Frågestund

Herr talman! Rapporter om att vi har brister när det gäller jämlikhet i vården handlar huvudsakligen inte om detta, utan det handlar mer om att vi har regionala skillnader, skillnader mellan män och kvinnor och skillnader beroende på vilken utbildningsbakgrund människor har. Det väcker absolut frågor om varför man inte får samma typ av behandling i alla delar av landet. Ibland återspeglar detta att det är skillnad i politiska majoriteter i olika delar av Sverige. Kan vi inte enas om att vår målsättning bör vara just att ha en jämlik sjukvård och att samma typ av behandling ska ges till alla människor efter behov överallt i Sverige? Vi har försökt att via patientsäkerhetslagstiftningen förstärka människors möjligheter, och vi jobbar för att man ska få större egna valmöjligheter just för att åstadkomma denna jämlika sjukvård. Det vi nu ser och det som återrapporteras är att vi fortsatt har brister. Därför bör ytterligare ansträngningar av detta slag göras.

Herr talman! Statsministern försvarar nu ett system där alla inte har lika tillgång till sjukvården. Det är i dag helt lagligt att låta försäkringsbolagens kunder utnyttja de offentligt ägda sjukhusen, och vi har fått en uppdelning inom sjukvården. Vi har ett inslag av vip-vård i vårt land, igen. För oss socialdemokrater är det en självklarhet att patienten ska få välja vårdgivare. Däremot säger vi nej till att vårdbolagen ska få välja patienter. Varför ska den med en privat sjukvårdsförsäkring få tränga sig före i kön till den gemensamma sjukvården? Fredrik Reinfeldt, för vem ökar valfriheten inom sjukvården genom privata sjukvårdsförsäkringar? Det är en fråga jag skulle vilja ha svar på av dig.

Herr talman! Vi känner igen tekniken att försöka skapa en konflikt kring en fråga som inte är en konfliktfråga och som i detta fall inte korrekt återspeglas i det Carina Moberg säger. Vi har större skillnader i hur lång tid vi får vänta beroende på politisk majoritet och vilken del av landet vi bor i. Detta har inte den koppling som Carina Moberg beskriver. Det är snarare så att vi i borgerligt styrda landsting och regioner har jobbat väldigt mycket med att korta köer, inrätta vårdgarantier och inrätta vårdvalsmodeller som ger medborgarna rätt att välja skattefinansierad sjukvård utan andra avgifter än patientavgifter. Inriktningen är vård efter behov och att korta köer och öka tillgängligheten. Detta har bedrivits av allianspolitiker, inte av rödgröna politiker. Det tror jag är den väg vi måste fortsätta att anstränga oss att gå, för det är sådan vi vill ha svensk sjukvård: jämlik, tillgänglig för alla efter behov och skattefinansierad, med bra kvalitet och med stort medborgarinflytande.

Herr talman! Statsministern! De globala klimatförändringarna slår igenom kanske snabbare och tydligare än någon annanstans i Arktis. När isen smälter och försvinner inom stora områden förändras även situationen inom en rad olika politiska områden, säkerhetspolitiskt, transportmässigt och på andra sätt. En galenskap i sammanhanget är att oljebolagen nu står i kö för att få utvinna mer fossila bränslen. Hittills har tyvärr som jag ser det regeringen inte velat kommunicera strategin under arbetet med att vara ordförande i Arktiska rådet, som Sverige blir från och med i dag. Är det den svenska linjen i arbetet att det vore bra att få till någon form av moratorium eller begränsning när det gäller utvinning av fossila bränslen i Arktisregionen?

Herr talman! Världen skulle må bättre av att minska sitt beroende av fossila bränslen. Men vi har absolut ett läge i världen där stora ekonomiska intressen försöker hitta nya grunder för utvinning av fossila bränslen. Som Peter Eriksson beskriver är Arktis ett exempel på detta. Vårt ordförandeskap i Arktiska rådet ska möjliggöra fortsatta diskussioner med några av dem som är mest aktiva, i förhoppning om att vi ska kunna få en god ordning som respekterar miljövärden. Men det är på annat håll vi måste dämpa världens globala törst efter fossila bränslen. Det kan inte lösas där. Det måste balanseras av en ansvarsfull global klimatpolitik och att det introduceras andra alternativ, förnybara såväl som kärnkraft, för att trycka tillbaka vår användning och vårt beroende av fossila bränslen.

Herr talman! Det var ett tråkigt besked. I Antarktis har vi lyckats få till ett internationellt moratorium om utvinning av den här typen av råvaror. Skulle man lyckas göra det även i Arktis tror jag att det vore ett minst lika stort bidrag som vad något FN-klimatavtal i övrigt kan bidra med för att begränsa utsläppen. Ju mindre olja som kommer ut på marknaden, desto mindre kommer att användas. Jag tycker i likhet med många av de människor som jobbar inom miljörörelsen att Arktiska rådet borde vara en plats där man åtminstone kunde föra en diskussion för att få ett moratorium, om än tillfälligt, över utvinning av fossila bränslen i regionen. Det skulle också regionens miljöskydd gynnas av.

Herr talman! Det är inte så att vi förespråkar ytterligare utvinning av fossila bränslen. Det bör noteras att ett av medlemsländerna i Arktiska rådet är Ryssland, som är en av världens största exploatörer av olja och gas. Ryssland är av uppfattningen att det för dem är vitala ekonomiska intressen att utvidga detta och sälja mer av gas och olja. Det är bara att påminna om att det inte är länge sedan Vladimir Putin var här. Han är mycket tydlig med de avsikterna. Om världen är trött på beroendet av fossila bränslen handlar det om att antingen bli mer energieffektiv eller byta till något annat: förnybart, kärnkraft eller det som ersätter fossila bränslen. Men man ska inte tro att man kan strypa detta och inte svara på frågan vad då världens energiproduktion och energikonsumtion eller ökade energieffektivisering ska komma från. Och märk väl, det gäller inte bara Sverige. Hur ser det globala svaret ut? Det är det vi behöver, och det är det som vi tyvärr saknar i dag.

Herr talman! Under föregående vecka presenterade regeringen tillsättningen av en ny utredning mot främlingsfientlighet. Integrationsministern uttryckte då att man anser sig behöva vaccinera barn och ungdomar mot vissa åsikter. I medierna har det förekommit uppgifter om att utredningen egentligen är riktad mot Sverigedemokraterna. En regeringskälla uppger till Svenska Dagbladet att "det här är riktat mot SD". Även om integrationsministern inte velat erkänna detta blir det väldigt uppenbart att det ligger något i dessa uppgifter när man hör integrationsministern nämna Sverigedemokraternas framgångar som ett motiv till utredningen, samtidigt som han gör utläggningar om att han vill förhindra att den danska invandringsdebatten sprider sig till Sverige. Min fråga till statsministern är varför regeringen beslutar sig för att partipolitisera arbetet mot intolerans och gruppmotsättningar i samhället. I stället för att rikta fokus mot det parti som uppmärksammar problemen borde fokus rimligtvis ligga på att förhindra den förda splittringspolitiken, som lett till ökade gruppmotsättningar i samhället.

Herr talman! Detta bygger på spekulationer. Vår utgångspunkt är att i skolundervisning och på olika sätt i Sverige stå upp för till exempel att demokrati står före diktatur och att människors lika värde är en viktig central utgångspunkt för oss och en grund för mänskliga rättigheter världen över. Det är inte att partipolitisera om vi slår fast detta. Det är att på ett bra och grundläggande sätt till barn och ungdomar i detta land överföra normer och värderingar på vilka vi kan bygga ett öppet och tolerant samhälle. Någon annan utgångspunkt har regeringen inte haft.

Herr talman! Det refereras ofta till att intoleransen har ökat bland skolelever i Sverige. Även om jag tror att det ligger mycket i detta måste jag förundras över det sätt på vilket Forum för levande historia undersöker dessa attityder. Till exempel ställer man frågan till eleverna huruvida de anser att invandring är bra för svensk ekonomi. Om man precis som diverse nationalekonomer svarar nej på denna fråga bidrar man till ett högre intoleransvärde i rapporten. Ser statsministern en risk med att arbetet mot främlingsfientlighet precis som i dessa undersökningar bedrivs genom att man utmålar all kritik mot invandringspolitiken som rasism? Och varför nämns över huvud taget inte den omfattande svenskfientligheten i utredningsdirektivet? Anser inte statsministern att denna företeelse är viktig att motarbeta?

Herr talman! Det är, inte minst med tanke på att det hänvisas till Forum för levande historia, uppenbart så att vi har ett ansvar som föräldrar och vuxna att till våra barn föra över kännedom om mänsklighetens mörkaste och värsta stunder. Om vi inte kan föra över erfarenheterna av Förintelsen, av judeutrotningen, av det vansinne som mänskligheten har ägnat sig åt i nära tid, finns risken att det upprepas och framför allt att det förringas, att det som var fruktansvärt för 60 år sedan leder till en axelryckning eller kommentarer av ett slag som visar att man helt enkelt inte har förståelse. Snart finns det inte längre människor som själva kan vittna. Då åligger det oss att föra över vad som hände och vilka slutsatser vi har anledning att dra av detta. Det är inte samma sak som att säga att vi inte kan föra diskussioner om ekonomiska konsekvenser och liknande när det gäller invandring. Det gör vi på många olika sätt, inte minst det parti som Björn Söder företräder. Men det ni glömmer bort är den första och viktiga läxan. Den har vi ett gemensamt ansvar för.

Herr talman! Sverige har i dag en av de lägsta nivåerna av mödradödlighet bland världens länder. Det har vi tack vare att vi har en utbyggd mödravård i Sverige, men också tack vare att kvinnor i vårt land har fått makten över sina egna kroppar och sin egen reproduktion genom den svenska abortlagstiftningen samt genom att vi har en hyfsat god tillgång till preventivmedel i vårt land. Detta har varit ett viktigt framsteg i arbetet för kvinnors rättigheter. Därför var vi många som kände oro i kammaren i går när Kristdemokraterna under pågående debatt deklarerade att de vill tillåta att svenska gynekologer och barnmorskor ska kunna vägra att utföra aborter, någonting som skulle vara en tydlig inskränkning av den svenska aborträtten men också skulle innebära öppen diskriminering av svenska kvinnor i sjukvården. Kvinnor skulle inte få tillgång till den lagstadgade rätt till abort som de har. Frågan till statsministern är därför: Står statsministern bakom Kristdemokraternas krav om så kallad samvetsfrihet, eller kan vi hoppas att Kristdemokraterna på det här området blir överkörda inom Alliansen?

Herr talman! Jag följde inte den kammardebatten. Jag leder sedan snart fem år tillbaka en regering där också Kristdemokraterna ingår. Vi har under hela den tiden fortsatt att verka efter den svenska abortlagstiftningen. Vi har också förstärkt, inte minst via Gunilla Carlssons arbete, de resurser och insatser Sverige medverkar till i världen när det gäller att höja medvetenheten om hur kvinnors rätt till sin egen kropp och kvinnors ställning i samhället påverkar de frågor som nu nämns. Margot Wallströms arbete i FN-systemet är ytterligare ett exempel på att Sveriges röst hörs, finns och påverkar i dessa frågor.

Herr talman! Utifrån det parlamentariska läget skulle det kanske vara bra för statsministern att följa riksdagens debatter. Det var också så att Kristdemokraterna fullföljde sin syn i voteringen där de valde att rösta emot det betänkande som fanns och de övriga allianspartierna. Jag är förvånad över statsministerns svar och att vi inte kan få ett tydligt besked om statsministern anser att vi ska behålla den svenska abortlagstiftningen som den i dag är eller om man vill gå på Kristdemokraternas linje och öppna för en öppen diskriminering av kvinnor i svensk sjukvård. Vi ska komma ihåg att rätten till sin egen kropp är en hälsofråga men också en fråga om grundläggande rättigheter. Det är en grundläggande mänsklig rättighet att ha makten över sin egen kropp. I ett läge i Sveriges riksdag där vi har två partier som öppet ifrågasätter denna rättighet skulle jag önska att Sveriges statsminister skulle kunna vara glasklar på denna punkt. I Sverige ska kvinnor ha rätt till abort, och gynekologer och barnmorskor ska inte kunna diskriminera enskilda kvinnor.

Herr talman! Det är därför jag så noggrant understryker att vi har haft, levt och verkat efter denna lagstiftning under dessa fem år med alliansregeringen, något som också gällt sedan tidigare. Hans Linde vet att för mitt parti är detta mycket grundläggande och viktigt. Det är en viktig del av kvinnors frigörelse som vi har kunnat medverka till i Sverige, att vi har den typen av abortlagstiftning tillsammans med preventivmedelsrevolutionen som skedde under 60-talet och framåt. Kristdemokraterna har också levt med den lagstiftningen men har ibland en diskussion, som de måste redogöra för, om hur vi ska se på aborter i samhället. Det är inte okomplicerat. Det tycker jag heller ingen av oss ska framställa det som. Jag står upp för kvinnors rätt att fatta dessa beslut. Jag tycker att det är viktigt att vi har den lagstiftningen i Sverige. Vi ser att i länder det saknas leder det väldigt ofta till den typ av problem som Hans Linde nämnde i sin inledande fråga.

Herr talman! Det går bra för Sverige. Det kan inte undgå någon som följer den svenska utvecklingen. Vi får dagligen rapporter om hur kurvorna nu vänder på område efter område efter några väldigt svåra år. Tillväxten i Sverige är större än väntat. Arbetslösheten sjunker i snabb takt. I vårpropositionen kunde vi läsa att 300 000 nya jobb är inom räckhåll till 2015. Förra året startade 65 000 nya företag i Sverige, och ökningstakten är ännu högre det här året. Förra veckan hade jag ett antal tyska ledamöter på besök från den tyska förbundsdagen. Jag hade en helt annan föredragning förberedd, men det de ville diskutera var hur det kommer sig att utvecklingen i Sverige är så god. Herr talman! I goda tider när solen står högt på himlen är det lätt att glömma bort att vi har haft en betydligt annorlunda situation för inte så länge sedan då många såg skymning hellre än gryning. Jag vill fråga statsministern vilka orosmoln han i dag ser på himlen och vilka hot han ser mot den goda utveckling som Sverige är inne i.

Herr talman! Vi har generellt bra drag i världsekonomin med Europa som det stora undantaget och då huvudsakligen södra och centrala Europa. Det finns en korridor i norra Europa med kanske Sverige som mest framträdande land som har väsentligt bättre situation, såsom angavs, när det gäller tillväxt, offentliga finanser och sysselsättning. Det faktum att vi ligger nära ett Europa med stor oro, stora nedskärningar, stora ekonomiska problem och kvardröjande finansiella prövningar är ett hot som måste tas på allvar när det gäller Sveriges ekonomiska situation. Det är viktigt att påpeka att vi själva kände av finanskrisens verkningar och hade en krympande ekonomi på hela 5 procent av bnp 2009 som nu mycket starkt kommer åter. Det leder också till att sysselsättningen växer. Vår utgångspunkt är att försöka använda detta på bästa möjliga sätt, sänka trösklar och se till att människor får jobb. Men det finns och lurar prövningar nära i vår omvärld.

Herr talman! Min fråga ansluter lite till den tidigare. Vi ser nu i Europa att det blåser upp en ny finanskris. Jag behöver bara säga Grekland och Portugal så vet alla ungefär vad det handlar om. Min fråga till statsministern är hur han ser på läget bland sina statsministerkolleger i Europa och hur de bedömer situationen men också i slutändan Sveriges roll och ansvar i denna situation.

Herr talman! Jag såg nyheterna i går som beskrev en generalstrejk i Grekland och nya stora protester. Det hade kunnat handla om Portugal eller Irland. Vi har också stora problem i Storbritannien och stora underskott i stora ekonomier som Frankrike. Det finns omfattande prövningar som väntar många befolkningar runt om i Europa. Det vi har byggt upp på senare år är att inom Europeiska unionen ha stödmekanismer för att kunna komma till undsättning på ett sätt som förr i världen bara Internationella valutafonden kunde och väldigt sällan gjorde i Europa. Det är ett styrkebesked att vi har den möjligheten. Det är inte så att det är hela svaret. Svaret är prövning för många befolkningar att gå igenom innan man får ordning på arbetsmarknad, ekonomi, finansiella system och skatteuppbörd, som är ett av huvudproblemen man har just nu i Grekland. Ingen kan nog ta sig förbi den prövning som väntar dessa länder. Men vi är bättre rustade att finnas till stöd för varandra. Det tycker jag visar att Europeiska unionen i den här delen har fungerat väldigt väl.

Herr talman! Min fråga till statsministern handlar egentligen om valfriheten i vården. Vårdvalet i primärvården är en succé. Antalet mottagningar har ökat med ungefär 23 procent, och bara på ett år har antalet i privat regi ökat från 28 till 37 procent. En halv miljon människor kan på fem minuter nå ett par mottagningar. Samtidigt ser vi skillnader regionalt. Västra Götalandsregionen har kommit väldigt långt, och en tredjedel har valt en privat vårdcentral. På söndag har man ett val i Västra Götaland. Vi vet att andra landsting, till exempel Dalarna, är avskräckande exempel. Man har gjort vad man kan med det vänsterstyre man har för att försvåra för de alternativ som finns och möjligheterna för medborgarna att välja. Det finns säkert en oro också hos många som bor i Västra Götaland hur det kommer att se ut med ett vänsterstyre efter söndagens val. Min fråga till statsministern är hur han ser på det problemet. Som vän av kommunal självstyrelse måste jag ändå ställa fråga: Finns det anledning att fundera på en nationell reglering för att ge människor samma möjlighet över hela landet?

Herr talman! Vi överlåter åt väljarna i Västra Götaland att göra sitt omval nu på söndag. Men det är viktigt att beskriva syftet med människors val i vården. Det är en viktig utgångspunkt för regeringen. Det är vår övertygelse att får människor göra egna val ökar det deras egen tillfredsställelse och möjlighet att snabbt med tillgänglig vård få den hjälp de behöver. Men om också vårdgivare med olika huvudmän märker att de påverkas ekonomiskt och verksamhetsmässigt av ju fler patienter de tar emot och aktivt väljer att komma till just dem är jag övertygad om att det blir en vård som är mer lyssnande och inriktad på medborgare och patienter. Vår erfarenhet är att det leder till kvalitetsförbättringar för patienterna men också för vårdens verksamma. Det är så pass viktigt som utgångspunkt att vi har varit beredda att visa att vi också i lagstiftning vill lägga en grund för det. Sedan har vi sett att detta vårdval när det introducerats i olika delar av landet inte ser exakt likadant ut. Det kan ses som en blandning av nationell lagstiftning kopplat med regionalt och lokalt självstyre såsom frågeställaren beskrev det.

Herr talman! På lördag är det teckenspråkets dag. Då är det 30 år sedan svenska riksdagen fattade beslutet att Sverige som första land i världen erkände teckenspråket som de dövas första språk. I dag räknar man med att det finns ungefär 100 000 teckenspråksanvändare i Sverige. Många av dem bor i Örebro, som är min valkrets. Där är teckenspråket näst största språket efter talad svenska. Teckenspråket varierar land efter land. Många tror att det är gemensamt, men så är det inte. I Örebro har vi en ideell förening som heter Europeiskt Teckenspråkscenter som har världens största internationella Internetbaserade teckenspråkslexikon med 50 000 tecken inlästa från tolv olika länder. Om ett år är det 100 000 tecken. Det finns i dag behov av att etablera forskning och dokumentation mellan de olika teckenspråken, och min fråga till statsministern är: Vilka initiativ är statsministern beredd att ta på EU-nivå för att verka för en etablering av ett europeiskt teckenspråkinstitut i Sverige?

Herr talman! I hela bakgrundsbeskrivningen kan man bara instämma: Vi är mycket framstående i Sverige. När det gäller att inom EU:s ram verka för institutioner, både att de kommer till och var de placeras, är det en mycket komplicerad förhandlingsordning som finns inom EU. Jag har varit med vid några sådana tillfällen, och det är tyvärr inte alltid det mest logiska valet, kan man tycka, som blir beslutet, så där ska jag nog vara försiktig med att utlova någonting annat än att Sverige naturligtvis alltid i sammanhang där vi själva redan är framstående och har stor kunskap erbjuder möjligheter att kunna få en etablering i Sverige. Vi har bara fått någon enstaka myndighet just i Sverige under våra 15 år som medlemmar, så vi hoppas naturligtvis på ytterligare, därför att vi i grunden tror att det är någonting som vi kan sköta och utveckla. Mer än så kan jag nog inte säga. Dessa saker har alltid varit mycket komplicerade i det europeiska samarbetet.

Herr talman! Jag har en fråga till statsministern angående de stresstester som ska genomföras för att garantera säkerheten i EU:s kärnkraftverk. I dag sammanträder samarbetsorganisationen för EU:s strålskyddsmyndigheter, Ensreg. Syftet är att diskutera de kriterier som ska ställas på de stresstester som ska genomföras. Förslaget saknar krav på tester kring flygkrascher, cyberattacker, elavbrott, den mänskliga faktorn och reaktorernas konstruktioner. Ett stresstest som enbart analyserar risker för jordbävningar ger inget trovärdigt underlag för att garantera kärnkraftverkens säkerhet. När jag frågade statsministern om stresstesterna tidigare meddelade han att stresstesterna ska utformas på ett sådant sätt att man teoretiskt beräknar en lång rad möjliga händelser, inklusive jordbävningar, elavbrott och terroristangrepp. Det förslag som nu ligger på bordet innehåller inte dessa kriterier, och min fråga till statsministern är om Sverige avser att agera för att de här stresstesterna ska innebära fler kriterier än enbart naturkatastrofer.

Herr talman! Vår uppfattning är att svensk kärnkraft och det vi också ser internationellt håller hög säkerhetsstandard och är omgiven av omfattande säkerhetstänkande och måste så vara. Det kan diskuteras varför dessa stresstester då skulle behövas, men det är väl alldeles givet att detta delvis också har varit en politisk signal i länder där man ånyo fått en kärnkraftsdiskussion efter händelserna i Japan. I ett tidigare frågesvar angav jag mycket riktigt de underlag vi hade fått kring hur de här stresstesterna, precis som Lise Nordin påpekar, skulle genomföras, alltså väldigt teoretiskt utifrån beräkningar av olika slag. Vi har ingen annan information i dag, och vi får naturligtvis se på hur de till slut utformas. Det är också en väldigt vanlig teknik av dem som är motståndare till kärnkraften att när man gör något för att höja säkerhetstänkandet så ifrågasätts det eller beskrivs närmast som någonting som skulle kunna betraktas som ett steg tillbaka. Jag vänder mig emot det synsättet. Jag menar att säkerhetstänket och arbetet kring kärnkraften redan är högt utvecklat och respekteras, både i Sverige och internationellt.

Herr talman! I mitten av april sminkade sig några studenter vid Hallands nation svarta i ansiktet på en studentfest, där de deltog i en fingerad slavauktion. Händelsen har fördömts av ansvariga vid nationen och universitet men har ändå rönt stor uppmärksamhet även internationellt. Såväl European Network Against Racism som den amerikanska pastorn och politikern Jesse Jackson har skrivit protestbrev till regeringen om händelsen. Jag förstår om det är svårt för statsministern att kommentera händelsen i sig, men det väcker ändå frågan om hur kunskapen bland svenska studenter ser ut kring de rasistiska mekanismerna och den transatlantiska slavhandelns historia. Därför vill jag fråga statsministern hur han vill arbeta för att öka medvetenheten kring detta.

Herr talman! Det är egentligen en förlängning av en tidigare diskussion under denna frågestund: Vad har vi för kännedom och kunskap om vår egen och andras historia? Alla som har följt mänsklighetens utveckling vet att där finns väldigt mörka kapitel. Ett av dem är Förintelsen som vi nämnde tidigare. Ett annat är slavhandeln som drabbat den afrikanska kontinenten och påverkat många andra delar av vår värld. Det är ett faktum att vi fortsatt har dödsstraff i världen och att vi har en lång rad förtryck i vår tid. Vi kan inte göra annat än att markera skolans oerhörda betydelse och att vi lär om detta och också om vår egen svenska historia. Den har sannerligen inte heller varit alldeles utan prägel av våld och övergrepp mot länder i vår närhet, även om det är längre tillbaka i historien. Det är så vi rustar oss: bildning, kunskap, satsning på skolan med stora resurser, just för att stålsätta oss mot att det ska kunna ske igen.

Herr talman! De massiva skattesänkningar som den moderatledda regeringen genomfört får också praktiska konsekvenser. När intäkterna faller måste vi spara. Jag tänker på en verksamhet som är många människor nära, alltså möjligheten att komma i kontakt med Försäkringskassan. Försäkringskassan meddelade i början av detta år, mitt i den svåra vintern, nedläggningar av alla servicekontor. Den enda kommunikationsytan mellan medborgare och kassa är över nätet eller telefoni. I socialförsäkringsutskottet togs ett initiativ av Socialdemokraterna. Samtliga partier sade att detta är orimligt och att regeringen måste agera. Nu fortsätter kassan med sin planerade verksamhet, lägger ned kontor och avbryter samarbete med Skatteverket som undandrar all statlig service. Därför undrar jag vilka åtgärder och initiativ regeringen har vidtagit i anledning av utskottets mening.

Herr talman! När det gäller de skattesänkningar som har genomförts har ju Socialdemokraterna, vad jag har förstått, anslutit sig och sagt, om jag nu minns Tommy Waidelichs beskrivning rätt, att Sverige varken behöver höja eller sänka skatter. Det är alltså alldeles rätt som nivån ligger nu. Detta var efter alla de skattesänkningar vi har genomfört, och till den delen är det ingen skillnad mellan oss. Vi får sedan återkomma i diskussioner om vad som ska gälla framåt. Dessutom har det ingen koppling till Försäkringskassans anslag. Det är inte heller så att Sverige saknar resurser i de offentliga finanserna. Vi är i ett helt annat läge än vår omvärld. Vi talar om ett land som nu har växande överskott i de offentliga finanserna. Detta handlar om budgethållning i en statlig myndighet. I regeringen jobbar man varje dag med olika myndigheter som inte håller sig till de ramar som har getts. När det gäller denna fråga har Försäkringskassan försökt åtgärda detta, och riksdagen har uttryckt ett ogillande. Vi tittar alltså på detta. Vi håller på med en översyn för att se hur vi kan möta det faktum att vi inte tycker att det ska få vittgående konsekvenser på servicen från Försäkringskassans sida, men vi kommer inte att tumma på att vår utgångspunkt är att myndigheter ska hålla sig till de anslagna medel som har beslutats av riksdag och regering.

Herr talman! Danmark har i dagarna beslutat att skärpa gränskontrollen mot Sverige, bland annat genom ökad kontroll på Öresundstågen. Beslutet kan ifrågasättas utifrån Schengenreglerna. Jag tycker också att det kan ifrågasättas utifrån det nordiska samarbetet, eftersom det här riskerar att drabba tiotusentals pendlare över Öresund. Öresundståget är ett pendeltåg. Från Malmö till Köpenhamn tar det i dag 34 minuter. Det är kortare än det tar att ta pendeln till Stockholms central från Bålsta, Märsta eller Södertälje. Öresundstågen är den dagliga pendlingen till jobbet eller skolan för väldigt många skåningar. Nu är många oroliga för att de ökade danska gränskontrollerna ska ställa till med problem för pendlarna. Min fråga till statsministern är om han har för avsikt att ta upp frågan med sin danska statsministerkollega Lars Lökke Rasmussen så att de svenska pendlarna kan andas ut och så att rörelsefriheten i EU och Norden inte ska försämras.

Herr talman! Regeringens uppfattning är att den rörlighet som vi sedan länge har haft mellan de nordiska länderna och via Schengenavtalet är positivt och bra. Cecilia Malmström, ansvarig kommissionär i kommissionen för dessa frågor, har sagt att den danska regeringen har lämnat in en ansökan om vissa eventuella begränsningar när det gäller rörligheten som nu ska analyseras av kommissionens jurister. Vad den exakta avvägningen som kommer ut av detta blir har jag inte svar på i dag. Det måste nog anstå analysen innan vi kan svara på det. Vår utgångspunkt kommer naturligtvis att vara att fortsatt hävda öppenhet. Men det sitter just i dag ett RIF-råd - det råd inom EU som har hand om dessa frågor - och diskuterar andra typer av möjliga tillfälliga begränsningar som ibland blir aktuellt när det gäller Schengenregler och andra delar av rörligheten. De kan vara påkallade i vissa situationer. Analysen från vår utgångspunkt är inte färdig. Det gäller också för EU-kommissionen. Vi får återkomma i frågan.

Herr talman! I veckan har tidningen Stockholm City haft två artiklar om vip-vården i Stockholm. Den ena artikeln handlar om privata sjukvårdslösningar, och den andra artikeln handlar om privata sjukvårdslösningar för barn. Dessa lösningar leder så klart till att skillnaderna ökar i sjukvården. I ett välfärdsland som Sverige, i alla fall enligt min uppfattning, borde varenda medborgare vara en vip-kund, very important person, en väldigt viktig person. Allt annat är att resignera utifrån det ansvar som vi i det offentliga har. Anser statsministern att det är rimligt att skillnaderna i den vård som erbjuds ökar i Sverige i dag?

Herr talman! Jag har i ett annat frågesvar nämnt att jag kopplar den ojämlika sjukvården till delvis andra faktorer. Den finns över hela Sverige. Jag är ibland förvånad över att människor skaffar sig den typen av tilläggsförsäkringar. Jag tror att det mer är för att någon tycker att försäkringen verkar bra i stället för att ställa sig frågan om man behöver en sådan. Vi har en tillgänglig bra sjukvård i Sverige, och vi ska fortsatt ha det så. Det arbete som jag har följt när det gäller sjukvården i Sverige är snarare att ansträngningar har gjorts för att öka tillgängligheten, korta köer, ge mer av vårdvalsmöjligheter, inte minst i Stockholmsregionen. Det har lett mig till slutsatsen att vi inte behöver den typen av tilläggsförsäkringar och att vi kan lita på den skattefinansierade sjukvården. Det är så det ska vara. Vi ska motverka eventuella kvalitetsbrister som uppträder och via patienträttighetslagstiftning försöka utjämna den ojämlika sjukvård som fortfarande finns i Sverige.

Herr talman! Det var lämpligt att jag fick möjlighet att ställa en uppföljande fråga. Vi ser hur försämringen sker i samhället där allt fler människor tecknar privata sjukvårdsförsäkringar. Det leder bland annat till att en stor grupp hamnar helt utanför, nämligen de funktionshindrade. De får inte teckna sådana sjukvårdsförsäkringar av försäkringsbolagen. Det leder till att vi nu successivt kommer över i en situation med ett väntrum med en grupp människor som kan köpa sig förbi kön och en annan grupp som inte har ekonomiska förutsättningar att göra det. Den utvecklingen kan vi se. Det är ingenting som vi socialdemokrater hittar på utan det är en utveckling som har accelererat under senare år. Det har lett till att det byggs privata barnsjukhus och privata sjukhus för denna grupp av människor. Bejakar statsministern denna utveckling?

Herr talman! Utvecklingen är att köerna blir kortare och att tillgängligheten ökar. Jag förstår att det inte passar den socialdemokratiska viljan att skapa en konflikt som ser annorlunda ut. Konflikten är inte kopplad till verkligheten. Tillgängligheten har ökat. Köerna kortas i Sverige. Det är den utvecklingen människor möter i Sverige. Det är på den grunden jag ifrågasätter varför man kommer på idén att skaffa sig en försäkring för någonting som man redan via skattsedeln har försäkrat sig om att den finns. Det är inte så att någon väljs bort på det sätt som Lars Johansson beskriver. Den svenska sjukvården är tillgänglig för alla efter behov. Om vi gör den mer tillgänglig behöver dessutom ingen vänta. Om ingen behöver vänta behöver vi ingen försäkring. Hela Lars Johanssons tankemodell bygger på att det finns en kö. Det är bara kön man vill ta sig förbi. Om vi tar bort kön behöver man inte ta sig förbi någonting. Det är så skillnaden ser ut mellan hur socialdemokrater och Alliansen resonerar om detta.

Herr talman! År 2006 skrev statsministern in i sin första regeringsdeklaration att det ska bli mer fokus på Barentsområdet. Det tycker jag var bra. Barentsområdet är ett viktigt område. Det är ett av världens kanske mest råvarurika områden med oanade möjligheter. Tyvärr har det sedan inte blivit så många regeringsinitiativ. I de två senaste utrikesdeklarationerna har frågan över huvud taget inte omnämnts. Dessutom har Sverige innehaft ordförandeskapet i Barentsrådet i drygt ett och ett halvt år. Några märkbara initiativ har inte synts till. I dag, den 12 maj, tar Sverige över ordförandeskapet i Arktiska rådet. Hur värderar statsministern Barentsområdet och Barentsfrågorna i dag? Vilken strategi har regeringen för Barentsfrågorna?

Herr talman! Vi har innehaft ett ordförandeskap. Som frågeställaren nämner tillträder vi i dag i stället ordförandeskapet för Arktiska rådet. Detta är ett flernationsråd. Det handlar om att få bättre förståelse för och samarbete i den delen av världen. Sven-Erik Bucht har inte sett några resultat. Låt mig då säga att jag har haft nära kontakter med den ryska statsledningen under min tid som statsminister - i närtid faktiskt. Vladimir Putin var här för inte så länge sedan. Jag var själv i Moskva för ett år sedan. President Medvedev var här ett halvår före det. Vi har gått från sämre relationer till bättre, vilket jag i grunden tycker är bra. Mycket av det handlar om ökad handel och hur vi tar hand om intresset för det viktiga området. Också i de områden Sven-Erik Bucht kommer från har detta haft stor påverkan. Det är inte så att det tas få initiativ när det gäller gruvnäring och liknande. Jag delar inte uppfattningen. Här har vi snarare haft ett bra samarbete - om man har som utgångspunkt att samarbetet handlar om att länder ska förstå varandra bättre. Det har varit en av de viktigaste grunderna för samarbetet.

Herr talman! 34 barnrättsorganisationer har i ett skarpt brev till FN under våren kritiserat regeringen för bristande åtgärder när det handlar om barnsexhandel. Kritiken handlar framför allt om att regeringen och svenska myndigheter de facto ignorerar brott relaterade till barnsexturism. En undersökning från Stockholms universitet pekar på att svenska barnsexturister utan att riskera straff i någon större omfattning kan åka utomlands och förgripa sig på barn. De svenska myndigheterna misslyckas med att ställa förgriparna inför rätta och att ge offren upprättelse. Samtidigt är det glädjande att det ändå sker en förbättring på området. Inte minst inom rättsväsendet har man börjat diskutera frågan mer på sistone. Utifrån att det finns flera tematiska aspekter på barnsexturism vill jag veta vilket statsråd som har frågan som sitt huvudansvar. Vem är huvudansvarig för området?

Herr talman! Jag blir alltid glad när det ställs frågor om att det finns brister i lagföring och man efterfrågar att den som begår brott också lagförs. Jag blir särskilt glad när socialdemokrater frågar mig om att det borde vara mer lagföring. Bra! Det tycker jag också. Låt oss dock påpeka att vi i Sverige har lagstiftningsmakten att tala om vad som är brott och inte brott på svensk mark, och andra nationella suveräna stater har den lagstiftningsmakten på sina områden. Vi har precis lärt oss att det finns svenska medborgare som begår brott i andra länder, och en del av detta är gränsöverskridande brott. För detta utverkar vi utökade muskler och kunskap inom ramen för Europeiska unionen, Interpol och andra gränsöverskridande rättsvårdande myndigheter. Vi samarbetar med varandra. Det är intressant att följa hur man på det sättet i flera länder kan skapa kedjor för att lagföra brottslingar och turister. Kan vi göra mer ska vi titta på detta. Beatrice Ask är naturligtvis ansvarig för dessa frågor i Sveriges regering, men det svåra är hur man skapar lagföring av brott som en svensk medborgare begår i ett annat land, som har sin lagstiftning och hävdar sin suveräna rätt inom sitt lands gränser.

Härmed är dagens frågestund med statsministern avslutad. Vi tackar statsministern och deltagande ledamöter.