Frågestund

Frågestund 17 mars 2011
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenSven-Erik Österberg (S)
  2. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  3. Hoppa till i videospelarenSven-Erik Österberg (S)
  4. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  5. Hoppa till i videospelarenPeter Eriksson (Mp)
  6. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  7. Hoppa till i videospelarenPeter Eriksson (Mp)
  8. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  9. Hoppa till i videospelarenJimmie Åkesson (Sd)
  10. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  11. Hoppa till i videospelarenJimmie Åkesson (Sd)
  12. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  13. Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
  14. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  15. Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
  16. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  17. Hoppa till i videospelarenOskar Öholm (M)
  18. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  19. Hoppa till i videospelarenOskar Öholm (M)
  20. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  21. Hoppa till i videospelarenAllan Widman (Fp)
  22. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  23. Hoppa till i videospelarenAllan Widman (Fp)
  24. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  25. Hoppa till i videospelarenRoger Tiefensee (C)
  26. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  27. Hoppa till i videospelarenRoger Tiefensee (C)
  28. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  29. Hoppa till i videospelarenAnders Andersson (Kd)
  30. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  31. Hoppa till i videospelarenAnders Andersson (Kd)
  32. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  33. Hoppa till i videospelarenMaria Stenberg (S)
  34. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  35. Hoppa till i videospelarenFredrick Federley (C)
  36. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  37. Hoppa till i videospelarenMonica Green (S)
  38. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  39. Hoppa till i videospelarenPeter Persson (S)
  40. Hoppa till i videospelarenFredrik Reinfeldt (M)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 40

Anf. 52 Sven-Erik Österberg (S)

Fru talman! Händelserna i Japan berör oss alla djupt. En omfattande förstörelse och mänsklig katastrof ser vi spelas upp inför våra ögon. Senast i dag såg vi också hur människor flyr från Tokyo i rädsla för vad som händer i de kärnkraftsverk som sprider strålning. Denna händelse understryker någonting. Kärnkraft är inte ofarlig. När en allvarlig olycka sker riskerar konsekvenserna att bli katastrofala. Vi får hoppas att det inte blir fullt så illa som man kan befara när man ser nyheterna därifrån, men risken är överhängande. Därför blir min fråga till statsministern: Varför valde ni att blunda för kärnkraftens risker när ni beslöt att öppna för tio nya kärnkraftsreaktorer i Sverige?

Anf. 53 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Låt mig först instämma med Sven-Erik Österberg om vilken djupt chockad värld som följer det som nu sker, den människospillan som har varit och den enorma förstörelsen som vi ser: en jordbävning, en tsunami, kärnkraftsaggregat som inte fungerar som de ska, och den effekt detta har i form av människor som får sätta livet till i en omfattning som vi ännu inte känner till. Vi ska naturligtvis hjälpa till och se till att få ut svenskar som inte vill vara kvar där. Vi ska hjälpa och stödja det japanska samhället och folket att komma tillbaka. Riskerna med kärnkraften har hela tiden varit kända. Vi bör vara ödmjuka och säga att vi lär av de misstag som görs och det som sker för att utveckla vårt eget säkerhetstänkande. All energiproduktion i världen har miljöpåverkan eller påverkan på folkopinionen. Den som önskar sig bort från kärnkraften hamnar i andra energilösningar som antingen har klimatpåverkan eller på annat sätt väcker folkopinioner. Detta har varit känt.

Anf. 54 Sven-Erik Österberg (S)

Fru talman! Tack, statsministern! Jo, så är det ju, men risken med kärnkraft är ju uppenbar, nämligen att det blir något extra. Den fysiska förstörelsen i Japan är det lilla problemet där just nu, även om den är katastrofal. Här handlar det om en strålning som går ut. Man vet att halveringstiden är 10 000 år, alltså fem gånger så lång tid som sedan Jesus gick på jorden. Det är en oerhörd risk som finns i energipriset här. Vi har också sett vad som har hänt här under senare tid. Vore det inte rimligt nu, statsministern, att man satte sig ned och från båda blocken kom överens om en energipolitik som man gemensamt kan stå upp för i det politiska systemet i Sverige. Det skulle ge en indikation på att man skulle kunna komma fram till en trygg energiförsörjning och också ge en tydlig signal till dem som vill investera i energi. Regeringens beslut om de tio kärnkraftverken, vilket ökar kärnkraftsberoendet, har ju inte gett någon signal om vilja till nyinvestering, vilket är ett problem också när vi ser till hur priserna har kulminerat denna vinter.

Anf. 55 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Det är min bestämda uppfattning att det är jordbävningen och den efterföljande tsunamin, stor materiell förstörelse och människospillan som visst haft mycket stor påverkan på det japanska samhället, men det har också påverkat dessa kärnkraftsaggregat, och vi vet inte vad som sist och slutligen kommer att ske. Alliansens och regeringens klimat- och energiöverenskommelse bygger på tre ben. Syftet är att få både vattenkraft, kärnkraft och förnybara energikällor att fungera som självständiga ben och att en inväxling och uppväxling framför allt ska ske när det gäller förnybara energialternativ. Låt mig dock påpeka för denna kammare att det här har fattats mycket långtgående beslut för att säkerställa att man till exempel inte ska kunna bygga ut vattenkraften i Sverige, vilket också är ett sätt att visa att alla former av energiproduktion leder till olika typer av folkliga diskussioner och miljöpåverkan. Vi växlar in mer av det förnybara, framför allt vindkraft. Det är ett sätt att markera att vi inte gör oss beroende av bara kärnkraft.

Anf. 56 Peter Eriksson (Mp)

Fru talman! Runt om i världen reagerar nu människor och regeringar på det som händer med de förfärliga olyckorna i Japan - kärnkraften, jordbävningarna och tsunamin. I Tyskland stänger man reaktorer, och i Schweiz och Kina stoppar man planerade utbyggnader. Säkerheten i befintliga kraftverk ses över och kärnkraftens framtid ifrågasätts både här i Europa och i USA. Vad gör regeringen i Sverige? Vilka slutsatser och beslut planeras? Varför är statsministern och energiministern tysta? De enda som tycks vara aktiva är Folkpartiets representanter. Är det Folkpartiets Carl B Hamilton och Jan Björklund som numera meddelar regeringens politik? Ska vi tolka tystnaden och det som statsministern sade här alldeles nyss som att regeringen anser att vi inte har något att lära av det som händer i Japan?

Anf. 57 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Bara för att man inte säger det Peter Eriksson vill höra innebär det inte att man är tyst. Man kan ju ha andra uppfattningar. Min uppfattning är att vi ser en global ökad efterfrågan på energi och ändliga naturresurser. Det sätter press på alla energisystem världen över. Så fort man väljer bort eller anser sig inte behöva ett sätt att producera energi hamnar man i andra lösningar. I Japan har man nu 55 kärnkraftsaggregat. Skulle man välja att drastiskt dra ned på kärnkraften återgår man förmodligen till ökat fossilbränsleberoende, som ju är grunden för klimatförändringarna på jorden. I de flesta länder jag känner till är detta det alternativ som står till buds. Några länder, Sverige är ett exempel, har större möjligheter än andra att växla in också det förnybara. Vi har också ett mål om att 50 procent av vår energiproduktion år 2020 ska komma från förnybara energikällor. Vi tar vår del av ansvaret. Vi bygger det på tre ben. Vi är mycket tydliga med att det finns risker och att vi ska lära av det som har skett.

Anf. 58 Peter Eriksson (Mp)

Fru talman! Man måste bli upprörd över den enorma självgodhet som statsministern visar upp. Han tycks inte vara villig att försöka dra några slutsatser som har att göra med att vi kan göra situationen bättre. Det är bara några få år sedan man i Forsmark var nära en stor olycka som var likartad med den som nu händer i Japan. Elförsörjningen bröts, och två av fyra reservaggregat lyckades man inte få i gång. En naturlig reaktion vore att se över säkerheten också vid de svenska kärnkraftsverken, göra allt man kan för att förbättra den och se vad man kan göra för att satsa ännu mer på förnybara energislag. Men ingen av dessa saker tycks falla statsministern på läppen. Statsministern tycker att allting är bra som det är. Det är en farlig och dålig reaktion.

Anf. 59 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Det jag tycker har präglat vårt sätt att hantera detta är att lära av säkerhetsutmaningar, av händelser, att ständigt sätta säkerheten främst och att också utveckla svensk kärnkraft med detta för ögonen. Det finns ungefär 440 reaktorer i världen. Det finns mig veterligen över 100 som projekteras för nyproduktion. Det vill säga att kärnkraften ser ut att åtminstone bli en förlängd parentes. Skälet till detta är att vi ser en ökad trängsel när det gäller användning av fossila bränslen och ändliga naturresurstillgångar, som i sin tur har stor klimatpåverkan. Detta i sin tur påverkar också mänskligt liv. Alla jordens länder har inte samma förutsättningar för att växla in det förnybara. Och även det förnybara visar sig när det sedan produceras möta folkliga restriktioner. Det är därför jag påminner om att Sveriges riksdag har fattat ett väldigt tydligt beslut om att svensk vattenkraft inte ska byggas ut ytterligare. Det är också ett svar.

Anf. 60 Jimmie Åkesson (Sd)

Fru talman! För några veckor sedan nåddes vi av nyheten att regeringen tillsammans med Miljöpartiet hade träffat en överenskommelse om migrationspolitiken. Den innebar en massa saker. Inte minst innebar den att illegala invandrare som vistas i Sverige ges i princip full tillgång till den svenska välfärden. Det är någonting som statsministerns parti Moderaterna tidigare har varit stark motståndare till. Men nu har man svängt av olika anledningar. Det kommer att innebära att det byggs parallella system. En del av samhället ska göra det lättare för dem som vistas illegalt i Sverige att göra så, och en annan del av samhället ska förmå dem att lämna landet. Min fråga till statsministern är om statsministern tycker att det är rimligt att man bygger upp sådana parallella system. Vore det inte mer rimligt att man fokuserar på att förmå dem som vistas illegalt i Sverige att också lämna landet?

Anf. 61 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Regeringens och Miljöpartiets överenskommelse möjliggör att få en human, ordnad och rättssäker asyl- och migrationspolitik som förhoppningsvis kan ha långsiktigt stöd i denna riksdag. Det är för mig viktigt att man kan förena både det humana perspektivet med det ordnade. Sverige har en reglerad invandring. Människor som får besked i en del fall om att de inte får stanna försöker väldigt ofta överklaga detta eller på olika sätt undgå konsekvenserna av det beslutet. I en hel del fall har dessa människor barn, och i en hel del fall blir dessa människor beroende av sjukvård. Vi har en sorts de facto-situation där många av dem redan i dag får sjukvård i Sverige. Vi har dessutom att utgå från de internationella konventioner som säger att små barn har rätt att gå i skola. Det har varit viktigt för Miljöpartiet och för mina alliansvänner, och detta har jag lyssnat in. Jag tycker att det är en viktigare väg att välja än den som jag uppfattar att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna står för som inte ser den här typen av humana behov utan mer strävar efter en mycket mer restriktiv eller till och med stängd politik när det gäller möjligheter att komma in i Sverige.

Anf. 62 Jimmie Åkesson (Sd)

Fru talman! Ytterst handlar det om trovärdigheten i migrationspolitiken som jag menar skadas allvarligt om det inte är så att negativa beslut för asylsökande i beslutsprocessen inte också får direkta konsekvenser, vilket de inte får. Nu innebär det att man belönar dem som struntar i myndighetsbeslut och gömmer sig undan myndigheter och straffar dem som följer myndighetsbeslut och lämnar landet när de får ett sådant beslut. Den reglerade invandringspolitik som statsministern talar om tappar all trovärdighet i och med detta. Vi har också sett att det finns krav från samarbetsparten Miljöpartiet om en ny amnesti för illegala invandrare. Är det dit vi är på väg? Det verkar så. Vi ser också att antalet illegala invandrare ökar för varje år. Hur tänker sig statsministern att man ska kunna lösa den problematiken? Om det nu är så att statsministern ser det som en problematik, jag vet inte. Hur ska den kunna lösas om man samtidigt underlättar för illegala invandrare att vistas i Sverige?

Anf. 63 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! För det första anser jag att Sverige har berikats som nation av att människor har kunnat komma hit från andra länder. Det gäller min egen släkt om man går tillbaka, och det gäller många andra svenskar. Det har gjort Sverige till ett mer spännande och rikare samhälle. Jag gör dessutom bedömningen när vi tittar framåt i tiden att Sverige kommer att behöva arbetskraft som inte bara utgår från hur befolkningen själv föder barn för att klara välfärdsutmaningar och tillväxtutmaningar. Det gäller för övrigt inte bara Sverige utan stora delar av Europa. Det är bättre ju mer ordnad och legal grund för migration vi har. Just det faktum att den är ordnad och har regler som ska efterlevas gör att det i en del fall finns människor som får vänta väldigt länge på besked och en del människor som inte helt fullt accepterar dessa besked. Så fungerar den mänskliga konstitutionen. Ställd inför detta måste vi göra humana avvägningar. Ska människor i beråd få rätt till sjukvård? Ska deras barn som inte rimligen har varit med och fattat dessa beslut få rätt till skolgång? Vårt svar är ja, och Jimmie Åkessons är nej. Sedan får människor väga vad som är mest humant och vilken politik Jimmie Åkesson står för.

Anf. 64 Lars Ohly (V)

Fru talman! Vi hade en folkomröstning och Sverige skulle ansluta sig till euron 2003. Det är inte fel att beskriva det som folkets nej som vann över elitens ja. Det var dessutom ganska tydligt. Man skulle kunna säga att det var en jordskredsseger. Men eliten ger sig aldrig. Man vill på olika vis försöka få med Sverige så långt det går. Nu har en ny konstruktion sett dagens ljus som kallas En pakt för euron. Konsekvenserna är EU ger sig rätten att ingripa till exempel i lönebildningen i fall Sverige skulle gå med. Det innebär krav på ytterligare avregleringar och privatiseringar, höjd pensionsålder och annat. Det borde vara självklart för de flesta, eftersom det är frivilligt, att Sverige borde stå utanför. För en majoritet i Sveriges riksdag är det också det. Det visade sig på finansutskottets möte i morse. Däremot är det inte det för regeringspartierna. Min fråga till Fredrik Reinfeldt är därför: Kommer du att se till att vi håller oss utanför En pakt för euron?

Anf. 65 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Lars Ohly vill inte hålla sig utanför pakten för euron. Han vill hålla sig utanför EU. I Lars Ohlys värld är det enklare. Det är bara att lämna alltihop. Vår utgångspunkt är att denna pakt för euron inte medför det som Lars Ohly hävdar. Det fanns en oro för att man skulle börja diskutera koordinering av sådant som är inom ramen för nationell suveränitet inklusive lönebildning. Det är vår uppfattning att det inte lämpar sig att ligga på EU-nivå. Här gäller den svenska modellen och ansvarstagande från sociala partner. Det är likadant när det gäller höjd pensionsålder. Man respekterar här varje nations rätt att fatta sina egna beslut. Pakten är också nu skriven på ett sätt så att den gör det. Den har till och med flera tydliga skrivningar som säger att det snarare handlar om att jämföra olika länders lösningar med respekt för nationell suveränitet. Jag ska i EU-nämnden nästa onsdag presentera regeringens syn. Men vi kommer inte att kunna agera med mindre än att vi har stöd i riksdagen. Min bedömning är att Sverige inte kommer att ha den typen av stöd för att ansluta oss vid toppmötet i slutet av nästa vecka.

Anf. 66 Lars Ohly (V)

Fru talman! Det pakten kommer att innebära är tydliga rekommendationer om att decentralisera lönebildningen och att använda lönebildningen i den offentliga sektorn för att hålla nere löneökningar i den privata sektorn. I klartext handlar det om krav på ytterligare privatiseringar och avregleringar. Skatt på arbete ska sänkas, och pensioner, hälsoväsende och socialt skydd ska ses över. Pensionsåldern bör höjas, och möjligheterna till förtida pension begränsas. Det finns med i pakten för euron. Svenska folket sade mycket tydligt nej till euron. Vi vill inte vara med i denna pakt för en borgerlig och nyliberal ekonomisk politik. Nu finns det inte stöd i riksdagen för ett svenskt deltagande. Jag tolkar statsministerns svar som att du kommer att åka ned och säga: Sverige står utanför. Det välkomnar jag och sannolikt också en stor majoritet av svenska folket.

Anf. 67 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Det kan vara på sin plats att upplysa detta svenska folk om att det inte står det som Lars Ohly hävdar. Det är mycket tydligt inskrivet att man inte kommer att gå på tvärs med nationell suveränitet i dessa frågor. Det nämns vid flera tillfällen. Det ska ses som ett sätt att kunna jämföra ansträngningar. Man kan ställa sig frågan: Vad är då problemet? Problemet är att vi tappar konkurrenskraft i Europa och att en lång rad av Europas länder har djupgående strukturella problem och problem med offentliga finanser. Därför måste man komma ur den situationen. Vi måste få fram fler jobb och mer pengar till välfärd. Detta handlar inte särskilt mycket om Sverige. Sverige beskrivs nu som EU:s kanske bäst skötta ekonomi med bäst tillväxtsiffror och mig veterligen det enda land som dessutom troligtvis har överskott i sina offentliga finanser. Men för många andra länder ser det ut på det sättet. Vi tänker inte agera på ett sätt så att vi inte har stöd i riksdagen. Jag har också haft invändningar mot delar av processen, och jag har invändningar mot Lars Ohlys sätt att beskriva det. Men det är min avsikt att säga att Sverige inte är redo att gå in i detta givet hur det ser ut i riksdagen när jag kommer ned till mötet nästa torsdag och fredag.

Anf. 68 Oskar Öholm (M)

Fru talman! I den senaste PISA-undersökningen där man jämför 15-åriga elevers kunskaper i skolan ser vi att resultaten i Sverige fortsätter att halka efter. Vi gör det både i jämförelse med tidigare svenska resultat men också i jämförelse med andra länder. Så har det sett ut de senaste tio åren. Dessutom vet vi att de senaste 20 åren har elevers sociala bakgrund blivit allt viktigare för vilka resultat de får i skolan. Nu genomförs många stora skolreformer de kommande åren. Frågan är hur långt de räcker. I den allmänna debatten förs nu fram krav på allt från ett återförstatligande av skolan till mer av katederundervisning för att komma till rätta med det. Min fråga till statsministern är: Hur ser statsministern på kunskapsuppdraget i den svenska skolan?

Anf. 69 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Låt mig säga det uppenbara att den svenska skola som elever i dag går i väldigt ofta är produkter av beslut som fattades på 70- och 80-talet. Så ser fördröjningarna ut när man fattar beslut. Vem som sedan går i den skolan blir resultatet. Resultaten är inte rillräckligt bra. Det är det inte i ett land där uppemot var tredje 20-åring inte har fullgångna gymnasiestudier, antingen för att de har hoppat av eller för att de inte har fullständiga gymnasiebetyg. Det är bra för dem, och det är inte rätt start i ett modernt arbetsliv som är mycket krävande och som rimligen inte kommer att bli mindre krävande. Därför har regeringen dragit slutsatsen att vi måste reformera den svenska skolan och bli tydligare med kunskapsuppdraget. Precis som Oskar Öholm nämnde kommer många av dessa reformer i år. Därför kommer nya läroplaner. Därför kommer nya satsningar på lärare och därför kommer ett nytt betygssystem som kommer att ha fler steg, komma tidigare och ge mer av stöd till elever i kunskapsinlärning. Den kanske viktigaste förändring vi gör är att uppmuntra till mer av kunskaper när det gäller praktisk yrkesförberedande utbildning. Kommer detta att förändra saker? Ja, alldeles säkert. Problemet är att det tar lång tid innan vi ser förändringar i resultaten.

Anf. 70 Oskar Öholm (M)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Så där är det när man tittar på både vad som händer i skolan och när de unga senare kommer ut på arbetsmarknaden och ska få sitt första jobb. Om man tittar vidare på denna del och tar de förslag som kommer utöver reformerna, alltifrån återförstatligande och andra diskussioner: Vilka kunskaper och vilka verktyg finns för att bemästra en värld som blir allt svårare att klara sig i som ung? Och hur ser kopplingarna mellan skola och arbetsmarknad ut enligt statsministern när det handlar om att ta sig in på arbetsmarknaden? Vad är utmaningarna framåt?

Anf. 71 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Vi har gått från en skola som var likartat uppbyggd för alla elever. Därav kommer kanske begreppet katederundervisning. Där satt elever och möttes av samma typ av utbildning som om de hade samma förutsättningar. Men vi har lärt oss att så ser inte människan ut. Pojkar och flickor och enskilda individer är olika och behöver därför möta en skola där lärare har resurser, kunskap och tid att fånga upp varje elev från den enskilda elevens egen begåvning. Så ska den svenska skolan fungera. Man ska hitta sin väg i livet, få sina verktyg för att kunna utvecklas som människa och rimligen kunna hitta sin plats i arbetslivet. Det är därför jag återigen vill inskärpa att vi kanske alltför mycket tittar på teoretisk kunskapsbildning. Vi har stora behov på vår svenska arbetsmarknad och stort kunnande när det gäller praktiska yrkesförberedande program. De behöver bli av bättre kvalitet. Vi behöver också lärlingskontrakt för att stödja de ungas väg in i arbetslivet. Det tar vi fram nu till hösten.

Anf. 72 Allan Widman (Fp)

Fru talman! Mina tankar, i likhet med många andras, går denna dag till den tragedi som sannolikt just nu utspelar sig i Libyen. Jag har lyssnat till den återrapportering som statsministern alldeles nyss gjorde för riksdagen och till hans svar på frågor om detta. Det är alldeles korrekt att Sverige i dag inte sitter vid säkerhetsrådets bord. Det är också korrekt att Sverige inte är medlem av Nato. Men dessa förhållanden kan ändå med förlov sagt inte förhindra oss från att ha en uppfattning i själva sakfrågan. Jag skulle gärna vilja veta av statsministern var Sverige står i frågan om flygförbudszon eller inte. Vad är vår uppfattning?

Anf. 73 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Min återrapportering handlade om att vi inte tycker att EU ska fatta beslut om detta. Jag ser militär expertis som i det läge vi nu befinner oss med överste Khadaffis trupper som rycker fram mot en militärt svagare opponent i östra Libyen ifrågasätter huruvida en flygförbudszon är det militära svar som förslår. Snarare säger man att det förmodligen är en annan och mer omfattande militär kapacitet som måste användas. Vår utgångspunkt är att om det ska göras så måste det göras med stöd i regionen och med tydligt besked i FN:s säkerhetsråd. Dessutom måste någon räcka upp handen och säga: Vi har den militära kapaciteten! Denna någon är för mig rimligen Nato och möjligen USA, men nära nog ingen annan. Det är det besked som vi har givit i dag.

Anf. 74 Allan Widman (Fp)

Fru talman! Jag är naturligtvis helt överens med statsministern om att en förutsättning för militärt ingripande oavsett vem som svarar för det måste vara att det finns ett tydligt mandat från FN:s säkerhetsråd. Min fråga gällde dock vilken uppfattning den svenska regeringen har när det gäller huruvida säkerhetsrådet nu bör agera eller inte. Det är riktigt att det finns militära experter som säger att tiden nu mycket snabbt rinner ut. Men det finns också de som framhåller att bara det att man undviker flygbombningar av Benghazi kommer att ge människor tid och minska det mänskliga lidandet avsevärt. Frågan är alltså fortfarande relevant.

Anf. 75 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Det pågår just nu diskussioner i FN:s säkerhetsråd. Förslag har lagts fram av Libanon - tror jag att det är - med stöd av Frankrike och Storbritannien. Vi bör notera att det finns rimliga invändningar som har rests av Tyskland, USA, Kina och Indien som är av ett slag att de handlar om med vilken kapacitet och till vilken nytta detta ska göras. Då talar man inte bara om flygförbudszon, utan här talas också om andra typer av flygoperationer. Men jag tror att vi ska vara på det klara med att i ett läge där Khadaffis trupper rycker närmare Benghazi talar man också om att det möjligen kan övergå i behov av att sätta in marktrupp. Det är någonting som världen har viss erfarenhet av. Det är mycket komplicerat och mycket resurskrävande. Det är ett vågspel eftersom det oftast gör att operationer tar längre tid och får andra konsekvenser än vad man först har avsett och tänkt sig. Det gör att många nu tänker klokt och inte agerar för snabbt. Man måste kunna ta konsekvensen av hela handlandet. Sveriges regering anser att detta inte kan göras med mindre än att den samsyn finns i FN:s säkerhetsråd som just nu verkar saknas. Då tycker vi inte att enskilda länder ska agera utan den typen av stöd.

Anf. 76 Roger Tiefensee (C)

Fru talman! Vi känner alla naturligt nog en oro för händelserna i Japan och även ett djupt deltagande i de svårigheter det japanska folket nu går igenom. Denna oro väcker en diskussion om den svenska kärnkraftssäkerheten. Säkerhetsarbetet i de svenska kärnkraften är ett ständigt pågående arbete. Alliansens energiöverenskommelse innebar både ökade säkerhetskrav och ökade krav på ekonomisk säkerhet. Den innebär också ett minskat beroende av kärnkraft - tvärtom vad som felaktigt påstods här tidigare - genom att man bygger ut ett tredje ben, som statsministern har påpekat. I ljuset av det som sker i Japan är det självklart att dra lärdom av händelserna och erfarenheterna. Min fråga till statsministern gäller vilka processer som pågår och vilka processer som kan sättas i gång för att dra lärdom av händelserna i Japan.

Anf. 77 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Miljöminister Andreas Carlgren har påpekat att det ständiga uppdrag vi har åt kringliggande myndigheter och kärnkraftsoperatörer att sätta säkerhetsarbetet främst och att ständigt vara närvarande och utveckla säkerhetsarbetet också ska göras av Strålsäkerhetsmyndigheten just med utgångspunkt i det som nu sker i Japan. Vi vet att det är illa. Men det är viktigt att tänka på att vi ännu inte vet hur illa det kommer att bli. Vi vet att vi har nya lärdomar att dra. Nu påverkas naturligen detta av att det är aggregat som ligger i en jordbävningszon och är påverkade av en tsunami. Men det gör ändå att vi alltid måste ha attityden att säkerheten förstärks av ny kunskap. Det ska användas även i detta fall. Det är regeringens uppfattning att det särskilt ska sägas till Strålsäkerhetsmyndigheten att den har detta uppföljningsansvar.

Anf. 78 Roger Tiefensee (C)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Man kan konstatera att man har samlat strålsäkerhetsansvaret under en myndighet. Det var delat på två tidigare. Det som hände i Japan var en jordbävning och en tsunami, men den faktiska orsaken var ett elavbrott. Hur ser statsministern på det? Det är något som skulle kunna hända i Sverige - kanske inte en tsunami och en jordbävning, men väl ett elavbrott. Vilka lärdomar kan vi dra av det?

Anf. 79 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Det är att ständigt lära sig att förutse det oförutsägbara. I det här fallet är det en naturlig utgångspunkt. Vad sker vid elbortfall, till exempel? Jag vill påpeka att det inte är någon ny sak att vi har talat om för svensk kärnkraftsindustri och för kringliggande myndigheter att de ständigt ska utveckla säkerhetstänkandet och ständigt agera, precis som Roger Tiefensee också påpekade, med resurser för att höja säkerheten. Det blir naturligen också effekten denna gång. Det är därför de har fått uppdraget. Det kommer säkert att innehålla bland annat de aspekter som Roger Tiefensee här har fört fram.

Anf. 80 Anders Andersson (Kd)

Fru talman! Min fråga till statsministern handlar om något som har engagerat många pensionärer runt om i landet de senaste veckorna. Det gäller servicekontoren där Försäkringskassan samverkar. För tre år sedan inrättades en samverkan mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Skatteverket. Det ledde till att det nu finns ca 100 servicekontor runt om i landet som ger äldre människor betydelsefull service. Det är servicekontor som ger möjlighet till rådgivning och hjälp direkt. Öga mot öga kan man där få hjälp med blanketter och annat som man funderar över. Man får veta hur man på bästa sätt och på rätt sätt gör olika ansökningar. Vi upplever att den nu aviserade besparingen hos Försäkringskassan slår undan benen på dessa servicekontor, och jag kan samtidigt se att det finns ett oerhört värde här. Jag beklagar om det är så att den utveckling mot en medborgarriktad service som vi har sett nu undanröjs. Min fråga till statsministern är: Vilket värde tror statsministern att de här lokala servicekontoren har för äldre och andra grupper?

Anf. 81 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Jag tror att människor i alla lägen uppskattar att det finns närhet till den service och till det stöd och den hjälp som man behöver i samhället. I det specifika fallet är det så att regeringen vid ett par tillfällen har skjutit till extraanslag till Försäkringskassan för att möta en ibland utsatt situation när det gäller bland annat ärendebehandling. En del av detta har varit tillfälliga pengar, och tillfälliga pengar tar ju slut. Det är inte en beslutad besparing från regeringens sida, utan det handlar snarare om att det är tillfälliga anslag som inte förlängs. I Sverige fungerar självständiga myndigheter så att de får instruktioner av oss att hålla budget, och inom ramen för det ansvar de har får de presentera hur det är tänkt att gå till. Det är det som bland annat har varit under diskussion här. När det gäller huruvida det som har presenterats fullföljs måste jag hänvisa till ansvarig myndighet och till ansvarigt statsråd, som jag också vet har redovisat för en del diskussioner som har förts i ärendet.

Anf. 82 Anders Andersson (Kd)

Fru talman! Tack för svaret, statsministern! Jag uppskattar den markering om vikten av närhet som statsministern gör. Jag tror att medborgarna uppskattar den reform som genomfördes för tre år sedan när vi byggde upp servicekontor på det här sättet. Statsministern hänvisade till det ansvariga statsrådet, men för mig och för många upplevs det som orimligt att en besparing på 200 miljoner på ett anslag till Försäkringskassan på 7 364 miljoner skulle slå undan den service och den närhet som har varit betydelsefull inte minst för äldre och människor som inte har datavana och som behöver den här hjälpen för att känna att de är en del av samhället. Jag skulle gärna se att det blir en politisk opinionsbildning, och kanske även statsministern kan bidra till detta.

Anf. 83 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Jag deltar gärna i olika former av politisk opinionsbildning, men när vi svarar på frågor är det viktigt att vi är tydliga med hur ansvarsförhållandena ser ut. Regering och riksdag anslår ett anslag för förvaltning av Försäkringskassans olika arbetsuppgifter. Inom ramen för det får Försäkringskassan se till att ta sitt budgetansvar. Det ligger på ledningen för Försäkringskassan. Det är en sådan diskussion som förs här. Detta är tillfälliga pengar som tas tillbaka. Det är alltså inte en utpekad besparing som regeringen har föreslagit, utan det har handlat om tillfälliga resurser som inte förlängs. Som jag påpekade är det socialförsäkringsminister Ulf Kristersson och ansvariga inom Försäkringskassan som får föra den här diskussionen vidare och redogöra för vilken grund man har haft för sina olika förslag.

Anf. 84 Maria Stenberg (S)

Fru talman! Min fråga till statsministern handlar om gruvbrytningen i Svappavaara. Förhoppningsvis vet statsministern att Miljööverdomstolen har lämnat sitt besked, och nu finns det ett hundratal människor boende i Svaappavara som undrar hur det ska gå med jobben och framtiden. Att gruvbrytning har en stor inverkan på omgivningen är klart, och noggranna prövningar av tillstånd ska alltid ske. Men samtidigt kan inte handläggningstider och olika processer få kasta människor mellan hopp och förtvivlan oavsett av vad man tycker om gruvbrytningen och dess påverkan på omgivning och miljö. En sammanhållen process, handläggningstider som är acceptabla och regelverk som är begripliga är nödvändiga. Min fråga till statsministern blir om han och hans regering har några besked att lämna både till människorna som bor i Svappavaara och till gruvföretaget när det gäller vad som ska ske nu. På vilket sätt arbetar regeringen med till exempel process- och regelsystemfrågor när det gäller tillståndsgivningen för gruvbrytning?

Anf. 85 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Det har jag inte underlag för att ge några besked om. På frågeställarens sätt att beskriva det verkar det dessutom som om det har funnits ett domstolsutslag att ta med i beräkningen. I Sverige fungerar det så att jag inte överprövar domstolsutslag. Det är riksdagen som fattar beslut om de lagar som ligger till grund för att man ska kunna prospektera för gruvbrytning i Sverige. Till detta finns överklagandemöjligheter kopplade som människor runt om i Sverige i hög utsträckning brukar begagna sig av. Det beror på att det alltid är en svår avvägning mellan det som kan ge jobb, produktion och tillväxt och miljöhänsyn och en känsla av att det finns risker förknippade med detta. Det känner vi igen från gruvbrytning men också från mycket annan energiproduktion och annan industriverksamhet runt om i Sverige. Jag känner inte till exakt hur avvägningar har sett ut här. Finns det ett domstolsutslag är vi av konstitutionen förhindrade att överpröva det i den här typen av frågestunder.

Anf. 86 Fredrick Federley (C)

Fru talman! Låt oss kliva tillbaka till den svenska debatten. Trots allt står vi fortfarande inför ganska stora utmaningar här i Sverige. Det är många av kollegerna som har lyft upp de internationella perspektiven och kärnkraftsfrågan. Jag skulle vilja ställa en fråga om situationen på storstädernas bostadsmarknad. Där kan vi se otroligt stora utmaningar, som till exempel att en ung människa inte kan få tag på en lägenhet om man inte har möjlighet att låna pengar till detta. Vi kan också se att den reglerade hyressättningen har kommit att utsätta bostadsmarknaden för ett otroligt ombildningstryck där allt fler hyresrätter kommer att bli bostadsrätter eftersom det egentligen är det enda sättet man i dag har att skapa sig en förmögenhet och kunna äga sitt boende framöver. Jag undrar om regeringen och statsministern har någon syn på vad vi framöver kan göra för att dels behålla en hyresrätt värd namnet i våra storstäder, dels skapa fler boendemiljöer för många fler människor som längtar efter att få flytta till staden.

Anf. 87 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Utgångspunkten är att det finns ett inflyttningstryck mot våra storstäder och universitetsorter, inte minst Stockholm, och att det har byggts för lite under många år. Vi kan dock notera att en bostadsproduktion har kommit i gång nu. Vi får gå långt tillbaka för att hitta en motsvarighet till denna. Det sker nu i en sådan omfattning att det redan tidigt börjat talas om svårigheter att hitta arbetskraft för att bygga i den takt som det nu finns underlag för och efterfrågan på. Då är det, som jag har påpekat i andra sammanhang, viktigt att det finns en fungerande marknad för hyresrätter av det enkla skälet att det ofta är grunden för en välfungerande rörlighet på arbetsmarknaden. För människor som inte har stort eget kapital och kanske rör sig just bara för att kunna få ett jobb är det just hyresrätten som kan bli vägen in både till bostadsmarknaden och till arbetsmarknaden. Bygga mer, brukar vara ett svar. Det är givet. Ökad rörlighet och att man använder de bostäder som finns är också väldigt centralt. Det kan man försöka uppmuntra på olika sätt. Jag tror att en del överenskommelser som nu har slutits på bostadsmarknaden hjälper till att förbättra situationen.

Anf. 88 Monica Green (S)

Fru talman! Jag tänkte också prata om bostadsbristen. Vi ser hur många ungdomar det sitter på läktaren. Flera av dem vill säkert snart flytta hemifrån. I dag finns det svårigheter för unga att skaffa sig en bostad på väldigt många håll. Det gäller inte bara Stockholm, Göteborg och Malmö, utan det finns många städer där det råder brist på lägenheter som unga har råd att bo i. Man tänker kanske inte i första hand på en bostadsrätt, utan man ska ha råd att bo. Förra veckan hade vi ett antal frågestunder med Anders Borg i finansutskottet. Han sade att vi inte kan stimulera bostadssektorn mer eftersom det kan blir för många byggnadsjobb och så vidare. Det kan alltså bli en överhettning i ekonomin. Men ROT-avdraget är ju en stimulans i byggsektorn, så egentligen har regeringen valt att premiera dem som har villor och äger någonting. Attefall säger däremot något helt annat. Han säger att det ska satsas på bostäder. Hur är det egentligen?

Anf. 89 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Det är ett sätt att försöka säga att det inte vore så väl ekonomiskt övertänkt att nu ytterligare föra till stimulanser till en byggsektor som redan signalerar kapacitetsbrist. Det enda man åstadkommer i ett sådant läge är att man får överhettning och inflation. Det innebär inte att det blir fler byggnadsarbetare utan att byggnadsarbetarna får jobba på sådant sätt att de inte hinner med och att det börjar uppträda inflationsimpulser. Därför måste man vara ansvarsfull. Nu går vi mot ett väldigt högt kapacitetsutnyttjande i byggsektorn. Det är mycket glädjande. Det gör att vi i realiteten bygger väldigt mycket just nu efter åratal då det inte har skett. Det grundar sig på överenskommelser som har gjorts på bostadsmarknaden och som gör det ekonomiskt möjligt att också bygga hyresrätter såväl som bostadsrätter. Jag tror att vi behöver alla upplåtelseformer. När det gäller yngre bör man kanske konstatera att de nyproducerade lägenheterna ofta är dyrare och att det för yngre därför ofta är viktigt att komma in i det äldre beståndet där kostnaderna kanske är lägre. För att möjliggöra det krävs viss rörlighet på bostadsmarknaden.

Anf. 90 Peter Persson (S)

Fru talman! Det viktigaste vår nation har är människors vilja att arbeta. Ju fler människor vi har i arbete desto mer tillväxt och förutsättningar för välfärd och rättvis fördelning skapas det. Allt fler talar i dag om att det uppstått flaskhalsar i ekonomin. Det byggs, som tidigare frågeställare erinrade om, alltför få bostäder, vilket gör att inflyttningen till tillväxtområdena begränsas. Det saknas utbildade i flera branscher som expanderar. Det är brist på infrastruktur och trafikering, vilket gör att regionförstoringens kraft avtar. Delar statsministern uppfattningen att det uppstått skilda flaskhalsar i vår ekonomi, vilket begränsar fullt resursutnyttjande?

Anf. 91 Fredrik Reinfeldt (M)

Fru talman! Min uppfattning är att regeringen under senare år ganska konsekvent fört en politik som syftar till att utöka arbetsutbudet, göra det mer lönsamt att arbeta, sänka kostnaderna för att anställa samt uppmuntra till ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Ett kvitto på detta är den arbetskraftsundersökning som kom i dag på morgonen och som visar en mycket kraftig sysselsättningsökning i Sverige. Vi har just nu den näst snabbast fallande arbetslösheten i hela Europeiska unionen. Särskilt glädjande är det att långtidsarbetslösheten ser ut att minska kraftigt. Uppenbarligen har vi nått fram i många av våra reformer. Det finns emellertid alltid anledning att varna för flaskhalsar av olika slag. Det betyder att vi måste göra ännu mer arbetsutbudsstimulerande reformer, sådana som gör det än mer lönsamt att arbeta och än mer lönsamt att utbilda sig, samt att vi, på det sätt jag nämnde i ett tidigare svar, genom skolreformer måste möta det behov av arbetskraftskunnande som finns när det gäller praktiska yrkesutbildningar, detta genom att delvis göra om vår gymnasieskola och inrätta riktiga lärlingsutbildningar. Då tror jag att kapaciteten också förstärks.

Frågestund