare inom Europeiska unionen. Stockholmsregionen är en viktig del av Europa. Utvecklingen i Stockholmsregionen är stark i dag. På många sätt är vi Sveriges motor när det gäller ekonomisk utveckling, möjligheter till utbildning och forskning och till kultur och näringsliv. Stockholm är också en av flera motorer i EU, men många gånger känns det som om vår region inte står tillräckligt stark. Stockholms fördelar sjabblas bort när den moderatledda regeringen gång efter annan sätter käppar i hjulet för utveckling och tillväxt i just vår region. Vi ser det på det minskade bostadsbyggandet, vi ser det på uteblivna infrastrukturinvesteringar, och vi ser det kanske framför allt på minskade investeringar i vårt värdefulla humankapital, det vill säga mindre av satsningar på trygghet, utbildning och just forskning. För att vara ett konkurrenskraftigt land måste vår regering också satsa på och bejaka vår region som en tillväxtmotor. Den moderatledda regeringen måste inse vikten av att satsa på tillväxt för framtiden i Stockholm. Fru talman! Stockholm är inte bara tillväxtmotor och huvudstad i vårt land. En del av tillväxtpotentialen ligger i att Stockholm också är porten mot Östersjön. Östersjön är viktig, inte bara för smidiga och uthålliga transporter till våra grannländer utan även för rekreation och friluftsliv för oss nästan två miljoner som bor här och på andra ställen utefter Sveriges ostkust också. Men med algblomningen i färskt minne inser vi nu alla vikten av att sätta till insatser för att göra Östersjön ännu renare. Det är viktigt att alla länder runt Östersjön också inser vikten av att satsa på åtgärder för att hindra ytterligare utsläpp. Fru talman! Den översyn av EU:s budget som pågår måste få till följd att stödet till jordbruket minskar. Den hälsokontroll som nu pågår kring EU:s jordbrukspolitik måste få till följd att miljöfrågorna uppgraderas i stället för bidragsgivandet till EU:s jordbrukare. Men för att åstadkomma de här förändringarna behövs kraftfulla politiker som vet vad de vill och strider för det. Vad vill regeringen egentligen? Hittills har jag inte märkt att de har drivit på i miljösammanhang i alla fall. De jamsar mest med och säger ja till det kommissionen lägger fram. Men det börjar bli bråttom nu! Östersjön utsätts hela tiden för nya påfrestningar, och det är en viktig fråga att fortsätta att diskutera med Östersjöstrategin. Hur tar vi hand om avloppen i vårt land, och hur tror ni att det fungerar i de andra länderna runt Östersjön, bara som exempel? Det arbete med en Östersjöstrategi som nu har aviserats är väl en lämplig ingång, om man nu får ge den moderatledda regeringen ett tips om vad de ska ha med sig inför ordförandeskapet. Men för att åstadkomma skillnad måste man vara tydlig i EU-arbetet. Det är inte en framkomlig väg att vänta och se och hoppas att någon annan ska lägga fram förslag och lyfta upp problem. Det är inte en framkomlig väg att låta partitaktik mellan de borgerliga partierna handlingsförlama regeringen - inte om Östersjön ska bli renare. Och det vill vi - inte bara för Stockholms skull utan också för tillväxtens och hela Sveriges skull.

Fru talman! Även jag är riksdagsledamot från Stockholm. Jag har till och med representerat både staden och länet. Jag håller med om att Stockholm är en väldigt viktigt tillväxtmotor. Här skapas jobb till en majoritet utanför länet, i andra delar av landet och till och med utomlands. Stockholms sysselsättning ökar också mest i landet och mest sedan mätningarna infördes sedan vi fick borgerlig regering. Vi har börjat ta tag i era underhållsberg i trafiken. Men jag tycker inte att detta hör till dagens Europadebatt. Jag vill gärna ta en Stockholmsdebatt med Christina Axelsson för att räta ut en del missförstånd, men i Europafrågan vill jag bara understryka att regeringen har tagit initiativ i och driver på klimatfrågan. Det var bland annat vi som låg bakom och det är vi som driver på att vi vill ha en global överenskommelse om klimatet med EU och andra länder. Det är vi som har tagit initiativ till Östersjöstrategin som vi driver nu, och det är vi, tillsammans med dina kompisar i England bland annat, som driver på just en sysselsättningspolitik som ger styrka i förändring och gör Europa starkt i globaliseringen. Sådant är viktigt även för Stockholm!

Fru talman! Tack så mycket, Anna Kinberg Batra, för den passningen! Det var ju faktiskt när den svenska socialdemokratiska regeringen satt vid makten under den förra mandatperioden som vi såg till att Östersjön PSSA-klassades. Det var en viktig ingång för att vi faktiskt ska få ett renare hav runt omkring oss. Det är inte så att Moderaterna kan slå sig för bröstet och säga hurra, vad vi är bra, vad vi har gjort mycket i miljöpolitiken! Det märker man inte minst på det sätt som man har tagit emot Klimatberedningens förslag.

Fru talman! Ni som inte var med i början av Europadebatten kanske missade att det var moderata initiativ som började med Östersjöfrågorna tidigt. Vi har ofta varit överens med socialdemokrater om det, och det är väl bra. Vi var också tidigt för att använda Europasamarbetet, bland annat för att EU är världens bästa miljöorganisation, och även det är ju kul att ni kan vara med på. När kommissionsordförande Barroso var här underströk han att Sverige är ett av de länder som klarar sig allra, allra bäst när vi jämför EU-ländernas förmåga att skapa jobb. Det är vi stolta över, men vi är inte nöjda - för att låna lite av er retorik. Men det är tack vare den borgerliga regeringen som jobben nu växer till fler än någonsin, i Stockholm och gärna också i hela Europa.

Fru talman! Tack så mycket, Anna Kinberg Batra! Vad gäller jobben är det så att den moderatledda regeringen nu får skörda frukterna av det arbete vi socialdemokrater har gjort under en mycket, mycket lång tid. Vi har vänt Sverige från att ha varit ett land i nedgång till att bli ett land i uppgång. Det har bland annat också haft bäring på vårt EU-arbete, och därför är jag en stolt socialdemokrat som säger att vi har arbetat väldigt hårt inom EU för att också få med ett uthålligt samhälle i Lissabonprocessen där vi också har kunnat lyfta in och få med miljöfrågorna tillsammans med arbete och tillväxt. Det gjorde vi socialdemokrater när vi ledde Sverige och också EU under vårt förra ordförandeskap.

Fru talman! Jag kanske var lite otydlig i debatten tidigare, Christina Axelsson, om Centerpartiets krav på en Stockholmsstrategi. Centern har en stark politik för att utveckla Stockholm och driver den i både Sverige och Europa. Vi tycker alltså att EU 2009, under Sveriges ordförandeskap, borde anta en Stockholmsstrategi. Avsikten är att Lissabonstrategin för konkurrenskraft och fler jobb i Europa ska vässas, skärpas och förnyas. Den kan nog kallas Lissabon 2, men vi tycker att om detta sker under Sveriges ordförandeår är det väldigt mycket bättre att den byter namn till Stockholmsstrategin. Jag är optimistisk nog att tro och hoppas att Christina Axelsson och Socialdemokraterna kommer att stödja Centerpartiet på det området.

Fru talman! Jag får väl tacka Staffan Danielsson för det förtydligandet av vad Centerpartiet menade. Jag blev annars väldigt glad när jag hörde ordet Stockholmsstrategi från Centerpartiet och tänkte att nu kommer man att lyfta fram de storstadssatsningar som vi socialdemokrater tidigare har sagt att vi ska arbeta med. Nu kommer man att lyfta fram de miljonprogramsområden som vi har runt om i Stockholm och tillsammans visa att här finns tillväxten, här finns kraften, att det här kan vara Sveriges motor och en god motor i hela Europeiska unionen. Jag hade sett framför mig hur vi skulle få hela Stockholm att bara blomstra under vårt EU-ordförandeskap. Jag hoppas faktiskt att Centerpartiet nu tar sig en funderare sedan de har hört min tolkning av Stockholmsstrategin och faktiskt genomför den.

Fru talman! Centerpartiet har en politik för att hela Sverige ska utvecklas, givetvis även hela Stockholm. Jag gör gärna en deal här. Centerpartiet har en politik för att verkligen utveckla Stockholm. Vi har förnyat och tuffat till oss på det området och är stolta över det. Vi skulle kunna diskutera en Stockholmsstrategi inom Sverige som jag kan stödja mot att Christina Axelsson stöder att Lissabonstrategin efterträds av Stockholmsstrategin.

Fru talman! Det är lustigt att en av företrädarna för ett parti som ingår i den här regeringen står och säger att man är för tillväxt också i storstaden. Det har vi som bor här inte märkt så mycket av under de månader som ni faktiskt har haft makten. Vi har inte sett att det har blivit bättre med pendeltågsavgångar och annat. Anna Kinberg Batra sade alldeles nyss att vi hade lämnat efter oss en massa områden där inget underhåll var gjort. Men jag måste säga att den här regeringen inte sätter till en krona för att det ska bli något mer. Och de intäkter man får från trängselskatten går rakt ut för att bygga Förbifart Stockholm i stället för att satsa på kollektivtrafiken, vara miljösmart och bidra till att vi får bättre luft i hela EU. Det är faktiskt så att Stockholmsluften smittar av sig också till Lissabon.

Fru talman! Jag ska knyta an till det jag tog upp i två debatter i utrikespolitiska ämnen under förra mandatperioden. Då frågade jag mina borgerliga kolleger om de kunde ge exempel på att de hade lyft fram jämställdhet, SRHR-frågor och kvinnors rättigheter i dialoger utanför Sveriges gränser, i dialog med sina partikamrater och de företrädare som de mött. Eftersom jag är en hygglig själ och är reformist gav jag mina kolleger på den borgerliga kanten tid på sig. Jag återkom året därpå med samma fråga. Trots ett års betänketid kunde de fortfarande inte prestera ett enda exempel på att de hade lyft fram de här frågorna. När jag heller inte såg att den borgerliga alliansen hade en arbetsgrupp som tittade på jämställdhetsfrågorna blev jag naturligtvis orolig. Det har visat sig att Sverige inte längre är feministiskt i världen och heller inte i EU. Jag blir lite bekymrad när vi kommer till konkreta frågor som kommer till uttryck på ett sätt som inte bara gör mig orolig utan naturligtvis också skapar oro i övriga Europa. Det har gjorts muntliga uttalanden på bloggar och i debattartiklar, och då förväntade man sig också att det skulle bli en politisk realitet. Jag tänker framför allt på den just nu akuta situationen och det som händer på andra sidan Östersjön där Litauen hotar att som fjärde land efter Polen, Irland och Malta förbjuda abort. Ett beslut i Seimas, deras riksdag, är att vänta under våren när man har haft första läsningen. Det finns de som säger att det nog aldrig går igenom, men man ska ändå veta att det här är ännu ett försök och att abortmotståndarna inte har kommit så här långt tidigare i Litauens parlament som man har gjort nu. I bakgrunden finns också att kvinnor får allt svårare att driva de här frågorna. De har fått allt svårare att också få abort genomförd i praktiken. Man har fått ta strider om tillgänglighet på sjukhus, även statliga sjukhus. Det här är ett paket, och parlamentariker har också blivit ganska hårt ansatta ute i sina egna valkretsar när de drivit de här frågorna. Bushs och påvens politik slår en skugga över kvinnors rättigheter och påverkar kvinnors hälsa. Det här måste vi jobba tillsammans med. Gör abort till en rättighet! sade Cecilia Malmström när hon var EU-parlamentariker. Nu deltar Folkpartiet i regeringsställning i utrikesminister Carl Bildts tystnad i abortfrågan. Sveriges uppfattning är känd, får vi höra. Men den är inte känd så länge som man inte hävdar den. Man kan inte gömma sig bakom en socialdemokratisk politik utan måste kliva fram och säga vad man själv tycker. Samtidigt vet vi att kvinnor i flera europeiska länder saknar rätt till säker och legal abort. Vi ser initiativ till att försöka börja luckra upp abortlagarna lite grann. Ändå försöker abortmotståndarna i länder som Frankrike, Spanien, Italien och Nederländerna hitta ingångar att underifrån skapa en utveckling mot ökad svårighet eller ett direkt förbud. I andra länder där det finns en lagstiftning vet vi att kvinnor ändå har svårt att få rätt till abort. I det här läget är det viktigt att Sverige är en tydlig röst, att vi höjer den rösten inom EU och inte låter Malta, som i praktiken i dag, ha vetorätt när det gäller den europeiska politiken på det här området. Vi såg under kvinnokommissionen i FN att EU i praktiken inte kunde agera i de här frågorna på grund av att Malta framför allt, men också Polen och länder som Irland och andra katolskt influerade länder, som Litauen, driver på. Jag tror att det är viktigt att man använder alla kanaler. Jag har pekat på att Centern och Folkpartiet ingår i alliansen Alde, Alliansen liberaler och demokrater för Europa. Det är 103 medlemmar i den partigruppen. Där har vi ju parlamentariker. Där har vi kontakter. De kommer till oss, och vi träffar dem. Vi måste också förvänta oss att de här partigrupperna agerar. Det är Folkpartiet vill jag understryka, liberalerna som tillhör den här gruppen, som driver på mot abortförbud i Litauen. Därför har Alde ett särskilt ansvar att också hantera den här frågan. Jag förväntar mig av Sveriges regering att EU-minister Cecilia Malmström, som på ett väldigt positivt sätt deltog i Prideparaden i Polen för att stödja HBT-frågorna, visar samma civilkurage och också lever upp till det hon själv har talat om som EU-parlamentariker nu när hon är i regeringsställning. Jag vill att Cecilia Malmström som representant för vår regering åker till andra sidan Östersjön och framför våra uppfattningar. Vi har sagt att vi ska prioritera Östersjösamarbetet och att vi då ska lyfta fram vår tydliga syn på abortfrågan. Jag vill att hon åker dit och står upp för den svenska hittillsvarande tydliga linjen. Jag ser det som en del av vår väg till det svenska ordförandeskapet att vi tar upp detta i samarbetet med Tjeckien och Frankrike, i den här trojkan. Vi har ett ansvar att driva på inom de ramar som vi kan. Här finns faktiskt en hel del möjligheter. Jag tycker att deltagandet i Prideparaden är ett exempel på att man också som statsråd kan agera på lite okonventionella sätt. Men man kan också träffa sina partivänner. Man kan träffa sina motsvarigheter, NGO:er och aktiva kvinnor som verkligen efterfrågar och önskar vårt stöd. Jag blev oerhört besviken när jag fick svar från Carl Bildt som inte tog till sig den här frågan och visade på någon form av aktivitet. Men jag hoppas att kollegan Cecilia Malmström, vår EU-minister, känner ett större ansvar och att vi får se det här som en del av vårt arbete inför och under ordförandeskapet.

Fru talman! Statsrådet kunde inte vara kvar här längre, och jag kan inte representera henne i alla delar men väl ge ett kortare svar från majoritetshåll. Carina Hägg tar förstås upp en angelägen fråga. Det är viktigt för oss och för mig att Sverige är ett jämställt land. Vi har världens näst mest jämställda parlament. Det är en placering för dåligt, kan jag tycka ibland. Jämställdheten är kort och principiellt inskriven i Lissabonfördraget. Det tycker jag att den ska vara. EU ska inte i för mycket detalj reglera exakt hur man arrangerar sin familjepolitik. Däremot är det viktigt att vi säger ifrån när det gäller förslag som går åt fel håll på EU-nivå. Det har också den moderata justitieministern gjort - med en enig riksdag bakom sig - när det kom förslag på att förhindra rätten att skilja sig. På det principiella planet, utan att vara specialist i frågan, skulle jag vilja säga att jämställdhet är viktigt. Den principen ska gälla i hela unionen. Vi ska stå tydligt och starkt upp mot försök att inskränka familjens och kvinnans rättigheter.

Fru talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka högerföreträdarens inlägg här. Ska jag uppfatta att vi är överens om att EU-minister Cecilia Malmström - som jag tidigare under dagen personligen har talat med - ska åka till Litauen och framföra budskapet på ett lämpligt sätt inom de ramar som en minister kan agera? Om vi är eniga om det är jag tacksam att den här debatten har lett till konkret resultat. Då skulle vi stå starkare både i dialogen inför ordförandeskapet och i de viktiga frågor vi för fram om att hävda kvinnors rättigheter. De ska ha samma tyngd som mäns rättigheter. Det handlar om mänskliga rättigheter. Det handlar om kvinnors hälsa. Kvinnor ska inte behöva vara könsflyktingar. Jag är tacksam för att vi har fått till stånd en lagstiftning där kvinnor från andra länder, till exempel från Litauen och Polen, inom kort kan komma till Sverige för att få abort. Men det här löser inte problemet fullt ut. Vi måste se till att kvinnor också kan få behålla och i praktiken få aborträtt i sina egna länder. Det handlar om legal och säker abort i hela Europa och att driva frågan internationellt.

Fru talman! För mig är det en självklar grundläggande viktig mänsklig rättighet att ha fri abort. Det är viktigt i Sverige. Men jag tycker fortfarande att vi inte ska reglera sjukvårdssystem och sociala lagstiftningar hos andra länder i detalj på EU-nivå. Däremot deltar jag gärna i opinionsbildande aktiviteter. Jag har själv gått i Prideparader, och jag har deltagit i Europride i Stockholm. Opinionsbildning är viktig för att ligga på sina partikamrater i den utsträckning de ändå inte tycker som vi. Det gör jag gärna inom EPP-familjen. Jag vill inte ge mig in i enskilda Litauenresor i det här fallet. Däremot kan jag gärna understryka att hela alliansens regering har varit för att göra det möjligt för utländska kvinnor att få abort här. Vi ska ha en tydlig och liberal abortlagstiftning i Sverige. Vi ska ha en tydlig och liberal jämställdhetsrätt på EU-nivå men inte ha en alltför detaljerad sociallagstiftning på EU-nivå. Vi vill inte att andra ska försöka göra så med oss.

Fru talman! Då hamnar vi vid den punkt som jag befarade var regeringens, den borgerliga alliansens, ståndpunkt, nämligen att man låter andra länder driva en antiabortlinje och man står passiv vid denna sidan Östersjöns strand. Det är inte så djärvt att våga gå i en Prideparad i Stockholm och tycka något i den här talarstolen. Det handlar om att framföra detta till kollegerna och inte minst visa stöd för de kvinnor som i dag är djupt oroade i Litauen men också i flera andra länder. De förväntar sig vårt stöd, och de förväntar sig att vi ska ta initiativ till ordförandeskapet. Svaret är passiviteten, som jag varnade och oroade mig för i valrörelsen. Annars får du komma tillbaka efter den här debatten, som strax är slut, och tala om vad ni konkret tänker göra. Det räcker inte att säga att Sveriges uppfattning är känd från Sveriges riksdags horisont. Den måste framföras i dialog när man träffar Polens företrädare, när man träffar malteserna, irländarna och inte minst litauerna. Det görs inte i dag.

Fru talman! Jag begärde ordet med anledning av Centerpartiets förslag om att Lissabonstrategin ska byta namn till Stockholmsstrategin. Det är väl ingen större hemlighet att det finns flera länder som gärna vill att när Lissabonstrategin förnyas att den ska få namn efter deras huvudstad. Både Ungern och Spanien är med i leken. Det kan säkert se jättebra ut i en kvällstidning att kräva att den ska döpas till Stockholmsstrategin, eller varför inte till Göteborgsstrategin eller Jönköpingsstrategin eller vad man vill. Men är det verkligen en seriös politik? Borde inte Sverige - så länge vi är kvar i EU - jobba för att uppnå sakpolitiska framgångar i saker som verkligen betyder något och inte sträva efter att uppnå inrikespolitiska framgångar och driva krav som säkerligen ser vackra ut i Stockholmspressen men som inte betyder så mycket i sak?

Fru talman! Om Sverige inte hade varit med i EU hade debatten inte kunnat föras och då hade Stockholmsstrategin inte kunnat födas. Jag kan förstå att andra länder kan tänkas vilja ha sitt namn på denna strategi. Det är en viktig strategi. Jag tycker att Max Andersson ska vara glad och positiv. Det är bra att vi samarbetar i Europa för att utveckla konkurrenskraft, tillväxt och jobb. Det är bra att vi har en Lissabonstrategi. Det är bra att den ska vässas, förnyas och laddas med ännu mer innehåll eftersom den inte har lyckats så bra som den borde. Detta ska upp på agendan under Sveriges ordförandeskap. Det här är inte den viktigaste politiska frågan i EU för Centerpartiet. Men något måste strategin heta. Varför ändå inte när vi är ordförande och har förhandlingar i Stockholm döpa den till Stockholmsstrategin? Det är väl inte så mycket begärt. Det är roligt att Max Andersson engagerar sig i frågan. Jag hoppas på hans stöd i den lilla namnfrågan.

Fru talman! Det finns frågor i EU som det är otroligt mycket viktigare att Sverige lägger sina begränsade resurser på att få igenom. EU:s politik i klimatfrågan måste skärpas till betydligt. Det finns länder som driver symbolfrågor som är ytliga och inte påverkar så mycket i verkligheten, till exempel att ha sitt namn på en strategi eller ett fördrag. Så länge Sverige är med i EU ska vi jobba med sakfrågorna, inte med populistisk ytpolitik. Vi ska se till innehållet.

Fru talman! Nu tycker jag att Max Andersson är lite njugg och elak mot mig. Jag håller fullständigt med om att sakfrågorna är viktiga för att utveckla Sverige, Europa och världen. Jag pratade mycket om klimat och miljö i mitt inlägg, och jag oroade mig för att om EU monteras ned och Sverige lämnar EU tappar vi den internationella kraften - vilket Max Andersson tyvärr vill. Som en liten punkt på två meningar sade jag att det är viktigt med tillväxtfrågorna inom EU. Vi ska jobba med konkurrenskraften internationellt och att vi vässar oss ytterligare. Jag tillät mig att vidarebefordra Centerbeslutet från fjolårets stämma att vi också kan ha ett namn som anknyter till Stockholm. Jag beklagar att Max Andersson tycker att det är onödigt. Vi kan väl ha Budapeststrategin också - men varför?

Fru talman! Det var inte min mening att låta njugg. Jag ville bara notera att Centern i det här fallet driver ett förslag i en substanslös fråga som säkerligen passar utmärkt om man är i opposition, men det är inte en vettig prioritering om man befinner sig i regeringsställning.