Frågestund

Frågestund 16 maj 2013
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenYlva Johansson (S)
  2. Hoppa till i videospelarenFinansminister Anders Borg (M)
  3. Hoppa till i videospelarenYlva Johansson (S)
  4. Hoppa till i videospelarenFinansminister Anders Borg (M)
  5. Hoppa till i videospelarenElisabeth Svantesson (M)
  6. Hoppa till i videospelarenFinansminister Anders Borg (M)
  7. Hoppa till i videospelarenElisabeth Svantesson (M)
  8. Hoppa till i videospelarenFinansminister Anders Borg (M)
  9. Hoppa till i videospelarenStina Bergström (MP)
  10. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
  11. Hoppa till i videospelarenStina Bergström (MP)
  12. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
  13. Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (FP)
  14. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
  15. Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (FP)
  16. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
  17. Hoppa till i videospelarenRickard Nordin (C)
  18. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
  19. Hoppa till i videospelarenRickard Nordin (C)
  20. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
  21. Hoppa till i videospelarenAdam Marttinen (SD)
  22. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Gunilla Carlsson (M)
  23. Hoppa till i videospelarenAdam Marttinen (SD)
  24. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Gunilla Carlsson (M)
  25. Hoppa till i videospelarenLena Olsson (V)
  26. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Peter Norman (M)
  27. Hoppa till i videospelarenLena Olsson (V)
  28. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Peter Norman (M)
  29. Hoppa till i videospelarenMagnus Sjödahl (KD)
  30. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
  31. Hoppa till i videospelarenMagnus Sjödahl (KD)
  32. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
  33. Hoppa till i videospelarenJörgen Hellman (S)
  34. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Peter Norman (M)
  35. Hoppa till i videospelarenJörgen Hellman (S)
  36. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Peter Norman (M)
  37. Hoppa till i videospelarenTeres Lindberg (S)
  38. Hoppa till i videospelarenFinansminister Anders Borg (M)
  39. Hoppa till i videospelarenTeres Lindberg (S)
  40. Hoppa till i videospelarenFinansminister Anders Borg (M)
  41. Hoppa till i videospelarenHans Rothenberg (M)
  42. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Ewa Björling (M)
  43. Hoppa till i videospelarenHans Rothenberg (M)
  44. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Ewa Björling (M)
  45. Hoppa till i videospelarenValter Mutt (MP)
  46. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Gunilla Carlsson (M)
  47. Hoppa till i videospelarenValter Mutt (MP)
  48. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Gunilla Carlsson (M)
  49. Hoppa till i videospelarenDésirée Liljevall (S)
  50. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Peter Norman (M)
  51. Hoppa till i videospelarenDésirée Liljevall (S)
  52. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Peter Norman (M)
  53. Hoppa till i videospelarenElisabeth Björnsdotter Rahm (M)
  54. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Gunilla Carlsson (M)
  55. Hoppa till i videospelarenElisabeth Björnsdotter Rahm (M)
  56. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Gunilla Carlsson (M)
  57. Hoppa till i videospelarenHans Olsson (S)
  58. Hoppa till i videospelarenFinansminister Anders Borg (M)
  59. Hoppa till i videospelarenHans Olsson (S)
  60. Hoppa till i videospelarenFinansminister Anders Borg (M)
  61. Hoppa till i videospelarenPeter Persson (S)
  62. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Peter Norman (M)
  63. Hoppa till i videospelarenPeter Persson (S)
  64. Hoppa till i videospelarenStatsrådet Peter Norman (M)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 64

Anf. 36 Ylva Johansson (S)

Herr talman! Ungdomsarbetslösheten har enligt statistiken bitit sig fast på en nivå på 25 procent. Regeringens politik har uppenbarligen misslyckats. Regeringens viktigaste åtgärd har varit sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar. Det är en åtgärd som enligt en preliminär bedömning av IFAU, det vill säga regeringens egen myndighet, kostar 1-1 ½ miljon per jobb på kort sikt och på lång sikt inte förväntas ha någon effekt alls på ungdomsarbetslösheten. Finansministerns eget departement har också tittat på frågan och då gjort samma bedömning, att det har en mycket marginell effekt på arbetslösheten. Finanspolitiska rådet och Konjunkturinstitutet har kommit fram till samma slutsats. När Riksrevisionen granskade frågan uttryckte sig riksrevisorn enligt följande: Det kostar mer än det smakar. Man kan tycka att det är ett märkligt sätt att hantera statliga pengar. Min fråga till finansministern är: Varför fortsätta satsa 15 miljarder på en åtgärd som ger svag eller ingen effekt?

Anf. 37 Finansminister Anders Borg (M)

Herr talman! Låt mig börja med att tacka Ylva Johansson och Socialdemokraterna för att vi får ta debatten om den kraftiga skattehöjning som Socialdemokraterna förordar för unga. Låt oss sedan rätta till bilden. Sverige har klarat krisen på arbetsmarknaden, den värsta sedan depressionen, väldigt väl. Vad gäller sysselsättningsutveckling, sysselsättningsgrad, arbetskraftsdeltagande har Sverige stått sig mycket väl. Vi är ett av de länder som kan uppvisa de bästa reallöneutvecklingarna. Vi har ett bekymmer på svensk arbetsmarknad, och det är ungdomsarbetslösheten. Vi har inte haft de lärlingssystem som i Tyskland, Holland, Belgien, Danmark och Norge bidragit till att de har en lägre ungdomsarbetslöshet. Hur det i det läget skulle bli bättre genom att slå till med 15 miljarder i skattehöjningar är för mig helt obegripligt. Ekonomer kan räkna fram och tillbaka på vad det betyder på tre, fyra och fem års sikt. Vad det betyder på ett och två års sikt är vi alla överens om. Dunkar man på med 15 miljarder i skattehöjningar stiger lönekostnaderna, sjunker sysselsättningen och fler blir arbetslösa. Om detta råder inte det minsta tvivel.

Anf. 38 Ylva Johansson (S)

Herr talman! Jag konstaterar att finansministern inte vill svara på min fråga. Regeringen väljer att år efter år satsa 15 miljarder på en åtgärd som har svag eller ingen effekt på ungdomsarbetslösheten. Det är anmärkningsvärt att finansministern tycker att Sverige klarat jobben bra samtidigt som arbetslösheten i Sverige är högre än i jämförbara länder och ungdomsarbetslösheten väsentligt högre än i jämförbara länder. Jag behöver inte påminna finansministern om att det alltid finns en alternativ användning för pengarna. 15 miljarder är oerhört mycket pengar och skulle kunna användas på ett mer effektivt sätt om man på allvar ville bekämpa ungdomsarbetslösheten. Vi har en situation där närmare 100 000 ungdomar snart lämnar gymnasieskolan för att gå ut i arbetslivet eller vidare till högre studier. Då väljer regeringen att skära ned på den högre utbildningen så att det blir svårare för ungdomar att gå vidare och studera. Varför?

Anf. 39 Finansminister Anders Borg (M)

Herr talman! Socialdemokraterna vill ge bilden av att Sverige är ett söndertrasat och misslyckat land. Så är det inte. Vi är en av de mest framgångsrika nordiska välfärdsstaterna. Vi har en trygghet, sammanhållning, dynamik och tillväxt som andra tittar på. Låt oss vara klara över att svensk arbetsmarknad stått sig stark också under denna period. Vad gäller sysselsättning, tillväxt, utanförskap tillhör vi de länder som klarat krisen bäst. Finanspolitiska rådet drar slutsatsen att svensk politik i en internationell jämförelse varit framgångsrik. Det är bra att Ylva Johansson reser frågan vad man kan använda 15 miljarder till. Då blir hela den socialdemokratiska politiken tydlig. Man höjer skatterna med 15 miljarder för att bygga ut bidragssystemen. I en åldrad europeisk välfärdsstat som är djupt inne i en globaliseringsprocess vill Socialdemokraterna i Sverige höja skatter och bygga ut bidragssystem. Varför följer inga andra socialdemokrater efter? Varför går holländare, danskar, finnar och norrmän i rakt motsatt riktning? Därför att det som Socialdemokraterna i Sverige står för är en helt orealistisk politik.

Anf. 40 Elisabeth Svantesson (M)

Herr talman! Min fråga går till finansminister Anders Borg. På Fryshuset samlades i dag de nordiska statsministrarna och arbetsmarknadsministrarna, även finansministern var där, och diskuterade och samtalade om ungas arbetsmarknad. I en lågkonjunktur som denna har ungdomar i hela Europa det tufft. Vi vet att ungdomsarbetslösheten i exempelvis Grekland och Spanien stigit till en bra bit över 50 procent. Regeringen har redan gjort viktiga reformer, vilket finansministern var inne på tidigare, och jag vet att regeringen aviserat att det ska komma ett paket med yrkesintroduktionsanställningar, det vill säga att man ska sätta sig ned med parterna och diskutera hur jobben ska kunna komma på ett mycket bredare sätt i de olika branscherna. Jag undrar därför: Hur går det med dessa introjobb? Går det framåt, står det still, vad händer egentligen?

Anf. 41 Finansminister Anders Borg (M)

Herr talman! Vi har i dag haft ett mycket bra seminarium med de nordiska statsministrarna. Det är alldeles uppenbart att ungdomsarbetslösheten är ett globalt problem. Vi har en växande del av befolkningen i världen som deltar på arbetsmarknaden. Det kommer att fortsätta under många år. För att vi ska kunna pressa tillbaka det som The Economist kallar en arbetslöshetsgeneration måste det skapas miljoner jobb. Sverige har mycket att lära av Norden, särskilt skulle jag vilja säga av de lärlingssystem som finns framför allt i Danmark men i någon utsträckning också i Norge. Vi vet att även tyskar och belgare varit oerhört framgångsrika med den typen av lösningar. Här vill vi gärna använda den svenska modellen för att hitta ett brett samförstånd, att tillsammans med parterna på arbetsmarknaden utveckla en modell för yrkesintroduktion. Dessa diskussioner har gjort en del framsteg under den här avtalsrörelsen, och vi kommer att göra allt vi kan för att pressa det framåt ytterligare. Jag tror att ett brett samförstånd om en uppdaterad svensk modell är vad Sverige behöver för att möta ett växande problem på arbetsmarknaden.

Anf. 42 Elisabeth Svantesson (M)

Herr talman! Tack för svaret! Det är minst sagt en stor utmaning vi har, och jag är glad över att regeringen tagit det initiativet. Den typen av anställningsform är ju en rätt ny fågel på svensk arbetsmarknad, och jag undrar därför om man löst frågan om ansvarsfördelning - vad staten ska göra, vad parterna ska göra. Jag undrar också om finansministern ser några särskilda branscher där det kommer att bli mer lyckosamt än i andra. Hur ser bilden ut framöver? Det gäller särskilt ansvarsfördelningen.

Anf. 43 Finansminister Anders Borg (M)

Herr talman! Man ska vara medveten om att en sådan bred omläggning av arbetsmarknaden som nu sker egentligen behöver pågå under rätt många år innan vi kan se att vi etablerat ett nytt kompetensförsörjningssystem. Det är något som parterna framhåller, inte minst IF Metall och Teknikföretagen, som är de som lite grann gått i bräschen för detta. Vi behöver även förändra hela yrkesutbildningssystemet för att det ska få större inslag av lärlingar. Vi ser ett antal branscher. Kommunal och SKL har gjort framsteg. Det är nya avtal inom Handels. Förhoppningsvis kommer det ytterligare i olika delar av den inhemska tjänstesektorn. Möjligtvis kan vi se att vi även på byggsidan får en vitalisering. Det är ett arbete där vi under lång tid kommer att behöva många ambassadörer för att öppna den svenska arbetsmarknaden för unga människor. Sverige behöver en utvecklad svensk modell med mer inslag av lärlingar och yrkespraktik än vi tidigare haft. Det är ett arbete vi under lång tid har framför oss på det området.

Anf. 44 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till infrastrukturministern om Förbifart Stockholm. Den officiella prislappen för detta motorvägsprojekt har hela tiden varit 27 miljarder, men den här veckan har ministern och Trafikverket erkänt att den verkliga kostnaden beräknas till 45 miljarder inklusive räntekostnader för de lån som måste tas. Räknar man med löpande priser blir det över 60 miljarder, alltså mer än dubbelt så mycket. Dessa siffror var inte lätta att få fram. Miljöpartiet har vid flera tillfällen bett Trafikverket att få underlag, men utan resultat. Det var först när vi bad riksdagens utredningstjänst om hjälp som vi fick reda på totalkostnaden för förbifarten. Men ministern säger på sin Twitter att siffrorna varit kända hela tiden, även om jag och många med mig aldrig hört henne nämna någon annan siffra än 27 miljarder. Vad menar ministern när hon säger att förbifartens verkliga kostnader har varit kända hela tiden?

Anf. 45 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Herr talman! Jag tackar Stina Bergström för frågan. Förbifart Stockholm ska vara en förbindelse som knyter ihop hela regionen. Den är efterlängtad av många, i synnerhet av dem som sitter i timslånga köer, inte minst på Essingeleden, som för länge sedan har tjänat ut. Riksdagen har beslutat att förbifarten ska byggas och hur den ska finansieras. I den överenskommelse som ingåtts inom Stockholmsregionen och som egentligen handlar om ett infrastrukturpaket på 100 miljarder ingår Förbifart Stockholm. Där har man också kommit överens om att förbifarten till 80 procent ska betalas av trängselskatter. Det har också varit känt att ett lån ska tas för att man ska kunna påbörja byggnationen, eftersom trängselskatterna inte kommer in i samma takt som kostnaderna vartefter byggs upp.

Anf. 46 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Att ministern känt till totalkostnaden är tydligt, men för oss andra politiker och för stockholmarna har den uppenbarligen inte varit känd. Det finns mycket att säga om förbifarten och dess klimat- och miljöpåverkan. Det finns också mycket att säga om det akuta behovet av mer tunnelbana, spårvägar och bussar i Stockholm. 60 miljarder skulle räcka till mycket kollektivtrafik. År 2006 var det folkomröstning om trängselskatten i Stockholm. Texten på valsedeln var tydlig. Den majoritet som då röstade för trängselskatten röstade för att intäkterna skulle återföras till Stockholmsregionen för investering i kollektivtrafik och vägar. Men nu planeras för att alla intäkter från trängselskatten de närmaste 40 åren ska gå till en två mil lång motorväg. Hur ser infrastrukturministern på det faktum att regeringen inte följer resultatet av folkomröstningen 2006?

Anf. 47 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Herr talman! När det görs prioriteringar, inte minst inom en region, föregås det av att man försöker samla en bred enighet och en gemensam vilja. Så har också skett här i Stockholm. Regeringen utsåg en förhandlingsperson, och i det som blev Stockholmsöverenskommelsen, där det också finns en bred politisk majoritet, kom man överens med staten om ett 100-miljarderspaket, där bland annat förbifarten finns med, men även om andra viktiga insatser där också kollektivtrafik kan ta sig fram, eftersom det går att ha kollektivtrafik även på väg. Men det är väl ingen hemlighet att Miljöpartiet var emot väldigt mycket av den regionala överenskommelsen och i grunden också är emot Förbifart Stockholm. Men riksdagen har beslutat att förbifarten ska byggas samt hur den ska finansieras.

Anf. 48 Anita Brodén (FP)

Herr talman! Jag vill vända mig till infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd. Det är historiskt stora satsningar som nu görs på infrastruktur. 522 miljarder satsas på underhåll och utveckling. Det är fantastiskt. Med tanke på denna stora satsning vill jag återigen lyfta fram ett ytterst angeläget behov som gäller E20, den så kallade dödens väg. E20 genom Västergötland är Sveriges farligaste vägsträcka, enligt ett antal trafikexperter i en ny undersökning. Olyckorna ökar, och i fjol var det ett sorgligt rekordår. Nu har räddningstjänsten i bland annat Alingsås och Vårgårda krävt en säkrare E20. Utryckning till E20 sker var åttonde dag. Så ser vardagen ut. Just nu pågår en revidering av en nationell plan för transportinfrastrukturen. Där har regionens planering en stor roll. Vad krävs ytterligare för att E20 nu ska prioriteras, inte minst med tanke på att den är så olycksdrabbad?

Anf. 49 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Herr talman! Jag tackar Anita Brodén för frågan. E20 är ett objekt som är oerhört viktigt för många, inte minst för näringslivet. Vi har väldigt mycket tunga transporter där, kanske mer än på många andra vägsträckor. Det är egentligen inte ett så stort antal fordon som går där att man skulle tänka sig en motorväg, men det finns sträckor, inte minst mellan Vara och Vårgårda, där vi i dag inte har mittseparerat och där vi har mötande trafik, vilket är det som oftast orsakar kollision. Vi har givit ett uppdrag till Trafikverket, som just nu tittar på vilka åtgärder man ska vidta. Det handlar bland annat om framkomlighet och trafiksäkerhet. Det finns också särskilt utpekat för E20. Vi har i den nuvarande planen fem olika objekt i och kring Alingsås. Man har fått i uppdrag att titta på om man kan tidigarelägga arbeten, men också vad som kan göras i övrigt för framkomlighet och trafiksäkerhet.

Anf. 50 Anita Brodén (FP)

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är just detta som är det viktiga att få ett besked om: möjligheten att tidigarelägga insatser för att det inte ska gå år efter år då vi riskerar att ytterligare människor mister sina liv. Som infrastrukturministern nämner är det väldigt tung trafik. Man väljer mer sällan den östra delen via Jönköping; man väljer hellre E20, som är flackare och ger mindre drivmedelsåtgång. Hade vägen varit mötesseparerad hade förmodligen oerhört många människors liv sparats. Trots utbyggnaden öster om Vättern behöver vi en ordentlig höjning av standarden på E20. I morgon kommer jag att möta flera företrädare för berörda kommuner. Då kommer denna fråga att diskuteras. Vad finns det ytterligare som statsrådet kan skicka med mig?

Anf. 51 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Herr talman! Det är alltid problematiskt när man funderar på vilken väg som är mest trafiksäker eller tillgänglig eller var man kommer snabbast fram. Det är dilemman vi alltid har. Ska man åka mellan Stockholm och Göteborg är det i dag mest trafiksäkert att ta E4 till Jönköping och sedan åka på den nybyggda riksväg 40. Detta berör en hel region, inte minst hela Skaraborg och Västra Götaland. Men där har numera alla kommuner i regionen jobbat tillsammans med Trafikverket och tittat på en åtgärdsvalsanalys. Jag kommer själv att träffa de olika parterna i mitten av juni för att se vad de har tittat på och gemensamt kommit överens om angående sträckningar och nivå. Det tror jag kommer att länka väldigt väl in i det åtgärdsprogram som Trafikverket ska lämna till mig i juni rörande trafiksäkerhet och framkomlighet på E20.

Anf. 52 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Även min fråga går till infrastrukturministern. Vi håller oss också fortfarande i Västsverige. Vi vet alla bakgrunden till det västsvenska infrastrukturpaket som nu kommit på plats: Åratal av socialdemokratisk negligering, både från regeringen och lokalt i Göteborg, gjorde att man kom efter i infrastruktursatsningarna. Alliansregeringen och den dåvarande centerpartistiska infrastrukturministern lyckades dock få fram ett paket med satsningar på nationell, regional och lokal infrastruktur. Det har nu kommit ett folkinitiativ i Göteborg till folkomröstning om huruvida trängselskatten ska vara kvar efter valet 2014 eller inte. Frågan lyder: "Ska trängselskatten i Göteborgs kommun få fortsätta efter valet 2014?" Ett ja är inte speciellt svårtolkat, men hur skulle du tolka ett nej?

Anf. 53 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Herr talman! Man måste då också vara överens om vem som beslutar om vad och på vilken nivå. Kommuner som vill införa trängselskatt har möjlighet att framföra det till riksdagen, som sedan i lag beslutar om det ska vara trängselskatt eller inte. När lagen väl är stiftad kan inte en kommun själv upphäva den. Resultatet av en folkomröstning, som oftast är rådgivande, kan dock ligga till grund för ett beslut i fullmäktige om att ånyo vända sig till riksdagen, som därefter får ta ställning till om det tidigare fattade beslutet ska upphävas.

Anf. 54 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Jag har en följdfråga till infrastrukturministern. Om man skulle ställa den frågan i Göteborgs kommun, få ett nej på frågan, och tar med sig det upp till riksdag och regering: Hur skulle man då tolka ett sådant beslut? Skulle de 17 miljarder som riksdagen och regeringen valt att lägga in i paketet brinna inne? Skulle vi i Göteborgs kommun själva få hosta upp pengar på ett eller annat sätt till de lokala satsningar som behövs?

Anf. 55 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Herr talman! Frågeställningen är högst relevant utifrån den diskussion som pågår nere i Göteborg och i omnejd. Den blir också väldigt hypotetisk. Så här långt avser fortfarande de parter som är inblandade i överenskommelsen om det västsvenska paketet att hålla kvar vid det avtalet tills någonting annat gäller. Det innebär också att de har för avsikt att fortsätta det arbete som har påbörjats. Det gäller som med allting att ingenting är omöjligt. Vill någon part någonting annat får man förhandla med den man har avtalat med. Det kommer alltid att kosta i antingen tid, pengar eller någonting annat. Det bör man vara oerhört medveten om man till exempel väljer att gå in i en folkomröstning i sakfrågan.

Anf. 56 Adam Marttinen (SD)

Herr talman! Min fråga går till biståndsminister Gunilla Carlsson. Regeringen har genom budgetpropositionen för 2013 deklarerat en fortsatt ambition om att låta en allt större del av biståndsbudgeten gå till att täcka Sveriges flyktingkostnader. Avräkningen för flyktingkostnader föreslås öka med ungefär 1 ½ procent av den totala biståndsramen. När UNHCR klarar kostnaderna för en flykting i ett flyktingläger med ca 7 kronor per dygn och man i Sverige har en kostnad som ibland överstiger 2 000 kronor per dygn råder det ingen tvekan om att en svensk biståndskrona hjälper fler flyktingar genom UNHCR. Den politiska ambitionen att minska flyktingmottagandet till Sverige skulle kunna innebära att man har en ökad ambition att hjälpa fler flyktingar i världen. När regeringen nu accepterar en utveckling där en allt större del av biståndsramen inte tillåts utnyttjas i de krisdrabbade delarna av världen vill jag fråga biståndsministern: När får vi se ett trendbrott i biståndspolitiken där vi arbetar för att så många flyktingar som möjligt får hjälp i stället för att acceptera en utveckling där allt fler söker asyl i Sverige?

Anf. 57 Statsrådet Gunilla Carlsson (M)

Herr talman! Sverige är ett av de länder i världen som anslår mest pengar till just det humanitära biståndet. Redan i dag antar jag att vi per capita hjälper fler flyktingar än något annat land. Vi gör det för att det är rätt och riktigt. Det gäller inte minst i dagsläget när vi ser den fruktansvärda katastrofen som utvecklar sig i Syrien. Vi hjälper också grannländerna, som tar den absolut största bördan med de människor som nu flyr undan våldsamheter och förtryck. Överallt i världen finns det stora flyktingströmmar som måste hanteras. En del av dessa kommer också till Sverige. Vi har ett rättssäkert och korrekt mottagande av dessa människor. Det är en kostnad som också i enlighet med gällande regler får avräknas det svenska biståndet under det första året. Det tycker jag är rätt och rimligt. Det är en konsekvens av den politik som vi har som framför allt syftar till att varhelst det sker något kunna följa flyktingen och se till att vi kan erbjuda det skydd som den har rätt till enligt internationella konventioner.

Anf. 58 Adam Marttinen (SD)

Herr talman! Min fråga gällde inte huruvida Sverige är en generös part i att hjälpa flyktingar i världen. Min fråga riktade sig mot varför vi gör den prioriteringen. Jag redogjorde i frågan för UNHCR:s kostnader på 7 kronor per dygn jämfört med Sveriges asylkostnader på ungefär 2 000 kronor per dygn och att vi skulle kunna göra betydligt mer. Min fråga var: Varför gör vi inte mer i frågan för att hjälpa allt fler flyktingar i världen? Jag är inte nöjd med svaret.

Anf. 59 Statsrådet Gunilla Carlsson (M)

Herr talman! Tack för frågan. Ni får ursäkta om ni inte är nöjd med svaret. Sverige är en av de största givarna till UNHCR. Vi tar vårt ansvar. Konsekvenserna av att människor söker sig till och erbjuds skydd i Sverige avräknas biståndet. Det är inget konstigt. Det är i enlighet med de regler som finns. Konsekvensen av att nu så många söker sig till Sverige påverkar också biståndet. Det är ingenting som regeringen aktivt beslutar om. Ungefär sju eller åtta tiondelar av det samlade mottagandet för flyktingarna under det första året avräknas biståndet. Detta är en politik som jag tycker att vi ska fortsätta med. Vi försöker först och främst att se till att förhindra att konflikter uppstår. Vi försöker så gott det går att möta behoven i närområdet, eftersom det är där flyktingarna ofta vill vara kvar. De som söker sig till Sverige får skydd och stöd. Det avräknas biståndet i enlighet med de regler som redan finns upparbetade.

Anf. 60 Lena Olsson (V)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Peter Norman angående utförsäljning och privatisering av apotek. Regeringen har sålt 24 av dessa till Wallenbergs riskkapitalbolag IGC och Priveq för endast 225 miljoner kronor, vilket blir 9,4 miljoner per apotek. Nu har de sålts vidare till Apoteket Hjärtat för hela 600 miljoner kronor, vilket blir 25 miljoner kronor per apotek. Jag och svenska folket vill ha ett svar på frågan om denna urusla affär är att värna skattebetalarnas pengar.

Anf. 61 Statsrådet Peter Norman (M)

Herr talman! Tack för frågan. Försäljningen av apoteken har kontrollerats och analyserats av såväl Riksrevisionen som riksdagen. Riksrevisionen säger: "Riksrevisionen kan konstatera att det monetära utfallet vad gäller klusterförsäljningarna översteg den värdering som gjordes av OAB inför försäljningen och de referenspriser som sattes inför försäljningarna. Riksrevisionen kan även konstatera att Konstitutionsutskottet i ett särskilt betänkande gjorde bedömningen att försäljningen av apotek har skett på marknadsmässiga villkor och på bästa affärsmässiga sätt." Försäljningen är kontrollerad och analyserad av två oberoende organ. De har kommit fram till att det har skett enligt alla konstens regler. Sedan har naturligtvis köparna av apoteken gjort investeringar i verksamheten. Vad nettovärdet är på en försäljning för köparen är det ingen av oss som känner till.

Anf. 62 Lena Olsson (V)

Herr talman! Tack för svaret. Jag vidhåller fortfarande att det är en urusel affär att sälja någonting för 225 miljoner som skapats med skattemedel när nästa bolag säljer det vidare för 600 miljoner kronor. Jag tror att människor som bor i min hemkommun Lima är väldigt intresserade av vilket svar du har att ge. De får återigen betala med minst sex mils resa för att komma till ett apotek som kanske genom privatiseringen inte ens har den medicin de efterfrågar. Vilka garantier ska de få att du ser till att det finns ett apoteksombud där?

Anf. 63 Statsrådet Peter Norman (M)

Herr talman! Den reform av apoteksmarknaden som regeringen har genomfört har förenklat och gjort det mycket lättare att tillhandahålla läkemedel i affärer. Det har lett till ett större utbud av köpställen i hela Sverige, vilket är till gagn inte minst för människor i glesbygden. Vad sedan gäller försäljningen är det återigen så att den är kontrollerad av riksdagen och Riksrevisionen. De har inga synpunkter på detta. Låt mig återigen förklara att när man gör en sådan försäljning sitter köparen inte still i båten. Köparen investerar i verksamheten och har ett stort antal kostnader, kanske upp till flera miljoner, vad vet vi. Nettoförmögenheten för säljaren vid det tillfället är inte alls det pris som man då får gentemot det pris man har betalat. Det är ett stort antal penningströmmar däremellan.

Anf. 64 Magnus Sjödahl (KD)

Herr talman! Min fråga går till infrastrukturministern. Senare i dag ska vi i kammaren debattera yrkestrafikfrågor. Jag tänkte påbörja det ämnet redan nu. Jag tror inte att vi kommer att direkt beröra frågan i den debatt som följer. Min fråga gäller den efterfrågestyrda och inte tidtabellsbundna delen av kollektivtrafiken som i dagligt tal benämns taxi. År 1998 slogs det fast i dåvarande Vägverkets publikation Nationellt kollektivtrafikprogram på väg 1998-2007 att taxi är att betrakta som kollektivtrafik. Det står: Taxiföretagens roll inom kollektivtrafikområdet är att bedriva trafik som en komplettering till eller del i den ordinarie kollektivtrafiken. Samma syn återfinns i betänkandet Rikstrafiken - vissa principfrågor från samma år. Min fråga är helt enkelt: Delar statsrådet denna uppfattning att taxi är en del av kollektivtrafiken?

Anf. 65 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Herr talman! Jag hörde till slut frågan, men jag hörde väldigt dåligt det som sades innan. Om vi tar utgångspunkt i Magnus Sjödahls fråga att jag delar uppfattningen att taxi ingår som en del i kollektivtrafiken är mitt tydliga svar ja. Det är dessutom så, vilket jag tycker är mycket positivt, att i branschorganisationen Svensk Kollektivtrafik finns nu även taxi med i arbetet. Det synsätt jag har är att man måste se till hela resan. Det kan handla om att man antingen går eller cyklar. När man tar buss, tåg eller tunnelbana är det också viktigt med taxi. Det ser man inte minst i den situation där tåget mot förmodan skulle stanna. Då kan taxi vara ett bra komplement. Så ja, taxi är en viktig del av vår kollektivtrafik.

Anf. 66 Magnus Sjödahl (KD)

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det var ett bra svar, och jag är glad över det tydliga beskedet. En undran är dock varför taxi inte tillåts trafikera kollektivtrafikkörfälten. I dag är det genom tilläggstavlor tillåtet på vissa ställen, men inte generellt. Detta vittnar om en lite oklar hållning när det gäller hur taxi egentligen betraktas. Jag undrar om statsrådet har för avsikt att vara mer konsekvent och betrakta taxi som en del av kollektivtrafiken och därmed ge en generell tillgång till kollektivtrafikkörfälten för detta trafikslag.

Anf. 67 Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Herr talman! Det är många som gör anspråk på att få använda våra kollektivtrafikkörfält. Det gäller inte minst i våra storstäder, och det är väl också där som man i större utsträckning har dessa speciella körfält. I vissa städer är de gator som berörs de lokala gatorna, och då är det kommunen som är med och bestämmer vem som ska få utnyttja gatorna och på vilket sätt. Det pågår dock ett ganska bra samarbete. Det finns mc som vill komma in, det finns viss typ av godstrafik som vill komma in vissa typer på dygnet för att inte förhindra trafiken och det handlar om taxi. Här i Stockholmsområdet har vi taxi i kollektivtrafikfälten.

Anf. 68 Jörgen Hellman (S)

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Peter Norman om det kommunala skatteutjämningssystemet. Vi kunde se på text-tv under veckan att glesbygden är de stora förlorarna i utjämningssystemet och att storstadsområdena är vinnarna. Denna slutsats drog också den parlamentariska utredningen, som dessutom var enig. Mina frågor till statsrådet är: När kan vi förvänta oss att få förslaget om en ny kommunal utjämning till riksdagen? Och kommer detta att gälla från 2014?

Anf. 69 Statsrådet Peter Norman (M)

Herr talman! Jag tackar för frågan. Den utredning som var enig, som Jörgen Hellman säger, presenterade sitt betänkande 2011. Utredningen var viktig i den meningen att det hade skett en stor förändring i strukturerna i Sveriges kommuner som påverkade den kommunala ekonomiska utjämningen. Framför allt gällde det en förändring i dagisefterfrågan och dagisutbudet från det att man genomförde en maxtaxa på dagis. Detta slog hårt på glesbygdskommunerna eftersom det innebar att man fick en betydligt större dagisutbyggnad än man tidigare hade haft. Då blev systemet orättvist. Detta har utredningen på ett förtjänstfullt sätt visat. Det förslag som regeringen lägger fram till riksdagen och som ska börja gälla från den 1 januari 2014 tar fullt ut detta i beaktande. Detta ska återställas rättvist så att det blir på ett bättre sätt än tidigare.

Anf. 70 Jörgen Hellman (S)

Herr talman! Jag får tacka för komplimangen från statsrådet när det gäller utredningens förträfflighet. Utifrån utredningens förslag gjorde regeringen en förändring i remissen. Man förde över en miljard till de kommuner som har låg skatt och som är bland de rikaste kommunerna i vårt land. Det är den stora skillnaden och det som regeringen lade på utredningens förslag. Kan vi förvänta oss i propositionen att regeringen återtar det tidigare förslaget?

Anf. 71 Statsrådet Peter Norman (M)

Herr talman! Utredningens förträfflighet vill jag begränsa till det första jag diskuterade, det vill säga de nya förändringarna för kommunerna. Däremot var den inte förträfflig när det gäller tillväxtfrågor för kommunerna. Internationell forskning visar tydligt att marginalskatter för kommunerna är en viktig fråga, precis som marginalskatter är för människor som arbetar och bolagsskatter är för bolag som ska etablera sig. Om man gör en infrastruktursatsning som ger ett bidrag, till exempel, och om kommunerna upplever att intäkterna till nästan hundra procent går vidare till andra kommuner kommer ett beteende därefter att uppstå. För att få bukt med detta såg vi till att marginalskatten för kommunerna går ned från ungefär 85 procent till ungefär 60 procent genom vår extramiljard. Detta är bra, framför allt för de fattigaste kommunerna, vilket framhålls i de internationella studierna. Dessa förslag kommer att ligga fast när vi lägger fram propositionen.

Anf. 72 Teres Lindberg (S)

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till finansminister Anders Borg. Den härrör från den rapport som OECD presenterade i går och som visar att Sverige har gått från att vara först när det gäller jämlika länder till att hamna på 14:e plats. Den visar också att i Sverige växer klyftorna snabbare än i nästan alla andra länder. Jag skulle vilja säga att detta inte är någon slump utan ett resultat av politiska beslut. Mellan 2006 och 2010 genomförde regeringen skattesänkningar om ungefär 100 miljarder. Kostnaden för det är uteblivna satsningar i skolan, i välfärden, i omsorgen och så vidare. Det är detta som har fått stå tillbaka. Min fråga till finansministern är: Vilket samhälle vill du ha i framtiden? Accepterar du ett Sverige med ökade klyftor, ökade skillnader i skolan och ett ökat utanförskap?

Anf. 73 Finansminister Anders Borg (M)

Herr talman! Regeringens hållning och min hållning är alldeles klar: Vi vill ha ett samhälle som präglas av sammanhållning och som präglas av att människor har en känsla av att man sitter i båten ihop och att vi har en välfärdsstat som ger trygghet åt alla medborgare. Nästan oavsett vilka mått vi väljer är Norden tillsammans med Sverige den del av världsekonomin som har minst inkomstskillnader och minst koncentration i förmögenhetsfördelning och som bäst sprider möjligheter och chanser när det gäller välfärd. Om man tittar på Gini-koefficienten - det bästa mått vi har när det justeras för välfärdsservice - ligger Sverige i topp när det gäller små inkomstskillnader. Om vi tittar på Unicefs värdering av barnfattigdomen kommer Sverige tillsammans med Island i topp. Om vi tittar på andelen barn som riskerar att hamna i låg materiell standard tillhör Sverige toppnationerna. IMF gjorde så sent som i sin stora jobbrapport bedömningen att Sverige har klarat krisen väl när det gäller skillnader. IMF lyfter fram Sverige och Brasilien som de två länder som har klarat den värsta krisen sedan depressionen utan en kraftig ökning av inkomstskillnaderna. Det är jag väldigt glad för.

Anf. 74 Teres Lindberg (S)

Herr talman! Det du säger rimmar illa med det som faktiskt sker i vårt samhälle i dag, Anders Borg. Rapporten visar att skillnaderna ökar i princip snabbast här i Sverige. Den visar också att fattigdomen enligt OECD-definitionen har mer än fördubblats de senaste 15 åren eller någonting sådant. Med denna definition menas att man har 50 procent av medianinkomsten, det vill säga ungefär 15 000 kronor att leva på i månaden. Detta är såklart ett problem. Det rimmar inte alls med det finansministern säger. Verkligheten är den att skillnaderna ökar och ökar, och då håller inte samhället ihop. Klyftorna ökar snabbt just nu. Ska ni göra någonting åt det? Om vi ska ha ett samhälle som håller ihop, som du så fint säger, måste regeringen vidta åtgärder för att förhindra den utveckling som OECD visar i sin rapport.

Anf. 75 Finansminister Anders Borg (M)

Herr talman! OECD och IMF har samma syn, men de värderar lite olika perioder. Det som Teres Lindberg talar om är en utvärdering av den socialdemokratiska politiken. Det är där Gini-koefficientsökningen ligger. 86 procent av den ökning vi talar om inträffar 1995 till 2006. Det är då skillnaden ökar. IMF har utvärderat perioden under krisen och drar precis som Finanspolitiska rådet slutsatsen att det är förvånande att vi har gått igenom den stora recessionen, som detta kallas internationellt, utan att ha upplevt att klyftorna har gjort att Sverige har drivit isär - att jämföra med den stora depressionen, då detta hände. Det beror på att vi har fört en expansiv politik. Vi har sänkt skatter så att inkomsterna har hållit sig för hushållen. Vi har satsat på kommuner och välfärd. Det IMF särskilt lyfter fram är att vi har en bra skola och en bra barnomsorg som håller ihop landet. Vi borde vara gemensamt stolta över att detta fina välfärdsland klarar också en kris.

Anf. 76 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! En av de viktiga komponenterna för att bygga välfärd är handel. Min fråga kommer att rikta sig till handelsminister Ewa Björling. Det har i dagarna blivit klart med en ny chef för världshandelsorganisationen WTO. Det är efterlängtat, inte minst med tanke på det toppmöte som förväntas kanske avgöra WTO:s framtid och den internationella handelspolitiken senare under året. Det är en brasilianare, Roberto Azevêdo, som har blivit chef för WTO. Det är också intressant att Brasilien är ett av de länder som är traditionellt protektionistiska och som delvis bromsat den så kallade Doharundan. Nu signalerar Azevêdo att han kommer att satsa stenhårt på att frihandeln ska öka i världen. Han signalerar även att det skulle kunna bli någon minivariant på Doharundan. Jag skulle vilja höra handelsministerns kommentar till detta. Är det värt att lägga kraften på någonting som är lite mindre än den stora Doharundan?

Anf. 77 Statsrådet Ewa Björling (M)

Herr talman! Låt oss börja med att konstatera att den nya gd:n för WTO har ett oerhört svårt uppdrag framför sig att under de närmaste fyra åren försöka få ihop ett multilateralt frihandelsavtal. Det är någonting som då 150 länder startade för väldigt många år sedan för att hjälpa utvecklingsländer att få en ökad handel. I dag ska 159 länder, däribland Ryssland som en ny stor medlem, enas om detta. Vi önskar Roberto Azevêdo all lycka och framgång. Det kommer att bli mycket tufft. Vi i Sverige är också noga med att poängtera att Azevêdo är fristående från Brasilien. Precis som Hans Rothenberg säger är Brasilien ett av de länder som, tillsammans med Indien, Kina och USA, har satt flest käppar i hjulen hittills.

Anf. 78 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Jag tackar så mycket för det svaret. Det är intressant att se vilka som har bromsat Doharundan hittills. Det är huvudsakligen fyra länder, Kina, Indien, Brasilien och USA. De representerar 3 miljarder av jordens befolkning. Det är inte småpotatis direkt. Jag tycker ändå att vi ska försöka hitta en lösning på vad en eventuell mindre Dohaöverenskommelse skulle kunna innehålla. Jag tycker att det skulle vara intressant att höra var handelsministern vill lägga tyngdpunkten här. Vilka frågor är det som är viktigast att lösa ut ur det här stora paketet? Vilka frågor har man störst möjlighet att få med de fyra stora på?

Anf. 79 Statsrådet Ewa Björling (M)

Herr talman! Till att börja med är det mycket viktigt att påpeka att Doharundan handlade om en utvecklingsrunda, det vill säga att främja och hjälpa utvecklingsländer, inte minst de allra minst utvecklade länderna. En självklarhet i ett så kallat minipaket är att man får med de frågor som ger de minst utvecklade länderna större fördelar än vad de har i dag. Det måste vara grundläggande. Jag kan inte se att det ska vara så svårt att enas om. Tyvärr finns det andra som tycker annorlunda, inte minst bland de länder som hittills har varit motsträviga. Utöver det finns det också ett annat viktigt avtal, nämligen informationsteknologiavtalet. Vi hoppas att det kan förnyas och att fler länder kommer att vara delaktiga i detta. Det styr väldigt mycket av utvecklingen till nya innovationer och ny teknologi. Att göra det så billigt och enkelt för så många människor som möjligt att kunna kommunicera med varandra tycker jag att vi också borde kunna enas om på Bali i december.

Anf. 80 Valter Mutt (MP)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till biståndsministern. För drygt ett år sedan meddelade biståndsministern att regeringen avsåg att ta fram en ny biståndspolitisk plattform som skulle ersätta nuvarande policy för svenskt utvecklingssamarbete. Tyvärr har den här biståndspolitiska plattformen blivit mycket försenad. Detta har fått negativa konsekvenser för biståndets genomförande. Utrikesdepartementet har inte kunna leverera ingångsvärden för nya samarbetsstrategier, vilket lett till oklarheter i samarbetsländerna där biståndet ska samordnas och genomföras. Strategierna förlorar relevans när de bara förlängs och inte uppdateras. Det uppstår också en ryckighet när diverse avtal inte kan förlängas eller ingås. Mot bakgrund av detta skulle jag vilja fråga biståndsministern när biståndsministern avser att presentera en nya biståndspolitisk plattform.

Anf. 81 Statsrådet Gunilla Carlsson (M)

Herr talman! Tack för frågan och för intresset! Svenskt bistånd och internationellt utvecklingssamarbete genomgår nu stora förändringar i takt med att världen ser annorlunda ut och att vi äntligen står inför möjligheten att utrota fattigdomen i vår tid. Det är otroligt löftesrikt, men det förutsätter ett uppdaterat bistånd som leder till resultat i fattiga människors liv. Därför pågår nu ett rätt omfattande arbete för att vi ska få en bättre styrning av det svenska biståndet och kunna förtydliga var man kan göra mest nytta. Intresset för den biståndspolitiska plattformen har varit omfattande. Det är viktigt att det här gås igenom på ett noggrant sätt eftersom åratal av förnyelse nu ska kondenseras till ett mer lättbegripligt dokument. Därför har vi låtit det ta den tid det tar. Beredning pågår nu. De eventuella förseningar som det hänvisas till är sådana som vi hanterar inom ordinarie rutiner. Sida väntar nu på ett antal ingångsvärden, men så sent som i dag antog regeringen en ny strategi för Zambia och Tanzania enligt den nya modellen. Jag ser fram emot att få fortsätta jobba med den här nya resultatstyrningsmodellen.

Anf. 82 Valter Mutt (MP)

Herr talman! Tack för svaret! Visst har det pågått en framtagningsprocess, men jag tycker ändå att den reser åtskilliga frågetecken. Vi i Miljöpartiet tycker att det naturliga hade varit att den här plattformen hade lagts fram som en proposition och på så vis blivit föremål för en normal parlamentarisk process och ett mer öppet förfaringssätt i stället för denna slutna, lätt bysantinska process som nu pågår. Då hade man också bättre kunnat fånga upp all den relevanta sakkunskap och de spännande idéer som finns ute i samhället bland biståndets olika aktörer. Det är för övrigt inte bara oppositionen och stora delar av Organisationssverige som ställt sig kritiska till den här framtagningsprocessen, utan även statsrådskolleger till Gunilla Carlsson har klagat över att kunskap och perspektiv från andra departement inte tillvaratagits. Jag skulle vilja veta vilka slutsatser biståndsministern drar av all denna kritik.

Anf. 83 Statsrådet Gunilla Carlsson (M)

Herr talman! Jag är jätteglad att biståndet debatteras mer än någonsin tidigare. Det visar på relevansen och intresset för det här politikområdet. Det tycker jag är väldigt roligt. Det är viktigt för oss att sköta det här på ett seriöst sätt grundat på de erfarenheter som finns i Sverige. Vi har haft en lång process för att lyssna in vad många olika aktörer har att säga om hur det svenska biståndet ska formas framöver. Men det är till syvende och sist regeringens ansvar att lägga fram ett styrdokument och använda detta för att myndigheten Sida ska kunna leverera ännu bättre utifrån det man redan gör i dag. Vi kommer nu att gå ut med ett öppet förfarande för att göra det möjligt för alla dem som har ett stort engagemang att vara med och ge sina synpunkter och känna delaktighet i ett politikområde som engagerar så många och som betyder så mycket för världens fattiga.

Anf. 84 Désirée Liljevall (S)

Herr talman! Jag riktar mig till finansmarknadsminister Peter Norman. Är studentens lyckliga dagar över? Blir det ingen fröjd i ungdomens vår? Nej, inte om man lyssnar till den borgerliga regeringen i alla fall, och jag lät mig inte övertygas av finansminister Anders Borg tidigare. Enligt SCB har ungdomsarbetslösheten bitit sig fast på en nivå kring 25 procent. Med andra ord är dörren stängd för var fjärde ung som tar studenten om några veckor. Herr talman! Det är ett rent och skärt slöseri. I stället för framtidstro och livskraft stormar det i studenternas sinnen, och hoppet är inte längre deras vän. Varför lägger inte Moderaterna mer energi på att få ned ungdomsarbetslösheten? Har regeringen gett upp kampen om ungdomarna?

Anf. 85 Statsrådet Peter Norman (M)

Herr talman! Som finansministern alldeles nyss sade har vi en hög ungdomsarbetslöshet i Sverige. Det beror till stor del på en sammanpressad lönestruktur. Det beror också på att vi har väldigt få arbeten i Sverige som inte kräver någon som helst utbildning eller kompetens, vilket man har i många andra länder. Jag tycker att det i huvudsak är en bra utveckling. Vi i Sverige ska konkurrera med kompetens, högt teknikinnehåll och så vidare. Det har vi gjort i många år, och det har tjänat oss väl. När vi nu har den här situationen angriper vi den många olika sätt. Vilket är det första jobbet för många ungdomar? Jo, det är ofta jobb i restaurang och catering. Då sänker vi momsen där. Vi sänker kostnaden för arbetsgivare att anställa unga och så vidare. Den här politiken tar tid. Vi har inlett ett stort antal möten med arbetsmarknadens parter för att få i gång ett jobbpaktssamarbete och få fram lärlingsplatser. Vi har en full arsenal av åtgärder som vi hoppas kommer att bära frukt i en snar framtid.

Anf. 86 Désirée Liljevall (S)

Herr talman! När ungdomsarbetslösheten närmar sig 25 procent har regeringen misslyckats med sin politik. Vårt svar är 90-dagarsgarantin. Ingen ung människa ska vara arbetslös mer än 90 dagar. Ingen ung människa ska vara arbetslös. Jag tror på min politik. Regeringen har tidigare trott på sin politik med epitetet att arbetslösa är lata och arbetsskygga, och man har manat: Klipp dig och skaffa dig ett jobb! Den politiken fungerar inte, herr talman. Var fjärde student som kläcks om några veckor går rakt ut i arbetslöshet. Hur ska regeringen se till att ungdomarna med sina friska, klappande hjärtan går mot en ljusnande framtid?

Anf. 87 Statsrådet Peter Norman (M)

Herr talman! Jag skulle vilja att jag och Désirée Liljevall gjorde ett experiment. Om vi går ut till en avgångsklass i gymnasiet och berättar för dem att nu tänker vi höja priset till det dubbla för att anställa er - arbetsgivaravgiften ska alltså fördubblas. Hur många av er tror att det leder till bättre jobbchanser? Jag tror inte att så många skulle räcka upp handen. Man kan också säga så här: Ni unga brukar ofta få jobb inom restaurang och catering. Nu höjer vi priset på de varorna för att ni lättare ska få jobb. Är inte det en bra idé? Hur många räcker upp handen? Jag skulle tro att det inte är någon. Inse att den politik ni socialdemokrater har kommer att leda i fördärvet! Ungdomar behöver billigare arbetskostnader och lägre priser på varorna i de bolag där ungdomarna gärna tar sina första arbeten.

Anf. 88 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Herr talman! Min fråga går till biståndsminister Gunilla Carlsson. Jag tycker att det är väldigt betydelsefullt att Sverige finns med nu när FN arbetar fram sina nya millenniemål post-2015. Eftersom det handlar om frågor där Sverige har väldigt högt förtroende är jag väldigt glad över att vår biståndsminister finns med i den högnivåpanel som arbetar med de här frågorna för att ta fram våra nya millenniemål. Jag vet att biståndsministern precis är hemkommen från ett stort möte i New York som handlade om högnivåpanelen, och därför är jag lite nyfiken på vad mötet handlade om. Skulle biståndsministern vilja berätta lite grann?

Anf. 89 Statsrådet Gunilla Carlsson (M)

Herr talman! Vi har nu suttit i tre dagar i New York för att slutförhandla texter kring hur vi ska ta vidare den framgång som millenniemålen faktiskt har varit för att styra in mot att, på den tiden, halvera hunger och fattigdom i världen. Hur kan vi tillsammans ha en agenda, inte bara för biståndet, utan över huvud taget? Vilket gemensamt ansvar har vi för att människor ska kunna lyfta sig ur fattigdom? Hur ska man mobilisera resurser för detta så att det ska vara långsiktigt hållbart? Det har varit en otroligt stimulerande uppgift att se att vi behöver komplettera nuvarande millenniemål med mer av bra samhällsstyrning och demokrati och mer av deltagande för att komma till rätta med en del av orsakerna till att det här inte blir uthålligt. Det handlar om hur vi ska hantera miljö- och klimatutmaningen, använda jordens resurser bättre och se till att människor kan utkräva ansvar av sina egna ledare, och det handlar också om att adressera en del av de problem som ligger i att många av dem som inte uppnår dagens millenniemål lever i en situation av konflikt och postkonflikt. Kring alla de här frågorna har vi snurrat runt i flera dagar, och det som är allra roligast är att vi har haft fokus på unga och barn. Jag är därför väldigt hoppfull om att vi ska kunna få bra nya millenniemål vad det lider. Nu ska FN-processen tas vidare.

Anf. 90 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Herr talman! Tack till biståndsministern för denna upplysning, som har stillat min nyfikenhet! Jag skulle ändå vilja fortsätta lite grann på min nyfikna fråga om ett av millenniemålen där vi inte riktigt har nått ända fram. Det handlar om mödradödlighet. Jag tänkte bara höra om det finns speciella områden som vi kommer att satsa ännu mer på när det gäller att förbättra våra möjligheter att minska mödradödligheten som vi har i dag.

Anf. 91 Statsrådet Gunilla Carlsson (M)

Herr talman! Detta är en fråga som jag ändå får säga är väldigt kär för Sverige, där det finns en sådan bred samsyn i den här riksdagen, långt innan den borgerliga alliansregeringen tillträdde. Vi har jobbat med bland annat sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som har en sådan stor betydelse för hur man ska bekämpa mödradödligheten i världen. Kvinnor ska inte bara ha tillgång till hälsoservice utan också mer självbestämmande över sin egen kropp. Det handlar om tillgång till bra preventivmedel men också om att det måste finnas en kunskap om hur sårbara kvinnor och flickor är. Några av de indikatorer vi har jobbat med är att stoppa barnäktenskap i världen. Bara en sådan sak skulle förändra beteenden, hoppas vi. Jag har lagt fram en del förslag i den här riktningen i panelarbetet, och jag hoppas att förslagen överlever slutförhandlingarna. Jag tror att sådana här små men otroligt betydelsefulla steg i utvecklingsländerna också kan göra att kvinnor och flickor får samma möjligheter som pojkar och män. Därmed tror jag att vi får ett bättre utvecklat samhälle och också bättre skydd för många av dem som i dag lider av sviterna av graviditeter och förlossningar eller inte överlever.

Anf. 92 Hans Olsson (S)

Herr talman! Min fråga går till finansministern. Runt om i världen pågår nu en diskussion om att vårda sina skattebaser, om kamp mot skattefusk och mot tricksande och dribblande och sådant, vilket är jättebra. Här i Sverige har regeringen många gånger lyft fram vad man själv gör för att jobba mot svartjobb och sådant. Några exempel som jag har hört flera gånger är införandet av RUT- och ROT-avdragen. Nu kommer det fler och fler rapporter, bland annat från högskolan i Kristianstad, som visar att i deras närområde hade detta inte förändrat något när det gäller svartjobben. I måndags i Nerikes Allehanda - som kanske kan beskyllas för mycket men inte för att vara socialdemokratisk - stod det att RUT inte städar bort de svarta jobben. Min fråga är: Drar finansministern några slutsatser av dessa uppgifter?

Anf. 93 Finansminister Anders Borg (M)

Herr talman! Vi gör mycket omfattande åtgärder för att vårda våra skattebaser. Senast denna vecka har Sverige tillsammans med Danmark och Finland på Ekofinmötet anslutit sig till det brittisk-amerikanska initiativet kring Fatca, där vi nu brett och tillsammans håller på att pressa tillbaka skatteparadis. Det är oerhört centralt. Vi fick i tisdags en uppgörelse om att få fram ett förhandlingsmandat där även Luxemburg och Österrike anslöt sig, vilket är väldigt viktigt för att vi ska få en automatisk informationsgivning. Det är också viktigt vad vi gör här hemma. Har vi skatter som uppfattas som rimliga är folk beredda att betala dem. Vi har ju sett på de mätningar som bland annat Skatteverket har låtit göra att legitimiteten för skattesystemet har ökat och att acceptansen för skattefusk dramatiskt har minskat tack vare RUT och ROT. Mitt svar är alltså att RUT och ROT är bra, men låt mig ställa en fråga till Hans Olsson: Är Socialdemokraterna beredda att gå till val på att avskaffa RUT?

Anf. 94 Hans Olsson (S)

Herr talman! Vi gör så här, Anders Borg: Langa över nyckeln till Finansdepartementet till mig, så ska jag ta svaren och du får ställa frågorna! Men nu är det tyvärr inte så. Det är klart att vi som sitter här i Sveriges riksdag och även regeringen ibland på något vis måste välja sida. Ska vi stödja seriöst arbetande företag och människor, eller ska vi stödja dem som tricksar och dribblar? Den 1 maj visade Uppdrag granskning - även om vi socialdemokrater inte var hemma och tittade på tv då - hur ROT hade gjort att man började fuska och tricksa och dribbla så att de seriösa företagen hade det svårt. Det var lite lustigt. Jag förstår att finansministern inte kommer att rulla runt på rygg och säga att han har haft fel hela tiden. Det kommer inte att inträffa. Men ge mig ett seriöst svar nu: Ska vi inte ändå ta till oss lite av de här uppgifterna och förändra lite grann?

Anf. 95 Finansminister Anders Borg (M)

Herr talman! Låt mig bara påpeka att Hans Olsson är symtomatisk för Socialdemokraterna. Han vill ställa frågor, men han vill aldrig svara. Väljarna ska helt enkelt inte få veta vad Socialdemokraterna tänker gå till val på. Jag trodde att en demokrati bygger på att vi talar allvar med väljarna om vår politik och begär ett mandat. RUT är ett bra system. ROT är ett bra system. Det här är system som fungerar väl. Dem ska vi ha kvar. Sedan kan man behöva marginaljustera dem. Man kan behöva justera en regel här och en regel där. Men i grund och botten fungerar systemen bra, därför att det handlar om att vi skapar jobb och sätter det framför bidrag. Det handlar om att vi hellre pressar ned arbetslösheten bland unga än att höja skatterna. Det handlar om att vi prioriterar sysselsättning och arbetslinjen. Det är det som den här diskussionen handlar om.

Anf. 96 Peter Persson (S)

Herr talman! Min fråga går till Peter Norman. Vi har den här veckan tagit del av rapporter från OECD om de ökade klyftorna som tidigare har diskuterats. Det är naturligtvis en effekt av den havererade jobbpolitiken. Vi har massarbetslöshet. 430 000 arbetslösa kräver sitt pris. Det är självfallet också en effekt av skattesänkningar på 120 miljarder. Den gemensamma ekonomin krymper och förhindrar utjämning. Därför kan vi konstatera att den relativa fattigdomen i Sverige har ökat från 3,7 procent 1995 till 9,1 procent i dag. Tvärtemot vad finansministern säger ligger kurvans starka lutning efter ert regeringstillträde. Jag undrar: Är Peter Norman nöjd med utvecklingen? Om inte, vad tänker han göra för att motverka den?

Anf. 97 Statsrådet Peter Norman (M)

Herr talman! Det är alltid roligt att få prata med Peter Persson, för då blir ofta alternativen väldigt tydliga. Jag uppskattar den här frågan. Låt oss gå tillbaka till vad som hände när vi hade en socialdemokratisk regering. Då hade man ett mål för arbetslösheten på 4 procent. Ett av de medel man använde för att nå detta var att trycka ut folk från arbetskraften. Det var att förtidspensionera folk i så stor utsträckning att ett tag var 550 000 personer förtidspensionerade i Sverige. Inte sällan var det folk under 30 år. Det var alltså folk som var 20 och några år som fick höra: Du är inte välkommen att hjälpa till i det här samhället. Du är inte välkommen att över huvud taget vara del av en försörjning i samhället. Detta är en förfärlig parentes i den svenska historien. Det ska vi aldrig återkomma till. Vi försöker däremot att göra det billigare att anställa till exempel ungdomar. Vi vill göra större skillnad mellan att arbeta och att inte arbeta, detta i motsats till det bidragssamhälle som Peter Persson föredrar.

Anf. 98 Peter Persson (S)

Herr talman! Slaget mot försäkringen vid sjukdom och arbetslöshet har naturligtvis bidragit till en ojämlikhet. Jag konstaterar att när jag i dag går runt med elevrådet i Skarpnäcks skola - barnen är mellan sex och tio år - frågar jag vilka som är de två viktigaste frågorna. Svaret blir: Att man ska få jobb, men att de som inte får jobb ändå ska ha det hyggligt, att de ska få pengar. Barnen har en mer avancerad fördelningspolitisk uppfattning än Peter Norman. Jag konstaterade det hos elevrådet på Skarpnäcks skola. Peter Norman är oförmögen att tänka något annorlunda än att alla ska arbeta. När han säger det konstaterar jag att den linjen har han totalt misslyckats med. En massarbetslöshet biter sig fast, och ni slår mot de arbetslösa.

Anf. 99 Statsrådet Peter Norman (M)

Herr talman! Den här regeringen har lyckats pressa tillbaka de förtidspensionerade sedan er tid, Peter Persson, från 550 000 människor till mindre än 400 000. Det tycker jag är en av de saker man kan vara stoltast över i den här regeringen. De här människorna har fått en möjlighet till egen försörjning, en möjlighet att vara del av ett samhälle, vilket blev dem berövat under er regeringstid - förfärligt. Sedan har vi olika syn på hur vi ska få folk i arbete. Vi tror att det är viktigast att man har en ordentlig skillnad mellan att arbeta och att inte arbeta. Vi tror att det vikigaste inte är att höja skatterna på arbete, allra minst för de ungdomar som i dag inte har arbete. Här tycker vi olika. Ni tror att höjda skatter på arbete leder till jobb. Vi tror det motsatta. Det är väl det här som är bra med politik, när det blir tydligt för väljarna vad de ska välja när valet närmar sig i september 2014.

Frågestund