Frågestund

Herr talman! Det blir alltmer uppenbart att Sverige har en regering som inte kan hantera den ekonomiska politiken. Konjunkturen viker. Jobbtillväxten stannar av. Och varslen i industrin duggar tätt. Till detta har nu statsrådet Tobias Billström lagt fram ett förslag om förändringar i arbetskraftsinvandringen som ytterligare undergräver möjligheterna att ha en väl fungerande arbetsmarknad. Jag vill tydliggöra att jag är överens med statsrådet Billström om att det är viktigt med arbetskraftsinvandring. Men jag är ytterst kritisk till att regeringen tar bort den myndighetsbaserade prövningen, då detta leder till att den enskilde arbetsgivaren ska ta ansvar för att göra en nationell bedömning av konjunkturläget och bristen på den arbetskraft som denne behöver. Mot bakgrund av detta, att myndighetsprövningen försvinner, vill jag fråga statsrådet Billström hur regeringen tänker hantera arbetskraftsinvandringen i en lågkonjunktur.

Herr talman! Den arbetskraftsinvandringsreform som nu ligger på riksdagens bord, som det ska beslutas om den 12 november och som ska träda i kraft den 15 december, är den största enskilda förändringen av svensk migrationspolitik på 40 år. Det är fullständigt självklart att vi måste se Veronica Palms fråga i ljuset av detta. Vi bygger inte för de närmaste två eller tre åren. Vi bygger kanske för ytterligare en 40-årscykel. Under dessa år - och det utgår jag från att Veronica Palm är medveten om - kommer tusentals människor att lämna den svenska arbetsmarknaden. Det är en arbetsmarknad som redan i dag skriker efter specialistkompetens på flera områden. Vi tar inte bort någon myndighetsutövning. Det är helt fel att påstå att det är på det viset. Det kommer fortfarande att ske en prövning av Migrationsverket. Man kommer att pröva löner och socialförsäkringsvillkor. Däremot är det väldigt tveksamt om någon myndighet eller organisation, förutom den enskilde arbetsgivaren, kan veta vilken kompetens som behövs. Därför gör vi den här förändringen. Det är helt klart att det här kommer att vara till det bättre.

Herr talman! Vi socialdemokrater är beredda att ta det fulla ansvaret för en ökad arbetskraftsinvandring, och en ökad arbetskraftsinvandring är bra. Men det handlar om arbetsgivarens behov. Det handlar om migrantarbetarens rättigheter, och det handlar om en väl fungerande arbetsmarknad. En fungerande arbetsmarknad innebär en myndighetsbaserad prövning av bristen och ett starkt fackligt inflytande, alltså ordning och reda på arbetsmarknaden. Det är ju inte den här regeringens starkaste gren. Men jag vill ändå vara tydlig och ställa ytterligare en fråga till Billström. På vilket sätt kan det vara bra för svensk arbetsmarknad att det är den enskilde arbetsgivaren som äger rätten att bedöma konjunkturläget nationellt och bristen på yrkeskompetens i landet?

Herr talman! Jag tror att vilken arbetsgivare som helst i varje fall är bättre än Veronica Palm, men det tror jag nog har framgått av den här debatten. Det är mycket tveksamt om någon politiker över huvud taget kan veta vilken typ av kompetens som man behöver när man ska anställa en IT-ingenjör, en gruvarbetare i Pajala, en konditor i Helsingborg. Vem ska veta det? Veronica Palm? Det tvivlar jag mycket starkt på. Sedan är det ju så att ni socialdemokrater inte tar ansvar för något. Den här reformen lägger vi fram tillsammans med Miljöpartiet, så vi har dessutom ett starkare stöd än vad som vanligtvis är fallet i den här kammaren.

Herr talman! Min fråga är riktad till biståndsministern och gäller den nya inriktningen av det svenska biståndet. Det är en process som regeringen har inlett på ett sätt som gläder många av oss som har varit engagerade i biståndsdebatten i decennier och en omläggning som vi har väntat länge på. Det gäller länderkoncentrationen, målfokuseringen, det faktum att vi har fått en ny ledning för Sida. Men det gäller framför allt analysen bakom förbättringarna. Ett exempel är resonemangen i den skrivelse som vi fick här i riksdagen för några veckor sedan om demokratibiståndet, Frihet från förtryck . Det är viktigt att den politikomläggning som nu sker baseras på en gedigen analys i grunden, särskilt som biståndsvolymen har ökat drastiskt de senaste åren. Men minst lika viktigt är genomförandet, hur man går från ord till handling för att öka effektiviteten. Min fråga till Gunilla Carlsson är: Hur ska vi säkerställa att grupper och individer som arbetar för politiska fri- och rättigheter i diktaturer verkligen nås av pengarna?

Herr talman! Ja, det stämmer att vi nu försöker fokusera det svenska biståndet där det verkligen kan göra skillnad. Jag tror att en av förutsättningarna för uthållig och varaktig fattigdomsbekämpning just är att man jobbar mer med mänskliga rättigheter, demokrati och byggande av rättsstat, så att det ska komma alla till del. Därför är det så viktigt att fokusera just på demokrati. Det intressanta blir nu, efter det att riksdagen har hanterat den här skrivelsen, att vi får all denna input och pratar just om "hur" och "implementera". Jag har redan i skrivelsen identifierat några kanaler som jag tror är viktiga. Jag tror att vi måste stärka demokratins aktörer. Det blir ingen demokrati utan demokrater. Därför är det viktigt att se vad de partinära stiftelserna kan göra. Men det är också viktigt att skapa förutsättningar för den typen av arbete. Därför blir det fria ordet och journalisters möjligheter oerhört viktiga. Därför fokuserar vi på de medborgerliga och politiska rättigheterna och tittar på opinionsfrihet. Vi tittar på mötesfrihet och föreningsfrihet för att ha detta i dialog i allt utvecklingssamarbete. Men det handlar framför allt också om att kunna stötta dessa förändringsaktörer. Det är några svar på de här viktiga hur-frågorna.

Herr talman! Jag tackar biståndsministern för svaret. Jag lovar att återkomma i kammaren vid lämpligt tillfälle. 30 sekunder ger bara utrymme för en konkret uppföljning, nämligen fallet i Ryssland. Det är ett land som sannerligen behöver demokratibistånd. Där har nu tusentals frivilligorganisationer tvingats lägga ned sin verksamhet - jag hade kunnat ta upp exempel från Zimbabwe eller Vitryssland också. Men hur gör vi i de här länderna där antalet tänkbara mottagare reduceras därför att regimerna helt enkelt stänger dem?

Herr talman! Många gånger är det en tillgångsfråga som är svår. Det är väldigt svårt i framför allt diktaturer men också i auktoritära regimer att jobba med mänskliga rättigheter, och många gånger är fattigdomen som värst där det råder förtryck. Vad gäller just Ryssland och stödet till Ryssland är det ett faktum att det inte längre är ett biståndsland. Vi har i alliansregeringen bestämt oss för att biståndet ska inriktas på just det som är Dac-mässigt. Eftersom det finns en enighet i den här kammaren om att vi ska ha den tydligheten när det gäller biståndet kommer vi inte att göra demokratiinsatser inom ramen för biståndet men däremot hitta andra kanaler för att stötta MR-organisationer och andra sätt att se till att Sverige på ett bra sätt kan följa utvecklingen i Ryssland.

Herr talman! Min fråga går till kulturministern. Forum för levande historia ska arbeta med frågor som rör demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen. År 2006 fick de ett nytt uppdrag, att skildra brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer. Detta skulle då ske inom befintliga ramar. Så skedde också. Och i år fick vi en presentation som i mångt och mycket blev en succé som har varit väldigt eftertraktad. Men vad blev regeringens tack? Jo, i tilläggspropositionen ser vi att regeringen vill dra in 1 ½ miljon på den här myndigheten. Vi undrar över skälen till detta. Varför straffas en myndighet som gör väldigt gott ifrån sig, som har gjort dubbla uppdrag för samma anslag? Jag väntar med spänning på svar på det.

Herr talman! Det gläder mig att Margareta Israelsson och jag har samma uppfattning om det arbete som Forum för levande historia har utfört både när det gäller Förintelsen och kommunismens brott mot mänskligheten. Det är inte fråga om att straffa. Det är en intern personalfråga och inget jag kan redogöra för här i kammaren. Jag är ledsen för det. Det är en dialog som vi har haft med Forum för levande historia. Det handlar på intet sätt om att straffa Forum för levande historia som gör ett alldeles utmärkt arbete.

Herr talman! När jag har läst i tilläggspropositionen har jag noterat att det anges samma skäl för minskningen av pengar under innevarande år för Forum för levande historia som för ett flertal andra myndigheter, i det budgetförslag vi snart ska behandla och som gäller nästa års budget, nämligen att det ska skrapas ihop pengar för ett internationellt mål på kulturområdet. Det är också vad som anges i tilläggspropositionen. Om det är något annat så är det. Det är dock mycket beklagligt att myndigheten på detta sätt får ett minskat anslag som man måste hantera de månader som kvarstår till jul. Man har haft en uppgift som har ställt stora krav. Jag vill, herr talman, bara ge ett exempel. Materialet har varit så eftertraktat att när man sänder ut det, under samma betingelser som man gör med materialet om Förintelsen, är bara portokostnaderna på 300 000 kronor.

Herr talman! Jag vill minnas att Forum för levande historia har ett anslag på över 45 miljoner kronor. Inte desto mindre är vi överens om att de har gjort ett bra arbete. Det gläder mig eftersom detta är något som vi från alliansens håll har efterfrågat under lång tid men ett uppdrag som man inte från den förra regeringens sida ville ge till Forum för levande historia. Man tyckte inte att det fanns något skäl att lyfta fram kommunismens brott mot mänskligheten. Det har vi nu gjort. Man har också fått mer pengar om man ser till uppräkning till pris- och löneomräkning än de har fått tidigare.

Herr talman! Jag har en fråga om Afrika till bistånds- och utvecklingsministern. Matimporten till Afrikas länder har fördubblats på sju år till 119 miljarder dollar. Medan matproduktionen i Europas, Asiens och Latinamerikas länder har flerdubblats det senaste halvseklet står Afrikas produktion kvar på samma låga 60-talsnivå trots mycket stora biståndsinsatser från Sverige och andra länder och massor av projekt och stöd i olika former. Detta måste kallas vid sitt rätta namn. Det är ett tragiskt misslyckande för Afrika och för Sverige och andra länder. En viktig orsak är att Afrikas länder oftast reglerar och suger ut sin landsbygd med statliga inköpsmonopol och med marknader som ofta ger jordbruket priser långt under världsmarknadspriserna. Jag vet att statsrådet är medveten om detta och jobbar med det. Hur arbetar statsrådet och biståndsmyndigheten för att övertyga våra biståndsländer om att i många fall reformera sin närings- och jordbrukspolitik?

Herr talman! Detta är ett exempel på den nytänkande omdaning som vi behöver göra med innehållet i det svenska biståndet. Vi måste fundera över vad som driver utveckling. Vi vet att det är behov av människors frihet, men det är också marknadsekonomi och möjligheter att kunna förverkliga sina egna idéer. Många gånger saknar inte minst jordbrukare i utvecklingsländer, som många gånger är kvinnor, inte bara tillgång till marknader utan också tillgång till kapital till sitt eget ägande och möjligheter att hitta billiga insatsvaror som gör att man kan fördubbla eller öka sin produktion. Jag tror att det är viktigt att vi jobbar mer med privatsektorsutveckling och ser, inte minst i Afrika, jordbrukets potential. Därför har vi gett Sida tydligare riktlinjer. Vi tror att det är ett viktigt verktyg för att se till att hela länder kan leva och ta vara på den kapacitet som finns. På så sätt kan man få i gång fungerande näringsstrukturer och en ökad specialisering av många afrikanska länders ekonomier. Det är en stor utmaning. Som Staffan Danielsson understryker har det tyvärr inte varit prioriterat tidigare. Nu försöker vi råda bot på det.

Herr talman! Det är en mycket viktig fråga. Den extrema fattigdomen i Afrika har ökat kraftigt de senaste decennierna. Världsmarknadspriserna ökar och importen blir dyrare. Det är oacceptabelt att pumpa in stora biståndsmedel utan att det blir en uppväxling genom ökad produktion. Jag tror att Sida ofta fortsätter med lite samma gamla recept, men det krävs ett nytänkande. Detta måste diskuteras på regeringsnivå mellan Sverige och några viktiga biståndsländer. Jag hoppas att utvecklingsministern kan få till stånd detta och även driva det i internationella sammanhang.

Herr talman! Jag tackar Staffan Danielsson för hans mångåriga engagemang i denna fråga. Han har sett hur produktiviteten har ökat i det svenska lantbruket och vad det har betytt för den svenska ekonomin. Den livsmedelskris som drabbade oss och tydligt synliggjorde vad som har varit försummat tidigare tog många på sängen. Därför är det viktigt att utvecklingsländerna tar sitt ansvar och ser till att bygga upp fungerande institutioner för att främja en landsbygdsutveckling värd namnet. Men det är också viktigt att vi som givare på ett helt annat sätt än tidigare försöker kraftsamla och se vad vi kan göra, inte bara för att lösa den omedelbara humanitära krisen till följd av höjda livsmedelspriser utan också för att bygga en långsiktig struktur för ökad livsmedelsproduktion och produktivitet i det afrikanska jordbruket.

Herr talman! Jag har en fråga till handelsminister Ewa Björling. Biståndsminister Gunilla Carlsson kommer att skärpa kraven på demokratibiståndet. Det kommer att inriktas på åtgärder för att främja demokrati och bekämpa diktaturer läste jag i en DN-artikel för ett kort tag sedan. Här tar regeringen ett steg i rätt riktning. Tyvärr kan jag inte se någon liknande skrift från handelsministerns sida. Varför kan inte handelsministern ha samma kriterier som biståndsministern vid försäljning av vapen, nämligen att man vid försäljning av svenska vapen ska inrikta sig på länder som främjar demokrati och inte sälja till diktaturer?

Herr talman! Denna fråga har kommit upp vid ett flertal tillfällen. I dag finns det inget demokratikriterium för svensk krigsmaterielexport. Regeringen håller just nu på att arbeta med och se över Krututredningen för att sedan kunna lägga fram en proposition. Jag är inte beredd att föregripa frågan. Jag vill ändå förtydliga att när det handlar om kontroll av vapenexport finns det en självständig myndighet, ISP. Vidare gås detta igenom av Exportkreditnämnden där alla politiska partier är representerade. Där bedömer man om det är lämpligt att exportera till det land som kommer i fråga.

Herr talman! Ewa Björling brukar lägga skulden på ISP, men jag vill påminna om att regeringen har huvudansvaret. Regeringen har sagt att man internationellt ska vara en tydlig röst för demokrati och mänskliga rättigheter i världen. Bland de länder som handlar vapen från Sverige kom Pakistan på andra plats. Det är ett land som ligger i bottenligan över länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Svensk lag förbjuder försäljning av vapen till denna typ av länder. Ändå överskrids det gång på gång. Hur går logiken ihop när man å ena sidan ska vara en röst i världen för demokrati och mänskliga rättigheter och å andra sidan säljer vapen till diktaturer?

Herr talman! Jag ska fortsätta på den inslagna vägen angående ISP och Exportkontrollrådet. Är det ett ärende av särskild vikt kan man lyfta upp det på regeringsnivå. De allra flesta ärendena hamnar dock hos ISP som är en självständig myndighet, och så ska det också fortsätta vara. Jag måste återigen tala om att vi i dag inte är beredda att diskutera frågan om demokratikriteriet. Vi arbetar på det inom regeringen och återkommer med en proposition så småningom.

Herr talman! Jag vill ta upp en för mig och statsrådet Leijonborg återkommande fråga. Det gäller funktionshindrades ekonomiska möjlighet att studera. För knappt ett år sedan hade vi en interpellationsdebatt. Strax därefter ställde jag en fråga här i kammaren. I interpellationsdebatten hänvisade statsrådet till den studiesociala utredningen men ändrade sig sedan i frågesvaret. Frågan skulle lösas innan utredningen blir klar. Den enligt statsrådet relativt lilla frågan skulle inte begravas i en statlig utredning som ska pågå till 2009. Statsrådet hoppades att frågan skulle hanteras fortare än så. När utbildningsutskottet hanterade min motion i samma ämne hänvisade utskottet återigen till den studiesociala utredningen. Vad är det som gäller, statsrådet? Blir det över huvud taget någon förändring för de funktionshindrade som vill fortsätta sina studier på folkhögskola? I så fall när?

Herr talman! Vi har som sagt haft den här diskussionen många gånger. Därför är det angeläget att för publik och andra påpeka att problemet uppstod våren 2006 när den dåvarande regeringen föreslog riksdagen att man inte samtidigt ska kunna få ut förtidspension - aktivitetsersättning som det heter nu - och studiemedel. Jag tycker att det var en fullt rimlig princip. Den dåvarande oppositionen röstade för den. Det var några personer med grava funktionshinder som studerade på folkhögskola som fick en rätt betydande försämring. Vi har jobbat med frågan. Vi har lagt ett uppdrag hos två myndigheter att gå igenom vad som gäller. Vår bedömning är att problemet håller på att lösas. En rad olika instanser har ansvaret. Kommunerna har ett stort ansvar. Folkhögskolorna har särskilda pengar för att anordna de här kurserna. Vi bedömer att det bör kunna lösas inom gällande regelverk. Det är det besked som jag har fått när jag verkligen har försökt att sätta mig in i denna fråga.

Herr talman! Jag tolkar statsrådet som att det inte blir någon förändring utan att detta ska ske inom gällande regelverk. De utredningar som statsrådet tillsatte skulle redovisas i december 2007; det är snart ett år sedan. I budgeten nu har det skett en förändring för de gymnasieskolor med riksintag som har funktionshindrade. De kan få både aktivitetsstöd och ett extra bidrag. Den förändringen skedde 2007. Min fråga är: Varför skulle man inte i den förändringen även kunna plocka med denna lilla grupp? Det rör sig om ungefär 100 elever.

Herr talman! Slutsatsen i de uppdrag som redovisades i december 2007 var att problemet med dessa 100 personer bör kunna hanteras om respektive aktör tar sitt ansvar. Det handlar till exempel om att folkhögskolorna inte får ta ut några orimliga avgifter av den här gruppen. De får nämligen ett särskilt statligt stöd för att kunna anordna kurser för den här kategorin. Man kan inte riktigt jämföra de båda grupperna så som Helene Petersson nu gör. Vi diskuterade frågan på Utbildningsdepartementet senast häromdagen och vår bedömning är för närvarande att detta problem rimligen bör lösas inom de regelramar som finns.

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till biståndsminister Gunilla Carlsson. Nu i oktober är det åtta år sedan FN:s säkerhetsråd beslutade att anta resolution 1325 som handlar om kvinnor, fred och säkerhet. Vi vet att resolutionen syftar till att öka kvinnors deltagande i arbetet när det gäller att förebygga, hantera och lösa konflikter. Genom att resolutionen antogs blev kopplingen mellan jämställdhet, hållbar utveckling och internationell säkerhet officiellt erkänd, men vi vet också att det finns en hel del kvar att göra när det gäller implementeringen. Min fråga till Gunilla Carlsson är: Hur ser biståndet till Georgien ut? Ämnar statsrådet ge stöd till organisationer som stärker kvinnors möjligheter att kämpa för fred och säkerhet? Vi vet att georgiska kvinnor i dag står i kö för humanitär hjälp. Vi behöver de georgiska kvinnorna vid förhandlingsborden i de frågor som gäller deras situation.

Herr talman! Jag har, på samma sätt som Rosita Runegrund, ett enormt engagemang för kvinnor som fredsbyggare men också när det gäller hur kvinnor blir offer i konfliktsituationer. Vi har ett gemensamt ansvar att titta på vad som händer. Det är kvinnor som köar för att få tillgång till humanitära insatser och som lider allra mest när säkerheten brister. Därför är det så viktigt att titta på hela säkerhetsaspekten. När det gäller stödet till Georgien framöver är det viktigt med hela det svenska engagemanget. Biståndet kan spela en viktig roll. Det gäller att titta mycket på statskapacitet och se på hur man får ett bra freds-, försonings- och samarbetsklimat där man inte kan exkludera kvinnor. Jag ser i stora delar av världen att det är lätt att bjuda in krigsherrar till fredsöverläggningar, men man har inte med kvinnor i lösningen. De är sällan problemet, men de får heller inte vara den lösning de många gånger skulle kunna vara. Därför reser jag den här frågan gång på gång - inte bara nu - i våra kontakter med Georgien och när vi utformar det fortsatta stödet för Georgien. Jag gjorde det senast i dag i mötet med Burundis president. Man ser många uppgifter för Sverige framöver i den fredsbyggande kommissionen. Vi måste på ett helt annat sätt än tidigare implementera 1325. Därför gör vi det nu i landsspecifika delar både i Georgien och i många andra länder.

Herr talman! Jag vet att biståndsministern har prioriterat stödet till kvinnor, men min fråga gällde hur ministern ser på att ge ett reellt resursstöd till organisationer i Georgien som stöder kvinnorna och om man har en klar gräns mellan det militära biståndet när det gäller säkerhetspolitiken och biståndet i sin helhet. Finns det klara gränser? Vi vet att observatörer tas ur biståndets kassa. Hur ser ministern på det?

Herr talman! Jag tror att Sverige har oerhört mycket att bidra med när det gäller civil krishantering, både före och efter en konflikt. Där tror jag att kvinnorna är nyckeln till framgångsrika resultat. Jag kommer förhoppningsvis så småningom att resa till Georgien för att på plats bilda mig en uppfattning om hur vi långsiktigt ska göra de här insatserna. Vi är inte riktigt färdiga med utformningen ännu. Jag tror inte att jag i dag kan säga att det blir specifika stöd till vissa organisationer i Georgien för att ta sig an den rätt så allvarliga situation som råder där. Jag tror att det är viktigt, som Rosita Runegrund säger, att ju mer vi kan göra för att förebygga konflikter och ju mer vi kan göra för att säkra freden med civila insatser desto billigare och bättre blir det.

Herr talman! Jag har en fråga som gäller tryggheten i sysselsättningen här i Sverige för några hundratusentals tjänstemän och arbetare, nämligen de som är sysselsatta i skogsindustrin. Frågan ställs till Ewa Björling. Det är alltmer uppenbart att Sverige står väl rustat inför den finansiella turbulens som gäller i hela världen. Mot vissa saker kan man inte skydda sig. En sådan sak är, enligt min mening, de ryska exporttullarna på massaved. De höjdes med ofattbara 50 procent den 1 april till 15 euro per kubikmeter. Den 1 januari avser Ryssland att höja sina exporttullar med ytterligare 233 procent till 50 euro per kubikmeter massaved. Det är en form av export av arbetslöshet till oss i Sverige. Jag vill fråga statsrådet: Vad gör regeringen för att skydda arbeten i hela skogsindustrin mot detta attentat från Ryssland när man vill exportera arbetslöshet hit?

Herr talman! Tack, Gunnar Andrén, för att du lyfter fram en väldigt viktig fråga. Den är viktig för både den svenska och den finska skogsindustrin. Regeringen arbetar med den här frågan på flera plan, dels bilateralt - jag kommer att resa till Moskva nästa vecka för att tala med ryska företrädare - dels tillsammans med Finland för att utöva påtryckningar på Ryssland. Det som är allra viktigast är att kommissionen arbetar med att försöka sätta ett hårt tryck på Ryssland i den här frågan. Vi gör det samtidigt som vi diskuterar frågan om Rysslands medlemskap i WTO. Sverige och Finland säger att det här strider mot de principer som WTO står för. Om Ryssland höjer sina exporttullar - det är faktiskt med 333 procent - till 50 euro den 1 januari innebär det i verkligheten att svensk och finsk skogsindustri kommer att vara i ett väldigt allvarligt läge.

Herr talman! Det är bra att regeringen arbetar med detta. Det är ju många industriföretag som importerar massaved. Vi har sett att företag redan har tvingats lägga ned och stoppa pappersmaskinerna, till exempel i Hallstavik, Rottneros och Seskarö. Vad kan regeringen göra på kort sikt? Man måste här uppriktigt sagt hota Ryssland med någonting så att de inte gör detta, vare sig det handlar om 233 procent eller 333 procent. Detta är en mycket stor höjning av en exporttull. Få saker har gagnat oss så mycket som frihandel. Men detta är fullständigt absurt.

Herr talman! Vi kommer att resa till Moskva och tala om vikten av marknadsekonomi och öppenhet gentemot omvärlden och hur viktigt det är med en WTO-anslutning. Det sätt på vilket Ryssland beter sig nu strider rakt mot förutsättningarna för en WTO-anslutning. Det kommer vi att påpeka vikten av. Vi kommer också att påpeka hur Ryssland ska kunna ha en god ekonomi på lång sikt om man inte vill vara med i WTO och om man beslutar sig för att fortfarande ha väldigt höga tullar. Här hemma i Sverige lägger regeringen nu fram ett kraftfullt paket till företagare för att göra generella lättnader. Det handlar om administration, sänkt bolagsskatt, lättnader när det gäller att anställa och sänkta arbetsgivaravgifter.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Tobias Billström. Arbetet med att få till stånd en gemensam asylpolitik i EU har pågått sedan 1999. Sverige hör till de länder inom EU som under de senaste åren har tagit emot flest asylsökande - över 20 000 asylsökande per år. Efter flera larmrapporter om hur flyktingar behandlas i Grekland har EU-kommissionen dragit Grekland inför EG-domstolen. Romerna i Italien är ett annat exempel. Flertalet av de nya EU-medlemmarna som tillhör de gamla öststaterna tar emot ett fåtal flyktingar. Hur avser statsrådet att agera för att andra EU-stater ska ta emot fler asylsökande i framtiden?

Herr talman! Jag tackar för denna fråga som är väldigt viktig. Denna fråga om den gemensamma asylpolitiken kommer att ligga mycket högt på regeringens agenda under vårt ordförandeskap under andra halvåret 2009. Solidariska ansvarsmekanismer som ser till att samtliga medlemsstater i Europeiska unionen tar sitt ansvar är därför helt avgörande för att uppnå den balans som behövs i de europeiska asylsystemen. Men därutöver behövs det också mycket mer. Vi behöver ha samordning när det gäller praxis, procedurer och beslut - alla dessa tre delar - så att medlemsstaterna behandlar asylansökningar på samma sätt. Men vi behöver också andra instrument. Ett väldigt viktigt sådant som Sverige slåss för är inrättandet av en gemensam vidarebosättningskvot för hela Europeiska unionen, alltså en kvot som man kan ge till UNHCR, FN:s flyktingkommissariat, så att de kan plocka ut de mest behövande människorna. Eftersom vi vill att samtliga 27 medlemsstater ska omfattas av en sådan kvot skulle detta också åstadkomma en jämnare fördelning än vad som i dag är fallet.

Herr talman! Precis som statsrådet säger återstår mycket att göra för EU-länderna när det gäller att förbättra sin politik. Är inte själva prövningen av asylsökande i många länder problemet? Asylsökande får inte tillräcklig information och tolkhjälp och kan inte överklaga. Vi har framför oss Sveriges ordförandeskap nästa höst. För att kunna lyfta fram dessa frågor måste man sätta frågan om att asylsökande får likvärdig behandling oavsett medlemsstat i EU på agendan.

Herr talman! Det som Ameer Sachet tar upp är naturligtvis, som jag sade, angelägna och viktiga frågor. Ett sätt att uppnå denna jämna bedömning när det gäller praxis och beslut är att se till att EG-domstolen i Luxemburg blir den instans som får det högsta ansvaret att uttolka vad som är en rimlig skyddsgrund för att få asyl inom ramen för Europeiska unionens medlemsstater. Detta är någonting som Sverige också står för. Vi kommer i förhandlingarna om de rättsakter som läggs fram av EU-kommissionen inom kort att driva dessa krav på ett mycket tydligt och koncist sätt.

Herr talman! Jag har en fråga till handelsminister Ewa Björling. Handelsministern stod här i riksdagen den 4 mars och angav den handelspolitiska deklarationen från regeringen. Där ingick ett arbete för att sänka och helst få bort så många handelshinder som möjligt för miljövänliga varor. Det är mycket angeläget eftersom vi bryr oss mycket både om frihandel och om bättre miljö. Det skulle också skapa många svenska jobb om vi kan få till stånd export av många svenska miljövänliga produkter. Det skulle gynna ny teknologi och mycket annat och ge svenska konsumenter tillgång till billigare import. Därför är jag nyfiken på hur det går. Hur har regeringens ambitioner gett avtryck i och utanför EU nu när det kärvar lite i WTO-förhandlingarna men när klimat och handel fortfarande står högt upp på EU-agendan?

Herr talman! När det handlar om klimatvänliga varor och hur vi på ett bra sätt kan länka samman handels- och klimatfrågor arbetar regeringen intensivt. Jag var på Bali i december förra året på den första handelsministerkonferensen någonsin som behandlade klimatfrågor. Där lyfte vi fram frågan om certifiering och märkning av klimatvänliga varor, tjänster och teknologier just för att kunna stimulera konsumenterna att välja klimatvänliga varor och att tullarna sänks kraftigt eller allra helst tas bort helt på denna typ av varor, tjänster och teknologier. Det är ett viktigt steg i rätt riktning. Ett annat viktigt steg är att göra en standardisering av dessa varor för att det ska bli enkelt och tydligt även för små och medelstora företag att exportera till flera olika länder - att det finns en tydlig klimatmärkning som konsumenter kan se och välja.

Herr talman! Som redan har påpekats av flera kolleger och som statsrådet väl känner till blir vi ordförandeland i EU nästa år. Inför det svenska ordförandeskapet och inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn är jag nyfiken på att få höra ännu lite mer om vad statsrådet tror att vi kan uppnå för svensk del och för den klimatvänliga frihandelns del inför det svenska ordförandeskapet. Nu under franskt ordförandeskap kämpar vi vidare med energi- och klimatpaketet. Sedan måste vi få fart även på handelsförhandlingarna. Hur kan vi driva detta ännu hårdare under vårt ordförandeskap?

Herr talman! WTO-frågan är en oerhört viktig del i detta - hur vi ser till att riva handelshinder och hur vi får multilaterala handelsavtal. Det pågår fortfarande under hösten. Det är också viktigt därför att vi måste kunna enas i WTO för att se att vi kan enas i klimatfrågan eftersom den frågan inte kommer att vara lättare. På handelsministernivå arbetar vi nu inom EU med denna fråga för att se hur långt vi kan komma när det gäller handel och klimat. Vi avser att hålla en konferens i Polen nu i höst. Vi avser naturligtvis också att ta upp detta under det svenska ordförandeskapet som en prioriterad fråga. Vi hoppas också att vi landar i klimatförhandlingarna i Köpenhamn för att kunna presentera ett färdigt paket som handlar om att länka samman handel och klimat.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till handelsminister Björling. Den handlar om världsutställningen Expo 2010. Om två år kommer Kina att stå värd för detta stora evenemang - världsutställningen Expo 2010 - på temat Liv och miljö i staden. Sverige kommer då att vara en av 200 deltagare. Detta förutsätter naturligtvis att både det offentliga och näringslivet deltar. Detta är naturligtvis en unik chans för små och medelstora företag att delta, och då naturligtvis med rätt inriktning, för att få in en fot på den kinesiska marknaden. Min fråga till handelsministern handlar lite grann om hur det är tänkt att marknadsföra Expo 2010 till just små och medelstora företag.

Herr talman! Det stämmer. Regeringen har anslagit 70 miljoner kronor till Expo 2010 i Shanghai som kommer att ha fokus på just miljöfrågor. Detta innebär en unik möjlighet för svenska små och medelstora företag, och för den delen också för stora företag, att delta och visa upp sig eftersom vi är väldigt efterfrågade i hela världen, inte minst i Kina, vad gäller miljöteknik. Ett bra sätt är då att föra samman företagen under ett koncept, Symbio City, som vi nyligen har lanserat, dit fler och fler företag nu ansluter sig. Det är ett nätverk med över 700 företag i dag, och man ska presentera detta i ett sammanfattande paket. Jag vill också väldigt kort nämna utställningen i Saragossa nu under 2008 som varit en svensk succé med över 7 000 besökare per dag i den svenska paviljongen.

Herr talman! Jag tackar handelsministern för svaret. Alla ansträngningar att främja svensk export är viktiga och välkomna. Det är önskvärt att många små och medelstora företag tar chansen att delta. Men många gånger hänger det också på prislappen. Därför undrar jag om man skulle kunna tänka sig riktade erbjudanden just gentemot små och medelstora företag för deltagande i världsutställningen Expo 2010.

Herr talman! Det är en god idé. Men det är ingenting som vi ännu har tagit ställning till. Det tål att fundera på detta. Däremot har vi en riktad satsning gentemot Exportrådet för att de ska kunna stimulera fler små och medelstora företag att ta sig ut i världen. Det gäller då inte minst inom de områden där vi vet att vi har en väldigt stor kompetens, ja, rentav en spetskompetens. Det gäller då just miljöteknik. Det handlar om life science-området och om IT, kommunikation och högteknologi.

Herr talman! Min fråga vill jag rikta till statsrådet Leijonborg. Den handlar om den kommande forsknings- och innovationspolitiska propositionen. Redan för några veckor sedan presenterade regeringen inriktningen på propositionen och pekade bland annat ut att det blir historiska satsningar på forskning inom ett antal strategiska områden - medicin, teknik och klimat. Samtidigt handlar inte allt om pengar utan bland mycket annat också om hur man fördelar pengar till landets universitet och högskolor helt enkelt därför att pengarna ska gå till lärosäten där det sker en bra forskning och där pengarna gör största nyttan. Det gäller också att främja en positiv utveckling på lärosätena med ökad profilering, samverkan etcetera. Det här fanns med i den utbildningsrapport som alliansen 2006 gick till val på. Vi har sagt att det finns ett behov av att få in någon typ av kvalitetsindikator när vi fördelar forskningspengarna för att dessa ska göra så stor nytta som möjligt. Herr talman! Min fråga till statsrådet Leijonborg blir därför om vi i den kommande forsknings- och innovationspolitiska propositionen kan räkna med att det utöver historiskt stora satsningar också kommer förslag om en kvalitetstilldelning när det gäller forskningspengarna till landets universitet och högskolor.

Herr talman! Jag tackar för frågan i ett mycket viktigt ämne. Jag kan nämna att det har förekommit att ett par av dina kolleger till mig har ställt frågan: När nu så enormt mycket pengar kommer loss till forskning, gör vi då tillräckligt för att säkra att de verkligen kommer till nytta? Jag har kunnat svara dem liksom jag nu svarar Lars Hjälmered att vi har lagt ned lika mycket arbete på strukturfrågorna som vi har lagt ned på beloppsfrågorna. En nyckelfaktor är just det som Lars Hjälmered nämner: att också anslagen direkt till universiteten och högskolorna ska vara kvalitetsgranskade. Så har det hittills inte varit, utan de har fördelats schablonmässigt. Det finns ett utredningsförslag som vi tycker är mycket intressant och som vi jobbar med. Det är ju ännu några veckor kvar, så vi har inte så att säga lagt allra sista handen vid dessa skrivningar. Men jag är helt inställd på att propositionen ska innehålla ett sådant här element. Svaret är alltså ja.

Herr talman! Det var ett positivt och bra besked - inte minst att vi använder skattebetalarnas pengar på ett bra och ansvarsfullt sätt. Jag vill följa upp detta med en annan bit när det gäller incitamenten, drivkrafterna, för lärosätena. Det gäller det som ibland kallas för högskolemoms, alltså externa pengar som lärosäten samlar in och som man i dag betalar en skatt på. Vi har ju diskuterat att ta bort den momssatsen helt enkelt för att öka lärosätenas drivkrafter att inte bara förlita sig på offentliga pengar utan också titta på stiftelser och privata pengar för att finansiera forskningen. Jag undrar vad som händer med högskolemomsen.

Herr talman! Avgiften har ju väckt väldigt mycket irritation. Varken bidragsgivarna eller mottagarna har riktigt förstått varför det ska behöva vara en straffavgift på dem som vill hjälpa till och finansiera svensk forskning. Därför är jag väldigt glad över att vi nu har kommit fram till att denna avgift kommer att vara avskaffad från och med den 1 januari. Jag tror att det rentav kan leda till att de externa anslagen ökar eftersom den här avgiften har väckt så pass mycket irritation. Det känns alltså mycket bra att kunna berätta att bland de satsningar vi gör ingår också ett avskaffande av den så kallade högskolemomsen.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till dig, Lars Leijonborg, eftersom du svarar för hela regeringen. Svensk fordonsindustri är oerhört viktig för Sverige och för svenska jobb. Under den senaste tiden har vi fått allt fler rapporter om att den svenska fordonsindustrin har problem. Det har talats om "svarta september". I dag på debattsidor säger regeringen att de inte tänker göra någonting för fordonsindustrin. Hur kommer det sig att regeringen står så handfallen och inte ens verkar bry sig om svensk fordonsindustri och alla de jobb som riskerar att gå förlorade?

Herr talman! Jag tycker att Matilda Ernkrans läser debattartiklar som en viss potentat läser Bibeln. Innehållet i debattartikeln var det motsatta, nämligen att regeringen har en rad aktiviteter på gång som är till glädje för svensk fordonsindustri. För att ta mitt område kan jag till exempel säga att forskningspropositionen innehåller en stor satsning på ett forsknings- och innovationsprogram tillsammans med svensk bilindustri. Ett av Volvos stora problem är ju att Volvo i en tid då kunderna efterfrågar små energieffektiva bilar tillverkar ganska stora bilar som drar mycket bränsle. För att få fram mer energisnåla bilar - i sammanhanget kan jag också nämna elbilar - behövs det mycket forskning. Där är vi redo tillsammans med branschen. Näringsministern och arbetsmarknadsministern har i dag tillkännagivit bland annat att man tillsätter samordningspersoner för västregionen just för att mobilisera resurser för att klara de svårigheter som nu står för dörren.

Herr talman! Ja, vi kan väl diskutera hur jag läser eller inte läser debattartiklar. Men faktum kvarstår, nämligen att näringsliv, fackliga organisationer, myndigheter och enskilda har uppmanat regeringen att göra någonting extra, någonting mer, för svensk fordonsindustri. Men det svar vi får är: Vi tycker nog att vi gör tillräckligt. Vi är inte beredda att ta ett extra ansvar för svensk fordonsindustri. Jag tycker att detta är beklagligt, inte minst med tanke på mitt län där risken finns att vi drabbas. Regeringen ger inte tillräckliga besked till de människor som riskerar att förlora sina jobb. Svensk fordonsindustri är så pass viktig för både Sverige och för jobben här att jag tycker att man borde ha ett större engagemang i frågan. Jag upprepar min fråga: Är det inte möjligt för den svenska regeringen att tänka sig att ta ytterligare ansvar för svensk fordonsindustri?

Herr talman! Det är definitivt möjligt, och det gör vi i själva verket. Vi följer denna utveckling mycket noga. Det är ju inte vi som bestämmer i General Motors och i Ford. Men det vi kan göra ska vi göra, och det gör vi också. Till exempel behandlar riksdagen nu en budgetproposition där vi föreslår att arbetsgivaravgifterna sänks. Det lättar naturligtvis trycket även på företag som Volvo och Saab. Vi gör alltså väldigt mycket. Fordonsforskningsprogrammet är viktigt i sammanhanget. Det finns ett antal saker som man kan göra. Vi följer utvecklingen. Om det behöver göras ännu mer kommer vi att göra det.